Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1974 Prop. 1974:35

Nr 35

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m. m.; given den 28 februari 1974.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredraganden hemstäUt.

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag tiU följdlagstiftning tUl den nya regeringsformen (RF) och den nya riksdagsordningen (RO). De sammanlagt 32 lagförslagen omfattar såväl förslag tiU upphävande av och ändringar i gäUande författningar som förslag till nya författningar. Förslagen innebär i första hand en anpassning i sakligt och terminologiskt hänseende tiU bestämmelsema i den nya RF och den nya RO.

Den nya RF och den nya RO föranleder åtskiUiga ändringar i vaUagen. Reglema om mandatfördelning för riksdagsval som finns i 1866 års RO föresläs utan ändring i sak bli överförda tUl vallagen. Ändringar föresläs också som följd av sänkningen av rösträttsåldern och överförandet av valbesvärsprövningen från regeringsrätten till riksdagens valprövnings-nämnd. 1 enlighet med vad som förutsatts i samband med grundlagsreformen föreslås vidare bestämmelser i vaUagen som reglerar valbesvärsprövningen i materiellt hänseende. 1 vallagen föreslås också vissa ändringar som inte har samband med grundlagsreformen. Bl. a. förstärks skyddet mot registrering av partibeteckning som av väljarna kan förväxlas med beteckning för ett tidigare registrerat parti. Lagen om kyrkofullmäktigeval anpassas till de nya reglerna i vallagen.

1 kommunaUagarna och lagen om församlingsslyrelse föreslås ändringar som bl. a. innebär att rösträttsåldern vid kommunala val sänks till 18 år. Vidare bringas valbarhetsvUlkoren enligt de nämnda lagar och landstingslagen i överensstämmelse med den nya RF:s regler i det avseendet.

1 rättegångsbalken och lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar inarbetas bl. a. vissa bestämmelser om högsta domstolen och regerings-

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

Har någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eUer har det i längden beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad först nästa kalenderår och har anmärkning häremot ej framstäUts på sätt som föreskrives i 4 § första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av honon eUer av lokala skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att fel föreligger. Sådan ansökan skall ha gjorts hos länsstyrelsen senast den 1 september det år då röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent upptages ej till prövning.

Har någon icke blivit upptagen i aUmän röstlängd eller har det i längden beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad viss dag efter den 1 september det år röstlängden upprättas oeh har anmärkning häremot ej framställts på sätt som föreskrives i 4 § första stycket, skaU länsstyrelsen efter ansökan av honom eller av lokala skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att fel till hans nackdel föreligger. Sådan ansökan skaU ha gjorts hos länsstyrelsen senast den I september det år då röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent upptages ej tiU prövning. Beslutar länsstyrelsen om rättelse i röstlängd, skaU länsstyrelsen genast underrätta lokala skattemyndigheten om beslutet. Lokala skattemyndigheten skaU genast rätta röstlängden i enhghet med beslutet. Innan detta skett, äger beslutet icke verkan.

Mot beslut varigenom ansökan om rättelse avslagits eUer avvisats får talan ej föras. Mol beslut om rättelse får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet länt tUl efterrättelse.

2 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

Särskild röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje valkrets av centrala valmyndigheten. Längden skall vara upprättad senast den 15 juni.

1 särskUd röstlängd upptages, efter ansökan, den som den 1 juni har rösträtt enligt 11 §. Även den som den 1 juni ej fyllt aderton år upptages i den särskilda röstlängden, om han fyllt eller före den 1 september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år och hinder ej möter i övrigt. För den som ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas den dag då han blir röstberättigad.

1 särskUd röstlängd upptages, efter ansökan, den som

1. den 1 juni uppfyller de villkor som gäller för rösträtt och

2. enligt länsstyrelsens personband ej är kyrkobokförd i riket men varit kyrkobokförd här någon gång under de fem kalenderår som närmast föregått det år då röstlängden upprättas.

Den som fyller 19 år det år då röstlängden upprättas upptages i denna, om ej hinder föreligger i övrigt. Därvid antecknas dock att han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

Framgår i anmärkningsärende att någon upphört att vara röstberättigad på grund av omständighet som inträffat efter den 1 juni, skall han ej vara upptagen i särskUd röstlängd.

19 §

5 kap. 2§

Ansökan om registrering av partibeteckning göres skriftligen. 1 ansökningshandlingen skall anges för vUket slag av val registrering sökes och, om ansökningen avser registrering för val av landstingsmän eUer kommunfullmäktige, för vUken landstingskommun eUer kommun som registrering begäres.

För alt partibeteckning skaU åtnjuta skydd vid val skall ansökan om registrering av beteckningen ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val tUl riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige senast den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter del att förordnande om valet meddelades.

För att partibeteckning skaU åtnjuta skydd vid val skaU ansökan om registrering av beteckningen ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val tUl riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommun-fuUmäktige senast den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter det att beslut om valdagen meddelades.

Partibeteckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underavdelning av politisk sammanslutning,

2. partiet visat att det vid registrering för val tiU riksdagen har minst 1 500 röstberättigade medlemmar i hela riket och vid registrering för val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eUer kommun för vilken registrering sökes, samt

3. partibeteckningen tydligt skiljer sig från beteckning som redan registrerats eller vars regist-

Partibeteckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underavdelning av politisk sammanslutning,

2. partiet visat att det vid registrering för val tUl riksdagen har minst 1 500 röstberättigade medlemmar i hela riket och vid registrering för val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller kommun för vilken registrering sökes, samt

3. partibeteckningen kan antagas ej leda tiU förväxling med beteckning som redan har registre-

4§

Registreras partibeteckning för val tUl riksdagen, gäller registreringen även för val av landstingsmän och kommunfullmäktige i hela riket. Registreras partibeteckning för val av landstingsmän, gäller registreringen val i den landstingskommun som anges i registreringsbeslutet samt val av kommunfullmäktige i de kommuner som är belägna inom landstingskommunen. Registreras partibeteckning för val av kommunfuUmäktige, gäUer registreringen val i den kommun som anges i registreringsbeslutet.

Avser ansökan registrering för Avser ansökan registrering för

val tiU riksdagen och är partibe- val tiU riksdagen och är partibe-

teckningen redan registrerad för annat val, får registrering bevUjas endast om det parti för vUket registrering sålunda skett har lämnat sitt medgivande. Detsamma gäller om ansökan avser registrering för val av landstingsmän och partibeteckningen redan är registrerad för val av kommunfuUmäktige inom landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud som partiet anmält enligt 5 §.

Vid tillämpning av andra stycket skall ansökan om registrering som kommit in tidigare anses som bifallen.

teckningen redan registrerad eller ansökan om dess registrering redan gjord för annat val, får registrering bevUjas utan hinder av 3 § 3, om det parti för vilket registrering sålunda skett eller sökts har lämnat sitt medgivande. Detsamma gäller om ansökan avser registrering för val av landstingsmän och partibeteckningen redan är registrerad eller ansökan om dess registrering tidigare gjord för val av kommunfullmäktige inom landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud som partiet anmält enligt 5 §.

Prop. 1974:35 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 10 §

Talan mot centrala valmyndig- Talan mot centrala valmyndig-

hetens beslut i ärende som avses i betens beslut i ärende som avses i
detta kapitel föres hos regerings- detta kapitel föres hos valpröv-
rätten genom besvär. ningsnämnden genom besvär.

Centrala valmyndigheten har rätt att erhåUa biträde av länsstyrelse i ärende som avses i delta kapitel.

13 kap. 6§

Sedan de i 3—5 §§ föreskrivna åtgärderna vidtagits, fortares för varje val för sig på följande sätt.

1. Val- och innerkuvert tages ut ur urnan och räknas. Antalet personer som enligt röstlängd deltagit i valet räknas. Antalet kuvert och röstande antecknas i protokollet. Överensstämmer de framräknade siffrorna ej med varandra, anges i protokoUet den sannolika orsaken tUl skUlnaden.

2. Valsedlarna tages ut ur kuverten. Innehåller kuvert mer än en valsedel, lägges valsedlarna tUlbaka i kuvertet. Sådana kuvert räknas och lägges in i ett särskUt kuvert som tUlslutes och förses med anteckning om innehåUet.

3. Kan det antagas att valsedel är ogUtig enligt 14 kap. 4 § lägges valsedeln åt sidan. Valsedlar som lagts åt sidan lägges därefter in i ett eller flera särskUda omslag som tUlslutes och förses med anteckning om antalet valsedlar som omslaget innehåUer.

4. Övriga valsedlar ordnas i ' 4. Övriga valsedlar ordnas i grupper efter partibeteckning. grupper efter partibeteckning. An-Inoin varje parti ordnas valsedlar- talet valsedlar inom- varje grupp na i grupper så att valsedlar ined räknas och antalet antecknas i partibeteckning och kandidat- protokollet. Valsedlarna lägges namn i tryck bildar en grupp, därefter partivis in i särskilda om-partimarkerade valsedlar en andra slag. På omslagen antecknas vilket grupp och valsedlar som väljaren partis valsedlar omslaget innehål-själv ställt i ordning en tredje ler och valsedlarnas antal.

grupp. Valsedlar med partibeteckning och kandidatnamn i tryck ordnas därefter så att valsedlar med samma listtypbeteckning bildar en grupp och sådana valsedlar med ändringar eller tillägg bildar en grupp. Antalet valsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet, liksom

Centrala valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av protokoUen från länsstyrelserna och med tillämpning av 76-19 §§ riksdagsordningen. Myndigheten fastställer också vilka personer som skaU erhålla mandaten som ledamöter.

Har länsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn som behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skaU kunna besättas med ledamöter, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning bestämma ytterligare namn i ordningen. Sådan förrättning skall kungöras enligt 1 §.

Centrala valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av protokoUen från länsstyrelsema och med tillämpning av 3 kap. 6-8 §§ regeringsformen.

Vid fördelningen av de fasta val kretsmandaten enligt 3 kap. 8 § första stycket regeringsformen tiUdelas mandaten ett efter annat det parti som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än dubbla antalet mandat som redan tilldelats partiet i valkretsen.

Vid bestämmandet av det sammanlagda antal mandat i riksdagen som parti skall ha enligt 3 kap. 8 § andra stycket regeringsformen för att bU proportionellt representerat tillämpas fördelningsregeln i andra stycket på hela riket som en valkrets. Varje parti tilldelas så många utjämningsmandat som be-

Prop. 1974:35 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hövs för att detta antal skall uppnås.

Av de utjämningsmandat som parti erhåUit tillföres det första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten uppvisar större jämförelsetal än i övriga valkretsar. Återstående utjämningsmandat tillföres ett efter annat den valkrets där partiet för varje gång uppvisar störst fäm-förelsetal vid fortsatt tillämpning av fördelningsregeln i andra stycket på partiets röstetal i valkretsarna.

Har parti i någon valkrets erhålht flera mandat än antalet på partiets valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets där partiet deltager i fördelningen av fasta valkretsmandat. Kan mandat ej besättas genom tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för vilken valet gäller.

Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

10§

Centrala valmyndigheten fastställer på grundval av protokollen från länsstyrelserna vilka personer som skall erhålla mandaten som ledamöter.

Har länsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn som behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna besättas med ledamöter, skaU länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning bestämma ytterligare

Prop. 1974:35 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

namn i ordningen. Sådan förrättning skall kungöras enligt 1 §. Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets eller för mer än ett parti och skuUe han tUl följd därav erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall han liUträda det mandat för vUkel hans jämförelsetal är störst. Mandat som han ej tUlträder skall tillfaUa den kandidat som står närmast i tur att erhålla mandat i den valkretsen eUer för det partiet. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

11 §

Sedan mandaten besatts med ledamöter, utser centrala valmyndigheten på grundval av den enhgt 7 § bestämda ordningen mellan kandidat-namnen för varje ledamot lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock aUtid utses för varje ledamot. Vid utseende av ersättare skall bortses från namn på den som valts tUl ledamot.

Finns ej någon som enligt förs- Finns ej någon som enligt förs-

ta stycket kan utses tUl ersättare, ta stycket kan utses till ersättare,
skall den kandidat inom valkret- skaU den kandidat inom valkret
sen, som enhgt 6 § står i tur att sen, som enligt 6 § står i tur att
erhåUa mandat för partiet, utses erhåUa mandat för partiet, utses
tUl ersättare för ledamoten. Finns tUl ersättare för ledamoten. Finns
ej någon sådan kandidat på parti- ej någon sådan kandidat på parti
ets valsedlar, skall centrala val- ets valsedlar, skaU centrala val
myndigheten med tiUämpning av myndigheten med tUlämpning av
18 § riksdagsordningen bestämma 9 § femte stycket bestämma an-
annan valkrets, från vilken ersät- nan valkrets, från vilken ersättaren
tåren skall utses, och där till ersät- skall utses, och där till ersättare
tare utse den som står närmast i utse den som står närmast i tur att
tur att erhåUa mandat för partiet. erhåUa mandat för partiet. För
För ledamot får finnas endast en ledamot får finnas endast en er-
ersättare enligt detta stycke. Finns saltare enhgt detta stycke. Finns
ej någon som sålunda kan utses ej någon som sålunda kan utses tUl
tiU ersättare, skall därvid bero. ersättare, skaU därvid bero.

Om det behövs, skaU länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning fastställa ordning enligt 6 och 7 §§ mellan namnen på partis valsedlar. Sådan förrättning skaU kungöras enligt 1 §.

13 §

Har ledamot avgått före ut- Har ledamot avgått före ut
gången av den tid för vilken han gången av den tid för vilken han
blivit vald, utser centrala valmyn- bhvit vald, utser centrala valmyn
digheten lUl ny ledamot i hans digheten på anmälan av riksdagens

Nuvarande lydelse

ställe den ersättare som enhgt den meUan ersättarna bestämda ordningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obesatt under återstoden av valperioden.

Har tUl ny ledamot utsetts den som enhgt 11 § andra stycket varit utsedd tUl ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersättare för honom enhgt 11 §. Har mandat besatts med ledamot från annan valkrets än den för vilken den avgångne varit utsedd och blir mandatet ledigt på nytt, skall vid tillämpning av första stycket anses som om mandatet vid valet tilldelats den senast avgångnes valkrets. Ersättare för annan ledamot, som trätt i StäUet för avgången ledamot, är de övriga personer som skuUe ha varit ersättare för den avgångne ledamoten.

Föreslagen lydelse

talman tUl ny ledamot i den avgångnes StäUe den ersättare som enhgt den mellan ersättarna bestämda ordningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obesatt under återstoden av valperioden.

Har tUl ny ledamot utsetts den som enhgt 11 § andra stycket varit utsedd tUl ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersättare för honom enhgt ll §. Har mandatet flyttats från en valkrets till en annan, skall därvid anses ' som om mandatet vid valet tilldelats sistnämnda valkrets. Ersättare för annan ledamot, som trätt i stället för avgången ledamot, är de övriga personer som skulle ha varit ersättare för den avgångne ledamoten.

För utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterhgare sammanräkningar för att besätta de suppleantplatser som varje parti skaU erhålla enhgt beslut som fattats med stöd av 5 a § kommunallagen (1953:753) eller

5 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm. Därvid äger 6 och 10 §§ i detta kapitel motsvarande tUlämpning. Vid tUlämpning av

6 § skall hänsyn dock icke tagas tUl valsedlar som -vid valet av fullmäktige ej deltagit i besättandet av plats.

För utseende av suppleanter för fuUmäktige företages ytterhgare sammanräkningar för att besätta de suppleantplatser som varje parti skah erhålla enligt beslut som fatlats med stöd av 5 a § kommunaUagen (1953:753) eUer 5 § kommunaUagen (1957:50) för Stockholm. Därvid äger 6 § och 10 § tredje stycket i detta kapitel motsvarande tillämpning. Vid tUlämpning av 6 § skaU hänsyn dock icke tagas lUl valsedlar som vid valet av fuUmäktige ej deltagit i besättandet av plats.

1 §

För den som bhvit utsedd tUl ledamot av riksdagen eUer tUl ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom. 1 beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han blivit utsedd för. Bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han utsetts tUl ersättare för och, om flera ersättare utsetts för samma ledamot, ordningen mellan ersättarna.

Som bevis gäUer utdrag ur pro- Som bevis gäUer utdrag ur pro-

förrättning vid vilken ledamoten eller ersättaren bhvit utsedd. Centrala valmyndigheten skall sända avskrift av protokollet till riksdagens talman.

tokoll eller annan handling från tokoll eller annan handhng från

förrättning vid vilken ledamoten eUer ersättaren blivit utsedd. Bevis skall tillställas den som blivit utsedd samt valprövningsnämnden och riksdagens talman.

2§

För den som bhvit utsedd tUl ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till suppleant utfärdar länsstyrelsen genast bevis därom. 1 beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och, i förekommande fall, valkrets för vUken han blivit vald.

Som bevis gäUer utdrag ur pro- Som bevis gäUer utdrag ur pro-

tokoll eller annan handling från tokoU eller annan handling från förrättning vid vilken ledamoten förrättning vid vUken ledamoten

Talan mot beslut, varigenom
centrala valmyndigheten eUer läns
styrelsen faststäUt valutgången, fö
res hos regeringsrätten genom be
svär. Besvärshandlingen skall ges
in till beslutsmyndigheten och va
ra myndighet till hända, om besvä
ren avser val tiU riksdagen, inom
tio dagar och, om besvären avser
val av landstingsmän och kom
munfullmäktige, inom sju dagar
efter det att valet avslutades. Så
snart besvärstiden gått ut, skall
beslutsmyndigheten kungöra

samtiiga besvär som anförts. Avser besvären val till riksdagen, införes kungörelsen i Post- och Inrikes tidningar. Avser besvären annat val, införes kungörelsen i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom

4§

Talan mol beslut, varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av sådan förrättning som avses i 14 kap. 13, 14, 22 eller 23 § föres hos valprövningsnämnden genom besvär.

Besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten och vara myndigheten till hända, om besvären avser riksdagen, inom tio dagar och, om besvären avser landsting eller kommunfullmäktige, inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Har besvärshandling kommit in till valprövningsnämnden före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan kommit in till beslutsmyndigheten först därefter dock ej föranleda att besvären

Nuvarande lydelse

kommunen. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till regeringsrätten. När förklaringstiden gått ut skall beslutsmyndigheten genast sända besvärshandlingarna till regeringsrätten. Beslutsmyndigheten skall därjämte skyndsamt inkomma tUl regeringsrätten med yttrande över besvären.

Föreslagen lydelse

lämnas utan prövning.

Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skall beslutsmyndigheten samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända besvärshandlingarna till valprövningsnämnden. Avser besvären riksdagen, införes kungörelsen i Post- och Inrikes tidningar. Avser besvären landsting eller kommunfullmäktige, införes kungörelsen i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom landstingskommunen respektive kommunen. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in tUl valprövningsnämnden. Beslutsmyndigheten skaU därjämte skyndsamt inkomma tUl valprövningsnämnden med yttrande över besvären.

Besvär över beslut, varigenom har fastställts utgången av val i hela riket av landstingsmän eller kommunfullmäktige, prövas av valprövningsnämnden i den sammansättning denna hade vid tiden för valet.

Prop. 1974:35 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av val, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning eller har vid valet förekommit sådant otillbörligt förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antagas att vad som förekommit har inverkat på valutgången, vid prövning av besvär över valet upphäva detta i den omfattning som behövs och förordna om omval i valkrets. Kan rättelse åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller annan sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden dock i stället för att förordna om omval uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga sådan rättelse.

Har vid förrättning som avses i 14 kap. 13. 14, 22 eller 23 § förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det ej osannolikt att avvikelsen har inverkat på utgången av förrättningen, skall valprövningsnämnden vid prövning av besvär över förrättningen upphäva denna och uppdraga åt beslutsmyndigheten att vidtaga erforderlig rättelse.

Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut icke får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet ej åberopas vid besvär som avses i denna paragraf.

Om talan i samband med besvär över val mot länsstyrelses beslut över anmärkning mot röstlängd eller om rättelse av allmän röstlängd föreskrives i 4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket.

Prop. 1974:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut varigenom någon har utsetts till ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till suppleant länder till efterrättelse utan hinder av att besvär anförts över beslutet. Utses med anledning av besvären annan till ledamot eller suppleant, länder beslutet härom till efterrättelse så snart det val eller den förrättning varigenom han blivit utsedd har avslutats.

Angående verkan av att besvär anförts över beslut genom vilket någon utsetts till ledamot av riksdagen eller till ersättare finns bestämmelser i 3 kap. 11 § regeringsformen.

Bestämmelserna i 13 § förvaltningslagen (1971:290) gäller icke beslut som sägs i denna paragraf.

9§

När valprövningsnämnden avgör ärende enligt denna lag skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande.

Mot valprövningsnämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 4 kap. 7 och 19 §§, 5 kap. 3 och 4 §§ och 13 kap. 6 § i den nya lydelsen samt de nya bestämmelserna i 14 kap. 14 a § och 15 kap. 8 § första stycket en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och, om ej annat följer av punktema 2 och 3, i övrigt den 1 januari 1975.

2. Bestämmelsema i 14 kap. 9-11 §§ och 15 kap. 1 § och 4 § första, andra och tredje styckena i den nya lydelsen samt de nya bestämmelserna i 15 kap. 3, 6 och 7 §§, 8 § andra och tredje styckena och 9 § tiUämpas även före den 1 januari 1975 i fråga om nytt val till riksdagen och beträffande förrättning som gmndas på utgången av sådant val.

3. Bestämmelserna i 4 kap. 2 §, 8 § första stycket, 11 och 12 §§ i sin

Nuvarande lydelse

samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommun i vilken församlingen ingår. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vUken förklaring över besvären skaU ha kommit in till regeringsrätten. När förklaringstiden gått ut, skall länsstyrelsen genast sända besvärshandlingarna till regeringsrätten. Länsstyrelsen skaU därjämte skyndsamt inkomma tUl regeringsrätten med yttrande över besvären.

Föreslagen lydelse

den omständigheten att inlagan kommit in till länsstyrelsen först därefter dock ej föranleda att besvären lämnas utan prövning.

Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skaU länsstyrelsen samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända besvärshandlingarna tUl valprövningsnämnden. Kungörelsen införes i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommun i vilken församlingen ingår. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skaU ha kommit in tUl valprövningsnämnden. Länsstyrelsen skall därjämte skyndsamt inkomma tUl valprövningsnämnden med yttrande över besvären. Den som vill anföra besvär har rätt att hos länsstyrelsen genast erhålla utdrag ur protokoll eller annan handhng över förrättningen.

Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått nitton års ålder senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd. Rösträtten skall enligt närmare bestämmelser i vallagen (1972:620) grundas pä förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före valet.

Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. D en som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Prop. 1974:35 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

KommunfuUmäktige och supp- KommunfuUmäktige och supp-

leanter väljas bland de röstberät- leanter väljas bland dem som upp-tigade, som äro bosatta inom fyller villkoren för rösträtt, kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas till kommunfullmäktig eller suppleant.

Landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse samt i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vUken såsom föredragande hos kommunstyrelsen eller eljest på grund av sina tjänste-åhgganden intager den ledande ställningen inom kommunens samfäUda förvaltning, må icke utses tUl kommunfuUmäktige eller suppleanter.

Kommer kommunfullmäktig eller suppleant efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara kommunfuUmäklig eUer suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vUket godkännes av kommunfullmäktige.

9§'

För val av kommunfuUmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om i kommunen finnas flera än 40 000 invånare eUer för kommunen skola utses minst 51 fullmäktige. Överstiger folkmängden i kommun 10 000, må valkretsindelning, där så befinnes lämphgt, företagas också i annat faU än nu sagts. Annan kommun må ej indelas i valkretsar, såframt icke tUl följd av kommunens särskUt betydande utsträckning eller liknande förhållanden synnerliga skäl föreligga därtUl. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att utse minst tio kommunfuUmäktige med tillämpning av vad i följande stycke sägs; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till oUka valkretsar; att varje valkrets om möjligt utformas sä, all den kan omslutas med en sammanhängande gränshnje; saml alt antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskUda valkretsarna i den mån det utan olägenhet kan ske.

1 varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en kommunfullmäktig för varje fullt tal, motsvarande det som erhåUes, då kommunens för samma år i mantalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fullmäktige för hela kommunen. Därest det antal fullmäktige, som med tUlämpning av denna regel skall utses, icke uppgår tUl det för kommunen bestämda antalet, skola för ernående av detta antal de

3 Senaste lydelse 1971:657.

valkretsar, vUkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt den angivna regeln äro bestämmande för fuUmäktiges antal inom valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter överskottens storlek välja ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen hka för två eUer flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfuUmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framstäUning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tUlfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skaU meddelas senast två månader före ingången av del kalenderår, under vUket beslutet skall träda i tUlämpning. Del antal fuUmäktige, varje valkrets skall utse, faststäUes av länsstyrelsen del år, då valet skall äga rum, före april månads utgång med gUtighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fuUmäktige, som kretsen äger utse enligl i tredje stycket angivna gmnder, icke liU tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, hkväl bestämmas liU tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut om Mol länsstyrelsens beslut enligt

indelning i valkretsar föres talan denna paragraf föres talan hos

hos regeringsrätten genom besvär.

valprövningsnämnden genom besvär. Mot valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

10 §"

Till efterrättelse vid val skaU finnas röstlängd. Rösträtten skall enligt närmare bestämmelser i vallagen (1972:620) grundas på förhåUandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före valet.

Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Prop. 1974:35 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommer kommunfullmäktig eUer suppleant efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sill uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag alt vara kommunfuUmäklig eUer suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vUket godkännes av kommunfuUmäktige.

9 §3

För val av kommunfullmäktige skaU kommunen indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att utse minst tio kommunfullmäktige med tiUämpning av vad i följande stycke sägs; alt varje valkrets skaU kunna omslutas med en sammanhängande gränshnje; all territoriell församling, där så kan ske, lämnas odelad och icke i något faU delas på flera än tvä kretsar; samt att antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskUda valkretsarna i den mån del utan olägenhet kan ske.

1 varje valkrets väljes, efter kretsens i manlalslängden upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en kommunfuUmäklig för varje fiUlt tal, motsvarande del som erhåUes, då kommunens för samma år i manlalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fuUmäktige för hela kommunen. Därest det antal fullmäktige, som med tUlämpning av denna regel skall utses, icke uppgår tUl det för kommunen bestämda antalet, skola för ernående av detta antal de valkretsar, vUkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt den angivna regeln äro bestämmande för fuUmäktiges antal inom valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter överskottens storiek välja ytterhgare en fuUmäktig. Äro överskollslalen hka för två eller flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfuUmäktige göra framstäUning hos länsstyrelsen. Utan föregående framstäUning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tillfäUe beretts kommunfuUmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om mdelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av del kalenderår, under vUket beslutet skaU träda i tUlämpning. Del antal fuUmäktige, varje valkrets skaU utse, faststäUes av länsstyrelsen det år, då valet skaU äga mm, före april månads utgång med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i Iredje stycket angivna grunder, icke tiU tio, skaU antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas lUl tio; och skaU i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val. 3 Senaste lydelse 1971:658.

8§

Landstingsmän och suppleanter väljas bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt.

Landstingsmän och suppleanter väljas bland de röstberättigade, som äro bosatta inom landstingskommunen. Den som är omyndig kan ej väljas till landstingsman eller suppleant.

Landshövding och avdelningschef vid länsstyrelse samt i landstingskommunens tjänst anstäUd landstingsdirektör eUer motsvarande befattningshavare må icke utses liU landstingsman eUer suppleant.

Kommer landstingsman eller suppleant efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara landstingsman eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av landstinget.

18 §'

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter tiUkommer envar inom församlingen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter tUlkommer envar inom församhngen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som uppnått nitton års ålder senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i icke-terrilorieU församling äger ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter i annan församling.

TiU efterrättelse vid val av kyr- Fråga huruvida rösträtt enligt

kofullmäktige och suppleanter gäl- denna paragraf föreligger avgöres ler samma röstlängd som vid val på grundval av en före valet upp-enligt vallagen (1972:620). Röst- rättad röstlängd. Samma röstlängd rätten skall enligt närmare bestäm- som vid val eiUigt vallagen melser i vallagen och lagen (1972: (1972:620) gäller lUl efterrättelse. 704) om kyrkofullmäktigeval grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före valet.

10 §

lingen. Dén som är omyndig kan ej välfas tiU fullmäktig eller suppleant.

Landshövding, länsöverdirektör, avdelningschef vid länsstyrelse och biskop må icke utses tUl kyrkofullmäktige eUer suppleanter.

Kommer kyrkofuUmäktig eller suppleant efter valet i den stäUning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag alt vara kyrkofuUmäktig eUer suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vUket godkännes av fuUmäktige.

12 §

3 mom. Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, fuUmäktige göra framstäUning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tiUfäUe beretts fuUmäktige all avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under vUket beslutet skaU träda i tUlämpning. Det antal fuUmäktige, varie valkrets skall utse, fastställes av länsstyrelsen det år, då valet skall äga mm, före aprU månads utgång med gUtighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fuUmäktige, som kretsen äger utse enligt i 2 mom. andra stycket angivna gmnder, icke till tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fuUmäktige i övriga kretsar, hkväl bestämmas tUl tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mol länsstyrelsens beslut om Mot länsstyrelsens beslut enligt

indelning i valkretsar föres talan denna paragraf föres talan hos hos regeringsrätten genom besvär. valprövningsnämnden genom besvär. Mot valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

13 §'

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelsema i 9 § första stycket i sin nya lydelse skall dock tUlämpas först när röstlängd upprättas år 1975.

7 Förslag tiU

Lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna

Härigenom förordnas att lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna skaU upphöra att gäUa vid utgången av år 1974 eller den dag dessförinnan då, efter nytt val tUl riksdagen, den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

8 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Härigenom förordnas att 4, 6-12 och 14 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd tUl pohtiska partier skall ha nedan angivna lydelse.

Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår avtrappat grundstöd för de tre därpå följande kalenderåren, första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med 25 procent av ett helt gmndstöd. Är 6 eUer 7 § tUlämplig, gäller dock i stället bestämmelserna där, om de skuUe medföra ett högre grundstöd.

Har parti vid val tiU riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåUer partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgär avtrappat grundstöd för de tre därpå följande åren, första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt gmndstöd och tredje året med 25 procent av ett helt grundstöd. Är 6 eller 7 § tUlämplig, gäller dock i stäUet bestämmelsema där, om de skulle medföra ett högre grundstöd.

Ansökan om stöd enligt denna lag göres skriftligen varje år hos riksgäldskontoret. Ansökan bör göras före utgången av januari

14 §

Ansökan om stöd enligt denna lag göres skrifthgen varje år hos riksgäldskonlorel. Ansökan bör göras före utgången av oktober.

Partistöd och kanshstöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt och med hela sina belopp. Utbetalningen göres av riksgäldskontoret inom en månad efter det all ansökan gjorts. Utbetalningen sker lUl respektive partis riksorganisation. På begäran av parti kan dock kanshstödel eUer del därav betalas tiU riksdagsgruppens kansU.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser tiUämpas aUtjämt för tiden liU och med den 14 oktober 1975. Därvid iakttages att

a) annat stöd, avseende kalenderåret 1975, än som sägs i 10 § faststäUes tUl fem sjättedelar av vad som skuUe ha utgått för hela året,

b) grundstöd enligt 10 § beräknas endast för tiden till och med den 14 oktober 1975,

c) parti ej kan få högre belopp i grundstöd, avseende kalenderåret 1975, än som motsvarar fem sjättedelar av helt grundstöd.

Prop. 1974:35 33

d) vad som sägs om nyval i 4 och 10 §§ i den äldre lydelsen skaU gälla också beträffande extra val.

3. Vid tiUämpningen av 4 § i den nya lydelsen skaU som extra val anses också nyval.

4. Det år som räknas från och med den 15 oktober 1975 skall vid tiUämpningen av 3 och 9 §§ anses som det tredje året efter det ordinarie valet 1973. Samma år skaU vid tiUämpningen av 9 § anses som det andra efter ett nyval som äger mm under år 1974 före den 15 oktober och som det första efter ett nyval eller ett extra val som äger mm senare.

