Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1974 Prop. 1974:154

Nr 154

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss lagstiftning om trafiknykterhetsbrott; given den 11 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga irmehåll

I propositionen föreslås en tidsbegränsad lag som medger att viss försöksverksamhet raed rutinmässiga alkobolutandningsprov skall få äga rum som ett led i samhällets åtgärder för främjande av trafiknykterheten. Enligt förslaget skall rutinprov få tas på motorfordonsförare vid i förväg beordrad trafikkontroU, vid trafikolyckor och vid vissa angivna trafiköverträdelser. Försöksverksamhetens orafattning skall enligt förslaget bestämmas av regeringen. I propositionen föreslås också sådan ändring i straffbesfämraelsema ora trafiknykterhetsbrott att det s. k. tiUbaka-räkningsproblemet praktiskt taget försvinner. Vidare föreslås att legitimerad sjuksköterska skall få behörighet att ta blodprov.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 154

Prop. 1974:154

1 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkobolutandningsprov

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Som ett led i samhällets åtgärder för främjande av trafiknykterheten får i den omfattning som regeringen bestämmer försöksverksamhet med rutimnässiga alkobolutandningsprov äga rum i enlighet med beslämmelserna i denna lag.

2 §

Alkobolutandningsprov får under försöksverksamhet som avses i 1 §, utan att skälig misstanke om brott enligt 4 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott föreligger, företagas av polisman på

1. förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,

2. den scm kan antagas under förande av motorfordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,

3. den som kan misstänkas för att under förande av motorfordon ha begått brott enligt 1—3 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972: 603) straffbelagd förseelse som avser

a. färdhastighet,

b. skyldighet att stanna fordon på tecken av polisman eller på grund
av anvisning som meddelas genom vägmärke eller trafiksignal,

c. skyldighet att ha föreskriven fordonslykta tänd.
Bestämmelserna i första stycket om förare av motorfordon gäller även

förare av terrängmotorfordon och traktor med släpfordon.

3 §

Alkobolutandningsprov erUigt 2 § får företagas endast på eller i nära anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet äger rum.

Provtagningen skall ske på sätt som ej utsätter den på vilken provet företages för allmän uppmärksamhet. Om särskUda skäl ej föranleder annat, skall provet företagas i täckt fordon eller inomhus i avskilt rum.

4 §

Vägrar den på vilken alkobolutandningsprov skall företagas enligt 2 § att medverka till sådant prov, får blodprov tagas och läkarundersökning för utrönande av alkoholpåverkan äga rum.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1975 och gäller till utgången av juni 1976.

Hade förare av motorfordon eller terrängmotorfordon eller av traktor med släpfordon en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille eller däröver, skall han anses ha varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare av motorfordon eller terrängmotorfordon eUer av traktor med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod till 0,5 men ej tiU 1,5 promUle, dömes till böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

Den som fört motorfordon eller terrängmotorfordon eller traktor raed släpfordon efter att ha förtärt slarka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick UU 1,5 promiUe eller däröver, skall anses ha varit så påverkad av starka drycker under färden, som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare av motorfordon eller terrängmotorfordon eller av traktor med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men har han fört fordonet efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd all alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick tUl 0,5 men ej till 1,5 promUle, dömes till böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

Prop. 1974: 154

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 28 kap. 13 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 KAP, 13 § Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning gälle i tillämpliga delar vad i 4, 8 och 9 §§ är stadgat om husrannsakan. Är fara i dröjsmål, må åtgärd, som nu sagts, beslutas av polisman.

Förrättning, som är av mera vä- Förrättning, som är av mera vä
sentlig omfattning, skall verkstäl- sentiig omfattning, skall verkstäl
las inomhus och i avskilt rum, las inombus och i avskUt rum.
Verkställes den av annan än lä- Verkställes den av annan än lä
kare, skall såvitt möjligt ett av för- käre, skall såvitt möjligt ett av för-
rättningsmaimen anmodat trovär- rättningsraannen anmodat trovär
digt vittne närvara. Blodprov må digt vittne närvara. Blodprov raå
ej tagas eller annan mera ingående ej tagas av annan än läkare eller
undersökning utföras av annan än legitimerad sjuksköterska. Annan
läkare. mera ingående undersökning må

utföras endasl av läkare.

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktiung å kvinna må ej verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eUer läkare.

Deima lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Prop. 1974:154

Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Mai:t Konungen i statsrådet den 11 oktober 1974.

Närvarande: Statsministem PALME, ministern för utrUces ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för justitiedeparteraentet, statsrådet Geijer, anraäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledaraöter fråga angående viss lagstiftning om trafiknykterhetsbrott och anför.

1 Inledning

Koramittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott, i det följande kallad trafiknykterbetskommittén, sora raed stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkaUats av chefen för justitiedepartementet för att göra en allmän översyn av lagstiftningen om trafUtnykterhetsbrott, avläranade år 1970 betänkandet (SOU 1970: 61) TrafUmykterhetsbrott — Förslag 1970. Betänkandet mnehåller bl. a. förslag tiU lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa ttafikbrott och tUl lag om alkobolutandningsprov på förare av motordrivet fordon. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende sora bilaga.

Efter reraiss har ytttanden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RA), Svea bovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen efter hörande av ett antal länsnykterhetsnämnder, statens rättskemiska laboratorium, statens treifiksäkerhetsverk, statens trafiksäkerhetsråd, försäkringsinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, universitetskans-lersärabetet efter hörande av saratiiga medicinska fakidteter, länsstyrelsema i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Norrbottens län, trafikmålskommittén, socialutredningen, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

' Ledamöter f. d. hovrättspresidenten Maths Heuman, tillika ordförande, samt riksdagsmännen Hugo Bengtsson i Landskrona, Rune Hedlund, Erik Larsson i öskevik, Carl-Wilhelm Lothigius och Eric Petersson. Experter numera docenten, jur. och fil. doktor Hans Klette, professorerna Knut Sveri, Hans Thomstedt, Roger Bonnichsen och Leonard Goldberg, överläkaren Kjell Bjerver, överläkaren, bitr. professor Gunnar Lundquist samt direktören Rune Andréasson.

Prop. 1974:154 6

(SACO), Svenska arbetsgivareförenmgen (SAF), Sveriges advokatsamfund, Förenmgen Sveriges tingsrättsdomare (domareföreningen). Föreningen Sveriges länspolischefer, Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges polismästare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter, TrafUcförsäkringsför-eningen, Kungl. AutomobU Klubben (KAK), Motorföramas helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens Riksförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Riksförbundet mot alkoholmissbruk, Föreningen för medicinska alkoholfrågor, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Svenska nykterhetsvårdsförbundet. Svenska polisförbundet, Sveriges trafikbilägares riksorganisation samt Svenska lokaltrafikföreningen. Yttranden har vidare kommit in från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) och Sveriges ungdoms helnykterhetsförbund,

RÄ har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt av länsåklagarna i Uppsala, Kalmar, Kopparbergs, Västemorrlands och Jämtlands län. Flera länsstyrelser har överlämnat ytttanden av bl, a. lokala poUsrayndigheter, länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämnder, länsläkare och sociala centralnämnder mom länet.

Bland de i betänkandet framlagda förslagen märks bl, a. ett förslag enligt vilket polisen skall få befogeidiet att i vissa situationer företa alkohol-ulandningsprov rutinmässigt på motorfordonsförare i trafiken, dvs, även på förare som inte skäligen kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott. Syftet med förslaget är att öka raöjlighetema att upptäcka trafiknykterhetsbrott och att därigenom förstärka trafiknykterhetslagstiftningens allmänpreventiva effekt.

Ett annat av koramitténs förslag går ut på att ansvar för rattfyUeri eller rattonykterhet på grund av viss blodalkoholhalt skall kunna inträda inte bara som f, n. när det är styrkt att den för resp, brott gäUande promillegränsen har överskridits redan under själva färden utan även i fall där alkoholförtäring före färdens slut har lett tUl att promUlegränsen har uppnåtts efter färden. Syftet med detta förslag är att komma till rätta med det s, k, lillbakaräkningsproblemet, dvs, det problem som uppstår när en misstänkt påstår att färden skett i så omedelbar anslutning tUl spritförtäringen att denna ännu inte hunnit medföra några straffbara verkningar.

Kommitténs nu anförda förslag har under remissbehandlingen fått ett gynnsamt mottagande av nästan saratiiga remissinstanser.

Jag ämnar i det följande ta upp frågan om alkobolutandningsprov samt tUlbakaräkningsproblemet tUl närraare övervägande. En annan fråga som tas upp tUl behandling är om det bör införas en befogenhet för annan sjukvårdsutbildad personal än läkare att ta blodprov på personer som är misstänkta för trafiknykterhetsbrott.

Prop. 1974:154 7

2 Nuvarande straif bestämmelser

Nu gällande bestämmelser om trafUcnykterhetsbrott finns i 4 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen, TL), Lagrummet skUjer meUan två brottstyper, ett grövre brott, rattfylleri, som regleras i 1 mom, och ett lindrigare brott, sora allmänt brukar betecknas som rattonykterhet, vUket regleras i 2 mora.

Enligt 1 mom, första stycket inträder ansvar för rattfylleri, om föraren under färden har varit så påverkad av starka drycker att det kan antas att han inte har kunnat föra fordonet på betryggande sätt. Hade föraren under färden en alkoholkoncentration i blodet av minst 1,5 %o, skall han anses ha varit så påverkad som förutsätts för ansvar.

Om föraren har varit så påverkad av annat berusningsmedel än starka drycker att det kan antas att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet, inträder enligt andra stycket samma moment ansvar såsom för rattfylleri. Någon promilleregel finns inte för detta fall.

Sådant ansvar för rattfylleri som grundas på påverkansrekvisitet inträder för förare av motordrivet fordon. Den särskilda promUleregeln i första stycket av momentet är däremot tUlämplig endast på förare av motorfordon eUer terrängmotorfordon eUer av traktor med släpfordon.

Straffsatsen i 1 mora. omfattar fängelse i högst ett år eller, där omständighetema är mUdrande, böter, dock lägst tjugofem dagsböter.

Ansvar enligt 2 mom. för s. k, rattonykterhet inträder, om alkoholkoncentrationen i förarens blod har uppgått till rainst 0,5 men ej till 1,5 */oo i fall då det likväl inte är styrkt att föraren har varit så påverkad som sägs i 1 mom., dvs. så påverkad att det kan antas att han inte har kunnat föra fordonet på betryggande sätt. Denna brottstyp, som uteslutande anknyter tUl den konstaterade alkoholhalten i förarens blod, är sålunda subsidiär i förhållande tiU det svårare brottet rattfylleri.

Bestämmelsen i 2 mom. gäUer — i likhet med promiUeregeln i 1 mom. —• förare av motorfordon eller terrängmotorfordon eller av traktor med släpfordon. Sttaffsatsen omfattar dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

I fråga om blodprov gäller rättegångsbalkens regler om kroppsbesiktning. Detta innebär bl. a. att det skall föreligga skälig misstanke om rattfylleri eller rattonykterhet för att blodprov skall få tas på föraren.

3 Rutinmässiga alkobolutandningsprov 3.1 Allmänt

Under senare år har alkoholanalys av utandningsluften (utandnings-prov) kommit att användas i allt fler länder vid ingripanden mot motorfordonsförare som misstänks för trafiknykterhetsbrott. I Sverige började polisen år 1956 att använda utandningsprov. Olika slag av utand-

Prop. 1974:154 8

njngsapparater har konstruerats. En apparat som länge har använts i Sverige är Alcotest, som tiU funktion och verkningsgrad är hänförlig tUl grövre s. k, "screeningmetoder" eUer kvalitativa prov. Dessa prov har tUl huvudsakligt ändamål att via utandningsluften påvisa närvaro eller frånvaro av alkohol i blodet eller att ge en grov uppfattning humvida blodalkoholhalten har uppnått ett visst gränsvärde, t, ex, 0,5 O/oo eller 0,8 O/oQ, På senaste tid har polisen övergått tUl att använda utandnings-apparatur av fabrikatet Alcolyser som är av samma typ som Alcotest men vars ampuller är bUligare i inköp än AlcotestampuUen.

Alcotest- och Alcolyserapparaterna består av gummimunstycke, am-pull och plastblåsa. Den som skall undergå prov blåser genom munstycket och ampullen blåsan full med luft. Om utandningsluften innehåller alkohol, färgas kristallerna i ampullen mer eller mindre gröna. På ampullen fiims en vit resp. röd markeringsring, som delar kristallskiktet i två delar och som på den version som används i Sverige markerar en blodalkoholhalt av 0,5 *'/oo. Om kristallerna färgas gröna upp tUl eUer över denna ring, tyder detta sålunda på en blodalkoholhalt av 0,5 <*;oo eller däröver.

Ett annat sätt att utföra utandningsprov är att använda s. k. kvantitativa apparater vUka är så konstruerade att de kan ge betydligt noggrannare analys av utandningsluften och därmed bättre uppfattning om blodalkoholhalten än vad Alcotest och därraed jämförliga metoder kan göra, Breathalyzer-Ethanograph är den kvantitativa apparat som utomlands har använts mest. Den är innesluten i en metallåda med måtten 22 X 25 X 20 cm och väger 7 kg. Den drivs elekttiskt. De kvantitativa apparaterna kan emellertid handhas endast av specialutbUdad personal och måste fortiöpande kontroUeras av särskUda tekniker. Detta medför bl. a. att dessa typer av apparater endast i begränsad utsträckning kan användas vid kontroUer ute i ttafiken.

