Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1974        Prop. 1974:128

Nr 128

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till aktiefondslag, m. m; given den 14 juni 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen före­dragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till aktiefondslag och till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

F. n. saknas i vårt land regler om aktiefonder. Den föreslagna lagen syftar till att ge dem, som investerar medel i en aktiefond, bättre rätts­skydd än f. n. och att tUlförsäkra dem en sakkunnig förvaltning av raed-len och en riskspridning genom ett välfördelat värdepappersinnehav.

Med aktiefond förstås enligt lagförslaget en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapital­tUlskott från allmänheten och som ägs av dem som tillskjutit kapital. Aktiefond är ej att betrakta som juridisk person.

Lagen föreslås reglera aktiefondsverksamhet som utövas i Sverige. Endast svenskt aktiebolag som fått särskUt tillstånd (fondbolag) får utöva sådan verksamhet. Fondbolag skaU stå under tillsyn av bankinspektio­nen. För fondbolag gäller, om annat inte sägs i den föreslagna aktie­fondslagen, vad i allmänhet är föreskrivet ora aktiebolag. Fondbolags aktiekapital skall vara minst 250 000 kr., ora värdet av den eller de aktiefonder som bolaget förvaltar samraanlagt uppgår till högst 50 railj. kr., och minst 500 000 kr., om värdet är högre. Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter. Av styrelseledamöterna utser fondandels­ägarna eUer inttessesamraanslutning för dem en ledamot för varje på­börjat tretal.

För varje aktiefond skaU finnas fondbestänunelser, i vilka bl. a. skall

I   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop.1974:128                                                           2

anges de allmänna riktiinjema för placering av fondmedlen. Fondbe­stämmelser skall fastställas av bankinspektionen.

Vid förvaltningen av aktiefond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägamas gemensamma intresse. I styrelsens beslut rörande rösträtt för aktier i fonden deltar endast fondandelsägarrepresentanterna. Fondbolag får inte utan bankinspektionens tillstånd ta upp lån i aktie­fondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond. Fond­egendomen föresläs vara utmämingsfri. I syfte att åstadkomma tillfreds­ställande riskspridning föreslås att värdepapper med samma utfärdare får ingå i en fond till högst tio procent av fondvärdet, om inte bank­inspektionen medger undantag härifrån. Vidare föreslås att högst fem procent av röstvärdet för aktierna i ett och samma aktiebolag får ingå i en aktiefond.

Egendomen i en aktiefond skall alltid förvaras hos bank (förvarings-bank), som skall vara svensk affärsbank, sparbank eller kreditkassa inom jordbmkskasserörelsen.

Fondbolag får enligt förslaget välja mellan att utge fondandelsbevis eller föra register över fondandelsinnehavet. Om fondandelsägare begär inlösen av fondandel, skall inlösen som regel ske omedelbart. I lagför­slaget finns föreskrifter om redovisning av aktiefond, om upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet samt om tillsyn. Förslaget inne­håller också skadestånds- och straffbestämraelser.

Lagen föresläs träda i kraft den 1 januari 1975. För aktiefondsföre­tag som driver verksamhet vid aktiefondslagens ikraftträdande föreslås en övergångstid av två år.


 


Prop. 1974:128

1    Förslag till Aktiefondslag

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §   I denna lag förstås med

1.    aktiefond, en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltUlskott från allmän­heten och som äges av dem som tUlskjutit kapital,

2.    aktiefondsverksamhet, sådan förvaltning av aktiefond samt för­säljning och inlösen av andelar i fonden som bedrives av fondbolag,

3.    fondbolag, aktiebolag som fått tUlstånd att utöva aktiefondsverk­samhet,

4.    förvaringsbank, bank som förvarar tUlgängama i aktiefond samt mottager inbetalningar och orabesörjer utbetalningar sora avser fonden.

Lagen (1904: 48 s. 1) ora saraäganderätt är icke tUlämplig på del­ägarskap i aktiefond.

2    § Aktiefondsverksamhet får ej utövas här i riket av annan än svenskt fondbolag.

3    § Verksamhet, varigenom allmänheten erbjudes att deltaga i för­värv av värdepapper för deltagamas gemensamma räkning och som ej är aktiefondsverksamhet, får utövas endast av aktiebolag eller eko­nomisk förening och endast ora erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan med­ge undantag från första stycket, om särskilda skäl föreligger.

Fondbolag

4 § För fondbolag gäUer, om annat ej följer av denna lag, vad om
aktiebolag i allmänhet är föreskrivet.

I fondbolags bolagsordning skall intagas förbehåll enligt 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkrungar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

5    §   Fondbolag står under tUlsyn av bankinspektionen.

6    § Fondbolags aktiekapital skall vara minst 250 000 kronor, om värdet av den eller de aktiefonder som bolaget förvaltar sammanlagt uppgår tiU högst 50 mUjoner kronor, och minst 500 000 kronor, om värdet är högre.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, om sär­skilda skäl föreligger, medge undantag från första stycket.


 


Prop. 1974:128                                                         4

Aktiekapitalet skall vara tUl fullo inbetalt innan fondbolaget börjar aktiefondsverksamhet.

Fondbolag är befriat frän skyldighet att avsätta vinstmedel enligt 72 § 1 mom. första stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag.

7 §    Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter.

Äv styrelseledamötema utser fondandelsägarna eller intressesamman­slutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter. Kan ledamot ej utses på detta sätt, utses ledamoten av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt säte. För ledamot, som avses i detta stycke, skall suppleant utses.

Vad i denna lag sägs ora styrelseledamot äger motsvarande tUlämpning på styrelsesuppleant.

8 §    Den som i fondbolag är

1.    styrelseledamot,

2.    verkställande eller vice verkställande direktör,

3.    revisor eller revisorssuppleant,

4.    chef för bolagets bokföring eller medelsförvaltning, eller

5.    innehavare av annan ledande befattning

får ej förvärva värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar eller sälja värdepapper tUl sådan fond.

Styrelsen eller verkställande du-ektören skall skriftiigen meddela den som innehar befattning som avses i första stycket 4 eUer 5 att denne om­fattas av förbudet i första stycket.

Bestämmelsema i första stycket gäller även make tUl sådan person eller omyndigt barn som stär under hans vårdnad. Har nägon i denna paragraf nämnd person eller flera av dem tUlsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondbolaget som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, gäller första stycket även den juridiska personen, om befattningshavare som avses i första stycket har väsentligt inflytande över den juridiska perso­nens verksamhet.

Styrelseledamot som avses i 7 § andra stycket får ej äga aktier i fond­bolaget eller vara anställd hos detta eUer hos förvaringsbank för aktie­fond som bolaget förvaltar. Han får ej heller vara styrelseledamot i annat fondbolag eller i sådan förvaringsbank.

Aktiefond

9 § Aktiefond består av de värdepapper och medel som tUlföres fon­
den, avkastning av sådan egendom samt ur denna härflytande rättig­
heter.

Aktiefond  skall ha beteckning varigenom den tydligt kan skUjas från andra aktiefonder.

10 § Aktiefond kan ej förvärva rättigheter eUer ikläda sig skyldigheter,
ej heller söka, kära eUer svara inför domstol eller annan myndighet.

11 §   Egendom som ingår i aktiefond får ej tagas i mät.
Fondandelsägare svarar ej för förpliktelse som avser fonden.


 


Prop. 1974: 128                                                                     5

12 § För aktiefond skall finnas fondbestämmelser, vilka upprättas
av det fondbolag som skall förvalta fonden.

Fondbestämmelserna skall ange

1.    aktiefonden, fondbolaget och förvaringsbanken,

2.    antalet eller lägsta och högsta antalet ledamöter och suppleanter i fondbolagets styrelse samt hur och för vilken tid de utses,

3.    de allmäima riktiinjema för placering av fondmedlen med angi­vande av humvida och i vilken omfattning fonden skall bestå av ut­ländska värdepapper,

4.    föreskrifter om fondandelsbevis eller, om sådana bevis ej utfärdas, om register över innehav av fondandelar,

5.    huruvida utdelning till fondandelsägarna skall ske och, om ut­delning skaU ske, grunderna och sättet för denna,

6.    grunderna för beräkning av fondandelsvärdet,

7.    de högsta tillägg tUl eller avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- eller inlösningspris för fond­andel,

8.    grunderna för den ersättning fondbolaget ocb förvaringsbanken får ta ut ur fonden för sin befattning med denna,

9.    var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,

 

10.    räkenskapsår för fondbolaget och fonden,

11.    när och var offentiiggörande skall ske av försäljnings- och in­lösningspris för fondandel samt av kvartalsredogörelser för fonden och årsberättelser för fondbolaget och fonden.

13 § Bankinspektionen faststäUer fondbestämraelser för aktiefond.
Strider bestämmelserna mot lag eller annan författning eller är de
oskäliga för fondandelsägarna, skall fastsiällelse vägras.

Beslutar fondbolag om ändring av fondbestämmelse, skall beslutet underställas bankinspektionen. Är ändring befogad och är den föreslagna bestämraelsen skälig för fondandelsägarna, skall inspektionen godkänna beslutet. Bestäramelsen i dess nya lydelse får ej tUlämpas förrän tre månader förflutit från dagen för godkännande av beslutet, om inspek­tionen ej medger kortare tidsfrist. Beslutet skall offentliggöras av fond­bolaget på sätt inspektionen bestämmer.

Fondbolags verksamhet

14 § Fondbolag får ej utöva annan verksamhet än akliefondsverksam­
het. Bolaget får dock efter särskUt tUlstånd utöva verksamhet som äger
samband med aktiefondsverksamheten.

Flera fondbolag får ej samtidigt utöva aktiefondsverksamhet bettäffan­de samma fond.

15 § Bankinspektionen meddelar tillstånd att utöva aktiefondsverksam­
het och verksamhet sora äger samband därmed.

Tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet får meddelas endast om

1.    aktiebolaget registrerats,

2.    fondbestämraelser fastställts för den eller de aktiefonder som bo­laget avser att förvalta,

3.    bolaget ar lämpligt att utöva verksamheten.

TUlstånd enligt andra stycket meddelas särskUt bettäffande varje aktiefond.


 


Prop. 1974:128                                                         6

16 § Bankinspektionen kan återkalla tillstånd som meddelats enligt
15 § första stycket, om

1.    fondbolaget förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bris­ten ej blivit fylld inom tre månader efter det den blev känd, eller

2.    fondbolaget genom överträdelse av denna lag eUer uppenbart åsido­sättande av fondandelsägares intresse eller pä annat sätt visat sig olämp­ligt att utöva verksamheten.

17 § Fondbolag företräder fondandelsägama i frågor som rör aktie­
fonden.

Vid förvaltning av aktiefond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

Vid förvaltningen beslutar fondbolaget över den egendom som ingår i fonden saml utövar de rättigheter som härflyter ur egendomen. I sty­relsens beslut rörande rösträtt för aktier i fonden deltager endast de i 7 § andra stycket avsedda ledamötema. Beslut i fråga om utövande av rösträtten skall fattas för varje särskilt fall. Skall rösträtt utövas, skall i beslutet anges noggranna anvisningar för röstningen.

Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning.

18    § Fondbolag får ej omhänderha egendom som ingår i aktiefond. Medel, som inflyter vid försäljningen av fondandelar, får dock motta­gas av bolaget men skall utan dröjsmål överföras till förvaringsbanken.

19    § Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke före­ligger.

Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värde­papper, nämligen

1.   svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

2.   utiändska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämmelsema och värdepapperen är före­mål för notering och handel vid fondbörs eUer eljest under betryggande förhåUanden,

3.   aktier, obligationer och andra värdepapper som utbjudes tiU för­säljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes för an­tagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid fondbörs eller noteras på Usta utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

4.   bevis om rätt att teckna eller erhåUa aktier eller andra värdepap­per som avses i 1—3,

5.   skattkammarväxlar.

Har värdepapper som förvärvats enUgt andra stycket 3 ej inregistre­rats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de a\7ttras så snart det lämpligen kan ske.

Fondbolag får ej tUl aktiefond förvärva aktier i bolaget eller fond­andel i fonden.


 


Prop. 1974:128                                                         7

20    § Fondbolag får ej till aktiefond förvärva värdepapper över det vid tillfället gällande marknadsvärdet eller från aktiefond avyttra värde­papper under sådant värde, ora ej särskUda skäl föreligger.

21    § Fondbolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn tiU intres­set a\- riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper med samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fon­den som utfärdats av denne genom förvärvet komraer att översliga tio procent av fondens värde. Föreligger särskUda skäl, kan bankin­spektionen raedge att procenttalet överskrides.

Utan hinder av andra stycket får vid eraission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast elt år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tUlfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som avses i andra stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

22    § I aktiefond fär ej ingå mer än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, gäller vad nu sagts det saramanlagda aktieinnehavet i fon­derna.

23    § Fondbolag får besluta om utbetalning av medel som ingår i aktie­fond endast för

 

1.    förvärv av värdepapper tiU fonden,

2.    utdelning tUl fondandelsägama,

3.    inlösen av fondandelar,

4.    fondbolagets kostnader för försäljning och inlösen av fondandelar samt ersättning för bolagets förvaltning av fonden,

5.    skatter, avgifter eller andra förpliktelser som avser fonden.

24 § Fondbolag får ej utan bankinspektionens tillstånd upptaga lån i
aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond.

Bankinspektionen kan, ora särskilda skäl föreligger, medge att lån får upptagas eUer att pantsättning får ske för viss tid, högst ett år, och intill visst belopp, högst tjugo procent av värdet av den egendom som in­går i fonden. Inspektionen kan medge förlängning av näranda tid.

25 § För sin förvaltning av aktiefond har fondbolag rätt till ersätt­
ning ur fonden enligt gmnder sora anges i fondbestämmelsema.

Förvaringsbank

26 § För aktiefond skall finnas en förvaringsbank. Banken utses av det fondbolag som förvaltar fonden. Om särskUda skäl föreUgger, kan bankinspektionen medge att flera förvaringsbanker utses för samma fond.

För\aringsbank skall vara svenskt bankaktiebolag eller svensk spar­bank eller kreditkassa inom jordbmkskasserörelsen.


 


Prop. 1974:128                                                         8

27 § Värdepapper som ingår i aktiefond skall nedsättas i öppet förvar
hos förvaringsbank. Banken skall omedelbart på räkning sätta in me­
del som inflyter i aktiefondsverksamheten.

Ingår utländska värdepapper i fonden, får förvaringsbank låta lämp­ligt utländskt förvaringsinstitut omhänderha dem. Anmälan därom skall göras till bankinspektionen.

28    § Förvaringsbank omhänderhar utfärdade men icke försålda fond­andelsbevis samt bevis som inlösts eller utbytts men ej makulerats. Inlös­ta eller utbytta bevis skall makuleras, om de ej skall ges ut på nytt.

29    § Förvaringsbank får betala ut medel från räkning, som avses i 27 § första stycket, endast om fondbolaget beslutat del och om utbetalningen avser ändamål som anges i 23 §.

Har fondbolag beslutat om utbetalning och vägrar förvaringsbanken att verkställa den, skall bolaget underställa frägan bankinspektionens prövning.

Utan hinder av första stycket fär förvaringsbank för sitt omhänder-havande av aktiefond tillgodogöra sig ersättning ur fonden enligt de gmnder som anges i fondbestämraelserna.

Fondandel och fondandeisbevis m. m.

30 §   Andelama i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika
rätt till den egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med antalet ute­löpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångar­na avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatte­skulder, om sådana skall beaktas enligt fondbestämmelsema. Värde­papper som ingår i fonden värderas med ledning av gällande marknads­värde. Det åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fondandelsvär­det.

I den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelsema får

1.    vid försäljning av fondandel tillägg tiU värdet av andelen göras med försäljningskostaader och kostnader vid inköp av värdepapper till fonden,

2.    vid inlösen av fondandel avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden.

 

31    §   Fondbolag skall utfärda fondandelsbevis tUl varje fondandels­ägare eller föra register över innehav av andelar i fonden.

32    §   Fondandelsbevis skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order och ange

 

1.    aktiefondens beteckning, fondbolaget och förvaringsbanken,

2.    nummer eller annan beteckning för fondandelsbeviset,

3.    det antal fondandelar som beviset avser,

4.    hur inlösen av fondandel skall ske samt vad som bör iakttagas vid överlåtelse och pantsättning av fondandel,

5.    i förekommande fall, innehållet i sådan föreskrift i fondbestäm­melsema som avses i 33 § tredje stycket,


 


Prop. 1974:128                                                         9

6. var fondbestämmelser, kvartalsredogörelser och årsberättelser för fonden kan erhållas.

Fondandelsbevis skall undertecknas av fondbolaget eller pä dess väg­nar av annan enligt bolagets uppdrag. Namnteckning äv styrelseledamot eller firmatecknare får återges genom tiyckning eller på liknande sätt.

33 § I fråga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna
lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936: 81) om skuldebrev föreskrives
om löpande skuldebrev.

Om uldelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.

Utfärdas fondandelsbevis utan utdelningskuponger och innehåller fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondandel är be­hörig att uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betalning av ut­delning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedora ora att ut­delningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aklsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var i konkurs eller omyndig.

34 § Fondbolag, som är skyldigt att föra register enligt 31 §, skall
lämna fondandelsägare skriftlig bekräftelse på att hans fondandelsinne­
hav registrerats särat upplysningar i de hänseenden som anges i 32 §
första stycket 1, 4 och 6.

På uppdrag av fondbolag och efter bankinspektionens medgivande får annan än bolaget föra register enligt 31 § och fullgöra uppgifter som har samband därmed.

Föres register med hjälp av automatisk databehandling gäller dess­utom datalagen (1973: 289).

35 § Begär fondandelsägare inlösen av fondandel, skall inlösen ske
omedelbart raed raedel ur aktiefonden, såvida annat ej följer av andra
stycket. Om förvaringsbank förvaltar fonden, gäller dock 40 § första
stycket.

Behöver medel för inlösen anskaffas genom försäljning av värdepap­per, skall försäljningen ske så snart sora raöjligt och senast fera börs­dagar efter det inlösen begärdes hos fondbolaget. Inlösen skall ske sä snart försäljningslikvid influtit. Kan det antagas att inlösen skuUe väsent­ligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, får bolaget efter an­mälan till bankinspektionen överskrida femdagarsfristen.

Inlösen skall ske enligt det på inlösningsdagen gällande fondandels­värdet raed avdrag för koslnader enligt 30 § tredje stycket 2. Begäran om inlösen får återkallas endast om fondbolaget medger det.

Redovisning

36 § Fondbolag skall för varje kalenderkvartal senast en månad efter
utgången av kvartalet avge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget
förvaltar. Redogörelsen skall innehålla uppgifter av väsentiig betydelse
för fondverksamheten samt för viss dag under redovisningsperioden ut­
visa

1.    antal och slag av värdepapper,

2.    värdet av de olika slagen av värdepapper,


 


Prop. 1974:128                                                        10

3.    medel som innestår på bankräkning,

4.    skulder som avser fonden,

5.    antalet utelöpande fondandelar,

6.    värdet vid inlösen av en fondandel efter avdrag för kostnader enligt 30 § tredje stycket 2.

37 § För varje räkenskapsår skall fondbolag senast tvä månader efter
räkenskapsårets utgång avge årsberättelse för aktiefond som bolaget
förvaltar. I berättelsen skall anges

1,    uppgifter som skaU lämnas i kvartalsredogörelse,

2,    den under året uppkomna avkasmingen av fondegendomen,

3,    under året uppkomna kostaader som avser fonden,

4,    utdelning under året på fondandelarna,

5,    övriga förhållanden av betydelse för bedömande av fondens stäU­ning.

Vid årsberättelse skall fogas de fondbestämraelser som gäller för fonden.

38 § Årsberättelse får ersätta kvartalsredogörelse som skulle ha avgetts
samtidigt eller inom två månader före årsberättelsen.

Kvartalsredogörelse och årsberättelse skall så snart det kan ske hållas tillgängliga hos fondbolaget samt pä de platser i övrigt som anges i fondbestämmelserna.

Upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet

39 § Återkallar bankinspektionen tillstånd för fondbolag att utöva ak­
tiefondsverksamhet eller träder bolaget i likvidation på gmnd av före­
skrift i lag eller försättes bolaget i konkurs, skaU bolagets fondförvalt­
ning omedelbart övertagas av förvaringsbank.

Efter medgivande av bankinspektionen får fondbolag överlåta aktie­fondsverksamhet till annat fondbolag. VUl fondbolag eljest upphöra med aktiefondsverksamhet och föreligger ej fall som avses i första styc­ket, skall fondförvaltningen övertagas av förvaringsbank vid den tid­punkt verksamheten upphör.

I fall som avses i andra stycket får fondbolag ej upphöra med aktie­fondsverksamheten tidigare än tte månader efter det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 41 §.

Fondbolag får besluta att träda i Ukvidation i annat fall än som avses i första stycket först sedan bolagets aktiefondsverksamhet upphört.

40 § Under den tid förvaringsbank förvaltar aktiefond får fond­
andelar ej säljas eller inlösas.

Sedan förvaringsbanken övertagit fondförvaltningen skall banken överlåta denna till annat fondbolag eller upplösa fonden. Förvaltaingen får överlåtas till annat fondbolag först efter bankinspektionens med­givande.

Skall aktiefond upplösas, åligger det förvaringsbanken att, så snart det lämpligen kan ske, sälja de värdepapper som ingår i fonden. Influtna medel skaU tillföras räkning sora anges i 27 § första stycket. Sedan för­säljningen slutförts och skulder som avser fonden betalats eller medel avsatts därtill, skall banken utskifta de behåUna tUlgångarna tiU fond­andelsägama.


 


Prop. 1974:128                                                        11

41 § Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall över­
låtas eller om att förvaltningen av aktiefond övergår tiU förvarmgsbank
skall införas i aUmänna tidningarna och i tidning inom den ort där bo­
lagets styrelse har sitt säte samt hållas tillgänglig hos bolaget och på
förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets för­
sorg i fall, som avses i 39 § andra stycket och annars genom förvarings­
bankens försorg.

Övergår förvaltningen av aktiefond tUl förvaringsbank, skall i kungö­relsen erimas ora innehållet i 40 § första och andra styckena.

I fall som avses i 39 § andra stycket skaU i kungörelsen anges den tid­punkt då fondbolagets aktiefondsverksamhet upphör.

42    § Kar förvaringsbank träffat överenskommelse om överlåtelse av förvaltning av aktiefond tUl annat fondbolag eller beslutat att upplösa fonden, skall banken oraedelbart utfärda kungörelse därora i den ord­ning som sägs i 41 § första stycket. Om fonden skall upplösas, skall i kun­görelsen erinras om innehåUet i 40 § ttedje stycket. Förvaringsbanken skall i samma ordning kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp hålles tillgängligt för lyftning.

43    § Har fondandelsägare ej inom fem år efter det att medel, som utskiftats enligt 40 § tredje stycket, först blivit tillgängliga för lyftning anmält sig för att lyfta vad han erhåUit vid skiftet, har han förlorat sin rätt därtill. Sådana medel samt restbelopp, som vid skiftet ej kunnat fördelas på samtiiga fondandelsägare, tillfaller allmänna arvsfonden.

44    § Har förvaltning av aktiefond övertagits av ny förvaltare, skall denne med anUtande av fondmedlen fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidigare förvaltare ådragit sig under iakttagande av denna lag. Bettäffande förvaltningen i övrigt skall den nye förvaltaren anses ha trätt i den förutvarandes ställe. Motsvarande gäUer vid överlåtelse av aktiefondsverksamhet.

Fön'aringsbank   får   icke   utöva   rösträtt   för   aktier   i   fonden.

45 § Förvaringsbank har rätt tiU ersättning ur aktiefond för sin förvalt­
ning enligt 39, 40 och 42 §§. Ersättningens belopp skaU godkännas av
bankinspektionen.

Tillsyn

46 § Vid utövande av tiUsyn över fondbolag skall bankinspektionen med uppmärksamhet följa bolagets verksarahet, i den mån det behövs för kännedom om de förhåUanden som kan inverka på säkerheten för bo­laget och aktiefond, som bolaget förvaltar, eUer eljest är av betydelse för en sund utveckling av aktiefondsverksamheten. Bankinspektionen fär kaUa till samraanträde med bolagets styrelse och, om styrelsen ej efter­kommit begäran av inspektionen om utfärdande av kaUelse till extra bolagsstämma, tiU sådan stämma. Företrädare för inspektionen får när­vara vid bolagsstämma eUer styrelsesammanträde som inspektionen ut­lyst och deltaga i överläggningarna.

Vid meddelande av föreskrift eUer förbud i saraband raed tiUsynen kan bankinspektionen förelägga vite.

Bankinspektionen skall för fondbolag förordna en revisor att raed


 


Prop. 1974: 128                                                       12

övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkstäUande direktörens förvaltnmg särat bolagets räkenskaper. Inspektionen äger när sora helst återkalla sådant förordnande och i stäUet utse ny revisor. Närmare föreskrifter för tillsynen meddelas av regeringen.

47 § Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tUlsynsverk­samhet skall fondbolag årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och eriäggande meddelas av regeringen.

Det åligger fondbolag dessutora att tUl revisor, sora förordnals enligl 46 § tredje stycket, utge ersättning raed belopp sora bankinspektionen bestämmer.

Besvär

48 § Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrättelse.

Skadestånd

49 §    Har skada uppkommit för fondandelsägare genom att fondbolag överträtt denna lag eller fondbestämmelse, skall bolaget ersätta skadan. Vad i första stycket sägs om fondbolag äger motsvarande tillämpning på förvaringsbank.

Straffbestämmelser

50 § TiU böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtii­
gen eller av oaktsamhet

1.    här i riket utövar aktiefondsverksamhet eller verksamhet som avses i 3 § första stycket eller 14 § första stycket utan att vara berättigad därtiU,

2.    bryter mot 8 § första, ttedje eller fjärde stycket, eUer

3.    meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i kvartalsredogörelse enligt 36 § eUer årsberättelse enligt 37 § eller i handling som ingivits eUer upplysning som lämnats tiU bankinspektionen, om gämingen ej är belagd med straff i brottsbalken.

I ringa fall dömes ej tiU ansvar.

51 § Den som ej efterkommit vitesföreläggande som meddelats enhgt
46 § andra stycket får ej dömas tiU ansvar för gäming som omfattas av
föreläggandet.

Ikraftträdandebestämmelser

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2.   Den som vid ikraftträdandet av denna lag utövar verksamhet sora kräver tillstånd enligt lagen får utan hinder av lagens bestämraelser fort­sätta verksamheten tUl utgången av år 1976 och skall från och med


 


Prop. 1974:128                                                        13

ikraftträdandet stå under tiUsyn av bankinspektionen. Bestämmelsema i 46—48 §§ gäller därvid i tiUämpliga delar.

3.   Skall verksamhet sora avses i 2 övergå till fondbolag, äger lagen motsvarande tillämpning. Har sådant övertagande skett, får andelsbevis, som utgivits av den sora tidigare förvaltat fonden, behållas utan hinder av att bevisen ej uppfyUer föreskrifterna i 32 §. Bevisen gäller därvid sora fondandelsbevis i lagens mening. Är andelsbevis ställda till viss man, skall de anses vara ställda tUl viss man eller order.

4.   Har den sora vid lagens ikraftträdande utövar verksamhet enligt 2 ej senast vid utgången av år 1976 överlåtit verksamheten tUl fond­bolag eller ansökt om tUlstånd enligt denna lag, skall verksamhelen upp­höra och förvaltaingen av fondegendomen övergå tiU bankinstitut som bankinspektionen utser. Därvid gäller i tiUämpliga delar vad i lagen föreskrives om förvaringsbanks övertagande av fondförvaltning. Har an­sökan ora tiUstånd ingetts före utgången av år 1976, får verksamheten därefter utövas utan tillstånd tiU dess ansökningen slutiigt prövats.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom förordnas att 2 och 18 §§ lagen (1916:156) om vissa in­skränkningar i rätten att förvärva fast egendom ra. m. skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

2 §2 Svenskt handelsbolag, vari finnes bolagsraan för vUken de i denna lag föreskrivna inskränkningama i rätten att förvärva fast egendom gälla, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas tUl innehavaren, eller svensk ekonomisk förening må ej här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eUer bearbeta inmutad mineralfyn­dighet eUer idka gruvdrift, utan att Konungen för särskilt fall givit bo­laget eller föreningen tUlstånd därtill.

Samma lag vare i fråga om     Samma lag vare i fråga om
svenskt aktiebolag vars aktiebrev
svenskt aktiebolag vars aktiebrev
skola vara stäUda tUl viss man,
skola vara ställda till viss man,
om icke i bolagsordningen inta-
om icke i bolagsordningen inta­
gits förbehåll som nedan sägs. Ge-
gits förbehåll som nedan sägs. Ge­
nom sådant förbehåU skall, där
nom sådant förbehåll skall, där
det ej innefattar strängare före-
det ej innefattar strängare före­
skrifter, bestämraas att allenast
skrifter, bestämmas att allenast
viss del, vid varje tid nundre än
viss del, vid varje tid mindre än
en femtedel, av bolagets aktier el-
en femtedel, av bolagets aktier el­
ler, ora aktier med olika röstvärde
ler, ora aktier raed olika röstvärde
finnas, allenast sä raänga aktier,
finnas, allenast så raånga aktier,
att de vid varje tid motsvara viss
att de vid varje tid motsvara viss

> Senaste lydelse av lagens rubrik 1973: 307. ' Senaste lydelse 1973: 307.


 


Prop. 1974:128


14


 


Nuvarande lydelse

del, mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika rös­tetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samlliga aktier, må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utiändsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är sagt; dock att utan hin­der av förbehållet aktier må för­värvas av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 §.


Föreslagen lydelse

del, mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika rös­tetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtiiga aktier, raå genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utiändsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utiändsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må StäUas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är sagt; dock att utan hin­der av förbehållet aktier må för­värvas till aktiefond enligt aktic-fondslagen (1974:000) eller av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 §.


Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll, varom i andra stycket är stadgat, må ej vidtagas utan raedgivande av Konungen eller rayndighet sora Konungen bestämmer. Sådant medgivande skall ej lämnas om det sttider mot väsentligt aUmänt inttesse att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vUket de i denna lag föreskrivna inskränk­ningarna i rätten att förvärva fast egendom gälla.

18 §3


De i denna lag föreskrivna in­skränkningama i rätten att förvär­va fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndig­het eller gmvlägenhet skola ej till-lämpas på förvärv genom bodel­ning, arv, testamente eUer fusion enligt 174 § lagen den 14 septem­ber 1944 (nr 705) om aktiebolag.


De i denna lag föreskrivna in­skränkningarna i rätlen att förvär­va fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndig­het eller gmvlägenhet skola ej till-lämpas på förvärv genom bodel­ning, arv, testamente eller fusion enligt 174 § lagen den 14 septem­ber 1944 (nr 705) om aktiebolag. Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel enligt aktiefonds­lagen (1974: 000).


Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gmvdrift, så ock att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tillärapas i avseende å

a) bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank, centtalkassa för jordbmks-kredit, försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening eller annan för-

» Senaste lydelse  1974: 120.


 


Prop. 1974:128


15


säkringsförening, aktiebolag eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden eller sarabmksförening;

b) förening raed huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att

1. anskaffa livsraedel eller andra förnödenheter åt medleraraaraa,

2.    avsätta alster av medlemmamas verksamhet,

3.    avsätta transporttjänster som medlemraama utföra,

4.    bereda bostäder åt medlemmarna,

5.    anskaffa län åt medlemraama;

c) förening sora utgör saramanslutning av föreningar, vilka äro un­
dantagna frän lagens tiUämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

3    Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1936: 81) om sknldebrev

Härigenom förordnas att 24 § lagen (1936: 81) ora skuldebrev skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


24 §


Äro utdelningskuponger utfär­dade tiU aktiebrev, tUlkorarae ku-ponghavare att, raot kupongens överläranande, uppbära utdelning­en, ändå alt han ej är aktieägare. Så snart beslut ora utdelning fat­tats, skall, under förutsättning av aktierättens giltighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev tUl innehavaren är stadgat; dock att kupong sora finnes hava förvär­vats i samband med aktiebrevet skall anses allenast såsom tillbe­hör till delta. Vad i bolagsordning­en må vara stadgat angående ku­ponger lände kuponghavaren tUl efterrättelse.

Finnes kupong hava, utan sam­band med aktiebrevet, överlåtits till kuponghavaren innan utdel­ningen beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat.


Äro utdelningskuponger utfär­dade till aktiebrev eller fondan­delsbevis enligt aktiefondslagen (1974: 000), tUlkorarae kupongha-vare att, mot kupongens över­lämnande, uppbära utdelningen, ändå att han ej är aktieägare eller fondandehägare. Sä snart beslut om utdelning fattats, skall, under fömtsättning av aktierättens eller fondandelsrättens giltighet, å ku­pongen tillämpas vad om skulde­brev tUl innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvärvats i samband raed aktie­brevet eller fondandelsbeviset skall anses allenast såsom tUlbehör till detta. Vad i bolagsordningen för aktiebolag eller fondbestämmel­serna för aktiefond raå vara stad­gat angående kuponger lände ku­ponghavaren tUl efterrättelse.

Finnes kupong hava, utan sam­band med aktiebrevet eller fond­andelsbeviset, överlåtits tUl ku­ponghavaren innan utdelningen beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.


 


Prop. 1974:128                                                                    16

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas att i lagen (1944: 705) om aktiebolag skall in­föras en ny paragraf, 39 a §, av nedan angivna lydelse.

39 a § I fråga om aktie, som ingår i aktiefond enligt aktiefondslagen (1974: 000), skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandels-ägarna införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens be­teckning.

Derma lag träder i kraft den 1 januari 1975.

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering

Härigenom förordnas att 8 § lagen (1970: 596) om förenklad aktie­hantering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8 §

Aktiebok föres med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.

I aktieboken upptages, om ej an- I aktieboken upptages, om ej an-

nat följer av 16 §, aktieägarna nat följer av 16 §, aktieägama
med uppgift om personnummer el- med uppgift om personnummer el­
ler annat identifieringsnumraer ler annat identifieringsnummer
och postadress. För varje ägare och postadress. För varje ägare
anges det antal aktier sora han anges det antal aktier sora han
äger av olika slag och aktiebrevs äger av olika slag och aktiebrevs
ordningsnummer. Fångets beskaf- ordningsnummer. Fångets beskaf­
fenhet behöver ej anmärkas i ak- fenhet behöver ej anmärkas i ak­
tieboken,
                             tieboken. Vad 139 a § lagen (1944:

705) om aktiebolag föreskrives skall gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.


 


Prop. 1974:128                                                        17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 januari 1974.

Närvarande: statsministern PALME, mmistern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEUER, BENGTSSON, NORLING, LÖF­BERG, LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstift­ning om aktiefonder och anför.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 februari 1963 tiU­kallade jag sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande vissa forraer av handeln med värdepapper och att göra en översyn av bestämmelserna angående stämpelavgift för fondpapper. De sakkunniga antog namnet aktiefondsutredningen (Fi 1964: 26).

-Aktiefondsutredningeni avläranade den 23 raaj 1969 betänkandet (SOU 1969:16) Lagstiftning om värdepappersfonder ra. ra. och om stämpelskatt på värdepapper. Betänkandet innehåller förslag till lag om värdepappersfondrörelse, förslag tUl lag om avbetalningsförsäljning av värdepapper, m. m. samt vissa förslag beträffande stämpelskatt m, ra, på värdepapper. Förslaget till lag om värdepappersfondrörelse torde få fo­gas till statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av statskontoret, bankinspektionen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, kupongskatte­nämnden, Göta hovrätt, kammarrätten (i Stockholm), postverket, riks­arkivet, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, näringsfri­hetsrådet, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), länsstyrel­serna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västerbottens län, fondbörsutredningen, aktiebolagsuttedningen, förraynderskapsutredningen, köplagssakkunniga, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, Aktiebolaget Svensk export­kredit, Aktiebolaget Östgötafmans, Aktiespararnas investeringsaktiebo­lag (Aktieinvest), Bonniers obligationsavdelning aktiebolag. Familjeföre­tagens förening. Föreningen Auktoriserade revisorer, Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa. Kooperativa förbundet (KF), Landsorga-

' Ledamöter regeringsrådet Åke Martenius, tiUika ordförande, direktören Max Dinkelspiel, generaldirektören Malte Oredsson, f. d. regeringsrådet Sven Sttöm-t>erg och kammarrättsrådet Stig Wemlund.

2   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                         18

nisationen i Sverige (LO), Lantbmksnäringamas primärkredit aktiebolag, Lantbmksnäringamas sekundärkredit aktiebolag. Sparbankernas bank aktiebolag. Stiftelsen Äktietjänst, Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefon­der. Stiftelsen Skandifond, Stiftelsen Sparinvest, styrelsen för Stock-holras fondbörs. Svensk industttförening. Svenska arbetsgivareförening­en. Svenska bankföreningen. Svenska fondhandlareföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanks­föreningen, Sveriges advokatsarafund, Sveriges aktiesparares riksför­bund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges allmänna hypoteks-bank, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion, Sveriges industri­förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbmksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

KommerskoUegium har överlämnat yttranden från Stockholms han­delskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och norra Hallands handelskammare, handelskamraaren i Karlstad särat handelskaramaren för Örebro och Västraanlands län. Handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och norra Hallands han­delskammare samt handelskamraaren i Karlstad har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt handelskaramaren i Göteborg m. fl.).

Stockholms handelskammare. Svenska arbetsgivareföreningen, Sve­riges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt Stockholms handelskam­mare m. fl.), till vilket Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges köpmannaförbund anslutit sig.

Sparbankernas bank aktiebolag instämmer, med visst tillägg, i Svenska sparbanksföreningens yttrande.

Dessutom har till vissa remissyttranden fogats särskUda yttranden el­ler tillägg.

Aktiefondsutredningens förslag omfattar, som nämnts, även andra frå­gor än förslag tUl lag ora värdepappersfondrörelse. Vad beträffar spörs­målet om avbetalnmgsförsäljning av värdepapper vUl jag erinra om att chefen för justitiedeparteraentet tiUkallat sakkunniga, vUka antagit benämningen kreditköpkommittén (Ju 1971: 5), med uppdrag att verk­ställa utredning angående den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit. Kommittén kommer enligt vad jag inhämtat att behandla frågor som kan ha betydelse för ett StäUningstagande tUl den av aktiefondsutredningen föreslagna lagen om avbeialningsförsäljning av värdepapper, m. m. Med hänsyn till att något behov inte synes föreligga av att nu reglera sådan avbetalnings-försäljning anser jag det lämpligt att avvakta kommitténs arbete, innan slutlig ställning tas till aktiefondsutredningens nämnda lagförslag. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i frågan.

Utredningen har diskuterat frågan om rätt för bankinstitut att för­värva andelar i aktiefond men inte lagt fram förslag i ämnet. Några


 


Prop. 1974:128                                                        19

remissinstanser har berört frågan om rätt för bank att förvärva aktier i bolag som utövar aktiefondsverksamhet. Dessa frågor hör emellertid till banklagstiftningen och behandlas inte i detta sammanhang.

Aktiefondsutredningens förslag såvitt rör fråga om stämpelskatt ra. ra. på värdepapper har i betänkandet behandlats helt fristående från ut­redningens övriga förslag. Utan att här ta ställning till denna fråga an­ser jag det lämpligt att utredningens förslag i dessa hänseenden ytterli­gare övervägs. Frägan föranleder därför inte f. n. något förslag från min sida.

Som framgår av det följande (avsnitt 5.2) föreslås inle i detta sara­manhang någon lagstiftning som skuUe göra det möjligt för utländska aktiefondsföretag att utöva verksarahet i Sverige. Med hänsyn härtill och på gmnd av vad jag i övrigt anfört anhåller jag att nu få ta upp frågan ora lagstiftning om aktiefonder. Av betydelse vid behandlingen av detta spörsmål är de rekommendationer med riktlinjer rörande aktiefondsverksamhet som antagits inom Europarådet och OECD. Rekommendationerna i svensk översättning torde få fogas till stats­rådsprotokollet i detta ärende som bilagor 2—3.

1 Allmänt om företag för kollektiv Investering 1.1 Inledning

Aktiefond är ett i Sverige relativt nytt begrepp. Det anknyts i all­mänhet till en verksamhet som går ut på att erbjuda allmänheten att teckna andelar i en fond, sora huvudsakligen består av aktier eUer andra värdepapper, och att förvalta fonden under iakttagande av principen ora riskfördelning. Varje andel representerar i princip ett värde sora är lika med fondens värde delat med antalet utelöpande andelar. För aUmän­heten kan andelar i aktiefonden innebära ett alternativ till direkt aktie­ägande.

KoUektiv investeringsverksamhet av detta och liknande slag har sedan länge utövats i stor omfattning i ett flertal industriellt utveck­lade länder. Reglema för verksamhetsformema varierar i de olika sta­tema och terminologin är ofta oenhetlig. I stort sett kan sägas att verk­samheterna drivs antingen i bolagsform eller föreningsform eller i en form sora anses få sitt innehåll genora avtal mellan de berörda parter­na, den s. k. konttaktuella formen. I de företag sora driver verksarahet i bolags- eller föreningsform är bolaget och föreningen underkastade de bolags- resp. föreningsrättsliga bestämmelserna i det land där verksam­heten bedrivs. Andelsägama är aktieägare eller föreningsmedlemraar i bolaget resp. föreningen. Genora att de kan utöva rösträtt för aktiema eller andelama har de en viss möjlighet tiU inflytande över verksanUie-ten, t. ex. i frågor som rör investeringspolitiken. Bolaget eller föreningen är ägare till värdepappersportföljen.


 


Prop. 1974:128                                                        20

Den konttaktueUa verksamhetsformen anses gmndad på avtal rael­lan tte parter, dvs. fondledningen, sora vanUgen är ett bolag eller annan korporation, förvaringsinstitutet, sora är en bank eller s. k. tmsleei, samt andelsägarna. Mellan fondledning och förvaringsinstitut föreligger ett stadigvarande avtalsrättsligt förhållande. Mellan dessa parter å ena sidan och en var andelsägare å andra sidan komraer vidare avtal till stånd då andelarna förvärvas. Sådana avtal upphör i och med att ande­lama löses in.

Medan aktiefondens tiUgångar aUtid förvaras hos ett förvaringsinsti­tut, kan fondledningen utövas av en grupp skUda företag raed oUka funktioner. Ledningen kan t. ex. bestå av ett förvaltaingsbolag med ett eller flera närstående företag sora sköter försäljning och utgivande av andelar, övertagande av andelseinissioner, investeringsrådgivning, för­värv av värdepapper till och omplaceringar i fonden. Dessa uppgifter kan också fuUgöras av ett enda företag. Ett utmärkande drag i den kontraktuella strukturen är att fonden som sådan inte är ett självstän­digt rättssubjekt och alltså inte har rättshandlingsförmåga.

Beroende på rättssystemen i de skilda statema kan ägare till aktie­fonden vara fondföretaget, andelsägama, en trustee eller både andels­ägarna och trustee. Ägarförhållandena kan i allmänhet ledas tillbaka tiU ett av följande rättsinstitut.

Tmstbegreppet har sitt ursprung i de anglosachsiska ländema och innefattar två slags äganderätt. Fonden ägs av trustee sora s. k. legal owner raen andelsägarna är samtidigt s. k. beneficial owners i förhållan­de tUl sina andelar i fonden.

Institutet samäganderätt finns i rättssystemen på den europeiska kontinenten. Ora samäganderättsprincipen ligger tiU gnmd för lag­stiftaingen om aktiefonder i staten i fråga, anses andelsägama äga fonden med samäganderätt. På sätt som varierar från stat tiU stat har emellertid äganderätten begränsats i olika avseenden, bl. a. i fråga ora rätten för en andelsägare att fordra att fonden upplöses. I vissa länders lagstiftaing stadgas uttryckligt förbud mot upplösning av fonden på andelsägarnas begäran. I andra länder anses rätten att få fonden upplöst vara ersatt raed andelsägarnas rätt att när som helst få sina andelar inlösta.

Aktiefondsföretag kan sålunda arbeta i juridiskt sett skUda former. Också i fråga om fondernas sttuktur, inriktning och sammansättning

' Trusteeinstitutet har sitt ursprung i anglosachsisk rätt. Trustee kan sägas vara en fysisk eller juridisk person som är förpliktigad att utöva vissa rättigheter för annan persons räkning eller för fullföljande av ett bestämt ändamål. En trust an­ses bl. a. uppkomma om egendom överlämnas till trustee för att av denne förval­tas till förmån för viss eller vissa personer eller för visst ändamål. TrustförhåUan-det kan anges på följande sätt. Trustee blir ägare tiU egendomen, "legal owner", men är skyldig att använda egendomen pä föreskrivet sätt, dvs. till förmän för destinatäreraa, "the beneficiaries". Med hänsyn till det rättsskydd dessa härvid åt­njuter kan de karaktäriseras som "beneficial owners" av egendomen. Trusten be­traktas inte som en juridisk person. Källa: H. Hessler, Om stiftelser, Stockholm 1952.


 


Prop. 1974:128                                                        21

förekommer många variationer. Fonderna kan vara av sluten eller öppen typ. Fondledningen kan ha större eUer mindre befogenhet. Fondema kan vidare ha helt olika utformning när dét gäller placerings­objekt, utdelningspolitik, extern finansiering ra. m. I det följande anges nägra av de vanligaste fondtyperna. I framställningen avser beteck­ningen investmentföretag både bolagsforraen och den kontraktuella formen av verksamhet. Termen är inte liktydig med det svenska ut­trycket investmentföretag, med vilket enligt anvisningama till 54 § kommunalskattelagen (1928: 370) förstås förvaltningsföretag, vars upp­gift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav er­bjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

1.2 Slutna och öppna fonder

Ett investmentföretags fonder kan vara slutna (closed end) eller öppna (open end).

Med en sluten fond raenas en fond av en från början bestärad storlek, dvs. antalet andelar är begränsat och kan inte ökas eller minskas utan att bestämmelserna för fonden ändras. Med konstruktionen följer i all­mänhet att fonden inte löser in fondandelar, aktier eller föreningsande­lar. Sedan det för fonden bestämda antalet fondandelar utgivits kan för­värv av andelar i fonden ske endast från tidigare köpare. VUl en andels­innehavare förvandla sina andelar tiU kontanter måste han finna en köpare till fondandelarna, aktiema eller föreningsandelama. Köp och försäljning av andelar i de slutaa fonderna sker i allraänhet på fondbörs, varigenom priset på en andel blir beroende av tUlgång och efterfrågan. Även om priset i stort sett är avhängigt av andelens raate-raatiska värde i förhållande till hela fondens värde vid försäljnings-tUlfället är det inte något sora hindrar att priset vid en tillfällig stark efterfrågan på andelar blur högre än det materaatiska värdet eller lägre, om det skulle vara svårt att finna köpare. Utöver den risk som på gmnd av oväntade kursfall alltid mäste vara förbunden med innehav av ak­tier, tiUkonuner alltså ett ytterligare riskmoment för innehavaren av andelar i en sluten fond.

Med en öppen fond menas en fond vars storlek inte är bestämd på förhand. Fonden kan fritt både ökas och minskas. En öknuig av fonden sker — förutom genom värdestegring av de i fonden ingående värde­papperen — genom försäljning av nya fondandelar, aktier eUer för­eningsandelar. För varje fondandel betalar investeraren andelens mate­matiska värde, beräknat efter hela fondens värde vid tillfället. Alltefter­som nya medel på detta sätt tillförs fonden förvärvas ytterligare värde­papper till denna. Vanligen har fondförvaltaren utfäst sig att lösa in fondandelama. En minskning av fonden sker — förutora genom en


 


Prop. 1974:128                                                        22

värdeminskning av de i fonden ingående värdepapperen — genom att fondföretaget löser in fondandelar, aktier eUer föreningsandelar med ett belopp motsvarande fondandelens matematiska värde, beräknat efter fondens aktaella värde. Medel för inlösningen erhålls i princip genom att värdepapper säljs från fonden. MöjUgheten att när som helst få andelama inlösta tiU deras matematiska dagsvärde ger innehavare av andelar i en öppen fond en förmånligare ställning i likviditetshänse­ende än innehavare av andelar i en sluten fond. Av denna anledning och därför att öppna fonder har fördelar också frän andra synpunkter har den öppna fondtypen i flertalet länder koramit att bli den mest använda forraen för aktiefondsverksamhet. I Amerikas förenta stater medger bolagsrätten att ett aktiebolag formlöst ger ut nya aktier eller löser in egna aktier. Med hänsyn härtUl har öppna fonder där organiserats i bolagsform. Också i Nederländerna kan öppna fonder drivas i form av aktiebolag. I Frankrike har likaledes på senare år öppnats möjlighet att bilda aktiebolag med växlande aktiekapital. I Storbritannien däremot, liksom i flertalet länder på den europeiska kontinenten, medger gällande lagstiftning inte en ökning eller minsk­ning av ett aktiebolags aktiekapital annat än i strängt formbunden ordning. Öppna fonder har därför i dessa länder ofta kommit att bildas i en form, som ansluter sig tUl det anglosachsiska tmstbegreppet.

