Kungl. JMajits proposition m- 155 år 1974 Prop. 1974:155

Nr 155

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tUl lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden; given den 18 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de törslag om vars avlåtande tiU riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss följdlagstiftning tUl den nya regeringsformen (RF). Enligt 11 kap. 3 § RF skall den sora berövats friheten av annan myndighet än domstol utan oskäligt dröjsmål kunna få saken prövad av domstol eUer, i vissa fall, domstolsliknande nämnd. 1 en del lagar är detta krav f. n. inte uppfyllt. I propositionen föreslås därför regler som innebär att domstolsprövning blir möjlig i dessa fall. Samtidigt föreslås vissa andra mindre ändringar i de berörda lagarna.

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 155

Prop. 1974:155

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland,

Island eUer Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling'

deh att 15 § skall upphöra att gäUa,

dels att i 5, 8, 10 och 12 §§ ordet "länsstyrelse" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "länsrätt" i motsvarande form,

deh att 6 och 11 §§ samt lagens ikraftträdandebestämmelse skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydehe

När ärende handlägges av polis- När ärende handlägges av polis-

myndighet eller länsstyrelse, skall myndighet, skall förhör hållas
förhör håUas med den som begäres med den som begäres utlämnad,
utlämnad, om hans hörande ej om hans hörande ej saknar bety-
saknar betydelse för utredningen. delse för utredningen. Handlägges
Underlåter den som begäres ut- ärendet av länsrätt, skall under
lämnad att efter kallelse instäUa samma förutsättning muntlig för-
sig tUl förhör, får han hämtas tUl handling hållas. Underlåter den
förhöret. som begäres utlämnad att efter

kaUelse inställa sig tiU förhör eller muntlig förhandling, får han hämtas till förhöret eller förhandlingen. Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den sora begäres utlämnad underrättats ora det som tUlförts ärendet genom annan än honom själv och fått tUlfäUe att yttra sig över det.

Har den som begäres utlämnad efter kallelse inställt sig till förhör inför länsstyrelsen, får ersättning av allmänna medel tillerkännas honom för kostnad för resa och uppehälle, i den mån det finnes skäligt. Länsstyrelsen får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Konungen.

' Senaste lydelse av 12 § 1971:646. 2 Senaste lydelse 1973:132.

Prop. 1974:155 3

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

11 §

Talan mot polismyndighets be- Talan mot polismyndighets be-

slut enhgt denna lag föres hos slut enligt denna lag föres hos
länsstyrelsen genom besvär. länsrätten genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Besvär över beslut om utlämning enligt denna lag skall anföras inom en vecka från den dag då klaganden delgavs beslutet. Talan raot beslut om reseförbud eller omhändertagande får föras utan inskränkning tUl viss tid.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft i/ör/iå/-

januari 1971. lande tiU Danmark, Finland och

Norge den 1 januari 1971 samt i förhållande till Island den dag regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämraelser gäller fortfarande i fråga ora talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975.

3 Senaste lydelse 1971:646.

Prop. 1974:155

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:352) om ändring i lagen (1971:52) om

skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas att 4§ lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt i den lydelse paragrafen erhåUit genom lagen (1974:352) om ändring i nyssnämnda lag skaU ha nedan angivna lydelse.

Lydehe enligt lagen 1974:352 Föreslagen lydelse

4§

Vid länsrätt handlägges mål en- Vid länsrätt handlägges mål en-

Ugt barnavåvdslagen (1960.97), la- ligt barnavårdslagen (1960:97), la
gen (1954:579) om nykterhets- gen (1954:579) om nykterhets
vård, utiänningslagen (1954:193) vård, utlänningslagen (1954:193),
och smittskyddslagen (1968:231) smUtskyddslagen (1968:231) och
i den utsträckning som är före- lagen (1970:375) om utlämning
skrivet i dessa lagar samt mål f;7/ Danmark, Finland, Island eller
enligt 21 kap. föräldrabalken. Norge för verkställighet av beslut

om vård eller behandling i den

utsträckning som är föreskrivet i

dessa lagar samt mål enligt 21 kap.

föräldrabalken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort

eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller

utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet,

allt enligt vad därom är särskUt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1975.