9 Förslag till

Lag om upphävande av det av riksens ständer faststäUda, av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande avgivas

Härigenom förordnas att det av riksens ständer fastställda, av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande avgivas skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

10 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken'

dels att 38 kap. 13 § skall upphöra att gälla,

dels att i 2 kap. 5 och 5 a §§, 5 kap, 5 §, 17 kap. I §, 19 kap. 4, 12 och 16 §§, 20 kap. 12-14 §§, 21 kap. 20 §, 22 kap. 14 och 16 §§, 37 kap. 1-4 §§ samt 38 kap. 1 § ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 18 kap. 1, 2 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

1 §

Den som, med uppsåt alt stats- Den som, med uppsåt att stats-

skicket skall med vapenmakt eller skicket skall med vapenmakt eUer

Senaste lydelse av 2 kap. 5 a§ 1972:812 5 kap. 5 § 1970:225 19 kap. 16 § 1970:225 21 kap. 20 § 1972:362 37 kap. 1 och 2 §§ 1966:188.

Prop. 1974:35 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

främmande makt eUer bringas i beroende av sådan makt eller att del av
riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för
uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i
tio år eller på livstid eUer, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio är.
Om någon, med uppsåt att Om någon, med uppsåt att

åtgärd eUer beslut av Konungen, åtgärd eUer beslut av statschefen,
riksdagen eller högsta domar- regeringen, riksdagen eller högsta
makten skall med utländskt bi- domarmakten skaU med utländskt
stånd framtvingas eller hindras, bistånd framtvingas eller hindras,
företager handling som innebär företager handhng som innebär
fara därför, dömes ock för högför- fara därför, dömes ock för högför
räderi, räderi.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Vid tUlämpningen av 20 kap. 12 § i den nya lydelsen skaU med allmänna kassor, verk eUer andra inrättningar eller stiftelser som är stadfästade av regeringen jämställas inrättningar och stiftelser av angivet slag som före nyssnämnda tidpunkt har blivit stadfästade av Konungen.

11 Förslag tm

Lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement

och statsråd utan departement

Härigenom förordnas att lagen (1973:973) om antalet stalsdeparte-ment och statsråd utan departement skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

12 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handhngar'

dels att i 3, 4, 7, 10-12, 16, 20, 21, 26, 27, 30, 32, 34,34 a, 37 och 38 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Vad i 2—36 §§ stadgas om handhngars hemlighåUande har ej avseende å ovan omförmälda protokoU.

/ statsrådet förda protokoll i ärenden vilka angå rikets förhållande tUl främmande makt, så ock protokoll i kommandomål, må icke utan Konungens tUlstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokoUels datum.

Andra i statsrådet förda protokoU än i första stycket sägs må ej utan Konungens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets datum; Konungen obetagel att förordna, att sådant protokoll ej må utlämnas förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Protokoll i regeringsärenden, vilka angå rikels förhållande till främmande makt eller vilka gälla försvarsmakten och avgöras av departementschef, må icke utan regeringens tillstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokoUels datum.

Andra protokoU i regeringsärenden än i första stycket sägs må ej ulan regeringens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets datum; regeringen obetaget att förordna, att sådant protokoll ej må utlämnas förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Riksdagens kamrars protokoll vid sammanträden inom lyckta dörrar enligt 56 § riksdagsordningen må ej utan Konungens och kammarens tUlstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Sammanträder kammare i annat fall än i första stycket sägs inom lyckta dörrar, äger kammaren besluta, att därvid fört protokoll ej må utan kammarens tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst femtio år, förflutit från protokollets datum.

Konstitutionsutskottets handlingar rörande granskning av statsrådsprotokoll och protokoll i kommandomål må ej utan utskottets tiUstånd utlämnas innan protokoUen få offentliggöras.

SkaU enUgt 2 kap. 4 § riksdagsordningen iakttagas tystnad i fråga om vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar med riksdagens kammare, må protokoU häröver ej utan riksdagens tUlstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokoUels datum.

Konstitutionsutskottets handlingar rörande granskning av protokoll i regeringsärenden må ej utan utskottets tillstånd utlämnas innan protokoUen få offentliggöras.

Prop. 1974:35 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ skall tillämpas i sin äldre lydelse även efter ingången av år 1975 i fråga om protokoll som har upprättats dessförinnan. Fråga om tillstånd att utlämna protokoll prövas dock av regeringen i fall som sägs i 1 § och av riksdagen i fall som sägs i 2 § första och andra styckena.

13 Förslag till

Lag om riksgäldskontoret

Härigenom förordnas följande.

1 § De uppgifter som avses i 9 kap. 10 § andra stycket regeringsformen ombesörjes under riksdagen av riksgäldskontoret.

2 § Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige. Dessa väljes av riksdagen för riksdagens valperiod. Endast den som är myndig kan vara fullmäktig. Statsråd får ej vara fullmäktig.

Riksdagen väljer en av fuUmäktige att vara ordförande.

Fullmäktige får icke utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde som håUes när riket tiU någon del är ockuperat skall minst tre fullmäktige vara närvarande.

3 § Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild frän
sitt uppdrag.

Åtal mot fullmäktig för brott, begånget i utövningen av hans uppdrag, får beslutas endast av finansutskottet.

Om revision av riksgäldskontoret föreskrives särskUt.

4 § Om riksgäldsdirektör, om riksgäldskontorets organisation i övrigt och om dess verksamhet ges bestämmelser i lag med reglemente för kontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Angående val av fuUmäktige gäUer punkt 4 första stycket övergångsbestämmelsema till den nya riksdagsordningen.

Befogenheten att åtala brott av fuUmäktig bedöms efter äldre lag om, när brottet begicks, för åtal gäUde fömtsättning som ej har upptagits i förevarande lag.

4 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

Prop. 1974:35 38

14 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1934:437) för Sveriges riksbank'

dels att 9, 11 och 23 §§ skaU upphöra att gälla,

dels all i 8 och 33 §§ ordet "Konungen" i ohka böjningsformer skaU bytas ul mol "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 1, 2, 6, 10, 13, 17, 25, 27, 28, 30-32 och 38 §§ saml rubriken tUl 1 kap. skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 KAP. Om riksdagens garanti och 1 K k?. Inledande bestämmelser
verksamhetens föremål

1§

Sveriges riksbank är enligt § 72 Sveriges riksbank är enligt 9

regeringsformen ställd under riks- kap. 12 § regeringsformen myn-

dagens garanti dighet under riksdagen.

2§

Riksbanken, som enhgt vad, . Riksbanken, som enligt 9 kap.

därom är särskilt stadgat, är ensam 13 § regeringsformen ensam har berättigad utgiva banksedlar, dri- rätt att utgiva sedlar, driver bank-ver bankrörelse enligt denna lag. rörelse enhgt denna lag.

Därjämte må riksbanken å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstUlverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än den, som enhgt denna lag är riksbanken uttryckhgen medgiven.

6§

Av riksbanken utgivna sedlar Av riksbanken utgivna sedlar

skola, enligt vad i § 72 regerings- skola utgöra lagligt belalnings-formen stadgas, utgöra laghgt be- medel, talningsmedel / riket och av riksbanken inlösas efter deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.

' Senaste lydelse av 8 § 1938:308.

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens metalliska kassa motsvaras av följande tUlgångar samman-träknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stads-hypotekskassas obhgationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enUgt 11 § inräknas i metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller
utom riket;

e) hos bank eUer bankir på
utrikes ort i räkning innestående,
inom sex månader till betalning
förfallna medel, efter avdrag av
riksbankens skuld i dylik räkning;

f) medel utlånade pä bestämd
tid av högst tre månader eller med
högst samma uppsägningstid mot
säkerhet av sådana statspapper
och obligationer, som omföfmälas
under a) och bj, samt, intill ett
belopp av etthundra miljoner kro
nor, mot annan säkerhet;

g) tUlgodohavande på grund av
insats i eller utlåning till Interna
tionella valutafonden.

Riksbankens utelöpande sedlar skola motsvaras av följande tUlgångar sammanräknade:

aj guldmynt och omyntat guld;

b) lätt säljbara statspapper;

c) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stads-hypolekskassas obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs;

d) växlar, betalbara inom eller
utom riket;

e) hos bank eller bankir på
utrikes ort i räkning innestående,
inom sex månader lUl betalning
förfallna medel, efter avdrag av
riksbankens skuld i dyhk räkning;

f) medel utlånade på bestämd
tid av högst tre månader eller med
högst samma uppsägningstid mol
säkerhet av sådana statspapper
och obhgationer, som omförmälas
under bj och c), samt, intill ett
belopp av etthundra miljoner kro
nor, mot annan säkerhet;

g) tillgodohavande på grund av
insats i eller utlåning tiU Interna
tioneUa valutafonden.

Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering av växlar, som förfalla tUl betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse tUl återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot pant av obhgationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun och annan därmed jämförlig samfällighet må, på ovan stadgade återbe-talningsviUkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse tiU återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening med panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller upplåtits i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar hos tredje man, vilken förbundit sig att håUa dem eller deras värde riksbanken tiUhanda, för så vitt

Riksbanken mä driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering av växlar, som förfalla lUl betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun och annan därmed jämförlig samfäUig-het må, på ovan stadgade återbe-lalningsviUkor, kunna erhåUa lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening med panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller upplåtits i varor satta i förvar hos tredje man, vUken förbundit sig att håUa dem eller deras värde riksbanken tUlhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eller

Riksbanken får dessutom bevilja Sveriges Investeringsbank Aktiebolag kredit i checkräkning, intUl elt belopp av tvåhundra miljoner kronor, utan annan säkerhet än bolagets egen förbindelse.

Nuvarande lydelse

den, som utfärdat beviset eUer åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;

d) bevUjande på högst tolv månader av kredit i checkräkning mol pant av svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypo-tekskassas obhgationer eller, intUl ett belopp av femton miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Föreslagen lydelse

åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv månader av kredit i checkräkning mot pant av svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypo-lekskassas obhgationer eUer, intill ett belopp av femlon miljoner kronor, mot annan säkerhet.

25 §

Riksbanken må förvärva sådana fastigheter, som äro avsedda för inrymmande av riksbankens kontor samt för Iryckerirörelsen och papperstillverkningen.

Därjämte må riksbanken, till skyddande av fordran, å offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen ulmätt eUer pantsatt, så ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eUer annan egendom, dock skaU sådan egendom åter avyttras, när så prövas lämphgt och, i varie faU, när det kan ske utan förlust.

Därjämte må riksbanken, tiU skyddande av fordran, å offenlUg auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, dock skall sådan egendom åter avyttras, när så prövas lämpligt och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

FuUmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emoltaga föreskrifter av någon annan än riksdagen; och äro fuUmäktige för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess finansutskott och revisorer aUena redo skyldiga.

FuUmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emoltaga föreskrifter av någon annan än riksdagen och dess finansutskott i de fall nämnda utskott äger att sådana å riksdagens vägnar meddela; och äro fuUmäktige för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eUer dess finansutskott och revisorer allena redo skyldiga.

I fråga om ansvarsfrihet för fuUmäktige beslutar riksdagen.

Om ansvarighet för fuUmäktig och för den av fullmäktige utsedde suppleanten för chefen för riksbanken är särskUt stadgat.

38 §

Prop. 1974:35 44

15 Förslag tUl

Lag om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande av fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållandeii

Härigenom förordnas att lagen (1957:685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskonlorel tiUkommande befogenheter under krigsförhållanden skall upphöra alt gäUa vid utgången av år 1974.

16 Förslag till

Lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Härigenom förordnas all ansvarighetslagen (1936:324) för fuUmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskonlorel m. fl. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

17 Förslag tUl

Lag om upphävande av lägen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om

riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken

Härigenom förordnas att lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken skall upphöra alt gälla vid utgången av är 1974.

18 Förslag tiU

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken' dels alt i 1 kap. 1, 5och 10§§, 2 kap. 4-7 §§, 4 kap. 1 och 4 §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 1, 9, 10 och 13 §§,7 kap. 1-3 §§, 8 kap. 1 §, 12 kap. 3

' Senaste lydelse av 23 kap. 24 § 1969:588

1 kap. 1 § 1969:244 28 kap. 14 § 1964:166

1 kap. 5 § 1969:244 30 kap. 7 § 1973:240

1 kap. 10 § 1969:244 30 kap. 14 § 1969:101 (jfr 1969:102)

4 kap. 1 § 1973:240 31 kap. 1 § 1972:430

5 kap. 6 § 1968:193 36 kap. 24 § 1966:61

6 kap. 1 § 1964:166 45 kap. 18 § 1969:101 (jfr 1969:102) 6kap. 9 § 1958:8 48 kap. 1 § 1968:193

7 kap. 1-3 §§ 1947.616 48 kap. 4 § 1968:193
12 kap. 3 § 1956:230 48 kap. 8 § 1968:193

18 kap. 8 § 1973:240 48 kap. 9 § 1968:193

19 kap. 2 § 1957:299 48 kap. 11 § 1968:193 (jfr 1969:505)

20 kap. 7 I 1971:240 48 kap. 14 § 1968:193

21 kap. 10 § 1972:430 48 kap, 20 § 1968:193.

Prop. 1974:35 45

och 10 §§, 17 kap. 8 §, 18 kap. 8 §, 19 kap. 2 §, 20 kap. 7 §, 21 kap. 10 §, 23 kap. 24 §, 28 kap. 14 §, 30 kap. 7 och 14 §§, 31 kap. 1 §, 36 kap.24 och 25 §§,40 kap. 18 §,45 kap. 18 § samt 48 kap. 1,4,8,9, 11, 14 och 20 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1-4 och 6 §§, 4 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 20 kap. 10 §,22 kap. 8 § och 23 kap. 22 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §2

Hovrätt tiUkommer att som Hovrätt tillkommer att som
första domstol upptaga mål om första domstol upptaga mål om
ansvar eller enskUt anspråk på ansvar eher enskUt anspråk på
gmnd av ämbetsbrott, som avses i gmnd av brott som i utövningen
20 kap. 1-4 §§ brottsbalken, av av tjänsten eUer uppdraget begåtts
domare i aUmän underrätt eUer av domare i aUmän underrätt eUer
krigsrätt eller av konkursdomare, krigsrätt eUer av konkursdomare,
inskrivningsdomare eller annan inskrivningsdomare eller annan
som vid inskrivningsmyndighet som vid inskrivningsmyndighet
har förordnals att handlägga in- har förordnats att handlägga in
skrivningsärende, skrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vUka så föreskrives i lag.

3 kap.

1 §

Konungens domsrätt utövas, på Högsta domstolen är överrätt i

sätt regeringsformen stadgar, av mål, som fullföljas från hovrätt, högsta domstolen.

Högsta domstolen är överrätt i mål som fuUföljas från hovrätt.

Att i högsta domstolen talan i visst fall må föras mol beslut av advokatsamfundets slyrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8 kap. 8§.

3§'

Högsta domstolen tillkommer Högsta domstolen tUlkommer

att som första domstol upptaga att som första domstol upptaga

Senaste lydelse 1971:1060. Senaste lydelse 1963:149. "* Senaste lydelse 1972:218.

Nuvarande lydelse

mål om ansvar eller enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. I -4 §§ brottsbalken, av justitiekanslern, riksåklagaren eUer den som utövar något av dessa ämbeten eUer av hovrätlsdomare eller revisionssekreterare.

Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Föreslagen lydelse

mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern, riksåklagaren eUer den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller revisionssekreterare.

Högsta domstolen tillkommer vidare att som första domstol pröva fråga huruvida justitieråd eller regeringsråd skall skiljas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

4§'

Högsta domstolen utgöres av
högst tjugotvå justitieråd.

Konungen förordnar ett av justi-tieråden att vara domstolens ordförande.

Högsta domstolen utgöres av tjugotvå justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. Justitieråden skola vara lagfarna. De fä icke inneha eller utöva annat ämbete.

Regeringen förordnar ett av

justitieråden att vara domstolens

ordförande.

Högsta domstolen skaU vara delad i två eller flera avdelningar.

Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som högsta domstolen

Högsta domstolens ordförande är liUika ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är del justitieråd som regeringen förordnar.

handlägger.

Högsta domstolens ordförande är tUlika ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som Konungen förordnar.

Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss lidsperiod enligl grunder som högsta domstolen beslutar.

Senaste lydelse 1972:147.

1 kap.

4§«

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eUer distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskUt anspråk pä grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1-4 §§ brottsbalken, av statstjänsteman, som ej är underkastad disciphnär bestraffning, av ledamot av domstol eUer central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är statstjänsle-

Riksåklagaren är dock aUmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mäl om ansvar eUer enskilt anspråk på gmnd av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statstjänsteman, som ej är underkastad disciphnär bestraffning, av ledamot av domstol eller central statlig förvaltningsmyndighet, som ej är stat.s-

Prop. 1974:35 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

undersökning erforderhg i mål om undersökning erforderhg i mål om

ämbetsbrott, som avses i 3 kap. brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7

3 § och 7 kap. 4 § andra stycket, kap. 4 § andra stycket, med mind-

med mindre arUedning förekom- re anledning förekommer tUl ådö-

mer tiU ådömande av annan på- mande av annan påföhd än böter

följd än böter eller suspension. eUer suspension.

ViU åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning
eiUigt detta kapitel ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

19 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att övergångsbestämmelsema tiU lagen (1972: 147) om ändring i rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. TiU följd härav skah 24 § regeringsformen, som enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen' skall upphöra att gälla men skall tillämpas intUl dess Konungen och riksdagen bestämmer annat, icke tillämpas efter utgången av juni 1972.

Genom lagen upphäves lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Högsta domstolen får bestå av fler än tjugotvå justitieråd till dess antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

Bestämmelserna i 33 kap. 7 § första och tredje styckena rättegångsbalken om delgivning med ombud gäller även sådant ombud som enligt paragrafens äldre lydelse har anmälts hos nedre justitierevisionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

20 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 28 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Öppet brev om utfärdandet av kungörelsen uppläst i riksdagen den 17 februari 1971.

lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada, med iakttagande av att svaranden har att framställa yrkande, varom i 1 § nämnda lag sägs, inom tid, som i 34 kap. 2 § nya rättegångsbalken stadgas; samt

Ulan hinder av nya rättegångsbalken eller vad i denna lag förordnats skola alltjämt anses som gällande

lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada, med iakttagande av att svaranden har att framställa yrkande, varom i 1 § nämnda lag sägs, inom lid, som i 34 kap. 2 § nya rättegångsbalken stadgas;

2 och 3 §§ lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken;

lagen den 3 februari 1911 angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga om vittnesmåls avläggande;

kungl. cirkuläret den 24 augusti 1915 tiU samUiga underdomstolar och överexekutorer i riket angående utredning i vissa fall om värdet av tvisteföremål; samt

lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

21 Förslag tiU

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom förordnas att 3 kap. 7 och 10 §§ skadeståndslagen (1972:207) skall ha nedan angivna lydelse.

' Senaste lydel.sc 1965:586.

Talan om ersättning enhgt 2 § med anledning av dom eUer beslut av hovrätt, allmän underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eUer 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på gmnd av ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gäUer i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagmm i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen statsrådet, riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten väckes i högsta domstolen.

Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten, hovrätt, aUmän underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol som enligl 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upplaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eUer beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta domstolen.

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be
slut,

2. besvär över annat beslut i
förvaltningsärende som enhgt lag
eller av riksdagen beslutad författ
ning anföres hos domstolen.

3. mål som avses i 20 § lagen (1936:567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet alt pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestiimmelser i 19 § regeringsformen.

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291},

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enhgt lag eUer av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos domstolen,

3. mål som avses i 20 § lagen (1936:567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och ålerstäUande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen.

Regeringsrätten är delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna är hka behöriga att upptaga mål som regeringsrätten handlägger.

Regeringsrättens ordförande är ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det regeringsråd som Konungen förordnar.

Om avdelnings sammansättning vid prövning av mål finns bestämmelser i regeringsformen. Vid behandhng av fråga om prövnings-tUlstånd skaU tre regeringsråd deltaga.

Regeringsrättens ordförande är ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är del regeringsråd som regeringen förordnar.

På avdelning dömer fem regeringsråd. Regeringsrätten är dock domför med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Vid behandhng av fråga om prövnings-tUlslånd skaU tre regeringsråd deltaga.

Övergångsbestämmelserna'

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, lagen (1967:64) om tillfälhg ökning av regeringsrådens antal och lagen (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens organ skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1909:38 S.3) om Kungl. Maj:ls regeringsrätt, lagen (1967:64) om tiUfähig ökning av regeringsrådens antal och lagen (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens organ Skall upphöra att gälla. Konungen får dock besluta att kammarrätten i Göteborg ej skall finnas förrän från och med den senare dag Konungen bestämmer.

Äldre bestämmeler gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut Som meddelats före ikraftträdandet. Besvär över beslut, som enhgt äldre bestämmelser anföres hos kammarrätten, skall efter ikraftträdandet prövas av kammarrätten i Stockholm. Konungen får dock bestämma att sådana besvär över beslut av myndighet inom domkretsen för kammarrätten i Göteborg skall prövas av denna kammarrätt.

Regeringsrätten får bestå av fler än aderton regeringsråd till dess antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

' Senaste lydelse 1971:1198. 5 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

Lagrådet utgöres av en ordinarie och högst två extra avdelningar. Extra avdelning träder i tjänst endast när Konungen förordnat därom. Sådant förordnande må meddelas, när arbetsbördan i lagrådet kan antagas bli särskilt betungande. Konungen bestämmer, när extra avdelnings tjänstgöring skall upphöra.

När extra avdelning tjänstgör, fördelas ärendena mellan lagrådets avdelningar på sätt dessa samfäUl bestämma.

Lagrådet utgöres av en ordinarie och högst två extra avdelningar. / varje avdelning skola tjänstgöra tre justitieråd och ett regeringsråd. Regeringen äger dock förordna annan lagfaren person att tjänstgöra i avdelning av lagrådet i stället för ett av justitieråden. Om det finnes erforderligt, äger regeringen utse ytterligare en person att deltaga i behandlingen av visst ärende, vars bedömande kräver särskild fackkunskap.

Extra avdelning träder i tjänst endast när regeringen förordnat därom. Sådant förordnande må meddelas, när arbetsbördan i lagrådet kan antagas bli särskilt betungande. Regeringen bestämmer, när extra avdelnings tjänstgöring skall upphöra. När extra avdelning tjänstgör, fördelas ärendena mellan lagrådets avdelningar på sätt dessa samfällt bestämma.

Prop. 1974:35 55

24 Förslag tUl

Lag om handläggningen av nådeärenden

Härigenom förordnas följande.

1 § Nådeärenden prövas av regeringen i enlighet med vad som föreskrives i 11 kap. 13 § första stycket regeringsformen.

2 § Regeringen kan omedelbart avslå ansökan om nåd, om skäl till bifall uppenbarhgen saknas. 1 annat faU skall regeringen, innan den avgör nådeärende, inhämta yttrande från högsta domstolen eller, när fråga är om mål i vUket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är sista instans, från regeringsrätten. Den domstol som skaU avgiva sådant yttrande är därvid beslutför med tre ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

25 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1956:618) om aUmänna sammankomster'

dels att i 2 och 13 §§ ordet "Konungen" i ohka böjningsformer skah bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels alt 3 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Utan tUlstånd av polismyndigheten mä allmän sammankomst ej hållas ä gata, torg, park eller annan plats, som enligt faststäUd stadsplan eUer byggnadsplan utgör aUmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, å sådan del av hamnområde som är tUlgänglig för allmänheten eller å allmän väg eller annat område som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel.

Vid prövning huruvida tillstånd Tillstånd får vägras endast om

bör meddelas, skall beaktas vikten det är nödvändigt med hänsyn till ur allmän synpunkt av att försam- trafik eller allmän ordning. Ungsfriheten upprätthålles.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 § en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk förfaltningssamhng, och i övrigt den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse av 13 § 1971:615.

Prop. 1974:35 56

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU'

dels att i 2, 4, 5, 29, 32 och 38 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skaU bytas ul mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 28 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Ulskrivningsnämnd beslår av Ulskrivningsnämnd består av

lagfaren ordförande som bör vara lagfaren ordförande som är eller
eller ha varit innehavare av ordi- varit innehavare av ordinarie do-
narie domarljänsl, en läkare som martjänsl, en läkare som bör vara
bör vara särskilt kunnig i psykiatri särskUt kunnig i psykiatri och en
och en person med erfarenhet i person med erfarenhet i allmänna
allmänna värv. värv.

Psykiatriska nämnden beslår av lagfaren ordförande som är eller varit innehavare av ordinarie domarljänsl, två läkare som äro särskilt kunniga i psykiatri och två personer med erfarenhet i allmänna värv.

För ledamot av ulskrivningsnämnd eUer psykiatriska nämnden finnas en eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gälla även suppleant.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda*'

dels alt i 6, 8, 10, 13, 16, 18, 20, 50 och 59 §§ ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "regeringen" i motsvarande form,

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 4 § 1971:638 32 § 1973:129 38 § 1969:212. Senaste lydelse av 10 § 1971:639 20 § 1973:130 50 § 1971:639.

Prop. 1974:35 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Beslutsnämnd består av lag-           Beslulsnämnd beslår av lag
faren ordförande som bör vara faren ordförande som är eller varit
eUer ha varit innehavare av ordi- innehavare av ordinarie domar-
narie domarljänsl samt ytterligare tjänst samt ytterligare två eUer
två eller fyra ledamöter, som skaU fyra ledamöter, som skaU vara
vara ledamöter eller suppleanter i ledamöter eUer suppleanter i sty-
styrelsen för omsorger om psy- relsen för omsorger om psykiskt
kiskl utvecklingsstörda, om   utveckhngsstörda, om regeringen
Konungen ej medger annat. Sär- ej medger annat. Särskolchef,
skolchef, vårdchef eller överiäkare vårdchef eUer överiäkare hos sty-
hos styrelsen för omsorger om relsen för omsorger om psykiskt
psykiskt utvecklinsstörda får ej utvecklingsstörda får ej vara leda
vara ledamot av nämnden.                             mot av nämnden.

För ledamot av beslutsnämnd finnes en eUer flera suppleanter.

Vid hinder för både ordförande och suppleant för honom kan tUlfällig ersättare utses.

Bestämmelsema om ledamot gäller även suppleant och tillfäUig
ersättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

28 Förslag tiU

Lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231)

Härigenom förordnas i fråga om smittskyddslagen (1968:231) dels att i 4, 11, 30-32 och 34 §§ ordet "Konungen" i ohka böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form, dels att 7, 14, 21 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§i

Lider någon av aUmänfarlig sjukdom eller för han smitta därav är han skyldig att efter beslut av distriktsläkare, stadsläkare eller motsvarande läkare låta intaga sig för vård på sådant sjukhus eUer sådan tUlfäUig sjukvårdslokal som avses i sjukvårdslagen eller som drives av staten, om han med hänsyn liU faran för smittans spridning icke kan behandlas i öppen vård.

Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare som avses i första stycket meddela erforderliga föreskrifter om isolering och om inskränkning i hans verksamhet.

'Senaste lydelse 1972:667.

Vad i första och andra styckena sägs gäller även den som av läkare misstankes hda av allmänfarUg sjukdom eUer föra smitta därav.

Beslut av läkare enligt denna
paragraf skall underställas hälso
vårdsnämnden, om det begäres av
den beslutet rör. Denne skah av
läkaren upplysas om sin rätt tUl
sådan prövning. Läkarens beslut
länder tiU efterrättelse lUl dess
hälsovårdsnämnden förordnar

annorlunda. Nämnden får också självmant pröva beslut som läkare meddelat enhgt denna paragraf.

Beslut av läkare enligt denna paragraf skaU underställas hälsovårdsnämnden såvitt gäller föreskrifter i samband med behandling i öppen vård och länsrätten såvitt gäller intagning på sjukvårdsanstalt, om det begäres av den beslutet rör. Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sådan prövning. Läkarens beslut länder tUl efterrättelse tUl dess hälsovårdsnämnden eller länsrätten förordnar annorlunda. Hälsovårdsnämnden får självmant pröva beslut som läkare meddelat enligt denna paragraf.

Underlåter någon att följa anmaning enhgt 13 § kan länsstyrelsen i det län där han vistas besluta att han skaU instäUas hos läkare för undersökning eller behandhng eUer, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida smitta, att han skaU intagas på sjukhus som avses i 13 §. Kan det skäligen antagas, att anmaning icke skuUe efterföljas, får sådant beslut meddelas utan att anmaning skett.

Om länsstyrelsens beslut icke kan avvaktas utan fara, kan länsläkaren meddela beslut som avses i första stycket. Sådant beslut skall omedelbart underställas länsstyrelsens prövning men länder tUl efterrättelse tiU dess länsstyrelsen förordnar annorlunda.

Underlåter någon att följa anmaning enligt 13 § kan länsstyrelsen i det län där han vistas besluta att han skaU instäUas hos läkare för undersökning eller behandhng eUer, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida smitta, länsrätten besluta att han skall intagas på sjukhus som avses i 13 §. Kan det skäligen antagas, att anmaning icke skulle efterföljas, får beslut som nu sagts meddelas utan att anmaning skett.

Om länsstyrelsens eller länsrättens beslut icke kan avvaktas utan fara, kan länsläkaren meddela beslut som avses i första stycket. Sådant beslut skall omedelbart underställas prövning av myndighet som sägs där men länder tUl efterrättelse lUl dess myndigheten förordnar annorlunda.

Talan mol hälsovårdsnämnds beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses 17, 10, 14, 15 eller 21 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.

1 övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enhgt denna lag hos Konungen genom besvär.

Hälsovårdsnämnds, länsstyrelses och kammarrätts beslut skaU lända tUl omedelbar efterrättelse om ej annorlunda förordnas.

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut om intagning på sjukvårdsanstalt enligt 7 § föres hos länsrätten genom besvär Mot annat beslut erUigt denna lag av hälsovårdsnämnd föres talan hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses i 7, 10, 14 eller 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.

1 övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär.

Hälsovårdsnämnds, länsstyrelses, länsrätts och kammarrätts beslut skaU lända tUl omedelbar efterrättelse om ej annorlunda förordnas.

Prop. 1974:35 60

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt

dels att i 5, 7, 8 och 14 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§'

Vid länsrätt handlägges mål en- Vid länsrätt handlägges mål en-

hgt bamavårdslagen (1960:97), la- ligt bamavårdslagen (1960:97), la
gen (1954:579) om nykterhets- gen (1954:579) om nykterhels-
vård och utlänningslagen (1954: vård, utlänningslagen (1954:193)
193) i den utsträckning som är och smittskyddslagen (1968:231)
föreskrivet i dessa lagar samt mål i den utsträckning som är föreskri-
enligl 21 kap. föräldrabalken. vet i dessa lagar samt mål enligt 21

kap. föräldrabalken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller Iraktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eUer vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskUt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen (1971:52) om

skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas att i 5, 7, 8 och 14 §§ lagen (1971:52) om skallerätt och länsrätt i den lydelse dessa paragrafer erhåUit genom lagen (1973:1108) om ändring i nyssnämnda lag ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag träder i kraft den I juli 1975, dock att lagen skaU gälla redan från och med den 1 januari 1975 i fråga om åtgärder som erfordras för lagens tUlämpning efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1972:750 (jfr 1972:754).

Prop. 1974:35

31 Förslag tiU

Lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 febmari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål

Härigenom förordnas att ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål skaU upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

32 Förslag till

Lag om skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar

m. m.

Härigenom förordnas följande.

1 § Statlig myndighet skall på begäran tUlhandahålla riksdagens revisorer de aUmänna handlingar, uppgifter och yttranden som revisorerna anser sig behöva för sin granskning. 1 fråga om handling eller uppgift som erUigt vad därom är föreskrivet skall hållas hemlig kan dock myndigheten, om den finner särskUda skäl föreligga, hänskjuta begäran från revisorerna tUl regeringens avgörande.