Nya typer av utandningsapparater är under utveckling i olika länder. Sålunda har nyligen konstmerats apparater av en enkel lätthanterlig typ, I tekniskt hänseende innehåller dessa apparater, som tUl omfånget närmast kan liknas vid en mindre transistorradio, s. k, fuel-celler. Det kan antas att denna nya typ av apparater kan ge ett mera noggrant besked om blodalkoholhalten än vad Alcotest och Alcolyser förmår göra. Varje sådan apparat kan användas ett obegränsat antal gånger under ett år eller mera. Utprovningen i Sverige av skilda modeUer av denna typ av apparat har påbörjats men torde inte vara klar förrän om cirka ett år. Alkoholutandningsproven används i Sverige f, n, endast som ett hjälpmedel för polisen vid bedömningen av om det i ett visst enskilt fall finns anledning att låta ta ett blodprov på föraren. Som nämnts måste skälig misstanke om rattfylleri eller rattonykterhet föreligga för att blodprovet skall få tas,

I första hand är polisen sålunda f. n. hänvisad att bedöma förares

Prop, 1974:154 9

nykterhetstUlstånd på grundval av yttre iakttagelser. Omständigheter som därvid kan ge skäl att misstänka trafiknykterhetsbrott är alkohollukt från andedräkten eller andra tecken på alkoholpåverkan, som sluddrande tal, fumlighet, balansrubbningar, hög ansiktsfärg och glansiga ögon. Även förarens allmänna uppträdande kan vara till ledning vid bedömandet, liksora det sätt på vilket fordonet har förts. Ora polisraannen finner att föraren skäligen kan misstänkas för ttafiknykterhetsbrott, anmodar han föraren att göra ett utandningsprov. Sådant prov bmkar dock underlåtas i de fall då alldeles klara rattfyllerisymtora föreligger och då det alltså inte finns behov av något ytterligare underlag för ett beslut ora tagande av blodprov, Utandningsprovet tas i allmänhet på platsen för ingripandet och äger i regel rum i en polisbil eller i en särskUd utredningsbuss.

Det finns i dag inte några särskilda bestämraelser sora uttryckligen tar sikte på att reglera utandningsprovens användning. Olika uppfattningar har också fraraförts om utandningsprovens rättsliga ställning, Geraensarat för de olika uppfattningama är eraellertid att poUsen, sådant rättsläget är i dag, inte bör begära utandningsprov på andra än sådana förare sora redan före provtagningen skäligen kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott,

3.2 Kommitténs förslag

Som tidigare nämnts föreslår trafiknykterbetskommittén att alkobolutandningsprov (raed Alcotest) skall få tas inte bara som hittills på förare som misstänks vara påverkade utan också mtinmässigt på förare sora inte visar några som helst tecken på att ha förtärt alkohol. De rutinmässiga proven skall få tas vid trafikkontroller som är beordrade i förväg, och vidare i samband med trafikolyckor och vissa trafiköverträdelser. Användningen av alkobolutandningsprov föreslås reglerad i en särskUd lag.

Bakom förslaget ligger undersökningar som komraittén har låtit utföra, bl. a. i förra av siraulerade trafikkontroller under varierande betingelser. Undersökningarna bar gett ett resultat som entydigt visar att polisens möjligheter att vid trafikkontroller avslöja alkoholdoft eller andra tecken på alkoholpåverkan är mycket begränsade. Förare med straffbar alkoholhalt i blodet undgår i många fall misstanke och upptäckt därför att de utåt sett förefaller helt nyktra. I drygt hälften av de observationer som gjordes med avseende på förare med blodalkoholhal-ter inom området 0,5—1,0 "/qq och i närmare hälften av observationerna inom området 1,0—1,5 */oo uppkom vid de simulerade kontrollerna över huvud taget inte någon misstanke hos kontrollanten. Det är naturligtvis svårt att på grundval av de förhållanden som råder vid en simulerad tta-fikkontroll få en säker uppfattning ora läget under verkliga förhållan-

Prop. 1974:154 10

den. De skillnader som därvid föreligger torde emeUertid enligt kommitténs mening i stort sett verka i den riktningen att upptäcktsmöjHghe-terna under verkliga förhållanden är ännu mindre än vid de simulerade kontroUerna.

Konunittén framhåUer att upptäcktsmöjligheterna kommer att förbättras ora raan inför mtinmässiga utandningsprov och att sådana prov torde få en stark allraänpreventiv effekt.

I detta sammanhang bör vidare nämnas att koramittén i sitt betänkande också har framhåUit betydelsen av att få fram mer tUlförlitliga uppgifter än hittills angående alkoholpåverkade förares roll i trafikolyckorna. För att undersökningar härav skall kunna ge säkra resultat förutsätts att alkoholprov kan tas systematiskt på samtliga förare som har varit inblandade i sådana olyckor. Koraraittén konstaterar att möjlighetema härtUl förbätttas om förslaget om rutinmässiga utandningsprov genomförs. Därutöver krävs emeUertid enligt komraittén att man löser frågan om raöjlighet att för statistiskt ändamål ta blodprov från förare som dödats vid trafikolyckor eller som skadats så svårt att utandnmgsprov inte kan företas.

3.3 Remissyttrandena

Nästan samtiiga remissinstanser godtar trafiknykterhetskomraitténs förslag att polisen skall få befogenhet att i vissa situationer företa prov på förare som inte skäligen kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott (s. k. rutinmässiga utandningsprov). Många av dessa remissinstanser, däribland rikspolisstyrelsen, framhåller i likhet med komraittén att införande av rutinprov kan antas öka upptäcktsmöjligheterna och ge en stark allraänpreventiv effekt. Svea hovrätt påpekar vidare att man med mtinproven kan få ökad upplysning om alkoholpåverkade förares andel i trafikolyckorna och om det s. k. mörktalet för trafiknykterhetsbrot-ten.

Vissa remissinstanser tar upp frågan om de principiella betänkligbeter mot den föreslagna ordningen sora skulle kunna anföras från integritetsskyddssynpunkt. Svea hovrätt och statens trafiksäkerhetsverk anser att det intrång på den personliga integriteten sora rutinproven kan medföra inte är större än att det kan accepteras med hänsyn till trafiksäkerheten. MHF intar sararaa ståndpunkt och menar att obehaget för skötsamma förare, vare sig de är helnyktra eller inte, att behöva underkasta sig rutinprov bör framstå som ett ringa offer för trafiksäkerheten. Av förbundets remissvar framgår vidare att det i syfte att utröna aUmänhetens instäUning tiU frågan om mtinprov uppdrog åt SIFO att i oktober 1970 göra opinionsmätningar på ett urval av 600 personer. Av de tillfrågade ansåg 86 % att polisen skall ha rätt att vid trafikkontroller genom utandningsprov kontrollera nykterheten hos bilförarna över lag, 11 %

Prop. 1974:154 H

svarade "nej" och 3 % "vet ej". Länsstyrelsen i Älvsborgs län, överåklagaren i Göieborg och länsnyklerhelsnämnden i Västernorrlands län anser visserligen att mtinproven utgör ett ingrepp i den personliga integriteten som måste inge betänkligheter men godtar ändå utredningens förslag.

Socialstyrelsen anger att den ansett sig böra stanna för att tillstyrka förslaget om rutinprov, frärast med tanke på dess obestridliga värde för trafiksäkerheten. Den irritation som proven torde komma att väcka hos allmänheten kan mildras avsevärt, om myndigheterna i god tid informerar aUmänheten om polisens vidgade befogenheter på området och samtidigt förklarar varför rutinprov har ansetts behövliga.

Av de reraissinstanser som tillstyrker förslaget om rutinprov framhåller några, bl. a. RÅ, hovrällen över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i Västernorrlands län och domareföreningen, vikten av att man så långt detta är möjligt undviker s. k, falskt positiva utandningsprov, dvs, prov som felaktigt indikerar en straffbar blodalkoholhalt. RÅ framhåller att det i rättssäkerhetens intresse är viktigare att undvika sådana prov än att vissa förare med straffbar blodalkoholhalt går fria. De förslag som kommittén har lagt fram angående tillvägagångssättet vid utandningspro-ven bör därför beaktas. Domareföreningen ifrågasätter om inte reglerna för tUlvägagångssättet vid tagande av mtinprov bör fastställas av Kungl, Maj:t,

Föreningen för medicinska alkoholfrågor framhåller, att möjligheterna att kontrollera trafikanterna utan användning av utandningsprov är ytterst begränsade men att proven raåste bli föremål för ytterligare forskning för att man skall få fram tUlförlitligare apparatur.

Några remissinstanser är tveksararaa tUl förslaget om mtinprov. TiU dem hör KAK, som ändå inte vill motsätta sig förslaget, om detta kan tillämpas på ett sätt som inte är alltför stötande för den laglydiga allraänheten, Länsnyklerhelsnämnden i Gävleborgs län och polismyndigheten i Alingsås ifrågasätter ora inte mtinproven kan leda tUl ett aUtför kraftigt ingrepp i den personliga friheten. Länsåklagaren i Kalmar län anser, att det är viss risk för att en stark irritation kan uppstå hos allmänheten, om polisraannen är alltför nitiska vid tillämpningen av lagstadgandet. SACO befarar att utandningsprovet är bristfälligt, när det gäller att avskilja oskyldigt misstänkta. De båda sistnämnda remissinstansema ser helst att man begränsar sig till en försöksverksamhet. Även medicinska fakulteten vid Uppsala universitet förordar en försöksverksamhet, som bör kombineras med ökade möjligheter att ta blodprov på förare som skadats eller dödats i trafikolyckor.

Länsläkaren i Hallands län är beredd att tiUstyrka rutinprov endast vid trafikolyckor och trafiköverträdelser,

LO är negativt inställd till förslaget ora mtinprov vid i förväg beordrade trafikkontroller. Förslaget fömtsätter att provtagning kan ske smi-

Prop. 1974:154 j2

digt och i övrigt på ett sådant sätt att proven inte framstår som an-stötliga ingrepp i den personliga integriteten. Vad kommittén har anfört om detta förslag ger enligt LO:s mening inte tUlräckliga garantier för en tillfredsstäUande tUlämpning i praktiken, LO kan därför inte tUlstyrka förslaget i denna del i föreliggande utformning.

Förslaget om mtmprov avstyrks av länsåklagaren i Kopparbergs län som anser, att rutinproven skulle sakna betydelse i preventivt hänseende och att de skulle koraraa att utgöra en belastning för polisen i dess förhållande till allmänheten. Även länsnyklerhetsnämnderna i Stockholms län och Jämtlands län avstyrker förslaget. Detsamma gäller polismyndigheterna i Trelleborg, Eksjö och Vetlanda. Sistnämnda två instanser framhåUer, att rutinproven utgör ett avsteg från huvudregeln att tvångsmedel skall tillgripas bara mot personer som är misstänkta för brott.

Föreningen Sveriges polismästare anser att det inte finns någon anledning att begränsa användningen av rutinprov tUl de av konunittén angivna situationerna. Polisman bör genereUt ha rätt till en sådan konttoll-åtgärd som mtinprov innebär. Några risker för rättssäkerheten är inte att befara med en sådan vidsträckt rätt. Polismyndigheterna i Karlskrona och Jakobsberg föreslår att mtinprov skall få tas vid alla slag av trafikkontroller. Enligt sistnämnda myndighet torde bedömningen huruvida skäl föreligger i det enskUda fallet att företa utandningsprov utan risk för missbruk kunna överlåtas på den enskUde polismannen. De anvisningar för lagens tUlämpning som förutsätts komraa att utfärdas av rikspolisstyrelsen torde kunna räcka som vägledning i tveksamma fall.

3.4 Frågans vidare behandling

Frågan om mtinmässiga alkobolutandningsprov har uppmärksararaats i riksdagen. I raotion (1973: 267) tUl 1973 års riksdag begärdes sålimda lagstiftning som ger polisen rätt att använda alkobolutandningsprov enligt de riktiinjer som finns skisserade i koramitténs betänkande. I justitieutskottets betänkande (JuU 1973:12) i anledning av motionen, som också innehåller vissa andra yrkanden, anges att utskottet fömtsätter att proposition på gmndval av kommitténs förslag kommer att utan onödigt dröjsraål föreläggas riksdagen. Mot bakgrund härav finner utskottet inte anledning föregripa de ställningstaganden i ett större sammanhang som förestår beträffande de i motionen upptagna spörsmålen.

Rikspolisstyrelsen bar i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 juni 1973 hemställt att det av kommittén framlagda förslaget till lag om alkobolutandningsprov på förare av motordrivet fordon måtte genomföras snarast utan avvaktan på behandlingen i övrigt av kommitténs förslag. Enligt styrelsens raening framstår det som utomordentligt angeläget att utnyttja alla möjligheter att effektivisera metoderna för kontroU av fordonsförarnas alkoholpåverkan. Styrelsen framhåUer att de av koraraittén

Prop. 1974:154 13

utförda undersökningarna talar starkt för att en befogenhet för polisen att ta rutinprov på fordonsförare härvid avsevärt skulle komma att underlätta polisens arbete och öka upptäcktsmöjligheterna i fråga ora trafiknykterhetsbrott.