Prop. 1974:155

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmaik,

Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.'

deh att 36 § skall upphöra att gälla,

deh att i 33 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

deh att 19 och 27 §§ samt lagens ikraftträdandebestämmelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydehe

19 f

Vad för den frigivne är bestämt Vad för den frigivne är bestämt

angående prövotid och övervak- angående prövotid och övervak
ningstid i den stat där frigivningen ningstid i den stat där frigivningen
skett skall gälla såsom om frigiv- skett skaU gälla såsom om frigiv
ningen ägt rum här i riket. Före- ningen ägt rum här i riket. Före
skrifter angående den frigivnes skrifter angående den frigivnes
åligganden, som meddelats i an- åligganden, som meddelats i an
slutning till den vUlkorliga frigiv- slutning till den viUkorliga frigiv
ningen, skola, om ej övervaknings- ningen, skola, om ej övervaknings
nämnden förordnar annat, äga nämnden förordnar annat, äga
tUlämpning. I övrigt skall tUläm- tUlämpning. 1 övrigt skall, om ej
pas vad i svensk lag är stadgat om annat föreskrives nedan, tiUämpas
vUlkorlig frigivning; dock må prö- vad i svensk lag / allmänhet är
votiden ej förlängas. stadgat om villkoriig frigivning;

dock må prövotiden ej förlängas.

Förklaras här i riket den vUlkorligt medgivna friheten förverkad, skall verkstäUighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid.

Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen eller förverkande av den villkoriigt medgivna friheten, skall beslutet äga giltighet här i riket.

27 §'

Talan mot övervakningsnämnds Talan mot övervakningsnämnds

beslut om framställning enligt beslut om framställning enligt

' Senaste lyddse av 33 § 1964:548.

2 Senasie lydelse 1964-548.

3 Senaste lydd.se 1964:548.

15 § första stycket föres genom besvär hos hovrätt. Besvärstiden räknas från den dag den dömde erhöll del av beslutet. Över hovrättens beslut må klagan icke föras.

15 § första stycket eller om förklaring som avses i 19 § andra stycket föres genom besvär hos hovrätt. Detsamma gäller beträffande talan mot övervakningsnämnds beslut med stöd av 19 § första stycket om omhändertagande enligt 26 kap. 22 § brottsbalken. Besvärstiden räknas från den dag den dömde erhöU del av beslutet. Över hovrättens beslut må klagan icke föras. Åtnöjes vUlkoriigt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut om framstäUning enligt 22 §, äger han hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av beslutet. Talan må ej föras raot kriminalvårdsnämndens beslut.

Övervakningsnämnds beslut sora avses i denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

Ikraftträdandebestämmelse

Prop. 1974:155

Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 oktober 1974.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensara beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden och anför.

1 Inledning

Den nya regeringsforraen (RF) som antogs slutligt av riksdagen under våren 1974 (prop. 1973:90, KU 1973:26, rskr 1973:265, KU 1974:8, rskr 1974:19) skall enligt övergångsbestämmelserna börja tUlämpas den 1 januari 1975. Samlidigt skall den nya riksdagsordningen och vissa följdändringar i successionsordningen och tryckfrihetsförordningen börja tUl-lämpas. Genom beslut under våren 1974 har riksdagen vidare antagit förslag till en ganska omfattande följdlagstiftning (prop. 1974:35, KU 1974:21, rskr 1974:160). Även dessa författningar skaU i princip börja tiUämpas den 1 januari 1975.

1 prop. 1974:35 framhöU jag att färdigställandet av förslagen där var att se som en första etapp i arbetet på följdförfattningar. Jag lämnade också en redogörelse för uppläggningen av följdarbetet tiU grundlagsreformen och förutskickade i det saramanhanget att ytterligare följdförfattningar skulle utarbetas i ett senare skede. En del av dessa ytterligare följdförfattningar bör träda i kraft den 1 januari 1975. Detta gäller den tjänstemannarättsliga lagstifiningen och vissa lagar som innehåller regler om frihetsberövanden. Statsrådet Löfberg kommer inom kort att ta upp frågan om ändringar på det förstnämnda området. För egen del vUl jag nu la upp frågan om ändringar i viss lagstiftning som innehåUer regler om frihetsberövanden. 1 fråga om det fortsatta följdarbetet får jag hänvisa till vad jag har anfört i prop. 1974:35.