2 § Kommun som har tagit emot statsmedel som bistånd tUl viss verksamhet skaU på begäran tUlhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, uppgifter och yttranden som revisorerna anser sig behöva för granskning av verksamheten. 1 fråga om handling eller uppgift som enligl vad därom är föreskrivet skall hållas hemlig äger 1 § andra punkten motsvarande tiUämpning.

Vad som sägs i första stycket om kommun skall gälla också landstingskommun, kyrkhg kommun och kommunalförbund.

3 § Har annan än som avses i 2 § tagit emot statsmedel som bistånd till
viss verksamhet, skaU den som har tagit emot medlen på begäran
tUlhandahålla riksdagens revisorer de handhngar, uppgifter och yttranden
som behövs för granskning av verksamheten. Revisorerna kan vid vite
förelägga den som har tagit emot medlen att fullgöra sin skyldighet.

Första stycket äger ej tUlämpning på utländsk institution eller sammanslutning som tagit emot bistånd för internationellt ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Prop. 1974:35 62

Utdrag ur protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 februari 1974.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, ASPLING, LUNDKVIST, GEUER, NORLING, LIDBOM, GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om följdlagstiftning till den nya regeringsformen och den nya riksdagsordningen och anför.

1 Inledning

Den nya regeringsformen (RF) och den nya riksdagsordningen (RO) som antogs som vUande av 1973 ärs vårriksdag (prop. 1973:90, KU 1973: 26, rskr 265) och som antagits slutligt under pågående riksdag (KU 1 974: 8, rskr 19) skall enligt övergångsbestämmelserna börja tillämpas den 1 januari 1975. Samtidigt skall de vid samma tUlfällen antagna följdändringarna i successionsordningen och tryckfrihetsförordningen börja tUlämpas.

Den grundlagsreform som genomförts i och med antagandet av den nya RF och den nya RO medför inte någon omvälvning i det konstitutionella normsystemet. 1 stor utsträckning innebär reformen endast att den skrivna författningen bringas till överensstämmelse med statsskicket sådant det faktiskt har utbUdat sig under 1900-talet. SärskUt den centrala grundlagen, RF, har emellertid ett rikt förgrenat nät av förbindelser över tUl annan lagstiftning. Det är därför lättförklariigt att en grundlagsreform, även med den begränsade innebörd som jag angav nyss, gör en ganska omfattande följdlagstiftning och annan normgivning nödvändig.

Den nya författningen bygger på förslag av grundlagberedningen i betänkandet (SOU 1972:15) Ny regeringsform, Ny riksdagsordning. Gmndlagberedningen avlämnade också ett betänkande (SOU 1972:16) med förslag till följd författningar. Betänkandet upptar 23 förslag eller utkast tUl nya lagar, till ändringar i gällande lagar och tUl upphävande av lagar.

'Ledamöter vid den tidpunkt då betänkandet avlämnades: landshövdingen Valter Åman, ordförande, riksdagslodamötcrna Arne Gadd, Allan Hernelius ocli Hilding Johansson, förutvarande riksdagsledamoten, redaktören Birger Lundström, riksdagsledamoten Georg Pettersson och förutvarande riksdagsledamoten, f. d. professorn Sten Wahlund.

Prop. 1974:35 63

Beredningens betänkande med förslag till följdförfattningar remitterades för yttrande tUl högsta domstolens ledamöter, regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern, riksåklagaren, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, överbefälhavaren, riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, 1965 års valtekniska utredning, ämbetsansvarskommittén, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén, riksdagens ombudsmän, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, riksdagens revisorer. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Statstjänstemännens riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation. Remissinstansema behandlade förslaget tiU följdförfattningar gemensamt med beredningens huvudförslag.

Frågor om annan föhdlagstiftning än den som gäller successionsordningen och tryckfrihetsförordningen har inte behandlats av statsmakterna i samband med att besluten fattades om den nya RF och den nya RO. På grundval av beredningens betänkande och remissytttrandena över detta har emellertid inom justitiedepartementet utarbetats förslag till föhdlagstiftning till den nya RF och den nya RO. 1 några fall saknar förslagen motsvarighet i beredningens betänkande. Sammanlagt föreligger nu 32 förslag tUl helt nya lagar eller till ändring eller upphävande av gäUande lagar. Förslagen berör skUda delar av den nya RF och RO. Färdigställandet av dem är att se som en första etapp i arbetet på följdförfattningar som led i grundlagsreformen.

2 Uppläggningen av följdarbetet till grundlagsreformen

Av det nyss sagda framgår att arbetet med följdförfattningar inte är avslutat i och med att förevarande förslag läggs fram. Andra följdförfattningar får utarbetas i ett senare skede. Till denna kategori hör främst lagar och lagändringar som har samband med reglema i nya RF om normgivningsmaktens fördelning. RF bygger på förutsättningen att en betydande del av regeringens befogenhet att besluta författningar — förordningar — kommer att grunda sig på normgivningsdelegation från riksdagens sida. Detta gäller bl. a. viss normgivning inom det område som f. n. anses falla under Kungl. Maj:ts kompetens i fråga om den s. k. ekonomiska lagstiftningen. Jag kan här hänvisa tiU 8 kap. 7—9 §§ i den nya RF och tUl prop. 1973:90 s. 134 och 201. Delegation av riksdagen tUlkommande normgivningskompetens är i princip okänd för 1809 års RF. Utarbetandet av förslag till delegationsregler kräver en noggrann genomgång av olika sakområden inom de berörda departementen. Därvid får också övervägas vilken lagteknisk metod som är den lämpliga för utformningen av regler om överiåtelse av normgivningskompetens till regeringen.

Övervägandena angående behovet av bemyndiganden tUl regeringen att

Prop. 1974:35 64

besluta förordningar inom riksdagens primära lagområde gäller också föreskrifter om tullar på införsel av vara och föreskrifter om avgifter som inte faller under regeringens direktkompetens. lag hänvisar tUl 8 kap. 9 § i den nya RF. En annan delegationsmöjlighel framgår av 8 kap. 6 § RF. Enhgt denna paragraf kan riksdagen tUl finans- och skatteutskotten delegera viss rätt all under riksdagens ferier besluta om skattesatsen m. m. beträffande indirekta skatter. Frågan huruvida denna möjlighet skaU utnyttjas övervägs inom finansdepartementet, Uksom frågoma om delegation av rätt att besluta om tullar och avgifter. Också i andra fall, t. ex. i fråga om delegation av rätt att besluta om avgifter, kommer förslag till följdlagstiftning att utarbetas inom andra departement än justitiedepartementet. Såvitt gäller finansdepartementet kan jag som ytterligare exempel nämna förslag tUl bestämmelser om grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.

Vissa till följd av grundlagsreformen nödvändiga följdändringar i den tjänstemannarättsliga lagstiftningen (se prop. 1973:90 s. 391 och 441, jfr s. 267 och 424) är för sin lösning beroende av stäUningstagande tUl ämbetsansvarskommitténs förslag (SOU 1969:20 och 1972:1) tiU nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer. Kommitténs förslag är ännu föremål för övervägande inom justitiedepartementet. Den ifrågavarande föhdlagstiftningen får därför t. v. anstå. Bl. a. på gmnd härav har jag avstått frän att nu lägga fram förslag till ändringar i statstjänstemannalagen (1965:274). Härigenom erhålls också rådrum att i samverkan med övriga departement närmare överväga vilka bestämmelser som behövs i denna lag och i lagen (1965:275) om tjänstemän hos kommuner m. fl. om utlännings tillträde till svensk offenthg tjänst.

Regleringen i den nya RF och den nya RO påkallar en översyn av författningar som gäller skilda riksdagsorgan. Det ankommer på riksdagen att låta utarbeta behövliga följdändringar.

Hittills har jag uppehållit mig vid sådana följdändringar som bör genomföras särskUt för sig inför den nya RF:s och RO:s genomförande. 1 åtskilliga fall får emeUertid den behövliga anpassningen av gällande författningar anstå tiU dess författningen av annan orsak skaU ändras eller tUl annan lämphg tidpunkt. Det kan sålunda uppenbarligen inte komma i fråga att före den 1 januari 1975 anpassa terminologin i samtliga gällande lagar och andra författningar tUl den nya RF, t. ex. beträffande utbytet av uttrycken "Konungen" och "Kungl. Maj:t" mot benämningen "regeringen". Inte heller är det genomförbart att före denna dag arbeta över hela författningsbeståndet så att det kommer att passa in i de kategorier för normgivning som anges i den nya RF. Dessa problem är beaktade i övergångsbestämmelserna till den nya RF och den nya RO. Enligt punkt 7 i övergångsbestämmelsema tUl RF skaU bestämmelser i äldre lag eller annan författning om "Konungen" eUer "Kungl. Maj:t" i aUmänhet gälla "regeringen" sedan bestämmelserna i den nya RF har börjat tillämpas. 1 punkt 6 i samma övergångsbestämmelser föreskrivs att äldre författning eUer föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har kommit till i den ordning som skulle ha iakttagits vid

Prop. 1974:35 65

tiUämpning av den nya RF och alt bemyndigande som har beslutals av konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam får utnyttjas t. v. även sedan den nya RF har börjat tUlämpas. Jag kan vidare hänvisa till punkt 7 andra stycket och punkt 8 i övergångsbestämmelserna till RF samt till punkt 7 i övergångsbestämmelserna tUl RO. Jag vill tillägga att det givetvis är önskvärt att äldre författningar så snart som möjligt inordnas i den nya RF:s terminologi och systematik. Arbetet härpå får emellertid, som jag nyss nämnde, bedrivas successivt.

Slutligen vill jag upplysningsvis nämna all följdarbetet tiU grundlagsreformen givetvis också omfattar nya regeringsförfattningar och ändringar i äldre, av Kungl. Maj:t beslutade författningar. 1 flertalet fall torde dessa förfaltningsbeslut komma all grundas på följdlagstiftning tiU den nya RF och den nya RO. 1 planerna ingår också att utarbeta nya föreskrifter för arbetet inom regeringskansliet, såsom i fråga om utformning av och underskrifter på protokoU och expeditioner.

3 Vissa gemensamma frågor

3.1 Utbyte av ordet "Konungen" mot ordet "regeringen"

Enligt den nya RF tiUkommer regeringsmakten regeringen, dvs. statsråden som kollektiv, och inte längre konungen i statsrådet. Som jag nämnde i det föregående är det tiU följd av punkt 7 i övergångsbestämmelserna tUl den nya RF inte nödvändigt att omedelbart förändra terminologin i gällande lagar och andra författningar. 1 den mån andra ändringar skah företas i en lag bör emeUertid efter hand den äldre beteckningen för regeringsorganet bytas ut mot den nya. Denna ändring har i samtliga förekommande fall genomförts i de nu framlagda lagförslagen.

3.2 Bestämmelser om ikraftträdande

Grundlagberedningen har genomgående som huvudregel föreslagit att följdlagstiftningen skall träda i kraft vid ingången av året efter det under vilket den nya RF har antagits slutligt, dvs. samtidigt som den nya RF och RO i allmänhet börjar tillämpas. Jag föreslär i överensstämmelse härmed att den följdlagstiftning som nu har utarbetats skall träda i kraft den 1 januari 1975. 1 fråga om vissa nya bestämmelser föreslås emellertid att de skaU träda i kraft omedelbart.

Jag viU i sammanhanget framhålla att det torde vara nödvändigt att tämhgen omgående efter det andra grundlagsbeslutet besluta om ändringar i vallagen (1972:620). Vissa av de nya bestämmelserna i denna aktualiseras nämligen redan vid ett nyval som äger rum efter det att det slutliga beslutet i grundlagsfrågan har fattats, även om nyvalet hålls före det följande årsskiftet.

Prop. 1974:35 66

4 Motivering till framlagda lagförslag

4.1 Förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620)

Den nya RF och den nya RO gör åtskilliga ändringar i vaUagen nödvändiga. De viktigaste gäller överföringen av mandatfördelningsreglerna för riksdagsval från grundlag tiU vallag, sänkningen av rösträttsåldern och flyttningen av valbesvärsprövningen från regeringsrätten till riksdagens valprövningsnämnd. 1 samband med grundlagsreformen förutsattes också att bestämmelser som i materiellt hänseende reglerar valbesvärsprövningen skuUe införas i vallagen. Grundlagberedningen har utarbetat utkast tUl nya vallagsbestämmelser. Därvid har beredningen utgått från det förslag tUl ny vallag som framlades i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1971:24) och som sedermera kom att läggas till grund för den av riksdagen 1972 antagna vallagen (prop. 1972:105, KU 1972:49, rskr 1972:269, SFS 1972:620). De med författningsreformen sammanhängande följdändringar i vallagen som föreslås i det följande bygger i aUmänhet på beredningens förslag.

1 detta sammanhang har jag emellertid funnit det lämpligt att föreslå även vissa ändringar i vallagen som inte har samband med grundlagsreformen. Bland dessa förslag kan nämnas ett som syftar till att stärka skyddet mot registrering av partibeteckning som av väljarna kan förväxlas med beteckning för ett tidigare registrerat parti.

De skilda ändringsförslagen kommenteras lämpligen i anslutning tUl de paragrafer i vallagen som berörs av ändringarna. Jag vill emellertid här ta upp ett par frågor som har aktualiserats i ärendet men som erUigt min mening inte bör föranleda lagändringar nu.

Riksskatteverket (RSV) har i sitt remissyttrande fört fram tanken att allmän röstlängd obligatoriskt skall upprättas endast är då ordinarie riksdagsval äger rum. MeUanliggande är skulle allmän röstlängd inte upprättas annat än när extra val till riksdagen skall hållas eller när röstlängd annars skall användas. Särskild röstlängd, som upptar svenska medborgare som är bosatta utomlands men som har och vill utöva rösträtt vid riksdagsval, skuUe emellertid som hittUls framställas årligen. Reformen skulle enligt RSV medföra en besparing på 400 000 kr. per treårsperiod med endast ordinarie val. Den skulle också leda tUl att kvalifikationsdagen för röstlängd som används vid extra val kunde förläggas närmare valdagen än enligt gällande regler.

Enligl min mening kan det ifrågasättas om man bör tynga myndighetema med ytterligare uppgifter som led i förberedelserna inför ett extra val till riksdagen. 1 sammanhanget är att beakta att riksdagen i samband med behandlingen av förslaget till vallag avvisade tanken på att tiden för utsändande av röstkort, vilka upprättas med ledning av den vid valet gällande röstlängden, skuUe förkortas vid extra val; enligt 7 kap. 2 § vallagen skall röstkort både vid ordinarie och extra val sålunda sändas tUl de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen (KU 1972:49 s. 28). RSV:s förslag skulle vidare leda till svårigheter att samordna allmän och särskild röstlängd. Under alla förhållanden måste, som RSV också

Prop. 1974:35 67

framhåUer, ett ställningstagande tiU förslaget föregås av en särskUd utredning av förslagets konsekvenser. Frågan om en utvidgning av utlandssvenskarnas rösträtt övervägs f. n. inom 1965 års valtekniska utredning (se Ju 1973:12). Därvid aktualiseras också spörsmålet om vilka regler som skall gäUa angående särskild röstlängd. Enligt min mening bör en närmare prövning av frågan om vid vilka tUlfällen röstlängd skaU framställas anstå till dess valtekniska utredningens förslag om utlandssvenskamas rösträtt förehgger. Jag är alltså inte nu beredd att föreslå några ändringar i förhållande till vad som f. n. gäller.

Grundlagberedningen har föreslagit att de frister, som gäller för valförberedelser, i flera fall skall förkortas när fråga är om extra val till riksdagen. Förslaget är föranlett av beredningens ståndpunkt att endast två månader — mot f. n. ca 2 1/2 månader — skulle förflyta från förordnande om extra val fram tUl valdagen. Beredningen har som utgångspunkt för sitt förslag angående valförberedelsema tagit de frister som angavs i promemorian (Ds Ju 1971:24) med förslag tiU ny vallag.

Riksdagens beslut om ny vaUag innebar att flera av fristerna för val förberedelser förlängdes i förhåUande tUl vad som föreslogs i vallagspromemorian (KU 1972:49 s. 28). Enligt vallagen gäller inte kortare frister vid nyval än vid ordinarie val. Ä andra sidan innebär den nya RF (3 kap. 4 § och 6 kap. 3 §) att tiden för anordnande av extra val förlängs från de av beredningen föreslagna två månaderna tUl tre månader. Också om man jämför med gällande rätt, leder tremånadersfristen till en förlängning av den tid som kan stå till förfogande för förberedelser inför ett extra val, nämhgen med närmare 14 dagar. Under sådana omständigheter saknas skäl att med anledning av den nya RF föreslå förkortningar, avseende extra val, av de i vallagen angivna fristerna för valförberedelser.

Inom RSV pågår utredning i syfte att med utgångspunkt i de erfarenheter som har vunnits vid 1973 års val åstadkomma förenklingar och förbättringar i valförfarandet. 1 skrivelse tUl Kungl. Maj:t den 19 december 1973 har RSV framhållit att de synpunkter som dittills framkommit ger anledning att överväga vissa ändringar i vallagen. Pressens samarbetsnämnd har vidare i skrivelse den 15 januari 1974 berört vissa frågor, såsom vallokalernas öppethållande m. m., som enligt nämndens mening aktualiserats av 1973 års val. Kristen Demokratisk Samhng har i skrivelse som kom in till justitiedepartementet den 25 januari 1974 anlagt synpunkter och framfört förslag i fråga om central distribution av valsedlar och tillhandahållandet av valsedlar i lokaler, bl. a. postanstalter, där röstning äger rum. Enligt min mening bör den utredning som pågår inom RSV slutföras innan de frågor som aktualiserats i de nämnda skrivelserna tas upp tiU övervägande. Härigenom ges möjligheter tUl en samlad bedömning av behovet av ändringar som en följd av erfarenheterna från 1973 års val. 1 fråga om rösträkningen i vallokal förordar jag emellertid på förslag av RSV att en ändring genomförs redan nu (jfr under 13 kap. 6 § i det följande).

Prop. 1974:35 68

1 kap. 2 §

1 andra stycket i denna paragraf föreskrivs nu att centrala valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tiUämpningen av vallagen. Det är emellertid knappast förerUigt med bestämmelserna i 8 kap. 13 § i den nya RF alt riksdagen med förbigående av regeringen överlåter ål en förvaltningsmyndighet att meddela verkställighetsföre-skrifler tUl lag. Centrala valmyndighetens kompetens i detta hänseende får i stället grundas på ett bemyndigande från regeringen. Regeringen kan direkt med stöd av nämnda lagrum i RF besluta om sådant bemyndigande. Av dessa skäl bör paragrafens andra stycke utgå.

1 kap. 3 §

F. n. gäller att Kungl. Maj:t bestämmer vilken dag som skaU vara valdag vid val liU riksdagen som inte är ordinarie. Regeln avser både nyval och omval. Nyval beslutas enligl 1809 års RF av Kungl. Maj:t på begäran av slatsministem. EnUgt den nya RF skaU, med en ny term, extra val tiU riksdagen hållas, förutom efter regeringens beslut, när förslag från talmannen tUl ny statsminister fyra gånger i rad har förkastats av riksdagen, och i så faU utan att särskUt förordnande om valet behöver meddelas (6 kap. 3 §). Som beredningen har föreslagit bör i det senare fallet talmannen bestämma vilken söndag valet skaU äga rum. Talmannen bör därvid samråda med centrala valmyndigheten. Liksom nu bör det vara regeringens sak att bestämma tidpunkten både för extra val, som regeringen själv har förordnat om, och för omval till riksdagen. Andra stycket i paragrafen föreslås bli avfattat i enlighet härmed. Bestämmelsen om lidpunkten för val av landstingsman eller kommunfullmäktige som inte omfattar hela riket bör därvid brytas ul ur andra stycket och bUda ett nytt tredje stycke.

Beredningen har föreslagit att i vaUagen skulle föras in en bestämmelse enhgt vilken det åligger talmannen att, om extra val skaU hållas enligt 6 kap. 3 § RF, ofördröjhgen underrätta regeringen och centrala valmyndigheten därom. För min del kan jag emellertid inte finna att en sådan bestämmelse behövs.

2 kap. 3 §

Centrala valmyndigheten fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets på grundval av en beräkning av förhållandet meUan antalet röstberättigade i valkretsen och antalet röstberättigade i hela riket. Den nya RF innebär att rösträttsåldern sänks till 18 år och att rösträtten inträder den dag denna ålder uppnås. TUl följd härav bör vid den beräkning som hgger tiU gmnd för fördelningen av de fasta valkretsmandaten mellan valkretsarna såsom röstberättigad anses medborgare som har fyllt eUer senare under kalenderåret fyUer 18 år och som inte är Omyndigförklarad. Förevarande paragraf föresläs bh ändrad i enhghet härmed.

Prop. 1974:35 69

2 kap. 4 §, 3 kap. 6 §, 5 kap. 11 § och 6 kap. 10 §

F. n. förs talan mol beslut, varigenom utgången av val har fastställts, hos regeringsrätten. Enhgt 3 kap. 11 § i den nya RF skah val tiU riksdagen i stället överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd. Vid tiUkomsten av bestämmelsen förutsattes (prop. 1973:90 s. 256) att valprövningsnämnden skall handlägga även besvär över val av landstingsmän och kommunfuUmäktige. Ändrade bestämmelser om vUken myndighet som skall pröva besvär över val och förrättning som grundas på valet Töreslås i 15 kap. 4 §. TiU dessa bestämmelser återkommer jag i det följande.

Enligl vallagen skaU emeUertid i flera fall lalan mot beslut, som gäUer annat än att faststäUa utgången av val eller av förrättning för utseende av efterträdare tUl ledamot eller av ersättare (suppleant), föras hos regeringsrätten. Sålunda skaU besvär föras hos regeringsrätten enhgt 2 kap. 4 § över beslut av centrala valmyndigheten om fördelningen av de fasta valkretsmandaten mellan riksdagsvalkretsarna, enligt 5 kap. 11 § över beslut av samma myndighet i ärende om registrering av partibeteckning eller anmälan av kandidater och enhgt 6 kap. 10 § över beslut av myndigheten i ärende om tUlhandahåUande av valsedlar m. m. Regeringsrätten utgör också slutinstans i ärende om indelning i valdistrikt. 1 sådant ärende är emellertid enUgt 3 kap. 6 § kammarrätten andra instans efter länsstyrelsen.

En huvudtanke bakom förslaget all inrätta en valprövningsnämnd är alt nämnden skall få en sammansättning som gör den speciellt lämpad att pröva frågor om valbesvär. Enhgt min mening bör nämndens särskUda sammansättning vara en tUlgång också vid prövning av andra ärenden som gäller tiUämpning av vallagen. Över huvud taget förefaller det naturligast och mest konsekvent att valprövningsnämnden får överta besvärsprövningen enligt vallagen i samtliga de faU där denna f. n. ligger hos förvaltningsdomstol Också intresset av enhetlighet i bedömningarna talar för en sådan reform. Jag föreslär därför att besvärstalan enligt de nyss angivna lagmmmen i vallagen skall föras hos valprövningsnämnden. Förslaget innebär att kammarrätten inte längre kommer att utgöra meUaninstans i ärende om indelning i valdistrikt.

4 kap. 2 § och 8 § första stycket

Som jag nämnde nyss förvärvar enligl den nya RF en person rösträtt den dag då han fyller 18 år. 1 röstlängden skall upptas de som redan har rösträtt eUer som får rösträtt någon gång under röstlängdens gUtighetstid. Som närmare framgår under 4 kap. 7 § föreslär jag bestämmelser som innebär att röstlängden skall gäUa fr. o. m. den 1 september ett år t. o. m. den 31 augusti följande år. Med hänsyn härtUl bör i 4 kap. 2 § första stycket, såvitt gäller ålderskravet, föreskrivas att var och en som den 1 juni har fyllt eUer före den 1 september under kalenderåret i fråga fyller 17 år skaU tas upp i allmän röstlängd. 1 fråga om den som den 1

6 Riksdagen 1974. I saml. Nr 35

Prop. 1974:35 70

september det år då röstlängden upprättas inte har fyllt 18 år måste i röstlängden särskUt markeras vilken dag han uppnår 18 års ålder och aUtså bhr röstberättigad. Tredje stycket i paragrafen föreslås bh ändrat i enlighet härmed. En följdändring bör göras i 8 § första stycket.

4 kap. 7 och 19 §§

Enligt dessa paragrafer i deras nuvarande lydelse länder röstlängd till efterrättelse så snart den har underskrivits av länsstyrelsen eller försetts med bevis av lokala skaltemyndigheten om att anmärkning inte har framstäUts. Röstlängd kommer som följd härav i aUmänhet att gälla senast fr. o. m. den 23 juh. 1 7 kap. 2 § föreskrivs att röstkort skaU sändas tUl de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen. Av 7 kap. 1 § framgår att röstkorlen skaU grundas på gäUande röstlängd, varmed förstås den röstlängd som länder tUl efterrättelse vid valet. RSV har i sitt remissyttrande fäst uppmärksamheten på att de nu återgivna reglerna inte går att förena för det fall att extra val äger mm kort efter det att röstlängderna har faststäUts. Fastän saken har ringa praktisk betydelse, anser jag att en korrigering av bestämmelserna bör vidtas. Jag föreslår att ny röstlängd skah lända tUl efterrättelse först i fråga om val som äger rum efter utgången av augusti. Därmed bhr det aUtid möjhgt att i tid sända ut röstkort som bygger på faststäUd, vid valet gäUande röstlängd. Också från andra synpunkter är det tUl fördel att röstlängdernas giltighetstid är fixerad i vallagen tUl viss tid Gfr bl. a. 4 kap. 2 §). Av nu anförda skäl bör 4 kap. 7 och 19 §§ få ändrad lydelse.

4 kap. 11 och 12 §§

Enligt 3 kap. 2 § i den nya RF skall i lag finnas bestämmelser om rösträtt för svensk medborgare som inte är bosatt i riket; den som inte har fyUt 18 år och den som är omyndigförklarad har dock aldrig rösträtt. Villkoren för att utlandssvensk skaU ha rösträtt bör anges i vallagen.

Enhgt 4 kap. 12 § vaUagen i dess gäUande lydelse är det en förutsättning för att den som inte är kyrkobokförd i Sverige skall upptas i särskUd röstlängd och därmed få rösträtt vid val till riksdagen att han har varit kyrkobokförd här i riket någon gång under de fem kalenderår som närmast har föregått det år då röstlängden upprättas. Frågan om en utvidgning av utlandssvenskamas rösträtt övervägs f. n., som jag har nämnt fömt, av 1965 års valtekniska utredning. Det finns därför inte någon anledning att nu föreslå någon ändring i sak av bestämmelsema angående utlandssvenskarnas rösträtt. Kravet på kyrkobokföring i Sverige någon gång under de senaste fem kalenderåren bör emellertid i lagtexten direkt anges som ett rösträttsviUkor. Lagtextförslaget innebär att vUlkoren för att utlandssvensk skall ha rösträtt vid riksdagsval upptas i 11 §. Nuvarande bestämmelser i 11 och 12 §§ om särskUd röstlängd sammanförs till 12 §, varvid texten kan förkortas genom hänvisning till

Prop. 1974:35 71

11 §. Därjämte görs i sak samma ändringar i 12 § som i det föregående har föreslagits i 4 kap. 2 § beträffande aUmän röstlängd.

1 anslutning till förevarande paragrafer vill jag erinra om att 3 kap. 2 § nya RF innebär att frågan huruvida rösträtt förehgger vid valtiUfälle alltid avgörs på grundval av den före valet upprättade röstlängden.

5 kap. 2 §

Den i paragrafen angivna fristen för ansökan om registrering av partibeteckning inför val, som inte är ordinarie, bör räknas från tidpunkten för beslut om valdagen, inte som nu från tidpunkten för förordnande om valet, eftersom extra val enligt 6 kap. 3 § i den nya RF kommer tiU stånd utan särskUt förordnande.

5 kap. 3 och 4 §§

En viktig förutsättning för att ett val skall bU en riktig mätare av opinionsläget i valmanskåren är att de konkurrerande partiema inte i valet går fram med partibeteckningar som kan förväxlas med varandra. Använder två eUer flera partier snarlika beteckningar, kan vissa väljare ta miste och lägga sin röster för annat parti än det åsyftade. Härtill kommer att användningen av närbesläktade partibeteckningar gör det svårt att avgöra vUket parti en väljare har avsett att stödja, om han på valsedeln inte har angett den officiella partibeteckningen. Följden kan bh att valsedeln anses ha en egen, särskUd partibeteckning, något som i praktiken har samma effekt som om valsedeln ogiltigförklarades (se prop. 1969:148 s. 69 och 1972:105 s. 134 och 135).

Enligt nuvarande regler i vaUagen står det väljaren fritt att på valsedeln använda partibeteckning som inte har registrerats. Reglema skyddar direkt endast mot att partibeteckning som har registrerats missbrukas på det sättet att bara kandidater, som inte företräder partiet i fråga, förs upp på valsedlar under partiets beteckning. 1 förarbetena till vallagen (prop. 1972:105 s. 111) stäUde jag mig avvisande tiU en ordning med obhgatorisk registrering av partibeteckning. Jag är alltjämt av samma Uppfattning. Därvid har jag fäst avgörande vikt vid att ett gott värn mot att med varandra förväxhngsbara partibeteckningar används i val rent faktiskt kan åstadkommas inom ramen för gäUande ordning för partiregistrering. 1 de allra flesta fall kan man nämligen räkna med att ett parti inte viU uppträda i val med viss partibeteckning utan att ha fått det skydd för denna beteckning som registrering enligt vallagen medför.

F. n. gäller enligt 5 kap. 3 § vaUagen att partibeteckning får registreras endast om beteckningen tydligt skiljer sig från beteckning som redan har registrerats eller vars registrering är föremål för prövning. De ändamålssynpunkter som enhgt vad jag fömt har nämnt motiverar en sådan föreskrift talar för en restriktiv bedömning av ansökningar om nyregistrering. Enhgt min mening bör ordalagen i bestämmelsen jämkas så att de ger klarare uttryck för det bakomliggande syftet. Jag föreslär att

Prop. 1974:35 72

bestämmelsen ges den avfattningen att partibeteckning får registreras endast om beteckningen kan antagas ej leda tUl förväxhng med redan reigstrerad beteckning eller med beteckning för vilken registrering tidigare har sökts. Formuleringen torde bättre än den nuvarande utmärka vad som skah vara utgångspunkten för bedömningen, nämligen risken för all väljarna kan komma att förväxla beteckningama i valet. Vid prövningen bör hänsyn kunna tas tUl sådan förkortningsform av den officieUa beteckningen för ett redan registrerat parti som är gängse i den politiska debatten och i dagligt tal. A andra sidan är det tydhgt att varje utomordenthgt avlägsen risk för förväxling inle bör leda till avslag på ansökan om registrering av nytt parlinamn.

1 sammanhanget föreslår jag också i förtydligande syfte och utan att någon ändring i sak åsyftas vissa jämkningar i lagtexten i 5 kap. 3 § punkt 3 och 4 §.

13 kap. 6 §

Enligt punkt 4 i denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall valförrältama vid den preliminära sammanräkningen i vallokalerna till en början ordna gUtiga valsedlar i gmpper efter partibeteckning. Därefter skall valsedlama ordnas i undergrupper efter oUka listtyper inom varje parti. Härvid skall bl. a. valsedlar med samma listtypbeteckning bUda en grupp och sådana valsedlar med ändringar och tiUägg sammanföras till en grupp. Antalet valsedlar inom varje grupp skaU räknas och antalet skall, liksom sammanlagda antalet valsedlar för varie parti, antecknas i protokoUet. Enligt den ordning som tUlämpades vid 1973 års val antecknades i en bUaga till protokollet, en s. k. listlypförteckning, antalet oförändrade och förändrade valsedlar av varje listtyp.

Den fördelning på hsttyper som ankommer på valförrältama enhgt de nämnda bestämmelsema är avsedd att underlätta länsstyrelsens slutliga sammanräkning och att leda tUl ökad säkerhet vid den slutliga sammanräkningen.