1.3 Flaceruig av fondmedel

Oberoende av i vilken form ett investmentföretag drivs och om fon­den är sluten eller öppen kan den som förvaltar fonden ha större eller mindre frihet när det gäller att placera fondens medel. Fondledningen kan således ha rätt att helt efter eget bedömande placera och ompla­cera fondens medel (s, k. management tmsts eller flexible tmsts). I andra fall kan placeringsrätten vara sttängt begränsad genom att fon­dens sammansättning redan från början bestämts till ett visst antal värdepapper av vissa angivna slag utan befogenhet fÖr fondledningen att göra omplaceringar (s. k. fixed ttusts). Även mellanformer före­kommer, där förvaltaren inom vissa på förhand givna gränser själv­ständigt får besluta ora placeringen av fondraedlen (s. k. semi-fixed tmsts).

En annan vanlig typ är fonder med en viss placeringsinriktaing. Vissa fonder får bara beslå av inhemska värdepapper eller till en viss mindre del av utländska papper. För andra fonder kan vara fömtsatt att endast utländska värdepapper får ingå i portföljen. En inrUctning på förvärv av aktier i företag inom viss eUer vissa branscher är vanlig, s. k. bransch­fonder. Fonder med syfte att förvärva värdepapper med fast ränta, t. ex. obligationer, förekom tidigare i viss utsträckning men är numera inte så vanliga. Fonder med inriktning på förvaltning av aktier kan dock ha en begränsad möjlighet att placera medel i värdepapper med fast ränta.


 


Prop. 1974:128                                                        23

Fömtom fonder vars tUlgångar placeras i värdepapper förekomraer också fraraför aUt i Schweiz s. k. Immobilien-Fonds, dvs. fonder vars raedel investeras i fast egendom. Äv tekniska skäl ägs fastigheterna därvid inte direkt av fonden utan av elt aktiebolag, vars aktier innehas av fonden.

1.4 Yinstutdeliiing och s. k. tillväxtfonder

En väsenllig fråga för den som avser att placera pengar i en aktiefond är fondens utdelningspolitik. Flertalet aktiefonder delar enligt sina bestämmelser årsvis eller halvårsvis ut sådan vinst som uppkomrait ge­nora utdelning på aktier eller andra värdepapper eUer genom reaUsa-lionsvinster vid omplacering av värdepapper. Andra aktiefonder, s. k. tUlväxtfonder, delar inte ut någon vinst utan använder den till nyinköp av värdepapper. Genora att vinsten i dessa fonder innehålls stiger ande­larnas raateraatiska värde i raotsvarande mån. En mellanform är att den vinst som uppkommit genom utdelningar delas ut medan däremot realisationsvinster används tUl nyinköp av värdepapper.

1.5 Leverageprincipen

Beträffande investmentföretagen skilde man särskilt tidigare mellan s. k. leverage corapanies och non-leverage corapanies. Med uttrycket leverage (hävslångsanordning, hävstångsverkan) avses i detta sararaan­hang alt ett investraentföretag tar upp län eller ger ut liraiterade prefe­rensaktier för alt kunna förvärva aktier i större utsträckning än sora svarar raot de egentliga penningplaceramas insatser. När företagets innehav av aktier stiger i värde kommer hela värdeökningen de egent­liga penningplacerarna till godo. Om värdet minskar, drabbas de på samma sätt av hela värdeförlusten. Vid börshaussen under 1920-talets senare del var ett mycket stort antal araerikanska investraentföretag uppbyggda enligt leverageprincipen. Detta ledde vid 1929 års börskris till sammanbrott för många av investmentföretagen.

1.6 Utländsk lagstiftning m. m.

Utöver vad som i det föregående angetts i fråga ora utländsk lagstift­ning om aktiefonder har i betänkandet (s. 50—68) mera utförligt redo­gjorts för aktiefondsföretag och lagstiftning om sädana företag i vissa främraande länder. I syfte att få tUl stånd en viss intemationell samordning av ifrågavarande lagstiftning har Europarådet och OECD var för sig rekomraenderat sina raedlemmar att tiUärapa vissa riktiinjer som utarbetats inom organisationema. Rekommendationerna behandlas


 


Prop. 1974:128                                                                    24

närmare i det följande (avsnitt 1.7). Dessförinnan lämnas emellertid vissa uppgifter ora aktiefondsverksamheten i vissa länder.

Företag för koUektiv investering i värdepapper bildades och utveck­lades först i Storbritannien. Verksamheten utövas i två former, nämligen investment corapanies eller investment trusts, som är underkastade den allmänna bolagslagstiftningen, och unit trusts, för vUka dels gäller de allmänna bestämmelsema om trusts, dels särskilda bestämmelser. In­vestment corapanies, sora får vara endast av sluten typ, får investera i värdepapper, fast egendom eller andra tillgångar. Den andra verksam­hetsformen bygger, som tidigare nämnts, på det anglosachsiska Irust-begreppet med en dubbel äganderätt. En unit trust har tre parter: en manager, som har hand om försäljning och återköp av andelar och be­slutar om fondens investeringar, en trustee, som är legal owner av fon­den och ansvarig för dess förvaltning, samt andelsägarna, vilka är bene­ficial owners av fondegendomen. Endast de företag som fått auktorisa­tion av lUlsynsmyndigheten får utbjuda andelar genom cirkulär till all­mänheten. För auktorisation fordras bl, a. att trustee har ett emitterat kapital av minst 500 000 pund, varav minst hälften skall vara inbetalat. Manager och trustee skall båda vara bolag och vara oberoende av var­andra. De skall ingå ett kontrakt med varandra innehållande bestäm­melser bl. a. om beräkning av andelamas pris vid försäljning och åter­köp samt om hur avkastningen på andelama skall beräknas. Fonderna får bestå endast av värdepapper och kassatillgångar. För auktoriserade fonder gäller regler som syftar till att säkerställa riskspridningen inom fonden, dvs. placeringen i ett och samma företags aktier är begränsad till viss procent av portföljen, och förhindra maktkoncentration, dvs. fonden får äga aktier i samma företag endast upp till viss procent. Fonden får som regel inte ta upp lån. Vid utgången av år 1969 fanns i Storbritannien ca 250 auktoriserade unit trusts. Deras sammanlagda värde uppgick vid samma tid tiU över 1 400 mUj. pund, fördelat på 2,4 miljoner andelar.

De första aktiefondsföretagen i Amerikas förenta stater tillkom redan på 1800-talet. Först efter första världskriget kom emellertid verksamhe­ten alt få större omfattning. Företagen drevs i allmänhet i form av ak­tiebolag, i vilka investerarna erhöU aktier och vars aktiekapital utgjorde ett slags gemensara fond, placerad i värdepapper. Under 1920-talet steg antalet företag mycket snabbt och uppgick år 1929 till ca 700 med sam­manlagda tillgångar på över sju mUjarder dollars. Omkring hälften av företagen föll emellertid offer för den börskris, som inträffade detta år. Investmentföretagen hade dittills ofta fört en starkt spekulativ place­ringspolitik med otillräcklig riskfördelning. Placeringarna hade också, som tidigare nämnts, i stor utsträckning skett med upplånade medel. En övergång till andra företagsformer skedde därefter. De äldre före-

» Se not s. 4.


 


Prop. 1974:128                                                        25

tagen, som varit av sluten typ, hade inte varit skyldiga alt återlösa sina egna aktier. Efter hand infördes en rätt för investeraren att på begäran få sina aktier inlösta av investmentföretaget till deras dagsaktuella vär­de. Företagen övergick i aUt större utsträckning tUl att bli öppna fonder. Erfarenheterna från börskrisen hade också tiU följd alt investmentföre­tagen i stor utsträckning avstod frän att upplåna kapital. Jämsides raed utvecklingen på bolagsområdet började man även bUda företag, som hade den urspmngliga engelska trustformen som förebild.

Enligt en särskild lagstiftning, som avser både investmentföretag av bolags- och trusttyp, kan bolagen ha öppen eller sluten form. Alla in­vestmentföretag skall enligt lagen registreras hos Securities and Ex­change Commission (SEC), varvid deras inriktning skall anges. SEC har befogenhet att utfärda föreskrifter i olika avseenden. För bolag av öp­pen typ föreskriver lagen ett visst miniraikapital sora villkor för att ak­tierna skall få utbjudas tiU allraänheten. Styrelsen i ett investraentföretag skall vidare utses av röstberättigade investerare. Ett företags fondför­mögenhet får placeras hos en baiik eller en börsmedlem men får också omhänderhas av företaget självt.

Investmcntföretagens verksamhet har efter andra världskriget ökat Icrafligl. Särskilt gäller detta bolagen av öppen typ. Antalet sådana förelag uppgick år 1969 till orakring 680 med sammanlagda tillgångar på omkring 54,5 railjarder doUars.

På den europeiska kontinenten har aktiefondsverksaraheten hittills reglerats genom särskild lagstiftning bl. a. i Schweiz, Västtyskland, Ös­terrike, Belgien och Frankrike. I Nederländerna faUer fondverksamheten till största delen inora ramen för den allmänna bolagslagstiftningen.

Lagstiftaingen om aktiefonder i Schweiz, Västtyskland och Österrike bygger i väsentlig utsttäckning på det tidigare näranda tmstbegreppet. Fonden bildar således en från investraentföretagets egen förraögenhet helt skild förraögenhetsraassa, placerad i förvar hos annan institution, i allraänhet en bank. Investeraren erhåller rätt till viss andel i fonden, beroende på hans insatta kapital. Andelens värde varierar efter fondens dagsaktaella värde. Investmentföretaget skall förvalta fonden självstän­digt och i eget namn under iakttagande av andelsägarnas intressen och får också utöva rösträtten för de aktier som ingår i fonden. I Schweiz anses äganderätten tUl fonden tiUkomma investmentföretaget; andels­ägarna har bara en fordringsrätt mot detta. I Västtyskland kan fonden tillhöra antingen företaget eller andelsägarna. I Österrike kan endast andelsägama äga fonden. Förvaringsbanken har hand om fondförmö­genheten, utför fondledningens köp- och försäljningsuppdrag beträf­fande värdepapper samt ombesörjer utgivande och inlösen av andelar. Banken har också en kontrollerande funktion. I lagarna finns vidare


 


Prop. 1974:128                                                        26

föreskrifier om begränsningar av innehavet av värdepapper för att åstadkomma riskspridning och förhindra maktkoncentration. Lagama innehåller också förbud mot pantsättning av fondegendomen, vilken inte heller får ingå i investraentföretagets konkursbo. En genomgående princip är att fondens stäUning regelbundet skall offentliggöras. För varje fond skall vidare finnas fondbestämmelser, där bl. a. förvaltnings­kostnader och sättet för beräknande av andelarnas pris skall vara an­givna. I alla tre länderna är aktiefondsföretagen underkastade offentlig tillsyn.

Vid utgången av år 1971 uppgick de schweiziska fondernas tillgångar till sammanlagt ca 6 750 milj. schweizerfrancs och de västtyska fonder­nas till 7 050 milj. DM. De österrikiska fondema uppgick vid utgången av år 1972 till ca 4 miljarder schiUing.

I Belgien finns sedan år 1947 s, k. allmänna placeringsfonder, vilkas verksamhet sedan år 1957 är reglerad i lag,

I Frankrike drivs bl. a. en form av aktiefondsverksamhet av invest­mentbolag med variabelt kapital. Dessa bolag kan i enlighet med open-end-principen ständigt öka sitt kapital för att uppta nya aktieägare och reducera kapitalet genom att lösa in sina egna aktier.

I Nederländerna förekommer investmentföretag i tvä former, s, k. placeringsfonder och investmentbolag. Ingen av formerna är underkas­tad speciallagstiftning. För placeringsfonderna gäller dock som förut­sättning för att de skall få noteras på fondbörsen i Amslerdara att de följer ett av fondbörsföreningen utfärdat regleraente.

1 Luxemburg finns åtskiUiga stora investmentföretag domicilieradc. Verksamheten leds emellerlid i stor utsträckning frän utiandet. Någon särskild lagstiftning för företagen finns inte, men vissa särbestärarael-ser har införts i skattelagstiftningen.

I Italien förbereds f. n. lagstiftning för investmentföretag. I Danmark fanns vid utgången av år 1969 tre investmentföretag, vars sammanlagda tiUgångar uppgick till 170 milj. danska kr. Ett betänkande med förslag till lag om investeringsföreningar har framlagts är 1968 men inte lett till lagstiftning.

I Norge utfärdades år 1969 vissa provisoriska bestämmelser angåen­de investmentföretag (investeringsselskaper). Nämnda år utövade fyra norska företag aktiefondsverksamhet. Deras sammanlagda tiUgångar var 40—50 milj. norska kr.

I Finland förbereds lagstiftning om investmentföretag (investerings­bolag). Aktiefondsverksamhet torde inte bedrivas i större utsträckning. Endast ett finskt företag, med tUlgångar på ca 330 000 finska mark, utövade sådan verksamhet vid utgången av år 1969.


 


Prop. 1974:128                                                        27

1.7 Internationella rekommendationer m. m. angående kollektiv investe­ringsverksamhet

Som inledningsvis berörts eftersträvas i intemationellt sammanhang en viss samordning av reglerna för aktiefondsverksarahet i de olika ländema. Inora Europarådet har utarbetats europeiska riktiinjer be­träffande inheraska aktiefonder. Rådet rekommenderar medlemslän­derna att tillämpa riktlinjerna i sin lagstiftnmg och rättstillämpning. Rådet har också antagit en rekommendation beträffande utiändska ak-tiefondsförelag.2 Även OECD föreslår i en rekommendation* sina medlemmar att tUlämpa vissa inom organisationen utformade riktiinjer angående företag för kollektiva investeringar i värdepapper. De all­männa principema i Europarådets och OECD:s riktlinjer är i stort sett likartade. Riktlinjerna uppges vara miniraikrav, sora uppställts till skydd för fondandelsägarna. Det stär varje land fritt att tillärapa regler som ytterligare tUlgodoser andelsägarnas intresse.

Enligt Europarådets riktlinjer avses raed aktiefond en fond, vars tillgångar till följd av en inbjudan tUl aUmänheten uppkomrait genom kapitaltUlskott av andelsägarna och investerats i värdepapper. Fonden skall vara samraansatt och förvaltas sä, att den tillgodoser andelsägarnas intressen enligt principen om riskfördelning. Fondledningen skall till varje andelsägare överlämna ett bevis ora hans andelsrätt, fondandels­bevis. Andelsägaren skall i princip när som helst kunna begära inlösen av sin andel. Verksaraheten skaU stå under tillsyn. Fonden kan inte tas i anspråk för infriande av förbindelser sora åvilar fondledningsföretaget eller andelsägama. Värdepapper och likvida medel, sora ingår i fonden, skall omhänderhas av en förvaringsbank som godkänts av tiUsynsmyn­digheten. Fondledningen eUer förvaringsbanken skall upprätta fondbe­stämmelser, vUka skall godkännas av tUlsynsmjmdigheten och av an­delsägaren när han tecknar andelar. I fondbestäraraelserna skall anges bl. a. fondens investeringsinriktning, utdelningspolitiken och kostnader som belastar fonden. Fondledningen skall avge kvartalsrapport och årsredovisning.

För fondledningsföretaget krävs ett visst miniraikapital. I fråga ora rätten att ta upp lån för fondens räkning innehåUer förslaget ett förbud raot upplåning av medel för att öka fondens värdepappersportfölj. Varje medlemsstat får själv i sin lagstiftning reglera frågan om fond­ledningsföretaget i särskUda faU får belasta fonden raed lån för andra ändaraål — i så fall till högst 10 % av fondegendoraen.

Principen om riskfördelning följs upp av en särskild föreskrift att placeringar i värdepapper utfärdade av ett och samraa företag i princip

' European rules for investment funds (bil. 2), » Resolution relating to foreign institutions for collective investment, ' Standard rules for the operations of institutions for collective investment in securities (bil. 3).


 


Prop. 1974:128                                                        28

mte får överstiga 5 % av fondens tUlgångar. För att förhindra makt­koncentration föreskrivs vidare att ett fondledningsförelag inte i sina fonder sammanlagt får inneha så stort antal aktier i ett och samma aktiebolag att fondledningsföretaget kan utöva rösträtt för mer än 5 % av röstvärdet.

Förvaringsbanken skaU utföra fondledningsföretagets uppdrag i fråga om förvärv och försäljning av värdepapper och därvid se tUl att upp­dragen är förenliga med lagstiftningen och fondbestämraelserna för fonden. Banken skall också uppbära utdelningar, ge ut och lösa in andelsbevis, m. ra.

Europarådets rekommendation beträffande utländska företag för kol­lektiva investeringar är ett kompleraent tUl den tidigare rekoraraenda-tionen och anger minimikrav för aktiefondsföretag som är etablerade utomlands.

Enligt OECD-rekoramendationen är ett aktiefondsförelag ett institut för kollektiva investeringar i värdepapper, sora dels har till ändamål att förvalta en värdepappersportfölj enligt principen ora riskfördelning, dels säljer sina aktier eller andelar till allraänheten genora att utge aktiebrev eUer andelsbevis eller genom att införa namnet på aktie- eller andelsägaren i ett register, och dels är skyldigt att på anmodan av delägare självt eller genom en mellanhand lösa in aktien eUer andelen.

Det fömtsätts i OECD-reglerna att verksamheten stär tmder tUl­syn. Vissa krav skall vara uppfyllda i fråga om den information som förelaget lämnar till investerare och tUlsynsmyndighet. Innan ett före­tag börjar sin verksamhet skall sålunda ett prospekt imderstäUas tUlsynsmyndigheten. Prospektet skall upplysa om företagets rättsliga struktur och om de allmänna riktlinjerna för och ändamålet raed fond­verksamheten. Fondens tillgångar, utdelning till fondandelsägarna, kostnader för verksamheten m. m. skaU anges. Aktiefondsföretaget har redovisningsskyldighet gentemot tillsynsmyndighet och andelsägare. Rät­ten att ta upp lån är begränsad. Utestående lån får inte översliga 20 % av fondens tUlgångar. I fråga ora förvaltningen krävs att företaget eller fondledningen skall ha ett eget kapital på minst 100 000 dollars. För­varingen av portföljen skall vara ordnad på ett sätt som tillsynsmyn­digheten finner godtagbart. Andra regler avser beräkning av ande­larnas pris och portföljens nettovärde samt förfarandet vid inlösen av andelar. För att förhindra otiUbörUg marknadsföring uppstäUs vissa regler i fråga om bearbetning av en marknad, annonsering och för­säljning. Slutligen lämnas vissa föreskrifter om samråd mellan med­lemsländemas tillsynsmyndigheter.

Enligt både Europarådets och OECD:s riktlinjer får varje medlemsstat själv ta ställning tiU vissa frågor av betydelse för fondverksamheten, bl. a. äganderätten till fondema och behörigheten att utöva rösträtt för de aktier sora ingår i fondema.


 


Prop. 1974:128                                                       29

2 Företag för kollektiv investering i Sverige

2.1 Inledning

Enligt svensk rätt är aktiebolag den enda bolagsforra, i vilken ekono-raisk verksamhet kan drivas utan personlig ansvarighet. Utmärkande för aktiebolag är att verksaraheten drivs på grundval av ett aktiekapital, sora tillskjuts av delägarna. Dessa får utdelning på kapitalet genora an­del i uppkommen vinst för bolaget. I lagen (1944: 705) om aktiebolag finns tvingande bestämmelser bl. a. om aktiebolags bildande, inbetal­ning av aktiekapital, aktiekapitalets ökning och nedsättning, styrelse, årsredovisning, bolagsstämma ra. ra.

Ekonomisk verksamhet ulan personUg ansvarighet kan också drivas i form av en ekonoraisk förening. Det karaktäristiska för en sådan för­ening anses vara att deltagarna genom ekonomisk verksamhet samverkar med eller inom sammanslutningen och att denna samverkan koraraer till uttryck på annat sätt än genora vinst på tUlskjutet kapital. Förening­en är en personsamraanslutning. I lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar finns därför bl. a. bestäraraelser om medlemmarnas in- och utträde och därmed sammanhängande frågor. Lagen uppstäUer också regler för verksamheten, tiU stor del i anslutning tiU aktiebolagslagens bestäraraelser, i fråga ora styrelse, redovisning, föreningsstämraa m. ra.

I svenskt språkbmk används ibland utttycket investmentföretag som en sammanfattande benämning på företag som bedriver kollektiv in­vestering. I 54 § konununalskattelagen beskrivs begreppet förvaltnmgs-företag som aktiebolag eller ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller Ukartad lös egen­dora. Av ordalydelsen framgår vidare att till förvaltningsföretag räknas investmentföretag. EnUgt anvisningama till 54 § förstås med invest­mentföretag förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägare eUer andels­ägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

De svenska investmentföretagen är av två olika typer. Dessa skUjer sig från varandra främst genom den rättsUga stäUning, som tillkoramer de värdepapper eller den andra egendom sora är föreraäl för företagets förvaltning,

2.2 Investmentbolag

Investraentföretag, som drivs i form av aktiebolag, kallas vanligen investmentbolag. Värdepappersportföljen i ett investraentbolag för­värvas i bolagets namn med anUtande av bolagets eget kapUal. Den ut­görs av ett flertal olika värdepapper, i regel aktier, och förvaltas inom


 


Prop.1974:128                                                         30

bolaget som andra bolagels egna tillgångar. En investerare som vill ha en viss riskfördelning vid sina placeringar kan således i stället för alt själv köpa aktier i flera rörelsedrivande företag köpa aktier i ett invest­mentbolag. Som aktieägare i investmentbolaget blir han delägare i della och därmed också i bolagets värdepappersportfölj i förhållande tUl sitt aktieinnehav i bolaget. Han får därvid det inflytande över bolagets förvaltning som tillkommer en aktieägare. I Sverige har investment­bolagen på senare tid tillvunnit sig aUt större intresse. Vid Stockholms fondbörs noteras f. n. aktierna i ett flertal bolag, vilkas verksamhet huvudsakligen består av värdepappersförvaltning och vilka kan sägas stå den kapitalplacerande aUmänheten tUl tjänst med en riskfördelad portfölj av värdepapper. Exempel på sådana bolag är AB Custos och .AB Industrivärden. Det finns eraellertid också investmentbolag där vär­depappersförvaltning inte är det främsta ändamålet för verksamheten. Ett investmentbolag kan t. ex. vara moderbolag i en koncern som i öv­rigt består av rörelsedrivande bolag och framstå som ledare för den samlade verksamhelen. En annan typ av investmentbolag är börsnotera­de bolag, vars tillgångar består av aktier i icke börsnoterade dotterbolag, vilkas kapitalanskaffning sker via moderbolaget.

Vid Stockholms fondbörs var vid utgången av år 1972 aktier i sam­manlagt 20 investmentbolag inregistrerade. Det totala inregistrerade aktiekapitalet i dessa bolag uppgick tUl nominellt ca 1,3 mUjarder kr, med ett marknadsvärde av ca 3,6 mUjarder kr. Av sistnänmda värde be­löpte ca 2,6 miljarder kr, på de värdepappersförvaltande bolagens aktier.

2.3 Aktiefondsföretag

Den andra typen av investmentföretag kännetecknas framför aUt av att den värdepappersportfölj eller aktiefond, som företaget förvaltar, är en från företagets egen förmögenhet i princip fristående förmögenhets­massa. Det förvaltande företaget säljer fondandelar tUl allmänheten. Försäljningen sker i regel genom utfärdande av fondandelsbevis. Inne­havarna av andelsbevisen har en mot dessa svarande rätt till andel i fondens dagsaktuella värde. Fondens förvaltning handhas helt av det förvaltande företaget och utan att fondandelsägama i allmänhet har for­mell möjlighet att göra sitt inflytande gällande.

Det äldsta svenska förelaget i denna gmpp är AB Svenska aktier. Bolaget, som gmndades år 1932, har enligt bolagsordningen till föremål för sin verksamhet alt köpa och sälja aktier samt att driva annan där­med förenlig verksamhet. Aktiekapitalet uppgår till 150 000 kr. Bola­get utfärdar bevis om rält till andel i bolagets fonder. Dessa är slutna, varför förändringar i fondernas storlek normalt inte sker. Andelsbe­visen är ställda till innehavaren och ger ägaren en fordran mot bolaget


 


Prop. 1974:128                                                        31

till det belopp, som vid varje tid svarar mot värdet av hans andel. De i fonderna ingående aktierna utgör säkerhet för andelsbevisägamas rät­tigheter. Bolaget har inte rält att återta, överlåta eller pantsätta säker­heten. Sedan år 1959 kan rättsförhållandet mellan bolaget och andels­bevisägarna sägas upp av bolaget. Andelsägama har inte raotsvarande uppsägningsrätt, men bolaget har förbundit sig att på andelsägares be­gäran återköpa andelsbevis. De aktier sora ingår i fonderna är depone­rade hos bank. Enligt bolagets årsredovisning för år 1971 var antalet utelöpande andelar 47 000, raotsvarande aktier till ett dagsvärde av 3,2 milj. kr.

AB Svenska aktier var länge det enda svenska aktiefondsföretaget. I slutet av 1950-talet bildades Stiftelsen Aktietjänst med de första öppna fondema. Senare har tillkorarait bl. a. Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktie­fonder, Stiftelsen Sparinvest, Stiftelserna Skandifond och Skandinavin-vest särat Stiftelsen Svenska internationella investraentfonden. Dessa företag arbetar raed öppna fonder. I det följande länmas en suramarisk redogörelse för de nu näranda förelagen. I övrigt hänvisas till betän­kandet s. 71—77.

Stiftelsen Aktie tjänst har enligt stadgarna till ändamål att främja ak­tiesparandet i Sverige. Stiftelsekapitalet är 5 000 kr. Under åren 1958— 1960 bildade Aktietjänst fyra slutna och tre öppna aktiefonder. De slut­na fondema har numera upphört. De öppna fonderna, Koncentrafon-derna, har olika inriktning när det gäller avkastoing och kapitaltiUväxt. Hög-Koncentra avses främst ge god kapitalavkastning. I Låg-Koncentra, numera Koncenlra Reinvest, är tyngdpimkten lagd på snabb kapital­tillväxt. Koncentra är en mellanforra raed inriktning på tillfredsstäl­lande avkastning och tämligen snabb tillväxt av kapitalet. Till bevis ora andel i en fonds värde utfärdar stiftelsen s. k. aktiefondsbevis. Svenska Handelsbanken har som generalagent hand om försäljningen av bevisen. För varje aktiefond har Aktietjänst upprättat särskilda stadgar, sora närraare reglerar rättsförhållandet raellan stiftelsen och innehavarna av aktiefondsbevisen. Förvärv av aktiefondsbevis anses innebära att för­värvaren godkänner de stadgar som gäller för fonden.

Stadgarna för Hög-Koncentra och Koncentta innehåller i huvudsak följande. Aktietjänst utger tUl innehavaren ställda aktiefondsbevis, som lyder på en eller flera andelar i fonden. Varje fondandel medför vid varje tidpunkt rätt till fondens värde dividerat med hela antalet ute­löpande andelar. Priset pä en fondandel skall vara detta fondandels­värde raed tillägg av en kostnadsdebitering. Svenska Handelsbanken för­valtar fonden i öppet förvar. Fonden utgör säkerhet för saratiiga andels­ägares rätt pä grund av stadgarna enligt särskUd förklaring sora Aktie­tjänst utfärdat och deponerat hos banken. Värdet pä de aktier som ingår i fonden beräknas på gmndval av gällande marknadsvärde. Aktie­tjänst skall upprätta årsberättelse med redogörelse för fondens sam-


 


Prop. 1974:128                                                        32

mansättaing, antalet utelöpande andelar, avkastning och utdelning på fondens tillgångar ra. ra. För utdelning skall tas i anspråk fondens kapi­talavkastning efter avdrag för förvaltningskostnader och ev. skatter. Äktietjänst inlöser aktiefondsbevis på andelsägares begäran med ett be­lopp som motsvarar det aktuella andelsvärdet med avdrag för kostna­der.

Stadgarna för Koncenlra Reinvest är i huvudsak likalydande raed de andra fondsladgarna med den skillnaden att fondens avkastning återin­vesteras och att således utdelning tiU andelsägama inte äger rum. Vid utgången av år 1972 var tillgångarna i avmndade tal i Hög-Koncentra 6,2 milj. kr., fördelade på 41 000 andelar, i Koncentra Reinvest 25,9 milj. kr., fördelade pä 177 000 andelar och i Koncentra 75,5 milj. kr., fördelade på 656 000 andelar.

Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefonder (A-fondema) grundades år 1965 av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund. Stiftelsen har hu­vudsakligen till ändamål att främja ett värdebeständigt sparande, före­trädesvis i aktier, bland organisationer, som är anslutna tUl landsförbun­det, enskUda medlemmar i organisationema eUer andra personer som har samma instäUning i nykterhetsfrågan som dessa. Stiftelsekapitalet är 5 000 kr. Styrelsen utses av organisationer inom nykterhetsrörelsen. Stif­telsen förvaltar två fonder, de s. k. A-fondema. För dessa gäller regle­menten, som i stor utsträckning stämraer överens med stadgarna för Koncenlra-fonderna. En skillnad är bl. a. att aktiefondsbevisen i A-fon­dema är ställda till viss man. För den ena fonden utfärdas inte längre nya andelsbevis. Försäljningen av aktiefondsbevisen avseende den andra fonden sker i kommission av en generalagent, Aktie-ansvar AB. Fonderna är nedsatta i öppet förvar hos bank. I oktober 1972 uppgick fondema tUl samraanlagt ca 2,7 railj, kr.

Stiftelsen Sparinvest tillkora år 1967 på initiativ av sparbankerna. Dess ändamål är att förvärva aktier och andra värdepapper noterade på Stockholms fondbörs eUer på ledande fondbörs i utiandet. Stiftelse­kapitalet skaU vara minst 100 kr. Styrelsen väljs av styrelsen för Svenska sparbanksföreningen. Stiftelsens stadgar överensstämmer i det närmaste helt med stadgarna för Koncenlra-fonderna, Fonden Sparin­vest är nedsatt i öppet bankförvar. Försäljningen av andelama sköts av Sparbankemas aktiefondsbolag Robur AB, som i övrigt har tUl uppgift bl. a. att biträda vid förvaltningen av Sparinvest. Aktierna i bolaget ägs av sparbankernas centrala organisationer. Fondens tiUgångar var vid utgången av år 1972 ca 77,9 mUj. kr. och antalet utelöpande andelar ca 488 000.

Stiftelserna Skandifond och Skandinavinvest har bildats av dåvarande Skandinaviska Banken. Kapitalet för vardera stiftelsen uppgår tiU 5 000 kr. Skandifond, som tUlkom år 1967, har tiU ändamål att genom en sär­skUd fond främja ett värdesäkert sparande för allmänheten i utiändska


 


Prop. 1974:128                                                        33

aktier och i andra utländska värdepapper. I fonden fär dock ingå svenska värdepapper intUl en ttedjedel av fondens tillgångar. Styrelsen för stiftelsen utses av styrelsen för Skandinaviska Enskilda Banken. För fonden gäller ett reglemente, sora i stort sett stäramer överens med de fondstadgar som gäller för de i det föregående nämnda aktiefonderna. Andelsbevisen är ställda tiU viss raan eller order. Sora villkor för rätt till utdelning från fonden gäller att ägare av andelsbevis skall vara registre­rad hos stiftelsen. Skandinaviska Enskilda Banken är generalagent för försäljningen av andelsbevisen. Fonden förvaltas i öppet förvar. Fondför­mögenheten uppgick vid utgången av år 1972 tUl 19 milj. kr. Antalet fondandelar var vid samma tid 284 000.

Stiftelsen Skandinavinvest tillkora år 1970 och bUdade vid samma tid fonden Skandinavinvest I, numera Placeringsprogrammets aktiefond. Fondens medel placeras i svenska eller utländska värdepapper. Fon­dens avkastning och realiserade vinster reinvesteras, varför någon utdel­ning tUl fondandelsägama inte äger mm. Fondandelsägama är införda i ett register hos stiftelsen och fondandelsbevis utfärdas inte. Andelar i fonden förvärvas genom att investerarna fullföljer ett "placeringspro­gram", dvs. erlägger insatser genom regelbundna inbetalningar under viss tid. Överlåtelse och pantförskrivning av fondandel skall för att bli gällande mot stiftelsen anmälas till denna. Fondförmögenheten uppgick vid 1972 års utgång tiU 24,1 mUj. kr. Utelöpande andelar var vid samma tid 341 500, fördelade på 11 300 andelsägare.

I slutet av år 1972 bUdade Stiftelsen Skandinavinvest ytterligare en aktiefond med beteckningen Delta. Fondens medel kan placeras i svens­ka eUer utländska värdepapper och utdelning tUl fondandelsägarna sker inte. Stiftelsen utfärdar andelsbevis, som är ställda tUl innehavaren.

Stiftelsen Svenska internationella investment fonden har enligt sina stadgar tUl ändamål att bUda och förvalta en eller flera inveslmenlfon-der eller på annat lärapligt sätt främja sparandet i Sverige samt att driva handel med fast och lös egendora. Stiftelsekapitalet är 10 000 kr. Stiftel­sen bUdade år 1969 aktiefonden Interfond. Förvaltningen av fondens värdepappersportfölj, inbegripet köp och försäljningar av värdepapper, handhas av ett särskilt bolag, Investment planering AB. Marknadsföring av andelarna i fonden sköts av Info, Investment information AB. Detta bolag har elt antal orabud på olika platser i landet. Förvaringen av de värdepapper som ingår i Interfond omhänderhas av två affärsbanker. Utdelnings- och ränteinkomster samt realisationsvinster reinvesteras i fonden.

Andelar i Interfond kan förvärvas antingen genom "konlanlplaner" eller "kapitalsamlingsplaner". Kontantplanerna avser investering av en­gångsbelopp. Vid inbetalningen av ett engångsbelopp avdras en in­köpsavgift raellan 0,5 och 8,5 %. Kapitalsamlingsplanerna gäller för 10 eller 15 år och innefattar periodiska inbetalningar av fasta belopp,

3   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                        34

s. k. investeringsenheter. Enhetemas storlek varierar från 200 till 5 000 kr. Från de första 12—13 enheterna dras av en inköpsavgift på 50 %, Genom att den första insatsen består av flera enheter och således är större än de övriga komraer första årets investeringar alt belastas med över halva kostnaden för kapitalsamlingsprogrammet. Den resterande kostnaden sprids ut på övriga nio eller fjorton år beroende på program­mets längd. De av andelsägarna förvärvade andelarna registreras hos bank. TUl bevis om registreringen utfärdar stiftelsen s. k. programbevis. Investeringspolitiken i Interfond är inriktad på värdetillväxt och framtida vinst. Interfond får ta upp lån med belopp upp till 1/3 av till­gångarna i fonden. Med undantag för aktieförvärv genom fond- och ny­emissioner får inte aktier i ett och samraa företag förvärvas till större antal än som motsvarar 5 % av röstvärdet. Investering i aktier eller fordringsbevis som utgivUs av ett och samma företag får ske tiU högst 10 % av tUlgångama i fonden. Interfond redovisade vid utgången av år 1972 tUlgångar på 63 mUj. kr. Antalet utelöpande andelar var sara-ma dag 1 225 000.

3 Aktiefondsutredningen

3.1 Behovet av lagstiftning om investmentföretag

Utgångspunkten för aktiefondsutredningens överväganden är frågan, ora det finns behov av en speciell lagstiftning för investmentföretagen. Om detta anförs i betänkandet i huvudsak följande.

De svenska investmentföretag som drivs i aktiebolagsform, de s. k. investmentbolagen, fullföljer i princip samma syfte sora de egentliga aktiefonderna, näraUgen att för sparares och andra kapitalplacerares räkning placera kapital i aktier och andra värdepapper på ett sakkunnigt sätt under iakttagande av principen om riskfördelning och att förvalla dessa tiUgångar för placerarnas räkning. I sin egenskap av aktiebolag är investmentbolagen och därmed också deras aktieportföljer under­kastade bestämmelsema i aktiebolagslagen. I denna finns detaljerade föreskrifter om bl. a. styrelse och årsredovisning samt regler i andra hän­seenden av betydelse för aktieägamas rätt. Det finns i och för sig inte något hinder för att samma slags verksamhet som investmentbolagen driver utövas i den ekonomiska föreningens form, även om detta hittills inte synes ha förekommit. Bestämmelser för verksamhet i sådan form finns i lagen om ekonomiska föreningar. Både i aktiebolag och ekono­miska föreningar har aktieägama eller andelsägarna rätt att på bolags-eller föreningsstämma della i handhavandet av bolagets eller föreningens angelägenheter.

Några särskilda lagbestämmelser eller andra föreskrifter har hittiUs inte ansetts behövliga fÖr att skapa ökad trygghet för de kapitalplacerare


 


Prop. 1974:128                                                        35

som anförtror sina raedel åt investraentbolagen. Inte heUer har bolagen av andra skäl ansetts böra imderkastas särskUd reglering av verksara­heten. Också utomlands har man i allmänhet underlåtit att ställa före­tag av detta slag under särskUd tUlsyn. Utredningen finner för sin del inte heller anledning att föreslå nägon särskild form av reglering eller tiUsyn över investmentbolagen.

Den typ av investmentföretag sora betecknas aktiefondsförelag är en relativt sen företeelse i Sverige. Det företag sora gjort företagsforraen mera känd bland aUmänheten, Stiftelsen Aktietjänst raed Koncenlra-fonderna, började sin verksarahet först år 1958. I Sverige saknas i stor utsträckning rättsregler, som kan tiUämpas på verksamheten. För rätts-förhåUandet raeUan den förraögenhetsförvaltande organisationen och innehavarna av andelsbevis skuUe närraast gäUa bestäraraelsema ora en sysslomans handhavande av uppdrag för en huvudmans räkning. Den svenska rättens regler ora syssloraannaskap, sora i huvudsak finns i 18 kap. handelsbalken, ger eraeUertid inte näranvärd ledning för en närraare bedöraning av parternas inbördes rättigheter och skyldigheter. I första hand bUr en sådan bedömning därför beroende på vad sora kan anses avtalat mellan partema eller på vad som med hänsyn tUl om­ständigheterna mäste antas ha varit deras avsikt. I övrigt gäller, utöver bestämmelsema i handelsbalken, vad som kan anses följa av allmänna rättsgnmdsatser. Med hänsyn tUl detta och tiU att en uttrycklig reglering av parternas förhåUande tUl varandra och till tredje man saknas, kan oklarhet om rättsförhåUandet koraraa att råda i flera viktiga hänseen­den.

När det gäller den både praktiskt och teoretiskt betydelsefulla frä­gan, om äganderätten tUl fonden skall anses tUlkoraraa den förvaltande organisationen eller andelsägama gemensamt, kan bestäraraelsema i lagen (1944:181) ora redovisningsraedel vara tillärapliga. Enligt denna lag skaU medel, som någon mottagit med redovisningsskyldighet och sora han för redovisningsändaraål har innestående på räkning i bank eller håller avskUda på annat sätt, vara förbehållna huvudraannen, om beloppet avskiljts utan dröjsmål. Utredningen framhåller att, om den förraögenhetsförvaltande organisationen i likhet raed Stiftelsen Aktie­tjänst åtagit sig att pä begäran av andelsägare ur fondens kapital lösa in andelsbevis raed dess på visst sätt beräknade andelsvärde, organisa­tionen får anses ha iklätt sig redovisningsskyldighet för de raedel sora den raoltagil från andelsägaren. Ora det på denna eller annan gmnd föreligger redovisningsskyldighet för den förvaltande organisationen (sysslomannen) och om organisationen håller fonden avskild, torde an­delsägarna enligt lagen ora redovisningsraedel ha ett sakrättsligt skydd för sina medel i aktiefonden, var och en i förhållande till sin redovis­ningsfordran. Om den förvaltande organisationen däremot inle anses ha redovisningsskyldighet för raottagna andelsmedel eUer om aktie-


 


Prop. 1974:128                                                        36

fonden inte håUs avskUd, torde andelsägama endast ha en vanUg ford­ringsrätt hos förvaltningsorganisationen. Denna torde därmed enligt ut­redningens uppfattning få anses ha äganderätt tUl fonden.

Aktiefondsföretagen i Sverige har hittUls stått under sakkunnig led­ning och bedrivit sin verksamhet i seriösa former särat, såvitt utred­ningen kunnat finna, under stark känsla av ansvar för sin kundkrets, dvs. innehavarna av andelsbevis. De stadgar för vederbörande fond som andelsbevisägarna genom köpet av andelsbeviset anses godkänna innehåller i allmänhet en närmare reglering av de viktigaste rättsfrågor­na som uppkommer i förhållandet mellan aktiefondsföretaget och an-delsbevisinnehavama. Avsaknaden av lagbestämmelser som kan ge ledning för bedömning av sådana rättsfrågor mellan parterna som uite finner sin lösning i vad som sålunda kan anses avtalat mellan dem, är därför inte särskilt fraraträdande. Den oraständigheten att rättsför­hållandet gentemot tredje man i vissa fall kan framstå som oklart synes under normala förhållanden inte heller orsaka olägenheter. Utveck­lingen på området har därför hittills inte varit ägnad alt inge oro. Trots detta anser utredningen att en rättslig reglering av förhållandena har flera väsentliga uppgifter att fyUa och att en lagstiftning angående verksamheten obetingat bör komma tUl stånd. Till gmnd för utred­ningens uppfattning ligger i huvudsak följande synpunkter.

1.    Antalet aktiefondsföretag i Sverige är visserligen än så länge litet. De aktiefonder som förvaltas av Stiftelsen Aktietjänst är dock förhål­landevis stora. Enligt vad som upplysts av Aktietjänst innehas det över­vägande antalet andelsbevis av ett stort antal enskilda personer, som skulle kunna betecknas småsparare. Antalet personer som berörs av företagets verksamhet är därigenom ganska betydande. UtveckUngen kan vidare komma att medföra en ökning av antalet aktiefonder, sär­skilt ora kapitalraarknaden blir friare genora att hindren för kapital­rörelser mellan Sverige och utlandet undanröjs.

2.    De gäUande svenska civil- och associationsrältsliga reglerna ger inte ett i alla avseenden lämpligt rättsligt underlag för aktiefondsverk­samheten. Utvecklingen av verksamheten tycks visa att den fyller ett visst behov. Det finns därför anledning att ge den en lämplig rättslig grund genom lagstiftning. Detta gäller inte minst rättsförhåUandet tUl tredje man.

3.    De civUrättsliga regler som gäUer för förhållandet mellan aktie­fondsföretaget och innehavare av andelsrätter i fonden är knapphändiga och i viss utsträckning oklara. Partema lämnas stor frihet att reglera sina inbördes förhållanden genom avtal. Därvid står i allmänhet ett kapitalstarkt företag, som är i stånd att ta tUl vara sina intressen, mot ett stort antal enskilda personer, som vanligen är ulan erfarenhet av förhållandena i fråga och sora inte heller har praktisk möjlighet att stärka sin ställning genom inbördes samverkan. Från företagens sida


 


Prop. 1974:128                                                        37

har inle vidtagits några anordningar för alt ge andelsägarna möjlighet att medverka vid aktiefondsföretagens skötsel eller förvaltningen av fondema. Andelsägarna har inle insyn i fondemas föirvaltnihg eller rätt alt medverka vid utseende av revisorer. Även om de nu nämnda om­ständighetema i dagens läge inte gett anledmng tUl missförhållanden, kan detta komma att ändras, om nya, mindre nogräknade förelag skulle börja driva aktiefondsverksamhet. Frän principiell synpunkt anser ut­redningen det rimligt att rättsordningen på detta liksom på andra om­råden, t. ex. i fråga om avbetalningsköp, arrende- och hyresförhåUan-den, ingriper tUl stöd för de svagare parterna genom att i viss utsträck­ning upphäva avtalsfriheten och meddela tvingande lagbestämmelser. För lösandet av spörsmål, varom parterna inte träffat avtal, kan också behövas normerande regler.

4.    Från allmänhetens synpunkt kan aktiefondernas verksamhet ha vissa likheter med bankernas inläningsrörelse. Det är bl. a. angeläget, att allmänheten får vederhäftiga informationer om de fördelar och risker som är förenade med den sparform som förvärv av fondandelar inne­bär. Försäljningen av andelsbevisen bör ske i sådana former och på sådana vUlkor alt sparama inte utsätts för andra risker än dem som med nödvändighet följer av sparobjektets speciella art. Det är vidare ett aUmänt intresse, att handeln med andelsbevisen inte onödigt fördy­ras. För att tiUgodose sraåspararnas berättigade krav på trygghet, när de anförtror sina sparraedel åt ett aktiefondsföretag för placering genora företagets försorg i aktier och andra värdepapper, kan det därför på goda gmnder krävas att aktiefondsföretagen på sararaa sätt sora affärs­banker, sparbanker och andra penninginrättningar blir föremål för sär­skUd tUlsyn från statsmaktemas sida.

5.    TiUkomsten av aktiefondsföretagen i Sverige kan delvis ses som resultat av sttävanden att tillföra kapitalmarknaden nya källor av risk-vUligt kapital. Från principieU synpunkt torde det inte finnas anledning att hindra eUer motverka sådana strävanden att sprida aktieägandet till nya kretsar. Kan dessa strävanden imderlätta företagsarahetens finan­siering torde de tvärtora vara värda att uppmuntras.

Betydelsen av aktiefondsverksamheten för den inheraska kapital­raarknaden från sistnäranda synpunkter kan dock enligt utredningens uppfattning inte bedöraas med säkerhet utan mera ingående undersök­ningar. Utredningen har inte ansett det erforderligt att göra sådana undersökningar, eftersora det är uppenbart att verksaraheten åtminstone i viss utsträckning är ägnad att främja sparandet inom samhället. Med hänsyn tiU knappheten pä kapital torde detta ur sarahäUelig synvinkel i och för sig vara värt att stödja. En lagstiftning ora aktiefondsverk­samheten som syftar tUl att tiUgodose bl. a. spararnas krav på trygghet bör av naturliga skäl vara ägnad att stärka verksamhetens ställning i det


 


Prop. 1974:128                                                        38

allmänna medvetandet och därmed också främja det sparande som kan vinnas på denna väg.

6. Ett ytterligare stöd för att en lagstiftning behövs utgör den om­ständigheten att särskild lagstiftning ansetts påkallad i praktiskt taget alla länder, där aktiefondsverksamhet fått nämnvärd omfattaing.

3.2 Allmänna synpunkter på en lagstiftning

I fråga om målsättningen för en svensk lagstiftning om aktiefonder anförs i betänkandet att det allmänna syftet måste vara att skapa trygghet för de sparare och andra placerare som anförtror sina medel åt en aktiefond. Tryggheten kan dock raed hänsyn till värdefluktuatio-nema hos aktier och andra värdepapper inte avse annat än att raedlen förvaltas på ett sä ändamålsenligt och säkert sätt som raöjligt. Grund­läggande förutsättningar för att trygghetskravet skall tiUgodoses är främst att lagstiftningen ger ett lämpligt rättsligt underlag för verksam­heten och att den tiUfredsstäUande reglerar rättsförhållandet meUan aktiefondsföretagen och innehavarna av andelsrätter i fondema samt förhåUandet tUl ttedje man. Hämtöver bör en lagstiftaing omfatta så­dana bestämraelser ora fondernas handhavande och förvaltning sora be­hövs från säkerhetssynpunkt. Frågor som också måste lösas är andels­ägarnas rätt tUl insyn och medinflytande samt om fonderna skall ställas under offentlig tillsyn.

Utredningen framhäller att de svenska aktiefondema som regel or­ganiserats i former, som bygger på den anglosachsiska rättens tmstbe-grepp. En av anledningarna liU denna konstmktion torde vara att någon lämplig företagsform inte inrymts i det svenska rättssystemet.

I fråga ora de former, i vUka aktiefondsverksamhet skulle kunna ut­övas, anlägger utredningen bl. a. följande synpunkter. Ett investment­företag kan i princip väl konstrueras i förra av ett aktiebolag eller en ekonoraisk förening. De svenska investraentbolagen, vUkas verksamhet avser förvaltning av värdepapper i enlighet med principen ora riskför­delning, är organiserade som aktiebolag på gmndval av den svenska aktiebolagslagen. När det gäller aktiefondsföretag har emeUertid aktie­bolags- eller föreningsformen vissa nackdelar. Ett investmentföretag, som organiserats i bolags- eller föreningsform, är självt ägare tUI värde­pappersportföljen, medan investeraren genom sitt innehav av aktier i bolaget eUer andelar i föreningen i sin tur äger del i bolaget resp. för­eningen. Inom ett och samma investmentföretag kan därför inte bUdas olika fonder. Utformningen av aktiebolagslagen och lagen ora ekono­miska föreningar medför vidare att ett i bolags- eller föreningsform or­ganiserat investmentföretag aUtid måste ha karaktären av en sluten fond med ett från början bestämt antal andelar. Genom att fonder av denna konstmktion, till skUlnad från de öppna fondema, i allmänhet


 


Prop. 1974:128                                                        39

inte löser in utelöpande andelsbevis, blir priset på en fondandel beroen­de inte bara av värdet av de underliggande värdepapperen i fonden utan också av tiUgång tiU och efterfrågan på andelar. Enligt utredning­ens mening måste det vara av slor betydelse för en andelsbevisägare att veta att han kan räkna med all, när han så önskar, få ut i stort sett andelens värde. Eftersom en andelsbevisägare oftast saknar raöjlighet att själv påverka förvaltningen av fonden, kan det vidare vara av värde för honora att — om han är missnöjd raed fondförvaltningen — kunna få sitt andelsbevis inlöst och därigenom inle behöva riskera ytterligare ekonomiska förluster.