Detla lagstiftningsärende föranleds av föreskriften i 11 kap. 3 § andra stycket RF. Del föreskrivs där beträffande fall när annan myndighet än dorastol har berövat någon friheten raed anledning av brott eller misstanke om brott att den som beslutet rör skall kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Enligt bestämmelsen gäller detsamma om svensk medborgare av annan anledning har blivit omhändertagen tvångsvis. Med prövning av domstol likstäUs i sådant fall prövning av nämnd, om närandens saramansättning är bestämd i lag och ordföranden

Prop. 1974:155 8

i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Med domstol eller nämnd åsyftas i bestämmelsen endast svensk domstol eller nämnd. Detta är av betydelse i de fall då svensk myndighet beslutar frihetsberövande som innebär eller är avsett att säkerställa verkställighet av utländskt avgörande. I sådana fall kan alltså grundlagskravet inte anses uppfyllt enbart av den anledningen att det utländska avgörandet har meddelats av domstol.

Den straff-, process- och förvaltningsrättsliga lagstiftningen i vårt land är i allmänhet utformad på sådant sätt att den tUlgodoser RF:s krav på möjlighet till domstols- eller nämndprövning av straffrättsliga och straffprocessuella frihetsberövanden samt andra orahändertaganden som sker tvångsvis. I begränsad utsträckning har dock de nya grundlagsbestämmelserna i ämnet medfört ett behov av lagändringar. Efter förslag i prop. 1974:35 har ändringar gjorts i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och smittskyddslagen (1968:231) samt i anslutning därtiU i lagen (1971:52) ora skatterätt och länsrätt (se SFS 1974:352 och 581-583). De nämnda ändringarna avser faU där endast svenska myndigheter har fattat beslut som rör frihetsberövandet. 1 detta ärende behandlas frågor om ändring i vissa lagar som innehåller regler om verkstäUighet av utländskt avgörande.

2 Motivering till framlagda lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Gällande rätt

Den som enligt beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge skall vara omhändertagen för vård eller behandling får efter framställning utlämnas för verkställighet av beslutet enligt bestämmelserna i lagen (1970:375) om utlämning tUl Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Lagen äger inte tillämpning på utlämning för brott (1 §). Av 3 § framgår att också svenska medborgare under vissa förutsättningar kan utlämnas med stöd av denna lag. Framställning om utlämning görs enligt 4 § i allmänhet hos polismyndigheten i orten. Finner polismyndigheten att villkoren för utlämning är uppfyllda och att utlämning inte bör vägras av annan anledning, får polismyndigheten enligt 5 § meddela beslut om utläraning. Förordnar polismyndigheten inte ora utläraning, skall handlingarna enligl sarama paragraf skyndsamt sändas till länsstyrelsen som beslutar i ärendet. Förhör skall hållas med den som begärs utlämnad, om hans hörande inte saknar belydelse för utredningen. I 6 § finns bestämraelser ora ersättning för kostnader vid inställelse till förhör inför länsstyrelse.

Prop. 1974:155 9

1 8 § finns bestämmelser om tvångsmedel under handläggningen av utlämningsärende. Kan det skäligen befaras att den som begärs utlämnad avviker eUer på annat sätt undandrar sig utlämning, får den myndighet hos vilken ärendet är anhängigt meddela honom reseförbud eller besluta att han skall omhändertas. Beslutar polismyndigheten enligt denna bestämmelse att någon skall omhändertas, får beslutet avse omhändertagande under högst tre dagar. Överlämnas utlämningsärendet till länsstyrelsens handläggning, får polismyndigheten eller länsstyrelsen förordna om reseförbud eller omhändertagande för tiden intUl dess länsstyrelsen har prövat ärendet. Vid beviljande av utlämning kan förordnas att beslut om reseförbud eller omhändertagande skall gälla för tiden intill dess verkställighet sker. Föreligger inte längre skäl för rescförbud eller omhändertagande, skall beslutet omedelbart hävas.

