Prop 1974r56

Förslag till

Lag om identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl.

Härigenom förordnas som föher.

1 § Identiletsbeleckning i numerisk form (organisationsnummer) skall
fastställas för

1. aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och samfällighetsförening,

2. allmän försäkringskassa, erkänd arbetslöshetskassa, understödsförening och annan aUmän inrättning som enligt lag eller annan författning står under offentlig tillsyn, saml

3. kommun, landstingskommun, församhng, kyrklig samfällighet, kommunalförbund samt annat organ för samverkan mellan kommuner.

2 § Organisationsnummer skall fastställas för annan juridisk person än
som avses i 1 § såvida statlig myndighet, hos vilken den juridiska
personen är registrerad eller har mål eller ärende anhängigt, påkallar
della. Organisationsnummer fastställes vidare för juridisk person som
ansöker därom.

Vad i första stycket sagts gäller i motsvarande mån i fråga om enkelt bolag, partrederi samt utländskt företags filial i Sverige. Organisationsnummer får inte faststäUas för konkursbo.

3 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att organisationsnummer skall fastställas för statlig myndighet.

4 § Organisationsnummer består av tio siffror av vilka den sista är konlroUsiffra. Tilldelat organisationsnummer får icke ändras eller ånyo användas vid tiUdelning av nummer.

5 § Riksskatteverket utfärdar anvisningar för och har tiUsynen över tUldelning av organisationsnummer. Hos verket föres register över tilldelade organisationsnummer.

6 § Talan mol beslut angående fastsläUande av organisationsnummer föres hos riksskatteverket genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. Organisationsnummer behöver emellertid icke faststäUas för handelsbolag eUer ekonomisk förening, som registrerats i handels- respektive föreningsregister före den 1 juli 1975, såvida bolaget eller föreningen icke tUldelats registreringsnummer för laxerings- eller avgiflsändamål.

Prop. 1974r56

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av HaUand i statsrådet den 8 mars 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om officiell identitetsbeteckning för juridiska personer m. fl. och anför.

Inledning

Statskontoret har i februari 1973 upprättat en utredningsrapport angående identifiering av juridiska personer m. fl. 1 rapporten föreslås att i princip samtliga juridiska personer, vissa enkla bolag och partrederier, statliga och konimunala myndigheter samt allmänna försäkringskassor skall omfattas av ett enhetligt identifieringssystem. Varie enhet skaU tiUdelas ett officiellt identitetsnummer kallat organisationsnummer. 1 likhet med personnumret för fysiska personer skall organisationsnumret vara tiosiffrigt inkl. kontrollsiffra. Den första eller de två första siffrorna i numret föreslås bUda en gruppkod som ger upplysning om enhetens juridiska form (aktiebolag, stiftelse, statlig myndighet osv.).

Efler remiss har yttranden över statskontorets rapport avgetts av statistiska centralbyrån (SCB), riksskatteverket (RSV), patent- och registreringsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, centralnämnden för fastighetsdata, postverket, domstolsväsendets organisalionsnämnd, riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, bankinspektionen, riksrevisionsverket, datainspektionen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, Stockholms handelskammare. Handelskammaren i Göteborg, lokala skattemyndigheterna i Stockholms, Norrköpings, Malmö och Göteborgs fögderier, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Bankernas datasamarbete. Familjeföretagens förening, Folksam, Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund och Värdepapperscentralen VPC AB.

1 * Riksdagen 1974. 1 samt. Nr 56

Prop. 1974r56 4

Nuvarande registrering m. m.

Registrering av juridiska personer kan indelas i subjektregistrering och objektregistrering. Med subjektregistrering avses den registrering som sker eller skall ske i samband med att en juridisk person bildas. Denna registrering är normalt en förutsättning för att den juridiska personen skall få full rättskapacitet. Med objektregistrering avses registrering som främst tar sikte på viss funktion eller egenskap hos den registrerade. En sådan funktion eller egenskap är t. ex. skattskyldighet, skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift, innehav av fastighet eller bil.

Subjektregister m. m.

De största subjektregistren är aktiebolagsregistret, handelsregistren och föreningsregistren. Aktiebolagsregistret, som förs vid patent- och registreringsverket, innehåller omkring 160 000 enheter. Aktiebolagen antecknas i registret i nummerordning. Nummersystemet består av en sexsiffrig löpnummerserie som genom överenskommelse med skattemyndigheterna tas in i skatteväsendets tiosiffriga nummerserie. De tre första siffrorna i ett aktiebolags skattenummer representerar skattekoden, som är 556, därefter följer aktiebolagsregistrets sexsiffriga löpnummer medan den tionde siffran är en kontroUsiffra. Numret är unikt och kan inte ges tUl mer än ett bolag även om ett tidigare tiUdelal nummer blivit vakant genom att ett bolag avförts ur registret.

Handelsregistren brukar räknas som subjektregister trots att registrering inte anses nödvändig för att ett handelsbolag skaU erhåUa rättssubjektivitet. 1 handelsregistren, som förs vid länsstyrelser och vissa kommuner, registreras handelsbolag, kommanditbolag och enskilda bokföringsskyldiga näringsidkare. Enkelt bolag kan på begäran registreras och behandlas då som handelsbolag. Handelsregistren innehåller sammanlagt omkring 350 000 handels- och kommanditbolag. Bolagen registreras i kronologisk ordning och numreras löpande. Som identifieringsbegrepp används bolagets firma. Någon samordning med skatteväsendets tiosiffriga nummer förekommer inte.

1 prop. 1974r4 angående ny firmalag m. m. föreslås att den nuvarande möjligheten för kommuner att föra handelsregister skall slopas. Handels-register skaU enligt förslaget fr. o. m. den 1 juli 1974 föras uteslutande hos länsstyrelse. Förslaget innehåller också den nyheten att ideell förening och stiftelse som bedriver näring skall införas i handelsregister.

Register över föreningar förs hos länsstyrelserna. Registren omfattar bostadsrättsföreningar och andra ekonomiska föreningar och upptar sammanlagt omkring 35 000 enheter. Identitetsbärare är föreningens firma efter vilken sortering sker i bokstavsföljd.

Subjektregistrering äger vidare rum i åtskilliga mindre register. Hos försäkringsinspektionen och arbetsmarknadsstyrelsen registreras understödsföreningar resp. erkända arbetslöshetskassor. Hos lantbruksstyrelsen förs register över sambruksföreningar. Försäkringsbolag registreras hos

Prop. 1974r56 5

försäkringsinspektionen och bankaktiebolag, sparbanker och jordbmkets kreditkassor hos bankinspektionen. Bankinspektionen är tiUsynsmyndig-het även för landets hypoteksinrättningar. Utländska företags fUialer i Sverige registreras hos patent- och registreringsverket.

Beslut om konkurs meddelas av allmän domstol och i samband därmed registreras (diarieförs) konkursboet hos domstolen. Allmän domstol kan aUtså sägas vara subjektregistrerande myndighet för konkursbo. Folkbokföringsmyndighet skall underrätta domstol om inträffade dödsfall. Det åhgger därefter domstolen att se tUl att bouppteckning förrättas och lämnas in liU domstolen för registrering. Denna registrering företer viss likhet med subjektregislrering men kan likväl inte betecknas som sådan registrering.

Pensions- och personalstiftelser skaU slå under länsstyrelses tiUsyn. Detta kan emellertid inte anses innefatta subjektregistrering. Även andra typer av stiftelser skall i princip vara underkastade tUlsyn. Från denna princip finns dock betydande undantag. TUlsynsplikten omfattar exempelvis inte familjestiftelser och inte heller stiftelse som enligt stiftarens föreskrift skall vara undantagen från tillsyn. Länsstyrelse skaU föra förteckning över stiftelser som står under dess tillsyn. Antalet sådana stiftelser uppgår till omkring 10 000.

Ideella föreningar är över huvud taget inle föremål för någon subjektregistrering. Fråga om sådan registrering utreds av föreningsskatte-utredningen (Fi 1971:6). Säkra uppgifter om antalet föreningar i landet saknas. Att antalet är mycket stort — sannolikt omkring 50 000 — synes emeUertid klart.

Partrederi är en särskild bolagsform som förekommer inom sjörätten. Trots att partrederiet inte anses utgöra ett självständigt rättssubjekt svarar varje delägare för rederiets förbindelser endast i förhållande till sin andel i fartyget. F. n. ankommer det på sjöfartsverket att föra register över partrederier. Enligt ett av riksdagen nyligen fattat beslut skaU emellertid sjöfartsverkets befattning med fartygsregistret m. m. flyttas över tiU en särskild inskrivningsmyndighet, vUken sannolikt kommer att knytas till en allmän domstol.

Någon subjektregistrering i egentlig mening av statliga myndigheter förekommer inte. SCB har emellertid utarbetat ett register innehållande samtliga institutionella enheter inom statsorganisationen. Som institutionell enhet inom statsorganisationen räknas i huvudsak enhet vars verksamhet regleras genom särskild av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion/ stadga eller genom tillämpning av allmänna verksstadgan (SFS 1965:600). Dessutom krävs att anslag för finansiering av den löpande verksamheten begärs direkt hos vederbörande departement. Antalet institutionella enheter inom statsorganisationen uppgår enligt detta register till omkring 500.