Utredningen anser det därför vara mest förenligt med andelsägarnas intresse alt lagstiftningen utformas så, att fonderna blir av öppen typ med inlösningsskyldighet för fondförvaltaren. För en rörelse med slutna fonder får väljas en annan form, t. ex. investraentbolag.

I fråga om möjlighetema att i anslutning till gällande lagstiftning finna en lämplig verksamhetsforra för aktiefondema — utan hänsyn tUl att företagen i Sverige redan fått sin karaktäristiska ulforraning — anför utredningen alt det kunde ligga närmast till hands att göra erfor­derliga ändringar i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska för­eningar, eftersom övriga i värt land förekomraande former för ekono­misk samverkan, t. ex. enkelt bolag, handelsbolag och ideell förening, av prakiiska skäl inte kan läggas tiU gmnd för en lagstiftning ora öppna aktiefonder.

Lagstiftningen i vissa länder tillåter att öppna fonder organiseras som aktiebolag. Enligt svensk rätt däremot är ett aktiebolag i princip en sluten organisation. Att för aktiefondernas skull genomföra sådana ändringar i aktiebolagslagen att aktiebolag med växlande aktiekapital kunde inrymmas i lagen skulle därför innebära ett så långtgående avsteg från de principer som hittills tiUämpats på denna associationsform att det enligt utredningens mening inte bör komma i fråga.

Den ekonomiska föreningen, som i princip är en öppen association, där antalet raedlemmar kan växla utan ändring av föreningens organi­sation, skulle visserligen i och för sig väl lämpa sig som form för en öppen fond, Lagen om ekonomiska föreningar skuUe dock knappast utan betydande ändringar kunna göras tUlämplig på aktiefonder. San­nolikt skulle det bli mest praktiskt att utfärda en särskUd föreningslag för aktiefonderna pä samma sätt som för t. ex. bostadsrättsföreningar.

I betänkandet skisseras en sådan särskild föreningslag för aktiefon­der. Föreningen skulle ha tUl syfte att främja medleramarnas ekono­miska intressen genom att för deras gemensamma räkning placera de genom insatserna samraanskjutna raedlen i aktier och andra värde­papper och att förvalta den därigenom bUdade fonden. Den som ville placera medel i fonden skulle gå in i föreningen med en eller flera insatser. Ville en medlem förvandla sina i föreningen placerade medel


 


Prop. 1974:128                                                                    40

tiU kontanter, skulle han få säga upp sig till utträde ur föreningen och därvid få ut kontanter motsvarande värdet av vad som belöpte på hans föreningsinsatser. Bestämmelser som avvek frän förenmgslagen skulle krävas beträffande medlems intagande och avgång. Kompletterande stadganden skuUe också behövas om fondens sammansättning och för­valtning och därmed sammanhängande spörsmål samt ev. beträffande frågan om en offentiig tillsyn över verksamheten. Aktiefonden skulle förvaltas direkt av den på förenings- eUer fullmäktigstämma valda för­eningsstyrelsen.

Vid sina överväganden har utredningen stannat för att föreslå en lagstiftning ora aktiefonder, som i princip behåller den ordning i vUken fonderna hittUls utövat sin verksamhet. Förslaget innebär således att man accepterar en utformning av aktiefondema, som har sitt urspmng i den anglosachsiska rättens trustbegrepp. Denna ståndpunkt motiverar utredningen främst med att man härigenom i huvudsak kan behålla de redan verksamma aktiefonderna i tämligen oförändrade former. Aktie­fondernas verksamhet har inte föranlett anmärkningar och de tycks också ha Aoinnit allmänhetens förtroende. Att under sådana förhållan­den lagstiftningsvägen tvinga verksamheten över i en i väsentiiga hän­seenden annorlunda form, vilket skulle ske vid en lösning enligt för-eningsaltemativet, bör enligt utredningen inte göras utan att starka sakliga grunder kan åberopas. Några sådana kan emellertid knappast anföras. Den lagstiftning om aktiefonder som genomförts i Tyskland, Österrike och Schweiz, där civU- och associationsrätten i många hän­seenden överensstämmer med den svenska, visar tvärtom, att en lagstift­ning som bygger på tmstbegreppet utan alltför stora svårigheter väl låter sig inpassas i det gäUande rättssystemet. Vissa praktiska fördelar är förenade med denna organisationsform. Bl. a. kan ett och samma företag ha hand ora förvaltningen av flera sidoordnade fonder med olikartad inriktning.

Uttedningen föreslår sålunda en särskild legal form för det slag av rörelse som innebär att ett företag för fonddelägamas gemensamma räkning förvaltar en genom insatser bUdad fond, som består av aktier, obligationer och andra liknande värdepapper och som är helt skUd från företagets egen förmögenhet. Väsentliga drag i lagstiftningen är be­stämmelser som garanterar att fondens medel inte sammanblandas med företagets egna medel och som hindrar att fonden tas i mät för före­tagets skulder och att fonden vid företagets konkurs kommer att ingå i konkursmassan.

I lagförslaget används beteckningen värdepappersfond i stället för aktiefond. Även om fondema till väsentlig del måste komma att bestå av aktier, kan också t. ex. obligationer eller skattkararaarväxlar komma att ingå. Utredningen anser därför uttrycket aktiefond vara en alltför snäv beteckning.


 


Prop. 1974:128                                                                    41

Utredningen anger följande gmnder för sitt lagförslag.

1.   Värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag, som fått tillstånd av bankinspektionen.

2.   TiUstånd får lämnas endast bolag som uppfyUer vissa vilUior i la­gen, fondbolag.

3.   Fondbolag skall stå under tiUsyn av bankinspektionen.

4.   Fondbolag skall självständigt och i eget namn förvalta värdepap­persfond som bolaget bildat och skall därvid uteslutande handla i fond-andelsägarnas gemensamma intresse.

5.   Den egendom som ingår i fonden skall hållas skild från fondbo­lagets övriga medel och vara fredad från bolagets borgenärer vid ut­mätning eUer konkurs.

6.   För varje fond skall finnas fondbesläramelser, sora upprättas av fondbolaget. Beslämmelserna skall ange vissa allraänna gmnder för bo­lagels förvaltning av fonden.

7.   Fondbolag får inte besluta om utbetalning av värdepappersfonds medel annat än för vissa ändamål, som anges i lagen.

8.   Endast de slag av värdepapper som anges i lagen får förvärvas tiU fond. Värdepapper utfärdade av en och samme utfärdare får inte för­värvas över en viss gräns.

9.   Fondbolag får i sina fonder inte inneha mer än viss procentsats av aktierna i elt och samma aktiebolag.

 

10.   För varje fond skall finnas en förvaringsbank, utsedd av fondbo­laget. Banken skaU uppbära de medel som tUlkomraer fonden, ombe­sörja alla utbetalningar ur fonden och förvara fondegendomen.

11.   Andelarna i en värdepappersfond skall vara lika stora och inne­fatta sarama rätt. Andelsvärdet skall vara fondens värde delat med an­talet gällande fondandelar.

12.   TiU bevis ora insättares andel skall fondbolag utge till innehava­ren eller tiU viss raan eller order ställda fondandelsbevis. Bolaget skall lösa in fondandelsbevis pä vUlkor sora närraare anges i lagen.

13.   Fondbolag skall lärana redogörelse för fondens förvaltning minst en gång i kvartalet.

14.   Avveckling av ett fondbolags förvaltning av en fond skall ske i särskUd ordning.

15.   Skadestånds- och straffbestämmelser skall finnas i lagen,

3.3 Lagstiftningens huvudfrågor

3.3.1 Lagens tillämpningsområde

Med värdepappersfondrörelse förstås enligt utredningens definition en rörelse, som har till ändaraål att förvalta en huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värdepapper bestående och från rörelsens öv­riga egendom skild förmögenhet (värdepappersfond) samt att erbjuda


 


Prop. 1974:128                                                        42

allraänheten att insätta medel i fonden raot bevis ora rätt till andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde (fondandelsbevis). Genom definitionen avses aUa andra former av investraentverksamhet bli ute­slutna från lagstiftningens tUlämpningsonuåde. Sora fraragår av det föl­jande, upptar lagförslaget tvingande bestäramelser om placering av fondens tillgångar på sådant sätt att en riskfördelning åstadkommes. Med hänsyn härtill behöver man enligt utredningens uppfattning i de­finitionen inte ange att förraögenhetsförvaltningen skall ske med iakt­tagande av principen om riskfördelning.

Aktiesparande förekommer i viss utsträckning i s. k. aktiesparklub-bar eUer i samverkan i liknande former mellan en större eller mindre grupp personer. I allraänhet karaktäriseras en sådan verksarahet av att den är begränsad tUl en på ett eller annat sätt bestämd krets av perso­ner, t. ex. anställda vid ett visst företag. Utredningen anser att dessa verksamhetsformer inte bör vara imderkastade den nya lagstiftningen. Inriktas verksamheten bara på en begränsad krets av personer, finns det från allmän synpunkt inle anledning att omgärda verksamheten med de säkerhetsföreskrifter som föreslås i lagen.

Utredningen nämner sora en tänkbar form av gemensamt aktiespa­rande det enkla bolaget, sora erbjuder allmänheten delägarskap. Med lagförslagets definition av värdepappersfondrörelse skulle en sädan verk­samhet komma att faUa utanför lagen. Värdepappersportföljen skuUe i detta fall inte utgöra en frän företagets förmögenhet fristående för­mögenhetsmassa och fondandelsbevis torde inte utfärdas. En anordning av detta slag skiUle möjliggöra en verksamhet som företer stora likheter med värdepappersfondrörelse utan att vara underkastad de för fondbo­lagen avsedda bestämmelsema. Även om en bolagsman formellt har inflytande över bolagets förvaltning, torde dock den enskUde ägaren i ett enkelt bolag med obegränsat antal raedlemmar i praktiken sakna allt re­ellt inflytande över bolaget. En verksamhet av sådant eUer liknande slag anser utredningen inte böra tillåtas. VUl någon erbjuda allraänheten att delta i geraensarat förvärv av värdepapper på annat sätt än enligt den föreslagna lagen om värdepappersfondrörelse bör enligt uttedningens mening endast två andra verksamhetsformer stå till buds, nämligen alt allmänheten inbjuds att teckna antingen aktie i aktiebolag eller andel i ekonomisk förening.

Den föreslagna lagstiftningen avser endast rörelse som har tUl ändamål att förvalta en förmögenhet som huvudsakligen består av värdepapper. Om en placering av fondmedel i fast egendom tilläts liksom i vissa andra länder, skulle detta kräva föreskrifter av förhåUandevis invecklad na­tur, bl. a. rörande fondegendoraens värdering. Något behov av en fond­bildning av detta slag finner utredningen inte föreligga i Sverige.


 


Prop. 1974:128                                                                   43

3.3.2 Tillstånd och tillsynsmyndighet

Uttedningen erinrar om att särskUt tUlstånd fordras för utövande av bl, a. bank-, försäkrings- och fondkommissionsrörelse. Den verksamhet söm ett värdepappersfondföretag utövar kan från allmänhetens syn­punkt anses ha en viss likliet med bankemas inlåningsrörelse. Före­taget kan sägas inta ställningen sora förvaltare av allmänhetens medel. Rörelsen kan också anses jämförbar raed fondkommissionsrörelse. Det är angeläget att de som anförtror sina medel åt ett värdepappersfond­företag får vederhäftiga informationer ora denna särskUda slags spar­form och att de inte utsätts för andra risker än dem som nödvändigtvis följer av medlens placering i aktier och andra värdehandlingar. AUraän-hetens berättigade krav på trygghet vid anlitande av denna särskilda sparform påkallar därför att i lagen anges vissa aUraäima fömtsättaing-ar i fråga om företagets ekonomiska förhållanden och ledning, som raåste vara uppfyUda för att ett företag skall få rätt att utöva värdepap­persfondrörelse. Av i stort sett samraa anledning sora föranlett över­vakning av affärsbanker, sparbanker och andra penninginrättningar särat fondkoraraissionärer bör aktiefondsföretagen vara underkastade tUlsyn. Utredningen finner att ett tillståndstvång för rätten alt driva värdepap­persfondrörelse är ofrånkomligt och föreslår att sådan rörelse får utövas endast efter tillstånd av offentlig myndighet.

Vid tUlkomsten av lagen (1953: 603) ora motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet förutsattes, att offentiiga reg­leringar med konkurrensbegränsande verkningar av olika skäl också i fraratiden skuUe kunna bli nödvändiga. I förarbetena tUl konkurrens­begränsningslagen har emellertid understmkits att, då särskilda reglering­ar erfordras av sociala, sanitära, polisiära eller andra skäl, bestämraelser­na bör utformas på ett sådant sätt att de inte onödigtvis hämmar en fri tävlan eUer erbjuder underlag för enskilda konkurrensbegränsningar (prop. 1953:103, s. 65 och 226). Med beaktande av detta uttalande före­slår utredningen alt den myndighet som bevUjar tillstånd att utöva vär­depappersfondrörelse skall ha att pröva endast ora de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda eller ej. Rätt att pröva ora det föreligger behov av rörelsen eller annan liknande prövning av diskretionärt slag skall däremot inte tillkomma myndigheten. TUlstånd skall kunna återkal­las av myndigheten, om det finns gmndad anledning tUl det.

Utredningen föreslår att aktiefondsföretag skall stå tmder tiUsyn av bankinspektionen. Inspektionen har redan nu tUlsyn över bl. a. bank­instituten, fondkommissionärer och fondbörs. En tillsyn över värdepap­persfondföretagen komraer att innebära näraliggande arbetsuppgifter för inspektionen. När det gäller bevUjande av tUlstånd är det inte nöd­vändigt att — sora inom bank- och försäkringslagstiftaingen — kräva Kungl. Maj:ts medverkan. TUlsynsmyndigheten bör sålunda handha till­ståndsgivningen.


 


Prop. 1974:128                                                        44

3.3.3 Värdepappersfondförelagets furidiska form

Som angetts i det föregående iimebär utredningens förslag tiU legal utfomming av värdepappersfondverksarahet en konstmktion, där fon­den utgör en fristående förraögenhetsraassa, som förvaltas av ett själv­ständigt rättssubjekt, fondledningen. Uttedningen har övervägt ett fler­tal lösningar i fråga om den juridiska formen för fondledningen (se be­tänkandet s. 92—93). I det följande lämnas en kort redogörelse för de olUca alternativen.

De flesta aktiefondema i Sverige har bUdats av stiftelser. Med hän­syn tUl den bristfälliga rättsliga regleringen av institutet stiftelse finner uttedningen emellertid att stiftelse inte bör komma i fråga som fomi för utövande av värdepappersfondrörelse. Företagsforraen ekonomisk förening anser utredningen inte heller vara ett lämpligt underlag för en verksamhet där fonden förvaltas fristående från företagets övriga för­mögenhet.

I fråga om övriga tänkbara företagsformer framhåller uttedningen att det i och för sig kan tyckas vara likgUtigt om verksamheten drivs av en enskUd näringsidkare eller en sådan juridisk person som ett han­delsbolag, ett koraraanditbolag eller ett aktiebolag. Utredningen konsta­terar i första hand att aktiebolagsformen skulle medföra betydande prakiiska fördelar. I aktiebolagslagen finns utförliga föreskrifter om bl. a. bokföring, redovisning och revision. I lagen finns också bestäm­raelser som syftar tUl att bolagets förmögenhet och soUditet såvitt möj­ligt upprätthålls särat utförliga regler om de bestäraraande, verkstäl­lande och kontrollerande organen. Den lagstiftning som gäller för en­skilda företagare, handelsbolag och kommanditbolag saknar på det hela taget motsvarighet till aktiebolagslagens bestäramelser. Eftersom det inte föreligger något praktiskt behov av att enskilda eUer handels-eUer kommanditbolag omhänderhar värdepappersfonder, finner utred­ningen det vara mest ändamålsenligt att verksamheten får drivas uteslu­tande av aktiebolag.

Utredningen föreslår sålunda att värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag och i den ordning som anges i lagen. Ett bolag som fått bankinspektionens tillstånd att utöva rörelsen föreslås få beteck­ningen fondbolag. För sådant bolag skaU gälla vad som angående aktie­bolag i allmänhet är föreskrivet i den mån annat inte följer av bestäm­melserna i den nya lagen.

3.3.4 Tillståndsvillkoren, m. m.

Utredningen erinrar om att lägsta tiUåtna aktiekapital enligl aktie­bolagslagen är 5 000 kr.i Utredningen anför att drivandet av värdepap­persfondrörelse i och för sig torde kräva endast ett förhållandevis blyg­samt rörelsekapital. Bolagets eget kapital behöver därför från rent före-

' Bestämmelsen har numera ändrats, se not vid avsnitt 5.4.3,


 


Prop. 1974:128                                                       45

;'*'

tagsekonomiska synpunkter inle vara stort. För att säkerställa att endast ekonomiskt vederhäftiga personer står som intressenter bakora ett fond­bolag bör eraellertid fordringarna pä aktiekapitalets storlek vara väsent­ligt större för dessa bolag än för aktiebolag i allraänhet. Enligt lagen (1919: 240) ora fondkoraraissionsrörelse och fondbörsverksarahet är en förutsättning för tUlstånd att idka fondkoraraissionsrörelse när det gäller andra aktiebolag än bankbolag att bolagets aktiekapital uppgår tUl minst 500 000 kr. En skUlnad gentemot fondkoraraissionärsbolag ligger i att de medel som anförtrotts ett fondbolag enligt lagförslaget skall tas om hand av en särskUd förvaringsbank. Behovet av eget kapital från säkerhetssyn­punkt kan därför synas mindre framträdande, eftersom förvaringsban­ken kommer att garantera fondens bestånd. Säkerhetsrisker kan emeller­tid tänkas uppkomraa i andra faU. Utredningen näraner som exempel att fondbolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot andelsägare eUer att ett fondbolag sora kommit på obestånd frestas att förfoga över fondegendomen på obehörigt sätt. Utredningen föreslår därför som ett villkor för tiUstånd att utöva värdepappersfondrörelse att aktiekapitalet skall ha en viss minsta storlek. Ett sådant villkor konuner å ena sidan att verka återhåUande på personer sora inte är önskvärda inora före­tagsgrenen och å andra sidan att garantera att de som ägnar sig åt detta slags rörelse har den erforderliga ekonomiska gmndvalen.

I fråga ora aktiekapitalets minimibelopp anför utredningen som en tänkbar möjlighet att låta aktiekapitalet stå i visst förhållande till fon­dernas storlek. En sådan föreskrift skulle emeUertid bl. a. medföra till-lämpningssvårigheter. En lösning som innebär skyldighet för fondbola­get att ställa säkerhet för visst belopp vUl utredningen inte heller till­styrka. I lagen bör i släUet anges ett bestämt belopp. När det gäller att bestäraraa detta saknas eraellertid säkra hållpunkter för bedöm­ningen. Ett kapitalkrav av storleksordningen 500 000 kr. i likhet med vad som gäller för fondkoramissionärsaktiebolag anser uttedningen vara långt högre än vad sora behövs för rörelsekapital. Elt krav på kapital av denna storlek skulle också kunna lägga en viss härasko på tillkorasten av nya fondbolag. Utredningen föreslår att ett kapital på 100 000 kr. fastställs som minsta aktiekapital och att detta skall vara helt inbetalat innan rörelsen får påbörjas.

Ett fondbolag torde i regel komma att förvalta betydande belopp. Verksamhetens art är sådan att allmänheten har befogade krav på en kvalificerad ledning av företaget. En förvaltningsform, sora raåste an­ses vara ägnad alt tUlgodose dessa krav, är en kollegial samraansältning av styrelsen jämte en inför stjnrelsen ansvarig verkställande direktör. I fråga om antalet styrelseledamöter går utrednmgen längre än ak­tiebolagslagens föreskrifter och föreslår att antalet sätts till minst fem. Härigenom bör intresset av en allsidig fackkunskap alltid kunna tiU-


 


Prop. 1974:128                                                        46

godoses. Med tUlämpning av aktiebolagslagens regler följer därvid utan särskilt stadgande i den föreslagna lagen att verkställande direktör alltid skall utses. I betänkandet diskuteras lämpligheten av att i lagen kräva någon form av kompetens för styrelseledamot i fondbolag, t. ex. viss tids praktik, eller uppställa som villkor att ledamöterna skall visas ha erforderlig insikt i ekonomiska frågor. Utredningen föreslår emeUertid inte någon bestämmelse av sådan innebörd. Däremot uppställs, som framgår av det följande, ett allmänt krav på bolagets lämplighet.

Förslaget att fondbolagen skall vara underkastade tillståndstvång och offentiig tUlsyn betingas av kravet på trygghet för den penningplace-rande allmänheten. Den tillståndsprövande myndigheten måste ha både rätt och skyldighet att vägra tUlstånd för förelag som kan befaras driva rörelsen på elt olämpligt sätt. Liksora enligt fondkoramissionslagen bör därför ett allmänt ki-av för meddelande av tillstånd vara att bolaget inte finnes vara olämpUgt att utöva rörelsen.

Som tidigare nämnts anser utredningen att ett meddelat tiUstånd skall kunna återkallas. Det är av vikt att ett fondbolag, som kan befaras kom­ma på obestånd, pä ett så tidigt stadium av insolvens som möjligt tving­as upphöra med rörelsen. Utredningen föreslår efter mönster av 14 § 3) fondkoramissionslagen att tillstånd skall kunna återkaUas om bo­laget förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen inte blivit fylld inom tre månader efter det att den yppades. Om bolaget visar sig olämpligt att fortsätta värdepappersfondrörelse bör återkallelse lika­ledes kunna ske. Därvid bör samraa kriterier för oläraplighet gälla sora vid tillståndsgivningen. Utredningen föreslår sålunda — i nära överens­stämmelse med 15 § fondkoramissionslagen — att återkallelse skall kunna ske, om bolaget genom överträdande av lagen om värdepappers­fondrörelse eller uppenbart åsidosättande av fondandelsägares intresse eller annorledes visat sig olämpligt att utöva värdepappersfondrörelse. Befogenheten att återkalla tUlstånd föreslås tUlkomma bankinspektio­nen.

3.3.5 Inflytande för ägarna av fondandeisbevis

Det ligger i sakens natur att fondandelsägarna — i än högre grad än aktieägama i bolaget — har intresse av att fondmedlen placeras i vär­depapper på ett så fördelaktigt sätt som möjligt, samtidigt som place­ringen skall erbjuda tiUräcklig säkerhet. Det är också av betydelse för dem att bolaget i övrigt drivs effektivt och i överensstämmelse med god ordning. Fondandelsägarna bör därför ha ett intresse av att kunna få inflytande i någon form på förvaltningen av värdepappersfonden, t. ex. på val av styrelse, revisorer och fondens sammansättning. Ut­redningen diskuterar härvid flera lösningar (se belänkandet s. 101— 102). Att låta fondandelsägarna själva vid en gemensam stämma eller genom ett skriftligt valförfarande utöva inflytande pä fondförvaltningen


 


Prop. 1974:128                                                                    47

anser utredningen vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter. I detla sammanhang erinrar utredningen om bestämmelserna om för-säkringstagarinflytande i försäkringslagstiftningen. Enligt 70 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skall i försäkringsaktiebolag, som inte uteslutande driver återförsäkring, minst en av styrelseledamöterna ut­ses med uppgift att särskUt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas. Sädan ledamot, som inte fär vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget, utses av försäkringstagarna eller av intresse­grupp, som har anknytning tUl dem, eller av Kungl, Maj:t eller offent­lig rayndighet.

En anordning av liknande slag för fondbolagens del skulle innebära att en eller flera representanter för fondandelsägarna ingick i fondbo­lagets styrelse. En sädan särskilt utsedd representant skulle närmast ha att i fondandelsägarnas intresse fullgöra en huvudsakligen över­vakande funktion och därmed också kunna utgöra ett kompleraent till bankinspektionens tUlsyn. Utredningen påpekar att en sådan lösning visserligen inte är invändningsfri. Man kan bl. a. hävda att en sådan företrädare för fondandelsägarna har svårt att upptäcka missförhållan­den, sora man vill dölja för honom. Det kan också med hänsyn till andra bestämmelser i utredningens förslag ifrågasättas, om företrä­daren har nägon större funktion att fylla sora styrelseledaraot. Fond­bolagen skall enligt förslaget bl. a. stå under kontinuerlig tillsyn av bankinspektionen, sora också skall förordna revisor i bolagen. Ytterligare garantier raot missbmk ligger i kravet på att fondförmögenheten skall vara nedsatt i förvar hos bank samt i de föreslagna föreskriftema om samverkan mellan fondbolag och förvaringsbank.

Utredningen finner att invändningarna visserUgen kan ha ett visst berättigande men konstaterar att det dock från allmän synpunkt är av värde att den allmänna övervakningen över ett fondbolag kompletteras med en företrädare för fondandelsägamas intresse, som har möjlighet att inifrån fortlöpande följa bolagets verksamhet. Utredningen föreslär därför att minst en av ledaraöterna i ett fondbolags styrelse skall ha till särskild uppgift att vaka över att fondandelsägarnas intresse veder­börligen beaktas. I styrelser med ett större antal ledamöter kan det vara lärapligt att låta antalet särskilt utsedda ledamöter stå i viss propor­tion till styrelsens storlek.

I fråga om sättet för utseende av den särskilda styrelseledamoten finner utredningen det mest tiUfredsstäUande vara att — liksom på för­säkringsområdet — fondandelsägarna själva i första hand utser denne och att uppgiften i andra hand anförtros en intressegmpp med anknyt­ning tUl fondandelsägama. Möjlighetema alt ordna ett valförfaran­de bland fondandelsägama kan emellertid vara små och det kan ofta visa sig svårt att finna en godtagbar intressegmpp med anknytning till dem. I lagen om försäkringsrörelse har upptagits ytterligare ett alter-


 


Prop. 1974:128                                                        48

nativ, nämligen att ledamoten utses genom förordnande av Kungl. Maj:t eller av offentlig myndighet. Det är enligt utredningens mening inte nödvändigt att belasta Kungl. Maj:t med frågor av denna art. Förordnandet av ledamot föreslås därför i sista hand ankomma på of­fentlig myndighet. När det gäUer fondbolagen är bankinspektionen den myndighet som är lämpligast. Uttedningen föreslår sålunda att sådan styrelseledamot, vUken har tiU särskUd uppgift att vaka över att fond­andelsägarnas intresse vederbörligen beaktas, skall utses av fondandels­ägama eller av intressegrupp sora har anknytning tUl dem eller av bank­inspektionen.

3.3.6 Fondbolagets åligganden

En gmndtanke i utredningens förslag tUl lagstiftning är att fondbola­get skaU ha den primärt ansvariga rollen i det samspel, som äger rum mel­lan bolaget, förvaringsbanken och fondandelsägarna, Förvaringsbanken har den på ett sätt mera passiva uppgiften att förvara fondens tillgångar på ett betryggande sätt och se tUl att dessa inte används för ovidkom­mande ändamål. Fondbolaget sora den aktiva parten har att initiera vär­depappersfondrörelsen genora att utse förvaringsbank, organisera för­säljningen av fondandelsbevis etc. Fondbolagets huvuduppgift är där­efter att förvalta den eller de av bolaget bUdade fonderna. Förvaltningen innefattar inköp av aktier och andra värdepapper för placering av fond­medlen och åtgärder för fondens bibehållande och förkovran, t. ex. omplaceringar och utnyttjande av erbjudanden ora nyemissioner. Fond­bolagets förvaltningsfunktion har sålunda central betydelse. Utredning­en föreslår att i lagen särskilt anges att det åligger fondbolag att under iakttagande av vad i lagen eller eljest finns stadgat och i överensstäm­melse med gällande fondbestämraelser självständigt och i eget namn förvalta av bolaget bUdad värdepappersfond. Bolaget får därvid för­foga över all egendom som ingår i fonden och utöva aUa ur denna egen­dom härflytande rättigheter.

Av allmänna rättsregler följer att förvaltningen skall bedrivas med fondandelsägamas bästa för ögonen. Utredningen påpekar alt detta normalt också ligger i fondbolagets intresse. Emellertid kan man inte helt utesluta möjligheten av att fondbolaget skulle kunna företa dispo­sitioner som är ofördelaktiga för fondandelsägama. Bolaget skulle t. ex. kunna låta fonden köpa vissa aktier för att därigenom stödja aktie­kursen tUl förmån för intressenter i bolaget. Utredningen anser det därför vara av värde att det sägs ut i lagen att fondbolaget vid värdepappers­fondens förvaltning uteslutande skaU handla i fondandelsägarnas ge­mensamma intresse.

Frågan om utövande av rösträtt för de aktier som ingår i fonden får enligt utredningens mening inte bedömas med utgångspunkt enbart från formella äganderättsbegrepp. Det avgörande bör vara vad som bäst


 


Prop. 1974:128                                                        49

främjar allmänna och enskUda intressen. Frågan har utomlands på många häll visat sig vara kontroversiell. Om fondföretaget får rösträtt för aktierna i fonden, kommer de intressenter som står bakom företaget att kunna utöva elt slörre inflytande inom näringsUvet än som står i proportion till deras egna kapitalinsatser i fondföretaget, Della för­hållande har ansetts kunna på etl från allmän synpunkt olyckligt sätt öka faran för en alltför stor maktkoncentration inom näringsUvet. Ris­kerna bör enligt utredningens mening dock inte överdrivas. Man kan knappast inom överskådUg tid räkna med en sådan ökning av värde­pappersfonderna i Sverige att de kan bli av nämnvärd betydelse i makt­koncentrationshänseende. Som tidigare nämnts föreslår utredningen att fondbolag inte skaU få rätt att i en fond inneha mer än en viss procent­sats av aktiema i ett och sarama aktiebolag. Ett fondbolags möjlighet att få otiUbörligt stort inflytande över ett aktiebolag eller en gmpp av aktie­bolag genora att utöva rösträtten för de aktier sora ingår i fonden torde därför knappast vara särskUt påtaglig. Det saknas därför anledning att med hänsyn tUl faran för ökad maktkoncentration inom näringslivet för­bjuda fondbolaget att utöva rösträtt för aktiema i fonderna. Ett annat skäl sora kan anföras mot att ge fondbolaget rätt att utöva rösträtten för aktierna i en värdepappersfond är att bolaget eller dess intressenter inte kan förutsättas alltid ha ett intresse, som saramanfaller raed fond­andelsägarnas, när det gäller att bestämma de berörda aktiebolagens all­männa affärspolitik eller deras utdelningspolitik.

En lösning, som ger innehavarna av fondandelsbevis en praktisk raöj­lighet att utöva rösträtten genora t. ex. en representationsförsaraling, har utredningen, som framgår av det föregående, inte kunnat finna. Det är uppenbarligen omöjligt att låta varje innehavare av fondandelsbevis ut­öva rösträtten för den på honom belöpande andelen av aktierna i fon­den. Om bolaget inte får utöva rösträtten, måste följden bli att denna över huvud taget inte kan utövas. Fondandelsägarnas intressen skulle då inte alls koraraa att företrädas vid bolagsstämmorna. Under vissa för­hållanden skulle detta kunna vara tUl nackdel för fondandelsägarna, bl. a. vid fastställande av ett bolags utdelningspolitik. En sterUisering av rösträtten för en del av aktierna skulle medföra att de övriga ak­tierna i bolaget fick ett ökat röstvärde i förhållande tUl hela aktiestoc­ken. Ett sådant förhällande finner utredningen i och för sig mindre önskvärt.

Vid avvägningen mellan de olika intressen som talar för och emot att ett fondbolag får rätt att utöva rösträtten för aktiema i en värde­pappersfond stannar uttedningen för att föreslå att någon inslcränkning i ett fondbolags rätt att utöva rösträtten inte sker. I lagtexten bör anges att bolaget vid utövandet av rösträtt för aktier i fonden skall ha att uteslu­tande handla i fondandelsägamas geraensararaa intresse.

4   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                        50

3.3.7 Värdepappersfondens stäUning

Sora angetts i den tidigare redogörelsen föreslår utredningen en kon­stmktion av värdepappersfonderna som utgår från det anglosachsiska tmstbegreppet. Konstmklionen innebär att en värdepappersfond — utan att vara en självständig juridisk person — förvaltas av fondbolaget i bolagets eget namn som en fristående förmögenhetsmassa. Bolaget får därvid förfoga över all den egendora som ingår i fonden och utöva alla ur egendomen härflytande rättigheter. För att trygga fondens ställning som en fristående förmögenhetsmassa föreslär utredningen särskilda bestämmelser om avskiljande av fonden från bolagets förmögenhet samt om utmätningsfrihet och förbud mot pantsättning.

En förutsättning för att fondförmögenheten skall kunna skiljas från fondbolagels övriga förmögenhetsmassa är, framhåller utredningen, att det tydligt fastslås vad som skall ingå i en värdepappersfond. Till en fond skal! höra de medel som fondbolaget erhåUer vid utgivande av bevis om andel i fonden och alla värdepapper som anskaffats för så­dana medel eller med anlitande av fondens värdepappersinnehav. Till en fond hör också den avkastning i form av räntor och utdelningar samt de reaUsationsvinster som härrör från fondegendomen. Slutligen skall tUl en värdepappersfond också räknas aUa de rättigheter av olika slag, t. ex. teckningsrätter, som härflyter ur de i fonden ingående värdepappe­ren. Ulredningen föreslår atl i lagen anges vad som sålunda skall ingå i en värdepappersfond.

EnUgt utredningens mening bör krävas att all egendom som ingår i en värdepappersfond skall hållas skild från fondbolagets övriga egen­dom på ett sådant sätt att det inte uppkommer risk för sammanbland­ning. En föreskrift härom föreslås ingå i lagen. Fondförmögenheten skall enligt förslaget inte heller förvaras hos fondbolaget utan som ti­digare nämnts hos en förvaringsbank.

Då det gäller skulder, som ett fondbolag ådragit sig för egen räk­ning eller för en fonds räkning i strid mot lagens föreskrifter, ligger det i sakens natur att bolagets värdepappersfonder inte bör bära något ansvar. Fondema bör inte kunna tagas i mät för sådana skulder. Det-samma bör emellertid gälla också när fråga är om infriande av förbindel­ser, som bolaget behörigen mgått för en fonds räkning, eller om fuUgö­rande av andra förpliktelser, vUka kan sägas direkt avse fondegendomen. Även om det kunde förefalla motiverat att tUlåta utmätning i fondegen­domen för skulder av sistaämnda slag, kan en sådan utmätning nämligen medföra praktiska svårigheter. Bl. a. kan det ibland vara svårt att i ett ut­mätningsärende avgöra vilka skulder som avser värdepappersfonden och vilka skulder som belastar bolaget. Utredningen anser det därför lämp­ligast att fondegendomen görs fri från varje utmätning. En sådan un­dantagsställning för värdepappersfonderna kan enligt utredningens me-


 


Prop. 1974:128                                                        51

ning genomföras utan att borgenärer, vUka äger sådan fordran hos ett fondbolag som hänför sig tiU en värdepappersfond, därigenom kommer att lida förfång. Utredningen anför i övrigt följande.

Det förefaller sålunda tUl en början otroligt, att ett fondbolag utan rimlig anledning skulle vägra att av en värdepappersfonds raedel låta betala en skuld, som bolaget ådragit sig för fondens räkning. Härvid bortses givetvis från sådan betalningsskyldighet, varom tvist råder och vars existens följaktUgen först fär prövas i vanlig rättslig ordning. Därest bolaget ändock skulle underlåta att betala en dylik skuld, torde utmäining för en sådan fordran kunna erhållas i den del av bolagets egendom, som inte utgörs av värdepappersfond. Om denna egendom ej skulle förslå tUl fordringsbeloppets gäldande och bolaget därför på gmnd av sin bristande betalningsförmåga blir försatt i konkurs, skall enligt 36 § i lagförslaget förvaltningen av värdepappersfond, som bola­get innehar, oraedelbart övergå till förvaringsbanken. Härvid bör av naturliga skäl följa skyldighet för banken att med anlitande av fondens medel fullgöra alla de förpliktelser, vUka fondbolaget under iakttagande av bestämmelsema i lagen om värdepappersfondrörelse ådragit sig för

fondens räkning.----- . Motsvarande bör gälla om förvaltnmgen av

fonden övergår på annat fondbolag.- . Vad beträffar skulder,

som avser en fond och uppkommit lagenligt, finns därför inte anledning befara att någon borgenär kommer att kunna lida förlust på den gmnd att fondegendoraen görs utmätningsfri. Vad åter beträffar den borge­när, vUken äger sådan fordran hos ett fondbolag sora uppkommit i strid med bestämmelserna i lagen, fär denne räkna med att för utfående av sitt fordringsbelopp hälla sig enbart till bolagets "eget" kapital. Detta får anses vara en naturlig följd av de föreskrifter, som tiU fondandels­ägarnas skydd reglerar de ändamål vartiU fondegendomen får använ­das, och utgör ett förhållande, vilket den som ingår förbindelse med ett fondbolag har alt ta med i beräkningen.

Uttedningen erinrar om att enUgt 27 § konkurslagen (1921: 225) till konkursbo skall räknas endast sådan konkursgäldenären tiUhörig egen­dom som är av beskaffenhet att kimna tas i mät för gäld. En följd av att egendomen i en värdepappersfond ej får tas i mät blir sålunda att den inte heller kan dras in i fondbolagets konkurs. Utredningen för­ordar en uttrycldig föreskrift härom.

För att ytterUgare förhindra ett obehörigt förfogande över fondegen­domen föreslår utredningen ett förbud mot att pantsälta egendomen eller överlåta den som säkerhet. Risken för alt elt fondbolag skall kun­na pantsätta egendom som ingår i en värdepappersfond torde vara gans­ka ringa med hänsyn tUl att egendomen alltid skall finnas i förvar hos en bank. Det skulle emeUertid kunna tänkas, att bolaget genom avtal upplät panttätt i fondegendomen. För att förhindra att en presumtiv panthavare som är i god tto skall kunna kräva alt banken utiämnar den egendora som avses med pantupplåtelsen, föreslår utredningen att avtal som träffats i strid mot ifrågavarande förbud skall vara ogUtigt. De föreslagna bestämmelserna tUl skydd mot obehöriga förfoganden be-


 


Prop. 1974:128                                                        52

träffande fondegendomen skulle i vissa fall kimna bli satta ur spel ge­nom att en fordran hos ett fondbolag används till kvittning mot belopp, sora tillkoramer bolaget för värdepappersfonds räkning. Utredningen föreslår därför ett förbud mot sådan kvittning.

Utredningen föreslår slutligen att reglema tUl skydd för egendomen i en värdepappersfond kompletteras raed en bestämraelse som begränsar fondbolags rätt att besluta om utbetalning av medel, vilka ingår i en fond. Sådana beslut bör endast avse ändamål, som kan anses ingå som naturliga led i förvaltningen av en värdepappersfond. Hit räknar utred­ningen förvärv av värdepapper tUl fonden, inlösen av fondandelsbevis, utdelning till fondandelsägare m. ra.

3.3.8 Rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare

I betänkandet anförs att ett fondbolag visserligen skall förvalta en värdepappersfond självständigt och i eget namn men att bolaget vid förvaltningen rimUgtvis inte kan få förfara raed de anförtrodda medlen enbart efter eget gottfinnande. Föreskriften att bolaget vid förvalt­ningen uteslutande skall handla i fondandelsägarnas intresse är ett ut­tryck för denna instäUning. Utöver en sådan aUraän bestämmelse bör krävas att bolaget på förhand uppdrar vissa närmare riktlinjer för för­valtningen genom fondbestämmelser. Rättsförhållandet mellan fondbo­lag och fondandelsägare komraer därigenom att regleras inte bara ge­nom lagen utan också genom fondbestämmelsema. I lagförslaget an­ges därför att fondbolaget är skyldigt att upprätta fondbestämmelser och vUka frågor som måste regleras i bestämmelserna. En av de vik­tigaste av dessa frågor är den placeringspolitik som bolaget avser att följa vid förvaltningen av fonden, dvs, om placeringen t, ex. bara skall omfatta svenska värdepapper eller bestå av både svenska och utländska papper eller vara specialiserad till viss eUer vissa branscher. Fondbo­laget bör därför vara skyldigt att i fondbestämraelsema ange de allraän­na riktiinjema för placering av fondens raedel och om fonden helt eUer delvis skall bestå av utländska värdepapper.

En annan väsentlig fråga är dispositionen av avkastnbgen från en värdepappersfond. Eftersom fondandelsägama på förhand bör känna tUl de principer som kommer att följas i detla avseende, föreslår ut­redningen skyldighet för fondbolaget att i fondbestämraelserna ange om och i vUken orafattning utdelning skaU ske. Fondbestämmelsema skall vidare innehåUa uppgift om storleken av kostaader vid utgivande och inlösen av fondandelsbevis, ersättning tiU fondbolag och förvaringsbank för förvaltningen av fonden samt vissa upplysningar ora denna.

Eftersom det är viktigt att fondbestämmelsema utgör en godtagbar gmndval för rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare, föreslår utredningen att bestämmelsema på förhand skall fastställas av bankmspektionen. Fastställelsen skaU i första hand avse ett konstate-


 


Prop. 1974:128                                                        53

rande av att tydliga besked lämnats i samlliga frågor, som enligt lagen måste regleras genom fondbestämraelsema. En raera ingående prövning av innehållet viU utredningen inte förorda bl. a. därför att inspektionens godkännande skulle kunna uppfattas sora ett slags garanti för fondbe-stämmelsemas lämpUghet. Inspektionens åtgärd bör dock inte vara be­gränsad tUl att enbart godta vad som föreslagits. I den raån de upprät­tade fondbestämmelsema innehåller bestämmelser, som inspektionen finner vara uppenbart oskäliga för fondandelsägarna, bör inspektionen således kunna vägra fastsiällelse.

Eftersom fondbestämraelsema ligger till gmnd för regleringen av, rättsförhållandet mellan fondbolaget och fondandelsägarna, finner ut­redningen det vara uteslutet att fondbolaget skulle ges rätt att helt på egen hand ändra fondbestämraelser som en gäng fastställts. Dessa bor­de i princip få ändras endast genom ett gemensamt beslut av fondbo­laget och samtUga fondandelsägare eller efter medgivande av saratiiga fondandelsägare. Ändringen borde därefter fastställas av bankinspek­tionen. I norraala fall torde det eraellertid av praktiska skäl bli oraöj-ligt att inhärata alla fondandelsägamas raedgivande tiU en ändring av fondbestämmelserna. Ett altemativ kunde vara att i stället låta änd­ringen godkännas av något organ eller någon myndighet som kunde anses företräda fondandelsägama. När det gäller fondbestämmelsemas centrala delar, dvs. riktiinjema för fondmedlens placering, rätten atl placera fondmedel i utländska värdepapper samt fondens utdelnings­politik, bör en fondandelsägare eraeUertid kunna förlita sig på att änd­ringar inte sker utan hans samtycke. Utredningen föreslär därför att ändring av fondbestämmelsema i dessa delar endast får ske efter med­givande av samtiiga fondandelsägare. Beslutet om ändring skall under­ställas bankinspektionen för faststäUelse. Om på gmnd av ändrade för­hållanden de centrala fondbestämmelsema inte längre skulle vara lämp­liga och samtycke tiU ändring inte kan inhämtas från alla fondandels­ägare, får bolaget överväga om fonden skall upplösas och en ny fond med raera ändamålsenliga fondbestämraelser bildas i dess ställe.

Vad beträffar ändringar i fondbestämmelsemas övriga innehåll, t. ex. kostnadstillägg, ersättning till fondbolag och förvaringsbank eUer fon­dens beteckning, föreslår utredningen att ändring i bestämmelsema skall få ske om bankinspektionen finner att ändringen är skälig och inte strider raot fondandelsägamas intressen. Ändringen bör träda i till-lärapning först efter viss tid, förslagsvis tre månader efter det att tUl­ståndet meddelats. En fondandelsägare, som inte vUl godta en blivande ändring, får därigenom möjlighet att inlösa sitt bevis innan ändringen trätt i kraft. Bankinspektionen fömtsätts ge föreskrifier ora offentlig­görande av ändringen.


 


Prop. 1974:128                                                        54

3.3.9 Placering av värdepappersfonds medel

Eftersom ändaraålet med en värdepappersfond är att erbjuda allmän­heten en möjlighet alt under så betryggande former som möjligt pla­cera medel i aktier och andra värdepapper, måste enligt utredningen vissa krav ställas på de värdehandlingar som skall ingå i fonden. De skall lätt kunna omsättas i pengar för att möjliggöra inlösen av redan utgivna fondandelsbevis. Fonden bör därför bestå endast av sådana värdepapper, sora är föreraäl för en fortlöpande kursnotering eller för vilka det ätrainstone finns en sådan marknad att deras värde utan svå­righet kan fastställas. Detta är också av betydelse för att fondens värde lätt skall kunna fastslås. Fondens totala värdepappersbestånd bör vara sammansatt på sådant sätt att en effektiv riskspridning föreligger. För att förhindra en från samhällets synpunkt olämplig maktkoncentration inom näringslivet bör slutiigen skapas garantier för att fondbolagen inte får möjlighet att genora aktieinnehaven i fondema skaffa sig allt för stort inflytande i något företag, vars aktier ingår i fondema. Utredning­ens lagförslag innehåller bestämmelser i nu nämnda hänseenden.

När det gäller placeringsobjekten, dvs. de olika slag av värdepapper som bör få förvärvas till värdepappersfond, näraner utredningen i första hand svenska aktier, sora är inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Genom den fortiöpande kursnoteringen är det lätt att dagligen fast­stäUa värdet på sådana aktier. I de flesta fall är de också lätta att om­sätta i kontanta medel. HärtUl koraraer att fondbörsstyrelsen gör en lämplighetsprövning, innan aktierna inregistreras. Också efter inregistte-ringen utövar börsstyrelsen i viss utsträckning en fortlöpande kontroll. Börspapper som inte längre uppfyller vUlkoren för inregistrering skall under vissa fömtsättningar avföras från notering vid börsen. Fond­medlen bör vidare kunna placeras i obligationer och förlagsbevis tUl svenska obligations- och förlagslån, sora är inregistrerade vid Stockholras fondbörs. Utredningen föreslär sålunda att tUl värdepappersfond får för­värvas vid Stockholms fondbörs inregistrerade svenska aktier, obligatio­ner och andra värdepapper.

Andra svenska värdepapper som kan anses jämförliga med de börs­noterade är de papper som redovisas på Svenska fondhandlareförening­ens kurslista. Kurslistan publiceras regelbundet på de större dagstidning­arnas handelssidor, varigenom värdet av de på listan upptagna värde­papperen lätt kan fastslås. Fondhandlareföreningen prövar ansökningar om upptagande av värdepapper på listan och avgör också i andra fall när ett värdepapper skall uppföras eller avföras från notering. Utred­ningen föreslår att svenska aktier, obligationer och andra värdepapper, som noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkom­missionärer, också får förvärvas till värdepappersfond.

Utländska värdepapper bör enligt utredningens mening få ingå i en


 


Prop. 1974:128                                                        55

värdepappersfond, i den mån förvärv av sådana har fömtsätts i fond-bestänunelsema. När det gäller vilka slag av utländska papper som bör få förvärvas, anser utredningen eraellertid att vissa begränsning­ar är nödvändiga. En rimlig inskränkning är att det utländska inne­havet får avse endast värdepapper, som är föremål för handel och no­tering på en slörre fondbörs. Sådana börser får fömtsättas utöva en viss uppsikt beträffande de värdepapper sora orasätts. Genora ett sådant krav går det vidare täraligen lätt att fastslå gällande värde på papperen, vilka också härigenora torde bli lättare att avyttra. Med uttrycket större fond­börs avser utredningen inte bara utländska större börser utan också Stockholms fondbörs. TUl värdepappersfond skall sålunda enligt utred­ningens förslag få förvärvas utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana har fömtsätts i fondbestämmelserna och värdepapperen är föremål för handel och notering vid större fond­börs.