1 9 § ges föreskrifter som ger möjlighet atl använda tvångsmedel innan framställning om utlämning har gjorts. Är någon efterlyst här med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt den nu behandlade lagen, får sålunda under vissa förutsättningar polismyndigheten i den ort där han uppehåller sig meddela honom reseförbud eller besluta om hans orahändertagande. Den rayndighet som har begärt efteriysningen skall ofördröjligen underrättas. Beslut om reseförbud eller omhänderiagande enligt 9 § skall omedelbart hävas, när skäl för åtgärden inte längre föreligger eller om framstäUning om utlämning inte har mottagits inom fem dagar från den dag då åtgärden vidtogs. Sedan framställning inkommil, skall reseförbud eller omhändertagande bestå bara om beslut därom meddelas enligt de i 8 § angivna bestäramelserna.

Enligt 10 § skall beslut i fråga om utlämning meddelas utan dröjsmål. Är den som begärs utiämnad omhändertagen enligt 8 §, skall länsslyrelsen, om inte synnerligt hinder möter, meddela beslut inom fem dagar från den dag då handlingarna inkom tUl länsstyrelsen eller, om orahändertagandet skett därefter, inom samma tid från dagen för omhändertagandet.

Enligt 11 § förs talan mot polismyndighets beslut enligt lagen hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär.

Kungl. Maj:t förordnar enligt 15 § om tiUämpning av lagen i förhållande till stat som anges i 1 §. Genom kungörelsen (1970:709) om tillämpning av lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling har Kungl. Maj:t förordnat att lagen skall äga tillämpning i förhållande till Danmark, Finland och Norge från och med den 1 januari 1971. Lagen har således ännu inte satts i tillämpning i förhållande tili Island.

Departementschefen

Har fråga uppkommit om utlämning av någon med stöd av lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, kan denne på olika

Prop. 1974:155 10

stadier av utlämningsfrågans behandling bli omhändertagen tvångsvis om det skäligen kan befaras atl han avviker eUer på annat sätt undandrar sig utlämning. Sådant beslut meddelas i allmänhet av annan myndighet än domstol. 1 regel torde det vara den lokala polismyndigheten som beslutar att vederbörande skall omhändertas, men i en del faU kan det vara länsstyrelsen som fattar ell sådani beslut. Lagen är tillämplig inte bara på utlänningar utan också under vissa förutsättningar på svenska medborgare. Såvitt gäller utländsk medborgare ställer RF inget krav på möjlighet tiU domstols- eller nämndprövning eftersom lagen inte reglerar frihetsberövande med anledning av brott. Ett sådant krav gäller eraellertid ora den som begärs ulläranad är svensk medborgare.

När länsstyrelse fattar beslut kan fullföljd ske direkt hos kammarrrätt. I fråga ora sådant beslut är alltså kravet enligt RF att svensk medborgare utan oskäligt dröjsraål skall kunna få ett orahändertagande som sker tvångsvis prövat av domstol eller jämförlig nämnd tUlgodosett. Vad beträffar poUsmyndighetens beslut om omhändertagande sker fullföljden hos länsstyrelsen och först sedan länsstyrelsen har fattat sitt beslut är det möjligt att besvärsvägen dra frågan under kammarrätts prövning. Visserligen innehåUer lagen bestämmelser som skall säkerställa en så snabb behandling som möjligt av ärende där frihetsberövande kan komma i fråga, men det är inte uteslutet att en person kan ha varit omhändertagen två veckor eUer längre tid innan frågan om hans frihetsberövande blir prövad av kammarrätt. Man kan alltså inte bortse från risken att lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling någon gång kan komma i konflikt med RF. En lagändring är aUtså nödvändig.

Grundlagskravet på möjlighet till domstols- eller nämndprövning bör lämpligen tUlgodoses genom att länsstyrelsens befattning med klagomål över omhändertagande överförs på länsrätten. Det finns emellertid skäl att i sammanhanget göra en mer genomgripande ändring i systemet. Det synes sålunda lämpligt alt lägga över alla länsstyrelsens beslutsfunktioner enligt 1970 års lag på länsrätten. Denna ordning synes ägnad att ge en förbättrad rättssäkerhet vid handläggningen.