Frågan ora blodprovstagning på den som på grund av trafikskada införs tUl sjukhus har i anledning av en raotion behandlats av riksdagen hösten 1973 (TU 1973: 22), Av trafUcutskottets utiåtande framgår bl, a, att socialstyrelsen, som yttrade sig över raotionen, delar den av motionärerna — och tidigare av kommittén — framförda synpunkten att blod-provstagiung i nu avsedda fall skulle vara en angelägen åtgärd och anser det därför önskvärt att sådana undersökningar kan komma tUI stånd. Utskottet anser för sin del den aktualiserade frågan vara av stor vikt men erinrade om att frågeställningen behandlats i kommitténs förslag som nu är föreraål för prövning inom Ktmgl, Maj:ts kansli. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i ämnet anser utskottet därför inte påkaUad,

Slutiigen bör i detta sararaanhang näranas att det i en raotion tUl 1974 års riksdag (1974:1433) heraställs att riksdagen hos Kungl, Maj:t begär försöksverksamhet sora klargör alkoholens roU vid trafikolyckor, I motionen hänvisas bl, a, tUl koramitténs förslag om mtmraässiga utandningsprov vid trafikolyckor, I fall då föraren dödats eUer skadats bör det enligt raotionärernas raening övervägas att införa mtinraässiga imdersökningar av blodalkoholhalten, under fömtsättning att rättsliga korapUkationer kan undanröjas under former som är betryggande för den personliga integriteten. Trafikutskottet har uppskjutit behandlingen av raotionen till hösten 1974,

4 Tillbakaräkningsfrågan 4.1 Rättsläget

För ansvar enligt nuvarande straffbestämmelser som direkt tar sikte på alkoholhalten i blodet krävs att den alkohol som föraren har förtärt före eller under färden har lett till att blodalkoholhalten vid någon tidpunkt under själva färden uppgick tUl eller översteg den promillegräns som gäller för resp, brott. Har promiUegränsen nåtts först efter färden, inträder sålunda f. n. inte något straffansvar. Eftersora blodprovet i regel kan tas först en tid efter det att färden har avslutats, komraer sålunda blodprovsresultatet att avse en annan och senare tidpunkt än den som är rättsligt avgörande. Tiden mellan färdens slut och blodprovstagningen varierar med hänsyn till bl. a. tidpunkten för gripandet och möjligheten att få tillgång till en läkare som kan utföra provtagningen. Ofta uppgår denna mellantid tUl en eller två timmar, undantagsvis kan väntetiden bli ännu längre. På grund härav kan i praktiken inträffa fall då visserligen blodprovet visar en blodalkoholhalt över promillegränsen

Prop. 1974:154 14

men där det likväl måste antas att promiUegränsen inte var uppnådd under själva körningen. När exempelvis en misstänkt gör gällande att spritförtäringen eller huvuddelen därav ägt rum förhåUandevis kort tid före bUkörningen förutsätter sålunda en riktig tillämpning av trafiknyk-terhetslagstiflningen att man gör en s. k. tillbakaräkning. Denna innebär att man söker beräkna om blodalkoholhalten någon gång under körningen har uppgått till den promUlegräns som gäller för brottet.

För att kunna göra en tUlbakaräkning måste man utgå från vissa antaganden om den s. k. blodalkoholkurvan, som beskriver hur blodalkoholhalten i en persons blod stiger och sjunker efter alkoholförläring. Alkoholkurvans förlopp är en funktion av 1) alkoholens uppsugning i blodet (resorption) efter förtäringen, 2) alkoholens fördelning (diffu-sion) från blodet tUl kroppens vävnader samt 3) alkoholens försvinnande ur kroppen genom förbränning. I princip har alkoholkurvan först en stigande fas, när uppsugningen överväger och blodalkoholhalten når sitt maximum, och sedan en fallande fas, när uppsugningen är avslutad och enbart förbränning sker.

Den faktor som främst bestämmer blodalkoholkurvans utseende är alkoholförtäringen och omständigheterna kring denna. Andra faktorer av betydelse för alkoholkurvans utseende är kroppsvikten och vattenhalten i kroppen. I praktiken uppvisar blodalkoholkurvan en mängd variationer, främst under den stigande fasen, beroende på att omständigheterna i samband med alkoholförtäringen skiftar starkt. Förutom den mängd alkohol som har förtärts är det av betydelse vilket slag av alkoholhaltig dryck som har intagits samt om förtäringen har skett i samband med mat. Av stor betydelse är vidare om alkoholförtäringen har skett vid en enda tidpunkt eller vid flera tidpunkter under en längre tidrymd. Att alkoholförtäringen sålunda är utsträckt i tiden torde vara det i praktiken vanligaste. I sådana fall kan blodalkoholkurvan uppvisa ett komplicerat förlopp, där den växelvis stiger och sjunker innan den slutar vid noll.

Om blodprovet visar en alkoholhalt som med betydande marginal överskrider promiUegränsen samt tidrymden mellan körning och blodprovstagning är ganska kort, kan man i rättstUlämpningen ofta utgå från att promillegränsen var överskriden också under körningen. Om blodprovets alkoholhalt däremot överstiger promillegränsen endast obetydligt eller om det har förflutit någon längre tid mellan körning och blodprovstagning, blir det åter ofta nödvändigt att söka avgöra om uppsugningen av all förtärd alkohol i stort sett var avslutad före körningens slut, så att blodalkoholkurvan var sjunkande. I så fall har uppenbarligen blodalkoholhalten under körningen uppgått till minst det värde som blodprovet utvisar. Om däremot kurvan fortfarande var stigande när körningen avslutades, är det vanskligare att bedöma om promillegränsen har varit uppnådd under själva körningen.

Prop. 1974:154 15

I de fall då blodprovets alkoholhalt understiger viss promUlegräns uppstår ibland också frågan om inte denna gräns ändå har överskridits under körningen, så att ansvar rätteligen skall ådömas för brottet. Situationen lorde då i allmänhet vara den att en längre tid, t. ex. några timmar, har förflutit mellan körning och blodprovstagning. För att kunna fastslå om promillegränsen i sådant fall har överskridits under körningen krävs en mera komplicerad tUlbakaräkning. Först söker man avgöra ora uppsugningen i stort sett var avslutad före körningens slut, så att blodalkoholkurvan har börjat sjunka. Anser man detta var styrkt, återstår att avgöra om blodalkoholhalten har sjunkit så mycket mellan körningen och blodprovstagningen att promUlegränsen var uppnådd under körningen. En sådan beräkning förutsätter att raan känner till den hastighet med vUken alkoholen försvinner ur blodet per timme. I praxis beräknas av rättssäkerhetsskäl att alkoholen försvinner ur blodet med lägst 0,08 *;o(, per timme.

Utredningen om alkoholförtäringen är som framgår av vad nyss sagts av stor betydelse vid tillbakaräkning, särskUt när det gäller att ta ställ ning till frågan om alkoholhalten i blodet tmder körningen var sjunkande eller stigande. EmeUertid är det i praktiken ofta mycket svårt eller nästan omöjligt att få tillförUtlig upplysning om alkoholförtäringen. Den misstänktes egna uppgifter är ofta medvetet eller omedvetet oriktiga. Ofta kan hans uppgifter inte kontrolleras. Dessa utredningssvårigheter har dock i viss mån kunnat begränsas sedan man har infört metoden att jämföra blodprovets analysvärde med alkoholhalten i urinprov. Ar 1955 utfärdades föreskrifter ora att man vid läkamndersökning för påvisande av alkoholpåverkan skulle ta även urinprov, Genora urinprov får man ofta en god vägledning när det gäller att bedöraa i vilket skede blodalkoholkurvan befann sig under körningen. Det är eraellertid inte alltid möjligt att erhålla urinprov från den misstänkte,

I de fall då den misstänktes egna uppgifter om alkoholförtäringen är avgörande för ansvarsfrågans utgång är tUlbakaräkningsförfarandet förenat med sådana vanskligheter att man raåste räkna raed risker för materiellt oriktiga resultat. Sålunda kan det i varje fall teoretiskt tänkas förekomma fall då en person som är oskyldig till brottet fäUs tUl ansvar på en oriklig uppgift av honom själv, t. ex. att alkoholen har förtärts en längre tid före körningen, varför domstolen antar att så mycket av alkoholen har uppsugits före körningens slut att promUlegränsen då var nådd. Ett väsentligt mera praktiskt och därtUl ofta förekonunande problem utgör emellertid de fall då en person som har kört med straffbar promUle frikänns eller inte ens åtalas, därför att det inte kan klarläggas att alkoholförtäringen har avslutats så lång tid före körningen att promiUegränsen kan antas ha hunnit uppnås under körningen. En undersökning som trafiknykterbetskommittén har låtit företa tyder på att det i

Prop. 1974:154 16

ett par procent av misstänkta fall av trafiknykterhetsbrott förekommer att förare, vilkas blodalkoholhalt enligt blodprovet har legat över promillegränsen, undgår åtal eller blir frikända, därför att det inte har kunnat utredas att promUlegränsen var uppnådd redan under färden,

Tillbakaräkningsförfarandet har sålunda lett till att åklagare och domstolar i mål om trafiknykterhetsbrott ofta måste göra invecklade beräkningar för att bedöma frågan om promillegränsen har uppnåtts under körningen. Som ett mått både på orafattningen och svårighetsgraden vid dessa bedömningar kan anges att statens rättskemiska laboratorium varje år på begäran av åklagare och domstolar avger omkring 1 000 skriftiiga yttranden i tillbakaräkningsfrågor. Många gånger har anledning att inhämta yttrande uppkommit först under huvudförhandlingen i målet. Väntetiden för varje yttrande är i allmänhet fyra veckor.

4.2 Kommitténs förslag m. m.

Komraittén anser det angeläget att raan söker en lösning sora begränsar de i föregående avsnitt redovisade ölägenheterna raed behovet av en tUlbakaräkning. Enligt kommitténs mening bör därför den principen införas att hela den förtärda mängden alkohol skall få inverka på bedömningen av ansvarsfrågan. Ansvar skall alltså inträda, om föraren före färdens slut har förtärt alkohol i sådan mängd att blodalkoholhalten under eller efter färden uppgick tiU eller överskred den promillegräns som gäller för brottet, I förhåUande tiU gällande rätt iimebär detta en ändring såtillvida att ansvar komraer att kunna föreUgga också i de fall då proraUlegränsen uppnås först efter färdens slut. Ett införande av denna princip kommer att medföra att de raånga koraplicerade tUlbaka-räkningsfaUen begränsas starkt, I de fall då blodprovets alkoholhalt når upp tUl eUer överstiger den promUlegräns som gäller för brottet kan man fälla tUl ansvar i enlighet med blodprovsresultatet utan att behöva göra någon tUlbakaräkning, Inte heller kan alkoholpåverkade förare undgå ansvar genom att sanningslöst invända att spritförtäringen eller huvuddelen därav har ägt mm sttax före körningen,

Komraittén frarahåUer att den föreslagna principen också synes väl försvarlig från aUraänt rättspoUtiska synpunkter. Bl, a, pekar kommittén på att olika undersökningar visar att påverkansgraden vid samma blodalkoholhalt i allmänhet är högre strax efter alkoholförtäringen, när blodalkoholkurvan stiger, än senare när blodalkoholkurvan faller,

I motion (1973: 267) tUl 1973 års riksdag har begärts ändrad lagstiftning i överensstäraraelse raed vad kommittén föreslagit i denna del, Justitieutskottets betänkande (JuU 1973:12) i anledning av motionen har redovisats i avsnitt 3.4,

Prop. 1974:154 17

4.3 Remissyttrandena

Nästan samtliga remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran tra-fiknykterhetskommitténs förslag till lösning av tUlbakaräkningsproblemet, innebärande att ansvar skall inträda om föraren före färdens slut har förtärt alkohol i sådan mängd att blodalkoholhalten under eller efter färden uppgick till eller överskred någon av de föreskrivna promillegränserna, I åtskilliga yttranden hälsas förslaget med stor tillfredsställelse. Bland de tillstyrkande instanserna finns RÅ, överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, länsåklagarna i Uppsala, Kalmar och Kopparbergs län, de tre hörda hovrätterna, socialstyrelsen, slatens trafiksäkerhetsverk, statens trafiksukerhelsråd, medicinska fakulteten vid Umeå universitet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göieborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, polismyndigheterna i Stockholm, Nacka, Solna, Södertälje, Värnamo, Ljungby, Växjö, Karlskrona, Helsingborg, Lund, Trelleborg, Halmstad, Kinna, Borås, Skara, Gävle och Östersund, länsläkarorganisationen i Kronobergs och Gävleborgs län, trafikmålskommittén, LO, TCO, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges åklagare. Svenska polisförbundet, MHF, Föreningen för medicinska alkoholfrågor och Svenska lokaltrafikföreningen.

