Kungl. Majrts proposition nr 59 år 1974 Prop. 1974:59
Nr 59
Kungl. Majtts proposition angående godkännande av miljöskydds-konvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m. m.; given den 22 februari 1974.
Kungl. Majrt vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
SVANTE LUNDKVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en den 19 februari 1974 undertecknad miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Konventionen innehåller regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Vederbörande myndigheter i varje land är enhgt konventionen skyldiga att vid sådan prövning jämställa grannländernas miljöskyddsinlressen med motsvarande intressen i del egna landet.
I propositionen framläggs också förslag till den lagstiftning som krävs för alt konventionen skall bli gällande i Sverige.
1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 59
Prop. 1974: 59
Fijrslag till
Lag med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Härigenom förordnas som följer.
1 § Artiklarna 1—13 i miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige skall gälla som svensk lag. Konventionen har den lydelse som härvid fogad bilaga ulvisar.
2 § Den som hos svensk bevakningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han därigenom fått kännedom om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestämmer.
Mål eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen skall handläggas och bedömas enhgt förut gällande bestämmelser.
11 fråga om bilagans lydelse hänvisas här till bilaga 1 till denna proposition.
Prop. 1974: 59
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m. m. och anför.
1 Inledning
Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20re session år 1972 Nordiska ministerrådet all lägga fram förslag.till en nordisk miljöskydds-konvention syftande till all i nationell lagstiftning likställa grannländernas miljöskyddsintressen med del egna landets och till en harmonisering av ländernas miljövårdsregler. Efler ministerrådets bemyndigande beslöt Nordiska ämbetsmannakommittén (numera Nordiska ministerrådets släll-företrädarkommitté) att en särskild kommitté, bestående av två representanter från varje land, skulle tillsättas för all arbeta ut en preliminär rapport med alternativa förslag i fråga om en nordisk miljöskyddskonvention. Kommittén som antog namnet Nordiska miljöskyddskommittén. avgav i september 1972 en preliminär rapport med två alternativa förslag i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse. Del ena alternativet innebar att ett tillägg angående nordiskt samarbete på miljövårdsområdet skulle införas i samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige av år 1962 (det s. k. Helsingforsavtalet). Enligl del andra alternativet skulle dessutom Danmark, Finland, Norge och Sverige ingå en särskild miljöskyddskonvention med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet i överensstämmelse med ell av kommittén upprättat förslag.
1 Till ledamöter utsågs av Sverige rättschefen Lars Delin, tillika kommitténs ordförande, och hovrättsassessorn Erik Pontén, av Danmark fullmäktige Karen Westerbye-Juhl och fullmäktige Paul Kaaris, av Finland bitr. avdelningschefen Osmo Lares och numera avdelningschefen Olli Ojala samt av Norge expeditionscheferna Thor Skrindo och Lars Oftedal Broch. Sedermera har expeditionssekreteraren Ib Bodenhagen utsetts till ledamot i Kaaris ställe oeh sektionschefen Holger Rotkirch till ledamot i Lares ställe.
Prop. 1974: 59 4
Sedan rapporten behandlats av Nordiska ministerrådet, vars beslut i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse tillstyrktes av Nordiska rådet vid dess 21ra session i februari 1973, fick miljöskyddskommittén i uppdrag alt på grundval av nyssnämnda förslag utarbeta ett slutiigt förslag till en miljöskyddskonvention meUan Danmark, Finland, Norge och Sverige med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Nordiska miljöskydds-kommittén avlämnade i oktober 1973 slutrapporten (NU 1973r 5) Nordisk mUjöskyddskonvention. Rapporten innehåller förslag till en sådan miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. De svenska ledamöterna i miljöskyddskommiltén har överlämnat en den 7 november 1973 dagtecknad promemoria rörande svensk lagstiftning med anledning av förslagel till mUjöskyddskonvention.
Efter remiss har i Sverige yttranden över slutrapporten och promemorian avgelts av vattenöverdomstolen, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, statens vägverk, kammarkollegiet, statskontoret, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, finsk-svenska gränsälvskommissionen, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, statens vattenfallsverk, statens industriverk, delegationen för atomenergifrågor, vatlenlagsutredningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska naturskyddsföreningen.
Slutrapporten har remissbehandlats även i Danmark, Finland och Norge.
Sedan remissbehandlingen avslutats har företrädare för berörda departement i de ohka länderna överlagt om förslaget till miljöskyddskonvention. Därvid har enighet nåtts om alt förslaget borde kunna antas utan annan ändring än all artikel 10 skulle ges ny lydelse i enlighet med framlagt förslag varjämte några redaktionella jämkningar skulle göras i de danska, finska och norska texterna för erhållande av bättre överensstämmelse med motsvarande svenska text. Man beslöt vidare föreslå att ell protokoll upptagande vissa kommentarer angående till-lämpningen skulle fogas till konventionen.
Kungl. Majrt beslöt den 15 februari 1974 all konventionen och protokollet skulle undertecknas. Konventionen och protokollet undertecknades av vederbörande ministrar den 19 februari 1974 i anslutning till Nordiska rådets 22ra session i Stockholm. Konventionen och protokollet torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.
1 Nordiska rädet har vid sin 22ra session i februari 1974 rekommenderat att i Helsingforsavtalet införs tillägg upptagande bl. a. bestämmelser om nordiskt samarbete på mUjövårdsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag i detta hänseende.
Prop. 1974: 59 5
2 Översikt över ländernas miljöskyddslagsliftning m. m.
I Sverige finns beslämmelser till skydd mol vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar som uppkommer genom användning av mark, byggnad eller anläggning i miljöskyddslagen (1969r 387, omtryckt 1972r 782, ändrad senast 1973r 927). Åtgärd eller användning som faller inom lagens tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. Lagen är till väsentlig del en koncessionslag. Kungl. Majrt har nämligen med stöd av lagen (10 §) i stor ulslräckning föreskrivit skyldighet att inhämta lillsländ, innan fabriker eller andra inrättningar anläggs eller ändras (koncessionsphkt). De koncessionsplikliga inrättningarna räknas upp i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969r 388, ändrad senast 1972r 224). Frågor om tillstånd prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd, vars beslut kan överklagas till Kungl. Majrt. Naturvårdsverket kan medge undantag (dispens) från koncessionsplikten efler prövning i varje särskilt fall (10 § andra stycket miljöskyddslagen). I vissa fall kan dispens meddelas av länsstyrelsen (12 § miljöskyddskungörelsen). Dispensbeslut kan inle överklagas. — Frågor om ersättning för olägenhet som orsakas genom miljöfarlig verksamhet prövas av fastighetsdomstol (33 och 34 §§ miljöskyddslagen).
Om valet av plats för industriell eller liknande verksamhet är av betydelse för hushållningen med landels samlade mark- och vallentillgångar, skall verksamhetens lokahsering prövas av Kungl. Majrt enligt 136 a § byggnadslagen (1947r 385, lagen omtryckt 1972r 775, ändrad senast 1973r 1085). I kungörelsen (1972r 781) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligl 136 a § byggnadslagen (1947r 385) m. m. har föreskrivits vilka slag av sådan verksamhet som skall prövas enhgt nämnda paragraf. Kungl. Majrts beslut om lokalisering är bindande vid prövning enligl miljöskyddslagen.
Fråga om byggande i vatten regleras i vattenlagen (1918r 523, ändrad senast 1973 r 86) och prövas av vattendomstolarna. Beträffande mera betydande vatlenbyggnadsföretag måste dock Kungl. Majrts tillstånd inhämtas.
För anläggning av plattform för borrning efter olja på Sveriges kon-tinentalsockelområde krävs tUlstånd av Kungl. Majrt. Fråga om tillstånd till läkt av sand, grus eller sten på kontinentalsockeln prövas av statens industriverk. Nu återgivna bestämmelser finns i kungörelsen (1966r 315, ändrad senast 1973r 588) angående tUlämpningen av lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln.
Danmark antog 1973 en "lov om milj0beskyttelse" som är tillämplig på all verksamhet som genom utsläppande av fasta, flytande eller gasformiga ämnen, skakningar eller buller kan medföra förorening av luften, marken, vattendrag, sjöar eller havet. Beträffande viss särskilt förorenande verksamhet som anges i bilaga till lagen föreskrivs att sådan
fl Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 59
Prop. 1974: 59 6
verksamhet inte får påbörjas, utvidgas eller ändras utan all tillstånd lämnats. Endast verksamhet som är knuten till fast egendom omfattas av tillslåndsplikten. Tillståndsfrågor kan i första instans prövas av kommunstyrelsen, amlsrådet eller vederbörande minister. De lägre myndigheternas avgöranden kan överklagas till miljöslyrelsen eller del genom lagen inrättade "mUjöankenasvnet". I administrativ ordning kan föreskrivas att myndighets avgörande enligt förut nämnda lag får överklagas av myndighet i annat land. Frågor om byggande i vatten regleras i "vand-l0bsloven" och prövas av "vandl0bsrelter". För borrning efter olja på kontinentalsockeln fordras tiUstånd av regeringen.
I Finland råder enligl vattenlagen av år 1961 förbud mot alt i vattendrag släppa ul ämne eller vätska som kan orsaka menlig uppgrund-ning, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet, uppenbar skada för fiskbeståndet eller våda för hälsan. Dispens från förbudet kan lämnas av vattendomstol, vars avgöranden kan överklagas beroende på ärendets natur till vattenöverdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen.
Vattenöverdomslolens beslut överklagas till högsta domstolen. I vallenlagen finns också bestämmelser om tiUstånds- och anmälningsplikt för vissa inrättningar. Detaljerade beslämmelser om denna prövning har meddelats i administrativ ordning. I fråga om luftvård och bullerbekämpning föreskriver 1965 års hälsovårdslag alt fabrik eller annan inrättning skall vara förlagd och uppförd på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppkommer. Kan anläggning medföra sådan olägenhet, får den inte byggas förrän kommunal hälsovårdsnämnd godkänt platsen där anläggningen skaU förläggas.
Frågor om byggande i vatten regleras i vattenlagen och prövas av vattendomstol. Tillstånd all utnyttja tillgångar på konlinentalsockeln beviljas av regeringen.
För Norges del stadgas i 1970 års "lov om vern mot vannfomrensing" förbud mot att sätta i gäng eller driva verksamhet som kan leda till alt vattenförorening uppkommer eller ökar, om det inle är uppenbart all föroreningen ensam eller tillsammans med annan förorening är utan betydelse. Tillstånd att utsläppa avloppsvallen kan ges av M,iljövemde-parlementet genom stadfästelse av "översiktsplaner og reguleringspla-ner" och av Statens vann- og avlöpskontor i fall som inte berörs av sådana planer. Verksamhet som kan orsaka luftförorening "til skade eller ulempe for mange eller över eit vidt område" får enligt granneloven av år 1961 inte sättas i gång utan alt koncession meddelats av Röykskade-rådet eller i vissa fall regeringen. Rådets avgöranden kan överklagas till Miljöverndepartemenlet. I fråga om byggande i vallen gäller 1940 års "lov om vassdragene". Beroende på ingreppels omfattning prövas tillståndsfrågor av Norges vassdrags- og eleklrisiletsvesen. Industridepartementet eller regeringen. Tillstånd alt utvinna naturtillgångar på den norska kontinenlalsockeln meddelas av Industridepartementet.
Prop. 1974: 59 7
Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 är till-lämplig på sådant byggande i vatten som sker i gränsvaltendrag. Kan vattenbyggnadsföretag antas medföra olägenhet av någon betydelse i grannlandet, får tillstånd till företaget inte meddelas utan alt grannlandet lämnat sitt samtycke. Prövning av fråga om tillstånd sker eljest i stort sett enligt resp. lands interna beslämmelser.
Gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland innehåller en utförlig materiell reglering i fråga om bl. a. byggande i vatten, vallenreglering och skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna med tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Överenskommelsens beslämmelser som ersätter ländernas intema lagstiftning bygger på gällande finsk och svensk rätt. För tillämpning av överenskommelsen har inrättats en gemensam finsk-svensk gränsälvskommission. Kommissionen prövar sålunda i de nationella myndigheternas ställe tillstånds- och ersättningsfrågor.
I detta sammanhang kan även nämnas att Nordiska ministerrådet nyligen antagit riktlinjer om kontakt beträffande atomanläggningar vid gränserna mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige i fråga om säkerhetsfrågor. Riktlinjerna innehåller bl. a. beslämmelser om skyldighet för myndigheterna i stat där alomanläggning planeras all översända meddelanden och handlingar i ärendet till myndigheler i grannland som berörs, skyldighet för grannlandets myndigheter att anskaffa och översända för bedömningen av anläggningen erforderliga upplysningar om bosättningsförhåUanden m. m. i landet och samråd mellan ländernas myndigheler samt vissa sekretessbestämmelser.