För att den ändrade kompetensfördelningen skall komma lill slånd bör i 5, 6, 8, 10, 11 och 12 §§ ordet "länsstyrelse" bytas ut mot "länsrätt". I övrigt bör en del mindre ändringar göras i lagtexten. När i 6 § fråga är ora länsrätts handläggning av ärende bör i överensstämmelse med terminologin i förvaltningsprocesslagen (1971:291) uttrycket "muntlig förhandling" användas i stället för "förhör". Paragrafens tredje stycke, som handlar om parts rätt till ersättning för inställelse till förhör inför länsstyrelse, bör utgå eftersom 15 | förvaltningsprocesslagen innehåller en motsvarande regel om ersättning för inställelse till muntlig förhandling vid länsrätt.

I fråga om 11 § andra stycket kan anmärkas att någon bestämmelse om överklagande av länsrätts beslut inte behövs i sammanhanget. 1 33 § förvaltningsprocesslagen är nämligen föreskrivet att talan mot länsrätts beslut förs genom besvär hos kammarrätt. Bestämmelsen i 11 § andra

Prop. 1974:155 11

slyckel kan aUtså upphävas. I samband med regleringen av ikraftträdandet av den nya ordningen bör föreskrivas alt äldre beslämmelser fortfarande gäller i fråga om lalan mot länsstyrelses beslut som har meddelats före den 1 januari 1975.

Lagen om utiämning tUl Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling blev inte automatiskt tiUämplig i och med att den trädde i kraft den 1 januari 1971. Det föreskrivs nämligen i 15 § all Kungl. Maj:t förordnar om tiUämpning av denna lag i förhållande till stat som anges i lagen. Den 20 noveraber 1970 förordnade Kungl. Maj:t att lagen skaU äga tUlärapning i förhåUande tiU Danmark, Finland och Norge från och raed den dag den träder i kraft. Något motsvarande förordnande har inte meddelats i förhållande till Island. Detta sammanhänger med att Island för sin del ännu inte har genomfört en raotsvarande lagstiftning.

Bemyndigandet i 15 § är inte förenligt med 8 kap. 10 § i nya RF. Grundlagsföreskriften medger nämligen inte att regeringen på det oraråde som nu är aktuellt i fråga om en lag som har trätt i kraft bestämmer att lagen skall börja eller upphöra att tillämpas. Enligt punkten 6 i övergång.sbe-stämmelscrna till RF får visserligen bemyndigande, som har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, utnyttjas även efter ingången av år 1975 tills riksdagen bestämmer annorlunda. När emellertid nu andra ändringar görs i lagen bör samtidigt 15 § upphävas. Skulle på grund av ändrade förhållanden behov uppstå att sätta lagen ur tillämpning i förhållande till de berörda staterna eller någon av dem, torde riksdagen kunna fatta beslut härom tillräckligt snabbt.

RF förbjuder inte atl bestämmelserna om en lags ikraftträdande får det innehållet att lagen helt eller delvis träder i kraft den dag regeringen bestämmer. För atl, efter upphävandet av 15 §, göra det möjligt att i enkel form låta lagen börja gälla vid läraplig tidpunkt i förhållande till Island föreslår jag att lagens ikraftträdandebestämmelse ges del ändrade innehållet att lagen träder i kraft i förhållande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1971 samt i förhållände till Island den dag regeringen bestämmer.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:352) om ändring i lagen (1971:52) ora skatterätt och länsrätt

1 4§ lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt anges länsrätts kompetensområde. Vid behandlingen av det föregående lagförslaget har jag förordat att länsrätt skall bli behörig att pröva vissa frågor som f. n. prövas av länsstyrelse. Med anledning härav bör i uppräkningen av lagar i första styckel av 4 § lagen om skatterätt och länsrätt tas med lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Genom lagen (1974:352) om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt har 4 § fått ändrad lydelse. Ändringslagen träder i denna del i kraft den 1 januari

Prop. 1974:155 12

1975. Den ändring som nu föreslås bör därför få formen av en ändring i nyssnämnda ändringslag.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Gällande rätt

Dom som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge och varigenom någon har dömts till frihetsstraff kan på vissa vUlkor verkstäUas här i landet. Regler om detta finns i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m., den s. k. nordiska verkställighetslagen. Lagen förutsätter att framställning görs av vederbörande myndighel i det land där domen har meddelats (5 och 24 §§). Bifalls framställning om verkstäUighet, skall i beslutet det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid (6 §). Framställning om verkställighet här prövas av kriminalvårdsstyrelsen (25 §), vars beslut kan överklagas hos kamraarrätt (26 §).