Socialstyrelsen anser det väsentliga för ansvarsfrågan vara att föraren har fört fordonet med så slor mängd alkohol i kroppen att den i lagen fastställda promUlegränsen uppnås, vare sig delta sker under färden eller först efter färdens slut.

Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet vill i ett avseende gå längre än kommittén, vars förslag innebär att tillbakaräkning i fortsättningen likväl skall få ske bl. a. i de fall då blodprovets analysvärde ligger under någon av de föreskrivna promillegränserna. Enligt fakulteten bör man helt avstå från tillbakaräkning. Individuella variationer och hypotetiska sammanhang är en olämplig grund för en rättstillämpning som av praktiska skäl är hårt fixerad till promillegränser. Genom att helt slopa tillbakaräkningen kan man sannolikt avslå från alt ta urinprov, vilket skulle vara en fördel eftersom sådana prov är belastade med vissa möjligheter till fel beroende bl. a. på tidpunkten för urineringen, vägran eller oförmåga alt lämna prov, vätskeintag etc.

Förslaget godtas med viss tvekan av polismyndigheten i Uppsala, SACO och Motormännens riksförbund. Sistnämnda instans menar att den föreslagna ändringen är diskutabel från rättssäkerhetssynpunkt. SpecieUt gäller detta rattonyklerhetsbrottet, eftersom relativt små alkoholmängder kan åstadkomma straffbar alkoholhalt i blodet. De rättspolitiska skäl som har lagts fram i betänkandet samt det förhållandet att påverkan regelmässigt inträder snabbare än straffbar alkoholhalt gör emellertid att förbundet inte anser sig böra avstyrka förslaget.

2 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 154

Prop. 1974:154 18

Polismyndigheterna i Sundsvall och Hudiksvall avstyrker förslaget. Sistnämnda instans anser, att förslaget innebär att man måste söka få en klar bUd av absorptionskurvan inte bara under körningen utan också under den tidrymd efter körningen som åtgår för att absorptionskurvan skall hinna passera sitt maximum. Minst två blodprov med visst tidsmellanrum måste därför tas. KAK, som också avstyrker förslaget, åberopar att bilförarens olämplighet och farlighet står i sådan proportion tUl alkoholhalten i blodet, att man från rättssäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkt bör, som hittills, anknyta straffet till blodalkoholhalten under själva körningen. Även om det i vissa undantagsfall kan uppkomma bevissvårigheter rörande alkoholhalten, motiverar inle dessa undantagsfall att man genombryter själva huvudprincipen.

5 Blodprovstagning m. m. 5.1 Rättsläget

I mål om trafiknykterhetsbrott används som särskilda bevismedel dels blodprovs- och urinprovsanalys, dels klinisk läkarundersökning jämte läkarens uttalande om den misstänktes påverkansgrad.

Blodprovstagning och klinisk undersökning genomförs med stöd av bestämmelser i 28 kap. rättegångsbalken (RB). I och för utredning om brott får sålunda enligt 12 § första stycket kroppsbesiktning äga mm på den som skäligen kan misstänkas för brott vara fängelse kan följa. Om det behövs, får enligt paragrafens andra stycke vid kroppsbesiktning tas blodprov och utföras annan undersökning som kan ske utan nämnvärt men. Är fara i dröjsmål, får åtgärden beslutas av polisman. Förrättningen skall äga rum inomhus och i avskilt rum. Blodprov får tas endast av läkare. Likaså får bara läkare utföra annan mera ingående undersökning.

Angående skyldighet för vissa läkare att ta blodprov och utföra klinisk undersökning för påvisande av alkoholpåverkan hos personer som misstänks för trafiknykterhetsbrott finns bestämmelser i 5 § allmänna läkarinstruktionen (1963:341; senaste lydelse 1972:689). Där föreskrivs att i allmän tjänst anställda läkare som är verksamma huvudsakligen inom öppen vård samt andra läkare inom den allmänna sjukvården är skyldiga att tillhandagå bl. a. åklagare och polismyndighet med sådana undersökningar och utlåtanden.

Närmare bestämmmelser om blod- och urinprovstagning för alkoholbestämning har meddelats av dåvarande medicinalstyrelsen, som också har utfärdat anvisningar för den kliniska undersökningen i anledning av misstanke om sådana brott. Enligt dessa bestämmelser och anvisningar gäller bl. a. följande.

Efter blodprovstagning för alkoholbestämning fylls sex kapillärer med

Prop. 1974:154 19

blod. Kapillärerna tiUsluts med proppar och läggs ned i askar som förses med påskrift. Blod- och urinproven samt protokoUet från den kliniska undersökningen sänds i särskUt kuvert med expresspost till statens rätts-kemiska laboratorium, där analys sker. Från det medelvärde som erhålls vid analyserna av innehåUet i de olika kapUlärerna gör laboratoriet

— med hänsyn till de med analysförfarandet förenade felraöjlighetema

— avdrag raed i regel 0,14 "/oo-

I samband med blodprovstagningen gör läkaren sora tidigare nämnts en klinisk undersökning, vars resultat antecknas i ett särskilt protokoU, Vid undersökningen skall läkaren söka uttöna ora den raisstänkte företer tecken på sjukdora av vissa slag särat inhärata uppgifter om eventuell raedicinering och alkoholförtäring. Vidare låter läkaren den raisstänkte utföra vissa prov, sora avser att utröna ora denne företer tecken på påverkan. Därvid undersöks bl. a. balansförmågan (gång rakt fram över golvet, vändning under gång, vändning på stäUet samt "Rombergs skärpta prov", innebärande att personen i fråga har den ena foten placerad framför den andra medan han blundar), allmänt uppträdande, orientering i fråga om tid och rum, tal, inpräglingsförmåga, baklängesräkntng och framställningsförmåga. Läkaren antecknar därefter i protokollet sin slutsats av undersökningen. Han skall därvid ange om den undersökte enligt hans uppfattning är a) icke påverkad, b) påverkad av alkohol och i så faU lätt, medelmåttigt eller höggradigt eller c) påverkad av sjukdom, utmattning, sömnmedel eller andra stimulerande eller bedövande medel.

5.2 Kommitténs förslag

Trafiknykterhetskomraittén föreslår dels att den kliniska läkarundersökningen på personer som är raisstänkta för trafiknykterhetsbrott behålls, dels att blodprovstagning och klinisk undersökning liksom hittills skall utföras av läkare. Det huvudsakliga skälet för dessa stäUningstaganden från kommitténs sida anges vara den tendens till en ökning av antalet drogpåverkade förare som förmärkts och därav följande stärkta krav på läkarmedverkan, när det gäller ingripanden vid trafiknykterhetsbrott,

5.3 Remissyttrandena

Kommitténs förslag att blodprovstagning även i fortsättningen alltid skall utföras av läkare föranleder erinringar från vissa remissinstanser. Detta gäller bl. a. rikspolisstyrelsen, som vidare hävdar, att den kliniska undersökningen bör behåUas bara i de fall då det kan misstänkas att föraren är påverkad av annat medel än alkohol och att den då bör utföras av läkare. I fråga om alkoholpåverkade förare saknar enligt styrelsens

Prop. 1974:154 20

mening den kliniska undersökningen varje bevisvärde. Det saknas därför anledning anta att en sjuksköterska skulle inge mindre förtroende än en läkare vid en så enkel riiedicinsk procedur som blodprovstagning. Om sjuksköterskor fär rätt att ta blodprov skulle man också uppnå den stora fördelen att sådana prov nästan alltid kommer att kunna tas inom rimlig tid efter körningen.

Även riksrevisionsverket anser, att klinisk undersökning inte behövs när föraren är påverkad av alkohol samt att blodprov då skall få tas av sjuksköterska. Om blodprov kan tas av sjuksköterska, bör kostnaderna kunna bli väsentiigt lägre än f. n. Besparingar skulle också kunna nås genom att polisens kostnader för transporter av misstänkta blir mindre i de fall då sjuksköterska finns tillgänglig på närmare håll än läkare.

Länsåklagaren i Kopparbergs län, MHF och De kristna samfundens nykterhetsrörelse anser, att sjuksköterska efter särskild utbildning bör kunna åtminstone i undantagsfall få anlitas för blodprovstagning. Enligt länsåklagaren bör den kliniska undersökningen kunna undvaras i fall då sjuksköterska tar blodprov. Vid behov torde det vara raöjligt att höra henne som vittne angående yttre tecken på påverkan hos den misstänkte.

TCO och länsnyklerhelsnämnden i Jämtlands län anser, att legitimerad sjuksköterska med särskild utbildning bör kunna överta läkamppgif-lerna vid blodprovstagning och klinisk undersökning.

Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet biträder kommitténs förslag att den kliniska undersökningen behålls, inte minst med hänsyn till den stigande frekvensen av s. k. drograltfylleri. I likhet med kommittén anser inte heller fakulteten att sjuksköterska bör kunna ersätta läkare vid utredning av trafiknykterhetsbrott. Även om det föreligger uppenbara svårigheter att under en relativt kortvarig och summarisk undersökning av en tidigare okänd person bUda sig en uppfattning om huruvida denne är påverkad av alkohol eller annat medel synes läkaren vara den som genom sin utbUdning är bäst lämpad för en sådan bedömning. Fakulteten framhåller också, att det är ett rättssäkerhetskrav alt i utredning om trafiknykterhetsbrott med för den enskUde omfattande och kännbara påföljder, deltar så kvalificerad personal som möjligt. I sådana utredningsfall där läkare inte är omedelbart tUlgänglig skulle det dock enligt fakultetens mening kunna vara motiverat att ulnyttja legitimerad sjuksköterska för blodprovstagningen. Även länsläkaren i Norrbottens län anser, att sjuksköterska på läkarmottagning (jourcentral) bör kunna få ta blodprov i avvaktan på läkares ankomst. Länsläkaren i Hallands län menar att sjuksköterska med kvalifikation som bestäms av socialstyrelsen möjligen undantagsvis, vid långa avstånd till läkare och trängande behov, skulle kunna få utnyttjas vid tagandet av ett första blodprov och vid urinprovsförfarandet men att läkare sedan skulle göra den kliniska undersökningen och la nytt blodprov.

Prop. 1974:154 21

Trafikmålskommittén ansluter sig i princip till komraitténs förslag i förevarande frågor raen frarahåller. att det hade varit intressant om det närmare hade undersökts i vad mån allmänpraktiserande läkare har särskilda fömtsättningar att vid klinisk undersökning upptäcka läkemedelspåverkan.

SACO tar upp frågan om skyldigheten för läkare i allmän tjänst att stå till förfogande för blodprovstagning och klinisk undersökning. Denna skyldighet har enligt SACO ofta skapat problem för läkarna, inte minst för de jourhavande läkarna vid sjukhusen. Dessa läkare kommer ofta i en konfliktsituation meUan den akuta sjukvårdens krav ocb polismyndigheternas önskemål. Vid många tillfällen har denna intressekonflikt orsakat irritation mellan läkare och polis. Det är också mindre tillfredsställande, att man av läkare med ansvarsfulla uppgifter inom den akuta sjukvården kräver en prioritering av trafikonykterhetsfall, SACO anser, att nuvarande bestämmelser bör revideras och att provtagning bör utföras av läkare som genora avtal med polismyndigheten har åtagit sig denna uppgift,

5.4 Rikspolisstyrelsens framställning

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 juni 1972 hemställt om sådan ändring av 28 kap. 13 § RB att behörighet att ta blodprov på den som misstänks för trafiknykterhetsbrott tillkoraraer inte endast läkare utan också legitimerad sjuksköterska. Enligt styrelsens mening bör den kliniska undersökningen behållas endast i fall då misstanke föreligger om påverkan av annat ämne än alkohol. Som skäl för framställningen anför styrelsen att den kliniska undersökningen nästan undantagslöst saknar bevisvärde när det är fråga om alkoholpåverkade förare samt att det kan föreligga betydande svårigheter att få läkarhjälp för undersökning och blodprovstagning. Dessa svårigheter gör sig särskilt gäUande i glesbygder, där det i många fall förflyter så lång tid mellan körningen och blodprovstagningen att denna ter sig meningslös. Även i tätorter kan svårigheterna att få läkarhjälp för blodprovstagning vara betydande, särskUt nattetid och under helger då jourläkare ofta är strängt upptagna med andra brådskande uppgifter. Även i de fall då den för trafiknykterhetsbrott misstänkte förs tUl sjukhus kan väntetiden ofta bli lång, om läkaren är upptagen med operation eller annan behandling.

6 Departementschefen

6.1 Rutinmässiga alkobolutandningsprov

Olika undersökningar tyder på att det begås en mängd trafiknykterhetsbrott som aldrig blir upptäckta. Mörktalet, dvs. skiUnaden mellan det verkliga antalet brott och det antal brott som kommer till polisens kännedom, är vid denna typ av brottslighet säkerligen mycket stort.

3 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 154

Prop. 1974:154 22

Om ttafiknykterhetslagstiftningen skall få den preventiva verkan som är önskvärd, är det nödvändigt att upptäcktsrisken är stor. Ytterst koramer det här an på den subjekti\'t upplevda upptäcktsrisken, dvs. den risk som den enskilde fordonsförären tror föreligga för upptäckt om han kör med för hög blodalkoholhalt. Av allt att döma är inte bara den objektiva utan även den subjektivt upplevda upptäcktsrisken f. n. mycket låg. Det är därför angeläget att åtgärder vidtas för att ändra dessa förhållanden. Härvidlag komraer det i hög grad an på om polisen med största möjliga effektivitet kan kontrollera nykterheten i trafiken.