En särskild slällning intar värdepapper som inte är noterade men som enligt sina emissionsvULkor inom en nära framtid avses bli börs-introducerade eller föremål för regelbunden notering. Sådana papper betingar inte sällan ett lägre pris innan de blivit noterade och betraktas därför ofta som förmånliga placeringsobjekt. Det är av värde att ett fondbolag får förvärva sädana värdepapper. Det finns inte anledning att härvid göra någon skiUnad meUan svenska och utiändska värde­papper. Utredningen föreslår därför en bestäraraelse, enligt vilken tUl värdepappersfond får förvärvas aktier, obligationer och andra värde­papper, sora utbjuds till försäljning under sådana förhåUanden att san­nolika skäl finns för antagande att de inom kort kommer att inregistre­ras vid Stockholms fondbörs eller eljest bli föremål för notering på fondhandlarlistan eller för handel och notering vid större fondbörs.

Utredningen föreslår en tidsfrist av sex månader, inom vUken värde­papperen skall ha börsintroducerats eUer upptagits på fondhandlare­föreningens lista. Har så inte skett bör papperen avyttras. Någon slutdag för innehavet föreslås inte, eftersom fondbolaget dä under ogynnsamraa förhållanden skulle kunna göra onödiga förluster genom tvångsförsälj­ning.

För att möjliggöra kortvariga placeringar av likvida medel föreslår utredningen att skattkammarväxlar, som utfärdats av svenska staten, skall kunna ingå i värdepappersfond. Med aktier skall enligt lagförslaget jämställas bevis om rätt till förvärv eller utbekomraande av aktier. Härraed avses teckningsbevis, teckningsrättsbevis och delbevis samt eventuellt andra bevis med liknande funktion.

I betänkandet diskuteras ora fondandelsbevis avseende andra värde­pappersfonder skaU få förvärvas tUl en fond. TUl stöd för ett förbud mot sådana förvärv åberopar utredningen bl. a. alt förvärv av fondandels­bevis på gmnd av de särskilda utgivnings- och förvaltaingskostnadema


 


Prop. 1974:128                                                        56

torde ställa sig dyrare än direkta aktieförvärv och därför i allmänhet vara oförmånliga för fondandelsägarna. Ett fondbolag kan vidare tänkas utnyttja placering i fondandelsbevis som en likviditetsregulator. Ett så­dant utnyttjande av fondandelsbevis är emellertid fränunande för vär­depappersfondverksamhetens idé och kan leda tUl svårigheter för det fondbolag, vars andelsbevis begagnas för ändamålet. Ömsesidiga för-\ärv av fondandelsbevis i olika fonder kan göra dessa beroende av var­andra vid beräknande av deras värde och omöjliggöra ett fastställande av fondandelsvärdena.

De nackdelar som kan vara förenade med en rätt att förvärva fond­andelsbevis bör emeUertid enligt utredningens mening inte tiUmätas alltför stor betydelse. Med hänsyn tUl kostnadema torde ett fondbolag inte i större omfattning komma att förvärva andelsbevis i kapitalplace­ringssyfte eller utnyttja dem som någon form av likviditetsregulator. Vad angår frågan om fastställande av fondvärde vid ömsesidiga inne­hav av fondandelsbevis i olika fonder gäller svårigheterna självfallet inte fondandelsbevis som är föremål för sådan regelbunden notering som enligt utredningens förslag är en fömtsättning för förvärv av värdepapper till en fond.

Vissa fördelar kan enligt utredningens mening vara förenade med förvärv av fondandelsbevis tUl en värdepappersfond. Det kan t. ex. ibland i fråga om länder med en liten aktiemarknad vara lättare att förvärva fondandelsbevis än aktier. I vissa fall kan det framstå som en lämplig åtgärd att placera fondmedel i en utländsk fond eller i en branschfond för att kunna utnyttja den speciella sakkunskapen hos led­ningen för en sådan fond.

Med hänsyn tiU vad som anförts anser utredningen att fondandels­bevis i annan fond bör kunna förvärvas enligt lagförslagets allmänna regler för värdepappersförvärv.

En av de grundläggande principerna för värdepappersfondverksam­het är att kapitalet i fonden skall placeras på ett sådant sätt att riskerna för förluster fördelas. En lämplig riskfördelning bör aUtså ske av fond­kapitalet. Detta innebär att fondförmögenheten bör placeras i värde­papper utgivna av olika, från varandra fristående företag,

I likhet med vad som aUmänt tillämpas i utlandet bör i en svensk lagstiftning tas in regler, som begränsar ett fondbolags möjligheter att placera alltför stor del av en värdepappersfonds förmögenhet i värde­papper med samme utställare. Utomlands sätts vanligen en högsta gräns, uttryckt i ett procentuellt förhållande mellan värdet av sådana värdepapper och fondens sammanlagda värde. Utredningen anser att gränsen för de svenska värdepappersfondemas vidkommande bör gå vid 5 %. Genom begränsningsregeln tvingas ett fondbolag att sprida ut en fonds innehav av värdepapper över åtminstone 20 olika företags aktier. Utredningen anser att den svenska värdepappersmarknaden har


 


Prop. 1974:128                                                        57

tillräckligt stor omfattning för att det mte skall möta några större svå­righeter att med tUlämpning av begränsningsregeln välja ut lämpliga placeringsobjekt för värdepappersfonder raed enbart svenska värdepap­per. Bestämmelsema bör avse det tillfälle då fråga uppkonuner om förvärv av ett visst slag av värdepapper. Föreskriftema bör således inte hindra en fond att behåUa värdepapper i fonden, om innehavet översti­ger den i lagen angivna procentsatsen på gmnd av värdestegring, som inträffat efter förvärvet. Inte heller bör bestämmelserna hindra att in­nehavet ökas genom fondemission. Utredningen föreslår alltså att vär­depapper med en och samme utfärdare inte får raot vederlag förvärvas till värdepappersfond i vidare mån än att i fonden ingående värdepap­per, som utfärdats av honom, efter förvärvet uppgår till högsl 5 % av fondens värde.

Enligt utredningens bedöraande kan eraellertid femprocentsregeln komma att bli alltför stel i den praktiska tillämpningen. Ett fondbolag kan t. ex. ha placerat fondmedel i ett visst företags aktier, vilka där­efter stigit i värde så att femprocentsgränsen uppnåtts. I en sådan si­tuation bör fondbolaget ha möjlighet att förvärva ytterligare aktier i företaget. Ett annat exempel är att häftiga kursrörelser på börsen med­fört ett ofömtsett överskridande av gränsen. Utredningen föreslår där­för, att femprocentsgränsen för viss eller vissa utfärdares värdepapper skall kunna få överskridas intill högst 10 % av fondvärdet. Som fömt­sättning härför bör emellertid krävas bankinspektionens raedgivande.

Ett överskridande av raaxiraigränsema finner utredningen vidare be­fogat vid nyeraissioner i aktiebolag, i vilka fonden redan har aktier i sådan utsträckning, att gränserna 5 och 10 % skulle komma alt över­skridas, om rätten till nyteckning utnyttjades. Eftersora ett sådant ut­nyttjande kan medföra en ekonoraisk fördel, anser utredningen att vid nyemission förvärv på gmnd av tidigare aktieinnehav bör få ske utan hinder av att de berörda procentsatserna därigenom överskrids. Fond­bolaget bör emellertid vara skyldigt att senast sex månader från förvär­vet avhända fonden den del av aktierna, som inte vid något tiUfälle efter förvärvet kunnat inrymmas inom de regelmässigt tillåtna grän­serna för aktieinnehavet.

Kravet på riskfördelning har bl. a. till syfte alt mildra de ogynnsam­raa verkningar, som skulle inträda, om en mycket stor del av fondför-raögenheten var placerad i ett företag, som råkade ut för ekonomiska svårigheter. Flera företag kan vara så nära förbundna med varandra att ekonomiska svårigheter för ett av dem får betydande återverkningar även på de övriga företagen. Om en värdepappersfonds medel fördelats på värdepapper utställda av sådana företag kan riskfördelningen lätt bli illusorisk. Med hänsyn härtUl föreslår utredningen en uttrycklig före­skrift i lagen att fondbolag bör ägna särskild uppmärksamhet åt att värdepapper utställda av företag, vilka är förbundna med varandra i


 


Prop. 1974:128                                                        58

väsentiig ekonomisk intressegemenskap, ej förvärvas i sådan omfatt­ning att intresset av riskfördelning inte i erforderlig mån tillgodoses.

I ett fondbolags konstmktion ligger att bolaget och dess styrelse med endast en ringa egen kapitalinsats kan utöva inflytande i de företag, vars aktier finns i fondbolagets värdepappersfonder. Med hänsyn till detta och för att hindra en frän samhällets synpunkt föga önskvärd maktkoncentration inom näringslivet bör enligt utredningens mening vissa garantier skapas för att fondbolagen inte får möjUghet att utöva alltför stort inflytande med stöd av aktier, som ingår i värdepappers­fonder. Utredningen föreslår därför en begränsningsregel som innebär att fondbolag inte får i värdepappersfonder inneha mer än 5 % av ak­tierna i ett och samma aktiebolag eller, om aktier raed olika röstvärde finns, större antal aktier än att röstetalet för dem utgör högst 5 % av röstetalet för samtiiga aktier i aktiebolaget. Den angivna procentsiffran ansluter sig tUl den maxiraigräns, sora enligt lagen ora försäkrings­rörelse gäller för försäkringsbolagens aktieinnehav. Ett innehav av 5 % av aktiema i ett företag kan raången gång ge ett starkt infly­tande över detta. För att förhindra att ett fondbolag kringgår in­skränkningen i aktieförvärvsrätten genora att bilda flera värdepappers­fonder bör vid beräkningen tas hänsyn till det sammanlagda inneha­vet i bolagets samtUga fonder av aktier i ett och samma företag.

Ora samme ägare eller samma intressen finns bakom flera fondbo­lag skall dessa bolags samtiiga värdepappersfonder betraktas sora en enhet. Det sammanlagda innehavet får alltså uppgå till högst 5 % av aktierna eller rösträtten i ett och samma aktiebolag.

I fråga om reglerna för placering av de medel som ingår i en värde­pappersfond anför utredningen avslutningsvis, att det ligger i sakens nalur att sådana raedel inte i större utsträckning skall inneslå på bank­räkning. Utredningen föreslår därför en uttrycklig föreskrift i lagen att raedel, som ingår i värdepappersfond, så snart det bedöras lärapligen kunna ske, används för förvärv av värdepapper.

3.3.10 Förvaringsbank                                  \

I betänkandet framhålls att en av de väsentligaste uppgifterna för en lagstiftning om värdepappersfonder är att söka skapa så goda garantier som möjligt för att fondförmögenheten ständigt finns bevarad och tiU­gänglig. Det gäller därvid inte bara att se tUl att fondegendomen är förvarad på betryggande sätt utan också att regler finns sora hindrar eller försvårar att fondbolaget förfogar över fonden på ett obehörigt sätt.

Utredningen finner det vara mest ändamålsenligt att hela den förmö­genhet som hör till värdepappersfonden omhänderhas av en bank eller motsvarande kreditinrättning. Sådant kreditinstitut föreslås få beteck­ningen förvaringsbank. Eftersom förvaringsbanken bör ha tiUgång till


 


Prop. 1974:128                                                        59

väl kvalificerad personal med erfarenhet frän förmögenhetsförvaltning anser utredningen att uppgiften bör handhas endast av kreditinrättning, som står under bankinspektionens tUlsyn och har nolariatavdelning. Det bör stå fondbolaget fritt att tUl förvarmgsbank utse vilken kreditinrätt­ning som helst, sora uppfyller dessa vUlkor. Någon form av godkän­nande frän bankinspektionens sida vid valet av förvaringsbank anser utredningen inte behövas.

Förvaringsbankens uppgift är enligt utredningens förslag alt ta emot och förvara fondens egendom samt ombesörja de kassamässiga och andra förfoganden med egendomen som krävs för att fondbolagels be­slut i fråga om förvaltningen av fonden skall kunna omsättas i praktiken. För'aringsbankens omhänderhavande av en värdepappersfond skall avse all fondegendom, dvs. inte bara värdepapper utan också alla penning­medel, som ingår i fonden. Värdepapperen skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. I de fall då utländska värdepapper ingår i en fond, skall förvaringsbanken ha möjlighet att anförtro förvaringen av dessa värdepapper åt utländsk kreditinrättning. Om så sker skall anmälan gö­ras tUl bankinspektionen.

Förvaringsbanken skall enligt förslaget direkt uppbära alla medel som skall tillhöra fonden. Utredningen framhåller att, om sådana medel först skulle tillföras fondbolaget och av detta sedan inlevereras till ban­ken, det kan finnas risk för att inte alla medel verkligen kommer fonden till godo. Förfoganderätten över fondegendomen tUlkommer emellertid fondbolaget. Då denna rätt i princip inte inskränks enbart av den om­ständigheten att egendomen finns placerad i bank, kan bolaget inle därigenom anses förhindrat att begagna fondegendomen på oegentligt sätt eller eljest tUl förfång för fondandelsägarna. Ulredningen föreslår därför ett förbud för förvaringsbanken att betala ut fondmedel i andra fall än då fondbolagets beslut om utanordning avser sådana ändamål be­träffande vilka bolaget enligt lagen har rätt att besluta om utbetalning av medel ur fonden. Denna förvaringsbankens kontrollerande funktion ligger helt på det formella planet och skall alltså inte innefatta någon bedömning av t. ex. lämpligheten av att köpa vissa värdepapper eller storleken av en beslutad utdelning.

3.3.11 Fondandel och fondandelsbevis

Av utredningens definition på begreppet värdepappersfondrörelse framgår att den som insatt medel i en värdepappersfond skall erhålla rätt tUl andel, fondandel, i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde och alt tUl bevis härom skall utfärdas ett s. k. fondandelsbevis.

En fondandel är vid s. k. öppna värdepappersfonder inte någon be­stämd bråkdel av hela fondförmögenheten. Den blir vid varje tillfälle beroende av det antal andelar, för vUka fondandelsbevis då utgivits. Utredningen finner att detta förhällande inte kan möta betänkligheter


 


Prop. 1974:128                                                        60

under förutsättning att varje andel alltid har samma värde sora alla andra andelar. Så blir också automatiskt fallet, om värdepappersfonden vid varje nytt utgivande av fondandelsbevis tUlförs ett belopp, som svarar mot det då gällande värdet av en fondandel.

Vid fastställande av värdet på fondandelen — vilket sker genom att fondens aktuella värde delas med antalet fondandelar — skall fondens samtiiga tUlgångar ingå i beräkningen. Värdepapperens värde beräknas med ledning av gällande marknadsvärde. Från tillgångarna skaU avdras skulder som belastar fonden. Vid uträkningen skaU inbegripas alla an­delar, för vilka fondandelsbevis utgivits och vilka därefter inte inlösts med fondens medel. Det på detta sätt beräknade värdet skall benäm­nas fondandelsvärdet.

Elt fastställande av fondandelsvärdet är nödvändigt både för försälj­ning och inlösen av fondandelsbevis. Utredningen påpekar att i varje fall för större värdepappersfonder ett fastställande av detla värde torde be­höva ske så gott som dagligen. Också för fondandelsägama kan det av många anledningar vara värdefullt att ha tUlgång till det dagsaktuella värdet av ett fondandelsbevis. Med hänsyn tUl att framräknandet är för­enat med visst besvär och kostnader och till att omsättningen av fond­andelsbevis i och för sig i allmänhet torde göra det nödvändigt att mycket ofta fastställa bevisens värde, har utredningen stannat för att inte upp­ställa något krav på daglig värdering. Som en antydan om att fond­andelsvärdet inte bör uträknas aUtför säUan har dock i lagförslaget före­skrivits att beräknandet av detta värde skall ske fortlöpande. Uppgiften att framräkna fondandelsvärdet bör ligga på fondbolaget.

Utredningen påpekar att det Ugger i sakens natur att alla fondande­lar skall ha samma rätt. En fondandel bör alltså inte kunna omfatta bara vissa värdepapper eller vissa slag av värdepapper i fonden. Fondande­larna skall vidare medföra sararaa rätt till inlösen och till utdelning eller annan förraån, I annat fall skulle olika sorters andelar — trots att de avser samma kvotdel av fonden — kunna ha ohka värde.

I fråga om den rättsliga karaktären av ett fondandelsbevis redovisas i betänkandet skUda uppfattningar. Å ena sidan kan hävdas att den som förvär\'ar ett fondandelsbevis får en överlåtbar fordringsrätt mot fondbolaget, med vilken följer rätten till viss avkastning (ränta). I sä fall skulle beviset vara att betrakta som en fordringshandling och när­mast som ett "innehavarepapper" av löpande skuldebrevs nalur. Ford­ringsrätten ocb rätten till avkastning är visserUgen inte på förhand sif­fermässigt fastställda men blir i gengäld noga beskrivna i lagen och fondbestämmelserna. Mot att den rätt som innehavaren av ett fond­andelsbevis äger karaktäriseras som en fordringsrätt talar dock dels den omständigheten att fondmedlen alltid skall hållas skilda från fond­bolagets övriga förmögenhet, dels det sakrättsliga skydd som ligger i att fondandelen och avkastningen av fonden inte ingår i bolagets kon-


 


Prop. 1974:128                                                        61

kursbo och inte kan utmätas för bolagets skulder. Å andra sidan kan det inte utan fog göras gällande att den rält som tUlkommer innehava­ren av ett fondandelsbevis mera är att jämstäUa med den andelsrält som tUlkoramer innehavare av s. k. korporationspapper, t. ex. delägare i juridiska personer som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska för­eningar. Värdepappersfonden är emellertid inte en särskild juridisk per­son. En fondandelsägare saknar praktiskt taget allt inflytande över värdepappersfonden och dess förvaltning. Han är dock — i motsats tUl vad sora i allraänhet är fallet vid ett rent fordringsförhållande — delaktig i den vinst eller förlust, sora uppkoraraer i fonden. Han sak­nar med andra ord delaktighet i vad som brukar kallas förvaltnings­befogenheterna raen åtnjuter del i vad sora bmkar kallas de ekonorais­ka rättigheterna. Med hänsyn till att en värdepappersfond skall förvaras avskild och ha separationsrätt i fondbolagels konkurs kan också sägas alt fondandelsbeviset har likheter raed vissa s. k. "sakrättsliga papper", t. ex. sådana certifikat varigenora nägon tillförsäkras förfoganderätten över vissa angivna värdepapper, som förblu: deponerade i den bank som verkställt inköpet.

Utredningen konstaterar samraanfattningsvis att fondandelsbevisen inte helt låter sig inordnas i någon nu befintlig kategori av värdepapper. Utredningen finner det därför ligga närmast till hands alt betrakta fond­andelsbevisen sora värdepapper "sui generis". Den rätt de raedför får sitt innehåll genora lagstiftningen och fondbestämraelsema för varje sär­skild fond, bl. a. när det gäller utraätningsfriheten för fonden, skyldig­heten att inlösa utelöpande fondandelsbevis, föreskrifterna om inlösnings­beloppets storlek, utdelning etc.

Fondandelsbevis bör i princip kunna ställas såväl till viss man som till innehavaren eller till viss man eller order. Andelsbevis ställda till viss man är dock enligt utredningens mening Ula lämpade för den all­männa omsättning, för vilken fondandelsbevis närmast är avsedda. Fast­än denna förra f. n. förekomraer i Sverige anser utredningen därför att endast de tvä övriga forraema bör tillåtas. Fondandelsbevisen skall enligt utredningens förslag vara försedda med vissa uppgifter, bl. a. fondens namn och en förklaring av fondbolaget om den rätt till andel i värde­pappersfondens värde som beviset raedför. Fondandelsbevisens innehåll behandlas närraare i specialraotiveringen.

Ora fondandelsbevisen ställs till innehavaren eller till viss raan eller order, koraraer bevisen från praktisk synpunkt att stå de löpande skulde­breven nära, även ora de inte kan järaställas med vanliga skuldebrev. Utredningen anser det därför lämpligt att de rättsregler som gäller för löpande skuldebrev i så stor utsttäckning sora raöjligt görs tUlämpUga pä fondandelsbevis. I den föreslagna lagtexten föreskrivs därför att be­träffande fondandelsbevis skaU, där ej annat följer av vad i lagen om värdepappersfondrörelse sägs, gälla vad i lagen (1936: 81) om skulde­brev stadgas ora löpande skuldebrev.


 


Prop. 1974:128                                                        62

En av huvudpunktema i utredningens förslag är att ett fondbolag skall vara skyldigt att pä begäran av fondandelsägare lösa in hans fond­andelsbevis tUl ett pris sora raotsvarar andelens värde. Inlösen, sora i princip fömtsätts ske omedelbart, bör enligt utredningen gå till så, alt elt belopp som motsvarar bevisets fondandelsvärde tas ut direkt ur fonden samtidigt som beviset överlämnas till förvaringsbanken.

Utredningen föreslår vidare bestämmelser ora utgivnings- och inlös­ningspris för fondandelsbevis. Fondbolaget föreslås få rätt att dels vid utgivandet av bevis få göra vissa tUlägg till fondandelsvärdet för kost­nader i saraband med utgivandet och dels vid inlösen av bevis få göra avdrag för vissa kostnader som avser denna.

3.3.12 Redovisning

Ulredningen föreslår alt i lagen om värdepappersfondrörelse tas in en skyldighet för fondbolag att lämna offentlig redovisning av förvalt­ningen av värdepappersfond. En vidsträckt publicitet i fråga om värde­pappersfondemas förvaltning anser utredningen vara ett av de effek­tivaste medlen mot missbruk. Offentlighetsprincipen är dessutom ett lämpligt komplement tiU den tiUsyn som bankinspektionen föreslås ut­öva. Fondbolagens verksarahet raåste bygga på förttoende från fond­andelsägamas och allmänhetens sida, varför det även från bolagens synpunkt måste vara av iniresse att offentligt redogöra för hur värde­pappersfonderna förvallas. I utlandet Uksom i den praxis som utveck­lats i Sverige har stor vikt fästs vid en öppen redovisning av förvaltningen av värdepappersfondema.

Redovisningen bör inte ske raed alltför långa raeUanmra. Samtidigt skall fondbolagen inte i onödan lägga ned kostnader pä olika redovis­ningar. Utredningen föreslår att ett fondbolag skall vara skyldigt att kvartalsvis avge redogörelse för varje av bolaget förvaltad värdepap­persfond och att lämna en mera utförlig årsberättelse.

3.3.13 Övertagande av fondförvaltningen, m. m.

Som framgår av det föregående skall en fondandelsägare, som inte längre vUl ha sina medel placerade i fonden, alllid ha möjlighet att få sitt fondandelsbevis inlöst av fondbolaget. Utredningen ser därför ingen anledning att ge enskild fondandelsägare eller en grupp av fondandels­ägare rätt att påkalla upplösning av en värdepappersfond. Fondbolaget skall enligt utredningens åsikt dock inte vara betaget möjligheten att upphöra med förvaltningen av en fond eller att helt lägga ned verk­samheten. Sådana åtgärder bör dock inte få vidtas utan att fondandels­ägarna i god tid dessförinnan fått meddelande från bolaget. Eftersom fondandelsbevisens ägare i princip är okända för fondbolaget, kan de inte nås med personliga meddelanden. Utredningen föreslår därför att bolaget i stäUet skaU offentiiggöra sitt beslut att upphöra med förvalt-


 


Prop. 1974:128                                                        63

ningen av en värdepappersfond och därvid ange när förvaltningen upp­hör. Tidpunkten får inte sättas tidigare än tre månader efter offentlig­görandet.

Förslaget gäUer främst det fall att ett fondbolag vill upphöra raed förvaltningen av nägon eller nägra fonder raen i övrigt avser att fort­sätta sin värdepappersfondrörelse. Offentliggörande skall också ske, om bolaget önskar upphöra med all värdepappersfondverksamhet. Bo­laget får sålunda inte besluta att träda i likvidation, innan dess för­valtning av samtliga värdepappersfonder upphört. Undantagna från re­geln är de fall i vilka bolaget enligt aktiebolagslagen är skyldigt att träda i likvidation, t. ex. om aktiekapitalet till viss del gått föriorat.

Om bolaget träffat överenskommelse med annat fondbolag om att detta skaU överta förvaltningen, skall bankinspektionens medgivande in­hämtas. Ora bolaget upphör raed förvaltningen i andra fall, skall för­valtaingen tiUs vidare övergå tUl förvaringsbanken, som får ta ställning till vad som skall ske med fonden. Förvaringsbanken skall vidare över­ta förvaltningen av värdepappersfond i de fall då bolaget inte längre bör handha uppgiften, dvs. i första hand då bankinspektionen återkallat bolagets tUlstånd att driva värdepappersfondrörelse eller då bolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. I dessa faU skall förvarings­banken utfärda kungörelse ora att förvaltningen av fonden övergått tUl banken.

Förvaringsbankens förvaltning av en värdepappersfond får betraktas sora ett slags interirasförvaltning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas beträffande fonden. Medan således en viss oklarhet råder om fondens fraratid är det mindre lämpligt att nya fondandelsbevis utges.

Inte heller bör inlösen av fondandelsbevis tiUåtas under den tid banken förvaltar fonden. Särskilt i sådana fall, där fonden utan föregående kungörelseförfarande övergått tUl banken, skulle annars finnas risk för en inlösen av i viss män panikartat slag, vUket inte bara skulle medföra fara för kursförluster utan också kunna försvåra framtida åtgärder med fonden. Enligt lagförslaget skall förvaringsbanken vid sin förvaltning av fonden med anlitande av fondens medel fuUgöra aUa de förpliktelser, vilka fondbolaget enligt lagen om värdepappersfondrörelse ådragit sig för fondens räkning. I fråga om de åtgärder sora kan vidtas beträffande en värdepappersfond, sora står under förvaringsbankens förvaltning, står tvä möjligheter tUl buds. Den ena är att banken överlåter fonden till annat fondbolag och den andra innebär att fonden upplöses och fond­förmögenheten utskiftas tUl fondandelsägarna.

Överlåts fonden tiU annat fondbolag, skaU banken inhämta bankin­spektionens medgivande till överlåtelsen. Om överlåtelse inte kommer tiU stånd, bör upplösning och utskiftning äga mm så snart detta lämp­ligen kan ske. Förvaringsbanken måste då först sälja de värdepapper som ingår i fonden för att få kontanta medel för utskiftningen. För-


 


Prop. 1974:128                                                        64

säljningen av värdepapperen måste inte ovillkorligen genomföras om­gående. En från försäljningssynpunkt lämplig tidpunkt bör inom rim­liga gränser kunna avvaktas. Om fondens hela värdepappersinnehav utbjuds tUl försäljning på en gång, skuUe detta kunna medföra ett starkt pristryck.

Sedan fondens värdepapper realiserats och fondens skulder betalats eller medel avsatts härför, skall banken snarast möjUgt utskifta den kvarstående fondförmögenheten. Om den föga troliga situationen skulle uppkomma, att en värdepappersfonds tillgångar inte skulle förslå tUl täckande av dess skulder, bör det, om inte förlikning kan träffas, åligga förvaringsbanken att fördela tUlgångama enligt de regler som gäller vid konkurs.

Förvaringsbanken skall enligt utredningens förslag utfärda kungörelser ora de åtgärder som vidtas med fonden och, vid upplösning av fonden, om vUlkoren för lyftning av utskiftat belopp. Banken föreslås få rätt tiU ersättning ur fondens medel för arbete och kostnad i samband med överlåtelse eller upplösning av fonden. Beloppet skall godkännas av bank­inspektionen.

3.3.14 Tillsyn

Som angetts i avsnitt 3.3.2 föreslår utredningen att fondbolagen skall stå under tUlsyn av bankinspektionen. Utredningen erinrar om inspek­lionens tUlsynsfunktioner enligt lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956: 216) om jordbmkskasse­rörelsen och lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag och finner det lämp­ligt att den nu föreslagna lagstiftningens tillsynsregler sä nära som raöjligt knyter an till vad som gäller enligt dessa lagar. För att undan­röja tveksamhet om bristande överensstämmelse i materiellt hänseende har också lagamas ordalydelse så långt raöjligt behållits. De avvikelser som föresläs beror på de speciella förhållanden under vilka fond­bolagen kommer att arbeta. Bolagen måste t, ex. iaktta inte bara den lagstiftning som gäller för dem utan också fondbestämraelserna.

Bankinspektionen skall enligt förslaget övervaka att fondbolaget följer dels de lagar — i första hand lagen ora värdepappersfondrörelse och ak­tiebolagslagen — och andra författningar sora gäller för fondbolag, dels gällande bolagsordning samt de fondbestämmelser och övriga föreskrif­ter som med stöd av stadgande i lag eller bolagsordning meddelats av bolagsstämma eller styrelse. Inspektionen skaU också i övrigt med upp­märksamhet följa fondbolagets verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om de förhåUanden som kan inverka på bolagets eUer vär­depappersfonds säkerhet eller eljest är av betydelse för en sund utveck­Ung av värdepappersfondrörelsen.

Om så behövs, får bankinspektionen enUgt förslaget ge närmare före­skrifter om hur fondbolagets räkenskaper skaU föras och om förvaring


 


Prop. 1974:128                                                        65

och inventering av värdehandlingar. Inspektionen skall förordna en re­visor i fondbolaget. Under vissa förhållanden har inspektionen rätl att samraankalla fondbolagets styrelse, utlysa extra bolagsstämraa och att förbjuda verkstäUighet av beslut, ra. ra. Inspektionen har också rätt att frarastäUa erinringar i fråga ora fondbolagets verksarahet.

Regler föresläs också om skyldighet för fondbolags styrelse och verk­ställande direktör att hålla handlingar tUlgängliga för granskning och att lärana upplysningar till bankinspektionen. Bestämmelserna överensstäm-raer tUl stor del raed vad som gäUer enligt lagarna för kreditinstituten. Dämtöver föreslås vissa speciella åligganden för fondbolagen. Ledning­en för fondbolag skall bl. a, lämna uppgift tUl inspektionen om vilken bank som är förvaringsbank, anmäla styrelsens sammansättning och förändringar i denna samt ofördröjligen underrätta inspektionen, om bolaget beslutat att upphöra med förvaltaingen av värdepappersfond eller tratt i likvidation eUer försatts i konkurs.

Kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet i fråga om fondbolagen skall enligt förslaget bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag. Fördelningen av kostnaderna meUan fondbolagen före­släs ske i relation till värdet av de värdepappersfonder sora bolaget för­valtar.

3.3.15 Skadestånds- och straffbestämmelser

Utredningen föreslår skadeståndsskyldighet för fondbolag som vållar andelsägare skada genom att inte följa bestämraelserna i lagen ora vär­depappersfondrörelse eUer gäUande fondbestämraelser. Lider en andels­ägare skada på grund av en motsvarande överträdelse från förvarings­bankens sida, blir banken skadeståndsskyldig. Utredningen anser det inte nödvändigt att pä motsvarande sätt sora enligt bl. a. bank- och spar­bankslagarna ålägga vissa personer i ansvarsställning i fondbolag eUer förvaringsbank personlig skadeständsskyldighet.

Uttedningens förslag upptar också straffbestämraelser. Bl. a. föresläs att den sora driver värdepappersfondrörelse utan att vara berättigad tUl det eller sora erbjuder allmänheten att deltaga i gemensarat förvärv av värdepapper i annan form än lagen om värdepappersfondrörelse med­ger, skall dömas tUl böter eller fängelse i högst ett år. Samraa påföljd föreslås dels för styrelseledamot eller befattningshavare hos fondbolag, som uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vUsele-dande uppgift tUl bankinspektionen i ansökan om tiUstånd att driva värdepappersfondrörelse, dels för styrelseledamot eUer verkställande direktör, som uppsåtiigen eUer av vårdslöshet lämnar oriktig eUer vU-seledande uppgift i översikter eUer upplysningar tUl bankinspektionen. Har förvaltningen av värdepappersfond övergått till förvaringsbanken skaU vad nu sagts i stället avse styrelseledamot eller verkstäUande di-

5   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                         66

rektor hos banken. Utredningen föreslår vidare samma påföljd som förut nämnts bl. a. för den som pantsätter fondegendom eller överlåter sådan egendom som säkerhet.

3.3.16 Övergångsbestämmelser

De flesta svenska aktiefonderna förvaltas f. n. av stiftelser. Genom­förs utredningens förslag att värdepappersfonder skall förvaltas av sär­skilda fondbolag, som skall vara aktiebolag, måste uppenbarligen för­valtningsformen för dessa aktiefonder ändras. Utredningen anser att verksamheten bör få utövas i den hittiUsvarande formen under en viss övergångslid. Denna bör vara så lång att den möjliggör ändring av för­valtningsformen för de aktiefonder som skall beslå och avveckling av övriga fonder. Tiden bör enligl utredningens mening uppgå till minst ett år räknat från lagens ikraftträdande.

Under övergångstiden bör alltså förvaltningen av de aktiefonder som skall bestå överföras tUl fondbolag. Ulredningen anser alt de föreslagna reglerna om överlåtelse av fondförvaltning från ett fondbolag till ett annat bör kunna användas i tillämpliga delar. Detta skuUe bl. a. inne­bära att förvaltningen av en fond kan med bankinspektionens medgivan­de överlåtas liil ett fondbolag från viss tidpunkt, dock ej tidigare än tre månader efter det att beslutet om överlåtelsen m. m. tillkännagivits i den ordning lagen föreskriver.

För att undvika onödiga kostnader och besvär föreslår utredningen att sådana aktiefondsbevis som utgivits innan fondförvaltningen över­gått tUl fondbolag inte skall behöva bytas ut och att de får gälla som fondandelsbevis i lagens mening även om de inte uppfyller alla före­skrifter i lagen. Är de sålunda utgivna aktiefondsbevisen ställda till viss man bör del genom särskilda regler föreskrivas att sådana bevis skall efter fondför\'altningens övergång tiU fondbolag anses vara ställda till viss man eller order.

4   Remissyttrandena

4.1 Behovet av lagstiftning om investmentföretag

Aktiefondsuttedningens åsikt att det behövs en lagstiftning om vär­depappersfonder biträds eller lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser. Instansema ansluter sig också till utredningens uppfattnmg att det inte finns behov av ytterligare rättslig reglering av den verksamhet som utövas av investmentbolagen.

I flera yttranden framhåUs att en rättslig reglering av förhållandena inom aktiefondsföretagen är önskvärd eUer har en väsentUg uppgift att fylla. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför sålunda att köp av aktier för en allt större allmänhet koramit att framstå sora en lockande


 


Prop. 1974:128                                                        67

sparform. Värdepappersfonder som förvaltas av i börsaffärer skolat folk synes därvid kunna fylla en uppgift till den sparande aUraänhe-tens fromma. Från allmän synpunkt torde ej finnas något att erinra mot att riskvUligt kapital tUlföres näringslivet i denna form. En sådan ut­veckling främjas också av att aktiemarknaden vidgas till nya köpareka­tegorier. Det blir en angelägenhet av vikt för samhället att införa be­slämmelser, som begränsar riskerna för den stora allmänheten som kö­pare av värdepapper.

Göta hovrätt och fuUmäktige i Sveriges riksbank framhåller emeUer­tid att en lagstiftning om värdepappersfonder utöver den legala regle­ringen av fondernas verksamhet aktualiserar åtskilliga problem som ut­redningen inte alls eller bara ofullständigt berört. Hovrätten anser att de intemationella aspekterna av regleringen av värdepappersfonders verk­samhet bör ytterligare undersökas. De utländska erfarenheterna bör också uppmärksammas inte bara i fråga om de formella associations-rättsnga lösningama utan också beträffande den faktiska utvecklingen av verksamheten och de problem som uppkommit därvidlag. Riks­banksfullmäktige anser att utredningen bort undersöka, om värde­pappersfonderna bidrar tUl kreditmarknadens förmåga att tillgodose finansieringsbehoven inom den svenska ekonomin. Problemet är inle bå enkelt som aktiefondsutredningen uppfattat det då utredningen uttalar att det för att främja företagens finansiering är önskvärt att tillföra marknaden nya källor av riskvilligt kapital — något tUl vilket fondernas verksamhet skuUe bidraga — och att aktiefonderna i viss utsträckning måste vara ägnade att främja ett ökat totalt sparande i samhället. Kraven på riskvUligt kapital i fråga om näringslivets finan­siering torde ofta betyda ett upprätthållande av den traditionellt mycket höga graden av självfinansiering. Finansiering genora nyeraission av aktier framstår som mindre attraktiv bl. a. genom de höga kostnader som uppkoraraer på gmnd av dubbelbeskattaingen av utdelningarna. Det är enligt fullraäktiges mening ingalunda klart att nyemissioner under senare år hållits tUlbaka av brist på placeringssökande kapital. Det kan därför ifrågasättas, om en ökad efterfrågan på aktier från näringslivets synpunkt är av så stort värde som det ofta hävdas. En närmare analys av värdepappersfondemas roll på kapitalmarknaden kan leda lill alt man finner det motiverat att ställa vissa krav på deras placeringar, t. ex, alt viss del av dessa skall bestå av statsobligationer eller obligationer i allmänhet. Vid denna bedömning kan man observera en gmndläggande skillnad i synen pä deras karaktär, en skillnad som givetvis starkt kan influera uppfattningen om de krav sora kan eller bör ställas på dem. Man kan se dem som sammanslutningar av små placerare för att raöjliggöra effektiv förvaltning av en aktieportfölj — det kan då vara naturligt atl hävda att en stabU juridisk form behövs men att fondförvaltningen i övrigt skall kunna ske lika obundet som


 


Prop. 1974:128                                                        68

hos en privatperson med slort aktieinnehav. Man kan också se värde­pappersfondema som institutioner som konkurrerar med bankernas inlåmngsräkningar om allmänhetens medel och som, då så är motiverat i det allmännas intresse, kan underkastas vissa begränsningar i för­valtaingen av de anförttodda medlen, begränsningar av den typ som gäller för banker och försäkringsinrättningar. Aktiefonder har vidare — naturligt nog — i många länder framstått som särskUt effektiva för att förmedla de mindre placerarnas intresse för utländska aktier. En utveckling i denna riktning i Sverige utgör i varje fall inte någon förstärkning av den svenska kapitalmarknaden. FuUmäktige finner en väsentlig brist i utredningsförslaget vara att utredningen ensidigt in­riktat sig på en rättslig reglering men avstått från atl sätta in problemet i dess sammanhang med förhållandena på kapitalmarknaden och med ägar- och inflytandeslrukturen inom näringslivet.

Skandifond anser att något behov av en lagstiftning ännu inte gjort sig gällande i Sverige, Koncentrationen inom bankväsendet och de in­stitutionella förhållandena i övrigt gör att eventuella missbruk på ett tidigt stadium kan förväntas bli uppmärksararaade och föreraäl för åt­gärder. Stiftelsen raotsätter sig dock inte att en lagstiftning nu genora-förs.

I några remissyttranden påpekas att man vid lagstiftningens utform­ning bör utnyttja resultatet av det arbete i fråga om aktiefonder som pågår i europeiskt eller annat intemationellt sammanhang, Göta hovrätt erinrar sålunda om att frågorna om aktiefonders internationella verk­samhet givits hög prioritet inom det arbete med kapitalmarknadspro-blera som bedrivs inom OECD:s kommitté för osynliga betalningar och den tUl denna knutna gruppen av kapitalraarknadsexperter, I yttranden av bl, a. Svenska fondhandlareföreningen och Stockholms handelskam­mare m. fl. framhålls att harmoniseringssträvandena inom Europarådet bör beaktas. I det sistnämnda yttrandet uttalas att det är angeläget att svenska lagregler inte utformas så att det i en framlida liberaliserad kapitalmarknad för spararna framstår som mindre attraktivt att förvär­va svenska fondandelar än utländska. En omläggning av fondverksam­heten nu skulle raedföra en betungande omgång, om ett framtida behov av anpassning tiU en nordisk eller europeisk reglering skulle uppkom­ma. En svensk lagstiftning bör därför inte genomföras förrän möjlig­hetema tiU internationellt samarbete ytterligare blivit belysta eller så­dant samarbete givit resultat. Lagstiftningen bör emellertid förberedas så att den snabbt kan genomföras om ett akut behov föreUgger och re­sultatet av ett intemationellt arbete inte kan avvaktas.


 


Prop. 1974:128                                                        69

4.2 Allmänna synpunkter på en lagstiftning

Det övervägande antalet remissinslanser tillstyrker eller lämnar i hu­vudsak utan erinran utredningens förslag till allmän uppläggning av lagstiftaingen. Allmänt uttalas att lagförslaget ger ett lärapligt rättsligt underlag för värdepappersfondsverksaraheten, att det tillfredsställande reglerar förhällandet raellan fondbolag och fondandelsägare samt att det tillgodoser sraåspararnas berättigade trygghetskrav.

Några instanser ställer sig emellertid kritiska till förslagets rättsliga utformning och förordar en översyn i vissa delar. Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår sålunda, som framgår av fullmäktiges tidigare refe­rerade synpunkter, en överarbetning med beaktande bl. a. av förhållan­dena på kapitalmarknaden och av utländska erfarenheter av den faktis­ka utvecklingen av värdepappersfonderna.

Göta hovrätt pekar pä två anledningar att med hänsyn till skyddet för aktiespararna känna tveksamhet inför förslaget, nämligen värdepap­persfondens i flera hänseenden oklara rättsställning och det förhållan­devis blygsamma inflytande fondandelsägarna föreslås kunna utöva över verksamhelen.

Några remissinstanser kritiserar att den föreslagna konstruktionen av fonden skett efter förebUd av den anglosachsiska rättens trustbegrepp. Fondbörsutredningen finner det svårförståeUgt att aktiefondsutredning­en inte undersökt möjlighetema att använda raera näraliggande mo­deller som försäkringsrörelselagens försäkringsfond med därtUl anknut­na bestämraelser ora panträtt för försäkringstagarna. Utforraningen av reglema ora värdepappersfondens belastande raed skulder förefaller oklar — bl. a. skall fondens egendom vara utmätningsfri, raen skulder som fondbolaget behörigen påtagit sig för fondens räkning skall av bolaget kunna uttas ur fonden och skall tas raed vid beräkningen av fondandelsvärdet. Om man vill ha en konstruktion med värdepappers­fond av den karaktär aktiefondsutredningen föreslär, vore det från rättssäkerhetssynpunkt bättre att fonden utformades som en särskild juridisk person av stiftelseliknande typ med ansvar enligt alla tillämp­liga regler för de skulder sora fondförvaltaren ådrar sig i sin verksara­het för det ändaraål raed fonden sora skall fullföljas.

Också aktiebolagsutredningen ifrågasätter, ora inte en för svensk rätt naturUgare lösning vore att göra fonden tUl ett särskilt rättssubjekt, och förordar att fonden konsttueras sora en s. k. anknuten stiftelse. En sädan stiftelse är en juridisk person men har ej eget förvaltningsorgan utan förvaltaingsuppgiften har anförtrotts åt en annan juridisk person. 1 yttrandet framhålls att värdepappersfonden visserligen inte skulle i alla avseenden te sig som en typisk stiftelse. Men varken i doktrinen eller i det praktiska livet synes stiftelserekvisiten ha fått en sådan fast­het att de utesluter att en värdepappersfond ikläder sig den juridiska


 


Prop. 1974:128                                                        70

formen av stiftelse. I varje fall måste en lag av förevarande beskaffen­het kunna sanktionera stiftelseformen för värdepappersfond. Det för­valtande organet bör, i enlighet med förslaget, vara aktiebolag. Om fonden görs till en anknuten stiftelse med rätlssubjektivitet, blir konse­kvensen utan vidare att egendomen är äganderättsligt skUd från fond­bolaget. Den kan inte utmätas för fondbolagets eUer annan värde­pappersfonds förbindelser och ingår inte i fondbolagets konkurs. Ej heller kan kvittning ske mellan fordran raot bolaget och skuld tUl fon­den. Förvaltningen omhänderhas av fondbolaget resp. förvaringsbanken enligt förslagets regler. Förvärv och försäljning av värdepapper lUcsom andra avtal för fondens räkning sker genom fondbolaget såsom för­valtningsorgan men i fondens namn. Det är därigenom frän början klart, om avtalet gäller för fondbolaget självt (sora ju kan placera kapi­tal i värdepapper), eller för fonden, resp. en viss av de fonder bolaget förvaltar. Om ett värdepappersförvärv enligt aktiefondsutredningens förslag sker i bolagets namn, kan det vid efter avtalet uppkomna kurs­förändringar uppstå intressekonflikt i frågan huruvida förvärvet skett för bolaget eller för fonden resp. för den ena eller den andra av de fonder bolaget förvaltar. Ännu en konsekvens av att fonden konstrue­ras som stiftelse är att skadeståndsregeln i 6 § lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser får anses bli tillämplig på fondbolaget, som är stiftelsens styrelse, resp. förvaringsbanken, när denna omhänderhar för­valtningen. Denna regel är vidsträcktare än skadeståndsbestäraraelsen i aktiefondsutredningens förslag, i det att den föreskriver skadestånds­skyldighet ej blott vid överträdelse av lagen eller de för stiftelsen gäl­lande bestämmelserna utan även eljest på gmnd av skada förorsakad genora uppsåt eller vårdslöshet. En sådan orafattning av skadestånds­skyldigheten anser aktiebolagsutredningen väl motiverad. Den skulle få betydelse, t. ex. om fondbolaget förorsakat fonden förlust genom att inte utnyttja företrädesrätt till nyteckning i bolag, där fonden har aktier,

Stockholms handelskammare m, fl. ifrågasätter om inte en enklare lösning än den föreslagna regleringen vore att betrakta andelsägarna som ägare till fondens tillgångar genom en särskUd form av samägan­derätt.

En annan invändning mot förslaget är att detta är alltför stelt och detaljerat utformat. Svenska bankföreningen finner att vissa delar av den reglering utredningen vUl åstadkomma framstår som onödigt restrik­tiva och stela med hänsyn tUl de kontrollbefogenheter som tiUagts bank­inspektionen. Bl. a. kommerskollegium, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares riksförbund. Svenska revisorsamfundet och Stock­holms handelskammare m. fl. framför Uknande synpunkter, I sistnämnda yttrande framhålls att en vidare utveckling av fondsparandet kan ska­pa efterfrågan på fonder med mera speciell inriktaing. Den låsning av


 


Prop. 1974:128                                                       71

fondverksamheten som utredningsförslaget innebär synes hindra en önskvärd förnyelse av denna sparform.

Några instanser efterlyser klarare regler för svenska fonders rätt att placera i utländska värdepapper och för utländska fondandelars för­säljning i Sverige. Riksbanksfullmäktige framhåUer att svenska aktie­fonders raöjligheter att förvärva utländska aktier f. n. begränsas genom valutaregleringen, sora endast tillåter köp av aktier som befinner sig i svensk ägo och byte av innehavda utländska aktier mot andra. Ett växande intresse för utländska aktier från aktiefondernas sida leder därför inte tUl en kapitalexport utan bidrar tiU att pressa upp det överpris på utländska aktier som förekommer på den svenska mark­naden. Marknadsföring i Sverige av andelar i utländska aktiefonder begränsas likaledes genom valutaregleringen, som sätter en spärr för import av sådana andelar. Fullmäktige hävdar att dessa internationella aspekter av regleringen av värdepappersfondemas verksamhet behöver ytterligare prövas. Det får övervägas ora svenska fonders rätt att pla­cera i utländska värdepapper skall begränsas. FuUraäklige anser också att det förbud mot utbjudande till allmänheten av utländska fond­andelar, sora kan utläsas ur lagförslaget, bör preciseras.

Bankinspektionen, aktiebolagsutredningen, fondbörsutredningen och styrelsen för Stockholms fondbörs anser att rättsläget i fråga om ut­ländska fondföretag som driver verksarahet här i landet bör klargöras ytterligare. Enligt fondbörsutredningens uppfattning finns ett behov av skydd för de svenska köparna av sädana fondandelar. Styrelsen för Stockholras fondbörs finner det angeläget att lagstiftaren ser till att svenska värdepappersfonder inte blir principiellt särare ställda i kon­kurrenshänseende än motsvarande utländska rättssubjekt som en följd av den planerade rätlsregleringen.

Kompetensfördelningen mellan tillsynsmyndighet, fondbolag, förva­ringsbank och andelsägare kritiseras av bl. a. Göta hovrätt och Svenska revisorsamfundet. Som fömt nämnts har hovrätten uppfattningen att andelsägarnas inflytande koraraer att vara aUtför svagt. Revisorsamfun­det anser att lagförslaget hinder tillsynsmyndigheten för kraftigt. Detta kan visa sig föga ändamålsenligt för fondbolaget och andelsförvärvar-na. Samfundet befarar också att förvaringsbanken fär ett för stort och andelsägarna ett för klent inflytande över bolaget. En stark klyvning av administrationen uppstår genom att förvaringsbanken i realiteten konuner att utföra förvaltningsåtgärder sora har saraband raed fon­dens förmögenhetsinnehav. Denna nackdel kan motverkas genom friare spelrum för bankinspektionen och starkare stäUning för andelsägama. Förslaget är i denna del inte heller inriktat på att minska förvaltnings­kostnaderna.

Värdepappersfondernas  belydelse  för maktförhållandena  inom  nä-


 


Prop. 1974:128                                                        72

ringslivet berörs av fullmäktige i riksbanken. Fullmäktige framhåller att problemet har samband med syftet att skydda aktiespararna och anför.