Har någon i Danmark, Finland, Island eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, kan på begäran övervakning anordnas här i landet (10 §). Vad som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stal där domen meddelats gäller såsom om domen getts här. 1 övrigt skall i stort sett de svenska reglerna om skyddstillsyn äga motsvarande tiUämpning. Förordnande om behandling enligl 28 kap. 3 § brottsbalken får dock inte meddelas (12 §).

Om någon, som dömts vUlkorligt i annat nordiskt land, här i riket befinns skyldig tUl annat brott som har begåtts under prövotiden eller före dess början kan rätten, även om övervakning med anledning av den tidigare domen inte har anordnats här, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd (14 §).

Också i fråga om personer, som har frigivits villkorligt efter att i Danmark, Finland, Island eller Norge ha avtjänat frihetsstraff av sådant slag som anges i lagen, kan på begäran övervakning anordnas här i landet (17§). Vad som är bestämt för den frigivne om prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om frigivningen hade ägt rum här i riket. I övrigt skall i stort sett tillämpas vad som i svensk lag är föreskrivet om villkorlig frigivning. Prövotiden får dock inte föriängas. Förklaras här i landet den villkoriigt medgivna friheten förverkad, skall verkställighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid (19 §). Beslut om förverkande meddelas av övervakningsnämnd och kan överklagas till kriminalvårdsnämnden. Mot kriminalvårdsnämndens beslut får talan inte föras (26 kap. 19 § samt 37 kap. 7 och 11 §§ BrB).

Om någon, som har frigivits villkorligt efter att i annal nordiskt land

Prop. 1974:155 13

ha avtjänat frihetsstraff som anges i lagen, här i landet befinns skyldig tiU annat brott som han begått under prövotiden kan rätten, även om övervakning med anledning av den vUlkorliga frigivningen inte anordnats här, med tillämpning av vad som i svensk lag är stadgat om vUlkorlig frigivning förklara den vUlkorligt medgivna friheten förverkad. Verkställighet skaU då här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat. tUl fängelse på lika lång tid (21 §).

Det ankommer på Kungl. Maj:t att förordna om tillämpning av lagen i förhållande till de andra nordiska länderna. Lagen får därvid göras tillämplig också i fråga om domar sora raeddelats dessförinnan (36 § första stycket). Genoin kungörelsen (1963:571) angående tillämpningav lagen den 22 maj 1963 (nr 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkstäUighet av straff m. m. har Kungl. Maj.t förordnar att lagen skall från och med den 1 januari 1964 äga tiUämpning i förhållande tiU samtliga nämnda stater. Samtidigt har Kungl. Maj t föreskrivit att lagen får tiUämpas också i fråga om domar som meddelats före den 1 januari 1964. I övrigt meddelar Kungl. Maj:t de närmare föreskrifier som erfordras för tUlämpningen av lagen (36 § andra stycket). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1963.

Departementschefen

Enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. kan verkställighet ske här i landet av bl. a. frihetsstraff som har bestämts av domstol i annat nordiskt land. Vidare kan övervakning anordnas här för den som i annat nordiskt land antingen har blivit viUkorligt dömd eller har frigivits villkorligt efter att ha avtjänat frihetsstraff. Lagen ger möjlighet för svensk myndighet att i sådana fall ingripa mol den dömde i huvudsak enligt samma regler som gäller i fråga om personer som har dömts i Sverige. Olika fall av frihetsberövanden kan alltså komma i fråga. Lagen är tillämplig på både utlänningar och svenska medborgare. Eftersom lagen ger regler om frihetsberövanden med anledning av brott är grundlagskravet enligl 11 kap. 3 § andra stycket RF av intresse vare sig den dömde är utlänning eller svensk medborgare.