Ett annat register över statliga myndigheler upprättas i anslutning till statskontorets projekt angående personaladministrativt informationssystem inom staten. Ytterligare exempel pä registrering inom statliga sektorn är statskalendern, riksrevisionsverkets system S och rättsväsen-

Prop. 1974r56 6

dels informationssystem (Rl).

Allmän försäkringskassa brukar räknas som fristående juridisk person och anses alltså inte utgöra en del av stal eller kommun. Försäkringskassorna är registrerade hos riksförsäkringsverket som också utövar tUlsyn över kassorna. Kommuner samt offentliga korporationer och anstalter subjektregislreras däremot inte.

Objektregister

Som nyss framhåUits avses med objektregistrering den registrering som i första hand lar sikte på en viss funktion eller egenskap hos rättssubjektet. Det viktigaste objektregistrel torde vara det s. k. J-avi-regislrel, som förs hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter. J-aviregistrel är ett skalteregister och innehåller med vissa undantag inte andra subjekt än sådana som taxerats eUer antas skola taxeras för inkomst eller förmögenhet. Antalet registrerade juridiska personer överstiger 300 000.

Varje person som införs i J-avhegistret tiUdelas ett tiosiffrigt nummer. Den första siffran är ett kodnummer (för aktiebolag de tre första siffrorna), de därpå föhande åtta siffrorna (för aktiebolag sex) ordningsnummer och den tionde en kontrollsiffra. För att undvika att ett J-avinummer förväxlas med personnummer får ordningsnumrets andra siffra aldrig vara O eller 1. Kontrollsiffran är uträknad på samma sätt som i personnumret.

Ordningsnummer fördelas länsvis och inom länen mellan de lokala skattemyndigheterna. Inom varje lokal skattemyndighet används en och samma ordningsnummerserie för samtliga slag av juridiska personer som skall registreras. Dä de nummerserier som tilldelas lokal skattemyndighet är mycket stora skall ett J-avinummer, som blivit ledigt till följd av avregistrering, inle användas mera. Elt visst J-avinummer kan således aldrig vara knutet till mer än ett skattesubjekt.

En fömtsättning för att en skattskyldig skall kunna åsättas taxering i viss kommun är att denne finns med i J-aviregistret för kommunen i fråga. Saknas den skattskyldige i registret, skall lokal skattemyndighet tilldela denne ett J-avinummer. Avregistrering skall normalt inte ske så länge den registrerade kan förväntas bh taxerad. Initiativ till avregistrering kommer i allmänhet från taxeringsnämnd.

Det J-avinummer som tiUdelas en juridisk person för taxering i hemortskommunen kan i vissa hänseenden betecknas som ett identitetsnummer av ungefär samma slag som fysiska personers personnummer. Vid taxering till kommunal inkomstskatt utanför hemortskommunen får juridiska personer - i hkhet med fysiska personer - särskUda J-avinummer. Såväl juridisk som fysisk person kan alltså ha ett skattemässigt identifieringsnummer för taxering i hemortskommunen och elt eller flera andra nummer för taxering tiU kommunal inkomstskatt utanför hemortskommunen.

J-aviregistrel är uppdelat i följande grupper:

Prop 1974r56 7

Gruppkod Skattesubjekt m. m.

1 Oskiftade dödsbon

2 Familjestiftelser

3 Skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket

4 Fysiska personer, oskiftade dödsbon och famUjestiftelser, som laxeras tiU kommunal inkomstskatt i annan kommun än hemortskommunen (utbor)

5 Svenska aktiebolag (5 56), svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag, sparbanker, ekonomiska föreningar som ingår i jordbmkskasserörelsen m. fl.

7 Ekonomiska föreningar utom sådana som ingår i jordbrukskasserörelsen, sambruksföreningar m. fl.

8 Ideella föreningar och andra stiftelser än famUjestiftelser, kommuner m. fl.

9 Juridiska personer som inte taxeras men som påförs arbetsgivaravgift eller annan avgift (handelsbolag m. fl.)

Som påpekats i samband med redogörelsen för subjektregislrering tiUdelas aktiebolag den del av J-avinumret som utgör ordningsnummer redan vid registreringen hos patent- och registreringsverket. Det på detta sätt fastställda J-avinumrel kan dock som nämnts användas endast vid taxering i bolagets hemortskommun. Vid taxering i annan kommun får bolaget ytterligare J-avinummer. FramhåUas bör emellertid att aktiebolaget behåller det av patent- och registreringsverket tilldelade numret även om bolaget byter hemortskommun. Motsvarande gäller för andra juridiska personer. Att t. ex. en förening flyttar till ny hemortskommun föranleder således inte någon ändring av föreningens J-avinummer.

J-aviregistrel innehåUer, fömtom det tiosiffriga registreringsnumret, uppgift bl. a. om registerenhelens namn och adress, geografisk kod, preliminärskattekod, mervärdeskattekod, tidpunkt för dödsfall (gäller dödsbon), markering att dödsbo skaU taxeras som handelsbolag, sambandsnummer utvisande registreringsnummer i hemortskommunen samt utbomarkering utvisande registrering i annan kommun än hemortskommunen.

Vid länsstyrelserna förs register över fysiska och juridiska personer som är skyldiga alt erlägga mervärdeskatt. Ell centralt mervärdeskatteregister på magnetband finns hos postbanken. För identifiering i dessa register används det tiosiffriga skatlenumrel. För en juridisk person innebär detta alt den finns upplagen i mervärdeskatleregislren med sitt J-avinummer i hemortskommunen.

1 det vid SCB förda centrala förelagsregistret, som är avsett alt betjäna såväl statistikproduktion som andra syften, är företag och arbetsstäUen primära registerenheter. Såsom företag räknas i första hand juridiska och fysiska personer som bedriver rörelse, men dessutom vissa andra subjekt under fömtsättning alt de har anställd personaL Registret omfattar omkring 400 000 företag, varav omkring 140 000 är juridiska personer. 1

!•* Riksdagen 1974. 1 saml Nr 56

Prop. 1974r56 8

registret identifieras fysisk person med personnumret och juridisk person med J-avinumret i hemortskommunen.

Riksförsäkringsverkets arbetsgivarregisler är elt centralt register över arbetsgivare som skall debiteras arbetsgivaravgift. Registret omfattar omkring 300 000 arbetsgivare, varav omkring 100 000 är juridiska personer. Identifiering sker av fysiska personer med personnumret och av juridiska personer med J-avinumret i hemortskommunen. En juridisk person som inte finns med i arbetsgivarregistret kan inte påföras arbetsgivaravgift. Är den juridiska personen inte heller registrerad i J-äviregistret, måste lokal skattemyndighet tiUdela den ett J-avinummer för att avgiflsdebilering skaU kunna ske.

Utöver nu redovisade objektregisler kan nämnas centrala fastighets-registret och centrala bUregislret. 1 dessa registreras fysiska och juridiska personer i deras egenskap av fastighetsägare resp. bilägare. Även här används i princip personnumret eller J-avinumret i hemortskommunen för identifiering.

Statskontorets rapport

I statskontorets rapport konstateras inledningsvis all bristande enhet-hghet råder i fråga om identifiering av juridiska personer. Även om olägenheterna härav minskat under senare år på grund av att flertalet större registerförare övergått tUl all utnyttja del tiosiffriga skattenumret (J-avinumret), medför avsaknaden av ett officiellt faststäUt identitetsbegrepp svårigheter vid utbyte av data meUan ohka register. Statskontoret utgår även från alt ett enhetligt idenlifieringssystem kan komma de juridiska personerna själva tiU godo bl. a. vid lämnande av uppgifter tiU myndigheter och organisationer och vid uppläggande av kundregister och bokföring.

Statskontoret föreslår att ett nytt identifieringssystem införs som omfattar samtliga juridiska personer. Därmed uppnås fullständig täckning av de rättssubjekt som förekommer i landet. Av praktiska och ekonomiska skäl föreslås emellertid vissa undantag från denna princip. Ä ena sidan bör enligl utredningen idenlifieringssystemet inte omfatta sådana juridiska personer för vilka bärande skäl för objektregistrering eller officiell identifiering i dag saknas. A andra sidan bör systemet omfatta även enheter som inle räknas till juridiska personer, såvida dessa kan definieras entydigt och behov av objektregistrering förehgger.

Mol denna bakgrund föreslås i rapporten att dödsbon, konkursbon, ideella föreningar och andra stiftelser än pensions- och personalstiftelser tilldelas officieU identitetsbeleckning endast om de finns upptagna i J-aviregister. Pensions- och personalstiftelser, som inte är registrerade hos länsstyrelse, skall inte heller ingå i systemet. Däremot föreslås att systemet skall omfatta enkla bolag, som finns med i J-aviregistrel, och partrederier, som är registrerade hos sjöfartsverket, trots att varken enkla bolag eller partrederier är juridiska personer. Dessutom föreslås att utländska företags fUialer i Sverige skall tas med i systemet.