Det gäller att utestänga direkt olämpliga intressen från värdepappers­fondemas ledning, men också att lösa de problem som sammanhänger raed att de faktiska besluten om fondens placering av praktiska skäl inte kan fattas av aktiespararna gemensarat. Lösningen kan, som i Dan­mark, sökas genom att man organiserar aktiefonderna som ekonomiska föreningar. Denna väg har emellertid, utan tvivel av slarka praktiska skäl, avvisats av aktiefondsutredningen, som i stället väljer den i ut­landet dominerande konstmklionen — fonden skall förvaltas av ett fondbolag som är skilt frän aktiefonden. Riksbanksfullmäktige finner det önskvärt att man närmare studerar hur denna konstmktion fungerar i andra länder. Den synes nämligen rymma vissa risker för att de många aktiespararnas medel omhändertas av några specialiserade företagare i aktiefondsbranschen, vilkas framgång beror på en skicklig och stundom hänsynslös marknadsföring. Ett altemativ, som icke heller synes in­vändningsfritt, är att aktiefondema handhas av förvaltningsbolag an­knutna till banker. Det kan då sägas att de i hög grad får karaktären av en ny inlåningsform, vid vUken banken inte har något ansvar gent­emot spararen men kan disponera den placeringsförmåga och den be­stämmanderätt som aktieinnehavet medför. Bland de element i den före­slagna lagstiftaingen som bör prövas frän denna synpunkt hör, vUka förutsättningar som skall gälla för tiUstånd att bedriva värdepappers­fondrörelse, om tillståndet skall tidsbegränsas och om det skall ges av tillsynsmyndigheten eller Kungl. Maj:t. Vidare synes det ur flera syn­punkter motiverat att en utlänningsklausul finns för fondbolag. SlutUgen bör ytterligare övervägas, humvida fondbolag skall kunna utöva röst­rätten för värdepappersfondens aktier.

Faran för maktkoncentration hos förvaringsbank betonas, som nyss berörts, också av Svenska revisorsamfundet, som anser att den kon­struktion förvaringsbank fått i förslaget kommer att innebära en stimu­lans för banker att integrera och initiera fondbolag. Samfundet finner det vara en brist att utredningen inte diskuterat problemet.

Frågan om bankinstituten bör få engagera sig i fondverksamhet berörs även av bankinspektionen, som i motsats tiU riksbanksfullmäk­tige ställer sig positiv till att bankerna ges rätt att förvärva aktier i fondbolag. Inspektionen framhåller att de stiftelser raed ändaraål att förvalta värdepappersfonder för delägamas räkning sora f. n. är verk­samma i Sverige mestadels har bildats med stöd av någon bank eUer grupp av flera banker. Erfarenheterna av den förvaltning som utövas av sådana stiftelser har hittiUs ej givit anledning tUl kritik. Allmänt sett förefaller det som om det kunde vara tUl fördel för andelsägarna att den stabilitet och sakkunskap som härigenom koramit att prägla verksamheten även i fortsättningen kan ställas tiU de blivande fond­bolagens förfogande. Skulle man emellertid finna att anknytnmgen mellan bankverksamhet och värdepappersförvaltning i form av värde­pappersfonder medför problem med hänsyn till maktkoncentrationen.


 


Prop. 1974:128                                                                    73

anser inspektionen att man fär söka komma till rätta därmed i annan ordning. Skandifond anser det vara en självklar utgångspunkt att bank skaU kunna förvärva aktier i fondbolag, eftersom landets större banker redan står eller kan förväntas komma att ställa sig bakom stiftelser och fondbolag av detta slag.

Svenska revisorsamfundet anraärker att förslaget inte är konkurrens-frärajande. Samfundet påpekar att allmänhetens bästa garanti för god förvaltning och avkastning är konkurrens mellan ett flertal fondföre­tag. Den allvarligaste invändningen mot bestående marknadsorganisa­tion är f. n. att antalet fondföretag är för ringa. Denna utgångspunkt har emeUertid inte alls fått påverka uttedningens förslag.

4.3 Lagstiftningens huvudfrågor

4.3.1 Lagens tUlämpningsområde

Aktiefondsutredningens förslag tUl definition av begreppet värdepap­persfondrörelse och avgränsning gentemot andra former av investraent-verksarahet tillstyrks eller läranas utan erinran av reraissinstansema.

De föreslagna begränsningama i allraänhetens raöjligheter tUl ge­mensamt förvärv av värdepapper anses i några yttranden kunna ge upphov till gränsdragningsproblem. Sålunda framhåller Stockholms han­delskammare m. fl. att vid den placeringstjänst som banker och mäkla­re erbjuder sina kunder ett behov av samförvaltning finns när det gäller mindre och medelstora förmögenheter. De föreslagna bestämmel­sema skulle kunna tolkas som ett hinder för denna form av gemensam värdepappersförvaltaing. Detta torde inte ha varit avsett. Visserligen kan hävdas att bankerna och raäklama härvid inte vänder sig till all­mänheten. Gränsfall kan dock säkert uppstå och ett förtydligande i lagtexten skulle vara önskvärt. De föreslagna bestämmelserna torde vidare lägga hinder i vägen för handel med certifikat dragna raot en gemensam depå av värdepapper av ensartat slag. I Sverige har sådan handel hittUls förekommit endast i begränsad omfattning men erfaren­heten från utländska marknader visar att ett ökat behov av sådana anordningar kan uppkomraa också hos oss. Svenska fondhandlare­föreningen och Skandifond anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västerbottens län anmärker att avgränsningen mellan aktiefonder och aktiesparklubbar ra, m. i vissa faU kan komma att medföra problem.

Riksskattenämnden berör nägra terrainologiska frågor beträffande uttrycket värdepappersfondrörelse. För det första bör enligt nämndens mening termen rörelse inte ingå i rubriceringen av ifrågavarande verk­samhet, eftersom det här knappast är fråga om rörelse i komraunal-skattelagens mening utan snarare om förvaltning. Även det första ledet av beteckningen pä verksaraheten, "värdepappers-", finner riksskatte­nämnden mindre lyckat. I fondema har hittUls ingått nästan uteslutan-


 


Prop. 1974:128                                                        74

de aktier. Visserligen skall enligt den föreslagna lagen få ingå bl. a. även obligationer. Nämnden håUer för troligt att denna möjlighet kom­mer att användas i mycket begränsad utsträckning. Det finns därför inte anledning att frångå den allmänt brukliga beteckningen aktiefon­der som f. ö. redan finns i kommunalskattelagen (35 §) sedan år 1966. Riksskattenämnden föreslår därför att verksaraheten betecknas som ak­tiefondsverksamhet och att lagen får den kortare och i språkligt hän­seende inte så tunga rubriken Lag om aktiefonder. Också kammar­rätten ifrågasätter om inte benämningen värdepappersfond bör utbytas mot aktiefond.

4.3.2   Tillstånd och tillsynsmyndighet

Uttedningens förslag att för rätten att driva värdepappersfondrörelse skall krävas tillstånd av bankinspektionen och att rörelsen skall stå under inspektionens tiUsyn har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Näringsfrihetsrådet anför att den inskränkning i rörelsefriheten som den föreslagna offentliga regleringen medför är försvarlig med hänsyn till fondhandelns särskilda karaktär och kravet pä trygghet för den penningplacerande allmänheten och tillstyrker därför förslaget. Rådet liksom kommerskollegium, Stockholms handelskammare m. fl. och Svenska sparbanksföreningen understryker att bankinspektionen vid tillståndsgivningen skall pröva endast om de i lagen angivna förutsätt­ningarna föreligger och att någon diskretionär prövning inte tillkommer myndigheten.

4.3.3   Värdepappersfondföretagets juridiska form

Förslaget att värdepappersfondrörelse skall få drivas uteslutande av aktiebolag har inte föranlett invändningar vid reraissbehandlingen.

4.3.4   Tillståndsvillkoren, m. m.

Utredningens förslag att ett fondbolag skall ha ett minsta aktiekapi­tal på 100 000 kr. tillstyrks eller läranas utan erinran av alla reraiss-instanser med undantag av Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet. Föreningen anser att, eftersora ett fondbo­lags eget kapital — i första hand aktiekapitalet — är avsett att utgöra säkerhet för fondandelsägamas eventueUa anspråk på fondbolaget eller dettas ledning, fondbolags totala bundna egna kapital bör stå i viss relation tiU det saramanlagda förraögenhetsvärdet hos de värdepappers­fonder sora fondbolaget förvaltar. Möjligen skulle relationen tillåtas att nedgå successivt allteftersom fondvärdet ökar. Revisorsamfundet riktar kritik mot att utredningen valt beloppsgränsen för aktiekapita­let godtyckligt. En föreskrift att fondbolags aktiekapital skall vara till-


 


Prop. 1974:128                                                        75

räckligt stort med hänsyn till driftskostnader, rörelsekapitalbehov, fond­volym, risker osv. är principiellt alt föredra framför utredningens för­slag. Samfundet föreslär bestämraelsen att fondbolags aktiekapital skall vara tUlräckligt stort, dock alltid rainst 100 000 kr. Det bör ankonuna på bankinspektionen att fortiöpande pröva att kapitalet är tillräckligt. 1 detta sararaanhang påpekar sarafundet att fondandelsägarna bör ges tUlfälle att teckna aktier i fondbolaget och atl föreskrift om detla bör tas in i lagen.

Remissinstanserna godtar som regel de krav i fråga om fondbolags ledning sora utredningen uppställer, nämligen att antalet styrelseleda­möter skall vara minst fem och att bolaget vid tillståndsprövningen inte skall finnas vara olämpligt att utöva värdepappersfondrörelse. Svenska revisorsamfundet finner dock det föreslagna minimiantalet sty­relseledamöter väl lågt, i synnerhet för bolag sora upprättar flera fon­der raed olika inriktning. Näringsfrihetsrådet anser det angeläget att det vUlkor vid tUlståndsprövningen som gäller lämpligheten inte används för ovidkomraande hänsyn, t. ex. behovsprövning.

Den föreslagna rätten för bankinspektionen att under vissa förut­sättningar återkalla tillstånd att driva värdepappersfondrörelse har inte raött gensaga vid remissbehandlingen.

4.3.5 Inflytande för ägarna av fondandeisbevis

Utredningens förslag alt rainst en av ledamötema i fondbolags sty­relse skall utses att särskilt beakta fondandelsägarnas intresse tillstyrks eller lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanserna. I aUmänhet har man inte heller något att invända mot att sådan ledamot skall utses av fondandelsägarna, intressegrupp med anknytning till dem eller av bankinspektionen.

Förslaget avstyrks av Stockholms handelskammare m. fl, som fram­håUer att alla styrelseledamöter är förhindrade att företräda andra in-ttessen än fondandelsägamas då det gäller värdepappersfondens för-valtaing. Skulle styrelsen bryta mot denna regel och t. ex. till förfång för fondandelsägarna tillgodose fondbolaget närstående intressen, drab­bas fondbolaget av skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägarna (51 § utredningsförslaget). Genora att bankinspektionen skall förordna en revisor kan fondandelsägarna göras uppraärksararaa pä eventuella överttädelser. En särskild representant för dem i styrelsen är enligt dessa instansers mening knappast en bättre garanti. Vid andra intresse­konflikter än i fråga om förvaltningen av fonden, t. ex. vid bestämman­de av förvaltningsersättning till fondbolag, kan den särskilde ledamoten komma i en sådan intressekollision att det kan ifrågasättas, om han inte med tillämpning av aktiebolagslagens jävsregler borde avhålla sig frän att delta i ärendets handläggning. Som styrelseledamot har han nämligen i första hand att tillvarata bolagets intresse, medan han enligt


 


Prop. 1974:128                                                        76

den av utredningen föreslagna bestämmelsen inora styrelsen närmast skulle företräda fondandelsägamas intresse. I yttrandet förordas att ledamöterna i fondbolagels styrelse på vanligt sätt utses av aktieägama, medan fondandelsägarnas intresse tillvaratas, utom av bankinspektio­nen, av en god raan eller en godmansstyrelse. Det anförs att denna lös­ning, sora både har praktiska fördelar och uppvisar en principiell klar­het, är från alla parters synpunkt mest tilltalande. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Skandifond.

Aktiebolagsutredningen och fondbörsutredningen ra. fl. finner det olärapligt att de uppgifter som åvUar fondandelsägarnas representant särskilt anges i lagen,

Göta hovrätt och Svenska revisorsamfundet förordar att antalet sär­skilda ledamöter i fondbolagsslyrelserna utökas. Fullmäktige i riksgälds­kontoret (majoriteten) finner liksom utredningen att det är tveksamt, om man i praktiken kan genomföra ett valförfarande bland fondandels­ägarna eller finna en intressegmpp som representerar dem, och föreslår därför att särskUd styrelseledaraot alltid skall utses av bankinspektionen, TiU skillnad från utredningen anser Svenska sparbanksföreningen att det huvudsakliga arbetsområdet för den eller de representanter som utses att företräda andelsägarna bör vara att delta i och bevaka aktie­fondens affärsmässiga utveckling, i första hand dess placeringspolitik. Dessa ledamöter bör därför enligt föreningen helst inte utses av till­synsmyndigheten utan av en annan instans, t, ex, Kungl. Maj:t. Om vid valet utsågs en person representerande en folkrörelse med bred förank­ring, skulle detta vara väl förenligt med andelsägarnas intresse.

Svenska fondhandlareföreningen anser det olämpligt att bankinspek­tionen, som också är tillsynsmyndighet, skall kunna förordna företräda­re för fondandelsägare. Föreningen Auktoriserade revisorer föreslår in­förande av andelsägarregister och skriftligt röstningsförfarande vid tUl­sättande av andelsägarrepresentanter.

4.3.6 Fondbolagets åligganden

Remissinstanserna godtar allmänt utredningens synpunkter på fond­bolagets förvaltningsfunktion och bestämmelsema i lagförslaget om vad som åligger fondbolag. Fullmäktige i riksbanken och Göta hovrätt anser dock att det bort ytterligare övervägas, om fondbolag skall utöva rösträtten för aktier i värdepappersfond. Hovrätten finner att det hade varit naturligast, om rösträtten kunnat utövas av fondandelsägarna eller organ för dem. Det undandrar sig hovrättens bedömande, om det skulle medföra alltför stora svårigheter att genomföra en sådan ordning. Efter­sora fondbolaget ålagts skyldighet att vid utövandet av rösträtten ute­slutande handla i fondandelsägarnas intresse, vill hovrätten emeUertid inte motsätta sig förslaget.


 


Prop. 1974:128                                                       77

4.3.7 Värdepappersfondens ställning

Uttedningens bestämning av vad som skaU ingå i en värdepappers­fond har inte mött erinran vid reraissbehandlingen.

Instansema delar uppfattningen att regler skaU finnas sora säker­ställer att egendoraen i en värdepappersfond hålls skild från fondbola­gets egendora. Förslaget alt egendoraen i fonden inte skall kunna ut-raätas eller ingå i fondbolagets konkursbo kritiseras eraellertid i några yttranden.

Göta hovrätt anser att en tillfredsställande reglering inte har åstad­kommits i utmätningshänseende. 1 remissyttrandet anförs exempel på situationer, då den. föreslagna regeln ora utmätningsfrihet för den tiU fonden hörande egendomen kan få tvivelaktiga konsekvenser från rätts­säkerhetssynpunkt. Problem kan sålunda uppkomma, då bolaget inte betalar en skuld som borgenären påstår hänföra sig till fonden. Om borgenären inte fär full gottgörelse för en sädan fordran i bolagets konkurs och om tvist uppstår raellan honora och förvaringsbanken hu­ruvida hans fordran är av beskaffenhet att kunna belasta fondegendo­men, finner hovrätten borgenärens möjligheter att göra sin rätt gällan­de alltför osäkra och begränsade. En likartad situation uppkonuner, ora en i bolagets konkurs bevakad fordran blir tvistig. Vare sig domen i målet ora tvistiga fordringar går borgenären emot eller ej, har domen betydelse endast för fordringens rätt i konkursen, och banken, som förvaltar fonden, blir inte bunden genom avgörandet. Hovrätten påpe­kar att — oaktat frågan om fondandelsägarnas trygghet härvidlag mäste anses ha avgörande betydelse — förslaget för de nämnda faUen utgör en avsevärd inskränkning av de möjligheter en borgenär norraalt har att tvångsvis ta ut sin fordran.

Aktiebolagsutredningen ifrågasätter behovet och lärapligheten av att i fondandelsägarnas intresse göra fonden juridiskt oåtkoralig även för fordringar sora direkt avser fonden, I reraissyttrandet anförs följande.

När enligt 13 § andra stycket lagförslaget förvaringsbanken och annat fondbolag är skyldiga alt raed anlitande av fondens medel fuU­göra förpliktelser av nämnda slag, måste väl det betyda att borgenären kan genora dora få fastslaget att sådant fullgörande skall ske. Hur skall en sådan dora exekveras? Bryts utmätningsförbudet i sådant faU? Om svaret ar jakande, strider det raot den generella formuleringen av ut-mätaingsförbudet i 13 §. Är svaret nekande, raåste det väl betyda att banken och det andra fondbolaget är i samraa läge sora det urspmng­liga fondbolaget och således kan drabbas av utmätning i sin egen egen­dom för ifrågavarande skulder. När aktiefondsutredningen i sina motiv komraer frara tUl att borgenären faktiskt kan räkna med att fä betal­ning ur fondens egendom för fordran av ifrågavarande slag frågar man sig varför förslaget likväl söker freda egendoraen genom utmät­ningsförbud. Det enda svaret härpå synes vara det sora ges i raotiven, nämligen att det stundom kan vara svårt att i ett utmätningsärende avgöra vilka skulder som har avseende på fonden och vUka som avser


 


Prop. 1974:128                                                        78

bolaget. Delta argument är knappast vägande. Utan särskild föreskrift torde gälla alt utmätning i fondens egendom endast skulle kunna ske för fordran som bevisligen avser fonden. För säkerhels skull kunde eventuellt uttrycklig föreskrift därom ges i lagen.

Liknande synpunkter på utmätningsförbudet har fondbörsuiredningen, som påpekar att enligt belänkandet skulder, som bolaget behörigen in­gått för en fonds räkning, dock av bolaget självt eller förvaringsbanken skall kurma tas ut av fondegendomen och tas med i beräkningen vid bestämmande av fondandels värde. Fondens konstruktion och utmät­ningsförbudet finner fondbörsutredningen strida mot gmndläggande principer om gäldsansvar i svensk rätt, vUka bygger på att uttagandet av en fordran ur egendora, som häftar för den, i sista hand skall kunna ske på exekutiv väg och inle vara beroende av frivillig medverkan av gäldenären själv. Också Stockholms handelskammare m. fl. finner att bestämmelsen att fondens egendom ej får tagas i raät går längre än nödvändigt, då den utesluter ianspråktagande för fondens egna förplik­telser. Sådana kan uppstå t. ex. vid nyteckning eller inköp av aktier för fondens räkning eller på grund av skatt.

ÅtskiUiga remissinstanser finner förbudet mot att pantsätta fond­egendoraen eller överlåta den sora säkerhet alltför strängt och förordar en begränsad rätt att belåna en fonds värdepapper. Svenska bankför­eningen anser att förbudet innebär en betydande inskränkning i möj­ligheterna att bedriva en så rörlig placeringspolitik i en värdepappers­fond som från allmänt ekonom.iska synpunkter annars ter sig önskvärd. Enligt förslaget kommer en fond att sakna belåningsbara tUlgångar och i övrigt inte heller att vara i besittning av något eget kapital som tänkbart krediiunderiag. Bankföreningen framhåller att en fond därigenom ofta riskerar att inte kunna till fullo begagna placerings­tillfällen i samband med nyteckningar av vanlig typ eller marknads-introduceringar av tidigare ej noterade aktier. Eftersom sådana ny­emissioner och marknadserbjudanden inte uppträder vid från början beräkneliga tillfällen, är det knappast genomförbart alt planera verksam­heten i en värdepappersfond så atl del alltid finns en likviditetsreserv för sådana ändamål. Genom att teckningskursen vid nyemission bmkar sättas lågt i förhållande till rådande börskurs är emellertid ett del­tagande i nyemissioner önskvärt vid rationell förvaltning av de aktier som ingår i en värdepappersfond. Motsvarande gäller vid marknads­erbjudande i samband med nyintroduktion av aktier som tidigare ej funnits tillgängliga på raarknaden. Enligt bankföreningens uppfattning vore del beklagligt, om värdepappersfonder tUl följd av ett absolut belåningsförbud skulle bli förhindrade att i passande omfattaing begag­na placeringstillfällen av denna för fondandelsägarna fördelaktiga ka­raktär. Bankföreningen föreslår därför att värdepappersfond får rätt att i begränsad omfattning belåna sin egendom med en maximering av låne-


 


Prop. 1974:128                                                        79

beloppet i relation till värdet av fondens tiUgångar. Egendom som pant­salts till säkerhet för sädan tUlåten upplåning skall då också kunna tagas i mät.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Stockholms handelskammare m. fl. Svenska fondhandlareföreningen. Svenska revisorsamfundet, Sve­riges aktiesparares riksförbund, Skandifond och Sparinvest. Fondhand-lareföreningen anser också att raöjUgheter bör tillskapas att bilda s. k. leveraged funds (se avsnitt 1.5). Revisorsamfundet finner lämpligt att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att pröva bolags begäran om pant­sättning från fall till fall. KommerskoUegium och Skånes handelskam­mare delar uppfattningen alt fondbolag bör ha befogenhet att med bindande verkan för fond ta upp krediter intill en gräns, motsvarande viss del av värdet av fondens tiUgångar, men åsyftar därmed inte nå­gon ändring i de av utredningen föreslagna förbuden mot bl. a. pant­sättning och utmätning av fonds medel.

I fråga om den kreditgräns sora bör sättas varierar förslagen hos olika remissinstanser raellan 10 och 50 % av värdet av fondegendoraen.

Svenska sparbanksföreningen och Sparinvest tar upp frågan ora ut­ländska aktiefondsföretags ställning i konkurrenshänseende på den svenska marknaden för den händelse nuvarande valutarestriktioner skul­le upphävas. Instanserna frarahåller vikten av att utländska företag, som på grund av liberalare lagstiftning i resp. heraländer har möjlighet att expandera sin rörelse med upplånat kapital, inte får en gynnad ställ­ning i jämförelse med de svenska värdepappersfondema.

Den i lagförslaget intagna föreskriften att avtal i strid raot förbudet att pantsätta eller överlåta fondegendom som säkerhet skall vara ogil­tigt berörs av Sveriges advokaisamfund, som anser det inte vara rik­tigt att ogiltighetspåföljden skall gå ut över en godlroende tredje man. Samfundet föreslår att bestämmelsen skall utgå och eventuellt upp­kommande frågor regleras enligt gällande rätl.

Verkan i allmänhet av medkontrahents goda tro vid avtal med fond­bolag las upp av aktiebolagsutredningen. 1 reraissyttrandet anförs i hu­vudsak följande. För att ett avtal skall bli bindande för fonden fömtsätts att det överensstäraraer raed de regler rörande förvaltningen sora lag­förslaget upptar. Ora fondbolaget t, ex. köper andra värdepapper än som får förvär\'as till fonden eller större aktiepost än som tillåts enligt lagens begränsningsregler, blir köpets giltighet beroende av säljarens go­da eUer onda tro. Sker köpet i bolagets namn utan att det för säljaren framgår att det är avsett för fonden, torde köpet bli gUtigt så att det binder fondbolaget. Detta blir då i förhållande tUl fonden skyldigt att för egen räkning överta de värdepapper som inte får förvärvas för fon­den, Ora åter förvärvet sker i fondens namn och säljaren är i ond tro, blir köpet ogiltigt. Säljaren torde ej kunna åberopa okunnighet om de begränsningar i fråga o.m fonds rätt att förvärva värdepapper sora la-


 


Prop. 1974:128                                                        80

gen innehåller. Däremot kan god tro föreligga vid köp i fondens namn av aktier, som ej i och för sig utgör större post än begränsningsreg­lerna i lagen medger men sora pä grund av fondens tidigare innehav av sarama slags aktier medför att de angivna gränserna överskrids. Ak­tiebolagsutredningen uttalar att fondbolaget väl även i ett sådant fall lär vara skyldigt att överta de överskjutande aktierna för egen räkning och ansvara för betalningen av dem.

4.3.8 Rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare

Principen att för varje fond skall finnas särsldlda av bankinspektio­nen fastställda fondbestämmelser, som jämte lagen reglerar verksamhe­ten, lillstyrks eller lämnas utan erinran vid remissbehandlingen. Ut­redningens förslag i fråga om innehållet i fondbestämmelserna godtas i allraänhet av reraissinstansema. Beträffande vissa detaljanmärkningar hänvisas till specialmotiveringen.

När det gäller de föreslagna möjligheterna att ändra en gång fast-stäUda fondbestämmelser godtar remissinstanserna överlag att ändringar i delar, som inte avser fondens placerings- eller utdelningspolitik, får ske efter tillstånd av bankinspektionen. Däremot avstyrker omkring hälften av instansema förslaget att ändring av centrala bestämraelser skall kräva raedgivande av samtliga fondandelsägare.

Aktiebolagsutredningen finner att regeln är för stel och att den i praktiken innebär att ändring av fondbestämmelserna i dessa hänseen­den blir omöjlig. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Göta hovrätt, kommerskollegium, fondbörsutredningen och Svenska fondhandlareför­eningen. Flera instanser, bl. a. Stockholms handelskammare m. fl. och Svenska sparbanksföreningen, anser det orimligt att en enda fondandels­ägare i princip skulle kunna förhindra att en av alla andra andelsäga­re tillstyrkt ändring kommer till stånd. Det alternativ som återstår för fondbolaget, om ändringsförslaget inte godtas av samtiiga andelsägare, nämligen att upplösa fonden och bUda en ny fond, bedöms i flera yttranden som orealistiskt. Bland dem som har denna uppfattning är Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Svenska revi­sorsamfundet och Sparinvest. Instanserna påpekar att upplösningsförfa­rande och nybildning skulle vara förenat raed tidsutdräkt och betydan­de kostnader, bl. a. med tanke på att uppskjutna skatter och realisa­tionsvinster skall tas fram.

Som ännu en negativ konsekvens av förslaget nämner Svenska bank­föreningen att fondbolagen, när det gäller att ange de allmänna rikt­iinjema för placering av fondens medel, torde komma att sträva efter så allmänt hållna bestämraelser sora möjligt, eftersom de i praktiken inte går att ändra. Detta innebär att man går miste om möjUgheten att i någon mera betydande utsträckning verka för uppkomsten av olika fonder med differentierade placeringsprogram, sora genom sina


 


Prop. 1974:128                                                                    81

fondbestämraelser kan inforraera presurativa andelsägare så tydligt som möjUgt om fondens särdrag.

Bankinspektionen ifrågasätter om det är lämpligt med en regel som knappast kan praktiskt tillämpas utan endast synes ha den indirekta funktionen att inskärpa nödvändigheten för fondbolag att noggrant överväga fondbestämraelsernas utformning och innehåll, när de första gången införs. Inspektionen är medveten ora att ändring i placerings-och utdelningspolitiken innebär att man frångår ett viktigt raoment i det urspmngUga avtalet raeUan fondbolaget och andelsägama. Det fordras alltså starka motiv för att raan skaU kunna acceptera att någon ändring får koraraa tUl stånd utan att full enighet råder och alltså raot en minoritet. Ora det undantagsvis skuUe visa sig raöjligt att skapa en stor raajoritet för ett ändringsförslag, kan dock hållbara ändrings-raoliv sägas föreligga. Inspektionen anser därför att kravet pä full sam-stäraraighet bör slopas och ersättas av en regel ora kvalificerad majori­tet. Inspektionen föreslår — efter förebUd av 174 § 2 raora. aktie­bolagslagen — att förslag tUl ändring av viktigare fondbesläraraelser efter att ha kungjorts i viss ordning raåste vinna anslutaing av andels­ägare som representerar minst nio tiondelar av fondens värde. Ändrings­beslut sora fattas i denna ordnmg skall kräva tillstånd av Uispektionen. För andelsägare sora tUlhör minoriteten och som till äventyrs är miss­nöjd raed raajoritetens beslut återstår i dessa fall möjligheten att på­kalla inlösen av sin andel.

En föreskrift om kvalificerad majoritet av andelsägare som förut­sättning för ändring av ifrågavarande fondbestämmelser förordas också av bl, a, Göta hovrätt, handelskammaren i Göteborg m. fl., fondbörs­utredningen samt Familfeföretagens förening.

Stockholms handelskammare m. fl. och Skandifond föreslår att be­slutanderätten i fråga om ändringar av fondbestämraelser anförtros ät en god man eller godmansstyrelse, Aktietfänst förordar att ett enhälligt beslut av fondbolagets styrelse skall föreUgga innan bankinspektionen fastställer ändringarna. Bl. a. kommerskollegium, fullmäktige i riks­gäldskontoret. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen oeh Sveriges advokatsamfund anser det tiUräckligt med bankinspektio­nens fastsiällelse.

4.3.9 Placering av värdepappersfonds medel

Reraissinstansema delar i allmänhet utrednmgens uppfattning att i en värdepappersfond skaU ingå endast värdepapper, vilkas värde utan svårighet kan faststäUas och som lätt kan omsättas i pengar. När det gäUer placeringsobjekten godtas också som regel uttedningens förslag. I några remissyttranden förordas eraeUertid att kretsen tiUåtaa värdepap­per vidgas. Spörsraål av hithörande slag behandlas närmare i special­motiveringen.

6   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                         82

De begränsnmgsregler utredningen uppställer för att säkerställa risk­spridning — dvs. att en fonds innehav av värdepapper med en och sam­me utfärdare får uppgå till högsl 5 % av fondvärdet eUer, efter med­givande av bankinspektionen i särskilda fall, till högst 10 % — upp­fattas som alltför snäva av elt 25-tal remissinslanser, bl. a. av bank­inspektionen, kommerskollegium, Stockholms handelskammare m. fl, handelskammaren i Göteborg m. fl., fondbörsutredningen, riksgäldsfull­mäktige. Svenska bankföreningen, TCO, Sveriges aktiesparares riksför­bund. Aktietjänst och Sparinvest. 1 flera av dessa yttranden invänds också att den svenska värdepappersmarknaden till skillnad från många utiändska marknader är alltför begränsad. Det kan därför ställa sig svårt för ett fondbolag att välja ut minst 20 lämpliga aktieposter.

Handelskammaren i Göteborg m. fl. framhåller alt — med hänsyn tUl fondbolagens skyldighet att lösa in fondandelsbevis — en del av aktierna på fondbörsen, liksom i regel aktierna på fondhandlarlistan, knappast kan komma i fråga för förvärv till aktiefond, eftersom det kan bli svårt att avyttra dem till marknadsmässiga priser inom en kort tid­rymd. Dessa instanser, liksom koinmerskollegium, befarar att fempro­centsregeln även kan bli till hinder för nödvändiga omplaceringar och konsolideringar. Bankinspekiionen anser att regeln försvårar uppkom­sten av fonder med olika placeringsinriktning. Olikheter i inriktningen hos skilda fonder kan dock innebära en stimulans för den sparande aUmänheten att mera aktivt ta stäUning tiU frågan, vilken fond de vill satsa pä. Skilda ambitioner och intressen hos olika fonder skulle enligt inspektionens uppfattning medföra ökad selektivitet och därigenom möj­lighet till effektivare placering av de hos värdepappersfonderna sam­lade sparresurserna. Svenska fondhandlareföreningen anför liknande synpunkter.

Som en annan nackdel raed alltför hårda spridningsregler nämner bl. a. fondbörsutredningen all procentgränserna kan bli svåra att hålla vid fusioner mellan två bolag, i vilka en fond har aktier. Fondbörs­utredningen påpekar vidare att värdepappersfonderna kan komma i ett sämre läge i förhållande till investmentbolagen, om de på grund av lagstadgande måste hålla en från ekonomisk synpunkt mindre välbetänkt diversifiering, medan inveslmentbolagen har full frihet att söka den gynnsammaste placeringen. Denna instans, liksom Föreningen Auktori­serade revisorer, anser att liberalare regler i fråga om riskspridning bör gälla för fonder, som har rätt att förvärva enbart svenska värde­papper.

De remissinstanser som ställt sig kritiska till de föreslagna reglerna om begränsning av antalet värdepapper med samme utfärdare framhål­ler att en tillfredsställande riskspridning torde kunna åstadkommas även ora procenttalen höjs. En i lagen inskriven gräns av högst 10 % av fondens värde för normalfallen föreslås av bl. a. bankinspektionen.


 


Prop. 1974:128                                                        83

kommerskollegium, handelskammaren i Göteborg m. fl, fondbörsutred­ningen. Svenska sparbanksföreiungen, Sveriges aktiesparares riksför­bund och Sparinvest. En del av dessa instanser förordar att vid bank-mspektionens dispensgivning den yttersta gränsen för värdepapper med samma utställare sätts tUl 15 eller 20 % av fondvärdet, medan de öv­riga finner det lämpligare att nägon övre gräns för bankinspektionens prövning inte anges.

Stockholms handelskammare m. fl. anser att kravet på riskspridning i första hand inte bör knytas till en procentsats utan ges en allmän utformning. I andra hand föreslås en höjning åtminstone till 20 % för normalfallen. I fråga om de fall som kommer under bankinspektionens prövning bör ingen gräns fastställas.

Svenska bankföreningen. Svenska fondhandlareföreningen. Svenska revisorsamfundet, Aktietfänst m. fl. anser att reglerna om riskspridning inte bör stå i lagen utan i fondbestämraelserna. Sparbankernas bank och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om begränsningarna behöver gälla statsobligationer ra. m. Sveriges aktiesparares riksförbund föreslår att de stadganden som kan finnas önskvärda i riskspridningssyfte görs dispositiva, bl. a. för att öppna möjlighet för fondema till specialisering.

Förslaget att — till förhindrande av raaktkoncentration — begränsa fondbolags rätt att i värdepappersfonder inneha raer än 5 % av aktier­na eller röstvärdet i ett och sararaa aktiebolag tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Stockholms handelskamma­re m. fl, handelskammaren i Göteborg m. fl. Svenska fondhandlare-föreningen och Svenska revisorsamfundet avstyrker förslaget och an­ser att den föreslagna bestämraelsen bör utgå. Som skäl härför anförs bl. a att risken för maktraissbmk torde vara ringa och att beslämmel­sen kan komma att verka till skada för fondandelsägarnas intressen. Problem kan uppkomma t. ex. vid sammanslagning av fonder, ora vissa aktier måste realiseras omedelbart. Begränsningsregeln anses vidare kun­na försvåra möjligheterna för en fond att genom aktieförvärv delta i mindre och medelstora företags finansiering eUer i likhet med i utian­det förekomraande fondverksamhet specialisera sig tiU visst slag av värdepapper raed hög risk men också högre direktavkastning. Fond­handlareföreningen framhåller att det är nödvändigt att raan skapar möjligheter tUl dispens vid fusioner mellan fondbolag, om den före­slagna bestämmelsen komraer att ingå i lagen.

Föreningen Auktoriserade revisorer och Skandifond finner den före­slagna begränsningsregeln alltför snäv. Skandifond förordar en upp­mjukning av bestämraelsen bl. a. beträffande aktieinnehavet i fonder som förvaltas av samma fondbolag.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen att likvida medel som ingår i en fond så snart det lämpligen kan ske skall användas för för­värv av värdepapper avstyrks av ett 10-tal remissinstanser. Svenska


 


Prop. 1974:128                                                         84

sparbanksföreningen anser att er sådan bestämmelse inte behövs. Ett fondbolag bör självt kunna välja den likviditetspolitik man önskar föra. I ett läge med förväntade kursfall kan det vara motiverat med en av­yttring av värdepapper för att undvika onödiga förluster. En likvidi­tetsuppbyggnad av detta slag skulle genom ett stadgande enligt utred­ningens förslag kunna förhindras, vilket kan stå i strid mot andels­ägarnas intresse. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Stockholms han­delskammare m. fl.. Svenska fondhandlareföreningen och Sveriges aktie­sparares riksförbund.

4.3.10 Förvaringsbank

Förslaget att egendomen i en värdepappersfond skall omhänderhas av en förvaringsbank, som står under bankinspektionens tUlsyn och har nolariatavdelning, tUlstyrks eUer lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. I några yttranden förordas emeUertid att ock­så vissa andra institut skall få vara förvaringsbank. Svenska fondhand­lareföreningen anser att var och en av föreningens medlemmar bör kunna utses till förvaringsbank. Sveriges aktiesparares riksförbund vUl jämställa mäklarfirma, som är medlem av Stockholms fondbörs, med de i förslaget upptagna kreditinrättningarna.

Svenska fondhandlareföreningen och Aktietjänst anser att det bör finnas möjUghet för värdepappersfond att anUta flera förvaringsbanker. Aktietjänst påpekar sålunda att det kan uppstå situationer då mer än en förvaringsbank kan vara tänkbar för en och samma fond, t. ex. då fonden växt tUl mycket betydande storlek.

Stockholms handelskammare in. fl. kritiserar förslaget att utländska värdepapper skall få anförtros utländsk kreditinrättning endast genom förvaringsbankens försorg. Instanserna finner det vara en fördel, om fondbolag tillåts att för förvaringen ha en egen depå utomlands i lämp­ligt institut. Den av utredningen föreslagna förvaringsmetoden anses endast innebära en fördyring för andelsinnehavama. Svenska fondhand­lareföreningen anför liknande synpunkter. Sparinvest föreslår att besläm­melsen får en något vidare formulering, sora tillåter depå hos utländska mäklarföretag, även om dessa inte skuUe betraktas som kreditinrätt­ningar. Aktietjänst och Skandifond anser att föreskriften att anmälan skall ske tiU bankinspektionen, om förvaringen av värdepapper anför­tros utiändsk kreditinrättning, är omotiverad och därför bör utgå.

Remissinstanserna har i alhnänhet inte något att erinra mot utred­ningens förslag i fråga om förvaringsbanks uppgifter. Svenska revisor­samfundet avstyrker dock att förvaringsbanken ges en kontrollerande funktion i samband med att banken verkställer fondbolagets beslut om utbetalning av medel från fondens bankräkning. Samfundet anför att en sådan funktion innebär en dubbelkontroll, eftersom föreskrifier om tillåtna dispositionsändamål gäller för bolaget och tillsyn utövas av


 


Prop. 1974:128                                                        85

bankinspektionen. Det skulle enbart föranleda oklarhet, om förvarings­banken skulle ha att tolka tillätiigheten av viss disposition.

4.3.11 Fondandel och fondandelsbevis

Utredningens aUmänna synpunkter på fondandelens och fondan­delsbevisets rättsliga karaktär raöter inte någon erinran vid reraissbe­handlingen. I allraänhet har remissinstanserna inle heller någon in­vändning mot att skuldebrevslagens bestäramelser om löpande skulde­brev blir tUlämpliga på fondandelsbevisen. Föreningen Auktoriserade revisorer finner emellertid att det är mindre önskvärt att andelsbevis stäUs tUl innehavaren, dels därför alt fondbolaget i sådant fall avhän-der sig möjUgheten att få uppgift om andelsägarens namn, dels därför att det kan vara förenat raed vissa risker för andelsägare med ringa erfarenhet av värdehandlingar att äga andelsbevis som gäller i var mans hand.

Bankinspektionen, länsstyrelsen i Västerbottens län, fondbörsutred­ningen. Svenska bankföreningen. Svenska fondhandlareföreningen och Svenska revisorsamfundet förordar att utfärdande av fondandelsbevis inte bör vara obligatoriskt. I flera yttranden framhålls att det är möjligt att en övergång till värdepapperslösa förhållanden komraer att ske i fraratiden och att det därför kan vara opraktiskt att fraratvinga ut­färdande av värdepapper på ett område som ligger nära aktiehantering­en. Bankinspektionen hänvisar till de rationaliseringar som sker på värdepappersteknikens oraråde i fråga ora bl. a. förenklad aktiehan­tering. Enligt inspektionens uppfattning kan sådana rationaliseringar få tiU följd alt värdepappersmarknaden inom överskådlig framtid kom­raer att söka begagna metoder sora i korthet kan karakteriseras sora värdepapperslösa. Strävanden mot ytterligare rationalisering kan kom­ma att understödjas genom värdepapperscentralen och den av centralen gjorda registreringen av värdepappersinnehaven. Själva aktiebrevet kom­raer sannoUkt att i sin fysiska förra få allt mindre betydelse, medan innehåUet i registret blir avgörande. Lagförslaget bör därför komplet­teras med en föreskrift som klargör den frivUliga karaktären av bevis­utfärdande och som anger vad sora skall iakttas, ora bevis ej utfärdas.

Bankföreningen anser också att det inora en ej alltför avlägsen frara­tid kan bli aktuellt att inom det rättsområde, där begreppet löpande värdepapper f. n. spelar en dominerande roll, övergå tUl värdepappers­lösa förhåUanden. Av uppenbara praktiska skäl har det hittills ej kun­nat konuna i fråga att på aktiemarknaden avstå från bmket av aktie­brev av sedvanligt slag. Genom lagstiftningen om förenklad aktie­hantering samt upprättandet av en värdepapperscentral skapas ett re­gistreringsunderlag, vUket kan leda tUl sekundära rationaliseringsvinster, såsom övergäng tiU förande av värdepapperskonto och clearing meUan


 


Prop. 1974: 128                                                       86

sädana konton i stället för utfärdande av aktiebrev och överförande av besittningen av dylika dokument. Det är önskvärt att delägarskap i värdepappersfonder kan förvallas under Ukartade, rationaliserade for­mer som de, vUka står aktiesidan tiU buds. Möjligheter kan öppna sig för bankernas notariatavdelningar att ge fondandelsägare en bättre och billigare service, i den mån värdepapperslösa rutiner blir tillämpli­ga. Om fondandelsbevis ej behöver utfärdas, blir det nödvändigt för fondbolaget att föra ett noggrant register över fondandelsägarna, att inför förestående utdelningstillfälle avstämraa registret och att på eget initiativ verkställa själva utbetalningen osv. Fondbolaget kan åläggas skyldighet att raed stöd av registret tUl fondandelsägarna översända motsvarande uppgifter m. ra. sora enligt utredningsförslaget skall åter­finnas på ett fondandelsbevis. Det skulle eraellertid vara onödigt tyngande för lagtexten, ora den korapletterades med alla de regler som skulle behövas för dessa undantagsfall. Sådana regler kan i stället ut­färdas i administrativ ordning. Det förefaller vara en naturlig uppgift för bankinspektionen att på ansökan av fondbolag medge att fondan­delsbevis ej behöver utfärdas och att därvid ange de villkor som skall gälla.

Fondbörsutredningen fömtsätter att fondandelsbevis inte skall be­höva utges i den mån andelsägare avstår från att begära sådant bevis. Fondbolagen skulle annars bli förhindrade att tUlvarata betydande ra­tionaliseringsvinster vid fondförvaltningen. Revisorsamfundet anser li­kaså att det kan vara onödigt att kräva att fondandelsbevis alltid skall utges och att det är tUlräckligt med en föreskrift att tiUsynsmyndighe­ten skall ha godkänt formen för bolagets bevis om fondandel.

Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar också på de hanteringsmäs-siga förenklingar som kan utvecklas i framtiden och anser att lagtexten bör överarbetas med anledning av inrättandet av värdepapperscentra­len.

I fråga om prisbUdningen på fondandelsbevis uppger styrelsen för Stockholms fondbörs att vissa värdepappersfonder som är föremål för ett utbrett svenskt intresse dagligen "anges" i börslokalerna genom att de hos resp. fonder aktuella inlösens- och försäljningspriserna anslås på särskUda tavlor. Priserna publiceras på de stora tidningarnas handels­sidor. På den s. k. fria marknaden förekomraer det att fondandelar un­der förmedling av börsmedlem men utan vederbörande fonds medverkan överlåts direkt från säljare till köpare. "Betalkursen" på andelarna brukar härvid bli något högre än fondens inlösenspris men samtidigt lägre än dennas försäljningspris. Transaktionen är sålunda ekonomiskt fördelaktig för både säljaren och köparen. Marknaden är dock be­gränsad. Då det är i viss mån beroende av tUlfälligheterna om den fria marknaden i fondandelar skall kunna utnyttjas av en presurativ


 


Prop. 1974:128                                                       87

köpare eller säljare är det av föga intresse att publicera det fåtal av­slut sora nu sker. SkuUe marknaden i en framtid breddas, torde raan eraellertid fä räkna raed att fortiöpande noteringar pubUceräs. För offi-cieU notering vid fondbörs är dock andelar i öppna värdepappersfon­der mindre lämpade.

Förfarandet vid utmätaing av fondandelsbevis uppmärksammas av EON, som bl. a. framhåller att osäkerheten om bevisens civUrättsliga karaktär kan skapa viss tvekan och medföra skiftande praxis hos kro­nofogdemyndigheterna.

4.3.12 Redovisning

Utredningens förslag om fondbolags skyldighet att offentiigt redovisa förvaltningen av värdepappersfond tiUstyrks eller lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanserna. Svenska revisorsamfundet och Nykiei-hetsfolkets aktiefonder anser dock att den föreskrivna kvartalsredogö­relsen kan utbytas mot en redovisning för fondens ställning varje halvår. Enligt revisorsamfundets mening är det mycket tveksamt, om kvartalsredogörelser verkligen tjänar sitt syfte. Andelsägarnas förvärv avser otvivelaktigt långvariga placeringar. Utfall och värdeinfluenser sora avser korta perioder bör ha ringa betydelse för deras handlande. Nykterhetsfolkets aktiefonder befarar att en skyldighet att avge redo­görelse varje kvartal koraraer att bli alltför betungande frän kostnads­synpunkt för mindre fonder. För de större fonderna raed en omfattan­de handel med andelar kommer det att finnas behov av kvartalsredo­visning också utan föreskrift i lag.

Svenska bankföreningen anser att fondbolagen inte genom lagföre­skrifter bör tvingas alt iaktta en rapporteringsfrekvens som är strängare än de allmänna kraven på värdepappersmarknaden och förordar att lagens bestäraraelser utforraas så att fondbolag utora årsberättelse skall vara skyldigt avge delårsberättelse vid rainst ett tillfälle.

4.3.13 Övertagande av fondförvaltningen, m. m.

De föreslagna reglerna ora övertagande av fondförvaltnmg och upp­lösning av fond läranas i allraänhet utan erinran av remissinstanserna.

Göta hovrätt har vissa synpunkter i anslutning till förslaget att för­varingsbanken på egen hand skall fördela tillgångarna enligt de regler som gäUer vid konkurs, om vid en fonds upplösning tUlgångama ej förslår tUl att täcka skulderna och förlikning ej kan träffas. Hovrätten anser det sålunda önskvärt att det skapas en anordning som motsvarar rättens ombudsmans medverkan vid uppgörande av utdelningsförslag samt att det öppnas möjlighet till klander av utdelningsförslaget.


 


Prop. 1974:128                                                        88

4.3.14 Tillsyn

Utredningens förslag i fråga om tiUsyn över fondbolagen och om bankinspektionens tUlsynsverksamhet accepteras allmänt av remissin­stanserna.

KF berör i detta sammanhang sättet för försäljning av fondandels­bevis. I den mån nya aktiefonder tUlkommer och konkurrensen om kunderna blir hårdare kan mindre lämpliga försäljningsmetoder kom­ma att tillämpas, t. ex. i samband med personligt besök hos tUltänkt köpare. TiUsynsmyndigheten bör därför följa utvecklingen med upp­märksamhet,

4.3.15 Skadestånds- och straffbestämmelser

Remissinstansema har i aUmänhet inte något att invända mot utred­ningens förslag i fråga om skadeståndsskyldighet och straffansvar. En instans framför dock särskilda synpunkter, bl.a. rörande personlig skadeståndsskyldighet för vissa personer i ansvarig ställning inom fond­bolag och förvaringsbank. Dessa frågor berörs närmare i specialmotive­ringen.

4.3.16 Övergångsbestämmelser

Uttedningens förslag tUl övergångsbestämmelser lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Aktietjänst instämmer i vad utredningen anfört om att övergångstiden bör uppgå tiU minst ett år efter lagens ikraftträdande och föreslår att tiden bestäras tiU två år. Även Nykter­hetsfolkets aktiefonder anser att tiden bör sättas tiU minst två år och att det borde finnas övergångsbestämmelser som genom t. ex. en extra tids­frist möjUggör för stiftelser, som har ett lägre stiftelsekapital än det erforderliga minsta aktiekapitalet för fondbolag, att anpassa sig efter de nya bestämmelserna. Genom dispens av tiUsynsmyndigheten borde i sådana fall kunna medges en övergångstid upp till fem år.

5    Departementschefen

5.1 Inledning

Under 1900-talet och särskUt efter andra världskriget har företag för kollektiva investeringar i värdepapper kommit att spela en allt större roU på den intemationella kapitalmarknaden.