3 Nordiska miljöskyddskommitténs förslag
Kommittén framhåller att miljöstörande verksamhet i ett land torde påverka miljön i ell grannland främst genom vatten- och luftföroreningar samt inverkan på vattenstånd och vallenföring.
De vattenföroreningar som är av intresse i detta sammanhang torde enligt kommittén väsentligen vara sådana som från bebyggelse och industrianläggningar på land tillförs Östersjön med Bottenhavet, Bottenviken och Finska viken, Öresund, Kattegatt och Skagerak. Föroreningssituationen i Östersjön och Öresund är så allvarlig alt varje mera betydande utsläpp av orenal eller bristfälligt renat avloppsvatten får anses drabba miljöskyddsintressen såväl i del land där utsläppet sker som i andra länder med kust vid samma hav. Även ländernas fiske på internationeUt vatten kan drabbas. I sammanhanget bör också nänrnas föroreningar i samband med oljeulvinning på ländernas kontinentalsockel-områden.
Spridning av förorenande stoft eller illaluktande ämnen eller bullerstörningar över gränserna meUan de nordiska länderna utgör f. n. inget större internordiskt miljöproblem.
Prop. 1974:59 8
Syftet med konvenlionsförslaget är enligt kommittén alt lUlskapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheler vid prövning av fråga om tillåtligheten av miljöskadUg verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i det egna landet. En sådan ordning bedöms möjlig att genomföra med hänsyn till att miljö-skyddsslandarden är förhållandevis hka i de nordiska länderna. Förslaget bygger på fömtsättningen all miljöskyddsbeslämmelserna i berörda länder kommer all utvecklas någol så när paralleUt även i framliden.
Konventionens tillämpningsområde avses i princip vara begränsat till användning av mark eller vallen på en bestämd plats — i regel vid någon form av fast anläggning — på sätt som kan medföra störningar för omgivningen. Dumpning eller oljeutsläpp från fartyg omfattas sålunda inle av konventionen, hksom inle heller regler för automobil-eller flygtrafik eller spridning av bekämpningsmedel.
Kommittén framhåller alt den föreslagna konventionen står i samklang med principerna nr 21 och 22 i den vid Förenta nationernas miljökonferens i Stockholm antagna miljödeklarationen. I dessa principer uppmanas länderna bl. a. alt se till alt verksamhet under deras jurisdiktion eller kontroll inle förorsakar skada på andra länders miljö saml alt samarbeta för alt ytterhgare utveckla den internalionella rätten i vad avser ansvar för och ersättning åt offren för föroreningar och annan miljöskada som orsakas av sådan verksamhet.
Artikd 1 i konventionen innehåller i första stycket en definition av det slags verksamhet varpå konventionen avses bli tillämplig. Med miljöskadUg verksamhet avses i konventionen utsläppande av fast eUer flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störning för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, lempera-turändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.
Enligt andra stycket skaU konventionen ej äga liUämprung i den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera av de fördragsslulande staterna.
I motivering till artikeln uttalar kommittén alt konventionens lill-iämpningsområde avses vara begränsat till utsläppande av avloppsvatten samt användning av fasl egendom eUer anläggning på sätt som kan medföra störning av den omgivande miljön. Dit hör bl. a. byggande av väg, flygfält, elektrisk anläggning och atomreaklor. Anknytningen till användning av fast egendom har motsvarighet bl. a. i de danska och svenska miljöskyddslagarna saml i den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen. Kommittén har ansett all även sådan miljöstörning som åstadkoms genom byggande i vatten, såsom dänmingsskada eller torrläggning vid ändring av vattenstånd eller vallenföring, i princip bör om-
Prop. 1974: 59 9
fattas av konventionen. I denna del blir visserligen konventionens liU-lämpningsområde väsentiigt inskränkt genom alt vatlenbyggnadsföretag som regleras i den svensk-norska vallenrältskonventionen eUer gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland faUer utanför enhgt undantaget i andra stycket. Någon motsvarande överenskommelse föreligger emellertid f. n. inte mellan Finland och Norge. Vidare är det enligl kommitténs mening angeläget att t. ex. inrättande av borrplaltfor-mar och sandsugning i havet omfattas av konventionsbestämmelserna.
Beteckningen "miljöskadlig" verksamhet har valts i stället för den svenska miljöskyddslagens uttryck "miljöfarhg" efler önskemål från finsk och norsk sida. Av konventionslexten framgår all redan en risk för miljöskada är tillräcklig för all konventionen skaU bh tillämplig.
Undantaget i andra stycket avser faU där miljöskadlig verksamhet är eller i framliden bhr föremål för specialreglering genom särskild gränsöverenskommelse. F. n. åsyftas i första hand nyssnämnda överenskommelser mellan Norge och Sverige saml mellan Finland och Sverige. Undantag avses gälla endast i den ulslräckning stömingar från en anläggning regleras genom den särskilda överenskommelsen. Till belysning av det sagda nämner kommittén alt den svensk-norska valtenrättskon-ventionen inle är tillämplig på utsläppande av avloppsvatten. Om en industriell anläggning i ell gränsvaltendrag förutom byggande i vallen innefattar utsläpp av föroreningar i vattnet, blir sålunda den nu föreslagna konventionen tillämplig beträffande den senare åtgärden. På motsvarande sätt skall enligt kommittén konventionen tillämpas på luftförorening och buller från en industrianläggning i Torne älvs vattenområde, medan frågor om vallenförorening eller annan inverkan på vat-tenförhåUanden som härrör från anläggningen skall behandlas enligl den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen.
Enligt artikd 2 skall vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslulande stat likställas med störning i del egna landet.
Bestämmelsen utgör enligt kommittén konventionens grundläggande stadgande och anger dess huvudsakliga syfte. Den tar sikte på lillål-lighelsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar. Bestämmelsen avser såväl tillståndsprövning av planerad verksamhet som prövning av ansökan om godkännande av befintlig anläggning eller av talan om förbud eller skyddsåtgärder mot pågående miljöskadlig verksamhet.
Enligt artikel 3 tår den som drabbats eUer kan drabbas av störning från miljöskadhg verksamhet i annat fördragsslulande land föra lalan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i det landet beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eller myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rätts-
Prop. 1974: 59 10
subjekt i verksamhetslandet. Vad nu sagts skaU äga motsvarande lill-lämpning beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet. Frågan om ersättning får ej bedömas efler regler som är oförmånligare för den skadelidande än verksamhetslandels ersättningsregler.
I motiveringen anför kommittén att genom denna artikel slås fast att medborgarna i de fördragsslulande länderna skall åtnjuta full hkställig-het när det gäller rätten all föra lalan angående lillåtUghelen av miljöskadlig verksamhet i något av länderna. Principen torde i stor utsträckning motsvara vad som redan kan anses gälla. I den mån den interna lagstiftningen innefattar rätt för skadelidande all erhålla ersättning för rättegångskostnader, skall bestämmelserna givelvis också tUlämpas till förmån för utländska sakägarintressen.
Konventionen ger inle myndigheler i verksamhetslandet befogenhet att förordna alt egendom i grannland skall tvångsvis tas i anspråk för utförande av skadeförebyggande åtgärder. Denna fråga torde enligt kommittén inle ha nämnvärd praktisk betydelse med hänsyn tUl förehggande vallenrättskonvenlioner.
Bestämmelsen om ersättningsrätt i andra stycket avses enligt kommittén inte inverka på den rätt som elt rättssubjekt enligt andra regler kan ha alt alternativt väcka ersättningstalan vid domstol i del egna landet i anledning av miljöstörning som orsakas av verksamhet i annat land. Processuellt innebär bestämmelsen alt den som drabbas av skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland får rätt alt oberoende av hemlandets forumregler beträffande skada på fast egendom föra ersättningstalan hos domstol i verksamhetslandet eller sålunda all det senare landets jurisdiktionskompelens utvidgas i motsvarande mån. Rätt forum i verksamhetslandet förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöskadliga verksamheten utövas.
När det gäller frågan vilket lands skadeståndsrätt som skall tillämpas torde de nordiska ländernas internalionella privaträtt som huvudregel uppställa alt i fråga om skadestånd i ulomobUgaloriska förhållanden skall tiUämpas lagen i det land där skadan inträffat. Den föreslagna bestämmelsen i frågan i andra stycket avses påverka resp. lands internationella privaträtt endast så till vida alt den som lider skada av miljöskadlig verksamhet i grannland alltid skall kunna åberopa verksamhetslandets skadeslåndsrättsliga regler, om dessa är förmånligare för honom. En ordning enligt vilken en skadeUdande utlänning skulle få nöja sig med lägre ersättning än medborgare i verksamhetslandet eller ingen ersättning aUs med hänvisning till hemlandels ersättningsregler skulle enligt kommitténs mening framstå som mindre väl förenlig med de principer som ligger till grund för konvenlionsförslaget. Frågan huruvida en skadelidande med hänvisning till internalionellt privalrättsliga principer bör få åberopa hemlandels skadeståndsregler i fall då dessa är
Prop. 1974:59 H
fördelaktigare för honom än verksamhetslandels bör enligl kommitténs mening överlämnas ål rättspraxis. Frågan torde enligt kommittén ha ringa praktisk betydelse.
I fråga om den utredning om elt företags verkningar i annat land som behövs för prövning av talan enligt denna artikel skall enligl kommittén i princip verksamhetslandels processueUa föreskrifter tillämpas. I allmänhet ankommer del på den som söker tillstånd all förebringa utredning även om verkningarna i grannland. Enskild rättsägare i grannland som framställer anspråk har alt ange grunden för delta. Frågan om möjlighet för administrativ myndighet i verksamhetslandet alt hålla besiktning i grannland behandlas i artikel 10. I artikel 7 ges föreskrifter om befogenhet för den särskilda bevakningsmyndighel som föreslås inrättad (art. 4) att föranstalta om och la initiativ till utredning om verkningar i det egna landet av miljöskadlig verksamhet i grannland.
Enligl artikel 4 skall varje stat utse en särskild myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift all tillvarata allmänna miljöskyddsinlressen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat. För tillvaratagande av sådana intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan företrädare för allmänna miljöskyddsinlressen i den staten kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga är. Bevakningsmyndigheten får också överklaga domstolens eller myndighetens beslut enligt den procedur- och inslansordning som i landet i fråga gäller för sådana ärenden.
Kommittén framhåller att den för realiserande av principen om likställande av ländernas miljöskyddsinlressen har strävat efter en ordning som öppnar möjlighet för företrädare för ett lands allmänna miljöskyddsintressen att utan omväg över vederbörande utrikesdepartement, särskild kommission e. d. komma till tals omedelbart när i ett annat land prövningen inleds i första instans av en miljöskadlig anläggning som kan medföra störningar i grannlandet. I detta syfte föreslår kommittén sålunda att varje land utser en särskild myndighet, som skall ha rätt all för bevakande av allmänna miljöskyddsinlressen i hemlandet föra talan eller bli hörd i prövningsinstans i grannland på motsvarande sätt som myndighet som företräder allmänna miljöskyddsinlressen i del senare landet. För att underlätta för bevakningsmyndigheten alt fullgöra denna uppgift åläggs i artikel 5 varje prövningsmyndighel i elt land att, så snart myndigheten bedömer all en anläggning vartill tillstånd söks kan medföra störning av betydelse i grannland, ge bevakningsmyndigheten i detta land tillfälle all yttra sig i ärendet.
Uppgiften som bevakningsmyndighet bör enligl kommittén anförtros myndighet med central position på miljöskyddsområdet, förslagsvis i
Prop. 1974: 59 12
Sverige statens naturvårdsverk, i Danmark miljöstyrelsen, i Finland det ministerium under vilket miljövårdsärenden kommer all sortera samt i Norge miljöverndepartemenlet. Framför allt med hänsyn till fuUgörandet av underrättelseplikten synes del kommittén mest ändamålsenligt med endast en bevakningsmyndighet för varje land. Av praktiska skäl bör en stal dock ha möjlighet att i viss ulslräckning låta bevakningsmyn-dighelens uppgifter fullgöras av annan myndighet. Föreskrift härom bar upplagils i artikel 9.
I konventionen föreslås regler blott för bevakningsmyndighelens agerande i samband med tillållighelsprövning av miljöskadligl förelag. Del är enligl kommittén naturligt all bevakningsmyndigheten även ägnar uppmärksamhet ål andra aktiviteter på områden i grannländerna som kan beröra miljöskyddsintressen i del egna landet. Bevakningsmyndigheten skall självfallet ha rätt alt från myndigheter i grannland på begäran erhålla upplysning om planer på anläggningar och markanvändning i samma omfattning som medborgare i verksamhetslandet. Någol uttryckligt stadgande härom har kommittén inle ansett erforderligt.
