Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1974 Prop. 1974:95

Nr 95

Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om nordisk vittnesplikt m.m.; given den 26 april 1974.

Kungl. Majrt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlålande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram tre förslag om förbättrad internationell samverkan i fråga om delgivning av handlingar och upptagande av bevis.

Propositionen innehåller förslag till svensk lagstiftning om införande av nordisk vittnesplikl. Förslaget, vUket går tillbaka på Nordiska rådets rekommendation nr 17/1968, har tillkommit efter överläggningar mellan de nordiska länderna. Syftet med lagstiftningen är främst att ge domstol möjlighet att kalla in vittne, målsägande som skall höras i anledning av åklagarens talan samt part i vissa indispositiva mål, även om han är bosatt och uppehåUer sig i annat nordiskt land. Härigenom tillgodoses önskemålet om att bevisningen tas upp direkt inför den domstol som handlägger målet. Vidare skapas förutsältningar för en snabbare handläggning. För att inställelseskyldigheten skall bli effektiv föreslås regler om nordisk verkställighet av påföljd för utevaro och om straffansvar för oriktig utsaga inför domstol. Förslaget innehåller vidare bl.a. regler om ersättning av allmänna medel till den som efter kallelse inställer sig för att höras.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan de nordiska länderna om samverkan vid delgivning och bevisupptagning. Genom överenskommelsen utvidgas bl.a. det system

1 Riksdagen 1974. 1 sami Nr 95

Prop. 1974r95

I Förslag till

Lag om nordisk vittnesplikt m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och som
fyllt 18 år kan av allmän domstol kallas enligt 2-7 §§ denna lag för att höras
som vittne eller som målsägande i anledning av åklagarens talan, om han
vid kallelsen uppehåller sig i någol av dessa länder.

Vad i 2-5, 7 och 8 §§ föreskrives i fråga om vittne eller målsägande gäller i tillämpliga delar part eller ställföreträdare för part som skall inställa sig personligen i mål eller ärende rörande vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap och som vid kallelsen är bosatt och uppehåller sig i land som anges i första stycket.

2 § Kallelse får utfärdas endast om utsagan kan antagas få väsentlig
betydelse för utgången i målet och det är av väsenthg betydelse att
förhöret äger rum vid svensk domstol. Vid bedömande av om vittne eller
målsägande skall kallas beaktas målels vikt och de olägenheter den kallade
kan komma alt orsakas genom resvägens längd eller eljest.

Kallelse till annan domstol än den vid vilken målet är anhängigt får ske endast om det är oundgängligen nödvändigt.

3 § Kallelse utfärdas av domstolen. I kallelsen skall anges den minsta lid
från delgivning av kallelsen som vittnet eller målsäganden har rätt att
åtnjuta för all kunna iakttaga inställelse (kallelsefrisl).

Uteblir den som kallats, får han hämtas till rätten, om han uppehåller sig här i landet. Erinran härom skall intagas i kallelsen.

Påföljd för utevaro får ej åläggas den som delgivits kallelse efler del att kallelsefristen börjat löpa.

4 § I fråga om förhör med vittne gäller utöver 36 kap. 3-6 §§ rättegångsbalken motsvarande bestämmelser i det land där vittnet är bosatt.

5 § I fråga om skyldighet för den som höres som vittne eller målsägande att förete skriftlig handling för rätten gäller uiöver 38 kap. 2 § rättegångsbalken motsvarande bestämmelser i del land där vittnet eller målsäganden är bosatt.

Bestämmelsen om handräckning i 38 kap. 5 § rättegångsbalken äger ej tillämpning i fråga om handling som innehas av någon som sägs i första stycket, om ej handlingen finns här i landet.

6 § Ersättning till den som efter, kallelse enligt denna lag inställt sig som

Prop. 1974r95 4

vittne eller målsägande utgär av allmänna medel. Ersättningen skall innefatta skälig gottgörelse för kostnader för resa och uppehälle samt för tidsspillan.

Förskoll på ersättning för kostnader för resa och uppehälle lämnas i samband med kallelsen.

Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Kungl. Majrt.

7 § Den som efter kallelse inreser till Sverige för att höras som vittne eller målsägande enligl denna lag får under sitt uppehåll här i riket icke åtalas eller straffas och ej heller utlämnas till annat land än del han kommer från på grund av brott som begåtts före inresan, såvida han icke själv inför domstol samtyckt därtill eller efter vittnes- eller målsägande-förhöret frivilligt stannat kvar här under längre tid än femton dagar.

8 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ äger motsvarande tillämpning på vittne eller målsägande som inställer sig utan särskild kallelse.

9 § Den som är bosall här i landet och uppehåller sig här eller i Danmark, Finland, Island eller Norge är skyldig att efter kallelse inställa sig för att höras som vittne vid domstol i Danmark, Island eller Norge eller som vittne eller målsägande vid domstol i Finland enligt bestämmelserna i det landet. Detsamma gäller den som uppehåller sig här i landet och är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Den som är part eller släUföreträdare för part i mål eller ärende som rör vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap är skyldig att under de förutsättningar som anges i första stycket efter kallelse inställa sig personligen vid domstol i Danmark, Finland, Island eUer Norge.

10 § Beslut, varigenom domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge
för utevaro eller annan försummelse dömt den som avses i 9 § till böter
eller utdömt honom förelagt vite eller ålagt honom ersätta rättegångs
kostnad, skall pä begäran verkställas här i landet.

Böter och vite verkställes enligl lagen (1963rl93) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lagen (1932r540) om erkännande och verkstäUighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, äger tillämpning vid verkställighet av beslut alt ersätta rättegångskostnad.

Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till endast ett eller flera av de länder som namnes il§.

Prop. 1974r95

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas att i brottsbalken skall införas en ny paragraf, 15 kap. 4 a §, av nedan angivna lydelse.

15 KAP.

4 a § Om någon under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnar osann uppgifi eller förtiger sanningen, dömes han för osann utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligl I §, om utsagan här i riket skulle ha avgivits under laga ed eller under försäkran som avgives i eds ställe, och enligl 2 §, när fråga är om utsaga av part i tvistemål. Begås gärningen av grov oaktsamhet, dömes för ovarsam utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 3 §.

Bestämmelserna'i 4, 14 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning på gärning som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestämmer.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (I946r8I7) om bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom förordnas att 3 § lagen (1946r817) om bevisupptagning vid utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Då rätten beslutat bevisupptag- Då rätten beslutat bevisupptagning vid utiändsk domstol saml, i ning vid utiändsk domstol samt, i fall som avses i 2 §, vad där är fall som avses i 2 §, vad där är föreskrivet blivit fullgjort, utfärde föreskrivet blivit fullgjort, ulfärde rätten framställning till den rätten framställning till den utländska domstolen om bevisupp- utländska domstolen om bevisupptagningen. / framställningen skall tagningen enligt bestämmelser som rätten kort redogöra för saken samt Konungen meddelar, uppgiva beviset och den omständighet som skall styrkas därmed. Finnes lämpligt att visst i svensk lag stadgat förfarande iakttages vid verkställande av äskad åtgärd, varde det angivet. Där part sådant äskar, begäre rätten ock att underrättelse om dagen för bevisupptagningen varder i god tid meddelad rätten.

Prop. 1974r95 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Framställning som nu sagts skall Framställning om bevisupptag-
av rätlen tiUstäUas ulrikesdeparte- ning skall av rätten tillställas utri-
menlel för vidare åtgärd eller, där kesdepartementet för vidare
enligl Konungens förordnande åtgärd. Framställning enligt den i
omedelbar skriftväxling med den Haag den 18 mars 1970 dagteck-
utiändska domstolen må äga rum, nade konventionen om bevisupp-
översändas till den domstolen. tagning i utlandet i mål och ärenden

av civU eller kommersieU natur får i stället översändas tiU myndighet i den främmande staten som utsetts att mottaga sådan framstäUning (centralorganet). Där enligl Konungens förordnande omedelbar skriftväxling med den utländska domstolen må äga rum, översändes framställning om bevisupptagning till den domstolen.

Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestämmer.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946 r8I6) om bevisupptagning åt utländsk

domstol

Härigenom förordnas att 5 och 8 §§ lagen (I946r8l6) om bevisupptagning ål utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ I fråga om ärendets behandling vid rätten skall, där ej annat föranledes av föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse vad om rättegång vid svensk domstol finnes stadgal. Ärendet skall anses såsom bevisupptagning utom huvudförhandling; dock vare ej nödigt att part kallas, där han ej själv skall höras eller fuUgöra något.

Domare vid den utländska domstolen äger rätt att närvara vid bevisupptagning eller annan i 1 § avsedd åtgärd.

8§ Har den utländska domstolen hemställt, att vid eds avläggande skola användas andra ordalag än i svensk lag äro stadgade eller att därvid eljest skall förfaras annorledes än svensk lag föreskriver, och är den av vilken eden kräves villig att sålunda fullgöra eden, pröve rätten huruvida det må ske.

Innefattar den utländska domsto- Innefattar den utländska domsto
lens framställning eljest begäran alt lens framställning eljest begäran att
visst förfarande skall iakttagas vid visst förfarande skall ikattagas vid
verkställande av äskad åtgärd, skall verkställande av äskad åtgärd, skall

Prop. 1974r95

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet den 26 april 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉjN.

Chefen för justiliedeparlemenlet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av vissa internationella överenskommelser om samverkan i rättegång m.m. och anför.

I Inledning

Inom Nordiska rådet framlades år 1966 ett medlemsförslag om nordisk vittnesplikt. Myndigheter och organisationer i de skilda länderna avgav under samma och följande år yttranden över förslaget. Efler förslag av juridiska utskottet utfärdade Nordiska rådet sedermera en rekommendation (nr 17/1968), vari rådet hemställde all regeringarna måtte låta utreda förulsällningarna för att i etlvart av länderna införa skyldighet för person att inställa sig vid domstol i annat nordiskt land för all höras som vittne.

Med anledning av nämnda rekommendation har vid sex tillfällen hållils överläggningar mellan representanter för justitiedepartementen i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Vid överläggningarna har enighet uppnåtts om att frågan om nordisk vittnesplikl bör lösas genom ensartad lagstiftning i de olika länderna saml att i samma lagstiftning även bör införas skyldighet för part i vissa indispositiva tvistemål och målsägande som skall höras i anledning av åklagarens talan att inställa sig inför domstol i annat nordiskt land.

Under de nordiska överläggningarna har även diskuterats den med vitlnesplikten nära sammanhängande frågan om biträde med delgivning och bevisupptagning mellan de nordiska länderna. Enighet har därvid nåtts om att det mellan Danmark, Norge och Sverige gällande s.k.

Prop. 1974r95 9

skandinaviska rättshjälpsprotokollel av år 1957 (se SFS 1958r533) bör ersättas med en nordisk överenskommelse om samverkan vid delgivning och bevisupptagning.

I juni 1972 har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria (Ds Ju 1972rl5) angående nordisk samverkan i rättegång m.m. I promemorian redovisas de ställningstaganden som gjorts fram tiU denna lid. Promemorian innehåller ett svenskt förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om samverkan i rättegång samt förslag till lag om nordisk vittnesplikl. Förslagen lorde få fogas till statsrådsprotokollet i della ärende som bilagor 1 och 2.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, statens invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län, Föreningen Sveriges tingsrältsdomare, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges åklagare och Föreningen Sveriges rätlshjälpsjurister.

RÅ har vid sitt remissutlätande fogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt och länsåklagarna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Norrbollens län. Svea hovrätt har bifogat yttranden från Stockholms, Södra Roslags, Västerås, Karlskoga och Köpings tingsrätter. Hovrätten för Övre Norrland har bifogat yttranden från Umeå och Haparanda tingsrätter.

Efter remissbehandlingen har förnyade överläggningar ägt rum mellan företrädare för Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge. På grundval av vad som därvid överenskommits har utarbetats ett nytt förslag till överenskommelse mellan de nordiska länderna samt nytt förslag till lag om nordisk vittnesplikl. Överenskommelsen lorde få fogas till statsrådsprotokollet i della ärende som bilaga 3.

Även utanför Norden förekommer sedan länge ett omfattande samarbete vad gäller delgivning och bevisupptagning. Sådan internationell samverkan regleras i ett flertal överenskommelser. En central plats bland dessa intar Haagkonventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen (prop. 1957rl63, UU 1957r29, rskr 1957r311), som föregicks av Haagkonventiönen den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur (SFS 1909r30). Sistnämnda konvention gäller för Sveriges vidkommande numera endast i förhållande till Island och Tyska Demokratiska Republiken. Bestämmelser som rör delgivningsförfarandet finns förutom i de båda nämnda Haagkonvenlionerna i en särskild konvention den 15 december 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivningskonvenlionen, prop. 1969r32, UV 1969rl0, rskr 1969r278). För brottmålens del saknades länge en multilateral rätls-hjälpsöverenskommelse. Den 20 april 1959 avslutades emellertid en europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (brottmålskon-

Prop. 1974r95 10

venlionen, prop. I961r48, ILU 1961r29, rskr 1961rl90). Den trädde för Sveriges del — med vissa förbehåll — i kraft den 1 maj 1968.

Under den elfte Haagkonferensen för internationell privaträtt avslutades en konvention om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civU eller kommersiell natur (bevisupplagningskonventionen). Konventionen öppnades för undertecknande den 18 mars 1970 och trädde efler ratificering av Danmark, Norge och Amerikas Förenta Stater i kraft den 7 oktober 1972. Konventionen i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds Ju 1972rll) angående frågan om Sveriges anslutning till bevisupptagningskonventionen och de ändringar i svensk lagsliftning som en anslutning till konventionen föranleder.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetls av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter, domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON), Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna i Siockholm, Göteborg och Malmö. Handelskammarens i Göteborg yttrande har avgetts efler samråd med handelskamrarna i Borås och Karlstad.

2 Grundläggande regler om bevisning m.m. i domstolsprocess i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

2.1 Allmänt

Bland bevismedlen intar vittnesförhöret en särställning. Del möjliggör för domstolen att från opartiskt håll få sådana uppgifter om faktiska händelser som är nödvändiga för ell riktigt avgörande. Bestämmelser om straff för osann utsaga är ägnade att förmå vittnet all lämna sanningsenliga uppgifter. Med hänsyn till vittnesbevisets stora betydelse för rättegången föreligger i de flesta länder en skyldighet att vittna. Vitlnesplikten uppfattas som en offentiigrättshg, mot staten riktad skyldighet, som syftar till att möjliggöra en effektiv domstolsverksamhet.

Bestämmelserna i 36 kap. rättegångsbalken (RB) berör inle frågan om omfattningen av den personkrets som vitlnesplikten enligt svensk rätt avser. Vittnesplikl anses emellertid åhgga var och en som är underkastad den svenska statsmakten. Dit hör först och främst svensk medborgare, även om han är bosatt eller uppehåller sig utanför Sverige. Vittnesplikten träffar vidare varje annan person som uppehåller sig här i landet, om han

Prop. 1974r95 11

inte genom immunitet är undandragen den svenska statsmakten. Utländsk medborgare som uppehåller sig utanför landets gränser är däremot inte skyldig att vittna vid svensk domstol.

Uppkommer i ett mål behov av att som vittne höra utländsk medborgare som inle finns här i landet, är den svenska domstolen hänvisad till att få honom att inställa sig på frivillig väg. Går inte detta, återstår möjligheten att hos den främmande staten begära s.k. subsidiär bevisupptagning. Indirekt kan på della sätt vittnesplikl sägas åläggas utiändsk medborgare som vistas utanför Sverige. Denna skyldighet fär fullgöras i vittnets hemland eller vistelseland enligt de där gällande reglerna.

De nu angivna begränsningarna av vitlnesplikten gäller i huvudsak också i andra länder. 1 den internationella processrätten förekommer inte någon skyldighet all uppträda som vittne inför annan domstol än sådan i hemlandet eller vistelselandel.

Vitlnesplikten innefattar främst skyldighet att på kallelse inställa sig vid domstol och att där lämna en sanningsenlig berättelse. 1 de nordiska länderna innefattar den också skyldighet för vittnet att på domstolens begäran uppfriska sill minne genom granskning av anteckningar, räkenskapsböcker o.d. I norsk rätt finns — vid sidan av de vanliga bestämmelserna om editionsplikt — bestämmelser om skyldighet för vittne att på anmodan av rätten la med sig vissa handlingar till förhöret.

Skyldigheten att som vittne inställa sig vid domstol är i Danmark, Finland och Sverige inle underkastad någon inskränkning med hänsyn tUl resvägens längd. Detta är däremot fallet i Norge, där ett vittne kan åläggas inställelse endast om avståndet till domstolen understiger viss sträcka. I andra fall hörs vittnet subsidiärt vid den domstol till vilken han hör. Under vissa förutsättningar kan dock domstolen inkalla vittne ulan hinder av reseavståndet. Även i Island förekommer liknande begränsningar av vitlnesplikten.

I alla de nordiska länderna finns bestämmelser om befrielse frän vittnesplikten för nära anhöriga, liksom förbud att höra vittne om förhållanden som omfattas av hans tystnadsplikt. Vidare finns regler om rätt för vittne att slippa yttra sig angående vissa omständigheter, om vittnet genom att yttra sig skulle röja att han eller anhörig begått brott eller skulle avslöja yrkeshemhghet. Skillnaderna mellan regleringen i de olika staternas lagar är emellertid betydande.

I fråga om formerna för vittnesförhöret finns stora olikheter. I Sverige hörs vittnet i allmänhet vid huvudförhandlingen i målet och därmed också av den domstol som handlägger målet. Också i Finland hörs vittnet av den dömande rätten. Någon huvudförhandling förekommer emellertid inte i den finska processen utan förhöret sker vid något av rätlsmötena. Endast i vissa undantagsfall får förhör äga rum vid annan domstol. Detta är däremot vanligt i Danmark och Norge. Sålunda medför reglerna om avståndsgränser i Norge, att vittnen ibland hörs vid annan domstol. I de

Prop. 1974r95 12

högsta instanserna i Danmark och Norge förekommer inte vittnesförhör. Vitlnesberältelserna las i stället för deras räkning upp av lägre domstolar. I Island hörs vittnet i praktiken av den domstol, som dömer i målet, även om detta inte är obligatoriskt enligt gällande isländsk rätt.

Vittne hörs i Sverige och vanhgen också i Finland under ed eller försäkran. Detta förekommer inte längre i Danmark. 1 Norge bekräftas den lämnade berättelsen vanligen med ed. 1 Island gäller den ordningen att ed eller försäkran i tvistemål alltid avläggs efler förhöret men i brotlmål — allt efler rättens beslut — antingen före eller efter förhöret. 1 Sverige är edgång en förutsällning för straff för osann vittnesutsaga. Så är däremot inle fallet i Finland, Island och Norge. Edsavläggelsen inverkar emellertid på så sätt, all straffet för osann utsaga under ed är allvarligare än om uppgiften lämnats utan ed.

Vitlnesplikten sanktioneras genom tvångsmedel. De avser dels den som vägrar efterkomma kallelse som vittne och dels den som vid domstolen vägrar vittna. Liksom i Sverige används också i de andra länderna böter och hämtning för att åstadkomma vittnets inställelse. Vite förekommer endast i Sverige och Finland. 1 tvistemål får hämtning inte ske i Island. Flera andra former av tvångsmedel förekommer, särskilt i Danmark. Vittne som iredskar vid domstolen kan häktas.

I samtliga nordiska länder finns bestämmelser om ersättning tUl vittne för kostnader i samband med inställelsen.

Målsägande intar i Finland i allt väsentiigt samma ställning som i Sverige. Han hörs alltså endast upplysningsvis och ulan straffansvar. Möjligheterna i Norge alt underlåta edsbekräftelse är större i fråga om målsägande än vittne.

Den vidsträckta skyldighet för part att personligen inställa sig vid rätten som föreskrivs i RB saknar motsvarighet i Danmark och Norge. I Norge föreligger visserligen en vidsträckt inställelseskyldighet men hämtning kan ske endast i vissa famUjemål. 1 Danmark är skyldigheten att inställa sig inskränkt till vissa familjemål. 1 Finland förekom fram till helt nyligen inte någon skyldighet all inställa sig personligen i tvistemål. Genom lagändring har emellertid sådan skyldighet nu införts i indisposiliva mål. Inte heller i Island är part i tvistemål i allmänhet skyldig all inställa sig. Är det käranden som uteblir, avvisas målet.

2.2 Omfattningen av vittnesplikten

Sverige

Enligt svensk rätt föreligger vittnesplikl i första hand vid de allmänna domstolarna men också vid arbetsdomstolen och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bestämmelserna i RB om vittne vid allmän

Prop. 1974r95 13

domstol är tillämpliga också när vittne skall höras vid annan domstol.

En allmän vittnesplikt föreligger i den meningen att, med de undantag och begränsningar som föreskrivs i 36 kap. RB, var och en som kan lämna upplysningar av betydelse för bedömningen av ett mål är skyldig att efter kallelse inställa sig vid domstolen för att avlägga vittnesmål. Målsägande är dock förhindrad all vittna, även om han inte för talan i målet.

Skyldigheten att vittna är i vissa hänseenden starkt begränsad. På grund av släktskap kan skyldigheten att vittna vara helt upphävd. Vissa begränsningar gäller i fråga om barn och psykiskt defekta. Inskränkning i vittnesplikten kan vidare ha sin grund i att vittnet har tystnadsplikt eller befinner sig i en intressekonflikt, där lagen låter hans egna intressen medföra frihet från skyldighet att lämna vissa uppgifter. Bestämmelserna finns i 36 kap. 3-6 §§RB.

Enligt 3 § är nära anförvanter till part befriade frän skyldighet att avlägga viiinesmål. Delta gäller den som är eller har varit gift med part. Vidare gäller det den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svägerskap till part och den som är syskon till part eller på så sätt besvågrad med part, att en av dem är eller har varit gift med den andres syskon. Samma begränsning av vittnesplikten gäller för den som på grund av adoption står i nu nämnt förhållande till någon part. De tidigare gällande bestämmelserna om vittnesbefrielse vid trolovning har numera utmönstrats och ersatts med en mer generell regel om vittnesjäv för den som på liknande sätt är närstående de i lagrummet särskilt uppräknade anhöriga. Däremot medför det inte befrielse från vittnesplikten att till parts ställföreträdare stå i sådant förhållande som anges i stadgandet.

En särskild bestämmelse finns i 4 § för den som är under 15 år eller på närmare angivet sätt psykiskt defekt. Han är inte i och för sig befriad från vitlnesplikten. Rätten skall i förekommande fall efter omständigheterna pröva, om han kan höras som vittne. Därvid har domstolen att bedöma den menliga inverkan ett domstolsförhör skulle kunna medföra på honom i förhållande till betydelsen och värdet av den tilltänkta utsagan.

En andra grupp utgörs av dem som har tystnadsplikt i ett eller annat hänseende. Den behandlas i 5 §. Ämbets- eller tjänsteman eller annan som fått offentligt uppdrag som anges i lagrummet får inte höras om något som han på grund av sin ställning har att iaktta tystnad med. Advokat, läkare, landläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid offentlig familjerådgivningsbyrå eller deras biträden får höras om något som i denna ställning anförtrott.s dem eller som de i denna egenskap fått veta, endast om det är medgivet i lag eller samtycke lämnas av den till vars förmån tystnadsplikten gäller. Ombud, biträde eller försvarare i rättegång får inte utan parlens medgivande avslöja någol som anförtrotts honom för fullgörande av uppdraget. För nu nämnda personer, med undantag för ämbets- eller tjänsteman, annan som fått offentligt uppdrag och försvarare, gäller emellertid den begränsningen av vittnesförbudet, att de är skyldiga att

Prop. 1974r95 14

vittna i mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två är. Präst inom svenska kyrkan och präst eller den som intar motsvarande ställning inom annat trossamfund får inte höras om del som han fått veta under bikt eller motsvarande förhållanden.

Enligl 6 § får vittne vägra yttra sig angående omständighet, vars yppande skulle avslöja all vittnet eller sådan närslående som anges i 3 § begått brottslig eller vanärande handling. Vidare får vittne vägra att avge vittnesberällelse som skulle röja yrkeshemlighet, om det inte förekommer synnerlig anledning att höra vittnet om sådana förhållanden.

Befrielsen från skyldighet att vittna medför inte att den som kallats får utebli från förhandlingen. I fråga om närstående som avses i 3 § gäller att rätlen före edgången skall erinra den kallade om att han inle är skyldig att vittna. Väljer han ändå att göra detta, är han i princip underkastad samma sanningsplikl som andra vittnen. I brotlmål hörs dock närslående ulan ed och är därför inte underkastad menedsansvar. Detsamma gäller generellt den som är under 15 år eller så psykiskt defekt att han saknar erforderlig insikt om edens betydelse. De övriga vittnen som är befriade från vittnesplikl i större eller mindre utsträckning skall enligl 36 kap. 14 § RB erinras om detta när skäl föreligger.

Vittnesmål skall upptas vid den domstol som handlägger målet. Della sker vid huvudförhandlingen, om sådan hålls i målet. I särskilda fall medges dock bevisupptagning utom huvudförhandlingen (35 kap. 8 § RB). RB öppnar begränsade möjligheter att under särskilda förhållanden höra vittne vid annan domstol än den som handlägger målet. I 36 kap. 19 § föreskrivs sålunda, all om vittne pä grund av sjukdom, vistelse på avlägsen ort eller av annan orsak är ur stånd all infinna sig vid huvudförhandlingen eller om vittnets inställelse bedöms medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, förhör med vittnet får äga rum utom huvudförhandlingen. Vittnesförhör med den som på grund av sjukdom inte kan infinna sig skall ske där den sjuke vistas.

Bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling äger enligt 41 kap. 3 § RB tillämpning också på bevisupptagning till framtida säkerhet. För sådan bevisupptagning förutsätts endast att det föreligger fara för all bevis om förhållande som är av betydelse för någons rätt kommer att i framtiden gå förlorat eller alt bevisning då endast med svårighet kan föras. Bevisning enligl vad nu sagts får dock inle upptas i syfte alt vinna utredning om brott. Skyldighet att avlägga vittnesmål föreligger endast vid den tingsrätt under vilken vittnet har sitt hemvist.

Bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling är vidare tillämpliga när i vissa undantagsfall bevisning kan upptas inför domstol redan på fömndersökningsstadiel. Reglerna härom återfinns i 23 kap. 13 och 15 §§ RB. Enligt förstnämnda stadgande kan undersökningsledare begära vittnesförhör för alt få fram material för åtalsfrågans bedömande. Detta gäller om någon vid förhör under förundersökningen vägrar att yttra

Prop. 1974r95 15

sig angående omständighet som är av vikt för utredningen eller om del är av synnerlig vikt all någon hörs som vittne under förundersökningen. 1 båda dessa fall föreligger den inskränkningen att vittnesförhör får äga rum endast om den som skall höras är skyldig att vittna i målet, om åtal väcks. Bevis, som är avsett all användas vid huvudförhandling, kan enligl 15 § upptas vid domstol redan innan åtal väckts när fara föreligger all beviset dessförinnan går föriorat eller då endast med svårighet kan förebringas. Möjligheten är inte inskränkt till vittnesförhör. Såväl undersökningsledare som den misstänkte kan begära upptagning av beviset.

Kallelse av vittne sker regelmässigt genom rätlens försorg. Om åklagaren enligt 45 kap. 16 § RB sätter ut mål till huvudförhandling, kan och bör han samtidigt kalla vittnena. Det möter emellertid inle något hinder att rätten låter parten själv ta med sig sina vittnen till huvudförhandlingen. Kallelse utgör dock alltid en förutsättning för att vittnet skall kunna drabbas av påföljd för utevam. Någon bestämd tidsfrist för kallelse finns inle föreskriven. Enligt en allmän regel i 32 kap. I § RB skall emellertid part eller annan, som enligl rättens beslut skall infinna sig vid rätlen, erhålla skäligt rådrum för detta.

Övriga nordiska länder

I Finland upptas vittnesmål i regel av den domstol vid vilken målet är anhängigt. Någon huvudförhandling förekommer inte i det finska rättegångsförfarandel. Bevisupptagningen sker därför vid ell eller flera av domstolssammanträdena i målet. Vittnesförhör får under vissa förutsättningar hållas vid annan domstol än den dömande. Della förekommer ytterst sällan i praktiken. Vittnesplikl gäller liksom i Sverige oavsett avståndet mellan uppehållsorten och platsen för vittnesförhöret. Vittne skall kallas i så god tid att vittnet utan svårighet kan inställa sig pä utsatt lid. Kallelse utfärdas aldrig av rätten utan ankommer på den part som vill höra vittnet. Part kan föreläggas alt kalla vittne som rätlen önskar höra. Kallelse kan ske helt formfritt. Detta är vanligen fallet. För att påföljder för utevaro skall kunna komma i fråga måste emellertid vittnet ha kallats genom stämningsman.

I Norge gäller som huvudregel att vittne hörs under huvudförhandlingen i den herredsretl, byretl eller lagmansrell som handlägger målet. Däremot kan vittnen vid fullföljd inte höras inför höyesleretl eller höyesteretts kjaeremålsulvalg. Från huvudregeln om bevisomedelbarhet i underrätterna och lagmansretlerna finns flera undanlag. I dessa fall hörs vittnet i stället av underrätten i den domkrets där vittnet är bosall eller uppehåUer sig.

Ett av skälen för vittnesförhör utom huvudförhandlingen hänger samman med de norska bestämmelserna om avståndsgränser för vitlnesplikten. I brottmål begränsas t.ex. skyldigheten att inställa sig vid

Prop. 1974r9S 16

huvudförhandling i lagmansrell till personer som bor eller vistas inom sådant avstånd från domstolen, alt de inte har längre resa till rätten än 60 mil med järnväg, 30 mil med bål eller buss eller 10 mil pä annat sätt. Vid huvudförhandling i herreds- eller byretl utgörs avståndsgränserna för vitlnesplikten av hälften av dessa sträckor. Under alla förhållanden är vittne dock skyldigt att inställa sig för vittnesförhör inom den 'retlskrets' där vittnet bor eller uppehåller sig. Om domstolen finner det 'maklpå-liggende', kan den på parts begäran utvidga inställelseplikten utan hinder av avståndsgränserna.

Vittne kallas enligt huvudregeln genom delgivning av kallelse som utställts av den domstol som skall höra vittnet. I brottmål skall vittnet om möjligt få en dags 'varsel', dvs. frist från delgivningen av kallelsen fram tUl inställelsedagen. I tvistemål i allmänhet är kallelsefristen en vecka.

1 Danmark gäller i allmänhet att vittne hörs inför den domstol som handlägger målet. Flera undantag finns emellertid. Rätten kan bestämma att vittnesmålet i stället skall avläggas inför annan underrätt som bedöms lämplig i det särskilda fallet. Bestämmelsen används bl.a. om vittnet på grund av sjukdom har svårigheter att inställa sig vid den dömande domstolen eller om kostnaden för eller besväret i samband med inställelsen inte står i rimligt förhållande till målets eller vittnesmålets betydelse. Det förekommer endast sällan att vittne hörs i hojesteret. I tvistemål som är anhängigt vid landsret och som börjat i underrätt upptas bevisningen ofta i underrätten.

I tvistemål kallas vittne normalt av rätten. I brottmål är det antingen rätten eller åklagaren som kallar vittnet. Kallelsefristen är i tvistemål en vecka och i brottmål 'en aften', vartill kommer två dygn om avståndet till domstolen överstiger tre mil. Fristen kan av rätten bestämmas annorlunda.

I Island är skyldigheten att inställa sig som vittne begränsad med hänsyn tUl resvägens längd. De sträckor som avses är 7 mil landsväg och 3 mil sjöväg. Bestämmelserna kommer dock enligt uppgift att ändras. I tvistemål kallas vittnen i allmänhet av part och i brottmål av rätten. Under förundersökningsstadiet inkallas vittnen av polismyndigheten. Vittne har rätt till kallelsefrist. Bestämmelserna härom överensstämmer med motsvarande regler i dansk rätt.

Part kan inle höras som vittne i något av länderna. Förbudet är i finsk rätt utsträckt även till den som varit part 1 målet. Detsamma gäller i tvistemål den mot vilken domen blir gällande som om han hade varit part i målet. Finsk och svensk rätt överensstämmer i fråga om att målsägande inle får vittna. Däremot synes målsägande kunna få vittna enligt dansk och norsk rätt även i de fall han för talan i målet. I Norge kan dock alltid rätten underlåta att kräva att målsägande, som har partsslällning, edfäster sin utsaga. I Island hörs den som är målsägande på samma sätt som vittne. Ed eller försäkran förekommer dock inte i dessa fall.

I samtiiga berörda länder finns särskilda inskränkningar i vitlnesplikten.

Prop. 1974r95 17

först och främst för nära anhöriga men dessutom för annan i fråga om vissa uppgifter, vars lämnande skulle skada honom eller närslående. Vidare finns förbud att höra den som har tystnadsplikt angående sådant som omfattas av tystnadsplikten. I enskildheter skiljer sig reglerna i de olika nordiska länderna från varandra.

Kretsen av anhöriga anges på olika sätt. I den danska lagbestämmelsen talas exempelvis om en parts 'naermeste' ulan närmare angivande av vUka personer som avses. I de norska, finska och isländska bestämmelserna anges kretsen av anhöriga. Några mera betydande skillnader i förhållande till svensk rätt föreligger inte. Vittnesbefrielsen i Norge sträcker sig emellertid längre i brotlmål än i tvistemål. I tvistemålen har anhöriga rätt att vägra vittna endast beträffande 'det som er meddell dem av parlen'. Även personkretsen är här någol snävare angiven.

1 aUa länderna gäUer förbud all höra offentiig tjänsteman eller annan med offentiigt uppdrag om sådant som denne är skyldig alt iaktta tystnad med. I Danmark, Island och Norge hävs förbudet, om den berörda myndigheten samtycker.

1 finsk, isländsk och norsk rätt föreskrivs att domstolen inte får höra någon som vittne om hemliga uppgifter av betydelse för rikets säkerhet eller rättigheter i förhållande till främmande stat. I Danmark finns en särskild bestämmelse om att rätten kan förordna att förklaring inle skall avges om förhållande om vilket vittne enligl lag har tystnadsplikt och vars hemlighållande har väsentiig betydelse.

Kretsen av personer som är befriade från att yttra sig på grund av tystnadsplikt varierar från land tUl land. I alla länderna gäller förbud att höra läkare, advokater, försvarare och präster om förhållanden som anförtrotts dem i sådan egenskap. I Finland och Island gäUer förbudet dessutom apotekare och barnmorska. I Norge får inte heller 'meklingsmen i ekteskapssaker' och sjukvårdare höras om någol som anförtrotts dem i tjänsten.

Vittne får i ettvart av länderna vägra att yttra sig om sådant som kan medföra att han själv eller någon anhörig kan bli straffad eller ådra sig vanära. I Norge och Finland gäller befrielse också förhållande som skulle kunna röja affärs- eller yrkeshemlighet. I allmänhet gäller, liksom i Sverige, att vittnet är skyldigt att yttra sig, om en intresseavvägning mellan vittnesmålets vikt och del skyddade intresset leder till detta.

Slutligen kan nämnas att de danska, finska, isländska och norska bestämmelserna behandlar rätt för utgivare av tryckt skrift och vissa andra personer att vägra yttra sig om vem som lämnat uppgifi liU eller författat i skriften intagen artikel. Motsvarande frågor regleras för svensk rätts del i tryckfrihetsförordningen.

2 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 95

Prop. 1974r95 18

2.3 Vittnesersättning

Sverige

Bestämmelser om villnesersättning finns i 36 kap. 24 § RB. Vittne har rätt till ersättning för kostnader för resa och uppehälle samt för tidsspillan. Ersättning bestäms av rätlen till skäligt belopp.

I vissa fall utgår ersättning till vittne m.fl. av aUmänna medel enligl vitinesersältningskungörelsen (1973r262). I brottmål utgår ersättning av allmänna medel tUl vittne eller målsägande som hörs på begäran av åklagaren eller som rätten i mål om allmänl åtal självmant inkallat. I övrigt utgår ersättning av allmänna medel när den part som begärt förhöret åtnjuter rättshjälp. Enligl kungörelsen ersätis resekostnad enligt de grunder som gäller för statstjänstemän i lägsta reseklass enligl allmänna resereglemeniet (1952r735). Kostnad för resa med tåg och fartyg ersätts dock endast med belopp motsvarande avgift för en plats i 2 klass och i förekommande fall avgift för sovplats eller hyllplats. Traktamente utgår i allmänhet med högst 25 kronor om dagen. Har vittnet utgift för nattlogi kan ersättning dock utgå med högst 50 kronor. Ersättning för tidsspillan får bestämmas till högst 85 kronor per dag.

Enligt 36 kap. 25 § RB kan vittne få förskott på kostnader för resa och uppehälle. Närmare bestämmelser om förskott finns i kungörelsen (I973r261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m.

Övriga nordiska länder

Enligt dansk rätt har vittne räll till ersättning med 10 kronor för varje påbörjad tidrymd om två timmar som åtgår för uppfyllandet av vittnesplikten, dock minst 20 kronor. Kostnader för resa med allmänt kommunikationsmedel utgår enligt lägsta reseklass. Används egen bil är gottgörelsen 40 öre per kUometer. Har vittnet haft utgifter eller förluster som inte läcks av de nämnda bestämmelserna kan rätlen efter skälighetsprövning tillerkänna honom särskild ersättning härför.

För finsk rätts vidkommande är de regler som gäller jämförbara med de svenska om än något generösare.

1 Norge utgår ersättning för resa med allmänl kommunikationsmedel enligt lägsta reseklass. I övrigt är bestämmelserna väsentligt förmånligare än de svenska. Della gäller särskilt ersättning för nattlogi.

Enligt de regler om ersättning som finns i isländsk räll utgår endast mindre belopp för förlord arbetslön. Reglerna betraktas som föråldrade.

Prop. 1974r95 19

2.4 Editionsplikt

Sverige

1 38 kap. 2 § RB föreskrivs all den som innehar skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis är skyldig all förete handlingen. Regeln är försedd med flera undantag. 1 brotlmål har den misstänkte eller den som står i sådant förhållande till denne att han kan undandra sig att vhlna inle editionsplikt. I övrigt gäller all part eller honom närstående som nu har sagts inte är skyldig att förete skriftligt meddelande mellan parten och någon honom närstående eller mellan sådana närstående inbördes. Befattningshavare som nämns i 36 kap. 5 § RB, dvs. främst ämbets- och tjänstemän, advokater, läkare, rättegångsombud och präster, får inte förete skriftlig handling, om innehållet kan antas vara sådant alt samma person inte får höras som vittne om del. Part till vars förmån tystnadsplikten gäller är också befriad från att förete handlingen om han skulle inneha den. Vittnes räll enligl 36 kap. 6 § RB att vägra yttra sig beträffande omständigheter som skulle röja att han eller närstående begått brottslig eller vanärande handling och vittnes rätt att vägra säga någol som skulle avslöja yrkeshemlighet har motsvarigheter i fråga om företeende av skriftlig handling, när handlingen har sådant innehåll. Slutiigen gäller att editionsplikl inte, utom vid synnerliga skäl, omfattar minnesanteckningar eller motsvarande anteckningar för personligt bruk.

Har part på grund av äganderätt eller avtal eller lagbestämmelse rätt att påfordra att en av annan person innehavd handling utlämnas, som kan vara av betydelse som bevis, gäller detta enligt 38 kap. 3 § RB även i fråga om företeende av handlingen i rättegång. Denna editionsplikl berörs inte av de inskränkningar som gäller i fråga om den processuella edilionsplikten.

Rätten kan enligt 38 kap. 4 § RB utfärda föreläggande all förete en handling som omfattas av editionsplikten. Innehavaren skall först få tillfälle att yttra sig. Förhör kan också hållas. 1 föreläggande skall anges när och var handlingen skall företes. Vite får förekomma men handlingen kan också tillhandahållas genom utmätningsmannens försorg, om rätten anser del lämpligare. Ersättning utgår för kostnad och besvär enligt vad rätten anser skäligt. Part är dock inle ersätlningsberälligad.

Övriga nordiska länder

Bestämmelser om editionsplikl finns även i dessa länder. I huvudsak ansluter reglerna till skyldigheten att vittna. I dansk, isländsk och norsk räll kan i vissa fall parts Underlätelse att förete skriftligt bevis tillmätas ett för parten negativt bevisvärde.

I norsk rätt finns — vid sidan av editionspliktsbestämmelserna — särskilda regler om skyldighet för vittne att efter föreläggande ta med sig sådana handlingar som han är skyldig att förete. Denna skyldighet

Prop. 1974r95 20

innefattas i vitlnesplikten. Den begränsas av de regler som gäller om förbud mol och rätt till befrielse från vittnesförhör. Finsk räll innehåller bestämmelser om editionsplikl som mycket nära överensstämmer med svensk rätt.

2.5 Målsägande

Sverige

Målsägande är enligl 20 kap. 8 § fjärde stycket RB den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. Om behov uppkommer att han hörs i anledning av åklagarens talan skall han enligt 45 kap. 15 § första stycket RB kallas till huvudförhandlingen. Sanktionerna för utevaro vid kallelse till personlig inställelse är vite och hämtning (45 kap. 15 § första stycket och 46 kap. 14 § RB). Om huvudförhandlingen måste inställas på grund av målsägandens utevaro, kan han desutom åläggas att betala rättegångskostnad som genom hans försummelse vållats statsverket eller den tilltalade (31 kap. 4 § RB).

Målsägande får enligt 36 kap. I § RB aldrig höras som vittne. Att målsägande inte får höras som vittne innebär först och främst att han inle avlägger ed eller försäkran. Påtryckningsmedlen i 36 kap. 21 § RB mot vittnen för att få dem att yttra sig kan inle tillgripas mol målsägande. Målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan har rätt till ersättning av allmänna medel enligt de regler som gäller för vittne.

Övriga nordiska länder

Enligt finsk rätt får målsäganden inle höras som vittne och han uttalar sig inle under straffansvar. Enligt den finska processordningen är det dock möjligt att höra målsäganden som part under sanningsförsäkran om vilken skada han lidit och hur mycket har förlorat genom brottet.

Enhgl norsk rätt hörs målsägande enligt samma regler som gäller för vittne. Inte ens den omständigheten att målsäganden för talan i målet eller biträder åklagarens talan har någon inverkan på möjligheten att höra honom som vittne. Det är i detta sammanhang att märka, att edsavläggelsen i Norge sker efter förhöret. Eden är assertorisk. När del gäller vittnen i allmänhet har rätlen vissa begränsade möjligheter att avslå från edsfästelse. I fråga om målsägande som har partsställning är denna möjlighet avsevärt större.

Enligl dansk rätt hörs målsäganden som vittne. Liksom vittnet hörs han utan ed eller försäkran men under straffansvar. Detta torde gälla oavsett om han för talan i målet eller inte.

Den som är att anse som målsägande i Island hörs på samma sätt som vittne men avlägger inte ed eller försäkran. Uppgifterna lämnas dock under straffansvar.

Prop, 1974r95 21

2.6 Partsförhör i tvistemål

Sverige

Enligt 11 kap. 5 § RB skall part vid huvudförhandling i underrätt eller hovrätt infinna sig personligen, om hans närvaro inte kan antas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen krävs personlig inställelse endast om partens närvaro 'finnes erforderlig för utredningen'. I underrätt är part dessutom skyldig att infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antas alt förberedelsen främjas genom hans personliga närvaro. Personlig inställelse påkallas i första hand om part skall höras under sanningsförsäkran. Sådant förhör hålls vid huvudförhandlingen.

Enligt 42 kap. 10 och 21 §§ RB kallas part som skall instäUa sig personligen alllid vid vite. Inställer sig part i indispositivt mål genom ombud när han förelagts att inställa sig personligen, kan rätlen förordna om nytt vite eller besluta att han skall hämtas (44 kap. 5 § RB).

Övriga nordiska länder

Enligl dansk rätt kan part tvångsvis förmås till personlig inställelse endast i faderskapsmål och i äktenskapsmål när fråga om vårdnaden skall avgöras. Enligt norsk rätt kan part i tvistemål åläggas personlig inställelseskyldighet och skyldighet att yttra sig efter i stort sett samma regler som gäller för vittnen. Hämtning kan dock förekomma endast i faderskapsmål och äktenskapsmål. 1 finsk rätt har nyligen införts möjlighet att tvångsvis förmå part till personlig inställelse i indisposiliva mål. I isländsk rätt föreligger i allmänhet inle någon skyldighet för part i tvistemål att inställa sig personligen. Part kan höras under sanningsförsäkran. För oriktiga uppgifter straffas part enligl samma stadgande som vittne.

2.7 Tvångsmedel mot vittne

Sverige

Uteblir vittne som har kallals, döms vittnet enligl 36 kap. 20 § RB till böter. Bötesstraffet kan variera mellan 10 och 500 kronor. Rätlen kan också förordna att vittnet omedelbart skall hämtas till förhandlingen. Hämtning verkställs av polismyndighet. Om vittnet hämtas, utdöms inga böter.

Blir det nödvändigt all uppskjuta handläggningen till ell senare tillfälle, får rätten förelägga vittnet vite. Vitet bestäms till belopp som med hänsyn tiU vittnets ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter kan antas

Prop. 1974r95 22

förmå honom att iaktta föreläggandet att inställa sig. Vitet får dock inle understiga tio kronor eller överstiga 5.000 kronor. Förnyat vite kan uppgå till 10.000 kronor. Rätlen kan i stället för att förelägga vite förordna all vittnet skall hämtas tUl del senare rättegångstillfället. Uteblir vittnet vid det följande rättegångstillfället, utdöms vitet. Har vite inte utsatts, döms vittnet i stället till böter. Om vittnet hämtas till rätten, får dock böter eller vite för hans underlåtenhet att infinna sig vid det rältegångstiUfällel inle utdömas.

Utöver de angivna påföljderna för utevaro gäller enligt 36 kap. 23 § RB, all vittnet kan förpliktas att i skälig omfattning ersätta den kostnad han vållat genom försummelse eller tredska.

Finns det anledning att anta att vittnet har laga förfall för sin utevaro, skall underlåtenheten att inställa sig inte leda till någon påföljd (32 kap. 6 § RB).

Om ett vittne visserligen infinner sig vid rätten men utan giltigt skäl vägrar att avlägga ed eller försäkran eller all avge vittnesmål eller besvara fråga, kan rätten förelägga vittnet vid vite eller, om vittnet inte låter sig rätta, vid äventyr av häktning att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller om vittne vägrar att iaktta föreläggande som meddelats enligl 36 kap. 8 § RB att uppliva sina kunskaper om det han skall höras om, exempelvis genom att granska anteckningar och handlingar som han har tillgängliga. Tiden för häktning är högst tre månader. Häktningen får inte pågå sedan rätten skilt målet från sig. Vittne som satts i häkte skall minst var fjortonde dag inställas för rätlen.

Bestämmelsen i 36 kap. 23 § RB om skyldighet för försumligt eller tredskande vittne att ersätta kostnad som han vållat gäller också den som kommit till domstolen men vägrar vittna. Böter, vite eller häkte får inte användas mot den som är under 15 år eller psykiskt defekt. Sådant vittne får dock hämtas till rätten. Bortsett härifrån gäller all påföljderna för ogiltig utevaro i allmänhet är tillämpliga också på dem som har rätt att vägra vittna eller vägra yttra sig rörande vissa förhållanden. När det är uppenbart att ett vittne exempelvis på grund av släktskap är befriat från skyldighet att vittna och dessutom viU utnyttja sig av den rätten, skall givetvis inte några tvångsmedel användas för att få vittnet att inställa sig.

Övriga nordiska länder

Reglerna i Danmark möjliggör för domstolen att, i fråga om vittne som uteblir, underlåter all i tid meddela laga förfall eller vägrar alt yttra sig, döma till böter, besluta om hämtning och förplikta vittnet att ersätta rättegångskostnad. Vidare kan rätlen ålägga vittnet en 'l0bende b0de', dvs. fastställa elt dagsbotsbelopp för varje dag fram till dess vittnet slutar att tredskas. I samma mål får löpande bot inte utgå under längre tid än sex månader, oavbrutet eller sammanlagt. Slutligen kan domstolen besluta att

Prop. 1974r95 23

vittnet, intill dess instäUelse för vittnesförhör kan ske eller vittnet går med på att avge vittnesmål, skall las i förvar av polismyndighet eller underkastas vissa andra frihetsinskränkningar såsom övervakning av pålitlig person, bevakning i hemmet, reseförbud, skyldighet all inställa sig hos polismyndighet och omhändertagande av pass. Detta får dock inte gälla för längre tid än högst sex månader, oavbrutet eller sammanlagt vid olika tillfällen. Vad gäller barn under femlon år är hämtning del enda tillåtna tvångsmedlet.

Enligl norsk rätt kan ett vittne som uteblir ulan laga förfall 'under saerlige omslaendigheter' hämtas till domstolen. Föreligger laga förfall skall detta anmälas i tid. I brottmål kan vittne i samband med hämtning hållas i fängsligl förvar fram till inställelsen. I övrigt kan vittne som uteblir ulan giltigt förfall dömas till böter och förpliktas att ersätta rättegångskostnad. Med utevaro jämställs att vittne inställer sig berusad eller underlåter att iaktta föreläggande att undersöka räkenskapsböcker, brev o.d. saml att göra och la med uppteckningar ur dessa.

Vittne som vid domstolen vägrar att avlägga ed eller försäkran eller att avge vittnesmål kan straffas med böter eller åläggas att ersätta rättegångskostnad som vållas därigenom. Om vittnet fortsätter att tredskas, kan vhlnel ytterligare en gång ådömas böter eller åläggas att betala kostnader. I brottmål kan rätten förordna att vittnet skall hållas i fängsligt förvar till dess vittnet efterkommer föreläggandet, dock högst tre månader.

I Finland gäller i allt väsentligt samma regler som i Sverige. Några avvikelser finns dock. Vittne som uteblir ulan laga förfall kan ådömas dagsböter, högst 100. Vilesbeloppel är inte maximerat. När rätlen förordnar om hämtning kan den samtidigi förordna all vittnet får tas i förvar så lång lid i förväg som oundgängligen krävs för att hämtningen skall kunna genomföras.