Företagen karaktäriseras av att de samlar upp kapital från allmänhe­ten genom att emittera aktier i företaget eUer andelar i en tiU företaget knuten fond. Kapitalet investeras i värdepapper, främst aktier men även andra värdepapper, t. ex. obligationer, och förvaltas av företaget. I före­tagets investeringsverksamhet ingår att tillse att placeringarna ger en


 


Prop. 1974:128                                                        89

god riskfördelning. I aUmänhet ingår inte så stora aktieposter i värde­pappersportföljen alt det förvaltande företaget därigenora får ett dorai-nerande inflytande i något aktiebolag.

Företag för kollektiva investeringar kan arbeta i flera forraer, och det kan ofta vara svårt att dra en klar gräns mot andra samraanslutningar av typ förvaltnmgsbolag eller raot vissa finansierragsbolag. Allmänt kan sägas att utmärkande drag för företagen i fråga är att de för en rörUg investeringspolitik för att åstadkomma en god riskfördelning av värde­pappersinnehavet och i övrigt genomföra de mål som uppstäUts för vär-depappersplacermgen.

Fonder, som är knutoa tiU företagen, kan vara slutaa eller öppna. De slutaa fondema utmärks av att det sammanlagda antalet fondandelar är bestämt från början och att antalet inte kan ökas eller rainskas annat än i strängt formbunden ordning, dvs. utan att de bestämmelser sora reg­lerar verksaraheten ändras. Det förvaltande företaget löser i allraänhet inte in försålda andelar. Andelama är sora regel föreraål för handel på sararaa sätt sora värdepapper i allraänhet. Kursen på fondandelama blir därigenora beroende inte bara av värdet av de i fonden ingående värde­papperen ulan också av tiUgång och efterfrågan på andelama. Slutna fonder är normalt konstmerade i aktiebolags form. Andelarna i bolaget raotsvaras därvid av aktier och investerarna är aktieägare i bolaget.

De öppna fonderna, som är betydligt vanligare än de slutaa, skUjer sig från dessa frärast genom att det förvaltande företaget åtager sig att lösa in fondandelama. När företaget säljer fondandelar, investeras de influtaa medlen i nya värdepapper och fondens storlek ökas därige­nom. Fonden minskar när företaget löser in andelar. Inlösnmgen sker i princip med medel som erhållits genom försäljning av värdepapper från fonden. Värdet på en andel är vid varje tidpunkt det sammanlagda vär­det av värdepapperen i fonden delat med antalet utelöpande andelar. Möjligheten att få andelarna i en öppen fond inlösta ger dem en hög likviditet, vUket är en av orsakerna tUl att aktiefondsverksaraheten kom­mit att i allt större omfattamg utövas i öppen form.

Den rättsliga konstmklionen av de öppna fondema varierar i olika länder. Två huvudformer kan anges, nämligen bolagsformen och den kontraktuella formen. När verksamheten utövas i bolagsforra bildar — på motsvarande sätt som hos de slutaa aktiefondema — investerar­nas insatser aktiekapital i ett bolag, i vUket investerarna således är aktie­ägare. Aktiekapitalet placeras i värdepapper, som förvaltas av bolags­ledningen. Systemet fömtsätter att bolaget har rätt att återköpa sina egna aktier. Aktiekapitalet i sådant bolag kan ökas eUer minskas fritt tUl skUlnad från vad som gäller enligt t. ex. den svenska aktiebolagslagstift­ningen.

Utmärkande för den kontraktuella forraen är att det i konstmklionen fömtsätts tre parter, vilkas mbördes förhåUanden regleras genom avtal.


 


Prop. 1974:128                                                        90

Ett förvaltande företag, fondföretag, säljer och löser in andelar i en vär­depappersfond — i regel aktiefond, vUken beteckning vanligtvis används i det följande — och sköter placeringar i värdepappersportföljen. Öv­riga parter är en förvaringsbank, som har hand om de värdepapper som ingår i portföljen, samt investerarna. Mellan fondföretaget och förva­ringsbanken råder ett stadigvarande avtalsförhållande. Investeraren an­ses genom köp av andel i fonden ha ingått etl avtal med förvaltnings­företaget och förvaringsbanken. Detta avtal upphör, om hans andel lö­ses in. En aktiefond kan enligt den nu berörda konstruktionen ägas av fondföretaget eller investerarna eller, enligt det anglosachsiska syste­met, av båda parter genom en form av dubbel äganderätt.

I Sverige förekommer företag, som inriktar sig på koUektiv investe­ring i värdepapper, i tvä former, nämligen s. k. investmentbolag och ak­tiefondsförelag, ibland gemensamt betecknade som investmentföretag. Investmentbolagen är aktiebolag och därigenom underkastade den svenska aktiebolagslagstiftningen. Aktiefondsföretagen, däremot, har i aUmänhet en konstruktion, som ansluter till den tidigare berörda kon­traktuella formen. Fondledningen utövas som regel av en stiftelse. För­säljning av fondandelar och däremot svarande bevis (fondandelsbevis) sker dock regelmässigt genom ett fristående företag. Fondegendomen förvaras i bank. Det rättsliga förhållandet mellan fondledning och investerare regleras i stadgarna för fonden. Stadgarna innehåller också bestämraelser om fondens inriktaing, fördelningen av värdepapper i fon­den, m. m. Aktiefondsverksaraheten utövas genora försäljning och in­lösen av fondandelar och fondandelsbevis samt köp och försäljning av värdepapper till den fond som uppkommit genom investerarnas insatser. Försäljningen av andelama och bevisen sker utan kontroll från det allmännas sida beträffande t. ex. försäljningssätt eller koslnadspåslag. Inte heller verksamheten i övrigt är föremål för någon reglerad form av kontroU.

Verksamhet med öppna aktiefonder utövas av bl. a. Stiftelsen Aktie­tjänst (Koncentra-fondema), Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefonder (A-fonderna), Stiftelsen Sparinvest, Stiftelsen Skandifond, Stiftelsen Skandinavinvest och Stiftelsen Svenska intemationella investraentfonden (Interfond). Ett företag förvaltar slutna fonder, AB Svenska aktier. En sammanställning av de svenska aktiefondsföretagen har lämnats under avsnitt 2.3 och jag hänvisar till den därvid läranade redogörelsen.

I Sverige saknas f. n. lagstiftaing om aktiefonder och aktiefondsverk­samhet. Sådan lagstiftning finns dock i flertalet länder, i vilka aktie­fondsverksamhet utövas, t. ex. i Amerikas förenta stater, Frankrike, Storbritannien, Västtyskland, Schweiz, Österrike och Belgien. I flera andra länder i Europa förbereds lagstiftning i dessa hänseenden.

Även inom Europarådet och OECD har frågan om regler för aktie­fondsverksamhet tagits upp. Inom dessa organisationer har sålunda


 


Prop. 1974:128                                                        91

olika långt gående rekommendationer gjorts i syfte att nå en viss inter­nationell samstämraighet vid den rättsUga regleringen av aktiefondsverk­samheten i resp. medierasländer. Jag får anledning alt närmare åter­komma tUl detta i samband med redovisningen av förslagets lagtekniska utforraning.

Aktiefondsföretagen förvallar oftast betydande tiUgångar. På senare år har verksamheten ökat kraftigt i de industriellt utvecklade länderna. För exempelvis Västtyskland uppgick aktiefondernas sararaanlagda värde åren 1960 och 1971 till 3,1 mUjarder resp. 7 miljarder DM, vilket innebär en uppgång med 126 %. I Schweiz ökade fondtillgångar­na från 3,3 miljarder schweizerfrancs år 1965 till 11,6 miljarder år 1972 eller med över 250 %. Motsvarande siffror var för Österrike 600 milj. resp. 4 mUjarder schiUing (ca 570 %). Storbritannien hade år 1965 aktiefondsföretag med tUlgångar på 3,6 railjarder pund mol 7,7 mUjar­der år 1971, en ökning med 114 %, I Nederländerna fanns under dessa år fonder på 2,9 resp. 5,7 mUjarder gulden, en ökning med 97%. Aktiefonderna i Amerikas förenta stater ökade från 42,6 miljarder dollars år 1965 tiU 62,8 miljarder år 1971, dvs. med 47 %.

5.2 Behovet av lagstiftning om företag för kollektiva investeringar

Som nyss nämnts saknas i Sverige lagstiftning om aktiefonder. Inte heller finns det i någon utsttäckning i övrigt rättsregler som direkt kan tiUämpas på de öppna aktiefondsföretagen och den verksamhet de ut­övar. I betänkandet (SOU 1969: 16) Lagstiftning om värdepappersfon­der m. m. och om stämpelskatt på värdepapper tar aktiefondsutred­ningen upp frågan om behovet av en särskUd lagstiftning ora företag för kollektiva investeringar. Utredningen erinrar om att de s. k. investment­bolagen, som i princip fidlföljer samraa syfte som aktiefondsföretagen, är underkastade bestämraelserna i aktiebolagslagen ora styrelse, årsredo­visning och andra regler till skydd för aktieägarna. På bolagsstäraraa kan dessa delta i bolagets angelägenheter, och den enskilde kapitalplace­raren får därigenora möjlighet att själv utöva inflytande i fråga om för­valtningen av värdepappersportföljen. Utredningen framhåller beträf­fande investmentbolagen att specieUa regler utöver aktiebolagslagstift­ningen hittiUs inte ansetts erforderliga och att förslag till särlagstiftaing för dessa bolag därför inte lagts fram. Remissuistanseraa har inte haft någon avvikande uppfattning i denna fråga. Inte heller jag finner anled­ning att i detta sararaanhang förorda särskild reglering av eller tUlsyn över investraentbolagen.

Såvitt avser de s. k. aktiefondsföretagen är förhåUandena däreraot an­norlunda. Utredningen framhåller att de stadgar, som andelsköparen vid förvärv av fondandel anses godkänna, i allmänhet brukar innehålla en närmare reglering av de rättsfrågor som normalt uppkoraraer i


 


Prop. 1974:128                                                        92

förhållandet mellan företaget och andelsinnehavarna och atl något be­hov av lagbestämmelser därför hittills inte anselts föreligga. Inte heller har utvecklingen på aktiefondsmarknaden föranlett krav på en rättslig reglering av aktiefondema och aktiefondsverksamheten. Trots detta har utredningen kommit tUl den uppfattningen att en sådan reglering har flera väsentiiga uppgifter att fylla och att en lagstiftning på detta område därför bör komma till stånd. Utredningen har härvid särskilt åberopat följande omständigheter.

Antalet aktiefondsföretag i Sverige är f. n. ganska litet. Värdet av de förvaltade fondema är dock förhållandevis stort. Andelsinnehavarna är många och torde tUl stor del kunna hänföras tUl kategorien småsparare. Antalet personer som berörs av verksamheten är därigenom ganska be­tydande. Utvecklingen kan vidare väntas medföra en ökning av antalet aktiefonder. GäUande civU- och associationsrättsUga regler lärapar sig inte alltid väl sora tmderlag för en reglering av ifrågavarande slag av ak­tiefondsverksamhet. De civUrättsliga bestämmelser som f. n. kan tilläm­pas på förhållandet mellan aktiefondsföretag och andelsinnehavare är mycket knapphändiga. Parterna måsle därför i stor utsträckning reglera sina inbördes förhållanden genom avtal. Andelsinnehavarna har ingen möjlighet att utöva inflytande på fondföretagets eller fondemas skötsel. De har inte heller insyn i fondernas förvaltning eller rätt att medverka vid utseende av revisorer. För att tillgodose småspararnas krav på trygghet kan enligt uttedningen krävas att aktiefondsföretagen på motsvarande sätt som affärsbanker, sparbanker och andra penningin­rättningar blir föremål för tillsyn. Utredningen framhåller också att till­komsten av aktiefondsföretag i vårt land kan ses som resultat av strä­vanden att tUlföra kapitalmarknaden nya källor av riskvilligt kapital.

De av utredningen åberopade skälen har i allmänhet godtagits vid re­missbehandlingen. För egen del vUl jag särskUt framhålla följande. Som framgår av avsnitt 2.3 representerar de förvaltade fondema, totalt sett, betydande tUlgångar. Sammanlagt uppgick fondernas värde vid utgången av år 1972 tUl omkr. 300 mUj. kr. Detta förhållande utgör en viktig omständighet vid bedömningen av behovet av en lagstiftning på ifrågavarande område. Särskilt angeläget framstår behovet av en lagstiftning, om man betänker att ett stort antal personer berörs av aktiefondsverksamheten i vårt land och att huvudparten av dessa torde utgöras av småsparare, dvs, människor raed obetydliga eUer blygsararaa tiUgångar. Regler bör aUtså införas i fråga om förvaltningen och för­varingen av de i aktiefondsverksaraheten anförtrodda medlen. Möjlig­het bör också fiimas för spararna tUl insyn i verksamheten. Från all­mänhetens synpunkt kan aktiefondsverksamheten framstå som ett alter­nativ till banksparande. Jag anser det därför vara av betydelse att regel-


 


Prop. 1974:128                                                        93

bundet återkomraande, vederhäftiga inforraationer läranas om verksam­heten. Regler bör finnas om detta. Försäljningen av fondandelar bör vidare ske i sådana forraer och på sådana villkor att spararna inte utsätts för andra risker än dem som norraalt följer raed investeringar i värde­papper. Liksom utredningen finner jag goda skäl kunna anföras för alt ställa aktiefondsföretagen under offentiig tillsyn på motsvarande sätt som skett med t, ex, bankerna. Därigenom tillgodoses spararnas be­rättigade krav på trygghet när de anförtror sina medel tUl ett aktie­fondsföretag för placering i aktier eller andra värdepapper,

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag alltså att en lagstiftning på ifrågavarande område nu bör komma till stånd.

Som framgår av det nyss anförda uppgick aktiefondernas sararaan­lagda tUlgångar i landet vid utgången av år 1972 tUl orakr, 300 milj. kr. Detta värde bör jämföras med de börsnoterade investmentbolagens sam­manlagda iimehav av värdepapper, vUket vid sararaa tid uppgick tUl över 4,2 railjarder kr. Fondemas betydelse som kapitaluppsaralingsinsti-tut är således än så länge inte stor. Det synes därför f. n. inte finnas an­ledning att föreslå regler med avseende på deras funktion i detta hän­seende. Skulle fonderna i framtiden komma att utvecklas så att de spelar en mera väsenllig roll i kapitalmarknadssammanhang kan det emeUer­tid, som riksbanksfullmäktige också påpekat, finnas anledning att över­väga, om särskUda placeringsregler från kapitalmarknadssynpunkt bör införas för dem eller om de bör bli föremål för en penningpolitisk lag­stiftaing i likhet raed vad som gäller för bankinstitut och försäkringsbo­lag.

Utredningens förslag tUl lagstiftaing avser uteslutande svenska aktie­fondsföretag. Utredningen har inte föreslagit nägon speciell lagstiftaing för utländska fonder, som vUl etablera sig här i landet eller sora be­arbetar den svenska marknaden från utlandet. Möjligheterna till förvärv eller försäljning av andelar i utländska investmentbolag eller aktiefonder är f. n. beroende av valutabestäramelsema. Jag vill i detta sararaanhang erinra om att frågan om köp och försäljning av andelar i aktiefond varit föremål för särskild uppmärksarahet inora OECD och att sådana värdepapperstransaktioner numera ingår som en särskild sektion i OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelser. Den tidigare berörda rekomraendationen av OECD avseende riktlinjer för lagstiftning ora investraentföretag uppstäUer vissa krav för företag sora frän utlandet bearbetar en marknad. Inom Europarådet har, som fömt nämnts (av­snitt 1.7), antagits särskilda riktiinjer för reglering av sådan verksam­het som utövas av utomlands etablerade företag. Flera remissinstanser har med tanke på möjUgheten av en framtida Uberaliserad kapitalmark­nad betonat vikten av att också utländska aktiefonders verksamhet, som berör Sverige, bhr föremål för lagstiftning. Det har därvid framhållits


 


Prop. 1974:128                                                        94

som särskilt angeläget att man undviker konkurrenssnedvridningar som medför att utiändska fondandelar för sparama framstår som mer attrak­tiva än svenska. Frågan om en lagstiftning beträffande möjUghet för utländska aktiefondsföretag atl utöva verksamhet i Sverige kan dock behandlas fristående från den av mig nu föreslagna lagstiftningen. Med hänsyn härtill och då utredning i frågan saknas får detta spörsmål tas upp i annat sammanhang. T. v. bör aktiefondsverksamhet i Sverige få utövas endast av svenskt aktiefondsföretag, dvs företag som är bildat en­ligt svensk lag.

5.3 Allmänna synpunkter på en lagstiftning

En civUrättslig lagstiftning om aktiefonder bör i första hand gäUa fon­dens och fondföretagets konstmktion samt en fördelning av ansvaret för fonden. Till ansvarsfördelningen hör frågor rörande fondens förvaltning och förvaringen av fondtUlgängama. Av naturliga skäl kan den rättsUga regleringen inte gälla det speciella risktagande som följer med en in­vestering i rörliga värden.

Som framgår av vad jag tidigare anfört är ett av de viktigaste skälen för en lagstiftning om aktiefondsverksamhet behovet av skydd för dem som investerar medel i aktiefonder. En gmndfömtsättning vid reglemas utformning bör vara att investerarna undgår personligt ansvar för skulder som uppkommer vid utövandet av aktiefondsverksamheten för fonden. Denna uppfattning har också avspeglats i aktiefondsuttedning­ens förslag och godtagils av remissinstanserna. Även de rekommenda­tioner med riktlinjer om investraentföretag som lagts fram inom Euro­parådet och OECD bygger på samma princip.

I ett föregående avsnitt (5.1) har jag närmare redogjort för de två förekommande typema av värdepappersfonder, nämligen slutna och öppna fonder. Av redogörelsen framgår bl. a. att antalet andelar (eller aktier) i en sluten fond är bestämt redan från början. Det kan således inte ökas eller minskas annat än i strängt forrabunden ordning. Här­igenom blir de utelöpande andelama inte iiUösningsbara och priset på en andel blir beroende såväl av värdet på de värdepapper vilka ingår i fonden sora av tUlgång och efterfrågan på andelarna. Den öppna fon­den, däreraot, karaktäriseras av att dess storlek kan ökas eller minskas fortlöpande så länge fonden består.

I likhet med utredningen och remissinstansema anser jag det vara av stor vikt att möjlighet finns för andelsägaren att få sin andel inlöst när som helst och att inlösningspriset därvid inte är beroende av ett vid tiUfället rådande marknadsvärde som grundas på tiUgång och efter­frågan. Jag anser därför alt den rättsliga regleringen av fonderna bör bygga på att dessa är av s. k. öppen typ. Fonder av sluten typ bör inle


 


Prop. 1974:128                                                       95

få förekomma i vidare män än som kan ske inom raraen för redan befmtliga associationsformer, t. ex. investmentbolagsforraen.

Sora tidigare anförts bör reglema utforraas sä att investerarna inte har personligt ansvar för skulder som uppkoraraer i aktiefondsverksara­heten. De associationsformer i svensk lagstiftning sora uppfyller denna fömtsättning och sora frärast kommer i åtanke då det gäller ekonomisk verksarahet är aktiebolaget och den ekonoraiska föreningen.

Utraärkande för aktiebolaget är att dess verksarahet bedrivs på grund­val av ett aktiekapital, sora tillskjutits av delägarna. Dessa får utdelning på sin kapitalinsats genom andel i bolagets vinst. För att motverka upp­komsten av ekonomiskt osunda företag har bolagsbUdningen och bola­gets verksamhet utförligt reglerats i lagstiftningen. I lagen om aktie­bolag finns sålunda bestämmelser om förfarandet vid bUdande av aktie­bolag, om publicitet i fråga om det tillämnade bolaget och om de kapitalinsatser som skall göras. Tillvägagångssättet vid ökning och minskning av aktiekapitalet är noga angivet i lagen. Denna innehåller vidare utförliga regler om bolagets beslutande, verkstäUande och kon­trollerande organ, konsolideringsbestämmelser, ra. m.

Den ekonoraiska föreningen är en personsammanslutning, som bere­der sina medlemmar ekonomiska fördelar på annat sätt än genom utdel­ning av vinst på kapital. Medan aktiebolagslagens regler bl. a. syftar tUl att bevara aktiekapitalet inora bolaget till skydd för aktieägarna och bo­lagels borgenärer, innehåller lagen om ekonomiska föreningar både bestämraelser ora verksamheten — som till stor del ansluter tUl vad som gäller för aktiebolagen — och föreskrifier rörande medlemraarnas in- och utträde. Föreningsverksamheten drivs på grundval av förenings­medlemmarnas insatser. En förutsättning för medleraskap i föreningen är att insatsen betalas. Dä en medlem utträder ur föreningen, har han i allmänhet rätt att få tillbaka insatsen.

Båda nu nämnda associationsformer ger delägarna möjlighet att på­verka företagets skötsel genom att delta i bolags- eller föreningsstämma.

I utiandet förekommer, som lidigare nämnts, aktiefondsföretag som arbetar i form av aktiebolag. I dessa bolag ingår värdepappersportföljen som en del av bolagsförmögenheten. Den som köper aktier i ett sådant investmentföretag får därigenom samtidigt en andelsrätt i värdepappers-portföljen och i bolagets övriga förmögenhet.

Vid bedömande av frågan, om någon av associationsformerna aktiebo­lag eller ekonomisk förening bör användas vid utformningen av regler ora aktiefonder och aktiefondsverksarahet, vill jag anföra följande. Jag har nyss framhåUit betydelsen av att andelarna i en aktiefond är in­lösningsbara, dvs. att fonden är av s. k. öppen typ. För att öppna aktie­fonder skaU kunna drivas i form av aktiebolag skulle det emeUertid bli nödvändigt att, ora fondtUlgångarna tiUäts ingå i bolagets förraögenhet, i aktiebolagslagen införa rätt för aktiebolag att utan särskUda forrakrav


 


Prop. 1974:128                                                        96

utge och återköpa egna aktier. Bolagets aktiekapital skulle därmed komma att undergå ständiga växlingar. En sådan ordning är emellertid främmande för de akliebolagsrättsliga principerna hos oss. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag det uteslutet att genomföra så genomgripande ändringar i bolagsiagstiftningen för att möjliggöra bUdande av bolag med växlande aktiekapital. Med hänsyn härtUl synes aktiebolagsformen inte böra koraraa i fråga för utövande av aktiefonds­verksamhet av det slag jag här berört. Vad nu sagts gäller alltså möjlig­heten att utöva aktiefondsverksamhet i aktiebolags form när fondtUl­gångarna ingår i bolagets förmögenhet. En annan sak gäller fömtsätt­ningama att utöva verksamheten i aktiebolags förra när fondtUlgång­arna hålls avskilda från bolagsförraögenheten, TUl denna fråga återkom­mer jag i det följande.

När det gäUer det andra altemalivet, nämligen att utöva aktiefonds­verksamhet genom ekonomisk förening, kan följande framhåUas. En ekonomisk förening är i pruicip en öppen personsammanslutning, som medger in- och utträde av medlemmar. I och för sig skulle investerare i ekonomiska andelar kunna tänkas gå in som medlemmar i en ekonomisk förening med en eller flera insatser. Föreningen kunde placera insat­serna i värdepapper och förvalta den fond som härigenom bUdats. Den som vUle få ut sina insatser i form av kontanta medel skulle dock vara tvungen att samtidigt gå ur föreningen. Föreningsformen skuUe erbjuda fördelar dels genom att fondandelsägama i egenskap av medlemraar skulle få medbestämmanderätt och insyn i föreningens angelägenheter, dels genom att någon särskUd fondförvaltning utöver föreningsstyrelsen inte skulle behövas. Utredningen anser emellertid att detta alternativ inte kan godtas, bl. a. eftersora fondföretagens nuvarande organisation i hög grad avviker frän den ekonomiska föreningens. En omvandling av de nuvarande aktiefondsföretagen tUl ekonomiska föreningar skulle in­nebära genomgripande förändringar i deras verksamhet. Enligt utred­ningen finns det knappast tillräckligt vägande skäl för att kräva en ombildning av sädan omfattning. Utredningens uppfattning i detta av­seende delas av remissinstansema.

Enligt min mening talar flera skäl mot föreningsalternativet. Till en början skulle den gräns man i lagstiftningen hittills sökt upprätthålla raellan associationsforraema ekonoraisk förening och aktiebolag bli oklar, om aktiefondsföretagen organiserades i föreningsform. Andels­ägarna kan av lätt insedda skäl inte delta i verksamheten på ett så aktivt sätt sora förutsätts i en ekonoraisk förening. Deras intresse är snarare liksom hos aktieägama i ett aktiebolag väsentligen inriktat på att få avkastning eller annan ekonomisk fördel av sitt insatta kapital. Det finns vidare risk för att administrationen av ekonorniska föreningar skulle bli tyngande och kostsam, ora de skulle få ett stort antal med­lemmar, och ständiga växlingar i antalet skulle förekomraa på grund av


 


Prop. 1974:128                                                        97

in- och ulträden av raedlemmar. Verksamhelen måste dessutom bli begränsad till förvaltning av en enda fond i varje förening. Som ut­redningen påpekar skulle också en omvandling av de nuvarande före­tagen till ekonomiska föreningar innebära genomgripande förändringar i deras verksarahet.

Av vad jag nu anfört torde fraragå att ingen av de två tänkbara asso­ciationsforraema — aktiebolag resp. ekonomisk förening — kan anses lämpad för en konstmktion enligt vUken fonden ingår i bolagets eUer föreningens tillgångar. I likhet med utredningen anser jag det därför ligga nära tUl hands alt undersöka, i vad män den i Sverige allmänt tillämpade formen för utövande av aktiefondsverksamhet kan bilda utgångspunkt för en lagstiftning.

Gemensamt för de slag av aktiefondsverksamhet av öppen typ som f. n. förekommer i landet är att fondtUlgångarna hålls åtskilda från det förvaltande företagets förraögenhetsraassa. Utredningen har också stan­nat för att föreslå en lösning enligt vilken fonden utgör en från förvalt­ningsföretaget fristående förmögenhet. Parterna i det rättsförhållande som uppkommer utgörs därvid i princip av Lnvesterama eUer andels­ägarna, en fondledning som förvallar fonden samt en förvaringsbank som omhänderhar fondtillgångarna och till vilken in- eller utbetal­ningar av fondraedlen sker.

Utredningens principieUa förslag i fråga om fondens ställning som en fristående del i förhällande tUl det förvaltande företagets förmögenhets­massa har godtagits av samtUga remissinstanser. För egen del vUl jag anföra följande. Vissa skäl, främst admmisttativa, kan möjligen tala för en lösning enligt vUken fondförmögenheten ingår i det förvaltande före­tagets tillgångar, Sora jag tidigare frarahåUit kan emeUertid en sådan lösning bettäffande fonder av öppen typ inte utan genomgripande änd­ringar i lagstiftningen inordnas i de nuvarande associationsrättsliga for­merna för aktiebolag eller ekonomisk förening. Jag har därför avvisat tanken på en konstmktion i enlighet härmed. Skulle man vUja ha en så­dan lösning av fondens stäUning i förhållande till förvaltningsföretaget sora innebär att fondtUlgångarna ingår i företagets förraögenhetsraassa och sora saratidigt i görlig raån tUlgodoser de krav i juridiskt och ekono­miskt hänseende som reglerats i den nyssnämnda associationsrättsliga lagstiftningen, raåste därför en särskild lagstiftning tUlskapas för ända­målet. En sådan lösning framstår dock inte som särskilt lämplig bl. a. mot bakgmnd av de lagtekniska problem som skulle möta. Jag vill i sammanhanget också framhålla att i Europarådets rekommendation med riktiinjer rörande aktiefondsverksamhet förutsätts att aktiefondsfö­retag av det slag som här avses har en konstruktion sora åtminstone i sina huvuddrag överensstämmer med gällande nationella lagstiftning av associationsrättslig karaktär. Med hänsyn tUl det anförda ansluter jag mig till den principiella uppfattning som kommit till uttryck genom ut-

7    Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                                    98

redniage-ds förslag och anser alt fonden bör vara frislående från det förvaltande företagets förmögenhetsmassa. Genom en sådan lösning åstadkommes bl. a. fömtsättningar för att den utövade fondverksam-heteii kommer att motsvara kraven på ett tillfredsställande skydd för investerarna och för att den nödvändiga överblicken erhålls över fond­tUlgångarna. Ätt så sker är enligt min mening av grundläggande be­tydelse lör att aktiefondsverksamheten skaU kunna bedrivas på ett sunt och rikligt sätt.

En central fråga utgör fondens konstruktion och ställning i förhål­lande till det organ som skall förvalta fondtUlgångarna. Inledningsvis bör erinras om all en aktiefond huvudsakligen beslår av värdepapper — i regel aktier — som föi-värvats på grundval av kapitaltUlskott från allmänheten. Detta bör komma till klart uttryck vid utformningen av aktiefondsbegreppet. De flesta i Sverige förekommande aktiefonderna intar en i förhållande till förvaltningsföretaget självständig ställning utan att dock vara någon juridisk person. Det är uppenbart att ett sådant system ställer stora krav på fondledningen inte bara när del gäller fondens förvaltning utan även med tanke på ett behörigt tillgodo­seende av andelsägarintresset, skyddet för tredje man och i skattehän­seende. En noggrann bestämning av fondens — liksom för\'altnings-företagets — funktioner är därför nödvändig. Utredningen föreslår att fonden också i en kommande lagstiftning behandlas fristående från det förvaltande företagets förmögenhetsmassa utan att för den skull bli en självständig juridisk person. Förslaget överensstämmer med bl. a. tysk och schv/eizisk lagstiftning. I skattehänseende föreslås fonden utgöra ett självständigt skattesubjekt i likhet med vissa s. k. osjälvständiga stiftel­ser, vilka enligt skatterättsHg praxis åsätts egen taxering.

Utredningens förslag i denna del har vunnit flertalet remissinstansers gillande. Aktiebolagsutredningen och fondbörsutredningen ifrågasätter emellertid, om inte en för svensk rättsordning naturligare lösning vore att göra fonden till ett särskUt rättssubjekt av stiftelseliknande karaktär. Aktiebolagsutredningen framhåller att, om fonden görs till en s. k. an­knuten stiftelse, dvs. en juridisk person som förvaltas av en annan juri­disk person, konsekvensen utan vidare komraer att vara att fondegendo­men är äganderättsligt skUd från det förvaltande företaget — i det föl­jande även kaUat fondbolag — och att den inte kan utmätas för bola­gets förbindelser. En ytterligare konsekvens skuUe vara att flera av de bestämmelser som aktiefondsutredningen ansett behövliga för att säker­ställa fondens ställning som fristående förmögenhetsmassa skulle bli onödiga.

För egen del vill jag anföra följande. Utöver lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, skattelagstiftning och viss annan speciallagstiftning saknas lagregler om stiftelser i vårt land. Tillsynslagen avser endast sä­dana stiftelser vilka ansetts böra vara underkastade tillsyn. Den uppfatt-


 


Prop. 1974:128                                                        99

ning om stiftelsebegreppet som kommit till uttryck i tillsynslagen torde emellertid ha betraktats som norragivande också på andra områden, t. ex. vid tUlämpningen av skattelagstiftningen. 1 tillsynslagen anges som förutsättning för att stiftelse skall vara underkastad anmälnings­plikt, att någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål. Lagen innehåller inte några bestämmelser som reglerar stiftelsen och dess förhållande tUl tredje man. Man är i dessa avseenden hänvisad till den praxis som utbildats på området. I och för sig skulle det vara möjligt att för aktiefonds-verksamheten tillskapa en form av stiftelse som tUlgodoser de vä­sentligare krav som bör ställas på en aktiefond som självständig för­mögenhetsmassa. Stiftelsekonstruktionen kan emellertid för de enskilda investerarna vara svårförståelig och därigenom mindre lämplig. En så­dan konstmktion skulle också i avsevärd mån avvika från övrig euro­peisk lagstiftning i ämnet. Därtill kommer att stiftelseformen knappast är lämpad för sådan ekonoraisk verksarahet som det här gäller och som förutsätter att aktiefonden ständigt får ta emot insatser från nytillträ­dande investerare och att frånträdande investerare får tiUbaka sina in­satser. Jag vUl därför inte förorda en sådan lösnuig. Inte heller anser jag det lämpligt att, som en remissinstans antytt, som förebUd använda be­stämraelserna om livförsäkringsfond i lagen (1948: 433) om försäkrings­rörelse. Jag delar emellertid uttedningens och flertalet remissinstansers uppfattning att reglema om aktiefond bör utformas så att fonden görs fristående från det förvaltande företaget utan att därvid bli ett självstän­digt rättssubjekt. Med denna utgångspunkt blir det alltså nödvändigt att i lagstiftningen klarlägga aktiefondens stäUning i fråga om bi. a. fondtUlgångamas avgränsning samt förhåUandet till fondbolaget och till tredje man.

Utredningen har inte närmare berört fondens ställning i förhåUande till dem sora investerat raedel i fonden. Av förslaget framgår sålunda inte vilken rätt tUl fonden investerarna har. Remissinstanserna har i all­mänhet inte närmare diskuterat denna fråga. I etl remissyttrande ifråga­sätts, om inte andelsägama bör tillerkännas samäganderätt tUl fonden. I och för sig behöver denna fråga inte nödvändigt vara löst för att en lagstiftaing om aktiefondsverksamhet skall kunna tillämpas. Exempel finns i utländsk lagstiftning på att frågan inte närmare reglerats. Flera skäl kan å andra sidan anföras för att andelsägarnas rätt till fondegen­domen klarläggs. Dst är bl. a. ett berättigat intresse för den allmänhet som investerar pengar i aktiefonder och för fondbolagen att denna rätt bestäms klart och entydigt. Oklarhet i delta avseende kan ge upphov till osäkerhet och missförstånd med rättsförluster som följd. De investerare som placerat medel i de nu existerande aktiefonderna torde i regel anse sig som ägare av de aktier eller delar därav sora ingår i en fondandel. Att i lagen uttryckligen ange andelsrätten som en äganderätt skulle därför stämma överens med en redan nu gängse uppfattning. Det är också.


 


Prop. 1974:128                                                        lOO

med hänsyn tiU att inga andra än andelsförvärvarna tUlskjutit kapital till fonden, naturligt att betrakta fonden och däri ingående värdepapper som en förmögenhetsmassa som ägs av investerarna gemensamt. Jämfö­relse kan i viss ulslräclcning göras med ett vanligt aktieförvärv, på grund av vilket förvärvaren blir delägare i det aktiebolag vars aktier han för­värvat. Den omständigheten att fondandelsförvärvarens äganderätt av praktiska skäl är i viss mån begränsad — jag syftar här främst på de bestämmelser som föreslås i fråga om rösträtt för de i fonden ingående värdepapperen — utgör enligt min uppfattning inte anledning att frångå detla synsätt. Genom att fondandelsförvärvamas rätt lill fonden i lagen bestäms som äganderätt undviks också det missförståndet att fondtiU-gångarna skulle tillhöra det förvaltande företagets förmögenhet. Ett klarläggande på deraia punkt är även av intresse för fondbolagets borge­närer med hänsyn till deras möjligheter att bedöma den ekonomiska situationen i händelse av det förvaltande företagets konkurs eller vid ut­mätning av företagets tUlgångar. Med hänsyn tUl det anförda bör enligt min mening av lagen klart framgå att fonden tillhör investerama ge­mensamt.

Jag har tidigare framhållit vikten av att en blivande lagstiftning reg­lerar frågan om hur en aktiefond skall förvaltas. Av intresse är härvid hur det förvallande företaget bör vara konstruerat. Utredningen har föreslagit att bara aktiebolag skall ha rätt att förvalla aktiefond. För­slaget motiveras av att aktiebolagslagens regler därvid i princip kommer att gälla för förvaltningsföretaget. Bl. a. blir denna lags föreskrifter om kollegial sammansättning av styrelsen tillämpliga, liksom reglerna om en inför styrelsen ansvarig verkställande direktör och om firmateckning. Utredningens förslag i delta hänseende har godtagits av samtliga remiss­instanser.

Den som förvaltar fondegendomen måste självfallet uppfylla högt ställda krav. Redan de ekonomiska värden som omfattas av förvalt­ningen är noiTTialt av sådan storlek att särskilda kvalifikationer i fråga om skicklighet och omdöme måste fordras av den ledning i vars hän­der fondförvaltningen anförtros. Också det förhållandet att ett stort antal människor investerat medel i fonden motiverar att särskilda krav ställs på fondförvaltningen. Jag har tidigare avvisat tanken på att lag­stiftningsvägen ge aktiefond karaktären av stiftelse. De skäl jag där­vid åberopat äger i stort sett giUighet även när det gäller den form i vUken själva fondförvaltningen bör få utövas. Den enligt min mening största garantin för att fondförvaltningen kommer att skötas på betryg­gande sätt erhålls, om den utövas i aktiebolagets form. Härigenom kom­mer aktiebolagslagens regler att bli tUlämpliga på förvaltningsbolaget. Detta innebär en trygghet för dem som investerat medel i aktiefonds­verksamheten. Jag förordar sålunda att det av lagen framgår att ett företag som utövar aktiefondsverksamhet, dvs. fondbolag, skall vara aktie-


 


Prop. 1974:128                                                       lOi

bolag. 1 saramanhanget vill jag också framföra uppfattningen att den nu förekommande fondförvaltningen i stiftelses form efter en övergångstid bör bringas att upphöra och i stället omvandlas till en verksamhet som utövas i aktiebolags form.

En annan fråga av central betydelse gäller förvaringen av fondegen­doraen. Det är självfaUet ett väsentligt intresse för dera som investerat medel i en aktiefond att fondegendomen förvaras pä ett betryggande sätt. Häri ligger också, som utredningen anfört, ett krav på regler som hindrar eller försvårar obehöriga förfoganden beträffande fonden. Det måste därför skapas garantier för att de investerade medlen förvaras åtskilda från det förvaltande bolagets tillgångar och så att den förval­tade fondegendomen samtidigt kan bli föremål för tUlsyn av offentlig myndighet. Utredningens förslag att låta en s. k. för\'aringsbank förvara tillgångarna har godtagits av remissinstanserna och är även enligt min mening välbetänkt. Jag tillstyrker därför en lösning i enlighet med för­slaget.

5.4 Lagstiftningens huvudfrågor

5.4.1 Inledning

I det föregående har jag anfört vissa allmänna synpunkter på innehål­let i en lagstiftning om aktiefondsverksarahet i vårt land. Jag har i det sammanhanget angett huvuddragen för regler om aktiefonder och i sam­band därmed berört bl. a. frågor om investerarnas rätt till fondegendo­men samt om förvaltningen och förvaringen av denna. Ytterligare frå­gor av väsentlig betydelse i sammanhanget gäller bestämningen av be­greppet aktiefondsverksamhet och avgränsningen av denna verksamhet mot annan liknande verksamhet. Närmare regler mäste vidare utformas om det förvaltande företaget, bl. a. måste bestämmelser ges om minsta aktiekapital och om styrelsens sammansättning. Vidare måste riktlinjer för fondförvaltningen tas upp i lagstiftningen. För att erbjuda såväl in­vesterare som tredje man erforderlig trygghet bör regler finnas om skyldighet alt inhämta tillstånd för rätt att utöva aktiefondsverksamhet och om det förvaltande bolagets funktioner och befogenheter. Regler måste finnas om förvaringen av fondegendomen. Av betydelse är också att bestämmelser ges i fråga om de i fonden ingående andelama, om fondandelsbevis och om inlösen av fondandelar. Vidare bör i lagen anges skyldighet för fondbolag att avge redovisning över aktiefonder samt om övertagande av fondförvaltningen för den händelse fondbo­lagets verksamhet skall upphöra. För att så långt möjligt ge investerarna och tredje man garanti för att aktiefondsverksamheten sköts på rätt sätt måste bestämmelser om tUlsyn finnas. Väsentligt är också att regler finns om skadestånd och straff vid fel eller försummelse i fråga om förvalt­ningen av fondtiUgångama m. ra.


 


Prop. 1974:128                                                       102

5.4.2 Lagens tillämpningsområde

En lagstiftning om aktiefondsverksamhet bör vara exklusiv, dvs. för­bjuda sådan verksamhet i annan ordning än den av lagstiftaren angivna. I det föregående har framhållits att aktiefondsverksamhet i Sverige bör få utövas endast av svenskt företag. Begreppet aktiefondsverksamhet måste anges uttö.nmiande i lagen samtidigt som en klar avgränsning måste göras gentemot verksamhet på närliggande områden.

Vissa former av verksamhet, vUka företer likheter med den som ut­övas av aktiefondsföretag, bedrivs i Sverige av investmentbolag och av aktiesparklubbar eller liknande samraanslutrungar. Som jag tidigare nämnt drivs investmentbolagets verksamhet vanligtvis i form av ett aktiebolag. Investraentverksamhet av samma slag kan också drivas ge­nom ekonomisk förening. Investmentbolaget skiljer sig i flera avseenden från aktiefondsföretaget. Värdepappersinnehavet är sålunda en del av investmentbolagets egen förmögenhet, i vilken också ingår annan egen­dom. I egenskap av aktieägare i investmentbolag kan allmänheten därför förvärva och inneha värdepapper i en annan form än när fråga är om förvärv och innehav av andelar i ett aktiefondsföretag. Karaktäristiskt för ett investmentbolags verksamhet är visserligen att den i likhet med aktiefondsföretagets verksamhet utövas under beaktande av önskemålet om en väl fördelad sammansättning av värdepappersportföljen. Aktie-ägandet i elt investmentbolag kan eraellertid tjäna även andra syften än riskspridning. Vidare sker det tillskott av medel från allmänheten som bygger upp eller ökar aktiekapitalet i ett investmentbolag i form av teck­ning av och inbetalning för aktier i saraband med emissioner. Utred­ningen anser det önskvärt att lagstiftningen om aktiefonder avgränsas så, att den inte omfattar investmentbolag.

Andra former av värdepappersförvärv förekomraer genom aktiespar­klubbar och liknande samraanslutningar mellan en större eller mindre gmpp personer. Sådan verksarahet är i allmänhet begränsad tUl en viss personkrets, t. ex. anställda vid ett företag eller medlemraar i en för­ening, och riktar sig inte till aUmänheten. Eftersom denna verksamhet bara riktar sig till en begränsad krets av personer, anser utredningen att behovet av att omgärda verksamheten med detaljerade föreskrifter från alhnän synpunkt inte är lika stort. Verksamheten bör därför inte omfat­tas av en aktiefondslagstiftaing.

Mot bakgmnd av det anförda föreslår utredningen att begreppet vär­depappersfondrörelse i lagen bestäms som en rörelse, vars ändamål är att förvalla en huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värde­papper bestående och från rörelsens övriga egendom skild förmögenhet (värdepappersfond) och att erbjuda aUmänheten att sätta in medel i fonden mot bevis om rätt tUl andel i fondens vid varje tidpunkt be­räknade värde. Detta sätt att ange verksamheten har i stort sett läm-


 


Prop. 1974:128                                                       103

näts utan erinran av remissinstanserna, I några yttranden framförs emel­lertid invändningar. Man har sålunda pekat pä att den föreslagna av­gränsningen av aktiefondsverksamheten skulle kunna tolkas som ett hin­der för den placeringstjänst som banker och fondmäklare erbjuder sina kunder och i samband med vilken det finns ett behov av samförvaltning av mindre och medelstora förmögenheter. Man har vidare framhållit att förslaget innebär ett hinder för handel med certifikat, dragna mot en ge­mensara depå av värdepapper.

På sätt närmare utvecklas i specialraotiveringen finner jag de nu re­dovisade invändningarna inte ha sådan tyngd att de i och för sig kan anses utgöra något hinder för den av utredningen föreslagna avgräns­ningen genteraot annan verksamhet som avser förvärv av värdepapper. Däremot kan enligt min uppfattning vissa invändningar riktas mot den lagtekitiska utformningen av aktiefondsbegreppet och den av förvalt­ningsförelaget bedrivna verksamheten. Dessa två grundläggande element i en aktiefondslagstiftning bör hållas klarare åtskilda och bestämmel­serna ges etl tydligare innehåll. Av betydelse anser jag — som jag också tidigare framhållit — vara bl. a. att fondens karaktär av en andelsägar­nas gemensam.ma egendom kommer till klart uttryck och att verksam­hetens art blir tydligt angiven i lagen. Innan jag går närmare in på dessa spörsmål vill jag ta upp en fråga av huvudsakligen terminologisk art.

En remissinstans, dåvarande riksskattenämnden, har framhållit att den av utredningen använda beteckningen rörelse i samband med ut­trycket värdepappersfondrörelse bör bytas ut mot "verksamhet". Jag delar denna uppfattning. Begreppet rörelse för enligt rain mening när­mast tanken tiU det skattemässiga området, medan "verksamhet" uttryc­ker en vidare syftning. Termen verksamhet bör därför användas i stäUet för "rörelse". I sammanhanget vUl jag erinra ora att några reraissinstan-ser föredragit ullrycket aktiefond i stället för det av utredningen begag­nade "värdepappersfond". Även ora benäraningen aktiefond inte i samma utsträckning som "värdepappersfond" återspeglar fondtillgång­arnas karaktär och därför måhända inte är helt adekvat i detta samman­hang, förekommer uttrycket aktiefond dock sedan länge i lagstiftningen (35 § 3 mora. kommunalskattelagen). Denna beteckning innebär också en kortare uttrycksform. Jag förordar därför att benämningen aktiefond i fortsättningen används i stället för uttrycket värdepappersfond.

Som framgått av det föregående är ett utmärkande drag för en aktie­fond att den består huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper och atl den uppkommit genom kapilaUillskott från allmänheten (fondandels-ägare). Jag har tidigare också framhållit att karaktäristiskt för fonden enligt mitt förslag är att den ägs av fondandelsägama gemensamt. Dessa för en aktiefond kännetecknande egenskaper bör framgå vid bestäm­ningen av aktiefondsbegreppet.

Aktiefondsverksamheten är inriktad huvudsakligen på förvaltning av


 


Prop. 1974:128                                                       104

fonden och försäljning till aUmänheten av fondandelar. Även inlösen av andelar ingår i verksamheten. Förvaltningen omfattar bl. a. placering av investerade medel i värdepapper. Denna del av aktiefondsverksam­heten är av central betydelse när det gäller bestämningen av tillåtna forraer för liknande verksamhet och avgränsningen gentemot ej tillåtna verksamhetsformer. Aktiefondsverksamhet bör, som nämnts, få utövas bara i aktiebolags form. Genom aktiebolagsformen skapas förutsätt­ningar för att verksamheten utövas under betingelser som är ägnade att ge tillfredsställande skydd åt dem som investerar raedel i aktiefonder. Det finns eraellertid forraer av placeringar av enskUdas raedel i vär­depapper sora starkt påminner om aktiefondsverksamhet utan att dock kunna hänföras till sådan verksamhet. Om placering i dessa former sker under betryggande fömtsättningar, torde anledning saknas att i lag för­bjuda dem. Saknas emellertid norraala möjligheter till kontroll av att in­vesterarnas medel inte sätts i fara, bör de inte tUlåtas. Uttryckliga av-gränsningsregler är därför nödvändiga. Medel till investering i en aktie­fond erhålls genom kapitaltillskott från deltagare bland allmänheten. Utredningen avvisar tanken på att geraensarat aktiesparande får utövas i förra av ett enkelt bolag, i vUket allraäiUieten erbjuds att träda in sora bolagsmän. Bolagets värdepappersportfölj är här inte fristående från bolagets övriga förmögenhet och ett aktiesparande i denna form skulle inte bli underkastat de för fondbolagen gällande bestämmelserna. In­vesterama skulle dessutom i ett enkelt bolag med obegränsat antal del­ägare i praktiken koraraa att sakna allt inflytande på verksaraheten. Ett gemensamt värdepappersinnehav under sådana betingelser skulle så­ledes innebära risker för investerarna. Jag viU i likhet med remissin­stansema instämma i uppfattningen att gemensarat akliesparande inte bör få förekomraa i det enkla bolagels form, när verksamheten riktar sig till allraänheten. Över huvud taget anser jag det inte lämpligt att före­tag som drivs under personUgt ekonomiskt ansvar har hand om medel som på detta sätt investeras av allmänheten. Därför bör inte heller före­tagsformerna handelsbolag eller kommanditbolag tUlåtas. Däremot kan det inte gärna komma i fråga att uppställa förbud mot sådan verksamhet som — utan att kimna hänföras till aktiefondsverksamhet så som denna angetts i det föregående — avser förvärv av värdepapper på grundval av kapitaltillskott från allmänheten, om verksamheten utövas av aktiebolag eller av ekonomisk förening. Genom bestämmelserna i såväl aktiebolags­lagstiftningen — vUken är tUlämplig på investraentbolagen — som lag­stiftningen om ekonomiska föreningar torde nämligen de väsentligaste kraven på trygghet och inflytande för investerama vara uppfyllda. Jag finner sålunda att hinder inte bör föreligga mot att sådan verksamhet bedrivs som går ut på värdepappersförvärv i någon av dessa former. Detta bör komma tUl klart uttryck i lagen.