Till illustration av det föreslagna systemets innebörd nämner kommittén följande exempel på befogenheter som i Sverige skulle tillkomma bevakningsmyndighet i grannland, nämhgen lalan (yttrande) i ärende vid koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelse samt i sådant ärende om lokaliseringstillstånd som enligl 136 a § byggnadslagen prövas av Kungl. Majrt, fullföljd av talan mol koncessionsnämndens beslut saml framställning enligt 26 eller 41 § miljöskyddslagen, lalan i mål om tillstånd till sandsugning enhgt vattenlagen jämte fullföljd av talan, yttrande i ärende om tillstånd enligl kontinenlalsockellagen till utvinning av naturtillgångar på eller under havsbotten samt yttrande i ärende om fastställande av arbetsplan för allmän väg.
Artikel 5 innehåller för systemets funktion nödvändiga föreskrifter om underrättelse till bevakningsmyndighet m. m. Finner domstol eller administrativ myndighet som har all pröva fråga om tiUstånd till miljöskadlig verksamhet (prövningsmyndighel) att verksamheten kan medföra störning av betydelse i annat fördragsslulande land, skall prövningsmyndighelen, om kungörelse- eller ulställningsförfarande tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i del andra landet samt bereda denna myndighet tillfälle alt avge yttrande i ärendet. Besked om lid och plats för sammanträde eUer besiktning skall i förekommande fall i god tid tillställas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån del kan ha intresse för denna myndighet.
Beträffande frågan om en verksamhet vartiU tillstånd söks kan medföra miljöstörning av betydelse i annat land skall enligt kommittén prövningsmyndigheten givelvis följa samma bedömningsgrunder som när det
Prop. 1974:59 13
gäller verkningar i det egna landet. Den omständigheten att en prövningsmyndighet ej funnit skäl föreligga alt underrätta bevakningsmyndighet i aimat land avses självfaUet inte hindra att den senare myndigheten hkväl uppträder i ärendet. Vid utsättande av lid för yttrande eller sammanträde bör prövningsmyndighelen la hänsyn till den förberedande utredning m. m. som bevakningsmyndigheten kan behöva vidta enligl artikel 7. Med tillstånd avses för svensk rätts vidkommande även medgivande av undantag från skyldighet att söka koncession.
Enligt artikel 6 skall prövningsmyndighel, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, på begäran av bevakningsmyndigheten förelägga sökanden alt lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma verkningarna i det andra landet.
Kommittén anför att bestämmelsen förutsätter alt prövningsmyndigheten enligt gällande procedurregler har befogenhet all ålägga sökanden att komplettera ansökningen i ifrågavarande hänseende. Detta torde som regel vara fallet. I första hand syftar bestämmelsen på utredning rörande industrianläggningen etc. i fråga. Också utredning angående förhållanden i bevakningsmyndighetens land kan emellertid ifrågakomma, även om det i detta fall ofta kan vara naturligare att utredningen ombesörjs av bevakningsmyndigheten. Även om prövningsmyndighelen i allmänhet kan väntas tillmötesgå bevakningsmyndighetens önskemål, bör avgörandet huruvida den begärda utredningen skall införskaffas ligga hos prövningsmyndigheten, som har all följa del egna landets praxis i dyhka frågor.
Enhgt artikel 7 ankommer del på bevakningsmyndigheten all i den mån den anser det behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen tillkännage meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eUer på annat lämphgt sätt och all i övrigt verkställa den utredning om verkningarna i del egna landet som den finner erforderlig.
Kommittén framhåller att bestämmelsen från verksamhetslandets synpunkt innebär att landets skyldighet att underrätta sakägare och allmänhet i grannland om en miljöskadlig verksamhet är fuUgjord genom underrättelsen till bevakningsmyndigheten. Kommittén har ansett del naturligt all denna myndighet får svara för det vidare kungörandet i hemlandet. Tillkännagivande förutsätts ske i den form som är vanlig i resp. land. Sedan väl enskUd rättsägare anmält sig som part hos prövningsmyndigheten, bör han kunna räkna med att i fortsättningen erhålla underrättelse om ärendets fortgång direkt från prövningsmyndigheten i samma utsträckning som rättsägare i verksamhetslandet.
Enligt artikel 8 skall kostnaderna för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av hemlandet.
Kommittén har funnit en sådan ordning vara att föredra framför en
t2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 59
Prop. 1974: 59 14
regel alt kostnaderna skall betalas av sökandeförelagel. I sistnänmda fall skulle del bli nödvändigt att låta prövningsmyndighelen bedöma skäligheten av nedlagda kostnader. Bevakningsmyndighelens uppgifter torde i stort sett vara av sådan karaktär alt del framstår som naturhgt att arbetet bekostas av del allmänna i resp. land. Självfallet skaU bevakningsmyndigheten inte lUl någon del bära kostnaden för utredning som sökanden föreläggs alt framlägga med stöd av artikel 6.
Enligt artikel 9 skall bevaknmgsmyndighetens uppgifter i viss utsträckning kunna fullgöras av annan myndighet. Sålunda föreslås att, om bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet all bevakningsmyndighelens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet, konventionens beslämmelser skall i tillämpliga delar gäUa denna myndighet.
Med ifrågavarande beslämmelse tillgodoses enligt kommittén bl. a. det behov som kan föreligga alt delegera utförandet av viss bevakningsuppgift till annan myndighet än bevakningsmyndigheten. Behovet kan vara förestavat av alt den aktueUa miljöstörningen rör annat specialområde än bevakningsmyndighelens. Elt spörsmål om joniserande strålning kan exempelvis behöva hänskjutas till myndighet som handlägger frågor om atomenergi. Det kan också finnas behov av delegation tiU lokal myndighet. Den föreslagna bestämmelsen medger vidare alt varje stal kan ha en permanent intern ordning varigenom bevakningen av ärenden av olika slag är fördelad på skilda myndigheler. För prövningsmyndigheten gäller emellertid alt den i varje ärende alltid kan sända första underrättelsen med ansökningshandhngarna enligl artikel 5 liU bevakningsmyndigheten. Har bevakningsmyndigheten i det aktueUa ärendet redan hunnit meddela prövningsmyndigheten att bevakningsuppgiflen skall fullgöras av annan myndighet, bör givelvis prövningsmyndigheten sända handlingarna till den myndigheten.
I artikel 10 föreskrivs att administrativ myndighet som har att pröva fråga om tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet eller sakkunnig som myndigheten förordnar får hålla besiktning i annat fördragsslulande land, om det behövs för utredning om verkningarna i det landet.
I motiveringen anför kommittén alt det, när prövningsmyndighel har all bedöma tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet som kan medföra skador i annat land, kan befinnas önskvärt att myndigheten för att få ett fullgott underlag för sin bedömning besiktigar den plats där skadeverkningar befaras eUer har inträffat. Kommittén anser det angeläget all i vart fall administrativ prövningsmyndighet får befogenhet alt hålla besiktning i grannlandet.
Genom den föreslagna bestämmelsen torde enligt kommittén behovet att införa särskilda regler om besiktning i annat land i miljöskyddssammanhang bli tillgodosett till väsentlig del. Syn av domstol i motsvarande
Prop. 1974: 59 15
situation torde, anför kommittén, med hänsyn tiU ländernas miljöskyddslagstiftning, gällande gränskonventioner och de geografiska förhållandena mera säUan komma alt visa sig behövlig i praktiken. TiU-läggas kan alt bestämmelserna om bevisupptagning genom domstol i annat land i 1954 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, vilken tUlträtts av samthga berörda länder, medger bevisupptagning i form av syn. Sedan nämnda konvention efler hand genomgått en revidering, har år 1970 utarbetats en ny Haagkonvenlion i ämnet, till vilken de nordiska länderna förväntas ansluta sig. Enhgt artikel 8 i den nya konventionen kan fördragsslulande stat avge förklaring all domare vid ansökande myndighet i annan stat får närvara när en begärd bevisupptagningsålgärd vidtas. Även om domarens egna iakttagelser i sådant sammanhang inte utgör processmalerial, torde hans närvaro borga för att i syneprotokollet inflyter vad som är av betydelse för tvistens avgörande. Sammanfaltiungsvis anför kommittén att nu gällande och i andra sammanhang föreslagna beslämmelser i huvudsak tillgodoser domstolarnas behov av tiUgång tUl bevisning i berörda hänseenden. Med hänsyn tiU del anförda har kommittén ansett sig böra avstå från att i konvenlionsförslaget uppta beslämmelse om befogenhet för domstol att hålla besiktning i armat land.
Artikel 11 innehåller föreskrift om obUgatoriskt samråd på regeringsnivå mellan vederbörande stater i vissa fall. Är fråga om tillstånd lUl miljöskadhg verksamhet, som kan medföra störning av väsenthg betydelse i annan fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eUer vederbörande minister eUer departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i fråga, om regeringen i den förra staten begär det.
Kommittén anför att bestämmelsema avser frågor som — efter besvär av bevakningsmyndigheten eUer annan eUer på grund av alt regeringen är enda instans — är föremål för prövning av vederbörande regering, departement eUer minister. Ärenden som i sista instans avgörs i domstol omfattas sålunda inle. Alt domstol är högsta instans i miljövårdsfrågor förekommer framför allt i Finland men i viss ulslräckning även i övriga länder. Den finska lagstiftningen torde emeUertid komma att ändras på denna punkt i vad avser vattenförorening, och de frågor som i sista instans avgörs av domstol i övriga länder synes inle ha större praktisk betydelse i förevarande sammanhang. I Danmark och Norge kan vissa betydelsefuUa miljöskyddsärenden avgöras av vederbörande minister eller departement som sista instans.
Som framgått avses bestämmelsen enhgt kommittén gäUa inte bara lillållighelsfrågor vari bevakningsmyndighet hörts eller fört lalan ulan även lillållighetsfrågor som avgörs direkt av regeringen, eventuellt utan föregående remissbehandling. Kommittén framhåUer all bevakningsmyndigheten även i det senare faUet torde ha haft möjlighet att infor-
Prop. 1974:59 16
mera sig i ärendet, så alt den egna regeringen kan underrättas i god tid före avgörandet.
Avgörandet huruvida störningen är av väsentlig betydelse avses ankomma på den regering som begär samråd.
Enligt artikel 12 äger i faU som avses i artikel 11 regeringen i vardera staten påfordra att en kommission, som om annat ej överenskoms skall bestå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslulande stat samt tre ledamöter från vardera av de berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet före dess avgörande. Har så skett, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivils. Vardera staten skall avlöna de ledamöter som utsetts av densamma. Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är all anse som blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.
Med hänsyn till eventuahleten att föreskrivet samråd inle skulle leda till en samförslåndslösning kunde enligl kommittén diskuteras möjhgheten att, i likhet med vad som för vissa fall gäller enligl den norsksvenska valtenrällskonvenlionen och gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland, införa vetorätt för den stat som skulle drabbas av störningen. Kommittén har emellertid ansett alt en sådan ordning varken är önskvärd eller realistisk i förevarande sammanhang. I stället föreslår kommittén en ordning, enligt vilken endera staten i fall då samråd skall äga rum äger påkalla tillsättande av en rådgivande kommission, som skall avge yttrande i ärendet iiman detta avgörs. Ehuru ej bindande kan kommissionens yttrande antas komma all väga tungt vid den slutliga prövningen av ärendet. Att bestämmelsen om kommissionens sammansättning gjorts dispositiv sammanhänger bl. a. med möjligheten all en miljöskadlig verksamhet kan komma att beröra mer än två liinder. I sådana fall kan länderna finna lämpligl all i stället för all i enlighet med artikelns bestämmelse tillsätta flera kommissioner överenskomma om upprättande av en för de berörda staterna gemensam kommission.
I artikel 13 slås fasl att konventionen skall vara tillämplig också i fråga om fördragsslutande stals kontinenlalsockelområde.
Bestämmelsen innebär enligl kommittén först och främst att konventionen skall tillämpas på sådan verksamhet för utnyttjande av naturtillgångarna på en stats kontinenlalsockel som kan medföra störning för grannländernas miljöskyddsintressen, t. ex. borrning efter olje- eller gasfyndigheter eller takt av sand eller grus på havsbollen. Vidare följer av artikeln att negativa verkningar, som miljöskadlig verksamhet på land kan medföra för aktiviteter som äger rum på annan stats kontinentalsockel under dess jurisdiktion, skall beaktas vid prövning av verksamhetens tillåtlighet.
Artiklarna 14—16 innehåller slutbestämmelser. Artiklarna 14 och 16
Prop. 1974: 59 17
är utformade i överensstämmelse med gällande principer för slutbestämmelser i nordiska överenskommelser. Enligl artikel 15 skall mål eller ärende som vid konventionens ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen handläggas och bedömas enhgt förut gällande beslämmelser.