Om vittne vägrar att avlägga ed eller försäkran eller att avge vittnesmål kan rätlen förelägga vite, som inle heller i delta fall är maximerat. Leder inle vilesföreläggandet till åsyftat resultat, kan rätten förordna att vittnet skall hållas i fängelse tills han slutar med sin tredska. Vittnet kan hållas kvar i fängelse under högst sex månader men aldrig längre än till dess domstolen skilt målet från sig. Om vittnet under fängelsevistelsen går med på att vittna, skall detta anmälas till rättens ordförande, som kan förordna att saken snarast skall tas upp till fortsatt handläggning. Någon bestämmelse om att tredskande vittne med regelbundna mellanrum skall inställas inför rätlen för att tillfrågas om han alltjämt vidhåller sin vägran finns inle i den finska lagen.

Enligl isländsk rätt kan vittne som uteblir eller tredskas dömas till böter, högst 90.000 isländska kronor (omkring 5.000 svenska kronor). Låter han sig inte ratta därav kan han dömas till fängelse i högst sex månader. 1 brottmål kan vittne hämtas efler beslut av rätlen. I andra avseenden är

Prop. 1974r95 24

tvångsmedlen desamma i tvistemål och brotlmål.

2.8 Ansvar för osann och ovarsam utsaga

Sverige

För all ansvar för mened eller ovarsam utsaga enligl 15 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken (BrB) skall inträda förutsätts att den oriktiga uppgiften har lämnats under laga ed eller under försäkran som avges i eds ställe. Därmed avses i lag föreskriven ed för bekräftande av en utsaga. Osanna uppgifter av målsägande eller av ett vittne, t.ex. anhörig, som inte avlagt ed eller försäkran medför sålunda inte något ansvar. Straffet för mened är fängelse i högst fyra år eller vid ringa brott böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt utgör straffet fängelse i mellan två och åtta år. Ovarsam utsaga straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Osann partsutsaga vid förhör under sanningsförsäkran bestraffas enligt 15 kap. 2 § BrB med fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, med böter eller fängelse i högst sex månader. Sker gärningen av grov oaktsamhet straffas för ovarsam utsaga såsom förut sagts.

Om utsagan enligl en objektiv bedömning är utan betydelse för saken blir gärningen straffri. Delsamma gäller om uppgiftslämnaren ägl rätt all vägra yttra sig om ifrågavarande förhållande och omständigheterna innebär skälig ulsäkt för att den hörde i stället för att använda denna rättighet ullalat sig såsom skelt.

Reglerna kompletteras med en bestämmelse i 15 kap. 14 § BrB om tiUbakaträdande. Den som ådragit sig straffansvar för en oriktig utsaga och innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt rättar felet eller på annat sätt avvärjer fara för vidare olägenhet får dömas till lägre straff än vad som är stadgat för gärningen, dvs. lägst det allmänna bötesminimum. Var faran ringa och utgjorde brottet mened eller osann partsutsaga, som var att bedöma som ringa brott, eller utgjorde det ovarsam utsaga blir gärningen straffri.

Förberedelse till mened och sådan stämpling till mened, som innebär att någon söker anstifta till mened, är straffbar i de fall då det fullbordade brottet inle skulle vara att anse endast som ringa.

Straffanspråket för brott av nu nämnda slag anses i Sverige vara territoriellt begränsat. Svensk lag blir därför inte i något fall tillämplig om gärningen begåtts inför domstol i annat land.

Övriga nordiska länder

Lagstiftningen i dessa länder skiljer sig främst från svensk rätt genom att osann vittnesutsaga inför domstol är straffbar även ulan all ed eller

Prop. 1974r95 25

försäkran avlagts. I Danmark förekommer inle längre ed eller försäkran i samband med vittnesmål.

Har falsk utsaga vid finsk domstol avgetls under ed eller vid norsk domstol bekräftats med ed, kan på brottet följa svårare straff än annars. Detsamma gäller enligl isländsk rätt. Osann utsaga av part bestraffas i Norge, Danmark och Island. Undanlag görs i samtliga länder för tilltalad i brottmål. Part som i Finland hörs under sanningsförsäkran kan straffas för osann utsaga. I Danmark, Finland och Island förekommer i motsats till i Norge straffbestämmelser även när den osanna utsagan lämnats av oaktsamhet. I övrigt finns i länderna straffnedsällnings- och straffrihels-gunder som i enskilda detaljer skUjer sig såväl inbördes som från svensk rätt.

Vidare bor nämnas att enligt finsk och norsk rätt straff för osann utsaga torde kunna ådömas även om utsagan avgetls vid domstol i annat land. Enligt isländsk rätt anses det inte heller helt uteslutet att använda isländsk strafflag i fråga om mened som begåtts vid domstol i annat land. Rättsfall saknas dock. För dansk del är tveksamt om straffansvar kan utkrävas i sådana situationer.

3 Internationella överenskommelser m.m.

De flesta europeiska länder har genom multUaterala avtal förbundit sig att lämna varandra bistånd genom delgivning av rättegångshandlingar, bevisupptagning eller andra åtgärder som hör tUl processen. Tidigare har delta framför allt gällt i fråga om civila mål. Först på senare tid har en motsvarande reglering kommit till stånd beträffande brottmålen.

I en av bl.a. Sverige biträdd Haagkonvention av år 1896 jämte tilläggsprotokoll från år 1897 utfäste sig de fördragsslutande staterna att i rättsförhållanden av civil eller kommersiell natur lämna varandra bistånd i form av delgivning och utredning samt att principiellt likställa medborgare i annan fördragsslulande stat med det egna landets medborgare beträffande skyldigheten att ställa säkerhet i rättegång och förmånen av kostnadsfri rättshjälp m.m. Vid Haagkonferensen år 1904 underkastades konventionen en revision vilken ledde till 1905 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. Sverige anslöt sig till den nya konventionen år 1909 (SFS I909r30). Denna är alltjämt gällande i förhållande till Island och Tyska Demokratiska Republiken.

Småningom blev även 1905 års konvention föremål för revision. Arbetet härpå ledde efter vissa avbrott till 1954 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. Sverige ratificerade konventionen tre år senare (prop. 1957r 163). Konventionen ersätter i förhållandet mellan stater som ratificerat den 1905 års konvention (art. 29). Den avviker endast på ett mindre antal punkter från 1905 års konvention. TUl 1954 års konvention är följande främmande stater och områden anslutnar Belgien,

Prop. 1974r95 26

Danmark, Finland, Frankrike jämte besittningar, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Luxemburg, Marocko, Nederländerna med Nederländska Antillerna, Norge, Polen, Portugal jämte besittningar, Rumänien, Schweiz, Sovjetunionen, Spanien, Tjeckoslovakien, Turkiel, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern, Vatikanstalen och Österrike.

I de inledande artiklarna behandlar konventionen delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar. I art. 1 föreskrivs skyldighet för fördragsslutande stal all efterkomma framställning från annan sådan stat om delgivning av handlingar rörande civila eller kommersiella rättsförhållanden. Enligl huvudregeln skall framställning ske via del ansökande landets konsul. Stat kan begära att översändande av framställningar om delgivning skall ske på diplomatisk väg. Bestämmelserna utgör inle hinder för två fördragsslulande stater att överenskomma om direkt skriftväxling mellan myndigheterna i de båda staterna. Enligt art. 2 verkställs delgivningen genom den myndighets försorg som är behörig enligt lagen i den stat som mottagit framställningen. I art. 6 anges, att de föregående bestämmelserna inte medför någon inskränkning i befogenheten att översända handlingar med posten direkt till den som skall delges i utlandet. Inte heller inskränks befogenheten att låta verkställa delgivning omedelbart genom kompetenta myndigheter i det land där delgivning skall ske.

Systemet med framställning på konsulär eller diplomatisk väg kom med tiden att framstå som tungrott och tidsödande. Önskemål framfördes därför att förenkla förfarandet genom en mera direkt förbindelse mellan ansökande myndighet och de myndigheter i mottagarlandet som vanligen ombesörjer delgivning där. Detta ledde till utarbetandet av 1965 års Haagkonvention om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civU eller kommersieU natur (delgivningskonvenlionen), vilken efter ratifikation (prop. 1969r32) för Sveriges del trädde i kraft den 1 oktober 1969. Konventionen ersätter i förhållandet mellan stater som ratificerat den artiklarna 1-7 i 1905 och 1954 års Haagkonventioner (art. 22). Till delgivningskonvenlionen är följande främmande stater och områden anslutnar Amerikas Förenta Stater jämte Guam, Jungfruöarna och Puerto Rico, Barbados, Belgien, Botswana, Danmark, Egypten, Finland, Frankrike, Israel, Japan, Malawi, Norge, Portugal, Storbritannien och Nordirland jämte vissa områden för vilkas internationella förbindelser Storbritannien ansvarar samt Turkiet.

I delgivningskonvenlionen införs ett nytt system för översändande av delgivningsframställningar. Varje konventionsland har att utse ell centralt organ med uppgift att motta utländska delgivningsframställningar och vidta behövliga åtgärder. 1 Sverige har utrikesdepartementet (UD) utsetts till centralt organ. Enligl art. 3 får framställning endast göras av myndighet eller behörig tjänsteman. Framställning om delgivning sänds av den ansökande myndigheten direkt till centralorganet i del land där

Prop. 1974r95 27

delgivningen skall verkställas. Framställningen avfattas enligt formulär, vars franska och engelska texter fastställts i konventionen. Delgivning skall enligl art. 5 verkställas antingen i den form lagen i den anmodade staten föreskriver eller i sådan särskild form sökanden begär, förutsatt all denna inte är oförenlig med den anmodade statens lag. Det centrala organet kan kräva att handling som skall delges är översatt till det egna språket. Undanlag görs om adressaten frivilligt mottar handlingen. Enligl art. 20 föreligger möjlighet att träffa separat överenskommelse om tillämpligt språk m.m.

Bevis om delgivning skall enligl art. 6 utfärdas av centralorganet eller myndighet till vilken uppgiften överlämnats. Någon annan myndighet än centralorganet har inle utsetts i Sverige. I art. 9 anges att fördragsslulande stal dessutom fär översända handlingar för delgivning på konsulär väg till de myndigheter i annan stat som den staten anvisat. För Sveriges del har endast UD anvisats. Fördragsslutande stat får enligt art. 8 utan användande av tvångsmedel omedelbart genom sina egna diplomatiska eller konsulära tjänstemän delge handlingar med personer i ullandel. Möjlighet finns all förklara all sådan delgivning inle får äga rum inom territoriet om inle handlingen skall delges med medborgare i stat från vilken handlingen härrör. Denna möjlighet har dock inte utnyttjats för Sveriges del. I art. 10 stadgas att, i den mån invändning inte görs, konventionen inte innebär inskränkning i a) rätten att sända handlingar med posten direkt till personer i ullandel, b) rätten för tjänstemän m.fl. i den stat från vilken handlingen härrör att låta delge denna omedelbart genom tjänstemän i den stat där delgivning skall ske och c) rätten för varje person, som har intresse i ell rättsligt förfarande, att låta delge handlingen omedelbart genom tjänstemän i den stat där delgivning skall ske. För svenskt vidkommande har lämnats underrättelse om att svenska delgivningsmyndigheter inte är skyldiga att lämna sitt biträde, när handlingarna översänds på sätt som avses i art. 10 b) och c). Någon invändning har inte gjorts beträffande a). I art. 15 och 16 ges vissa regler som syftar till att stärka rättsskyddet för den som inte delgetts stämning på visst sätt m.m.

Regler om bevisupptagning i tvistemål av nu nämnt slag återfinns i art. 8-16 i 1954 års Haagkonvenlion. Enligl art. 8 får judiciell myndighet i fördragsslutande stat göra framställning hos behörig myndighet i annan sådan stat 'om vidtagande av åtgärder tUl utredning i målet eller ärendet eller av andra till dess behandling hörande åtgärder'. Framställningen skall enligt art. 9 överlämnas av den anmodande statens konsul till myndighet som av den anmodade staten utsetts alt motta sådan framställning. Fördragsslulande stat kan dock enligt konventionen påfordra att överlämnande av framställning i stället skall ske på diplomatisk väg. Sverige har begagnat sig av den möjligheten. De nu angivna bestämmelserna utgör inle hinder för två fördragsslulande stater att

Prop. 1974r95 28

överenskomma om utväxlande av framställningar direkt mellan myndigheler i de båda staterna.

Framställningen skall vara avfattad på eller översatt till den anmodade myndighetens språk (art. 10). Denna är i princip skyldig alt använda eljest föreskrivna tvångsmedel (art. 11). Konventionen innehåller vidare i art. 11 regler om underrättelse beträffande tid och plats för bevisupptagningen och anger på vilka grunder stat har rätt att vägra efterkomma framställning. Efler vissa expeditionella föreskrifter (art. 12 och 13) föreskrivs i art. 14, att den anmodade myndigheten är skyldig alt pä begäran iaktta viss form för bevisupptagningen, om det inle strider mot den interna lagstiftningen.

I viss utsträckning förekommer också i Sverige bevisupptagning för utiändsk domstol genom den utiändska statens diplomatiska eller konsulära personal. Konventionsbestämmelserna utgör inte något hinder mot detta (art. 15).

I fråga om kostnaderna gäller enligl art. 16 alt någon avgift inte får tas ul. Den anmodade staten får dock återkräva vad som har utgetts till vittnen och sakkunniga liksom ersättning till stämningsman i vissa fall och kostnader som orsakats av att särskild form kommit till användning.

Som har nämnts i det föregående har reglerna om bevisupptaging numera reviderats genom 1970 års Haagkonvenlion i ämnet, se vidare kap. 8.

Med Storbritannien och Nordirland föreligger en konvention den 28 augusti 1930 rörande vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationeU natur. Konventionen, som trädde i kraft den 16 februari 1931, är tillämplig i mål och ärenden av civil och kommersiell natur och behandlar upplagande av bevis, rättshjälp åt medellösa och säkerhet för rättegångskostnader. Upplagande av bevis, vilkel även inbegriper framläggande, identifiering och granskning av handlingar eller annat bevismaterial, sker efter framställning av judiciell myndighet i den ansökande staten och överlämnas av brittisk konsul till den underrätt under vars domvärjo vittnet är bosatt i Sverige respektive av svensk konsul liU 'the Senior master of the Supreme Court'. Framställningen skall ange ärendets art och de frågor som skall besvaras. Handlingar jämte bilagor skall vara avfattade på eller översatta tUl det anmodade landets språk. Bevisupptagning sker med tUlämpning av lagen i den stat där beviset skall upptas eller på annat sätl om detta inte är oförenligt med denna lag. Den ansökande staten svarar för de kostnader som uppstår genom framställningen.

TUI konventionen är i dag förutom Storbritannien och Nordirland jämte vissa brittiska territorier följande främmande stater anslutnar Australien, Canada, Cypern, Fiji, Ghana, Jamaica, Kenya, Lesotho, Malta, Malaysia, Nigeria, Nya Zeeland, Sierra Leone, Singapore, Sri Länka, Swaziland, Tonga saml Trinidad och Tobago.

Prop. 1974r95 29

Med Frankrike har Sverige ingått ett särskilt avtal den 7 mars 1956 rörande ömsesidig rättshjälp i civUmål (prop. 1956rl00). Avtalet gäller delgivning, bevisupptagning och säkerhet för rättegångskostnader. Det innefattar vissa kompletleringr och modifikationer av 1954 års civUpro-cesskonvention.

Också med ett antal andra utomnordiska länder har Sverige sedan gammall haft bilaterala överenskommelser om förenklingar av förfarandet vid delgivning och bevisupptagning.

För brottmålens del gäller den i Strasbourg den 20 april 1959 undertecknade europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål. Konventionen har ratificerats av Sverige (prop. 1961 r48) och trädde för Sveriges del i kraft den I maj 1968. Till konventionen är följande främmande stater och områden anslutnar Danmark, Frankrike jämte besittningar, Grekland, Israel, Italien, Liechtenstein, Nederländerna, Norge, Schweiz, Turkiet och Österrike.

I konventionen åtar sig de fördragsslutande staterna att i enlighet med konventionens beslämmelser i största möjliga utsträckning lämna varandra rättshjälp i brottmål som handläggs av judiciell myndighet i annan konventionsstal. Bland de former av rättshjälp som regleras ingår bevisupptagning och delgivning. Konventionsbestämmelserna i art. 3 och 4 om principerna för bevisupptagning överensstämmer med grundsatserna i 1954 års Haagkonvention. I fråga om delgivning gäller att den anmodade staten skall svara för delgivning av rättegångshandlingar och judiciella beslut som för det ändamålet översänds.

Äv art. 2 framgår att framställning enligl konventionen kan avslås om gärningen är av politisk eller fiskal natur samt om den begärda åtgärden anses kränka landets suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra för den anmodade staten väsentliga intressen. Sverige har gjort de förbehåUen beträffande art. 2 all framställning om rättshjälp kan avslås a) om den gärning som framstäUningen avser inte är belagd med straff i svensk lag, b) om förundersökning rörande gärningen har inletts i Sverige eller i tredje stat, c) om den i den ansökande staten misstänkte i Sverige eller i tredje stat har åtalats för gärningen eller dom rörande denna har meddelats, d) om i Sverige eller i tredje stat beslut har fattats att nedlägga förundersökning eller åtal för gärningen eller att inle inleda förundersökning eller väcka åtal för gärningen och e) om straff för brottet är förfallet enligt svensk lag. Art. 5 behandlar rättshjälp i form av husrannsakan och beslag. Sverige har gjort förbehåll härför av innehåll att sådan rättshjälp inte kommer att lämnas. I art. 10 punkt 1 stadgas, att därest vittnes eller sakkunnigs inställelse är synnerligen nödvändig detta skall meddelas i delgivningsframställningen. Den anmodade staten skall då uppmana vederbörande att infinna sig och underrätta den ansökande staten om svaret på denna anmaning. I art. 11 lämnas regler om

Prop. 1974r95 30

överförande och transitering av vittnen m.fl. som är underkastade frihetsberövande. Rättshjälp som avses i art. 11 lämnas inle av Sverige.

Ärt. 15 lämnar föreskrifter om skriftväxling mellan myndigheter i olika konventionsslater. I punkt 7 anges att artikeln inte inkräktar på tidigare överenskommelser i samma fråga. Sverige har sålunda gjort förbehåll av innehåll att det s.k. skandinaviska rättshjälpsprotokollel alltjämt skall gälla. Art. 16 anger alt framställningar om rättshjälp inte behöver vara översatta. Rätt tUl visst förbehåll finns. Sverige har gjort sådant innebärande att tvångsdelgivning endast kommer att ske om delgivningshandlingen är översatt till svenska språket.

Av betydelse att nämna är vidare några av de förklaringar Sverige avgetl i anslutning till konventionen. Sålunda skall kallelse av tilltalad, som vistas i riket, överlämnas senast 30 dagar före inställelsedagen till svensk myndighet. Varje framställning till Sverige skall göras på diplomatisk väg, i brådskande fall dock direkt till UDrs rällsavdelning. Framställning från Sverige översänds genom svensk beskickning eller svenskt konsulat. Vidare har Sverige förklarat att framställning om bl.a. bevisupptagning jämte bilagor skall vara översatta till svenska, danska eller norska. Slutiigen har Sverige enligl art. 24 avgivit en förklaring om vilka myndigheter Sverige anser såsom judiciell myndighet i konventionens mening, nämligen såviti rör tillämpningen av art. 3, 4 och 6 domstol och undersökningsdomare och i övrigt domstol, undersökningsdomare och åklagare.

Förutom de bestämmelser om inbördes bistånd som ingår i vissa mellan Sverige och andra länder avslutade och fortfarande gäUande ullämnings-traktater (se prop. 1961 r48 s.3) finns elt särskilt rättshjälpsavlal mellan Sverige och Frankrike. Det ingicks den 7 mars 1956 (prop. 1956rl00) och innehåller bestämmelser som numera kan anses ersatta genom brottmåls-konventionen.

Inom Norden började samarbetet i hithörande frågor myckel tidigt. Således kan nämnas Kungl. brev den 31 juli 1818 enligl vilket ämbetsverk och ämbetsmän i Sverige och Norge erhöll rätt att omedelbart skriftväxla med varandra. 1 anslutning till 1905 års Haagkonvenlion tillkom deklaration den 24 juni 1911 mellan Sverige och Norge angående rätt för diplomatiska och konsulära tjänstemän att verkställa delgivning och deklaration den 12 mars 1912 mellan Sverige och Danmark angående samma ämne. Samarbetet fortsatte sedan på en rad områden mellan samtliga nordiska länder rörande sådana frågor som utlämning på grund av brott, verkställighet av vissa domar, indrivning av underhållsbidrag m.m., varav det mesta numera ersatts av modernare och än mer långtgående överenskommelser.

För att begränsa framställningen här till del i detta sammanhang mest väsentliga skall endast nämnas protokoll den 26 juni 1957 rörande inbördes rättshjälp mellan Sverige, Danmark och Norge (skandinaviska rättshjälps-

Prop. 1974r95 31

protokollet). Överenskommelsen har efter ratificering trätt i kraft den 16 augusti 1958. Protokollet möjliggör för domstolar och åklagarmyndigheter all begära delgivning eller bevisupptagning direkt hos behörig myndighet i annat fördragsslutande land. Varje stat meddelar de andra vilka myndigheter som är behöriga i den staten. Framställning som gjorts hos fel myndighet vidarebefordras till den behöriga myndigheten. Kostnaderna för biståndet bestrids av det land där åtgärden vidtas. Sakkunnigkoslnad kan med visst undantag återkrävas. 1 övrigt finns i protokollet vissa bestämmelser rörande tillvägagångssällel vid begäran om bistånd.

Genom tilläggsprotokoll öppnades möjlighet för Island all ansluta sig till protokollet. Island har ännu inte begagnat sig härav.

4 Lagstiftning m.m. angående bevisupptagning och delgivning

Bevisupptagning vid utländsk domstol regleras i första hand i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och kungörelsen (1947:847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen den 20 december 1946 (nr 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol.

Enligl lagen får rätlen förordna att i mål eller ärende skall upptas bevis genom vittne, sakkunnig, syn eller förhör med part under sanningsförsäkran eller skriftligt bevis. I brotlmål får sådan bevisupptagning ske endast om det föreligger synnerliga skäl (1 §). Enskild part som begärt bevisupptagning vid utländsk domstol skall med vissa undanlag ställa säkerhet för kostnaden eUer erlägga det belopp vartill kostnaden kan beräknas uppgå (2 §). Framställning om bevisupptagning vid utiändsk domstol utfärdas av rätten enligt närmare bestämmelser i 3 § första stycket. FramstäUningen skall av rätten tillställas UD för vidare åtgärd eller, om omedelbar skriftväxling får äga rum med den utiändska domstolen, översändas till denna (3 § andra stycket). I kungörelsen regleras i huvudsak vissa kostnadsfrågor. Sålunda skall UD, då framställning om bevisupptagning vid utiändsk domstol inkommit, om så erfordras ombesörja översättning av framställningen och tillställa den svenska domstolen uppgift om översättningskostnaden (I §). Vidare finns bestämmelser om indrivning av bevisupptagningskostnad hos enskild part i vissa fall och översändande av kostnadsbeloppet till UD, eller, där omedelbar skriftväxling äger rum med den utländska domstolen, till denna (2och3§§).

Bevisupptagning ål utiändsk domstol regleras i första hand i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol saml kungörelsen (1947:848) med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater.

Enligt lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol skall bevisupptagning ske efter framställning av den utiändska domstolen. Framställningen skall överlämnas till den svenska domstolen genom UD.

Prop. 1974r95 32

Bevisupptagning enhgl lagen får dock inle ske när det är fråga om ansvar för gärning som har karaktär av politiskt brott eller som inle är belagd med straff i svensk lag. I mål om ansvar för brottslig gärning får part inle höras under ed eller sanningsförsäkran (1 §). Bevisupptagning äger rum vid allmän underrätt. I allmänhet ankommer bevisupptagningen på den underrätt där den vistas som skall höras eller innehar handling eller föremål som det är fråga om (2 §). Kan begärd åtgärd inte vidtas, skall den utländska domstolen underrättas härom. Finner domstolen att åtgärden ankommer på annan domstol, skall framställningen översändas till denna (3 §). Rätlen utsätter dag för ärendets företagande och underrättar i vissa fall den utiändska domstolen om vilken dag ärendet skall förekomma (4 §). Ärendet skall vid domstolen handläggas som bevisupptagning utom huvudförhandling enligl RB (5 §). Avser framställning parts hörande under ed, skall vad om förhör med part under sanningsförsäkran i rättegång vid svensk domstol stadgas äga motsvarande tillämpning (6 §). Är den som skall höras eller i övrigt fullgöra något enligl lagen i det land, varifrån framställningen kommer, berättigad att utöver vad som gäller enligt RB vägra all efterkomma vad som begärs av honom, gäller detta även vid bevisupptagningen inför den svenska domstolen (7 §). Om den utländska domstolen begär alt vid edsavläggelse skall användas andra ordalag än enligt svensk lag eller alt i övrigt annat förfarande än enligl svensk lag skall iakttas, får rätten pröva om det kan ske. Det krävs dock att den som skall fuUgöra eden samtycker. Om den utländska domstolen i övrigt begärt att visst förfarande skaU tillämpas vid bevisupptagningen, skall begäran efterkommas om det inte strider mot svensk lag (8 §). Delgivningskostnad och inställelsekostnad för annan än part skall gäldas av statsverket (9 §). Protokoll över bevisupptagningen samt kostnadsräkning skall tUlställas den utiändska domstolen. Kungl. Majrt har tillagts befogenhet att efter avtal med främmande stat förordna att kostnaden inte skall utkrävas av den utländska domstolen (10 §). Bestämmelserna i lagen skall vara tillämpliga även i sådana fall när framställning inte sker genom UD utan direkt skriftväxling enligt gällande överenskommelse äger rum mellan domstolarna. Vidare kan Kungl. Majrt efter avtal med främmande stat förordna att bestämmelserna skall gälla när framställning inte sker genom UD utan översänds från konsul för den staten (11 §). Meddelanden tUl utländsk domstol enligt lagen skaU översändas tiU UD för vidare åtgärd eller i förekommande fall till konsul för den andra staten om inte direkt skriftväxling mellan domstolarna äger rum (11 §). I den till lagen anslutande kungörelsen finns närmare bestämmelser om lagens tillämplighet när framställning sker genom konsul i vissa stater och när direkt skriftväxling äger rum samt särskUda regler om regleringen av kostnadsfrågorna.

Med anledning av det skandinaviska rättshjälpsprotokollet har utfärdats cirkulär (1958:533) från chefen för, justitiedepartementet tiU rikets

Prop. 1974r95 33

domstolar och åklagarmyndigheter angående inbördes rättshjälp mellan Sverige, Danmark och Norge. Cirkuläret innehåller bl.a. uppgift om de myndigheter i Danmark och Norge tUl vUka framställning om delgivning och bevisupptagning kan sändas.

I cirkulär (1968:32) till de aUmänna domstolarna och åklagarna med vissa föreskrifter i anledning av Sveriges tiUträde till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål anges vad som bör iakttas när domstol eller åklagare vid handläggning här i landet önskar biträde från främmande stat enligl brottmålskonventionen. Sålunda anges bl.a. att framställning som avser rättshjälp i Danmark eller Norge sänds direkt tiU den danska eller norska myndighet som är behörig att ombesörja den önskade åtgärden. Begäran om rättshjälp i annan konvenlionsstal inges till UDrs juridiska byrå.

1 brottmålskonventionen föreskrivs i art. 8 att vittne eller sakkunnig, som har delgetts kallelse i konventionsstat genom utländsk myndighet, inle får på grund av utevaro underkastas straff, vite eller annan tvångsåtgärd, oavsett om sådan påföljd har angetts i kallelsen. I det förutnämnda cirkuläret till de allmänna domstolarna och åklagarna har till följd av den angivna bestämmelsen föreskrivits, att kallelse i dessa fall inle bör innehålla erinran om sådan påföljd vid utevaro. Art. 26 fjärde stycket öppnar emellertid möjlighet för anslutna stater att sinsemellan införa en annan ordning.

Framställning om delgivning med någon som vistas utanför Sverige sker i allmänhet via UD. Tillvägagångssättet regleras i kungörelsen (1933:618) angående biträde av utrikesdepartementet för delgivning av handlingar i utlandet. UD har utfärdat instruktioner som syftar till att delgivning i utlandet skall verkställas på sådant sätt, att den erhåller laga verkan i Sverige. Även framställning från myndighet i främmande stat om biträde med delgivning av handling här i riket görs i allmänhet hos UD, som antingen själv ombesörjer delgivningen eller överlämnar framställningen till länsstyrelse för verkställighet. Beslämmelser om delgivningsförfarandet meddelas i kungörelsen (1909:24 s.l) angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. I vissa fall får länsstyrelsen verkstäUa delgivning på framställning av konsul för den främmande staten.

Enligt cirkulär (1969:495) med anledning av Sveriges tiUträde tUl Haagkonventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civU eller kommersieU natur skall domstol som önskar att handling i mål eller ärende av sådan natur skall delges i annan stat göra framställning därom till centralorganet i vederbörande stat. Framställningen avfattas på tryckt blankett enligl formulär. Översällnings-och delgivningskostnad betalas av domstolen. FramstäUning om delgivning i Danmark eller Norge skall göras direkt hos den danska eller norska myndighet som är behörig att ombesörja delgivningen.

Närmare bestämmelser har givits i anvisningar av ministern för utrikes

3 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 95

Prop. 1974r95 34

ärendena (1969:504) om förfarandet vid översändande av delgivningsframställning enligt Haagkonventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civU eller kommersieU natur. Anvisningarna innehåller också förteckning över centralorgan i stater anslutna tUl delgivningskonventionen samt formulär till blanketter för delgivningsframstäUning.

Delgivningen av kallelser i Danmark och Norge sker i allmänhet friktionsfritt om inle kallelsen innehåller vitesföreläggande. I sådana fall förekommer det, särskilt i Norge, all myndigheten vägrar att delge kallelsen. Detta gäller framför allt kallelse på tilltalad som är norsk medborgare. I Finland lämnas inte biträde med delgivning av handlingar i brotlmål. Från svensk sida brukar biträde lämnas med delgivning av kallelse från domstol i annat nordiskt land.

I fråga om tvångsmedel gäller sedan den 1 juli 1963 i förhållande till de övriga nordiska länderna lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen). Den motsvaras av liknande lagar i de övriga länderna. 1 lagen sägs bl.a. att i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad bölesdom får verkställas här med den inskränkningen att förvandling inte får ske, att svensk dom på motsvarande sätt får lämnas för verkställighet i annat nordiskt land samt att vad som sägs om böter också skall gälla vite, som förelagts part eller annan tUl fullgörande av skyldighet i rättegång. Härigenom har formellt sett öppnats möjlighet all med hjälp av hötes- eller vitessanktioner framtvinga inställelse av vhlne från annat nordiskt land. Lagen föreskriver emellertid inle någon skyldighet att efterkomma framställning om verkställighet. I propositionen (prop. 1962r203) framhöll också dåvarande departementschefen, att förslaget inte innebar något ställningstagande till frågan i vilken usträckning man bör tvinga parter, vittnen och sakkunniga, som är bosatta i annat nordiskt land, att inställa sig vid svensk domstol. Han tillade att detta problem, som ägde samband med möjligheterna att i de andra nordiska länderna delge kallelser och förelägganden i svenska rättegångar, övervägdes i annat sammanhang på nordisk bas. Vid nordiska deparlemenlsöverläggningar i anslutning tiU lagstiftningsärendet antecknades, att förslaget inte innebar någon ändring i fråga om möjligheterna att i de andra nordiska länderna delge sådana kallelser eller förelägganden.

5 Samverkan inom Norden

5.1 Behovet av ytterligare reglering. Allmänna rikthnjer

5.1.1 Departementspromemorian I promemorian erinras till en början om att vitlnesplikten i de nordiska

Prop. 1974r95 35

länderna är territoriellt begränsad och sålunda gäller endast personer som vistas i det land där domstolen finns samt personer som är medborgare i domstolslandet men vistas utanför dess gränser. Vitlnesplikten för den senare kategorin är starkt uttunnad genom att inställelse sällan eller aldrig kan framtvingas.

I promemorian framhålls vidare att det från rättssäkerhetssynpunkt är väsentligt att vittnen kan höras direkt inför den domstol som dömer i målet. Domstolen får därigenom långt större möjligheter all bilda sig en säker uppfattning om vittnets trovärdighet och vittnesberältelsens innehåll än vad som är möjligt när vittnesmålet tas upp av en domstol i annat land. Endast den domstol som handlägger målet besitter för övrigt sådana kunskaper om detta, att den genom frågor till vittnet kan utnyttja vittnets kunskaper på bästa möjliga sätt.

Behovet av bevisomedelbarhet är enligl promemorian särskilt kännbart i förhållandet mellan de nordiska länderna genom den intensiva samfärdsel som förekommer mellan dem. Särskilt i gränsorterna är den nuvarande ordningen ofta besvärande. Med hänsyn till den samhörighet och det förtroende som råder mellan de nordiska länderna finns det därför anledning överväga en utvidgning av vittnesplikten till att gälla i hela Norden.

Del finns enligl promemorian för Sveriges liksom för de andra nordiska ländernas del ett påtagligt behov av en till hela det nordiska området utvidgad vittnesplikl. Skillnaderna mellan de olika ländernas interna regler om vitlnesbevisning är emellertid inle sällan betydande. En utvidgning av vitlnesplikten fömtsätter därför en gemensam reglering beträffande de nordiska vittnena i fråga om främst begränsning i vitlnesplikten, tvångsmedel, villnesersättning och målsägandens ställning. Vid överläggningar mellan företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland, Norge och Sverige har i allt väsentligt enighet uppnåtts i dessa och närliggande frågor. Bestämmelser om nordisk vittnesplikl bör enligt promemorian och i enlighet med vad som förutsatts vid de nordiska överläggningarna tas upp i ensartad lagstiftning i de nordiska länderna.

De svenska bestämmelserna om nordisk vittnesplikt föreslås få karaktären av undantag från RBrs regler om vittnesförhör. Bestämmelserna i RB är f.n. lillämpliga på varje vittne som hörs vid svensk domstol. Om den nationella vitlnesplikten utvidgas till att gälla inom hela Norden blir särskUda begränsningar nödvändiga i fråga om förhör med dem som blir skyldiga att inställa sig som vittnen i annat land. Särskilda regler behövs t.ex. beträffande kretsen av personer som är underkastade vittnesplikl, målens och domstolens beskaffenhet, tvångsmedel, undanlag från vittnesplikl, villnesersätlning m.m. saml menedsansvaret. I den mån inle särskilda bestämmelser ges, bör RBrs bestämmelser om vittnesförhör gälla.

Prop. 1974r95 36

1 promemorian framhålls all en nordisk vittnesplikl självfallet minskar behovet av subsidiär bevisupptagning i annat nordiskt land. Med hänsyn inte minst till de begränsningar i vitlnesplikten som förul berörts kvarstår emellertid ett behov av att kunna få till stånd en sådan bevisupptagning. Den föreslagna vitlnesplikten förutsätter vidare för att bli effektiv, att kallelser snabbi kan delges med vittne eller part i annat nordiskt land. Ett nära samarbete mellan de nordiska länderna i de båda nu angivna hänseendena är därför enligt promemorian också för framtiden en angelägenhet av stor betydelse.

1 promemorian påpekas all samverkan med judiciell myndighet i annat land i form av delgivning och bevisupptagning redan har gjorts tUl föremål för reglering i skilda konventioner. Hil hör Haagkonvenlionerna från år 1905, 1954, 1965 och 1970 samt den europeiska brotlmålskonventionen. Samarbetet mellan Sverige, Danmark och Norge regleras av det skandinaviska rättshjälpsprotokollel.

På grund av att Finland inte är anslutet till protokollet kan bevisupptagning och delgivning efler framställning från annat nordiskt land inte lika lätt åstadkommas där. Därtill kommer att Finland ännu inte ratificerat brottmålskonventionen. En ratificering av konventionen är emellertid avsedd att ske inom en nära framlid.

Enligl gällande finsk lagstiftning kan en i Finland utfärdad stämning i brottmål inte delges utomlands. Inte heller kan en utom Finland utfärdad sådan stämning delges i Finland. Vissa delgivningsmöjligheter föreligger dock i samband med utiämningsförfärande. Begränsade möjligheter föreligger till biträde i övrigt. Förfarandet är komplicerat. När det gäller tvistemål kan däremot delgivning av stämning m.m. samt bevisupptagning ske. Finland är nämligen anslutet till 1954 års Haagkonvention och delgivningskonventionen. Reglerna medger emeUertid inle någon direkt skriftväxling mellan berörda myndigheter i Finland och i de övriga nordiska länderna.

I promemorian framhålls att de brister som sålunda föreligger såviti gäller delgivning av handlingar kommer att accentueras i och med tillkomsten av en nordisk vittnesplikl. Från finsk sida har därför uttalats intresse för en finsk anslutning tUl den reglering som gäller mellan Danmark, Norge och Sverige. Frågan har närmare behandlats vid överläggningar mellan företrädare för justitiedepartementen i de berörda länderna, varvid enighet nätts om en reglering av delgivnings- och bevisupptagningsfrågorna med utgångspunkt i att direkt skriftväxling skall äga rum mellan berörda myndigheler i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

5.1.2 Remissyttrandena Praktiskt taget enighet råder bland remissinstanserna om behovet av en

Prop. 1974r95 37

nordisk reglering av berörda frågor. Förslagels riktlinjer tillstyrks allmänt.

JK finner promemorians förslag väl anpassade till de behov som den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och den ökade samfärdseln skapat. Liknande synpunkter framläggs av RÅ m.fl. De utökade möjligheterna till bevisomedelbarhet framhålls av Svea hovrätt, överåklagarna i Stockholms och Göteborgs åklagardistrikt, länsåklagaren i Norrbottens län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

Förslagel tillstyrks eller omnämns i allmänt positiva ordalag eller lämnas utan erinran även av hovrätten för Övre Norrland, Stockholms, Västerås, Köpings och Haparanda tingsrätter, överåklagaren i Malmö åklagardistrikt, länsåklagarna i Malmöhus, Värmlands och Norrbottens län, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges åklagare och Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anmärker att praktiskt sett vittnesplikten redan nu fungerar över gränserna. Vitlneskallelse som tillställs vittne genom ordinär delgivning med begäran om delgivningserkännande eflerkoms i de flesta fall. Det är endast i undantagsfall man behöver räkna med att vittne kan vara ovilligt att inställa sig. Men även i fall då delgivning har ansetts böra ske genom myndighet har enligl hovrättens erfarenhet begäran därom av danska myndigheter behandlats med största beredvillighet. I dylika fall brukar på grund av föreskriften i 1968 års cirkulär till de allmänna domstolarna och åklagarna vad blanketterna innehåller om påföljd vid utevaro strykas. Fastän sålunda förhållandena till Danmark inte talar för att en lagstiftning om vittnesplikl nu är angelägen, synes förhållandena i fräga om andra nordiska länder inle vara lika problemfria.

Hovrätten för Övre Norrland framhåller all ell bestämt ställningslagande till de framlagda förslagen skulle ha underlätlats av en något fylligare redogörelse för lagstiftningen i de andra nordiska länderna, vilken delvis är svår att överblicka. Verkningarna av en lagstiftning på ifrågavarande område blir till stor del beroende av hur frågor om delgivning av kallelser i de olika länderna utformas och hur praxis rörande verkställighet av utdömda påföljder för kallad persons utevaro utvecklar sig. I dessa frågor saknas i promemorian utförligare förslag. Hovrätten utgår emellertid från att nu föreliggande svårigheter beträffande delgivning av kallelser och verkstälhghet av beslut om påföljd för utevaro undanröjs.

Södra Roslags tingsrätt anmärker att mål av den art att behov föreligger att höra vittne, som inte finns här i riket, inle är vanliga i tingsrätten. Bevisupptagning för utiändsk domstols räkning sker 5-10 gånger per år. Med hänsyn härtill och till de avsevärda praktiska olägenheter, som måste uppkomma för vittnen att inställa sig i annat nordiskt land, vill tingsrätten ifrågasätta behovet av den föreslagna lagstiftningen. Måhända är dock behovet större i andra delar av landet.

Prop. 1974r95 38

Karlskoga tingsrätt upplyser att tingsrätten utnyttjat nuvarande möjligheter till upplagande av förhör vid domstol i utlandet. Förfarandet har fungerat väl. Anledning anta all utredningen skulle ha blivh bättre, om förhöret upptagits här, har inte förekommit. Värdet av bevisomedelbarhet vid förhör med personer, som talar annat språk, påverkas av språksvårigheterna. De flesta har svårt att förstå danska och norska i tal. Gäller del finska måsle tolk anlitas, vilkel avgjort påverkar värdet av bevisomedelbarheten i negativ riktning. Med hänsyn till det mindre värde bevisomedelbarhelen kan ha i förevarande fall och till de kostnader och olägenheter som kan uppstå bör en nordisk vittnesplikl utnyttjas endast om särskilda skäl föreligger. Della gäller främst långväga vittnen medan andra regler kan gälla vid korta resor i exempelvis gränstrakterna.

Umeå tingsrätt, som visserligen anser behov föreligga av lagstiftning om nordisk vittnesplikl, finner ytterligare översyn av det framlagda förslaget erforderlig innan det läggs till grund för lagstiftning.

Vad gäller den tekniska utformningen i stort konstaterar Svea hovrätt att förslaget utgår från att RB i princip skall gälla i fråga om envar som kallas till svensk domstol. Della har inte kommit till uttryck i lagtexten. Lagen skulle vinna i tydlighet om den innehöll en beslämmelse, av vilken framgick lagens samband med den föreslagna konventionen, dess huvudsakliga innebörd och dess karaktär av undantag från eller tillägg till RBrs bestämmelser i motsvarande ämne. Liknande synpunkter framförs av Västerås tingsrätt, som vidare anser att förslaget inte uppfyller de krav på klarhet och tydlighet som bör ställas.

Även hovrätten för Övre Norrland framhåller att lagens egenskap av undanlags- och tilläggsbestämmelser till RB bör komma till uttryck i lagen. Lagens rubrik bör måhända jämkas med hänsyn till att lagen omfattar även förhör med målsägande och part under sanningsförsäkran samt editions-plikt. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att lagförslaget är svårbegripligt och svårtillgängligt därför att det ängsligt håller sig till vad som sker här i landet ulan att klargöra att lagen förutsätter korresponderande lagar i de övriga länderna.

5.2 Konventionsreglering eller lagstiftning

5.2.1 Departementspromemorian

Under de nordiska förhandlingarna har diskuterats om bestämmelserna angående samverkan i rättegång bör tas in i en konvention eller om samverkan bör grunda sig på i huvudsak överensstämmande intern lagstiftning, som enligt art. 37 i den nordiska samarbetsöverenskommelsen från år 1962 (Helsingforsavtalet) inte kan ändras ensidigt.

1 promemorian framhålls att valet av lösning delvis hänger samman med

Prop. 1974r95 39

vilka möjligheter till särreglering i fråga om delgivning och bevisupptagning som föreligger enligt brotlmålskonventionen och de Haagkonventioner till vilka en eller flera nordiska stater är anslutna. I 1954 års Haagkonvenlion, brotlmålskonventionen, delgivningskonventionen och bevisupptagningskonventionen anges exempelvis, att anslutna stater genom särskild överenskommelse eller, i vissa fall, intern lagstiftning kan möjliggöra direkt skriftväxling mellan berörda myndigheter i de olika staterna i frågor om rättshjälp (1954 års Haagkonvention art. 1 sista stycket, brotlmålskonventionen art. 26 punkt 4, delgivningskonventionen art. 19 och bevisupplagningskonventionen art. 28 a). Även i andra hänseenden såsom beträffande språk- och kostnadsfrågorna finns liknande möjligheter till särreglering.

Under de nordiska överläggningarna har förordats att rättshjälpsprotokollel upphävs och ersätts med en konvention mellan de nordiska länderna om samverkan i rättegång. Konventionen bör emellertid enligl promemorian vara mycket kortfattad och ges karaktär av en ramöverenskommelse i syfte att i vissa hänseenden förenkla förfarandet, vilket i övriga delar liksom hittills skall följa bestämmelserna i de multilaterala konventioner till vilka fördragsslutande stat är ansluten. I de hänseenden som sålunda särregleras skall detta vid sidan av ramkonventionen ske genom ensartad lagsliftning i de olika länderna. Förekommande författningsbestämmelser om delgivning och bevisupptagning bör för svensk del kunna utfärdas i administrativ ordning.

Vid fördelningen av bestämmelserna mellan ramkonventionen och lagstiftningen bör enligt promemorian iakttas, att i konventionen tas in bestämmelser som inte lämpligen kan tas in i ensartad lagstiftning med hänsyn till att skUda regler kommer att gälla i skUda stater. Så är fallet med frågan om tillämpligt språk. I konventionen bör vidare slås fast bl.a. att direkt skriftväxling får ske samt hur kostnaderna skall fördelas.

Promemorian ger uttryck för den uppfattningen all det i konventionen inte behövs någon bestämmelse om vitlnesplikten. Denna bör helt regleras i ensartad lagstiftning. Eftersom en ramkonvention under alla förhåUanden kommer att finnas, kan det emellertid från systematisk synpunkt finnas anledning att i konventionen ange, alt de fördragsslulande staterna meddelar ensartade lagarom nordisk vittnesplikt.

5.2.2 Remissyttrandena

Vad promemorian i denna del innehåller lämnas i huvudsak utan erinran. Svea hovrätt anför att genom den valda metoden undviks å ena sidan de svårigheter, som är förenade med det tidigare brukliga tillvägagångssättet att genom detaljerade konventionsbestämmelser reglera de förhållanden, som sedan översätts till nationell lag. Metoden innebär å andra sidan inte — även om hänsyn tas till art. 37 i Helsingforsavtalet — någon

Prop. 1974:95 40

betryggande garanti för att enhetliga lagar kommer att gälla i de olika länderna. Som konventionen nu utformats kan varje särskilt land när som helsl ensidigt ändra sin lagstiftning om nordisk vittnesplikl. Om beslämmelser om sådan ensartad lagstiftning skall intas i konventionen bör anges åtminstone huvuddragen därav, särskilt i vad avser tvångsmedel och beslämmelse om hur ändringar skall åstadkommas. Hovrätten har för sin del inte någol alt erinra mot en sådan konvention.

6 Nordisk vittnesplikt

6.1 Personer som bör omfattas av nordisk vittnesplikt

6.1.1 Departementspromemorian

1 promemorian påpekas all vitlnesplikten har ett reellt innehåll i huvudsak endast i fråga om dem som vistas i Sverige. En nordisk vittnesplikl i Sverige bör enligl promemorian inle begränsas till utiändska medborgare. En sådan lösning skulle i praktiken medföra all svenska medborgare som är bosatta i annat nordiskt land varken enligl nu gällande bestämmelser eller med stöd av den föreslagna vitlnespliklslagen skuUe kunna förmås all inställa sig vid svensk domstol. Utländsk medborgare skulle i realiteten åläggas längre gående förpliktelser mot Sverige än landels egna medborgare.

Vid de nordiska överläggningarna har också från de övriga ländernas sida föreslagits all medborgarskapet i detta sammanhang inle skall tillerkännas betydelse.

En nordisk vittnesplikl innebär för den enskilde förpliktelser som i vissa fall kan bli ganska betunganae. Det har därför ansetts rimligt att vittnesplikten bara skaU åläggas den som på ell mera påtagligt sätt är knuten till Norden. Vid de nordiska överläggningarna har man varit ense om att låta vittnesplikten begränsas till dem som är bosatta i annat nordiskt land. Vid sidan av vittnets bosättning bör vistelseorten tiUmätas betydelse för vitlnesplikten på sätt som anges i det följande.

I promemorian framhålls vidare att det med hänsyn till bosättningens betydelse för vitlnesplikten är av vikt att klargöra vad som bör krävas för att bosättning inom Norden skall anses föreligga. Enighet har under de nordiska överläggningarna rått om att det inle bör ställas särskilt höga krav i fråga om vistelsens längd eller i annat hänseende. Del bör sålunda inle krävas att vittnet är domicilierat i nordiskt land. För svensk rätts del är domicilbegreppet för övrigt oklart. Av naturliga skäl är den som är bosatt i något nordiskt land oftast också domicUierad där. I många fall kan det emellertid vara fråga om tidsbegränsad vistelse utan förening med någon avsikt att stanna kvar men som ändå är av sådan omfattning, att den bör grundlägga vittnesplikl. Exempel på detta finner man bland den finska

Prop. 1974:95 41

arbetskraft som är verksam i Sverige.

Av intresse i detta sammanhang är enligt promemorian den lösning som valts i de interna svenska bestämmelserna om folkbokföring. I 12 § folkbokföringsförordningen (1967rl98) anges att en person skall anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas under nattvilan eller motsvarande vUa (dygnsvUan). Från den regeln ges emellertid flera undanlag. Ett är att den som på grund av sina arbetsförhållanden liUbringar dygnsvilan på annan faslighet än den där hans familj är bosall anses bosatt hos familjen, om han regelbundet besöker familjen när tillfälligt hinder inle möter. En lösning som ansluter till dessa bestämmelser skulle medföra bl.a. all här sysselsatta finska medborgare, som regelbundet besöker sina familjer i Finland, inte skulle omfattas av den nordiska vitlneslagen vid kallelse till finsk domstol. En sådan ordning skulle vålla vissa svårigheter.

Då del gäller alt ge bosältningsbegreppel ell lämpligl innehåU i samband med en nordisk vittnesplikl, är det enligt promemorian inle nödvändigt att närmare anknyta till folkbokföringsförordningens detaljerade undantagsbestämmelser. I stället bör huvudregeln tas till utgångspunkt. En sådan lösning skulle innebära att en person anses bosatt i det land där han regelmässigt vistas under dygnsvilan. Det är inte svårt att peka på situationer, i vUka del föreligger behov av sanktionerad vittnesplikl beträffande personer som på angivet sätt är bosatta i ett nordiskt land, men som i övrigt genom familj, fastighetsinnehav, mantalsskrivning och andra förhållanden fortfarande är fast knutna till annat nordiskt land.