 


Prop. 1974:128                                                       105

Verksamhet sora inte riktar sig till allmänheten utan bara tUl en be­gränsad krets av personer omfattas inte av utredningens förslag till lag­stiftning. Jag delar utredningens uppfattning att den enskUde i dessa fall bör ha frihet att i största möjliga utsträckning själv bestäraraa om sina ekonomiska förhållanden och att det saknas anledning att underkasta en verksarahet, sora inte vänder sig tiU allm,änheten, begränsningar som inte är nödvändiga från allmän synpunkt.

En fråga som hänger samman med lagens tUlämpningsområde gäller ett fondbolags försäljning av fondandelar under sådana former att det kan ifrågasättas, om verksamheten är att hänföra till aktiefondsverksam­het enligt den bestämning jag nyss förordat. Jag syftar på sådana s. k. sparplaner eller investeringsprogram, som innebär att den blivande fondandelsägaren förbinder sig att under en viss tidsperiod regelbundet betala in fasta belopp som, så långt de inbetalade medlen förslår, om­sätts i fondandelar. Fondandelsbevis och kvotdelar av bevis omhänder­has under inbetalningstiden av en bank. En sädan investeringsform kombineras ibland med annat sparande, t. ex. försäkrings- eller bank­sparande. Det synes inte vara möjligt att i lagtext göra en klar avgräns­ning mellan dels alla de aktiviteter som kan tänkas förekomma och som i realiteten bara är att anse som en försäljningsforra vid utövande av aktiefondsverksamhet och dels sådana typer av värdepappersförsäljning som inte bör hänföras till aktiefondsverksamhet. Nu berörda spörsmål bör enligt min mening bedömas från fall till fall och får lösas i rätts­tillämpningen.

5.4.3 Fondbolags aktiekapital och styrelse, m. m.

1 det föregående har jag anslutit raig till utredningens och reraissin-stansernas uppfattning att ett fondbolag skall vara aktiebolag och un­derkastat de regler sora gäller för aktiebolag i allraänhet, i den raån an­nat inte följer av den nu föreslagna lagen om aktiefonder.

Sora tidigare nämnts bör särskilt tUlstånd krävas för utövande av ak­tiefondsverksamhet och verksamheten stå under tUlsyn. Utredningen föreslår att uppgiftema att lärana tiUstånd och utöva tillsyn skall anför­tros åt bankinspektionen. Förslaget har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. Också jag anser att bankinspektionen, som redan nu har tUlsyn över bl. a. banker, fondkoraraissionärer, Stock­holras fondbörs och Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, är den rayndighet sora är bäst lärapad för dessa uppgifter. Jag tillstyrker därför förslaget. TiU den närraare behandlingen av frågor ora tillståndsgiv­ning och utövande av tillsyn återkommer ajg i det följande.

Ett spörsmål av stor betydelse gäller vilka krav som bör ställas i fråga om den minsta storleken av ett fondbolags aktiekapital. Enligt aktiebo­lagslagen får aktiekapitalet för ett aktiebolag numera inte sättas lägre än


 


Prop. 1974:128                                                       106

50 000 kri. 1 lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fond­börsverksarahet uppställs etl kapitalkrav på i princip 200 000 kr. för en­skild fondkommissionär och handelsbolag och på 500 000 kr. för annat aktiebolag än bank. Bakgrunden till sistnäranda bestämmelser — som i 1919 års penningvärde innebar betydligt strängare krav än vad som gäl­ler i dag — var enligt motiven (prop. 1919: 114, 1 LU 1919: 15 och 20, rskr 1919: 109) att en fondkomraissionär borde äga en viss allmän eko­nomisk gmndval för sin rörelse. Bestäraraelsema ansågs också i viss mån kunna indirekt bidra tUl tryggheten för de kunder som anförtrott fondkommissionären pengar och värdepapper. Utredningen anser att krav på ett minsta aktiekapital bör uppställas också för fondbolag och föreslår ett minimikapital på 100 000 kr., vilket skall vara helt inbetalat innan verksamheten påbörjas. Förslaget har lämnats utan erinran av alla utom två remissinstanser. Den ena av dessa förordar att det bundna ka­pitalet ställs i viss relation till de aktiefonder sora bolaget förvaltar. Den andra instansen godtar ett minimikapital på 100 000 kr. men anser att det dämtöver bor ställas krav på att kapitalet är tiUräckligt stort med hänsyn till bolagets verksamhet och att denna fråga fortlöpande bör prövas av bankinspektionen.

För egen del vill jag anföra följande. Ett fondbolag torde frän rent företagsekonomiska synpunkter som regel inte ha behov av något större rörelsekapital, om man tänker på de försäljnings- och förvaltningsprin­ciper som vanligen följs. Som utredningen anfört finns det emellertid av andra skäl anledning att uppställa krav på en viss minsta kapitalstorlek hos ett fondbolag. Liksora t. ex. fondkoraraissionärens kunder har an­språk på ekonomisk solvens hos kommissionären är det viktigt för kö­pare av fondandelar att det finns en betryggande ekonomisk grundval för fondbolagets verksamhet. Även om andelsägarnas medel omhänder­has av en förvaringsbank och därför inte komraer att slå direkt under fondbolagets vård, kan vissa säkerhetsrisker uppkomraa. Fondbolaget kan t, ex. ha ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägare eller tredje man. Det är därvid av betydelse att aktiekapitalet är tillräck­ligt slort för att åtminstone i viss utsträckning skapa ekonoraisk trygghet i verksaraheten. Också enligt Europarådets och OECD:s riktlinjer förut­sätts att ett fondbolag skall ha visst rainsta aktiekapital tUl skydd för fondandelsägarna. Enligt Europarådets riktlinjer får raedlemsstatema själva bestäraraa storleken av det kapital sora skall vara inbetalat. OECD-reglerna anger däremot att kapitalet enligt tiUsynsmyndighetsns bestämmande skall uppgå till mellan 100 000 och 125 000 dollars. Jag

1 Enligt lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag, vilken trätt i kraft den 6 juni 1973. För bolag, som bildats före lagens ikraftträdande, gäller enligt lagen (1973: 1081) om ändring i förstnämnda lag de äldre bestäm­melsema i aktiebolagslagen, dvs. krav pä ett minsta aktiekapital pä 5 000 kr. till utgången av år 1978. Därefter skall även äldre bolag ha ett aktiekapital på lägst 50 000 kr.


 


Prop. 1974:128                                                       107

finner det naturligt och lämpligt att ställa högre krav pä visst minsla ak­tiekapital hos ett fondbolag än vad som ställs på aktiebolag i allmänhet. Kravet bör enligt min mening ställas högre än utredningen föreslagit. Att helt följa OECD:s rekommendation och sålunda för fondbolagen kräva elt aktiekapital på 500 000—650 000 kr. finner jag dock vara att gå för långt. Däremot kan det finnas fog för att uppställa krav på att aktiekapitalet skall stå i visst förhållande tiU fondernas storlek. En lämp­lig nedre gräns för aktiekapitalet anser jag vara 250 000 kr., om värdet av den eUer de aktiefonder som fondbolaget förvaltar saramanlagt upp­går tUl högst 50 milj. kr. Är fondvärdet högre, bör i enlighet med OECD:s rekommendation krävas ett minimikapital på 500 000 kr. Jag förordar att bestämmelser av nu berört innehåU, som inte torde vålla några svårigheter i tillämpningen, upptas i lagen.

Med hänsyn till aktiefondsverksamhetens art — bl. a. det förhållandet att ett fondbolag kan komma att förvalta betydande belopp som upp­samlats från allmänheten — finns det anledning att ställa särskilda krav i fråga ora företagets ledning. För att inttesset av allsidig fackkunskap skall kunna tUlgodoses föreslår utredningen att antalet styrelseledamöter i ett fondbolag alltid skall vara minst fera. Härav följer, raed tUlämp­ning av aktiebolagslagens regler, att verkställande direktör alltid skall finnas i ett fondbolag. Utredningen framhåller att något särskilt stad­gande därför inte behövs i detta hänseende i den föreslagna lagen. Ut­redningen diskuterar också möjligheten att i lagen införa krav på särskild kompetens för styrelseledamot i fondbolag eller föreskrift att ledaraö­terna skall ha erforderlig insikt i ekonoraiska frågor. Utredningen av­står dock från att föreslå sådana vUlkor. Däreraot bör enligt utredningen ett allmänt krav på lämplighet uppställas när det gäller bolaget. Här­igenom kommer också en bedömning av personerna i företagsledningen att ingå som ett led i prövningen av bolagets lämplighet.

Utredningens förslag i fråga om styrelsens storlek godtas i allmänhet av remissinstanserna. I ett yttrande anförs dock att minimiantalet styrel­seledamöter kan synas väl lågt, i synnerhet för bolag som bUdar flera fonder raed olika inriktning. Jag delar uppfattningen att antalet styrelse­ledamöter i ett fondbolag bör vara minst fem. Härigenora kan krav på allsidighet i styrelsens samraansättaing tUlgodoses, bl. a. kommer med hänsyn till aktiebolagslagens regler alltid en verkställande direktör att utses. Som framgår av det följande föreslår jag att särskilda styrelse­ledamöter utses som representanter för fondandelsägarna. Del kan med hänsyn härtUl föreligga ett behov av flera ledamöter än fera i styrelsen. Elt större antal kan också vara påkallat raed tanke på verksarahelens omfattaing, fondemas olika inriktning, m. m. Någon övre gräns för an­talet ledaraöter behöver enligt rain raening inte anges i lagen.

1 likhet med utredningen anser jag att särskUda kvalifikationskrav


 


Prop. 1974:128                                                        108

beträffande ledamöterna inte bör uppställas i lagen, bl. a. därför att fondbolagens verksamhet kan komma atl organiseras på olika sätt. Om styrelsen i ett fondbolag, utöver sin allmänna roll av företagsledning, också har hand ora andra uppgifter sora investeringsbedömning, köp och försäljning av värdepapper, distribution av fondandelar ra. ra., måste särskilda krav på specialiserad kunskap hos styrelseledamöterna uppstäl­las. Är däreraot verksamheten uppdelad när det gäller andelsförsäljning, marknadsanalys, placeringstjänst etc, kan delvis andra fordringar ställas på fondbolagsstyrelsen. Dessa frågor bör kunna bedömas från fall till fall. Som framgår av det följande föreslår jag att fondbolag skall ha sär­skUt tillstånd för att utöva aktiefondsverksamhet och att en av förutsätt­ningarna för tillstånd skall vara att bolaget finnes lämpligt att utöva verksaraheten. Organisationen av verksamheten och sakkunskapen hos bolagsledningen kommer härvid att ingå som ett led i den prövning av bolagels läraplighet sora jag föreslår skall ske innan tillstånd lämnas.

5.4.4 Inflytande för fondandelsägarna

Utredningen föreslår en uttrycklig föreskrift i lagen att fondbolaget vid förvaltningen av aktiefond skall handla uteslutande i fondandels­ägarnas gemensamma intresse.

Utredningen framhåller att fondandelsägama självfallet har ett vä­sentiigt intresse av att fondens tUlgångar placeras så fördelaktigt som möjligt utan onödigt risktagande. Fondandelsägarna har också intresse av att verksamheten utövas effektivt och i överensstämmelse med god affärssed. De kan därför ha berättigade krav på insyn och medinfly­tande i verksaraheten. Utredningen föreslär att dessa krav tillgodoses ge­nom att fondandelsägarna blir representerade i fondbolagets styrelse med minst en ledamot, som skall ha tUl särskUd uppgift att vaka över alt fondandelsägamas intresse vederbörligen beaktas. Genom denna huvud­sakligen övervakande funktion skulle den särskilde ledamoten också ut­göra ett komplement tUl bankinspektionens tiUsynsverksamhet. Utred­ningen påpekar att den förordade lösningen inte garanterar andels­ägarna den eftersträvade insynen. Bl. a. kan en sådan särskild ledamot ha svårt att upptäcka missförhållanden som man vUl dölja för honom.

Förslaget har i allmänhet tUlstyrkts eller lämnats utan eruiran av re­missinstanserna. Två instanser går något längre än utrednuigen och för­ordar att antalet särskUda ledamöter utökas.

Förslaget avstyrks av några instanser, vilka påpekar att, då det gäller fondens förvaltning, alla styrelseledamöter är förhindrade att företräda andra intressen än fondandelsägarnas och att de, om de bryter mot denna regel, kan drabbas av skadeståndsskyldighet. Dessa instanser an­ser också att en särsldld representant för fondandelsägama i styrelsen knappast är en bättte garanti för att hindra överttädelser från fondbola­gets sida än en revisor som utsetts av bankinspektionen. Vid styrelsens


 


Prop. 1974:128                                                       109

behandling av andra frågor än sådana som rör förvaltningen av fonden, t. ex. bestämmande av förvaltningsersättning tUl fondbolag, kan den särskilde ledamoten komma i en sådan intressekollision att aktiebolags­lagens jävsregler kan bli tUlämpliga. Sora ledamot av styrelsen har han näraligen i första hand att ta tUl vara bolagets intressen, medan han enligt förslaget närmast skulle i styrelsen företräda fondandelsägamas intresse. Nämnda instanser motsätter sig därför förslaget om en sär­skUd ledamot och föreslår att fondandelsägarnas intressen tillvaratas, utom av bankmspektionen, av en god raan eUer godmansstyrelse.

I Ukhet med utrednmgen och majoriteten av remissinstansema tUl­styrker jag att fondandelsägama ges representation i fondbolagets sty­relse. När det gäller antalet sådana särskUda ledamöter finner jag det väsentligt att representationen får sådan omfattning att fondandels­ägarna ges erforderlig möjlighet till insyn och medbestämmande. Jag föreslår därför att en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter i styrelsen skail ingå i denna sora representanter för andelsägarna. Med tillämpning av en sådan regel kommer sålunda i mindre styrelser, dvs. där antalet ledamöter uppgår tUl fem eUer sex, att ingå två sådana representanter. Överstiger antalet ledamöter sex raen inte nio kommer tre foiidandelsägarrepresentanler alt ingå i styrelsen osv.

I fråga om de uppgifter som skulle läggas på de av mig föreslagna särskilda ledamöterna viU jag anföra följande. Dessa ledamöter måste givetvis, liksoin övriga styrelseledamöter i fondbolaget, tillvarata bolagets angelägenheter raed tillämpning av bestämraelserna i aktiebolagslagen oeh den nu föreslagna aktiefondslagen. Sora fraragår av det följande föreslår jag vidare alt de särskilda ledamötema får rätt att raed för fondbolaget bindande verkan besluta i fråga ora rösträtten för de i aktiefonden ingående aktierna. Den av nägra remissinstanser berörda risken för intressekonflikter vid fondförvaltningen bör inte överdrivas. Det förekommer på andra områden att styrelseledamöter i aktiebolag utses att representera också andra intressen än aktieägarnas utan att ledaraöterna för den skull behöver komma i särskilda jävssituationer. Jag syftar bl. a. på bestämmelserna ora representanter för försäkrings­tagare i styrelser för försäkringsaktiebolag enligt lagen ora försäkrings­rörelse. Här kan också erinras ora de lagstiftningar som ger rätt till styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska för­eningar (SFS 1972: 829) och för de anstäUda i bankinslitut och försäk­ringsbolag (SFS 1973: 1093).

När det gäller sättet att utse de särskUda ledamöterna föreslår ut­redningen att sådan ledam.ot i första hand utses av fondandelsägarna själva eller av en inttessegmpp raed anknytning tUl dessa och i andra hand av bankinspektionen. Utredningens förslag har vid remissbehand­lingen kritiserats från en del håU. En remissinstans anser att ledamoten inte bör utses av inspektionen utan av Kungl. Maj:t. En annan instans


 


Prop. 1974:128                                                       Ho

betvivlar de praktiska möjligheterna att genomföra ett valförfarande bland fondandelsägarna eller att finna en intressegrupp som represente­rar dem och föreslår att den särskilde styrelseledamoten alltid skaU utses av bankinspektionen. För egen del kan jag inte finna att det i allmänhet skulle vara förenat med svårigheter att ordna ett valförfarande bland fondandelsägarna. Dessa kan t. ex. genom annonsering i pressen inbju­das att delta i en fondandelsägarstämma för utseende av ledamöter. Skulle det visa sig lämpligare att ledamöterna väljs genom en intresse­sammanslutning som representerar andelsägarna eller som verkar för dem bör en sådan lösning också kunna godtas. Om ingen av dessa lös­ningar skulle vara praktiskt genomförbar — intresset för val av leda­möter kanske visar sig otillräcldigt — bör ledamöterna i sista hand kun­na utses av en opartisk instans. I sistnämnda fall bör enligt min mening sådan ledamot utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt säte.

Av de fondbestämmelser sora enligt lagförslaget skall finnas för varje aktiefond och sora skall godkännas av bankinspektionen bör närmare framgå hur de särsldlda styrelseledamöterna skall tillsättas.

5.4.5 Aktiefondens ställning gentemot tredje man, m. m.

I samband med att jag anfört aUraänna synpunkter på aktiefondens konstruktion har jag berört fondens sammansättning och erinrat om att en aktiefond består huvudsakligen av värdepapper som förvärvats på grundval av kapitaltillskott från aUraänheten. Av betydelse är att i lagen närmare anges vilken egendora sora ingår i fonden. Utredningen föreslår att fondegendoraens innehåll bestäms pä följande sätt. I fonden bör ingå de pengar sora inflyter vid försäljning av fondandelar och som motsvarar dessas värde. Vidare bör ingå de värdepapper som anskaffats för pengarna såsom aktier eller obligationer liksom ersättning för sådan egendom, t. ex. likvid för försålda värdepapper eller nya värdepapper som köpts för sådana medel. Till fonden bör vidare höra dess avkastning, dvs. som regel räntor och utdelningar samt sådana rättigheter av olika slag, t. ex. teckningsrätter, som härflyter ur de i fonden ingående värdepapperen. Remissinstanserna har över lag god­tagit att fondens innehåll i lagen bestäms i enlighet med utrednmgens förslag och jag tillstyrker det.

En fråga sora har samband med aktiefondens ställning gentemot tredje man rör fondens rättskapacitet, dvs. möjlighet att uppträda som självständigt rättssubjekt. Jag har i annat sammanhang framhållit att fonden inte bör tUlerkäraias rättskapacitet bl. a. med hänsyn tUl svå­righeterna att finna en lämplig fomr genom vilken fonden får ställning av juridisk person. På de skäl som jag tidigare anfört (avsnitt 5.3) för­ordar jag därför att i lagen införs en bestämmelse varav framgår att ak­tiefond ej kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter och inte


 


Prop. 1974:128                                                       111

heller uppträda som part inför rayndighet. Sora fraragår av det följande föreslår jag att fondbolaget skall företräda fondandelsägarna i frågor sora rör den av dem ägda aktiefonden.

Som ett led i strävandena att trygga fondens fristående stäUning före­slår utredningen att egendomen i en aktiefond skall vara fri från utmät­ning. I utredningens lagförslag upptas därför förbud mot utmätning av egendom, som hör till fonden. Förslaget har godtagits av det övervä­gande antalet remissinstanser. Flera har emellertid kritiserat det och erinrat om alt de grundläggande principema om gäldansvar i svensk rätt bygger på att uttagandet av en fordran ur egendora sora häftar för den i sista hand skall kunna ske på exekutiv väg.

För egen del fiimer jag övervägande skäl tala för att förbud införs mot utmätning i egendom som ingår i aktiefond. Jag vUl härvid särskilt frarahålla följande. I den lag sora nu föreslås finns regler som syftar till att säkerstäUa att aktiefondsverksarahet utövas på ett sunt och riktigt sätt. Verksamheten skall sålunda stå under tillsyn av bankinspektionen. Fondbolag skall vidare, som jag kommer att föreslå i det följande, regel­bundet avge offentlig redovisning för varje aktiefond och fortlöpande beräkna fondens värde. Jag ämnar också föreslå såväl begränsningar i ett fondbolags rätt att besluta om utbetalning av raedel från aktiefond sora skyldighet för förvaringsbank att pröva, om utbetalningsbeslutet är tillåtet enligt lagen. Enligt vad jag också kommer att föreslå skall fond­bolag i princip inle ha rätt att ta upp lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i fonden. Av verksamhetens art följer vi­dare att andra än normala kortfristiga skulder i allmänhet inte uppkom­mer i någon större utsträckning. De föreslagna reglema ger enligt min raening möjlighet tiU skydd inte bara för andelsägarna utan även för eventuella borgenärer med fordringsanspråk som avser egendom i fon­den. Även om utmätning i fondegendomen förbjuds, finns det därför ingen anledning att befara förlust för borgenärerna. I sammanhanget får man vidare enligt min mening inte bortse från det nära sainband som de exekutionsrättslig:?, reglerna har med konkurslagstiftningen. Om de skul­der som behstar fondegendomen skulle överstiga tUlgångarna, kan fon­den, som ju inte är självständigt rättssubjekt, ej försättas i konkurs. För fondandelsägamas trygghet är det, som jag tidigare berört, väsentiigt att de inte görs personligen ansvariga för förpliktelser som åvilar fonden. Detta har också kommit till klart uttryck i den föreslagna lagstiftning­en. Hinder föreligger därför mot att inleda ett konkursförfarande i fråga om egendom som ingår i fonden. Om utmätning i fondegendom skulle tillåtas, kunde man befara att detta skulle innebära möjlighet att kringgå elt sådan- hinder. Jag anser det därför följdriktigt att hellre förbjuda var­je tvångsn-iässigt uttagande av gäldenärsansvaret än att tillåta utmätning i egendom som inte kan avträdas tUl konkurs. Jag förordar således i lik­het med utredningen och flertalet remissinstanser att det i lagen anges


 


Prop. 1974:128                                                       112

att egendora som ingår i aktiefond inte får tagas i mät. Eftersora aktie­fonden föreslås tUlhöra andelsägarna gemensamt med äganderätt följer härav att fonden inte kan tas i anspråk för betalning av fondbolagets skulder. Med hänsyn tUl att fondbolag föreslås få besluta om utbetalning av medel som ingår i aktiefond endast för vissa, särskilt angivna ända­mål och till ulmätningsförbudet kan fondegendomen inte heller tas i anspråk för fondandelsägarnas personliga förpliktelser. Något särskUt stadgande i nu berört hänseende anser jag inte nödvändigt. Det nu sagda innebär självfaUet inte hinder för fondandelsägarens borgenärer att för utfående av fordran ta i anspråk fondandelsbevis eller rätt tUl fondandel sora tUlhör fondandelsägaren.

5.4.6 Fondbestämmelser

Enligt den föreslagna lagen skall fondbolag förvalta en aktiefond själv­ständigt och i eget naran. Vid förvaltningen skaU bolaget handla uteslu­tande i fondandelsägamas geraensararaa intresse. Fondandelsägarnas rätt genteraot fondbolaget kan dock inte anses tiUräckligt tillgodosedd genom en sådan allmän regel. Rättsförhållandet mellan parterna bör reg­leras närraare genora att riktiinjema för fondens förvaltning anges in­nan verksamheten påbörjas. Utredningen föreslår att särskilda fondbe­stämmelser skall finnas för varje fond. En av de viktigaste frågorna för fondandelsägama är den placeringspolitik som fondbolaget avser att följa, dvs. om fonden skall bestå bara av svenska eller även av ut­ländska värdepapper, om den skall vara specialiserad till viss eller vissa branscher m. ra. Utredningen anser därför att de allmänna riktiinjema för placering av fondens medel bör anges i fondbestämmelserna. Dis­positionen av avkastningen är en annan väsentlig fråga. I bestämmel­sema bör sålunda anges i vUken omfattning utdelning skall ske till fond­andelsägarna. Vidare bör anges kostnader vid försäljning och inlösen av fondandelar, förvaltningsersätlningar, m. m. Utredningen föreslår att bankinspektionen på förhand skall fastställa fondbestämmelsema.

Utredningens förslag biträds av remissinstansema. En motsvarighet till de av utredningen föreslagna fondbestämmelserna föreskrivs enligt både Europarådets och OECD:s riktlinjer. Enligt min uppfattning utgör fondbestämmelser en viktig del i regleringen av rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägarna och en grundläggande förutsättning för att aktiefondsverksamheten skall kunna utövas på ett betryggande och ändamålsenligt sätt. Detta är av betydelse inte bara för fondandels­ägarna utan också för bolaget självt. Även jag anser därför att lagen bör innehålla föreskrifter om fondbestämraelser för varje fond i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. TUl det närmare innehållet i bestämmelserna återkomraer jag i specialraotiveringen.

För att säkerställa att rättsförhållandet mellan fondbolaget och an­delsägarna får en godtagbar gmndval och regleras på ett klart och enty-


 


Prop. 1974:128                                                      113

digt sätt anser jag i likhet med uttedningen och reraissinstansema att bankinspektionen bör fastställa fondbestämraelserna innan verksaraheten påbörjas. Vid fastställandet bör bankinspektionen i första hand konsta­lera att upplysningar läranats på de punkter, sora enligt lagen raåste regleras i fondbestämmelserna. En mera ingående prövning av inne­hållet i bestämmelserna är dock inte avsedd att komma tiU stånd. En sådan skulle, som också utredningen påpekat, föra för långt och felak­tigt kunna uppfattas som en garanti för bestämraelsernas läraplighet. Så till vida bör likväl en prövning ske, att fastsiällelse skall vägras, om fond­bestämmelserna innehåller villkor som är oskäliga för fondandelsägarna, t. ex. om ersättningen för förvaltningen bedöms som uppenbart för hög.

När det gäller möjlighetema att ändra redan fastställda fondbestäm­melser föreslår utredningen två olika förfaranden. För ändring av de för fondandelsägarna centrala bestämraelserna, dvs. riktlinjerna för fond-raedlens placering, rätlen att placera fondraedel i utländska värdepapper samt fondens utdelningspolitik, krävs enligt förslaget medgivande av samtliga fondandelsägare, varefter ändringsbeslutet skall underställas bankinspektionen för faststäUelse. Andra ändringar, t. ex. i fråga om kostnadstUlägg, ersättning till fondbolag eller förvaringsbank eller fon­dens beteckning, skall fä ske utan att andelsägarna hörs men efter tUl­stånd av bankinspektionen. I sistnämnda fall föreslås ändring träda i till-lämpning tidigast tre månader efter det tUlståndet meddelats. Därigenom har fondandelsägare, som inte godtar ändringen, möjlighet att lösa in sin andel innan ändringen koraraer att gälla.

Utredningens förslag att ändringar i fondbestäraraelserna sora gäller fondens placerings- eller utdelningspolitik skall kräva medgivande av samtliga fondandelsägare avstyrks av omkring halva antalet remissin­stanser. Det anförs bl, a, att regeln är orealistisk och i praktiken omöjlig­gör en ändring av de centrala bestämmelserna. Om inte alla fondandels­ägarnas samtycke kan inhämtas, kan alternativet bli att fonden måste upplösas. Bankinspektionen ifrågasätter lämpligheten av en lagregel som bara synes ha den indirekta funktionen att inskärpa nödvändigheten för fondbolag att noggrant överväga fondbestämraelsernas utformning och innehåll när de första gången införs.

Remissinstanserna anvisar olika lösningar av frågan. Bankinspektio­nen m. fl. förordar som förutsättning för ändring av ifrågavarande fond­bestämraelser att en kvalificerad raajoritet av andelsägarna godkänt ändringsbeslutet. Några instanser föreslår att beslutanderätten anförtros en god raan eller godmansstyrelse, medan en del anser att inte heller för dessa ändringar bör krävas mer än att fondbolagets beslut fastställs av bankinspektionen.

För egen del vUl jag anföra följande. Ändring av andra bestäraraelser än sådana sora rör fondens placerings- eller utdelningspolitik bör kurma ske utan hörande av varje fondandelsägare men efter bankinspektionens

8    Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                       114

tiUstånd. På denna punkt instämmer jag alltså i utredningens förslag. Förslaget att ändring av centrala fondbestämmelser skall få ske först efter godkännande av samlliga fondandelsägare innebär emellertid enligt mm mening ett alltför strängt krav. Som framförts i remisskritiken kan en sådan regel omöjliggöra ändringar i dessa hänseenden och kanske leda till att verksamheten fortsätts, trots att vissa för denna väsentliga ändringar hade bort göras, eller framtvinga en upplösning av fonden som inte är önskvärd från andra synpunkter. Jag kan därför inte godta utredningens förslag i denna del. De vid remissbehandlingen framförda förslagen att ändring i dessa fondbestämmelser skulle få ske endasl efter godkännande av en majoritet av fondandelsägare eller efter beslut av en godmansstyrelse anser jag inte heller lämpliga, bl. a. därför att sådana förfaranden skulle kunna bli omständliga och kostsamraa. Jag vill erinra om alt fondbolaget skall vara aktiebolag och att det i princip är underkastat de regler för drivande av ekonomisk verksamhet som uppställs i aktiebolagslagen med den skillnaden att i vissa fall strängare bestämmelser föresläs i aktiefondslagen. Sora tidigare framhållits ligger häri en viss garanti för att beslut angående bolagets verksamhet sker på ett lagligt och ändamålsenligt sätt. Fondbolaget får anses ha den bäsla överblicken över verksamheten och besitta den största sakkun­skapen i frågor sora rör denna. En följd härav bör därför vara att bo­laget ges rätt att besluta ora ändringar i fondbestämraelser sora enligt bolagets bedöraande inte längre tjänar sitt syfte. Jag förordar därför liksom några remissinstanser att fondbolaget ensamt skall ha rätt att beslula om ändring av fondbestämmelse utan att krav uppställs på medverkan av fondandelsägarna.  Genom den av mig förordade lös­ningen med särskilda fondandelsägarrcpresentanter i fondbolagets sty­relse finns möjligheter för dessa ledaraöter att särskilt beakta hithörande spörsmål. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att fondbolagets beslut om ändring av fondbestämmelserna skall understäl­las bankinspektionen.

Den prövning som bankinspektionen skall göra när det gäller atl god­känna ett beslut om ändring i fondbestämmelse bör enligt min mening vara än mer ingående än den prövning som görs när fondbeslämmel-ser första gången fastställs. I sistnämnda fall har verksamheten ännu inte påbörjats. När däremol fråga uppkom.mer om ändring i fondbe­stämmelserna har aktiefonden bildats. Andelsägarnas kapitaltillskott tUl fonden har skett under de fömtsättningar som angetts i fondbestärarael­serna och en ändring, som innebär t. ex. att fondens placeringspolitik ges en annan inriktning, kan ha stor betydelse för dem. Fondbolagets beslut om ändring av fondbestämmelse bör därför, som utredningen med re­missinstansernas instämmande också föreslagit, godkännas endast om inspektionen finner att ändringen är befogad och den föreslagna be­stämraelsen skälig för fondandelsägarna.


 


Prop. 1974:128                                                       115

5A.7 Tillstånd

I lidigare saramanhang har jag framhåUit att utövandet av aktiefonds­verksamhet självfaUet innebär att stora krav raåste ställas på den sora förvaltar fondegendomen. Dels rör förvaltningen ofta betydande värden, dels är det regelmässigt fråga om ett stort antal personer som investerat medel i en aktiefond. Dessa förhållanden ger naturligtvis anledning till särskild kontroll av att aktiefondsverksamhet inte utövas av ett förvalt­ningsföretag som ej är kompetent för uppgiften. Som villkor för rätt att utöva aktiefondsverksamhet bör därför, som utredningen och remissin­stanserna också funnit, krävas särskUt tillstånd. Som tidigare framhållits bör det ankomma på bankinspekiionen att raeddela tillstånd till verk­samheten. Avser fondbolag att utöva verksarahet, sora äger saraband med aktiefondsverksamhet, bör också härför krävas tUlstånd. Annan verksarahet än som nu närants bör fondbolag inte få utöva.

Ett fondbolags verksarahet tar ofta sikte pä en enda aktiefond. Bo­lagets verksamhet kan emellertid också orafatta flera fonder. Inspektio­nens tiUstånd bör alltså avse en eller i förekoramande fall flera namn­givna fonder. Vid utökad verksarahet bör fordras nytt tUlstånd, En an­nan fråga gäller, om fondbolag bör ha rätt att tillsamraans raed annat fondbolag utöva aktiefondsverksarahet beträffande en och sararaa fond. Frågan torde inte sakna praktisk betydelse, eftersom en fond väl kan länkas anta sådana proportioner eller fä en sädan utveckling att fondbo­laget kan finna skäl att dela verksamheten med annat fondbolag. En av grundförutsättningarna för att aktiefondsverksaraheten skall utövas så att fondandelsägarnas intresse tiUvaratas är att fondegendoraen hålls åt­skild från bolagets förmögenhet. Detta är nödvändigt, om man vill und­vika att de olika förmögenhetsmassorna blandas ihop och därigenom redovisning och kontroll försvåras. I viss mån samraa skäl kan enligt min uppfattning anföras för att inte tUlåta att samraa fond förvaltas av flera fondbolag. Även rent praktiska synpunkter kan åberopas mot en sådan gemensam förvaltning. Det kan sålunda inte vara lämpligt att tvä bo­lagsledningar var för sig skall självständigt överlägga och besluta i frågor som rör samma fond. SkuHe aktiefondsverksamheten behöva delas bör det kunna ske intemt inom bolaget. Jag föreslär således att i lagen stad­gas förbud för flera fondbolag att samtidigt utöva aktiefondsverksamhet beträffande sarama fond.

Utredningen föreslår att bankinspektionen vid tUlståndsgivningen skall pröva, om de förutsättningar för tillstånd som anges i lagen är uppfyllda. Nägon behovsprövning eller annan liknande bedömning av diskretionärt slag skall enligt förslaget däremot inte göras. Samtidigt som förslaget tillstyrks av remissinstanserna understryker flera av dessa att bankinspektionen vid tUlståndsprövningen inte skall gå in på diskre­tionära prövningar av tillståndsansökningar, t. ex. behovsprövning.


 


Prop. 1974:128                                                       116

Ett av de vUitigaste syftena med en lagstiftning om aktiefonder är att bereda rättsskydd för dem som investerar medel i sådana fonder. För att tillgodose detta syfte bör en första fömtsättning för tillstånd vara att bo­laget registrerats som aktiebolag enligt aktiebolagslagen, varigenom bola­get i egenskap av juridisk person kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Ett aktiebolag under bildning torde i och för sig vara oförhindrat att börja sin verksamhet genora ställföreträdares handlande (28 och 29 §§ aktiebolagslagen) innan registrering skett. Från säker­hetssynpunkt skulle det emellertid inte vara lämpligt att fondandelar började säljas innan bolagets kapital svarar mot de förbindelser som styrelsen ingått för bolagets rälming. Även andra olägenheter kunde uppkomma m.ed en för tidig fondandelsförsäljning, t. ex. att det tUläm-nade bolagels firma, som bl. a. skall finnas angiven i fondbestämmel­serna, ändras vid konstituerande stämma och sedermera inte godkänns av registreringsmyndigheten. Bankinspektionen bör pröva att den för fondbolaget gällande bolagsordningen överensstämmer med reglema i den nu föreslagna lagen. Av lämplighetsskäl bör inspektionen också i samband med tUlståndsgivningen faststäUa fondbestämmelser för den eller de aktiefonder som bolaget avser att förvalta.

Eftersom verksamheten i hög grad kommer att vUa på allmänhetens förtroende, bör, sora utredningen och remissinstansema funnit, gäUa all bolaget inte finnes olämpligt att utöva verksaraheten. Enligt rain upp­fattning räcker det emellertid inte att stäUa ett sådant krav. Möjlighet bör finnas att vägra tillstånd i fall då vederbörandes olämplighet inte kan anses klarlagd men berättigade tvivel ändå kan finnas i fråga om sö­kandebolagets förutsättningar att driva verksamheten i överensstäm­melse med fondandelsägamas intressen. Jag förordar med hänsyn härtUl atl som villkci för tillstånd bör krävas att fondbolaget finnes lämpligt att utöva verksamheten. En fömtsättning för att detta vUlkor skall anses uppfyllt är att en prövning i detta hänseende sker från tUlsynsmyndighe­tens sida. Som ett led i prövningen bör därvid ingå att granska bolagets organisation och uppläggningen av verksamheten. Även sakkunskapen, erfarenheten och lämpligheten i övrigt hos de personer sora skall handha verksaraheten bör bli föreraål för inspektionens prövning. Lämplighetsprövningen bör dock inte omfatta en prövning av behovet av den tillämnade verksamheten. SkuUe det visa sig nödvändigt att i nå­gon utsträckning begränsa det slag av verksamhet som nu är i fråga bör det ske lagstiftningsvägen och först efter en samlad bedömning av vunna erfarenheter av den nu föreslagna lagstiftningen.

Vid sidan av den egentliga aktiefondsverksaraheten kan fondbolaget, som nämnts, tänkas utöva annan verksamhet som har samband med ak­tiefondsverksamheten. Exempel på sådan verksamhet kan vara försälj­ning av fondandelar mot eriäggande av regelbundna delbetalningar un­der en viss tidsperiod. Det kan ibland vara tveksamt, ora dessa försälj-


 


Prop. 1974:128                                                       117

ningsformer är att anse som ett led i aktiefondsverksamheten. Sparpla­ner av nu åsyftat slag kan emellertid vara sparfrämjande och till fördel för andelsägaren. Det är i dessa fall av vikt att sparraedel och värdepap­per förvaras på ett betryggande sätt och atl systeraet inte blir onödigt kostnadskrävande. För sådan verksamhet bör därför enligt rain mening krävas särskUt tillstånd av bankinspektionen. Verksamhet som har ett naturligt samband med aktiefondsverksamheten bör tUlåtas, om bank­inspektionen finner att don är förenlig med andelsägarnas intressen.

Enligt utredningens föi slag skall bankinspektionen kunna återkalla tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet, om förutsättningar för tillstån­det ej längre föreligger. Enligt 14 § lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är tillstånd, som meddelats annat aktiebolag än bank att utöva fondkommissionsrörelse, förfallet, om bolaget för­lorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen inle blivit fylld inom tre månader efter det att den blev känd. En motsvarande insol-venssilualion för fondbolag bör enligt utredningen kunna utgöra gmnd för återkallande av tUlstånd att utöva verksamheten. Återkallelse bör också kunna ske, om bolaget visat sig olämpligt att utöva aktiefonds­verksamhet genom att överträda bestäraraelsema för verksaraheten eller eljest utöva den på ett sätt som uppenbart inte är förenligt med an­delsägarnas intresse. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och jag tillstyrker det.

5.4.8 Fondbolagets åligganden

Enligt Europarådets riktlinjer siiall ett fondbolag förvalta aktiefonden i överensstämmelse med dessa och fondbestämmelserna för fonden. Bo­laget handlar i eget namn och skall därvid ange den aktiefond som bola­ get företräder. Någon direkt motsvarighet till dessa regler finns inte i OECD:s riktUnjer.

I samband med att jag anfört allmänna synpunkter på fondbolagels konstruktion har jag framhållit betydelsen av att raedel som investerats i en aktiefond förvaltas på betryggande sätt. Av intresse är härvid hur reglerna om fondbolagets förvaltningsfunktion utformas. Utredningens förslag förutsätter att fondbolaget är primärt ansvarigt för förvaltning­en av fonden. I förhåUandet mellan fondbolag, andelsägare och förva­ringsbank koraraer förvaringsbanken enligt förslaget att ha den mera passiva uppgiften att förvara fondens tUlgångar och se till alt dessa inte används för ovidkommande ändaraål. Fondbolaget har som den aktiva parten att börja verksamheten genora att utse förvaringsbank, organisera försäljningen av andelar och därefier förvalta den eller de fonder som bolaget bildat. I förvaltningen ingår att placera fond­medlen i aktier eller andra värdepapper och att vidta åtgärder för fondens bibehållande och förkovran, t. ex. omplaceringar, utnyttjande av teckningsrätter etc. För att klargöra förvaltaingsfunktionens orafatt-


 


Prop. 1974:128                                                       118

ning och bolagets befogenheter sora förvaltare föreslår utredningen att det särskilt anges i lagen att det åligger fondbolag att under iakttagande av vad i lagen eller eljest finns stadgat och i överensstämmelse med gäl­lande fondbesläramelser självständigt och i eget namn förvalta fond som bolaget bildat. Bolaget får därvid förfoga över all egendom som in­går i fonden och utöva alla ur egendomen härflytande rättigheter, inbe­gripet utövande av rösträtt för aktier i fonden. Utredningen föreslår också att i lagen sägs ut att bolaget vid förvaltningen skall handla ute­slutande i fondandelsägarnas geraensararaa intresse.

Ett fondbolag skall givetvis tillse att aktiefondsverksaraheten utövas i överensstämmelse med gällande lag och fondbestämmelser. Utred­ningens förslag att i lagen ange att fondbolaget skall iaktta såväl den föreslagna lagen och annan lag som gällande fondbestämmelser ut­trycker därför endast vissa självklara förhållanden. Dessa bolagets all­männa skyldigheter behöver enligt min raening inte anges i lagtexten. För att fondbolaget skall kunna uppfylla nu berörda krav är det emel­lertid av betydelse att bolaget erhåller ett generellt bemyndigande att på fondandelsägarnas vägnar sköta sådana göromål som hänger sam­man med förvaltningen av aktiefonden. Genom att köpa andelar i aktiefond har andelsägarna avsett att överlåta aktieplaceringar och liknande frågor tUl fondbolaget för att få en sakkunnig förvaltning av det kapital som de investerat i fonden. Det bör därför klart framgå av lagen att fondbolaget företräder fondandelsägarna i frågor som rör aktiefonden. Denna rätt för fondandelsägarna att få sina angelägen­heter, såvitt rör fonden, skötta av fondbolaget innebär saratidigt en skyldighet för bolaget att i alla frågor sora rör fonden handla på fond­andelsägarnas vägnar.

När det gäller fondbolagets åligganden vid förvaltningen följer av all­raänna rättsregler att denna skall skötas på ett sätt som bäst gagnar fond­andelsägarna. Under normala förhåUanden ligger det också i fondbola­gets intresse att fondförmögenheten ökar genom tUlskott av kapital från nya andelsägare. Självfallet är det en förutsättning för fondens tiUväxt att fondbolagets verksarahet åtnjuter förtroende hos allmänheten. Efter­som det emellertid inte kan uteslutas att ett fondbolag vid förvaltningen skulle kunna ta ovidkommande hänsyn, t. ex. genom att köpa vissa aktier för att stödja kursen till förmån för intressenter i bolaget, anser jag, i lik­het raed utredningen och remissinstanserna, att det i lagen bör anges att fondbolaget vid förvaltningen av fonden uteslutande skall handla i fond­andelsägarnas geraensararaa intresse. En raotsvarande föreskrift finns också i Europarådets riktlinjer.

Utredningens förslag beträffande orafattningen av bolagets förvalt-niugsfunktion har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även jag till­styrker att bolagets befogenheter anges i lagen så, att bolaget vid förvalt­ningen förfogar över den egendom som ingår i fonden och utövar de


 


Prop. 1974:128                                                      119

rättigheter som härflyter ur egendomen. Härigenom koraraer fondbola­get att, vid utövandet av förvaltningen och därmed sammanhängande funktioner, företräda fondandelsägama gemensamt i frågor som rör fonden.

En särskild fråga som i vissa länder visat sig vara kontroversiell är, om och av vem rösträtten för de aktier sora ingår i en aktiefond skall utövas. I Europarådets riktiinjer har överläranats till vederbörande raed-lemsland att självt avgöra hur frågan skall lösas. I kommentaren fram­hålls att rösträttens utövande, som har nära saraband raed de inheraska bolagsrättsliga bestäraraelsema, f. n. kan ha olika utforraning i raed-lemsländernas lagstiftning, I såväl Europarådets som OECD:s riktiinjer finns emellertid föreskrifter, som förutsätter att ett fondbolag kan utöva rösträtt för aktierna i en aktiefond.

Olika möjligheter står till buds när det gäller att lösa frågan om ut­övande av rösträtten. Antingen kan denna utövas av fondandelsägarna eller representanter för dessa eller överlåtas på fondbolaget eller också kan den helt förbjudas. Altemalivet att låta fondandelsägarna utöva rösträtten erbjuder enligt utredningen vissa svårigheter. Det är sålunda uppenbarligen omöjligt att låta varje innehavare av fondandel rösta för den på honom belöpande andelen av aktierna i fonden. Utredningen avvisar av praktiska skäl en lösning sora ger andelsägarna raöjlighet att utöva rösträtten genora t. ex. en representationsförsaraling. När det gäl­ler möjligheten att låta fondbolaget utöva rösträtten för aktierna i en aktiefond framhåller utredningen faran för raaktkoncentration, ora fond­företaget skulle få sådan rösträtt. Faran för en sådan raaktkoncentration skulle bli desto större, ora de intressen sora står bakora fondföretaget också utövar inflytande över särskilda företagsgrupper inom näringslivet. Utredningen anser dock att riskerna i maktkoncentrationshänseende mte bör överdrivas när det gäller svenska aktiefondsföretag, eftersora man knappast inom överskådlig tid kan räkna raed en sädan ökning av aktie­fonderna att dessa kan bli av nämnvärd betydelse från nu angiven syn­punkt. Utredningen anser bl. a. på grund härav att det saknas anledning att förbjuda fondbolagen att utöva rösträtt för aktierna i fonderna. En ytterligare möjlighet att lösa rösträttsfrågan är att helt förbjuda röstning för aktierna i fonderna. Utredningen anför dock att, om rösträtten över huvud laget inte kan utövas, fondandelsägamas intressen inte alls kom­mer att bli företrädda vid bolagsstämmorna, vilket skulle kunna vara till betydande nackdel för dem, bl. a. när det gäller fastställande av ett bo­lags utdelningspolitik. En sterilisering av rösträtten för en del av ak­tierna skulle vidare kunna raedföra att de övriga aktierna i bolaget fick elt ökat röstvärde i förhållande till aktiestocken. Härigenom skulle innehavare av en större minoritetspost av aktier lättare ensararaa kunna utöva bestämmanderätten i bolaget, något som utredningen i och för sig finner raindre önskvärt.


 


Prop. 1974:128                                                       120

Utredningen har vid sina överväganden av frågan stannat för att före­slå att rösträtten skall få utövas av fondbolaget. Saratiiga reraissinstanser utom en har godtagit förslaget. För egen del vill jag anföra följande. Enligt vad jag förordat i det föregående skall fondandelsägama gemen­samt äga den aktiefond, i vilken de förvärvat sina andelar. En naturlig följd härav är alt fondandelsägarna också erhåller möjlighet att själva eller genom representanter för dem utöva rösträtt för de i fonden in­gående aktierna. Med hänsyn främst till att aktiefonden är fondandels­ägarnas gemensamma egendom borde i första hand eftersträvas en lös­ning som ger möjlighet för fondandelsägama atl själva disponera över rösträtten för aktierna i fonden. Det torde dock, sora utredningen och fiertalet reraissinstanser funnit, vara förenat med betydande svårigheter att hitta en praktiskt hanterlig och inte alllför kostnadskrävande form för att låta andelsägarna själva utöva rösträtten. Jag kan därför inte förorda en sådan lösning.

A andra sidan kan det inte vara riktigt att överlåta de möjligheter tUl inflytande som rösträtten innebär till andra än sådana som kan anses direkt representera fondandelsägarna. Det bör vara raöjligt att ge repre­sentanter för fondandelsägarna en avgörande bestämmanderätt i denna fråga i stället för att steriUsera rösträtten för de i fonden ingående ak­tierna eller generellt avhända fondandelsägama allt inflytande över rösträtten. Jag har i det föregående förordat att i fondbolagets styrelse skall ingå ett visst antal ledamöter som representanter för fondandels­ägarna, beroende på det antal ledamöter sora styrelsen skall bestå av. Dessa särskUda ledamöter bör ha räll att raed bindande verkan för fondbolaget besluta alt rösträtt skall utövas eller utövas på visst sätt eller att rösträtten inte alls skall utövas. Härigenora erhåller fondandels­ägarna via dessa styrelseledamöter m.öjlighet att utöva ett avgörande in­flytande i rösträttsfrågan. Genom styrelseledamöternas allmänna skyl­dighet att vid förvaltningen av aktiefond handla uteslutande i fond­andelsägarnas gemensamma intresse och bankinspektionens fortlöpande övervakning av förvaltningen torde en tiUfredsstäUande garanti finnas för att rösträtten inte kommer att missbrukas.

Vid förvaltningen av fonden skall fondbolaget handla i eget namn. Eftersom det klart bör framgå när bolagets handlande sker för fonden föreslår jag också, i överensstämmelse med Europarådets rekommenda­tion, alt i lagen intas en uttrycklig föreskrift att bolaget därvid skall ange fondens beteckning.