4 Promemorian
Miljöskyddskommilléns svenska ledamöter konstaterar all den föreslagna konventionstexlen är utformad på sådant sätt alt den i huvudsak kan göras direkt tillämplig som svensk lag. Undantag torde behöva göras endast beträffande slutbestämmelserna i artiklarna 14—16. Med dessa undanlag bor konventionen enhgt promemorian kunna införlivas med intern svensk rätt genom en särskild lag i viUien förklaras att den skall gälla som svensk lag.
Enligt artikel 3 i konventionen får den som drabbas av störning från miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land föra skadeståndstalan i det landet. Rätt forum förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöfarliga verksamheten utövas. Särskilda bestämmelser i denna fråga synes enligl promemorian inle behövas med hänsyn till att fommreg-lerna i 10 kap. rättegångsbalken, 33 och 34 §§ mUjöskyddslagen samt 11 kap. vattenlagen medger att talan om ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet väcks vid domstol inom vars område verksamheten bedrivs.
Beträffande frågan om konventionens genomförande i Sverige föranleder behov av ändring i annan lagstiftning på miljöskyddsområdet anförs i promemorian följande. Tillämpning av konventionens bestämmelser kan i första hand bli aktuell i samband med tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen, vallenlagen, lagen (1966r 314) om kontinentalsockeln, bestämmelserna om grustäkt m. m. i naturvårdslagen (1964r 822), atomenergUagen (1956r 306), 136 a § byggnadslagen, väglagen (1971r 948) och lagen (1902r 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Beträffande sådana frågor som regleras i konventionen avses den föreslagna lagen skola gälla ulan hinder av vad som föreskrivs i nämnda lagstiftning. Redan med hänsyn till lagens karaktär av speciallagstiftning torde särskild föreskrift härom inle vara nödvändig (jfr prop. 1972r 16 s. 38). Härtill kommer att konventionens bestämmelser allmänt inte står i strid med regler i gäUande niiljöskyddslagsliflning. De innebär i huvudsak en ulfyUnad av dessa genom utvidgning av de tillämpande myndigheternas kommuniceringsskyl-dighet och liksläUandel av grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i Sverige. Enligt uttryckligt stadgande i 2 § miljö-
Prop. 1974: 59 18
skyddslagen gäller i fråga om mUjöfarlig verksamhet utöver lagens bestämmelser vad som föreskrivs i annan lagstiftning. För vattenlagens dd innehåller 10 § i promulgalionslagen till nämnda lag föreskrift all vad som överenskommes i konvention med utländsk makt skall gäUa. Över huvud skulle införande i annan mUjöskyddslagsliflning av hänvisningar lUl konvenlionslagen väsentligen endast innebära en upplysning om konventionen och dessutom kunna ge anledning till missförstånd med hänsyn till risken för all hänvisningar ej skulle komma att inflyta i all berörd lagsliftning. Mol bakgmnd av del anförda föreslås i promemorian all sådana hänvisningar inte görs.
I promemorian uttalas vidare all del med hänsyn till ikraftträdande-bestämmelserna i artikel 14 i konvenlionsförslaget bör överlämnas åt Kungl. Majrt att bestämma dag för den föreslagna lagens ikraftträdande. Lagen bör gälla så länge konventionen är i kraft. Artikel 15 i förslaget bör i enUghet med svensk lagstiftningsteknik tas upp som en övergångsbestämmelse liU lagen.
I promemorian behandlas därefter vissa frågor som föreslås bh reglerade i tillämpningskungörelse till den föreslagna lagen. Bl. a. föreslås alt uppgiften som svensk bevakningsmyndighet anförtros åt naturvårdsverket. Bestämmelsen i artikel 9 all fördragsslutande stat har möjlighet alt förordna alt dess bevakningsmyndighets uppgifter i viss ulslräckning skall fuUgöras av annan myndighet har, framhålls i promemorian, främst tillkommit med hänsyn tiU särskilda förhållanden i Finland. För Sveriges del kan det måhända tänkas bli aktuellt att meddela sådant förordnande t. ex. för kammarkollegiet i valtenmål eUer för delegationen för atomenergifrågor i ärende om alomanläggning i grannland. Då behovet härav knappast kan överblickas, synes det enligt promemorian tveksamt om generella förordnanden i ifrågavarande hänseende bör meddelas f. n. Det torde tills vidare vara en lämpligare ordning att Kungl. Majrt på anmälan av naturvårdsverket meddelar förordnande för varje särskilt fall i den mån så bedöms erforderhgt.
I anslutning till artikel 5 påpekas vidare i promemorian att konventionen inle avses föranleda ändring av gällande sekretessbestämmelser. Dessa kan t. ex. bli tiUämphga beträffande utlämnande av handling till bevakningsmyndighet i annat nordiskt land.
Avses besiktning i någol fall skola äga rum inom område som utgör mihtärt skyddsområde enligt kungörelsen (1967r 10) om skyddsområden m. m., får enhgt promemorian tillstånd sökas enhgt bestämmelserna i nämnda författning. SärskUda föreskrifter härom torde inte behövas. Del får enligl promemorian förutsättas att några svårigheter att erhålla sådant lillsländ normall inle föreUgger.
Prop. 1974: 59 19
5 Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran alt Sverige ingår en konvention med Danmark, Finland och Norge rörande miljöskydd i huvudsakhg överensstämmelse med miljöskyddskommilléns förslag. Naturvårdsverket framhåUer all det föreligger starka skäl för en svensk anslutning liU den föreslagna konventionen. Verket påpekar att ett förverkligande av konventionen i stor ulslräckning innebär elt efterkommande av vad som anförts i Europarådels resolution 5/1971 om luftföroreningar i gränsområden samt ell konkret bidrag till pågående diskussioner inom ramen för OECD om internationell samverkan för åtgärder mol gränsöverskridande miljöföroreningar.
Vattenöverdomstolen, statskontoret och vattenfallsverket understryker kommitténs uttalande att det är en förutsättning för konventionen att berörda länders miljöskyddslagsliftning utvecklas så alt de miljöskyddskrav som uppställs blir tämligen hkartade. Statskontoret tiUfogar all arbetet med all få fram likartade normer och riktlinjer måsle intensifieras så all lagstiftningens praktiska konsekvenser blir så överensstämmande som möjhgt i de nordiska länderna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län, kommunförbundet och Industriförbundet. Enligt vattenöverdomstolen finns inte anledning att skjuta upp genomförandel av konventionen i avvaktan på att länderna skall närma sig varandra ytterhgare på miljöskyddslagstiftningens område. Naturvårdsverket anser att tiUämpningen av konventionen och bakomliggande nationell lagstiftning utan tvekan kommer att verka i riktning mot erforderlig och önskvärd enhethghet. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör konventionen ge en god gmndval för nordiskt samarbete beträffande konkreta miljöskyddsåtgärder i gränsområden och planering för skydd av gemensamma intresseområden.
Beträffande de särskilda artiklarna anser vattenöverdomstolen att texten i artikel 1 bör förtydligas så att det klart framgår alt utsläppande av vatten som använts för kylning vid drift av fabrik eller annan inrättning utgör miljöskadlig verksamhet.
Den i artikel 3 angivna ordningen beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet finner vattenöverdomstolen överensstämma med vattenlagens och miljöskyddslagens principer. Bestämmelsen i fråga får anses ändamålsenhg och torde överensstämma med gällande internationell privaträtt. Däremot är det enligl domstolen inte helt tillfredsslällande alt konvenlionsförslaget inle ger prövningsmyndighel befogenhet all förordna att egendom i grannland tvångsvis skall las i anspråk för alt utföra skadeförebyggande åtgärder. Frågan huruvida sådan befogenhet bör införas bör enligt domstolen utredas i lämpligt sammanhang. Slutligen bör enligt domstolens menmg övervägas att i konventionen uttryckligen ange alt utländska sakägare är be-
Prop. 1974: 59 20
rältigade att erhålla ersättning för rättegångskostnader i den mån den interna lagstiftningen ger skadelidande sådan rätt.
I fråga om artikel 4 föreslår vattenöverdomstolen ett förlydhgande. För att underlätta tillämpningen av artikeln bör enhgt domstolen den närmare innebörden av begreppet "allmänna miljöskyddsinlressen" anges i konventionen eller genom motivuttalande. I anslutning till denna artikel påpekar domstolen att bevakningsmyndighel enhgt konvenlionsförslaget inte kan föra talan om ersättning eller allmänna avgifter. Svensk vattendomstol kan således inle på talan av bevakningsmyndighet i grannland ålägga sökande i vattenmål att utge avgift enligt 2 kap. 8 och 10 §§ vattenlagen till grannlandet, även om företaget skulle ha sådan menlig inverkan i grannlandet, som omtalas i nämnda paragrafer. Den i artikel 5 upptagna föreskriften att prövningsmyndighel skall underrätta grannlands bevakningsmyndighel om verksamhet som medför eller kan medföra störning av betydelse i del landet kan enligl vattenöverdomslolens mening tolkas på det sättet all underrättelse inte skall ske, om störningen bedöms vara av enbart ringa betydelse. EnUgt domstolen skulle del vara en lämpligare ordning om underrättelseskyldighet förelåg så snart en verksamhet befanns medföra eller kunna medföra störning av någon betydelse i annat land. Vattenöverdomstolen ifrågasätter vidare om inte konventionstexten bör ändras så att det klart framgår att underrättelseskyldighet skall gälla även beträffande ärenden vari remissförfarande används utan samband med kungörelse- eller ulställningsförfarande.
I anslutning till artikel 7 anför vattenöverdomstolen all en oriktig bedömning av bevakningsmyndigheten kan leda till alt en enskild intressent som berörs av miljöskadlig verksamhet i grannland inte underrättas om att prövningsförfarande inletts i verksamhetslandet. Det bör enligt vattenöverdomstolen åhgga bevakningsmyndigheten att alllid underrätta enskilt intresse som berörs av miljöskadhg verksamhet.
I anslutning till artikel 10 tar vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen upp frågan om syn av domstol i annat fördragsslutande land. Båda remissinstanserna anser att såväl vallendomstol som fastighetsdomstol har behov av att kunna hålla syn i annat land. Sådan syn bör kunna hållas inle bara vid prövning av fråga om tillåtiighelen utan också vid prövning av fråga om ersättning i anledning av miljöskadlig verksamhet. Konventionsförslaget bör enligt dessa remissinstanser kompletteras på denna punkt.
Vad i promemorian föreslagits rörande sättet att införhva den föreslagna konventionen med intern svensk rätt godlas av samthga remissinstanser.
Kommitténs förslag att naturvårdsverket skaU anförtros uppgiften som svensk bevakningsmyndighet tUlstyrks av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län och finsk-svenska gränsälvskommissionen
Prop. 1974: 59 21
anser dock all länsstyrelsen resp. kommissionen bör med stöd av artikel 9 bemyndigas alt envar för sitt område fullgöra uppgiften som bevakningsmyndighel. Enligt kommunförbundet är det angeläget att naturvårdsverket i egenskap av bevakningsmyndighet får sådana uppgifter och resurser att berörda kommuners intressen kan beaktas.
Överbefälhavaren förordar att den i promemorian föreslagna tUlämpningskungörelsen kompletteras med en upplysning om alt del finns särskilda bestämmelser om tillträde till militära skyddsföremål och skyddsområden.
Enligl statskontoret är del önskvärt att frågan om tillsynen av miljöskadlig verksamhet blir reglerad på elt sådant sätt alt grannländernas miljöskyddsintressen tillgodoses också i lUlsynsverksamheten.
6 Förevarande konventionsförslag
Konvenlionsförslaget överensstämmer utom såvitt avser artikel 10 i allt väsentligt med nordiska miljöskyddskommilléns förslag för viUcel jag tidigare utförligt redogjort (avsnitt 3). Den svenska texten är sålunda i övrigt oförändrad, medan vissa mindre redaktionella jämkningar gjorts i de danska, finska och norska texterna för att nå bättre överensstämmelse med motsvarande svenska text. Företrädare för berörda länder har efler initiativ från finsk sida enats om alt artikel 10 bör ha följande ändrade innehåll. Om del behövs för utredning om miljöskadlig verksamhets skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighel i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndighelen eller sakkunnig som myndigheten förordnar vara närvarande. Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning varom nu är fråga utarbetas i samråd mellan berörda länder.
7 Protokollet
Protokollet innehåller följande kommentarer angående tillämpningen av konventionen.
Vid tillämpning av artikel 1 skall utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet anses som miljöskadhg verksamhet endast om utsläppandet medför eller kan medföra ölägenheter för omgivningen.
Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland all föra ersättningstalan vid domstol eller administrativ myndighet i del landet skall i princip anses inbegripa rätt alt påkalla inlösen av faslighet.