Utanför ell på della sätt definierat bosätlningsbegrepp faller vistelser som endast är helt tillfälliga. En sådan regel blir i allmänhet lätt att handskas med eftersom det enda kriteriet, dygnsvilans regelmässiga förläggning, vanligen ulan större svårigheter kan utredas. Gränsdragningsproblem kan givetvis inte helt undvikas. Några nämnvärda ölägenheter torde dock inte vållas av detta.

Med utgångspunkt i ett så bestämt bosätlningsbegrepp kan enligt promemorian bestämmelserna i den svenska lagstiftningen om inställelse-skyldighet begränsas till att avse dem som vid kallelsen är bosatta i Danmark, Finland, Island eller Norge. Härav följer all den som är bosatt i Sverige inte får kallas till svensk domstol enligt de nordiska vitlnespliktsreglerna och inte heller är i övrigt här i riket underkastad dessa. I stallet är RBrs bestämmelser tillämpliga på honom. Han behandlas alltså på samma sätl som f.n. Det innebär i praktiken att inga sanktioner kan tillgripas för att genomdriva inställelse, när vittnet uppehåller sig utanför Sverige, exempelvis i något annat nordiskt land. Domstolen får välja mellan att försöka få vittnet all frivilligt instäUa sig eller att vänta med kallelsen eller förhandlingen till dess vittnet återkommer till Sverige. I sista hand får domstolen tillgripa bevisupptagning vid utiändsk domstol. Om det emellertid visar sig att vittnet under längre tid vistas i ett annat

Prop. 1974r9S 42

nordiskt land, får domstolen ta ställning till frågan om detta innebär att vittnet enligt de föreslagna bestämmelserna skall anses bosatt i det landet i stället för i Sverige. Är detta fallet, blir de föreslagna bestämmelserna tUlämpliga beträffande vittneskallelsen.

De nordiska vittnesbestämmelserna blir inte heller tillämpliga på den som är bosatt utanför Norden. Della gäller även den som tillfälligt vistas i något nordiskt land, domstolslandet undantaget. En sådan person kan alltså inte tvingas att inställa sig vid domstol i något annat nordiskt land än det där han uppehåller sig. I vistelselandet är han däremot skyldig att vittna enligt den interna vittneslagstlftnlngen i det landet.

Bosättning i annat nordiskt land bör inte vara tillräckligt för all grundlägga vittnesplikl, påpekas det vidare i promemorian. För att någon skall få kallas med stöd av vitlnespliktsreglerna bör dessutom krävas att han uppehåller sig i något av de nordiska länderna. Bosättningen och vistelsen kan avse olika länder. Praktiskt sett saknar den nu angivna begränsningen större betydelse. Också när RBrs regler är tillämpliga undviker ju domstolarna av naturliga skäl att kalla den som tillfälligt vistas i annat land. I stället flyttas målet tiU en senare tidpunkt och vittnet kallas efter återkomsten till Sverige.

Det anförda innebär enligl promemorian att svensk domstol får möjlighet att som vittne kalla den som är bosatt och uppehåller sig i annat nordiskt land. I förhållande till de övriga nordiska länderna krävs regler som grundlägger en skyldighet för den som är bosatt i Sverige att efter kallelse inställa sig som vittne vid domstol i annat nordiskt land. Sådan skyldighet bör föreligga för den som är bosalt i Sverige och uppehåller sig här i riket eller i något annat nordiskt land. Äv praktiska skäl bör vidare inställelseskyldighet föreligga för den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge men uppehåller sig här i riket. Genom en sådan bestämmelse möjliggörs all verkslällighetsålgärder kan begäras i Sverige vare sig det är bosättningen eller vistelsen som äger rum här.

1 promemorian förutsätts att regleringen av den nordiska vitlnesplikten i de övriga nordiska länderna beträffande kraven på bosättning och uppehåll utformas så att den motsvarar den reglering som i det föregående förordats beträffande den svenska lagstiftningen.

6.1.2 Remissyttrandena

Den föreslagna regleringen kritiseras av några remissinstanser. Della gäller bl.a. det förhållandet att i Sverige bosatta personer som uppehåller sig i annat nordiskt land inle kommer att omfattas av den nordiska vittnesplikten. De i promemorian för sådana fall rekommenderade åtgärderna skulle enligt RÅ sannolikt i stor utsträckning visa sig ineffektiva eller omständliga och i vart fall föranleda tidsutdräkt. Bestämmelserna bör därför utformas så att de omfattar även i Sverige

Prop. 1974r95 43

bosalt utländsk medborgare som vid kallelsen uppehåller sig i annat nordiskt land. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anser starka skäl tala för en sådan ulvidning vad gäller i domstolslandet bosatta personer. Förslaget medför all i utlandet bosatta personer skulle komma att åläggas längre gående förpliktelser i samband med förhör vid domstol i Sverige än en i Sverige bosatt person. Det kan heller inte uteslutas all genom de föreslagna bestämmelserna en i domstolslandet bosatt person — och särskilt då person, bosatt nära gränsen till annat nordiskt land — för att undgå att behöva inställa sig vid domstol i bosäliningslandet lämnar della för längre eller kortare tid. Visserligen nämns i förslaget all svensk domstol om det skulle visa sig att i Sverige bosatt vittne uppehåller sig i annat nordiskt land under längre tid får ta ställning till om personen i fråga skall anses bosatt i detta land. En sådan lösning synes emellertid kunna leda till svåra avvägningsproblem och framför allt växlande praxis mellan domstolarna.

Hovrätten för Övre Norrland pekar på de stora svårigheter som i vissa fall kan föreligga all avgöra om vittne skall kallas enligl vitlnespliklslagen eller enligt RB. Hovrätten ansluter sig därför till den lösningen, all viltnespliktslagen görs tillämplig även på den som är bosatt i Sverige men vistas i annat nordiskt land. Måhända skulle även en utom Norden bosall person kunna inbegripas. Härigenom skulle visserligen den krets av personer, som undantas från RBrs regler om vittnesplikl, utvidgas. Hovrätten ser emellertid inle någon olägenhet härmed, ulan fastmer får del i dessa fall anses tillfredsställande, att domstolen skall väga betydelsen av vittnesförhöret för målet mot de olägenheter i fråga om reslängd m.m., som skulle uppkomma för vittnet i samband med inställelsen. Möjlighet liU sådan avvägning föreligger inte enligl RB, som — förutom i de speciella fall varom stadgas i 36 kap. 3-6 §§ RB — medger domstolen rätt all avvisa begäran om vittnesförhör endast i den begränsade omfattning, som anges i 35 kap. 7 § RB. Även statens invandrarverk, Umeå tingsrätt och Sveriges advokatsamfund förordar en sådan principlösning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge kritiserar vad i promemorian anförs om möjligheterna all få en i Sverige bosatt person, som vistas i annat nordiskt land, att inställa sig inför svensk domstol. Hovrätten framhåller att del i promemorian angivna resonemanget är felaktigt. Redan nu lär i varje fall den som är svensk medborgare ha vittnesplikl vid svenska domstolar, oavsett var han befinner sig. Svensk domstol är således oförhindrad att kalla honom och förutsatt att delgivningsbevis föreligger döma honom tUl böter eller, i förekommande fall, till vite för utevaro. Svenska myndigheter lär också vara berättigade att påkalla att sådana böter eller viten verkstäUs enligl den nordiska verkställighetslagen. Om sådan verkställighet också sker, beror på det land där han vistas. Så till vida innebär förslaget en utvidgning att man varit överens om att inte lägga medborgarskapet ulan i stället bosättningen till grund för bestämmelserna.

Prop. 1974r9S 44

Mot detta är väl inle något att erinra men det gör heller i sak inte nägon större skillnad. Vad saken gäller är i vilken omfattning de olika länderna anser sig beredda alt verkställa delgivningar och driva in böter och viten. Om man i detta hänseende är beredd att vidta åtgärder mot dem som är bosalla i det egna landet, finns det ju alls inga skäl varför man skulle vägra att medverka i fråga om dem som är bosatta i domstolslandet. Snarare lorde beredvUligheten i dessa fall vara större. Härtill kommer att det i promemorian framlagda förslaget skulle bli helt opraktiskt. Domstolen skulle tvingas att göra ingående utredningar om tilltänkta vittnens bosättningsförhåUanden, innan domstolen vågade sända iväg vittneskallelsen. Delta skulle enligt hovrättens uppfattning vara en helt meningslös arbetsinsats och reglerna bör därför utformas med utgångspunkt i alt den skall kunna undvikas. Hovrätten anser sålunda att, såsom underlag för de olika ländernas medverkan med delgivningar och verkslällighetsålgärder, vitlnesplikten för den som är bosall i nordiskt land bör utvidgas att gälla i förhållande till domstolarna i samtliga nordiska länder.

RA berör frågan vem som har att förebringa utredning om ett vittnes bosättningsförhåUanden innan domstolen beslutar om utfärdande av kallelse. Föreskrift härom torde lämpligen kunna lämnas i särskild tillämpningskungörelse. Motsvarande gäller då vittnen inställer sig ulan särskUd kallelse och fråga kan uppkomma om vederbörandes uppgifter om bosättning i annat nordiskt land regelmässigt skall godtas (jfr 11 kap. 4 § RB) eUer om de måste styrkas, vilket kan medföra att pågående förhandling måsle inställas och utsättas till senare tidpunkt. Länsåklagaren i Norrbottens län menar all sådan utredning bör ankomma på parterna saml att domstols beslut i fråga om kallelse av nordiskt vittne bör kunna bli föremål för prövning av högre rätt.

Vad gäller utformningen av den del av lagtexten som berör det föreslagna bosättningsbegreppet framförs några anmärkningar. Svea hovrätt, som först konstaterar att begreppet bör ges samma innehåll i samtliga konventionsländers lagstiftning och bestämmas så att tolkningssvärigheter undviks, anser att lagtexten inte synes uppfylla detta krav. Skillnaden mellan vistelse och bosättning har inte klart markerats i lagtexten. Inte heUer ges i promemorian i övrigt tillräcklig vägledning i detta hänseende. Det sägs visserligen, att man inte bör ställa särskilt höga krav i fråga om vistelsens längd, men huruvida man tänkt sig att skiljelinjen skall gå vid ett halvårs sammanhängande dygnsvila eller kanske renlav redan vid en vistelse av ett par veckor anges inle. Ju kortare tid som krävs för att konstituera begreppet bosättning, desto mindre anledning föreligger för övrigt att skilja mellan vistelse och bosättning. Även om det kan vara tveksamt, huruvida bosältningsbegreppel bör anknyta till folkbokföringsförordningens bestämmelser, är det med hänsyn tiU den betydelse, som tillagts bosättningen i 4 § i förslaget, hovrättens uppfattning att begreppet i

Prop. 1974r95 45

vart fall bör ges en vidare och fastare innebörd av vad som uttryckts i promemorian. Det kan sålund övervägas, om inle lagtextens ord 'bosatt' borde utbytas mot 'stadigvarande bosatt'. Liknande synpunkter framförs av Umeå tingsrätt, som anser att det hade varit önskvärt att bosättningsbegreppet utformats i närmare överensstämmelse med folkbokföringsförordningen. Karlskoga tingsrätt förordar att bosältningsbegreppel definieras i lagtexten för all undvika tolkningssvårigheter.

Hovrätten för Övre Norrland anmärker vidare att lagtexten inte ger alldeles klart uttryck för den grundläggande tankegången i promemorian, all bosättningen kan avse annat land än vistelsen. Synpunkten delas av Umeå tingsrätt och Sveriges advokatsamfund.

Västerås tingsrätt anser all i 1 § första stycket bör för undvikande av missförstånd orden 'i brottmål' inskjutas mellan 'som vittne eller' ocb 'som målsägande i anledning av'. Det kan vidare ifrågasättas om inte den i 9 § föreskrivna skyldigheten all instäUa sig är av sådan betydelse att bestämmelsen härom bör få sin plats omedelbart efter de inledande bestämmelserna. Det förefaller också lämpligl att paragrafen kompletteras med en föreskrift att vad domstolen i det andra landet föreskrivit såsom äventyr för inställelse — dock inte hämtning — skall gälla här i riket, vUket är den reella innebörden av Sveriges åtagande i konventionen. Även hovrätten över Skåne och Blekinge anmärker på placeringen av 9 §. Lagen skulle bli lättare att förstå om man flyttade fram paragrafen till ett inledande stadgande och gav detta en mera genereU avfattning.

6.2 Begränsning i vittnesplikten till vissa domstolar

6.2.1 Departementspromemorian

Under de nordiska överläggningarna har enighet rått om att vittnespliklen bör begränsas till att gälla endast vid allmänna domstolar. Det eventuella behov som kan tänkas föreligga att höra nordiskt vittne vid andra domstolar har bedömts vara så litet, att dessa domstolar bör lämnas utanför regleringen.

Med allmän domstol avses enligt svensk rätt högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna. Detta gäller i fråga om Svea hovrätt också hovrätten i dess egenskap av vallenöverdomstol samt i fråga om tingsrätt domstolen i särskild sammansättning. 1 detta sammanhang bör särskilt nämnas att fastighetsdomstol utgörs av lingsrätl i viss sammansättning. Härav följer bl.a. att fastigbildningsmål och expropriationsmål numera handläggs av allmän domstol. Även vallendomstolarna har upphört att vara särskilda domstolar och knutits till tingsrättsorganisationen. Vissa tingsrätter utgör i särskild sammansättning vallendomstol ulan att därmed ha förlorat sin egenskap av allmän domstol. Också vid handläggning av

Prop. 1974r95 46

tryckfrihetsmål, patentmål eller sjömål är tingsrätt all anse som allmän domstol.

Bestämmelsema om nordisk vittnesplikl föreslås i promemorian bli tillämpliga i de nu angivna situationerna. Utanför tillämpningsområdet faller däremot bl.a. arbetsdomstolen, länsrätt, länsskalleräll, kammarrätt och regeringsrätten.

I norsk rätt räknas till de 'allmindelige domstole' höyesleretl, höyesteretts kjaeremålsulvalg, lagmansretlerna, herreds- och byrellerna och forliksråden. Herredsretl och byretl förblir allmänna domstolar också då de uppträder som forhörsretl, namsretl, skifterett och skjönnsrett. Som forhörsretl dömer underrätten i erkända brottmål med en domare. Namsretlen handlägger frågor om exekution och skifteretten konkursmål. Med skjönnsrett avses en särskild processform vid herredsretl eller byretl för vissa värderingsfrågor.

Från norsk sida har under de nordiska överläggningarna begärts all vittnesbestämmelserna skall bli lillämpliga också på vissa särskilda domstolar, nämligen vergemålsrelterna, jordskiflesretterna och husleie-relterna. Vergemålsrelterna handlägger bl.a. mål om omyndigförklaring. Från de övriga ländernas sida har någon invändning inle rests mot önskemålet.

Till 'de almindelige domstole' räknas i dansk rätt hojesteret, lands-retterna och underretterna samt s0- og handelsretten i Köpenhamn. Boligretter och arbejdsretler inbegrips däremot inle. Från dansk sida har begärts att den nordiska vitlnesplikten skulle gälla också vid boligrelterna. Della har godtagits från de övriga ländernas sida.

1 finsk rätt är begreppet allmän domstol inte definierat. På grundval av rätlegångssystemets uppbyggnad, praxis och doktrin kan det emellertid fastslås att begreppet omfattar högsta domstolen, hovrätterna, häradsrätterna och rådstuvurällerna. Fastighetsbildningsmål och expropriationsmål handläggs i Finland av särskilda domstolar. Delsamma gäller hyresmål. Från finsk sida har därför föreslagits att vittnesplikts-bestämmelserna skall vara tillämpliga, förutom vid de allmänna domstolarna, vid sådana domstolar i Finland som handlägger dessa mål. Någon erinran mol förslagel har inle framförts under de nordiska överläggningarna.

1 Island räknas till de allmänna domstolarna 'byrätlerna ' i städerna. På landsbygden hålls s.k. uppbördsting eller extraordinärt ting. Efter dansk förebild finns 'fogderätl', 'auklionsräll', 'skifteräll', 'lingslysningsrält' och 'inskrivningsrätl' i civila mål. Brottmål behandlas av 'sakadomur' (brollmålsdomstol). Äppelationsinslans är Islands högsta domstol.

6.2.2 Remissyttrandena Förslaget har lämnats ulan erinran. RA infrågasäiter dock med hänsyn

Prop. 1974r95 47

till att vittnesförhör förekommer i betydande omfattning vid de svenska hyresnämnderna om inte bestämmelserna om nordisk vittnesplikl borde gälla även vid dessa.

6.3 Åldersgräns för vittnesplikten

6.3.1 Departementspromemorian

Någon bestämd minimiålder för vittnesbehörighet förekommer inte i något av de nordiska länderna. Däremot finns föreskrifter om att rätten i fråga om den som är under 15 år — i Norge IO år — skall särskilt pröva om vittnesförhör skall få ske. Även i övrigt finns särbestämmelser i fråga om sä unga vittnen.

I promemorian påpekas att värdet av vittnesförhör med barn i allmänhet torde vara mycket begränsat. 1 fråga om minderåriga framstår dessutom olägenheterna med inställelse inför domstol i annat land som särskilt påtagliga. På grund av det anförda har man vid de nordiska överläggningarna enats om att endast den som fyllt 18 år skall få kallas enligl de nordiska vittnesreglerna. Skulle i något fall en yngre person behöva höras, får man alltså söka åstadkomma det på frivillig väg eller begära bevisupptagning inför domstol i det land där han vistas.

6.3.2 Remissyttrandena

Den föreslagna åldergränsen godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Länsåklagaren i Norrbottens län anför att vittne under denna älder mera sällan torde kunna tänkas fara utan sällskap av vårdnadshavare till annat nordiskt land vilket skulle medföra väsentligt ökade kostnader och besvär, varför hörande av yngre vittnen i de flesta fall skulle omöjliggöras redan genom iakttagande av andra begränsningar i vittnesplikten.

Länsåklagaren i Malmöhus län anser behov föreligga att — särskilt i narkotikamål — höra yngre vittnen. Gränsen bör sättas vid 16 år. Det är för dagens ungdomar över 16 år inte förenat med några som helst olägenheter att inställa sig inför domstol i grannland. I ett fåtal fall, då brottet är mycket allvarligt och vittnesmålet är av synnerlig vikt för utgången, anser länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län det angeläget att ha möjlighet att under sanktionshol söka åstadkomma all en person mellan 15 och 18 år inställer sig vid domstolen.

Prop. 1974r95 48

6.4 Begränsningar i vittnesplikten med hänsyn till målets och utsagans betydelse m.m.

6.4.1 Departementspromemorian

Från norsk sida har under de nordiska förhandlingarna framhållits att del knappast kan komma i fråga att låta i Norge bosatta personer bli underkastade mera långtgående krav i fråga om resväg än vad som gäller vid kallelse till domstol inom Norge. Vittnesplikten borde därför begränsas på ett sådant sätt, att långväga vittnen inle kallas utan all starka skäl föreligger att höra vittnet.

Vid överläggningarna har mot denna bakgrund enighet uppnåtts om att inkallelse av nordiskt vittne skall få ske endast under förutsättning att målet är av någon betydenhet, att villnesutsagan kan antas få väsentiig betydelse för utgången i målet och att del är av väsentiig betydelse all vittnet hörs i domstolslandet. Kallelse till annan domstol än den som handlägger målet skall vidare få ske endast i undantagsfall.

I promemorian framhålls all del är förenat med stora svårigheter alt närmare ange gränsen mellan mål av någon betydenhet och övriga mål, eftersom alla omständigheter i samband med målet måste las med i bedömningen. Domstolen bör ha betydande frihet vid bedömningen. Syftet med bestämmelsen är att i huvudsak undanta i första hand bagatellarlade bötesmål och fordringsmål som rör myckel små värden. Andra dispositiva mål om obetydliga värden och objektivt sett utan nämnvärd betydelse i annat hänseende bör också i allmänhet undantas från tUlämpningen av lagen. Vid bedömningen bör emellertid också kunna tas hänsyn till om målet för den enskilda parten har avsevärd betydelse. Familjemål och andra indisposiliva mål får nästan undantagslöst anses vara av sådan betydenhet, att nordiskt vittne får kallas.

Kravet på att målet skall ha någon betydenhet föreslås i lagtexten komma till uttryck genom en bestämmelse om att rätten skall beakta bl.a. målets betydelse då den överväger att kalla nordiskt vittne.

Den andra begränsningen avser vittnesmålets betydelse för utredningen av målet. I promemorian framhålls i denna del att i Sverige varje person som vet något av betydelse i målet kan höras som vittne. Detta gäller också den som endast i obetydlig mån kan bidra till utredningen. Vid överläggningarna har det rått enighet om att man bör undvika vittneskallelser mellan länderna på alltför lösa grunder. Endast när vittnesförhöret kan antas ha väsentiig betydelse för utredningen bör kallelse få ske. Från norsk sida har särskilt framhållits, att man med hänsyn till den interna regleringen i detta avseende knappast kan acceptera att i Norge bosatta personer kallas i andra fall än när det kan anses 'maktpåliggende' alt vittnet hörs i annat land, dvs. när särskilda eller möjligen synnerliga skäl föreligger för vittnets hörande. Detta är i allmänhet faltet endast om vittnesmålet är av avgörande eller i vart fall väsentlig betydelse för utgången. Innebörden i kravet att utsagan skall

Prop. 1974r95 49

antas få väsentiig betydelse varierar självfallet beroende på målels karaktär. Sålunda måste anspråken på utsagans värde sättas lägre i ett allvarligt brottmål, där varje upplysningskälla måsle tas till vara, än i ett mindre betydelsefullt mål.

En ytterligare förutsättning för kallelse av nordiskt vittne är enligl promemorian att del är av väsentlig betydelse att vittnet hörs omedelbart inför den dömande domstolen. I de fall då målet är av någon betydenhet och vhlnesulsagan är av väsentiig betydelse för utgången i målet, lorde i allmänhet också den nu angivna förutsättningen vara uppfylld. Det kan emellertid tänkas fall då bevisupptagning lika gärna kan ske vid domstol i annat nordiskt land. Som exempel kan nämnas att vittnet endast skall yttra sig i några få begränsade frågor som rör föga komplicerade förhållanden, men som ändå intar en nyckelställning vid lösningen av målet i övrigt. I brottmål och särskilt då grova brottmål kan dock subsidiär bevisupptagning endast i undanlagsfall medges.

En begränsning som anknyter till viklen av bevisomedelbarhet spelar större roll från dansk och norsk synpunkt, eftersom man i dessa länder i betydande utsträckning tillämpar subsidiär bevisupptagning. När en norsk domstol i fråga om vittne som bor utanför avståndsgränserna prövar, om del är 'maktpåliggende' all vittnet hörs vid domstolen, innefattar denna prövning bl.a. frågan om bevisomedelbarheten i det särskilda fallet är av väsentlig eller kanske avgörande betydelse. Om man vill nå en så nära överensstämmelse som möjligt mellan lagarnas lydelse i de olika länderna, kan därför den nu berörda förutsättningen inte utelämnas.

Enligl promemorian visar det anförda all kallelseförulsällningarna inte kan bedömas åtskilda från varandra. Domstolen bör i stället i varje särskilt fall göra en samlad bedömning av målets vikt, villnesulsagans betydelse som sådan och vikten av att vittnet hörs vid rätlen. Vid denna bedömning bör rätten dessutom särskilt beakta de olägenheter vittnet kan komma att åsamkas på grund av resvägens längd eller av annan orsak.

6.4.2 Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelserna lämnas i huvudsak ulan erinran. Några remissinstanser uppehåller sig vid de tolkningssvårigheter som det i lagförslaget förekommande och i promemorian diskuterade ullrycket 'väsentlig betydelse' kan komma alt medföra.

Karlskoga tingsrätt menar att det många gånger är svårt all på ett förberedande stadium avgöra om en omständighet som part vill bevisa saknar betydelse eller inte. Ännu svårare blir det all bedöma en vittnes-utsägas betydelse för själva bevisningen av omständigheten. Del kan ifrågasättas om en gradering skall göras. Om övriga förutsättningar avseende målets betydenhet, olägenheter och kostnader föreligger bör kallelse få utfärdas. Är kostnaderna och ölägenheterna små, såsom fallet

4 Riksdagen 1974. I saml. Nr 95

Prop. 1974r95 50

torde vara i gränstrakterna, bör kallelse kunna utfärdas utan några större begränsningar. Det lorde vidare vara omöjligt att utan vittnets hörande avgöra vilka olägenheter som kan uppstå för vittnet. Före kallelse bör därför vittnet beredas tUlfälle yttra sig i frågan om hans inställning till förhöret.

För att domstolen skall kunna la ställning till om fömtsättningarna för kallande av vittne föreligger, anser Umeå tingsrätt att den som begär vittnesförhöret måste mer ingående än vad nu är fallet ange vad han avser att styrka med förhöret. Enligl tingsrättens uppfattning gäller detta även varje annat vittnesförhör i målet. Domstolen måste ju göra en bedömning utifrån hela bevisläget för att kunna avgöra om det begärda vittnesförhöret kan antas ha väsentlig betydelse inle bara för utredningen ulan även för utgången i målet.

Länsåklagaren i Värmlands län anser att uttrycket 'väsentlig betydelse' och det i norska bestämmelser nämnda 'maktpåliggende' kan medföra sådan ingående bevisvärdering som rätlen inte bör företa i detta sammanhang. Det borde vara tillräckligt att endast ge en rekommendation om återhållsamhet i fråga om kaUelser tUl nordiska vittnen och att då nämna de omständigheter som därvid bör särskilt beaktas såsom vittnesmålets betydelse, målets art och olägenheterna för vittnet. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt framhåller att man bör inta en viss restriktiv hållning i fråga om inkallande av vittne eller målsägande med lång resväg vare sig det gäller inländsk eller utländsk person. Del nyssnämnda uttrycket kan därför inte förmodas ha en än mer restriktiv innebörd bara för att att vederbörande måste passera en riksgräns. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser att bestämmelsen inte får tolkas alltför restriktivt. Risk föreligger att ett snävt tillämpningsområde urståndsätler lagen.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt ifrågasätter om inte i stället i tvistemål ett visst lägsta värde på tvisteföremålet och i brottmål ett minimistraff bör fastslås som undre gräns.

6.5 Vittnesförhör utom huvudförhandling

6.5.1 Departementspromemorian

Syftet med den föreslagna lagstiftningen är enligl promemorian att skapa möjhgheter att höra vittnen omedelbart inför den dömande domstolen. Det kan därför synas som om någol utrymme för kallelse av nordiskt vittne till förhör vid annan än den dömande domstolen inle skulle finnas. I undanlagsfall kan emellertid behov föreligga att kalla nordiskt vittne också i dessa fall.

I det föregående har nämnts bl.a. att del i Danmark förekommer alt bevisupptagningen i ett vid landsret anhängigt mål sker vid underrätt. I mål

Prop. 1974:95 51

vid hojesteret företas vanligen bevisupptagning vid lägre domstol. För norsk rätts del gäller att vittne aldrig hörs i höyesleretl. I fall som dessa, då den subsidiära bevisupptagningen vanligen samlas till en och samma domstol, är det av värde att den nordiska vittnespliklen får gälla. För svensk och finsk rätts del är del svårare alt finna situationer, då det skulle vara motiverat att höra nordiskt vittne vid annan domstol än den som handlägger målet. Man kan emellertid tänka sig det fallet att vittnesförhör enligt 36 kap. 19 § RB hålls i Malmö i elt vid Stockholms tingsrätt anhängigt mål och alt det bedöms angeläget alt höra ett i Köpenhamn bosall vittne vid samma tillfälle, för att därmed möjliggöra att vittnena hörs mol varandra. Naturligtvis kan behovet att höra två vittnen samtidigt även motivera bevisupptagning utom huvudförhandling vid den domstol som handlägger målet. I promemorian föreslås därför möjlighet att kalla nordiskt vittne till vittnesförhör utom huvudförhandlingen oavsett om förhöret hålls vid den domstol som handlägger målet eller vid annan domstol. Kallelse till annan änden handläggande domstolen bör emellertid få ske endast om det är oundgängligen nödvändigt.

6.5.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna lämnar förslaget i denna del ulan erinran. RA påpekar dock att i promemorian inte behandlas frågan om den nordiska vittnesplikten också skall gälla vittnesförhör inför domstol under förundersökning i brotlmål (23 kap. 13 och 15 §§ RB, jfr danska retspleje-loven § 809 och norska slraffprocesloven § 266). Vissa formuleringar i den föreslagna lagbestämmelsen synes närmast lyda på att så inte är förhållandet. Även om något större praktiskt behov av en sådan utsträckning av vittnespliklen knappast lorde föreligga, kunde det enligt RÅrs mening vara lämpligt att i det fortsatta lagstiftningsarbetet uttryckligen beröra problemet. Liknande synpunkter framförs av länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län:

6.6 Utfärdande av kallelse

6.6.1 Departementspromemorian

Med hänsyn till de i promemorian angivna förutsättningarna för att nordiskt vittne skall få kallas har del vid de nordiska överläggningarna ansetts nödvändigt all låta den domstol som handlägger målet svara för kallelsen. Endast domstolen har den överblick som behövs för att avgöra om vittnet skall kallas. Det hindrar inte att part lar med vittne till domstolen på sätt som nu ofta sker. Det sker emellertid helt på frivillig väg Och sanktionerna i vitlnespliklslagen blir inte tillämpliga i fråga om sådant vittne.

Prop. 1974r95 52

1 Danmark och Norge får vittne ell i kallelsen särskilt angivet varsel. Kallelsen innehåller uppgifi om hur lång tid efter delgivningen vittnet har rätt att få på sig före inställelsen. Är varslet eller kallelsefristen en vecka och delges vittnet kallelsen fem dagar före inställelsen, behöver vittnet inle bege sig till domstolen utan kan ulan vidare utebli. 1 Finland och Sverige förekommer inle denna ordning. Från danskt och norskt håll har emellertid framställts önskemål om all bestämmelser om kallelsefrisl las in i lagarna om nordisk vittnesplikl. Mol detta har från finsk och svensk sida inle gjorts någon invändning. 1 promemorian föreslås därför att en bestämmelse om kallelsefrist införs vad gäller nordiska vittnen. Kallelsefristens längd får bestämmas av domstolen med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

6.6.2 Remissyttrandena

Promemorians förslag godlas i huvudsak. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller dock att en tillämpning som innebär att en sådan frist utsätts i själva kallelsen kan leda till svårigheter. Ovisshet kommer då att råda om den kallade avser att inställa sig eller inle. Domstolen saknar underlag för att inställa förhandlingen och därigenom bespara parterna onödiga kostnader. Enligt hovrättens mening är del bättre om man från svensk sida uppfyller önskemålet om kallelsefrist genom alt, då kallelse begärs, alltid ange den sista dag då denna får delges. Liknande synpunkter anförs av hovrätten för Övre Norrland samt Karlskoga och Västerås tingsrätter.

6.7 Undantag från vittnesplikt m.m.

6.7.1 Departementspromemorian

I de nordiska länderna finns särskilda bestämmelser om undanlag från vittnesplikl och om förbud att höra vittnen beträffande frågor som omfattas av tystnadsplikt. Syftet med bestämmelserna är att skydda vittnet från den inle sällan svåra intressekollision som det kan innebära att tillgodose del allmänna intresset av att domstolen får riktiga uppgifter samtidigt med att vittnets privata intressen tillvaratas. Genom bestämmelserna tillgodoses också tystnadsplikt lili förmån för utomstående personer. Slutiigen skyddas det allmänna intresset av sekretess beträffande förhållanden som inte ulan skada för landets trygghet eller säkerhet kan avslöjas. Bestämmelserna på detta område är emellertid utformade på olika sätt i de nordiska länderna. Vid de nordiska överläggningarna har enighet uppnåtts om att de beslämmelser som gäller i del land där vittnet är bosatt också skall tillämpas då vittnet efter kallelse enligt vittnesplikts-

Prop. 1974r95 53

lagen hörs i annat nordiskt land. Dessutom har de bestämmelser som gäller i domstolslandet ansetts böra tillämpas, i den mån undantagen där sträcker sig längre.

Det anförda innebär enligt promemorian att en domstol som hör ett nordiskt vittne blir skyldig att kumulera bestämmelserna i den egna lagen med dem som gäller enligt lagen i det land där vittnet är bosalt. Frågan aktualiseras inte endast när vittnet uttryckligen förklarar all han önskar att slippa vittna. Domstolen har i stor utsträckning att ex officio bedöma vilka hinder som i det särskilda fallet föreligger mot vittnesförhöret eller mot att höra vittnet över särskilda förhållanden. Den föreslagna ordningen förutsätter att de olika länderna kontinuerligt håller varandra underrättade om gällande bestämmelser i dessa hänseenden. Detta gäller också i fråga om den praxis som utvecklas i dessa frågor.

Om del redan vid tidpunkten för vitlneskallelsen är klart att vittnet inle får höras med hänsyn till bestämmelserna i domstolslandet eller det land där vittnet är bosalt, skall vittnet inte kallas. Detsamma kan ibland länkas vara fallet i fråga om ett vittne som har rätt att vägra vittna. 1 övrigt får prövningen av hinder mol vittnesförhöret ske först när vittnet har kommit till rätten. Detta torde vanligen bli fallet. Det är givetvis viktigt alt domstolen handlar så, att onödiga resor undviks, särskilt när avståndet är långt.

Kumulalionsbestämmelsen blir för svensk rätts del inte tillämplig på den som har kallats vid vistelse här i riket. Har han efter kallelsen återvänt till annat nordiskt land och därefter på nytt kallats i det landet, skall kumulation dock ske. Bestämmelsen om kumulation gäller också den som visserligen är bosatt och uppehåller sig i annat nordiskt land, men som inte kallals enligl vitlnespliklslagen utan frivilligt inställt sig vid domstolen på parts begäran. I fråga om den som är bosatt i Sverige men av någon anledning kallas medan han uppehåller sig i något annat nordiskt land, är däremot RBrs bestämmelser tillämpliga.

Under överläggningarna har framförts farhågor för att domstolarna lätt kan begå fel vid tillämpningen av ett annat lands beslämmelser. Detta skulle exempelvis kunna leda till att ett vittne ålades vite, som sedan begärdes verkställt i bosäliningslandet, faslän vittnet enligt bestämmelserna i det landet hade räll att vägra vittna och därför inle borde ha ådömts vitet. En sådan risk kan enligt promemorian inte uteslutas, särskilt inte till en början. I promemorian nämns emellertid att nordiska verkställighetslagen medger möjlighet att underlåta verkställighet av beslut som beror på misstag. 1 1 § i lagen sägs nämligen alt en i annat nordiskt land meddelad dom på böter — varmed jämställs rätlegångsvite — 'må' verkställas. En liknande ordning torde gälla i de andra länderna. Framställningar om verkställighet av beslut om böter och viten prövas i Sverige av kriminalvårdsstyrelsen och i övriga länder av justitiedepartementet i respektive land. Det finns därför möjlighet att i samband med verkstäl-

Prop. 1974r95 54

lighetsbegäran pröva om beslut i något fall blivit felaktigt.

6.7.2 Remissyttrandena

Den föreslagna regeln om kumulation av utländska bestämmelser med svensk rätt vid vittnesförhör lämnas i huvudsak ulan erinran. Några remissinstanser berör de problem som kan uppslå vid regelns tillämpning.

Svea hovrätt efterlyser en bestämmelse av innehåll, att den kallade i samband med kallelsen bereds tillfälle all inom viss tid efter delgivning yttra sig över omständigheter, som enligt hans mening utgör hinder för inställelse eUer förhör. Liknande synpunkter framförs av Södra Roslags tingsrätt.

Som exempel på de tolkningssvårigheter tillämpningen av den föreslagna regeln kan komma att innebära pekar hovrätten för Övre Norrland på begreppet 'vanärande' i 36 kap. 6 § RB och motsvarande begrepp i t.ex. dansk och norsk räll saml på vanskligheten all fastställa innehållet i utländsk rätt när det gäller all fastslå vad en tjänsteman på grund av meddelade instruktioner kan vara förhindrad all yttra sig om. Vidare nämner hovrätten de skillnader som finns mellan länderna i strafflatiluder för brott av samma typ och den betydelse detta kan ha för tystnadsplikten. Regler om förbud mot vissa slag av vittnesförhör finns även i andra delar av den svenska lagstiftningen än RB, exempelvis i lagen (1969r6l8) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. Del är hovrätten obekant, huruvida del i andra nordiska länders lagstiftning finns sådana mer frislående bestämmelser, som kan vara att beakta i förevarande sammanhang. Slutligen erinrar hovrätten om vad i promemorian anförs om bosättning och varav framgår att en person med mycket lös anknytning till ett land kan anses bosalt där. Det kan inle enligl hovrättens mening vara rimligt att i sådant fall bosätlningslandets lagstiftning skall tillämpas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att frågan om felaktiga beslut av domstol i samband med tillämpandet av de föreslagna kumulations-reglerna behandlats alltför lättvindigt. Det är visserligen riktigt att nordiska verkställighetslagen inle innebär några bindande åtaganden. Men om verkställighet av bötesdomar sker i största utsträckning, kan det inte anses rimligt att administrativ myndighet i verkställighetslandet överprövar rikligheten av domstolens avgörande. Della bör i första hand ske genom överklagande till högre instans i domstolslandet och den det gäller bör från sitt hemland få den rättshjälp han kan behöva för att genomföra ett överklagande. Vägrad verkställighet bör inte tillgripas i andra fall än sådana där oriktigheten måste anses så uppenbar, att det kan anses strida mot ordre public att verkställa domen. Även Umeå tingsrätt anser att risken för felaktiga beslut inte beaktats tillräckligt. En förutsällning för underlättande av lillämpningen av kumulationsregeln är inle bara alt varje land får underrättelse om gällande beslämmelser i de andra länderna och

Prop. 1974:95 55

om utvecklingen av rättspraxis ulan även all varje domstol hålls underrättad härom. Även om felaktiga beslut rörande utdömda tvångsmedel kan 'rättas' genom att inte gå i verkställighet måste den prövande myndigheten ha tillgång till fler uppgifter än vad som framgår av nordiska verkställighetslagen för att kunna göra en rätt bedömning. Vid vägran att verkställa beslutade tvångsåtgärder bör vidare den prövande myndigheten underrätta domstolen härom. Även Södra Roslags, Karlskoga och Västerås tingsrätter, länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Föreningen Sveriges å/c/agare understryker vikten av fortlöpande information om de i de olika länderna gällande bestämmelserna om undanlag från vittnesplikl.

6.8 Tvångsmedel mot vittne

6.8.1 Departementspromemorian

Tvångsmedlen mot tredskande vittnen anknyter till två olika skeden i verkställigheten av vittnespliklen. Vissa tvångsmedel avser vittne som vägrar efterkomma kallelse. Ändra tar sikte på vittne som inställt sig men vägrar vittna eller i övrigt fullgöra sina skyldigheter vid rätten. Vid överläggningarna mellan de nordiska länderna har man varit ense om, att särskilda bestämmelser beträffande nordiska vittnen borde tiUskapas endast i det först nämnda hänseendet. När vittnet väl har kommit till domstolen, bör däremot bestämmelsema om tvångsmedel i domstolslandets lag tillämpas.

Enighet har vidare rått om att inga andra tvångsmedel skall få förekomma för att förmå vittnet att inställa sig än böter och vite samt förpliktande all ersätta rättegångskostnad. Hämtning av vittne från ett nordiskt land till ett annat skall däremot inte kunna förekomma. Inte heller får andra frihetsinskränkande åtgärder tillämpas i sådant syfte.

Med böter avses i detta sammanhang endast penningböter samt dagsböter i den mån sådana föreskrivs i något av länderna. Det danska systemet med 'l0bende b0de' bör däremot inte få användas på nordiskt vittne för att förmå vittnet till inställelse. Vite förekommer endast i Finland och Sverige. 1 Finland är vite inte maximerat. Trots dessa olikheter har enighet rått under de nordiska förhandlingarna om att vite bör få tillgripas.

Bestämmelserna om nordisk vittnesplikt föreslås, som förul har nämnts, bli lillämpliga på den som är bosatt och uppehåller sig i annat nordiskt land än domstolslandet. Därmed avses av naturliga skäl att de angivna förutsättningarna för lagens tillämpning föreligger vid tidpunkten för kallelsen till domstolen. Bestämmelserna i RB gäller alltså i fråga om den som är bosatt i Norge och vanligen vistas där men som vid tillfälligt besök i

Prop. 1974r95 56

Sverige blir kallad som vittne, exempelvis i samband med en trafikolycka. Är vittnet i detta fall kvar i Sverige vid tiden för inställelsen, kan han alltså med stöd av RB hämtas till rätten, om detta visar sig nödvändigt. Har han återvänt till Norge, kan däremot inga sanktioner komma i fråga från svensk sida, eftersom han inte kallats som nordiskt vittne. I sådant fall får därför ny kallelse utfärdas med tillämpning av de föreslagna vittnesbestämmelserna.

1 promemorian framhålls all särskild uppmärksamhet påkallas i fråga om den som kallats enligt de nordiska reglerna men senare rest in i Sverige och uppehåller sig här vid liden för inställelsen. Enligt de förul berörda bestämmelserna skulle hämtning inle vara möjlig i della fall. Vid de nordiska överläggningarna har del emellertid ansetts, all domstolarnas nuvarande möjligheter all låta hämta tredskande vittne som befinner sig i domstolslandet inle kan få sältas åt sidan i fråga om de nordiska vittnena. De föreslagna begränsningarna i fråga om användningen av tvångsmedel på nordiska vittnen bör därför inle gälla för den som finns i riket när hämtning blir aktuell.

Av den tidigare redogörelsen framgår vilka tvångsmedel som i de nordiska länderna kan komma till användning mot vittne som inställt sig vid domstol men vägrar att avlägga ed eller försäkran eller att avlägga vittnesmål. 1 huvudsak föreligger överensstämmelse mellan de olika lagarna. Vissa skillnader finns emellertid. Särskilt kan nämnas del långa frihetsberövande som kan förekomma i Danmark och Finland. Under de nordiska förhandlingarna har avsteg inte ansetts böra göras från de bestämmelser som gäller i domstolslandet i fråga om den som inställt sig som vittne.

Enligt promemorian är det angeläget att i samband med vittneslagslift-ningens genomförande förekommande hinder mot delgivning av vittnes-kallelser som innehåller penningsanktion undanröjs. Verkställighet av utdömda processviten och böter i nordiskt land kan komma till stånd enligt de nordiska verkställighetslagarna. När det gäller verkställighet av den sanktion som innebär att vittne åläggs att betala rättegångskostnad föreligger däremot vissa svårigheter. Genom nordiska verkställighetslagen möjliggörs verkställighet här i riket av bl.a. dom i annat nordiskt land, genom vilken i brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad. Svensk dom av samma innehåll får enligl lagen överlämnas för verkställighet till annat nordiskt land. Enligl förarbetena (prop. I962r203 s. 24) torde med rättegångskostnad avses sådana kostnader som enligl 31 kap. RB kan utdömas i brottmål. Däri innefattas inte rättegångskostnad som ålagts vittne enligl 36 kap. 23 § RB.

1 1 § lagen (1932r540) om erkännande och verkstälhghet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge föreskrivs all lagakraftägande dom, som i annat nordiskt land meddelats i tvistemål eller angående skadestånd i brotlmål gäller också här i riket. Med dom jämställs

Prop. 1974r95 57

bl.a. lagakraftägande beslut som i tvistemål — i domen eller under rättegången — meddelats angående ersättning för rättegångskostnad. 1 olika sammanhang har man diskuterat frågan om rältegångskostnadsbeslut som rör vittne omfattas av lagen. Så har skett i betänkandet (SOU I968r40 s. 71) Verkställighet av domar i förmögenhetsrättsliga mål. Frågan om verkställighet av kostnadssanktion mol vittne las också upp i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1970r20) med förslag till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Den i promemorian föreslagna lagen jämställer i vissa fall med dom ell beslut om ersättning för rättegångskostnad. Della sker i tvistemål, under förutsättning all en dom i målet enligt lagen blir gällande här i riket, och i brottmål, om kostnaden skall utgå till enskild part. Rältegångskostnadsbeslut i familjerättsliga mål faller utanför den föreslagna regleringen. Detsamma gäller kostnad som i brottmål skall utges till statsverket. 1 fråga om beslut varigenom vittne åläggs att utge rättegångskostnad anförs i 1970 års promemoria att frågan om erkännande av sådana beslut aktualiserar frågan om skyldighet all inställa sig som vittne i annat nordiskt land och att denna fråga övervägs i annat sammanhang. Mot denna bakgrund har man funnit lämpligl all inte inbegripa sådana beslut. Frågan antogs emellertid böra övervägas på nytt, om en nordisk vittnes-plikt införs.

1 samband med tillkomsten av nordiska viltnespliktsbestämmelser får enligt nu föreliggande promemoria övervägas sådana ändringar i de nordiska verkställighetslagarna i de olika länderna, att rältegångskostnadsbeslut som avser vittne blir verkställbart i annat nordiskt land.

6.8.2 Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelserna godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Svea hovrätt anser att, även om vissa skäl talar för att hämtning i undantagsfall borde kunna ske, behovet därav synes så ringa att ett ovillkorligt hämtningsförbud bör bibehållas.

Även överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt finner de föreslagna tvångsmedlen tillräckliga. Vad gäller lagtextens utformning synes det emellertid — även om bestämmelserna är avsedda att ha karaktären av undanlag från RBrs regler — med hänsyn till bestämmelsernas fundamentala betydelse för vitlnesplikten över huvud taget och till förebyggande av felaktig tillämpning väsentligt all lagtexten utformas så all däri antingen direkt anges vilka tvångsmedel som får tillämpas eller i vart fall görs en hänvisning till de bestämmelser i RB som berör tvångsmedel mol vittne, målsägande och part. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

Köpings tingsrätt anför däremot att ekonomiska sanktioner är ganska

Prop. 1974r95 58

verkningslösa mot vissa personer. 1 elt allvarligt brotlmål kan ett vittnesmål vara avgörande för utgången. Det hade varit önskvärt att möjlighet i undantagsfall tillskapats att begära hämtning av vittne från annat nordiskt land, t.ex. efler särskild prövning av myndighet i det landet att vittnets inställelse vid domstolen är oundgängligen påkallad med hänsyn tUl målets vikt och vittnesmålets väntade betydelse. Likaså kunde man tänka sig särbestämmelser för gränsdislriklen. Från svensk synpunkt gäller det senast anförda inte målsägande, som har rätt att vägra att yttra sig. Även länsåklagaren i Malmöhus län anser all hämtning skall kunna ske. Föreningen Sveriges åklagare ullalar att det från ren åklagarsynpunkl hade varit önskvärt att förslaget kunnat innehålla regler som möjliggjort hämtning. Föreningen inser emellertid att förslaget grundar sig på en sammanjämkning av nordiska intressen och rättsgrundsatser och att önskemålet om sådan hämtning blir svårt att realisera. Föreningen är därför beredd all acceptera förslagel i föreliggande skick.

I promemorian utvecklas hur en person som redan har delgetts vitlneskallelse i Sverige och därefter återvänder till sitt bosältningsland Norge måsle delges ny kallelse såsom nordiskt vittne. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att detta exempel endast bestyrker den kritik som hovrätten har framfört mot vitinespliklens konstruktion i promemorian. Enligl hovrättens mening finns del inle något skäl varför kallelsen måste göras om. Domstolen bör kunna döma ul böter eller vite men ett förordnande om hämtning kan däremot inte effektueras.

Hovrätten för Övre Norrland uttalar all verkningarna av vitlnespliklslagen blir beroende av att praxis i fråga om delgivning utomlands av kallelser och verkställighet av utdömda påföljder för utevaro ändras. Vidare ifrågasätter hovrätten vad som i promemorian sägs om att sanktioner inte kan komma i fråga i nyssnämnda exempel. Den som vistas här i riket skall, även om vitlnespliklslagen kommer till stånd, kallas enligl RB, och svenska bestämmelser är i sin helhet tillämpliga på honom. Om vittnet uteblir, skall om laga förfall inle föreligger påföljd utdömas. För en svensk domstol måste det vara mycket svårt att känna till, om en i Sverige kallad person befinner sig i annat nordiskt land vid tiden för förhandlingen. Ell sådant riktigt beslut om utdömande av påföljd för utevaro bör enligt hovrätten kunna verkställas enligl nordiska verkställighetslagen. Huruvida detta sker torde endast bero på viljan därtill i det land där verkställighet begärs.

6.9 Ersättning för inställelse

6.9.1 Departementspromemorian Under de nordiska överläggningarna har övervägts en ordning som

Prop. 1974r95 59

skulle innebära alt ersättning till nordiskt vittne beräknas så, att den motsvarar del högsta beloppet vid en jämförelse mellan en beräkning enligl reglerna i domstolslandet och en beräkning enligt reglerna i del land där vittnet är bosatt. Emellertid föreligger omfattande skillnader i de olika ländernas bestämmelser om beräkning av viltnesersältningen. En kumulation skulle medföra tillämpningssvårigheter, inle minst därför all bestämmelserna i de olika länderna är myckel detaljerade och svåröverskådliga. En ersättningsberäkning förutsätter ofta tillämpning av flera författningar av olika valör.

Under överläggningarna har i stället förordats all de olika ländema var för sig utarbetar ersättningsbestämmelser, vilka inbördes överensstämmer i sak. Även om den närmare regleringen av ersättningens beräkning bör ske i särskild kungörelse, bör i vittnespliktslagstiftningen anges att ersättningen skall innefatta gottgörelse för resekostnad och kostnad för uppehälle samt ersättning för tidsspillan.

Ersättning till nordiskt vittne och förskott på sådan ersättning bör enligl promemorian alltid utgå av allmänna medel. Frågan om återgäldande till statsverket bör bestämmas enligt de interna reglerna i varje land. Även ett vittne som genom försumlighet orsakat särskUda kostnader skall ersättas i vanlig ordning. En annan sak är alt vittnet kan komma all förpliktas att i skälig omfattning ersätta part eller statsverket den rättegångskostnad som vittnet orsakat.