En särskild svårighet när det gäller polisens övervakning av trafiknykterheten är att så förvånansvärt många av de förare vars nykterhetstUlstånd granskas av polisen vid trafikkontroller o. d. undgår misstanke om trafiknykterhetsbrott, trots att de faktiskt har en högre blodalkoholhalt än lagen tillåter. Detta synes gälla inte bara vid lägre blodalkoholhalter utan i stor utsträckning också vid blodalkoholhalter uppemot 1,5 "/qo-Genom att dessa förare inte utåt företer sådana tecken på alkoholpåverkan som är ägnade att leda till misstanke om ttafiknykterhetsbrott undgår de utandningsprov och därigenom också lagföring och straff.

Polisens nuvarande, i huvudsak på yttre iakttagelser grandade kontroU av fordonsföramas nykterhetstiUstånd är sålunda inte tillräckligt effektiv. Ora polisen ges befogenhet att i vissa faU företa utandningsprov mtinmässigt, dvs. oberoende av om föraren kan anses skäligen misstänkt för trafiknykterhetsbrott, torde detta leda till avsevärt förbättrade upptäcktsmöjUgheter vUket i sin tur bör ha en stark allraänpreventiv effekt. Trafiknykterbetskommittén har i sitt betänkande (SOU 1970: 61) Trafiknykterhetsbrott — Förslag 1970 förordat att polisen får rätt att företa sådana prov. Förslaget har tiUstyrkts eller läranats utan erinran av det övervägande flertalet av remissinstansema.

Från praktisk och brottspreventiv synpunkt viktigast är att rutinprov kan få företas vid trafikkontroUer. Ett behov av rutinprov föreligger dock även i fråga om förare som varit inblandade i ttafikolyckor och förare som begått trafiköverträdelser av vissa slag, t. ex. kört mot rött ljus.

De invändningar som i och för sig skulle kunna riktas mot en ordning med mtinprov är i huvudsak av två slag, dels från rättssäkerhetssynpunkt, dels från integritetsskyddssynpunkt.

Vad avser farhågorna från rättssäkerhetssynpunkt gäller det framför allt att se tUl att en förare vars blodalkoholhalt ligger under den nedre promillegränsen (0,5 %o) vid ett rutinprov inte riskerar att framkalla ett utslag sora felaktigt tyder på att blodalkoholhalten ligger över denna gräns, I så fall följer ju blodprovstagning som är ett förhållandevis allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och som därför i görligaste mån bör undvikas i nu avsedda fall.

Prop. 1974:154 23

Möjligheten att tUlgodose denna rättssäkerhetssynpunkt hänger samman med vilken typ av utandningsapparat som kommer till användning. Trafiknykterhetskomraittén fann att Alcotestmetoden — som då var den i Sverige tUlämpade metoden — kunde anses tUlräckligt tUlförlitlig även för rutinprov under vissa förutsättningar. Därvid framlades två olika alternativ. Enligt det ena alternativet (A) skulle man vid rutinprov använda samma ampull som vid prov på förare som var misstänkta för alkohol-påverkan, dvs. 0,5 O/oQ-ampullen, men avläsa ampullen på ett annat sätt. Det andra alternativet (B) innebar att den s. k. 0,8 'iQQ-ampuWen skulle användas vid mtinprov och att också här en annan avläsningsmetod skulle användas än vid prov på misstänkta. På misstänkt alkoholpåverkade förare skulle 0,5 •'/oo-ampullen fortfarande tillämpas. Från rättssäkerhetssynpunkt ville kommittén förorda altemativ B men uttalade samtidigt att det borde ankomma på rikspolisstyrelsen att avgöra vilket alternativ som skuUe väljas.

Tillförlitligheten av 0,8 %(,-ampullen vid användning av den nya av-läsningsmetoden framgår av följande tabell.

Blodalkoholhalt (ra. sedvan- Andel Alcotestprov (%) som fel-

ligt avdrag om 0,14 %o) aktigt indikerar 0,5 %o eller

däröver (laboratorieförsök)
0,20—0,29 %o O

0,30—0,39 „ 0,40—0,49 „

Av tabellen framgår att risken för att provet skall ge ett utslag som felaktigt tyder pä att blodalkoholhalten ligger över den nedre promillegränsen vid 0,5 "/qo är så obetydlig att man i detta sammanhang inte torde behöva tillmäta den någon avgörande betydelse. Som jämförelse kan nämnas att andelen falskt positiva prov vid användning av 0,5 "iqq-arapuller och nuvarande avläsningsraetod enligt kommitténs beräkningar skuUe bli mångdubbelt större (se SOU 1970: 61 s. 323).

Som tidigare nämnts (avsnitt 3.1) har polisen numera övergått tUl att använda en annan typ av apparat vid utandningsprov än Alcotest, nämligen apparater av fabrikatet Alcolyser,

På uppdrag av rikspolisstyrelsen har en undersökning utförts vid institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska institutet (professorerna Leonard Goldberg och Roger Bonnichsen) angående tillförlitligheten och användbarheten av Alcolyser-arapullen 0,5 %o att användas som "såUnings"-prov vid bestämning av alkoholhalten i utandningsluften. Undersökningen har visat att Alcolyser-ampullerna för 0,5 %o är väl användbara för att tjäna sora indikator på förekomsten av alkohol i utandningsluften och indikera om blodalkoholhalten är 0,5 \o eller högre. De har angetts vara likvärdiga med Alcotest-ampullerna.

Prop. 1974: 154 24

I nyssnämnda undersökning har 0,5 "/oo-ttipullen av Alcolyser jämförts med 0,5-ampullen av Alcotest. Om rutinprov skall få utföras uppstår frågan om 0,8 "/oo-ampullen av Alcolyser är likvärdig med 0,8 "/oo-ampullen av Alcotest. Någon sådan undersökning har ännu inte gjorts men skulle enligt uppgifi kunna slutföras på 2—3 månader.

När det gäller farhågorna från integritetsskyddssynpunkt synes en ordning raed rutinmässiga utandningsprov närmast kunna jämföras med de stickprovsvisa kroppsvisitalioner som förekommer i samband med tullkontrollen. Det bör emellertid i detta sammanhang kunna antas att alkoholutandningsprovet är avsevärt mindre ingripande samtidigt som det tillgodoser ett betydelsefullt trafiksäkerhelsintresse. Provlagningen bör också kunna ordnas på ett så smidigt sätt att den innebär ett endast ringa obehag för fordonsförarna.

En särskild fråga som har betydelse från inlegriletsskyddssynpunkt är hur man skall välja ut de förare i trafiken som skall undergå rutinprov vid trafikkontroller. Detta urval bör ske så att något utrymme för godtycke inte ges och så atl allmänheten inte ens kan få misstanke om att ovidkommande faktorer spelar in. I allmänhet bör detta önskemål kunna tillgodoses på så sätt att rutinprov företas på alla förare som stoppas vid en trafikkontroll. Om det av praktiska skäl — t. ex. vid en mera allmän förare- och fordonskontroll på en mera starkt trafikerad trafikled — kan tas rutinprov endast på ett mindre antal av de stoppade förarna, är det emellertid angeläget att man i så stor utsträckning som möjligt använder sig av ett helt slumpmässigt urvalssystem.

Sammanfattningsvis torde av det anförda framgå att rättssäkerhelsin-tresset kan bli reellt tillgodosett vid ett införande av rutinmässiga alkobolutandningsprov och att några bärande invändningar mot sådana prov knappast heller kan resas från inlegriletsskyddssynpunkt. Genom rutinprov får man elt medel att avslöja många förare med straffbar blodalkoholhalt som nu undgår upptäckt. Användningen av rutinprov kan därför väntas bli ett väsentiigt brottsförebyggande element.

Europarådets ministerkommUté antog i april 1974 en resolution angående straff för vägtrafikbrott som begåtts vid förande av fordon under påverkan av alkohol. 1 resolutionen framhålls att den stadiga ökningen av vägtrafiken påkallar intensifierade ansträngningar för att skapa en enhetlig trafikstrafflagstiftning, att det i trafiksäkerhetens intresse är särskilt betydelsefullt att bekämpa trafikbrott med alla lämpliga medel samt att i många länder körning under påverkan av alkohol är en särskilt vanlig orsak till olyckor. Vidare anförs att effektiviteten av åtgärder mot körning i alkoholpåverkat tillstånd är beroende av den snabbhet med vilken lagföring kan ske. Som en följd härav rekommenderas medlemsstaternas regeringar att vidta åtgärder för att intensifiera trafikövervakningen och förenkla lagföringsproceduren i den utsträckning som är förenlig med rättssäkerhetshänsyn. Vad sålunda anförts i

Prop. 1974:154 25

Europarådets resolution ger också anledning uppraärksararaa behovet av en vidgad användning av alkobolutandningsprov som ett medel att bekämpa onykterhet i trafiken.

En synpunkt som bör beaktas när det gäller frågan om införande av rutinmässiga alkobolutandningsprov är vidare den omständigheten att sådana prov öppnar möjligheter att få fram mera tUlförlitliga statistiska undersökningar av trafiknykterhetsbrottsligheten. Genom rutinprov vid trafikkontroller kan man bl. a. få en uppfattning ora det verkliga antalet förare som kör med straffbar blodalkoholhalt i förhållande till antalet kontrollerade förare. Genom att företa sådana prov vid trafikolyckor förbättras också möjligheterna att undersöka vilken roll alkoholpåverkade förare har i sådana olyckor. För att sådana undersökningar skall bli tillförlitliga förutsätts dock att blodprov får tas även då förare dödats eller skadats så svårt att han inte kan avge ett utandningsprov. Som kommittén anfört (SOU 1970: 61 s. 354) rymmer emellertid frågorna om blodprovstagning på dödade och skadade förare så många problem, särskUt när det gäller humanitära och medicinska aspekter samt sekretesshänsyn, att form.erna för en sådan provtagning måste utredas särskilt.

I detta sammanhang bör slutligen också nämnas att det inom OECD:s "Research Group on Effeets of Alcohol and other Drugs on Driver Be-haviour" år 1971 tillsattes en arbetsgrupp, i vilken Sverige är representerat, med uppgift att planlägga undersökningar i vissa länder om förekomsten av alkoholpåverkan bland förarna i trafiken. Undersökningarna avses tillgå så, att ett antal förare stoppas slumpvis på vissa platser och tider samt ombeds att göra ett alkobolutandningsprov. Ändamålet med undersökningarna är dels att få en uppfattning om frekvensen av alkoholpåverkade förare i olika länder och dels att kunna mäta effekten av olika åtgärder som sätts in i kampen mot trafikonykterheten. Enligt uppgift har undersökningar av detta slag hittills utförts i Kanada och Nederländerna. I allmänhet synes man räkna med att undersökningarna måste bygga på förarnas frivilliga medverkan. Eftersom många förare med straffbar blodalkoholhalt under sådana förhållanden kan tänkas vägra medverka kommer det naturligtvis att bli svårt att få rättvisande resultat av sådana undersökningar. En möjlighet att undanröja denna svårighet är att införa lagstiftning om rutinmässiga alkobolutandningsprov. Förare som vägrar sin medverkan kan då underkastas blodprovstagning. En lagstiftning med angiven innebörd kommer att träda i kraft i Nederländerna den 1 november 1974.

Som har anföris i det föregående har trafiknykterhetskommittén föreslagit att användningen av alkobolutandningsprov — såväl prov på misstänkta sora rutinmässiga prov — skall regleras i en särskild lag. Förslaget om införande av rutinmässiga prov ulgör sålunda ett led i det samlade åtgärdsprogram på rattfyllerilagstiftningens område som kom-

Prop. 1974:154 26

mitten lagt fram. Bland kommitténs övriga förslag kan här särskilt framhållas sänkningen av rattfyllerigränsen från 1,5 "/qo tUl 1,2 %o och genomförandet av ett mera nyanserat påföljdsval vid rattfyUeri,

Vid ett slutligt ställningstagande till bl. a. sistnämnda förslag, vars genomförande i sin tur torde utgöra en förutsättning för den vidgade tilllämpning av ansvarsbestämmelserna för rattfylleri som bhr följden av en sänkt promUlegräns, måste de allmänpreventiva synpunkterna ägnas särskild uppmärksamhet. Det torde därvid inte råda någon tvekan om att risken för upptäckt och lagföring i allmänhet har väsentligt större betydelse än de i enskilda fall utmätta påföljderna. Av vad tidigare anförts framgår att upptäcktsrisken f. n. kan antas vara förhållandevis liten. Det är sålunda angeläget att ändra detta förhållande.

Mycket talar för att införandet av rutinmässiga alkobolutandningsprov i enlighet med kommitténs förslag skuUe komma att vinna en bred anslutning hos den svenska aUmänheten. I sammanhanget bör erinras om att nästan samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran detta förslag. Motorföramas helnykterhetsförbund (MHF) har i sitt remissyttrande redovisat en SIFO-undersökning från år 1970 som visar att 86 % av 600 tUlfrågade personer ansåg att polisen bör ha rätt att vid trafikkontroller kontrollera nykterheten hos bilförarna över lag genom utandningsprov.

Med hänsyn till frågans principiellt viktiga kraktär skulle det emeUertid vara värdefuUt om man kunde genomföra en försöksverksamhet med rutinmässiga prov bland fordonsförare i trafiken innan raan tar slutlig ställning tUl frågan ora en permanent lagstiftning om sådana prov. Genom en försöksverksamhet skulle man få en säkrare uppfattning om både hur rutinproven uppfattas av aUmänheten och hur de i övrigt utfaller i den praktiska tUlämpningen. Rutinprovens effekt från brottsbekämpningssynpunkt skulle också kunna bli föreraål för vissa studier. Man skulle samtidigt också kunna få ett bättre underlag för ett samlat ställningstagande tUl kommitténs betänkande i stort. Mot bakgrund av vad som sålunda anförts finner jag övervägande skäl tala för att förslag nu läggs fram om en sådan försöksverksamhet med mtinmässiga utandningsprov.

Bestämmelser om försöksverksamheten bör ges i en särskild tidsbegränsad lag. Där bör föreskrivas att sora ett led i samhäUets åtgärder för främjande av trafiknykterheten försöksverksairUiet med sådana prov får äga rum i den omfattning som regeringen bestämmer. Rutinprov bör i huvudsaklig överensstäraraelse med komraitténs förslag få företas på förare av motorfordon och vissa andra motordrivna fordon som (1) stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroU, (2) varit inblandade i trafikolyckor eller (3) begått trafiköverträdelser av vissa slag.

Vid en försöksverksamhet med mtinraässiga alkobolutandningsprov är det — som understmkits av bl. a. riksåklagaren — särskUt angeläget

Prop. 1974:154 27

att använda en raetod sora är tillräckligt tiUförlitlig från rättssäkerhetssynpunkt. Som framgår av det fömt anförda torde 0,8 /oo-ampuUen av Alcotest fylla alla runliga krav i detta hänseende om raan tillärapar en av kommittén föreslagen ny avläsningsmetod, vUken innebär att resultatet av provet skall betecknas som positivt endast i de fall då grönfärgningen av kristallerna i ampullen når fram tUl eller överskrider överkanten av den på ampullen anbringade markeringsringen. Humvida detsamma gäller 0,8 'lofy-ampullen av Alcolyser är ännu inte tUlförlitligen klarlagt. En särskUd undersökning härom torde böra genomföras med hänsyn till att Alcolyser-fabrikatet enUgt vad förut anförts är billigare i inköp än Alcotest och till att polisen numera övergått tUl Alcolyser (0,5 %o-ampullen) vid prov på förare sora är raisstänkta för trafUtnykterhetsbrott. Om resultatet av en sådan undersökning inte skulle föreligga före försöksverksamhetens början, bör 0,8 "/oo-ampullen av Alcotest användas i avbidan härpå.

Jag vUl i detta sammanhang inte underlåta att fästa uppmärksamheten på det förhållandet att den sålunda föreslagna ordningen kan få till följd att en person sora vid prov med en 0,5 '/oQ-tsapvll skulle komma att underkastas blodprovstagning och ett senare eventueUt straffansvar för en blodalkoholhalt mellan 0,5 och 0,8 "/qo i en del fall kan komma att gå fri vid rutinkontrollen därför att utslaget på 0,8 "/oo-ampullen inte blir så kraftigt att mtinprovet kommer att kunna betecknas som positivt. Detta är givetvis en betydande nackdel, 1 awaktan på att en mera exakt fungerande provtagningsapparatur kan tas i bruk synes man emellertid från rättssäkerhetssynpunkt inte kunna undvika dessa olägenheter. De är att föredra framför att ett inte obetydUgt antal personer på gmnd av falskt positivt utandningsprov underkastas blodprov med därav följande konsekvenser — vederbörande får avbryta sin färd, lämna ifrån sig fordonet till polisen osv. Det bör också håUas i minnet att det här alltid komraer att vara fråga om personer som utåt sett inte företer några som helst tecken på att vara påverkade — och som alltså f. n. skulle passera helt obemärkta vid en trafikkontroll — medan de som nu och även i fortsättningen kommer att underkastas provtagning med 0,5 \o-ampuller redan är direkt misstänkta för ett trafiknykterhetsbrott. När det gäller frågan om lämplig tidsperiod för genomförandet av en försöksverksarahet med rutinmässiga alkobolutandningsprov finns det anledning att uppmärksamma följande förhållande. Enligt trafiksäkerhetsverkets långtidsplan för informationsaktiviteter planeras en trafik-nykierhetskampanf under hela år 1975 ("Trafiknykterhetens år"). Det gäller här en bred informationskampanj på central, regional och lokal nivå i vUken en rad myndigheter, organisationer, företag och enskilda kommer att medverka. Det mål som kampanjen syftar till är att, på kort och lång sikt, minska antalet onyktra förare i trafiken. Förberedelsearbetet för kampanjen har redan påbörjats. Planeringen förutses i stort

Prop. 1974:154 28

sett vara klar i slutet av januari 1975. För att markera kampanjens start och för att ge en samlad information om kampanjens olika aktiviteter avses en upptaktskonferens komma att anordnas i Stockholra i raitten av januari 1975.

Det synes av många skäl lämpligt att en försöksverksamhet raed m-tinraässiga alkobolutandningsprov genomförs i samband med den trafik-nykterhetskampanj sora sålunda planeras. Försöksverksamheten skulle ge ökad tyngd åt kampanjens målsättning om ökad trafiknyklerhel och sannolikt därigenom få en väsentlig brottsförebyggande effekt. Man bör inte försitta det tillfälle till samlade åtgärder i trafiksäkerhetens intresse som sålunda erbjuder sig.

Trafiksäkerhetsverket har sålunda meddelat att om en försöksverksamhet med rutinmässiga alkobolutandningsprov genomförs, man avser att i samband med informationskampanjen år 1975 i viss utsträckning informera om denna försöksverksamhet.

Sådan information som avser att ge en mer ingående upplysning om syftet med och innebörden av försöksverksamheten torde lämpligast framställas av rikspolisstyrelsen. Efter kontakter med rikspolisstyrelsen förordar jag därför att ett belopp upp till 75 000 kronor ställs till styrelsens förfogande under innevarande budgetår från anslaget Justitiedeparteraentet A 5, Information om lagstiftning ra. m. Styrelsen avser att för de medel som sålunda ställs tUl förfogande framstäUa och sprida dels en detaljerad och omfattande information till de berörda polismännen, och dels en bred informationsfolder till de fordonsförare som blir föremål för rutinmässiga alkobolutandningsprov under försöksverksamheten.

En försöksverksamhet med rutinmässiga alkobolutandningsprov bör också kunna utnyttjas till sådana i det föregående nämnda undersökningar som avser att ge en bättre uppfattning om alkoholens roll i trafikolyckor, närmare bestämt i vilken utsträckning det förekommer att fordonsförare kör med alkoholhalt i blodet. Om undersökningar i detta syfte företas dels strax före inledandet av trafiknykterhetskampanjen år 1975 och dels efter kampanjens slut, kan man dessutom få en uppfattning om vilken inverkan som kampanjen haft på fordonsförarnas beteende när det gäller alkohol och trafik. Från brottsbekämpningssynpunkt skulle det vara av värde om sådana undersökningar kommer lUl slånd.

Mot bakgrund av det anförda bör giltighetstiden för en lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkobolutandningsprov omfatta perioden 1 januari 1975—30 juni 1976.

Som jag tidigare anfört bör det ankomma på regeringen att avgöra i vUken omfattning försöksverksamhet med rutinmässiga alkobolutandningsprov får äga rum enligt lagen. För ett genomförande av denna försöksverksamhet behövs vissa tillämpningsföreskrifter ut-

Prop. 1974:154 29

över de bestämmelser som framgår av lagen. Dessa tillämpningsföreskrifter bör innehålla bl. a, riktiinjer för det tekniska tillvägagångssättet vid utandningsproven samt närmare vägledning för mtinprovens genomförande i olika situationer, Föreskriftema bör lämpligen raeddelas av regeringen eller, efter dess bemyndigande, av rikspolisstyrelsen. Eftersom möjlighet att i administrativ ordning meddela tillämpningsföreskrifter föreligger även utan stöd av ett i lag givet bemyndigande, anser jag emellertid att en direkt lagbestämmelse i ämnet kan undvaras.

6.2 TiUbakaräkningsfrågan

Enligt de nuvarande straffbestämmelserna i 4 § trafikbrottslagen är den blodalkoholhalt sora föraren har haft under färden avgörande för om han skall anses ha gjort sig skyldig tiU rattfyUeri resp. rattonykterhet. Har promUlegränsen uppnåtts först efter färden, inträder inte straffansvar. Trafiknykterhetskommittén har i sitt tidigare nämnda betänkande föreslagit att ansvar skall inträda även om alkoholförtäringen före eller under färden lett till att promillegränsen uppnåtts först efter färden. Nästan samlliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Eftersom blodalkoholhalten är ett uttryck för en ökad olycksrisk och denna hänför sig just till själva färden, är det i och för sig naturligt att blodalkoholhalten under färden är avgörande för ansvarsfrågan. Reglema innebär emellertid också, att även om föraren före färden har förtärt så mycket alkohol att promUlegränsen kommer att uppnås, han ändå går fri från ansvar, om han framför fordonet så kort tid efter alkoholförtäringen att blodalkoholkurvan når upp lill promUlegränsen först efter färdens slut. Från trafiksäkerhetssynpunkt är detta inte tUlfredsställande, eftersom påverkansgraden enligt vad olika undersökningar visar vid en och samraa blodalkoholhalt är högre raedan alkobolkurvan stiger än när alkoholkurvan sjunker. Det måste också anses stötande att en förare kan gå fri från ansvar enbart därför att han för fordonet omedelbart efter alkoholförtäringen och hinner avsluta färden, innan kurvan når sitt maximura. Detta gäller särsldlt i det övervägande antal fall då orsaken till färdens avbrott är ett polisingripande. Redan av dessa skäl kan det ifrågasättas ora raan inte i förevarande sammanhang även bör kunna få beakta den höjning av blodalkoholhalten som kan ha skett efter färdens slut, nämligen under förutsättning att den höjda blodalkoholhalten hänför sig tUl alkohol som har förtärts före eller under färden.

Den nuvarande principen att blodalkoholhalten under själva färden är avgörande har otvivelaktigt gett upphov till avsevärda tillämpningssvårigheter, som har ramskat lagstiftrungens effektivitet. Det s. k. lillbakaräkningsproblemet är sålunda nu mycket påtagligt. Eftersora blodprovet regelmässigt tas först någon tid efter färdens slut, hänför sig alkohol-4 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 154

Prop. 1974:154 30

halten i blodprovet tUl en senare tidpunkt än den som är rättsligt avgörande. Det blir under sådana förhållanden nödvändigt att göra en tUlbakaräkning för att därigenom söka fastställa, om blodalkoholhalten tmder själva färden har nått upp till eller överstigit promillegränsen. En sådan tUlbakaräkning är som tidigare nämnts i raånga fall vansklig att göra, bl. a. beroende på svårigheterna att i efterhand klarlägga omfattningen av och lidpunkten för den misstänktes alkoholförtäring, faktorer sora ju har en grundläggande betydelse för alkoholkurvans förlopp. Även om resultatet av en analys av ett urinprov i många fall underlättar bedömningen, har tillbakaräkningsförfarandet visat sig ge upphov tUl problem vid tUlämpningen av ttafiknykterhetslagstiftningen. Detta framgår inte minst av den förhållandevis slora mängd yttranden i tillbakaräkningsfrågor som statens rättskemiska laboratorium årligen avger i mål ora trafiknykterhetsbrott (omkring 1 000),

Tillbakaräkningsförfarandet innebär också avsevärda risker för materiellt felaktiga resultat. Inte så få fordonsförare raed en straffbar alkoholhalt i blodet torde sålunda f. n. undgå ansvar genom att sanningslöst påstå att de har förtärt alkohol så kort tid före färden att det inte med säkerhet kan antas att promillegränsen har hunnit uppnås förrän efter färden.

Med hänsyn tUl nu anförda förhållanden synes trafiknykterhetslag-stiftningen böra ändras så att den i fortsättningen koraraer att ha sin utgångspunkt i den av trafiknykterhetskomraittén föreslagna principen näraligen att ansvar för rattonykterhet resp. rattfylleri skall inträda, ora föraren före färdens slut har förtärt alkohol i sådan mängd att blodalkoholhalten under eller efter färden uppgick tUl eller översteg den för brottet gällande promUlegränsen (0,5 resp. 1,5 '/qo)- TUlbakaräkningsproblemet kommer härigenom i stort sett att försvinna, I de fall då blodprovet överstiger promillegränsen för brottet inträder ansvar utan att man genom tUlbakaräkning behöver konstatera om promUlegränsen var nådd också under färden. En invändning att alkoholförtäring har skett så kort tid före färden att promillegränsen har nåtts först efter färden kan inte som f. n. resultera i ett frikännande eller i att gärningen hänförs under en lindrigare brottstyp än som annars skulle ha varit fallet.

Med hänsyn tUl vikten av att raan så skyndsarat som möjligt kommer till en lösning av tUlbakaräkningsproblemet bör den här förordade lagändringen genomföras utan avvaktan på stäUningstagandet lill kommitténs betänkande i dess helhet. Jag förordar därför att erforderliga ändringar nu görs i 4 § trafikbrottslagen.

I tydlighetens intresse bör framhåUas att en ändring av trafiknykter-hetslagstiftnmgen i enlighet med det anförda i och för sig lämnar utrymme för tillbakaräkning i sådana fall då alkoholhalten i blodprovet understiger den promUlegräns som gäller för brottet raen då det genom

Prop. 1974:154 31

annan bevisning likväl kan utredas att promillegränsen måste ha varit uppnådd under eller efter färden. I praktiken rör det sig här främst om de ganska fåtaliga fall då blodprov inte har tagits förrän ganska lång tid efter färdens slut och alkoholhalten i blodprovet ligger nära under promillegränsen för det brott som raisstanken avser. Eftersom syftet med lagändringen är att komraa till rätta raed tUlbakaräknings-probleraet genom att låta blodprovsresultatet i praktiken vara avgörande för ansvarsfrågan, bör tUlbakaräkning i dessa fall företas bara undantagsvis, då det är uppenbart att promillegränsen varit uppnådd under eller efter färden, I fall där tUlbakaräkning sålunda fortfarande blir aktueU torde sakkunnigutlåtande aUtid böra inhäratas före målets avgörande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de i 5 § brottsbalkens promulgationslag intagna principerna rörande strafflags tUlämplighet i tiden medför att den nya lydelsen av 4 § TL blir tUlämplig endast på gärningar som begåtts efter ikraftträdandet av ändringen,

6.3 Blodprovstagning

Den kliniska undersökning som företas i samband med en blodprovstagning i anledning av misstanke ora trafiknykterhetsbrott torde i aUraänhet ha föga betydelse sora bevisraedel i ett blivande brottmål. Det har också redan tidigare i olika sararaanhang ifrågasatts om inte denna undersökning borde avskaffas helt eller delvis. Man bör å andra sidan inte underskatta betydelsen från den misstänktes synpunkt av att en läkare genom klinisk undersökning medverkar i utredningen ora trafiknykterhetsbrott, Fömtora dessa psykologiska skäl kan emellertid också vissa rättssäkerhetshänsyn åberopas för ett bibehållande av de kliniska undersökningarna. Genom en sådan undersökning kan bl, a. klarläggas ora ett onormalt uppträdande hos den raisstänkte eventueUt beror på sjukdora eller skada, något som en lekman ibland kan ha svårare att avgöra. Vidare har det under senare år ökade raissbruket av läkemedel och andra droger lett tUl att de kliniska undersökningarnas betydelse ökat, Symp-tora på drogpåverkan, som är svåra att upptäcka för en lekman, kan avslöjas vid en klinisk undersökning, vUket i sin tur föranleder att särskUt blod- och urinprov tas för droganalys, Trafiknykterhetskommittén har i sitt tidigare nämnda betänkande också förordat att de kliniska undersökningarna i samband med blodprovstagning behålls, ÅtskUUga reraissinstanser har en från kommittén avvikande uppfattning i denna fråga.

Sålunda har under remissbehandlmgen liksora i en särskUd skrivelse tiU Kungl, Maj:t från rikspolisstyrelsen det förslaget förts frara att klinisk undersökning skall behöva äga mra endast i fall då raisstanke föreligger ora påverkan av annat raedel än alkohol. En sådan begränsning kan eraellertid korama att leda till att många drogpåverkade förare

Prop. 1974:154 32

inte blir föreraål för någon klinisk undersökning. Man måste nämligen räkna med fall då det först genom en av läkare företagen undersökning uppdagas, att en person, som företer sedvanliga tecken på alkoholpåverkan, i själva verket är under inflytande av annat medel än alkohol eller av alkohol i kombination med annat raedel, Bestämraelser som på föreslaget sätt begränsar användningen av klinisk undersökning i mål om trafiknykterhetsbrott torde därför inte böra införas. Liksom hittiUs bör sådan undersökning alltid utföras av läkare.

Enligt 28 kap, 13 § RB får blodprov inte tas av annan än läkare, Trafiknykterhetskommittén har övervägt ora raöjlighet bör öppnas att låta även sjuksköterska ta blodprov för utredning ora trafiknykterhetsbrott, Koramittén ansåg emellertid att sådan behörighet inte borde införas. Såväl under remissbehandlingen sora i rikspoUsstyrelsens nyssnämnda skrivelse har dock behovet av en ändring på detta område betonats,

I denna fråga vill jag tiU en början framhålla att blodprovet i många fall har en avgörande betydelse för prövningen av ansvarsfrågan i tra-fikonykterhetsmål. Det är därför angeläget att blodprovet tas av en väl kvalificerad person. Erfarenheten visar att legitimerad sjuksköterska såväl genom sin utbUdning som genom sin praktiska verksamhet generellt sett måste anses ha väl så goda förutsättningar att utföra blodprovstagning på ett fullt betryggande sätt sora läkare,

F, n, är det i vissa faU raycket svårt att få tiU stånd blodprovstagning och klinisk undersökning vid uttedning ora ttafiknykterhetsbrott, SärskUda svårigheter föreligger när avståndet till läkare är långt, t, ex, i glesbebyggda delar av landet och på platser där läkartjänst är vakant. Även i andra fall kan det vara svårt att få tag på läkare för dessa uppgifter, t, ex, när läkaren är upptagen av andra brådskande göromål och därför inte finns tUlgänglig inom rimlig tid. De dröjsraål raed blodprovstagning och klinisk undersökning som kan uppstå i sådana fall är givetvis av olägenhet från utredningssynpunkt, och den försvagning av blodprovsanalysemas bevisvärde som dröjsmålen medför leder i sin tur både till ojämnheter i rättstillämpningen och till att trafiknykterhetslag-stiftningens effektivitet allmänt sett minskar.

Mot bakgrund av det anförda skuUe det vara en fördel om legitimerad sjuksköterska fick behörighet att ta blodprov vid utredning ora trafilcnykterhetsbrott. Den nuvarande begränsningen av behörigheten tiU läkare måste även anses raindre rationeU när det gäUer att utnyttja de tUlgängliga läkarresurserna på ett så ändamålsenUgt sätt som möjligt. Jag anser därför att behörighet att ta blodprov bör tUlkomma inte endast läkare utan också legitimerad sjuksköterska.

En bestämmelse som sålunda gör det möjligt att blodprovstagning kan ske genom sjuksköterskas försorg är inte avsedd att begränsa användningen av klinisk undersökning vid utredning om ttafiknykterhets-

Prop. 1974:154 33

brott. Även i faU då sjuksköterska tar blodprov bör därför i görligaste mån åtgärder vidtas enUgt hittUls tUlämpade gnmder för att få tUl stånd en av läkare företagen klinisk undersökning. Någon gång kan det emellertid visa sig att läkare inte kan anskaffas för kUnisk undersökning inora en sådan tidryrad efter blodprovstagningen att den fortfarande kan väntas fyUa något meningsfuUt syfte. Från fall tUl fall får då bedömas vUken biverkan det har i bevishänseende att någon klinisk undersöknuig inte har ägt mm. Ibland kan skäl tala för att den sjuksköterska sora har tagit blodprovet hörs sora vittne i raålet.

Blodprov kan ha betydelse inte bara för bestämning av alkohol eUer annat bemsningsmedel vid utredning om ttafiknykterhetsbrott utan också i andra brottsutredningssamraanhang. Enligt min raening finns det inte anledning att föreskriva en endast begränsad behörighet för legitimerad sjuksköterska att ta blodprov. Behörigheten bör gäUa generellt inom tUlämpningsorarådet för RB:s bestäraraelser ora blodprovstagning.

I enlighet med det anförda bör 28 kap. 13 § andra stycket RB ändras sålunda att det framgår att blodprov får tas både av läkare och legitimerad sjuksköterska.

7 Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tUl

1, lag om försöksverksarahet med mtinraässiga alkobolutandningsprov,

2, lag ora ändring i lagen (1951: 649) ora straff för vissa trafikbrott,

3, lag om ändring i rättegångsbalken.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet med rutinmässiga alkobolutandningsprov

1 §

Denna paragraf innehåller de gmndläggande reglerna för genomförandet av s, k, mtinraässiga alkobolutandningsprov. Av paragrafen framgår att det är fråga om en försöksverksamhet sora genomförs som ett led i samhällets åtgärder för främjande av trafiknykterheten. Som jag anfört i den allmänna motiveringen är ett av syftena med en sådan försöksverksamhet att få en säkrare uppfattning om hur proven uppfattas av allraänheten och hur de i övrigt utfaller i den praktiska tUl-lämpningen. Av värde är också att man kan studera provens effekt från brottsbekämpningssynpunkt. Möjligheten att genom mtmprov utföra

Prop. 1974:154 34

statistiska undersökningar av trafiknykterhetsbrottsligheten bör också uppmärksararaas.

Med hänsyn till mtinprovens principeUlt viktiga karaktär bör det ankomma på regeringen att bestäraraa omfattningen av försöksverksamheten. Paragrafen är utforraad i enlighet härmed.

Efter överläggningar med företrädare för rikspolisstyrelsen och trafiksäkerhetsverket har jag kommit tUl den uppfattningen att en försöksverksamhet av det slag det här är fråga om inte lämpligen redan från början bör läggas fast med avseende på omfattning i tid och rum för hela försöksperioden. Hänsyn måste således fortlöpande tas till de praktiska fömtsättnmgarna att på det lokala planet genoraföra en effektiv försöksverksarahet liksora tUl de önskemål och inttessen som gör sig gällande från forskningssynpunkt. Det är givetvis också väsentligt att kunna utnyttja vunna erfarenheter från försöksperiodens början när det gäller att ta ställning till det fortsatta förloppet. Mot bakgrund härav torde regeringens första förordnande med stöd av lagen böra orafatta en period om två tUl tre raånader. Vad gäUer försöksområdenas utsträckning talar övervägande praktiska skäl för att dessa inte görs för små. De naturliga enheterna bör därför i detta sararaanhang vara de tre största polisdistrikten (Stockholras, Göteborgs och Malmö) samt i övrigt länen. Vad gäUer antalet försöksområden under oUka delar av försöksperioden synes hänsyn böra tas tiU det förhållandet att en alltför stor begränsning kan få tUl följd att innevånarna i dessa områden känner sig specieUt utpekade. Med hänsyn härtUl synes i varje fall det första förordnandet böra orafatta fyra tUl fera områden. Jag vUl i detta sammanhEmg också förutskicka att det inte rainst från forskningssynpimkt kan vara motiverat att visst oraråde kan bli föremål för en längre tids samraanhängande försöksverksarahet eller att sararaa område återkomraer i ett förordnande för en senare del av försöksperioden. Det är lärapUgt att försöksområdena väljs så att både storstadsoraråden och glesbygd blir repre senterade. Regeruigen bör ge föreskrifter om omfattningen av försöksverksamheten i enlighet med det anförda medan det lämpligen bör ankomma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med trafiksäkerhetsverket bestämma vUka områden som skaU komma i fråga under de olika försöksperioderna.

Det bör slutUgen framhåUas att användningen av alkobolutandningsprov på den som skäligen kan misstänkas för trafiknykterhetsbrott ligger helt utanför lagens tUlämpningsområde.

2 §

Denna paragraf reglerar de olika situationer i vilka polisman har befogenhet att inom ramen för försöksverksamheten företa utandningsprov rutinmässigt, dvs, utan att det föreligger nägon konkret misstanke ora brott mot 4 § trafUcbrottslagen,

Prop. 1974:154 35

Första stycket

Första punkten

Som framgår av den allmätma motiveringen bör rutinprov få tas i tte olika situationer. Principiellt viktigast är befogenheten för polisman att företa utandningsprov på förare av motorfordon som stoppas vid i förväg beordrad trafUtkontroll, Bestämmelse härom har tagits upp i första punkten av förevarande paragraf.

Med "i förväg beordrad trafikkontroU" avses sådan kontroU som är beordrad av lägst poliskomraissarie.

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen är det angeläget att rutinprov vid trafikkontroller genoraförs på ett sätt sora inte ger ut-rymme för någon misstanke ora godtycke från polisens sida. I den mån praktiska skäl hindrar en ordning som innebär att saratiiga förare sora passerar kontrollen underkastas prov är det av särskUd betydelse att man får ett helt slumpmässigt urval av de förare i trafiken som skall undergå mtinprov. Grunderna för ett sådant urval bör i varje särskilt fall redovisas för de personer på vilka prov skall tas. Närmare föreskrifter om bur här anförda synpunkter skall tUlgodoses i den praktiska tiUämpningen bör meddelas i administrativ ordning.

Andra punkten

Som jag tidigare har förordat bör rutinprov få företas också på den som kan antas under förande av motorfordon ha, med med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka. Bestämmelse härora har tagits upp i paragrafens andra punkt.