Prop. 1974: 59 22
Artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tiUståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med kungörelse- eller ulställningsförfarande.
Länderna skall föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga om yrkeshemhghet, driflanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom om i samband med befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
8 Departementschefen
Sverige har alltjämt fördelen av en i stor utsträckning ofördärvad miljö. Genom vår miljölagstiftning kan de ölägenheter som vållas av miljöfarlig verksamhet inom landet hållas under kontroll. Miljön hotas emellertid även av föroreningar och andra störningar som sprids genom luft och vatten från andra länder, såväl de nordiska grannländerna som längre bort belägna stater. Mellan Östersjöns slrandslater pågår långt framskridna förberedelser i syfte att få till stånd en miljökonvention för Östersjön. Också i vidare sammanhang deltar Sverige i internationellt samarbete i syfte att få till stånd överenskommelser om åtgärder mot miljöförstöring. Del ligger emellertid i sakens natur alt överenskommelser mellan en större krets av stater ofta inte blir så långtgående som är önskvärt och att ikraftträdandet dröjer. Inom varje land i Norden förekommer verksamhet som medför ölägenheter för grannland. Lika litet som man i varje enskilt land har ansett sig böra avvakta en världsomfattande reglering av alla dessa frågor innan nationell lagstiftning införts till miljöns skydd, lika litet bör det internalionella samarbetet hindra en mer långtgående nordisk överenskommelse.
Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20re session år 1972 Nordiska ministerrådet att lägga fram förslag till nordisk miljöskyddskonvention. Konventionen skulle syfta till att i nationell lagsliftning likställa grannländernas miljöskyddsinlressen med det egna landets. Uppgiften alt utarbeta det avsedda konventionsförslaget anförtroddes en särskild kommitté, sammansatt av representanter för berörda länder. Kommittén som antog namnet Nordiska miljöskyddskommiltén avlämnade år 1972 en preliminär rapport med bl. a. förslag till en miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Nordiska ministerrådet förordade därefter alt en konvention med i huvudsak det innehåll kommittén föreslagit skulle ingås. Beslutet tillstyrktes av Nordiska rådet vid dess 21 ra session. MUjöskyddskommitléns sluthga förslag till miljöskyddskonvention framlades år 1973 i slutrapporten (NU 1973r 5) Nordisk mUjöskyddskonvention.
Efter remissbehandling av slutrapporten har företrädare för berörda departement i de olika länderna enats om att miljöskyddskommilléns förslag till konvention kunde godlas utan annan ändring än all artikel
Prop. 1974: 59 23
10 borde ges föreslagen ny lydelse samt smärre jämkningar av redaktionell karaktär göras i de danska, finska och norska texterna. Vidare har överenskommits all ell protokoU innehållande vissa kommentarer angående tillämpningen borde fogas till konventionen. Konventionen och protokollet har undertecknats i Stockholm den 19 febmari 1974.
Konventionen syftar till att skapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheler vid prövning av fråga om liUålhgheten av miljöfarhg verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsinlressen med motsvarande intressen i det egna landet. Konventionen, som sålunda lar sikte på tillållighelsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar, är tillämplig på utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattenområde samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eUer kan medföra störning av miljön genom vattenförorening eller annan inverkan på vallenförhåUanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant. Konventionen är även tiUämphg på ländernas kontinentalsockelområden. I den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera länder, såsom den svensk-norska valtenrällskonvenlionen den 11 maj 1929 och gränsälvsöverenskommelsen meUan Finland och Sverige den 16 september 1971, skall konventionen inle tillämpas.
Enligt konventionens grundläggande bestämmelse skall vid prövning av tillålligheten av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet kan medföra i annat fördragsslutande land likställas med störning i del egna landet.
Den som drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annat land får enligt artikel 3 föra talan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i del landet beträffande verksamhetens tillåtlighet i samma ulslräckning som rättssubjekt i verksamhetslandet. Della gäller också talan om ersättning på grund av miljöskadlig verksamhet.
Varje land skall enligl konventionen utse en bevakningsmyndighel som skall tillvarata allmänna miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från rruljöskadlig verksamhet i grannlandet. Finner prövningsmyndighel i tillståndsärende att miljöskadlig verksamhet kan medföra störning av betydelse i grannland, skall handlingarna i ärendet sändas till det landets bevakningsmyndighel för alt bereda denna tillfälle alt yttra sig. Bevakningsmyndigheten skall i den mån den anser det behövligt av hänsyn till aUmänna eller enskilda intressen i del egna landet kungöra meddelanden från prövningsmyndigheten och verkställa den utredning om verkningarna i landet som den finner erforderhg. Kostnaden för bevakningsmyndighelens verksamhet betalas av hemlandet. Ett land kan även överlämna ål annan myndighet alt fullgöra uppgifter som ankommer pä bevakningsmyndigheten.
Prop. 1974: 59 24
Om del behövs för utredningen av skadeverkningarna i annat land, kan prövningsmyndigheten i verksamhetslandet enligl artikel 10 påfordra att bevakningsmyndigheten i det andra landet skall föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigheten dier sakkunnig som myndigheten utser vara närvarande.
Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet som medför störning av väsentlig betydelse i annat land föremål för prövning av regeringen eller vederbörande departement i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan länderna i frågan, om regeringen i del förra landet begär det. I sådana fall kan regeringen i vardera landet påfordra all en för ändamålet tillsatt kommission skall avge yttrande i ärendet innan det avgörs.
Konventionen träder i kraft sex månader efter den dag då samtiiga fördragsslulande stater meddelat alt erforderliga konstitutionella ål-gärder vidtagits. Konventionen skall inte tillämpas på mål eller ärende som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet. Konventionen kan sägas upp genom skriftiigt meddelande. Uppsägningen träder i kraft tolv månader därefter eller vid den senare tidpunkt som anges i meddelandet.
Protokollet, som jag tidigare utförligt redovisat, innehåller kommentarer angående tillämpningen av artiklarna 1, 3 och 5. Enligl protokollet skall vidare länderna föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga om yrkeshemlighet, driflanordning eller affärsförhållande som han fåll kännedom om i samband med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
Samtliga remissinstanser har ansett alt den miljöskyddskonvention för vilken jag nyss redogjort bör komma till stånd. Konventionen får ses som ett betydelsefuUt led i ett intensifierat nordiskt samarbete på miljövårdsområdet. Konventionen står också i samklang med strävanden till internationellt samarbete på detta område som kommit till uttryck inom Förenta nationerna och OECD. Det måste anses finnas ett klart praktiskt behov av en reglering av de frågor som behandlas i konventionen. Behovet kan väntas öka efler hand som utvecklingen inom industri, bebyggelse och kommunikationer fortskrider. För de berörda länderna måsle del vara en fördel att ha tillgång till en procedur som klart reglerar hur grannländernas mUjöskyddsinlressen skall beaktas. Konventionsförfarandet synes utformat på sådant sätl alt tillståndsprövningen inte behöver bli nämnvärt mera omständligt eller tidskrävande an om prövningen begränsats till nationella mUjöskyddsinlressen. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs motivering till artiklarna. I fråga om tillämpningen av artikel 10, som fått sitt slutliga innehåll efler initiativ från finsk sida, vUl jag anföra följande. Artikeln som kan tillämpas även när domstol är prövningsmyndighel hindrar självfallet inle att en domstol i stället väljer att begära bevisupptagning vid ul-
Prop. 1974: 59 25
ländsk domstol enligt gäUande Haag-konvention i ämnet. Artikel 10 bör kunna användas så att prövningsmyndighelen förordnar ledamot att närvara vid besiktningen. Har besiktning ägt rum i grannland enligl artikeln, torde sådana särskilda omständigheter anses föreligga att protokoll från besiktningen får åberopas som bevis vid domstol enligt 35 kap. 14 § rättegångsbalken.
Som kommittén understrukit bygger konventionen på förutsättningen all miljöskyddsbeslämmelserna i de berörda länderna kommer all utvecklas någol så när paralleUt även i framliden.
Jag övergår nu till alt ta upp några av de frågor som aktualiserats under remissbehandlingen av konvenlionsförslaget.
Med anledning av vissa påpekanden från vattenöverdomstolen vill jag anföra följande. Det kan enligl min mening inte råda någon tvekan om att utsläppande av kylvatten inbegrips i definitionen av miljöskadlig verksamhet i artikel 1. Del torde också vara helt klart att utländska sakägare enhgt konventionen är berättigade all erhålla ersättning för rättegångskostnader i samma utsträckning som svenska sakägare. Någol praktiskt behov alt kunna tvångsvis ta i anspråk egendom i grannland för att utföra skadeförebyggande åtgärder där torde knappast föreligga utöver de möjligheter som finns i della avseende enligt svensk-norska vattenrättskonventionen och gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige. Det i artikel 4 använda begreppet "allmänna miljöskyddsintressen" torde knappast komnia alt vålla några svårigheter vid till-lämpningen av konventionen. Allmänna miljöskyddsinlressen träds för när t. ex. då miljöfarlig verksamhet medför ölägenheter av betydelse för befolkningen eller näringslivet i en ort eller för fiske eller sjöfart eller skadar skyddsvärda naturområden eller havsmiljön. Del förhållandet alt prövningsmyndighetens underrättelseskyldighet enligl artikel 5 inträder när verksamhet kan medföra "störning av betydelse" i grannland i stället för såsom vattenöverdomstolen föreslagit när "stöi-ning av någon betydelse" uppkommer, torde enligl min mening inte få någon nämnvärd praktisk betydelse vid tiUämpningen. Med anledning av vad vattenöverdomstolen i övrigt anfört i anslutning till artikel 5 vill jag erinra om att i protokoUet till konventionen har föreskrivits att artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tillståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med kungörelse- eUer ulställningsförfarande. Vad angår påpekande av vattenöverdomstolen all i artikel 7 borde föreskrivas skyldighet för bevakningsmyndigheten att alltid underrätta enskilda intressenter som berörs av miljöskadlig verksamhet vill jag framhålla all en väsentlig fördel med konventionen är de garantier som skapas för att ett lands myndigheler får kännedom om verksamheter i grannland som kan medföra miljöskador i del egna landet. Med konventionens uppläggning kan del las för givet att bevakningsmyndighet kommer att kungöra meddelanden från prövningsmyndighel på ve-
Prop. 1974: 59 26
derbörligt sätt. Alt så sker torde emellertid i första hand vara en angelägenhet för bevakningsmyndighetens hemland vilken inle nödvändigtvis behöver regleras i konventionen.
Vattenöverdomstolen och vallenlagsutrednmgen har ansett att såväl vattendomstol som fastighetsdomstol bör kunna hålla syn i annat land. Jag vill i denna fråga hänvisa till den slutliga lydelsen av artikel 10 och vad jag anfört i anslutning därtill. Härigenom torde nämnda remissinstansers synpunkter liU stor del tiUgodoses.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag all konventionen med därtill fogat protokoll godkänns.
För att konventionen skaU bh gäUande i Sverige krävs särskild lagstiftning. I den promemoria som lagts fram av de svenska ledamöterna i miljöskyddskommiltén föreslås i della hänseende att en särskild lag utfärdas i vilken förklaras att konventionens beslämmelser med undanlag av slutbestämmelserna skaU gäUa som svensk lag. Konventionens övergångsbestämmelse bör enligt promemorian tas upp som övergångsbestämmelse till lagen.
Enligl promemorian avses den föreslagna lagen skola gälla ulan hinder av vad som i annan miljöskyddslagsliftning föreskrivs rörande de frågor som regleras i konventionen. Kommittén anser alt särskild föreskrift härom inte behöver införas i nämnda lagstiftning bl. a. med hänsyn till konventionslagens karaktär av speciallagstiftning.
Vad i promemorian sålunda föreslagits om intern svensk lagstiftning med anledning av konventionen godlas av samtliga remissinstanser. Även jag biträder förslagel. I lagen bör även tas in en beslämmelse om lystnadsplikt för befattningshavare vid bevakningsmyndighel i överensstämmelse med del till konventionen fogade protokollet. Som tidigare nämnts träder konventionen i kraft sex månader efler den dag då samtliga fördragsslulande stater har meddelat all erforderliga konstitutionella åtgärder har vidtagits. Lagen bör träda i kraft samma dag som konventionen. Del bör därför överlämnas ål Kungl. Majrt att bestämma dagen för lagens ikraftträdande. För den händelse något av de nordiska ländema i framtiden skulle komma att uppsäga konventionen kommer denna, sedan uppsägningen trätt i kraft, all vara tillämplig bara i förhållandet mellan de länder som alltjämt är bundna av konventionen. Lagens tillämpningsområde blir i sådant fall automatiskt inskränkt till all gäUa i förhållandet mellan Sverige och annat land som är bundet av konventionen. Skulle denna situation mot förmodan uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Majrt alt kungöra uppsägningen.