1 skrivelse tiU Kungl. Maj:t den 19 december 1973 har RSV, som förut har nämnts, funnit erfarenheterna från 1973 års val böra föranleda att vissa ändringar i vallagen övervägs. RSV har därvid bl. a. framfört att det av valförrältama i de flesta fall har upplevts som betungande att sortera valsedlar med samma partibeteckning på lisltyper och att fylla i listtypförteckningen. Dessa åtgärder bedöms ha bidragit tUl att den preliminära sammanräkningen av de kommunala valen försenades år 1973 i jämförelse med år 1970. RSV har framhållit att praktiskt taget alla valnämnder har varit starkt kritiska mot den införda ordningen och att flertalet länsstyrelser anser att värdet av sorteringen i vallokalerna på listtyper och dokumentationen i listtypförteckningar har varit begränsat.

RSV avser att närmare utreda möjlighetema till förenklingar och förbättringar av rutinema för sammanräkningarna hos valförrättare och länsstyrelser. Frågan om listtypsorteringen bör enligt RSV ingå i utredningen. RSV finner det exempelvis böra övervägas om valförrältama

Prop. 1974:35 73

skulle kunna sortera valsedlarna efter listtyper utan att behöva räkna antalet valsedlar som tiUhör varie hsltyp.

RSV har emellertid funnit de kritiska synpunkter som förts fram redan nu böra leda till slutsatsen att det i vallagen endast bör föreskrivas att valsedlama av valförrältama skall ordnas i grupper efter partibeteckning och alt antalet valsedlar för varje parti skaU anges i protokollet. Del bör därefter ankomma på RSV som central valmyndighet att meddela föreskrifter om de ytterligare åtgärder som valförrältama eventuellt bör utföra.

Jag har tidigare gett uttryck för uppfattningen alt frågan om ändringar i vaUagen som en följd av de erfarenheter som har vunnits vid 1973 års val bör las upp till övervägande först när den utredning som pågår inom RSV har genomförts. Jag finner det emellertid angeläget att det redan nu öppnas möjlighet att undanröja de svårigheter vid den prehminära sammanräkningen i vallokalema som de nuvarande bestämmelsema om sortering av valsedlama på olika grupper och undergrupper och i synnerhet sorteringen på ohka lisltyper uppenbarligen har fört med sig. Detta bör kunna ske på det sätt som RSV har förordat. Jag föreslår sålunda att i punkt 4 i förevarande paragraf endast föreskrivs att valsedlarna vid den preliminära sammanräkningen i vallokalema skaU ordnas i gmpper efter partibeteckning och all antalet valsedlar för varje parti skall antecknas i protokollet. Om ytterhgare åtgärder från valför-rättarnas sida behövs, kan RSV i egenskap av central valmyndighet utfärda de erforderliga föreskriftema.

14 kap. 9, 10 och 19 §§

Regler om fördelning av mandaten vid riksdagsval meUan partier och valkretsar finns f n. i 15-19 §§ i 1866 års RO. Den nya RF innebär emeUertid att endast de viktigaste av dessa bestämmelser får sin plats i grundlag (3 kap. 6-9 §§). Det är förutsatt (prop. 1973:90 s. 251) att återstående bestämmelser skall föras in i vallagen. Jag föreslär nu att dessa bestämmelser, vilka f. n. återfinns i 17 § 1 mom., 2 mom. första stycket och 3 mom. samt 18 och 19 §§ i 1866 ärs RO, utan ändring i sak placeras i 14 kap. 9 § och där utgör andra — sjätte styckena. Denna paragraf bör uppta endast föreskrifter om fördelningen av mandaten mellan partier och valkretsar. De nuvarande föreskriftema i första stycket andra punkten och andra stycket, vilka gäUer faststäUandet av vUka personer som skall gå in på mandaten, bör flyttas tUl 10 § och där bilda ett första och ett andra stycke. Detta föranleder en ändring av en lagrumshänvisning i 19 §.

14 kap. 11 §

Ändringen innebär att en hänvisning till en bestämmelse i 1866 års RO ersätts med en hänvisning tiU 14 kap. 9 § femte stycket vallagen.

Prop. 1974:35 74

14 kap. 13 och 14 §§

Enhgt 29 § i 1866 års RO, i den lydelse denna paragraf har efter ändringar med anledning av prop. 1972:66, skall talmannen göra anmälan tUl centrala valmyndigheten när riksdagsledamot eUer ersättare avgår under tid då riksdagssession pågår. Den nya RF och den nya RO innehåUer däremot inte några regler om anmälan från riksdagens sida till valmyndigheten angående uppkommen ledighet. Bestämmelser härom bör därför föras in i vaUagen. Skyldigheten för talmannen att tiU centrala valmyndigheten anmäla ledamots och ersättares avgång bör gälla även avgång under tid då riksmöte inte pågår. Å andra sidan behöver talmannen göra anmälan om ersättares avgång först om till följd därav nya ersättare skall utses. Förslaget föranleder ändringar i 13 § första stycket och 14 §.

1 detta sammanhang föreslår jag en enbart formell korrigering av lydelsen av 13 § andra stycket.

14 kap. 14 a §

Bestämmelser saknas i vallagen om kungörande av förrättning som avses i 14 kap. 13 eUer 14 §, dvs. förrättning för utseende av efterträdare tiU riksdagsledamot eUer av nya ersättare, och om förrättningens avslutande. Sådana bestämmelser föreslås bh upptagna i en ny paragraf,

14 a §. Bestämmelserna innebär att centrala valmyndigheten skaU utfärda kungörelse i Post- och Inrikes tidningar om utgången av förrättningen, varmed förrättningen är avslutad.

15 kap. 1-3 §§

1 32 § 1 mom. i 1866 års RO föreskrivs att, innan riksdagen sammanträder, riksdagsledamöternas fullmakter skaU granskas inför justitieministern eUer den som konungen i dennes ställe förordnar, i närvaro av tre fuUmäktige i riksbanken och tre fuUmäktige i riksgäldskontoret. I förarbetena till den nya RF har förutsatts att bevis skall utfärdas för riksdagsledamot och ersättare, att uppgiften att granska bevisen skaU åvila valprövningsnämnden och alt bestämmelser härom SkaU finnas i vaUagen (prop. 1973:90 s. 265, 268 och 514). Av 1 kap. 5 § i den nya RO framgår uttryckligen att valprövningsnämnden granskar bevis om val av ledamöter och ersättare.

Bestämmelser om valprövningsnämndens bevisgranskning föreslås få sin plats i 15 kap. 3 §, varvid de bestämmelser som nu upptas i 3 och 4 §§ bör bUda 4 resp. 5 §. 1 enhghet med vad som uttalades i motiven tiU den nya RF bör bevisgranskningen, hksom nu fullmaktsgranskningen, ha en rent formell inriktning. Det bör sålunda föreskrivas att nämnden har att pröva om beviset har blivit utfärdat i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen. I nära anslutning tUl vad som gäller nu om fullmaktsgranskningen bör dessutom föreskrivas att bevisgranskningen skall vara avslutad

Prop. 1974:35 75

senast dagen innan den riksdag tiU vilken valet har skett samlas tUl riksmöte eller, i fråga om bevis som inkommer till nämnden medan riksmöte pågår, så snart det kan ske. Slutligen bör paragrafen innehålla att berättelse om granskningen ofördröjhgen skall överlämnas till riksdagens talman.

I 15 kap. 1 § andra stycket bör föreskrivas, inte bara som nu att bevis skaU tUlstäUas riksdagens talman, utan också alt bevis skaU översändas till valprövningsnämnden och till den som har blivit utsedd. Motsvarande regler angående fuUmakt finns f. n. i 20 § i 1866 års RO men har inte förts över till den nya RF eller RO. För enhetlighetens skull bör en följdändring göras i 15 kap. 2 § andra stycket angående bevis för den som har blivit utsedd tUl ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till suppleant.

15 kap. 4 §

Paragrafen, som f. n. är betecknad 3 §, innehåUer formeUa bestämmelser om valbesvärsinstitutet.

Enhgt 3 kap. 11 § i den nya RF skaU val tUl riksdagen överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd i stället för hos regeringsrätten. Som jag nämnde förut har under förarbetena tUl den nya författningen förutsatts (prop. 1973:90 s. 256) att valprövningsnämnden skaU handlägga även besvär över val av landstingsmän och kommunfuUmäktige. Bestämmelsema i denna paragraf föreslås bh ändrade i enlighet härmed.

F.n. är underförstått att besvärsbestämmelserna i 15 kap. vaUagen gäUer också beträffande förrättningar som avses i 14 kap. 13, 14, 22 eller 23 §, dvs. förrättningar för utseende av ny ledamot till riksdagen eller kommunal församhng eller för utseende av ytterhgare ersättare eller suppleant för ledamot. Liksom beredningen föreslår jag att sådana förrättningar nämns uttryckhgen i lagtexten såsom beslut vilka kan bh föremål för överklagande. Ändringen sammanhänger med utformningen av de i 7 § föreslagna, nya reglerna om riktlinjer för valprövningen.

Enligt paragrafen skall besvär anföras inom viss tid efter det att valet eller förrättningen avslutades. Besvär som inte har anförts i rätt tid skall inte tas upp tiU prövning (12 § tredje stycket första punkten förvaltningslagen, 1971:290). Besvärsinlagan skall ges in till beslutmyndigheten, och det blir i första hand tidpunkten härför som avgör om inlagan är för sent inkommen eller inte. Att besvärshandlingen skall sändas till beslutsmyndigheten och inte till den myndighet som skall pröva besvären innebär emellertid en avvikelse från den i 12 § första stycket förvaltningslagen fastslagna huvudregeln på förvaltningsområdet. Även bortsett härifrån kan det förefalla mindre naturligt att besvärshandlingen inte skall ges in tUl besvärsmyndigheten. Risk förehgger därför att klagande av misstag sänder sina besvärsinlagor direkt liU valprövningsnämnden. Att av denna anledning frångå den fullföljdsordning som nu gäller för valbesvär finner jag emellertid inte motiverat. 1 stäUet anser jag att en uttrycklig bestämmelse bör tas in i förevarande paragraf om att besvär skall anses ha

Prop. 1974:35 76

kommit in i rätt lid också i det faU att de har kommit valprövningsnämnden tUl banda före besvärstidens utgång. Bestämmelsen har avfattats så alt del framgår att valprövningsnämnden har att vidarebefordra besvärsinlagan till beslutsmyndigheten. Det ankommer nämligen på denna att kungöra besvären. Besvären bör kungöras på en gång snarast möjligt efter besvärstidens utgång. Jag vill tillägga att det är valprövningsnämndens sak att, ex officio, pröva om besvär har anförts i föreskriven ordning. Utan särskUd föreskrift torde emeUertid stå klart all beslutsmyndigheten kan underlåta att kungöra besvär som uppenbarligen är för sent inkomna.

Beredningen har föreslagit alt besvärstiden i fråga om riksdagsval skall sänkas från tio till fem dagar. Förslagel har sin gmnd i en strävan alt med tanke på del snabba valgenomslagel förkorta valprövningsproceduren. Det har emellertid kritiserats under remissbehandhngen bl. a. av RSV som har framhållit all de besvärsberältigade, om förslaget genomförs, i realiteten får ingen eller mycket kort lid för att anföra besvär. Också för egen del motsätter jag mig en nedskärning av besvärstiden för riksdagsval. Förkortningen skuUe i viss mån kunna göra besvärsrätten illusorisk. Som konstitutionsutskottet framhöU vid tillkomsten av vallagen (KU 1972:49 s. 29) har besvärsinstilutet utomordenthg betydelse som kontrollmöjlighet i fråga om valförfarandet och därmed för förtroendet tUl huvudprincipen i vår representativa demokrati. Intresset av att riksdagens sammansättning snarast bhr definitiv bör därför vika i detta sammanhang.

Besvärsreglerna bör emellertid, i enlighet med vad beredningen har förordat, justeras på en annan punkt. Beslutsmyndigheten bör sålunda åläggas all sända besvärshandhngarna till besvärsinstansen så snart besvärsliden har gått ut och inte först sedan också förklaringstiden har lupit till ända. Självfallet skall avskrift av besvärshandlingarna finnas tiUgänglig hos beslutsmyndigheten. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte behövas.

Av föreskriftema i 3 kap. 11 § andra stycket i den nya RF om valprövningsnämndens valperiod följer att besvär över utgången av ett riksdagsval alltid kommer att prövas av den valprövningsnämnd som har utsetts av den gamla riksdagen. Det kan emellertid hända att besvär över val av landstingsmän eUer kommunfullmäktige som har förrättats samma dag som riksdagsvalet ännu inte har avgjorts när riksdagsvalet har vunnit laga kraft och ny valprövningsnämnd har utsetts. Besvären bör helt naturligt hkväl prövas av den äldre valprövningsnämnden. En bestämmelse härom upptas i enhghet med beredningens förslag i ett nytt sista stycke i paragrafen.

15 kap. 5 §

Förslagel innebär att nuvarande 4 § får beteckningen 5 §.

Prop. 1974:35 77

15 kap. 6 §

Beredningen har inle lagt fram något förslag tUl regler om förfarandet hos valprövningsnämnden. Beredningen förklarar att det torde vara lämpligt att man i fråga om handläggningen av valbesvärsmål utgår från de regler som gäller för förfarandet vid bl. a. de allmänna förvallnings-domstolama och som återfinns i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Dessa regler bör emeUertid enligt beredningen inte göras tUlämpliga i fråga om förfarandet vid valprövningsnämnden, eftersom den snabbhet med vilken nämnden måste arbeta torde göra det omöjligt att tiUämpa förvaltningsprocesslagens bestämmelser om bevisning.

Som har påpekats under remissbehandhngen är förvaltningslagen i princip tillämplig på handläggningen av ärende hos valprövningsnämnden. Även lagens särskilda bestämmelser i 14—20 §§ för ärenden om myndighetsutövning mot enskUd får aUtså anses tUlämpliga. De föreslagna bestämmelserna i 4 och 8 §§ i detta kapitel i vaUagen innefattar i ett par hänseenden avvikelser från regleringen i förvaltningslagen. TiUräckliga skäl att för valprövningsnämndens del göra ytterligare undantag från denna reglering, i syfte att påskynda handläggningen av valbesvärsmål, förehgger enligt min mening inte. Förvaltningslagens bestämmelser representerar en minimistandard i fråga om handläggningen av förvaltningsärenden, och denna bör inte frångås annat än i alldeles speciella undantagsfaU. Lagens re;gler har ett så pass nyanserat innehåll, t. ex. i fråga om skyldigheten att kommunicera inkommet material, att den kan följas utan att valprövningsnämndens arbete i beaktansvärd grad behöver fördröjas.

Inom ramen för de regler som förvaltningslagen uppställer bör valprövningsnämnden ha en vidsträckt frihet vid handläggningen av valbesvärsmål. För delta talar att ett av syftena med att nämnden inrättades är att valbesvären skall kunna bli föremål för en smidigare handläggning än vad som kan ske vid en domstol. Därmed är inte sagt alt behov skulle saknas av särskilda förfaranderegler för nämndens del. Jag tänker härvid på bestämmelser om utredningen i valbesvärsmålen.

Det säger sig självt att en viss bevisbörda åvilar klaganden i valbesvärsmål. Förmår han inte göra antagligt att den felaktighet vid valet, som han åberopar, har förekommit, kan han inte räkna med att hans besvär har några utsikter till framgång. Emellertid är förhållandena pä rättsområdet sådana att officialprincipen i hög grad torde få prägla handläggningen av valbesvärsmål. Det förehgger nämligen ett starkt aUmänt intresse av att felaktigheter och olillbörligheter i samband med val inte tillåts påverka valresultatet, men också av att frågan om valets gUtighet avgörs skyndsamt. Huvudansvaret för utredningen i valbesvärsmål bör alltså vila på valprövningsnämnden. Någon särskUd regel härom kan inte anses behövlig. Vad man däremot har anledning att undersöka är behovet av regler som garanterar att valprövningsnämnden får de resurser som behövs för att den skall kunna lägga en allsidig och ingående utredning tUl grund för sina avgöranden. Det är förutsatt att juridisk och

Prop. 1974:35 78

valteknisk expertis kommer att ingå i valprövningsnämnden. Behovet av sakkunskap kan i övrigt tillgodoses genom remissyttranden från andra myndigheter, främst centrala valmyndigheten. Någon gång kan emellertid nämnden behöva anlita också annan expertis. En särskUd bestämmelse som berättigar nämnden härtUl är i och för sig överflödig.

Handläggningen vid valprövningsnämnden är, Uksom vid andra förvaltningsmyndigheter, i princip skrifthg. Av aUmänna grundsatser följer emeUertid att nämnden är oförhindrad att hålla muntlig förhandling. Vid en sådan kan partema få tiUfälle att utveckla sin argumentering. Nämnden kan också ha skäl att förordna om muntlig förhandling för att, upplysningsvis, höra vittnen eller sakkunniga. Behov av utredning som inte kan erhållas genom yttranden från valmyndigheterna kan föreligga särskilt om valfusk åberopas som grund för valbesvären (jfr 15 kap. 7 § i förslaget).

För att valprövningsnämnden skall kunna anlita sakkunniga och hålla muntliga förhandlingar med parter och andra kan det emellertid vara nödvändigt att nämnden har bemyndigande att betala ut kostnadsersättningar. Jag förutsätter att riksdagen kommer att låta utarbeta en instruktion för nämnden. Bestämmelser som medger nämnden att bestrida kostnader för utredning i valbesvärsmålen bör enhgt min mening ha sin plats i denna instruktion.

1 ett avseende anser jag emellertid att bestämmelser om bevisning i valbesvärsmål bör tas upp i vallagen. Vittnesförhör inför valprövningsnämnden enhgt det tidigare sagda förutsätter att enskUda personer frivilligt medverkar vid utredningen. För egen del finner jag det inte acceptabelt med en ordning som innebär att utgången i ett valbesvärsmål ytterst skuUe kunna vara beroende av om sådan medverkan lämnas eUer inte. Valprövningsnämnden bör ha möjlighet att, om det visar sig nödvändigt, få tUl stånd vittnesförhör med hjälp av processuella tvångsmedel. Nämnden bör också kunna få den större säkerhet för en utsägas sanningsenlighet som erhålls genom vittnesförhör under ed. (Jfr rättsfallet RÄ 1952 ref. nr 45 där länsstyrelsen lät höra vittnen vid domstol till utredning av vad som hade förekommit vid röstsammanräkning.)

Valprövningsnämnden är, som redan har framgått, inte att betrakta som förvaltningsdomstol. Det bör därför inte komma i fråga att låta nämnden själv höra vittnen under ed. 1 stäUet föreslår jag den lösningen alt valprövningsnämnden berättigas att förordna att vittnesförhör skall hållas med uppgiven person vid allmän underrätt. En bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf. Jag vill poängtera att det helt ligger i nämndens eget skön att avgöra om vittnesförhör inför domstol skall äga mm. Någon föreskrift om att part i ärendet har rätt att få till stånd vittnesförhör eller annan bevisning bör följaktligen inte finnas.

Hänvisning bör göras till bestämmelsema i 35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling. Det torde stå klart ätt domstolen har att tUlämpa bestämmelsema i 36 kap. rättegångsbalken om vittne. Endast i ett hänseende lär kompletterande

Prop. 1974:35 79

bestämmelser om handläggningen behövas. Det bör sålunda uttryckhgen föreskrivas att vittnesersättning skall utgå av allmänna medel och att kostnaden härför skall stanna på statsverket.

15 kap. 7 § Gällande rätt

Bestämmelser saknas f. n. om vilka villkor som gäller för att besvär över val skall leda tUl rättelse i valet och vUka rättelseåtgärder som kommer i fråga. Praxis kan sägas ha föhande innebörd.

För bifall till valbesvär krävs först och främst att det visas att det vid valet har förekommit en avvikelse från gällande vallagstiftning. Felet kan i princip gälla vilken föreskrift som helst i denna och således vara hänförligt tiU valmyndigheten, till valets förberedande, till röstavgivningen, till rösträkningen eUer tUl mandatfördelningen. Om åtgärd för valets förberedande kan överklagas särskUt (se t. ex. 2 kap. 4 § vallagen om fördelningen av fasta valkretsmandat mellan valkretsar och 3 kap. 6 § samma lag om beslut i ärenden om indelning i valkretsar eUer valdistrikt) eUer enligt uttrycklig bestämmelse inte kan överklagas (se t. ex. 78 § 1 mom. tredje stycket landstingslagen (1954:319) om landstings beslut om indelning i valkretsar) har dock sådan åtgärd inte fått åberopas som grund för valbesvär. Enligt särskilda föreskrifter (4 kap. 6 §, 8 § tredje stycket och 18 § första stycket vallagen) kan emellertid röstlängdsfel under vissa förutsättningar åberopas valbesvärsvis.

För att ett konstaterat fel skall leda till rättelse krävs i allmänhet -men är också tillräckhgt — att möjligheten av att felet har inverkat på valresultatet inte kan uteslutas (se t. ex. RÄ 1952 ref nr 45).

Bifall tiU valbesvär leder vanligtvis efter omständigheterna tUl förordnande om omval eller till ny sammanräkning. 1 vissa fall har regeringsrätten emeUertid själv beslutat om rättelse.

Regeringsrätten går vid sin prövning av valbesvär inle utöver klagandens yrkande (jfr RÄ 1954 ref 51, se numera 29 § förvaltningsprocesslagen) eller de gmnder som har åberopats för detta.

Grundlagberedningen

Beredningen föreslår att i vallagen skaU föras in bestämmelser som anger grunderna för prövningen av valbesvär. Bestämmelsema är gemensamma för riksdagsval och kommunalval.

En bedömning av valbesvären efter hittills tUlämpade grunder har enligt beredningen den nackdelen att den kan leda till förordnanden om omval med allt vad detta för med sig även i faU där en sådan åtgärd ter sig mindre motiverad. Beredningen befarar att det nya riksproportionella valsystemet kan medföra en ökning både av besvärsfrekvensen och av antalet omvalsförordnanden, förutsatt att grunderna för valprövningen behålls oförändrade. 1 syfte att motverka sådana konsekvenser föreslår

Prop. 1974:35 80

beredningen bl. a. alt de materiella valbesvärsreglema utformas så alt fel i samband med valförrättning inte skall föranleda rättelse i fullt samma utsträckning som tidigare. Beredningen förklarar emeUertid samtidigt alt man måste fasthålla vid att valprövningsinstitutets stäUning som garanti mot oriktiga valresultat inte får försvagas.

Beredningens förslag innebär tUl en början all hksom hittUls ett åsidosättande av i princip vilken regel som helst som gäUer val förfaran det kan föranleda rättelse. De inskränkningar i denna princip som enligt den nyss lämnade redogörelsen gäller f. n. skaU dock bestå. Det ligger enligt beredningen i sakens natur att ett åsidosättande av en författningsbestämmelse om valförfarandet inte kan utgöra besvärsgrund annat än om det har begåtts av en myndighet som har medverkat vid valet eller om det eljest har ägt rum inom ramen för en sädan myndighets verksamhet. Om däremot t. ex. en valsedel har blivit ogiltig till föhd av att väljaren inte har efterkommit vaUagens föreskrifter om hur valsedlar skall utformas, är detta inte ett sådant fel som kan medföra bifall tUl valbesvär. Annorlunda förhåller det sig emellertid i fråga om valfusk. Det är enligt beredningen uppenbart att valfusk bör kunna föranleda rättelse av val oavsett om den skyldige är knuten till en valmyndighet eller om han är en väljare eller annan enskUd person. Beredningen har för att ange vUka otillbörliga förfaranden i samband med val som skall kunna åberopas som besvärsgrund valt metoden att anknyta tUl straffstadgandet i 17 kap. 8 § brottsbalken om otillbörhgt verkande vid röstning m. m. Detta stadgande, förklarar beredningen, omfattar både handlingar som innebär avvikelser från bestämmelsema om valförfarandet och handlingar som inte berör dessa bestämmelser. Hänvisningen tUl 17 kap. 8 § brottsbalken får självständig betydelse endast i fråga om sistnämnda kategori. Det otillbörliga förfarandet som åsyftas i förslaget överensstämmer med det förfarande som i brottsbalksstadgandet beskrivs med uttrycket, att någon söker otUlbörligen inverka på omröstningen. Härav följer att det föreslagna stadgandet bhr tiUämpligt endast i de fall där det föreligger ett straffbart handlande enligt 17 kap. 8 § brottsbalken, dvs. när någon har utfört det otUlbörliga handlandet med uppsåt att inverka på omröstningen. För att den föreslagna bestämmelsen skaU bli tUlämplig krävs däremot inle att det framgår vem som har gjort sig skyldig tUl det otillbörliga handlandet. Regeln i vallagen har avfattats så, att den anknyter tUl brottsbalksstadgandet i dess helhet. 1 den mån hänvisningen gäller dettas tredje stycke, saknar den emellertid självständig betydelse, eftersom de i nämnda stycke beskrivna gämingar som skuUe kunna inverka på valresultatet endast utgör spegelbUder av förfaranden som åsyftas i det första stycket.

1 lagtexten anger beredningen som möjlig besvärsgrund det förhållandet att i samband med val bestämmelse i vallagen, i 3 kap. RF eller i kommunallagarna har bhvit åsidosatt eller att det vid valet har förekommit sådant otUlbörligt förfarande som avses i 17 kap. 8 § brottsbalken.

Enligt beredningens uppfattning torde man, utan att minska värdet av

Prop. 1974:35 81

valprövningsinstitutet, kunna utforma en regel om det för bifall tiU valbesvär erforderhga sambandet mellan fel och valresultat på sådant sätt, att valprövningsnämnden får rätt att bortse från ett fel, om det vid en realistisk bedömning inte rimligen kan antagas, att felet faktiskt har påverkat valresiUtatet. Detta uttrycks i lagtexten på så sätt att ett konstaterat fel skaU föranleda rättelse, om del inte är osannoUkl att felet har inverkat på valutgången. Beredningen förklarar all denna regel innebär en viss skärpning i förhållande till nuvarande praxis av kravet på samband meUan fel och valresultat. Valprövningsnämnden bör, där så är möjligt och lämpligt, kunna använda statistiska metoder för att beräkna graden av sannolikhet för att ett fel har inverkat på valresultatet.

Enligt beredningen får ett fel anses ha inverkat på valresultatet, om felet har haft tUl följd att riksdagens personsammansättning - varmed åsyftas både ordinarie ledamöter och ersättare — i något hänseende har blivit en annan än vad som annars skulle ha blivit fallet. Det bör aUtsä inte vara nödvändigt att felet har gett upphov tUl en förskjutning i partistäUningen i riksdagen. Ett fel får anses ha haft inverkan på valutgången även när det har fått tih följd att ordningen mellan ersättare har kastats om.

Rättelse av val kan enligt förslaget åstadkommas genom förordnande om omval och genom fömyad rösträkning eller annan sådan mindre ingripande åtgärd. En nyhet är att omvalsförordnanden skaU kunna begränsas till valdistrikt.

Med uttrycket "annan sådan mindre ingripande åtgärd" syftar beredningen i första hand på sädana rättelser som hittUls har vidtagits av regeringsrätten själv. Inga sådana rättelser skall enligt förslaget kunna vidtas av valprövningsorganet. Valprövningsnämnden skall i stället, liksom i de fall då fömyad rösträkning skaU äga mm, återförvisa ärendet till centrala valmyndigheten, som därefter har att vidta erforderlig rättelse i enhghet med valprövningsnämndens beslut.

Beredningen föreslår särskilda bestämmelser om prövningen av besvär över förrättning för utseende av efterträdare eller ny ersättare. Reglema stämmer i aUt väsentligt överens med reglema om prövning av besvär över val.

Depar tem entschefen

Hittillsvarande praxis vid prövningen av valbesvärsmål innebär att redan en mycket låg grad av sannolikhet för att ett fel har påverkat valresultatet leder tiU omval eUer annan rättelse. Att ett omval är förenat med olägenheter och kostnader för det allmänna, för partierna och för allmänheten ligger i öppen dag. Nackdelarna med omval till riksdagen accentueras genom den ordning med ett omedelbart genomslag av valet som införs genom den nya RF (3 kap. 5 §). Förordande om omval innebär att riksdagens sammansättning under avsevärd tid efter valperiodens början blir provisorisk, med den politiska osäkerhet som detta kan ha tiU följd.

Prop. 1974:35 82

Del är mot den nu angivna bakgrunden som man skall se grundlagberedningens förslag om att regler skall föras in i vallagen vilka gör det möjligt att i något större utsträckning än enligt hittills tUlämpade grunder underlåta rättelse och därmed omval vid fel i samband med val. Beredningens förslag har fått instämmanden under remissbehandlingen. För egen del gav jag min principieUa anslutning till förslagel redan i propositionen med förslag tUl ny RF och ny RO (prop. 1973:90 s. 255). Tanken att det bör fordras åtminstone en viss positiv sannohkhet för att ett påvisat fel skall leda till omval bör enligt min mening i lagtexten komma till uttryck på det sättet att det föreskrivs att valet skall upphävas på grund av felet endast om det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.

1 det väsentliga har jag inte heller något att erinra mot den av beredningen föreslagna lagtexten och de uttalanden som beredningen har gjort i anslutning till denna. På ett par punkter vill jag emellertid förorda ändring i bestämmelserna.

Beredningens förslag innebär att — bortsett frän valfusk - endast fel som faller inom ramen för myndighets verksamhet i samband med val kan utgöra besvärsgrund. Häremot har jag inte någon invändning. Beredningens förslag har emellertid vidare den innebörden att rättelse kan komma till stånd endast om man kan tala om oriktig handläggning från myndighets sida - jag bortser då alltjämt från valfusk. Fall där ingen kan sägas ha åsidosatt någon rättsregel men där likväl den för val gällande ordningen rent faktiskt inte har följts skulle aUtså vara avskurna från valbesvär. Som exempel kan nämnas att valsedlar förstörs genom olyckshändelse under en transport. Det skulle enligt min mening vara stötande och kunna leda till ohållbara konsekvenser om sådana händelser skulle tillåtas påverka det slutliga valresultatet. Ehuru de åsyftade situationerna kan förmodas bli mycket sällsynta, bör de därför kunna utgöra besvärsgrund. Jag föreslår med anledning härav att i förevarande paragraf som möjlig besvärsgrund anges — förutom valfusk — det förhållandet att i den verksamhet för förberedande och genomförande av val, för vilken myndighet svarar, har förekommit avvikelse från föreskriven ordning.

Ett par korrigeringar föranleds vidare av att sammanräkningsförfarandet enligt vaUagen avviker från den valteknik som beredningen räknade med skulle genomföras. Bl. a. blir det inte möjligt alt begränsa förordnande om omval till att avse valdistrikt. Rösträkningsreglerna i vallagen innebär nämhgen (13 kap. 9 §) att en mindre del av poströsterna kommer att räknas per valkrets. De kan aUtså inle hänföras tiU ett visst valdistrikt. Minsta region för omval blir aUtså som hittUls valkrets. — Jag föreslär vidare ett par formella jämkningar i lagtexten.

Enligt första stycket skaU valprövningsnämnden vid bifall tUl valbesvär upphäva valet i den omfattning som behövs. SkaU inte omval tillgripas, är det givetvis bara sammanräkningen som, i ett eller flera avseenden, behöver upphävas. SkaU omval äga rum till kommunal församling och avser det endast någon eUer några valkretsar inom kommunen eller

Prop. 1974:35 83

landstingskommunen, berör valprövningsnämndens beslut inte valet i övriga valkretsar. Annorlunda hgger saken tUl vid omval tUl riksdagen inom enstaka valkrets. En konsekvens av det riksproportionella valsystemet blir då att centrala valmyndighetens sammanräkning måste upphävas beträffande riksdagsvalet i dess helhet.

1 första stycket föreskrivs också att valprövningsnämnden skaU uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta rättelse när fråga är om annan åtgärd än omval. Vid riksdagsval är centrala valmyndigheten beslutsmyndighet. Vissa fel är emellertid av den beskaffenhet att nytt beslut av beslutsmyndigheten måste föregås av åtgärder från länsstyrelsens sida, t. ex. om ordningen mellan kandidatnamnen har blivit felaktig. Att centrala valmyndigheten i sådana fall har att anmoda länsstyrelsen att ombesörja rättelse är självklart och behöver inte utsägas i lagtexten.