Förskott till vittne av rese- och traktamentsersättning utgår enligl RB endast på begäran. 1 Danmark utbetalas vanligen förskottet ulan särskild begäran i samband med kallelsen. Under de nordiska förhandlingarna har förordats en sådan ordning i fråga om nordiskt vittne och målsägande. Förskottsbetalning bör därvid, när della bedöms lämpligl, kunna ske genom översändande av färdbiljett.

1 promemorian framhålls att ersättningsbestämmelserna skall tillämpas endast när vittnet kallats till domstolen med stöd av viitnesplikisreglerna. Inställer han sig utan kallelse från rätten, bör ersättningen bestämmas helt i enlighet med vad som gäller för sådana fall i domstolslandet.

6.9.2 Remissyttrandena

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att det är svårt för den myndighet som utfärdar kallelsen att räkna ul och tillhandahålla förskottet. Detta bör i stället göras av den myndighet som delger kallelsen. Hovrätten hänvisar i detta hänseende till 1968 ärs cirkulär till de allmänna domstolarna och åklagarna.

Promemorieförslaget föranleder vidare endast Köpings tingsrätt att anmärka alt det bör anges, då varje land skall utarbeta inbördes överensstämmande ersättningsregler, i vad mån vittnet är skyldigt eller berättigat att anlita flyg. Tingsrätten ifrågasätter vidare om det är lämpligt att för-

prop. 1974r95 60

skottsbeloppet tillställs vittnet direkt, därest man har särskild anledning misstänka tredska från vittnets sida. 1 sådant faU kunde tänkas en omväg via myndighet i bosäliningslandet.

JK kritiserar den lagtekniska utformningen och anser all tillräcklig anledning saknas att skilja mellan kallade och inle kallade vittnen och målsägande. Ätt viitnesersällning enligl den föreslagna lagen endast skall tillerkännas den som inställer sig efter kallelse framgår redan av 6 §. Del förefaller därför som om 8 § skulle kunna utgå hksom orden 'efter kallelse' i 7§. Efler orden 'vid kallelsen' i I § första stycket bör i så fall tilläggas 'eller, i fall då kallelse ej skett, vid tidpunkten för inresan till Sverige etc' Även hovrätten över Skåne och Blekinge anser att 8 § kan utgå. Västerås tingsrätt anmärker att enär 8 § endast synes åsyfta bestämmelserna i 4 och 7 §§, hänvisningen bör begränsas till dessa lagrum.

6.10 Ansvaret för osann och ovarsam utsaga

6.10.1 Departementspromemorian

Det får enligl promemorian anses vara en naturlig konsekvens av en utvidgad vittnesplikt att domstolarna i de nordiska länderna kan inskrida med sanktioner mot osann vittnesutsaga vid domstol i annat nordiskt land. Den utvidgade vitlnesplikten skulle annars lätt kunna förlora i värde. En sådan utvidgning av straffbarheten torde kräva en uttrycklig lagbestämmelse såviti avser svensk rätt.

Som tidigare nämnts utgör ed eller försäkran en förutsättning för straffansvar enligt svensk rätt men inte i de nordiska länderna i övrigt. Enbart en utvidgning av tiUämpningen av 15 kap. 1 och 3 §§ BrB till att gälla också uppgifi som lämnats vid domstol i annat nordiskt land får begränsad verkan med hänsyn till att vittnen hörs utan ed i Danmark och i viss utsträckning också i Norge. Vid sådant förhällande torde det vara nödvändigt alt inskrida med sanktioner mol den som lämnar oriktiga uppgifter, alldeles oavsett om utsagan lämnats under ed respektive försäkran eller inte. För en utvidgning av straffansvaret bör därför inte krävas att vittnesförhöret vid domstol i annat nordiskt land hållils under ed eller försäkran. Straff bör i stället kunna utdömas så snart någon vid vittnesförhör inför domstol i annat nordiskt land lämnar osann uppgifi eller förtiger sanningen.

När det gäller påföljden för osann utsaga framhålls i promemorian all det knappast kan komma i fråga annat än att låta varje land tillämpa de straffsatser som gäller för motsvarande broll som begåtts inom det landet. Dessa bestämmelser är ett uttryck för hur allvarligt man i det landet ser på osanna vittnesuppgifter. Straffsatserna torde visserligen för svensk rätts del ursprungligen ha influerats av att utsagan alltid har avgetls under ed.

Prop. 1974r95 61

Delta bör emellertid inte utgöra hinder för att tillämpa samma straffsatser även då utsagan avgivits utan ed, när sådan inle förekommer i det land där villnesutsagan avgetls, som är fallet i Danmark. När vittnesförhöret skett i Finland eller Norge bör naturligtvis hänsyn tas till om utsagan lämnats ulan ed. I dessa fall bör straffet inom de vida latituder som gäller sällas lägre än om osann uppgift lämnats under ed eller försäkran.

Bestämmelserna i 15 kap. 4 § BrB bör också ha motsvarande tillämpning vid osann vittnesutsaga i annat nordiskt land. Det innebär att det inte skall dömas till ansvar, om utsagan är utan betydelse för saken. Delsamma gäller om den osanna uppgiften rör förhållande som vittnet inle hade behövt yttra sig om och omständigheterna innebär skälig ursäkt för honom.

I 15 kap. 14 § BrB finns också beslämmelser om verkan av frivillig rättelse och liknande åtgärder. Enligl 15 kap. 15 § BrB är förberedelse till mened och sådan stämpling till mened som innebär att någon söker anstifta sådan gärning straffbara. Försök till mened är däremot inte straffbart. Dessa bestämmelser bör också äga motsvarande tillämpning när del är fråga om vittnesutsaga vid domstol i annat nordiskt land.

Med anledning av vad som nu anförts förordas i promemorian en ordning som innebär all bestämmelserna i 15 kap. I, 3, 4, 14 och 15 §§ BrB skall äga motsvarande tillämpning om någon hörs som vittne inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge, och detta även om han hörs utan ed eller försäkran.

En ordning som innebär att osann vittnesutsaga i nordiskt land bhr ett brott enligt svensk lag, medför enligt promemorian inle behov av någon ändring i 2 kap. BrB. Efler en nyligen gjord ändring i 2 kap. 5 § andra stycket BrB (SFS 1971 r964) kan åtal väckas utan särskilt förordnande av Kungl. Majrt eller den Kungl. Majrt bemyndigat därtill, bl.a. om brottet förövats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

6.10.2 Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser godtar i huvudsak förslaget om utvidgat straffansvar för osann och ovarsam utsaga eller lämnar det utan erinran. Vissa remissinstanser framför dock kritik mot innehållet i den föreslagna bestämmelsen och andra ifrågasätter lämpligheten av densamma. Äv några remissyttranden kan utläsas att osäkerhet råder vad gäller det avsedda tillämpningsområdet för det utvidgade straffansvaret.

RA efterlyser en särskild undantagsbestämmelse beträffande personer som avses i 36 kap. 13 § första stycket 2 och andra stycket RB. Enligt RÅ synes vidare utvidgningen av straffansvaret inte bli begränsad till att gälla förhörsulsagor avgivna enligl vitlnespliklslagen. RÅ har ingenting alt erinra häremot men menar att särskild föreskrift lorde erfordras om en sådan tillämpning inte anses önskvärd. RÅ anmärker vidare att eftersom

Prop. 1974r95 62

straffmaximum för osann partsutsaga ligger avsevärt under vad som gäller för mened hänvisning bör ske i lagtexten även till 15 kap. 2 § BrB. Hovrätten för Övre Norrland utgår däremot i sin bedömning från all den föreslagna bestämmelsen endast avser vittnen m.fl. som hörs enligt viltnespliktslagen, och anser att detta bör komma till klart uttryck. Hovrätten anmärker vidare alt i promemorian inle beaktats huruvida den osanna utsagan skolat medföra straff enligl lagen i det land där brottet begicks. Enligl hovrättens mening kan det inte gärna komma i fråga alt som menedsbroll enligl svensk lag anse gärning, som inle är brottslig enligl lagen i det land där gärningen företogs. Hovrätten hänvisar härvid bl.a. till att i prop. 1972r98 har föreslagits införande i BrB av en allmän regel om dubbel straffbarhet som fömtsättning för svensk lags tillämplighet på broll som begåtts utom riket (se numera SFS 1972r8l2). Även Svea hovrätt erinrar om kravet på dubbel straff barhet i nyssnämnda proposition. Enligl hovrättens uppfattning bör vid vitlnespliktslagens utformning hänsyn tas till de i propositionen angivna principerna.

Västerås tingsrätt framhåller all del i och för sig skulle framstå som orikligt att göra skillnad mellan nordiskt vittne enligl den föreslagna lagen och annat vittne när det gäller möjligheten att här ädöma straff för osann utsaga i annat nordiskt land. Med hänsyn till den omfattning, som straff-stadgandet bör ha, framstår det emellertid som mindre lämpligt all uppta det i en lag av sådan speciell natur som den förevarande. En sådan utvidgning av området för lillämpningen av aktuella bestämmelser i 15 kap. BrB bör vidare föregås av mera omfattande överväganden än dem som skett i della sammanhang. Mot den föreslagna bestämmelsen kan dessutom i sak invändas alt del inte ter sig tillfredsslällande att döma en person för 'mened' även om han inle avlagt någon form av ed eller försäkran. Del kan över huvud ifrågasättas om BrBrs bestämmelser om osann utsaga i förevarande hänseende är så koncentrerade alt de utan ändring lämpar sig för tillämpning utanför svenska förhållanden. Tingsrätten anser på grund av del anförda all den föreslagna bestämmelsen bör utgå. Enligl tingsrättens mening utgör denna inte heller en ovillkorlig förutsättning för reglerna i övrigt om nordisk vittnesplikl. Kvar står ju möjligheten för domstolslandet alt beivra osann utsaga där.

Svea hovrätt delar de synpunkter på den föreslagna bestämmelsen som anförts av Västerås lingsrätl och anser i likhet med tingsrätten att hithörande frågor förtjänar ytterligare övervägande. Del förhållandet all straffbestämmelserna för osann utsaga utformats olika i de nordiska länderna medför även andra mindre tillfredsställande konsekvenser. I enlighet med vad som uttalats i promemorian skall sålunda svensk domstol beträffande en i Danmark utan ed lämnad osann utsaga tillämpa samma straffsatser som för mened men däremot, om sådan utsaga avgivits i Finland eller Norge — med hänsyn till all i dessa länder lägre straffsatser gäller för osann vittnesutsaga som lämnats utan ed — bestämma straffet

Prop. 1974r95 63

lägre. Enligl förslaget kommer vidare domstolen att få bedöma osann utsaga av part eller målsägande olika beroende på i vilket land gärningsmannen är bosatt. Så länge straffbestämmelserna i de nordiska länderna är så olika utformade som f.n. är fallet förefaller det hovrätten tveksamt om det alls är lämpligt att införa en bestämmelse som den föreslagna. Såsom i promemorian framhålls skulle visserligen den utvidgade vittnespliklen kunna förlora i värde om inte möjlighet fanns att inskrida med sanktioner mol osann utsaga vid domstol i annat nordiskt land. Del kan emellertid ifrågasättas om inle i de jämförelsevis få fall, där en straffsanktion kan bli aktuell, brott kan beivras i annan ordning. Under den fortsalla utredningen bör därför undersökas om det är möjligt att införa en särbestämmelse i den nordiska utlämningslagen som medger ett utlämningsförfarande i dessa speciella fall.

Länsåklagaren i Norrbottens län ifrågasätter om inte det utvidgade straffansvaret rätteligen borde intas i BrB. Denna uppfattning delas av länsåklagaren i Värmlands län, som vidare framför att straffbestämmelsen därjämte i likhet med vad som gäller i övriga nordiska länder lorde kunna utsträckas att omfatta alla vittnesutsagor inför svensk domstol oavsett om ed eller försäkran avlagts. Mot bakgrunden av den föreslagna utvidgningen av straffansvaret bör även tillses all domstolarna i de nordiska länderna föreskrivs skyldighet att alllid upplysa vittnen om påföljderna för osanna utsagor. Beträffande sistnämnda fråga framförs liknande synpunkter av länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län. Svea hovrätt anser att den kallade i samband med kallelsen bör erinras om de påföljder han riskerar vid osann utsaga liksom om äventyr för utevaro.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som i huvudsak inle har något alt anföra mot den föreslagna bestämmelsen, erinrar om att viitneseden har avskaffats i Danmark och inle heller i Norge eller Finland används i sådan utsträckning som i Sverige. Del kan övervägas om inle eden bör anses vara föråldrad. Vittnet bör på lämpligt sätt få klart för sig all han lämnar uppgifter under ansvar. Hovrätten föreslår därför att en särskild utredning görs om avskaffande av ed och försäkran inför domstol.

6.11 Editionsplikt

6.11.1 Departementspromemorian

Vid överläggningarna har övervägts om en allmän nordisk editionsplikt borde införas som ell komplement till vitlnesplikten. För en sådan lösning talar det nära sambandet mellan vittnespliklen och edilionsplikten. Någol starkare behov av en sådan ordning lorde emellertid inte föreligga. De nuvarande möjligheterna att åstadkomma edition med hjälp av bestämmelserna om bevisupptagning vid utländsk domstol synes i allmänhet vara fullt tillräckliga.

Prop. 1974r95 64

Under de nordiska överläggningarna har emellertid förordats en begränsad editionsplikl för nordiska vittnen. Den innebär enligt promemorian all sådant vittne skall kunna föreläggas all la med skriftliga dokument till domstolen och förete dem där. Skyldigheten begränsas på samma sätl som skyldigheten att vittna. En sådan ordning lorde innebära praktiska fördelar bl.a. genom att man undviker två skilda förfaranden i de fall då den som skall höras som vittne också är skyldig att förete handlingar i målet.

Den begränsade editionsplikl som förordats omfattar endast den som faktiskt hörs som vittne eller målsägande. Nära anhörig som utnyttjar sin rätt all inte vittna, kan alltså inle åläggas all förete de handlingar som han innehar. Även i andra fall kan frågan om edition avgöras först sedan det bestämts om vittnesförhör skall äga rum och vad detta skall omfatta med hänsyn till förekommande tystnadsplikt eller andra begränsningar, eftersom edilionsplikten begränsas också av bestämmelserna om förbud att höra vittne och rätt för vittne att vägra yttra sig.

I 38 kap. RB finns särskilda regler som inskränker edilionsplikten. De anknyter i sak till motsvarande beslämmelser i vittneskapitlet. Den föreslagna bestämmelsen om begränsning av edilionsplikten för nordiskt vittne bygger enligt promemorian emellertid formellt sett inle på bestämmelserna i 38 kap. RB ulan har konstruerats på annat sätl. Detta hänger delvis samman med alt vittnesförbuds- och villnesbefrielsereglerna i det land där vittnet är bosall skall kumuleras med motsvarande beslämmelser i domstolslandet. Ett annat skäl är att reglerna i 38 kap. RB syftar på innehavaren av en handling, oavsett om han är vittne eller inle. När det gäller nordiska vittnen bör föreskrivas att editionsplikten inle gäller i fråga om handling vars innehåll är sådant all ett vittne inte får höras eller kan vägra att yttra sig över det. En sådan lösning torde inte innebära någon saklig skillnad jämfört med reglerna i 38 kap. RB, när det är fråga om företeende av handling som innehas av vittne eller av målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan.

I promemorian framhålls att när domstol kallar nordiskt vittne domstolen kan i samband med kallelsen förelägga honom att förete sådan skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis. Edilionsföre-läggande kan också utfärdas vid annat tillfälle. Föreläggandet bör innehålla uppmaning all la med handlingen vid inställelsen för att förete den vid förhandlingen. Föreläggandet kan utfärdas vid vite. Försiktighet bör iakttas i sådana fall där den kallade har rätt att vägra vittnesmål. Innan handlingen företes inför domstolen skall innehavaren få yttra sig. Han får därigenom tillfälle att åberopa tystnadsplikt eller annat skäl för att slippa förete handlingen. Det avgörande är därvid handlingens innehåll. Det kan givetvis hända all den som kallats anses skyldig att vittna men slipper all förete handtingen.

Ett generellt undantag från editionspliklen bör gälla för minnesanteck-

Prop. 1974r95 65

ningar och andra uppteckningar för personligt bruk. Detta överensstämmer med gällande svensk rätt. Undantaget motiveras av att sådana uppteckningar i regel är av strängt personlig karaktär och att upptecknaren därför bör få avgöra om de skaU lämnas ut. Vid synnerliga skäl bör han emellertid vara skyldig att lämna ut anteckningarna. Det kan exempelvis vara fråga om ett avgörande vittnesmål i ett grövre brotlmål, där vittnet säger sig stödja sin berättelse på sådana anteckningar.

I fråga om ersättning till vittne för kostnader och besvär som orsakals genom edilionsföreläggandel, avses domstolslandets lag bli tillämplig. För svensk del finns bestämmelser i 38 kap. 7 § RB om rätt till skälig ersättning. Denna skall utges av enskild part, om parlen påkallat editionen. I annat fall utgår ersättningen av allmänna medel.

6.11.2 Remissyttrandena

Vad promemorian i denna del innehåller lämnas utan erinran. Hovrätten för Övre Norrland anser dock att lydelsen av den föreslagna lagtexten kan erbjuda tolkningssvårigheter i fråga om målsägande som vägrar yttra sig.

6.12 Immunitet

,6.12.1 Departementspromemorian

1 lagen (1964r543) om vissa begränsningar i svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet föreskrivs att, om någon efter kallelse inrest i riket för att inställa sig vid domstol som tilltalad, vittne eller sakkunnig i brottmål, skall i fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet gälla de begränsningar som med avseende på honom föreskrivs i bl.a. brotlmålskonventionen. Konventionen innehåller i art. 12 en immunitetsregel som alltså gäller som svensk rätt. Enligt denna artikel får vittne eller sakkunnig, som på kallelse inställer sig vid judiciell myndighet i det ansökande landet, inte på dess område lagforas eller fängslas eller på annat sätt underkastas frihetsinskränkning på grund av gärning eller dom från tiden före avresan till domstolslandet. Detta gäller oavsett vilken nationalitet den kallade har. Samma immunitet åtnjuter tilltalad i fråga om sådan till tiden före avresan hänförlig gärning eller dom som inte avses med kallelsen. Immuniteten är tidsbegränsad. Om vederbörande frivilligt stannar kvar i inställelselandet under en sammanhängande lid av 15 dagar efter det hans närvaro inte längre påkallas upphör immuniteten. Detsamma gäller om han efter att ha lämnat landet återvänder dit.

Immunitetsregler finns också i 12 § lagen (1957r668) om utiämning för brott och i 7 § lagen (1959r254) om utiämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. De har karaktären av villkor för att utlämning skall medges. 5 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr95

Prop. 1974r95 66

Vid de nordiska överläggningarna har rått allmän enighet om att en särskild immunitetsregel bör tas in i vittnespliktslagstiftningen och att den till innehållet bör nära ansluta sig till immuniletsregeln i brotlmålskonventionen.

För svenskt vidkommande gäller visserligen att immunitetsreglerna i brotlmålskonventionen genom 1964 års lag införlivats med den interna lagstiftningen. Immuniteten enligt denna lag avser emellertid endast brotlmål. De nordiska vitinesreglerna gäller däremot också kallelse av vittne i tvistemål. Under överläggningarna har också förelegat enighet om att immuniletsregeln bör innehålla uttryckhgt förbud mot utiämning till tredje land.

6.12.2 Remissyttrandena

Utformningen av den föreslagna bestämmelsen om immunitet kritiseras av några remissinstanser. Andra åter tar upp frågor rörande personer som förbjudits inresa i riket eller vars inresa är beroende av särskilt tUlstånd.

RÅ anser alt till förebyggande av tolkningssvårigheter regeln bör utformas i närmare anslutning till art. 12 i brotlmålskonventionen på så sätl all orden 'åtalas eller straffas' utbyts mot 'lagfors eller fängslas eller på annat sätt underkastas frihetsinskränkning'. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anför liknande synpunkter men anser att tillägg bör göras med innehåll att stämning i brottmål inle får delges vederbörande. Stämningsansökan till domstol i sådana mål bör dock rimligen inte hindras på grund av alt vederbörande av här aktuella skäl befinner sig i riket. Att bestämmelsen om immunitet även gäller vid frivillig inställelse bör anges i lagtexten. Hovrätten för Övre Norrland påpekar att den föreslagna immunitetsregeln inte torde gälla den som efter förvisning återvänt till Sverige för att höras enligt viltnespliktslagen. Problemet synes inte ha uppmärksammats i samband med tillkomsten av motsvarande bestämmelse i 1964 års lag om vissa begränsningar i svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet. Det är enligl hovrättens mening självklart, att utlänningslagen (I954rl93) inte bör vara tillämplig, om någon — åtminstone efter domstols kallelse — inställer sig för alt höras som vittne eller motsvarande vid domstol, och ett tillägg av denna innebörd bör i samband med tillkomsten av vitlnespliklslagen tillfogas utlänningslagen. Köpings tingsrätt tillägger att det åtminstone i motiven borde utsägas att sådan inresa inte kan föranleda påföljd. Speciellt i dessa fall verkar dock immunitetsperioden onödigt lång.

Statens invandrarverk framhåller all särskilda problem kan uppslå vid kallelse av utiänning som är förvisad eller utvisad från Sverige eller som inle ulan visering äger inresa i Sverige. Beslut om förvisning eller utvisning innehåller alltid förbud för utiänningen alt återvända till Sverige. Önskar utlänningen under förbudels giltighetstid återvända till Sverige måste han i

Prop. 1974r9S 67

förväg inhämta särskilt tillstånd därtill. Tillstånd för kort besök i riket för angelägenhet av synnerlig vikt meddelas av Kungl. Majrt eller invandrarverket. Utlänning, som är viseringspliktig, får inte inresa i Sverige förrän han erhållit visering. Detta gäller även utiänning som med giltigt uppehåUstiUslånd vistas i annan nordisk stat. Visering meddelas av invandrarverket eller under vissa omständigheter av vederbörande svenska beskickning. Nu berörda problem bör beaktas i förevarande lagstiftningsarbete. Även Umeå tingsrätt och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framför liknande synpunkter.

6.13 Målsägande

6.13.1 Departementspromemorian

Förhör med målsägande utgör i brotlmål en viktig upplysningskälla. I Danmark och Norge hörs också målsäganden som vittne. Även i Finland och Sverige fyller målsägandeförhöret ofta en roll som i betydelse kan jämställas med vittnesförhöret. Del kan enligt promemorian knappast komma i fråga all lämna målsägandeförhöret utanför en nordisk lagstiftning om vittnesplikt. Vid de nordiska överläggningarna har därför enighet rått om att införa skyldighet för målsägande att inställa sig för förhör vid domstol i annat nordiskt land. Med hänsyn till den olikartade nationella regleringen av målsägandeförhöret blir vissa särbestämmelser nödvändiga.

I fråga om målsägande som är bosatt i Finland och hörs i Sverige inställer sig inte några problem, eftersom hans ställning i båda länderna är densamma. När det gäller en målsägande som är bosatt i Danmark eller Norge och hörs vid svensk domstol uppkommer frågan om han skall höras som vittne, eftersom en sådan ordning gäller i hans hemland, eller om han skall höras enligt RBrs ordning. Övervägande skäl talar för att han hörs enligt den ordning som gäller i fråga om svensk målsägande. Den syn på målsägandens ställning i processen som ligger till grund för RB bör ha giltighet även i fråga om målsägande som kallas enligt vitlnespliklslagen.

I fråga om en person som är bosatt i Sverige eller Finland och som skall höras vid domstol i Danmark eller Norge, framhålls i promemorian, att det skulle framstå som stötande att en målsägande, som i sill hemland inte lämnar sin berättelse under straffansvar, i ett annat land skall tvingas yttra sig under hot om straff för osann utsaga eller att han skall kunna förmås att yttra sig under hot om häkte eller annan sanktion. Däremot synes hinder inte böra möta mot sädana tvångsmedel som endast syftar till att få målsäganden alt inställa sig.

Målsägande hörs i Finland och Sverige utan ed eller försäkran och menedsbestämmelserna är därför inte tUlämpliga på honom. I Danmark och Norge hörs målsäganden däremot som vittne under straffansvar. Från

Prop. 1974r95 68

dansk och norsk sida har man förklarat sig beredd att i lagen ta in bestämmelser av innebörd att den som är bosatt i Finland eller Sverige och enligl reglerna i dessa länder är att anse som målsägande skall höras ulan ed eller försäkran och ulan all riskera någon straffsanktion för osann utsaga. Påtryckningsmedel i syfte att få honom att yttra sig skall inte förekomma.

6.13.2 Remissyttrandena

Promemorians förslag lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. Hovrätten för Övre Norrland anmärker dock all i enlighet med vad tidigare anförts målsägande i Finland i vissa frågor kan höras under sanningsförsäkran. Under ifrågavarande rubrik förutsätts det att målsägande hörs i Finland utan försäkran. Promemorian lämnar inle svar på frågan om man från finsk sida varit villig att undanta svensk målsägande från reglema om all målsägande kan höras under sanningsförsäkran.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att lagtexten synes oklar i fräga om tillämpligheten av 2 § på målsägande. I 5-8 §§ anses att dessa lagrum gäller även målsägande. I 2 § första och iredje styckena talas däremot endast om vittne och vittnesutsaga. Västerås tingsrätt framför liknande kritik.

6.14 Partsförhör

6.14.1 Departementspromemorian

Vid de nordiska överläggningarna har övervägts att införa en plikt också för parter att inställa sig vid domstol i annat nordiskt land. Del har påpekats att partsförhör ofta är en lika viktig upplysningskälla som vittnes-och målsägandeförhören. Enighet har därvid rått om att en sådan inställelseplikt i huvudsak borde inskränka sig till mål som rör vårdnaden om barn, faderskapsmål och mål om äktenskaplig börd. I fråga om de nu nämnda måltyperna är det ofta mycket angeläget att rätlen kan höra parterna personligen, vare sig det sker under sanningsförsäkran eller inte.

Det har under överläggningarna rått enighet om alt inslällelsepliklen bör anknytas till de bestämmelser som gäller för nordiskt vittne och sålunda endast avse den som fyllt 18 år. Inställelse skall endast kunna påfordras under de förutsältningar som gäller för vittnesförhör. Med hänsyn till de aktuella målens art torde målen praktiskt taget alltid få anses vara av tillräcklig betydelse. Hämtning skall endast få ske av part som uppehåller sig i domstolslandet. Förekommande hinder mot hörande av part under sanningsförsäkran eller annars angående särskilda förhållanden bör kumuleras. Edilionsplikten skall också gälla part och han bör skyddas av

Prop. 1974r95 69

immunitetsregeln. De angivna bestämmelserna bör tillämpas också när parten inställt sig personligen ulan kallelse.

6.14.2 Remissyttrandena

Promemorians förslag lämnas med några redaktionella påpekanden rörande lagtexten i allt väsentligt ulan erinran.

Del hade enligl länsåklagaren i Värmlands län varit av intresse om promemorian redovisat de överväganden som förekommit vad gäller den föreslagna begränsningen av möjligheten att inkalla part till endast vissa mål. Med hänsyn till partsförhörets betydelse som bevismedel måste ifrågasättas om inte sådana regler kunnat formuleras beträffande immunitet m.m. alt partsförhör i annat nordiskt land kunnat möjliggöras i större utsträckning.

7 Delgivning och bevisupptagning inom Norden

7.1 Rätt att sända framställning om delgivning och bevisupptagning direkt till behörig myndighet

7. /. / Departementspromemorian

Enligl del skandinaviska rätlshjälpsprotokollet är endast domstolar och åklagarmyndigheter berättigade att sända framställning direkt till den myndighet som skall verkställa åtgärden. Annan myndighet är hänvisad till all göra framställning via konsul eller på diplomatisk väg med stöd av 1954 års Haagkonvenlion eller att anlita förfarandet i delgivningskonventionen. Eftersom framställning om bevisupptagning enligt 1954 års konvention endast kan göras av judiciell myndighet, är det enligl promemorian i praktiken endast delgivningsframställningar som måste göras på detta mera omständliga sätt.

Frågan om direkt skriftväxling mellan myndigheler i de nordiska länderna har i tidigare sammanhang varit uppe i Nordiska rådet (se rekommendation nr 20/1954). Juridiska utskottet underströk i detta ärende, all förslagel endast avsåg det rent tekniska vidarebefordrandel av brev och inle log ställning till i vilken utsträckning myndigheterna i de nordiska länderna hade räll att hänvända sig till varandra. Från norsk sida uttalades att en sådan ordning i stor utsträckning redan gällde i Norge varför några särskilda bestämmelser inle behövdes. Från dansk sida tillstyrktes den föreslagna ordningen i den mån ärendet i fråga inte var av hemlig natur eller krävde koordinerad behandling eller Danmarks förhållande till andra, icke-nordiska länder nödvändiggjorde särskild behandling. Med dessa uttalanden förklarades ärendet vara slutbehandlat för dansk och norsk räkning.

Prop. 1974r95 70

För svensk del finns särskilda beslämmelser om direkt skriftväxling i fråga om vissa rättsområden, t.ex. i kungörelsen (1935r575) angående skriftväxling med utländska myndigheler i sådana frågor om handräckning, som avses i konventionen den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning, kungörelsen (I962r513) med vissa föreskrifter om indrivning och redovisning av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge samt kungörelsen (1962r5l4) angående indrivning i Danmark, Finland, Island eller Norge av underhållsbidrag. Svenska myndigheters kontakter med utländska myndigheler torde i övrigt regelmässigt få ske genom UD.

Under de nordiska överläggningarna har rått enighet om all också andra myndigheler än domstolar och åklagarmyndigheter borde få möjlighet att vända sig direkt till myndighet i annat nordiskt land med framställning om delgivning. Endast statliga myndigheler borde komma i fråga.

I promemorian uttalas att det från svensk sida inte synes föreligga någol hinder mot all framställningar om delgivning från andra statliga myndigheler än domstolar och åklagarmyndigheter sänds direkt till myndighet i annat nordiskt land som har att ombesörja delgivningen. Möjligheten till avtal om direkt skriftväxling framhålls särskilt i Haagkonventionerna. När det gäller bevisupptagning förutsätts i 1954 och 1970 års Haagkonventioner och brotlmålskonventionen att framställning om bevisupptagning görs av judiciell myndighet. Rättshjälpsprotokollel utgår från denna närmast självklara begränsning, som bör tas till utgångspunkt också för det vidgade nordiska samarbetet. Framställning om bevisupptagning får därför även i fortsättningen göras endast av domstol och åklagarmyndighet.

7.1.2 Remissyttrandena

Svea hovrätt betecknar det som ett framsteg att direkt skriftväxling mellan berörda statliga myndigheter möjliggörs i förhållande till samtliga nordiska länder. Liknande uttalanden görs av Västerås tingsrätt och överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt.

Med hänsyn till den i promemorian tidigare berörda svårigheten att få kallelser som innehåller vitesförelägganden delgivna i Norge ifrågasätter RÅ om inle delta problem borde undanröjas genom en uttrycklig klausul i konventionen. Alternativt kan anges i vitlnespliklslagen att andra tvångsmedel enligt RB än hämtning får användas. Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anmärker all enligt brotlmålskonventionen, vilken ratificerats av bl.a. Danmark, Norge och Sverige, gäller att i 36 kap. 20 § RB angivna påföljder för utevaro inte får tUlämpas beträffande vittne, som delgetts kallelse i konvenlionsstal genom förmedling av utländsk myndighet. Mot denna bakgrund och då ju brotlmålskonventionen är avsedd att jämväl fortsättningsvis äga tillämpning i den mån den nu föreslagna

Prop. 1974r95 71

konventionen inle föreskriver annat synes del nödvändigt all på ett mera påtagligt sätt än vad som skett i promemorian uppställa konkreta förslag till en reglering som medför att nu föreliggande hinder mot ett förverkligande av den reella vittnespliklen undanröjs. Det synes därför vara av största vikt all sådana föreskrifter kommer till direkt ullryck i konventionens inledande artikel.

Svea hovrätt pekar pä att konventionsförslaget inte anger vilka myndigheter, som äger göra framställning om bevisupptagning. 1 likhet med vad som skett i rättshjälpsprotokollel bör för tydlighetens skull anges att framställning endast kan göras av judiciell myndighet.

7.2 Behörig myndighet att motta framställning om delgivning och bevisupptagning

7.2.1 Departementspromemorian

En framställning med stöd av rättshjälpsprotokollet om delgivning eller bevisupptagning i Danmark kan i både tvistemål och brottmål sändas till domstolen i den domkrets, där den som söks för delgivningen eller bevisupptagningen är bosatt eller uppehåller sig (i Köpenhamn till Praesi-denten for Kobenhavns Byrel). Framställning om delgivning eller bevisupptagning i brottmål bör dock i första hand sändas till polilimesteren i den politikrets där den som söks är bosatt eller uppehåller sig (i Köpenhamn Politidirektoren och på Färöarna Landfogeden). Råder ovisshet om i vilken politikrets den sökte uppehåller sig eller finns del annat skäl för detta kan framställningen sändas till vederbörande statsadvokat eller till Rigsadvokalen, Köpenhamn. Avser framställning bevisupptagning eller delgivning på Grönland sänds den till Ministeriet for Grenland, Köpenhamn.

Framställning om delgivning i tvistemål eller om bevisupptagning i Norge sänds till vederbörande herreds- eller byretl. Avser framställningen delgivning i brottmål, sänds den till vederbörande politimester.

En begäran från domstol eller åklagare i Danmark eller Norge om delgivning i Sverige sänds till länsstyrelsen i det län där den som söks för delgivningen bor. Framställning om bevisupptagning sänds till den underrätt inom vars domkrets den som söks bor eller uppehåller sig. Har denne medgett att bevisupptagningen sker vid annan underrätt, sänds framställningen dit.

Vid de nordiska överläggningarna rådde enighet om att de nu angivna myndigheterna också i fortsällningen bör utgöra mottagarmyndigheter. Från finsk sida föreslogs att framställning till Finland skulle sändas till länsstyrelse, om den avsåg delgivning, och till underrätt om den avsåg bevisupptagning i enlighet med vad som gäller för Sveriges del.

Prop. 1974r95 72

7.2.2 Remissyttrandena

Vad i promemorian anförs under denna rubrik föranleder endast länsåklagaren i Norrbottens län att framhålla att de myndigheler, mellan vilka skriftväxling skall ske, bör bestämmas så att snabbheten i förfarandet inte förloras.

7.3 Kostnaden för delgivning och bevisupptagning

7.3.1 Departementspromemorian

Man enades vid överläggningarna om att inle företa någon ändring i sak i den ordning som f.n. gäller enligl art. 3 i rättshjälpsprotokollel. Kostnaden för delgivning och bevisupptagning skall alltså bestridas av den stal inom vars område den begärda åtgärden vidtas. Från huvudregeln undantas kostnaderna för annan sakkunnigbevisning än blodundersökning. Sådana kostnader kan ofta uppgå till mycket stora belopp. Det måste därför enligt promemorian anses rimligt att kostnaden får återkrävas.

Denna ordning innebär bl.a. i fråga om bevisupptagning stora fördelar för den part som åberopat bevisningen. Han blir inle skyldig att återgälda kostnaden, som fallet skulle ha varit om kostnaden utgått av allmänna medel i domstolslandet. Man kan ha olika uppfattningar om del rimliga i en sådan ordning. Fördelarna med att slippa kostnadsreglering länderna emellan har emellertid ansetts så stora, att det fåll fälla utslaget.

7.3.2 Remissyttrandena

Den föreslagna regleringen har inle mött någon kritik.

7.4 Språkfrågan

7.4.1 Departementspromemorian

Den nära släktskapen mellan de danska, norska och svenska språken har enligl promemorian gjort bestämmelser om tillämpligt språk och översättning överflödiga.

Framställning om delgivning och bevisupptagning mellan myndigheter i Danmark, Norge och Sverige avfattas på den ansökande myndighetens språk. Delgivningsbevis liksom protokoll och andra handlingar rörande bevisupptagning upprättas på den verkställande myndighetens språk. I liHäggsprotokollel har däremot fått anges, att handlingar som är avfattade på isländska skall i erforderiig omfattning åtföljas av bestyrkt översättning

Prop. 1974r95 73

till danska, norska eller svenska.

När Finland kommer med träder språkfrågan i förgrunden. Handlingar som avfattats på finska måsle i viss utsträckning översättas till annat nordiskt språk. Vid de nordiska överläggningarna rekommenderades följande ordning.

Framställning om delgivning eller bevisupptagning skall alllid vara avfattad på något av danska, norska och svenska språken eller åtföljas av översättning till något av dem. Från finsk sida upplystes att delgivningen och bevisupptagningen i Finland ofta kan företas ulan att handlingarna översätts till finska. 1 den mån översättning behöver göras kan della i viss utsträckning ske vid myndigheten.

Från den nämnda regeln görs del undantaget, att handling som skall delges inte behöver vara översatt om den som söks för delgivningen frivilligt mottar handlingen.

Kravet på översättning till danska, norska eller svenska språket skall även gälla i fråga om delgivningsbevis liksom andra handlingar som föranletls av en delgivningsframställning. Protokoll från bevisupptagning och tillhörande handhngar skall däremot upprättas på språket i den stat där bevisupptagningen har ägt rum. Handlingar rörande verkställd bevisupptagning i Finland skall sålunda normalt inte följas av någon översättning till annat nordiskt språk utan översättning får i princip ombesörjas av den myndighet som gjort framställningen om bevisupptagning.

Genom all Finland är ivåspråkigi ställer del sig emellertid i allmänhet lättare all i Finland åstadkomma en översättning av finska bevisupptagningsprotokoll till svenska språket än att översättning sker i den ansökande staten. Från finsk sida förklarades därför, all en begäran om sådan översättning i allmänhet skulle efterkommas.

Som framgår av vad som har sagts nu kommer enligt promemorian behövlig översättning av framställningar, delgivningsbevis och bevisupp-lagningsprolokoU att ske i Finland. 1 fråga om protokoll från bevisupptagning i Finland gäller dock delta endast om översättning begärts av den ansökande staten. Vid överläggningarna förordades att kostnaden för översättning som sker i Finland skall kunna föranleda kostnadskrav mot ansökande myndighet endast om översältningskostnaden uppgår till större belopp.

7.4.2 Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser lämnar förslagel i huvudsak ulan erinran. Viss kritik går ut på all behovet av översättning torde vara större än vad som förutsätts i promemorian.

JK anmärker att handlingar avfattade på finska eller isländska undantagslöst lorde få översältas. Med hänsyn härtUI bör översättning

Prop. 1974r95 74

regelmässigt ske ulan särskild begäran. RA delar denna uppfattning och framhåller att en föreskrift om översättning utan särskild anmodan inle synes bli särskilt betungande för det land där bevisupptagningen skett, eftersom avsevärda kostnader för översättning skall ersättas av den stat som gjort framställningen. Liknande synpunkter på frågan om översättning skall ske först efter särskild begäran framförs av länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län.

Köpings tingsrätt och överåklagaren i Malmö åklagardistrikt är tveksamma inför påståendet i promemorian att den nära släktskapen mellan de danska, norska och svenska språken gör bestämmelser om tillämpligt språk och översättning överflödiga. Tingsrätten ifrågasätter om det inte är lämpligt med någon 'anvisningstolk' till vilken man i vissa fall kan vända sig.

Mot den föreslagna bestämmelsen att handling som skall delges inle behöver översättas om vederbörande frivilligt mottar den anmärker statens invandrarverk att innebörden härav inte har utvecklats i promemorian. FrivUligheten i sig kan dock enligt verkets mening inte rent allmänt anses vara ett kriterium på att en översättning är onödig. Exempelvis kan en i Sverige bosalt inle finskspråkig person sökas för delgivning av handlingar pä finska. Det faktum att han — kanske av oförstånd eller av räddhåga inle protesterar när handlingarna överlämnas till honom kan innebära alt han plötsligt finner sig vara delgiven elt kanske omfångsrikt och för honom helt obegripligt material, som han eventuellt snarast måste ta ställning till. Verket anser detta vara otillfredsställande. I konventionstexlen bör därför enligl verkels uppfattning anges all handlingen inte behöver översättas, om den som söks för delgivning, sedan han upplysts om möjligheten all få handlingen översatt, uttryckligen förklarar sig inle begära översättning av densamma och frivilligt mottar handlingen.

Karlskoga tingsrätt förmodar alt meningen väl är att översättning skall överlämnas om den sökte inte godtar handlingen på del främmande språket utan påfordrar översättning. Konventionstexten bör i så fall ge uttryck härför.

8 Bevisupptagningskonventionen

8.1 AUmänt

Såsom inledningsvis anförts antogs under Haagkonferensens för internationell privaträtt elfte session ett förslag till konvention om bevisupptagning i ullandel i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Konventionen utgör en ytterligare påbyggnad till de förut nämnda Haagkonventionerna rörande samma ämnen och reglerar till skillnad från dessa inte endast bevisupptagning vid domstol utan innehåller även närmare regler om bevisupptagning utom rätta genom diplomatisk eller

Prop, 1974:95 75

konsulär personal eller för ändamålet särskilt utsedda personer (commissioners).

För att tillgodose önskemålet om ett enklare och snabbare förfarande än det som gäller enligt 1905 och 1954 års konventioner skapar konventionen ett nytt system för översändande av framställningar om bevisupptagning. Det nya systemet motsvarar det som i fråga om delgivningsframställningar infördes genom delgivningskonvenlionen.

Konventionen ersätter i förhållandet mellan stater som ratificerat den art. 8-16 i 1905 och 1954 ärs Haagkonventioner. Den har som förut nämnts hittills ratificerats av Danmark, Norge och USA samt trätt i kraft den 7 oktober 1972. Den har även undertecknats av Frankrike, Portugal, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Ytterligare ett antal stater väntas inom den närmaste tiden komma all tillträda konventionen.

8.2 Översikt över konventionsbestämmelserna

Enligl art. I första stycket (jfr art. 15-17) avser konventionen bevisupptagning utomlands i mål eller ärende av civil eller kommersiell natur. Den är alltså inte tillämplig i brottmål och inle heller i mål eller ärenden av fiskal eller administrativ natur. 1 likhet med 1905, 1954 och 1965 års Haagkonventioner saknar konventionen närmare bestämning av begreppen civil och kommersiell. Del har förutsatts all några svårigheter vid den praktiska tillämpningen inle skall behöva vållas därav.

Art. 1-14 behandlar bevisupptagning vid domstol. Framställning kan göras endast av judiciell myndighet (art. I första stycket). Framställningen får avse inte endast upptagande av bevis ulan även 'annan till rättegången hörande åtgärd'. Med en så vid beskrivning har det ansetts nödvändigt alt särskilt ange, all delgivning av handling, säkerhetsåtgärd eller verkställighetsåtgärd inte omfattas (art. I tredje stycket).

Enligt art. 1 andra stycket får framställning om bevisupptagning göras endast om beviset är avsett att användas i en påbörjad eller framlida rättegång. Bestämmelsen möjliggör framställning om bevisupptagning till framtida säkerhet.

I art. 2 första stycket föreskrivs att varje konventionsstat skall utse ett centralt organ som mottar framställningar om bevisupptagning och översänder dem till myndighet som är behörig att vidta den begärda åtgärden. Framställning sänds till det centrala organet i den anmodade staten ulan förmedling av någon annan myndighet i den staten (art. 2 andra stycket). Enligl art. 13 första stycket sänds handlingarna tillbaka samma väg. Fördragsslulande stat får enligl art. 24 utse andra myndigheler vid sidan av centralorganet och besluta om dessas behörighet. Enligl art. 25 får fördragsslutande stat med flera rättsordningar tillägga myndighet som hör till någon av dessa exklusiv behörighet att uppta bevis.

I art. 3 anges vilka uppgifter framställningen skall innehålla, vilkel

Prop. 1974r95 76

innebär en nyhet i förhållande till de tidigare konventionerna. I allt väsentligt torde bestämmelserna motsvara gällande praxis. Art. 4 behandlar språkfrågan. Enligl första stycket skall framställning avfattas pä mottagarlandets språk eller åtföljas av en översättning tUl del språket. Andra stycket innehåller den nyheten all fördragsslulande stal är skyldig att motta framställning på engelska eller franska språket, om särskilt förbehåll häremot inte har gjorts enligt art. 33. En särskild regel ges för stat med mer än ett officiellt språk. I fjärde stycket öppnas möjlighet för fördragsslutande stat att förklara sig godta framställning också på annat än de nämnda språken. Enligt art. 28 b) får två eller flera stater inbördes överenskomma om avvikelser från de nämnda bestämmelserna.

Närmare regler om verkställigheten av den begärda åtgärden återfinns i art. 5-12. Regleringen är utförligare än i de tidigare konventionerna men innehåller i sak endast några få nyheter.

Art. 5 föreskriver skyldighet för mottagarlandets centralorgan att genast underrätta avsändarmyndigheten om brister i framställningen. Finner sig myndighet som fått en framställning för verkställighet inte vara behörig, skall den enligl art. 6 vidarebefordra ansökningen till behörig myndighet. Ansökande myndighet underrättas på begäran om tid och plats för bevisupptagningen (art. 7).

Art. 8 innehåller en saklig nyhet. Fördragsslulande stat kan avge förklaring, alt domare vid ansökande myndighet i annan stat får närvara när den begärda åtgärden vidtas. Närvarorätten kan göras beroende av särskilt tillstånd av därför utsedd myndighet.

Liksom tidigare gäller som huvudregel, att den myndighet som vidtar den begärda åtgärden har att i fråga om förfarandet tillämpa sin egen stats lag (art. 9 första stycket). Beträffande skyldigheten att efterkomma begäran om iakttagande av viss form innebär art. 9 andra stycket en ändring i förhållande till art. 14 andra stycket i 1954 års konvention. Sådan begäran skall i allmänhet efterkommas. Detta behöver emellertid inte ske om den önskade formen är oförenlig med lagen i den anmodade staten eller om den inte kan tillämpas på grund av intern praxis eller praktiska svårigheter.

Enligl art. 10 skall den anmodade myndigheten använda lämpliga tvångsmedel i den utsträckning som följer av den interna lagen. Art. II innehåller bestämmelser om räll att vägra vittna m.m. Den person som skall höras eller i övrigt fullgöra något har räll att vägra medverka, om han har rätt eller skyldighet till sådan vägran enligt lagen i den anmodade staten. Under vissa förutsättningar får han också åberopa lagen i den stat som har gjort framställningen. Fördragsslulande stat kan avge förklaring att också lagen i tredje stat får åberopas. Av art. 27 b) följer att intern lag eller praxis som innebär mindre restriktiva krav har företräde framför konventionen. Art. 28 d) möjliggör för två eller flera stater att avtala om avvikande regler. Art. 12 anger i vilka fall den anmodade staten får vägra

Prop. 1974r95 77

efterkomma framställning om bevisupptagning.

Art. 14 behandlar kostnadsfrågan. Huvudregeln är liksom hittills, att ingen avgift eller kostnadsersättning av något slag får utkrävas för vidtagande av den begärda åtgärden. Undantagen från denna regel är mycket begränsade. Till skillnad från vad som gäller enligl 1954 års konvention skall den anmodade staten inte kunna kräva ersättning för utbetald viitnesersällning eller för kostnad för stämningsmans medverkan. Ersättning får däremot begäras för vad som utbetalts till sakkunniga och tolkar. Vidare får ersättning krävas för de kostnader som uppkommit genom all ell särskilt förfarande kommit till användning på den sökande myndighetens begäran. I art. 14 tredje stycket finns en särskild kostnadsregel som avser fall då bevisupptagning i det anmodade landet inte kan ske vid domstol ulan får ombesörjas av särskUt utsedd person. Samtycker den ansökande myndigheten till sådant förfarande får den betala kostnaderna. Art. 26 möjliggör för en stat att kräva ersättning för vissa åtgärder om det krävs av konstitutionella skäl. I sådant fall får varje annan stal framställa samma begäran hos den staten. Bestämmelsen har tillkommit på begäran av USA.

Art. 15-22 behandlar bevisupptagning utom rätta genom diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller särskilt utsedd person. Annan åtgärd än upptagande av bevis omfattas däremot inle av bestämmelserna. Dessa saknar egentlig motsvarighet i 1905 och 1954 års konventioner och har tillkommit främst på lillskyndan av USA och Storbritannien. Dessa stater använder sig i stor utsträckning av konsuler och s.k. commissioners för bevisupptagning utomlands. Fördragsslutande stat kan i större eller mindre utsträckning utesluta tillämpningen av bestämmelserna. Förbehåll kan sålunda enligt art. 33 första stycket göras i fråga om tillämpningen över huvud laget av dessa bestämmelser. Enligl art. 28 g) kan fördragsslutande stater sinsemellan avtala om avvikelser från bestämmelserna. Bestämmelserna är dessutom utformade så all deras tillämpning är eller kan göras beroende av särskilt tillstånd.

Art. 15 och 16 behandlar bevisupptagning genom diplomatisk eller konsulär tjänsteman, medan art. 77 innehåller regler om bevisupptagning genom särskild förordnad person (commissioner, commissaire). Bevisupptagning genom diplomatisk eller konsulär tjänsteman får enligl art. 15 första stycket ske ulan särskilt tillstånd, om åtgärden rör medborgare i den stat tjänstemannen representerar. Fördragsslulande stat har emellertid enligl art. 15 andra stycket möjlighet all göra rätten all la upp bevis beroende av tillstånd. Avser bevisupptagningen medborgare i annan stat än som nämnts förutsätts enligl art. /6 särskUt tillstånd. Enligt art. 17 krävs alllid tillstånd till bevisupptagning genom commissioner. Fördragsslutande stat kan enligt art. 16 andra stycket och art. 17 andra stycket förklara att tillstånd inte behövs för där avsedd bevisupptagning.

Bevisupptagning enligt art. 15-17 sker ulan användande av tvångsmedel.

Prop, 1974r95 78

Enligl art. 18 kan fördragsslulande stal förklara alt den som upptar beviset får ansöka hos behörig myndighet om att tvångsmedel ställs till hans förfogande.