Jag vill slulUgen nämna att jag ämnar föreslå Kungl. Majrt att utse naturvårdsverket till bevakningsmyndighet och att meddela de övriga administrativa föreskrifter som behövs för tillämpningen av konventionen och protokollet.
Prop. 1974: 59 27
9 Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen alt
1. godkänna miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige med därtill anslutande, samma dag undertecknat protokoll,
2. antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag lUl lag med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 meUan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.
Ur protokoUetr Britta Gyllensten
Prop. 1974: 59
28
Miljabeskyttelseskonvention mellem Danmark, Finland, Norge og Sverige
Regeringerne i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som anser det for yderst magtpå-liggende at beskytle og forbedre milj0et, er blevet enige om f0lgender
Artikel 1
Ved milj0skadelig virksomhed forslås i denne konvention udledning af fast eller flydende affald, gasarter eller andre stoffer fra jordbunden, bygninger eller anleeg i vand-l0b, s0er eller havet, samt anvendelse af jordbunden, havbunden, bygninger eller an-iKg på andre måder, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrdse af omgivdseme ved vandforurening eller anden form for påvirk-ning af vandforhold, sandflugt, luftforure-ning, sl0j, ryslelse, lemperaturforandring, ioniserende stråling, lys og lignende.
Konventionen er ikke anvendelig på mil-j0skaddig virksomhed, der konlrolleres gen-nem saerskill overenskomsi mellem lo eller flere konlraherende stater.
Artikel 2
Ved pr0vning af tilladeligheden af milj0-skadelig virksomhed skal den forslyrrdse, en sådan virksomhed medf0rer eller kan med-fore i en anden konlraherende stat, side-slilles med forslyrrdse i hjemlandet.
BUaga 1
Norjan, Ruotsin, Suomen ja Tanskan välinen ympäristönsuojelusopimus
Norjan, Ruotsin, Suomen ja Tanskan hal-litukset, jotka pitävät ympäristön suojele-mista ja parantamisla eritläin lärkeänä, oval sopineet seuraavästar
1 Artikla
YmpäristöUe haitalliseUa toiniinnalla tar-koitetaan lässä sopimuksessa kiinteän tai neslemäisen jälleen, kaasun lahi muun ai-neen pääslämislä vesislöön, järveen tai me-reen maalla, rakennuksesta tai lailteesta, sekä maan, merenpohjan, rakennuksen tai laitleen muula käyllöä, joka aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa hailtaa ympärislölle veden pilaantumisen tai muun vesistöllisten olo-suhteiden muutoksen, hiekanolon. Urnan pilaantumisen, melun, lärinän, lämpölilan muutoksen, ionisoivan säleilyn, valon laikka muun sellaisen seikan johdosta.
Yleissopimusta ei sovelleta, milloin ympärislölle haitallisesla toiminnasta on sää-detty erikseen kahden tai useamman sopi-musvaltion välisellä sopimuksella.
2 Artikla
Ympärislölle haitallisen toiminnan sallit-tavuutta harkittaessa on hai tia, jonka lällai-nen toiminla aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa loisessa sopimusvaltiossa, otettava huomioon samalla lavoin kuin hailla omassa maassa.
Artikel 3
Den, som udssettes for eUer kan blive ud-sat for forslyrrdse fra milj0skadelig virksomhed i en anden stat, kan rejse sag om virksomhedens lUladdighed, hemnder sp0rgsmål om skadeforebyggende foranslalt-ninger, ved vedkommende domstol eller administrative myndighed i deri stal, hvor virk-somheden ligger, samt appellere domstolens eller den administrative myndigheds beslut-ning, alt i samme udstraekning og under samme forudsselninger som et retssubjekt i virksomhedslandet.
Bestemmelserne i f0rste stykke anvendes på lilsvarende made, når del gaelder s0gsmål
3 Artikla
Joka on joutunut tai saattaa joutua kärsi-mään loisessa sopimusmaassa lapahluvasla ympärislölle haitallisesla toiminnasta, voi saattaa kysymyksen toiminnan salliltavuu-desla, mihin luetaan myös toimenpiteel hailtojen ehkäisemiseksi, käsitelläväksi siinä valtiossa nostamalla kanteen asianomaisessa luomioistuimessa tai käänlymällä asianomai-sen hallintoviranomaisen puoleen, sekä valit-taa luomioistuimen tai hallintoviranomaisen päätöksestä samassa laajuudessa ja samoin edellytyksin kuin oikeussubjekti loiminta-maassa.
Ensimmäislä kappaletta on vastaavasti sovellettava myös ympärislölle haitallisen
Prop. 1974: 59
29
MilJ0vernkonvensjon mellom Danmark, Finland, Norge og Sverige
Regjeringene i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som anser det svaerl viktig å ver-ne og forbedre milj0et, er blitt enige om f0lgender
Artikkel 1
Med milj0skadelig virksomhet menes i denne konvensjon utslipp av fast eller fly-lende avfall, gäss eller annet stoff fra grunn, bygning eller anlegg i vassdrag, sj0 eller i havet og bruk av jord, havbunn, bygning eller anlegg på annen måle som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse av omgivdse-ne gjennom vannforurensning eller annen innvirkning på vannforholdene, sanddrift, luflfomrensning, sl0y, ryslelse, temperatur-förändring, ioniserende stråling, lys eller annet lilsvarende.
Konvensjonen kommer ikke lU anvendelse i den utstrekning milj0skadelig virksomhet reguleres gjennom saerskUt overenskomst mellom lo eller flere konlraherende stater.
Artikkel 2
Ved avgjprelse om en milj0skadelig virksomhet skal tillates skal de forstyrrelser en slik virksomhet medf0rer eller kan medf0re i annen konlraherende stat likestilles med forslyrrdse i den stal hvor tillåtelsen skal gis.
Artikkel 3
Den som er blitt rammet eller som kan bli rammet av forslyrrelse fra milj0skadelig virksomhet i annen konlraherende stat, kan reise sak ved vedkommende domstol eller adminslrative myndighet i den staten om hvorvidl virksomheten skal tillätes, hemnder s0ksmål om forebyggende lUlak mol skader, og kan få overpr0vel domstolens eller myndighetens avgj0relse i samme utstrekning og på samme vilkår som rettssubjekter i den staten hvor virksomheten drives.
Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, som anser del utomordentligt angeläget att skydda och förbättra miljön, har enats om följander
Artikel 1
Med mUjöskadlig verksamhet avses i denna konvention utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vallendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havs-botlen, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störnuig för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vallenförhållanden, sanddrifl, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.
Konventionen är ej tillämplig, i den mån mUjöskadlig verksamhet regleras genom särskUd överenskommelse mellan två eller flera fördragsslulande stater.
Artikel 2
Vid prövning av tillålligheten av miljöskadlig verksamhet skall störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.
Artikel 3
Den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat får föra lalan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i den staten beträffande verksamhetens tUlåtlighel, däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eUer myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rättssubjekt i verksamhetslandet.
Bestemmelsene i f0rste ledd får lilsvarende anvendelse når det gjelder s0ksmål om er-
Försla stycket äger motsvarande tiUämpning beträffande talan om ersättning för ska-
Prop. 1974: 59
30
om erstatning på grund af milj0skadelig virksomhed. Sp0rgsmålel om erstatning må ikke bed0mmes efter regler, som er mere ufordelagtige for den skaddidende end virk-somhedslandets erslatningsregler.
Artikel 4
Hver stat udser en speciel myndighed (overvågdsesmyndighed), som skal have til opgave at varetage almene mUj0beskyttel-sesinteresser i landet i förbindelse med forslyrrelse forårsaget af milj0skadelig virksomhed i en anden konlraherende stat.
Med henblik på varetagelse af sådanne interesser skal overvågdsesmyndigheden kunne indbringe säger angående liUadelig-heden af milj0skadelig virksomhed for eller blive h0rt af vedkommende domstol eller administrative myndighed i en anden konlraherende stat, såfremt myndighed eller anden reprassenlant for almene milj0beskyltel-sesinleresser i denne stat kan anlasgge sag eller blive h0rt i sådanne säger, samt appellere domstolens eller den administrative myndigheds beslutning i henhold til den procedure- og instansordning, som gxlder i pågasldende stat for sådanne säger.
Artikel 5
Finder den domstol eller administrative myndighed, som unders0ger sp0rgsmål om tilladdse til milj0skadelig virksomhed (pr0v-ningsmyndigheden), at virksomheden med-f0rer eller kan medf0re forslyrrelse af be-lydning i en anden konlraherende stat, skal pr0vningsmyndigheden, hvis der sker offenl-ligg0relse eller bekendlg0relse i säger af om-talte natur, så snart som muligt sende et ek-semplar af sägens akter tU overvågelsesmyn-digheden i den anden stat samt give denne myndighed mulighed for at udtale sig. I givet fald skal underretning om tid og sted for m0de eller besigtigdse i god tid lilslilles overvågdsesmyndigheden, som i 0vrigl også skal höides underreltet om sägens gäng i den ud-strtekning, det måtte have denne myndigheds interesse.
toiminnan johdosta esitettäviin vahingon korvaamista koskeviin kanleisiin. Korvausla koskevaa kysymystä ei saa arvostella sellaisten määräysten mukaan, jotka oval vahinkoa kärsineelle epäedullisemmat kuin loimintamaan vahingonkorvausmääräyksel.
4 Artikla
lokalnen vallio määrää erilyisen viran-omaisen (valvonlaviranomaisen), jonka teh-lävänä on valvoa maan yleisiä ympäristön-suojelueluja loisessa sopimusvaltiossa lapah-tuvan ympärislöUe haitallisen toiminnan suhleen.
Näiden elujen valvomiseksi valvonlavi-ranomaisella on ympärislölle haitallisen toiminnan sallittavuutla koskevassa asiassa oikeus ajaa kannetta tai tulla kuulluksi loisen sopimusvallion asianomaisessa tuomio-istuimessa laikka saattaa asia loisen sopimusvallion asianomaisen hallintoviranomaisen käsitelläväksi, mikäli asia on sen laatui-nen, eltä toisen sopimusvallion viranomai-nen tai muu yleisten ympärislönsuojduetu-jen edustaja voi ajaa sila koskevaa kannetta tai tulla kuulluksi sen johdosta. Samoin val-vontaviranomaisella on oikeus valittaa luomioistuimen tai hallintoviranomaisen päätöksestä siinä menettely- ja käsitlelyastejär-jestyksessä, joka lällaisista asioista on voi-massa kyseisessä valtiossa.
5 Artikla
Mikäli tuomioistuin tai hallinloviran-omainen, jonka lehtävänä on harkila luvan myönlämislä ympärislöUe hailalliselle toi-minnalle (lupaviranomainen), katsoo, eltä toiminla aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa mer-kitykseUislä hailtaa loisessa sopimusmaassa, lupaviranomaisen tulee, mikäli kysymys on asiasta, jossa käytelään kuulutus- tai julkista ilmoilusmeneltelyä, mahdollisimman plan lähettää kappale asiaa käsiltelevistä asiakir-joista toisen maan valvontaviranomaiselle sekä järjeslää lälle mahdollisuus anlaa lau-sunto asiasta. Kokous- tai kalselmusaikaa ja -paikkaa koskevat tiedot on kyseisessä ta-pauksessa hyvissä ajoin anneltava liedoksi valvonlaviraromaiselle, joka muutenkin on pidetlävä lietoisena asian kulusla siltä osin kuin se kyseisen viranomaisen kannalta saattaa olla larpedlisla.
Prop. 1974: 59
31
slatning på grunn av mUj0skadelig virksomhet. Sp0rsmålet om erstatning må ikke be-d0mmes etter regler som er mer ufordelak-tige for den skaddidende enn virksomhels-landels erslatningsregler.
da på grund av mUjöskadlig verksamhet. Frågan om ersättnmg får ej bedömas efter regler som är oförmåiUigare för den skadelidande än verksamhetslandets ersättningsregler.
Artikkel 4
Hver stal skal ulpeke en sasrskUt myndighet (lilsynsmyndighel) med oppgave å vare-ta allmenne milj0verninleresser i landet i samband med forstyrrelser fra mUj0skadelig virksomhet i annen konlraherende stat.
For å vareta slike interesser kan lilsyns-myndighelen reise sak ved eller bli h0rt av vedkommende domstol eller admuiislralive myndighet i annen konlraherende stat om milj0skadehg virksomhet skal tUlales, der-som myndighet eller annen representant for allmenne milj0verninleresser i vedkommende stal kan reise sak eller bli h0rt i slike saker, samt få overpr0vel domstolens eller den administrative myndighets avgj0relse i henhold til de prosessuelle regler som gjelder i vedkommende stat for slike saker.