En särskild fråga är hur pass bunden valprövningsnämnden skall vara av det yrkande som klaganden framställer före besvärslidens utgång och av de grunder som han inom samma tid åberopar till stöd för yrkandet. En utgångspunkt för bedömningen är givetvis att frågan huruvida fel har begåtts vid ett val kan komma under nämndens prövning endast efter besvär. Ä andra sidan talar ett starkt officialintresse i kombination med ett hänsynstagande till den ganska korta tid som står tUl buds för klagan för att valprövningsnämnden skall ha en viss frihet att bestämma besvärsprövningens omfång. Någon bestämmelse i ämnet finner jag inte motiverad. Frågan får överlämnas till rättspraxis. Jag viU endast som min mening uttala att det händelseförlopp och de yttre omständigheter i stort som klaganden har åberopat i sin besvärshandling torde få bilda en ram utanför vUken nämnden inte bör sträcka sin prövning.

15 kap. 8 §

1 3 kap. 11 § i den nya RF föreskrivs att den som har valts tUl ledamot i riksdagen utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intar ny ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som har sagts nu har motsvarande tillämpning på ersättare.

Frågan huruvida ett överklagat val t. v. behåller sin giltighet har inte uttryckligen reglerats såvitt gäller val tUl landsting och kommunfullmäktige. Frågan är f. n. inte särskUt betydelsefull för de kommunala valens del med hänsyn till att avsevärd tid förflyter mellan valdagen och den nya valperiodens början. Ett undantag härvidlag gäUer dock för Stockholms kommuns vidkommande. Kommunfullmäktige i Stockholm väljs nämligen för tiden fr. o. m. den 15 oktober det år då valet skedde. Öm besvär anförs över kommunfullmäktigvalet i Stockholm, kan det därför tänkas att hela fullmäktiges slutliga sammansättning inte är klar när valperioden inleds, t. ex. om besvären har bifallits oeh omval skall hållas i någon valkrets. Jag anser det på grund härav motiverat att i vallagen införa bestämmelser om att också ledamöter och suppleanter i de kommunala församlingarna utövar sina uppdrag provisoriskt i avbidan på prövningen av besvär över valutgången. Bestämmelserna bör gälla

Prop. 1974:35 84

generellt för de kommunala valen och omfatta också förrättning för utseende av efterträdare eller ny suppleant. Föreskrifterna har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf och har i sak samma innehåU som motsvarande bestämmelser i den nya RF för riksdagens del. En erinran om dessa senare bestämmelser bör göras i ett andra stycke av paragrafen. Jag viU påpeka att ordet val har en vidare innebörd i 3 kap. 11 § i den nya RF än i 15 kap. vallagen och innefattar också förrättning varigenom utses ny ledamot eller nya ersättare.

Som har nämnts förut är förvaltningslagens regler i princip tillämpliga i fråga om valprövningsnämndens handläggning. Enhgt 13 § i denna lag kan myndighet, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade beslutet, om det eljest skuUe lända tUl efterrättelse omedelbart, t. v. inte skaU gälla. Denna befogenhet bör emellertid uppenbarligen inte gälla valbesvärsmål. Ett förbehåll härom föreslås bh upptaget i tredje stycket i förevarande paragraf

75 kap. 9 §

Enligt 3 kap. 11 § andra stycket i den nya RF består valprövningsnämnden av ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare och som inte får tillhöra riksdagen, och av sex andra ledamöter. Det torde vara förutsatt att nämndens samtliga ledamöter skall delta i avgörandet av valbesvärsmål. Jag föreslår att en uttrycklig bestämmelse härom förs in i ett första stycke i förevarande paragraf. Bestämmelsen . bör gäUa även annan handläggning enhgt vallagen än prövning av valbesvärsmål.

Jag viU i sammanhanget erinra om att suppleanter för ledamöter i valprövningsnämnden skall finnas enligt 7 kap. 8 § i nya RO.

1 sista punkten av 3 kap. 11 § i den nya RF föreskrivs att valprövningsnämndens beslut inte fär överklagas. Bestämmelsen kan knappast anses gälla andra besvär än dem om vilka det är fråga i paragrafen, nämligen besvär över riksdagsval. Samma regel bör emellertid gälla i alla de fall då besvärstalan enligt bestämmelse i vallagen skall prövas av valprövningsnämnden. Jag föreslår att regeln får bUda ett andra stycke i paragrafen.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 1. Som har framgått av min redogörelse i det föregående föreslår jag vissa ändringar i vallagen som inte är en följd av den nya RF. Dessa bestämmelser bör träda i kraft omedelbart. TiU denna kategori hör de ändringar som gäller röstlängdernas giltighetstid (4 kap. 7 och 19 §§), registrering av partibeteckning, dock inte frågan om besvärsinstans, (5 kap. 3 och 4 §§), preliminär rösträkning i vallokal (13 kap. 6 §), kungörande av utgången av förrättning för utseende av efterträdare tiU riksdagsledamot eller av ersättare (14 kap. 14 a §) och verkan av besvär över kommunala val i fråga om rätten att utöva uppdrag som avses med besvären (15 kap. 8 § första stycket).

Prop. 1974:35 85

De ändringar som sammanhänger med grundlagsreformen bör träda i kraft samtidigt som denna erUigt huvudregeln börjar tUlämpas, den 1 januari 1975. Härifrån bör dock, väsentligen i anslutning tiU vissa särregler i övergångsbestämmelserna till den nya RF, göras några undantag. Dessa framgår av punkterna 2—4.

Punkt 2. Enligt punkt 2 tredje stycket övergångsbestämmelserna lUl den nya RF skall, om nytt val tUl riksdagen håUs före den tidpunkt då den nya RF enligt huvudregeln skall börja tUlämpas, bestämmelsema i 3 kap. RF och motsvarande bestämmelser i annan lag tiUämpas i fråga om bl. a. fördelningen av mandaten mellan valkretsar och meUan partier och om överklagande av val tUl riksdagen. 1 punkt 2 andra stycket övergångsbestämmelserna lUl den nya RO föreskrivs för samma fall att bestämmelsema i 1866 års RO om utfärdande och granskning av fuUmakt inte skall tiUämpas i fråga om det nya riksdagsvalet. Som följd av nu nämnda föreskrifter bör de ändringar i vallagen som föranleds av grundlagsreformen och som gäller de nyss angivna frågorfla tUlämpas redan före den 1 januari 1975 i fråga om nytt val till riksdagen. De bestämmelser i vaUagen som berörs är i förslaget upptagna i 14 kap. 9-11 §§, 15 kap. 1 och 3 §§, 4 § första, andra och tredje styckena, 6-7 §§, 8 § andra och tredje styckena och 9 §.

1 andra faU än de nu nämnda finner jag inle skäl att, med avsteg från huvudregeln, föreslå att besvärsprövningen övergår till valprövningsnämnden före den 1 januari 1975. Oavsett om nyval tUl riksdagen skulle förekomma under år 1974, bhr del aUtså regeringsrätten som har all pröva besvär som under det året förs över t. ex. val av kommunfullmäktige med anledning av ändring i den kommunala indelningen. Likaså skaU besvär över en under år 1974 avslutad förrättning för utseende av efterträdare tiU riksdagsledamot handläggas av regeringsrätten, om den avgångne lUlhörde en riksdag som hade valts innan den nya RF antogs slutligt.

Punkt 3. 1 klarhetens intresse bör föreskrivas att de ändringar i vallagens regler om röstlängd som utgår från reglema i den nya RF om när rösträtt inträder skaU tUlämpas först i samband med att röstlängd upprättas under är 1975 (jfr punkt 2 andra stycket andra punkten övergångsbestämmelserna tUl den nya RF). Ändringarna gäUer 4 kap. 2 §, 8 § första stycket samt 11 och 12 §§.

Punkt 4. Äldre regler om besvärsinstans och om handläggningen av besvär bör tUlämpas även efter den I januari 1975 i fråga om beslut som meddelades och val eller förrättning som avslutades före nämnda tidpunkt. En regel härom föreslås under punkt 4. Denna regel skaU givetvis dock inte gälla val eUer förrättning som åsyftas under punkt 2.

4.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Val av kyrkofuUmäktige regleras inte i vaUagen (1972:620) utan i en särskild lag (1972:704) om kyrkofullmäktigval. Bestämmelserna i denna lag stämmer emellertid i stora delar överens med regleringen i vallagen.

7 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 35

Prop. 1974:35 86

Principen om samordning i görligaste mån meUan reglerna om kyrkofullmäktigval och reglerna om de borgerliga kommunala valen bör föranleda alt de ändringar i vallagen som jag har föreslagit i det föregående och som kan ha aktualitet för valen av kyrkofullmäktige görs tillämpliga också på de senare valen. Av störst betydelse är all också kyrkofuUmäktigval bör överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd i stället för hos regeringsrätten. Genom all samtliga valbesvärsmål prövas av en och samma instans skapas garantier för en enhetlig utveckling av praxis i valbesvärsmål.

Beträffande innebörden av de föreslagna ändringama i lagen om kyrkofullmäktigval kan jag hänvisa tiU motsvarande förslag i fråga om vallagen. Ändringen i 2 § är densamma som den i 1 kap. 2 § vaUagen. De formella föreskrifterna om valbesvär i 50 § föreslås ändrade i enlighet med vad som har förordals angående 15 kap. 4 § första—tredje styckena vaUagen i den nya lydelsen.

I 15 kap. 6 § vaUagen har jag föreslagit bestämmelser om att valprövningsnämnden kan föranstalta om vittnesförhör vid allmän domstol i valbesvärsmål och i 15 kap. 7 § bestämmelser om den materiella sidan av valbesvärsprövningen. I 15 kap. 9 § vallagen har föreslagits bestämmelser om att valprövningsnämnden vid avgörande av ärende skall vara fulltalig och att talan mot nämndens beslut inte får föras. Nu angivna bestämmelser i vallagen bör genom en hänvisning i en ny paragraf i lagen om kyrkofullmäktigval, 51 §, ges motsvarande tillämpning i fråga om sådana val. I en likaså ny paragraf, 52 §, föreslår jag föreskrifter om att fullmäktige och suppleanter utövar sina uppdrag provisoriskt i avvaktan på prövningen av valbesvär. Föreskrifterna har samma innehåll som de som har föreslagits i den nya 15 kap. 8 § första och tredje styckena vallagen.

Såvitt gäller övergångsbestämmelserna hänvisar jag till vad jag har yttrat i anslutning tUl punktema 1, 2 och 4 i övergångsbestämmelserna tUl den föreslagna lagen om ändring i vallagen.

Jag vill tillägga att ordningen vid val av kyrkofullmäktige påverkas också av ändringar i ett par bestämmelser i vallagen, till vilka lagen om kyrkofullmäktigval hänvisar. Enligt den nya lydelsen av 3 kap. 6 § första stycket vallagen, vartill hänvisas i 5 § Iredje stycket lagen om kyrkofullmäktigval, skall sålunda talan mot länsstyrelsens beslut om indelning i valdistrikt föras hos valprövningsnämnden i stället för, som nu, hos kammarrätten. Också den i 15 kap. 2 § andra stycket vaUagen föreslagna ändringen angående bevis för den som har blivit vald får betydelse för kyrkofuUmäktigvalens del tUl följd av hänvisning i 49 § lagen om dessa val.

4.3 och 4.4 Förslag tUl lagar om ändring i kommunallagen (1953:753) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm

6 och 10 §§

Genom den nya RF (3 kap. 2 §) sänks åldern för rösträtt vid riksdagsval tUl 18 år samtidigt som rösträtten anknyts tUl åldern på

Prop. 1974:35 87

valdagen. Samma rösträttsregler bör givetvis gälla för de kommunala valens del. Härav föranleds en ändring i 6 § första stycket första punkten i de båda kommunallagarna. Även övriga bestämmelser om rösträtt i denna paragraf bör i görligaste män avfattas i enhghet med motsvarande föreskrifter i 3 kap. 2 § i den nya RF. Dels bör den nuvarande föreskriften i 6 § första stycket andra punkten om att den som på grund av domstols förklaring är eUer efter uppnådd myndighetsålder skaU förbUva omyndig inte är röstberättigad ersättas med en formulering enligt vilken den som är omyndigförklarad av domstol inte' äger rösträtt. Uttrycket innefattar hksom i 3 kap. 2 § första stycket i den nya RF förklaring om omyndighet som har meddelats innan myndighetsåldern inträdde. Dels bör bestämmelserna i 6 § andra stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 3 kap. 2 § andra stycket i den nya RF få den lydelsen all frågan humvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd. Härav föranleds en följdändring i 10 §. Hänvisningen i denna paragraf till bestämmelser i vallagen bör sålunda gälla också röstlängd.

7§

F. n. gäUer enligl 7 § första stycket kommunaUagarna att kommunfullmäktige och suppleanter väljs bland de röstberättigade som är bosatta inom kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas tUl kommunfullmäktig eUer suppleant.

Det valbarhetsviUkor som innefattar krav på rösträtt bör enligt min mening formuleras så att fullmäktige och suppleanter skall väljas bland dem som uppfyUer villkoren för rösträtt. Därigenom uppnår man överensstämmelse med formuleringen i 3 kap. 10 § i den nya RF. Lydelsen avser att framhäva att valbarhetsbedömningen skall göras oberoende av vad som framgår av gällande röstlängd om rösträtten. Den som i något avseende inte längre uppfyller rösträttsvillkoren enligt 6 § första stycket är därmed inte valbar, även om han ännu står kvar i röstlängden som röstberättigad. Omvänt är den valbar som uppfyUer rösträttsvillkoren men som inte är upptagen i röstlängd, t. ex. till följd av att han blivit kyrkobokförd i kommunen efter det att röstlängden upprättades.

Fr. o. m. år 1973 gäller enligt 6 § första stycket i kommunallagarna att endast den som är kyrkobokförd i en kommun har rösträtt ■ i kommunen. Den som upphör att vara kyrkobokförd inom en kommun, förlorar alltså sin kommunala rösträtt där. Som framgår av vad jag nyss har sagt upphör han därmed också att vara valbar inom kommunen. Kyrkobokföringsorten överensstämmer i de aUra flesta faU med den faktiska bosättningsorten. Med hänsyn tUl det anförda anser jag att nuvarande krav på bosättning inom en kommun som vUlkor för valbarhet saknar praktisk betydelse vid sidan av kravet pä rösträtt. Jag föreslår därför att föreskrifterna om valbarhet förenklas genom att kravet på bosättning inom kommunen får utgå.

Prop. 1974:35 88

Enligt 3 kap. 2 § nya RF är, som jag nyss nämnde, åldern för rösträtt 18 år. Sänkningen av rösträttsåldern har fömtsatts skola följas av en sänkning av myndighetsåldern till 18 år (prop. 1973:90 s. 164). Senare denna dag kommer statsrådet Lidbom att föreslå att förslag om detta läggs fram i särskild proposition. Godtas förslaget av riksdagen, kommer rösträtt och myndighet att inträda samma dag. Som föhd härav kan i fortsättningen den som inte är myndig aldrig uppfylla rösträttsvillkoren. Jag föreslår därför att också myndighet slopas som särskilt valbarhetsvillkor. Kravet på all rösträttsvillkören skall vara uppfyllda är även i det avseendet liU fyllest.

I paragrafen finns bestämmelser om indelning av kommun i valkretsar och om bestämmandet av antalet fuUmäktige som varje valkrets skaU utse. Beslut i dessa frågor fattas av länsstyrelsen. Enhgt paragrafens sjätte stycke föres talan mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar hos regeringsrätten genom besvär.

1 det föregående har jag föreslagit att talan mot beslut enligt vaUagen i liknande fall skall föras hos valprövningsnämnden. Jag föreslår att också talan enligt 9 § skall föras hos nämnden. 1 samband med den ändring i paragrafen som föranleds härav bör fuUföljdsregeln jämkas så att det uttryckligen framgår att också beslut om fastsläUande av antalet fullmäktige i varje valkrets omfattas av regeln.

Övergångsbestämmelser

1 likhet med vad som gäller i fråga om val tiU riksdagen (punkt 2 andra stycket övergångsbestämmelserna till den nya RF) bör de nya rösträtts-bestämmelserna tillämpas först i samband med att röstlängd upprättas under år 1975.

4.5 Förslag tiU lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

Ändringen i 7 § gäller röstlängd vid landstingsval och motsvarar ändringen i 6 § andra stycket i de båda kommunallagarna. 1 8 § föreslås beträffande valbarhetsvUlkoren samma ändring som i 7 § kommunallagarna. Ändringen i 7 § landstingslagen har föranlett ett tiUägg i 18 §.

4.6 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Ändringarna i lagen har samma innebörd som de som har föreslagits i kommunaUagen och i kommunallagen för Stockholm. Ändringarna i 9, 10, 12 och 13 §§ i lagen om församhngsstyrelse motsvaras sålunda av ändringarna i 6, 7, 9 och 10 §§ i kommunallagen. Jag hänvisar tUl vad jag nyss anförde i anslutning till sistnämnda paragrafer.

Prop. 1974:35 89

4.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för
riksdasgsledamöterna

Riksdagen antog år 1972 som vUande förslag till ändringar i 1809 års RF och 1866 års RO som innebär att ett system med ersättare införs (prop. 1972:66, KU 1972:30, rskr 1972:204). Samtidigt beslöt riksdagen en lag (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna. Lagen innehåller tvä paragrafer. 1 1 § föreskrivs i vilka fall riksdagsledamots befattning skall utövas av ersättare. 1 2 § anges hur det skall förfaras när ersättare skall kaUas in tiU tjänstgöring. Lagen om ersättare för riksdagsledamöterna har trätt i kraft samtidigt med att ändringarna i 1809 års RF och 1866 års RO beträffande ersättare under innevarande riksdag har antagits slutligt och erhålht kraft av grundlag (KU 1974:1, rskr 9, SFS 1974:65).

Också enligt den nya RF och den nya RO skaU ersättare finnas för riksdagsledamöterna. 1 formellt hänseende innebär emellertid de nya reglerna att de bestämmelser som finns i lagen om ersättare för riksdagsledamöterna ingår i RF och RO (4 kap. 9 § RF och I kap. 8 och 9 §§ RO). Lagen om ersättare för riksdagsledamöterna bör därför upphöra att gälla vid den tidpunkt då den nya RF:s och RO:s motsvarande bestämmelser om ersättare först skaU börja tillämpas. Som jag har nämnt förut kommer bestämmelserna i RF och RO i allmänhet att böria tillämpas den I januari 1975.

Av punkt 2 tredje stycket övergångsbestämmelserna tiU nya RF och punkt 2 tredje stycket övergångsbestämmelserna tiU nya RO följer emellertid att reglerna i RF och RO om ersättare skall tillämpas redan dessförinnan för det fall att nytt val till riksdagen har ägt rum efter det att den nya RF har antagits slutligt men före den 1 januari 1975. I anslutning till dessa övergångsbestämmelser föreslår jag att lagen om ersättare för riksdagsledamöterna skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974 eller den dag dessförinnan då efter nytt val till riksdagen den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

4.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd tUl
pohtiska partier

Det stathga stödet tUl pohtiska partier beräknas för kalenderår och betalas i princip ut en gång för helt kalenderår. Huvudregeln är att utbetalning för visst år görs i februari samma år, efter ansökan i januari. Den nu angivna ordningen är naturlig med tanke på hittillsvarande grundlagsregler om riksdagens valperiod och årliga sammanträdesperiod. Ordinarie val gäller sålunda för tiden från följande kalenderårsskifte. Riksdagen sammanträder varje år i regel den 10 januari och är i princip samlad till årets slut.

Enligt den nya författningen inleds emellertid riksdagens valperiod efter ordinarie val vid månadsskiftet september — oktober, kort efter valet (se 3 kap. 5 § i den nya RF och 1 kap. 3 § vallagen). Det snabba valgenomslaget har fört med sig en omläggning också av riksdagens

Prop. 1974:35 90

arbetsår. Det årliga riksmötet börjar valår samtidigt som den nya valperioden och år, då ordinarie val inte äger rum, under september eller oktober (1 kap. 2 § i den nya RO). Riksmötet sträcker sig i en följd tUl maj månads utgång eUer, undantagsvis, något längre (1 kap. 4 § i den nya RO).

1971 ärs partistödsutredning, vars förslag lades tiU grund för 1972 års partistödslag, uttalade i sUt betänkande (SOU 1972:62) Offenthgt stöd till de politiska partierna att, om nuvarande valperioder kom att läggas om efter vad som hade föreslagits i grundlagberedningens slutbetänkande, tidpunkten för utbetalningarna av det statliga stödet till partierna och den tidrymd dessa avser lämpligen fick justeras i enlighet härmed (s. 53). Också för egen del finner jag det självfaUet att beräkningen och utbetalningen av det statliga stödet tiU partierna samordnas med de nya reglerna om riksdagens valperiod och ärliga sammanträdesperiod.

Valperiodens början är i den nya författningen inte fixerad till ett visst datum utan varierar något beroende på vilken dag valet äger rum. 1 allmänhet kommer den nya valperioden, som nämnts, att börja den första veckan i oktober. Jag föreslår att den period för vilken stöd till partierna skall beräknas bestäms till tiden fr. o. m. den 15 oktober ett kalenderår t. o. m. den 14 oktober följande kalenderår. En genereU föreskrift härom föreslås i 12 §. Omläggningen av tidrymden för beräkningen av stödet föranleder vidare ändringar i 6-11 §§. Den årliga utbetalningen av stöd tiU partierna bör äga rum snarast möjhgt efter det att beräkningsperioden har inletts. Jag förordar att det i 14 § föreskrivs att ansökan om stöd bör göras före utgången av oktober. Sker ansökan i rätt tid, kommer stödet att betalas ut före utgången av november månad. Den föreslagna ändringen innebär alltså att utbetalningen tidigareläggs med tre månader.

Frågan om verkan av ett omval är f. n. inte berörd i partistödslagen. Den har också hittills haft föga aktualitet med tanke pä att riksdagen kan antas ha fått sin slutliga sammansättning före det årsskifte då valperioden efter ett ordinarie val inleds och i vart faU innan stöd till partierna skall räknas ut för det första året under valperioden. Ordningen med ett snabbt valgenomslag innebär emellertid att, om besvär över valet förs, riksdagen måste verka i provisorisk sammansättning i avvaktan pä att valet vinner laga kraft (se 3 kap. 11 § första stycket i den nya RF). Skall omval äga rum, kommer vidare resultatet av detta knappast att föreligga vid den tid då, enligt vad jag nyss föreslog, stöd tUl partierna normalt skaU betalas ut för det första året i valperioden, dvs. för tiden fr. o. m. den 1 5 oktober. Frågan förtjänar därför viss uppmärksamhet.

1 enhghet med den ståndpunkt på vilken partistödslagen i övrigt vilar vill jag förorda att stöd till partierna för första året i valperioden får beräknas och utbetalas på grundval av. det ursprunghga valresultatet, oavsett om omval skall äga mm eUer inte. Ett omval kommer då att påverka det statliga stödet först fr. o. m. följande beräkningsär. Någon särskUd bestämmelse härom, utöver den i 12 § första stycket, behövs inte. 1 överensstämmelse med vad som enligt 10 § gäller i fråga om extra val föreslår jag emellertid den modifikationen att parti, som vid det

Prop. 1974:35 91

ursprunghga valet inte fick fyra procent av rösterna i hela landet men som når fyraprocentsgränsen vid omvalet, tiUerkänns grundstöd som belöper på tiden fram tUl närmast följande 1 5 oktober. Utgångspunkten för beräkningen bör vara den dag då valet avslutades, dvs. då resultatet av valet kungjordes. Samma utgångspunkt bör gälla vid beräkning av grundstöd efter extra val under återstoden av året. Jag föreslår att 10 § ändras efter vad jag har angivit nu.

1 den nya RF har termen nyval ersatts med benämningen extra val. Motsvarande ändring bör göras i 4 och 10 §§ i partistödslagen.

Utöver vad jag har sagt i det föregående föreslår jag i förtydligande syfte ett tillägg till lagtexten i 12 §.

Ändringarna i lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Övergången till de nya tiderna för beräkning oeh utbetalning av stöd tiU partierna kräver emellertid särskild reglering.

Enhgt punkt 3 i övergångsbestämmelserna liU den nya RO sker omläggningen av riksdagens årliga arbetsperiod på så sätt att två riksmöten inleds under det år då den nya RO först skall tiUämpas (1975). Det första riksmötet är förkortat. Det börjar i januari och avslutas på försommaren. Det andra inleds i september eller oktober och bhr det första riksmöte som helt följer reglerna i den nya RO. Övergången till den nya ordningen för beräkning och utbetalning av statligt stöd till partierna bör enligt min mening följa samma mönster. Jag föreslår att stöd till partierna betalas ut vid två tillfällen under år 1975, dels i febmari, för liden från årets början till den 15 oktober, dels i november, för tiden den 15 oktober 1975 — den 14 oktober 1976. Den första utbetalningen bör skäligen utgöra tio tolftedelar av vad som enligt de äldre bestämmelserna annars skuUe ha utgått för hela kalenderåret 1975. Skulle extra val som inte kan beaktas vid den första uträkningen äga rum före den 15 oktober 1975 och blir som följd härav 10 § tillämplig, skaU givetvis grundstöd enligt paragrafen utgå endast för tiden t. o. m. den 14 oktober 1975. -Övergångsbestämmelserna under punkt 2 har utformats med ledning av vad jag har anfört nu.

Enligt 3 oeh 9 §§ är partistöd resp. avtrappat grundstöd satt i relation till ordningstalen för åren närmast efter ett visst val. Vid tillämpningen av dessa paragrafer för tiden fr. o. m. den 15 oktober 1975 kan uppkomma vissa svårigheter när beräkningen utgår från ett val som inträffade medan lagen i den äldre lydelsen var tillämplig. 1 denna lydelse byggde ju lagen på en annan årsberäkning än i den nya lydelsen. Jag föreslår att frågan regleras uttryckligt i övergångsbestämmelserna (punkt 4). Det år som inleds den 15 oktober 1975 bör givetvis räknas som det tredje efter det ordinarie valet år 1973. Samma år bör, vid tillämpningen av 9 §, anses såsom det andra efter ett nyval som har ägt rum under år 1974 före den 15 oktober och som det första efter ett nyval eller ett extra val som har ägt rum senare.

Övergångsbestämmelserna under 2 d) och 3 är föranledda av den ändrade terminologin beträffande extra val.

Prop. 1974:35 92

4.9 Förslag till lag om upphävande av det av riksens ständer fastställda,
av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8,
utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tiUkommande
konungar vid regeringens anträdande avgivas.

I samband med att förslaget tUl den nya RF lades fram uttalade jag (prop. 1973:90 s. 270) att den nuvarande konungaförsäkran är föråldrad och bör ersättas av en ämbetsförklaring avgiven inför riksdagen Gfr 2 kap. 10 § andra stycket i den nya RO). Jag föreslär nu i enhghet härmed att formuläret tUl den nuvarande konungaförsäkran skaU upphöra att gälla vid utgången av år 1974. Eftersom formuläret har fastställts av riksdagen bör det upphävas genom lag.

4.10 Förslag tUl lag om ändring i brottsbalken

Antagandet av den nya RF oeh av de därav föranledda ändringarna i TF påkallar vissa följdändringar i brottsbalken. 1 huvudsak består dessa i att ordet "Konungen" byts ut mot "regeringen". 1 18 kap. 1 § och i 19 kap. 1 § andra stycket syftar ordet "Konungen" emellertid både på konungen personligen och på Kungl. Maj:t i konselj. Det bör därför i dessa lagmm, som har skett i motsvarande föreskrifter i TF - 7 kap. 4 § I och 3 — bytas ut mot orden "statschefen" och "regeringen" (jfr prop. 1973:90 s. 487). I 18 kap. 2 § bör ordet "Konungen" däremot stå kvar, eftersom del uteslutande avser konungens person. Detsamma gäUer i fråga om det första "Konungen" i 18 kap. 8 §. 1 överensstämmelse med ändringen i 7 kap. 4 § 6 TF bör bestämmelsen i 18 kap. 2 § om regent som är satt i Konungens ställe i fortsättningen avse den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter (jfr prop. 1973:90 s. 487).

Av 8 kap. 13 § första stycket i den nya RF framgår att regeringen direkt pä grund av RF är behörig att besluta föreskrifter om verkställighet av lag. Bestämmelsen i 38 kap. 13 § brottsbalken kan därför utgå såsom överflödig.

4.11 Förslag tUl lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet
statsdepartement och statsråd utan departement

1 motsats tUl 1809 års RF uppställer den nya RF inte något krav på att antalet departement och statsråd utan departement skall vara angivet i lag. 1 samband med framläggandet av förslaget till den nya RF framhöll jag (prop. 1973:90 s. 181) att riksdagen ändå - genom reglerna om riksdagens anslagsmakt — på ett tUlfredsställande sätt tiUförsäkras inflytande över dessa frågor. Jag föreslår därför nu att lagen (1973:973) om antalet slalsdepartement och statsråd utan departement skall upphöra alt gälla vid utgången av år 1974.

Prop. 1974:35 93

4.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar

1§

Paragrafen upptar f. n. sekretessbestämmelser angående protokoll, som har förts i statsrådet, och protokoll i kommandomål. Beredningen har inte föreslagit andra ändringar i paragrafen än sådana som är en nödvändig föhd av reglerna i den nya RF om regeringsorganet. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén har i sitt remissyttrande förklarat alt del synes kommittén lämpligast att sekretessfrågorna i sak prövas först i samband med att kommitténs huvudbetänkande behandlas. Jag delar denna uppfattning. Jag föreslär därför i detta sammanhang endast - förutom alt ordet "Konungen" ersätts med ordet "regeringen" — att reglerna i paragrafen förklaras gälla protokoll i regeringsärenden resp. protokoll i regeringsärenden vUka gäller försvarsmakten och avgörs av departementschefen Gfr 7 kap. 3 och 6 §§ i den nya RF).

2§

Med stöd av 56 § i 1866 års RO kan Konungen bestämma att sammanträde med riksdagens kammare skall hållas inom stängda dörrar när statsrådsledamot enligl Konungens förordnande skaU lämna riksdagen muntligt meddelande vid sammanträdet. Enligl 2 § riksdagsstadgan gäUer att kammarens plena är offentliga om inte kammaren för särskilt faU beslutar annat eller Konungen enligt 56 § RO bestämmer att plenum skaU hållas inom stängda dörrar.

1 anslutning tUl nu nämnda bestämmelser föreskrivs f. n. i 2 § sekretesslagen dels, i första stycket, att riksdagens kamrars protokoll vid sammanträde inom lyckta dörrar enligt 56 § RO inte utan Konungens och kammarens tillstånd får utlämnas tidigare än 50 år efter protolollets datum, dels, i andra stycket, att kammaren äger besluta att protokoll från annat kamniarsammanträde inom lyckta dörrar inte utan kammarens tillstånd får utlämnas förrän viss tid, högst 50 år, har förflutit från protolollets datum.

I 2 kap. 4 § i den nya RO föreskrivs i första stycket att sammanträde med kammaren är offentligt. Dock kan sammanträde hållas inom stängda dörrar, om det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller i övrigt till förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation. Riksdagen beslutar om stängda dörrar. Skall regeringen vid sammanträde lämna riksdagen meddelande, kan dock även regeringen förordna om stängda dörrar. Enligt andra stycket får ledamot eller tjänsteman inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Riksdagen kan dock besluta att för särskilt fall helt eller delvis upphäva tystnadsplikten.

1 motiven till 2 kap. 4 § RO uttalar beredningen att bestämmelserna i sekretesslagen om när kammarens protokoll skall hållas hemliga får

Prop. 1974:35 94

anpassas till den nya regleringen i paragrafen. Avgörande bör vara om protokollet innehåller sådant som omfattas av tystnadsplikten. Med anknytning till detta uttalande har beredningen i betänkandet om följdförfattningar föreslagit att nuvarande första och andra styckena i 2 § sekretesslagen ersätts av elt stycke, i vUket föreskrivs att, om tystnad enhgt 2 kap. 4 § RO skaU iakttas i fråga om vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar med riksdagens kammare, protokoll häröver inte utan riksdagens tillstånd får utlämnas tidigare än 50 år efter protokoUels datum. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén har inte haft något att erinra mot den föreslagna sekretessbestämmelsen. Också för egen del biträder jag beredningens förslag.

Den nya RO innehåller inte någon särskUd bestämmelse om att hemhgt kammarprotokoll skall justeras inom stängda dörrar. Men riksdagen kan besluta härom med stöd av 2 kap. 4 § första stycket RO. Om riksdagen underlåteratt fatta sådant beslut, får det, som beredningen uttalar, anses att tystnadsplikten beträffande vad som är upptaget i protokollet därmed har hävts och protokoUet har blivit offentligt.

Beträffande ändringen i sista stycket av förevarande paragraf hänvisar jag tUl vad jag har anfört i anslutning tUl 1 §.

1 11 kap. 8 § i den nya RF föreskrivs att rättskipnings- eller förvaltningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen i vidare mån än som föher av grundlag eller riksdagsordningen. Med hänsyn tUl innehåUet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen kan denna föreskrift inte anses lägga hinder i vägen för riksdagens och konstitutionsutskottets beslutsbefogenheter enligt 2 § sekretesslagen.

Övergångsbestämmelserna

De sekretessbestämmelser som enligt 1 § och 2 § tredje stycket har gällt för tiden från sekretesslagens ikraftträdande beträffande statsrådsprotokollen och protokollen i kommandomål samt rörande handlingar om granskning av sådana protokoll bör gälla även efter den dag, den I januari 1975, då bestämmelserna får sin nya lydelse, när fråga är om protokoll som har upprättats dessförinnan.

På motsvarande sätt bör alltjämt de äldre reglerna i 2 § gälla i fråga om kammarprotokoll som har upprättats före den 1 januari 1975. 1 enlighet med vad som föreskrivs i paragrafen i den nya lydelsen bör det emellertid aUtid ankomma på riksdagen ensam att avgöra om hemligt protokoll skall lämnas ut.

4.13 Förslag till lag om riksgäldskontoret

Gällande rätt

1 66 § i 1809 års RF föreskrivs att riksgäldskontoret förblir under riksdagens styrelse, inseende och förvaltning samt att riksdagen ansvarar

Prop. 1974:35 95

för den rikets gäld som kontoret ombesörjer. Enligt 70 § i 1866 års RO skall riksdagen välja fullmäktige att enligt särskilt reglemente förvalta riksgäldskontorets medel och tUIhörigheter. Dessa fullmäktige skall vara sju. De väljs för tiden från valet tUl dess val äger rum under tredje året därefter. Riksdagen utser en av fullmäktige till ordförande. Äv de övriga sex skall två ärligen avgå. Har fullmäktig avgått före den bestämda tjänstgöringstiden eller har ansvarsfrihet vägrats honom, anställs val för återstående mandatperiod. Då val av ordförande äger rum, utses denne före övriga fullmäktige. Varje fuUmäktig utses för sig. FuUmäktige väljer själva bland sig vice ordförande. Efter samma regler som i fråga om fullmäktige utses för varje fullmäktig en personlig suppleant.

För riksgäldskontoret gäller ett av riksdagen den 15 december 1966 faststäUt reglemente (riksdagens författningssamling 1970:8). Enligt 7 § i reglementet skall fullmäktig i riksgäldskontoret genast frånträda fullmäk-tigbefattningen och suppleant inträda i hans ställe om han blir ledamot i statsrådet eller kommer i den författning att han enligt 26 § i 1866 års RO inte får godkännas som riksdagsledamot.

1 ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. är fastslaget att riksgäldsfullmäktige samt riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret har fullt ämbetsansvar. Enligt lagen gäller emellertid särskilda åtalsregler för dessa funktionärer. Åtal mot fullmäktig kan beslutas av riksdagen, finansutskottet eller riksdagens revisorer. Härmed är att jämföra en bestämmelse i 111 § andra stycket i 1809 års RF enligt vUken bl.a. fullmäktige i riksgäldskontoret inle kan åtalas i och för sina befattningar annat än efter riksdagens beslut.

Enligt 5 § i bestämmelser om revision av riksdagsförvaltningen, vUka riksdagen har antagit den 12 december 1968 (riksdagens förfaltningssamhng 1968:8), skaU riksdagens revisorer för varje avslutat räkenskapsår granska riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.

Beträffande innehållet i lagen (1957:685) angående utövande av fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tUlkommande befogenheter under krigsförhåUanden hänvisas tUl redogörelsen i det följande i anslutning till 28 § i förslaget tUl lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank (4.14).

Den nya RF

1 9 kap. 10 § andra stycket nya RF föreskrivs att det under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlighet med riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten samt att närmare bestämmelser härom meddelas i lag.

1 anslutning till nämnda bestämmelse uttalades i prop. 1973:90 (s. 350) att RF inte borde binda de organisatoriska formerna för den upplåning och låneförvaltning som skall ombesörjas av ett riksdagens organ. Det tUlades emellertid att avsikten inte var att föreslå att uppgiften att taga upp och förvalta lån tUl staten nu skulle föras över från

Prop. 1974:35 96

riksgäldskontoret tiU annan riksdagsmyndighet. Vad sålunda uttalades föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (jfr KU 1973:26, s. 56 och 65).

Grundlagberedningen

Beredningen har lagt fram förslag tUl särskild lag om riksgäldskontoret, avsedd att ersätta i första hand de bestämmelser om riksgäldskontoret som f n. ingår i 1866 års RO. I 1 § i den föreslagna lagen (SOU 1972:16 s. 25) föreskrivs att de uppgifter som avses i 8 kap. 15 § RF (9 kap. 10 § andra stycket nya RF) under riksdagen ombesörjs av riksgäldskontoret. 1 2 § finns föreskrifter om riksgäldskontorets förvaltning. Denna handhas av sju fullmäktige som vähs av riksdagen för riksdagens valperiod. Riksdagen väljer en av de fullmäktige tiU ordförande. Fullmäktige får inte utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde som hålls när riket eller någon del av det är ockuperat skaU minst tre fuUmäktige vara närvarande. Bestämmelserna i 3 § rör fullmäktiges ansvar. FuUmäktig som riksdagen har vägrat ansvarsfrihet är skild från sin befattning. Ätal mot fullmäktig för brott, begånget genom beslut eller annan åtgärd som tUlhör utövningen av hans uppdrag, får beslutas endast av finansutskottet. 1 paragrafen erinras om att särskilda föreskrifter finns om revision av riksgäldskontoret. 1 den avslutande 4 § sägs att det om riksgäldsdirektör och vice riksgäldsdirektör, om riksgäldskontorets organisation i övrigt och om dess verksamhet ges bestämmelser i lag med reglemente för kontoret.

Departementschefen

Enligt den nya RF skall liksom f. n. under riksdagen finnas en myndighet med uppgift att taga upp och förvalta lån till staten. Vilken denna myndighet är framgår däremot inte av vare sig den nya RF eller den nya RO. Bestämmelser härom skaU i stället ges i vanlig lag. Som jag framhöll i motiven till den nya RF bör nu inte komma i fråga att överflytta den statliga upplåningen och låneförvaltningen från riksgäldskontoret till annat riksdagsorgan (prop. 1973:90 s. 351).

Grundlagberedningen har, som framgår av vad jag nyss anförde, utarbetat förslag tUl en lag om riksgäldskontoret. Den föreslagna lagen har lämnats utan erinran under remissbehandhngen. För egen del föreslår jag endast vissa jämkningar av förslaget.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen ersätter i första hand de föreskrifter om riksgäldskontoret som nu är intagna i 1866 års RO, i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. och i lagen (1957:685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhåUanden. Lagförslaget ansluter nära tUl gällande rätt. Den viktigaste nyheten gäller tid och sätt för val av fuUmäktige i riksgäldskontoret. 1 överensstämmelse med vad som enligt

Prop. 1974:35 97

den nya RO gäller för bl. a. fuUmäktige i riksbanken föreslås att samtliga riksgäldsfullmäktige skall väljas vid ett tillfälle för riksdagens valperiod genom proportionellt val.

1§

Paragrafen upptar den grundläggande bestämmelsen att de uppgifter som avses i 9 kap. 10 § andra stycket RF under riksdagen ombesörjs av riksgäldskontoret.

2§

1 första stycket sägs i enlighet med beredningens förslag att riksgäldskontoret förvaltas av sju fuUmäktige och att dessa väljs av riksdagen för riksdagens valperiod. Liksom f. n. bör inte ställas upp krav på att fullmäktig skall tUlhöra riksdagen. Däremot bör, i enlighet med den nuvarande kompetensbestämmelsen i 7 § reglementet för riksgäldskontoret, gälla att fullmäktig skall vara svensk medborgare och myndig och att den som tillhör regeringen inte får vara fullmäktig. Kravet på svenskt medborgarskap framgår redan av bestämmelserna i 11 kap. 9 § tredje stycket nya RF och behöver inte upprepas i förevarande lag. 1 denna bör emellertid anges att endast den som är myndig kan vara fullmäktig och att statsråd inte får vara fullmäktig. Bestämmelser härom har förts in i 2 § första stycket.

1 andra stycket föreskrivs att riksdagen väljer en av fuUmäktige att vara ordförande.

Bestämmelserna i första och andra styckena fylls ut av de allmänna föreskrifter om val inom riksdagen som ges i 7 kap. i nya RO. Av bestämmelserna i detta kapitel följer bl. a. att valet i princip är proportionellt (4 § första stycket), att valet skall förrättas snarast efter början av riksdagens valperiod och gälla tiU dess riksdagen förrättar nytt val under nästa valperiod (6 §), att suppleanter skall utses för fullmäktige till minst samma antal som dessa och att suppleanterna skall uppfylla samma kvalifikationer som fullmäktige (8 §), att suppleanterna inte är personliga (9 §), att fyllnadsval skall äga rum om fullmäktig eller suppleant avgår i förtid (12 §) och att fullmäktige inom sig skall utse en eller flera vice ordförande (13 §).

1 fråga om bestämmelserna i tredje stycket angående utövningen av riksgäldsfullmäktiges befogenheter under krigsförhållanden vill jag hänvisa till vad som i det följande anförs i anslutning till motsvarande bestämmelser i 28 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank (4.14).

3§

Paragrafen överensstämmer med endast språkliga jämkningar med beredningens förslag.

1 fråga om riksgäldsfullmäktiges juridiska ansvar innebär föreskrifterna i andra stycket att fullmäktige i fråga om gärningar i utövningen av uppdraget skall omfattas av samma straffbestämmelser som offentliga funktionärer i allmänhet men att rätten att besluta om åtal är förbehållen

Prop. 1974:35 98

riksdagens finansutskott. Lösningen är densamma som den som har föreslagits i fråga om ledamöterna i vissa andra riksdagsorgan (jfr 9 kap. 8 § i den nya RO). Jag får här hänvisa tUl grundlagberedningens motiv tUl nämnda lagrum, vUka återfinns i prop. 1973:90 s. 588.

4§

Paragrafen upptar en hänvisning tUl lag med reglemente för riksgäldskontoret. Nuvarande reglemente bör ses över så att det kommer i överensstämmelse med den nya RF och RO och med denna lag. Därvid får också övervägas om särskilda regler skaU gälla för beslut om åtal mot riksgäldsdirektören för brott i utövningen av hans tjänst, motsvarande dem som nu är intagna i ansvarighetslagen för fuUmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskontoret m. fl. Det torde få ankomma på riksdagen att låta utarbeta förslag tiU behövliga ändringar i och tUlägg tUl reglementet för riksgäldskontoret.

Övergångsbestämmelserna

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Omläggningen av sättet för val av fullmäktige påkaUar särskUd övergångsreglering. Föreskrifterna i punkt 4 första stycket i övergångsbestämmelserna till den nya RO är så avfattade att de bhr tillämpliga också på riksgäldsfullmäktige. En erinran härom har gjorts vid ikraftträdandebestämmelsen tUl förevarande lag. Regleringen innebär att samtiiga fullmäktigeplatser besätts genom nytt val i januari 1975 för den tid som återstår av riksdagens då löpande valperiod. Den mandatperiod för fullmäktig som enligt äldre bestämmelser löper vid tiden för valet av nya fullmäktige upphör därmed att gälla.

Ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. bör upphävas genom särskild lag med verkan fr. o. m. den I januari 1975 (jfr 4.16). 1 vissa fall kan de åtalsregler, som f n. återfinns i ansvarighetslagen, vara gynnsammare för fullmäktig än motsvarande regler i den nu föreslagna lagen. När det gäller brott som har begåtts under de äldre bestämmelsernas giltighetstid bör därför, i de ifrågavarande fallen, dessa bestämmelser tillämpas (jfr 7 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken). En föreskrift härom har tagits in som ett andra stycke i övergångsbestämmelserna till förevarande lag. Föreskriften ansluter nära till motsvarande regel i punkt 6 i övergångsbestämmelserna tUl den nya RO.

4.14 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Införandet av ny RF och ny RO föranleder åtskilliga följdändringar i riksbankslagen. De ändringar som har gjorts i departementsförslaget grundar sig i flertalet fall på förslag från grundlagberedningen eller påpekanden från fullmäktige i riksbanken under remissbehandlingen av beredningens förslag till följdförfattningar. Beträffande fyra paragrafer, 17, 25, 27 och 31 §§, föreslås härjämte ändringar som saknar samband

Prop. 1974:35 99

med förfaltningsreformen men som lämpligen bör genomföras i detta sammanhang.

1 §

Ändringen innebär att nuvarande hänvisning till den grundläggande bestämmelsen om riksbanken i 1809 års RF ersätts med en hänvisning tUl motsvarande stadgande i den nya RF. Ändringen föranleder ommbrice-ring av 1 kap. i lagen.

2§

F. n. hänvisas i paragrafen i fråga om riksbankens ensamrätt att utge sedlar till vad därom är särskUt stadgat. Härmed avses 1 § lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken. 1 den nya RF har emellertid riksbankens sedelmonopol blivit grundlagsfäst. Bestämmelsen härom återfinns i 9 kap. 13 §. Hänvisningen i förevarande paragraf bör därför i fortsättningen gälla detta grundlagsstadgande. Den särskilda lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt m. m. bör, enligt vad som föreslås i det följande (4.17), upphävas.

6,9-11, 13,23 och27 §§ i

Den nya RF innebär att den f. n. grundlagsstadgade skyldigheten för riksbanken att inlösa sina sedlar med guld avskaffas. Ändringen har konsekvenser för flera bestämmelser i riksbankslagen.

1 6 § finns föreskrifter som direkt gäller riksbankens skyldighet att inlösa sedlar med guld. Dessa bestämmelser bör utgå. Paragrafen kommer därefter endast att föreskriva att av riksbanken utgivna sedlar skall utgöra lagligt betalningsmedel.

\ 11 § åläggs riksbanken att hålla en metallisk kassa av guldmynt och omyntat guld. 1 9 § har sedelutgivningen gjorts beroende av den metalliska kassans storlek. Som riksbanksfullmäktige framhåller i sitt remissyttrande saknas anledning att, när grundlagsföreskriften om sedlarnas utbytbarhet mot guld slopas, behålla särskilda regler om den metalliska kassan och om dennas relation till sedelomloppet. Bestämmelserna härom bör alltså utgå. Omfattningen av sedelutgivningen begränsas f. n. också genom bestämmelserna i 10 § om den s. k. supplementära sedeltäckningen. Dessa innebär att riksbankens sedelutgivning inte får överstiga summan av de i paragrafen angivna tUlgångarna. Anledning saknas att i detta sammanhang ifrågasätta den begränsning av sedelutgivningsrätten som följer av 10 §. Ätt 9 § upphävs medför alltså inte att sedelutgivningsrätten blir oinskränkt. För att 10 § skall behålla nuvarande sakliga innehåll bör - som en följd av att 9 § upphävs — viss redaktionell ändring göras i paragrafen. Ändringen innebär att hänvisningen till den metaUiska kassan utgår och att guld medtages bland de i paragrafen uppräknade tillgångarna. Inte heller i 27§ bör längre den metalliska kassan omnämnas särskUt. Uppgiftsskyldigheten kan begränsas tUl att avse dels de i 10 § omförmälda tillgångarna dels utelöpande sedlar

Prop. 1974:35 100

Gfr prop. 1973:90 s. 355).

1 13 § andra stycket ges bestämmelser om riksbankens inlösen av guld i plants, som för riksbankens räkning avlämnas tiU myntverket. Bestämmelserna bygger på en ordning med en fungerande guldmyntfot och bör därför utgå ur lagen.

1 23 § hänvisas till vad som särskilt är föreskrivet angående riksbankens skyldighet i fråga om växling och inlösen av mynt. Hänvisningen gäller dels bestämmelser i lagen (1873:31) om rikets mynt, dels bestämmelser i de därtUl anknytande kungörelserna (1908:171) angående myntväxling och (1914:136) angående utväxling i riksbanken av skiljemynt av sUver eller brons. Bestämmelserna bygger på principen om guldmyntfot. Lagen (1873:31) om rikets mynt är numera upphävd (jfr SFS 1970:1028) och några bestämmelser om riksbankens skyldighet att inlösa och växla mynt finns inte intagna i lagen (1970:1028) om rikets mynt. Också kungörelserna (1908:171 och 1914:136) har blivit upphävda (jfr SFS 1973:76). Bestämmelserna i 23 § i förevarande lag bör därför nu upphävas.

127 kan lämphgen i detta sammanhang göras ytterligare en ändring förutom den tidigare berörda. Den i andra stycket reglerade uppgiftsskyldigheten bör vara anknuten tUl arbetsdag i banken. Därmed blir det i fortsättningen klart att uppgift som t. ex. annars skulle ha upprättats för lördag i stället skall avse föregående vardag.

17§

Enligt kungörelsen (1830:16 s. 178) angående åtskilliga föreskrifter i avseende på järn- och vågeffekter, som i banken (= riksbanken) belånas, gällde att riksbanken hade förmånsrätt enligt 17 kap. 3 § handelsbalken för belånade järn- och vägeffekter. Samband härmed har föreskriften under c) i förevarande paragraf att riksbanken får låna ut medel bl. a. mot pant i varor "liggande å allmän våg". 1 samband med tillkomsten av förmånsrältslagen (1970:979) upphävdes 1830 års kungörelse och tre därtUl anslutande äldre författningar. Det förutsattes därvid (prop. 1970:142 s. 143) att en följdändring i 17 § riksbankslagen skulle genomföras i senare sammanhang. Ändringen bör göras nu. Den innebär att de nyss citerade orden under c) utgår ur paragrafen.

25 §

1 paragrafen regleras riksbankens rätt att förvärva egendom. Bestämmelserna medger förvärv av egendom som behövs för att bedriva riksbankens verksamhet och av egendom för att skydda fordran. 1 sistnämnda hänseende föreskrivs i andra stycket bl. a. att riksbanken på offentlig auktion eller fondbörs får inköpa egendom, som är utmätt eller pantsatt för fordringen. En liknande bestämmelse gäller för övriga bankinstitut. För affärsbankernas, sparbankernas och jordbrukets kreditkassors del återfinns denna bestämmelse i resp. 56 § lagen (1955:183) om bankrörelse, 25 § lagen (1955:416) om sparbanker och 33 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen. Efter ändringar i dessa paragrafer

Prop. 1974:35 101

(gällande lydelse 1972:656-658) gäller emellertid numera att ifrågavarande bankinstitut för att skydda fordran får köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen, inte bara på offentlig auktion eller fondbörs, utan också vid exekutiv försäljning. Härigenom blir det möjligt att förvärva utmätt egendom, fast eller lös, som försäljs under hand (se prop. 1972:118 s. 31). Jag föreslår nu att möjligheten för riksbanken att förvärva egendom till skydd för fordran utvidgas på motsvarande sätt genom en ändring i förevarande paragraf. Ändringen bör träda i kraft omedelbart.

28 §

Första stycket

Förslaget innebär att hänvisningen i fråga om riksbanksfullmäktige tUl bestämmelser i 1809 års RF och 1866 års RO ersätts av en hänvisning tUl 9 kap. 12 § i den nya RF.

Andra stycket

F. n. gäller en särskUd lag (1957:685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskontoret tUlkommande befogenheter under krigsförhållanden. Om riket eUer del därav har besatts av fientlig makt, får enligt lagen fullmäktige i riksbanken tUlkommande befogenheter utövas endast vid sammanträde inom av fienden obesatt område inom eller utom riket på ort där fullmäktige kan överlägga med av Kungl. Maj:t utsett ombud. Vid sådant sammanträde skaU minst tre fullmäktige vara till slädes. Kan inte detta antal fuUmäktige komma tiU slädes, förordnar Kungl. Maj:t erforderligt antal personer att, intUl dess nämnda hinder upphör, med fuUmäktigs rätt och ansvar träda i fuUmäktigs ställe. Vad sålunda har föreskrivits skall enligt lagen äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige i riksgäldskontoret och utövandet av dem tUlkommande befogenheter.

Av förarbetena tiU den nämnda lagen (prop. 1957:176 s. 16) framgår att den har sin grund i att den centrala finansförvaltningen till väsentliga delar utövas av riksbanken och riksgäldskontoret. Syftet med lagen är att trygga fullmäktigeinstitutionernas funktionsduglighet i krig. För funktionsduglighet har fömtsatts inte bara att fullmäktige kan sammanträda i erforderligt antal utan också att sammanträdet kan äga rum pä obesatt område.

De motiv som sålunda bär upp lagen anser jag alltjämt giltiga. Det kan visserligen tänkas ockupationsfall där det vore tiU fördel för skötseln av rikets angelägenheter genom inhemska organ att fuUmäktige fick verka inom ockuperat område. Bestämmelserna i 13 kap. nya RF om krig och krigsfara hindrar emellertid inte riksdagen eUer annat enligt kapitlet behörigt organ att under pågående ockupation besluta om lagändring på denna punkt. Anledning saknas att nu i sak frångå den reglering som innefattas i gäUande lag. 8 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 35

Prop. 1974:35 102

Som framgår av vad jag har anfört i anslutning till 2 § i förslaget till lag om riksgäldskontoret (4.13) anser jag, liksom beredningen, att bestämmelserna i 1957 års lag bör flyttas över tUl riksbankslagen resp. den föreslagna lagen om riksgäldskontoret. Därvid bör lagtexten kunna förkortas. Den nuvarande föreskriften att regeringen kan förordna personer att träda i fullmäktiges ställe kan sålunda utgå. Skulle tillräckligt antal av de ursprunghgen valda fullmäktige och deras suppleanter inte kunna sammanträda på obesatt område, kan riksdagen med stöd av tUläggsbestämmelse 7.8.1 i den nya RO utse ytterligare suppleanter. Denna riksdagens befogenhet kan utövas också av riksdagens krigsdelegation, när denna är i riksdagens ställe, och, på grund av bestämmelserna i 13 kap. 5 § i den nya RF, av regeringen, om varken riksdagen eller krigsdelegationen kan fullgöra sina uppgifter. Också i övrigt synes en viss förenkling av bestämmelserna kunna komma till stånd.

Med stöd av det anförda föreslår jag att i 28 § införs ett andra stycke i vUket föreskrivs att fullmäktige inte får utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt och att vid sammanträde, som hålls när riket till någon del är ockuperat, minst tre fullmäktige skaU vara närvarande.

30 och 31 §§

Ändringarna i 30 § och i 31 § tredje stycket innebär endast en anpassning av terminologin till den nya RF och den nya RO. 1 fråga om

31 § första stycket föresläs att kravet på svenskt medborgarskap för
behörighet som bankofullmäktig får utgå. Redan av bestämmelserna i 11
kap. 9 § tredje stycket i den nya RF framgår nämligen att fullmäktig
måste vara svensk medborgare. Vidare föreslås beträffande 31 § andra
stycket att undantaget från förbudet i bestämmelsen inte längre skall avse
ledamotskap i sparbank eller postsparbanken. Skäl saknas numera att
särbehandla sparbankerna i detta hänseende. Postsparbanken ingår
numera i postbanken som den 1 juli 1974 kommer att uppgå i den nya
s. k. PK-banken (prop. 1973:195).

1 sammanhanget vill jag påpeka att av 7 kap. 8 § i den nya RO följer att de i 30 och 31 §§ upptagna behörighetsvillkoren för fullmäktig gäller också suppleant.

32 §

Enligt gällande rätt kan finansutskottet efter riksdagens bemyndigande meddela föreskrifter om riksbankens förvaltning. Grundlagberedningen har förordat (SOU 1972:15 s. 179) att någon sådan befogenhet för framtiden inte skall kunna tilläggas utskottet och föreslagit en härav betingad ändring i 32 § första stycket. Jag biträder beredningens förslag.

Paragrafens tredje stycke upptas f n. av en hänvisning i fråga om ansvarighet för fullmäktige och för den av fullmäktige utsedde suppleanten för riksbankschefen tUl vad som är särskilt stadgat. Härmed avses regler i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. Som jag i det föregående har anfört.

Prop. 1974:35 103

bör denna lag upphävas Gfr 4.16). Skäl saknas att i riksbankslagen ta in hänvisning till de regler om ätalsprövning i fråga om bankofullmäktig som återfinns i 9 kap. 8 § i den nya RO och till de åtalsregler som i fråga om direktionsledamot i banken lämpligen bör föras in i bankoregle-menlet. Tredje stycket i förevarande paragraf bör alltså utgå.

38 §

Bankoreglementet skaU enligt förslaget fortsättningsvis betecknas som lag med reglemente för riksbanken.

4.15 Förslag tiU lag om upphävande av lagen (1957:685) angående
utövande av fullmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskontoret
tillkommande befogenheter under krigsförhåUanden

Skälen tUl att ifrågavarande lag föreslås bli upphävd har angivits i motiveringen till förslaget tUl ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank under 28 § (4.14, jfr under 2 § i motiveringen tUl förslaget tiU lag om riksgäldskontoret).

4.16 Förslag tiU lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Enligt ansvarighetslagen för fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. har fullmäktig i riksbanken, fullmäktig i riksgäldskontoret, direktionsledamot i riksbanken samt riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret fullt ämbetsansvar. Lagen innebär emellertid att särskUda åtalsregler gäller för dessa funktionärer.

När det gäller riksbanksfullmäktige har uttömmande åtalsregler tagits in i 9 kap. 8 § och tilläggsbestämmelse 9.8.1 i den nya RO. 1 det föregående (4.13) har jag föreslagit att motsvarande reglering beträffande riksgäldsfuUmäktige skall tas in i den särskilda lag om riksgäldskonlorel (3 § andra stycket), vilken skall träda i kraft den 1 januari 1975.

1 samband med att förslaget till ny RO lades fram uttalade jag (prop. 1973:90 s. 485) att samma ansvarighetsregler bör gälla för alla direktionsledamöter i riksbanken, oavsett om de är riksbanksfullmäktige eller inte, men att de särskUda bestämmelserna om de ledamöter som inte är fuUmäktige inte har sin plats i RO. Enligt min uppfattning bör dessa bestämmelser arbetas in i bankoreglementet. På motsvarande sätt gäller att eventuella ansvarsbestämmelser för riksgäldsdirektören har sin naturliga plats i riksgäldsreglementet. Det ankommer emellertid inte på Kungl. Maj.t att lägga fram förslag till sådana bestämmelser.

Av vad jag nu har sagt framgår att ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. bör upphöra att gälla vid utgången av år 1974. Övergångsbestämmelser, föranledda av ändringarna på hithörande rättsområden, återfinns, såvitt gäller riksbanksfullmäktige, i övergångsbestämmelserna tUl den nya RO, punkt 6, och, såvitt gäller riksgäldsfullmäktige, i den av mig föreslagna lagen om riksgäldskontoret.

Prop. 1974:35 104

4.17 Förslag till lag om upphävande av lagen (1897:28 s. 1) med vissa
bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum
för riksbanken

Lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, omfattar tre paragrafer.

1 1 § i lagen föreskrivs att riksbanken är ensam berättigad att utge sedlar. Riksbankens sedelmonpol är emellertid fastslaget redan i 9 kap. 13 § första punkten i den nya RF. Paragrafen blir därmed överflödig.

Föreskrifterna i 2 § i lagen gäUer förfarandet när riksbanken underlåter att uppfylla skyldigheten enligt 72 § i 1809 års RF att inlösa sina sedlar med guld. Den nya,RF innebär emellertid att guldinlösningsskyl-digheten slopas. Bestämmelserna i paragrafen måste som följd härav sättas ur kraft.

Enhgt 3 § lyder riksbanken under Stockholms rådstuvurätt i de mål för vUka inte annat är stadgat i lag. En erinran härom och om en forumbestämmelse i 2 § är upptagen i 28 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken.

Enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) svarar bl. a. stiftelse och annan sådan inrättning i tvistemål i allmänhet vid rätten i den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt, där förvaltningen föres. Genom rättsfaUet NJA 1959 s. 385 är fastslaget att riksbanken är att räkna till sådan inrättning som avsågs med den numera upphävda 33 kap. 17 § RB. Det måste antas att uttrycket inrättning har samma innebörd i 10 kap. 1 § som i tidigare gällande 33 kap. 17 § RB. Härav följer att riksbanken redan på grund av bestämmelserna i 10 kap.

1 § RB har allmänt tvistemålsforum vid Stockholms tingsrätt. Den
särskUda forumregeln i 3 § i förevarande lag är alltså obehövlig.

Av vad jag nu har anfört framgår att lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, i sin helhet kan upphävas. Som föhd härav bör hänvisningen till 2 oeh 3 §§ i lagen utgå ur 28 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken Gfr 4.20).

4.18 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Införandet av den nya RF nödvändiggör vissa följdändringar i RB. Dessa ändringar är av två slag. Dels bör vissa bestämmelser om högsta domstolen, som nu finns i 1809 års RF men som saknar motsvarighet i den nya RF, arbetas in i 3 och 4 kap. RB. Dels måste reglerna om fomm privilegiatum och därmed sammanhängande bestämmelser anpassas tUl motsvarande föreskrifter i den nya RF.

2 kap. 2 §

Bestämmelserna i RB om forum i överrätt (hovrätt eller högsta domstolen) för vissa domare och andra offentliga funktionärer är f. n. anknutna till ämbetsbrottsbegreppet. Enligt förevarande paragraf tillkom-

Prop. 1974:35 105

mer sålunda f. n. hovrätt att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anpråk på gmnd av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1-4 §§ brottsbalken, av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivningsmyndighet har förordnats att handlägga inskrivningsärende. Med domare avses inte bara lagfaren domare utan även nämndeman. De citerade lagrummen i brottsbalken avser tjänstemissbruk, tagande av muta eUer av otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt samt tjänstefel.

Den nya RF:s bestämmelser om utkrävande av straffrättsligt ansvar av statsråd (12 kap. 3 §) och av ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten (12 kap. 8 §) bygger inte på brottsbalkens ämbetsbrottsbegrepp. 1 12 kap. 3 § RF föreskrivs att den som är eller har varit statsråd efter åtalsbeslut av konstitutionsutskottet kan fällas tUl ansvar av högsta domstolen för brott i utövningen av statsrådstjänsten om han därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. 1 12 kap. 8 § första stycket föreskrivs att åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten skall väckas i . högsta domstolen av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

De gärningar som omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 §§ RF sammanfaller endast delvis med de i brottsbalken beskrivna ämbetsbrotten. Ä ena sidan torde ifrågavarande grundlagsbestämmelser vara tillämpliga i fråga om flera av de i brottsbalken straffbelagda, gärningarna än de särskUda ämbetsbrotten. Ä andra sidan kommer som regel sådana ämbetsbrott som tagande av muta och brott mot tystnadsplikt att faUa utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Avgörande för dessas tillämplighet är i stäUet om brottet har begåtts i själva tjänsteutövningen eller inte. 1 fråga om sådant brott av statsråd, justitieråd eller regeringsråd som inte har begåtts i tjänsteutövningen gäller att åtal skaU väckas vid underrätt enligt vanliga regler.

Jag har i samband med att förslaget tUl den nya RF lades fram givit uttryck för uppfattningen att RB:s regler om s. k. forum privilegiatum skulle utformas på sådant sätt att de kom att anknyta tUl samma slag av gärningar som anges i motsvarande bestämmelser i den nya RF (prop. 1973:90 s. 441). Jag föreslär i enhghet härmed att bestämmelserna i förevarande paragraf skall avse mål om ansvar eller enskilt anspråk pä grund av sådant brott, som har begåtts i utövningen av tjänsten. Som tidigare har nämnts avses med domare i detta sammanhang även nämndeman. Av bestämmelsernas avfattning bör därför framgå att de täcker även brott som begåtts i utövning av uppdrag Gfr 9 kap. 8 § i nya RO). Vid bedömningen av frågan om brott skett i utövningen av tjänsten eller uppdraget bör de principer gäUa som ligger tUl grund för bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 §§ RF.

3 kap. 1 och 2 §§

Den nya RF innebär att utövandet av den högsta domarmakten inte längre betraktas som utövande av konungens domsrätt. Den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 1 § kan därför inte stå kvar. Lämpligen kan

Prop. 1974:35 106

bestämmelsen i 3 kap. 2 § första stycket att högsta domstolen är överrätt i mäl, som fullföljs från hovrätt, brytas ut till en särskild paragraf och inleda kapitlet.

3 kap. 3 §

Bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 §§ i den nya RF innebär att högsta domstolen blir första instans vid prövningen av åtal för brott i tjänsteutövningen av statsråd, justitieråd och regeringsråd, vUka tidigare har haft forum i riksrätten. Dessa ändringar i förhållande tUl gällande rätt bör komma till uttryck också i förevarande paragraf. 1 samband med att förslaget tUl ny RF lades fram uttalade jag att också JO, såvitt avsåg åtal för brott i ämbetet, borde ha forum i högsta domstolen men att en regel av detta innehåll inte hade sin plats i RF (prop. 1973:90 s. 443). En sådan bestämmelse bör enligt min mening tas in i denna paragraf. Av paragrafen bör vidare framgå att högsta domstolen är fomm även vid talan om enskUt anspråk på grund av sådana brott av de nu avsedda funktionärerna som skall prövas av domstolen som första instans. Vad gäller avgränsningen av den kategori av gärningar som bör omfattas av den särskilda forumregeln i paragrafen hänvisar jag tUl vad jag har anfört under 2 kap. 2 §.

1 enlighet med vad jag nu har sagt föreslär jag att det i första stycket föreskrivs att det skall tillkomma högsta domstolen att som första domstol upptaga mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eUer uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern, riksåklagaren eller den som utövar någol av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller revisionssekreterare,

1 12 kap. 8 § andra stycket i den nya RF föreskrivs att högsta domstolen skall pröva om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skaU skihas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Att högsta domstolen är forum i fråga om sådana mål bör komma till uttryck även i förevarande paragraf. En bestämmelse av nu angivet innehåll kan lämpligen arbetas in i paragrafens andra stycke.

3 kap. 4 och 6 §§,4 kap. 2 §

1 1809 års RF återfinnes bestämmelser om högsta domstolen och dess ledamöter i bl. a. 17, 22 och 34 §§. 1 17 § första stycket föreskrivs att konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av honom utnämnda lagkunniga, erfarna och redliga personer vUka fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Dessa personer kallas enligt samma lagrum justitieråd och utgör konungens högsta domstol. 1 22 § 1 mom. föreskrivs bl. a. att mål i högsta domstolen kan prövas och avgöras av fem justitieråd samt att fler än sju domare inte får deltaga i prövningen av något mål om inte för vissa fall annorledes förordnas i samfällt stiftad lag. 1 34 § återfinnes ett förbud för justitieråd att inneha eller utöva annat ämbete.

Prop. 1974:35 107

De nu nämnda bestämmelserna saknar motsvarighet i den nya RF. Som jag har uttalat i anslutning till 11 kap. 1 § i nya RF (prop. 1973:90 s. 380) bör bestämmelserna i stäUet ha motsvarigheter i vanlig lag. Jag föreslår i enlighet härmed att föreskrifterna att justitieråd skall vara lagfarna och inte får inneha eller utöva annat ämbete tas in i 3 kap. 4 § första stycket. Vidare föreslår jag att domförhetsreglerna tas in i 3 kap. 6 § och att 4 kap. 2 § ändras så att det framgår att justitieråd utnämns av regeringen.

I samband med att nya regler om fullföljd av talan till högsta domstolen genomfördes med ikraftträdande den 1 juli 1971 fastställdes att antalet justitieråd skall vara högst 22. Bestämmelsen om detta, som infördes i den då gällande särskUda lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, har sedermera förts över tUl 3 kap. 4 § rättegångsbalken (se SFS 1972:147). Till bestämmelsen finns fogad en övergångsbestämmelse äv innebörd att högsta domstolen får bestå av fler än 22 justitieråd till dess antalet gått ned tUl detta antal tiU följd av inträffade ledigheter samt att, om särskilda skäl föreligger, nya ledamöter får utses dessförinnan.

Den 1 juh 1971 var antalet justitieråd 25. Under tiden därefter har 5 justitieråd avgått oeh 5 nya utnämnts. Antalet ledamöter i högsta domstolen är följaktligen fortfarande 25.

Ambitionen bör vara att bringa ned antalet ledamöter i högsta domstolen till det antal av 22 som nu är angivet som det högsta antalet och som enligt min mening framstår som väl avvägt. Redan de erfarenheter som gjorts sedan lagändringen 1971 visar emellertid att man inte kan utesluta att det också i framtiden ibland kan komma att finnas behov av ett något större antal ledamöter.

Enligt min mening bör man nu, med bibehåUande av de intentioner som kommer till uttryck genom de nuvarande bestämmelserna, i rättegångsbalken fastställa antalet ledamöter i högsta domstolen tUl 22. Den nuvarande situationen visar emellertid att det, även med de fuUföhdsregler som gäller sedan år 1971, måste finnas möjlighet att vid behov ha ett större antal. Den bestämmelse som nu föreslås i 3 kap. 4 § första stycket har därför innebörden att högsta domstolen skall utgöras av 22 justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl behövs.

Den föreslagna bestämmelsen bör liksom ändringarna i RB i övrigt träda i kraft den 1 januari 1975. Den nyss nämnda övergångsbestämmelsen tUl lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken bör samtidigt upphöra att gälla Gfr 4.19).

1 3 kap. 6 § andra stycket RB föreskrivs f. n. att, om högsta domstolen skall avge yttrande över ansökan som avses i 26 § RF, beslut i frågan får fattas av tre ledamöter. 1 26 § 1809 års RF, som innehåller regler om nådeinstitutet, föreskrivs bl. a. en skyldighet för konungen att i vissa nådeärenden inhämta yttrande från högsta domstolen. Denna föreskrift saknar motsvarighet i den nya RF. Jag föreslår i stället att en sådan bestämmelse skall tas in i en särskUd lag om handläggningen av nådeärenden (jfr 4.24). En bestämmelse om högsta domstolens samman-

Prop. 1974:35 108

sättning vid avgivandel av yttrande i nådeärende har enligt min mening sin naturliga plats i en sädan lag. Jag föreslår därför att 3 kap. 6 § andra stycket upphävs.

7 kap. 4 §

1 andra stycket av denna paragraf föreskrivs f n. att riksåklagaren är allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mäl om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1-4 §§ brottsbalken, av vissa kategorier av offentliga funktionärer. Denna bestämmelse är utformad som ett undantag från huvudregeln i första stycket att statsåklagare eller distrUctsåklagare är allmän åklagare vid underrätt och hovrätt. Enligt min mening bör de gärningar som hänförs tiU RÄ:s kompetensområde avgränsas på samma sätt som de gärningar som enligt 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § skall beivras direkt i överrätt. Jag föreslår därför att bestämmelsen i andra stycket avfattas på sådant sätt att den kommer att gälla mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av sådant brott av de i lagrummet uppräknade funktionärerna som har begåtts i utövningen av tjänsten eller uppdraget Gfr i övrigt vad som anförts i anslutning till 2 kap. 2 §).

20 kap. 10 §, 22 kap. 8 § och 23 kap. 22 §

Som en följd av de ändringar jag nu har föreslagit i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra stycket bör ordet ämbetsbrott i 20 kap. 10 §, 22 kap. 8 § och 23 kap. 22 § bytas ut mot ordet brott.

1 22 kap. 8 § bör vidare göras en ändring av närmast redaktionell natur med anledning av att åtal mot statsråd för sådant brott som avses i 3 kap. 3 § inte kan beslutas av någon av de i RB åsyftade åklagarna utan måste beslutas av konstitutionsutskottet.

4.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:147) om ändring i
ra 11 egångsbalken

Som jag nämnt i det föregående (4.18) bör den övergångsbestämmelse tUl förevarande lag som rör ledamotsantalet i högsta domstolen upphöra att gäUa samtidigt med att 3 kap. 4 § första stycket första punkten i dess nu föreslagna lydelse träder i kraft.

4.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken

1 28 § förevarande lag finns en hänvisning till 2 och 3 §§ lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken. Som framgår av det föregående (4.17) föreslår jag att sistnämnda lag upphävs. Hänvisningen i 28 § i förevarande lag till 1897 års lag bör därför utgå.

1 28 § i denna lag finns vidare hänvisningar tUl lagen (1911:2 s. 1) angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga om vittnesmåls

Prop. 1974:35 109

avläggande samt tUl cirkulär den 24 augusti 1915 till samtliga underdomstolar och överexekutorer i riket angående utredning i vissa fall om värdet av tvisteföremål. Av dessa författningar är 1911 ärs lag upphävd (jfr SFS 1970:86) medan 1915 års cirkulär numera saknar aktualitet. Även dessa hänvisningar bör mönstras ut i detta sammanhang.

4.21 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

De ändringar som jag i det föregående (4.18) har föreslagit i fråga om 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB ger anledning tUl vissa följdändringar i 3 kap. 10 § skadeståndslagen.

Förslaget till ändring i RB innebär att reglerna om forum privilegiatum i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB skall avse mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av personer tillhörande någon av de i nämnda lagrum angivna kategorierna offentliga funktionärer. Jag föreslår att motsvarande ändring görs i första punkten av 3 kap. 10 § i förevarande lag.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 § skadeståndslagen inskränker möjligheterna att föra skadeståndstalan mot staten bl. a. med anledning av beslut av konungen i statsrådet. Någon bestämmelse som särskUt tar sikte på beslut som en departementschef har fattat på eget ansvar finns däremot inte. Som jag påpekade i samband med skadeståndslagens införande (prop. 1972:5 s. 542) innebär detta att staten i fråga om sädana beslut har fullt skadeståndsansvar enligt lagen. Av 3 kap. 10 § kan utläsas att skadeståndstalan med anledning av beslut av departementschef skall väckas vid allmän underrätt. Sådan talan med anledning av beslut av konungen i statsrådet skaU däremot väckas i högsta domstolen.

Bestämmelserna om statsråds juridiska ansvar i 12 kap. 3 § nya RF och de bestämmelser i detta hänseende i RB som jag har föreslagit innebär att mål om ansvar eller enskUt anspråk på grund av straffbara brott i tjänsteutövningen av statsråd skall upptas direkt av högsta domstolen oavsett om statsrådet har handlat i sin egenskap av medlem av regeringskollektivet eUer som enskild departementschef. Det är enligt min mening inte tUlfredsställande att skadeståndstalan mot staten på grund av ett statsrädsbeslut kan komma att väckas vid allmän underrätt medan en ansvars- eller skadeståndstalan mot det beslutande statsrådet på grund av samma beslut skall väckas i högsta domstolen. Jag föreslär därför att högsta domstolen skall vara forum i alla dessa fall. Denna ändring kommer till uttryck genom att ordet "tjänsteman" i andra punkten föreslås utbytt mot "någon". Förslaget i det avseendet får ses mot bakgrunden av att förslaget tiU ändring i RB innebär att statsråd skall tas in i den uppräkning av offenthga funktionärer med forum i högsta domstolen som återfinnes i 3 kap. 3 § RB.

Förslaget till ändring i RB innebär vidare att särskilda bestämmelser om talan mot justitieråd och regeringsråd skall tas in i 3 kap. 3 § RB. Med anledning härav kan den redaktionella ändringen göras i 3 kap. 10 § skadeståndslagen att bestämmelsen om forum vid skadeståndstalan mot

Prop. 1974:35 110

staten med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen eUer regeringsrätten flyttas upp från sista tUl första punkten.

Skadeståndslagen bör börja gälla i sin nya lydelse samtidigt som den nya RF träder i tiUämpning, dvs. den 1 januari 1975. Behov kan emellertid även därefter föreligga av en bestämmelse om forum för skadeståndstalan mot staten med anledning av beslut av konungen i statsrådet. Jag föreslår att en sådan bestämmelse tas in som en övergångsbestäm melse.

4.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Införandet av den nya RF föranleder vissa ändringar i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, huvudsakligen bestående i att de bestämmelser om regeringsrätten i 1809 års RF som saknar motsvarighet i den nya RF arbetas in i lagen. Jag finner det vidare lämpligt att samtidigt föreslå vissa ändringar i bestämmelserna om regeringsrättens kompetens i 2§.

2§

Enligt 18 § i 1809 års RF skall regeringsrätten pröva besvär i förvaltningsärenden i den utsträckning som bestäms i lag. Den nya RF ■ har ingen specialbestämmelse angående regeringsrättens kompetensområde. Med sikte på samtliga domstolar föreskrivs i 11 kap. 4 § i den nya RF att bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter meddelas i lag. För regeringsrättens del finns bestämmelser i ämnet i förevarande paragraf av lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Där föreskrivs bl. a. att regeringsrätten prövar besvär över kammarrätts beslut och besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning anförs hos domstolen. Denna beskrivning av området för regeringsrättens besvärsprövande verksamhet är inte fullt tUlfredsställande. Den leder till att regeringsrätten inte blir behörig att pröva vissa kammarrättsbeslut i administrativa ärenden vUka på grund av sin natur bör kunna överklagas hos administrativ domstol, t. ex. beslut angående avstängning eller läkarundersökning av kammarrätts personal och beslut om oorganiserad kammarrättspersonals avlöningsförmåner. Av domar som regeringsrätten meddelat framgår nämUgen att sådana beslut av kammarrätt inte täcks av begreppet "kammarrätts beslut" i förevarande paragraf. Detta begrepp omfattar bara beslut som kammarrätt fattar i sin rättskipande verksamhet. För att möjliggöra att kammarrätts beslut i administrativa ärenden kan överklagas till regeringsrätten i samma utsträckning som centrala förvaltningsmyndigheters beslut kan överklagas tUl kammarrätt och för att samtidigt undanröja den nuvarande oklarheten i begreppet "kammarrätts beslut" bör i första stycket av förevarande paragraf under 1 anges att regeringsrätten prövar besvär över kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) samtidigt som till uppräkningen under 2 fogas beslut i förvaltningsärende som enligt

Prop. 1974:35 111

instmktion för kammarrätterna anförs hos domstolen. Dessa ändringar, som inte har något samband med författningsreformen, bör träda i kraft så snart som möjligt.

3 och 4 §§

1 1809 års RF återfinns bestämmelser om regeringsrätten och dess ledamöter bl. a. i 18, 22 och 34 §§. 1 18 § sägs att konungens rätt att pröva och avgöra besvär i förvaltningsärenden i den utsträckning, som bestämmes i samfällt stiftad lag, skall uppdragas minst sju av konungen utnämnda personer, som har förvaltat civU bestäUning och däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. Dessa personer kallas enligt samma lagrum regeringsråd och utgör konungens regeringsrätt. Det föreskrivs vidare att minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd skall ha fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som uti domareämbeten må nyttjas. 1 22 § 2 mom. föreskrivs bl. a. att mål i regeringsrätten kan prövas och avgöras av fem ledamöter eller av fyra, om tre av dem är ense om slutet. 34 § innehåller ett förbud för regeringsråd att inneha eller utöva annat ämbete.

De nu nämnda bestämmelserna saknar motsvarigheter i den nya RF. Liksom i fråga om högsta domstolen har det ansetts att bestämmelserna i stället bör ha motsvarigheter i vanlig lag (prop. 1973:90 s. 380). Jag föreslår i enlighet härmed att föreskrifterna att minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna och att regeringsråd inte får inneha eller utöva annat ämbete skall föras in i 3 § första stycket. Någon motsvarighet tiU det nuvarande kravet att regeringsråd skall ha förvaltat civil beställning och därvid ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet torde inte behövas. Bestämmelsen att regeringsråd skaU utnämnas av regeringen bör tas in i 3 § andra stycket. Dit bör också den föreskrift om förordnande av ordförande som nu finns i första stycket föras över. De domförhetsregler som finns i 1809 års RF bör utan ändring i sak tas in i

4 § tredje stycket.

Enligt 3 § första stycket första punkten gäUer f. n. att regeringsrätten består av högst 18 regeringsråd. Till denna bestämmelse finns emellertid fogad en övergångsbestämmelse av innebörd att regeringsrätten får bestå av fler än 1 8 regeringsråd till dess antalet gått ned tiU detta antal till föhd av inträffade ledigheter samt att, om särskilda skäl föreligger, nya ledamöter får utses dessförinnan.

Den 1 juli 1971 var antalet regeringsråd 22. Under tiden därefter har 7 avgått och 8 nya utnämnts. Antalet ledamöter i regeringsrätten är följakthgen f. n. 23.

På samma sätt som i fråga om ledamotsantalet i högsta domstolen Gfr 4.18) gäller beträffande antalet ledamöter i regeringsrätten att jag anser att ambitionen bör vara att bringa ned detta tUl det enligt min mening väl avvägda antal som nu är i lagen angivet som det högsta, dvs. 18. De erfarenheter som gjorts sedan 1971 visar emellertid att man inte kan utesluta att det också i framtiden ibland kan komma att föreligga behov av ett något större antal ledamöter.

Prop. 1974:35 112

Liksom i fråga om högsta domstolen anser jag att man nu, utan att gå ifrån grundtanken i de nuvarande bestämmelserna, bör faststäUa antalet ledamöter i regeringsrätten till 18 samtidigt som möjlighet öppnas att ha ett större antal när det visar sig behövligt. Jag föreslår därför en bestämmelse i 3 § första stycket som innebär att regeringsrätten skaU utgöras av 18 regeringsråd eller det högre antal som av särskUda skäl behövs. Som en följd härav bör övergångsbestämmelsen tUl den nu gällande regeln om ledamotsantalet upphävas.

Jag föreslår samtidigt härmed att huvuddelen av de bestämmelser om lagrådets sammansättning som nu finns i 21 § i 1809 års RF skall arbetas in i lagen (1965:186) om lagrådet. Detta föranleder en mindre ändring i 3 § sista stycket.

Som jag nyss nämnde bör den föreslagna ändringen i 2 § första stycket träda i kraft omedelbart. 1 övrigt bör de föreslagna ändringarna träda i kraft den 1 januari 1975.

4.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:186) om lagrådet

De grundläggande bestämmelserna om lagrådets sammansättning finns f n. i 1809 års RF. 1 21 § andra stycket föreskrivs sålunda att som ledamöter av lagrådet skall tjänstgöra tre justitieråd och en av regeringsrättens lagfarna ledamöter. 1 stället för ett av justitieråden kan dock annan lagfaren, skicklig och oväldig person enligt konungens förordnande tjänstgöra såsom ledamot av lagrådet. Dessa fyra ledamöter skall deltaga i behandlingen av aUa pä lagrådet ankommande ärenden. Där så prövas nödigt, får i behandlingen av visst ärende i lagrådet deltaga ytterligare en för insikt, erfarenhet och redlighet känd person, som konungen utser. För det fall att lagrådet skall vara delat i avdelningar föreskrivs slutligen att de nu återgivna bestämmelsema om lagrådet skall gälla varje avdelning.

Den nya RF:s bestämmelser om lagrådet finns intagna i 8 kap. 18 §. 1 fråga om lagrådets sammansättning föreskrivs där endast att domare i högsta domstolen och regeringsrätten skall ingå i detta. 1 övrigt hänvisas till bestämmelser i lag. Detta innebär att de närmare bestämmelserna om lagrådets sammansättning får tas in i lagen om lagrådet. Grundlagberedningen har föreslagit (SOU 1972:16 s. 39) att nuvarande föreskrifter härom skall behållas i sak oförändrade. Några mindre avvikelser förordas dock. Dels har kravet att ledamoten från regeringsrätten skall vara lagfaren slopats. Dels har möjligheten att tUlkalla ytterligare en ledamot begränsats till fall då ärendet kräver särskUd fackkunskap.

Det har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte två justitieråd och två regeringsråd vore en lämpligare sammansättning av lagrådet än den nuvarande. Som ett alternativ har framförts tanken att det i lagen endast skuUe föreskrivas fyra domare från högsta domstolen och regeringsrätten utan någon låsning av fördelningen. Enligt min mening förehgger emellertid inte f. n. något behov av ändring i gäUande regler.

Prop. 1974:35 113

Jag föreslår därför i likhet med beredningen att de nuvarande reglerna arbetas in i 1 § lagen om lagrådet. Jag delar beredningens uppfattning att det inte finns någon anledning att behålla kravet på lagfarenhet för de ledamöter som kommer från regeringsrätten samt att möjligheten att tillkalla en femte ledamot kan begränsas tiU att avse sådana ärenden som kräver särskUd fackkunskap.

4.24 Förslag till lag om handläggningen av nådeärenden

1 26 § i 1809 års RF finns vissa bestämmelser om handläggningen av nådeärenden vilka saknar motsvarigheter i den nya RF. Där föreskrivs sålunda att konungen, där ej skäl tUl bifall uppenbarligen saknas, över ansökningar om nåd skall höra regeringsrätten beträffande mål av beskaffenhet att kunna tillhöra dess eller kammarrättens sluthga prövning och i andra mål högsta domstolen. 1 3 kap. 6 § andra stycket RB finns en bestämmelse om högsta domstolens sammansättning vid avgivande av sådant yttrande. Enligt denna är högsta domstolen i sådant fall beslutför med tre ledamöter. Någon motsvarande bestämmelse om regeringsrätten finns f. n. inte.

Grundlagberedningen har föreslagit (SOU 1972:16 s. 40) att de nu återgivna bestämmelserna med en mindre saklig ändring skall tas in i en särskild lag om handläggningen av nädeärenden. Den föreslagna lagen innehåller tre paragrafer. 1 den första av dessa föreskrivs att regeringen prövar ärenden om nåd i enlighet med vad som föreskrivs i RF. Enligt 2 § kan regeringen omedelbart avslå ansökan om nåd, om skäl till bifall uppenbarligen saknas. 1 annat fall skall regeringen, innan den avgör nådeärende, inhämta yttrande från högsta domstolen eller, om fråga är om mål i vilket regeringsrätten är högsta instans, från regeringsrätten. Beredningen påpekar att den föreslagna bestämmelsen innebär att yttrande — i motsats till vad som gäller f. n. — skall inhämtas även i fall då ärende om nåd tages upp ex officio. Enligt beredningen kan detta få betydelse särskUt i fråga om amnesti. 1 3 § slutligen finns en bestämmelse att beslut om yttrande som avses i 2 § fär fattas av tre ledamöter. Beredningens förslag har lämnats utan kommentar under remissbehandlingen.

Jag delar beredningens uppfattning att det efter den nya RF:s införande finns behov av en särskild lag om handläggningen av nådeärenden. Denna bör i allt väsentligt ha det innehåll som beredningen har föreslagit. Jag viU emellertid förorda en saklig avvikelse från beredningens förslag.

Enligt nuvarande regler råder samma fördelning mellan högsta domstolen och regeringsrätten i fråga om avgivandet av yttranden i nådeärenden som beträffande prövningen av ansökningar om resning eller återställande av försutten tid. 1 båda dessa faU ankommer det på regeringsrätten att fatta beslut i mål av beskaffenhet att kunna tUlhöra dess eller kammarrättens slutiiga prövning. En motsvarande samordning kommer tUl uttryck i beredningens förslag.

Prop. 1974:35 114

Även enligt min uppfattning bör också i fortsättningen samma fördelning råda mellan högsta domstolen och regeringsrätten i fråga om yttranden i nådeärenden som beträffande beslut om resning eller ålerstäUande av försutten tid. 1 den nya RF har emellertid gjorts en viss omfördelning mellan de två högsta domstolarna i förhållande tUl gällande rätt och beredningens förslag vad gäller handhavandet av de extraordinära rättsmedlen. Enligt 11 kap. 11 § ankommer det sålunda på regeringsrätten att bevilja resning och ålerstäUande av försutten tid inte bara, som i beredningens förslag, när fråga är om ärenden för vUka regeringsrätten är högsta instans utan såvitt gäller alla ärenden där regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. 1 övriga fall ligger beslutanderätten hos högsta domstolen. Motsvarande ordning bör enligt min mening gälla även i fråga om yttranden i nådeärenden.

4.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna
sammankom.ster

Enligt 3 § första stycket får demonstration på allmän plats inte hällas utan tUlstånd av polismyndigheten. Vid prövningen av tUlståndsfrågan skall enligt andra stycket i dess gällande lydelse myndigheten beakta vikten ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålls. Grundlagberedningen uttalar i sUt slutbetänkande (SOU 1972:15 s. 157) att det, om demonstrationsfriheten i enlighet med beredningens förslag Införs i grundlag på det sättet att begränsningar förutsätter lagbeslul, knappast kan anses tillfredsstäUande att lagen på detta sätt stäUer upp ett krav på tiUstånd utan att avgörandet av tUlståndsfrågorna binds närmare. Beredningen föreslår (SOU 1972:16 s. 49) att den nuvarande bestämmelsen i andra stycket ersätts med en föreskrift att tillstånd får vägras endast av hänsyn tiU trafik eller allmän ordning.

Jag delar beredningens uppfattning att den nuvarande avfattningen av 3 § är mindre väl förenlig med den nya RF:s bestämmelser om demonstrationsrätten. Jag förordar därför i likhet med beredningen, att det i lagen närmare anges under vUka förutsättningar tillstånd får vägras.

1 syfte att inskärpa vikten av att demonstrationsfriheten respekteras föreslår jag att det föreskrivs att tillstånd får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till trafik eller allmän ordning. Den nya regeln bör träda i kraft omedelbart.

4.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU kan intagning på sjukhus med stöd av lagen beslutas av läkare (8 §). Inom kort tid efter intagningen skall läkare avgöra, huruvida patienten även i fortsättningen skall vara intagen på sjukhuset eller utskrivas (9 §). Mot beslut av läkare om intagning på sjukhus eUer om att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus förs talan hos utskrivningsnämnden (21 §).

Prop. 1974:35 115

Har utskrivningsnämnd ogUlat besvär över beslut om intagning eller besvär över beslut om att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus, kan talan mot nämndens beslut föras hos psykiatriska nämnden (22 §). Beträffande utskrivningsnämnds och psykiatriska nämndens sammansättning finns bestämmelser i lagen. 1 fråga om ordförande i utskrivningsnämnd gäller bl. a. att han bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst. Ordföranden i psykiatriska nämnden skall vara eller ha varit innehavare av sådan tjänst. Bestämmelserna om ordförande gäller också suppleant för ordförande (28 §).

Enligt 11 kap. 3 § i den nya RF gäller att om annan myndighet än domstol har omhändertagit svensk medborgare tvångsvis av annan anledning än brott eller misstanke om brott, den beslutet rör skall kunna få saken prövad av domstol utan oskäUgt dröjsmål. Med prövning av domstol likställs prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eUer ha varit ordinarie domare.

Bestämmelserna i 11 kap. 3 § i den nya RF nödvändiggör en jämkning i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt dessa bestämmelser är det visserligen tillåtet att den överprövning av ett av läkare beslutat frihetsberövande, som den berörde skall kunna få till stånd utan oskäligt dröjsmål, är anförtrodd nämnd i stället för domstol. En förutsättning härför är dock bl. a. att nämndens ordförande skaU vara eller ha varit ordinarie domare. Detta krav är inte uppfyllt såvitt gäller utskrivningsnämnderna. Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall rekommenderar nämligen bara men kräver inte att ordförande i utskrivningsnämnd skall vara eller ha varit ordinarie domare. 1 28 § lagen bör därför göras den ändringen att i fråga om ordförande i utskrivningsnämnd föreskrivs att han skall vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst.

4.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda kan beslutas att den som är inskriven i särskola skall bo i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eUer i elevhem (28 § och 30 § tredje stycket). Vidare kan under vissa fömtsättningar psykiskt utvecklingsstörd beredas vård i vårdhem eUer specialsjukhus oberoende av samtycke (35 §). Nu ifrågavarande beslut kan fattas av tjänsteman (särskolchef enhgt 28 § jämförd med 27 §, särskolas rektor enligt 32 § jämförd med 30 § tredje stycket, vårdchef och överläkare enligt 36 §). Är värdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utveckhngsstörde, om han fyllt 15 år, inte ense med vederbörande tjänsteman, skaU dock i aUmänhet frågan prövas av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda (27 och 36 §§). Detta gäUer dock inte för den händelse beslut angående särskolelevs bostad fattas i samband med att undervisningen i särskola

Prop. 1974:35 116

återupptas efter utskrivning på försök (32 § jämförd med 30 § tredje stycket). Kan i förut nämnda fall prövning av beslutsnämnd inte avvaktas utan fara eUer allvarhg olägenhet, får nämndens ordförande fatta interimistiskt beslut som gäUer i väntan på beslutsnämndens prövning. Sådan prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar frän dagen för ordförandens beslut (23 §). Vare sig ett tvångsomhändertagande av förut angivet slag har beslutats av tjänsteman eller av beslutsnämnd, kan det överklagas hos psykiatriska nämnden. Mot interimistiskt beslut av ordförande i beslutsnämnd får talan dock inte föras (44 §). Lagen innehåller regler om beslutsnämnds sammansättning. Beträffande ordförande i beslutsnämnd är bl. a. föreskrivet att han bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst. Detsamma gäUer suppleant och tiUfällig ersättare för ordföranden (17 §).

. Liksom beträffande ordförande i utskrivningsnämnd enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU bör beträffande ordförande i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda föreskrivas inte bara att han bör utan att han skaU vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst (jfr 4.26). Visserligen är enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utveckhngsstörda psykiatriska nämnden och inte beslutsnämnd första besvärsinslans i samtliga ärenden angående Ivångsomhändertagande. Föreskriftema i 11 kap. 3 § i den nya RF nödvändiggör därför inte nyssnämnda skärpning av bestämmelsen rörande ordförande i beslutsnämnd. Sakligt sett är det emellertid inte motiverat att ha mindre stränga behörighetskrav för ordförande i beslutsnämnd än för ordförande i utskrivningsnämnd. Liksom hittiUs bör samma behörighetsregler gälla för ordförandena i dessa två slag av nämnder. Förslaget föranleder en ändring i 17 § i förevarande lag.

4.28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231)

Gällande rätt

Enligt smittskyddslagen (1968:231) kan under vissa förutsättningar en person intagas eUer kvarhåUas tvångsvis på sjukvårdsanstalt. Härom oeh om vissa angränsande åtgärder gäller f n. följande bestämmelser.

Om någon lider av allmänfarlig sjukdom eller för smitta därav eller är av läkare misstänkt härför, är han skyldig att efter beslut av distriktsläkare, stadsläkare eUer motsvarande läkare låta ta in sig för vård på sjukvårdsanstalt, om han med hänsyn till faran för smittans spridning inte kan behandlas i öppen vård. Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare som nyss sagts meddela behövliga föreskrifter om isolering och om inskränkning i hans verksamhet. Beslut av läkare om intagning på sjukvårdsanstalt eller om föreskrifter i samband med behandling i öppen vård skall understäUas hälsovårdsnämnden, om det begärs av den beslutet rör. Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sädan prövning. Läkarens beslut länder tiU efterrättelse tiUs hälsovårdsnämnden förordnar annat. Nämnden får också självmant pröva nu ifrågavarande beslut av

Prop. 1974:35 117

läkare (7 §). Hälsovårdsnämndens rätt till överprövning ex officio har betydelse bl. a. för det fall att nämnden skulle anse att läkarens beslut inte tUlgodoser det krav på skydd mol smitta som bör uppställas.