Beträffande flertalet fall är grundlagskravet uppfyllt genom att beslut fattas av domstol eller åtminstone kan överklagas till domstol. På en punkt synes dock lagens föreskrifter inte motsvara grundlagens krav. På begäran kan övervakning anordnas här i landet när fråga är om någon som villkorligt frigivits efter avtjänande i annat nordiskt land av frihetsstraff som anges i 17 § nordiska verkställighetslagen. Därvid gäller till stor del vad som i svensk lag är bestämt om villkorlig, frigivning. Om den villkoriigt frigivne åsidosätter sina åligganden, kan övervakningsnämnd under vissa förutsättningar förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Förklaras den villkorligt medgivna friheten förverkad, skaU enligt 19 § andra stycket nordiska verkställighetslagen verkställighet här ske av del vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på

Prop. 1974:155 14

lika lång tid. Om vederbörande är missnöjd med övervakningsnämndens beslut, kan han enligt 37 kap. 7 § brottsbalken påkalla prövning av beslutet hos kriminalvårdsnämnden. Mot kriminalvårdsnärandens beslut kan talan inte föras.

1 de fall då enligt brottsbalken övervakningsnämnd beslutar om förverkande av villkorligt medgiven frihet för någon som av svensk domstol dönUs till fängelse är grundlagskravet på domstolsprövning uppfyllt genom att det nya frihetsberövandet utgör en fortsatt verkställighet av det frihetsstraff som dorastolen har utdörat. Om däremot en utländsk dom ligger i botten, är grundlagens krav inte uppfyllt. Då utgör det förnyade frihetsberövandet inte en verkställighet av ett beslut av domstol i den bemärkelse som detta begrepp har i 11 kap. 3 § andra stycket RF, dvs. att det skall vara fråga om svensk domstol. Därför måste en möjlighet för sådana faU till domstolsprövning av det nya frihetsberövandet öppnas. Enklast synes detta kunna ske på det sättet att i 27 § första stycket nordiska verkställighetslagen anges att talan mot övervak-ningsnärands beslut som avses i 19 § andra stycket förs genom besvär hos hovrätt. Jag vill i sammanhanget erinra om att hovrätt enligt brottsbalken har att pröva besvär i vTssa liknande ärenden (jfr 37 kap. 8 § brottsbalken).

Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta vissa andra åtgärder beträffande den som är vUlkorligt frigiven, kan med söd av 26 kap. 22 § brottsbalken övervakningsnämnd besluta om tUlfälligt omhändertagande av den vUlkorligt frigivne. Fullföljd mot ett sådant beslut sker hos kriminalvårdsnäranden. Mot bakgrund av vad jag nyss har förordat belräffande fullföljd mot beslut om förverkande synes det mest ändamålsenligt att även fullföljd mot beslut om åtgärd enligt 26 kap. 22 § brottsbalken i de fall där nordiska verkställighetslagen är tiUämplig förs i hovrätt. Även denna ordning bör genomföras genom en ändring i 27 § första stycket nordiska verkställighetslagen.

Införs den föreslagna nya besvärsbestämmelsen i 27 § bör hänvisningen i 19 § första stycket nordiska verkställighetslagen tUl vad som i svensk lag är stadgat om vUlkorlig frigivning bli föremål för viss jämkning.

Nordiska verkstäUighetslagens konstruktion att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om lagens tillämpning i förhållande tUl de nordiska staterna överensstämmer inte med 8 kap. RF. På motsvarande sätt som jag förordat beträffande lagen (1970.375) om utlämning tiU Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut ora vård eller behandling föreslår jag att bestämmelsen i fråga skall upphävas. Föreskriften att Kungl. Maj.t får göra lagen tiUämplig också i fråga om domar som meddelats innan lagen satts i tUlämpning bör i saramanhanget utgå. I stället bör nordiska verkställighetslagens ikraftträdandebestäramel-se utbyggas så att den får innehållet att lagen träder i kraft den 1 juli 1963 och äger tUlämpning också i fråga om domar som meddelats dessförinnan.

Föreskriften i 36 § andra stycket att Kungl. Maj:t i övrigt meddelar de

Prop. 1974:155 15

närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av lagen är överflödig på grund av 8 kap. 13 § RF och bör därför utgå. I lagen bör vidare den ändringen göras att i 33 § ordet "Konungen" byts ut mot "regeringen".

3 Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eUer behandling,

2. lag om ändring i lagen (1974:352) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt,

3. lag om ändring i lagen (1963:193) om saraarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. ra.

Av de angivna förslagen har det som upptagits under 2 upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Med bifaU tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten