Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 59 år 1974     Prop. 1974:59

Nr 59

Kungl. Majtts proposition angående godkännande av miljöskydds-konvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m. m.; given den 22 februari 1974.

Kungl. Majrt vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

CARL GUSTAF

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en den 19 februari 1974 undertecknad miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Konventionen innehåller regler om ömsesidigt hän­synstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Vederbörande myndigheter i varje land är enhgt konventionen skyldiga att vid sådan prövning jämställa grannländernas miljöskyddsinlressen med motsvarande intressen i del egna landet.

I propositionen framläggs också förslag till den lagstiftning som krävs för alt konventionen skall bli gällande i Sverige.

1    Riksdagen 1974. 1 saml Nr 59


 


Prop. 1974: 59

Fijrslag till

Lag med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

Härigenom förordnas som följer.

1    § Artiklarna 1—13 i miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige skall gälla som svensk lag. Konventionen har den lydelse som härvid fogad bilaga ulvisar.

2    § Den som hos svensk bevakningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han därigenom fått kännedom om. Den som upp­såtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängel­se i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Majrt bestämmer.

Mål eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen skall handläggas och bedömas enhgt förut gällande bestämmelser.

11 fråga om bilagans lydelse hänvisas här till bilaga 1 till denna propo­sition.


 


Prop. 1974: 59

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN­DERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUND­KVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLS­SON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler ef­ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Nor­ge och Sverige, m. m. och anför.

1 Inledning

Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20re session år 1972 Nor­diska ministerrådet all lägga fram förslag.till en nordisk miljöskydds-konvention syftande till all i nationell lagstiftning likställa grannländer­nas miljöskyddsintressen med del egna landets och till en harmonisering av ländernas miljövårdsregler. Efler ministerrådets bemyndigande beslöt Nordiska ämbetsmannakommittén (numera Nordiska ministerrådets släll-företrädarkommitté) att en särskild kommitté, bestående av två repre­sentanter från varje land, skulle tillsättas för all arbeta ut en preliminär rapport med alternativa förslag i fråga om en nordisk miljöskyddskon­vention. Kommittén som antog namnet Nordiska miljöskyddskommittén. avgav i september 1972 en preliminär rapport med två alternativa för­slag i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse. Del ena alter­nativet innebar att ett tillägg angående nordiskt samarbete på miljö­vårdsområdet skulle införas i samarbetsöverenskommelsen mellan Dan­mark, Finland, Island, Norge och Sverige av år 1962 (det s. k. Helsing­forsavtalet). Enligl del andra alternativet skulle dessutom Danmark, Finland, Norge och Sverige ingå en särskild miljöskyddskonvention med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet i överensstämmelse med ell av kommittén upprättat förslag.

1 Till ledamöter utsågs av Sverige rättschefen Lars Delin, tillika kommit­téns ordförande, och hovrättsassessorn Erik Pontén, av Danmark fullmäk­tige Karen Westerbye-Juhl och fullmäktige Paul Kaaris, av Finland bitr. av­delningschefen Osmo Lares och numera avdelningschefen Olli Ojala samt av Norge expeditionscheferna Thor Skrindo och Lars Oftedal Broch. Seder­mera har expeditionssekreteraren Ib Bodenhagen utsetts till ledamot i Kaa­ris ställe oeh sektionschefen Holger Rotkirch till ledamot i Lares ställe.


 


Prop. 1974: 59                                                                       4

Sedan rapporten behandlats av Nordiska ministerrådet, vars beslut i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse tillstyrktes av Nor­diska rådet vid dess 21ra session i februari 1973, fick miljöskyddskom­mittén i uppdrag alt på grundval av nyssnämnda förslag utarbeta ett slutiigt förslag till en miljöskyddskonvention meUan Danmark, Finland, Norge och Sverige med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid pröv­ning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Nordiska miljöskydds-kommittén avlämnade i oktober 1973 slutrapporten (NU 1973r 5) Nor­disk mUjöskyddskonvention. Rapporten innehåller förslag till en sådan miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. De svenska ledamöterna i miljöskyddskommiltén har överlämnat en den 7 november 1973 dagtecknad promemoria rörande svensk lagstiftning med anledning av förslagel till mUjöskyddskonvention.

Efter remiss har i Sverige yttranden över slutrapporten och prome­morian avgelts av vattenöverdomstolen, rikspolisstyrelsen, överbefälha­varen, statens vägverk, kammarkollegiet, statskontoret, statens natur­vårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, finsk-svenska gräns­älvskommissionen, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, statens vattenfallsverk, statens industriverk, dele­gationen för atomenergifrågor, vatlenlagsutredningen, Svenska kom­munförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska naturskyddsför­eningen.

Slutrapporten har remissbehandlats även i Danmark, Finland och Norge.

Sedan remissbehandlingen avslutats har företrädare för berörda de­partement i de ohka länderna överlagt om förslaget till miljöskyddskon­vention. Därvid har enighet nåtts om alt förslaget borde kunna antas utan annan ändring än all artikel 10 skulle ges ny lydelse i enlighet med framlagt förslag varjämte några redaktionella jämkningar skulle göras i de danska, finska och norska texterna för erhållande av bättre överensstämmelse med motsvarande svenska text. Man beslöt vidare föreslå att ell protokoll upptagande vissa kommentarer angående till-lämpningen skulle fogas till konventionen.

Kungl. Majrt beslöt den 15 februari 1974 all konventionen och pro­tokollet skulle undertecknas. Konventionen och protokollet underteck­nades av vederbörande ministrar den 19 februari 1974 i anslutning till Nordiska rådets 22ra session i Stockholm. Konventionen och protokol­let torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

1 Nordiska rädet har vid sin 22ra session i februari 1974 rekommenderat att i Helsingforsavtalet införs tillägg upptagande bl. a. bestämmelser om nor­diskt samarbete på mUjövårdsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag i detta hänseende.


 


Prop. 1974: 59                                                                       5

2 Översikt över ländernas miljöskyddslagsliftning m. m.

I Sverige finns beslämmelser till skydd mol vattenförorening, luft­förorening, buller och andra störningar som uppkommer genom an­vändning av mark, byggnad eller anläggning i miljöskyddslagen (1969r 387, omtryckt 1972r 782, ändrad senast 1973r 927). Åtgärd eller an­vändning som faller inom lagens tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. Lagen är till väsentlig del en koncessionslag. Kungl. Majrt har nämligen med stöd av lagen (10 §) i stor ulslräckning föreskrivit skyldighet att inhämta lillsländ, innan fabriker eller andra inrättningar anläggs eller ändras (koncessionsphkt). De koncessionsplikliga inrätt­ningarna räknas upp i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969r 388, ändrad senast 1972r 224). Frågor om tillstånd prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd, vars beslut kan överklagas till Kungl. Majrt. Natur­vårdsverket kan medge undantag (dispens) från koncessionsplikten efler prövning i varje särskilt fall (10 § andra stycket miljöskyddslagen). I vissa fall kan dispens meddelas av länsstyrelsen (12 § miljöskyddskun­görelsen). Dispensbeslut kan inle överklagas. — Frågor om ersättning för olägenhet som orsakas genom miljöfarlig verksamhet prövas av fastighetsdomstol (33 och 34 §§ miljöskyddslagen).

Om valet av plats för industriell eller liknande verksamhet är av bety­delse för hushållningen med landels samlade mark- och vallentillgångar, skall verksamhetens lokahsering prövas av Kungl. Majrt enligt 136 a § byggnadslagen (1947r 385, lagen omtryckt 1972r 775, ändrad senast 1973r 1085). I kungörelsen (1972r 781) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligl 136 a § byggnadslagen (1947r 385) m. m. har föreskrivits vilka slag av sådan verksamhet som skall prövas enhgt nämnda paragraf. Kungl. Majrts beslut om lokalisering är bindande vid prövning enligl miljöskyddslagen.

Fråga om byggande i vatten regleras i vattenlagen (1918r 523, änd­rad senast 1973 r 86) och prövas av vattendomstolarna. Beträffande mera betydande vatlenbyggnadsföretag måste dock Kungl. Majrts tillstånd in­hämtas.

För anläggning av plattform för borrning efter olja på Sveriges kon-tinentalsockelområde krävs tUlstånd av Kungl. Majrt. Fråga om till­stånd till läkt av sand, grus eller sten på kontinentalsockeln prövas av statens industriverk. Nu återgivna bestämmelser finns i kungörelsen (1966r 315, ändrad senast 1973r 588) angående tUlämpningen av lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln.

Danmark antog 1973 en "lov om milj0beskyttelse" som är tillämplig på all verksamhet som genom utsläppande av fasta, flytande eller gas­formiga ämnen, skakningar eller buller kan medföra förorening av luf­ten, marken, vattendrag, sjöar eller havet. Beträffande viss särskilt för­orenande verksamhet som anges i bilaga till lagen föreskrivs att sådan

fl    Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 59


 


Prop. 1974: 59                                                          6

verksamhet inte får påbörjas, utvidgas eller ändras utan all tillstånd lämnats. Endast verksamhet som är knuten till fast egendom omfattas av tillslåndsplikten. Tillståndsfrågor kan i första instans prövas av kom­munstyrelsen, amlsrådet eller vederbörande minister. De lägre myndig­heternas avgöranden kan överklagas till miljöslyrelsen eller del genom lagen inrättade "mUjöankenasvnet". I administrativ ordning kan föreskri­vas att myndighets avgörande enligt förut nämnda lag får överklagas av myndighet i annat land. Frågor om byggande i vatten regleras i "vand-l0bsloven" och prövas av "vandl0bsrelter". För borrning efter olja på kontinentalsockeln fordras tiUstånd av regeringen.

I Finland råder enligl vattenlagen av år 1961 förbud mot alt i vat­tendrag släppa ul ämne eller vätska som kan orsaka menlig uppgrund-ning, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet, uppenbar skada för fiskbeståndet eller våda för hälsan. Dispens från förbudet kan lämnas av vattendomstol, vars avgöranden kan överklagas beroende på ärendets natur till vattenöverdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen.

Vattenöverdomslolens beslut överklagas till högsta domstolen. I val­lenlagen finns också bestämmelser om tiUstånds- och anmälningsplikt för vissa inrättningar. Detaljerade beslämmelser om denna prövning har meddelats i administrativ ordning. I fråga om luftvård och bullerbe­kämpning föreskriver 1965 års hälsovårdslag alt fabrik eller annan in­rättning skall vara förlagd och uppförd på sådant sätt att sanitär olä­genhet inte uppkommer. Kan anläggning medföra sådan olägenhet, får den inte byggas förrän kommunal hälsovårdsnämnd godkänt platsen där anläggningen skaU förläggas.

Frågor om byggande i vatten regleras i vattenlagen och prövas av vattendomstol. Tillstånd all utnyttja tillgångar på konlinentalsockeln beviljas av regeringen.

För Norges del stadgas i 1970 års "lov om vern mot vannfomrensing" förbud mot att sätta i gäng eller driva verksamhet som kan leda till alt vattenförorening uppkommer eller ökar, om det inle är uppenbart all föroreningen ensam eller tillsammans med annan förorening är utan betydelse. Tillstånd att utsläppa avloppsvallen kan ges av M,iljövemde-parlementet genom stadfästelse av "översiktsplaner og reguleringspla-ner" och av Statens vann- og avlöpskontor i fall som inte berörs av så­dana planer. Verksamhet som kan orsaka luftförorening "til skade eller ulempe for mange eller över eit vidt område" får enligt granneloven av år 1961 inte sättas i gång utan alt koncession meddelats av Röykskade-rådet eller i vissa fall regeringen. Rådets avgöranden kan överklagas till Miljöverndepartemenlet. I fråga om byggande i vallen gäller 1940 års "lov om vassdragene". Beroende på ingreppels omfattning prövas till­ståndsfrågor av Norges vassdrags- og eleklrisiletsvesen. Industrideparte­mentet eller regeringen. Tillstånd alt utvinna naturtillgångar på den norska kontinenlalsockeln meddelas av Industridepartementet.


 


Prop. 1974: 59                                                                       7

Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 är till-lämplig på sådant byggande i vatten som sker i gränsvaltendrag. Kan vattenbyggnadsföretag antas medföra olägenhet av någon betydelse i grannlandet, får tillstånd till företaget inte meddelas utan alt grannlandet lämnat sitt samtycke. Prövning av fråga om tillstånd sker eljest i stort sett enligt resp. lands interna beslämmelser.

Gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland innehåller en utförlig materiell reglering i fråga om bl. a. byggande i vatten, vallenreglering och skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna med tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Överenskommelsens beslämmelser som ersätter ländernas intema lag­stiftning bygger på gällande finsk och svensk rätt. För tillämpning av överenskommelsen har inrättats en gemensam finsk-svensk gränsälvs­kommission. Kommissionen prövar sålunda i de nationella myndighe­ternas ställe tillstånds- och ersättningsfrågor.

I detta sammanhang kan även nämnas att Nordiska ministerrådet nyligen antagit riktlinjer om kontakt beträffande atomanläggningar vid gränserna mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige i fråga om sä­kerhetsfrågor. Riktlinjerna innehåller bl. a. beslämmelser om skyldighet för myndigheterna i stat där alomanläggning planeras all översända meddelanden och handlingar i ärendet till myndigheler i grannland som berörs, skyldighet för grannlandets myndigheter att anskaffa och över­sända för bedömningen av anläggningen erforderliga upplysningar om bosättningsförhåUanden m. m. i landet och samråd mellan ländernas myndigheler samt vissa sekretessbestämmelser.

3 Nordiska miljöskyddskommitténs förslag

Kommittén framhåller att miljöstörande verksamhet i ett land torde påverka miljön i ell grannland främst genom vatten- och luftförore­ningar samt inverkan på vattenstånd och vallenföring.

De vattenföroreningar som är av intresse i detta sammanhang torde enligt kommittén väsentligen vara sådana som från bebyggelse och in­dustrianläggningar på land tillförs Östersjön med Bottenhavet, Botten­viken och Finska viken, Öresund, Kattegatt och Skagerak. Förore­ningssituationen i Östersjön och Öresund är så allvarlig alt varje mera betydande utsläpp av orenal eller bristfälligt renat avloppsvatten får an­ses drabba miljöskyddsintressen såväl i del land där utsläppet sker som i andra länder med kust vid samma hav. Även ländernas fiske på inter­nationeUt vatten kan drabbas. I sammanhanget bör också nänrnas föro­reningar i samband med oljeulvinning på ländernas kontinentalsockel-områden.

Spridning av förorenande stoft eller illaluktande ämnen eller buller­störningar över gränserna meUan de nordiska länderna utgör f. n. inget större internordiskt miljöproblem.


 


Prop. 1974:59                                                           8

Syftet med konvenlionsförslaget är enligt kommittén alt lUlskapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheler vid prövning av fråga om tillåtligheten av miljöskadUg verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i det egna landet. En sådan ordning bedöms möjlig att genomföra med hänsyn till att miljö-skyddsslandarden är förhållandevis hka i de nordiska länderna. Försla­get bygger på fömtsättningen all miljöskyddsbeslämmelserna i berörda länder kommer all utvecklas någol så när paralleUt även i framliden.

Konventionens tillämpningsområde avses i princip vara begränsat till användning av mark eller vallen på en bestämd plats — i regel vid någon form av fast anläggning — på sätt som kan medföra störningar för omgivningen. Dumpning eller oljeutsläpp från fartyg omfattas så­lunda inle av konventionen, hksom inle heller regler för automobil-eller flygtrafik eller spridning av bekämpningsmedel.

Kommittén framhåller alt den föreslagna konventionen står i sam­klang med principerna nr 21 och 22 i den vid Förenta nationernas mil­jökonferens i Stockholm antagna miljödeklarationen. I dessa principer uppmanas länderna bl. a. alt se till alt verksamhet under deras jurisdik­tion eller kontroll inle förorsakar skada på andra länders miljö saml alt samarbeta för alt ytterhgare utveckla den internalionella rätten i vad avser ansvar för och ersättning åt offren för föroreningar och annan miljöskada som orsakas av sådan verksamhet.

Artikd 1 i konventionen innehåller i första stycket en definition av det slags verksamhet varpå konventionen avses bli tillämplig. Med mil­jöskadUg verksamhet avses i konventionen utsläppande av fast eUer fly­tande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havsbotten, bygg­nad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra stör­ning för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, lempera-turändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.

Enligt andra stycket skaU konventionen ej äga liUämprung i den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mel­lan två eller flera av de fördragsslulande staterna.

I motivering till artikeln uttalar kommittén alt konventionens lill-iämpningsområde avses vara begränsat till utsläppande av avloppsvat­ten samt användning av fasl egendom eUer anläggning på sätt som kan medföra störning av den omgivande miljön. Dit hör bl. a. byggande av väg, flygfält, elektrisk anläggning och atomreaklor. Anknytningen till användning av fast egendom har motsvarighet bl. a. i de danska och svenska miljöskyddslagarna saml i den finsk-svenska gränsälvsöverens­kommelsen. Kommittén har ansett all även sådan miljöstörning som åstadkoms genom byggande i vatten, såsom dänmingsskada eller torr­läggning vid ändring av vattenstånd eller vallenföring, i princip bör om-


 


Prop. 1974: 59                                                                          9

fattas av konventionen. I denna del blir visserligen konventionens liU-lämpningsområde väsentiigt inskränkt genom alt vatlenbyggnadsföretag som regleras i den svensk-norska vallenrältskonventionen eUer gräns­älvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland faUer utanför enhgt undantaget i andra stycket. Någon motsvarande överenskommelse före­ligger emellertid f. n. inte mellan Finland och Norge. Vidare är det enligl kommitténs mening angeläget att t. ex. inrättande av borrplaltfor-mar och sandsugning i havet omfattas av konventionsbestämmelserna.

Beteckningen "miljöskadlig" verksamhet har valts i stället för den svenska miljöskyddslagens uttryck "miljöfarhg" efler önskemål från finsk och norsk sida. Av konventionslexten framgår all redan en risk för miljöskada är tillräcklig för all konventionen skaU bh tillämplig.

Undantaget i andra stycket avser faU där miljöskadlig verksamhet är eller i framliden bhr föremål för specialreglering genom särskild gräns­överenskommelse. F. n. åsyftas i första hand nyssnämnda överenskom­melser mellan Norge och Sverige saml mellan Finland och Sverige. Un­dantag avses gälla endast i den ulslräckning stömingar från en an­läggning regleras genom den särskilda överenskommelsen. Till belysning av det sagda nämner kommittén alt den svensk-norska valtenrättskon-ventionen inle är tillämplig på utsläppande av avloppsvatten. Om en industriell anläggning i ell gränsvaltendrag förutom byggande i vallen innefattar utsläpp av föroreningar i vattnet, blir sålunda den nu före­slagna konventionen tillämplig beträffande den senare åtgärden. På motsvarande sätt skall enligt kommittén konventionen tillämpas på luft­förorening och buller från en industrianläggning i Torne älvs vattenom­råde, medan frågor om vallenförorening eller annan inverkan på vat-tenförhåUanden som härrör från anläggningen skall behandlas enligl den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen.

Enligt artikd 2 skall vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslulande stat likställas med störning i del egna landet.

Bestämmelsen utgör enligt kommittén konventionens grundläggande stadgande och anger dess huvudsakliga syfte. Den tar sikte på lillål-lighelsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar. Be­stämmelsen avser såväl tillståndsprövning av planerad verksamhet som prövning av ansökan om godkännande av befintlig anläggning eller av talan om förbud eller skyddsåtgärder mot pågående miljöskadlig verk­samhet.

Enligt artikel 3 tår den som drabbats eUer kan drabbas av störning från miljöskadhg verksamhet i annat fördragsslulande land föra lalan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i det landet beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om skade­förebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eller myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rätts-


 


Prop. 1974: 59                                                         10

subjekt i verksamhetslandet. Vad nu sagts skaU äga motsvarande lill-lämpning beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljö­skadlig verksamhet. Frågan om ersättning får ej bedömas efler regler som är oförmånligare för den skadelidande än verksamhetslandels er­sättningsregler.

I motiveringen anför kommittén att genom denna artikel slås fast att medborgarna i de fördragsslulande länderna skall åtnjuta full hkställig-het när det gäller rätten all föra lalan angående lillåtUghelen av miljö­skadlig verksamhet i något av länderna. Principen torde i stor utsträck­ning motsvara vad som redan kan anses gälla. I den mån den interna lagstiftningen innefattar rätt för skadelidande all erhålla ersättning för rättegångskostnader, skall bestämmelserna givelvis också tUlämpas till förmån för utländska sakägarintressen.

Konventionen ger inle myndigheler i verksamhetslandet befogenhet att förordna alt egendom i grannland skall tvångsvis tas i anspråk för utförande av skadeförebyggande åtgärder. Denna fråga torde enligt kommittén inle ha nämnvärd praktisk betydelse med hänsyn tUl förehg­gande vallenrättskonvenlioner.

Bestämmelsen om ersättningsrätt i andra stycket avses enligt kom­mittén inte inverka på den rätt som elt rättssubjekt enligt andra regler kan ha alt alternativt väcka ersättningstalan vid domstol i del egna lan­det i anledning av miljöstörning som orsakas av verksamhet i annat land. Processuellt innebär bestämmelsen alt den som drabbas av skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland får rätt alt oberoende av hemlandets forumregler beträffande skada på fast egendom föra er­sättningstalan hos domstol i verksamhetslandet eller sålunda all det se­nare landets jurisdiktionskompelens utvidgas i motsvarande mån. Rätt forum i verksamhetslandet förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöskadliga verksamheten utövas.

När det gäller frågan vilket lands skadeståndsrätt som skall tillämpas torde de nordiska ländernas internalionella privaträtt som huvudregel uppställa alt i fråga om skadestånd i ulomobUgaloriska förhållanden skall tiUämpas lagen i det land där skadan inträffat. Den föreslagna be­stämmelsen i frågan i andra stycket avses påverka resp. lands inter­nationella privaträtt endast så till vida alt den som lider skada av mil­jöskadlig verksamhet i grannland alltid skall kunna åberopa verksam­hetslandets skadeslåndsrättsliga regler, om dessa är förmånligare för honom. En ordning enligt vilken en skadeUdande utlänning skulle få nöja sig med lägre ersättning än medborgare i verksamhetslandet eller ingen ersättning aUs med hänvisning till hemlandels ersättningsregler skulle enligt kommitténs mening framstå som mindre väl förenlig med de principer som ligger till grund för konvenlionsförslaget. Frågan hu­ruvida en skadelidande med hänvisning till internalionellt privalrättsliga principer bör få åberopa hemlandels skadeståndsregler i fall då dessa är


 


Prop. 1974:59                                                                      H

fördelaktigare för honom än verksamhetslandels bör enligl kommitténs mening överlämnas ål rättspraxis. Frågan torde enligt kommittén ha ringa praktisk betydelse.

I fråga om den utredning om elt företags verkningar i annat land som behövs för prövning av talan enligt denna artikel skall enligl kom­mittén i princip verksamhetslandels processueUa föreskrifter tillämpas. I allmänhet ankommer del på den som söker tillstånd all förebringa ut­redning även om verkningarna i grannland. Enskild rättsägare i grann­land som framställer anspråk har alt ange grunden för delta. Frågan om möjlighet för administrativ myndighet i verksamhetslandet alt hålla besiktning i grannland behandlas i artikel 10. I artikel 7 ges föreskrifter om befogenhet för den särskilda bevakningsmyndighel som föreslås in­rättad (art. 4) att föranstalta om och la initiativ till utredning om verk­ningar i det egna landet av miljöskadlig verksamhet i grannland.

Enligl artikel 4 skall varje stat utse en särskild myndighet (bevak­ningsmyndighet) med uppgift all tillvarata allmänna miljöskyddsinlres­sen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat. För tillvaratagande av sådana intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbö­rande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndig­het eller annan företrädare för allmänna miljöskyddsinlressen i den staten kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga är. Bevakningsmyndigheten får också överklaga domstolens eller myn­dighetens beslut enligt den procedur- och inslansordning som i landet i fråga gäller för sådana ärenden.

Kommittén framhåller att den för realiserande av principen om lik­ställande av ländernas miljöskyddsinlressen har strävat efter en ordning som öppnar möjlighet för företrädare för ett lands allmänna mil­jöskyddsintressen att utan omväg över vederbörande utrikesdeparte­ment, särskild kommission e. d. komma till tals omedelbart när i ett annat land prövningen inleds i första instans av en miljöskadlig an­läggning som kan medföra störningar i grannlandet. I detta syfte före­slår kommittén sålunda att varje land utser en särskild myndighet, som skall ha rätt all för bevakande av allmänna miljöskyddsinlressen i hem­landet föra talan eller bli hörd i prövningsinstans i grannland på mot­svarande sätt som myndighet som företräder allmänna miljöskyddsin­lressen i del senare landet. För att underlätta för bevakningsmyndighe­ten alt fullgöra denna uppgift åläggs i artikel 5 varje prövningsmyndig­hel i elt land att, så snart myndigheten bedömer all en anläggning var­till tillstånd söks kan medföra störning av betydelse i grannland, ge bevakningsmyndigheten i detta land tillfälle all yttra sig i ärendet.

Uppgiften som bevakningsmyndighet bör enligl kommittén anförtros myndighet med central position på miljöskyddsområdet,  förslagsvis i


 


Prop. 1974: 59                                                         12

Sverige statens naturvårdsverk, i Danmark miljöstyrelsen, i Finland det ministerium under vilket miljövårdsärenden kommer all sortera samt i Norge miljöverndepartemenlet. Framför allt med hänsyn till fuUgöran­det av underrättelseplikten synes del kommittén mest ändamålsenligt med endast en bevakningsmyndighet för varje land. Av praktiska skäl bör en stal dock ha möjlighet att i viss ulslräckning låta bevakningsmyn-dighelens uppgifter fullgöras av annan myndighet. Föreskrift härom bar upplagils i artikel 9.

I konventionen föreslås regler blott för bevakningsmyndighelens age­rande i samband med tillållighelsprövning av miljöskadligl förelag. Del är enligl kommittén naturligt all bevakningsmyndigheten även ägnar uppmärksamhet ål andra aktiviteter på områden i grannländerna som kan beröra miljöskyddsintressen i del egna landet. Bevakningsmyndig­heten skall självfallet ha rätt alt från myndigheter i grannland på be­gäran erhålla upplysning om planer på anläggningar och markanvänd­ning i samma omfattning som medborgare i verksamhetslandet. Någol uttryckligt stadgande härom har kommittén inle ansett erforderligt.

Till illustration av det föreslagna systemets innebörd nämner kommit­tén följande exempel på befogenheter som i Sverige skulle tillkomma bevakningsmyndighet i grannland, nämhgen lalan (yttrande) i ärende vid koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelse samt i så­dant ärende om lokaliseringstillstånd som enligl 136 a § byggnadslagen prövas av Kungl. Majrt, fullföljd av talan mol koncessionsnämndens be­slut saml framställning enligt 26 eller 41 § miljöskyddslagen, lalan i mål om tillstånd till sandsugning enhgt vattenlagen jämte fullföljd av talan, yttrande i ärende om tillstånd enligl kontinenlalsockellagen till utvin­ning av naturtillgångar på eller under havsbotten samt yttrande i ärende om fastställande av arbetsplan för allmän väg.

Artikel 5 innehåller för systemets funktion nödvändiga föreskrifter om underrättelse till bevakningsmyndighet m. m. Finner domstol eller administrativ myndighet som har all pröva fråga om tiUstånd till miljö­skadlig verksamhet (prövningsmyndighel) att verksamheten kan med­föra störning av betydelse i annat fördragsslulande land, skall prövnings­myndighelen, om kungörelse- eller ulställningsförfarande tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i del andra lan­det samt bereda denna myndighet tillfälle alt avge yttrande i ärendet. Besked om lid och plats för sammanträde eUer besiktning skall i före­kommande fall i god tid tillställas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån del kan ha intresse för denna myndighet.

Beträffande frågan om en verksamhet vartiU tillstånd söks kan med­föra miljöstörning av betydelse i annat land skall enligt kommittén pröv­ningsmyndigheten givelvis följa samma bedömningsgrunder som när det


 


Prop. 1974:59                                                          13

gäller verkningar i det egna landet. Den omständigheten att en pröv­ningsmyndighet ej funnit skäl föreligga alt underrätta bevakningsmyn­dighet i aimat land avses självfaUet inte hindra att den senare myndig­heten hkväl uppträder i ärendet. Vid utsättande av lid för yttrande eller sammanträde bör prövningsmyndighelen la hänsyn till den förberedan­de utredning m. m. som bevakningsmyndigheten kan behöva vidta en­ligl artikel 7. Med tillstånd avses för svensk rätts vidkommande även medgivande av undantag från skyldighet att söka koncession.

Enligt artikel 6 skall prövningsmyndighel, i den mån det överens­stämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, på begäran av be­vakningsmyndigheten förelägga sökanden alt lämna de ytterligare upp­gifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma verkningarna i det andra landet.

Kommittén anför att bestämmelsen förutsätter alt prövningsmyndig­heten enligt gällande procedurregler har befogenhet all ålägga sökanden att komplettera ansökningen i ifrågavarande hänseende. Detta torde som regel vara fallet. I första hand syftar bestämmelsen på utredning röran­de industrianläggningen etc. i fråga. Också utredning angående förhål­landen i bevakningsmyndighetens land kan emellertid ifrågakomma, även om det i detta fall ofta kan vara naturligare att utredningen om­besörjs av bevakningsmyndigheten. Även om prövningsmyndighelen i allmänhet kan väntas tillmötesgå bevakningsmyndighetens önskemål, bör avgörandet huruvida den begärda utredningen skall införskaffas lig­ga hos prövningsmyndigheten, som har all följa del egna landets praxis i dyhka frågor.

Enhgt artikel 7 ankommer del på bevakningsmyndigheten all i den mån den anser det behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda in­tressen tillkännage meddelanden från prövningsmyndighet genom kun­görelse i ortstidning eUer på annat lämphgt sätt och all i övrigt verk­ställa den utredning om verkningarna i del egna landet som den finner erforderlig.

Kommittén framhåller att bestämmelsen från verksamhetslandets syn­punkt innebär att landets skyldighet att underrätta sakägare och allmän­het i grannland om en miljöskadlig verksamhet är fuUgjord genom un­derrättelsen till bevakningsmyndigheten. Kommittén har ansett del na­turligt all denna myndighet får svara för det vidare kungörandet i hem­landet. Tillkännagivande förutsätts ske i den form som är vanlig i resp. land. Sedan väl enskUd rättsägare anmält sig som part hos pröv­ningsmyndigheten, bör han kunna räkna med att i fortsättningen er­hålla underrättelse om ärendets fortgång direkt från prövningsmyn­digheten i samma utsträckning som rättsägare i verksamhetslandet.

Enligt artikel 8 skall kostnaderna för bevakningsmyndighetens verk­samhet betalas av hemlandet.

Kommittén har funnit en sådan ordning vara att föredra framför en

t2   Riksdagen 1974.1 saml. Nr 59


 


Prop. 1974: 59                                                         14

regel alt kostnaderna skall betalas av sökandeförelagel. I sistnänmda fall skulle del bli nödvändigt att låta prövningsmyndighelen bedöma skäligheten av nedlagda kostnader. Bevakningsmyndighelens uppgifter torde i stort sett vara av sådan karaktär alt del framstår som naturhgt att arbetet bekostas av del allmänna i resp. land. Självfallet skaU be­vakningsmyndigheten inte lUl någon del bära kostnaden för utredning som sökanden föreläggs alt framlägga med stöd av artikel 6.

Enligt artikel 9 skall bevaknmgsmyndighetens uppgifter i viss ut­sträckning kunna fullgöras av annan myndighet. Sålunda föreslås att, om bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet all bevak­ningsmyndighelens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndig­het, konventionens beslämmelser skall i tillämpliga delar gäUa denna myndighet.

Med ifrågavarande beslämmelse tillgodoses enligt kommittén bl. a. det behov som kan föreligga alt delegera utförandet av viss bevaknings­uppgift till annan myndighet än bevakningsmyndigheten. Behovet kan vara förestavat av alt den aktueUa miljöstörningen rör annat specialom­råde än bevakningsmyndighelens. Elt spörsmål om joniserande strålning kan exempelvis behöva hänskjutas till myndighet som handlägger frågor om atomenergi. Det kan också finnas behov av delegation tiU lokal myndighet. Den föreslagna bestämmelsen medger vidare alt varje stal kan ha en permanent intern ordning varigenom bevakningen av ärenden av olika slag är fördelad på skilda myndigheler. För prövningsmyndig­heten gäller emellertid alt den i varje ärende alltid kan sända första un­derrättelsen med ansökningshandhngarna enligl artikel 5 liU bevak­ningsmyndigheten. Har bevakningsmyndigheten i det aktueUa ärendet redan hunnit meddela prövningsmyndigheten att bevakningsuppgiflen skall fullgöras av annan myndighet, bör givelvis prövningsmyndigheten sända handlingarna till den myndigheten.

I artikel 10 föreskrivs att administrativ myndighet som har att pröva fråga om tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet eller sakkunnig som myndigheten förordnar får hålla besiktning i annat fördragsslulande land, om det behövs för utredning om verkningarna i det landet.

I motiveringen anför kommittén alt det, när prövningsmyndighel har all bedöma tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet som kan medföra skador i annat land, kan befinnas önskvärt att myndigheten för att få ett fullgott underlag för sin bedömning besiktigar den plats där skade­verkningar befaras eUer har inträffat. Kommittén anser det angeläget all i vart fall administrativ prövningsmyndighet får befogenhet alt hålla besiktning i grannlandet.

Genom den föreslagna bestämmelsen torde enligt kommittén behovet att införa särskilda regler om besiktning i annat land i miljöskyddssam­manhang bli tillgodosett till väsentlig del. Syn av domstol i motsvarande


 


Prop. 1974: 59                                                         15

situation torde, anför kommittén, med hänsyn tiU ländernas miljö­skyddslagstiftning, gällande gränskonventioner och de geografiska för­hållandena mera säUan komma alt visa sig behövlig i praktiken. TiU-läggas kan alt bestämmelserna om bevisupptagning genom domstol i annat land i 1954 års Haagkonvention angående vissa till civilproces­sen hörande ämnen, vilken tUlträtts av samthga berörda länder, medger bevisupptagning i form av syn. Sedan nämnda konvention efler hand genomgått en revidering, har år 1970 utarbetats en ny Haagkonvenlion i ämnet, till vilken de nordiska länderna förväntas ansluta sig. Enhgt artikel 8 i den nya konventionen kan fördragsslulande stat avge för­klaring all domare vid ansökande myndighet i annan stat får närvara när en begärd bevisupptagningsålgärd vidtas. Även om domarens egna iakttagelser i sådant sammanhang inte utgör processmalerial, torde hans närvaro borga för att i syneprotokollet inflyter vad som är av betydelse för tvistens avgörande. Sammanfaltiungsvis anför kommittén att nu gällande och i andra sammanhang föreslagna beslämmelser i huvudsak tillgodoser domstolarnas behov av tiUgång tUl bevisning i berörda hän­seenden. Med hänsyn tiU del anförda har kommittén ansett sig böra avstå från att i konvenlionsförslaget uppta beslämmelse om befogenhet för domstol att hålla besiktning i armat land.

Artikel 11 innehåller föreskrift om obUgatoriskt samråd på regerings­nivå mellan vederbörande stater i vissa fall. Är fråga om tillstånd lUl miljöskadhg verksamhet, som kan medföra störning av väsenthg bety­delse i annan fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eUer vederbörande minister eUer departement (ministerium) i verksam­hetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i fråga, om regeringen i den förra staten begär det.

Kommittén anför att bestämmelsema avser frågor som — efter be­svär av bevakningsmyndigheten eUer annan eUer på grund av alt rege­ringen är enda instans — är föremål för prövning av vederbörande re­gering, departement eUer minister. Ärenden som i sista instans avgörs i domstol omfattas sålunda inle. Alt domstol är högsta instans i miljö­vårdsfrågor förekommer framför allt i Finland men i viss ulslräckning även i övriga länder. Den finska lagstiftningen torde emeUertid komma att ändras på denna punkt i vad avser vattenförorening, och de frågor som i sista instans avgörs av domstol i övriga länder synes inle ha större praktisk betydelse i förevarande sammanhang. I Danmark och Norge kan vissa betydelsefuUa miljöskyddsärenden avgöras av vederbörande minister eller departement som sista instans.

Som framgått avses bestämmelsen enhgt kommittén gäUa inte bara lillållighelsfrågor vari bevakningsmyndighet hörts eller fört lalan ulan även lillållighetsfrågor som avgörs direkt av regeringen, eventuellt utan föregående remissbehandling. Kommittén framhåUer all bevaknings­myndigheten även i det senare faUet torde ha haft möjlighet att infor-


 


Prop. 1974:59                                                          16

mera sig i ärendet, så alt den egna regeringen kan underrättas i god tid före avgörandet.

Avgörandet huruvida störningen är av väsentlig betydelse avses an­komma på den regering som begär samråd.

Enligt artikel 12 äger i faU som avses i artikel 11 regeringen i var­dera staten påfordra att en kommission, som om annat ej överenskoms skall bestå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslulande stat samt tre ledamöter från vardera av de berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet före dess avgörande. Har så skett, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivils. Vardera staten skall avlöna de ledamöter som utsetts av densamma. Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är all anse som blott endera sta­tens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.

Med hänsyn till eventuahleten att föreskrivet samråd inle skulle leda till en samförslåndslösning kunde enligl kommittén diskuteras möjhg­heten att, i likhet med vad som för vissa fall gäller enligl den norsk­svenska valtenrällskonvenlionen och gränsälvsöverenskommelsen mel­lan Sverige och Finland, införa vetorätt för den stat som skulle drabbas av störningen. Kommittén har emellertid ansett alt en sådan ordning varken är önskvärd eller realistisk i förevarande sammanhang. I stället föreslår kommittén en ordning, enligt vilken endera staten i fall då sam­råd skall äga rum äger påkalla tillsättande av en rådgivande kommis­sion, som skall avge yttrande i ärendet iiman detta avgörs. Ehuru ej bindande kan kommissionens yttrande antas komma all väga tungt vid den slutliga prövningen av ärendet. Att bestämmelsen om kommissio­nens sammansättning gjorts dispositiv sammanhänger bl. a. med möj­ligheten all en miljöskadlig verksamhet kan komma att beröra mer än två liinder. I sådana fall kan länderna finna lämpligl all i stället för all i enlighet med artikelns bestämmelse tillsätta flera kommissioner över­enskomma om upprättande av en för de berörda staterna gemensam kommission.

I artikel 13 slås fasl att konventionen skall vara tillämplig också i fråga om fördragsslutande stals kontinenlalsockelområde.

Bestämmelsen innebär enligl kommittén först och främst att konven­tionen skall tillämpas på sådan verksamhet för utnyttjande av natur­tillgångarna på en stats kontinenlalsockel som kan medföra störning för grannländernas miljöskyddsintressen, t. ex. borrning efter olje- eller gasfyndigheter eller takt av sand eller grus på havsbollen. Vidare följer av artikeln att negativa verkningar, som miljöskadlig verksamhet på land kan medföra för aktiviteter som äger rum på annan stats konti­nentalsockel under dess jurisdiktion, skall beaktas vid prövning av verksamhetens tillåtlighet.

Artiklarna 14—16 innehåller slutbestämmelser. Artiklarna 14 och 16


 


Prop. 1974: 59                                                         17

är utformade i överensstämmelse med gällande principer för slutbe­stämmelser i nordiska överenskommelser. Enligl artikel 15 skall mål eller ärende som vid konventionens ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen handläggas och bedömas enhgt förut gällande besläm­melser.

4 Promemorian

Miljöskyddskommilléns svenska ledamöter konstaterar all den före­slagna konventionstexlen är utformad på sådant sätt alt den i huvudsak kan göras direkt tillämplig som svensk lag. Undantag torde behöva gö­ras endast beträffande slutbestämmelserna i artiklarna 14—16. Med dessa undanlag bor konventionen enhgt promemorian kunna införlivas med intern svensk rätt genom en särskild lag i viUien förklaras att den skall gälla som svensk lag.

Enligt artikel 3 i konventionen får den som drabbas av störning från miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land föra skadeståndstalan i det landet. Rätt forum förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöfarliga verksamheten utövas. Särskilda bestämmelser i denna fråga synes enligl promemorian inle behövas med hänsyn till att fommreg-lerna i 10 kap. rättegångsbalken, 33 och 34 §§ mUjöskyddslagen samt 11 kap. vattenlagen medger att talan om ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet väcks vid domstol inom vars område verksamheten bedrivs.

Beträffande frågan om konventionens genomförande i Sverige föran­leder behov av ändring i annan lagstiftning på miljöskyddsområdet an­förs i promemorian följande. Tillämpning av konventionens bestäm­melser kan i första hand bli aktuell i samband med tillåtlighetspröv­ning enligt miljöskyddslagen, vallenlagen, lagen (1966r 314) om konti­nentalsockeln, bestämmelserna om grustäkt m. m. i naturvårdslagen (1964r 822), atomenergUagen (1956r 306), 136 a § byggnadslagen, väg­lagen (1971r 948) och lagen (1902r 71 s. 1) innefattande vissa bestäm­melser om elektriska anläggningar. Beträffande sådana frågor som reg­leras i konventionen avses den föreslagna lagen skola gälla ulan hinder av vad som föreskrivs i nämnda lagstiftning. Redan med hänsyn till lagens karaktär av speciallagstiftning torde särskild föreskrift härom inle vara nödvändig (jfr prop. 1972r 16 s. 38). Härtill kommer att konven­tionens bestämmelser allmänt inte står i strid med regler i gäUande niiljöskyddslagsliflning. De innebär i huvudsak en ulfyUnad av dessa ge­nom utvidgning av de tillämpande myndigheternas kommuniceringsskyl-dighet och liksläUandel av grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i Sverige. Enligt uttryckligt stadgande i 2 § miljö-


 


Prop. 1974: 59                                                         18

skyddslagen gäller i fråga om mUjöfarlig verksamhet utöver lagens be­stämmelser vad som föreskrivs i annan lagstiftning. För vattenlagens dd innehåller 10 § i promulgalionslagen till nämnda lag föreskrift all vad som överenskommes i konvention med utländsk makt skall gäUa. Över huvud skulle införande i annan mUjöskyddslagsliflning av hän­visningar lUl konvenlionslagen väsentligen endast innebära en upplys­ning om konventionen och dessutom kunna ge anledning till missför­stånd med hänsyn till risken för all hänvisningar ej skulle komma att inflyta i all berörd lagsliftning. Mol bakgmnd av del anförda föreslås i promemorian all sådana hänvisningar inte görs.

I promemorian uttalas vidare all del med hänsyn till ikraftträdande-bestämmelserna i artikel 14 i konvenlionsförslaget bör överlämnas åt Kungl. Majrt att bestämma dag för den föreslagna lagens ikraftträdan­de. Lagen bör gälla så länge konventionen är i kraft. Artikel 15 i för­slaget bör i enUghet med svensk lagstiftningsteknik tas upp som en övergångsbestämmelse liU lagen.

I promemorian behandlas därefter vissa frågor som föreslås bh regle­rade i tillämpningskungörelse till den föreslagna lagen. Bl. a. föreslås alt uppgiften som svensk bevakningsmyndighet anförtros åt naturvårdsver­ket. Bestämmelsen i artikel 9 all fördragsslutande stat har möjlighet alt förordna alt dess bevakningsmyndighets uppgifter i viss ulslräckning skall fuUgöras av annan myndighet har, framhålls i promemorian, främst tillkommit med hänsyn tiU särskilda förhållanden i Finland. För Sveriges del kan det måhända tänkas bli aktuellt att meddela sådant förordnande t. ex. för kammarkollegiet i valtenmål eUer för delega­tionen för atomenergifrågor i ärende om alomanläggning i grannland. Då behovet härav knappast kan överblickas, synes det enligt promemo­rian tveksamt om generella förordnanden i ifrågavarande hänseende bör meddelas f. n. Det torde tills vidare vara en lämpligare ordning att Kungl. Majrt på anmälan av naturvårdsverket meddelar förordnande för varje särskilt fall i den mån så bedöms erforderhgt.

I anslutning till artikel 5 påpekas vidare i promemorian att konven­tionen inle avses föranleda ändring av gällande sekretessbestämmelser. Dessa kan t. ex. bli tiUämphga beträffande utlämnande av handling till bevakningsmyndighet i annat nordiskt land.

Avses besiktning i någol fall skola äga rum inom område som ut­gör mihtärt skyddsområde enligt kungörelsen (1967r 10) om skyddsom­råden m. m., får enhgt promemorian tillstånd sökas enhgt bestämmel­serna i nämnda författning. SärskUda föreskrifter härom torde inte be­hövas. Del får enligl promemorian förutsättas att några svårigheter att erhålla sådant lillsländ normall inle föreUgger.


 


Prop. 1974: 59                                                                     19

5 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran alt Sve­rige ingår en konvention med Danmark, Finland och Norge rörande miljöskydd i huvudsakhg överensstämmelse med miljöskyddskommil­léns förslag. Naturvårdsverket framhåUer all det föreligger starka skäl för en svensk anslutning liU den föreslagna konventionen. Verket påpe­kar att ett förverkligande av konventionen i stor ulslräckning innebär elt efterkommande av vad som anförts i Europarådels resolution 5/1971 om luftföroreningar i gränsområden samt ell konkret bidrag till pågå­ende diskussioner inom ramen för OECD om internationell samverkan för åtgärder mol gränsöverskridande miljöföroreningar.

Vattenöverdomstolen, statskontoret och vattenfallsverket understry­ker kommitténs uttalande att det är en förutsättning för konventionen att berörda länders miljöskyddslagsliftning utvecklas så alt de miljö­skyddskrav som uppställs blir tämligen hkartade. Statskontoret tiUfogar all arbetet med all få fram likartade normer och riktlinjer måsle inten­sifieras så all lagstiftningens praktiska konsekvenser blir så överensstäm­mande som möjhgt i de nordiska länderna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län, kommunförbundet och Industriför­bundet. Enligt vattenöverdomstolen finns inte anledning att skjuta upp genomförandel av konventionen i avvaktan på att länderna skall närma sig varandra ytterhgare på miljöskyddslagstiftningens område. Naturvårdsverket anser att tiUämpningen av konventionen och bakom­liggande nationell lagstiftning utan tvekan kommer att verka i riktning mot erforderlig och önskvärd enhethghet. Enligt länsstyrelsen i Malmö­hus län bör konventionen ge en god gmndval för nordiskt samarbete beträffande konkreta miljöskyddsåtgärder i gränsområden och planering för skydd av gemensamma intresseområden.

Beträffande de särskilda artiklarna anser vattenöverdomstolen att texten i artikel 1 bör förtydligas så att det klart framgår alt utsläppande av vatten som använts för kylning vid drift av fabrik eller annan inrätt­ning utgör miljöskadlig verksamhet.

Den i artikel 3 angivna ordningen beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet finner vattenöverdom­stolen överensstämma med vattenlagens och miljöskyddslagens principer. Bestämmelsen i fråga får anses ändamålsenhg och torde överensstämma med gällande internationell privaträtt. Däremot är det enligl domstolen inte helt tillfredsslällande alt konvenlionsförslaget inle ger prövnings­myndighel befogenhet all förordna att egendom i grannland tvångsvis skall las i anspråk för alt utföra skadeförebyggande åtgärder. Frågan huruvida sådan befogenhet bör införas bör enligt domstolen utredas i lämpligt sammanhang. Slutligen bör enligt domstolens menmg övervä­gas att i konventionen uttryckligen ange alt utländska sakägare är be-


 


Prop. 1974: 59                                                         20

rältigade att erhålla ersättning för rättegångskostnader i den mån den interna lagstiftningen ger skadelidande sådan rätt.

I fråga om artikel 4 föreslår vattenöverdomstolen ett förlydhgande. För att underlätta tillämpningen av artikeln bör enhgt domstolen den närmare innebörden av begreppet "allmänna miljöskyddsinlressen" an­ges i konventionen eller genom motivuttalande. I anslutning till denna artikel påpekar domstolen att bevakningsmyndighel enhgt konvenlions­förslaget  inte  kan föra talan om ersättning eller  allmänna avgifter. Svensk vattendomstol kan således inle på talan av bevakningsmyndighet i grannland ålägga sökande i vattenmål att utge avgift enligt 2 kap. 8 och 10 §§ vattenlagen till grannlandet, även om företaget skulle ha så­dan menlig inverkan i grannlandet, som omtalas i nämnda paragrafer. Den i artikel 5 upptagna föreskriften att prövningsmyndighel skall underrätta grannlands bevakningsmyndighel om verksamhet som med­för eller kan medföra störning av betydelse i del landet kan enligl vat­tenöverdomslolens mening tolkas på  det sättet all underrättelse inte skall ske, om störningen bedöms vara av enbart ringa betydelse. EnUgt domstolen skulle del vara en lämpligare ordning om underrättelseskyl­dighet förelåg så snart en verksamhet befanns medföra eller kunna medföra störning av någon betydelse i annat land. Vattenöverdomstolen ifrågasätter vidare om inte konventionstexten bör ändras så att det klart framgår att underrättelseskyldighet skall gälla även beträffande ärenden vari remissförfarande används utan samband med kungörelse- eller ul­ställningsförfarande.

I anslutning till artikel 7 anför vattenöverdomstolen all en oriktig be­dömning av bevakningsmyndigheten kan leda till alt en enskild intres­sent som berörs av miljöskadlig verksamhet i grannland inte underrät­tas om att prövningsförfarande inletts i verksamhetslandet. Det bör en­ligt vattenöverdomstolen åhgga bevakningsmyndigheten att alllid under­rätta enskilt intresse som berörs av miljöskadhg verksamhet.

I anslutning till artikel 10 tar vattenöverdomstolen och vattenlagsut­redningen upp frågan om syn av domstol i annat fördragsslutande land. Båda remissinstanserna anser att såväl vallendomstol som fastighetsdom­stol har behov av att kunna hålla syn i annat land. Sådan syn bör kun­na hållas inle bara vid prövning av fråga om tillåtiighelen utan också vid prövning av fråga om ersättning i anledning av miljöskadlig verk­samhet. Konventionsförslaget bör enligt dessa remissinstanser komplet­teras på denna punkt.

Vad i promemorian föreslagits rörande sättet att införhva den före­slagna konventionen med intern svensk rätt godlas av samthga remiss­instanser.

Kommitténs förslag att naturvårdsverket skaU anförtros uppgiften som svensk bevakningsmyndighet tUlstyrks av remissinstanserna. Läns­styrelsen  i Norrbottens län och finsk-svenska gränsälvskommissionen


 


Prop. 1974: 59                                                         21

anser dock all länsstyrelsen resp. kommissionen bör med stöd av artikel 9 bemyndigas alt envar för sitt område fullgöra uppgiften som bevak­ningsmyndighel. Enligt kommunförbundet är det angeläget att natur­vårdsverket i egenskap av bevakningsmyndighet får sådana uppgifter och resurser att berörda kommuners intressen kan beaktas.

Överbefälhavaren förordar att den i promemorian föreslagna tUlämp­ningskungörelsen kompletteras med en upplysning om alt del finns särskilda bestämmelser om tillträde till militära skyddsföremål och skyddsområden.

Enligl statskontoret är del önskvärt att frågan om tillsynen av miljö­skadlig verksamhet blir reglerad på elt sådant sätt alt grannländernas miljöskyddsintressen tillgodoses också i lUlsynsverksamheten.

6 Förevarande konventionsförslag

Konvenlionsförslaget överensstämmer utom såvitt avser artikel 10 i allt väsentligt med nordiska miljöskyddskommilléns förslag för viUcel jag tidigare utförligt redogjort (avsnitt 3). Den svenska texten är så­lunda i övrigt oförändrad, medan vissa mindre redaktionella jämkning­ar gjorts i de danska, finska och norska texterna för att nå bättre över­ensstämmelse med motsvarande svenska text. Företrädare för berörda länder har efler initiativ från finsk sida enats om alt artikel 10 bör ha följande ändrade innehåll. Om del behövs för utredning om miljö­skadlig verksamhets skadeverkningar i annat land, skall bevaknings­myndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighel i verk­samhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besikt­ning får prövningsmyndighelen eller sakkunnig som myndigheten för­ordnar vara närvarande. Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning varom nu är fråga utarbetas i samråd mellan berörda län­der.

7 Protokollet

Protokollet innehåller följande kommentarer angående tillämpningen av konventionen.

Vid tillämpning av artikel 1 skall utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vat­tendrag, sjö eller havet anses som miljöskadhg verksamhet endast om utsläppandet medför eller kan medföra ölägenheter för omgivningen.

Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland all föra ersättningstalan vid dom­stol eller administrativ myndighet i del landet skall i princip anses in­begripa rätt alt påkalla inlösen av faslighet.


 


Prop. 1974: 59                                                         22

Artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tiUståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med kungörelse- eller ulställ­ningsförfarande.

Länderna skall föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevak­ningsmyndighet i fråga om yrkeshemhghet, driflanordning eller affärs­förhållande som han fått kännedom om i samband med befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.

8 Departementschefen

Sverige har alltjämt fördelen av en i stor utsträckning ofördärvad miljö. Genom vår miljölagstiftning kan de ölägenheter som vållas av miljöfarlig verksamhet inom landet hållas under kontroll. Miljön hotas emellertid även av föroreningar och andra störningar som sprids ge­nom luft och vatten från andra länder, såväl de nordiska grannländerna som längre bort belägna stater. Mellan Östersjöns slrandslater pågår långt framskridna förberedelser i syfte att få till stånd en miljökonven­tion för Östersjön. Också i vidare sammanhang deltar Sverige i inter­nationellt samarbete i syfte att få till stånd överenskommelser om åtgär­der mot miljöförstöring. Del ligger emellertid i sakens natur alt över­enskommelser mellan en större krets av stater ofta inte blir så långtgå­ende som är önskvärt och att ikraftträdandet dröjer. Inom varje land i Norden förekommer verksamhet som medför ölägenheter för grannland. Lika litet som man i varje enskilt land har ansett sig böra avvakta en världsomfattande reglering av alla dessa frågor innan nationell lagstift­ning införts till miljöns skydd, lika litet bör det internalionella samar­betet hindra en mer långtgående nordisk överenskommelse.

Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20re session år 1972 Nordiska ministerrådet att lägga fram förslag till nordisk miljöskyddskonvention. Konventionen skulle syfta till att i nationell lagsliftning likställa grann­ländernas miljöskyddsinlressen med det egna landets. Uppgiften alt ut­arbeta det avsedda konventionsförslaget anförtroddes en särskild kom­mitté, sammansatt av representanter för berörda länder. Kommittén som antog namnet Nordiska miljöskyddskommiltén avlämnade år 1972 en preliminär rapport med bl. a. förslag till en miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Nordiska ministerrådet förordade därefter alt en konvention med i huvudsak det innehåll kom­mittén föreslagit skulle ingås. Beslutet tillstyrktes av Nordiska rådet vid dess 21 ra session. MUjöskyddskommitléns sluthga förslag till miljö­skyddskonvention framlades år 1973 i slutrapporten (NU 1973r 5) Nor­disk mUjöskyddskonvention.

Efter remissbehandling av slutrapporten har företrädare för berörda departement i de olika länderna enats om att miljöskyddskommilléns förslag till konvention kunde godlas utan annan ändring än all artikel


 


Prop. 1974: 59                                                         23

10 borde ges föreslagen ny lydelse samt smärre jämkningar av redaktio­nell karaktär göras i de danska, finska och norska texterna. Vidare har överenskommits all ell protokoU innehållande vissa kommentarer an­gående tillämpningen borde fogas till konventionen. Konventionen och protokollet har undertecknats i Stockholm den 19 febmari 1974.

Konventionen syftar till att skapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheler vid prövning av fråga om liUålhgheten av miljöfarhg verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsinlressen med motsvarande intressen i det egna landet. Konventionen, som sålunda lar sikte på tillållighelsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga an­läggningar, är tillämplig på utsläppande av fasl eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattenom­råde samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eUer kan medföra störning av miljön genom vattenförorening eller annan inverkan på vallenförhåUanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strål­ning, ljus eller annat sådant. Konventionen är även tiUämphg på län­dernas kontinentalsockelområden. I den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera länder, såsom den svensk-norska valtenrällskonvenlionen den 11 maj 1929 och gränsälvsöverenskommelsen meUan Finland och Sverige den 16 septem­ber 1971, skall konventionen inle tillämpas.

Enligt konventionens grundläggande bestämmelse skall vid prövning av tillålligheten av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verk­samhet kan medföra i annat fördragsslutande land likställas med stör­ning i del egna landet.

Den som drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annat land får enligt artikel 3 föra talan hos vederbörande domstol eller ad­ministrativa myndighet i del landet beträffande verksamhetens tillåtlig­het i samma ulslräckning som rättssubjekt i verksamhetslandet. Della gäller också talan om ersättning på grund av miljöskadlig verksamhet.

Varje land skall enligl konventionen utse en bevakningsmyndighel som skall tillvarata allmänna miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från rruljöskadlig verksamhet i grannlandet. Finner pröv­ningsmyndighel i tillståndsärende att miljöskadlig verksamhet kan med­föra störning av betydelse i grannland, skall handlingarna i ärendet sän­das till det landets bevakningsmyndighel för alt bereda denna tillfälle alt yttra sig. Bevakningsmyndigheten skall i den mån den anser det behövligt av hänsyn till aUmänna eller enskilda intressen i del egna landet kungöra meddelanden från prövningsmyndigheten och verkställa den utredning om verkningarna i landet som den finner erforderhg. Kostnaden för bevakningsmyndighelens verksamhet betalas av hemlan­det. Ett land kan även överlämna ål annan myndighet alt fullgöra upp­gifter som ankommer pä bevakningsmyndigheten.


 


Prop. 1974: 59                                                         24

Om del behövs för utredningen av skadeverkningarna i annat land, kan prövningsmyndigheten i verksamhetslandet enligl artikel 10 på­fordra att bevakningsmyndigheten i det andra landet skall föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndighe­ten dier sakkunnig som myndigheten utser vara närvarande.

Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet som medför stör­ning av väsentlig betydelse i annat land föremål för prövning av rege­ringen eller vederbörande departement i verksamhetslandet, skall sam­råd äga rum mellan länderna i frågan, om regeringen i del förra landet begär det. I sådana fall kan regeringen i vardera landet påfordra all en för ändamålet tillsatt kommission skall avge yttrande i ärendet innan det avgörs.

Konventionen träder i kraft sex månader efter den dag då samtiiga fördragsslulande stater meddelat alt erforderliga konstitutionella ål-gärder vidtagits. Konventionen skall inte tillämpas på mål eller ärende som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet. Konventionen kan sägas upp genom skriftiigt meddelande. Uppsägningen träder i kraft tolv månader därefter eller vid den senare tidpunkt som anges i meddelandet.

Protokollet, som jag tidigare utförligt redovisat, innehåller kommen­tarer angående tillämpningen av artiklarna 1, 3 och 5. Enligl protokol­let skall vidare länderna föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga om yrkeshemlighet, driflanordning eller affärsförhållande som han fåll kännedom om i samband med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.

Samtliga remissinstanser har ansett alt den miljöskyddskonvention för vilken jag nyss redogjort bör komma till stånd. Konventionen får ses som ett betydelsefuUt led i ett intensifierat nordiskt samarbete på mil­jövårdsområdet. Konventionen står också i samklang med strävanden till internationellt samarbete på detta område som kommit till uttryck inom Förenta nationerna och OECD. Det måste anses finnas ett klart praktiskt behov av en reglering av de frågor som behandlas i konven­tionen. Behovet kan väntas öka efler hand som utvecklingen inom in­dustri, bebyggelse och kommunikationer fortskrider. För de berörda länderna måsle del vara en fördel att ha tillgång till en procedur som klart reglerar hur grannländernas mUjöskyddsinlressen skall beaktas. Konventionsförfarandet synes utformat på sådant sätl alt tillståndspröv­ningen inte behöver bli nämnvärt mera omständligt eller tidskrävande an om prövningen begränsats till nationella mUjöskyddsinlressen. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs motivering till artiklar­na. I fråga om tillämpningen av artikel 10, som fått sitt slutliga innehåll efler initiativ från finsk sida, vUl jag anföra följande. Artikeln som kan tillämpas även när domstol är prövningsmyndighel hindrar självfallet inle att en domstol i stället väljer att begära bevisupptagning vid ul-


 


Prop. 1974: 59                                                                        25

ländsk domstol enligt gäUande Haag-konvention i ämnet. Artikel 10 bör kunna användas så att prövningsmyndighelen förordnar ledamot att när­vara vid besiktningen. Har besiktning ägt rum i grannland enligl arti­keln, torde sådana särskilda omständigheter anses föreligga att pro­tokoll från besiktningen får åberopas som bevis vid domstol enligt 35 kap. 14 § rättegångsbalken.

Som kommittén understrukit bygger konventionen på förutsättningen all miljöskyddsbeslämmelserna i de berörda länderna kommer all ut­vecklas någol så när paralleUt även i framliden.

Jag övergår nu till alt ta upp några av de frågor som aktualiserats under remissbehandlingen av konvenlionsförslaget.

Med anledning av vissa påpekanden från vattenöverdomstolen vill jag anföra följande. Det kan enligl min mening inte råda någon tvekan om att utsläppande av kylvatten inbegrips i definitionen av miljöskadlig verksamhet i artikel 1. Del torde också vara helt klart att utländska sakägare enhgt konventionen är berättigade all erhålla ersättning för rättegångskostnader i samma utsträckning som svenska sakägare. Någol praktiskt behov alt kunna tvångsvis ta i anspråk egendom i grannland för att utföra skadeförebyggande åtgärder där torde knappast föreligga utöver de möjligheter som finns i della avseende enligt svensk-norska vattenrättskonventionen och gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige. Det i artikel 4 använda begreppet "allmänna miljöskydds­intressen" torde knappast komnia alt vålla några svårigheter vid till-lämpningen av konventionen. Allmänna miljöskyddsinlressen träds för när t. ex. då miljöfarlig verksamhet medför ölägenheter av betydelse för befolkningen eller näringslivet i en ort eller för fiske eller sjöfart eller skadar skyddsvärda naturområden eller havsmiljön. Del förhål­landet alt prövningsmyndighetens underrättelseskyldighet enligl artikel 5 inträder när verksamhet kan medföra "störning av betydelse" i grann­land i stället för såsom vattenöverdomstolen föreslagit när "stöi-ning av någon betydelse" uppkommer, torde enligl min mening inte få någon nämnvärd praktisk betydelse vid tiUämpningen. Med anledning av vad vattenöverdomstolen i övrigt anfört i anslutning till artikel 5 vill jag erinra om att i protokoUet till konventionen har föreskrivits att artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tillståndsärenden i vilka remissförfa­rande tillämpas utan samband med kungörelse- eUer ulställningsförfa­rande. Vad angår påpekande av vattenöverdomstolen all i artikel 7 bor­de föreskrivas skyldighet för bevakningsmyndigheten att alltid under­rätta enskilda intressenter som berörs av miljöskadlig verksamhet vill jag framhålla all en väsentlig fördel med konventionen är de garantier som skapas för att ett lands myndigheler får kännedom om verksamhe­ter i grannland som kan medföra miljöskador i del egna landet. Med konventionens uppläggning kan del las för givet att bevakningsmyndig­het kommer att kungöra meddelanden från prövningsmyndighel på ve-


 


Prop. 1974: 59                                                         26

derbörligt sätt. Alt så sker torde emellertid i första hand vara en ange­lägenhet för bevakningsmyndighetens hemland vilken inle nödvändigt­vis behöver regleras i konventionen.

Vattenöverdomstolen och vallenlagsutrednmgen har ansett att såväl vattendomstol som fastighetsdomstol bör kunna hålla syn i annat land. Jag vill i denna fråga hänvisa till den slutliga lydelsen av artikel 10 och vad jag anfört i anslutning därtill. Härigenom torde nämnda remissin­stansers synpunkter liU stor del tiUgodoses.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag all konven­tionen med därtill fogat protokoll godkänns.

För att konventionen skaU bh gäUande i Sverige krävs särskild lag­stiftning. I den promemoria som lagts fram av de svenska ledamöterna i miljöskyddskommiltén föreslås i della hänseende att en särskild lag utfärdas i vilken förklaras att konventionens beslämmelser med undan­lag av slutbestämmelserna skaU gäUa som svensk lag. Konventionens övergångsbestämmelse bör enligt promemorian tas upp som övergångs­bestämmelse till lagen.

Enligl promemorian avses den föreslagna lagen skola gälla ulan hin­der av vad som i annan miljöskyddslagsliftning föreskrivs rörande de frågor som regleras i konventionen. Kommittén anser alt särskild före­skrift härom inte behöver införas i nämnda lagstiftning bl. a. med hän­syn till konventionslagens karaktär av speciallagstiftning.

Vad i promemorian sålunda föreslagits om intern svensk lagstiftning med anledning av konventionen godlas av samtliga remissinstanser. Även jag biträder förslagel. I lagen bör även tas in en beslämmelse om lyst­nadsplikt för befattningshavare vid bevakningsmyndighel i överensstäm­melse med del till konventionen fogade protokollet. Som tidigare nämnts träder konventionen i kraft sex månader efler den dag då samtliga för­dragsslulande stater har meddelat all erforderliga konstitutionella åt­gärder har vidtagits. Lagen bör träda i kraft samma dag som konven­tionen. Del bör därför överlämnas ål Kungl. Majrt att bestämma dagen för lagens ikraftträdande. För den händelse något av de nordiska län­dema i framtiden skulle komma att uppsäga konventionen kommer denna, sedan uppsägningen trätt i kraft, all vara tillämplig bara i för­hållandet mellan de länder som alltjämt är bundna av konventionen. Lagens tillämpningsområde blir i sådant fall automatiskt inskränkt till all gäUa i förhållandet mellan Sverige och annat land som är bundet av konventionen. Skulle denna situation mot förmodan uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Majrt alt kungöra uppsägningen.

Jag vill slulUgen nämna att jag ämnar föreslå Kungl. Majrt att utse naturvårdsverket till bevakningsmyndighet och att meddela de övriga administrativa föreskrifter som behövs för tillämpningen av konventio­nen och protokollet.


 


Prop. 1974: 59                                                   27

9 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majrt föreslår riksdagen alt

1.  godkänna miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mel­lan Danmark, Finland, Norge och Sverige med därtill anslu­tande, samma dag undertecknat protokoll,

2.  antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag lUl lag med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februa­ri 1974 meUan Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokoUetr Britta Gyllensten


 


Prop. 1974: 59


28


 


Miljabeskyttelseskonvention mellem Danmark, Finland, Norge og Sverige

Regeringerne i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som anser det for yderst magtpå-liggende at beskytle og forbedre milj0et, er blevet enige om f0lgender

Artikel 1

Ved milj0skadelig virksomhed forslås i denne konvention udledning af fast eller flydende affald, gasarter eller andre stoffer fra jordbunden, bygninger eller anleeg i vand-l0b, s0er eller havet, samt anvendelse af jordbunden, havbunden, bygninger eller an-iKg på andre måder, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrdse af omgivdseme ved vandforurening eller anden form for påvirk-ning af vandforhold, sandflugt, luftforure-ning, sl0j, ryslelse, lemperaturforandring, ioniserende stråling, lys og lignende.

Konventionen er ikke anvendelig på mil-j0skaddig virksomhed, der konlrolleres gen-nem saerskill overenskomsi mellem lo eller flere konlraherende stater.

Artikel 2

Ved pr0vning af tilladeligheden af milj0-skadelig virksomhed skal den forslyrrdse, en sådan virksomhed medf0rer eller kan med-fore i en anden konlraherende stat, side-slilles med forslyrrdse i hjemlandet.


BUaga 1

Norjan, Ruotsin, Suomen ja Tanskan välinen ympäristönsuojelusopimus

Norjan, Ruotsin, Suomen ja Tanskan hal-litukset, jotka pitävät ympäristön suojele-mista ja parantamisla eritläin lärkeänä, oval sopineet seuraavästar

1 Artikla

YmpäristöUe haitalliseUa toiniinnalla tar-koitetaan lässä sopimuksessa kiinteän tai neslemäisen jälleen, kaasun lahi muun ai-neen pääslämislä vesislöön, järveen tai me-reen maalla, rakennuksesta tai lailteesta, sekä maan, merenpohjan, rakennuksen tai laitleen muula käyllöä, joka aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa hailtaa ympärislölle veden pilaantumisen tai muun vesistöllisten olo-suhteiden muutoksen, hiekanolon. Urnan pilaantumisen, melun, lärinän, lämpölilan muutoksen, ionisoivan säleilyn, valon laikka muun sellaisen seikan johdosta.

Yleissopimusta ei sovelleta, milloin ympä­rislölle haitallisesla toiminnasta on sää-detty erikseen kahden tai useamman sopi-musvaltion välisellä sopimuksella.

2 Artikla

Ympärislölle haitallisen toiminnan sallit-tavuutta harkittaessa on hai tia, jonka lällai-nen toiminla aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa loisessa sopimusvaltiossa, otettava huomioon samalla lavoin kuin hailla omassa maassa.


 


Artikel 3

Den, som udssettes for eUer kan blive ud-sat for forslyrrdse fra milj0skadelig virk­somhed i en anden stat, kan rejse sag om virksomhedens lUladdighed, hemnder sp0rgsmål om skadeforebyggende foranslalt-ninger, ved vedkommende domstol eller ad­ministrative myndighed i deri stal, hvor virk-somheden ligger, samt appellere domstolens eller den administrative myndigheds beslut-ning, alt i samme udstraekning og under samme forudsselninger som et retssubjekt i virksomhedslandet.

Bestemmelserne i f0rste stykke anvendes på lilsvarende made, når del gaelder s0gsmål


3 Artikla

Joka on joutunut tai saattaa joutua kärsi-mään loisessa sopimusmaassa lapahluvasla ympärislölle haitallisesla toiminnasta, voi saattaa kysymyksen toiminnan salliltavuu-desla, mihin luetaan myös toimenpiteel hailtojen ehkäisemiseksi, käsitelläväksi siinä valtiossa nostamalla kanteen asianomaisessa luomioistuimessa tai käänlymällä asianomai-sen hallintoviranomaisen puoleen, sekä valit-taa luomioistuimen tai hallintoviranomaisen päätöksestä samassa laajuudessa ja samoin edellytyksin kuin oikeussubjekti loiminta-maassa.

Ensimmäislä kappaletta on vastaavasti sovellettava   myös   ympärislölle   haitallisen


 


Prop. 1974: 59


29


 


MilJ0vernkonvensjon mellom Danmark, Fin­land, Norge og Sverige

Regjeringene i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som anser det svaerl viktig å ver-ne og forbedre milj0et, er blitt enige om f0lgender

Artikkel 1

Med milj0skadelig virksomhet menes i denne konvensjon utslipp av fast eller fly-lende avfall, gäss eller annet stoff fra grunn, bygning eller anlegg i vassdrag, sj0 eller i havet og bruk av jord, havbunn, bygning eller anlegg på annen måle som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse av omgivdse-ne gjennom vannforurensning eller annen innvirkning på vannforholdene, sanddrift, luflfomrensning, sl0y, ryslelse, temperatur-förändring, ioniserende stråling, lys eller an­net lilsvarende.

Konvensjonen kommer ikke lU anvendel­se i den utstrekning milj0skadelig virksom­het reguleres gjennom saerskUt overenskomst mellom lo eller flere konlraherende stater.

Artikkel 2

Ved avgjprelse om en milj0skadelig virk­somhet skal tillates skal de forstyrrelser en slik virksomhet medf0rer eller kan medf0re i annen konlraherende stat likestilles med forslyrrdse i den stal hvor tillåtelsen skal gis.

Artikkel 3

Den som er blitt rammet eller som kan bli rammet av forslyrrelse fra milj0skadelig virksomhet i annen konlraherende stat, kan reise sak ved vedkommende domstol eller adminslrative myndighet i den staten om hvorvidl virksomheten skal tillätes, hemnder s0ksmål om forebyggende lUlak mol skader, og kan få overpr0vel domstolens eller myn­dighetens avgj0relse i samme utstrekning og på samme vilkår som rettssubjekter i den staten hvor virksomheten drives.


Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Fin­land, Norge och Sverige

Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, som anser del utomordentligt angeläget att skydda och förbättra miljön, har enats om följander

Artikel 1

Med mUjöskadlig verksamhet avses i den­na konvention utsläppande av fasl eller fly­tande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vallendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havs-botlen, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störnuig för omgivningen genom vattenförorening el­ler annan inverkan på vallenförhållanden, sanddrifl, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.

Konventionen är ej tillämplig, i den mån mUjöskadlig verksamhet regleras genom sär­skUd överenskommelse mellan två eller flera fördragsslulande stater.

Artikel 2

Vid prövning av tillålligheten av miljö­skadlig verksamhet skall störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i an­nan fördragsslutande stat likställas med stör­ning i det egna landet.

Artikel 3

Den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i an­nan fördragsslutande stat får föra lalan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i den staten beträffande verk­samhetens tUlåtlighel, däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och över­klaga domstolens eUer myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma för­utsättningar som rättssubjekt i verksamhets­landet.


 


Bestemmelsene i f0rste ledd får lilsvaren­de anvendelse når det gjelder s0ksmål om er-


Försla stycket äger motsvarande tiUämp­ning beträffande talan om ersättning för ska-


 


Prop. 1974: 59


30


 


om erstatning på grund af milj0skadelig virksomhed. Sp0rgsmålel om erstatning må ikke bed0mmes efter regler, som er mere ufordelagtige for den skaddidende end virk-somhedslandets erslatningsregler.

Artikel 4

Hver stat udser en speciel myndighed (overvågdsesmyndighed), som skal have til opgave at varetage almene mUj0beskyttel-sesinteresser i landet i förbindelse med for­slyrrelse forårsaget af milj0skadelig virk­somhed i en anden konlraherende stat.

Med henblik på varetagelse af sådanne interesser skal overvågdsesmyndigheden kunne indbringe säger angående liUadelig-heden af milj0skadelig virksomhed for eller blive h0rt af vedkommende domstol eller administrative myndighed i en anden konlra­herende stat, såfremt myndighed eller an­den reprassenlant for almene milj0beskyltel-sesinleresser i denne stat kan anlasgge sag eller blive h0rt i sådanne säger, samt appel­lere domstolens eller den administrative myndigheds beslutning i henhold til den procedure- og instansordning, som gxlder i pågasldende stat for sådanne säger.

Artikel 5

Finder den domstol eller administrative myndighed, som unders0ger sp0rgsmål om tilladdse til milj0skadelig virksomhed (pr0v-ningsmyndigheden), at virksomheden med-f0rer eller kan medf0re forslyrrelse af be-lydning i en anden konlraherende stat, skal pr0vningsmyndigheden, hvis der sker offenl-ligg0relse eller bekendlg0relse i säger af om-talte natur, så snart som muligt sende et ek-semplar af sägens akter tU overvågelsesmyn-digheden i den anden stat samt give denne myndighed mulighed for at udtale sig. I gi­vet fald skal underretning om tid og sted for m0de eller besigtigdse i god tid lilslilles over­vågdsesmyndigheden, som i 0vrigl også skal höides underreltet om sägens gäng i den ud-strtekning, det måtte have denne myndig­heds interesse.


toiminnan johdosta esitettäviin vahingon korvaamista koskeviin kanleisiin. Korvausla koskevaa kysymystä ei saa arvostella sellaisten määräysten mukaan, jotka oval vahinkoa kärsineelle epäedullisemmat kuin loimintamaan   vahingonkorvausmääräyksel.

4 Artikla

lokalnen vallio määrää erilyisen viran-omaisen (valvonlaviranomaisen), jonka teh-lävänä on valvoa maan yleisiä ympäristön-suojelueluja loisessa sopimusvaltiossa lapah-tuvan ympärislöUe haitallisen toiminnan suhleen.

Näiden elujen valvomiseksi valvonlavi-ranomaisella on ympärislölle haitallisen toiminnan sallittavuutla koskevassa asiassa oikeus ajaa kannetta tai tulla kuulluksi loi­sen sopimusvallion asianomaisessa tuomio-istuimessa laikka saattaa asia loisen sopi­musvallion asianomaisen hallintoviranomai­sen käsitelläväksi, mikäli asia on sen laatui-nen, eltä toisen sopimusvallion viranomai-nen tai muu yleisten ympärislönsuojduetu-jen edustaja voi ajaa sila koskevaa kannetta tai tulla kuulluksi sen johdosta. Samoin val-vontaviranomaisella on oikeus valittaa luo­mioistuimen tai hallintoviranomaisen pää­töksestä siinä menettely- ja käsitlelyastejär-jestyksessä, joka lällaisista asioista on voi-massa kyseisessä valtiossa.

5 Artikla

Mikäli tuomioistuin tai hallinloviran-omainen, jonka lehtävänä on harkila luvan myönlämislä ympärislöUe hailalliselle toi-minnalle (lupaviranomainen), katsoo, eltä toiminla aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa mer-kitykseUislä hailtaa loisessa sopimusmaassa, lupaviranomaisen tulee, mikäli kysymys on asiasta, jossa käytelään kuulutus- tai julkista ilmoilusmeneltelyä, mahdollisimman plan lähettää kappale asiaa käsiltelevistä asiakir-joista toisen maan valvontaviranomaiselle sekä järjeslää lälle mahdollisuus anlaa lau-sunto asiasta. Kokous- tai kalselmusaikaa ja -paikkaa koskevat tiedot on kyseisessä ta-pauksessa hyvissä ajoin anneltava liedoksi valvonlaviraromaiselle, joka muutenkin on pidetlävä lietoisena asian kulusla siltä osin kuin se kyseisen viranomaisen kannalta saat­taa olla larpedlisla.


 


Prop. 1974: 59


31


 


slatning på grunn av mUj0skadelig virksom­het. Sp0rsmålet om erstatning må ikke be-d0mmes etter regler som er mer ufordelak-tige for den skaddidende enn virksomhels-landels erslatningsregler.


da på grund av mUjöskadlig verksamhet. Frågan om ersättnmg får ej bedömas efter regler som är oförmåiUigare för den skade­lidande än verksamhetslandets ersättnings­regler.


 


Artikkel 4

Hver stal skal ulpeke en sasrskUt myndig­het (lilsynsmyndighel) med oppgave å vare-ta allmenne milj0verninleresser i landet i samband med forstyrrelser fra mUj0skadelig virksomhet i annen konlraherende stat.

For å vareta slike interesser kan lilsyns-myndighelen reise sak ved eller bli h0rt av vedkommende domstol eller admuiislralive myndighet i annen konlraherende stat om milj0skadehg virksomhet skal tUlales, der-som myndighet eller annen representant for allmenne milj0verninleresser i vedkommen­de stal kan reise sak eller bli h0rt i slike sa­ker, samt få overpr0vel domstolens eller den administrative myndighets avgj0relse i hen­hold til de prosessuelle regler som gjelder i vedkommende stat for slike saker.


Artikd 4

Varje stat utser en särskUd myndighet (be­vakningsmyndighet) med uppgift alt tillva­rataga allmänna mUjöskyddsinlressen i lan­det i samband med störning från miljöskad­lig verksamhet i annan fördragsslutande stat.

För lUlvaralagande av sådana intressen äger bevaknmgsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördrags­slutande stat beträffande tUlåtiighelen av mUjöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan företrädare för allmänna mUjö-skyddsuilressen i den staten kan föra lalan eller bli hörd i ärenden av del slag varom fråga är, saml överklaga domstolens eller den administrativa myndighetens beslut en­ligt den procedur- och instansordning som i staten i fråga gäller för sådana ärenden.


 


Artikkd 5

Finner domstol eller administrativ myn­dighet som skal avgj0re sp0rsmålet om tillå­telse til milj0skadelig virksomhet (konses-jonsmyndighelen) al virksomheten medf0rer eher kan medf0re forslyrrelse av betydning i en annen konlraherende stat, skal konses-sjonsmyndigheten, dersom det anvendes kunngj0ring eller utiysning i saker av denne art, så snart som mulig sende et eksemplar av sakens dokumenler til tilsynsmyndighelen i den annen stat og gi vedkommende myn­dighet anledning lU å avgi ullalelse. Under-retning om tid og sted for m0le eller befa-ring skal i tUfelle gis lUsynsmyndigheten i god lid. Tilsynsmyndighelen skal også eliers höides underreltet om sakens behandling i den utstrekning det kan ha interesse for myndigheten.


Artikel 5

Finner domstol eller administrativ myn­dighet som har att pröva fråga om tUlstånd tUl mUjöskadlig verksamhet (prövningsmyn­dighet) alt verksamheten medför eller kan medföra slöming av betydelse i annan för­dragsslulande stat, skaU prövningsmyndig­heten, om kungörelse- eller ulställningsför­farande tUlämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända elt exemplar av handlingama i ärendet till bevaknings­myndigheten i den andra staten saml bereda denna myndighet tUlfälle alt avge yttrande. Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall i förekommande fall i god lid tillslällas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån det kan ha in­tresse för denna myndighet.


 


Prop. 1974: 59


32


 


Artikel 6

Efter anmodning fra overvågelsesmyndig-heden skal pr0vningsmyndigheden, i den ud­straekning del måtte vaere i overensslemmel-se med procedureregler i virksomhedslandet, pålaegge den, som s0ger om tilladdse lU milj0skadelig virksomhed, at indgive yderli-gere oplysninger, tegninger og tekniske be-skrivelser, som pr0vningsmyndigheden anser for n0dvendige med henbhk på at bed0mme virkningerne i det andel land.

Artikel 7

Overvågdsesmyndigheden offentligg0r, i den udstrcekning den anser det for påkraevet af hensyn til almene eller specieUe interes­ser, meddelelser fra pr0vningsmyndigheden ved bekendlg0relse i den lokale presse eller på anden passende made og foranlediger i 0vrigt udredning om virkningerne i hjemlan­det, i det omfång den måtte finde det n0d-vendigt.

Artikel 8

Udgiflerne ved overvågelsesmyndighedens virksomhed afholdes af hjemlandet.

Artikel 9

Hvis overvågdsesmyndigheden i en be-stemt sag har underreltet vedkommende domstol eller administrative myndighed i virksomhedslandet om, at overvågelsesmyn­dighedens opgaver i sägen skal övertages af en anden myndighed, gaelder konventionens bestemmdser om overvågdsesmyndighed i det relevante omfång for så vidt angår den­ne myndighed.

Artikel 10

Hvis det er påkraevet for al udarbejde udredning om milj0skadelig virksomheds skadevirkninger i el andel land, skal over-vågelsesmyndigheden i delte andel land på begccring af pr0vningsmyndigheden i virk­somhedslandet foranslalte en besigtigdse på sledel. Ved sådan besigtigdse må pr0v-ningsmyndigheden eUer en sagkyndig, som myndigheden forordner, vaere til stede.

Efter behov skal naermere forskrifter an­gående besigtigdse som njevnt i f0rste styk­ke udarbejdes i samarbejde mellem de be-r0rte lande.


6 Artikla

Valvonlaviranomaisen pyynnöslä lupavi­ranomaisen tulee, mikäli menelldytapaa koskevista säännöksislä ei muula johdu, vel-voiltaa hakijaa loimillamaan lisätiedot, piirustukset ja leknisel selvilykset, joila voi-daan kalsoa larvitlavan toiminnan loisessa maassa aiheutlamien vaikuluslen arvioimi-seksi.

7 Artikla

Valvontaviranomainen liedoltaa, mikäli se pilää yleisen tai yksilyisen edun kannalta larpeellisena, lupaviranomaiselta saamastaan ilmoituksesla paikallisessa sanomalehdessä julkaistulla kuululuksella tai muulla tarkoi-luksenmukaisella tavalla ja suorillaa muu-loin tarpeelliseksi kalsomansa selvityksen vaikuluksista omassa maassa.

8 Artikla

Valvonlaviranomaisen toiminnasta koitu-val menol maksaa kolimaa.

9 Artikla

Mikäli valvontaviranomainen on ilmoitta-nut loimintamaan asianomaiseUe tuomiois-luimelle tai hallintoviranomaiselle, eltä val­vonlaviranomaisen lehtävistä jossakin asias­sa vastaa muu viranomainen, noudaletaan myös tämän viranomaisen suhleen sovdlu-vin osin valvonlaviranomaisla koskevia sopimuksen säännöksiä.

10 Artikla

Mikäli ympärislölle haitallisen toiminnan loisessa maassa aiheutlamien haitlavaiku-lusten selviltämiseksi on tarpeen, sen maan valvonlaviranomaisen on loimintamaan lu­paviranomaisen pyynnöslä ryhdyllävä pai-kalla toimenpileisiin kalsdmuksen suoritta-miseksi. Kalselmuksessa saa valvontavirano­mainen tai tämän määräämä asiantunlija olla läsnä.

Tarvitlaessa asianomaisel valtiot laalival yhdessä ensimmäisessä kappaleessa larkoi-lellua katsdmusta koskevat yksityiskohtai-set ohjeel.


 


Prop. 1974: 59


33


 


Artikkel 6

Etter anmodning av lUsynsmyndigheten skal konsesjonsmyndigheten, i den utstrek­ning det er i overensslemmelse med saksbe-handlingsreglene i vedkommende stat, på-legge s0keren å gi de ytlerligere opplysning-er, tegninger og tekniske beskrivelser som konsesjonsmyndighetene mener er n0dven-dige for å bed0me virkningene i den annen stat.


Artikel 6

På begäran av bevakningsmyndigheten skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, förelägga den som söker tillstånd tUl mUjöskadlig verksamhet alt läm­na de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövnhigsmyn-dighelen anser erforderliga för all bedöma verkningarna i det andra landet.


 


Artikkel 7

TUsynsmyndigheten skal gj0re kjent, i den utstrekning den anser del n0dvendig av hen­syn til allmenne interesser eller enkeltinle-resser, underretninger fra konsesjonsmyn­digheten ved kunngj0ring i lokalavis eller på annen passende måle og skal for 0vrig företa den utredning om virkningene i eget land som den finner n0dvendig.


Artikel 7

Bevakningsmyndigheten lUlkännager, i den mån den anser det behövligt av hänsyn liU allmänna eller enskUda intressen, medde­landen från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämp­ligl sätt och verkställer i övrigt den utred­ning om verkningarna i del egna landet som den finner erforderlig.


 


Artikkel 8

Kostnadene ved lilsynsmyndighelens virk­somhet betales av hjemstalen.

Artikkd 9

Dersom lUsynsmyndigheten i en beslemt sak har underreltet vedkommende domstol eller administrative myndighet i den stat lU-latelsen skal gis, al tilsynsmyndighelens opp-gaver i saken skal ulf0res av annen myndig­het, kommer konvensjonens bestemmelser om tilsynsmyndighet til anvendelse på den­ne myndighet så långt de passer.


Artikel 8

Kostnadema för bevakningsmyndighelens verksamhet betalas av hemlandet.

Artikel 9

Har bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller ad­ministrativa myndighet i verksamhetslandet att bevakningsmyndighelens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet, gäller konventionens bestämmelser om be­vakningsmyndighet i tUlämpliga delar denna myndighet.


 


Artikkel 10

Hvor del anses n0dvendig for utredningen av milj0skadelig virksomhets skadevirkning­er i annet land, skal tilsynsmyndighelen i del landet på anmodning fra konsesjons­myndigheten i virksomhelslandel foranslalte befaring på sledel. Ved slik befarmg har konsesjonsmyndigheten eller sakkyndig som myndigheten utpeker adgang til å vaere lil-slede.

Om n0dvendig skal naermere föreskrifter om slik befaring som omtall i f0rste ledd ularbeides i samråd mellom de ber0rte land.


Artikd 10

Om det behövs för utredning om mUjö skadlig verksamhets skadeverkningar i an­nat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighel i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får pröv­ningsmyndighelen eller sakkunnig som myn­digheten förordnar vara närvarande.

Vid behov skall närmare föreskrifter an­gående besiktning som avses i första stycket utarbetas i samråd meUan berörda länder.


 


Prop. 1974: 59


34


 


Artikd 11

Er sp0rgsmålet om tilladdse til milj0ska-delig virksomhed, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse af vaesentlig betydning i en anden konlraherende stal, gensland for pr0vning af regeringen eller vedkommende minister eller departement (ministerium) i virksomhedslandet, skal der finde forhand-linger sled mellem de pågaeldende stater, såfremt regeringen i den f0rslncevnte stat 0nsker delte.

Artikel 12

I de i artikel 11 nasvnte lilfffilde kan en-hver af de ber0rte staters regeringer kraeve, at en kommission, der, hvis andel ikke af-lales, skal bestå af en af parterne i fasUes-skab udsel formand fra en anden konlrahe­rende stat saml tre medlemmer fra hver enkelt af de ber0rte stater, skal afgive en erklaering i sägen. Hvis delte er sket, må sägen ikke afg0res, f0r erklaeringen er af-givet.

Hver enkelt stat afl0nner de medlemmer, som er udpeget af staten. Honorar eller andel vederlag til formanden samt 0vrige omkoslninger i förbindelse med kommis­sionens virksomhed, som ikke uden videre kan anses for al vasre blol den ene stats udgift, skal fordeles mellem de ber0rte sta­ter.

Artikel 13

Konventionen kommer også til anvendelse med hensyn til virksomhed i slalernes kon-tinenlalsokkdområder.

Artikel 14

Denne konvention trasder i kraft seks må­neder efler den dag, hvor samllige konlra­herende stater har niedddt del svenske udenrigsminislerium, al de konstitulionelle foranslaltninger, som er n0dvendige for konventionens ikraftlraeden, er gennemf0rt. Det svenske udenrigsminislerium underrelter de 0vrige konlraherende stater om modla-gelsen af disse meddelelser.

Artikd 15

Säger eller anliggender, som ved denne konventions ikrafttrasden verserer ved dom­stol eller administrativ myndighed, og som vedr0rer sp0rgsmål, der omfaltes af konven-


11 Artikla

Jos kysymyksen luvan myöntämisestä ym­pärislölle haitalliseen loimintaan, joka ai­heuttaa tai saattaa aiheuttaa huomattavaa hailtaa loisessa sopimusvaltiossa, käsittelee loimintamaan hallitus, minisleri tai ministe-riö, on kyseislen maiden välillä neuvotellava asiasta, mikäli edellisen valtion hallitus sitä pyylää.

12        Artikla

Tapauksessa, jota tarkoitetaan 11 artik-lassa, on kunkin maan hallituksella oikeus vaatia, eltä loimikunla, joka, mikäli asiasta ei sovila toisin, koosluu muusta sopimus-valtiosta olevasta puheenjohtajasla sekä kol­mesta kunkin valtion, jota asia koskee, edus-lajasta, anlaa asiasta lausunnon. Mikäli lällainen loimikunla aselelaan, ei asiaa saa ratkaisla, ennen kuin lausunto on annettu.

Kukin maa maksaa määräämiensä edusta-jien kustannukset. Puheenjohlajan palkkio tai muu korvaus sekä muut toimikunnan toiminnan aiheullamat kustannukset, joita sdväsli ei ole kalsoltava joiikin valtion menoiksi, jaelaan tasan niiden vallioiden maksettavaksi, joita asia koskee.

13        Artikla

Yleissopimus koskee myös sopimusval-tioiden mannermaajaluslaa.

14        Artikla

Tämä yleissopimus tulee voimaan kuusi kuukautta sen jälkeen kun kaUcki sopimus-valliot oval ilmoillaneel Ruotsin ulkoasiain-minisleriölle, eltä yleissopimuksen voi-maanlulon valliosäännön mukaan edeUyttä-mät toimenpileet on suorileltu. Ruotsin ul-koasiainministeriö Umoiltaa muille sopimus-valtioille ilmoiluslen vastaanoltamisesta.

15        Artikla

Jultu tai asia, joka tämän yleissopimuk­sen voimaan lullessa on vireillä luomioistui­messa tai hallintoviranomaisen käsiteltävänä ja joka koskee sopimuksen tarkoiltamaa ky-


 


Prop. 1974: 59


35


 


Artikkd 11

Dersom sp0rsmål om tillåtelse til milj0-skadelig virksomhet, som medf0rer eller kan medf0re forslyrrelse av vesenllig betydning i annen konlraherende stat, er gjenstand for avgj0relse av regjeringen eller av vedkom­mende statsråd eller departement (mini­sterium) i virksomhelslandel, skal sp0rs-målet dr0fles mellom slalene, dersom regje­ringen i den f0rstnevnle staten krever det.