Fömtom juridiska personer — med nyss angivna undantag — bör

Prop. 1974r56 9

identifieringssystemet enligt statskontoret omfatta statliga och kommunala enheter. Samtliga institutionella enheter enligt SCBrs definition föreslås skola tilldelas officiell identitetsbeleckning. 1 systemet skall vidare ingå borgerliga primärkommuner, landsting samt obligatoriska kommunala nämnder. Allmänna försäkringskassor föreslås också omfattas av registreringssystemet liksom institutionella enheter inom svenska kyrkan.

Statskontoret konstaterar att entydig definition saknas för sådana offenlhgrättsUga subjekt som brukar kaUas offentliga anstalter och korporationer. Statskontoret uttalar att det i framtiden kan komma att finnas behov av identifiering av enheter inom denna kategori, t. ex. hushålliungssällskap, handelskammare etc. 1 rapporten föreslås att en gruppkod reserveras för dessa inrättningar men att någon officiell registrering t. v. inte äger rum.

Enligl rapporten förekommer vid registrering enligt ADB ofta koder och förkortningar som är begripliga endast för den som har programmerat dalamaskinen. Statskontoret anser därför att den officiella identitets-beteckningen — vare sig denna blir numerisk eller alfabetisk — aUtid bör åtföljas av registerenhetens namn.

Statskontoret framhåller att åtskUhga faktorer talar för att den officiella identitetsbeteckningen bör vara numerisk. Ett viktigt argument härför är att personnummer i många fall kommer att ingå i samma dalabearbetningar som idenliletsbeleckningen för juridiska personer och att en blandning av numeriska och alfanumeriska beteckningar skapar merarbete vid dataregistrering, programmering, maskinbearbetning, utarbetande av kontroller m. m. Statskontoret föreslår att del nya systemet skaU bygga på en helt numerisk identitetsbeteckning.

1 rapporten diskuteras om den numeriska identitetsbeteckningen skaU vara informationsbärande eller inte. Statskontoret påpekar att ju mer information som finns i beteckningen desto mer krävande bhr uppläggning och underhåll av systemet, öm t. ex. uppgift om branschtillhörighet eUer geografisk belägenhet skall ingå i numret, måste detta bytas varje gång dessa förhållanden ändras. Enligt statskontorets mening ligger det nära till hands att låta den första eller de två första siffrorna i identitetsnumrel utgöra en gruppkod, som anger vilken kategori av juridisk person regislerenheten tUlhör. 1 övrigt bör numret, som statskontoret benämner organisationsnummer, inte vara informationsbärande. Organisationsnumret bör således inte innehålla bransch- eller geografisk kod eller kod utvisande samhörighet med annan juridisk person, t. ex. all ett bolag ingår i en koncern. Enligt rapporten bör inte heUer arbetsställen eller andra organisatoriska underenheter till en juridisk person tilldelas organisationsnummer.

Statskontoret anför alt antalet siffror i organisationsnumret bestäms av hur många enheter som skall registreras och hur många siffror i numret som behöver reserveras för beskrivande kod, konlrollsiffror o. d. Statskontoret föreslår att organisationsnumret i likhet med personnumret blir tiosiffrigt med den sista siffran som kontrollsiffra. Kontrollsiffran bör beräknas enhgt samma metod som används för personnumret. Med denna

Prop. 1974r56 10

kontrollmetod upptäcks i genomsnitt 98,5 % av alla begångna fel. För att undvika förväxUng med personnumret bör tredje siffran i organisationsnumret, vUken motsvarar första "månadssiffran" i personnumret, aUlid vara större än 1.

1 princip föds och dör en regislerenhet då subjektregistrerande myndighet registrerar resp. avregistrerar enheten. För enheter, som inle subjektregislreras, kommer enligt utredningen delvis motsvarande förhållande att föreligga vid registrering i organisationsnummerregistrel. För alt sammanblandning av regislerenheler inte skall äga rum föreslås att visst organisationsnummer skall få användas endast en gång, oavsett om numret blivit vakant lUl följd av att den registrerade enheten upphört att existera. Med ett tiosiffrigt identiletsnummer vållar enligt statskontoret en sådan princip inle några problem. Regislerenheten skall vidare behålla sitt organisationsnummer under hela sin livstid. Numret föreslås sålunda bli evigt och unikt. Vid byte av juridisk form, t. ex. om ett handelsbolag ombUdas tUl aktiebolag, skaU däremot den nya enheten inle överta den tidigare enhetens organisationsnummer. Kontinuiteten kan dock upprätthällas genom tUlskapande av ett referensregister, vari enheter som bytt identitet kopplas samman.

Statskontoret föreslår, som tidigare redovisats, all organisationsnumret skall vara informationsbärande i så måtto att den första eUer de två första siffrorna i numret skall ange registerenhelens juridiska form. Valet av kodnummer för olika grupper av enheter anpassas i betydande omfattning tiU nuvarande gruppindelning i J-aviregistrel. Statskontorets förslag till gruppkoder och J-aviregistrels gruppkoder redovisas i följande tabeU.

Kategori Gruppkod

	Statskontorets		J-avi-
	förslag		registret
Oskiftade dödsbon	1		1
Statliga enheter	20		8
Primärkommuner, borgerliga	21		8
Primärkommunala enheter, borgerliga	22		-
Landsting	23		8
Landstingskommunala enheter samt allmänna
försäkringskassor	24		8
Enheter inom svenska kyrkan	25		8
Offentliga korporationer och anstalter	26		8
Reserveras för internt bruk	30-	■32	-
Reserveras för officiellt bruk	33-	-39	-
Reserveras för internt bruk	4		-
Aktiebolag	5		556
Reserveras för officiellt bruk	6		-
Ekonomiska föreningar	70		7
Bostadsrättsföreningar	71		7
Sambruksföreningar	72		7
Jordbrukets kreditkassor	73		5
Bankaktiebolag	74		5
Sparbanker	75		5
Hypoteksinrättningar	76		7
Försäkringsbolag	77		5
Ideella föreningar	80		8
Familjestiftelser	81		2

Pensions- och personalstiftelser

Övriga stiftelser

Understödsföreningar

Erkända arbetslöshetskassor

Handelsbolag

Kommanditbolag

Gruvbolag

Enkla bolag

Partrederier

Utländska filialer i Sverige

Konkursbon

Statskontorets	J-avi-
förslag	registret
82	8
83	8
84	8
85	8
90	9
92	9
93	9
94	9
95	9
96	9
97	9

Reservationen av gruppkoder för officiellt bruk är gjord med tanke på nytiUkommande enheter och för att lämna utrymme för en eventuell framlida registrering av underenheter inom juridiska personer m. m. Syftet med reservationerna för internt bruk är att registerförare skall kunna utnyttja ell enhetligt nummersyslem om officiellt nummersatta enheter blandas med "egna" enheter.

Statskontoret betonar alt införandet av organisationsnummer som officiellt identitetsbegrepp för juridiska personer m. fl. i möjligaste mån bör ske samtidigt för aUa enheter. Därigenom kan sammanblandning och förväxhng med nu använda nummer undvikas. Införandel bör ske med utgångspunkt i J-aviregislren och tidsmässigt anpassas tUl den s. k. skatlecykeln.

Statskontoret framhåUer alt aktiebolagsregislret inle behöver om-numreras och att SCB:s register över offentliga enheter blir ADB-baserat, varför tiUdelning av organisationsnummer för dessa enheter kan genomföras utan större svårighet. Vidare påpekas att subjektregistren hos bankinspektionen, försäkringsinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen och lantbmksstyrelsen är förhåUandevis små. Delsamma gäller länsstyrelsernas register över pensions- och personalstiftelser och patent- och registreringsverkets register över utländska fUialer. Dessa register kan därför enligt statskontoret relativt enkelt numreras eller omnumreras med organisationsnummer.

De omfångsrika, manuellt förda handels- och föreningsregistren vållar däremot vissa problem. EnUgt statskontorels uppfattning bör — såvitt gäUer befintUgt bestånd — organisationsnummer av kostnadsskäl tiUdelas endast de bolag och föreningar som förekommer i J-aviregistret. TiUräcklig anledning all anteckna de nya numren i handels- eUer föreningsregislren anses inte föreligga. Efter det att det nya systemet trätt i kraft skaU däremot nybildade bolag och föreningar tilldelas organisationsnummer genom den subjektregistrerande myndighetens försorg.

Statskontoret har även övervägt frågan om vUken myndighet som bör tilldelas ansvaret för och utöva lUlsyn över del föreslagna identifieringssystemet. Enligl statskontoret är del i och för sig lämpligt alt denna

Prop. 1974r56 12

myndighet inle har särskilt fackintresse i saken. Samtidigt är det dock, anför statskontoret, av betydelse att organisationsnumren på mest ekonomiska sätt så snart som möjligt introduceras och bringas till allmän användning.