När tillstånd till bevisupptagning meddelas eller ansökan om tvångsmedel bifalls får myndigheten ställa upp sådana villkor som den anser behövliga (art. 19). I art. 20 föreskrivs att den som berörs av bevisupptagning utom rätta har rätt att anlita juridiskt biträde och art. 21 innehåller vissa beslämmelser som syftar till att bereda den som skall höras rättsskydd. Enligt art. 22 får framställning om bevisupptagning vid domstol göras, om ulomrättslig bevisupptagning inte kunnat genomföras.

Det avslutande kapitlet i konventionen innehåller allmänna bestämmelser. Enligt an. 23 kan fördragsslutande stat senast vid anslutningen förklara all den inle efterkommer sådan framstäUning om bevisupptagning som avser det i common law-stater tillämpade förfarandet pre-lrial discovery of documents. Därmed avses ell förfarande enligl vilket en part före rättegångens inledande kan få tillgång till handlingar som innehas av motparten.

Art. 27 och 28 reglerar möjligheterna till avvikelse från konventionsbestämmelserna. Art. 27 a) tillåter fördragsslulande stat att ulan hinder av dessa förklara all framställning får sändas till dess judiciella myndigheter på annat sätt än som föreskrivs i art. 2. 1 art. 27 b), som redan berörts, anges att fördragsslulande stat på grund av lagstiftning eller sedvänja får tillåta, att av konventionen omfattad åtgärd vidtas på mindre restriktiva viUkor. Art. 27 c) slutligen möjliggör att bevisupptagning får på grund av lag eller praxis ske på annat sätt än vad som anges i konventionen. Art. 28 anger de avvvikelser från konventionen som får avtalas mellan två eller flera fördraggslutande stater inbördes.

Art. 29 reglerar förhällandet till bevisupptagningsavsnitten i 1905 och 1954 års konventioner (art. 8-16 i dessa). Art. 23 resp. 24 i dessa äldre konventioner, vilka artiklar innehåller bestämmelser om kostnaderna vid bevisupptagning när rättshjälp meddelats i målet, skall enligl art. 30 inle påverkas.

Art. 31 föreskriver alt tUläggsöverenskommelser till 1905 och 1954 års konventioner som konventionsslater ingått skall tillämpas också på denna konvention, om staterna inte överenskommer annat.

Med undantag för vad som föreskrivs i art. 29 och 31 görs genom förevarande konvention inte någon inskränkning i andra överenskommelser angående frågor som regleras i konventionen, till vilka fördragsslulande stat är eller kan komma alt bli ansluten (art. 32).

Enligl art. 33 kan andra förbehåll än de som tidigare nämnts inte göras. Förbehåll kan när som helst alertas. Delsamma gäller enligl art. 34 om förklaring.

Har en stal gjort förbehåll får fördragsslulande stal som berörs av det tillämpa samma regel i förhållande till den staten.

Prop. 1974r95 79

Art. 35 anger vilka underrättelser som aktualiseras i samband med ratifikation eller anslutning eller vid senare tidpunkt. Enligl art. 36 skall meningsskiljaktigheter som uppstår mellan fördragsslulande stater vid tillämpningen av konventionen utjämnas på diplomatisk väg.

Art. 37-42 innehåller sedvanliga slutbestämmelser. För signalärmakl som ratificerar konventionen träder denna i kraft den sextionde dagen efter deponerandet av ratifikationsinstrumenlel. Konventionen gäller i fem år. Om uppsägning inte sker, anses konventionen förlängd med fem år i sänder. Uppsägning skall tillkännages hos det nederländska utrikesministeriet minst sex månader före den löpande femårsperiodens utgång.

8.3 Frågan om svensk anslutning till bevisupptagningskonventionen

8.3.1 Departementspromemorian

I promemorian anförs att konventionen särskilt i två hänseenden innebär en nyordning i förhållande till 1905 och 1954 års konventioner. Del ena är alt konventionsstaterna åläggs att på samma sätt som enligt delgivningskonvenlionen utse centralorgan för mottagande av framställningar om bevisupptagning eller annan till rättegången hörande åtgärd direkt ifrån myndighet i annan konvenlionsstal. Det andra är att frågan om bevisupptagning genom diplomatisk och konsulär personal eller särskilt utsedd person har gjorts till föremål för närmare reglering i konventionen. Även i övrigt innefattar konventionen flera nyheter i sakligt hänseende. Genom den föreslagna konventionen görs bevisupptagningen till föremål för en utförligare reglering än vad som hittills varit fallet. Konventionens utformning möjliggör anslutning från bl.a. USA som stått utanför 1905 och 1954 års konventioner.

Enligt promemorian är bevisupplagningskonventionen liksom delgivningskonventionen ett steg i riktning mot en närmare och mera direkt kontakt mellan domstolar och andra myndigheter i olika länder. En anslutning till bevisupptagningskonventionen innebär vidare att en närmare reglering av bevisupptagningsfrågorna erhålls i förhållande till vissa stater som inte är anslutna till 1954 års konvention.

Systemet med ett centralorgan som mottagare av framställning om bevisupptagning har som nämnts sin motsvarighet när det gäller delgivning. Från UD har upplysts all det förekommit att domstolar begärt bistånd från UD beträffande delgivningsframställningar genom centralorganet i USA, då delgivningen dragit ut på tiden. Om praktiska olägenheter förekommit vid delgivningsframställning genom centralorgan är i övrigt inte känt. Erfarenheterna av konventionens praktiska tillämpning är begränsade som följd av att hittills relativt få stater har anslutit sig till konventionen. Avgörande för ställningstagandet till en

Prop. 1974r95 80

svensk anslutning till bevisupplagningskonventionen bör enligl promemorian vara vilka praktiska fördelar för de svenska domstolarna som kan följa därav.

8.3.2 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser är i huvudsak positiva till en anslutning. Svea hovrätt betonar likheterna i regelsystemet med delgivningskonventionen och framhåller att en svensk anslutning i vissa avseenden synes medföra ett förenklat förfarande i förhållande till vad som f.n. gäller. Det finns därför ingen anledning för Sverige att stå utanför denna konvention. Även hovrätten för Västra Sverige anser att en anslutning för domstolarnas del skulle innebära en viss förenkling i förhållande till gällande ordning. Det väsentiiga skälet för anslutning är emellertid enligt hovrättens mening önskvärdheten av att så många stater som möjligt förenar sig om ett gemensamt system. Hovrätten vill därför förorda anslutning till konventionen.

Kommerskollegium och handelskamrarna i Stockholm och Malmö finner förslaget praktiskt och ändamålsenligt från näringslivets synpunkt och förordar en anslutning till konventionen. Handelskammaren i Göteborg tillstyrker förslagel och framhåller all det måste anses vara ett allmänt intresse att möjligheter ges till bevisupptagning i utiandet. Inle minst för de många svenska företag, som driver handel med utlandet, är det betydelsefullt att vid tvister personer bosalla i utlandet kan höras som vittnen. Det har vid flera tillfällen uppstått svårigheter från bevissynpunkt genom att möjligheterna till dylika förhör varit begränsade. Förhören måste för att få någon betydelse vid svensk domstol hållas inför utländsk domstol eller inför annan godkänd myndighet. Även för svenska företag, som är inblandade i processer i utlandet, måste det anses vara av stor vikt, att vittnesförhör med i Sverige bosatta personer kan företas i Sverige. Man kan visserligen göra gällande att med nuvarande kommunikationsmedel avstånden inle spelar så stor roll, men kostnaderna för att höra t.ex. en i Amerika bosalt person som vittne vid svensk domstol är så betydande att man inte kan bortse därifrån. Det torde vidare vara omöjligt att mot en i utlandet bosatt persons vilja tvinga honom till inställelse vid svensk domstol.

Stockholms tingsrätt anför all nuvarande ordning för upptagande av bevis vid respektive åt utiändsk domstol enligl tingsrättens erfarenhet har fungerat i stort sett tillfredsställande. Den nu avslutade konventionen synes emellertid vara ägnad att främja det uttalade önskemålet att underlätta översändande och efterkommande av framställningar om bevisupptagning, verka för en anpassning mellan de olika metoder som staterna använder härför saml förbättra det ömsesidiga rättsliga samarbetet i avsedda mål och ärenden. Det kan förväntas, att en svensk

Prop. 1974r95 81

anslutning till konventionen kommer att medföra praktiska fördelar i olika hänseenden för de svenska domstolarna. Della förhållande måste hälsas med desto större tillfredsställelse som man lorde kunna räkna med allt flera ärenden av ifrågavarande natur i och med den fortgående utvecklingen av den internationella samfärdseln och det mellanstatliga samarbetet på det kommersiella området. Tingsrätten, som inte kan finna alt det från svensk sida är något att erinra mot konventionsbestämmelsernas innehåll eller utformning, förordar all Sverige ansluter sig till konventionen.

Malmö tingsrätt anser goda skäl tala för en anslutning men framhåller att fördelarna, som slår att vinna med införandet av ett centralorgan, endast uppnås i den mån vart och ett konventionsanslutet lands centrala organ förmår att smidigt samarbeta med det egna landels domstolar och myndigheter. Det är sålunda inle säkert alt de interna reglerna om detta samarbete kan garantera snabbare handläggning än vad som nu åsladkommes på diplomatisk väg. För tingsrättens vidkommande pekar erfarenheter av delgivningskonventionen på att ell dylikt system kan fungera långsamt och osäkert. Tingsrätten vågar emellertid anta, att det här varit fråga om övergångssvårigheter och att man från de centrala myndigheternas sida med uppmärksamhet kommer att följa lillämpningen av bevisupplagningskonventionen, så att ölägenheter av nu antydd art inte uppkommer även vid tillämpning av denna.

Göteborgs tingsrätt, DON, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan

8.4 Förbehåll, förklaringar m.m. vid ett tillträde till bevisupptagningskonventionen

8.4.1 Departementspromemorian

Vid en anslutning till konventionen bör närmare övervägas i vad mån förbehåll eller förklaringar bör göras i de avseenden där konventionen öppnar möjlighet därtill. Vidare skall centralmyndighet utses.

Enligt art. 33 kan fördragsslutande stat vid undertecknande eller ratificering göra förbehåll om att helt eller delvis utesluta tillämpningen av art. 4 andra stycket, som innebär skyldighet att motta framställningar på engelska och franska. Genom förbehåll kan fördragsslutande stat på samma sätt utesluta lillämpningen av konventionens andra kapitel om bevisupptagning genom konsulär eller diplomatisk tjänsteman eller särskilt utsedd person. Förbehåll kan när som helst alertas. Enligl art. 35 skall fördragsslutande stat i samband med ratificeringen — eller senare — lämna underrättelser i vissa avseenden. 1 de frågor som berörs i artiklarna

6 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 95

Prop, 1974r95 82

33 och 35 synes enligt promemorian följande ordning böra gälla.

Enligl art. 35 första stycket skall underrättelse lämnas om bl.a. vilken myndighet som utses till centralorgan för den anslutande staten. Utländska framställningar om bevisupptagning — med undantag för direkta framställningar från danska och norska myndigheter — överlämnas i Sverige i allmänhet på diplomatisk väg. I UD handläggs dessa ärenden inom rätlsavdelningen. UD har tidigare utsetts tUl centralorgan enligl delgivningskonvenlionen. Övervägande skäl talar därför för att också de uppgifter som enligt bevisupptagningskonventionen ankommer på centralorganet fullgörs inom UDrs rällsavdelning. UD bör därför utses till svenskt centralorgan för mottagande av utländska framställningar enligt förevarande konvention.

1 samband med godkännande av delgivningskonventionen anförde föredragande departementschefen att konventionen visserligen syftade till direkt skriftväxling mellan myndighet i en stat och centralorganet i en annan ansluten stat, men all konventionen inle hindrade svensk domstol från alt i stället vända sig till UD med begäran om delgivning i konventionsstat. Vad som då anfördes har samma giltighet i fråga om framställningar om bevisupptagning efter svenskt tillträde tUl bevisupplagningskonventionen. UD blir i sådant fall avsändande myndighet i konventionens mening.

1 promemorian framhålls att frågan om tillämpligt språk är av särskilt intresse. Skyldigheten att motta framställningar på engelska och franska innebär som tidigare framgått en nyhet. Den medför både nackdelar och fördelar. Kostnaderna för bevisupptagning här i landet ökar. Å andra sidan lorde del inte sällan vara fördelaktigt all vid framställningar till andra stater kunna använda ett världsspråk i stället för ett mindre frekvent språk. Ett svenskt förbehåll skulle sannolikt leda till att motsvarande regel kom att tillämpas gentemot Sverige (art. 33 tredje stycket). Det torde därför inle vara lämpligl att helt utesluta art. 4 andra stycket. Däremot saknas enligl promemorian anledning att godta framställningar på mer än ett världsspråk.

Med hänsyn härtill förordas all framställningar på engelska språket mottas och förbehåll enl. art. 33 första stycket görs mot framställningar pä franska språket.

Fördragsslulande stat kan enligl art. 4 fjärde stycket avge förklaring att framställning får göras även på annat än de i artikeln nämnda språken. Det är naturligt all framställningar på danska eller norska godtas inom Norden. Förklaring av detta innehåll bör därför avges och underrättelse härom lämnas enligl art. 35 andra stycket c).

Mottagandet av framställningar på engelska språket aktualiserar frågan huruvida protokoll och andra till bevisupptagningen hörande handlingar skall tillslällas den begärande staten på engelska språket. 1 den till konventionen hörande rapporten anförs, all godtagandet av en fram-

Prop, 1974r95 83

ställning på engelska eller franska språket medför en presumtion för att svarshandlingarna utfärdas på samma språk. Ullalandet är i och för sig inte förpliktande. En sådan skyldighet bör heller inte accepteras. Från svensk sida bör därför i samband med ratificeringen uttryckligen förklaras, att Sverige genom att godta framställningar på annat språk än svenska inte förbinder sig all utfärda bevisupptagningshandlingarna på annat språk än svenska.

Bestämmelserna om bevisupptagning genom diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller särskilt utsedd person kräver enligl promemorian vissa ställningstaganden från svensk sida. Redan nu förekommer i viss utsträckning att bevisupptagning sker för annan stats domstolar genom den statens härvarande konsul. Vanligen underrättas UD innan bevisupptagning sker. Det finns mot denna bakgrund ingen anledning för Sverige all göra förbehåll mol andra kapitlet i konventionen.

Enligl art. 15 får diplomatisk eller konsulär tjänsteman hos fördragsslutande stat med vissa begränsningar uppta bevis på annan fördragsslulande stats område, om åtgärden rör medborgare i stat som han företräder och avser mål eller ärende som är anhängigt vid domstol i sådan stat. Enligt andra stycket kan fördragsslulande stat avge förklaring all sådan bevisupptagning fär ske endast om behörig myndighet i staten lämnat tillstånd därtill. Sverige bör avge sådan förklaring. Därigenom möjliggörs en viss kontroll över att bevisupptagningen inle sker på ett sätt som är stridande mol svensk rättsuppfattning. Äv art. 19 följer att myndigheten i samband med tillståndsgivningen kan uppställa de villkor den anser lämpliga och att företrädare för myndigheten får närvara vid bevisupptagningen.

Art. 16 och art. 17 är så konstruerade, att bevisupptagning genom diplomatisk eller konsulär tjänsteman som rör annan stats medborgare och bevisupptagning genom commissioner inte får ske ulan särskilt tillstånd. Fördragsslutande stat kan förklara all tillstånd inte behövs i dessa fall. Sverige bör inte avge någon sådan förklaring.

Enligt art. 35 andra stycket a) och b) skall underrättelse lämnas om myndighet som utsetts att lämna tillstånd enligt art. 15, 16 och 17. UD bör utses härtill och underrättelse lämnas härom.

Enligt art. 18 kan fördragsslulande stat förklara, att den som enligt art. 15-17 får uppta bevis får ansöka hos viss utsedd myndighet om all tvångsmedel ställs till hans förfogande. Inte heller sådan förklaring bör avges. Kan ulomrättslig bevisupptagning inle genomföras ulan tvångsmedel, får bevisupptagningen efter framställning ske vid domstol.

Vid sidan av de nu angivna frågorna aktualiseras ytterligare några av mindre räckvidd. Enligl art. 8 kan fördragsslulande stat avge förklaring, att domare vid sökande myndighet i annan stat får närvara när bevisupptagning eller annan begärd åtgärd äger rum. Som villkor härför kan föreskrivas tillstånd av viss myndighet. Enligl 5 § lagen (1946r8l6) om

Prop. 1974r95 84

bevisupptagning ål utländsk domstol skall bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling med visst undanlag tillämpas vid bevisupptagningen. Denna är offentiig i samma utsträckning som annan domstolsförhandling. Mol denna bakgrund bör Sverige avge förklaring enligt art. 8. Särskilt tillstånd bör inte krävas. Enligt art. 35 andra stycket c) skall underrättelse lämnas om förklaringen.

Enligl art. 23 kan fördragsslutande stat förklara, att den inle efterkommer sådan framställning om bevisupptagning som avser pre-trial discovery of documents. Sverige bör avge sådan förklaring, eftersom förfarandet är främmande för svensk rätt. Underrättelse härom skall lämnas enligt art. 35 andra stycket c).

8.4.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna godtar i huvudsak promemorians förslag i dessa delar även om viss kritik förekommer. Reservalionslöst tillstyrks förslaget eller lämnas utan erinran av kommerskollegium, Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter, Stockholms handelskammare. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund.

Vad först gäller frågan om centralorgan framhåller Svea hovrätt att UD utsetts härtill för framställningar enligl delgivningskonventionen. På grund härav och då UD redan enligt gällande svensk lag slår som mottagare av utländska framställningar om bevisupptagning bör detsamma gälla även för ifrågavarande konvention. Hovrätten för Västra Sverige intar samma ståndpunkt.

DON anser att det tidigare knappast funnits nägot realistiskt alternativ till UD som centralorgan, eftersom en centralmyndighet för domstolsväsendet saknats. Statsmakterna har emellertid år 1972 beslutat att en central myndighet i administrativt hänseende skall inrättas för domstolsväsendet. DON utför redan en del administrativa cenlralmyndig-hetsfunktioner pä området. Vissa skäl talar för att det anförtros åt centralmyndigheten för domstolsväsendet att vara centralorgan. Centralmyndigheten måste exempelvis vara bäst ägnad att avgöra på vilken domstol det skall ankomma att göra bevisupptagning. Å andra sidan har självfallet UD den naturligaste kontaktytan i förhållande till utiandet. Inom UD finns också andra resurser för översättningsarbete än vad ett blivande domstolsverk kan beräknas få. När det behövs, kan departementet samråda med domstolsverket i frågor som uppkommer. Mot denna bakgrund finner DON övervägande skäl tala för alt UD utses till centralorgan.

Promemorians förslag att förbehåll bör göras enligl art. 33 första stycket mol franska språket men inle mol engelska språket har mött viss kritik. Med tanke på det förstnämnda språkets ställning ifrågasätter Svea hovrätt, orn en sådan uppdelning bör göras. Ett tänkbart alternativ är också alt

Prop. 1974:95 85

endast godta framställningar på svenska, danska eller norska språket. Man skulle då slippa ifrån tidsödande och kostnadskrävande översättningar av protokoll m.m. rörande bevisupptagningen. Det synes nämligen enligt hovrättens mening naturligast all svarshandlingarna är avfattade på samma språk som framstäUningen. Då det kan vara svårt att alltid erhålla fullgoda översättningar utomlands till och från svenska språket vill hovrätten förorda att förbehåll inle görs vare sig mot engelska eller franska språket.

Hovrätten för Västra Sverige finner inle ett förbehåll mot franska språket sakligt motiverat. Framställning enligl konventionen riktar sig till det svenska centrala organet, som disponerar förstklassiga översättare för alla kulturspräk. Ätt under sådana förhållanden göra ett förbehåll som utesluter framställningar på det klassiska språket i diplomatiska sammanhang skulle kunna göra ett egendomligt intryck. Härtill kommer att man säkert kan räkna med att det alldeles övervägande antalet framställningar kommer att vara avfattade på engelska. Såsom nu sker bör givetvis framställningar på norska eller danska språket godlas ulan översättning. Även handelskammaren i Göteborg ifrågasätter, om förbehållet är nödvändigt. Översättningen här i Sverige av en framställning på franska språket lorde i allmänhet inle medföra så stora svårigheter, all del motiverar den 'prickning' av franska språket, som promemorians förslag i denna del innebär, och som av olika skäl ler sig mindre önskvärd.

Malmö tingsrätt förutsätter att skyldigheten att motta framställning på engelska språket gäller UD som centralorgan och inle svensk domstol saml alt UD kommer alt tillstäUa domstolen framstäUningen med bUagor i svensk översättning.

Vad gäller promemorians förslag att Sverige även reserverar sig mol alt utfärda handling över bevisupptagningen på annat språk än svenska anser hovrätten för Västra Sverige att man kanske därvid något överskattat möjligheten att erhålla goda översättare hos alla signalärmakterna. Hovrätten kan inte finna nägon anledning till en reservation i detta hänseende. Bevisupptagningshandlingarna bör därför på begäran utfärdas på engelska eller franska språken. Handelskammaren i Göteborg menar däremot alt en sådan reservation med hänsyn till bevisupplagningshand-lingarnas normalt större omfång och skäligheten av att översättningsarbetet då betalas av den som begärt bevisupptagningen förefaller mer befogad än del föreslagna förbehållet mot franska språket.

Med hänsyn till konventionens bestämmelser om bevisupptagning utom rätta förordar Svea hovrätt på i promemorian anförda skäl alt UD erhåller viss kontroll över alla former av sådant förfarande. Eventuellt skulle genom förbehåll art. 16 kunna uteslutas såvitt avser svenska medborgare. Såsom angetts i promemorian anser hovrätten att tvångsmedel vid bevisupptagning utom rätta inte bör komma i fråga. Hovrätten för Västra Sverige tillstyrker det förslag promemorian innehåller och anför att syftet

Prop, 1974r95 86

med angivna begränsningar är att skapa garantier för att sådan bevisupptagning inte sker på ett sätt som är stridande mot svensk rättsuppfattning och att bevisupplagningsmyndigheten betas möjligheten att använda tvångsmedel. Av promemorian framgår emellertid inte klart huruvida offentiighetsprincipen skall gälla även vid förhör inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman. Om dylika förhör inte är offentliga, torde de flesta bestämmelserna till skydd för rättssäkerheten bli mer eller mindre illusoriska.

Vad gäller bestämmelsen i art. 8 om viss närvarorätt för utländsk domare framhåller Svea hovrätt alt enligl svensk lag all förhandling vid domstol i regel är offentiig. Således även bevisupptagning utom huvudförhandling. Sverige bör därför såsom föreslagits i promemorian avge förklaring enligl nämnda artikel. Hovrätten för Västra Sverige tillägger att sådan förklaring i tydlighetens intresse bör kompletteras med den upplysningen all vederbörande domare endast äger närvara som observatör.

8,5 Lagstiftningsfrågor

8.5.1 Departementspromemorian

En anslutning till konventionen föranleder enligl promemorian vissa ändringar i lagen (1946r817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen (I946r816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. Ändringarna bhr emellertid förhållandevis obetydliga. Den svenska lagstiftningen om bevisupptagning ål utländsk domstol innehåller redan i betydande omfattning regler som svarar mot bestämmelserna i den nya konventionen.

Lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol inleds med en bestämmelse om rätt för svensk domstol att i mål eller ärende vid domstolen förordna om bevisupptagning vid utländsk domstol. 1 2 § finns regler om skyldighet för part all ställa säkerhet för kostnader. Utformningen av dessa paragrafer berörs inte av en anslutning till konventionen. 1 3 § finns bestämmelser om innehållet i framställning om bevisupptagning. Där anges även all framställningen skall sändas till UD för vidare åtgärd, utom i de fall då omedelbar skriftväxling får förekomma med den utiändska domstolen. I sådant fall sänds framställningen i stället dU.

Konventionen innehåller i art. 3 en utförlig uppräkning av vad en framställning enligl konventionen skall innehålla. 1 sak omfattar uppräkningen också vad som anges i 3 § med undanlag för begäran om underrättelse angående tiden för bevisupptagningen. Konventionen förutsätter emellertid att sådan begäran kan framställas (art. 7). De utförligare konventionsbestämmelserna är av den art, att de bör gälla vid

varje framställning om bevisupptagning enligt 1946 års lag. Bestämmelser av detta slag synes emellertid inte böra tas upp i lagen utan utfärdas av Kungl. Majrt. Paragrafens andra slycke bör kompletteras med en beslämmelse av innehåll, att framställningar enligt bevisupptagningskonventionen sänds direkt till centralorganet i berörd stal. Som anförts bör del dock vara möjligt alt också i fortsättningen sända framställningen till UD.

Lagen om bevisupptagning ål utländsk domstol utgår från att framställning om bevisupptagning överlämnas till domstol av UD och att meddelanden från den svenska till den utländska domstolen översänds till UD för vidare åtgärd. Vissa undantag görs, främst i fråga om framställning från domstol med vilken svensk domstol får skriflväxla (1 och 12 §§).

Utses UD till centralorgan enligt konventionen, medför ett tillträde till denna sålunda ingen ändring av lagen i nu berörda hänseende. UD får då även i fråga om framställningar enligl bevisupplagningskonventionen stå som mottagare och förmedla framställningarna till behörig domstol. Protokoll och andra meddelanden som rör bevisupptagningen kommer, som också förutsätts i art. 13, all återsändas samma väg. Den översättning som blir nödvändig av framställningar till svenska domstolar får ombesörjas av UD.

Nyssnämnda lag innehåller enligl promemorian en reglering som i allt väsentligt motsvarar konventionens krav. Ett exempel på detta är 7 § i lagen. Den som skall höras eller i övrigt fullgöra någol får enligl det lagrummet åberopa inte endast RBrs regler ulan också bestämmelserna i den sökande staten i fråga om rätt att vägra efterkomma vad som begärs av honom. Enligt konventionen förpliktar sig Sverige att erkänna sådana rättigheter och skyldigheter enligl RB och, under förutsättning att de angetts i framställningen eller senare bekräftats, enligt domstolslandets lag (art. 11 första stycket). Enligl art 27 b) utgör konventionen inget hinder för fördragsslulande stat att på grund av intern lag eller praxis införa en för den hörde generösare reglering än den konventionen anger.

Enligt 3 § andra stycket i lagen skall rätten, när den finner all begärd åtgärd skall vidtas av annan domstol, vidarebefordra framställningen dit och underrätta den sökande domstolen. Skyldighet att underrätta den utländska domstolen föreskrivs i 1954 års konvention (art. 13) men däremot inte i bevisupplagningskonventionen. Någol undanlag från den nuvarande ordningen bör emellertid inte göras beträffande framställningar enligl sistnämnda konvention.

I två hänseenden föranleder enligt promemorian konventionen ändring i lagen om bevisupptagning ål utiändsk domstol. Art. 8 i konventionen innehåller beslämmelser om rätt för domare att närvara vid bevisupptagning enligt konventionen. Rätlen all närvara innebär inte någon rätt att ställa frågor eller agera på annat sätl vid förhöret. Detta kan endast ske med domstolens tillstånd. En lagbestämmelse synes böra

Prop. I974r95 88

införas som svarar mol konventionsbestämmelsen. Anledning saknas att begränsa närvarorätten till bevisupptagning enligt denna konvention.

1 8 § andra stycket nämnda lag finns bestämmelser om skyldighet för domstol att efterkomma begäran om tillämpning av särskilt förfarande vid bevisupptagningen. Sådan begäran skall efterkommas, om detta inte strider mot svensk lag. Som framgått av det föregående sträcker sig bevisupptagningskonventionens krav längre. Del begärda förfarandet skall komma till användning så snart det inle är oförenligt (incompatible) med svensk lag eller dess tillämpning omöjliggörs på grund av intern praxis, dvs. den ordning som tillämpas vid bevisupptagning inför svensk domstol, eller på grund av praktiska svårigheter (impossible of performance by reason of its internal practice and procedure or by reason of practical difficuhies).

Kravet på oförenlighet med svensk lag innebär all del praktiskt taget krävs ett direkt förbud i lag mot del begärda förfarandet för att det skall kunna underlåtas. De övriga undantagen är likaså mycket snäva. Det räcker inle all del begärda förfarandet vållar svårigheter för domstolen. För att en domstol skall undgå att efterkomma begäran om viss form, som inte är oförenlig med svensk lag, måste förfarandet vara i praktiken omöjligt att genomföra på ett riktigt sätt. Som exempel anges i förarbetena till konventionen en framställning om bevisupptagning genom 'cross-examination' i ett land där erfarenhet saknas av sådan bevisupptagning.

Konventionsreglerna innebär sålunda snävare möjligheter all undgå att tillämpa särskilt förfarande än gällande lag. Det blir därför vid ett tillträde till konventionen nödvändigt att foga en särskilt bestämmelse i fråga om framställningar enligt denna till 8 § andra stycket.

I del föregående har föreslagils att Kungl. Majrt får utfärda bestämmelser om innehållet i framställning enligl lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol. Åtskilliga andra frågor i anledning av konventionen bör regleras på motsvarande sätt. Som exempel nämns frågan om tillämpligt språk i framställning från svensk domstol och om regleringen av kostnadsfrågorna.

1 promemorian framhålls slutligen att det vid ett svenskt tillträde till bevisupplagningskonventionen synes angelägel alt noggranna anvisningar lämnas domstolarna om förfarandet vid framställning om bevisupptagning och att formulär till blanketter för sådan framställning utarbetas.

8.5.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna godtar i huvudsak vad i promemorian anförs i denna del. Reservalionslöst tillstyrks förslagel eller lämnas utan erinran av Stockholms och Göteborgs tingsrätter, DON, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund. Några remissinstanser tar upp frågan om ytterligare ändringar i gällande lagstiftning.

Prop. 1974r95 89

Svea hovrätt konstaterar all det vad angår innehållet i framställning om bevisupptagning i art. 3 finns en utförligare uppräkning än i 3 § första stycket lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol. Enligl promemorian bör de utförligare konventionsbestämmelserna gälla vid varje framställning om bevisupptagning enligl denna lag men bestämmelserna bör inle tas upp i lagen utan utfärdas av Kungl. Majrt. Hovrätten har ingen erinran häremot. För vinnande av enhetlighet kan förtjäna övervägas all låta de nuvarande bestämmelserna om framställnings innehåll utgå ur lagen och i stället utfärdas i kungörelseform. Enligl hovrättens uppfattning bör nämnda paragraf även utformas så all del framgår att framställning om bevisupptagning kan sändas antingen direkt till vederbörande stats centrala organ eller liksom hittills lillslänas UD för vidare åtgärd. Liknande synpunkter framförs av Stockholms handelskammare. Malmö tingsrätt anmärker i della sammanhang alt svårigheterna för domstolarna all göra framställning om bevisupptagning på elt främmande språk, även om del främmande språket är engelska, torde bli avsevärda. Enligl tingsrättens mening är därför en centraliserad översättning genom UDrs försorg att föredra. Om domstolarna själva skall ombesörja översättningarna, synes det nödvändigt med anvisningar om förfarandet i denna del, särskilt i fråga om bestyrkande av översättnings riktighet.

Med hänsyn till offentlighetsprincipen och stadgandet i 5 kap. 3 § RB behövs enligt Svea hovrätt inte någon särskild bestämmelse i svensk lag motsvarande art. 8. Malmö tingsrätt anser att närvarorätten blir av betydelse endast i de fall, då förhandling för bevisupptagning av någon anledning inle är offentlig. 1 promemorian anges att rätten att närvara inle innebär någon räll all ställa frågor eller agera på annat sätt vid förhöret och att della kan ske endast med domstolens tillstånd. Enligt tingsrättens mening kan domstolen inte ulan lagändring meddela sådant tillstånd och det finns inle heller skäl all göra en dylik lagändring.

Svea hovrätt delar den i promemorian framförda uppfattningen, alt art. 9 andra slyckel kräver en ändring i 8 § andra slyckel lagen om bevisupptagning ål utiändsk domstol så att del framgår att framställningar om sådant förfarande från stater anslutna till konventionen måsle efterkommas i vidare mån än som för närvarande gäller. Hovrätten anser all ullrycket 'oförenligt med' visserligen torde ha i huvudsak samma innebörd som 'strider mot' men att 'intern praxis eller praktiska svårigheter' måste motsvaras av en hänvisning till 'sedvänja eller praktiska svårigheter' eller liknande ullryck.

Malmö tingsrätt anser all del är svårt all bedöma verkningarna i särskilda fall av en ändring till uttrycket 'oförenligt med'. Särskilt mol bakgrund av alt RBrs beslämmelser i allmänhet inle är utformade som direkta förbud torde tillämpningssvårigheterna bli stora. Hur skall exempelvis förfaras, om engelsk domstol begär, all någon skall avlägga ed

Prop, 1974r95 90

på att en av honom undertecknad skriftlig vittnesutsaga är riklig? Kan åtgärden vägras under hänvisning till alt den är oförenlig med svensk lag? Överhuvud finner tingsrätten den fråga som regleras i artikeln alltför litet utredd i promemorian. Vad som i denna del anförs är svårbegripligt på grund av kortfattad behandling. SärskUt gäller detta vad som sägs om 'crossexamination'. Hovrätten för Västra Sverige påpekar å andra sidan i fråga om tillålligheten i Sverige av "crossexamination' att korsförhör i princip inte är oförenligt med RBrs bestämmelser.

Svea hovrätt anser att i tillämpningskungörelse bör upptas mot art. 5 svarande skyldighet för det centrala organet att underrätta ansökande myndighet om eventuella invändningar mol gjord framställning. På det centrala organet lorde enligl art. 12 också ligga all pröva frågan om vägran all vidta begärd åtgärd (jfr 1 § andra stycket kungörelsen (1947r848) med särskilda beslämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater). Beträffande sistnämnda fråga anförs liknande synpunkter av hovrätten för Västra Sverige.

Malmö tingsrätt framhåller att I § lagen om bevisupptagning vid utiändsk domstol f.n. begränsar de åtgärder, som kan begäras av utländsk domstol, mer än vad som följer av art. I. Lagens ståndpunkt förefaller onödigt restriktiv och det synes vara skäl att i denna del anpassa lagen till konventionen. Tingsrätten ifrågasätter även, huruvida inte sista meningen i art. 7 bör föranleda ändring av 3 § första stycket samma lag eller i vart fall av 4 § lagen om bevisupptagning ål utländsk domstol. Promemorian synes utgå frän att vad avser innehållet i art. 11 en konventionsanslutning inte skulle föranleda ändring i 7 § sistnämnda lag. Redan vid nuvarande tillämpning av lagrummet framstår som tveksamt humvida domstolen har skyldighet att ex officio efterforska i främmande lag upptagen räll för den hörde att vägra någol. 1 artikeln förutsätts bl.a. begäran av anmodad myndighet och därefter följande bekräftelse av den anmodande. Tingsrätten finner del angeläget att i lagen klargörs, huruvida begäran enligl artikeln av den anmodade myndigheten skall framställas ex officio eller endast på hemställan av den hörde.

DOJV understryker angelägenheten av att noggranna anvisningar lämnas domstolarna om förfarandet vid framställning om bevisupptagning och all formulär till blanketter för sådan framställning utarbetas. Det synes lämpligt att för dessa uppgifter bildas en arbetsgrupp med företrädare för förslagsvis justitiedepartementet, statskontoret och DON. Själva framställningen av blanketter blir sedan i första hand en sak för DON. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

9 Departementschefen

9.1 Inledning

1 rättegång uppkommer inle sällan behov av att anlita annan stats

Prop, 1974r95 91

myndigheter för alt få hjälp med att vidta nägon till rättegången hörande åtgärd, t.ex. delgivning av handling eller upplagande av bevis. Mellan de flesta europeiska stater har därför sedan länge funnits överenskommelser om hur sådan internationell samverkan skall gå till. Bland de multilaterala överenskommelser pä området som Sverige har anslutit sig till märks främst 1954 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. I fräga om delgivning är denna överenskommelse numera ersatt av 1965 års Haagkonvenlion om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. På den straffprocessuella sidan kan nämnas den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål från år 1959. Vad särskilt gäller de nordiska länderna kan erinras om det praktiskt mycket betydelsefulla s.k. skandinaviska rättshjälpsprotokollel av år 1957. Denna överenskommelse, vilken gäller mellan Sverige, Danmark och Norge, gör det möjligt för domstol och åklagarmyndighet i ell land alt begära delgivning eller bevisupptagning direkt hos behörig myndighet i annat skandinaviskt land.

Den ökande samfärdseln mellan länderna har naturligen efter hand aktualiserat olika frågor om ytterligare förbättringar och förenklingar av del internationella samarbetet i rättsliga angelägenheter. Elt sådant spörsmål utgör tanken på införandet av nordisk vittnesplikl. Ett annat avser möjhgheterna att ersätta det skandinaviska rättshjälpsprotokollel med en för alla nordiska länder gemensam reglering av de frågor som behandlas där. Ett Iredje spörsmål med nära anknytning till de övriga gäller tillträde till 1970års Haagkonvention om bevisupptagning! utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.

Frågorna om nordisk vittnesplikt och vidgat giltighetsområde för del skandinaviska rättshjälpsprotokollel har varit föremål för nordiska departementsöverläggningar. Dessa överläggningar är nu avslutade. En långt gående enighet har uppnåtts beträffande såväl införandet av gemensamma regler om nordisk vittnesplikl som utvidgning av systemet med direkta kontakter för delgivning och bevisupptagning myndigheterna emellan inom Norden. Tiden är därför inne att nu la upp dessa frågor till slutlig behandling. Jag finner det lämpligt att i della sammanhang även behandla frågan om svenskt tillträde till 1970 års bevisupptagningskonvention.

9,2 Nordisk vittnesplikt

9.2.1 Behovet av gemensamma regler

Enligl svensk räll anses vittnesplikl åligga var och en som är underkastad den svenska statsmakten. Det gäller i första hand svenska medborgare. Dessa anses underkastade vittnesplikl, även om de är bosatta

Prop. 1974r95 92

eller uppehåller sig utanför landet. Vittnespliklen gäller i princip också utländska medborgare som vistas här. Däremot har annan utländsk medborgare inle någon skyldighet att infinna sig här i landet för att vittna. 1 detta fall är svensk domstol hänvisad till att antingen söka förmå den som önskas hörd all inställa sig frivilligt eller alt begära all han hörs inför domstol i den främmande staten. Motsvarande ordning gäller i övriga nordiska länder.

Vad gäller de närmare fömtsättningarna och formerna för att höra vittnen finns vissa skillnader mellan de nordiska länderna. Skyldigheten att inställa sig som vittne är i Island och Norge underkastad vissa begränsningar med hänsyn till resvägens längd. Några sådana inskränkningar gäller inle i Danmark, Finland eller Sverige. I Danmark hörs vittne numera inle under ed eller försäkran, vilket som huvudregel är fallet i de andra nordiska ländema. 1 Finland och Sverige skUjs mellan vittne och målsägande, en skillnad som i princip inte upprätthålls i övriga länder. Olikheter finns också beträffande sanktioneringen av vitlnesplikten o.d.

Trots de olikheter som således finns mellan de nordiska ländernas lagstiftning på området råder det dock stor överensstämmelse i fräga om de grundläggande reglerna om inkallelse och hörande av vittnen. Denna omständighet i förening med den intensiva samfärdseln mellan de nordiska länderna utgör en viktig del av bakgmnden till det medlemsförslag som år 1966 väcktes i Nordiska rådet om införande av en vittnesplikl som sträcker sig över ländernas gränser. Som ell annat motiv härför framhölls önskvärdheten av att principen om bevisomedelbarhet så långt möjligt upprätthålls hos domstolarna. Ytterligare framhävdes all målens handläggning kan påskyndas, om domstolarna inte behöver föranstalta om bevisupptagning genom annat lands myndigheter.

1 yttranden över medlemsförslagel som inhämtades från myndigheler och organisationer i de olika nordiska länderna fick detta ell klart positivt mottagande. På hemställan av Nordiska rådets juridiska utskott rekommenderade därför rådet medlemsländernas regeringar alt utreda förutsättningarna för att i vart och ell av länderna införa skyldighet alt vittna vid domstol i annat nordiskt land. Det kan tilläggas all utskottet i sitt betänkande bl.a. påpekade att man under utredningsarbetet borde uppmärksamma behovet av liknande regler för part i faderskaps- och äklenskapsmål.

Med anledning av rekommendationen ägde under de följande åren överläggningar rum mellan företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del visade sig föreligga elt gemensamt intresse av alt utvidga den föreslagna inställelseskyldigheten för vittnen till att gälla inle bara målsägande, som hörs i anledning av åklagarens talan, ulan också part i vissa indispositiva tvistemål. Även i fråga om de närmare vUlkoren för inställelsepliki nåddes enighet i alla väsentliga hänseenden. Man var även överens om att regler i ämnet borde

Prop, 1974r95 93

tas upp i ensartad lagstiftning i de olika länderna. På grundval av dessa diskussioner upprättades inom justitiedepartemenlel i juni 1972 en promemoria (Ds Ju 1972rl5) om nordisk samverkan i rättegång m.m. 1 promemorian lades fram förslag till svensk lag om nordisk vittnesplikl.

Vid remissbehandlingen av promemorian fick förslaget om införande av möjlighet för domstol att kalla person i annat nordiskt land till inställelse inför domstolen överlag ett positivt gensvar. De erinringar som framfördes gällde väsentligen enskildheter rörande lagstiftningens närmare utformning.

Sedan remissbehandlingen avslutats har ytterligare nordiska överläggningar ägt rum. Härvid har enighet nåtts om utformningen av ensartade lagar om nordisk vittnesplikl. Även från Island, som inle deltagit i det tidigare samarbetet, har förklarats att man där är beredd att genomföra motsvarande reglering.

För egen del vill jag uttala min tillfredsställelse över alt frågan om nordisk vittnesplikl nu synes stå inför sin lösning. Lagstiftningen saknar direkt motsvarighet på andra håll i världen. För de nordiska ländernas del har likheten i rättslig tradition, del livliga umgänget över gränserna och de språkliga förhållandena skapat särskilda förutsättningar för mer långtgående förenklingar och förbättringar av det processuella samarbetet än vad som varit möjligt att uppnå genom internationell samverkan i övrigt på området. Det nu aktuella förslagel är ett värdefullt led i den fortgående utvecklingen av della nordiska samarbete.

Från rättssäkerhetssynpunkt är det uppenbarligen av stor betydelse att vittnen och andra förhörspersoner avger sina utsagor direkt inför den domstol som dömer i målet. Endast med en sådan ordning kan den för rältegångsförfarandet vikliga grundsatsen om bevisomedelbarhet förverkligas fullt ul. Ett system med nordisk vittnesplikl är dessutom ägnat alt nedbringa tiden för handläggningen av målen. Jämfört med nuvarande regler om bevisupptagning vid utländsk domstol innebär det också att ökade möjligheter skapas för att i brottmål höra vittnen och målsägande som finns i annat nordiskt land.

Några hinder av principiell eller praktisk natur mot införande av ett syslem med nordisk vittnesplikl föreligger inte. Vid de nordiska överläggningarna i ämnet har enighet nåtts om sådana för samtliga länder godtagbara begränsningar i vittnespliklen som krävs för att denna inle oskäligt skall betunga de enskilda medborgarna.

Vad gäller formen för genomförandet av den nordiska vittnespliklen har enighet rått om alt behövliga regler bör meddelas genom ensartad lagstiftning i de olika länderna. Denna metod står i överensstämmelse med art. 37 i Helsingforsavtalet och har prövats vid tidigare tillfällen ulan att visa sig vara förenad med olägenheter. Jag ansluter mig därför till bedömningen i promemorian i denna del. Någon anledning att i den nordiska överenskommelsen om samverkan vid delgivning och bevisupptagning (se 9.3)

Prop, 1974r95 94

uttryckligen ange att de fördragsslutande länderna meddelar ensartade regler om nordisk vittnesplikl synes inte finnas.

Som påpekas av en del remissinstanser kommer värdet av en reform rörande nordisk vittnesplikl givetvis att variera i skilda delar av landet. Störst betydelse lär en sådan ordning få för domstolarna i vissa gränsområden. Men även för domstolar i tätorter med betydande inslag av utiändsk arbetskraft kan del praktiska värdet av ell syslem med nordisk vittnesplikt bli påtagligt.

Jag förordar mot denna bakgrund alt en lagstiftning om nordisk vittnesplikl nu kommer till stånd. Reformen bör genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med det remitterade förslaget.-Som framhålls i promemorian bör de svenska bestämmelserna ges karaktär av undantag från och tillägg till RBrs reglerom hörande av vittne, målsägande eller part.

9.2.2 Personer som bör omfattas av nordisk vittnesplikt'

Under de nordiska överläggningarna har enighet uppnåtts om alt kretsen av dem som skall omfattas av nordisk vittnesplikl inle bör bestämmas efter medborgarskap utan i första hand med hänsyn till bosättning inom Norden. Inställelseskyldighet inför svensk domstol skall således åligga den som är bosatt i annat nordiskt land. Någol krav på att han också uppehåller sig i bosäliningslandet har däremot inte ansetts böra ställas upp. Det är tillräckligt all han vistas i något av de fördragsslulande länderna. Också jag finner denna avgränsning av personkretsen lämplig.

Som framgår av promemorian har frågan om bosättningen varit föremål för ingående diskussioner vid de nordiska överläggningarna. Någol enhetligt bosättningsbegrepp finns f.n. inle i något av de nordiska länderna. Det har därför varit nödvändigt att något närmare precisera det föreslagna kravet på bosättning. Enighet har härvid rått om all del inte bör ställas särskilt höga krav vare sig i fråga om vistelsens längd eller i annat hänseende.

För egen del vill jag påpeka att värdet av vittnesplikten skulle minska avsevärt, om bosältningsbegreppel gavs ett för snävt innehåll. En viktig grupp i sammanhanget utgörs av personer som har tagit anställning i annat nordiskt land men som under exempelvis större helger och semestrar återvänder till sill hemland och genom mantalsskrivning, faslighets-innehav e.d. är fast knutna dit. I promemorian förespråkas bl.a. med tanke härpå att det enda kriteriet för bosättning bör vara var den som skall höras regelmässigt har sin dygnsvila förlagd. Några remissinstanser har dock anmärkt all ett så utformat bosättningsbegrepp blir svårt att tillämpa och alt gränsdragningsproblem inte kan undvikas.

Enligt min mening är de vid remissbehandlingen uttalade farhågorna överdrivna. I del övervägande antalet fall torde det inte föreligga några

'Inställelseplikt för målsägande och part behandlas under 9.2.12 resp. 9.2.13.

Prop. 1974r95 95

svårigheter att avgöra i vilket land den som skall höras regelmässigt har sin dygnsvila förlagd. Samtliga omständigheter bör här beaktas, såsom vistelsens längd, avsikten med vistelsen och den anknytning till uppehållslandet som vistelsen medför. Har någon sökt och erhållit stadigvarande arbete i ett annat nordiskt land, lorde han i regel få anses bosatt där i och med att han påbörjat anställningen. Feriearbele under någon sommarmånad bör däremot inte vara tillräcklig kvalifikation. Motsvarande bör gälla den som bedriver studier i annat land. Tillfällig vistelse i ett land bör således falla utanför bosättningsbegreppet. Vistelse längre tid än ett par månader bör emellertid vara tillräcklig för den föreslagna lagens tillämpning. Mot bakgrund av vad nu anförts bör några nämnvärda svårigheter inte uppstå för domstolarna att avgöra när bosällningskravel skall anses uppfyllt.

En remissinstans tar upp frågan om vem som har att förebringa utredning om ell vittnes bosättningsförhållanden. Det ankommer självfallet på domstolen att pröva att förutsättningama för alt inkalla någon med stöd av vitlnespliklslagen är uppfyllda. Den främsta upplysningskällan är härvidlag den part som har åberopat vittnet. Kravet på utredning får dock inle ställas för högt. Anledning saknas att t.ex. fordra manials-skrivningsbevis eller liknande handling för all styrka en uppgifi om var den som skall höras är bosall. En uppgift om all ett vittne är bosatt i annat nordiskt land bör regelmässigt kunna godlas, om inte särskilda skäl finns att ifrågasätta uppgiftens riktighet.

Enhgl promemorian skall person som är bosatt i Sverige men uppehåller sig i annat nordiskt land inte kunna inkallas till svensk domstol med stöd av den föreslagna lagen. Detta synes mig vara en rimlig lösning. Den omständigheten all en person som är bosall här tillfälligt uppehåller sig i annat nordiskt land bör inte föranleda åsidosättande av de regler som normalt gäller i fråga om hans skyldighet att inställa sig inför svensk domstol. Vid remissbehandlingen har den föreslagna ordningen kritiserats av vissa remissinstanser som bl.a. påpekar att den kan skapa tillämpningsproblem. Jag vill emellertid erinra om vad jag nyss anfört om innebörden av det i förslaget använda bosältningsbegreppel. Detta leder till all en vistelse i annat nordiskt land tämligen snart övergår till att uppfylla kravel på bosättning. Det praktiska behovet av att redan dessförinnan kunna kalla in nu åsyftade personer enligt vittnespliktslagen är därför inte så stort. Om det inte är möjligt att kalla ell här bosatt vittne enligt RBrs regler så länge han tillfälligt vistas utanför Sverige, får kallelse anstå till dess han återvänt hil. Jag kan på grund av det nu anförda ansluta mig till den vid de nordiska överläggningarna överenskomna regleringen i denna del. Inle heller för del fallet att domstol önskar höra någon som är bosall utom Norden men tillfälligt vistas där bör lagen vara tillämplig.

Sammanfattningsvis bör alltså svensk domstol enligt den föreslagna lagen få möjlighet att kalla vittne som är bosalt i Danmark, Finland, Island eller Norge och uppehåller sig i något av dessa länder. Motsvarande bör

Prop. 1974r95 96

gälla i fråga om skyldighet för person i Sverige att inställa sig inför domstol i annat nordiskt land. Regler av denna innebörd förutsätts bli införda i övriga nordiska länders lagstiftning.

9.2.3 Begränsningar i vittnesplikten

Vid de nordiska överläggningarna har det tidigt stått klart alt en lagstiftning av förevarande slag måste förenas med vissa begränsningar. Härför talar inte bara det förhållandet att ländernas nationella regler om hörande av vittnen företer vissa särdrag. I sammanhanget måste också beaktas all införandet av en nordisk vittnesplikl för med sig skyldigheter mot ett land vars statsmakt den som skall höras eljest inle är underkastad. En skyldighet alt inställa sig inför domstol i annat nordiskt land kan, även med nutida kommunikationer, i en del fall innebära avsevärda praktiska ölägenheter för de enskilda medborgarna. Det är därför naturligt att vittnespliklen inskränks i vissa avseenden.

Den första frågan som inställer sig är vilka domstolar som skall ges rätt att kalla vittne från annat nordiskt land. Enighet har nåtts om att denna möjlighet i princip endast bör stå de allmänna domstolarna till buds. Begreppet allmän domstol är dock som framgår av promemorian inte entydigt inom Norden. Från norskt håll har därför vid överläggningarna begärts att lagstiftningen skall bli tillämplig även på vissa särskilda domstolar, nämligen vergemålsretlerna, jordskiflesretterna och husleie-retlerna. Från dansk sida har önskemål uttalats om att lagstiftningen skall omfatta också boligrelterna. Från finsk sida slutligen har framställts motsvarande begäran beträffande de domstolar, som handlägger fastigbildningsmål och expropriationsmål. Mot en sådan anordning har jag inte något att erinra.

I ett remissyttrande ifrågasätts om inte reglerna för Sveriges del bör gälla även hyresnämnderna. Bortsett från att dessa inle är att räkna till domstolskategorin skulle enligt min mening värdet härav, inle minst med hänsyn till den starkt lokala anknytning hyresmålen har, vara mycket ringa. Tillräckliga skäl föreligger inle heUer för en utvidgning till arbetsdomstolen eller förvaltningsdomstolarna. Jag förordar därför för svenskt vidkommande att endast de allmänna domstolarna tUlerkänns befogenhet att inkalla vittne enligt den föreslagna vittnespliktslagen.

Vid överläggningarna har enighet också nåtts om en undre åldersgräns för vittnespliklen. Minimiåldern har satts till 18 år. Detta förslag har godtagits av flertalet remissinstanser. Från åklagarhåll har emellertid anmärkts att åldersgränsen är för hög. För egen del instämmer jag i att det är lämpligt att faststäUa en undre åldersgräns för vitlnesplikten, och jag finner inle skäl alt gå ifrån den regel man enats om vid de nordiska överläggningarna.

Särskild uppmärksamhet har ägnats åt behovet av begränsningar i

Prop. 1974r95 97

vitlnesplikten med hänsyn till vittnesuisagans betydelse och de olägenheter inställelse i annat land medför för den enskilde. Under de nordiska överläggningarna har särskilt från norsk sida hävdats att långväga vittne inte bör kallas utan att starka skäl föreligger, någol som har samband med de i Norge förekommande avslåndsgränserna för vittnespliklen inom landet. Under överläggningarna har enighet uppnåtts om all som förutsättningar för nordisk vittnesplikl skall gälla att det rör sig om elt mål av någon betydenhet, att utsagan kan antas få väsentUg betydelse för utgången i målet och att det är av väsentlig betydelse att vittnet hörs i domstolslandet.

Jag instämmer i att det bör ställas upp vissa krav på vittnesmålets betydelse när del blir fråga om att ålägga en person alt inställa sig som vittne inför domstol i annat land än det där han är bosatt. Den kompromisslösning man har enats om vid förhandlingarna har i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandhngen och även jag anser mig kunna godta den. Enligl min mening bör man med förtroende kunna överlämna ål domstolarna att göra de bedömningar som reglerna förutsätter.

Vad beträffar kravel att det skall vara fråga om mål av någon betydenhet framhålls i promemorian all det är svårt att närmare ange innebörden härav. Enligt promemorian bör undantag i första hand göras för bagatell-artade bötesmål och fordringsmål som rör myckel små värden. Domstolarna bör ha en betydande frihet i sin bedömning. Jag instämmer i huvudsak i dessa uttalanden. Det kan tilläggas att det naturiigtvis någon gång kan föreligga särskilda skäl som motiverar tillämpning av vittnespliktslagen även i mål som är bagatellarlade. Ett sådant skäl kan vara att vittnesmålet kan väntas vara till fördel för den tilltalade och att annan bevisning inte står att uppbringa. Familjemål och andra indisposiliva mål fär nästan undantagslöst anses vara mål av betydenhet.

Den andra begränsningen avser vittnesmålels betydelse för utgången i målet. I promemorian framhålls all kallelse bör få utfärdas endast när vittnesförhöret kan antas ha avgörande eller i vart fall väsentlig betydelse för utgången. Vidare anges att detta krav får varieras beroende på målets karaktär. I allvarligare brottmål bör exempelvis anspråken på utsagans värde sättas lägre.

Det kommer enligt förslaget att åligga domstolarna att från fall till fall avgöra om kravet är uppfyllt. För egen del anser jag inle att denna bedömning behöver bli alltför betungande. Kravel på vittnesmålets betydelse får naturligen inle ges en alltför snäv innebörd. Domstolen får exempelvis beakta vilka möjligheter parten kan ha att åberopa annan och likvärdig bevisning. I tveksamma fall bör parlen lämna noggranna upplysningar om vad som skall styrkas med förhöret.

Den sista av de tre förutsättningarna för vitinespliklens inträde, nämligen att det är av väsentlig betydelse alt vittnet hörs i domstolslandet, anknyter till principen om bevisomedelbarhet. Kravet på bevisomedel-

7 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 95

Prop. 1974r95 98

barhet torde ställas högre i Sverige än i övriga nordiska länder. En begränsning som anknyter till vikten av bevisomedelbarhet lär därför få störst betydelse i dessa länder. För svenska domstolar kan frågan om bevisomedelbarhelen få särskild aktuahtet i fråga om exempelvis tilltros-vittne. Om domstolen anser att en bevisupptagning vid utländsk domstol i väsentlig mån skulle minska värdet av bevisningen, bör domstolen självfallet inkalla vittnet.

Som har nämnts förut måsle hänsyn även las till de olägenheter som viitnet kan komma att orsakas genom resvägens längd eller eljest. 1 enlighet med vad man har enats om vid de nordiska överläggningarna bör detta uttryckligen framgå av lagstiftningen. Om domstolen även efter en samlad bedömning av övriga förutsättningar för vittnespliklen hyser tvekan om del befogade i att kalla in ett vittne, kan självfallet den nu angivna begränsningen få fälla utslaget.

9.2.4 Vittnesförhör utom huvudförhandling

Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet om att inkallelse till annan domstol än den dömande bör ske endast när det är oundgängligen nödvändigt. Skälet härtill är givetvis att bevisomedelbarheten går förlorad, varför värdet av en sådan bevisupptagning inle är så stort. Också enligt min mening bör stor återhållsamhet iakttas i fråga om vittnesförhör av detta slag. Ett exempel på när sådan bevisupptagning kan anses motiverad är att ett annat vittne ändå måste höras utom huvudförhandling och att del är angeläget att vittnet hörs vid samma tillfälle.

Från vissa remissinstanser bar efterlysts besked om vittnespliktslagen skall avse även sådana förhör som kan förekomma inför domstol enligt 23 kap. 13 och 15 §§ RB. Motsvarande bestämmelser finns i andra nordiska länder. Vid de nordiska överläggningar som förekommit efter remissbehandlingen har man enats om att lagen bör kunna tillämpas även på sådana förhör. Jag delar denna uppfattning. Uppenbarligen lär dock fråga härom aktualiseras endast undantagsvis.

9.2.5 Utfärdande av kallelse

Med hänsyn till begränsningarna i vittnesplikten är det nödvändigt att låta den domstol som skall uppta beviset även svara för att kallelse utfärdas. Från dansk och norsk sida har härvid fästs stort avseende vid att regler om s.k. kallelsefrist införs. Detta begrepp, vilket inte används i svensk och finsk rätt, innebär att del i kallelsen anges en viss frist som vittnet har rätt att åtnjuta mellan kallelsen och inställelsen. Delges kallelse sedan fristen börjat löpa är den kallade inte skyldig att inställa sig inför domstolen och denna kan följaktligen inle tillgripa någon påföljd för eventuell utevaro.

Prop. 1974r95 99

Från flera remissinstanser har uttalals tveksamhet inför en sådan ordning. Kritiken går i huvudsak ul på att den kallande domstolen lämnas i okunnighet om den som delgetts kallelse, sedan fristen börjat löpa, kommer att inställa sig eller inte.

Enligl vad som har upplysts från danskt och norskt håll är de kallelsefrister som används i dessa länder förhållandevis korta. I praktiken torde bestämmelserna härom inte skilja sig nämnvärt från föreskriften i 32 kap. 1 § RB att den som skall inställa sig äger rätt till skäligt rådrum. Från dansk och norsk sida har också framhållits att bestämmelserna om kallelsefrist inte medför några svårigheter vid lillämpningen. Vid de nordiska överläggningar som förekommit efter remissbehandlingen har man med hänsyn härtill enats om att ta med regler om kallelsefrist. För att minska eventuella ölägenheter har föreslagils alt domstolen i sin framställning om delgivning av kallelse skall fastställa en sista dag för delgivning. Enligt min uppfattning synes delta innefatta en godtagbar lösning av problemet.

9.2.6 Undantag från vittnesplikt m.m.

Som framgår av den tidigare redogörelsen finns grundläggande likheter i de olika ländernas bestämmelser om undantag från vittnesplikl och om förbud att höra vittne i vissa situationer. Det huvudsakliga syftet med dessa beslämmelser är att skydda vittnet i fall av intressekollision mellan anspråket på fullgod utredning i målet och den enskildes eller samhällets behov av sekretess i vissa fall. 1 åtskilliga detaljer avviker dock de nordiska ländernas regler från varandra.

Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet om all, utöver bestämmelserna i domstolslandet, bestämmelserna i det land där vittnet är bosatt skall tillämpas då vittnet enligt vitlnespliklslagen hörs i annat nordiskt land,i den mån undantagen enligt bosättningslandets lag sträcker siglängre. Det sagda innebär att en domstol, som hör elt nordiskt vittne, blir skyldig att kumulera bestämmelserna i den egna lagen med dem som gäller enligt lagen i del land, där vittnet är bosatt. I promemorian framhålls att domstolen i stor utsträckning har alt ex officio iaktta delta och att den föreslagna ordningen förutsätter, alt de olika länderna håller varandra kontinuerligt underrättade om gällande bestämmelser i dessa hänseenden.

Enligt min mening kan inle riktas någon principiell invändning mol den föreslagna ordningen. Jag vill erinra om att en liknande ordning sedan länge har gällt vid bevisupptagning åt utiändsk domstol (se avsnitt 4).

Det kan emellertid inte förnekas att regleringen i praktiken ställer stora krav på domstolarnas observans i hithörande hänseende. Behovet av information om gällande rätt i övriga nordiska länder blir naluriigen framträdande. Enligt min mening är del angeläget att domstolen redan vid tidpunkten för kallelsen klarlägger om det föreligger hinder mot vittnes-

Prop. 1974r95 100

målet. Är så fallet bör vittnet inte kallas. Kan hindret undanröjas genom lämnande av samtycke, bör sådant inhämtas innan kallelse sker. Att i övrigt regelmässigt bereda den som skall höras tillfälle att före kallelse yttra sig över omständigheter, som enligt hans mening utgör hinder för förhör, leder dock alltför långt. En lämplig ordning kan i stället vara att kallelsen utformas så, att den kallade anmodas att snarast ge domstolen till känna om del föreligger hinder för förhör.

En remissinstans framhåller att det finns förbud mot vissa slag av vittnesförhör även utanför RB och nämner som exempel 13 § andra stycket lagen (I969r618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. I sammanhanget kan också erinras om bestämmelserna om anonymitetsskydd i tryckfrihetsförordningen. Ätt svensk domstol, som har kallat nordiskt vittne, skall iaktta de nu åsyftade bestämmelserna behöver inte utvecklas närmare. Att motsvarande begränsningar av vittnespliklen i bosätlningslandets lagstiftning skall respekteras slår också klart. Det kan anmärkas att frågan om inskränkning i vittnesplikten såvitt avser skydd för meddelares anonymitet i övriga nordiska länder regleras i processlagstiftningen (se 2.2).

I promemorian behandlas även frågan om det är möjligt att underlåta verkställighet, om domstol felaktigt har ådömt vittne påföljd för underlåtenhet av honom att fullgöra sin vittnesplikl. Enligl förslaget skall sådan påföljd verkställas med stöd av lagen (1963rl93) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) och dess motsvarigheter i övriga länder. 1 promemorian påpekas att dessa lagar ger visst utrymme för all vägra verkställighet. En remissinstans framhåller dock att del inle kan anses rimligt alt vägra verkställighet annat än när avgörandet framstår som så uppenbart oriktigt all verkställighet skulle strida mot grunderna för vår rättsordning. I övrigt bör rättelse ske genom överklagande av det felaktiga beslutet i domstolslandet.

För egen del vill jag understryka att risken för felaktiga beslut måste bedömas som liten. Domstolarna kommer säkerligen bara att med största försiktighet utnyttja de möjligheter till tvångsmedel som finns i fall då ell vittne påstår att han är befriad från vittnesplikt enligt lagen i bosättnings-landet. Det lär därför höra till rena undantagen att fråga om alt vägra verkställighet uppkommer. Som påpekas i promemorian bör del emellertid inle vara uteslutet att göra en sådan bedömning för den händelse fråga om verkställighet uppkommer.

Någon kumulation blir inte aktuell om vittne som är bosatt i annat nordiskt land delgetts kallelse i domstolslandet. I detta fall blir nämligen den föreslagna lagen inte tillämplig. Återvänder han före förhöret till hemlandet, kan del ibland vara lämpligt att utfärda ny kallelse i enlighet med vittnespliktslagen (jfr 7.2.7).

Bestämmelserna om kumulation föreslås liksom vissa andra regler bli

Prop. 1974:95 101

tillämpliga även på personer i annat land som inte kallats enligl vittnespliktslagen men som ändå inställer sig frivilligt på parts begäran. Enligl min uppfattning talar åtskilligt härför. Särskilt bör beaktas all den som begärs hörd kan vara beredd att inställa sig frivilligt även i fall då de tidigare nämnda begränsningarna i vitlnesplikten medför, att domstolen inle kan utfärda kallelse. Han bör uppenbarligen inte bli sämre ställd därigenom.

9.2.7 Tvångsmedel mot vittne

Vid de nordiska överläggningarna har enighet uppnåtts om att inga andra tvångsmedel än böter (dock ej det i Danmark förekommande systemet med s.k. löpande böter), vite och förpliktande att ersätta rättegångskostnad får förekomma för att förmå vittne att inställa sig, så länge han inte uppehåller sig i domstolslandet. Hämtning över riksgräns skall således inle kunna ske. När vittnet anlänt till domstolslandet, blir de bestämmelser som gäller där tillämpliga. Den nu föreslagna ordningen anser jag innefatta en lämplig avvägning mellan berörda intressen.

Värdet av all kunna kalla vittne i annat nordiskt land är självfallet beroende av att påföljd som har ådömts ett vittne för underlåtenhet all fullgöra sina skyldigheter kan verkställas i bosäliningslandet. Fråga uppkommer då om gällande bestämmelser om verkställighet av avgöranden i annat nordiskt land utan vidare omfattar sådan verkställighet.

I annat nordiskt land ådömda böter och processviten kan indrivas här enligt 1963 års nordiska verkställighetslag. Beslut om förvandling av böter får inle verkställas, om betalning för böterna erläggs. Om böterna delvis gäldas, skall förvandlingsslraffel i motsvarande mån nedsättas. I kungörelsen angående tillämpningen av nämnda lag ges ytterligare bestämmelser i ämnet. Samarbetet enligt 1963 års lag har i jämförelse med den tidigare lagen (I948r758) om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom som meddelats i Danmark och Norge utsträckts till att omfatta processuella viten, vilka närmast motsvaras av rätlegångsböter i övriga nordiska länder med undantag av Finland. Härigenom har emellertid enligl uttalande i förarbetena inle lagils ställning till frågan i vilken ulslräckning man bör tvinga parter, vittnen och sakkunniga, som är bosatta i annat nordiskt land, att inställa sig vid svensk domstol. Della problem, som ägde samband med möjligheten att i de andra nordiska länderna delge kallelser och förelägganden i svenska rättegångar, angavs vara under övervägande på nordisk bas.

Enligt 1963 års lag kan vissa i annat nordiskt land meddelade beslut rörande rätlegängskostnad verkställas här. Därmed torde dock endast avses sådana kostnader som enligl 31 kap. RB kan utdömas i brottmål, däremot inte rättegångskostnad som ålagts vittne med stöd av 36 kap. 23 §

Prop. 1974r95 102

RB. Det är också mycket tveksamt, om verkställighet av iredje man ålagt rältegångskostnadsansvar kan ske här enligl lagen (1932r540) om erkännande och verkstäUighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Vid de nordiska överläggningar som ägl rum efter remissbehandlingen har man enats om att böter och viten skall kunna verkställas enligl 1963 års verkställighetslag och att 1932 års verkställighetslag skall äga tillämpning på rältegångskostnadsbeslut av nyss nämnt slag. Lösningen är visserligen inte idealisk, eftersom olika verkställighetslagar kommer att bli lillämpliga beroende på vad verkställigheten avser. Värdet av enhetliga verkstäl-lighelsregler är dock så stort, att den föreslagna ordningen bör accepteras. Erforderhga beslämmelser bör få sin plats i vittnespliktslagen.

9.2.8 Ersättning för inställelse

Nuvarande bestämmelser om ersättning för vittnesinställelse skiljer sig i flera avseenden mellan de nordiska länderna. Vid de nordiska överläggningarna har olika förslag till enhetlig lösning diskuterats. En metod skulle vara att uteslutande låta bestämmelserna i domstolslandet gälla, en annan att vid sidan därav tUlämpa bestämmelserna i bosättningslandel, om dessa är förmånligare för vittnet. Mol den första lösningen kan emellertid invändas, all vittne inle bör bli sämre ställd för all han skall inställa sig utomlands, och mot den andra, att ett kumulativt system skulle bli utomordentligt svårt att tillämpa. Man har därför enats om en särskild ordning för ersättning till den som kallals enligl lagstiftningen om nordisk vittnesplikl.

Ersättning skall alltid utgå av allmänna medel och avse nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust. Maximibeloppet bestäms för uppehälle till 20 svenska kronor, eller motvärdet i annat lands valuta, för varje påbörjad tidrymd om 12 limmar. Har den kallade utgift för nattlogi, höjs beloppet med ytterligare 70 kronor för varje övernattning. Ersättning för tidsspillan utgår med högst 100 svenska kronor per dag. Förskott skall alltid lämnas för resa och uppehälle. Förskott på reseersättning kan lämnas i form av färdbiljett. Förskott på ersättning för uppehälle kan begränsas till alt avse liden fram till inställelsen.

Den nu föreslagna ordningen synes mig vara väl avvägd. Lagen bör endast innehålla allmänna regler om rätlen till ersättning, medan närmare bestämmelser i ämnet får utfärdas i administrativ ordning. Härvid får bl.a. övervägas lämplig metod för översändande till ullandel av förskoll och färdbiljett m.m.

Vid de nordiska överläggningarna har även väckts frågan om part i viss utsträckning bör jämställas med vittne såvitt angår räll till ersättning av allmänna medel för kostnad med anledning av inställelse inför domstol i

Prop. 1974r95 103

annat nordiskt land. För Sveriges del erbjuder det numera gällande rätts-hjälpssystemel tillfredsställande möjligheter för part alt få ersättning för sina inställelsekostnader. Någon särskild bestämmelse i ämnet lorde därför inte behövas.

9.2.9 Ansvaret för osann och ovarsam utsaga

En viktig fråga är i vilken utsträckning straffansvar för oriklig vittnesutsaga avgiven inför domstol i elt nordiskt land kan krävas ul i exempelvis det land där vittnet är bosatt. Om sådan möjlighet till lagföring saknas, förlorar naturligen vitlnesplikten lätt i värde. Frågan har därför tilldragit sig avsevärt intresse vid de nordiska överläggningarna.

Bestämmelserna om mened i 15 kap. 1 § brottsbalken (BrB) syftar till att göra en effektiv domstolsverksamhet möjlig. Mened utgör ett brott mot statens judiciella funktion. Det får mot den bakgrunden förutsättas, att mened enligt BrB föreligger endast när osann uppgift har lämnats vid svensk domstol. Ell ytterligare stöd för den ståndpunkten ligger i kravet på att den falska utsagan skall ha lämnats under 'laga ed eller under försäkran som avgives i eds ställe'. Därmed avses endast lagstadgad ed till bekräftande av en utsaga. Hil hör viiinesed, sakkunniged enligl 40 kap. 9 § RB, bouppteckningsed enligl ärvdabalken eller giftermålsbalken samt bouppteckningsed och borgenärsed i konkurs, gäldenärsed enligl ackordslagen (I970r847), uimätningsed och gäldenärsed efter kallelse på okända borgenärer men däremot inte exempelvis domared eller tolked. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning beträffande ansvar för osann partsutsaga enligl 15 kap. 2 §och för ovarsam utsaga enligt 15 kap. 3 § BrB.

Vid överläggningarna om införande av nordisk vittnesplikl diskuterades på ett tidigt stadium frågan om en utvidgning av straffansvaret för osanna vittnesuppgifter till att avse också uppgifter som lämnats vid domstol i annat nordiskt land än domstolslandet. Från norsk sida framhölls all där gällande lagbestämmelser innefattade mened begången utomlands. Enligt vad som senare inhämtats torde detsamma gälla enligt finsk rätt. Från dansk sida har uttalats all man i samband med införandet av nordisk vittnesplikl avser att utfärda erforderliga lagbestämmelser. Det har från övriga nordiska länders sida fästs stort avseende vid att i svensk rätt införs bestämmelser som gör sådan lagföring möjlig även i Sverige.

I promemorian föreslås mot denna bakgmnd en utvidgning av straffansvaret för oriktiga uppgifter. Förslaget lar närmast sikte på utsagor frän personer som omfattas av vittnespliktslagen. Det krävs inte att utsagan avgetls under ed eller försäkran. Straff bör kunna dömas ul så snart någon vid vittnesförhör inför domstol i annat nordiskt land lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen. I promemorian förordas en ordning som innebär att bestämmelserna i 15 kap. 1,3,4, 14 och 15 §§ BrB skall äga tillämpning i nu berörda fall. Bestämmelser föreslås intagna i vitlnespliklslagen.

Prop. 1974r95 104

Motsvarande föreslås gälla för part som hörs under straffansvar. Undantag görs för vittne som enligl svensk eller finsk lag varit att anse som målsägande, om han vid liden för förhöret var bosatt i Sverige eller Finland.

Vad promemorian innehåller i denna del har mött kritik från åtskilliga remissinstanser. Kritiken gäller i första hand omfattningen av straffansvaret, krav på s.k. dubbel straffbarhet, tillämpning av utländska straffbestämmelser och brollsbenämning. Vidare diskuteras om erforderliga straffbestämmelser i stället bör tas in i BrB. Några remissinstanser är negativa till att en utvidgning av straffansvaret kommer till stånd.

Promemorieförslaget aktualiserar frågan i vad mån svensk strafflag över huvud bör göras tillämplig på utomlands begångna gärningar av del slag varom nu är tal. Med hänsyn till svårigheten all överblicka lagstiftningen i olika länder skulle del enligl min mening leda för långt all införa generellt syftande regler på området. Det får å andra sidan anses nödvändigt att med tanke på den nordiska vitlnesplikten skapa bestämmelser om ansvar för oriktiga utsagor som avges inför domstol i annat nordiskt land. Övervägande skäl talar därvid för att straffansvaret inle begränsas till utsagor av person, som kallats till domstolslandet med stöd av vittnespliktslagen. Som har berörts förut kan undantagsvis uppkomma fall, där svensk domstol i stället kallar vederbörande enligl RB. Den som inställer sig självmant i sådana situationer synes i straffhänseende inle böra behandlas annorlunda än den som har kallats enligl vittnespliktslagen.

Från svensk sida finns det knappast någon anledning all för en utvidgning av straffansvaret kräva, att vittnesförhör vid domstolar i andra nordiska länder sker i annan form än scm är bruklig där. Straff bör sålunda kunna ådömas den som vid vittnesförhör inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnat oriktig uppgift eller förtigit sanningen, oavsett om utsagan exempelvis avgelts under ed eller ej. Motsvarande bör gälla förhör med part. Den som enligt svensk rätt är att anse som målsägande bör dock under inga förhållanden kunna dömas till ansvar.

Vissa av de problemställningar som aktualiserats av remissinstanserna har lösts genom de ändringar i BrB, vilka trädde i kraft den I juli 1973 (prop. 1972r98). Jag syftar främst på bestämmelserna i 2 kap. 2 §, i vars andra och iredje stycken har införts regler om krav på dubbel straffbarhel. Della innebär bl.a. att en gärningsman inle kan dömas här för gärning som han har begått utomlands, om gärningen som sådan var straffri där den begicks, samt att strängare påföljd inte får ådömas än det svåraste straff som lagen på gärningsorten anger. Detta torde medföra att svensk domstol är skyldig att iaktta inle endast särskilda straffrihetsgrunder enligt gärningsortens lag ulan även straffnedsätlningsgmnder. Detta är av stor vikt, eftersom bestämmelsema härom i de övriga nordiska länderna vad gäller ansvar för oriktiga utsagor skiljer sig i flera hänseenden såväl inbördes som från svensk rätt.

Prop. 1974r95 105

Den lämpligaste lösningen av den föreliggande frågan är enligl min mening all skapa en ny brottstyp, nämligen beträffande uppsåtlig gärning av nu avsedd art osann utsaga inför nordisk domstol. Kriminaliseringen bör gälla den som under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnar osann uppgifi eller förtiger sanningen. Formen för avgivande av utsagan bör inle spela någon roll. Avseende skall endast fästas vid om gärningen kunnat medföra straff på gärningsorlen. Om utsagan här i landet skulle ha avgetls under laga ed eller försäkran som avges i eds ställe, bör påföljden bestämmas enligl vad som gäller för mened. Har utsagan lämnats av part i tvistemål, tillämpas samma straff-latilud som gäller för osann partsutsaga. Begås gärning av nu nämnt slag av grov oaktsamhet, bör brottet benämnas ovarsam utsaga inför nordisk domstol och påföljden bestämmas enligt vad som gäller för ovarsam utsaga.

De särskilda bestämmelserna i 15 kap. 4, 14 och 15 §§ BrB bör äga motsvarande tillämpning på gärningar av nämnda slag. Som jag tidigare sagt skall straffrihetsgrunder och straffnedsällningsgrunder enligl lagen på gärningsorlen alltid beaktas. Svårare straff får inle utdömas än vad som kunnat följa på brottet enhgt denna lag.

Jag föreslår med hänsyn till det anförda att bestämmelser om ansvar för nu behandlade broll införs i 15 kap. BrB genom en ny paragraf, 4 a §.

Beträffande innebörden av den nya paragrafen vill jag påpeka all en förutsättning för att straffansvar skall inträda givetvis är att gärningen är straffbar på gärningsorlen. Ansvar kan dock här i landet inle utkrävas i alla dessa fall. Som framgår av paragrafen begränsas straffansvaret av bestämmelsen i andra stycket. Men även andra bestämmelser måsle beaktas. Således kan inle den straffas som enligl 36 kap. 13 § RB här i landet inte skulle ha fåll avlägga ed eller försäkran. Är brottet osann partutsaga eller ovarsam utsaga, som begås av part, går däremot straffansvaret längre än om utsagan avgetts inför svensk domstol, eftersom undantag inte gjorts för utsagor som här i landet skulle ha ansetts avgivna under fritt partsförhör, jfr 43 kap. 6 § RB.

9.2.10 Editionsplikt

På grundval av vad som dryftats vid de nordiska överläggningarna föreslås i promemorian att den som enligl vittnespliktslagen kallas till domstol i annat nordiskt land även skall vara underkastad viss editionsplikl. Skyldigheten all la med sig och förete skriftiig handling föreslås begränsad på samma sätt som skyldigheten att vittna. Den omfattar endast den som faktiskt skall höras som vittne, målsägande eller part. Nära anhörig, som utnyttjar sin rätt att vägra vittna, kan alltså inte åläggas att förete handlingar, som han innehar. Den som enligl domstolslandets lag

Prop, 1974r95 106

eller lagen i det land där han är bosatt inte får höras eller kan vägra yttra sig, skall enligt promemorian inte underkastas editionsplikt. I promemorian föreslås att editionsplikten regleras närmare i vitlnespliklslagen efler mönster av 38 kap. RB.

Del är enligt min mening naturligt att frågan om editionsplikt i sakligt hänseende regleras på väsentligen del sätt som förordas i promemorian. Del förefaller dock lämpligare all liksom beträffande övriga regler i vittnespliktslagen från formell synpunkt konstruera erforderliga bestämmelser som undantag från eller tillägg till RB. Vad gäller de begränsningar i edilionsplikten som anges i 38 kap. 2 § RB bör i viltnespliktslagen lämpligen utsägas att uiöver RBrs reglering motsvarande bestämmelser i det land där vittnet är bosalt även skall tillämpas. Beträffande den särskilda bestämmelsen i 38 kap. 5 § RB om handräckning bör klargöras att denna inte skall tillämpas annat än när handlingen finns här i landet. Med den lösning av frågan om editionsplikl som jag nu har förordat undviks det tolkningsproblem som en remissinstans tagit upp såviti rör målsägandes ställning i förevarande avseende.

9.2.11 Immunitet

I promemorian föreslås alt en särskild immunitetsregel införs i vittnespliktslagen. Den har utformats i nära överensstämmelse med artikel 12 i 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brotlmål (brotlmålskonventionen). I promemorians lagförslag anges bl.a. att den som efter kallelse inreser till landet för att höras enligl vittnespliktslagen inle får åtalas eller straffas på grund av brott som han begått före inresan. Han får inte heller för sådant brott utlämnas till annat land än det varifrån han kommer.

Några remissinstanser har anmärkt, all ullrycket 'åtalas eller straffas' inte täcker alla de situationer som anges i artikel 12 i brottmålskonventionen. Remissinstanserna föreslår att bestämmelsen utformas i enlighet med nämnda artikel så all även andra frihetsinskränkningar blir undantagna.

Det nu diskuterade uttryckssättet överensstämmer med motsvarande ullryck i 7 § lagen (1959r254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. Vid de nordiska överläggningarna i frågan har enighet uppnåtts om del förslag som promemorian innehåller. Någon skillnad i sak i förhållande till brotlmålskonventionen är inte avsedd. Den som inreser hit får således inte på grund av tidigare brott underkastas tvångsmedel som anhållande, häktning m.m. Delsamma får anses gälla exempelvis sådan handräckning som anges i 7 § iredje stycket lagen (I964r542) om personundersökning i brotlmål.

Det är enligt min mening erforderligt alt en särskUd immunitetsregel skapas för dem som hörs enligt vitlnespliklslagen. Den regel härom som föreslås ingå i lagen torde ge tillräckligt skydd för den kallade. Anledning

Prop, 1974r9S 107

att frångå den formulering varom nordisk enighet uppnåtts föreligger inle.

Vid remissbehandlingen har även en annan fråga tagits upp till diskussion, nämligen i vad mån den föreslagna immunitetsregeln skyddar även personer som är utvisade eller förvisade från landet och som ulan att först ha inhämtat erforderligt tillstånd reser hit för att inställa sig inför domstol.

Skyldighet att inställa sig vid svensk domstol föreligger enligl den nu föreslagna vittnespliktslagen för den som är bosall och uppehåller sig i annat nordiskt land. Medborgarskapet är således ulan betydelse. Med hänsyn härtill och till konstruktionen i övrigt av inslällelseskyldighelen kan konflikt uppslå mellan kravet på att vederbörande inställer sig inför domstolen, å ena sidan, och den svenska utlänningslagstiftningen, å andra sidan. Det lorde vara tillräckligt alt erinra om följande. Dom eller beslut om förvisning eller beslut om utvisning skall innehålla förbud för utlänningen all återvända hil. Överträdelse bestraffas. Tillstånd för utiänning att utan hinder av förvisning eller utvisning göra kort besök här för angelägenhet av synnerlig vikt meddelas av Kungl. Maj rt eller invandrarverket.

Av det anförda framgår att den som kallas till svensk domstol med stöd av vittnespliktslagen undanlagsvis kan vara hindrad alt inställa sig på grund av omständigheter som han inte råder över eller vara nödgad att söka tillstånd för inresa. Är domstolen okunnig om hindret, kan det medföra all påföljd felaktigt utdöms för utevaro.

En radikal lösning är självfallet att helt göra undantag för nu berörda hinder och låta kallelsen som sådan medföra rätt till inresa och vistelse i landet. För en sådan lösning talar all regleringen skulle bli enkel och all kravet på en generell inställelseskyldighet skulle kunna upprätthållas. Häremot kan sägas att möjligheten till kontroll av vissa utlänningar blir mindre och att en inom landet inle önskvärd utlänning skulle tillåtas inresa även i fall där efter nuvarande regler en begäran om tillstånd till inresa borde avslås.

En annan lösning är alt i förekommande fall ålägga den kallade att före inresan söka erforderligt tillstånd. Vid avslag måste då inställelseskyldigheten efterges. En sådan ordning förefaller dock osäker och opraktisk.

I samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordar jag i stället att man tillämpar en ordning som innebär att frågan om tillstånd till inresa är avgjord redan innan domstolen utfärdar kallelse. Domstolen bör således alltid inhämta upplysning om någol hinder för inresa föreligger. Erforderhga upplysningar lorde i de flesta fall kunna lämnas av polismyndighet, i brådskande fall även per telefon. Om det finns särskild anledning anta att hinder föreligger, bör domstolen inhämta besked från invandrarverket. Om hinder för inresa undantagsvis skulle visa sig föreligga, har invandrarverket att på begäran av domstolen pröva om tillstånd kan lämnas. Meddelas tillstånd, översänds det till domstolen. Tillståndet bifogas sedan kallelsen. Meddelas inte tillstånd, får kallelse inle utfärdas.

Prop, 1974r95 108

De bestämmelser som behövs för genomförande av nu angivna rutin lorde kunna utfärdas i administrativ ordning.

9.2.12 Målsägande

Förhör med målsägande utgör en viktig upplysningskälla i brottmål. Del är därför angelägel all målsägandeförhöret inte lämnas utanför den föreslagna lagstiftningen. Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet om att samma inslällelseskyldighet bör gälla för målsägande som för vittne. Jag vill i sammanhanget erinra om alt den, som enligl svensk rätt är att anse som målsägande, i Danmark och Norge hörs som vittne.

1 promemorian framhålls att övervägande skäl talar för all sådan målsägande, som i hemlandet skulle ha hörts som vittne, här i landet hörs enligt de bestämmelser som gäller i fråga om målsägande. Jag delar denna uppfattning.

Jag har tidigare berört användandet av tvångsmedel mol vittne och ansvaret för oriklig utsaga av vittne. I Sverige får påtryckningsmedel inle användas för all förmå målsägande att yttra sig och han kan inte straffas för oriklig utsaga. Under de nordiska överläggningarna har man från dansk och norsk sida förklarat sig beredd all göra motsvarande undantag för den som kallas till dessa länder från Sverige och enligt svensk räll är att anse som målsägande. Del kan förutsättas all samma ordning införs i Island. Motsvarande gäller den speciella regel, som i Finland tillåter målsägande all under sanningsförsäkran yttra sig om hur stor skada han lidit.

9.2.13 Partsförhör

Som framgår av promemorian har under de nordiska överläggningarna övervägts att införa plikt för part att inställa sig personligen vid domstol i annat nordiskt land. Bestämmelserna om personlig inställelse är mest långtgående i Sverige. Enighet har uppnåtts om att införa inställelseskyldighet för part i mål eller ärende som rör vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskap till barn utom äktenskap. Detta innebär enligt min mening en betydande förbättring i förhällande till nuläget.

Förulsällningarna för att inkalla part bör vara desamma som för att inkalla vittne eller målsägande. Även ställföreträdare för part bör för Sveriges vidkommande omfattas av inställelseplikten.

9.3 Nordisk överenskommelse om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning

Som har nämnts tidigare är Sverige anslutet till en rad olika multilaterala överenskommelser om inbördes bistånd med delgivning och bevisupptagning. Överenskommelserna reglerar bl.a. sättet för översändande av

Prop. 1974r95 109

begäran om sådan rättshjälp, behovet av översättning av handlingar i ärendet och uppkommande kostnader för rättshjälpen. I fråga om översändande av framställning gäller som regel att det skall ske antingen på konsulär eller diplomatisk väg (1954 års civilprocesskonvention) eller genom hänvändelse till ett särskilt utsett centralorgan i den anmodade staten (1959 års brotlmålskonvention och 1965 års delgivningskonvenlion). Översättning av handling som skall delges krävs i princip inle, om den som söks för delgivning frivilligt tar emot handlingen. Vid bevisupptagning gäller däremot ell generellt krav på översättning av framställning härom. Kostnaden för rättshjälpen bärs i princip av den stat som lämnar biståndet. Undanlag medges dock bl.a. för vad som utgått till vittne eller sakkunnig. För alla nu berörda frågor gäller att konventionerna inle lägger hinder i vägen för kompletterande eller avvikande bestämmelse i annan internationell överenskommelse.

Det s.k. skandinaviska rältshjälpsprotokoUet, vilkel gäller mellan Sverige, Danmark och Norge, modifierar de nämnda konventionerna på två punkter. Översändandet av framställning om delgivning eller bevisupptagning får ske genom direkt skriftväxling mellan domstol eller åklagarmyndighet i något av länderna och behörig myndighet i del land där åtgärden skall vidtas. Med undantag av kostnad för annan sakkunnigbevisning än blodundersökning bärs kostnaden för rättshjälpen helt av del anmodade landet.

1 samband med de nordiska överläggningarna om införande av en vittnesplikt över ländernas gränser har också frågan om a» vidga tillämpningsområdet för del skandinaviska rättshjälpsprotokollel aktualiserats. För all göra systemet med nordisk vittnesplikl effektivt har övervägts all utsträcka principen om direkt skriftväxling till att gälla också i förhållande till Finland och Island. I anslutning härtill har diskuterats de speciella språk- och kostnadsfrågor som en sådan reglering för med sig. Ytterligare har dryftats en utvidgning av rättshjälpsprotokollet till att avse även framställning om delgivning från annan statlig myndighet än domstol eller åklagarmyndighet.

Vid överläggningarna har uppnåtts enighet om att revidera rättshjälpsprotokollel i nu berörda hänseenden. Överläggningarna har resulterat i att de nordiska länderna undertecknat en överenskommelse om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning. Överenskommelsen är avsedd att ersätta rätlshjälpsprotokollet. Liksom detta innebär den nya överenskommelsen endast vissa begränsade avsteg från den konventions-reglering på området till vilken Sverige redan tidigare är anslutet. Del internationella samarbetet mellan de nordiska länderna förutsätts således liksom hittills i första hand vara baserat på nämnda Haagkonventioner och Europarådskonvenlion (se även 7.4).

Art. 1 i den nordiska överenskommelsen slår fast grundsatsen om direkt skriftväxling mellan berörda statliga myndigheter i de fördragsslutande

Prop. 1974r95 110

länderna. Den utvidgade giltigheten av denna princip bör verksamt kunna bidra till att systemet med nordisk vittnesplikl kommer alt tillämpas på ell smidigt sätt. Även i andra situationer då behov av rättshjälp uppkommer torde den direkta skriftväxlingen mellan de nordiska länderna bli av stort värde för myndighetema. Med hänsyn till den livliga samfärdseln mellan Sverige och Finland blir av naturliga skäl fördelarna för svensk del särskilt märkbara beträffande förhållandel till Finland.

I fråga om delgivning innebär överenskommelsen all direkt skriftväxling får ske mellan alla berörda statliga myndigheter i länderna, dvs. inle bara mellan domstol eller åklagarmyndighet i elt land och behörig myndighet i annat land. Detta innebär en utvidgning i förhällande till vad som gäller enligl det skandinaviska rättshjälpsprotokollet. Någol hinder mol all genomföra en sådan ordning föreligger inle. För åtskilliga statliga myndigheter bör del tvärtom vara till fördel all i delgiv ningsfrågor la kontakt direkt med behörigt organ i annat nordiskt land.

Beträffande bevisupptagning gäller enligl såväl 1954 och 1970 års Haagkonventioner som brottmålskonventionen att framställning härom endast kan göras av judiciell myndighet. Den nordiska överenskommelsen rubbar inte ländernas konventionsbundna åtaganden på denna punkt. Rätt att göra framställning om bevisupptagning tillkommer således även i fortsättningen endast judiciell myndighet.

I motsats till det skandinaviska rättshjälpsprotokollel upptar den nya överenskommelsen inte några detaljregler om tillvägagångssättet vid översändande av framställning om delgivning eller bevisupptagning, t.ex. beträffande vilken myndighet som är behörig alt la emot framställning, antal behövliga avskrifter o.d. Den ordning som f.n. gäller i förhållandet mellan Sverige, Danmark och Norge angående inbördes rättshjälp bör emellertid självfallet tillämpas också i fortsättningen. För svenskt vidkommande bör framställning om delgivning från annat land liksom hittills sändas till vederbörande länsstyrelse och framställning om bevisupptagning till vederbörande domstol. Från finsk sida har man förklarat att motsvarande bör gälla framställningar till Finland. Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet om alt länderna skall lämna varandra behövliga upplysningar om vilka myndigheler som är behöriga att ta emot framställningar. För Sveriges del lorde på grundval av sådana upplysningar erforderliga bestämmelser i ämnet få utfärdas i administrativ ordning.

Ett särskilt spörsmål är i vilken utsträckning del är möjligt all delge tilltalad i brotlmål viiessanktionerad kallelse i annat nordiskt land. Från dansk och norsk sida har vid de nordiska överläggningarna anförts betänkligheter mot all tillåta delgivning av sådana kallelser på eget territorium . Från finsk sida har man däremot förklarat sig beredd att undanröja de hinder, som f.n. finns i finsk rätt beträffande delgivning av utländsk stämning i brottmål. Delta lorde komma all ske i samband med all Finland

Prop. 1974r95 111

tillträder brottmälskonventionen. Vad gäller förhållandet mellan Sverige och Finland lär således efter nämnda tidpunkt inte komma all möta något hinder att översända begäran om delgivning av stämning i brotlmål och kallelse av tilltalad i enlighet med den nya överenskommelsen mellan de nordiska länderna.

Som nyss har nämnts gäller överenskommelsen för alla berörda statliga myndigheter. För Finlands del handhas vissa rättsvårdande funktioner alltjämt av kommunala organ. Överenskommelsen upptar därför det undantaget att för finskt vidkommande även rådstuvurätt, magistrat, sladsfiskal och stadsfogde äger göra framställning om rättshjälp direkt hos behörig myndighet i annat nordiskt land.

Vid de nordiska överläggningarna har även berörts frågan om t.ex. kallelse enligl vittnespliktslagen bör kunna sändas direkt till den person som skall höras. Man har emellertid enats om all f.n. inle låta överenskommelsen omfatta sädan direkt kommunikation mellan myndighet och enskild. Frågan om s.k. postdelgivning mellan de nordiska länderna lämnas sålunda åt sidan. Enligl min mening lorde denna fråga lämpligen böra bli föremål för förnyat övervägande i samband med all den svenska delgivningslagstiftningen ses över.

Det ligger i sakens natur att en utvidgning av den direkta skriftväxlingen mellan myndigheter inom Norden aktualiserar språkproblem som kräver särskilda överväganden 1 överenskommelsen ingår regler i ämnet i art. 2 och 3. Regleringen innebär följande.

Framställning om delgivning eller bevisupptagning skall enligt art. 2 vara avfattad på svenska, danska eller norska eller åtföljas av översättning till ett av dessa språk. Detsamma gäller handlingar som bifogas framställningen. Detta medför alt någol översättningsarbete inle behöver ulföras genom svenska myndigheters försorg. Inkommer framställning i översalt skick, skall översättningen vara bestyrkt av myndighet eller lämplig person.

Särskilda regler har meddelats beträffande handling som skall delges. Sådan handling behöver inle vara översatt till svenska, danska eller norska, om den som söks för delgivning frivilligt mottar handlingen. Härmed avses endast personlig delgivning. Vid remissbehandlingen av promemorian har anmärkts att frivilligheten som sådan inte rent allmänl kan vara ett kriterium på att översättning är onödig. Jag vill med anledning härav erinra om att från svensk sida gjorts del förbehållet beträffande art. 16 i brotlmålskonventionen att s.k. tvångsdelgivning kommer att ske endast om delgivningshandlingen är översatt till svenska språket. Den delgivande myndigheten bör vid tillämpning av den nu ifrågavarande regeln i den nordiska överenskommelsen givelvis upplysa-den som skall delges om hans räll till översättning, om det av omständigheterna framgår att han inte förstår det språk, varpå handlingen är avfattad. Jag delar därför inle farhågorna för all regeln skall få otillfredsställande konsekvenser för den enskilde.

prop. 1974r95 112

Vid de nordiska överläggningarna har enighet uppnåtts om att delgivningsmyndigheten också i annat fall bör kunna undantagsvis efterkomma en framställning om delgivning som inte är åtföljd av översättning, nämligen om ett sådant förfarande är försvarligt från rättssäkerhetssynpunkt. Härmed åsyftas t.ex. tvångsdelgivning med den som uppenbarligen behärskar det aktuella språket. Det är enligt min mening inle rimligt att fordra att en handling på finska språket måste översättas till svenska för att kunna delges i Sverige med finsktalande person.

Överenskommelsen innebär vidare att krav på översättning till danska, norska eller svenska upprätthålls även beträffande delgivningsbevis och handlingar som föranletls av delgivningsframställningen, exempelvis hindersbevis.

Protokoll över bevisupptagning och tillhörande handlingar skall enligl art. 3 upprättas på språket i det land där bevisupptagningen görs. Det anmodande landet kan dock begära att översättning skall ske till danska, norska eller svenska. Sådan begäran bör i allmänhet göras redan i framställningen, om översättning behövs. För svensk del får detta särskild aktualitet vid hänvändelse till finsk domstol med begäran om bevisupptagning.

Enligt art. 4 skall kostnaden för delgivning och bevisupptagning i princip helt bestridas av det anmodade landet. Ett undanlag utgör kostnaden för annan sakkunnigbevisning än blodundersökning, vilken får återkrävas. Denna reglering överensstämmer med vad som gäller enligt det skandinaviska rättshjälpsprotokollel och innebär bl.a. stora fördelar för part som begär bevisupptagning.

Regleringen innebär ell stort tillmötesgående från främst finsk sida. Snabbheten och säkerheten i översättningsarbetet främjas bäst om det utförs i ett land, som är Ivåspråkigi. För att detta inle skall bli alltför ekonomiskt betungande har en särskild undantagsregel tagits in i art. 4. Har begäran om rättshjälp — härmed jämställs begäran om översättning enligl art. 3 — föranlett avsevärd kostnad för översättning till eller från ett annat språk än danska, norska eller svenska, får kostnaden återkrävas från den stat som gjort framställningen. Detta kan bli aktuellt i väsentligen två typfall. Det ena är all t.ex. finsk myndighet nödgas översätta handling som härrör från annat nordiskt land till finska i samband med delgivning av handlingen i Finland. Det andra är all exempelvis svensk domstol i samband med bevisupptagning i Island framställt sådant önskemål om översättning som sägs i art. 3.

Som framgår av den lämnade redogörelsen förenklar och förbättrar den nya nordiska rätlshjälpsöverenskommelsen samarbetet mellan länderna i flera viktiga hänseenden. Jag förordar därför att Sverige tillträder överenskommelsen.

Prop. 1974r95 113

9.4 1970 års bevisupptagningskonvention

9.4.1 Frågan om ratificering av konventionen

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt har sedan länge pågått ett arbete med att revidera bestämmelserna i 1954 års civilprocesskonvention. Ett led i della arbete har varit tillskapandet av 1965 års delgivningskonvenlion, som ersätter bestämmelserna om delgivning! 1954 års konvention — liksom även i 1905 års civilprocesskonvention — i förhållandet mellan länder som tillträtt båda konventionerna. Delgivningskonvenlionen innebär bl.a. den nyheten att framställning om delgivning kan göras direkt från domstol i ett land till ett särskilt centralorgan i ett annat land. Till konventionen har utom Sverige, Danmark, Finland och Norge anslutit sig ett lO-lal stater, däribland Frankrike, Storbritannien och USA.

Vid Haagkonferensens elfte session antogs elt förslag till konvention om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (bevisupplagningskonventionen). Konventionen öppnades för undertecknande den 18 mars 1970. Den är i flera avseenden en parallell till delgivningskonventionen. 1 förhållandet mellan länder som har tillträtt bevisupplagningskonventionen ersätter denna bestämmelserna om bevisupptagning i 1905 och 1954 års civilprocesskonventioner, i den mån länderna också är anslutna till dessa.

För all åstadkomma ett enklare och snabbare förfarande än enligl de äldre konventionerna innefattar bevisupptagningskonventionen ett nytt system för översändande av framställningar om bevisupptagning. Det nya systemet motsvarar det som i fråga om delgivningsframställningar infördes genom delgivningskonvenlionen och innebär att varje fördragsslulande stat utser ett centralorgan dit framställningar om bevisupptagning kan sändas direkt frän myndighet i annat fördragsslutande land.

Även i andra avseenden innebär bevisupptagningskonventionen nyheter. Sålunda har frågor om bevisupptagning i annat land genom där stationerad diplomatisk eller konsulär personal eller genom särskilt utsedd person (commissioner) blivit föremål för närmare reglering i konventionen. Utöver en kodifiering av praxis innebär denna reglering ell klargörande av vilka befogenheter som tillkommer den som tar upp bevis i sådan ordning. Konventionens beslämmelser om bevisupptagning utom rätta genom särskilt utsedd person har möjliggjort anslutning från t.ex. USA, som står utanför 1954 års konvention och dess föregångare.

Stat som har anslutit sig till bevisupplagningskonventionen är skyldig alt vid bevisupptagning genom domstol använda sina interna tvångsmedel för genomförande av den begärda åtgärden. Del gäller inle bara i förhållande till vittne eller annan sådan förhörsperson utan också i förhållande till part. Möjlighet saknas till förbehåll i detta hänseende. Enligt 1954 års konven-

8 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 95

Prop. 1974r95 114

tion föreligger inte någon sådan skyldighet visavi part. En anslutning till bevisupplagningskonventionen kan därför i vissa situationer öka möjligheterna att ta upp bevis utomlands i indispositiva tvistemål.

Av avgörande betydelse för frågan om svensk anslutning till konventionen bör givetvis vara vUka praktiska fördelar för de svenska domstolarna som kan följa härav. Vid remissbehandlingen av den promemoria i ämnet som år 1972 upprättats inom justitiedepartementet har tanken på anslutning till konventionen fått ett positivt mottagande. Enhgt de hörda domstolarnas uppfattning medför en anslutning till konventionen en förenkling i förhållande till vad som nu gäller. De remissinstanser, som närmast har att företräda synpunkter från näringslivet, tillstyrker likaså att en anslutning kommer tUl stånd.

För ett ställningstagande till frågan om ratificering av bevisupptagningskonventionen är det också av värde att i görligaste mån undersöka hur systemet med att domstol i elt land vänder sig till elt annat lands centralorgan fungerar i praktiken. Konventionen är f.n. i kraft endast i förhållandet mellan Danmark, Norge och USA. Erfarenheterna från de båda nordiska ländernas sida är inte särskilt omfattande och några bestämda slutsatser härav kan därför knappast dras. Motsvarande ordning med centralorgan finns som nämnts redan införd genom delgivningskonventionen. De erfarenheter som för svensk del vunnits beträffande tillämpningen av denna konvention har inle varit enbart goda. Kontakten mellan svenska domstolar och utiändska centralorgan har sålunda i vissa fall inte fungerat med önskvärd snabbhet. Detta har särskilt gällt i förhållandel till USA. Den omständigheten all vissa inilialsvårigheler har kommit till synes vid tillämpningen av systemet med centralorgan som mottagande instans bör emellertid enligt min mening inte tillmätas utslagsgivande betydelse i sammanhanget. Jag vill här ytterligare .peka på följande.

Vid en förfrågan som i början av detta år gjorts genom utrikesdepartementets försorg hos ett antal andra stater som tillhör Haagkonferensen har framkommit att åtskUliga länder visar en positiv instäUning lUI konventionen. De inhämtade upplysningarna ger anledning anta att anslutningen till konventionen kommer att bli förhållandevis stor. Man bör kunna räkna med all hittillsvarande svårigheter vid tillämpningen av systemet med centralorgan kommer att övervinnas i takt med att allt fler länder ansluter sig och samarbetet med centralorganen utvecklas ytterligare.

Vid de nordiska överläggningar som förekommit rörande införandet av en gemensam nordisk vittnesplikl m.m. har även frågan om anslutning till bevisupplagningskonventionen berörts. Från finsk sida har uttalats all man avser att tillträda konventionen under den närmaste liden. Vidare har från de övriga nordiska ländernas sida framförts som en fördel, om den avsedda nordiska överenskommelsen om samverkan vid delgivning och bevisupptagning kan bygga på att samtliga nordiska länder är bundna av i

Prop. 1974r95 115

huvudsak samma konventioner på det internationella rättsliga samarbetets område. Från svensk sida har vid överläggningarna uttalats förståelse för en sådan ståndpunkt.

Det bör allmänt sett vara angeläget att främja en utveckling mol mer direkta kontakter mellan domstolar och andra myndigheter i olika länder. Bevisupplagningskonventionen utgör ett värdefullt led i denna utveckling. Jag förordar därför att Sverige tillträder konventionen.

9.4.2 FörbehåU, förklaringar m.m. vid tillträde tiU konventionen

Enligl art. 33 kan stat vid undertecknande eller ratifikation göra förbehåll om att helt eller delvis utesluta tillämpningen av art. 4 andra stycket, som innebär skyldighet att motta framställningar om bevisupptagning på engelska och franska. Vidare får förbehåll göras på så sätt all lillämpningen utesluts av konventionens andra kapitel om bevisupptagning genom konsulär eller diplomatisk tjänsteman eller särskilt utsedd person.

1 promemorian föreslås att framställningar på engelska skall godtas men att förbehåll görs mot framställningar på franska. Flera remissinstanser har kritiserat förslaget i denna del.

Äv skäl som anförs i promemorian anser jag att något förbehåll inle bör göras beträffande framställning på engelska. Samma skäl talar emellertid enligt min mening för att även godta framställningar på franska. Det kan inle främja rättssäkerheten och snabbheten i förfarandet om handlingarna i fransktalande länder först måste översältas till engelska. Jag förordar därför att konventionens reglering i art. 4 andra stycket godtas i dess helhet. Det översättningsarbete, som måste utföras här i landet, lorde i första hand få ske genom utrikesdepartementets försorg.

I den till konventionen hörande rapporten anförs bl.a. att godtagandet av framställningar på engelska och franska medför en presumtion för att svarshandlingarna utfärdas på samma språk. I promemorian föreslås att man från svensk sida i samband med ratificering uttryckligen förklarar all man inte förbinder sig att utfärda bevisupptagningshandlingarna på annat språk än svenska. Frågan är inle direkt reglerad i konventionen. Med hänsyn till att bevisupptagningshandlingarna normalt är av ganska stort omfång, är det enligt min mening i allmänhet skäligt att översättningsarbetet betalas av den som begärt bevisupptagningen. En förklaring av det slag som föreslås i promemorian är därför befogad. Detta utesluter givetvis inte att mindre omfattande handlingar översätts genom svensk försorg eller att särskilt tillmötesgående visas länder, som uppenbarligen har svårt alt åstadkomma översättning från svenska.

Som framgår av promemorian förekommer redan nu i praxis bevisupptagning genom konsul. Några olägenheter härav har inte visat sig. Anledning saknas till anlagande att övriga i konventionen behandlade former för bevisupptagning utom rätta skulle leda till särskUda problem.

Prop. 1974r95 116

Jag delar därför den i promemorian angivna ståndpunkten att förbehåll inte bör göras mot kapitel II i konventionen.

Det är dock nödvändigt alt möjlighet ges till viss kontroll av denna verksamhet. Av della skäl bör Sverige avge förklaring enligl art. 15 andra slyckel att särskilt tillstånd krävs för bevisupptagning genom diplomatisk eller konsulär tjänsteman. Äv samma skäl bör förklaring enligt art. 16 andra stycket och art. 17 andra stycket inte avges. Härigenom erhålls kontroll av bevisupptagningen i varje enskilt fall. Det är enligl min uppfattning självklart att tvångsmedel inle får komma till användning vid bevisupptagning utom rätta. Förklaring enligt art. 18 skall således inle heller avges.

En remissinstans lar upp frågan om offentiighetsprincipen skall gälla vid förhör inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman. Del lorde möta betydande svårigheter att här tvinga fram en tillämpning av svensk lag. Jag vill dock i detta sammanhang erinra om all den tUlslåndsgivande myndigheten enligt art. 19 äger rätt att uppställa vissa villkor och närvara vid bevisupptagningen.

Enligl art. 35skall stat vid tillträde till konventionen lämna underrättelse till det nederländska utrikesministeriet om de förklaringar m.m. som staten önskar göra enligt olika bestämmelser i konventionen. I de frågor som berörs av art. 35 vill jag nämna följande.

Enigheten är allmän om att UD bör utses till centralorgan för mottagande av utländska framställningar enligl konventionen (art. 2). Någol hinder torde i och för sig inte möta mot att utnyttja UD också som avsändande myndighet till ullandel. Enligt min mening bör dock den åsyftade direkta skriftväxlingen mellan avsändande domstol och centralorgan komma till stånd i görligaste mån. Det är vidare enligt min mening uppenbart att UD bör utses till den myndighet, som har att lämna tillstånd enligl art. 15-17.

Som föreslås i promemorian bör förklaring enligt art. 4 fjärde slyckel avges all framställningar på danska och norska godtas.

Enligl art. 8 kan förklaring avges att domare vid ansökande myndighet får närvara, när bevisupptagningen sker. 1 enlighet med nuvarande praxis i Sverige torde sådan förklaring böra avges. Detta har betydelse om enligl svensk lag förhandling skall hållas inom stängda dörrar. Något särskilt tillstånd till närvaro i det enskilda fallet bör inle krävas. I sammanhanget kan påpekas, att närvarorätten inle innebär rätt att delta i handläggningen.

Den som avses med framställning om bevisupptagning får enligl art. 11 första stycket vägra att efterkomma vad som begärs av honom, om han har rätt eller skyldighet därtill enligl den anmodade statens lag eller under vissa förutsättningar den anmodande statens lag. Förklaring kan enligt andra stycket dessutom avges om erkännande av sådan rättighet eller skyldighet enligl lagen i annan stat än de nu nämnda. Promemorian behandlar inle denna fråga. Enligl 7 § lagen (1946r816) om bevisupptagning

Prop. 1974r95 117

ål utiändsk domstol skall beaktas den ansökande statens bestämmelser i nu angivet hänseende. Något behov av ytterligare reglering synes inte föreligga. Förklaring enligl art. 11 andra stycket bör därför inte avges.

Som föreslås i promemorian bör framställning om bevisupptagning som avser 'pre-lrial discovery of documents' inte efterkommas. Förklaring enligt art. 23 bör därför avges.

Någon förklaring enligt art. 27 lorde inle behöva göras. Vad gäller Sveriges förhållande till övriga nordiska länder hksom till stater, med vilka Sverige eljest har ingått separata överenskommelser om inbördes rättshjälp (Frankrike och Storbritannien), följer av art. 28 och 32 alt bevisupplagningskonventionen i princip inte inverkar på gihighelen av regler som modifierar konventionens bestämmelser i olika hänseenden.

Jag förordar sammanfattningsvis all Sverige vid tillträde till konventionen avger förklaring dels enligt art. 4 fjärde stycket all framställningar på danska och norska språken godlas, dels enligt art. 8 att domare som där avses får närvara när den begärda åtgärden vidtas, dels enligt art. 15 andra slyckel att särskih tillstånd krävs för bevisupptagning, som avses i artikelns första slycke, dets enligt art. 23 att framställning om bevisupptaging, som avser 'pre-lrial discovery of documents', inle kommer att efterkommas. Underrättelse bör vidare lämnas om att utrikesdepartementet är sådan myndighet som avses i art. 2 och art. 15-17. Slutiigen bör avges förklaring att Sverige inte förbinder sig all utfärda handlingar rörande verkställd bevisupptagning på annat språk än svenska.

9.4.3 Lagstiftningsfrågor

Som framhålls i promemorian föranleder ett svenskt tillträde till konventionen vissa mindre ändringar i lagen (I946r8l7) om bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen (I946r8l6) om bevisupptagning åt utiändsk domstol.

Konventionen innehåller i art. 3 utförligare bestämmelser om vad en framställning skall innehålla än 3 § första stycket lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol. Bestämmelserna i konventionen är sådana, att de bör gälla framställningar även utanför konventionens tillämpningsområde. I promemorian föreslås att de bestämmelser som behövs i fortsättningen får utfärdas i administrativ ordning. Hinder häremot synes inte föreligga och praktiska skäl talar för en sådan lösning. Jag biträder därför promemorians förslag i denna del. Delsamma gäller den föreslagna ändringen i paragrafens andra slycke.

Art. 8 i konventionen innehåller som förul nämnts bestämmelser om närvarorätt för domare vid ansökande myndighet, när den begärda åtgärden vidtas. I del föregående har förordals all bestämmelsen görs tillämplig i Sverige genom särskild förklaring samt att särskilt tUlstånd till närvaro i det enskilda fallet inle skall krävas. Som framhålls i prome-

Prop, 1974r95 118

morian saknas anledning alt begränsa närvarorätten tUl bevisupptagning enligt denna konvention. Jag förordar därför att en särskild bestämmelse införs härom som ett nytt slycke i 5 § lagen om bevisupptagning ål utländsk domstol.

Har den ansökande myndigheten begärt all viss form skall iakttas vid bevisupptagningen, skall denna enligt art. 9 andra stycket användas, om det inte är oförenligt med lagen i den anmodade staten eller omöjliggörs på grund av intern praxis i denna stat eller praktiska svårigheter. Denna regel torde som anförs i promemorian få uppfattas som nägot mer restriktiv än motsvarande föreskrift i 8 § andra stycket lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol. Det är därför enligt min mening erforderligt att lagbestämmelsen kompletteras med en regel, som svarar mot konventionens innehåll i denna del. Regeln bör begränsas till tillämpningsområdet för den nya konventionen. Med anledning av att en remissinstans tagit upp frågan om tillåtligheten av s.k. korsförhör vill jag erinra om att denna form för bevisupptagning inte är oförenlig med svensk lag (jfr SOU 1938r43 S.400).

I 1 § lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol anges vilka bevis svensk domstol får begära upptagna i utlandet. En remissinstans har ansett att lagens ståndpunkt är onödigt restriktiv och förordar att lagen anpassas till konventionen. Vad bevisupplagningskonventionen i denna del innehåller skiljer sig inte från motsvarande reglering i 1954 års Haagkonvention. Vid tillträdet till sistnämnda konvention ansågs det inte föreligga behov av ändring i lagen. De erfarenheter som har vunnits i tiden därefter föranleder inle till annat ståndpunktstagande.

Ett tillträde till konventionen aktualiserar också vissa andra spörsmål. Hil hör frågor om vilkel språk som skall användas i framställning från svensk domstol, kostnaden för bevisupptagning och förfarandet i övrigt vid tillämpning av konventionen. De bestämmelser som behövs i sådana hänseenden torde kunna meddelas av Kungl. Majrt.

9.5 Ikraftträdande

Vid de nordiska överläggningarna har ansetts önskvärt att de nya reglerna om nordisk vittnesplikl träder i kraft samtidigt i aUa de nordiska länderna. Det bör emellertid öppnas möjlighet att sätta i kraft lagstiftningen också i mer begränsad omfattning, exempelvis i förhållandel mellan några av länderna. På grund härav bör Kungl. Majrt bemyndigas all förordna om dess ikraftträdande. Detsamma gäller den föreslagna lagen om ändring i brottsbalken.

De förordade ändringarna i 1946 års lagstiftning om bevisupptagning bör träda i kraft samtidigi med att bevisupplagningskonventionen efter ratifikation blir bindande för Sverige. Också beträffande dessa lagändringar bör Kungl. Majrt bemyndigas att förordna om ikraftträdande.

Prop, 1974r95 119

10 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justiliedepartemenlet upprättats förslag till

1. lag om nordisk vittnesplikl m.m.,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (I946r817) om bevisupptagning vid utiändsk domstol,

4. lag om ändring i lagen (I946r816) om bevisupptagning ål utländsk
domstol.

11 Hemställan

Under åberopande av del anförda hemställer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen att dels antaga förslagen till

1. lagom nordisk vittnesplikl m.m.,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3.lag om ändring i lagen (1946r8l7) om bevisupptagning vid utländsk domstol,

4. lag om ändring i lagen (1946r8l6) om bevisupptagning åt utländsk domstol,

dels godkänna överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning.

dels godkänna konventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur i enlighet med vad jag förordat i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollelr Britta Gyllensten

Prop. 1974r9S 120

Bilaga I Promem orieförslaget Förslag till

Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om samverkan i rättegång

Artikel I

De fördragsslulande staterna meddelar i ensartad lagstiftning bestämmelser om skyldighet för vittne, målsägande eller part att inställa sig för förhör vid domstol i annan fördragsslutande stat och om därmed sammanhängande frågor samt om inbördes biträde vid delgivning och bevisupptagning (rättshjälp).

1 frågor som avses i första stycket får direkt skriftväxling ske mellan berörda statliga myndigheler i de olika staterna. Envar av de fördragsslutande staterna meddelar de andra staterna vilka myndigheler som är behöriga att mottaga framställning om delgivning eller bevisupptagning.

Artikel 2

Framställning om rättshjälp och tillhörande handlingar som är avfattade på annat språk än danska, norska eller svenska skall i erforderlig omfattning vara åtföljda av bestyrkt översättning till något av dessa språk. Handling som skall delges behöver dock ej översättas, om den som sökes för delgivning frivilligt mottager handlingen.

Första stycket första punkten gäller även bevis om delgivning eller annan handling som föranletls av delgivningsframställning.

Artikels

Protokoll och andra handlingar angående verkställd bevisupptagning avfattas på språket i den stal där åtgärden vidtagits.

Har handlingar som anges i första stycket avfattats på annat språk än danska, norska eller svenska språket, skall på begäran av den stat som gjort framställningen översättning ske till något av dessa språk.

Artikel 4

Föranleder framställning om rättshjälp avsevärd kostnad för översättning eller föranleds avsevärd kostnad av begäran enligt artikel 3 andra stycket, får kostnaden återkrävas av stat som gjort framställningen.

Annan kostnad för rättshjälp än som anges i första stycket bestrides av den stat inom vilken åtgärden vidtages. Kostnad for annan sakkunnigbevisning än bevisning om blodundersökning får dock återkrävas.

Prop. 1974r95 121

Artikel 5

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationshandlingarna
deponeras i----------- utrikesdepartementet.

Konventionen träder i kraft första dagen i den månad som börjar näst efter tre månader sedan samtliga fördragsslulande stater deponerat sina ratifikationshandlingar.

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och med den första dagen i den månad som börjar näst efter sex månader sedan uppsägningen skedde.

I övrigt skall gälla de bestämmelser om rättshjälp som finns i följande överenskommelser r

Haagkonventionen den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur.

Konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar,

Konventionen den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning.

Haagkonventionen den I mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.

Den i Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål.

Konventionen den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag,

Haagkonventiönen den 15 december 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur samt

(Haagkonventiönen den 18 mars 1970 cm bevisupptagning i ullandel i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur).

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknt denna överenskommelse.

Som skedde i ................. den ........ i ett exemplar på svenska,

danska, finska, isländska och norska språken, och såviti angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland.

Prop, 1974r95 122

Bilaga 2 Promemorieförslaget Förslag till

Lagom nordisk vittnesplikt

Härigenom förordnas som följer.

Förhör vid domstol här i riket med den som är bosatt i annat nordiskt land

1 § Bestämmelserna i 2-8 §§ äger tillämpning i fräga om den som vid
allmän domstol skall höras som vittne eller som målsägande i anledning av
åklagarens talan och som vid kallelsen är bosatt och uppehåller sig i
Danmark, Finland, Island eller Norge.

Vad i 2-5, 7 och 8 §§ stadgas i fråga om vittne eller målsägande gäller i tillämpliga delar part som skall inställa sig personligen i mål som rör vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskap till barn utom äktenskap och som vid kallelsen är bosall och uppehåller sig i land som anges i första stycket.

2 § Kallelse får utfärdas endast under förutsättning alt villnesutsagan
kan antagas få väsentiig betydelse för utgången i målet och att det är av
väsentlig betydelse för utredningen att vittnet höres vid svensk domstol.
Vid bedömande av frågan om vittne skall kallas beaktas målets betydelse
och de olägenheter vittnet kan komma all orsakas genom resvägens längd
eller eljest.

Kallelse till annan domstol än den vid vilken målet är anhängigt får ske endst om detta är oundgängligen nödvändigt.

Endast den som fyllt 18 år får kallas. Kallelsen utfärdas av domstolen, som fastställer och i kallelsen anger den kallelsefrist vittnet har räll till.

3 § Uteblir den som kallats, får han icke hämtas till rätten, om han ej uppehåller sig här i riket.

4 § 1 fråga om förhör med vittne gäller, förutom bestämmelserna i 36 kap. 3-6 §§ rättegångsbalken, motsvarande bestämmelser i den stat där vittnet är bosatt.

Prop, 1974r95 123

5 § Innehar den som höres som vittne eller målsägande skriftlig handling
som kan antagas äga betydelse som bevis, är han skyldig att förete hand
lingen för rätten. Vad nu sagts gäller ej i fräga om handling vars innehåll är
sådant, all vittne enligl 4 § icke får höras eller kan vägra yttra sig däröver.

Skyldighet all förete skriftlig handling gäller ej minnesanteckning eller annan sådan uppteckning som är avsedd för personligt bruk, om del icke föreligger synnerliga skäl att den företes.

Rätten fär utfärda föreläggande vid vite att förete handlingen. Tillfälle all yttra sig skall lämnas den som föreläggandet avser, innan handlingen företes.

6 § Ersättning till den som efter kallelse enligl denna lag inställt sig som
vittne eller målsägande och förskott på sådan ersättning utges av allmänna
medel. Förskott lämnas ulan särskild begäran i samband med kallelsen.

Ersättningen skall innefatta skähg gottgörelse för kostnader för resa och uppehälle saml för tidsspillan. Förskott utgår för kostnader för resa och uppehälle. Närmare bestämmelser om ersättning och förskoll meddelas av Konungen.

7 § Den som efter kallelse inreser till Sverige för att höras som vittne eller målsägande enligl denna lag får under sill uppehåll här i riket icke åtalas eller straffas och ej heller utlämnas till annan stat än den han kommer från på grund av brott som begåtts före inresan, såvida han icke själv inför domstol samtyckt därtill eller efter vittnes- eller målsägandeförhöret frivilligt stannat kvar här under en tid av femton dagar.

8 § Bestämmelserna i denna lag äger motsvarande tillämpning på vittne eller målsägande som inställer sig ulan särskild kallelse. Vad som sagts nu gäller dock inte bestämmelserna om vittnesersätining.

Skyldighet för den som är bosatt här i riket att inställa sig till förhör vid domstol i annat nordiskt land m.m,

9 § Den som är bosatt här i riket och uppehåller sig här eller i Danmark, Finland, Island eller Norge är skyldig att efter kallelse inställa sig för att höras som vittne vid domstol i Danmark, Island eller Norge eller som vittne eller målsägande vid domstol i Finland enligl bestämmelserna i del landet. Detsamma gäller den som uppehåller sig här i riket och är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Den som är part i mål som rör vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskap till barn utom äktenskap är skyldig att under de förutsältningar som anges i första stycket efter kallelse inställa sig personligen vid domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Overenskomst mellem

Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om gensi-dig retshjaelp

Mellem den danske, den finske, den isländske, den norske og den svenske regering er der afslutlet f0lgende overenskomst om gensidig retshjaelpr

Sopimus

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan kesken oikeusavusta tiedoksiannon toimittamisessa ja todistelussa

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan halli-luksel oval sopineet keske-nään oikeusavusta tiedoksiannon toimittamisessa ja todistelussar

Överenskommelse mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning

Mellan finska, danska, isländska, norska och svenska regeringarna har ingåtts denna överenskommelse om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagningr

Artikel 1.

Fremsaetlelse af anmodning om forkyndelse og be-visoplagelse (relshjaelp) sker ved direkte skriftveksling mellem de pågaeldende stals-myndigheder i de konlraherende stater.

Det i stykke 1 anf0rle om stalsmyndigheder gjelder for Finlands vedkommende til-lige rådstuvurätt, magistral, sladsfiskal og stadsfogde.

Artikel 2.

Anmodninger om retshjaelp samt bilag, der ledsager an-modningen, skal vaere af-faiiet på dansk, norsk eller svensk eller vaere ledsaget af en bekraeftet oversaettelse til el af disse sprog.

Ved anmodning om forkyndelse er oversaettelse af det dokument, som skal for-kyndes, ikke n0dvendig, når adressaten frivilligt modtager dokumentet. Vedkommende myndighed kan også i andre tillfaelde, hvor det findes ubetaenkeligt, efterkomme en anmodning om forkyndelse, der ikke er ledsaget af oversaettelse.

Bestemmelsen i f0rsle

Artikla 1.

Pyynlö tiedoksiannon loi-
millamisesta ja todistelusla
(oikeusapu) lähetetään

suoraan sopimusmaan asianomaiseUe valtion viranomai-selle.

Miiä edellisessä kappaleessa on sanollu valtion virano-maisista. koskee Suomessa myös raastuvanoikeutta, maislraaltia, kaupunginvis-kaalia ja kaupunginvoutia.

Artikla 2.

Oikeusapupyyniö ja siihen liiletly asiakirja on laadiltava norjan-, ruotsin- tai tanskan-kielellä tai liilettävä pyynlöön niistä oikeaksi todislettu käännös jollekin mainituista kielistä.

Jos pyynlö koskee tiedok-sianloa, liedoksiannettavaa asiakirjaa ei larvitse käänlää, jos tiedoksiannon vaslaanot-taja vapaaehloisesti vaslaan-oltaa asiakirjan. Asianomai-nen viranomainen voi muull-oinkin suostua pyynlöön asiakirjan tiedoksiantamisesta, vaikka pyynlöön ei ole liiletly asiakirjasla käännösiämilloin se oikeusturvanäkökohdat huomioonotlaen on peruslel-tua.

Artikel 1.

Framställning om delgivning och bevisupptagning (rättshjälp) sker genom direkt skriftväxling mellan berörda statliga myndigheler i de fördragsslulande staterna.

Vad i föregående stycke är sagt om statlig myndighet skall för Finlands vidkommande även gälla rådstuvurätt, magistrat, sladsfiskal och stadsfogde.

Artikel 2.

Framställning om rättshjälp och handling, som bifogas framställningen, skall vara avfattad på danska, norska eller svenska språket eller åtföljas av bestyrkt översättning till något av dessa språk. Avser framställningen delgivning är översättning av den handling som skall delges ej nödvändig, om den som sökes för delgivning frivilligt mottager handlingen. Om del är försvarligt från rättssäkerhetens synpunkt kan vederbörande myndighet även i annat fall efterkomma framställning om delgivning av handling, som ej är åtföljd av översättning.

Samkomulag milli Islands, Danmerkur, Finnlands, Nor-egs og Svipjoöar um gagn-kvaema domsmålaaSstoö.

Rikissljörnir Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og Svibjööar hafa gen meS sér eflirfarandi samning um gagnkvajma dömsmälaaS-sloÖr

Overenskomst mellom

Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om gjensi-dig rettshjelp

Mellom den norske,
danske, finske, isländske og
svenske regjering er det av-
slutlel f0lgende overens
komst om gjensidig
reltshjelpr

Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning

Mellan svenska, danska, finska, isländska och norska regeringarna har ingåtts denna överenskommelse om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning.

/. grein.

BeiSni um birtingu ogöflun mälsgagna (dömsmälaaSstoS) fer fram meö bréfaskiptum milli viökomandi stjornvalda 1 aSildarrikjunum.

Meö orSinu stjornvald i 1. mgr. er alt viÖ aS Ipvi er Finnland varSar, einnig "rådstuvurätt", "magistral", "sladsfiskal" og "stadsfogde".

2. grein.

BeiÖni um domsmåla-aÖstoÖ, svo og fylgiskjöl meö henni, skulu vera rituö ä dönsku, norsku eSa saensku, e3a staSfest byöing ä greindum mälum fylgja henni.

jiegar um er aÖ raeSa beiöni um birtingu, er byömg bss skjals, sem birla skal, ekki nauösynleg, ef skräöur viStakandi samjiykkir möl-töku Jjess.

Telji viökomandi stjornvald Jsaö ekki varhugaverl, gelur baö einnig i öSrum tilvikum oröiö viö beiöni um birtingu, bo aö byöing fylgi ekki.

Artikkel I.

Begjaering om forkynning og om bevisopptak (rettshjelp) framsettes ved direkte skriftveksling mellom vedkommende ståtlige myndigheler i de konlraherende stater.

Regelen for ståtlige myndigheter i f0rste ledd gjelder for Finlands vedkommende også rådstuvurätt, magistrat, sladsfiskal og stadsfogde.

Artikkel 2.

Begjaering om rettshjelp og dokumenler som f0lger med denne, skal vaere skrevet på dansk, norsk eller svensk eller vaere ledsaget av bekreftet oversetting til et av disse språk.

Ved begjaering om forkynning er oversetting av det dokument som skal forkynnes, ikke n0dvendig når adressaten frivillig mottar dokumentet. Vedkommende myndighet kan også i andre lilfelle når det finnes ubelenke-lig, elterkomme en begjaering om forkynning ulen at oversetting foreligger.

Bestemmelsen i f0rste ledd gjelder også attest om for-

Artikel 1.

Framställning om delgivning och bevisupptagning (rättshjälp) sker genom direkt skriftväxling mellan berörda statliga myndigheter i de fördragsslulande staterna.

Vad som sägs om statlig myndighet i första slyckel gäUer för Finlands del även rådstuvurätt, magistrat, sladsfiskal och stadsfogde.

Artikd 2.

FramstäUning om rättshjälp och handling, som bifogas framställningen, skall vara avfattad på danska, norska eller svenska språket eller åtföljas av bestyrkt översättning till någol av dessa språk.

Avser framställningen delgivning är översättning av den handling som skall delges ej nödvändig, om den som sökes för delgivning frivilligt mottager handlingen. Om det är försvarligt från rättssäkerhetssynpunkt kan vederbörande myndighet även i annat fall efterkomma framställning om delgivning, som ej är åtföljd av översättning.

stykke gaelderlogså med hensyn til beviset for forkyndelse og andre dokumenler, der er foranledigel af anmodningen om forkyndelse.

Artikel 3.

Udskrifier og andre dokumenler i förbindelse med ivaerksal bevisoplagelse af-fatles på sproget i den stat, hvor retshandlingen er foretagel.

De i f0rste stykke naevnte dokumenler skal, såfremt de ikke er affattet på dansk, norsk eller svensk, efter be-gaering fra den stat, som har fremsat relsanmodningen, oversaeltes til et af disse sprog.

Milä ensimmäisessä kappaleessa on sanotlu, koskee myös tiedoksiantolodistusta tai muula tiedoksianlopyyn-nön johdosta laadittua asiakirjaa.

Artikla 3.

Pöytäkirja ja muut todisle-lua koskevat asiakirjal laadi-taan sen valtion kielellä, missa toimenpide on suorileltu.

Jos ensimmäisessä kappaleessa tarkoitetut asiakirjal on laaditlu muulla kuin norjan-, ruotsin- tai tanskankie-lellä, on ne pyynnön tehneen valtion pyynnöslä kännellävä jollekin näistä kielistä.

Första stycket gäller även bevis om delgivning eller annan handling som föranletls av delgivningsframställning.

Artikels.

Protokoll och andra handhngar angående verkställd bevisupptagning avfattas på språket i den stal där åtgärden vidtagits.

Har handlingar som anges i första stycket avfattats på annat språk än danska, norska eller svenska, skall på begäran av den stat som gjort framstäUningen översättning ske till något av dessa språk.

Artikel 4.

Omkoslninger ved retshjaelp afholdes med de i stykke 2 og 3 naevnte undta-gelser af den stat, hvor foranstaltningen foretages.

Såfremt en anmodning om retshjaelp eller en begaering efter artikel 3, stykke 2, medf0rer belydelige udgifler til oversaettelse til eller fra et andel end et af de i artikel 2 naevnte sprog, kan udgiflerne krxves godtgjort af den stat, som har fremsat relsanmodningen eller begaeringen

Lfdgifter til sagkyndig bisland boriset fra udgifler til blodunders0gelse kan kraeves godtgjort af den stat, som har fremsat anmodningen.

Artikla 4.

Kustannukset oikeusavusta suorittaa loisessa ja kol-mannessa kappaleessa maini-tuin poikkeuksin se valtio, missa toimenpide suorite-taan.

Jos oikeusapupyynnöstä tai 3 artiklan toisen kappa-leen mukaan tehdystä pyynnöslä aiheutuu huomat-tavia kustannuksia sen johdosta, eltä asiakirja käänne-lään muulla kuin 2 artiklassa mainilulta kielellä tai siinä mainilulla kielellä muulle kie-lelle, saadaan kustannukset periä pyynnön tehneeltä val-liolta.

Kustannukset muusta

asiantuntijalodistelusta kuin veriiutkimuksesta saadaan periä oikeusapupyynnön tehneeltä valtiolla.

Artikel 4.

Kostnad för rättshjälp bestrides med de undantag som anges i andra och Iredje stycket av den stal där åtgärden vidtages.

Om framställning om rättshjälp eller begäran enligt artikel 3 andra stycket medför avsevärd kostnad för översättning till eller från ell annat än något av de i artikel 2 angivna språken, får kostnaden återkrävas från den stat som gjort framställningen om rättshjälp eller framställt begäran enhgt artikel 3 andra stycket.

Kostnad för annan sakkunnigbevisning än blodundersökning får återkrävas från den stat som gjort framställningen.

3. grein.

Endurrit og önnur skjöl varSandi öflun målsgagna, sem hafin hefur veriö, skal rita å måli bess rikis, bar sem öflun mälsgagnanna hefur fariöfram.

Ef skjöl bau, sem um raeöir i fyrstu målsgrein, em ekki rituö å dönsku, norsku eöa saensku, ber aö byöa bau ä eilihvert greindra måla, begär fariö er fram ä baö af bvi riki, sem beiSst hefur hss, aÖ mälsgagna verSi aflaö.

Artikkel 3.

Protokoll og andre dokumenler i förbindelse med iverksatl bevisopptak skrives på språket i den stat hvor bevisopptaket er foretatt.

Dersom dokumenler som nevnt i f0rste ledd ikke er skrevet på dansk, norsk eller svensk, skal de overselles til el av disse språk når delte begjjeres av den stat som har framsatt begjaeringen om bevisopptak.

Artikel 3.

Protokoll och andra handlingar angående verkställd bevisupptagning avfallas på språket i den stat där åtgärden vidtagits.

Har handlingar som anges i första slyckel avfattats på annat språk än danska, norska eller svenska, skall på begäran av den stat som gjort framställningen översättning ske till någol av dessa språk.

4. grein.

Koslnaöur viö dömsmäla-aösloö greiÖisl af bvi riki, bar sem birling eÖa öflun måls-gagna fer fram, meÖ beim un-dantekningum, sem laldarem i annarri og briöju målsgrein.

Ef beiöni um dömsmäla-aÖstoS eöa beiöni samkvaemt 2. målsgrein 3. greinar leiöir til verulegs kostnaöar vegna byöingar af eÖa å annaö mäl, en eitlhvert beirra, sem talin em i 2. grein, må krefja baö riki, sem boriS hefur fram slika beiöni, um greiöslu koslnaöarins.

Krefjast må endurgreiöslu kostnaöar vegna sérfraeöiaö-stoöar, annarrar en tU blöö-rannsöknar. hjå bvi riki, sem boriö hefur fram beiSnina.

Artikkd 4.

Med de unnlak som er nevnt i annet og tredje ledd, bxres kostnadene ved rettshjelp av den stat hvor for-kynningen eller bevisopptaket er foretatt.

Dersom en begjaering om rettshjelp eller en begjaering etter artikkel 3 annet ledd medf0rer betydelige utgifter till oversetting til eller fra et annet språk enn et av dem som er nevnt i artikkel 2, kan ulgiftene kreves dekt av den stat som har framsatt begjaeringen.

Utgifter til annen sakkyndig bistand enn blodunders0-kelse kan kreves dekt av den stat som har framsatt begjaeringen.

Artikel 4.

Kostnad för rättshjälp bestrides med de undantag som anges i andra och iredje styckena av den stal där åtgärden vidtages.

Om framställning om rättshjälp eller begäran enligt artikel 3 andra stycket medför avsevärd kostnad för översättning till eller från ett annat än något av de i artikel 2 angivna språken, får kostnaden återkrävas från den stal som gjort framställningen om rättshjälp eller framställt begäran enligt artikel 3 andra stycket.

Kostnad för annan sakkunnigbevisning än blodundersökning får återkrävas frän den stat som gjort framställningen.

a) undertegne uden forbe-hold for ratifikation eller

b) undertegne med forbehold for ratifikation sammen med eflerf0lgende ratifikation.

Ratifikalionsdokumenierne skal deponeres i del danske udenrigsminislerium.

Overenskomslen traeder i kraft 2 måneder efter, at den er tiltrådt af 3 af de konlraherende stater. For så vidt angår en konlraherende stat, som lillraeder overenskomslen på et senere tidspunkt, traeder den i kraft 2 måneder efler, al staten har tiltrådt overenskomslen.

Fra del tidspunkl, hvor overenskomslen traeder i kraft mellem Danmark, Norge og Sverige ophaeves protokollen af 26. juni 1957 mellem disse stater om ind-byrdes relshjaelp.

Enhver af staterne kan i forhold til enhver af de andre stater opsige overenskomslen til oph0r med 6 måneders varsel.

Til bekraeftelse heraf har de respektive befuldmaegligede underlegnet naervas-rende overenskomst.

a) allekirjoitlamalla sen, le-kemätlä ratifiointia koskevaa ehloa, tai

b) allekirjoitlamalla sen ratifiointia koskevin ehdoin ja ralifioimalla sen.

Ratif ioimisasiakirjat on lal-letetlava Tanskan ulkoasiain-ministeriöön.

Sopimus tulee voimaan kaksi kuukautta sen jälkeen kun kolme sopimusvaltioisla on siihen liittynyt. Sen sopimusvallion osalta, joka liillyy sopimukseen myöhemmin, sopimus tulee voimaan kahden kuukauden kuluttua liit-tymisestä.

Sopimuksen lullessa voimaan Norjan, Ruotsin ja Tanskan välillä kumolaan 26 päivänä kesäkuula 1957 näiden vallioiden välillä keski-näisestä oikeusavusta tehty pöytäkirja.

Jokainen valtio voi irtisa-noa sopimuksen päällymään kuuden kuukauden kuluttua kunkin muun valtion osalta.

Tämän vakuudeksi oval valluuletut allekirjoitlaneel tämän sopimuksen.

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande medför-behåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratif ikationshandlingarna skall deponeras i danska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft två månader efter del att den tillträtts av tre av de fördragsslulande staterna. För fördragsslutande stat som tillträder överenskommelsen vid senare tidpunkt träder den i kraft två månader efter det att denna stat tillträtt överenskommelsen.

När överenskommelsen träder i kraft i förhållandet mellan Danmark, Norge och Sverige, upphävs protokollet den 26 juni 1957 mellan dessa stater om inbördes rättshjälp.

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande med sex månaders varsel.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Udfaerdigel i K0benhavn den 26. april 1974 på hverl af f0lgende sprogr dansk, finsk, isländsk, norsk og svensk, og for del svenske sprogs vedkommende i 2 tekster, en for Finland og en for Sverige.

Med forbehold for ratifikation.

Poul Hartling (sign.)

Laaditlu Kööpenhaminas-sa 26 päivänä huhtikuula 1974 yhtenä suomen-, islannin-, norjan-, ruotsin- ja lanskankielisenä kappaleena, jossa motsiksi on kaksi lekstiä, toi-nen Suomea ja toinen Ruolsia varten.

Ratifiointi ehdoin. Pertli Kaukonen (sign.)

Som skedde i Köpenhamn den 26 april 1974 i elt exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken och, såvitt angår svenska språket i två texter, en för Finland och en för Sverige.

Med förbehåll för ratifikation.

Pertli Kaukonen (sign.)

b) undirritun meÖ fyrirvara um fullgildingu og siöari fullgildingu.

Fullgildingarskjölin skal afhenda i danska ulanrikis-råöuneytinu.

SamkomulagiÖ lekur gildi 2 månuÖum eflir aö bn" samningsrikjanna hafa gerzt aöilar aö bvi. Gagnvart samn-ingsriki, sem siöar gerist aöili aö samkomulaginu, lek-ur baö gildi 2 månuÖum eftir aö viökomandi riki hefur gerzt aöili aÖ bvi.

Frå beim tima, sem SamkomulagiÖ tekur gildi milli Danmerkur, Noregs og Svibjööar, fellur ur gildi bökun frå 26. juni 1957 milli bessara rikja um gagnkvaema dömsmålaaÖsioö.

Sérhverl rikjanna gelur sagt upp samkomulagi bessu meö 6 mänaöa fyrirvara gagn-vart sérhverju hinna rikjanna.

jjessu til staöfeslingar hafa undirritaöir fulllruar, sem til bess höföu fullt umboö, undirritaö samkomulag hetta.

b) undertegning med forbehold om ratifikasjon og etlerf0lgende ratifikasjon.

Ratif ikasjonsdokumentene skal deponeres i det danske utenriksministerium.

Overenskomslen skal tre i kraft lo måneder etter at tre av de konlraherende stater har sluttet seg til den. For en konlraherende stat som slut-ter seg til overenskomslen på et senere tidspunkl, skal den tre i kraft lo måneder etter al denne stat har slultet seg til overenskomslen.

Fra den tid overenskomslen trer i kraft i forholdel mellom Norge, Danmark og Sverige, oppheves protokoll 26 juni 1957 mellom disse land om gjensidig rettshjelp.

Hver av slatene kan i forhold til hver av de andre stater si opp overenskomslen med seks måneders varsel.

Til bekreftelse herav har de respektive staters befull-mekligete undertegnel naer-vxrende overenskomsi.

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna skall deponeras i danska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft två månader efter det all den tillträtts av tre av de fördragsslutande staterna. För fördragsslutande stat som tillträder överenskommelsen vid senare tidpunkt träder den i kraft två månader efter del alt denna stat tillträtt överenskommelsen.

När överenskommelsen träder i kraft i förhållandel mellan Sverige, Danmark och Norge, upphäves protokollet den 26 juni 1957 mellan dessa staterom inbördes rättshjälp.

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga överenskommelsen till upphörande med sex månaders varsel.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Gjort 1 Kaupmannahöfn hinn 26. aprU 1974 i einu eintaki å islenzku, dönsku, finnsku, norsku og saensku, og eru saensku texlarnir tveir, annar fyrir Finnland, en hinn fyrir SvibJöS.

Undirritunin er häÖ fyrirvara um fullgildingu forsela Islands.

Sigurdur Bjarnason (sign.)

Utferdiget i K0benhavn den 26. april 1974 i ett eksemplar på norsk, dansk, finsk, isländsk og to eksemplarer på svensk, ett for Finland og elt for Sverige.

Thor Hjorth-Johansen (sign.)

Som skedde i Köpenhamn den 26 april 1974 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland.

Med förbehåll för ratifikation.

Hubert de Besche (sign.)

The States signatory to the present Convention,

Desiring to facilitate the transmission and execution of Letters of Request and to further the accommodation of the different methods which they use for this purpose,

Desiring to improve mutual judicial cooperation in civil or commercial matters,

Have resolved to conclude a Co.nvenlion lo this effect and have agreed upon the following provisions —

Les Etats signataires de la présente Convention,

Désirant facililer la transmission et Texé-cution des commissions rogaloires el pro-mouvoir le rapprochement des diverses mét-hodes qu'ils utilisent å ces fins,

Soucieux d'accroitre refficacité de la cooperation judiciaire mutuelle en maliére civile ou commerciale,

Ont résolu de conclure une Convention å ces effets el soni convenus des dispositions suivantesr

CHAPTER 1 — LETTERS OF REQUEST

Artide I

In civil or commercial matters a judicial authority of a Contracting State may, in accordance with the provisions of the law of that State, request the competent authority of another Contracting State, by means of a Letter of Request, to oblain evidence, or to perform some other judicial act.

A Letter shall not be used lo obtain evidence which is not intended for use in judicial proceedings, commenced or con-templaled.

The expression 'other judicial act' does not cover the service of judicial documents or the issuance of any process by which judgments or orders are executed or enforced, or orders for provisional or prolective measures.

CHAPITRE I — COMMISSIONS ROGA TOIRES

Artide premier

En maliére civile ou commerciale, Tauto-rité judiciaire d'un Etal contraclanl peut, conformément aux dispositions de sa legislation, demander par commission rogatoire å rautorité competente d'un aulre Etat con-tractanl de faire tout acte d'instruction, ainsi que d'autres actes judiciaires.

Un acte d'inslruclion ne peut pas étre demandé pour permettre aux parlies d'obte-nir des moyens de preuves qui ne soient pas destinés å étre utUisés dans une procedure engagée ou future.

L'expression «autres actes judiciaires» ne vise ni la signification ou la notification d'actes judiciaires, ni les raesures conserva-toires ou d'exécution.

Prop. 1974:95 133

Konvention om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

Denna konventions signatärraakler

sora önskar underlätta översändande och efterkommande av framställningar om bevisupptagning och verka för en anpassning raellan de olika metoder som de använder härför,

sora önskar förbättra del örasesidiga rättsliga saraarbetel i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur,

har beslutat all avsluta en ko.nvention för delta ändamål och har överenskommit om följande bestämmelser.

KAPITEL I — BEVISUPPTAGNING VID DOMSTOL

Artikel 1

1 raål eller ärende av civU eUer kom-raersiell natur får judiciell rayndighet i fördragsslulande stat enligt föreskrifterna i sarama stats lagstiftning göra framställning hos behörig rayndighet i annan fördragsslutande stat ora upptagande av bevis eller annan till rättegången hörande åtgärd.

Framställning ora bevisupptagning får göras endast om beviset är avsett alt användas i en påbörjad eller framtida rättegång.

Uttrycket "annan till rättegången hörande åtgärd" avser ej delgivning av handling, säkerhetsåtgärd eller åtgärd för verkstäUighet av avgörande.

Artide 2

A Contracting State shall designate a Central Authority which will undertake to receive Letters of Request coming from a judicial authority of another Contracting State and to transrait them lo the authority competent lo execute them. Each State shall organize the Central Authority in accordance with ils own law.

Letters shall be sent lo the Central Authority of the State of execution without being transmitted through any other authority of that State.

Artide 2

Chaque Etat contractant désigné une Autorité cenlrale qui assume la chargé de recevoir les commissions rogaloires émanant d'une autorité judiciaire d'un aulre Etat contractant el de les transraeltre å Tautorité corapélente aux fins d'exéculion. L'Autorité cenlrale est organisée selon les raodalités prévues par TElat requis.

Les cornraissions rogaloires soni transmi-ses ä TAutorilé cenlrale de TElat requis sans intervention d'une aulre autorité de cet Etat.

Artide 3

A Letter of Request shall specify —

(a) the authority requesting ils execution and the authority requested to execute it, if known to the requesting authority;

(b) the names and addresses of the parlies lo the proceedings and their representatives, if any;

(c) the nature of the proceedings for
which the evidence is required, giving all
necessary information in regard thereto;

(d) the evidence to be obtained or other
judicial act to be performed.

Where appropriate; the Letter shall specify, inter alia —

(e) the names and addresses of the per
sons to be examinedr

(f) the questions lo be put to the persons
to be examined or a stateraent of the sub-
ject-raaller about which they are to be
exarainedr

(g) the documents or other property, real
or personal, lo be inspectedr

(h) any requireraent that the evidence is lo be given on oalh or affirmation, and any special form to be used;

(i) any special method or procedure to be followed under Artide 9.

A Letter may also menlion any informa-tio.n necessary for the application of Artide 11.

No legalization or other like forraality may be required.

Artide 3

La comraission rogatoire contient les in-dications suivantesr

a) Tautorilé requérante et, si possible, rautorité requiser

b) ridentité et Tadresse des parties et, le cas échéant, de leurs representants;

c) la nature et Tobjet de Tinstance et un exposé soramaire des fails;

d) les actes d'instruction ou autres actes
judiciaires a accomplir.

Le cas échéant, la commission rogatoire contient en outrer

e) les nom et adresse des personnes å
entendre;

f) les questions ä poser aux personnes å
entendre ou les fails sur lesquels elles doi
vent étre entendues;

g) les documents ou autres objets å exa-
rainer;

h) la deraande de recevoir la deposition sous serraent ou avec affirmation et, le cas échéant, Tindicalion de la forraule ä utiliserr

i) les formes spéciales dont rapplication est deraandée conforraément å Tarticle 9.

La comraission rogatoire raenlionne aussi, s'U y a lieu, les renseignements nécessaires ä rapplication de Tarticle 11.

Aucune légalisalion ni formalilé analogue ne peut étre exigée.

Prop. 1974r95 135

Artikel 2

Varje fördragsslutande stat utser ett cent-rah organ, som mottar fraraslällning om bevisupptagning från judiciell myndighet i annan fördragsslutande stal och översänder den till den rayndighet sora är behörig att vidta den begärda åtgärden. Varje stal organiserar det centrala organet i enlighet raed sin egen lagstiftning.

Fraraslällning sänds till det centrala organet i den anraodade staten utan förraedling av någon annan rayndighet i den staten.

Artikd 3

I framställning ora bevisupptagning skall anges

a) den ansökande myndigheten och om möjligt den myndighet som skall vidta åtgärden,

b) parternas och, i förekoraraande fall, ombudens naran och adress,

c) målets beskaffenhet och en kort redogörelse för saken,

d) den åtgärd sora skall vidtas.

I förekomraande fall skall i framställningen dessutom anges

e) namn och adress på den person sora
skall höras,

f) de frågor sora skall ställas till den
person som skall höras eller de omständig
heter som denne skaU höras om,

g) den handling eUer egendora i övrigt,
fast eller lös, sora skall granskas,

h) begäran ora att beviset skall upptas under ed eller försäkran eller att vid bevisupptagningen skall användas särskilda ordalag,

i) begäran att visst förfarande enligt artikd 9 skall iakttas.

I frarastäUningen får vidare uppges sådana upplysningar som behövs för tUlämpning av artikel 11.

Legalisering eller raotsvarande forraalitet får icke krävas.

Artide 4

A Letter of Request shall be in the language of the authority requested to execute it or be accompanied by a translation into that language.

Nevertheless, a Contracting State shall accept a Letter in either English or Freneh, or a translation into one of these languages, unless it has made the reservation authorized by Artide 33.

A Contracting State which has more than one official language and cannot, for reasons of internal law, accept Letters in one of these languages for the whole of ils territory, shall, by dedaration, specify the language in which the Letter or translation thereof shall be expressed for execution in the specified parts of ils territory. In case of failure to comply with this declaratio.n, without juslifiable excuse, the costs of translation into the required language shall be borne by the State of origin.

A Contracting State may, by dedaration, specify the language or languages other than those referred to in the preceding paragraphs, in which a Letter may be sent to its Central Authority.

Any translation accompanying a Letter shall be certified as correct, either by a diplomatic officer or consular agent or by a sworn translator or by any other person so authorized in either State.

Artide 4

La comraission rogatoire doil étre rédigée dans la langue de Tautorité requise ou ac-compagnée d'une traduction faile dans cetle langue.

Toulefois, chaque Etat contractant doil accepler la comraission rogatoire rédigée en langue franfaise ou anglaise, ou accompag-née d'une traduction dans Tune de ces langues, ä molns qu'il ne s'y soit opposé en faisant la réserve prévue ä rarlicle 33.

Tout Etal contractant qui a plusieurs langues officielles el ne peut, pour des rai-sons de droit interne, accepter les commissions rogaloires dans Tune de ces langues pour Tensemble de son territoire, dolt faire connaitre, au raoyen d'une dedaration, la langue dans låquelle la commission rogatoire doil étre rédigée ou Iraduite en vue de son execution dans les parties de son territoire qu'il a déterminées. En cas d'inobser-vation sans justes molifs de Tobligation dé-coulant de celte dedaration, les frais de la traduction dans la langue exigée soni å la chargé de TElat requérant.

Tout Etal contractant peut, au raoyen d'une dedaration, faire connailre la ou les langues autres que celles prévues aux alinéas précédents dans lesquelles la coraraissio.n rogatoire peut étre adressée å son Autorité cenlrale.

Toule traduction annexée å une commission rogatoire doil étre certifiée conforme, soit par un agent diploraatique ou consu-laire, soit par un traducteur asserraenté ou juré, soit par loute aulre personne aulorisée å cet effet dans Tun des deux Etats.

Prop. 1974r95 137

Artikel 4

Framställning om bevisupptagning skall avfattas på del språk som bmkas av den anmodade myndigheten eller åtföljas av en översättning till det språket.

Fördragsslutande stal skall dock motta en fraraslällning avfattad på engelska eller franska språken eller en översättning härtill, ora den icke har gjort förbehåll enligt artikel 33.

Fördragsslulande stat, sora har mer än ett officiellt språk och som raed hänsyn till sin lagstiftning icke kan raotla fraraslällning på ett av dessa språk i fråga ora hela sitt territoriura, skall i en förklaring ange del språk på vilkel framställning eller översättning skall avfattas beträffande särskilda delar av territoriet. Iakttas ej den skyldighet som följer av förklaringen och saknas skälig ursäkt härför, skall kostnaden för översättning till del språk som angetts i förklaringen bäras av den ansökande staten.

Fördragsslulande stat kan genom förklaring ange, alt framställning till dess centrala organ får ske på annat därvid angivet språk än som avses i första — tredje styckena.

Översättning som fogas vid en framställning skall vara bestyrkt antingen av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en översättare sora avlagt ed eller av annan person sora är berayndigad därtill i någondera staten.

Artikel 5

Om det centrala organet finner, att fraraslällning icke uppfyller föreskrifterna i denna konvention, skall det omedelbart underrätta den myndighet i den ansökande staten sora gjort frarastäUningen och därvid noggrant ange de invändningar sora görs raot frarastäUningen.

Artide 9

The judicial authority which executes a Letter of Request shall apply its own law as to the methods and procedures to be followed.

However, it wiU follow a request of the requesting authority that a special method or procedure be followed, unless this is incompatible with the internal law of the State of execution or is impossible of performance by reason of its internal practice and procedure or by reason of practical difficulties.

A Letter of Request shall be executed expeditiously.

Artide 9

L'autorité judiciaire qui procéde a Texécu-tion d'une comraission rogatoire, applique les lois de son pays en ce qui concerne les forraes å suivre.

Toulefois, il est déféré ä la deraande de rautorité requérante tendant å ce qu'il soit procédé suivanl une forme spéciale, å raoins que celle-ci ne soit incorapatible avec la loi de TElat requis, ou que son application ne soit pas possible, soit en raison des usages judiciaires de TElat requis, soit de difficullés pratiques.

La commission rogatoire dolt étre exé-cutée d'urgence.

Prop. 1974:95 139

Artikel 6

Om den myndighet till vilken framställning ora bevisupptagning översänts icke är behörig all vidta den begärda åtgärden, skall framställningen snarast vidarebefordras till den rayndighet i sararaa stat sora enligl föreskrifterna i dess lagsliftning äger sådan behörighet.

Artikel 7

Den ansökande rayndighelen skall på begäran underrättas ora tid och plats för företagande av den begärda åtgärden, så att parterna och, i förekommande fall, deras orabud kan närvara. Ora den ansökande myndigheten begär det, skall underrättelsen sändas direkt tUl parterna eller deras orabud.

Artikel 8

Fördragsslulande stat kan avge förklaring, all domare vid ansökande myndighet i annan fördragsslulande stat får närvara, när den begärda åtgärden vidtas. Som viUkor härför kan krävas att tillstånd läranals av behörig rayndighet, sora utsetts av den anmodade staten.

Artikel 9

Den judicieUa myudighet som vidtar den begärda åtgärden skall därvid i fråga om förfarandet tiUämpa sin egen stats lag.

Har den ansökande rayndighelen begärt all viss förra skaU iakttas skall denna dock användas, ora det icke är oförenligt med lagen i den anraodade staten eller det oraöj-liggörs på grund av intern praxis eller praktiska svårigheter.

Den begärda åtgärden skall vidtas snarast.

Artide 11

In the execution of a Letter of Request the person concerned raay refuse to give evidence in so far as he has a privilege or duly to refuse to give the evidence —

(a) under the law of the State of exe-culio.n; or

(b) under the law of the State of origin, and the privilege or duly has been specified in the Letter, or, at the instance of the requested authority, has been otherwise con-firraed to that authority by the requesting authority.

A Contracting State raay declare that, in addition, il will respect privileges and duties existing under the law of States other than the State of origin and the State of execution, lo the extent specified in that dedaration.

Artide 11

La coraraission rogatoire n'esl pas exé-cutée pour autanl que la personne qu'elle vise invoque une dispense ou une interdic-lion de déposer, établies:

a) soit par la loi de TElat requis;

b) soit par la loi de TElat requérant el
spécifiées dans la commission rogatoire ou,
le cas échéant, altestées par Tautorité requé
rante å la deraande de Tautorité requise.

En oulre, tout Etat contractant peul dédarer qu'il reconnail de lelles dispenses et interdiclions établies par la loi d'aulres Etats que TElat requérant el TElat requis, dans la raesure spécifiée dans cette dedaration.

Artide 12

The execution of a Letter of Request may be refused only to the extent that —

(a) in the State of execution the execution of the Letter does not fall within the functions of the judJciary; or

(b) the State addressed considers that its sovereignty or security would be prejudiced thereby.

Execution may not be refused solely on the ground that under ils internal law the State of execution clairas exclusive jurisdiction över the subject-raaller of the action or that its internal law would not adrait a right of action on it.

Artide 12

L'exécution de la commission rogatoire ne peut étre refusée que dans la mesure our

a) rexéculion, dans TElat requis, ne renlre pas dans les atlributions du pouvoir judiciaire; ou

b) TElat requis la juge de nature ä porier atteinte å sa souverainelé ou å sa sécurilé.

L'exécution ne peut étre refusée pour le seul motif que la loi de TElat requis reven-dique une competence judiciaire exclusive dans Taffaire en cause ou ne connait pas de voies de droit répondanl å Tobjet de la demande portée devanl Tautorité requérante

Prop. 1974r9S 141

Artikd 10

Den myndighet sora vidtar den begärda åtgärden skall använda lärapliga ivångsrae-del i sararaa mån sora delta är föreskrivet i den interna lagen i fråga om verkställande av motsvarande åtgärder på begäran av annan myndighet i den staten eUer efter fraraslällning av part.

Artikd 11

Den sora skall höras eller fullgöra någol med anledning av en framställning om bevisupptagning får vägra all eflerkoraraa vad sora begärs av honora, ora han har rätt eller skyldighet härtill

a) enligt lagen i den anraodade staten, dier

b) enligt lagen i den stat från vilken framställningen härrör och rättigheten eller skyldigheten har angetts i framställningen eller, på begäran av den anmodade myndigheten, bekräftats av den ansökande myndigheten.

Fördragsslulande stal kan dessutom avge förklaring, att den i den utsträckning som anges i förklaringen erkänner rättighet eUer skyldighet som gäller enligl lagen i annan stal än den ansökande eller den anraodade staten.

Artikd 12

Vidtagandet av den begärda åtgärden kan vägras endast i den raån

a) det icke ankoraraer på judiciell myndighet i den anraodade staten att utföra den begärda åtgärden, eller

b) den anmodade staten anser att verkställandet av åtgärden skulle kränka dess suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.

Verkställande får icke vägras enbart av del skälet, att den anmodade staten enligt sin lagsliftning äger uteslutande behörighet att pröva den sak rättegången avser eUer alt enligl samraa lagstiftning talan icke får väckas beträffande saken.

Artide 14

The execution of the Letter of Request shall not give rise to any reimbursement of taxes or costs of any nature.

Nevertheless, the State of execution has the right to require the State of origin to reimburse the fees paid to experts and interpreters and the costs occasioned by the use of a special procedure requested by the State of origin under Artide 9, paragraph 2.

The requested authority whos law obliges the parties themselves lo secure evidence, and which is not able itself to execute the Letter, raay, after having obtained the consent of the requesting authority, appoint a suitable person to do so. When seeking this consent the requested authority shall indicate the approxiraate costs which would result frora this procedure. If the requesting authority gives ils consent it shall reiraburse any costs incurred; without such consent the requesting authority shall not be liable for the costs.

Artide 14

L'exéculion de la commission rogatoire ne peut donner lieu au remboursement de taxes ou de frais, de quelque nature que ce soit.

Toulefois, TElat requis a le droit d'exiger de TElat requérant le remboursement des indemnités payées aux experts et inlerprétes el des frais résultanl de rapplication d'une forme spéciale deraandée par TElat requérant, conforraément å Tartide 9, alinéa 2.

L'autorilé requise, dont la loi laisse aux parties le soin de réunir les preuves et qui n'est pas en raesure d'exéculer elle-raérae la commission rogatoire, peut en charger une personne habilitée ä cel effet, apres avoir obtenu le consentement de Tautorité requérante. En demandant celui-ci, rautorité requise indique le montanl approximalif des frais qui résulteraient de cette intervention. Le consenleraenl iraplique pour rautorité requérante robligation de rembourser ces frais. A défaut de celui-ci, Tautorité requérante .n'est pas redevable de ces frais.

Prop, 1974r95 143

Artikd 13

De handlingar sora utvisar all den begärda åtgärden vidtagits skall av den anmodande myndigheten sändas till den ansökande myndigheten samma väg sora användes av denna.

Har den begärda åtgärden ej verkställts eller har den utförts endast delvis, skall den ansökande myndigheten omgående underrättas samma väg och få besked om skälen.

Artikel 14

För vidtagande av den begärda åtgärden får ingen avgift eller kostnadsersättning av något slag utkrävas.

Den anraodade staten äger dock avkräva den ansökande staten ersättning dels för vad sora utbetalts till sakkunniga och tolkar, dels för kostnader som uppstått genom iakttagande av en särskild form som den ansökande staten begärt enligt artikel 9 andra stycket.

Ankommer det enligl lagen i den anmodade staten på parterna själva att sörja för bevisningen och kan den anraodade rayndighelen icke vidta den begärda åtgärden, kan den efter raedgivande av den ansökande rayndighelen utse läraplig person all göra detta. I saraband raed alt sådant medgivande begärs skall de beräknade kostnaderna vid ett sådant förfarande anges. Läranar den ansökande myndigheten sitt samtycke, skall den ersätta de kostnader sora föranleds av förfarandet. I annat fall är den ej skyldig att ersätta dessa.

KAPITEL II — BEVISUPPTAGNING GENOM DIPLOMATISK ELLER KONSULÄR TJÄNSTEMAN ELLER SÄRSKILT UTSEDD PERSON

Artikd 15

I mål eller ärende av civil eller koraraer-siell natur får diploraatisk eller konsulär tjänsteman hos fördragsslulande stat utan användande av tvångsmedel uppta bevis på annan fördragsslulande stats territorium och

Artide 16

A diplomatic officer or consular agent of a Contracting State may, in the territory of another Contracting State and within the area where he exercises his functions, also take the evidence, without compulsion, of nationals of the State in which he exercises his function or of a third State, in aid of proceedings commenced in the courts of a State which he represents, if —

(a) a competent authority designaled by the State in which he exercises his functions has given its permission either generally or in the particular case, and

(b) he complies with the conditions which the competent authority has specified in the perraission.

A Contracting State may declare that evidence may be laken under this Artide without its prior permission.

Artide 16

Un agent diploraatique ou consulaire d"un Etat contractant peul en oulre procéder, sans contrainte, sur le territoire d'un aulre Etat contractant et dans la circonscriplion oii il exerce ses fonctions, å tout acte d'in-struction visant les ressortissants de TElat de residence ou d'un Etal tiers, el concernant une procedure engagée devanl un tribunal d'un Etat qu'il représenler

a) si une autorité competente désignée par TElat de residence a donné son aulori-salion, soit d'une maniére générale, soit pour chaque cas parliculier, el

b) s'il respecte les conditions que Tauto-rilé competente a fixées dans rautorisation.

Tout Etat contractant peut dédarer que les actes d'instruction prévus ci-dessus peuvent étre accomplis sans son autorisation préalable.

Artide 17

In a civil or commercial matter, a person duly appointed as a commissioner for the purpose may, without compulsion, take evidence in the territory of a Contracting State in aid of proceedings coraraenced in the courts of another Contracting State if —

(a) a corapetenl authority designated by the State where the evidence is to be taken has given its perraission either generally or in the particular caser and

(b> he complies with the conditions which the competent authority has specified in the permission.

A Contracting State raay declare that evidence raay be taken under this Artide without its prior perraission.

Artide 17

En raatiére civile ou commerciale, toute personne réguliérement désignée å cet effet comme commissaire, peul procéder, sans contrainte, sur le territoire d'un Etal contractant å tout acte d'instruclion concernant une procedure engagée devanl un tribunal d'un aulre Etat conlraclantr

a) si une autorité corapélente désignée par TElat de Texécution a donné son autorisation, soit d'une maniére générale, soit pour chaque cas parliculier; et

b) si elle respecte les conditions que Tauto-rilé corapélente a fixées dans rautorisation.

Tout Etat contractant peut dédarer que les actes d'inslmclion prévus ci-dessus peuvent étre accoraplis sans son autorisation préalable.

Prop. 1974r95 145

inom del område där han utövar sina funktioner, om åtgärden rör medborgare i stat som han företräder och avser mål eUer ärende som är anhängigt vid domstol i sådan stat.

Fördragsslutande stat kan avge förklaring, att diplomatisk eller konsulär tjänsteman får uppta bevis endast efter tUlstånd av behörig myndighet sora utsetts av staten på ansökan av honora eUer av någon som företräder honora.

Artikel 16

Diplomatisk eller konsulär tjänsteman hos fördragsslutande stat får dessutom utan användande av tvångsraedel uppta bevis på annan fördragsslutande stats territoriura och inom det område där han utövar sina funktioner, om åtgärden rör medborgare i den stat där han tjänstgör eller i tredje stat och avser mål eller ärende sora är anhängigt vid doraslol i stat sora han företräder, under förutsättning att

a) behörig myndighet som utsetts av den stal där han utövar sina funktioner gett tillstånd tUl det antingen genereUt eller för varje särskilt fall, och

b) han iakttar de villkor som denna rayndighet därvid uppsläUt.

Fördragsslulande stat kan avge förklaring, att bevisupptagning enligt första stycket får ske utan dess föregående tillstånd.

Artikel 17

I raål eller ärende av civil eUer kommersiell natur får den som i behörig ordning utsetts för sådant ändamål (commissioner, commissaire) utan användande av tvångsmedel uppta bevis på fördragsslutande stats territoriura, ora åtgärden avser raål eller ärende som är anhängigt vid doraslol i annan fördragsslutande stat, under förutsättning att

a) behörig myndighet sora utsetts av den stal där bevisupptagning sker gett tillstånd till det antingen generellt eller för varje särskilt fall, och

b) han iakttar de villkor som denna myndighet därvid uppställt.

Fördragsslutande stat kan avge förklaring, alt bevisupptagning enligt första stycket får ske utan dess föregående tillstånd.

10 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 95

Artide 18

A Contracting State may declare that a diplomatic officer, consular agent or commissioner authorized to take evidence under Artides 15, 16 or 17, may apply to the corapetenl authority designated by the declaring State for appropriate assistance to obtain the evidence by corapulsion. The dedaration raay contain such conditions as the declaring State may see fit to impose.

If the authority grants the application it shall apply any raeasures of corapulsion which are appropriate and are prescribed by its law for use in internal proceedings.

Artide 18

Tout Etat contractant peut dédarer qu'un agent diploraatique ou consulaire ou un commissaire, autorisé ä procéder ä un acte d'instmction conforraéraent aux artides 15, 16 et 17, a la facullé de s'adresser å rautorité corapélente désignée par ledit Etat, pour obtenir Tassistance nécessaire a Taccomplis-seraent de cet acte par voie de conlrainle. La dedaration peut comporter toute condi-tion que TElat déclarant juge convenable d'imposer.

Lorsque rautorité competente fait droit ä la requéte, eUe applique les raoyens de conlrainle appropriés et prévus par sa loi interne.

Artide 19

The competent authority, in giving the permission referred to in Artide 15, 16 or 17, or in granting the application referred to in Artide 18, may lay down such co.n-ditlons as it deeras fil, inter alla, as lo the time and place of the taking of the evidence. SimUarly it may require that it be given reasonable advance notice of the lime, date and place of the taking of the evidence; in such a case a representative of the authority shall be entitied to be present at the taking of the evidence.

Artide 19

L'autorité competente, en donnant rautorisation prévue aux artides 15, 16 et 17 ou dans Tordonnance prévue å rarlicle 18, peut déterminer les conditions qu'elle juge con-venables, relatives notararaent aux heure, date et lieu de Tade d'instmction. Elle peut de méme demander que ces heure, date et lieu lui soient nolifiés au préalable et en temps utile; en ce cas, un representant de ladite autorité peut étre present å Tade d'instmction.

Artide 21

Where a diplomatic officer, consular agent or commissioner is authorized under Artides 15, 16 or 17 to take evidence —

(a) he raay take all kinds of evidence which are not incorapatible with the law of the State where the evidence is taken or contrary to any permission granted pursuant to the above Artides, and shall have power within such limits to adrainisler an oath or take an affirmation;

Artide 21

Lorsqu'un agent diploraatique ou consulaire ou un commissaire est autorisé å procéder å un acte d'instruction en verlu des artides 15, 16 et 17r

a) il peut procéder å tout acte d'instmc-tion qui n'est pas incorapatible avec la loi de TEtat de Texécution ou contraire ä rautorisation accordée en vertu desdits artides el recevoir, dans les raémes conditions, une deposition sous serment ou avec affirmationr

Prop, 1974r95 147

Artikd 18

Fördragsslutande stat kan avge förklaring, att diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller annan person som enligl artikel 15, 16 eller 17 får uppta bevis får hos behörig myndighet som den utsett ansöka ora att sådana tvångsmedel ställs till förfogande som behövs för alt beviset skall kunna upptas. Förklaringen får innehålla de villkor som staten anser lämpligt alt uppställa.

Om myndigheten beviljar ansökningen, skall den använda tvångsmedel sora är lärapligt och föreskrivet i den egna statens lag i fråga ora rättegång i den staten.

Artikd 19

När behörig rayndighet raeddelar tillstånd enligt artikel 15, 16 eUer 17 eller beviljar ansökan enligl artikel 18 får den uppställa de villkor sora den anser lärapliga, såsora i fråga om lid och plats för bevisupptagningen. Vidare kan den begära att i skälig tid bli underrättad ora tid och plats för åtgärdenr företrädare för rayndighelen äger i sådant fall närvara vid bevisupptagningen.

Artikd 20

Vid bevisupptagning enligt detta kapitel får den som berörs anlita juridiskt biträde.

Artikd 21

När diploraatisk eller konsulär tjänsteman eller annan person får uppta bevis enligt artikd 15, 16 dier 17,

a) får han uppta varje slag av bevis som ej är oförenligt med lagen i den stat där åtgärden skall vidtas eller strider mot tUlstånd som meddelats enligt någon av dessa artiklar saml, under samraa fömtsättningar, uppta ed eller motsvarande försäkran,

(b) a request to a person to appear or to give evidence shall, unless the recipient is a national of the State where the action is pending, be drawn up in the language of the place where the evidence is laken or be accompanied by a translation into such language;

(c) the request shall inforra the person that he may be legally represented and, in any State that has not filed a dedaration under Artide 18, shall also inform him that he is not corapeUed to appear or to give evidence;

(d) the evidence raay be taken in the raan-
ner provided by the law applicable lo the
court in which the action is pending pro
vided that such raanner is ,not forbidden
by the law of the State where the evidence
is taken;

(e) a person requested to give evidence
may invoke the privileges and duties lo
refuse to give the evidence contained in
Artide 11.

b) å raoins que la personne visée par Tade d'instruction ne soit ressortissante de TElat dans lequel la procedure est engagée, loule convocation å coraparaitre ou å participer ä un acte d'inslruction est rédigée dans la langue du lieu oir Tade d'instructio.n doil étre accompli, ou accorapagnée d'une traduction dans cetle langue;

c) la convocation indique que la personne peut étre assistée de son conseil, el, dans tout Etal qui n'a pas fait la dedaration prévue ä Tarlicle 18, qu'elle n'esl pas lenue de coraparaitre ni de participer å Tade d'inslructio,n;

d) Tade d'inslruclion peut étre accorapli
suivanl les forraes prévues par la loi du
tribunal devanl lequel la procedure est en
gagée, ä condition qu'elles ne soient pas
interdiles par la loi de TElat de rexéculion;

e) la personne visée par Tade d'instruction
peut invoquer les dispenses el interdiclions
prévues å rarlicle 11.

Prop. 1974r95 149

b) skall kallelse till någon att inställa sig eUer i övrigt fullgöra något avfattas på språket i den stat där beviset skall upptas eller åtföljas av en översättning tiU detta språk, om ej den kallade är medborgare i den stat där målet eller ärendet är anhängigt,

c) skall kallelsen innehålla uppgift om all den kallade har rätt all anlita juridiskt biträde och, om bevisupptagningen skall äga rum i stat sora ej avgelt förklaring enligl artikel 18, att han ej är skyldig all infinna sig eller i övrigt fullgöra någol,

d) får beviset upptas i den förra som före
skrivs av lagen i den siat där målet eller
ärendet är anhängigt, ora denna form ej är
förbjuden enligt lagen i den stat där bevis
upptagningen skall äga rum,

e) har den som skall höras eller i övrigt
fullgöra någol samma räll och plikt att
vägra eflerkoraraa vad sora begärs av ho
nom som föreskrivs i artikel 11.

Artikel 22

Har bevisupptagning enligt della kapitel ej kunnat komraa tUl stånd på gmnd av alt någon vägrat att eflerkoraraa vad som begärts av honora, utgör delta ej hinder för att därefter ansöka ora all beviset skall upptas enligl kapitel I.

KAPITEL III — ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikd 23

Fördragsslulande stat kan, vid undertecknande, ratifikation eller anslutning, förklara att den ej eflerkoraraer sådan frarastäUning ora bevisupptagning som avser det i Cora-raon Law-stater tillärapade förfarandet pre-lrial discovery of docuraents.

Artide 26

A Contracting State, if required lo do so because of conslilutional lirailalions, raay request the reiraburseraent by the State of origin of fees and costs, in connection with the execution of Letters of Request, for the service of process necessary to com-pel the appearance of a person to give evidence, the costs of attendance of such persons, and the cost of any transcript of the evidence.

Where a State has made a request pursuant to the above paragraph, any other Contracting State raay request frora that State the reiraburseraent of siraUar fees and costs.

Artide 26

Tout Etat contraclanl, s'il y est lenu pour des raisons de droit conslilulionnel, peut inviter TElat requérant å rembourser les frais d'exécution de la commission rogatoire el concernant la signification ou la notification å coraparaitre, les inderanités dues ä la personne qui fait la deposition et Tétablis-semenl du procés-verbal de Tade d'inslruc-tion.

Lorsqu'un Etal a fail usage des dispositions de Talinéa précédenl, loul aulre Etat contractant peul inviter cet Etal å rembourser les frais correspondanls.

Artide 27

The provisions of the present Convention shaU not prevent a Contracting State frora —

(a) declaring that Letters of Request raay be transmitted to ils judicial authorities through channels other than those provided for in Artide 2;

(b) perraitting, by internal law or practice, any act provided for in this Convention to be perforraed upon less restrictive conditions;

Artide 27

Les dispositions de la présente Convention ne fonl pas obslacle ä ce qu'un Etal conlraclantr

a) declare que des coramissions rogaloires peuvent étre transraises å ses autorités judiciaires par d'aulres voies que celles prévues å rarlicle 2;

b) perraetle, aux termes de sa loi ou de sa couturae interne, d'exéculer les actes auxquels elle s'applique dans des conditions raoins restrictives;

Prop. 1974r95 151

Artikel 24

Fördragsslulande stat kan vid sidan av det centrala organet utse andra myndigheter och skall besluta om dessas behörighet. Framställning om bevisupptagning kan dock alllid sändas till det centrala organet.

Federala stater får utse raer än ett centralt organ.

Artikd 25

Fördragsslutande stat, i vilken flera rättsordningar gäller, kan tillägga rayndigheter hörande till någon av dessa uteslutande behörighet att vidta åtgärd som avses med framställning om bevisupptagning enligt denna konvention.

Artikel 26

Fördragsslutande stat får, om del krävs av konstitutionella skäl, begära ersättning av den ansökande staten för sådana kostnader raed anledning av den begärda åtgärden sora avser delgivning raed den som skall höras eller i övrigt fullgöra någol, dennes inställelse eller protokoll rörande bevisupptagningen.

Har en stat framställt begäran enligl första stycket, äger varje annan fördragsslulande stat framställa motsvarande begäran till den förra staten.

Artikel 27

Utan hinder av föreskrifterna i denna konvention kan fördragsslulande stat

a) förklara att framställning ora bevisupptagning får sändas till dess judiciella myndigheter på annan väg än som föreskrivs i artikel 2,

b) på grund av lagsliftning eller sedvänja tillåta att åtgärd varpå konventio.nen är tilllämplig får vidtas på mindre restriktiva villkor.

Artide 28

The present Convention shall not prevent an agreement between any two or raore Contracting States lo derogate from —

(a) the provisions of Artide 2 with respect to raelhods of iransrailling Letters of Requestr

(b) the provisions of Artide 4 with respect to the languages which raay be used;

(d) the provisions of Artide 11 with
respect lo the privileges and duties of wit
nesses to refuse to give evidenccr

(e) the provisions of Artide 13 with re
spect to the raelhods of returning executed
Letters to the requesting authority;

(f) the provisions of Artide 14 with
respect lo fees and costs;

(g) the provisions of Chapler II.

Artide 28

La présente Convention ne s'oppose pas ä ce que des Etats conlraclanls s'enlendent pour dérogerr

a) å Tartide 2, en ce qui concerne la voie de Iransraission des comraissions rogatoiresr

b) å Tartide 4, en ce qui concerne Temploi des languesr

c) å Tarticle 8, en ce qui concerne la presence de magistrats a Texécution des comraissions rogatoiresr

d) å rarlicle 11, en ce qui co.ncerne les
dispenses el interdiclions de déposerr

e) å Tarlide 13, en ce qui concerne la
iransraission des piéces constatant rexécu
lion;

f) ä rarlicle 14, en ce qui concerne le
régleraent des frais;

g) aux dispositions du chapitre II.

Prop. 1974:95 153

c) på grund av lagstiftning eller sedvänja tillåla att bevis upptas på annat sätt än som avses i konventionen.

Artikel 28

Utan hinder av denna konvention får två eller flera fördragsslutande stater överenskomma om avvikelser frå.n

a) artikel 2, såvitt angår sättet för översändande av framställning om bevisupptagning,

b) artikel 4, såvitt angår de språk sora får användas,

c) artikel 8, såvitt angår domares närvaro vid bevisupptagning,

d) artikel II, såvitt angår vittnes rättig
het och skyldighet alt vägra alt yttra sig
eller i övrigt fullgöra något,

e) artikel 13, såvitt angår sättet för över
sändande till den ansökande myndigheten
av de handlingar som visar att bevisupptag
ning ägl mm,

f) artikel 14, såvitt angår ersättning för
kostnader,

g) kapitel II.

Artikd 29

Denna konvention ersätter, i förhållandet mellan stater som ratificerat den, artiklarna 8—16 i de i Haag den 17 juli 1905 och 1 mars 1954 undertecknade konventionerna angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, i den mån dessa stater även är anslutna till någon av dessa konventioner.

Artikel 30

Denna konvention skall icke påverka tilllämpningen av artikel 23 i 1905 års konvention eller av artikel 24 i 1954 års konvention.

Artikd 31

Har tUläggsöverenskommelser till 1905 och 1954 års konventioner ingåtts meUan fördragsslutande stater, skall överenskommelserna äga motsvarande tillärapning beträffande denna konvention, om icke staterna överenskoraraer annat.

11 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr95

Artide 33

A State may, at the time of signature, ratification or accession exclude, in whole or in part, the application of the provisions of paragraph 2 of Artide 4 and of Chapter II. No other reservation shall be permitted.

Each Contracting State may at any time wilhdraw a reservation it has made; the reservation shall cease to have effect on the sixtieth day after notification of the withdrawal.

When a State has made a reservation, any other State affected thereby may apply the same rule against the reserving State.

Artide 33

Tout Etal, au raoraenl de la signature, de la ratification ou de Fadhésion, a la facullé d'exclure en tout ou en partie rapplication des dispositions de Talinéa 2 de rarlicle 4, ainsi que du chapitre ll. Aucune aulre réserve ,ne sera adraise.

Tout Etat contractant pourra, å tout raoraenl, relirer une réserve qu'il aura faite; Teffet de la réserve cessera le soixan-tiérae jour apres la notification du retrait.

Lorsqu'un Etat aura fait une réserve, tout aulre Etat affecté par celle-ci peut appliquer la raérae régle å Tégard de TElat qui a fait la réserve.

Artide 35

A Contracting State shall, at the tirae of the deposit of its instruraenl of ratification or accession, or at a låter date, inforra the Ministry of Foreign Affairs of the Nelher-lands of the designation of authorities, pursuant to Artides 2, 8, 24 and 25.

A Contracting State shall likewise inforra the Ministry, where appropriate, of the following —

(a) the designation of the authorities to whora notice rausl be given, whose perraission may be required, and whose assistance may be invoked in the taking of evidence by diplomatic officers and consular agents, pursuant to Artides 15, 16 and 18 respectivdy;

Artide 35

Tout Etat contractant indiquera au Minis-tére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas, soit au raoraenl du dépöt de son instruraenl de ratificatio.n ou d'adhésion, soit ultérieuremenl, les autorités prévues aux artides 2, 8, 24 el 25.

Il notifiera, le cas échéant, dans les mé-raes conditionsr

a) la designation des autorités auxqueUes les agents diploraatiques ou consulaires doivent s'adresser en vertu de rarlicle 16 et de celles qui peuvent accorder rautorisation ou Tassistance prévues aux artides 15, 16 et 18r

Prop, 1974r95 155

Artikd 32

Med undanlag för vad sora föreskrivs i artiklarna 29 och 31 görs genom denna konvention ej någo.n inskränkning i sådana överenskommelser angående frågor som regleras i denna konvention, till vilka fördragsslulande stat är ansluten eller kan komraa att ansluta sig.

Artikd 33

Fördragsslutande stat kan, vid undertecknande, ratifikation eller anslutning, helt eller delvis utesluta tillämpningen av artikel 4, andra slyckel, och kapitel II. Annat förbehåll får icke göras.

Varje fördragsslulande stal kan när som helsl återta ett förbehållr dess verkan upphör den sextionde dagen efter underrättelsen ora återtagandet.

Har stal gjort förbehåll, äger annan fördragsslutande stal som berörs av della till-lämpa samma regel i förhållande till den förra staten.

Artikd 34

Fördragsslutande stat kan när sora helst återta eller ändra en förklaring.

Artikd 35

Fördragsslutande stat skall, vid deponeringen av sitt instruraenl rörande ratifikation eller anslutning, eller senare, underrätta det nederländska utrikesministeriet ora utseende av rayndigheter enligl artiklarna 2, 8, 24 och 25.

Fördragsslutande stat skall likaledes, i förekoramande fall, underrätta ministeriet om

a) utseende av myndigheter sora skall underrättas eller vilkas tUlstånd eller biträde kan begäras vid bevisupptagning genora diplomtisk eller konsulär tjänsteraan enligl artikel 15. 16 eller 18,

(b) the designation of the authorities
whose perraission raay be required in the
taking of evidence by coraraissio.ners pur
suant lo Artide 17 and of those who raay
grant the assistance provided for in Artide
18r

(d) any withdrawal or raodification of the
above designations and dedarations;

(e) the withdrawal of any reservation.

b) la designation des autorités qui peuvent accorder au commissaire rautorisation prévue å rarlicle 17 ou Tassistance prévue å rarlicle 18;

c) les dedarations visées aux artides 4, 8, 11, 15, 16, 17, 18,23 et 27;

d) tout retrait ou raodificalio,n des desig
nations el dedarations raentionnées ci-des
sus;

e) tout retrait de réserves.

Prop. 1974r95 157

b) utseende av myndigheter vilkas tillstånd eller biträde kan begäras vid bevisupptagning genom särskilt utsedd person enligl artikel 17 eller 18,

c) förklaringar enligt artiklarna 4, 8, 11, 15, 16, 17, 18,23 och 27,

d) återtagande eller ändring i fråga om
utseende av myndigheter eller beträffande
förklaringar som avses i det föregående,

e) återtagande av förbehåll.

Artikel 36

Meningsskiljaktighet, som uppslår mellan fördragsslutande stater vid tillämpningen av denna konvention, utjämnas på diplomatisk

väg.

Artikd 37

Denna konvention står öppen för undertecknande av de stater sora var representerade vid Haagkonferensens för internationell privaträtt elfte session.

Den skall ratificeras och ratifikationsin-slruraenten deponeras hos det nederländska utrikesministeriet.

Artikd 38

Denna konvention träder i kraft den sextionde dagen efler den dag då det tredje av de i artikel 37, andra stycket, näranda ratifikalionsinslruraenten deponerats.

För varje signatärraakl sora ratificerar konventionen senare träder den 1 kraft den sextionde dagen efler den dag då dess ratifikationsinstrument deponerats.

Artikd 39

Stat, sora icke var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt elfte session och som är raedlera i konferensen eller i Förenta Nationerna eUer i någol av denna organisations fackorgan el-

zalion, or a Party lo the Slalute of the International Court of Juslice raay accede to the present Convention after il has entered into force in accordance with the first paragraph of Artide 38.

The instrument of accession shall be deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Neiherlands.

The Convention shall enter into force for a State acceding lo il on the sixtieth day after the deposit of ils instrument of accession.

The accession will have effect only as regards the relations between the acceding State and such Contracting States as will have dedared their aeceptance of the accession. Such dedaration shah be deposited at the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands; this Ministry shall forward, through diploraatic channels, a certified copy to each of the Contracting States.

The Convention will enter into force as between the acceding State and the State that has dedared ils aeceptance of the accession on the sixtieth day after the deposit of the dedaration of aeceptance.

sée de ceUe-ci ou Parlie au Statul de la Cour Internationale de Juslice pourra adhé-rer ä la présente Convention apres son entrée en vigueur en vertu de Tarticle 38, alinéa preraier.

L'inslrument d'adhésion sera déposé auprés du Minislére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour TElat adhérant, le soixantiéme jour apres le dépöt de son instrument d'adhésion.

L'adhésion n'aura d'effel que dans les rapports entré TElat adhérant et les Etats contraclants qui auront déclaré accepter cette adhésion. Celte dedaration sera déposée auprés du Minislére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas; celui-ci en enverra, par la voie diploraatique, une copie certifiée conforme, å chacun des Etats conlraclanls.

La Convention entrera en vigueur entré TElat adhérant el TElat ayant déclaré accepler celte adhésion soixanle jour apres le dépöt de la dedaration d'acceptation.

Artide 40

Any State may, al the lime of signature, ratification or accession, declare that the present Convention shall extend to all the territories for the international relations of which it is responsible, or lo one or more of ihem. Such a dedaration shall take effect on the date of entry into force of the Convention for the State concerned.

At any time thereafter, such extensions shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

The Convention shall enter into force for the territories mentioned in such an extension on the sixtieth day after the notification indicated in the preceding paragraph.

Artide 40

Tout Etat, au moment de la signature, de la ratification ou de Tadhésion, pourra dédarer que la présente Convention s'élen-dra ä Tenserable des territoires qu'il represente sur le plan internalio.nal, ou å Tun ou plusieurs d'entre eux. Cette dedaration aura effet au raomenl de Tentrée en vigueur de la Convention pour ledit Etat.

Par la suite, toute extension de cetle nature sera notifiée au Minislére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour les territoires vises par Textension, le soixantiérae jour apres la notification raention-née å Tahnéa précédenl.

Prop. 1974r95 159

ler ansluten till stadgan för internationella doraslolen, kan ansluta sig tiU denna konvention sedan den trätt i kraft enligt artikel 38, första stycket.

Anslutningsinstrument skall deponeras hos det nederländska utrikesrainisleriet.

För stat, som ansluter sig till konventionen, träder den i kraft den sextionde dagen efter den dag då dess anslutningsinstrument deponerats.

Anslutningen får verkan endast i förhållandet mellan den stal som anslutit sig och sådana fördragsslutande stater sora förklarat sig godkänna anslutningen. Sådan förklaring skall deponeras hos det nederländska utrikesministeriet. Ministeriet skaU på diplomatisk väg tillställa varje fördragsslutande stat en bestyrkt avskrift.

Mellan stat som anslutit sig till konventionen och stat som förklarat sig godkänna anslutningen träder konventionen i kraft den sextionde dagen efter den då förklaringen deponerats.

Artikd 40

Stat kan vid undertecknande, ratifikation eller anslutning förklara att konventionens tillämpning utsträcks tUl saratiiga de oraråden, för vilkas internationella förbindelser staten svarar, eller till ett eUer flera av dessa. Sådan förklaring fär verkan frän det att konventionen träder i kraft för sagda stat.

Det nederländska utrikesministeriet skall underrättas om sådana utvidgningar som sker senare.

Denna konvention träder i kraft för områden, sora omfattas av en sådan utvidgning, sextionde dagen efter den dag då det nederländska utrikesrainisleriet underrättats enligt andra stycket.

Artikel 41

Denna konvention gäller i fera år, räknat från den dag dä den enligt artikel 38, första stycket, trätt i kraft. Detsamma gäller även

paragraph of Artide 38, even for States which have ratified it or acceded to it subsequenlly.

If there has been no denunciation, it shall be renewed lacitiy every five years.

Any denunciation shall be notified lo the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands al least six months before the end of the five year period.

It may be limited lo certain of the territories to which the Convention applies.

The denunciation shall have effect only as regards the State which has .notified il. The Convention shall remain in force for the other Contracting States.

alinéa premier, méme pour les Etats qui Tauront ratifiée ou y auront adhéré posté-rieureraent.

La Convention sera renouvelée tacilemenl de cinq en cinq ans, sauf dénoncialion.

La dénoncialion sera, au raoins six mois avanl Texpiration du délai de cinq ans, notifiée au Minislére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas.

Elle pourra se limiter å certains des territoires auxquels s'applique la Convention.

La dénoncialion n'aura d'effet qu'å regard de TElat qui Taura notifiée. La Convention restera en vigueur pour les autres Etats conlractants.

Artide 42

The Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands shall give notice lo the States referred to in Artide 37, and to the States which have acceded in accordance with Artide 39, of the following —

(a) the signatures and ratifications referred to in Artide 37r

(b) the date on which the present Convention enters into force in accordance with the first paragraph of Artide 38;

(d) the extensions referred to in Artide
40 and the dates on which they take effectr

(e) the designations, reservations and de
darations referred to in Artides 33 and 35;

(f) the denunciations referred to in the
third paragraph of Artide 41.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed the present Convention.

Done at The Hague, on the ISth day of March 1970, in the English and Freneh languages, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Govem-menl of the Netherlands, and of which a certified copy shall be sent, through the diplomatic channel, to each of the States represented at the Eleventh Session of the Hague Conference on Private International Law.

Artide 42

Le Minislére des Affaires Etrangéres des Pays-Bas notifiera aux Etats vises å Tartide 37, ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré conformément aux dispositions de Fartide 39r

a) les signatures el ratifications visées å Tartide 37r

b) la date ä låquelle la présente Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de Tartide 38, alinéa premier;

c) les adhésions visées å Tartide 39 el la date ä låquelle elles auront effet;

d) les extensions visées ä Tartide 40 et la
date å låquelle elles auront effelr

e) les designations, réserves et dedara
tions mentionnées aux artides 33 et 35;

f) les dénonciations visées å Tarticle 41,
alinéa 3.

En foi de quoi, les soussignés duraent aulorisés, ont signé la présente Convention.

Fait å La Haye, le 18 mars 1970, en franais et en anglais, les deux texles faisant égaleraent foi, en un seul exeraplaire, qui sera déposé dans les archives du Gouverne-raent des Pays-Bas et dont une copie certifiée conforme sera remise, par la voie diplo-malique, å chacun des Etats représentés å la Onziéme session de la Conference de La Haye de droit international privé.

Prop. 1974r95 161

för stater, som senare ratificerat eller anslutit sig till konventionen.

Konventionen skall, ora uppsägning icke sker, anses förlängd för fem år i sänder.

Uppsägning skall tillkännages hos det nederländska utrikesministeriet rainst sex raånader före den löpande feraårsperiodens utgång.

Uppsägning kan begränsas till att avse vissa av de oraråden beträffande vilka konventionen är tillämplig.

Uppsägningen får verkan endast för den stat, sora gjort uppsägningen. För övriga fördragsslutande stater förblir konventionen i kraft.

Artikd 42

Det nederländska utrikesrainisleriet skall underrätta de stater sora avses i artikel 37, liksom de stater sora anslutit sig enligl bestämmelserna i artikel 39, om

a) underskrifter och ratifikationer som
avses i artikel 37,

b) dagen för konventionens ikraftträdande enligl bestäraraelserna i artikel 38. första stycket,

c) anslutningar sora avses i artikel 39 och dagen för dessas ikraftträdande,

d) utvidgningar som avses i artikel 40 och
dagen för dessas ikraftträdande,

e) utseende av rayndigheter särat förbe
håll och förklaringar som avses i artiklarna
33 och 35,

f) uppsägningar som avses i artikel 41,
tredje stycket.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, underskrivit denna konvention.

Sora skedde i Haag den 18 mars 1970 på engelska och franska språken, vilka båda texter äger hka vitsord, i ett enda exeraplar, sora skall förvaras i Nederländernas regerings arkiv och varav bestyrkt avskrift på diplomatisk väg skall tillställas varje stat som var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt elfte session.

Prop. 1974r95 162

Innehåll

Propositionen................................................................... ....... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag........................................................................ 3

1 Förslag till lag om nordisk vittnesplikt m.m.................... ....... 3

2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken...................... ....... 5

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1946r817) om bevisupptagning

vid utländsk domstol........................................................ ....... 5

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1946r816) om bevisupptagning åt
utiändsk domstol.............................................................. ....... 6

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 26 april 1974. 8

1 Inledning....................................................................... ....... 8

2 Grundläggande regler om bevisning m.m. i domstolsprocess i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge 10

2.1 Allmänt................................................................. ..... 10

2.2 Omfattningen av vittnesplikten............................ ..... 12

2.3 Vittnesersätining.................................................. ..... 18

2.4 Editionsplikl.......................................................... ..... 19

2.5 Målsägande.......................................................... ..... 20

2.6 Parisförhör i tvistemål.......................................... ..... 21

2.7 Tvångsmedel mot vittne....................................... 21

2.8 Ansvar för osann och ovarsam utsaga................. ..... 24

3 Internationella överenskommelser m.m........................ 25

4 Lagstiftning m. m. angående bevisupptagning och delgivning 31

5 Samverkan inom Norden............................................... 34

5.1 Behovet av ytterligare reglering. Allmänna riktlinjer 34

5.1.1 Departementspromemorian........................ 34

5.1.2 Remissyttrandena....................................... 36

5.2 Konventionsreglering eller lagstiftning................. .... 38

5.2.1 Departementspromemorian........................ ' 38

5.2.2 Remissyttrandena....................................... 39

6 Nordisk vittnesplikt........................................................ 40

6.1 Personer som bör omfattas av nordisk vittnesplikl 40

6.1.1 Departementspromemorian........................ 40

6.1.2 Remissyttrandena....................................... 42

Prop. 1974r95 163

6.2 Begränsning i vittnespliklen till vissa domstolar.... 45

6.2.1 Departementspromemorian........................ 45

6.2.2 Remissyttrandena....................................... .... 46

6.3 Åldersgräns för vittnesplikten............................... 47

6.3.1 Departementspromemorian........................ 47

6.3.2 Remissyttrandena....................................... 47

6.4........................................................................ Begränsningar i vitlnesplikten med hänsyn tiU målets och
utsagans betydelse m.m....................................... .... 48

6.4.1 Departementspromemorian........................ .... 48

6.4.2 Remissyttrandena....................................... .... 49

6.5 Vittnesförhör utom huvudförhandling................... .... 50

6.5.1 Departementspromemorian........................ .... 50

6.5.2 Remissyttrandena....................................... .... 51

6.6 Utfärdande av kallelse.......................................... .... 51

6.6.1 Departementspromemorian........................ .... 51

6.6.2 Remissyttrandena....................................... .... 52

6.7 Undanlag från vitinespliki m.m.............................. .... 52

6.7.1 Departementspromemorian........................ .... 52

6.7.2 Remissyttrandena....................................... 54

6.8 Tvångsmedel mol vittne........................................ 55

6.8.1 Departementspromemorian........................ .... 55

6.8.2 Remissyttrandena....................................... .... 57

6.9 Ersättning för inställelse....................................... 58

6.9.1 Departementspromemorian........................ .... 58

6.9.2 Remissyttrandena....................................... .... 59

6.10............................................................................. Ansvaret för osann och ovarsam utsaga 60

6.10.1 Departementspromemorian........................ 60

6.10.2 Remissyttrandena....................................... .... 61

6.11............................................................................. Editionsplikt 63

6.11.1 Departementspromemorian........................ .... 63

6.11.2 Remissyttrandena....................................... .... 65

6.12............................................................................. Immunitet 65

6.12.1 Departementspromemorian....................... .... 65

6.12.2' Remissyttrandena..................................... .... 66

6.13............................................................................. Målsägande 67

6.13.1 Departementspromemorian........................ .... 67

6.13.2 Remissyttrandena....................................... .... 68

6.14............................................................................. Partsförhör 68

6.14.1 Departementspromemorian........................ 68

6.14.2 Remissyttrandena....................................... 69

7 Delgivning och bevisupptagning inom Norden.............. .... 69

7.1 Räll alt sända framställning om delgivning och bevisupptag
ning direkt till behörig myndighet......................... .... 69

Prop. 1974r95 164

7.1.1 Departementspromemorian........................ ..... 69

7.1.2 Remissyttrandena....................................... 70

7.2 Behörig myndighet all motta framställning om delgivning

och be visupptagning........................................... ..... 71

7.2.1 Departementspromemorian........................ ..... 71

7.2.2 Remissyttrandena....................................... ..... 72

7.3 Kostnaden för delgivning och bevisupptagning.... ..... 72

7.3.1 Departementspromemorian........................ ..... 72

7.3.2 Remissyttrandena....................................... ..... 72

7.4 Språkfrågan......................................................... ..... 72

7.4.1 Departementspromemorian........................ ..... 72

7.4.2 Remissyttrandena....................................... ..... 73

8 Bevisupplagningskonventionen.................................... ..... 74

8.1 Allmänt................................................................. ..... 74

8.2 Översikt över konventionsbestämmelserna......... 75

8.3 Frågan om svensk anslutning till bevisupplagningskonventionen 79

8.3.1 Departementspromemorian........................ 79

8.3.2 Remissyttrandena....................................... ..... 80

8.4........................................................................ Förbehåll, förklaringar m.m. vid ell tillträde till bevisupplag
ningskonventionen............................................... 81

8.4.1 Departementspromemorian........................ 81

8.4.2 Remissyttrandena....................................... 84

8.5 Lagstiftningsfrågor............................................... 86

8.5.1 Departementspromemorian........................ 86

8.5.2 Remissyttrandena....................................... .... 88

9 Departementschefen..................................................... .... 90

9.1 Inledning.............................................................. 90

9.2 Nordisk vittnesplikl............................................... .... 91

9.2.1 Behovet av gemensamma regler................. .... 91

9.2.2 Personer som bör omfattas av nordisk vittnesplikl.... 94

9.2.3 Begränsningar! vittnesplikten..................... .... 96

9.2.4 Vittnesförhör utom huvudförhandling.......... .... 98

9.2.5 Utfärdande av kallelse................................ 98

9.2.6 Undantagfrån vittnesplikl m.m..................... 99

9.2.7 Tvångsmedel mot vittne.............................. 101

9.2.8 Ersättning för inställelse............................. 102

9.2.9 Ansvaret för osann och ovarsam utsaga..... 103

9.2.10 Editionsplikl................................................. .. 105

9.2.11 Immunitet.................................................... .. 106

9.2.12 Målsägande................................................. 108

9.2.13 Partsförhör.................................................. 108

Prop. 1974r95 165

9.3 Nordisk överenskommelse om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning 108

9.4 1970års bevisupptagningskonvention................. ... 113

9.4.1 Frågan om ratificering av konventionen....... .. 113

9.4.2 Förbehåll, förklaringar m.m. vid tillträde till konventionen 115

9.4.3 Lagstiftningsfrågor...................................... 117

9.5 Ikraftträdande...................................................... ... 118

10 Upprättade lagförslag................................................. 119

11 Hemställan.................................................................. 119

Bilaga 1 Departementspromemorians förslag till konvention mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om samverkan i rätte
gång ............................................................................... 120

Bilaga 2 Departementspromemorians förslag till lag om nordisk

vittnesplikl........................................................................ 122

Bilaga 3 Förslag till överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om inbördes rättshjälp genom delgivning

och bevisupptagning........................................................ ... 126

Bilaga 4 Konvention om bevisupptagning i ullandel i mål och ären
den av civil eller kommersiell natur ................................. ... 132