Eftersom utandningsprov erUigt hittills tillämpade metoder fömtsätter aktiv raedverkan av den person på vilken provet skall tas, kan tekniskt hinder för provet föreligga i sådana fall då föraren är raedvetslös eller svårt skadad. Om sådant hinder inte föreligger, får det ankomma på vederbörande polisman att bedöma om rutinprov lämpligen bör tas.

Tredje punkten

Rutinprov bör, som tidigare nämnts, få företas också på den som kan misstänkas för att under förande av motorfordon ha begått någon av vissa närmare angivna trafiköverträdelser. Till dessa överträdelser har i förevarande bestämmelse hänförts dels brott sora avses i 1— 3 § TL, dels sådana enligt vägtrafUckungörelsen (1972: 603) straffbelagda förseelser som avser (a) färdhastighet, (b) skyldighet att stanna fordon på tecken av polisman eller på gmnd av anvisning sora meddelas genom vägmärke eller trafiksignal samt (c) skyldighet att ha föreskriven fordonslykta tänd. Denna gränsdragning är i fråga ora förseelse mot vägtrafikkungörelsen snävare än den som komraittén har föreslagit.

Prop. 1974:154 36

Andra stycket

För att nå överensstämmelse med promUlereglerna i ttafikbrottslagen (1951: 649) har i förevarande stycke intagits en bestämraelse som anger att vad i första stycket sägs om förare av raotorfordon gäller även förare av terrängmotorfordon och traktor med släpfordon.

3 §

Denna paragraf, sora i sak motsvarar 3 § i kommittéförslaget, innehåller vissa föreskrifter rörande provtagningen och platsen för denna.

Första stycket

I första stycket har i enlighet med 3 § andra stycket kommittéförslaget föreskrivits, att rutinmässigt alkobolutandningsprov får företas endast på eller i nära anslutning tUl den plats där kontrollen eller polisingripandet äger mm. Motivet tiU bestäramelsen är att den sora skall undergå rutinprov inte bör vara skyldig att för detta ändaraål förflytta sig någon näranvärd sträcka från den plats där konttollen eller polisingripandet äger mra, Ora föraren själv läranar platsen, t, ex, smiter efter en trafikolycka, men efter förföljande anträffas långt därifrån, får polisingripandet anses äga mra på den plats där han sålunda anträffas.

Rikspolisstyrelsen har i sitt remissytttande föreslagit, att föreskriftema i detta stycke inskränks tUl att avse endast sådana rutinprov som företas vid trafikkontroll (2 § 1, departeraentsförslaget) eller vid trafiköverträdelser (2 § 3, departeraentsförslaget), så att utandningsprov efter en trafikolycka skall kunna företas exempelvis på sjukhus. Med anledning härav vill jag framhåUa att bestämraelsen inte avser att hindra rutinprov i sådana fall då föraren efter en trafikolycka har förts tUl sjukhus.

Andra stycket

I koramitténs förslag har föreskrivits, att alkobolutandningsprov skall företas på sätt som inte utsätter föraren för allmän uppraärksarahet och att provet skall företas i täckt fordon eller inomhus och i avskUt mm, om särskilda skäl inte föranleder annat,

TCO och Svenska poUsförbundet har i sina remissyttranden förklarat, att förslaget i denna del kan vålla praktiska svårigheter, inte minst i storstadsregionerna. En föreskrift ora att utandningsprov sker på sådant sätt att det vållar rainsta möjliga uppmärksamhet är enligt dessa remissinstanser tiUräcklig. Även poUschefen i Jakobsbergs polisdistrikt anser det onödigt raed en föreskrift att utandningsprovet skall företas i täckt fordon eller inorahus i avskUt rum. Av effektivitetsskäl raåste det vara en fördel om provet kan tas t. ex. direkt genora fordonets sidoruta. Det torde enligt polischefen vara tillräckligt att rikspolisstyrelsen i sina anvisningar anger lärapligaste sätt för provtagningens utförande. Liknande synpunkter förs fram av medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Prop. 1974:154 37

Enligt min mening är det vid mtinprov från psykologisk synpunkt särskilt betydelsefullt att provet företas diskret. Det är angeläget att i lagtexten framhålUa vikten av sådan diskretion. Jag har därför anslutit mig till kommitténs förslag i det aktuella hänseendet. Några större praktiska svårigheter torde föreskriftema inte behöva ge upphov tiU, Provtagning i täckt fordon avses innefatta även det fallet att föraren trader utandningsprovet sitter kvar i bUen med sidomtan neddragen, SärskUda skäl att göra undantag från den föreslagna föreskriften om plats för provtagningen kan tänkas föreligga exempelvis i fall då rutinprov tas på en motorcyklist och polisen inte har nära tillgång till täckt fordon eUer lokal där provet kan företas. Självfallet skall därvid — liksom i aUa andra fall när rutinprov företas — tUlses att man iakttar bestämmelsen att provtagningen skall ske på sätt som inte utsätter föraren för allmän uppmärksamhet.

4 §

Paragrafen, som i sak motsvarar 4 § i kommittéförslaget, innehåller bestämraelser om vUka åtgärder som får vidtas om den på vUken utandningsprov enligt 2 § skall företas vägrar att medverka tiU sådant prov. I paragrafen föreskrivs, att vid sådan vägran blodprov får tas och läkarundersökning för utrönande av alkoholpåverkan får äga ram.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott

4 §

Som framgår av den allraänna raotiveringen har jag föreslagit att straff enligt promUlereglerna skall inträda ora någon fört fordonet efter att ha förtärt starka drycker i sådan raängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgår till eller överstiger 0,5 '/oo resp. 1,5 %o- Paragrafen har ändrats i överensstäraraelse härmed.

Några remissinstanser har berört den situationen att det på en förare tas två blodprov raed visst tidsmellanrum, varvid endast det senare provet visar en blodalkoholhalt som överstiger båda eller den lägre av promillegränserna. Man har därvid kritiserat kommitténs uttalande att det torde stämma bäst överens med de principer sora ligger till gnmd för den nya lagstiftningen att döma tUl ansvar på grundval av det blodprov som har tagits sist. För egen del biträder jag koramitténs uppfattning. Enligt de föreslagna nya bestämmelsema är det avgörande för om sttaff skall inträda eller inte humvida föraren under färden hade så stor mängd alkohol i kroppen att promillegränsen har kommit att uppnås under eller efter färden. Det måste därvid håUas i minnet att påverkansgraden inte står i direkt proportion tUl alkoholhalten utan i allmänhet är störst under tiden närmast efter förtäringen, då alkoholhalten är i sli-

Prop. 1974:154 38

gande och alltså kan ha förhåUandevis lågt värde. Det förhåUandet att det första blodprovet ligger under promillegränsen synes dock i vissa fall kunna påverka påföljdsbestämningen i mUdrande riktning.

Statens rättskemiska laboratorium har i sUt remissyttrande framhållit, att raed en och samma raängd intagen alkohol kan blodalkoholkurvan under sitt stigande skede variera raycket såväl hos olika individer som hos samma individ vid olika förtäringsmönster, Ora ansvar skall ådömas på grundval av alkoholhalten i blodprovet oberoende av tiden för alkoholförtäringen, måste man därför enligt laboratoriets mening av rättssäkerhetsskäl göra särskilda avdrag från den vid blodanalysen funna alkoholhalten.

Med anledning av laboratoriets påpekande vUl jag anföra följande. Vid alkoholanalys av blodprov gör laboratoriet raed hänsyn till de raed analysförfarandet förenade felraöjlighetema f. n. ett avdrag om i regel 0,14 "/oo från medelvärdet av blodanalysresultaten. Efter sådant avdrag erhålls ett reducerat värde, I det analysbevis som laboratoriet utfärdar anges att alkoholkoncentrationen i blodprovet med tUlräcklig grad av säkerhet, 99,9 %, beräknas ha uppgått tiU minst det reducerade värdet. Det är detta värde som ligger tiU grund för den rättsliga bedömningen. Ett genomförande av de nya bestäraraelsema, som endast innebär att en eventuell höjning av blodalkoholhalten efter färdens slut skall beaktas i ansvarshänseende, torde inte kunna tiUäggas någon självständig betydelse med avseende på det av laboratoriet anmärkta förhållandet att samraa alkoholförtäring under olika betingelser kan ge upphov tUl varierande blodalkoholhalter under alkoholkurvans stigande skede. Behovet av en eventuell justering av avdragets storlek synes därför vara helt oberoende av ifrågavarande lagändring,

1 körkortskungörelsen (1972: 592) finns vissa bestämmelser om kbr-kortsingripanden vid trafiknykterhetsbrott som enligt sin lydelse förutsätter att körkortshavaren haft viss blodalkoholhalt under färden. Det gäller 54 § andra stycket (interimistisk återkallelse), 64 § (vaming) och 67 § andra stycket (omhändertagande). Den nya principen enligt vilken en förhöjnmg av blodalkohoUialten efter färdens slut skall beaktas i ansvars-hänseende, föranleder motsvarande ändringar i dessa bestämmelser, så att de i angivna hänseende bringas i överensstämmelse med 4 § TL i dess nya lydelse. Om riksdagen godkänner förevarande förslag om ändring i 4 § TL ämnar — enligt vad jag inhäratat — statsrådet och chefen för komraunikationsdeparteraentet förelägga Kungl, Maj:t förslag till ifrågavarande följdändringar i körkortskungörelsen.

Prop. 1974:154 39

8.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

28 KAP.

13 §

Denna paragraf innehåller bestäramelser om bl. a. blodprovstagning. Som jag har föreslagit i den aUmänna motiveringen (avsnitt 6.3) bör behörighet att ta blodprov tillkomraa inte endast läkare utan också legitimerad sjuksköterska. En besläraraelse raed nu angivet innehåll har tagits upp i förevarande paragrafs andra stycke.

9 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Ktmgl, Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslagen till

1, lag om försöksverksamhet med mtinmässiga alkobolutandningsprov,

2, lag ora ändring i lagen (1951: 649) ora straff för vissa trafikbrott,

3, lag ora ändring i rättegångsbalken.

Med bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

4 §1

Nuvarande lydelse

1 mom. Den som vid förande
av bU, motorcykel, traktor eller
motorredskap varit så påverkad
av slarka drycker, att det kan an
tagas, att han icke på betryggande
sätt kunnat föra fordonet, dömes
för rattfylleri tUl fängelse i högst
ett år eller, där omständigheterna
äro mildrande, till dagsböter, dock
ef under tfugofem.

TiU sarama straff dömes föraren, om han av annat bemsningsmedel var så påverkad som nyss sagts.

Hade förare av bU eller motorcykel eller av traktor med släpfordon en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promUle eller däröver, skall han anses hava varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styi-kt, att fö
rare av bU eller motorcykel eller
av traktor med släpfordon var så
påverkad, som i 1 mom. första
stycket sägs, men uppgick alkohol
koncentrationen i hans blod till
0,5 men ej tUl 7,5 promille, skall
han straffas med dagsböter, lägst
tio, eller fängelse i högst sex må
nader.

Föreslagen lydehe

1 mora. Den som vid förande av motordrivet fordon varit så påverkad av alkohol eller annat medel än alkohol, att det kan antagas, att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömes för rattfylleri tUl fängelse i högst ett år eller, i ringa fall, till dagsböter eller fängelse i högsl sex månader.

Har förare av motordrivet fordon före färdens slut förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,2 promille eller däröver, dömes för rattfylleri som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare av motordrivet fordon var så påverkad, sora i 1 mom. första stycket sägs, men har föraren före färdens slut förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5 men ej tUl 1,2 promille, dömes för rattonykterhet lill dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Prop. 1974:154 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4a§ Den som efter att ha fört motordrivet fordon förtär alkohol eller annat medel som avses i 4 § 1 mom. första stycket och som därvid inser eller har skälig anledning antaga alt färden kan föranleda undersökning om brott enligt 4 § och alt förtäringen kan försvåra undersökningen om sådant brott, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Ansvar må dock ej ådömas den som i anledning av färden dömes till ansvar enligl 4 §.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om alkobolutandningsprov på förare av motordrivet fordon

Härigenom förordnas som följer,

1 § På förare av motordrivet fordon, som kan skäligen misstänkas för brott enligt 4 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott, får po-lisraan företa alkobolutandningsprov.

2 § Vidare får polisraan företa alkobolutandningsprov på sådan förare av raotordrivet fordon

1, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka,

2, som kan skäligen misstänkas för brott enligt 1—3 § lagen (1951: 649) om straff för vissa trafUtbrott eller för sådan förseelse enligt vägtrafikförordningen (1951: 648) som begåtts under förande av fordonet, eller

3, som stoppas vid i förväg beordrad trafikkontroll,

3 § Alkobolutandningsprov skall företagas på sätt som ej utsätter fö
raren för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl ej föranleder annat,
skall provet företagas i täckt fordon eller inomhus och i avskUt rum.

Alkoholutandningsprov enUgt 2 § får företagas endast på eller i nära anslutning tiU den plats där kontroll eller polisingripande äger mm,

4 § Vägrar den på vilken alkoholutandnuigsprov får företagas alt medverka tUl sådant prov, får blodprov tagas och läkarundersökning för utrönande av alkoholpåverkan äga mm.

5 § Närmare anvisningar för tillämpningen av denna lag meddelas av rikspolisstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den.

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1974 740451