Någon myndighet utan fackintresse inom vars kompetensområde den centrala administrationen av identifieringssyslemet naturligen faller har utredningen inte kunnat finna. De fackmyndigheter som närmast kan komma i fråga som liUsynsmyndighet är enligl utredningen SCB och RSV, som båda svarar för omfattande registrerings- och identifierings-verksamhet avseende juridiska personer m. fl. Utredningen har i valet mellan dessa myndigheter stannat för att föreslå att RSV t. v. tUldelas ansvaret för att handha de centrala tillsynsuppgifterna. Som motivering härför anförs främst att det föreslagna identifieringssystemet delvis överensstämmer med och i övrigt i stor utsträckning bygger på det inom skatteväsendet tillämpade registreringssystemet (J-aviregistrel), vilkel accepterats av flertalet stora registerförare. Statskontoret erinrar emeUertid om att kontoret nyligen påbörjat en förstudie som syftar tiU att rationalisera subjektregistreringen för juridiska personer. Huvudmannaskapet i frågan bör enligt statskontoret tas upp till förnyad prövning när subjektregislreringens framtida utformning utretts.

Statskontoret påpekar att införandet av det nya systemet aktualiserar en rad problem rörande utformningen av referensregister innehållande upplysningar om såväl gamla som nya identiletsnummer, tidplan för övergången, detaljerade rutiner för tilldelning av nummersviter m. m. RSV föreslås få i uppgift att närmare utreda de tekniska frågor som uppkommer i samband med genomförandet. Som riktmärke bör enligt statskontoret gälla att omläggningen tiU organisationsnummer skall vara genomförd senast den 1 juh 1974.

Statskontoret bedömer att en övergång tiU det nya identifieringssyslemet kommer att medföra arbete och kostnader av relativt hten omfattning. RSVrs kostnader uppskattas till omkring 300 000 kr. vartiU kommer datamaskinlid vid länsdatakontoren. Kostnaderna för användarna — myndigheter och enskilda — torde enligt utredningen i flertalet fall också bh relativt små.' RSV beräknas nämligen kunna tillhandahålla hjälpmedel för alt underlätta eventuella omnumreringar och registerkompletteringar.

Remissyttrandena

Betydelsen av en officiell och genom lagstiftning fastställd identifieringsbeteckning understryks av ett stort antal remissinstanser. Rapportens förslag i fråga om kretsen av enheter som bör ingå i identifieringssystemet har också på det hela taget godtagits eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. 1 flera remissyttranden uttalas tUlfredsställelse över att systemet skaU omfatta inte bara juridiska personer utan även statliga och kommunala enheter. Statskontorets åsikt att verksamhetsställen och andra organisatoriska underenheter inte bör tas med i

Prop. 1974r56 13

systemet delas av de instanser som yttrat sig i saken.

På några punkter förordas emellertid en utvidgning av registersystemets omfattning. SCB anser att offentliga anstalter och korporationer, bl. a. hypoteksföreningar, advokatsamfundet oeh studentnationer, bör kunna tiUdelas officiell identitetsbeleckning redan i samband med att det nya systemet träder i kraft. Liknande synpunkter framförs av Sveriges köpmannaförbund. Enligt bankinspektionens uppfattning bör Stockholms fondbörs ingå i registreringssystemet. Domstolsväsendets organisationsnämnd hävdar att alla rättssubjekt vid behov skall kunna inordnas i systemet. Alhnän domstol bör således tillerkännas rätt att få varje juridisk person, som saknar identitetsbeteckning, införd i systemet om denne uppträder inför domstol. Flera remissinstanser, däribland ■Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Värdepapperscentralen VPC AB, anser, likaledes att en juridisk person, som av någon anledning inte är registrerad, på begäran skall kunna registreras. Enligl Svenska bankföreningens och postverkets uppfattning bör firma, som enskild person använder vid bedrivande av rörelse, kunna få särskild identitetsbeteckning.

Svenska kommunförbundet avstyrker förslaget alt tilldela kommunala nämnder särskild identitetsbeleckning. Också SCB är kritisk mot förslaget om särskUda beteckningar för kommunala nämnder. Värdepapperscentralen VPC AB diskuterar lämpligheten av att konkursbo skall få egen identitetsbeteckning och hävdar att vissa skäl talar för att konkursbo bör överta konkursgäldenärens beteckning.

Remissinstanserna godtar aUmänt att det nya identifieringssystemet baseras på tiosiffriga identitelsnummer. I flera remissyttranden framhålls viklen av att nummerbylen undvUcs i största möjliga utsträckning. Mot denna bakgmnd avvisas tanken på all bygga in uppgifter om geografisk belägenhet, verksamhetens art och samhörighet med annan juridisk person o. d. i numret. Sådana uppgifter anses i stället vid behov böra registreras vid sidan av det officiella identitetsnumret.

SCB anser att det nuvarande skattenumret (J-avinumret i hemortskommunen) i större utsträckning än vad utredningen föreslagit bör användas som officiell identitetsbeteckning i det nya systemet. Därigenom slipper man praktiskt taget helt de omnumreringar som blir nödvändiga för att genomföra statskontorets förslag. Att organisationsnumret med SCB:s förslag innehåller mindre information anser SCB vara en fördel, eftersom ändringar i lagstiftning, skatteadministration m. m. inte behöver föranleda byte av organisationsnummer. Enligt SCB:s mening bör därför uppgifter om juridisk form, skattekategori m. m. läggas som en separat kod utanför det officiella tiosiffriga numret. Med denna konstruktion kan, anför SCB vidare, konkursbo överta det organisationsnummer som burits av den enhet från vilken det härstammar. Endast den utanför numret liggande uppgiften om juridisk form skulle då behöva ändras när en person försätts i konkurs.

RSV anför att verket tidigare ställt sig avvisande till ett identifieringssystem som medför all ell stort antal juridiska personer måste byta

Prop. 1974:56 14

nuvarande skatlenummer mot ett nytt identiletsnummer. Med hänsyn till statskontorets uppgift att sådan omnumrering från användarhåll inte betrakias som aUtför betungande, tillstyrker emeUertid RSV förslaget om gmppkoder inom organisationsnumret. RSV finner det dock av flera skäl önskvärt att den juridiska formen kan utläsas även när en regislerenhet tilldelats internnummer. Detta är inte möjligt med utredningens förslag. För all särskilja internnummer från del officiella organisationsnumret föreslår RSV därför alt siffran 9 i ordningsnumrets första siffra (tredje siffran i del tiosiffriga numret) reserveras för internnummer. Att en identitetsbeleckning utgör organisationsnummer kommer då att framgå av all tredje siffran i det tiosiffriga numret är 2—8.

Riksförsäkringsverket uttalar att del för verkets vidkommande är av intresse all organisationsnumret innehåUer upplysning om att stat eller kommun har ett avgörande inflytande över registerenheten i fråga. I övrigt är det för verket betydelselöst om numret är informationsbärande eUer inte.

Statskontorels förslag att den organisatoriska förankringen av del nya identifieringssyslemet t. v. förläggs hos RSV har godtagils av RSV, patent- och registreringsverket, länsstyrelsen i Stockholms län och Familjeföretagens förening. SCB anför att statskontorels förslag i denna del visserligen är acceptabelt. Enligl SCBrs mening talar dock vissa skäl för att SCB blir central tUlsynsmyndighet. SCB pekar därvid särskilt på att det är rationellt att knyta de för systemet erforderliga servicefunktionerna tUl det centrala företagsregistret hos SCB. Även Sveriges köpmannaförbund och TCO anser att SCB bör vara huvudman för det nya identifieringssyslemet.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges företagares riksförbund anför att förslaget om formerna för administrationen inte är underbyggda på tUlfredsställande sätt oeh riktar mot denna bakgrund stark kritik mot förslaget om interimistisk lösning för huvudmannaskapet. Dessa remissinstanser anser att statskontorets utredning om subjektregislrering bör avvaktas innan statsmakterna fattar beslut om att genomföra det föreslagna idenlifieringssystemet.

ÅtskUliga remissinstanser betonar vikten av att den myndighet som skaU utöva den centrala tiUsynen över det nya systemet ges tUlräckliga resurser i fråga om information och service. Ett aUmänt önskemål är att ett centralt register skaU upprättas dit envar kan vända sig för alt få upplysning om namngiven regislerenhels organisationsnummer och vem som har visst nummer.

Datainspektionen anför alt tUldelning av officiella identitetsnummer i och för sig inle kan anses medföra någol oliUbörligt iniegritetsintrång. Inte heller i övrigt utgör enligt inspektionen integritetsfrågor hinder mol ett genomförande av del föreslagna idenlifieringssystemet.

SCB och RSV anser det inte möjligt alt genomföra en omläggning till nytt idenlifieringssystem tUl den 1 juU 1974. Om statsmakterna stäUer sig positiva tUl inrättandet av ett centralt personregister, bör enligt RSV:s mening uppläggningen av registret för fysiska och juridiska personer

Prop. 1974:56 15

samordnas. Organisationsnummerregistrel skulle i så faU kunna läggas upp under första halvåret 1975.

RSV ifrågasätter om inte kostnaderna för införandet av identifieringssystemet kommer att ligga betydligt högre än det av statskontoret beräknade beloppet, 300 000 kr. Tillräcklig hänsyn har enhgt RSV inte tagits tUl volymen av det arbete som fordras för utformningen av systemlösningar och aviseringsruliner saml revidering av manuella och maskinella rutiner hos myndigheterna. Även SCB anser att statskontoret underskattat kostnaderna och anför att SCBrs förslag att i högre grad använda befintliga registreringsnummer utgör ett sätl att hålla kostnaderna nere.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

I rättslivet skiher man meUan två huvudkategorier av rättssubjekt, fysiska och juridiska personer. Termen rättssubjekt används för att beteckna någon som kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. 1 ett utvecklat rätlssamhäUe spelar denna egenskap — att kunna vara bärare av rättigheter och skyldigheter — en utomordentligt viktig roll. På grund härav är del också betydelsefullt att ha en särskiljande beteckning för olika slag av rättssubjekt. Denna beteckning bör vara sådan att den på ett tillfredsställande sätt kan tjäna som medel att urskilja och identifiera rättssubjektet i fråga.

För fysiska personer finns — utom namnet, som i många fall inle är tillräckhgt särskUjande från de synpunkter som är av intresse i rättsligt hänseende — sedan någon tid det s. k. personnumret, som fyller alla moderna krav på identifikation. Personnumret är uppbyggt enligt ett enhetligt system, lika för aUa fysiska personer. Detta nummer har fått ökad användning i samhäUet, i individens förhåUande till såväl näringslivet som det allmänna. En bidragande orsak till personnumrets ökade användning är givetvis den snabba utvecklingen av ADB i enskUd och aUmän förvaltning.

Även juridiska personer identifieras i första hand med hjälp av namn. Juridiska personer finns emellertid av en mängd olika slag. Man kan till att börja med skilja mellan offentligrättsliga och privaträttsliga juridiska personer. Offentligrättsliga juridiska personer är staten, kommun, allmänna inrättningar och kassor m. fl. Dessa rättssubjekt utövar någon form av offentlig verksamhet. Stadgar för deras verksamhet har vanligen fastställts av statsmakterna. Av enskUda rättssubjekt som är juridiska personer märks främst associationsformerna aktiebolag och ekonomisk förening. Men även andra typer finns, såsom handelsbolag, kommanditbolag, stiftelser, ideella föreningar, dödsbon och konkursbon. Något enhetligt syslem för identifiering av juridiska personer, motsvarande personnumret för fysiska personer, existerar f. n. inle i vårt land.

Såväl fysiska som juridiska personer registreras i olika sammanhang. För fysiska personers vidkommande är folkbokföringen den grundlag-

Prop. 1974:56 16

gande och mest omfattande registreringen. När det gäller juridiska personer finns ingen direkt motsvarighet till folkbokföringen. Ohka slag av juridiska personer registreras på olika sätl. Så t. ex. registreras aktiebolagen i aktiebolagsregislret, som förs av patent- och registreringsverket, och ekonomiska föreningar i föreningsregistren, som förs av länsstyrelserna. Ideella föreningar registreras inte som sådana. 1 fråga om juridiska personer bör man dessutom skiha mellan den typ av registrering som är avgörande för rättssubjektets uppkomst och bestånd, saml annan registrering. Den registrering som sker i samband med att en juridisk person bildas och som ofta är en fömtsättning för att den juridiska personen skall få full rättskapacitet kaUas subjektregislrering. Registrering, som har annat syfte, t. ex. att utvisa skattskyldighet eller annat särskilt förhållande rörande den juridiska personen, kaUas objeklregislre-ring.

Bristen på enhetlighet när det gäller identifiering av juridiska personer har länge uppfatlats som besvärande i synnerhet i registreringssammanhang. Statskontoret har redovisat nackdelarna i en särskUd rapport och framlagt förslag liU ett enhetligt idenlifieringssystem, som från registreringssynpunkt är lämpligare än nuvarande system. Det föreslagna systemet avses skola omfatta samtliga kategorier av juridiska personer, aUtså såväl privalrättsliga som offentligrättsliga rättssubjekt. Systemet innebär att en juridisk person vid sidan av namnet utrustas med en identitetsbeleckning av numerisk karaktär, kallad organisationsnummer.

Statskontorets uppfattning att behov föreligger av ett enhetligt system för identifiering av juridiska personer delas av så gott som samtliga remissinstanser. Enligt min mening kan ett sådant system inte bara underlätta samordningen av informalionsbehandhng inom den offentliga sektorn ulan också vara till fördel för näringslivet. Uppläggningen av kundregister, bokföring m. m. förenklas och förfarandet vid kommunikation med myndigheter och organisationer underlättas. Den statistiska bearbetningen av uppgifter och annat material, som företag har att lämna i olika sammanhang, bhr också lättare att utföra. Detta kan leda till att företagens uppgiftsskyldighet begränsas eller i varje fall underlättas. Även jag anser således att ett enhetligt system för identifiering av juridiska personer nu bör införas. Något otUlbörligt iniegritetsintrång kan, såsom bl. a. datainspektionen framhållit, inte anses uppkomma genom att juridiska personer m. fl. tUldelas officiell identitetsbeteckning.

Identifieringssystemets omfattning

Statskontoret föreslår i sin rapport att det nya identifieringssyslemet skall omfatta i princip samtliga juridiska personer i landet. Vissa undantag föreslås dock. Dödsbon, konkursbon, ideella föreningar oeh andra stiftelser än pensions- och personalstiftelser avses skola tUldelas officiell idenlitelsbeteckning endast om de finns upptagna i skalleväsendets s. k. J-aviregister. Detta register, som förs länsvis, innehåller i huvudsak juridiska personer som skall taxeras till inkomst- eller förmögenhetsskatt. Pensions- och personalstiftelser, som inte är registrerade

Prop. 1974r56 17

hos länsstyrelse, avses inte heller skola ingå i systemet. Betydande inskränkningar föreslås också för sådana handelsbolag och föreningar, som registrerats i handels- resp. föreningsregister innan det nya systemet trätt i kraft. Däremot föreslås att systemet skall omfatta vissa enkla bolag och partrederier trots att dessa inte är juridiska personer. Förutom juridiska personer - med nu nämnda undantag - bör identifieringssystemet enligl statskontorets förslag omfatta enheter som utövar offentlig förvaltning. Ett stort antal statliga instUutionella enheter, borgerliga primärkommuner, landsting, obligatoriska kommunala nämnder och aUmänna försäkringskassor avses sålunda skola åsättas officiell identitetsbeteckning enligl det nya systemet.

Remissinstanserna har på del hela taget ställt sig positiva lUl statskontorets förslag i vad del avser systemets omfattning. Endast på några punkter har önskemål om utvidgningar eller inskränkningar framförts.

För egen del vUl jag anföra följande. 1 det föregående har jag erinrat om den rättsliga betydelse som är knuten tUl begreppet rätlssubjektivilel. Del är ingen ny tanke att de faktorer som är bestämmande för rättssubjektivitetens omfattning i såväl personeUt som reellt hänseende skaU pubUceras så att de kommer tUl allmänhetens kännedom. 1 linje med denna tanke ligger exempelvis att man ur offentliga register kan få uppgift om vUka som är släUföreträdare för en juridisk person. Tendensen är dessutom att ständigt förbättra upplysningsservicen gentemot allmänheten i förevarande avseenden. ÄtskiUiga åtgärder i syfte att åstadkomma sådana förbättringar har på senaste tiden genomförts såväl lagstiftningsvägen som genom frivUliga insatser av näringslivet. Jag tänker här på reformarbete på akliebolagslagstiftningens område - t. ex. införandet av systemet med förenklad aktiehantering - och på de förbättringar på redovisningsplanel som företagen genomför nästan varje år. Statskontorets här aktueUa rapport behandlar en fråga av mer teknisk art men kan ses som ett led i denna strävan tiU förbättrad service i fråga om information. Det bör vidare framhåUas att det finns anledning att anta att behovet av information mellan olika registerförare kommer att öka i framtiden. En förutsättning för att detta utbyte av dala skall kunna ske snabbt och enkelt är bl. a. att juridiska personer kan identifieras pä ett enhetligt sätt.

Självklart bör de förbättringar som statskontoret åsyftar omfatta en så vid krets av juridiska personer som möjligt. Det rör sig ju här i huvudsak om ett identifikationsproblem. Det föreslagna systemet innebär en god lösning från modern redovisningsteknisk synpunkt på detta problem. Saken har emellertid naturligt nog också en kostnadssida. Systemet bör kunna begränsas tUl att omfatta fall där identifikation enhgt systemet skuUe få praktisk betydelse.

Mol den nu redovisade bakgrunden bör enligt min mening officiell identitetsbeteckning först och främst tUldelas vid all subjektregistrering. Vidare bör statlig myndighet kunna påkalla att identitetsbeteckning fastställs för juridisk person, som saknar sådan beteckning, om denne är

Prop. 1974r56 18

registrerad hos myndigheten eller uppträder som part eller sökande eller av annan anledning har mål eUer ärende anhängigt hos myndighet. Domstol eller myndighet som för objektregister skall exempelvis vid behov kunna begära att en ideell förening tilldelas identitetsbeteckning. Med hänsyn till att privat registerförare kan kräva att kunder m. fl. anger sin officiella identitetsbeteckning, bör varie juridisk ,person på egen begäran kunna tilldelas sådan beteckning. Däremot bör privat registerförare inte ha rätt att utan samtycke få annan juridisk person införd i det officiella registret.

Det officiella identifieringssystemet bör i enlighet med del sagda omfatta samtliga juridiska personer som är föremål för subjektregistrering, t. ex. aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar, erkända arbetslöshetskassor och sparbanker. Stiftelser, ideella föreningar, dödsbon och andra juridiska personer som inte subjektregislreras, bör däremot i princip tUldelas officiell identitetsbeteckning endast på egen begäran eller om statlig myndighet påkallar detta. Någon fullständig täckning av dessa rättssubjekt bör alltså inle eftersträvas. Vad gäller handelsbolag och ekonomiska föreningar, som bUdats före den tidpunkt då det nya identifieringssystemet träder i kraft, är också av praktiska skäl en del undanlag motiverade. Denna övergångsproblemalik kommer dock att behandlas i ett senare avsnitt.

1 statskontorets rapport föreslås att konkursbo skaU ingå i identifieringssystemet om det är registrerat i skatteväsendets J-aviregister. Förslagel har på några undantag när inle mött någon kritik vid remissbehandlingen.

Det är enligt min uppfattning högst tveksamt om konkursbo bör tUldelas särskUd idenlitelsbeteckning. Den omständigheten att en fysisk person försatts i konkurs innebär inte att han förlorar all rättshandlingsförmåga eller rådighet över sin egendom. Någon skarp gräns kan inte dras mellan konkursgäldenärens inkomst och förmögenhet och den inkomst och förmögenhet som skall anses ingå i konkursboet. Förväxlingar av olika slag torde därför lätt kunna uppkomma om konkursgäldenären har en identitetsbeleckning och konkursboet en annan under hela den tid konkursutredningen pågår. Ytterligare problem kan uppslå om konkursbeslutet av en eller annan anledning upphävs. Med hänsyn till det anförda bör enligt min mening konkursbo inte tilldelas identitetsbeteckning. Uppgift om att en fysisk eller juridisk person är försatt i konkurs bör i stället registreras vid sidan av den officiella identitetsbeteckningen.

Enkla bolag och parirederier räknas inte som juridiska personer och det kan därför göras gällande att de inte bör tas med i del nya identifieringssystemet. Vissa praktiska skäl talar emellertid för all även nu nämnda associationsformer vid behov skall kunna tUldelas officiell identitetsbeteckning trots alt de inle är rättssubjekt i trängre bemärkelse. Vid debitering och uppbörd av skatt, arbetsgivaravgift m. m. är del arbetsbesparande och därför praktiskt att behandla bolaget eller rederiet som ett självständigt rättssubjekt i stället för att kommunicera med delägarna var för sig. Av nuvarande skatte- och arbetsgivarregisler går del

Prop. 1974r56 19

vidare inte aUtid att utläsa om visst bolag är ett enkelt bolag eUer ett handelsbolag, eftersom handelsbolag i skattehänseende inte behandlas som ett självständigt rättssubjekt. Olika registreringsbestämmelser för enkla bolag och handelsbolag skulle därför i många faU kräva tidsödande efterforskningar. En smidigare lösning är därför att inordna såväl enkla bolag som parirederier i del nya idenlifieringssystemet trots att de teoretiskt sett inte hör dit. En sådan ordning skapar inga praktiska problem. Registrering bör komma tUl stånd sä snart statlig myndighet, hos vilken bolaget eller rederiet är registrerat eller har mäl eUer ärende anhängigt, påkallar detta. Dessutom bör varje enkelt bolag och partrederi på egen begäran kunna tilldelas officieU idenlitelsbeteckning. Vad som nu sagts om enkelt bolag och partrederi bör gäUa även i fråga om utländska bolag, som driver näringsverksamhet här i riket genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (utländsk filial).

Flertalet remissinstanser har godtagit vad utredningen föreslagit rörande identifieringssystemets omfattning på den offentliga sektorn. Statistiska centralbyrån (SCB) och Svenska kommunförbundet vänder sig dock mot att kommunala nämnder skall tiUdelas identitetsbeleckning. Några remissinstanser uttalar vidare att offentliga korporationer och anstalter bör ingå i systemet redan från början och inte — som statskontoret föreslagit - först på ell senare stadium.

Vad sålunda anförts från remissinstansernas sida anser jag vara värt beaktande. De kommunala nämnderna bör således t. v. inte tas med i systemet, medan däremot offentliga korporationer och anstalter bör tUldelas officiell identitetsbeleckning i samband med ikraftträdandet. 1 övrigt biträder jag vad utredningen föreslagit i denna del med det tiUägget att även organ för samverkan mellan borgerliga eUer kyrkliga kommuner, t. ex. Svenska kommunförbundet, bör ingå i systemet.

Identitetsbeteckningens utformning

Statskontoret föreslår att den officiella identitetsbeteckningen skall vara helt numerisk. Beteckningen föreslås i likhet med personnumret vara tiosiffrig och inkludera en kontrollsiffra. Den första eller de två första siffrorna föreslås ge upplysning om registerenhetens juridiska form (gruppkod).

Statskontorels förslag att idenliletsbeleckningen skaU utformas som ett tiosiffrigt nummer har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Jag föreslär därför att det nya identitetsbegreppet, som lämpligen kan kallas organisationsnummer, blir tiosiffrigt med sista siffran som kontrollsiffra. Numret bör vara evigt och unikt. En viss registerenhet bör således ha samma nummer under hela sin livstid och detta nummer får aldrig tiUdelas annan registerenhet.

SCB avstyrker den föreslagna uppdelningen i olika gruppkoder. Enligt SCBrs uppfattning bör nuvarande nummer i skatteväsendets J-aviregister i största möjliga utsträckning användas som organisationsnummer. Några andra remissinstanser är också kritiska mot indelningen i olika grupper

Prop. 1974r56 20

och framhåller att organisationsnumret tvärtom bör innehålla minsta möjliga information så att ändringsfrekvensen av tilldelade nummer blir låg. RUcsskatteverket (RSV) tiUstyrker däremot att organisationsnumret innehåller en kod som upplyser om vilken juridisk form registerenheten har. RSV anser vidare att första siffran i ordningsnumret, dvs. organisationsnumrets tredje siffra, bör reserveras för interna koder.

Såsom statskontoret påpekat kan olika aspekter läggas på frågan i vad mån organisationsnumret bör vara informationsbärande. En identitetsbeteckning som innehåUer upplysningar om juridisk form, bransch- eUer koncerntUlhörighel, geografisk belägenhet m. m. kan direkt hgga till grund för databearbetningar av ohka slag. En genomförd gmppkodning torde också öka möjligheterna att uppmärksamma felaktigt angivna organisationsnummer. Betydande problem kan emeUertid uppkomma om numret skall innehålla beskrivande information. Principen att numret skaU vara evigt och unikt går uppenbarligen inte att upprätthåUa om t. ex. branschtiUhörighet och geografisk belägenhet skall inarbetas i numret. Motsvarande gäUer om numret skaU innehåUa detaljerad upplysning om juridisk form, t. ex. så att en familjestiftelse skaU tiUdelas en gruppkod som skUjer sig från övriga stiftelser. Del kan i dessa fall bli nödvändigt all faststäUa ny gruppkod trots all registerenhetens identitet inte förändrats.

En långtgående uppdelning meUan ohka gruppkoder gör det betydligt svårare att utnyttja nuvarande J-avinummer såsom organisationsnummer. 1 synnerhet kommer detta att gäUa handelsbolag, ekonomiska och ideeUa föreningar samt stiftelser. TiUdelningen av organisationsnummer för juridiska personer, som bildas efter det att det nya identifieringssystemet trätt i kraft, blir också mer komplicerad om tillgängliga nummerserier måste Uppdelas i en mängd olika grupper. Till detta kommer att en registerenhet under inga förhållanden bör presenteras med angivande endast av organisationsnumret utan med angivande såväl av organisationsnumret som enhetens firma. Nyttan av att organisationsnumret innehåUer upplysning om enhetens juridiska form synes därför vara ganska begränsad.

Del anförda ger enligt min mening vid handen att de nackdelar som statskontorets förslag rörande gruppkoder skulle ge upphov till väger betydligt tyngre än fördelarna med ett sådant kodsystem. Gruppkodning synes därför böra förekomma endast om detta kan ske utan att koUidera med intressen av de slag som jag här redogjort för.

1 rapporten föreslås att de nya identitetsbeleckningarna - organisationsnumren — skall bygga på de registreringsnummer som f. n. används inom skatteväsendet (J-avinumren). Oskiftade dödsbon som inte taxeras som handelsbolag har i J-aviregistrel gruppkoden 1 och samma kod föreslås ingå i organisationsnumret. Någon omnumrering av sådana oskiftade dödsbon är alltså inte nödvändig utan J-avinumret skaU sedan det nya systemet trätt i kraft anses utgöra dödsboets organisationsnummer. Även aktiebolag bör enligt utredningen överföra sina nuvarande nummer i J-aviregistret (gruppkod 556) tUl det nya systemet. Beträffande

Prop. 1974r56 21

andra kategorier av juridiska personer — t. ex. handelsbolag, ekonomiska och ideeUa föreningar samt stiftelser — förutsätter emellertid statskontorets förslag mycket omfattande omnumreringar. Nya nummer skall också enligt förslaget tilldelas statliga, kommunala och andra offentligrättsliga enheter.

I likhet med utredningen anser jag att del nya systemet med nödvändighet måste bygga på de J-avinummer som tilldelats juridiska personer m. fl. vid taxering i hemortskommunen. Detta nummer används f. ö. redan i dag som identitetsbeteckning bl. a. i länsstyrelsernas mervärdeskatleregister och i riksförsäkringsverkets arbetsgivarregisler. Statskontorets förslag beträffande gruppkoder får emellertid som nyss nämnts i många fall tiU konsekvens att nuvarande J-avinummer inle kan användas som organisationsnummer. En mycket stor del av nu befintliga handelsbolag, ekonomiska och ideeUa föreningar samt stiftelser måste med tUlämpning av utredningsförslaget tUldelas organisationsnummer som inte överensstämmer med deras J-avinummer.

Som jag tidigare framhåUit är det betydligt viktigare att det nya identifieringssyslemet blir någorlunda lätt att införa oeh tillämpa än att varje organisationsnummer skaU ge besked om enhetens juridiska form. Enligt min uppfattning bör därför de J-avinummer, som används som identitetsbeteckning vid taxering i hemortskommunen, i oförändrat skick överföras till det nya systemet. Delta innebär bl. a. att de handelsbolag, ekonomiska och ideeUa föreningar samt stiftelser, som finns med i J-aviregistret när det nya systemet träder i kraft, inle behöver omnumreras. Principen att del nya organisationsnumret skall överensstämma med J-avinumret i hemortskommunen bör dock inte upprätthåUas beträffande enheter inom den offentliga sektorn. Statliga myndigheter, borgerliga och kyrkliga kommuner, aUmänna försäkringskassor samt offentliga korporationer och anstalter m. fl. bör på sätt statskontoret föreslagit tiUdelas informationsbärande organisationsnummer (gruppkoder 20-26). Något större behov av omnumrering kommer detta inte att medföra, eftersom bara ett fåtal av dessa enheter är registrerade i J-aviregistret.

Även efter det att det nya identifieringssystemet trätt i kraft bör givetvis iakttas att överensstämmelse uppnås mellan numren i J-aviregistret och organisationsnumren. Det organisationsnummer som faststäUs för en nybildad juridisk person bör således också användas som identitetsbeteckning vid taxering i hemortskommunen. Något som hindrar att man vid tilldelning av organisationsnummer för nylUlkommande enheter använder sig av koder som utvisar enhetens juridiska form föreligger i och , för sig inte. Nyttan av ett sådant tiUvägagångssätl torde emellertid vara ganska begränsad med tanke på att äldre informationslösa organisationsnummer inom överskådlig tid framåt kommer att förekomma tUlsammans med de nya numren. Det blir alltså under aUa förhållanden omöjligt att — utom såvitt gäller offentliga sektorn - av de två första siffrorna i numret dra någon säker slutsats om enhetens juridiska form. Det får ankomma på den myndighet som skall utöva tUlsyn över det nya systemet att bedöma i vad mån gruppkodning skall förekomma vid

Prop. 1974r56 22

tiUdelning av organisationsnummer för enheter som registreras sedan systemet trätt i kraft.

Nummertluddande myndighet m. m.

1 rapporten föreslås att tUldelningen av organisationsnummer i förekommande faU skall ombesörjas av den myndighet som svarar för subjektregistreringen av berörd kategori av juridiska personer. Juridiska personer som inte är föremål för subjektregistrering i egentlig mening, t. ex. dödsbon, ideella föreningar och stiftelser, bör enligt statskontoret tUldelas organisationsnummer av lokal skattemyndighet. Enkla bolag och partrederier skall tilldelas organisationsnummer av lokal skattemyndighet resp. sjöfartsverket. Statliga, kommunala och andra offentliga enheter föreslås få organisationsnummer genom SCBrs försorg. Undantag görs dock för allmänna försäkringskassor, som enligt förslaget skaU tiUdelas organisationsnummer av riksförsäkringsverket.

SCB och RSV tUlstyrker att den myndighet som svarar för subjektre-gislreringen av viss kategori av juridiska personer bör tilldela dessa juridiska personer organisationsnummer. SCB har intet att erinra mot att SCB skall ha ansvaret för tilldelningen av nunimer för enheter inom offentliga sektorn. Även i övrigt godtas vad statskontoret anfört i denna dd.

Frågan om vilken myndighet som i visst fall bör svara för tUldelning av organisationsnummer är inle av sådant slag att den behöver regleras i lag. Att utfärda lagbestämmelser om de yttre formerna för nummertilldelning skulle också vara opraktiskt, eftersom riksdagens samtycke skulle behöva inhämtas så snart ändrade förhållanden — t. ex. en omorganisation inom statliga sektorn — motiverade att ansvaret för nummertilldelningen flyttades från en myndighet till en annan. Jag avser dock att här översiktligt redogöra för hur nummertilldelningen enligt min uppfattning bör organiseras.

Vid valet av den myndighet som i visst faU bör svara för att en juridisk person tilldelas organisationsnummer synes det lämpligt alt skilja meUan juridiska personer, som är föremål för subjektregistrering, och andra juridiska personer. Aktiebolag, handelsbolag och andra juridiska personer som subjektregislreras bör tilldelas organisationsnummer av den subjektregistrerande myndigheten. Juridiska personer som inle subjektregislreras — ideella föreningar, stiftelser och oskiftade dödsbon m. fl. — bör tilldelas organisationsnummer av lokal skattemyndighet. Lokal skattemyndighet bör även åsatta enkla bolag och partrederier organisationsnummer. Utländska företags filialer i Sverige bör tUldelas organisationsnummer av patent- och registreringsverket.

Såsom jag tidigare framhåUit bör fuU överensstämmelse råda mellan organisationsnumret och J-avinumret i hemortskommunen. Med hänsyn tUl del samarbete som redan i dag förekommer mellan patent- och registreringsverket och skattemyndigheterna vållar detta inte något problem såvitt gäUer aktiebolag. Oavsett huruvida aktiebolaget bildats

Prop. 1974r56 23

före eller efter den tidpunkt, då del nya identifieringssystemet träder i kraft, kommer organisationsnumret att vara identiskt med J-avinumret. Någon svårighet alt uppnå överensstämmelse mellan organisationsnummer och J-avinummer torde inte heller föreligga beträffande de juridiska personer som är subjektregistrerade hos bankinspektionen, försäkringsinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen eller lantbmksstyrelsen. Dessa register är relativt små och registreringsmyndighelen kan därför, såvitt gäller rättssubjekt som bUdats före ikraftträdandet, utan större besvär inhämta besked från skattemyndigheterna om J-avinumret i hemortskommunen. Vid subjektregislrering efter denna tidpunkt kommer faststäUt organisationsnummer tillika utgöra J-avinummer i hemortskommunen.

Handels- och föreningsregistren är mycket omfångsrika och innehåller ett stort antal enheter som inle längre bedriver någon verksamhet. Någon anledning att åsätla aUa dessa organisationsnummer förehgger inle. Av praktiska skäl bör, såvitt gäller handelsbolag och ekonomiska föreningar som bUdats innan det nya identifieringssystemet trätt i kraft, obligatorisk tUldelning av organisationsnummer begränsas tiU sådana bolag och föreningar som finns registrerade i J-aviregistret. Skattemyndigheterna bör därför omedelbart innan det nya systemet träder i kraft sända förteckningar till berörda handels- och föreningsregister över samtliga bolag och föreningar, som har J-avinummer i hemortskommunen. Den subjektregistrerande myndigheten meddelar i samband med ikraftträdandet beslut om all detta nummer tillika utgör bolagets eller föreningens organisationsnummer.

Handelsbolag och ekonomiska föreningar, som bildats före den tidpunkt då det nya identifieringssyslemet träder i kraft men som vid denna lidpunkt inte finns med i J-aviregistret, kommer således inte att få organisationsnummer i samband med övergången tiU det nya systemet. Behov av organisationsnummer kan emellertid uppkomma senare, t. ex. om bolaget eller föreningen efter ikraftträdandet anses böra påföras arbetsgivaravgift. I dessa fall liksom om bolaget eller föreningen själv önskar få ett organisationsnummer, bör den subjektregistrerande myndigheten tilldela bolaget eller föreningen sådant nummer.

Organisationsnummer bör utan undanlag faststäUas för handelsbolag och ekonomisk förening som bUdas efter den tidpunkt då det nya systemet träder i kraft. Även i dessa faU skall, som jag tidigare anfört, nummer tUldelas av den myndighet som ombesörjer subjektregistreringen.

Juridiska personer som inte subjektregislreras ävensom enkelt bolag och partrederi bör, som nyss nämnts, tilldelas organisationsnummer av lokal skattemyndighet. Någon principieU skUlnad mellan enheter som bUdats före den tidpunkt då det nya systemet träder i kraft och sådana som bildas efter denna tidpunkt föreligger inte.

Enheter inom den offentliga sektorn bör såsom statskontoret föreslagit tUldelas organisationsnummer av SCB. Riksförsäkringsverket bör dock ombesörja nummertilldelningen för de aUmänna försäkringskassorna. 1 den mån nu nämnda enheter vid övergången tUl det nya systemet finns

Prop. 1974r56 24

registrerade i J-aviregistret — detta torde huvudsakligen gälla affärsdrivande verk och kommuner — bör nuvarande J-avinummer i hemortskommunen ersättas med de nya organisalionsnumren.

Sammanfattningsvis kan alltså konstaleras att subjektregistrerande myndighet bör svara för att samtliga juridiska personer, som registreras hos myndigheten, tUldelas organisationsnummer. Handelsbolag och ekonomisk förening, som införts i handels- resp. föreningsregister innan det nya idenlifieringssystemet trätt i kraft, behöver dock inte åsättas organisationsnummer såvida de inte förekommer i J-aviregistret. Inom den offentliga sektorn bör riksförsäkringsverket fastställa organisationsnummer för de allmänna försäkringskassorna och SCB nummer för andra enheter. 1 övriga faU bör lokal skattemyndighet svara för tilldelningen av organisationsnummer, dock att patent- och registreringsverket bör vara nummertiUdelare såvitt gäller utländska företags filialer i Sverige.

Beslutar lokal skattemyndighet om tUldelning av organisationsnummer bör underrättelse om beslutet sändas till såväl den registrerade enheten som den myndighet som skall svara för den centrala tUlsynen över det nya identifieringssystemet. Fastställer lokal skaltemyndighet organisationsnummer efter framstäUning från annan myndighet - t. ex. allmän domstol - bör givetvis även denna underrättas om beslutet. TUldelas organisationsnummer av subjektregistrerande myndighet, bör ifrågavarande juridiska person och lokala skattemyndigheten i dennes hemortskommun samt den centrala tillsynsmyndigheten underrättas. Vad nu sagts bör i tUlämpliga delar gälla även när SCB eller riksförsäkringsverket fastställer organisationsnummer för enheter inom den offentliga sektorn.

En förutsättning för att den önskade överensstämmelsen skall kunna uppnås mellan organisationsnumret och J-avinumret i hemortskommunen är bl. a. att lokal skattemyndighet inte på egen hand tilldelar organisationsnummer för subjektregistrerade juridiska personer eUer för enheter inom offentliga sektorn. Uppkommer exempelvis fråga om att införa ett handelsbolag som saknar organisationsnummer i J-aviregistret, skall den lokala skattemyndigheten begära organisationsnummer från den myndighet som subjektregistrerat bolaget.

Tillsynsmyndighet m. m.

Enligt statskontorets mening skulle det i och för sig vara lämpligast att den myndighet som tUldelas ansvaret för och utövar tillsynen över det föreslagna identifieringssyslemet inte har särskilt fackintresse i saken. Någon sådan myndighet inom vars kompetensområde den centrala administrationen naturligen faller har statskontoret dock inte kunnat finna. De fackmyndigheter som kan komma i fråga är SCB och RSV. Statskontoret har i valet mellan dessa stannat för att föreslå att RSV t. v. tilldelas ansvaret för de centrala lillsynsuppgifterna.

Förslaget att den organisatoriska förankringen av organisationsnum-mersyslemet t. v. skall läggas hos RSV har godtagits av bl. a. RSV, patent- och registreringsverket, länsstyrelsen i Stockholms län samt

Prop. 1974r56 25

FamUjeföretagens förening. SCB finner förslaget visserligen acceptabelt men anser dock att vissa skäl talar för att SCB blir central myndighet. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund anför bl. a. att resultatet av statskontorets utredning om subjektregistrering bör avvaktas innan beslut fattas rörande huvudmannaskapet för registreringssystemet.

Det nya systemet för identifiering av juridiska personer m. fl. kommer i väsentliga hänseenden bygga på de identitetsbeteckningar som används inom skatteväsendet. Såsom jag tidigare anfört skall nämligen — bortsett från enheter inom den offentliga sektorn - aUa som vid övergången till det nya systemet har J-avinummer tilldelas organisationsnummer som motsvarar J-avinumret i hemortskommunen. Vid fastställande av organisationsnummer efter det att det nya systemet trätt i kraft skaU likaledes full överensstämmelse råda mellan organisationsnumret och J-avinumret i hemortskommunen. Ansvaret för att den åsyftade synkroniseringen meUan organisationsnummer och J-avinummer kommer tUl stånd, kommer i praktiken huvudsakligen att ligga på myndigheter inom skatteväsendet. Mot denna bakgrund anser jag det naturligt att RSV, som är den myndighet som f. n. utfärdar anvisningar för lokala skattemyndigheternas verksamhet m. m., får uppgiften att utöva den centrala tUlsynen över det nya systemet. Ett ytterligare skäl för denna lösning är att RSV redan i dag intar en central ställning såvitt gäller registrering av fysiska personer. Det är uppenbarligen rationellt att knyta tiUsynen över registreringen av juridiska personer tUl den myndighet som har motsvarande uppgift i fråga om fysiska personer.

Den centrala tillsynsmyndigheten, som enligt min uppfattning således bör vara RSV, bör dela ut nummersviter tUl de myndigheter som svarar för faststäUelse av organisationsnummer. Hos RSV skall fortlöpande föras register över samtliga enheter som blivit tiUdelade organisationsnummer. RSV bör på förfrågan kunna uppge såväl vem som innehar eller innehaft visst organisationsnummer som vilket organisationsnummer som faststäUts för ett angivet rättssubjekt.

TUlsynen över organisationsnummerregistrel aktualiserar utöver det anförda åtskUliga frågor av administrativ och teknisk natur. Ändamålsenliga rutiner för tilldelning av organisationsnummer måste utarbetas. Spärrar måsle t. ex. införas mot att visst organisationsnummer används mer än en gång och mot att visst rättssubjekt tilldelas mer än ett organisationsnummer. Systemet måste vidare kompletteras med referens-register av olika slag. Hur dessa och liknande spörsmål skall lösas får berörda myndigheter — i första hand RSV - ta stäUning till. Anledning saknas att i detta sammanhang närmare behandla dessa frågor.

Med den uppbyggnad av systemet som jag föreslagit torde det knappast behöva förekomma att elt rättssubjekt vUl föra talan mot ett beslut angående organisationsnummer. Helt uteslutet är del kanske emellertid inte att det någon gång uppstår delade meningar om huruvida organisationsnummer skall faststäUas eller inte. 1 sådana faU bör besvär över registreringsmyndighetens beslut få anföras hos RSV. Mot RSVrs beslut bör talan inte få föras.

Prop. 1974:56 26

Tidpunkten för ikraftträdandet m. m.

Statskontoret föreslår som riktmärke att omläggningen tiU organisationsnummer skall vara genomförd den 1 juh 1974. Övergången anses medföra relativt begränsade kostnader. 1 rapporten uppskattas kostnaderna tUl omkring 300 000 kr., vartill kommer datamaskintid vid länsdatakontoren.

En ofta anförd anmärkning i remissyttrandena är alt statskontoret underskattat såväl tidsåtgång som kostnader för genomförandet av det nya identifieringssyslemet. Enligt RSV har tUlräcklig hänsyn inte tagits tUl volymen av det arbete som fordras för utformning av systemlösningar och aviseringsruliner saml revidering av ohka befintliga register. SCB framhåUer att SCBrs förslag att i högre grad använda nuvarande registreringsnummer är ett sätt att håUa kostnaderna nere. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund anser — under åberopande av bl. a. att statskontorets utredning om subjektregistrering inte är avslutad — att det här aktuella förslagel t. v. inle skall läggas tUl grund för lagstiftning.

Det är enligl min mening angelägel att del nya idenlifieringssystemet genomförs så snart som möjligt. Lika litet som i fråga om valet av central tUlsynsmyndighet finns det anledning att invänta resultatet av statskontorets rapport rörande subjektregislrering. Om man såsom jag föreslagit låter det nya systemet i hög grad bygga pä J-aviregistren, torde f. ö. eventuella ändrade regler för subjektregistrering endast i ringa omfattning inverka på organisalionsnummersyslemets utformning. Det är emellertid helt klart all införandel av det nya systemet måste föregås av ett omfattande planeringsarbete. Även enskUda registerförare måste få tillräcklig tid till förfogande för omläggning av sina register m. m. Mot denna bakgrund synes lidpunkten för ikraftträdandet böra skjutas framåt i tiden liU den 1 juh 1975.

En stor del av kostnaderna för myndigheternas förberedelsearbete torde kunna inrymmas under ordinarie anslag. I den män merkostnader uppkommer bör resp. myndigheters anslag för budgetåret 1974/75 få merbelastas med erforderliga belopp. Med hänsyn bl. a. tUl att mitt förslag förutsätter omnumreringar i långt mindre omfattning än vad utredningen förordat, kan RSV:s kostnader ungefärligen beräknas uppgå liU det av statskontoret uppskattade beloppet, 300 000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas kostnader för erforderlig datamaskintid m. m. Dessa kostnader får prövas i samband med myndigheternas ordinarie anslagsframställningar. De totala kostnaderna för del nya idenlifieringssystemet torde dock under aUa omständigheter vara små i förhållande till de vinster som systemet kommer att medföra.