Har någon enligt nyssnämnda bestämmelser tvångsintagits på sjukvårdsanstalt efter beslut av läkare eller kan intagen i annat fall misstänkas hda av allmänfarlig sjukdom eller föra smilta därav, är han skyldig att kvarstanna och underkasta sig nödvändig värd tUls han med hänsyn tUl faran för att han skall sprida smitta kan behandlas i öppen vård (8 §). Beslut om utskrivning av sådan inlagen meddelas av överläkaren eUer motsvarande läkare. Mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten förs talan hos länsstyrelsen genom besvär (21 §).

Den som har anledning antaga att han lider av venerisk sjukdom är skyldig att söka läkare och underkasta sig den behandling som behövs. Han skall följa de föreskrifter, som läkaren meddelar om sjukdomens vidare behandling och om åtgärder för att hindra spridning av smitta (12 §). Underlåter han att söka läkare och underkasta sig behövhg behandling, skaU länsläkaren anmana honom att fullgöra ifrågavarande skyldighet och alt förete intyg om att detta skett. Om det behövs skaU han anmanas att följa de föreskrifter som läkare kan ha meddelat honom. Föreligger grundad anledning befara att han skaU sprida smitta, skall han anmanas att låta ta in sig på sjukhus (13 §). Underlåter någon att följa anmaning som nu sagts, kan länsstyrelsen i det län där han vistas besluta att han skall instäUas hos läkare för undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida smitta, att han skaU tas in på sjukhus. Kan del skäligen antagas att anmaning inte skulle efterföljas, får sådant beslut meddelas utan att anmaning skett. Om länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan fara, kan länsläkaren meddela beslut i länsstyrelsens ställe. Sådan beslut skall omedelbart underställas länsstyrelsens prövning men länder tUl efterrättelse till dess länsstyrelsen förordnar annat. I kommun som inle tiUhör landstingskommun — med undantag dock för Gotlands kommun — fullgör hälsovårdsnämnden länsstyrelsens förevarande uppgift i fråga om beslut om instäUelse hos läkare för undersökning eUer behandling. GäUer frågan intagning på sjukvårdsanstalt skall däremot slutligt beslut alltid fattas av länsstyrelsen (14 §). Om veneriskt sjuk person uppgivit sig ha varit i förbindelse med annan person på sådant sätt att smitta kunnat överföras, skaU länsläkaren anmana denne att underkasta sig läkarundersökning och förete intyg om resultatet av undersökningen. Efterföljs inte anmaning gäUer bestämmelserna i 14 § i tiUämpliga delar (15 §).

Den som enligt 14 eller 15 § eller i annat fall för venerisk sjukdom tagits in på sjukhus är skyldig alt kvarstanna och underkasta sig nödvändig vård tills grundad anledning befara att han skall sprida smitta inle längre föreligger (16 §). Beslut om utskrivning av sådan intagen meddelas av överläkaren eller motsvarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon förvägrats all lämna sjukhuset förs hos länsstyrelsen genom besvär (21 §).

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut enligl smillskyddslagen förs hos

9 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 35

Prop. 1974:35 118

länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses i 7, 14, 15 eller 21 § förs talan hos kammarrätten genom besvär. Hälsovårdsnämnds, länsstyrelses och kammarrätts beslut länder omedelbart tiU efterrättelse om inte annat förordnas (33 §).

Departementschefen

De nämnda bestämmelserna i smittskyddslagen om intagning och kvarhållande tvångsvis på sjukvårdsanstalt rimmar inte i allo med de föreskrifter i 11 kap. 3 § andra stycket i den nya RF som jag har redogjort för i det föregående (4.26). Vissedigen kan sådana ärenden genom besvär dras under kammarrätts prövnmg, men bestämmelsema i smittskyddslagen tUlgodoser inte genomgående grundlagskravet att domstolsprövning skaU kunna erhåUas utan oskäligt dröjsmål. Såvitt gäUer aUmänfarliga sjukdomar kan frågan om tvångsintagning på sjukvårdsanstalt komma under kammarrätts prövning först sedan läkarens beslut i ämnet understäUts hälsovårdsnämnden och hälsovårdsnämndens beslut utan framgång överklagats hos länsstyrelsen. Undantagsvis kan det vara hälsovårdsnämnden som i första instans beslutar om tvångsintagrung. I fråga om veneriska sjukdomar, får inslanskedjan, såvitt angår intagning på sjukhus, anses uppfylla den nya RF:s krav. Beslut om tvångsintagning på sjukvårdsanslall meddelas här av länsstyrelsen, vars beslut direkt kan överklagas hos kammarrätt. Om länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan fara, kan visserhgen beslut om tvångsintagning fattas av läkare. Dennes beslut skaU emeUertid omedelbart understäUas länsstyrelsen. När det gäller beslut enhgt smittskyddslagen om tvångskvarhåUande på sjukhus kan kvarhållandefrågan komma under kammarrätts prövning först sedan sjukhusläkarens beslut i ämnet utan framgång överklagats hos länsstyrelsen.

För att smittskyddslagens bestämmelser väl skall stämma med föreskriftema i den nya RF är det lämpligt att i ärendena om tvångsintagning och tvångskvarhåUande på sjukvårdsanstalt den prövning som nu är anförtrodd åt hälsovårdsnämnd och länsstyrelse överförs på länsrätt. Hälsovårdsnämnd bör dock ha kvar sin befogenhet att pröva läkares beslut rörande föreskrifter i samband med behandling i öppen vård av allmänfarhga sjukdomar och att därvid fatta beslut om tvängsintagning pä sjukvårdsanstalt. Jag föreslår därför en ändring som innebär att beslut om tvångsintagning i allmänhet fattas av läkare och skaU underställas länsrätten, om det begärs av den beslutet rör. Fattas beslut om tvångsintagning av hälsovårdsnämnd i samband med prövning av läkares föreskrifter avseende behandhng i öppen vård, föreslås att nämndens beslut skaU kunna överklagas hos länsrätten. 1 fråga om veneriska sjukdomar innebär förslaget att beslut om tvångsinlagning enligt huvudregeln meddelas av länsrätten. 1 brådskande fall skaU länsläkaren enligt förslaget fortfarande kunna fatta beslut om tvångsintagning men hans beslut skall understäUas länsrättens prövning. När det gäller beslut enhgt smittskyddslagen om kvarhållande på sjukvårdsanstalt.

Prop. 1974:35 119

föreslås att sjukhusläkarens beslut skall kunna överklagas hos länsrätten. Det sagda föranleder ändringar i 7, 14, 21 och 33 §§ smittskyddslagen.

Till lagen bör fogas en övergångsbestämmelse av innehåll att bestämmelsen i 33 § andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande gäUer i fråga om talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975. 1 övrigt behövs inga övergångsbestämmelser. Finns hos hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse vid utgången av är 1974 nägot inte avgjort ärende som enligt de nya bestämmelserna skall prövas av länsrätt, ankommer det på nämnden eUer länsstyrelsen att överlämna ärendet tiU länsrätten.

4.29 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och
länsrätt

Enhgt förslaget tiU lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231) skall vissa ärenden överföras från hälsovårdsnämnd och länsstyrelse tUl länsrätt. Med anledning härav bör smittskyddslagen tas med i laguppräkningen i första stycket av 4 § lagen om skatterätt och länsrätt.

4.30 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen
(1971:52) om skatterätt och länsrätt

Lagförslaget sammanhänger med alt lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt ändrats genom lagen 1973:1108 och alt sistnämnda lag i huvudsak träder i kraft först den 1 juh 1975.

4.31 Förslag till lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål

Bestämmelsema i 12 kap. 3 § i den nya RF reglerar uttömmande det särskilda juridiska ansvar som gäUer i fråga om statsrådens handlande i ämbetet. Ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål kan därför upphöra att gäUa vid utgången av år 1974. Gmndlagberedningen har föreslagit att den lag genom vUken ansvarighetslagen upphävs skaU innehålla en bestämmelse att den upphävda lagen alltjämt skaU gälla i fråga om gärning som har begåtts före nämnda tidpunkt. En sådan bestämmelse är emellertid enligt min mening överflödig. Frågan om den äldre lagens tUlämpning bör avgöras enligl de aUmänna reglerna i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

Prop. 1974:35 120

4.32 Förslag tUl lag om skyldighet att tiUhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Gällande rätt

Enligt 72 § i 1866 års RO skaU riksdagens revisorer enligt särskild instmktion granska statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hinder har inte ansetts föreligga alt genom beslut vid sidan om RO utsträcka revisorernas granskningsområde utöver vad som kan hänföras till statsverket.

Riksdagen har antagit instruktion (1967:936, senast ändrad 1970:949) för riksdagens revisorer. Enhgt 1 § i instmktionen har revisorerna till uppgift att som en statens överrevision utöva kontroll av den stathga finansförvaltningen. SärskUda bestämmelser gäUer för revision av riksdagsförvaltningen (RFS 1968:8).

Av betydelse för bedömningen såväl av revisoremas granskningsområde som av deras befogenhet att skaffa sig tUlgång tUl underlag för granskningen är kungörelsen (1949:357, senast ändrad 1968:134) angående skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. Bestämmelsema i 1 § i kungörelsen avser den statliga verksamheten. Revisorema äger att av statsmyndighet få tUl sig utlämnad handling, varav de anser sig ha behov, om inte enhgt lag hinder möter mot handlingens utlämnande. Finnes viss handling vara sådan att dess innehåll inte utan synnerliga skäl bör komma tUl annan än avsedd persons eUer myndighets kännedom, skaU dock frågan om handlingens utlämnande till revisorerna av vederbörande myndighet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagens revisorer äger vidare att av vederbörande myndighet erhåUa de upplysningar och uppgifter som erfordras för fuUgörande av revisorernas åligganden samt att av vederbörande myndighet inhämta yttrande över de iakttagelser som gjorts vid granskningen av visst ärende.

Av 2 § i sistnämnda kungörelse följer att riksdagens revisorer har befogenhet att granska också den statsunderstödda verksamheten. Den som har åtnjutit understöd av statsmedel och den som har mottagit sådant understöd för att förmedla det tiU annan är, vare sig understödet skall återbetalas eller inte, skyldig att efter anmodan av revisorema till dessa avge en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifikationer bestyrkt redogörelse för hur understödet har använts av honom. Framgår användningen av fullständiga räkenskaper, kan den redovisningsskyldige i stället låta revisorerna ta del av räkenskaperna. Redovisningsskyldighet åligger inte enskUd person beträffande understöd som är avsett för hans eller hans familjs personhga utgifter, inte heller utländsk medborgare eller utländsk institution eller sammanslutning beträffande understöd för internationellt ändamål. Föreskrivs för visst fall att redovisningsskyldighet inför revisorerna inte skall föreligga eller skall fuUgöras i annan ordning, skall det gälla.

De nämnda bestämmelserna i 2 § i kungörelsen har i sak hämtats från förordningen (1937:304) angående skyldighet att tiU riksdagens revisorer avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd. Denna förordning

Prop. 1974.35 121

beslöts av Kungl. Maj:t och riksdagen (prop. 1937:213, 1 LU 1937:58) och föregicks av en särskUd utredning.

1 9 § instruktionen för riksdagens revisorer finns bestämmelser som ålägger revisorerna att tillse att de erhåUer handlingar, upplysningar och yttranden som behövs för granskningsverksamheten. 1 10 § föreskrivs därjämte att revisorema och deras avdelningar samt, på revisorernas uppdrag, särskUda delegerade och tjänsteman äger företa besök hos statliga myndigheter och hos institutioner och företag som åtnjuter statsbidrag.

Den nya RF

Enligt 12 kap. 7 § första stycket nya RF väljer riksdagen revisorer att granska den statliga verksamheten. Vidare föreskrivs att riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta också annan verksamhet. Riksdagen skall fastställa instruktion för revisorerna. 1 paragrafens andra stycke stadgas att revisorerna enligt bestämmelser i lag får infordra handlingar, uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.

1 anslutning till nämnda paragrafer har jag anfört (prop. 1973:90 s. 435) att bestämmelsen om att riksdagen kan besluta att utvidga revisorernas granskningsområde utöver den statliga verksamheten är tiUämplig på den statsunderstödda verksamheten och på den verksamhet som bedrivs av statliga bolag. 1 sammanhanget återgav jag också vissa uttalanden av grundlagberedningen med anknytning härtUl. Beredningen förklarade sålunda att nuvarande ordning angående granskning av den statsunderstödda verksamheten borde bestå, sådan den hade utvecklats i praxis. Beredningen uttalade vidare att riksdagens revisorer f. n. i regel inte har rätt att granska de statliga bolagen och att beredningens förslag inte innebar någon ändring härvidlag; den föreslagna grundlagstexten hindrade emellertid inte att riksdagen beslutade om sådan granskningsrätt. - De uttalanden i propositionen som nu har återgivits föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.

1970 års revisionsutredning

Efter beslut av riksdagen tiUsatte talmanskonferensen år 1970 en särskild utredning för att göra en översyn av revisorsinstitutionens ställning och uppgifter. Utredningen avgav sitt betänkande år 1971. Efter beslut av riksdagen överlämnades betänkandet i sin huvuddel tiU grundlagberedningen för övervägande (KU 1971:37; utredningens betänkande är fogat till utskottets betänkande).

Utredningen utgick från att revisorerna liksom hittills skall granska den statliga och statsunderstödda verksamheten. Utredningen fann att bestämmelserna i kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att tillhandahälla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. i flera avseenden framstod som olämpligt utformade. Utredningen lade därför fram förslag tUl en ny kungörelse i ämnet (s. 51 i betänkandet).

Prop. 1974:35 122

Grundlagb eredn ingen

Beredningen har utarbetat förslag tiU lag om skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m. (SOU 1972:16 s. 29). Lagen är avsedd att ersätta kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. Lagen omfattar tre paragrafer.

1 1 § föreskrivs att statlig myndighet på begäran skaU tUlhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna anser sig behöva för sin granskning. 1 fråga om handling eller uppgift som enligt lag skaU hållas hemlig kan dock myndigheten, om den finner särskUda skäl härtUl föreligga, underställa regeringen frågan om handlingen eUer uppgiften skall tUlhandahåUas. Beredningen anmärker att den skyldighet att tillhandahålla handlingar etc. som fastslås i paragrafen åvilar även annan myndighet än den som granskas.

Enligt 2 § skall kommun som har mottagit statsmedel som understöd tUl viss verksamhet på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna anser sig behöva för granskning av verksamheten. 1 fråga om handling eUer uppgift som enligt lag skall hållas hemlig skaU bestämmelsen i 1 § äga motsvarande tillämpning.

1 3 § föreskrivs att om annan än kommun har mottagit statsmedel som understöd tUl viss verksamhet, den som har mottagit medlen på begäran skall tUlhandahålla riksdagens revisorer de handhngar, upplysningar och yttranden som erfordras för granskning av verksamheten, såvida riksdagen inte för visst fall har bestämt annorlunda. Revisorerna kan vid vite förelägga den som har mottagit medel som nu har sagts att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Remissyttrandena

Riksdagens revisorer tUlstyrker i det väsentliga den föreslagna lagen. Revisorerna ifrågasätter dock om inte lagen borde förses med ytterligare en paragraf, innehållande bestämmelser om rätt för revisorerna och deras tjänstemän att som ett led i granskningsarbetet besöka statsmyndigheter och statsunderstödda institutioner. Denna fråga är f n. reglerad i revisorernas instruktion. Det synes emellertid revisorerna mest korrekt att motsvarande föreskrift återfinns i nu ifrågavarande lag, vUken ju skall fastställa de skyldigheter som statsmyndigheter och andra av granskningen berörda har gentemot revisorerna.

Lagförslaget har under remissbehandhngen också i övrigt lämnats utan erinran i sin huvudsakliga del. TUl vissa detaljpåpekanden återkommer jag i det följande under de skilda paragraferna.

Depar tem en tschefen

1 12 kap. 7 § andra stycket i den nya RF föreskrivs att riksdagens revisorer enligt bestämmelser i lag får infordra handlingar, uppgifter och

Prop. 1974:35 123

yttranden som behövs för deras granskning. Grundlagberedningen har utarbetat förslag tUl lag med sådana bestämmelser. Lagen är avsedd att ersätta kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handhngar och upplysningar m. m.

De bestämmelser som åsyftas med den nämnda grundlagsföreskriften gäller revisorernas befogenhet att vid fullgörande av sina granskningsupp-gifler mol bestridande genomdriva att underlag för granskningen ställs till deras förfogande. Härifrån bör man enligt min mening klart skUja föreskrifter som anger revisorernas granskningsuppgifter, dvs. de verksamhetsområden som kan bli föremål för granskning och framställningar från revisorernas sida. Revisorernas granskningsområde i denna mening är f. n. endast delvis avgränsat i författning. Enligt 12 kap. 7 § första stycket i nya RF har revisorerna i första hand att granska den statliga verksamheten. Riksdagen kan emellertid enhgt samma stycke besluta att revisorernas granskning skall omfatta också annan verksamhet. Härav får anses följa, att revisorernas granskningskompetens fortsättningsvis skall anges uttömmande av riksdagen. Lämpligen tas bestämmelser härom in i instruktionen för revisorerna. Det kan tänkas att dessa bestämmelser behöver kompletteras genom föreskrifter i annan författning eller genom särskUda riksdagsbeslut. Det ankommer på riksdagen att låta utarbeta föreskrifter om revisorernas granskningskompetens. 1 nu förevarande lag bör föras in endast regler om befogenheten att infordra handlingar, upplysningar, m. m. som revisorerna behöver för att kunna fullgöra granskningen inom ramen för den angivna kompetensen.

Av vad jag har sagt nu följer att revisorernas granskningsområde enligt instruktionen m. m. och tUlämpningsområdet för befogenheterna enligt förevarande lag att begära underlag för granskningen inte nödvändigtvis behöver sammanfalla. A ena sidan kan revisorerna tänkas ha rätt att ta upp viss fråga lUl granskning utan att ha en däremot svarande befogenhet att framtvinga handhngar, uppgifter och yttranden. Ä andra sidan kan befogenheten att fä tillgång till granskningsunderlag vara beskriven i sä aUmänna termer att den omfattar även faU som av särskUda skäl har undantagits från revisorernas granskningskompetens. 1 sådana faU blir givetvis befogenheten att kräva uppgifter och yttranden m. m. utan betydelse.

En given utgångspunkt vid utformningen av en lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m. är emellertid att lagens tUlämpningsområde nära skall ansluta till revisorernas granskningsuppgifter. Beredningens förslag innebär först och främst att revisorerna — med anknytning tUl deras huvuduppgift enligt den nya RF — får befogenheter i förhållande till de statliga myndigheterna. Bestämmelserna härom har sin främsta betydelse såvitt gäller de myndigheter som är underställda regeringen. 1 enlighet med gällande ordning har beredningen härjämte föreslagit att revisorerna skall få rätt att utkräva granskningsunderlag av dem som tar emot statsunderstöd. Vad beredningen sålunda har föreslagit om lagens tillämpningsområde föranleder inte någon erinran från min sida. Liksom f. n. bör revisorernas befogenheter inte

Prop. 1974:35 124

gälla de statliga och statskontrollerade bolagen i vidare män än dessa tagit emot statsmedel som bistånd tiU viss verksamhet.

Beredningen föreslår att revisorernas befogenheter enhgt lagen skall bestå i en rätt att utfå handlingar, upplysningar och yttranden. Riksdagens revisorer har i sitt remissyttrande föreslagit att denna rätt kompletteras med en befogenhet att besöka statsmyndigheter och statsunderstödda institutioner. Jag är dock inte beredd att biträda en sådan utvidgning av revisorernas befogenheter enligt lagen. Det är självklart alt revisorerna kan utöva sin rätt att fä del av upplysningar m. m. vid besök hos myndigheter och andra institutioner. Att särskilt fastslå en besöksrätt i lagen synes inte behövligt. Bestämmelser om resor och besök bör enhgt min mening ha karaktär endast av föreskrifter om arbetssättet och liksom nu ha sin plats i revisorernas instruktion.

1 §

1 paragrafen ges föreskrifter om revisorernas befogenheter i förhållande tUl stathga myndigheter. Lagtexten har avfattats med utgångspunkt i beredningens förslag.

Det underlag för revisorernas granskning som statlig myndighet är skyldig att tillhandahålla revisorerna bör — i anslutning tUl motsvarande uttryck i 12 kap. 7 § andra stycket i den nya RF - beskrivas med orden "allmänna handlingar, uppgifter och yttranden".

Statlig myndighets möjlighet att till regeringens avgörande hänskjuta fråga huruvida uppgift eller handling skall lämnas ut bör gälla inte bara, som beredningen föreslår, handling och uppgift som skaU hållas hemlig enligt lag utan också handhng och uppgift som skaU hållas hemlig på grund av annan föreskrift. Jag viU erinra om att enligt 8 kap. 7 § andra stycket i den nya RF regeringen efter bemyndigande kan meddela föreskrifter om tystnadsphkt genom förordning.

JK har i sitt remissyttrande framhållit att han anser att i varje fall JK inte bör omfattas av en skyldighet att tillhandahåUa yttranden såvitt gäUer revisorernas granskning av annan myndighet. Enligt min mening bör myndighet vara skyldig att lämna revisorerna de upplysningar och uppgifter revisorerna anser sig behöva även när fråga är om granskning av annan verksamhet än den som utövas av myndigheten. Någon begränsning i denna skyldighet anser jag inte böra införas i lagen.

1 övrigt bör 1 §, med en redaktionell jämkning, avfattas så som beredningen har föreslagit.

2 och 3 §§

Paragraferna föreslås innehålla föreskrifter om revisorernas befogenheter i förhåUande lUl dem som — ulan att vara statliga myndigheler — bedriver verksamhet som helt eUer delvis är statsfinansierad. Sin största betydelse har dessa befogenheter i fråga om den statsunderstödda kommunala verksamheten. Kommunernas skyldigheter att ställa material tUl revisorernas förfogande regleras i 2 §. Motsvarande skyldighet för annan som har tagit emot statsbidrag behandlas i 3 §. Paragraferna har -

Prop. 1974:35 125

med de avvikelser som framgår av det följande — fått samma innehåll som i beredningens förslag.

De medel, vars mottagande kan grunda redovisningsskyldighet gentemot revisorerna, skall enligt beredningen vara statsmedel vilka lämnas såsom understöd. Jag föreslår att ordet understöd ersätts med ordet bistånd. Någon ändring i sak i förhållande tUl beredningens förslag eUer tiU gällande rätt åsyftas inte. Inte bara statsbidrag utan även låneunderstöd har karaktär av bistånd enligt paragraferna. Däremot förehgger inte redovisningsskyldighet i fråga om medel som staten utbetalar enligt avtal av civilrättslig karaktär eller annars tUl fullgörande av skyldighet som föher av allmänna rättsregler. Statliga kapitalinsatser i bolag för inte heller med sig någon phkt att tillhandagå riksdagens revisorer med granskningsmaterial. Utlåning med karaktär av penningplacering faller hkaså utanför begreppet bistånd.

En viss begränsning av möjligheten att utnyttja de särskUda granskningsbefogenheterna följer av det i paragraferna uppställda kravet att statsmedlen skall ha mottagits som bistånd tUl viss verksamhet. Genom avfattningen fritas den som har tagit emot medel, avsedda för hans eller hans familjs personliga utgifter, från redovisningsskyldighet tUl revisorerna. Inte heller kan kommun avkrävas redovisning för kommunal verksamhet enbart på den grunden att kommunen har mottagit skatteutjämningsbidrag eller skattebortfallsbidrag; sådana bidrag utgår nämligen inte för att finansiera särskild verksamhetsgren.

Nu gällande regler om revisorernas rätt att granska den statsunderstödda verksamheten har en kameral prägel. Revisorernas granskning gäller emellertid numera inte räkenskapsgranskning utan förvaltningsrevision. Deras befogenheter bör därför i lagen anges som en rätt att få tUlgång tUl material — handlingar, uppgifter och yttranden — i fråga om hela den verksamhet som åtnjuter bidrag av statsmedel.

Det får emellertid förutsättas att revisorerna utnyttjar sina befogenheter att utkräva granskningsunderlag med varsamhet i de fall dä omständigheterna påkallar det. En viss återhållsamhet är sålunda motiverad av hänsyn till den kommunala självstyrelsen. 1 särskUda fall kan det finnas anledning för riksdagen att genom uttryckligt beslut undanta viss medelsanvändning från revisorernas granskningsområde. Ett förbehåll för sådana beslut bör lämpligen tas in bland kompetensreglerna i revisorernas instruktion. Någon bestämmelse i ämnet behövs däremot inte i förevarande lag. Som jag har framhålht förut är det självklart att redovisningsskyldighet gentemot revisorerna föreligger endast i den mån granskningskompetens tiUkommer dem.

Bestämmelserna i 2 § bör uttryckligen anges avse, förutom kommun -varmed menas borgerlig primärkommun —, också landstingskommun, kyrklig kommun och kommunalförbund. En föreskrift härom bildar ett andra stycke i paragrafen. Inom en kommun (landstingskommun etc.) åvilar skyldigheten att tillhandagå revisorerna i första hand det kommunala organ som närmast svarar för den verksamhet som är föremål för revisorernas intresse.

Prop. 1974:35 126

1 3 § föreslås i enhghet med beredningens förslag som en nyhet att revisorerna skall kunna förelägga annan än kommun etc. som har tagit emot statsbidrag, vid vite att tUlhandagå dem med behövhga handhngar, upplysningar eller yttranden. Om ett vitesföreläggande inle åtlyds, ankommer det enhgt allmänna regler på aUmän domstol att på lalan av åklagare pröva frågan om vitet skall dömas ut. Domstolen har därvid att ta ställning tUl om de lagliga förutsättningarna för vitesföreläggandet har förelegat. Talan bör inte kunna föras mot vitesföreläggandet som sådant. Nu gällande besvärsstadga för riksdagen och dess verk (RFS 1971:4) upptar inte heller någon föreskrift, som grundar besvärsrätt i förevarande fall. Bestämmelserna i 3 § bör, i likhet med vad som nu gäller, inte äga tillämpning på utländsk institution eller sammanslutning som tagit emot bistånd för internationellt ändamål.

Utöver de ändringar i den av beredningen föreslagna lagtexten tUl 2 och 3 §§ som har redovisats i det föregående föreslås vissa formella justeringar.

Ikraftträdande

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Kungörelsen (1949:357) angående skyldighet att tUlhandahålla riksdagens revisorer vissa handhngar och upplysningar m. m. bör upphävas med verkan fr. o. m. nämnda dag. Beslut om detta torde få meddelas i senare sammanhang.

5 Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tih

1. lag om ändring i vaUagen (1972:620),

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

3. lag om ändring i kommunaUagen (1953:753),

4. lag om ändring i kommunaUagen (1957:50) för Stockholm,

5. lag om ändring i landstingslagen (1954:319),

6. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

7. lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna,

8. lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd tUl politiska partier,

9. lag om upphävande av det av riksens ständer fastställda, av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande avgivas,

10. lag om ändring i brottsbalken,

11. lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement,

12. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

Prop. 1974:35 127

13. lag om riksgäldskontoret,

14. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,

15. lag om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fuUmäktige i riksgäldskontoret tUlkommande befogenheter under krigsförhåUanden,

16. lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.,

17. lag om upphävande av lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken,

18. lag om ändring i rättegångsbalken,

19. lag om ändring i lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken,

20. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

21. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

22. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

23. lag om ändring i lagen (1965:186) om lagrådet,

24. lag om handläggningen av nådeärenden,

25. lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,

26. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

27. lag om ändring lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

28. lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231),

29. lag om ändring i lagen (1971:52) öm skatterätt och länsrätt,

30. lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt,

31. lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådels ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål,

32. lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Av de angivna förslagen har de som upptagits under 3-6, 29 och 30 upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet, i fråga om förslaget under 6 i hans egenskap av föredragande statsråd för kyrkoärenden. Förslagen under 13-15, 17 och 32 har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet och förslagen under 26—28 i samråd med chefen för socialdepartementet.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1974:35 128

Innehåll

Propositionen ............................................................ ........... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.......................... ........... 1

Lagförslag ................................................................ .......... 3

1. lag om ändring i vaUagen (1972:620)...................... .......... 3

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval .. 19

3. lag om ändring i kommunallagen (1953:753) ....... ......... 21

4. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm . 24

5. lag om ändring i landstingslagen (1954:319) ........ 26

6. lag om ändring i lagen (1961:436) om församhngsstyrelse .. 28

7. lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna 30

8. lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd tUl politiska partier 30

10. lag om ändring i brottsbalken................................. ......... 33

11. lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement 35

12. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar................. 35

13. lag om riksgäldskontoret ..................................... 37

14. lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank .. 38 1 5. lag om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
tUlkommande befogenheter under krigsförhållanden 44

16. lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

m. fl.............................................................................. ......... 44

17. lag om upphävande av lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken ................................ ......... 44

18. lagom ändring i rättegångsbalken ....................... ......... 44

19. lag om ändring i lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken 49

20. lag om ändring i lagen- (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken 49

21. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) .. ......... 50

22. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 52

Prop. 1974:35 129

23. lag om ändring i lagen (1965:186) om lagrådet . ......... 54

24. lag om handläggningen av nådeärenden ........... ......... 55

25. lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster 55

26. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall 56

27. lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om

vissa psykiskt utvecklingsstörda .............................. ......... 56

28. lag om ändring i smittskyddslagen (1968:231)...... ......... 57

29. lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 60

30. lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 60

31. lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivande i kommandomål....................... 61

32. lag om skyldighet att tillhandahåUa riksdagens revisorer

vissa handlingar m. m.................................................. ........ 61

Utdrag ur protokollet över justitieärenden den 28 februari 1974 62

1 Inledning ............................................................... ........ 62

2 Uppläggningen av följdarbetet till grundlagsreformen 63

3 Vissa gemensamma frågor ................................... 65

3.1 Utbyte av ordet "Konungen" mot ordet "regeringen" . 65

3.2 Bestämmelser om ikraftträdande....................... ........ 65

4 Motivering till framlagda lagförslag ...................... ........ 66

4.1 Förslag tUl lag om ändring i vallagen (1972:620) 66

4.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval 85

4.3 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1953:753) 86

4.4 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1957:50)

för Stockholm ...................................................... ........ 86

4.5 Förslag till lag om ändring i landstingslagen (1954:3 19) 88

4.6 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse 88

4.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna 89

4.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt

stöd tUl politiska partier ......................... :............ ........ 89

4.9 Förslag till lag om upphävande av det av riksens ständer
fastställda, av Konungen godkända oeh av riksens ständer den
2 maj 1810, § 8, utfärdade formuläret till försäkran att av
Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande
avgivas..................................................................... 92

4.10 Förslag till lag om ändring i brottsbalken ...... 92

4.11 Förslag till lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement ... 92

4.12 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar 93

Prop. 1974:35 130

4.13 Förslag till lag om riksgäldskontoret ............ ......... 94

4.14 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank 98

4.15 Förslag tiU lag om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande av fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tUlkommande befogenheter under krigsförhållanden 103

4.16 Förslag till lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för fuUmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. . . :..................................... ....... 103

4.17 Förslag till lag om upphävande av lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken ................. ....... 104

4.18 Förslag tUl lag om ändring i rättegångsbalken 104

4.19 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken 108

4.20 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken 108

4.21 Förslag tUl lag om ändring i skadeståndslagen (1972:

207)......................................................................... ....... 109

4.22 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 110

4.23 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1965:186) om lagrådet 112

4.24 Förslag tUl lag om handläggningen av nådeärenden ■. . . 113

4.25 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster 114

4.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall 114

4.27 Förslag tiU lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda 115

4.28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (1968:

231) ....................................................................... 116

4.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 119

4.30 Förslag tUl lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt 119

4.31 Förslag tUl lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål 119

4.32 Förslag tUl lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m 120

5 HemstäUan ........................................................... 126