Artikd 11

Är fråga om tiUstånd till miljöskadlig verksamhet, som medför eller kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan för­dragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eller vederbörande minister el­ler departement (ministerium) i verksam­hetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i frågan, om regeringen i den för­ra staten begär del.


 


Artikkel 12

I lilfelle som nevnt i artikkel 11 kan regje­ringen i hver av slatene kreve al en kom-misjon skal avgi ullalelse i saken. Dersom en ikke blir enig om noe annet, skal kom-misjonen beslå av en av partene i fdlesskap utpekl formann fra en annen konlraherende stat samt tre medlemmer fra hver av de ber0rte slatene. Når en slik kommisjon er oppreltet kan saken ikke avgj0res f0r den har avgitt ullalelse.

Hver av slalene skal l0nne de medlemmer som er utpekl av vedkommende stat. Godt-gj0relse eller annen belaling til formannen og 0vrige kostnader i förbindelse med kom-misjonens virksomhet som ikke åpenbarl er å anse som bare den ene stats utgifter, skal betales med like deler av berörte stater.


Artikd 12

I fall som avses i artikel 11 äger regering­en i vardera staten påfordra alt en kom­mission, som om annat ej överenskommes skall beslå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördrags­slutande stat samt tre ledamöter från var­dera av de berörda statema, skall avge ytt­rande i ärendet. Har så skelt, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits.

Vardera staten avlönar de ledamöter som utsetts av staten. Arvode eller annan ersätt­ning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej up­penbarligen är all anse som blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.


 


Artikkd 13

Konvensjonen kommer også til anvendel­se på virksomhet i statenes kontinentalsok-kelområder.

Artikkel 14

Denne konvensjon trer i kraft seks måne­der etter den dag da samllige konlraheren­de stater har meddell del svenske ulenriks-departemenlet al de konslitusjonelle tU-lak som kreves for å selle konvensjonen i kraft er gjennomf0rl. Det svenske utenriks-deparlementet skal underrette de 0vrige konlraherende stater om mollakdsen av disse meddelelser.

Artikkel 15

Sak som ved denne konvensjons ikrafttre-den er påbegynl ved domstol eller administ­rativ myndighet og som vedr0rer sp0rsmål som omfaltes av konvensjonen, skal behand-


Artikd 13

Konventionen är tillämplig även i fråga om fördragsslutande stats kontinenlalsockel­område.

Artikel 14

Denna konvention träder i kraft sex må­nader efter den dag då samtliga fördragsslu­lande stater meddelat del svenska utrikes­departementet att de konstitutionella åtgär­der som krävs för konventionens ikraftträ­dande genomförts. Del svenska utrikesde­partementet underrättar de övriga fördrags­slutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.

Artikd15

Mål eller ärende som vid denna konven­tions ikraftträdande är anhängigt vid dom­stol eller administrativ myndighet och som rör fråga  som  omfattas  av  konventionen


 


Prop. 1974: 59


36


 


tionen, skal behandles og bed0mmes i hen­hold til tidligere gasldende bestemmelser.

Artikel 16

0nsker en konlraherende stat al opsige konventionen, skal skriftlig meddelelse ber­öm lilslilles den svenske regering, som uop-holdelig underrelter de 0vrige konlraheren­de stater om opsigdsen og om den dag, hvorpå meddddsen blev modtaget.

Opsigdsen traeder i kraft tolv måneder efter den dag, hvorpå meddelelsen blev mod­tagel af den svenske regering eller ved et senere tidspunkt, som opsigdsen måtte an-give.

Konventionen skal deponeres i det sven­ske udenrigsminislerium, og bekraeftede un­derskrifter skal af det svenske udenrigs­minislerium tusendes hver enkelt af de konlraherende staters regeringer.

I bekraeftelse heraf har de befuldmaegti-gede repraesentanter fra de respektive stater undertegnel denne konvention, som fandl sled i Stockholm den 19. febmar 1974 i et eksemplar på henholdsvis det danske, finske, norske og svenske sprog, hvilke alle har samme gyldighed.

For Danmarks Regering r Holger Hansen


symyslä, tulee käsiteUä ja siitä tulee päät-ttää aikaisemmin voimassa olleiden mää­räysten mukaan.

16 Artikla

Mikäli sopimusvaltio haluaa sanoulua irti yleissopimuksesta, on lästa ilmoilettava kir-jallisesti Ruotsin ulkoasiainminisleriölle, joka välillömästi Umoiltaa irtisanomisesta ja sitä koskevan Umoiluksen vaslaanottopäiväs-tä muiUe sopimusvallioille.

Irtisanominen tulee voimaan kahdentoista kuukauden kuluttua siitä, kun Ruotsin hal­litus on vastaanollanut ilmoituksen siitä tai muuna myöhäisempänä irtisanomista koske-vaan ilmoitukseen merkittynä ajankohtana.

Yleissopimus tallelelaan Ruotsin ulko-asiainminisleriön huoslaan ja Ruotsin ul-koasiainminisleriö toimillaa oikeaksi todiste-tut jäljennöksel sUlä jokaisen sopimusval­lion hallilukseUe.

Tämän vakuudeksi oval kunkin valtion valluuletut allekirjoitlaneel tämän sopimuk­sen.

Tehty Tukholmassa 19 päivänä helmi-kuula 1974 yhtenä norjan-, ruotsin-, suo­men- ja lanskankielisenä kappaleena kaik-kien lekslien ollessa yhlä lodislusvoimaisel.

Suomen Hallituksen puolestar Heikki Tuominen


 


Prop. 1974: 59


37


 


les og. bed0mmes i henhold til tidligere gjel-dende bestemmelser.


skall handläggas och bedömas enligl fömt gällande bestämmelser.


 


Artikkel 16

0nsker konlraherende stat å si opp kon­vensjonen, skal skriftlig meddelelse herom lilslilles den svenske regjering, som ulen opphold skal underrette de 0vrige konlra­herende stater om oppsigdsen og om da-toen for mollakdsen herav.

Oppsigdsen trer i kraft tolv måneder et­ter den dato da underrelning er mottalt av den svenske regjering, eller ved et senere tidspunkl som angis i oppsigdsen.

Konvensjonen skal deponeres i del sven­ske ulenriksdeparlementet og bekreflede ko-pier skal av det svenske utenriksdeparle-mentet sendes hver av de konlraherende staters regjeringer.

Til bekrefldse herav har de respektive staters befullmektigede underlegnet denne konvensjon.

Utferdiget i Stockholm den 19. febmar 1974 i ett eksemplar på det danske, finske, norske og svenske språk, som alle har sam­me gyldighet.

For Norges Regjeringr Tor Halvorsen


Artikel 16

Önskar fördragsslulande stat säga upp konventionen, skall skriftligt meddelande härom tUlställas den svenska regeringen, som ofördröjligen underrättar övriga för­dragsslutande stater om uppsägningen och om dagen när meddelandet har mottagits.

Uppsägningen träder i kraft tolv månader efter den dag då meddelandet har mottagits av den svenska regeringen eller vid den se­nare tidpunkt som uppsägningen anger.

Konventionen skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet, och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepar­tementet tillställas var och en av de för­dragsslutande staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har de befullmäk­tigade ombuden för respektive stater under­tecknat denna konvention.

Som skedde i Stockholm den 19 febmari 1974 i ett exemplar på danska, finska, nors­ka och svenska språken, vilka alla har sam­ma vitsord.

För Sveriges Regering r Svante Lundkvist


 


Prop. 1974: 59


38


Bilaga 2


Protokol

I förbindelse med underskrivelsen i dag af den nordiske milj0beskyllelseskonvenlion har undertegnede befuldmaegligede vedtagel, at f0lgende kommentarer angående anven-delsen skal f0jes til konventionenr

Ved anvendelse af artikel 1 skal udled­ning af fast eller flydende affald, gasarter eller andre stoffer fra jordbunden, byg­ninger eller anlaeg i vandl0b, s0er eller ha­vet, kun anses for mUj0skadelig virksomhed, når udledningerne medf0rer eller kan med-f0re skader for omgivdseme.

Den i artikel 3 fastiagte ret for den, som lider skade som f0lge af milj0skadelig virk­somhed i nabolandet, til at f0re erstatnings-sag ved domstol eller administrativ myndig­hed i det pågaeldende land skal i princippel også omfalte ret lU at kraeve regulering af fasl ejendom.

Artikel 5 skal belragtes som gaeldende også vedr0rende sp0rgsmål om lUladelser i säger, hvor der sker behandling uden of-fenlligg0relse eller bekendlg0relse.

Landene skal foreskrive tav.hedspligt for tjenestegj0rende ved overvågdsesmyndighe­den, når del drejer sig om erhvervshem-meligheder, driftsforhold eller forretnings-forhold, som den pågasldende har fåel kend-skab til i förbindelse med behandlingen af säger vedr0rende mUj0skadelig virksom­hed i et andel land.

Siockholm, den 19. febmar 1974

For Danmarks regering r Holger Hansen


Pöytäkirja

Allekirjoittaessaan länään pohjoismaisen ympäristönsuojelusopimuksen övat allekir­joitlaneel valluuletut eduslajat sopineet seu-raavien sopimuksen sovdtamisla koskevien sditysten liittämiseslä sopimukseen.

Sovdlettaessa 1 artiklaa on kiinteän tai neslemäisen jälleen, kaasun lahi muun aineen pääslämislä vesislöön, järveen tai mereen maalla, rakennuksesta tai lailteesta pidetlävä ympärislölle haitaUisena toimin-tana ainoaslaan, jos pääslö aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa hailtaa ympärislölle.

Naapurivalliossa lapahluvasla ympäris­lölle haitallisesla toiminnasta kärsimään jouluvan 3 artiklaan mukaiseen oikeuteen esittää toisen valtion luomioisluimelle tai hallintoviranomaiselle vaatimus, joka kos­kee vahingon korvaamista, on periaalleessa kalsoltava kuuluvan oikeus vaatia kiinteis-lön lunastamisla.

Sopimuksen 5 artiklan on kalsoltava kos­kevan myös lupa-asioita, joissa käytelään lausuntomenelldyä iiman, eltä tämä liillyy kuulutus- tai julkiseen Umoitusmenelldyyn.

Valtioiden on määrättävä valvonlavirano­maisen palvduksessa oleva virkamies vai-tiolovdvolliseksi sellaisen tiedon suhleen, jonka hän on saanut ammattisalaisuudesla, lailteesta tai liikesuhleesta käsitellessään loi­sessa maassa tapahtuvaa ympärislölle hailal-lista toimintaa koskevaa asiaa.

Tukholmassa 19 päivänä hdmikuula 1974

Suomen Hallituksen puolestar Heikki Tuominen


 


Prop. 1974: 59


39


 


Protokoll


Protokoll


 


I förbindelse med underlegningen denne dag av den nordiske milj0vernkonvensjon, har undertegnede bemyndigete represen­tanter blitt enige om at f0lgende kommen­tarer skal knyttes til iverksettdsen av kon­vensjonen.

I förbindelse med artikkel I skal utslipp av fast eller flytende avfall, gäss eller annet stoff fra grunn, bygning eller anlegg i vassdrag, sj0 eller i havet anses som milj0-skadelig virksomhet bare dersom utslippet medf0rer eller kan medf0re ulemper for omgivelsene.

Den i artikkel 3 faslslålle rett for den som lider skade som f0lge av milj0skadelig virksomhet i nabolandet, til å fremme er-statningssak ved domstol eller administrativ myndighet i delte landet skal i prinsippet også omfalte rett til å kreve innl0sning av fast eiendom.


I samband med undertecknande denna dag av den nordiska miljöskyddskonventio­nen har undertecknade befullmäktigade om­bud överenskommit alt följande kommen­tarer angående tillämpningen skall fogas till konventionen.

Vid tillämpning av artikel 1 skall utsläp­pande av fast eller flytande avfall, gas eUer annat ämne från mark, byggnad eller an­läggning i vattendrag, sjö eller havet anses som miljöskadlig verksamhet endast om ut­släppandel medför eller kan medföra ölä­genheter för omgivningen.

Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av mUjöskadlig verksamhet i grannland alt föra ersättnings­talan vid domstol eller administrativ myn­dighet i del landet skall i princip anses inbegripa räll alt påkalla inlösen av fastig­het.


 


Artikkel 5 skal anses å gjdde også i sp0rsmål om tillåtelser hvor saken er ute til ullalelse ulen al delte skjer i samband med kunngj0ring eller utiysning.

De enkelte land skal foreskrive taushets-plikt for tjeneslemenn ved Tilsynsmyndig­helen i sp0rsmål om yrkeshemmdigheter, driflsordning eller forrelningsforhold som han har fått kjennskap til i förbindelse med befatning med saker angående mUj0skade-lig virksomhet i annet land.


Artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tiUståndsärenden i vUka remissförfaran­de tillämpas ulan samband med kungörelse-dier utställningsförfarande.

Länderna skall föreskriva tystnadsphkt för tjänsteman vid bevakningsmyndighel i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han fått känne­dom om i samband med befatlnmg med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.


 


Stockholm, den 19. febmar 1974


Stockholm den 19 februari 1974


 


For Norges Regjeringr Tor Halvorsen


För Sveriges Regeringr Svante Lundkvist


MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974     740129