Artikd 4
Varje stat utser en särskUd myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift alt tillvarataga allmänna mUjöskyddsinlressen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat.
För lUlvaralagande av sådana intressen äger bevaknmgsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande tUlåtiighelen av mUjöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan företrädare för allmänna mUjö-skyddsuilressen i den staten kan föra lalan eller bli hörd i ärenden av del slag varom fråga är, saml överklaga domstolens eller den administrativa myndighetens beslut enligt den procedur- och instansordning som i staten i fråga gäller för sådana ärenden.
Artikkd 5
Finner domstol eller administrativ myndighet som skal avgj0re sp0rsmålet om tillåtelse til milj0skadelig virksomhet (konses-jonsmyndighelen) al virksomheten medf0rer eher kan medf0re forslyrrelse av betydning i en annen konlraherende stat, skal konses-sjonsmyndigheten, dersom det anvendes kunngj0ring eller utiysning i saker av denne art, så snart som mulig sende et eksemplar av sakens dokumenler til tilsynsmyndighelen i den annen stat og gi vedkommende myndighet anledning lU å avgi ullalelse. Under-retning om tid og sted for m0le eller befa-ring skal i tUfelle gis lUsynsmyndigheten i god lid. Tilsynsmyndighelen skal også eliers höides underreltet om sakens behandling i den utstrekning det kan ha interesse for myndigheten.
Artikel 5
Finner domstol eller administrativ myndighet som har att pröva fråga om tUlstånd tUl mUjöskadlig verksamhet (prövningsmyndighet) alt verksamheten medför eller kan medföra slöming av betydelse i annan fördragsslulande stat, skaU prövningsmyndigheten, om kungörelse- eller ulställningsförfarande tUlämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända elt exemplar av handlingama i ärendet till bevakningsmyndigheten i den andra staten saml bereda denna myndighet tUlfälle alt avge yttrande. Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall i förekommande fall i god lid tillslällas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån det kan ha intresse för denna myndighet.
Prop. 1974: 59
32
Artikel 6
Efter anmodning fra overvågelsesmyndig-heden skal pr0vningsmyndigheden, i den udstraekning del måtte vaere i overensslemmel-se med procedureregler i virksomhedslandet, pålaegge den, som s0ger om tilladdse lU milj0skadelig virksomhed, at indgive yderli-gere oplysninger, tegninger og tekniske be-skrivelser, som pr0vningsmyndigheden anser for n0dvendige med henbhk på at bed0mme virkningerne i det andel land.
Artikel 7
Overvågdsesmyndigheden offentligg0r, i den udstrcekning den anser det for påkraevet af hensyn til almene eller specieUe interesser, meddelelser fra pr0vningsmyndigheden ved bekendlg0relse i den lokale presse eller på anden passende made og foranlediger i 0vrigt udredning om virkningerne i hjemlandet, i det omfång den måtte finde det n0d-vendigt.
Artikel 8
Udgiflerne ved overvågelsesmyndighedens virksomhed afholdes af hjemlandet.
Artikel 9
Hvis overvågdsesmyndigheden i en be-stemt sag har underreltet vedkommende domstol eller administrative myndighed i virksomhedslandet om, at overvågelsesmyndighedens opgaver i sägen skal övertages af en anden myndighed, gaelder konventionens bestemmdser om overvågdsesmyndighed i det relevante omfång for så vidt angår denne myndighed.
Artikel 10
Hvis det er påkraevet for al udarbejde udredning om milj0skadelig virksomheds skadevirkninger i el andel land, skal over-vågelsesmyndigheden i delte andel land på begccring af pr0vningsmyndigheden i virksomhedslandet foranslalte en besigtigdse på sledel. Ved sådan besigtigdse må pr0v-ningsmyndigheden eUer en sagkyndig, som myndigheden forordner, vaere til stede.
Efter behov skal naermere forskrifter angående besigtigdse som njevnt i f0rste stykke udarbejdes i samarbejde mellem de be-r0rte lande.
6 Artikla
Valvonlaviranomaisen pyynnöslä lupaviranomaisen tulee, mikäli menelldytapaa koskevista säännöksislä ei muula johdu, vel-voiltaa hakijaa loimillamaan lisätiedot, piirustukset ja leknisel selvilykset, joila voi-daan kalsoa larvitlavan toiminnan loisessa maassa aiheutlamien vaikuluslen arvioimi-seksi.
7 Artikla
Valvontaviranomainen liedoltaa, mikäli se pilää yleisen tai yksilyisen edun kannalta larpeellisena, lupaviranomaiselta saamastaan ilmoituksesla paikallisessa sanomalehdessä julkaistulla kuululuksella tai muulla tarkoi-luksenmukaisella tavalla ja suorillaa muu-loin tarpeelliseksi kalsomansa selvityksen vaikuluksista omassa maassa.
8 Artikla
Valvonlaviranomaisen toiminnasta koitu-val menol maksaa kolimaa.
9 Artikla
Mikäli valvontaviranomainen on ilmoitta-nut loimintamaan asianomaiseUe tuomiois-luimelle tai hallintoviranomaiselle, eltä valvonlaviranomaisen lehtävistä jossakin asiassa vastaa muu viranomainen, noudaletaan myös tämän viranomaisen suhleen sovdlu-vin osin valvonlaviranomaisla koskevia sopimuksen säännöksiä.
10 Artikla
Mikäli ympärislölle haitallisen toiminnan loisessa maassa aiheutlamien haitlavaiku-lusten selviltämiseksi on tarpeen, sen maan valvonlaviranomaisen on loimintamaan lupaviranomaisen pyynnöslä ryhdyllävä pai-kalla toimenpileisiin kalsdmuksen suoritta-miseksi. Kalselmuksessa saa valvontaviranomainen tai tämän määräämä asiantunlija olla läsnä.
Tarvitlaessa asianomaisel valtiot laalival yhdessä ensimmäisessä kappaleessa larkoi-lellua katsdmusta koskevat yksityiskohtai-set ohjeel.
Prop. 1974: 59
33
Artikkel 6
Etter anmodning av lUsynsmyndigheten skal konsesjonsmyndigheten, i den utstrekning det er i overensslemmelse med saksbe-handlingsreglene i vedkommende stat, på-legge s0keren å gi de ytlerligere opplysning-er, tegninger og tekniske beskrivelser som konsesjonsmyndighetene mener er n0dven-dige for å bed0me virkningene i den annen stat.
Artikel 6
På begäran av bevakningsmyndigheten skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, förelägga den som söker tillstånd tUl mUjöskadlig verksamhet alt lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövnhigsmyn-dighelen anser erforderliga för all bedöma verkningarna i det andra landet.
Artikkel 7
TUsynsmyndigheten skal gj0re kjent, i den utstrekning den anser del n0dvendig av hensyn til allmenne interesser eller enkeltinle-resser, underretninger fra konsesjonsmyndigheten ved kunngj0ring i lokalavis eller på annen passende måle og skal for 0vrig företa den utredning om virkningene i eget land som den finner n0dvendig.
Artikel 7
Bevakningsmyndigheten lUlkännager, i den mån den anser det behövligt av hänsyn liU allmänna eller enskUda intressen, meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligl sätt och verkställer i övrigt den utredning om verkningarna i del egna landet som den finner erforderlig.
Artikkel 8
Kostnadene ved lilsynsmyndighelens virksomhet betales av hjemstalen.
Artikkd 9
Dersom lUsynsmyndigheten i en beslemt sak har underreltet vedkommende domstol eller administrative myndighet i den stat lU-latelsen skal gis, al tilsynsmyndighelens opp-gaver i saken skal ulf0res av annen myndighet, kommer konvensjonens bestemmelser om tilsynsmyndighet til anvendelse på denne myndighet så långt de passer.
Artikel 8
Kostnadema för bevakningsmyndighelens verksamhet betalas av hemlandet.
Artikel 9
Har bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet att bevakningsmyndighelens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet, gäller konventionens bestämmelser om bevakningsmyndighet i tUlämpliga delar denna myndighet.
Artikkel 10
Hvor del anses n0dvendig for utredningen av milj0skadelig virksomhets skadevirkninger i annet land, skal tilsynsmyndighelen i del landet på anmodning fra konsesjonsmyndigheten i virksomhelslandel foranslalte befaring på sledel. Ved slik befarmg har konsesjonsmyndigheten eller sakkyndig som myndigheten utpeker adgang til å vaere lil-slede.
Om n0dvendig skal naermere föreskrifter om slik befaring som omtall i f0rste ledd ularbeides i samråd mellom de ber0rte land.
Artikd 10
Om det behövs för utredning om mUjö skadlig verksamhets skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighel i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndighelen eller sakkunnig som myndigheten förordnar vara närvarande.
Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning som avses i första stycket utarbetas i samråd meUan berörda länder.
Prop. 1974: 59
34
Artikd 11
Er sp0rgsmålet om tilladdse til milj0ska-delig virksomhed, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse af vaesentlig betydning i en anden konlraherende stal, gensland for pr0vning af regeringen eller vedkommende minister eller departement (ministerium) i virksomhedslandet, skal der finde forhand-linger sled mellem de pågaeldende stater, såfremt regeringen i den f0rslncevnte stat 0nsker delte.
Artikel 12
I de i artikel 11 nasvnte lilfffilde kan en-hver af de ber0rte staters regeringer kraeve, at en kommission, der, hvis andel ikke af-lales, skal bestå af en af parterne i fasUes-skab udsel formand fra en anden konlraherende stat saml tre medlemmer fra hver enkelt af de ber0rte stater, skal afgive en erklaering i sägen. Hvis delte er sket, må sägen ikke afg0res, f0r erklaeringen er af-givet.
Hver enkelt stat afl0nner de medlemmer, som er udpeget af staten. Honorar eller andel vederlag til formanden samt 0vrige omkoslninger i förbindelse med kommissionens virksomhed, som ikke uden videre kan anses for al vasre blol den ene stats udgift, skal fordeles mellem de ber0rte stater.
Artikel 13
Konventionen kommer også til anvendelse med hensyn til virksomhed i slalernes kon-tinenlalsokkdområder.
Artikel 14
Denne konvention trasder i kraft seks måneder efler den dag, hvor samllige konlraherende stater har niedddt del svenske udenrigsminislerium, al de konstitulionelle foranslaltninger, som er n0dvendige for konventionens ikraftlraeden, er gennemf0rt. Det svenske udenrigsminislerium underrelter de 0vrige konlraherende stater om modla-gelsen af disse meddelelser.
Artikd 15
Säger eller anliggender, som ved denne konventions ikrafttrasden verserer ved domstol eller administrativ myndighed, og som vedr0rer sp0rgsmål, der omfaltes af konven-
11 Artikla
Jos kysymyksen luvan myöntämisestä ympärislölle haitalliseen loimintaan, joka aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa huomattavaa hailtaa loisessa sopimusvaltiossa, käsittelee loimintamaan hallitus, minisleri tai ministe-riö, on kyseislen maiden välillä neuvotellava asiasta, mikäli edellisen valtion hallitus sitä pyylää.
12 Artikla
Tapauksessa, jota tarkoitetaan 11 artik-lassa, on kunkin maan hallituksella oikeus vaatia, eltä loimikunla, joka, mikäli asiasta ei sovila toisin, koosluu muusta sopimus-valtiosta olevasta puheenjohtajasla sekä kolmesta kunkin valtion, jota asia koskee, edus-lajasta, anlaa asiasta lausunnon. Mikäli lällainen loimikunla aselelaan, ei asiaa saa ratkaisla, ennen kuin lausunto on annettu.
Kukin maa maksaa määräämiensä edusta-jien kustannukset. Puheenjohlajan palkkio tai muu korvaus sekä muut toimikunnan toiminnan aiheullamat kustannukset, joita sdväsli ei ole kalsoltava joiikin valtion menoiksi, jaelaan tasan niiden vallioiden maksettavaksi, joita asia koskee.
13 Artikla
Yleissopimus koskee myös sopimusval-tioiden mannermaajaluslaa.
14 Artikla
Tämä yleissopimus tulee voimaan kuusi kuukautta sen jälkeen kun kaUcki sopimus-valliot oval ilmoillaneel Ruotsin ulkoasiain-minisleriölle, eltä yleissopimuksen voi-maanlulon valliosäännön mukaan edeUyttä-mät toimenpileet on suorileltu. Ruotsin ul-koasiainministeriö Umoiltaa muille sopimus-valtioille ilmoiluslen vastaanoltamisesta.
15 Artikla
Jultu tai asia, joka tämän yleissopimuksen voimaan lullessa on vireillä luomioistuimessa tai hallintoviranomaisen käsiteltävänä ja joka koskee sopimuksen tarkoiltamaa ky-
Prop. 1974: 59
35
Artikkd 11
Dersom sp0rsmål om tillåtelse til milj0-skadelig virksomhet, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse av vesenllig betydning i annen konlraherende stat, er gjenstand for avgj0relse av regjeringen eller av vedkommende statsråd eller departement (ministerium) i virksomhelslandel, skal sp0rs-målet dr0fles mellom slalene, dersom regjeringen i den f0rstnevnle staten krever det.
Artikd 11
Är fråga om tiUstånd till miljöskadlig verksamhet, som medför eller kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eller vederbörande minister eller departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i frågan, om regeringen i den förra staten begär del.
Artikkel 12
I lilfelle som nevnt i artikkel 11 kan regjeringen i hver av slatene kreve al en kom-misjon skal avgi ullalelse i saken. Dersom en ikke blir enig om noe annet, skal kom-misjonen beslå av en av partene i fdlesskap utpekl formann fra en annen konlraherende stat samt tre medlemmer fra hver av de ber0rte slatene. Når en slik kommisjon er oppreltet kan saken ikke avgj0res f0r den har avgitt ullalelse.
Hver av slalene skal l0nne de medlemmer som er utpekl av vedkommende stat. Godt-gj0relse eller annen belaling til formannen og 0vrige kostnader i förbindelse med kom-misjonens virksomhet som ikke åpenbarl er å anse som bare den ene stats utgifter, skal betales med like deler av berörte stater.
Artikd 12
I fall som avses i artikel 11 äger regeringen i vardera staten påfordra alt en kommission, som om annat ej överenskommes skall beslå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslutande stat samt tre ledamöter från vardera av de berörda statema, skall avge yttrande i ärendet. Har så skelt, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits.
Vardera staten avlönar de ledamöter som utsetts av staten. Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är all anse som blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.
Artikkd 13
Konvensjonen kommer også til anvendelse på virksomhet i statenes kontinentalsok-kelområder.
Artikkel 14
Denne konvensjon trer i kraft seks måneder etter den dag da samllige konlraherende stater har meddell del svenske ulenriks-departemenlet al de konslitusjonelle tU-lak som kreves for å selle konvensjonen i kraft er gjennomf0rl. Det svenske utenriks-deparlementet skal underrette de 0vrige konlraherende stater om mollakdsen av disse meddelelser.
Artikkel 15
Sak som ved denne konvensjons ikrafttre-den er påbegynl ved domstol eller administrativ myndighet og som vedr0rer sp0rsmål som omfaltes av konvensjonen, skal behand-
Artikd 13
Konventionen är tillämplig även i fråga om fördragsslutande stats kontinenlalsockelområde.
Artikel 14
Denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag då samtliga fördragsslulande stater meddelat del svenska utrikesdepartementet att de konstitutionella åtgärder som krävs för konventionens ikraftträdande genomförts. Del svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga fördragsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.
Artikd15
Mål eller ärende som vid denna konventions ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen
Prop. 1974: 59
36
tionen, skal behandles og bed0mmes i henhold til tidligere gasldende bestemmelser.
Artikel 16
0nsker en konlraherende stat al opsige konventionen, skal skriftlig meddelelse beröm lilslilles den svenske regering, som uop-holdelig underrelter de 0vrige konlraherende stater om opsigdsen og om den dag, hvorpå meddddsen blev modtaget.
Opsigdsen traeder i kraft tolv måneder efter den dag, hvorpå meddelelsen blev modtagel af den svenske regering eller ved et senere tidspunkt, som opsigdsen måtte an-give.
Konventionen skal deponeres i det svenske udenrigsminislerium, og bekraeftede underskrifter skal af det svenske udenrigsminislerium tusendes hver enkelt af de konlraherende staters regeringer.
I bekraeftelse heraf har de befuldmaegti-gede repraesentanter fra de respektive stater undertegnel denne konvention, som fandl sled i Stockholm den 19. febmar 1974 i et eksemplar på henholdsvis det danske, finske, norske og svenske sprog, hvilke alle har samme gyldighed.
For Danmarks Regering r Holger Hansen
symyslä, tulee käsiteUä ja siitä tulee päät-ttää aikaisemmin voimassa olleiden määräysten mukaan.
16 Artikla
Mikäli sopimusvaltio haluaa sanoulua irti yleissopimuksesta, on lästa ilmoilettava kir-jallisesti Ruotsin ulkoasiainminisleriölle, joka välillömästi Umoiltaa irtisanomisesta ja sitä koskevan Umoiluksen vaslaanottopäiväs-tä muiUe sopimusvallioille.
Irtisanominen tulee voimaan kahdentoista kuukauden kuluttua siitä, kun Ruotsin hallitus on vastaanollanut ilmoituksen siitä tai muuna myöhäisempänä irtisanomista koske-vaan ilmoitukseen merkittynä ajankohtana.
Yleissopimus tallelelaan Ruotsin ulko-asiainminisleriön huoslaan ja Ruotsin ul-koasiainminisleriö toimillaa oikeaksi todiste-tut jäljennöksel sUlä jokaisen sopimusvallion hallilukseUe.
Tämän vakuudeksi oval kunkin valtion valluuletut allekirjoitlaneel tämän sopimuksen.
Tehty Tukholmassa 19 päivänä helmi-kuula 1974 yhtenä norjan-, ruotsin-, suomen- ja lanskankielisenä kappaleena kaik-kien lekslien ollessa yhlä lodislusvoimaisel.
Suomen Hallituksen puolestar Heikki Tuominen
Prop. 1974: 59
37
les og. bed0mmes i henhold til tidligere gjel-dende bestemmelser.
skall handläggas och bedömas enligl fömt gällande bestämmelser.
Artikkel 16
0nsker konlraherende stat å si opp konvensjonen, skal skriftlig meddelelse herom lilslilles den svenske regjering, som ulen opphold skal underrette de 0vrige konlraherende stater om oppsigdsen og om da-toen for mollakdsen herav.
Oppsigdsen trer i kraft tolv måneder etter den dato da underrelning er mottalt av den svenske regjering, eller ved et senere tidspunkl som angis i oppsigdsen.
Konvensjonen skal deponeres i del svenske ulenriksdeparlementet og bekreflede ko-pier skal av det svenske utenriksdeparle-mentet sendes hver av de konlraherende staters regjeringer.
Til bekrefldse herav har de respektive staters befullmektigede underlegnet denne konvensjon.
Utferdiget i Stockholm den 19. febmar 1974 i ett eksemplar på det danske, finske, norske og svenske språk, som alle har samme gyldighet.
For Norges Regjeringr Tor Halvorsen
Artikel 16
Önskar fördragsslulande stat säga upp konventionen, skall skriftligt meddelande härom tUlställas den svenska regeringen, som ofördröjligen underrättar övriga fördragsslutande stater om uppsägningen och om dagen när meddelandet har mottagits.
Uppsägningen träder i kraft tolv månader efter den dag då meddelandet har mottagits av den svenska regeringen eller vid den senare tidpunkt som uppsägningen anger.
Konventionen skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet, och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet tillställas var och en av de fördragsslutande staternas regeringar.
Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden för respektive stater undertecknat denna konvention.
Som skedde i Stockholm den 19 febmari 1974 i ett exemplar på danska, finska, norska och svenska språken, vilka alla har samma vitsord.
För Sveriges Regering r Svante Lundkvist
Prop. 1974: 59
38
Bilaga 2
Protokol
I förbindelse med underskrivelsen i dag af den nordiske milj0beskyllelseskonvenlion har undertegnede befuldmaegligede vedtagel, at f0lgende kommentarer angående anven-delsen skal f0jes til konventionenr
Ved anvendelse af artikel 1 skal udledning af fast eller flydende affald, gasarter eller andre stoffer fra jordbunden, bygninger eller anlaeg i vandl0b, s0er eller havet, kun anses for mUj0skadelig virksomhed, når udledningerne medf0rer eller kan med-f0re skader for omgivdseme.
Den i artikel 3 fastiagte ret for den, som lider skade som f0lge af milj0skadelig virksomhed i nabolandet, til at f0re erstatnings-sag ved domstol eller administrativ myndighed i det pågaeldende land skal i princippel også omfalte ret lU at kraeve regulering af fasl ejendom.
Artikel 5 skal belragtes som gaeldende også vedr0rende sp0rgsmål om lUladelser i säger, hvor der sker behandling uden of-fenlligg0relse eller bekendlg0relse.
Landene skal foreskrive tav.hedspligt for tjenestegj0rende ved overvågdsesmyndigheden, når del drejer sig om erhvervshem-meligheder, driftsforhold eller forretnings-forhold, som den pågasldende har fåel kend-skab til i förbindelse med behandlingen af säger vedr0rende mUj0skadelig virksomhed i et andel land.
Siockholm, den 19. febmar 1974
For Danmarks regering r Holger Hansen
Pöytäkirja
Allekirjoittaessaan länään pohjoismaisen ympäristönsuojelusopimuksen övat allekirjoitlaneel valluuletut eduslajat sopineet seu-raavien sopimuksen sovdtamisla koskevien sditysten liittämiseslä sopimukseen.
Sovdlettaessa 1 artiklaa on kiinteän tai neslemäisen jälleen, kaasun lahi muun aineen pääslämislä vesislöön, järveen tai mereen maalla, rakennuksesta tai lailteesta pidetlävä ympärislölle haitaUisena toimin-tana ainoaslaan, jos pääslö aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa hailtaa ympärislölle.
Naapurivalliossa lapahluvasla ympärislölle haitallisesla toiminnasta kärsimään jouluvan 3 artiklaan mukaiseen oikeuteen esittää toisen valtion luomioisluimelle tai hallintoviranomaiselle vaatimus, joka koskee vahingon korvaamista, on periaalleessa kalsoltava kuuluvan oikeus vaatia kiinteis-lön lunastamisla.
Sopimuksen 5 artiklan on kalsoltava koskevan myös lupa-asioita, joissa käytelään lausuntomenelldyä iiman, eltä tämä liillyy kuulutus- tai julkiseen Umoitusmenelldyyn.
Valtioiden on määrättävä valvonlaviranomaisen palvduksessa oleva virkamies vai-tiolovdvolliseksi sellaisen tiedon suhleen, jonka hän on saanut ammattisalaisuudesla, lailteesta tai liikesuhleesta käsitellessään loisessa maassa tapahtuvaa ympärislölle hailal-lista toimintaa koskevaa asiaa.
Tukholmassa 19 päivänä hdmikuula 1974
Suomen Hallituksen puolestar Heikki Tuominen
Prop. 1974: 59
39
Protokoll
Protokoll
I förbindelse med underlegningen denne dag av den nordiske milj0vernkonvensjon, har undertegnede bemyndigete representanter blitt enige om at f0lgende kommentarer skal knyttes til iverksettdsen av konvensjonen.
I förbindelse med artikkel I skal utslipp av fast eller flytende avfall, gäss eller annet stoff fra grunn, bygning eller anlegg i vassdrag, sj0 eller i havet anses som milj0-skadelig virksomhet bare dersom utslippet medf0rer eller kan medf0re ulemper for omgivelsene.
Den i artikkel 3 faslslålle rett for den som lider skade som f0lge av milj0skadelig virksomhet i nabolandet, til å fremme er-statningssak ved domstol eller administrativ myndighet i delte landet skal i prinsippet også omfalte rett til å kreve innl0sning av fast eiendom.
I samband med undertecknande denna dag av den nordiska miljöskyddskonventionen har undertecknade befullmäktigade ombud överenskommit alt följande kommentarer angående tillämpningen skall fogas till konventionen.
Vid tillämpning av artikel 1 skall utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eUer annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet anses som miljöskadlig verksamhet endast om utsläppandel medför eller kan medföra ölägenheter för omgivningen.
Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av mUjöskadlig verksamhet i grannland alt föra ersättningstalan vid domstol eller administrativ myndighet i del landet skall i princip anses inbegripa räll alt påkalla inlösen av fastighet.
Artikkel 5 skal anses å gjdde også i sp0rsmål om tillåtelser hvor saken er ute til ullalelse ulen al delte skjer i samband med kunngj0ring eller utiysning.
De enkelte land skal foreskrive taushets-plikt for tjeneslemenn ved Tilsynsmyndighelen i sp0rsmål om yrkeshemmdigheter, driflsordning eller forrelningsforhold som han har fått kjennskap til i förbindelse med befatning med saker angående mUj0skade-lig virksomhet i annet land.
Artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tiUståndsärenden i vUka remissförfarande tillämpas ulan samband med kungörelse-dier utställningsförfarande.
Länderna skall föreskriva tystnadsphkt för tjänsteman vid bevakningsmyndighel i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom om i samband med befatlnmg med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
Stockholm, den 19. febmar 1974
Stockholm den 19 februari 1974
For Norges Regjeringr Tor Halvorsen
För Sveriges Regeringr Svante Lundkvist
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974 740129