För att man skaU kunna hindra obehöriga förfoganden från fondbo­lagets sida är det av väsentlig betydelse att tillgångarna i fonden förva­ras åtskilda från fondbolagets förmögenhet. Fondegendomen bör därför inte förvaras hos fondbolaget utan, som utredningen föreslagit och som jag kommer att närmare behandla i det följande, hos en särskild förva­ringsbank.  Utredningen föreslår,  med instämmande av remissinstan-


 


Prop. 1974:128                                                       121

serna, en uttrycklig föreskrift om skyldighet för fondbolaget att hålla egendomen avskild. För egen del instämmer jag självfallet i de princi­piella tankegångar som ligger bakom förslaget. Om, som jäg föreslagit, aktiefonden betraktas sora en fondandelsägarna tUlhörig förraögenhets­raassa och förbud stadgas raot att utmäta egendom som ingår i fonden, ligger det i sakens natur att fondegendomen måste hållas åtskild från fondbolagets tillgångar. Den av utredningen föreslagna lagregeln fyller med hänsyn härtUl endast uppgiften som en redovisningsbestämmelse. En sådan bestämraelse behöver inte ingå i den nu föreslagna lagen. Däremot anser jag att lagen bör innehålla ett uttryckligt förbud för fondbolag mot att omhänderha egendora som ingår i en aktiefond. I princip skall bolaget inte ha i sin besittning vare sig kontanter eller annan egendom sora hör till fonden. Medel, sora inflyter vid försälj­ning av fondandelar, bör bolaget av praktiska skäl dock få ta eraot. Medlen bör eraellertid överföras till förvaringsbanken utan dröjsraål.

Enligt utredningens förslag skall de medel sora ingår i en värdepap­persfond så snart det bedöras lämpligt användas för placering i värde­papper, i den mån behov inte föreligger av likvida medel. Förslaget har godtagits av de flesta remissinstanserna. En del anser dock att en sådan bestämmelse inte behövs. I och för sig kan det synas onödigt att i lagen ge särskilt uttryck åt fondbolagets allmänna roU av värdepappersplace­rare, efiersom denna förvaltningsfunktion i huvudsak torde framgå redan genom de inledande bestämningarna av begreppen aktiefond och aktiefondsverksamhet. Även av de för varje aktiefond fastställda fondbestärnmelserna torde bolagets funktion i detta hänseende framgå. Å andra sidan kan det vara till fördel att det av lagen fraragår att fond­medlen, så snart det anses lämpligt, skall placeras i värdepapper, i den utsträckning bolaget inte finner behov föreligga av likvida medel. Ge­noin sistnämnda tUlägg klargörs att det efter bolagsledningens bedöm­ning bör kunna ligga en viss reserv av likvida medel i fonden för att möta eventuella krav på omedelbar utbetalning antingen det gäller placeringar, utdelning till fondandelsägama eUer inlösen av fondandelar etc. Jag förordar därför att i lagen införs elt stadgande av det innehåll utredningen föreslagit. Detta innebär bl. a. att fondbolaget skall kunna efter en marknadsmässig bedömning sälja vissa värdepapper och låta likviden inneslå på bankräkning i avvaktan på ett lämpligt tillfälle för en reinvestering.

För fondandelsägarna är det av betydelse att de medel sora ingår i en aktiefond placeras under så betryggande forraer som raöjligt. För att fondandelar omgående skall kunna lösas in bör de värdepapper i vUka medlen placeras lätt kunna omsättas i pengar. Värdepapperens mark­nadsvärde raåste också lätt kunna fastställas för att fondens och därraed fondandelamas värde fortiöpande skall kunna beräknas. Med hänsyn till de krav som således mäste ställas pä placeringama, föreslår utredningen


 


Prop. 1974:128                                                       122

alt bara vissa slag av värdepapper får förvärvas tUl fonden. I princip uppställs som villkor för förvärv av svenska värdepapper att de är note­rade vid Stockholms fondbörs eller på Svenska fondhandlareföreningens lista. När det gäller utländska värdepapper föreslår utredningen att sädana fär förvärvas bara om det är tillåtet enligt fondbestämraelserna och ora papperen är föremål för handel och notering vid större fond­börs. Som tillåtna förvärv föreslås också värdepapper som inom en nära fra.mtid fömtsätts bli introducerade på fondbörs eller föremål för börshandel. EnUgt förslaget får dessutom skattkammarväxlar för­värvas för kortvarig placering av likvida medel.

Remissmstanserna delar allmänt uppfattningen att endast värdepap­per vars värde lätt kan fastställas och som lätt kan säljas bör få ingå i en fond. Som regel godtar man också de föreslagna placeringsobjekten. Förslaget är i huvudsak förenligt med Europarådets och OECD:s rikt­Unjer. Jag delar utredningens synpunkter på placeringarna och kan i princip ansluta mig till förslaget i vad det avser tiUätna placeringsobjekt. Jag förordar dock vissa jämkningar i fråga om tillåtaa förvärv samt en utsträckning av tidsfristen för innehav av onoterade värdepapper. TUl dessa frågor återkoraraer jag i specialraotiveringen.

Ett av ändamålen med aktiefondsverksaraheten är att åstadkomraa en riskspridning av värdepappersinnehavet genom att kapitalet i en aktie­fond investeras i värdepapper utgivna av olika, från varandra fristående företag. Utredningen har inte funnit anledning att i lagen uttryckligen ange att förmögenhetsförvaltningen skall ske med iakttagande av princi­pen om riskfördelning. Frågan har inte heller berörts vid remissbehand­lingen. För egen del finner jag emellertid denna princip vara av sådan betydelse för aktiefondsverksamheten att den bör komma till klart ut­tryck i lagen. Jag förordar därför en bestämmelse av innehåll att fond­bolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn till intresset av risk­spridning lämplig sammansättning av värdepapper.

I syfte att förhindra att nämnda princip om riskfördelning åsido­sätts föreslår utredningen att värdepapper med en och samma utfärdare inte får mot vederlag förvärvas tUl aktiefond, om förvärvet kommer att representera mer än fem procent av fondens värde. Genom den före­slagna procentueUa gränsen tvingas ett fondbolag således att sprida ut innehaven i en fond på åtminstone tjugo olika företags aktier. Efter medgivande av bankinspektionen skall denna gräns emellertid kunna få överskridas intUl högst tio procent av fondvärdet beträffande viss eller vissa utfärdares värdepapper. Gränserna fem resp. tio procent får enligt förslaget överskridas i samband med nyemissioner. Den del av aktierna som inte inom sex månader efter förvärvet kunnat inrymmas inom de tillåtna gränserna skall därefter avyttras.

De fördelningsregler utredningen föreslagit har väckt viss kritik. Ett


 


Prop. 1974:128                                                                   123

25-tal instanser anser reglerna alltför snäva. Som skäl för en höjnmg av femprccenttalet åberopas bl. a. att den svenska värdepappersraarknaden är begränsad och att det därför kan våra svårt att välja ut minst tjugo lämpliga aktieposter. Det befaras också att femprocentsregeln kan för­svåra omplaceringar och konsolideringar och bli ett hinder för upp­komsten av fonder med olika placeringsinriktning.

I Europarådets rikllinjer rekomraenderas en begränsningsregel sora innebär att placeringar i värdepapper med samma utfärdare inte får överstiga fem procent av fondens tillgångar. Ora gränsen överskrids av andra anledningar än köp av värdepapper, skall innehaven inom ett år nedbringas till föreskriven storlek. Enligt OECD-reglerna får sådana placeringar göras upp till femton procent av fondtillgångarna. Beräk­ningen av innehavens storlek skall göras vid tidpunkten för förvärvet men relationema behöver inte vidmakthållas därefter.

Jag anser att den vid remissbehandlingen framförda kritiken mot den av ulredningen föreslagna femprocentsregeln är värd beaktande. Den svenska värdepappersmarknaden är, till skillnad frän förhållande­na pä raånga håll i utlandet, enligt min mening inte av tiUräcklig om­fattning för att medge raöjlighet till en tillfredsställande placering i lärap-liga värdepapper, ora gränsen för förvärv av sarama värdepapper sätts så lågt som vid fem procent av fondvärdet. Jag föreslår därför att värde­papper med samma utfärdare inte får förvärvas till en aktiefond i så­dan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden, som utfärdats av honom, genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Under vissa omständigheter kan särskild anledning förekomma för fondbolaget att överskrida denna gräns. Detta kan vara fallet bl. a. om bolagets placering i värdepapper är inriktad på en viss bransch eller om förvärv av värdepapper från ett visst, begränsat antal företag bedömts som särskilt förmånligt. I detta fall bör bankinspektionen kunna medge att tioprocentsgränsen överskrids. En naturlig följd av tioprocentsregeln blir att också innehavet av statsobligationer och andra guldkantade värdepapper kommer att maximeras. Jag finner inte nu anledning att undanta sådana papper från det allmänna kravet på för­delning av värdepappersinnehaven i fonderna.

En särskild fråga utgör det av utredningen föreslagna undantaget från de angivna procentgränserna i samband raed eraissioner. TUl detta spörsmål återkommer jag i specialmotiveringen.

Ett fondbolag kan, om rösträtten utövas, på grundval av fondandels­ägarnas kapitaltUlskott få möjlighet att utöva elt betydande inflytande i de förelag, vars aktier ingår i fonderna. För att hindra en från sam­häUssynpunkt raindre önskvärd raaktkoncentration inora näringslivet och söka skapa garantier för att fondbolagets inflytande inte blir alltför stort föreslår utredningen den begränsningsregeln att i de fonder sora elt fondbolag förvaltar får ingå sararaanlagt högst fera procent av


 


Prop. 1974:128                                                       124

aktierna i ett och samma aktiebolag eller, om aktierna har olika röst­värde, aktier motsvarande högst fera procent av röstetalet för samtliga aktier i aktiebolaget. Om samrae ägare eller sarama intressen finns bakom flera fondbolag, skall enligt förslaget samtiiga fonder som bola­gen förvaltar betraktas sona en enhet, så att därvid det sammanlagda in­nehavet av aktier i ett och samma företag får uppgå till högst fem pro­cent av aktiestocken resp. röstvärdet för aktierna.

Utredningens förslag har i allmänlret tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Några instanser anser emellertid att be­stämmelserna under vissa förhållanden kan skada fondandelsägarnas in­tressen, bl. a. om ett fondbolag förvaltar flera fonder eller vid samman­slagning av fonder. Det framhålls också att begränsningen kan försvåra möjligheterna för en fond att genora aktieförvärv delta i raindre och medelstora företags finansiering. För egen del får jag anföra följande. Grundtanken i utredningens förslag, som också motsvaras av föreskrif­ter i Europarådets och OECD:s riktiinjer, är att förhindra att ett fond­bolag genom att utöva rösträtt för aktier i aktiefonder som bolaget för­valtar får alltför stort inflytande i ett aktiebolag. Som framgår av det föregående föreslår jag att beslutanderätten i fråga ora rösträtt för aktier i fonderna skall tUlkomma uteslutande de ledamöter i fondbolagets styrelse som utsetts att företräda fondandelsägarna. Härigenom försva­gas i viss mån det motiv sora förestavat utredningens förslag. Ett stort engagemang i etl och samma företag kan emellertid vara mindre önsk­värt också av andra skäl än syftet att motverka maktkoncentration. En regel som medför att högst fem procent av aktierna i ett bolag får ingå i en fond kan bl. a. bidra till riskfördelningen inom fonden. Jag anser därför att det finns fog för att i lagen införa bestämmelser av i huvudsak det innehåll som utredningen föreslagit. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, skall bestämmelserna avse det sammanlagda fondinnehavet av aktierna i fråga. Möjligheterna att genom aktiefonds­verksarahet bidra tUl finansisringen av mindre företag torde i praktiken komma att bli begränsade, eftersom normalt endast börsnoterade och på fondhandlarlistan upptagna aktier kommer att ingå i aktiefonder.

Utredningen föreslår att egendomen i en aktiefond inte skall få pant­sättas eller överlåtas sora säkerhet och att avtal i strid mot detta förbud skall vara ogiltigt. Åtskilliga reraissinstanser anser dock att det före­slagna förbudet mot pantsättning är alltför strängt. Det framhålls att fondförvaltningen härigenom kan betagas möjligheten att fullt utnyttja placeringstillfällen i samband med nyteckningar eller marknadsintrodu-ceringar av aktier sora inte tidigare noterats. Eftersom dessa tillfällen inte kan beräknas på förhand, föreligger svårigheter att planera verk­samheten så att det alltid finns en likviditetsreserv i fonden för sådana ändamål. Instanserna förordar därför en begränsad belåningsrätt för ak­tiefondernas del. I ett remissyttrande föreslås att bankinspektionen skal!


 


Prop. 1974:128                                                       125

erhålla möjlighet att ge tUlstånd tUl pantsättning efter prövning från faU till fall.

I Europarådets riktlinjer uppställs förbud för fondbolag att ta upp lån för fondens räkning, om syftet är att förvärva värdepapper för att öka fondens portfölj. Lån för andra ändaraål får däreraot upptagas enligt medlemsstaternas bestämmande, men i sä fall endast om det sker för särskilt fall och intill högst tio procent av fondvärdet. OECD:s reg­ler medger däremot lånerätt i princip. En aktiefond får dock inte belas­tas med utestående lån till belopp som överstiger tjugo procent av fond-tillgångarna. För egen del anser jag att fondverksamheten normalt inte bör utövas ir.ed hjälp av upplånat kapital. Huvudregeln bör därför vara att ett fondbolag inte får ta upp lån för att kunna utöva aktiefondsverk­samheten. Inte heller bör pantsättning få ske av egendora sora ingår i fonden. Sora påpekats från flera håU vid reraissbehandlingen kan det emeUertid i vissa lägen vara förmånligt för fondandelsägama, om ett fondbolag har möjlighet att ta upp krediter för en aktiefond. Jag för­ordar därför att, om särskilda skäl föreligger, bankinspektionen får medge att lån får tas upp i aktiefondsverksamheten eUer att pantsätl­ning får ske av egendora sora ingår i fonden. Norraalt torde det bli fråga om upptagande av ett vanligt penninglån mot säkerhet av tUlgångar i fonden. Lånerätten bör i enlighet raed OECD:s rekommendation be­gränsas till högst tjugo procent av värdet av den egendom som ingår i fonden. Motsvarande bör gälla i fråga om pantsättning. Hänsynen till fondandelsägarnas trygghet kräver att lån eller pantsättning inte under några förhållanden bör tillålas under längre tid. Tiden bör normalt inte få överstiga ett år, Härigenora koraraer s. k. leveraged funds inte att kunna bildas. Värdepappersinnehavet i sådana fonder är, som tidigare angetts, tiU stor del uppbyggt med anUtande av lånat kapital. Jag anser sålunda, med hänsyn till de risker för fondandelsägarna som kan uppstå i en fallande marknad, att fonder av detta slag inle bör få förekomraa. När det gäller lånets löptid kan emellertid ettårsgränsen i vissa faU framstå som alltför snäv. Bankinspektionen bör därför kunna medge förlängning av lånetiden.

5.4.9 Förvaringsbank

Utredningen föreslår att all egendora sora ingår i en aktiefond skall omhänderhas av en bank eller motsvarande kreditinstitut som utses sär­skUt för detta ändamål. Sådau bank eller liknande institut föreslås få be­teckningen förvaringsbank. Som allraänna krav på en förvaringsbank bör gälla att den har tUlgång till väl kvalificerad personal raed erfaren­het av törraögenhetsförvaltaing. Utredningen föreslår därför att till för­varingsbank bör få utses endast sådan kreditinrättning som står under bankinspektionens tillsyn och har nolariatavdelning. Om det finns sär­skilda skäl, bör även annat företag sora står under inspektionens tillsyn kunna utses lUl förvaringsbank efter raedgivande av Kungl. Maj:t.


 


Prop. 1974:128                                                       126

En förvaringsbanks uppgifter är enligt utredningen att uppbära alla medel som ingår i en aktiefond och att ombesörja alla utbetalningar ur fonden. De medel som inbetalas tUl fonden skall uppbäras direkt av för­varingsbanken och får inte omhändertas av fondbolaget. Medlen skall sättas in på särskild bankräkning. Värdepapper som ingår i fonden skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. Förfoganderätten över fond­egendomen tUlkomraer eraellertid som fömt nämnts fondbolaget. För att så långt som möjligt säkerställa att fondmedlen används på etl riktigt sätt föreslår utredningen att förvaringsbanken får betala ut medel som ingår i aktiefond endast när fondbolagets beslut om utbetalning avser så­dant ändaraål som bolaget enligt lagen har rätt att besluta om. Den kontrollerande funktion sora skall åvUa förvaringsbanken måste enligt ulredningen helt ligga på det formella planet och innefattar alltså inte någon lämplighetsprövning i fråga om fondbolagets beslut.

Utredningens förslag beträffande förvaringsbank och dess uppgifter har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remiss­instanserna. För egen del vUl jag anföra följande. Ett väsentligt syfte med en lagstiftning om aktiefonder är att skapa tillfredsställande garantier för att den egendom som ingår i aktiefond alltid hålls avskild frän det förvaltande bolagets tillgångar och i övrigt förvaras på ett för fondandelsägama betryggande sätt. Bestämmelser i dessa hänseenden är nödvändiga för att hindra eller försvåra att fondbolaget obehörigen förfogar över fondegendomen eller vidtar dispositioner som strider mot fondandelsägarnas intressen. Enligt rain mening tillgodoser de av utred­ningen föreslagna reglerna i stort sett de krav som måste stäUas, Reg­lerna överensstämmer också med de av Europarådet antagna riktlin­jerna. I OECD:s rekommendation anges, att en aktiefonds tillgångar och bevis om tillgångar skall fön.'aras på sätt som tillsynsmyndigheten finner godtagbart. Jag förordar med hänsyn tUl det anförda att lagen, såvitt av­ser förvaringsbank och dess uppgifter, utformas i huvudsak enligt utred­ningens förslag.

I fråga om vilka företag som kan utses till förvaringsbank vill jag anföra följande. Jag har nyss framhållit att fondegendomen skall förva­ras på ett betryggande sätt och åtskild från det förvaltande bolagets till­gångar, TUl förvaringsbank får enligt utredningens förslag utses kredit­inrättning, som står under bankinspektionens tiUsyn och har nolariatav­delning, och dessutom annat företag som står under inspektionens till­syn, om Kungl. Maj:t medger det på grund av särsldlda skäl. Undan­tagsregeln torde närmast avse fondkommissionär enligt lagen om fond­kommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. Enligt min mening innebär emellerlid den föreslagna dispensbestämmelsen att förutsättningarna för en effektiv kontroU över förvaringen av fondegendomen minskar. Nå­got angeläget behov av att anlita annat företag än bankinslitut, dvs.


 


Prop. 1974:128                                                       127

affärsbank, sparbank eller kreditkassa inora jordbrukskasserörelsen, lor­de knappast föreligga. En förvaringsbanks uppgifter är norraalt av den omfattningen och karaktären att del synes mest ändamålsenligt från så­väl andelsägarnas sora fondbolagets synpunkt att uppdraget att förvara fondegendomen anförtros endast bankinstitut. Jag förordar därför att till förvaringsbank får utses endast bankinslitut. Detta bör vara svenskt, dvs. vara bildat enligt svensk lag. Som några remissinstanser påpekat kan det finnas praktiskt behov av att för en fond utse flera förvaringsbanker. Om särskilda skäl föreligger, bör bankinspektionen därför kunna medge att flera förvaringsbanker utses för sararaa fond.

Frågan om det behövs något formellt krav på att förvaringsbank alltid skall ha nolariatavdelning behandlas i specialmotiveringen till 26 §. Till vissa andra frågor, bl. a. möjligheten att förvara värdepapper i utländskt förvaringsinstitut, återkommer jag också i speciahnotiveringen.

5.4.10 Fondandel och fondandelsbevis m. m.

Den som investerar pengar i en aktiefond skall erhålla rätt lill andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde. Andelens värde är vid varje tillfälle beroende av fondens storlek och antalet fondandelar. Del­ta antal kan växla ständigt vid den öppna fondtyp som jag förordat. Som utredningen framhållit kan ett sådant förhållande med ständiga ändringar i fondandelsvärdet inte möta betänkligheter under förutsätt­ning att varje andel i en aktiefond alltid har samma värde som alla andra andelar i samma fond. Jag förordar därför att det i lagen föreskrivs alt alla andelar i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rält till den egendom som ingår i fonden.

I fråga ora beräkningen av fondandels värde bör, sora utredningen föreslagit, i lagen anges att värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med antalet utelöpande fondandelar. FondtUlgångarna består av värdepapper och medel som tiUförs fonden samt avkastning av sådan egendom. Fondens värde erhålls sedan de skulder sora belöper på fon­den avdragits från fondtUlgångarna. Värderingen av de värdepapper som ingår i fonden bör ske med ledning av det för varje värdepapper gällan­de marknadsvärdet. Det bör åligga fondbolaget att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. Jag förordar vidare att i lagen anges att, i den män det är tillåtet enligt fondbestämmelserna, vissa tUlägg tUl fondandelsvär-del får göras vid försäljning av fondandel och vissa avdrag från fond­andelsvärdet får ske vid inlösen av fondandel. De nu angivna frågorna behandlas närmare i specialmötiveringen.

Den som insatt medel i en aktiefond skall, som nyss nämnts, erhålla rätt till andel i fondens värde. Till bevis härom skall enligt utredningens förslag utfärdas ett s. k. fondandelsbevis. Utredningen har diskuterat olika uppfattningar i fråga om den rättsliga karaktären av ett sådant bevis. Resultatet av utredningens diskussion kan sammanfattas så att


 


Prop. 1974:128                                                       128

fondandelsbevisen är att betrakta som ett slags värdepapper men att de inte helt kan inordnas i någon nu befintUg kategori av värdepapper. Utredningen vUl därför närmast betrakta fondandelsbevisen som värde­papper av speciell art ("sui generis"). Den rätt de medför får sitt innehåll genom den föreslagna lagen och de för varje fond gällande fondbestäm­melserna.

1 fråga ora fondandelsbevisens förra har utredningen funnit att an­delsbevis ställda till viss raan inte lärapar sig för den allmänna omsätt­ning för vilken de närmast är avsedda. Utredningen föreslår därför att fondandelsbevis skall vara ställda tUl innehavaren eUer tUl viss man eller order. Enligt utredningen skall de regler som gäller för löpande skulde­brev i så stor utsträckning sora möjligt göras tUlämpliga på fondandels­bevis. Detta gäller bl. a. reglerna i skuldebrevslagen om legitima­tion och s. k. godtrosförvärv.

Remissinstanserna har i aUraänhet godtagit utredningens förslag om fondandelsbevisens förra och innehåll. Någon instans har emel­lertid funnit det vara mindre lärapligt att andelsbevis kan ställas lUl innehavaren bl. a. därför atl fondbolaget därigenora avhänder sig raöj-ligheten att få uppgift om andelsägarens namn. Flera remissinstanser, bl. a. bankinspektionen, bankföreningen och fondhandlareförenuigen, har framhållit att det inte bör vara obligatoriskt att utfärda fondandels­bevis och alt möjlighet bör öppnas att förvalla delägarskap i värdepap­persfonder på samraa sätt som gäller enligt lagen (1970: 596) ora för­enklad aktiehantering. En anpassning tUl denna lag bör enligt dessa in­stanser kunna medföra rationaliseringsvinster.

För egen del vUl jag anföra följande. I enlighet med den principiella lösning som jag förordat bör fonden anses som en förmögenhetsmassa, vilken ägs av investerama gemensamt och förvaltas av ett fondbolag för deras räkning. Fondandelsägarnas rält tUl fonden utgör alltså en äganderätt och får därmed de rättsverkningar som i allraänhet följer med äganderätt, i den mån särskilda inskränkningar inte görs genom den föreslagna lagen. Sådan mskränkning gäller i fråga om rätten att för­valta fonden. Enligt mitt förslag tillkoraraer denna befogenhet fond­bolaget i stället för fondandelsägama, vUka kan anses ha lämnat upp­draget tiU fondbolaget i syfte att få en sakkunnig värdepappersföi-valt-ning. I fråga om rösträtt för de aktier som ingår i fonden har jag i det föregående förordat att fondandelsägarrepresentanterna i fondbolagets styrelse får förfoga över denna rätt. Den principieUa synen på investe­rarnas rätt som en äganderätt bör man hålla i minnet även när det gäUer olika frågor om fondandelsbevis m. ra.

Utredningen föreslår att tUl bevis om rätt till andel i en aktiefond skaU obligatoriskt utges fondandelsbevis. Något altemativ tiU detta sy­stem, t. ex. ett register över fondandelskmehav, har inte behandlats av utredningen.  Däremot  har  utredningen hänvisat  tUl fondbörsutred-


 


Prop. 1974:128                                                      129

ningens betänkande (SOU 1968: 59) Förenklad aktiehantering och möj­ligheterna att betala ut utdelning med ledning av ett register. Om regi­streringssystemet skulle få en rättslig reglering, borde enligt utredningen även lagstiftaingen ora aktiefonder anpassas därefter.

I de av Europarådet rekommenderade riktiinjema föreskrivs bl. a. att förvaltningsföretaget skaU till varje andelsägare utge ett certifikat ställt tUl innehavaren eUer till viss raan. Vidare föreskrivs att certifikat sora är utställt tiU viss raan får, beroende på den nationeUa lagstiftning­en, vara antingen ett bevis på andelsägarens rättigheter eller ett bevis om att andelsägarens rättigheter konstituerats genom inskrivning i ett andelsägarregister. Enligt den i OECD:s riktlinjer angivna definitionen av institut för koUektiva investeringar av värdepapper säljer institutet sina andelar tUl allmänheten genora att utge andelsbevis eUer genora att införa andelsägaren i ett register.

I värt land utger de flesta aktiefondsföretagen fondandelsbevis som är ställda till innehavaren. Vissa fonder utger inte fondandelsbevis eUer utger bevis av annan karaktär. I dessa fall för aktiefondsföretaget ett register över fondandelsinnehavet. Den väsentiiga skillnaden raellan ett systera raed fondandelsbevis som utgör s. k. innehavarpapper och ett registersystem ligger i att fondandelsägarens rättigheter i det första fallet är knutna till innehavet av fondandelsbevis medan de i det andra fallet är knutna tUl införingen i registret. Rätten till utdelning är i de fall där register förs vanligen beroende av att man är införd i registret.

Ett skäl som talar för att man i enlighet raed utredningens förslag bör behålla systemet med fondandelsbevis som obligatoriskt utges tiU alla fondandelsförvärvare är att detta system är det f. n. vanligaste i värt land och alltså väl bekant för allmänheten. Ett annat skäl är att raånga investerare i aktiefonder vUl ha ett synligt bevis på sitt förvärv av fondandelar på ungefär samma sätt som om investeringen skett genom köp av aktier. Ett fondandelsbevis betraktas i allraänhet sora ett värdepapper och som en motsvarighet tUl ett aktiebrev. Fond­andelsbeviset kan omsättas i pengar eller belånas pä samraa sätt som aktier, obligationer eller Uknande värdepapper. För fondandelsägaren kan det vara av stor betydelse att han på motsvarande sätt som vid aktieirmehav kan sälja sin fondandel snabbt och enkelt genom att överlåta fondandelsbeviset och att han kan pantsätta beviset.

En nackdel raed att utge fondandelsbevis är att ett sådant systera kan medföra en i vissa fall tidsödande och kostnadskrävande hantering på grund av att raan är hänvisad tUl metoder som kräver individuell be­handling och redovisning av varje särskUt dokument. Hanteringen har hittiUs i huvudsak skett på manuell väg. De nackdelar som är förbund­na raed denna förra av hantering har för aktiefondernas del hittUls inte ansetts särskUt stora men kan kanske bli mer påtagliga i den mån den får större orafattning. Jag vill i detta sararaanhang peka på att, när

9    Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                       130

det gäller aktier, de nu antydda nackdelarna och vissa andra brister i det traditionella systemet raed aktiebrev och aktiebok ansetts så be­tydande att de föranlett en särskUd reglering genom lagen om för­enklad aktiehantering. Ett syfte med denna lag är att förenkla hante­ringen av aktier, bl, a. i fråga om distribution av utdelning och emis­sionsbevis. Som ett alternativ till de vanliga aktiebreven som är försed­da med kuponger kan aktiebolag välja kuponglösa aktiebrev. Rätten tUl utdelning och till deltagande i ny- eller fondemission knyts inte tUl företeende av utdelningskupong eller aktiebrev utan till registrering av aktieinnehavet i aktieboken. Den som en viss dag, avstämningsdagen, är införd i aktieboken anses legitimerad att lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis.

De skäl sora raotiverat modernare och rationellare hanteringsmetoder i fråga ora aktier kan enligt rain uppfattning i viss utsträckning anföras också i fråga om fondandelsbevis, särskilt om utdelning förekommer i fonden. Även om hanteringen av aktier och emissionsbevis i samband med ny- eller fondemission inle har någon motsvarighet när det gäller fondandelsbevis, finns det enligt min mening ändå anledmng att i en lagstiftning om aktiefonder öppna möjlighet för fondbolag att utnyttja modem datateknik och andra rationeUa hanteringsmetoder sora kan utvecklas i fraratiden. Ett systera sora bygger på en registrering av fond­andelsinnehavet i Ukhet med vad som gäller enligt lagen om förenklad aktiehantering kan vara ett alternativ för vissa aktiefonder. Andra former för registrering kan kanske utvecklas i framtiden. Detta har också framhållits av flera remissinstanser. Bankinspektionen och bank­föreningen anser bl. a. att man på värdepappersmarknaden inom över­skådUg framtid kan komma att övergå till värdepapperslösa förhällan­den.

I Sverige förekommer som tidigare nämnts både aktiefondsföretag, som utger fondandelsbevis som är bärare av rätt tUl fondandel, och fö­retag, sora för register och därjämte utger bevis av annan karaktär. Några påtagliga nackdelar raed något av dessa olika systera har hit­tUls inte frarakoramit. Tvärtom kan det från vissa synpimkter vara en fördel för fondbolagen och fondandelsägarna att det finns en valfrihet i dessa avseenden. En sådan valfrihet kan stimulera konkurrensen rael­lan olika fondbolag och aktiefonder. Fondbolagen kan välja det för varje aktiefond lämpligaste och bUligaste systemet. En självklar fömt­sättning är att det system som används kan anses tillfredsställande för fondandelsägama bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt. En annan fömt­sättning är att fondbolaget klart informerar allmänheten som investerar pengar i en aktiefond om vUket system som tiUämpas för fonden och vad detta iimebär.

En samlad bedömning av nu anförda synpunkter ger enligt min me­ning vid handen att lagstiftningen bör anknyta tUl den praxis som f. n.


 


Prop. 1974:128                                                       131

finns hos de svenska aktiefondsföretagen. Fondbolagen bör sålunda ges frihet alt välja raellan ett systera med obligatoriskt utgivande av fondandelsbevis och ett system med register över fondandelsinnehav, eventuellt kombinerat raed utgivande av särskUda bevis. I lagen bör anges att fondbolag skall utfärda fondandelsbevis tiU varje fondandels­ägare eUer — om fondandelsbevis inte utfärdas — föra register över in­nehav av andelar i fonden. För en och samma aktiefond raåste givelvis gälla enhetiiga regler om fondandelsbevis eUer register. VUket systera sora gäller för en aktiefond skall anges i fondbestäraraelserna.

I fråga ora fondandelsbevisens rättsliga karaktär följer av vad jag tidi­gare anfört ora fondandelsägarnas rätt tUl fondegendomen att fondan­delsbevis bör betraktas som bevis på äganderätt och, närraare bestämt, äganderätt till andel i en förmögenhetsmassa. Även om fonden ej är en självständig juridisk person, kan med ett sådant betraktelsesätt inneha­vare av fondandelsbevis i vissa avseenden jämställas med innehavare av s. k. korporationspapper, t. ex. delägare i aktiebolag eUer ekonomiska föreningar. Jag vill i detta sararaanhang framhålla att det enligt min uppfattning finns flera likheter mellan aktier och sådana fondandels­bevis sora här avses. Jag finner det därför naturligt att i flera avseenden låla de regler som gäller för aktier tjäna som förebUd för motsvarande regler ora fondandelsbevis i den nu föreslagna lagen. En sådan lösning gör det också lättare för allraänheten att förstå innebörden av fond­andelsbevisen, vUka allraänheten ofta uppfattar sora en form av aktier. I vissa avseenden, t. ex. i fråga om behörighet att uppbära utdelning eller alt överlåta och pantsätta fondandelsbevis, kommer skuldebrevs­lagens regler om skuldebrev att vara normgivande i stor utsträckning på samma sätt sora för aktier.

Utredningen och reraissinstansema har funnit att närmare bestäm­melser om fondandelsbevisens innehåll bör tas in i lagen. Jag delar den­na uppfattning. Som utredningen anfört kan fondandelsbevis i princip ställas tUl viss man, till innehavaren eller tUl viss raan eller order. Enligt utredningen är eraeUertid andelsbevis sora är ställda till viss raan inle lärapade för allraän orasättning och bör därför inte förekoraraa. Remiss­instanserna har i allraänhet inte haft något att invända raot detta för­slag. För egen del vUl jag frarahåUa att fondandelsbevisen bör vara ut­formade så att den allmänna orasättningen av bevisen underlättas. Sora jag tidigare anfört bör fondandelsbevis kunna överlåtas eller pantsättas snabbt och enkelt på imgefär samma sätt som gäller för aktier, obliga­tioner och liknande värdepapper. Fondandelsbevisen bör därför i prin­cip följa de regler som gäller för löpande skuldebrev. Jag ansluter raig aUtså tiU utredningens förslag att fondandelsbevis enligt aktiefondslagen skall StäUas tUl innehavaren eUer tUl viss raan eller order. Andelsbevis med karaktär av enkelt skuldebrev bör inte få utges enligt aktiefonds-


 


Prop. 1974:128                                                        132

lagen. De aktiefonder som f. n. utger sådana bevis bör emellertid i sin verksarahet få behåUa bevisen enligt särskUda övergångsbestäraraelser.

Till vissa frågor ora fondandelsbevisen, bl. a. frågan ora behörigheten att inlösa, överlåta och pantsätta bevis, återkoraraer jag i specialmotive­ringen.

Om fondandelsbevis ej utfärdas, skall som jag förut nämnt fondbola­get i stället föra ett register över innehavet av andelar i sådan aktiefond. Fondandelsägarens rättigheter i förhållande tUl fondbolaget skall i så­dant fall bygga på att hans innehav registrerats. Efter registreringen an­ses fondandelsägaren alltså som ägare gentemot fondbolaget tUl dess han avförs ur registret eller annan person antecknas sora ägare till samma fondandel. Anteckningen i registret har alltså i princip sararaa betydelse sora innehav av ett fondandelsbevis. Något sådant bevis be­höver inte utfärdas, ora ett register förs för fonden. Fondandelsägaren bör emellertid få en skriftlig bekräftelse på att hans innehav registterats. Ett sådant registreringsbevis kan självfallet inte tUlerkäimas samma rätts­verkningar som tUlkomraer fondandelsbevis. Genora beviset om registre­ring bör fondandelsägaren emeUertid kunna få vissa upplysningar av samma slag som ett fondandelsbevis skall innehålla.

Om ett fondbolag väljer att föra register över fondandelsinnehavet, bör registret givetvis kunna föras med hjälp av moderna metoder, t. ex. ADB. Eftersora ett fondbolag i regel inte självt har sädana resurser, kan det vara rationeUt att utnyttja den kapacitet som redan finns hos t. ex. värdepapperscentralen. Med hänsyn härtiU bör lagen uttryckligen ge fondbolagen möjlighet att efter bankinspektionens medgivande upp­dra åt arman att föra register. Lämnas sådant uppdrag, bör fondbolag av praktiska skäl också ha möjlighet att överlämna även andra upp­gifter åt det registerförande företaget under förutsättning att uppgiftema äger samband med registerföringen. Det kan t. ex. gälla utsändandet av bevis om registrering m. m, och utbetalning av utdelnmg tUl fond­andelsägama. Lagen bör inte lägga formeUa hinder i vägen för den praxis som kan utvecklas inom detta område.

En viktig fråga i en lagstiftning om aktiefonder gäller andelsägarnas rätt att på begäran få andelar inlösta. Europarådets rekommendation innehåller en bestämmelse att varje andelsägare skall ha rätt att vid varje tidpunkt och i den ordning som föreskrivs i fondbestämmelserna få sin andel inlöst till ett pris som gmndar sig på värdet av andelen med avdrag för kostnader. Motsvarande bestämmelser finns i OECD:s re­kommendation. Utredningen har föreslagit skyldighet för fondbolag att på begäran av andelsägare lösa in fondandelsbevis med anlitande av fondens medel. Om likvida medel finns, skall inlösen ske omedelbart. Måste medel anskaffas genom försäljning av värdepapper, skall enligt förslaget försäljning äga mm så snart det kan ske och senast inom fem börsdagar från det begäran om inlösen framställts till fondbolaget.


 


Prop. 1974:128                                                       133

Denna frist får dock överskridas, ora inlösen kan antagas väsentiigt miss­gynna övriga fondandelsägares intressen. En sådan situation kan exem­pelvis uppkoraraa, om etl mycket slort antal fondandelsägare saratidigt begär inlösen av sina andelar. Överskrids femdagarsfristen, föreligger enligt utredningsförslaget skyldighet för fondbolaget att ofördröjligen underrätta bankinspektionen i dess egenskap av tiUsynsmyndighet,

De av ulredningen föreslagna reglerna har i huvudsak tillstyrkts eller lämnais utan erinran under remissbehandlingen. Som jag tidigare anfört anser jag att regler om rätt tUl inlösen är av väsentlig betydelse för fondandelsägama. Jag förordar att lagen i denna del utforraas i huvud­saklig överensstämmelse med utredningens förslag.

5.4.11 Redovisning

Det främsta syftet med en lagstiftaing ora aktiefonder är, sora jag ti­digare frarahåUit, att ge regler till skydd för dem som investerar raedel i en aktiefond. Sådana regler bör bl. a. avse att förhindra missbmk i fråga om förvaltningen av aktiefonden. Enligt vad jag tidigare förordat skall fondbolagen stå tmder offentlig tillsyn, som bör utövas av bankinspek­tionen. Härigenom möjliggörs en fortlöpande kontroll av att aktiefonds­verksamheten utövas på ett för fondandelsägama tillfredsstäUande sätt.

TUl bankinspektionens konttoll funktioner hör att se tUl alt fondbola­gens redovisning sköts på ett godtagbart sätt. Inspektionen har således att vaka över att fondbolagen iakttar en god redovisningssed. I det sam-raanhanget har inspektionen bl. a. att bevaka att vissa självklara redo­visningsprinciper följs, t. ex. att som tUlgång i aktiefond inte tas upp inlösta eller ej försålda fondandelar. Någon särskUd föreskrift i dessa hänseenden anser jag inte erforderlig.

En annan väg att skydda andelsägama mot missbruk vid aktiefonds förvaltning är att ålägga fondbolagen skyldighet att offentiigt redovisa sina åtgärder i samband med fondförvaltoingen.

Uttedningen föreslår att fondbolag skall vara skyldigt att för varje fond, som bolaget förvaltar, avge en redogörelse för varje kvartal och lämna en mera utförUg årsberättelse vid utgången av varje räken­skapsår. Redovisningshandlingarna skall hållas tUlgängliga för fondan­delsägama.

Utredningens förslag har allmänt godtagUs av remissinstansema. Det ansluter i huvudsak tUl Europarådets riktlinjer och går delvis längre än vad sora föreslås i OECD:s regler, där en offentiig redovisning fömtsätts ske rainst en gång om året men ej obligatoriskt varje kvartal. En vid-sttäckt publicitet beträffande fondbolags förvaltning av aktiefond torde vara ett av de effektivaste raedlen raot raissbmk från fondbolagens sida. Sora utredningen frarahåUit måste bolagens verksamhet i mycket stor utsttäckning bygga på förtroende från fondandelsägarnas sida.


 


Prop. 1974:128                                                       134

Fondbolagen bör därför själva ha ett intresse av att offentligt redovisa hur aktiefondema förvallas. En öppen redovisning av förvaltaingen har också ansetts viktig både i utländsk lagstiftning ora aktiefonder och i den praxis som utvecklats på detta område i vårt land. Jag förordar så­lunda att bestämmelser om redovisning införs i akliefondslagen i huvud­saklig överensstämmelse med utredningens förslag. Beträffande redo­visningen i övrigt bör tiUämpas vad som gäller för aktiebolag i allmän­hel. TUl vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.

5.4.12 Upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet

Förvaltningen av en aktiefond kan upphöra av skilda anledningar och på olika sätt. Det kan ske av tvång på gmnd av att bankinspektionen återkallat tillståndet att utöva aktiefondsverksamhet eller till följd av att fondbolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Förvaltningen kan också upphöra på frivillig väg genora att fondbolaget efter eget ini­tiativ lägger ned aktiefondsverksaraheten eller av någon anledning vill upphöra med förvaltningen av viss fond. I andelsägamas intresse bör en lagstiftning om aktiefonder hmehålla regler ora under vUka fömtsätt­ningar ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra och om för­farandet vid avvecklingen av verksamheten.

Utredningen föreslår att förvaltningen av en aktiefond oraedelbart skall övergå tUl förvaringsbanken, om fondbolagets tillstånd återkallats eller om bolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Vill fondbo­lag att förvaltningen skall övergå tUl annat fondbolag, får det ske, om bankinspektionen medger det. Medgivande behövs dock inte, om bolaget överlämnar förvaltaingen tUl förvaringsbanken. I de fall fondbolaget fri­vUligt överlåter förvaltningen får dock denna övergå till förvaringsbank eller annat fondbolag först tre månader efter det fondbolaget tillkänna­gett beslutet.

Under den tid förvaringsbanken sköter förvaltningen får banken en­ligt utredningen ej lösa in fondandelar eller sälja nya andelar. Detta mo­tiveras av att förvaringsbanks förvaltning skall vara en interirasförvalt­ning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas bettäffande fonden. Förva­ringsbanken skaU antingen överlåta fondförvaltningen tUl annat fondbo­lag eUer upplösa fonden. Om fonden skaU upplösas, åligger det förva­ringsbanken att sälja värdepapper som ingår i fonden, betala skulder som belöper på denna och utskifta behållna fondtUlgångar tUl fondan­delsägama.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit de av utredningen före­slagna reglema om fondförvaltningens övergång m.m. De erinringar som framförts har endast rört detaljer i förslaget. Även enUgt min me­ning bör utredningens förslag i aUt väsentiigt godtagas. Förslaget över­ensstämmer i huvudsak med Europarådets riktlinjer men saknar mot-


 


Prop. 1974:128                                                      135

svårighet i OECD:s regler. De föreslagna reglerna är givetvis avsedda att i första hand skydda fondandelsägarnas behöriga ekonoraiska intres­sen. Reglema bör emeUertid också ses som ett skydd för tredje man. Av särskUd betydelse anser jag det vara att förvaltaingen alltid skall övertas av förvaringsbank i de fall där ett fondbolag tvingas upphöra raed ak­tiefondsverksamheten och där bankinspektionen ej kan medge att verk­samheten överlåts på ett annat fondbolag. Genom att förvaltningen övertas av en förvaringsbank torde garantier skapas för att förvalt­nmgen, som regelmässigt fömtsätts bli relativt kortvarig, sker på ett riktigt sätt och under iakttagande av fondandelsägarnas geraensararaa intresse. Jag förordar därför att bestämmelser om upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet utforraas i enlighet raed vad jag nu anfört. Särskilda regler om hur man skall förfara vid upplösning av en aktiefond, ora tUlgångama inte förslår att täcka skulderna, torde inte behövas. Enligt vad jag förordat får nämligen fonden belastas med skulder bara efter medgivande av bankinspektionen och i intet fall till mer än tjugo procent av fondens värde.

TUl vissa andra frågor sora har saraband med upphörande av aktie­fondsverksamhet, t. ex. skyldighet för fondbolag att vid överlåtelse of­fentligt tillkännage denna, återkomraer jag i specialmotiveringen.

5.4.13 Tillsyn m. m.

Jag har tidigare framhållit att en väsentiig fömtsättnmg för att en lagstiftning ora aktiefonder skall fungera väl och ge det avsedda skyddet åt fondandelsägama är att den som utövar aktiefondsverksamhet står under offentlig tUlsyn. I likhet med utredningen och reraissinstansema anser jag att fondbolag bör stå under tillsyn av bankinspektionen. Ge­nora att inspektionens tillsyn redan nu omfattar bl. a. banker kommer tillsynsverksamheten över fondbolag och förvaringsbank att samlas hos en myndighet. Detta anser jag vara en klar fördel. Inspektionens tiU-synsfunktioner är också i aUt väsentligt desamma i dessa faU. Utted­ningen har ansett det lämpligt att tiUsynsreglerna beträffande aktie­fonder så nära som möjligt anknyter till vad sora gäller bankinspek­tionens tUlsyn i övrigt och har i sitt lagförslag tagit in en rad bestära­melser angående tiUsynen efter mönster av bl. a. banklagstiftningen. I avsnitt 3.3.14 har jag redogjort för innehållet i de av utredningen före­slagna bestänunelserna och jag hänvisar till den där lämnade redo­görelsen.

Såväl Europarådets som OECD:s riktlinjer fömtsätter att aktiefonder och förvaltningsföretag skall stå under offentlig tillsyn. TUlsynsmyndig­hetens uppgifter anges utförligt i dessa riktlinjer. Bl. a. skall särskild kontroU göras beträffande de fondbestämmelser eller prospekt som av-


 


Prop. 1974:128                                                       136

ser fondförvaltoingen och de redogörelser i övrigt sora innehåller en redovisning av fondens stäUning ra. m.

Som jag nyss anfört fäster jag stor vikt vid den offentiiga tUlsynen över aktiefondsverksamheten och jag ansluter raig i allt väsentligt tUl de synpunkter sora utredningen framfört i denna fråga. De grundläggande reglema för tUlsynen bör meddelas i aktiefondslagen. Jag anser emeller­tid att mera detaljerade bestämmelser om tillsynens utövande inte bör tas in i lagen. I stället bör närmare bestämmelser i detta hänseende utfärdas av Kungl. Maj:t. Jag återkommer i specialmotiveringen till den närmare utformningen av de regler om tiUsyn som enligt min mening bör tas in i aktiefondslagen.

Uttedningen föreslår att kostnadema för bankinspektionens tUlsyns­verksamhet beträffande fondbolagen skall bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag i likhet med vad sora gäller för kreditinrättningar och fondkommissionärer. TUl grund för kostnademas fördelning mellan fondbolagen kan enligt utredningen lämpligen läggas det sararaanlagda värdet av de aktiefonder varje bolag förvaltar. Utredningens förslag har aUmänt tUlstyrkts eller läranats utan erinran av remissinstansema. Även jag anser att kostnadema för bankinspektionens tiUsyn över fondbola­gen bör betalas av fondbolagen i likhet raed vad som gäller bankinspek­tionens tiUsynsverksamhet beträffande kreditinrättningar och fondkom­missionärer. Kostnaderna bör bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag. Hur fördelningen mellan fondbolagen skall ske behöver en­ligt min mening inte anges i lagen utan bör bestämraas i administrativ ordning. Jag föreslår sålunda att skyldighet för fondbolagen att erlägga bidrag tiU kostaadema för bankinspektionens tiUsynsverksamhet fast­ställs i lagen och att Kungl. Maj:t bemyndigas att enligt de riktlinjer jag nu angett meddela närmare föreskrifter ora bidragens storlek samt deras fastställande och eriäggande.

Enligt uttedningens lagförslag skall fondbolag vara skyldigt att utge skadestånd, om fondandelsägare tUlskyndats skada genom att bolaget överttätt den föreslagna lagen eller gällande fondbestämraelser. För för­varingsbank skall gäUa motsvarande skyldighet. Utredningens förslag har allmänt accepterats av remissinstansema. En remissinstans har dock i motsats tUl utredningen förordat alt skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägama bör åläggas även vissa personer i ledande StäUning i fondbolag eller förvaringsbank.

Jag ansluter mig tUl utredningens förslag i fråga om skadeståndsskyl­dighet för fondbolag och förvaringsbank. TUl frågan om skadestånds­skyldighet för vissa personer i ledande ställning i fondbolag eller förva­ringsbank återkommer jag i specialraotiveringen.

Utredningen har föreslagit bestäramelser ora straff för brott i vissa hänseenden mot den föreslagna lagen. Bestämmelserna innebär bl. a. att den som driver värdepappersfondrörelse här i riket utan att vara berät-


 


Prop. 1974:128                                                      137

tigad därtill kan straffas raed böter eller fängelse i högst ett år. Sararaa straff kan vidare ådömas bl. a. styrelseledamot i fondbolag som med­delar oriktig eller vUseledande uppgift tUl bankinspektionen i samband med dess tiUsynsverksamhet eller sora för egen räkning köper värdepap­per från bolaget eller säljer värdepapper tUl detta, ora värdepapperen ingår eller skall ingå i värdepappersfond sora bolaget förvaltar. De före­slagna bestämmelserna har lämnats utan erinran av remissinstansema och jag förordar att straffbestämraelser upptas i aktiefondslagen i hu­vudsaklig överensstäraraelse raed utrednmgens förslag. Detta bör dock ändras på några punkter. HärtUl återkommer jag i specialmotiveringen.

5.4.14. Ikraftträdandebestämmelser

Utredningen föreslår en övergångstid på rainst ett år efter lagens ikraftträdande under vUken tid hittillsvarande verksarahet bör få utövas utan hinder av lagen. Vidare föreslås att aktiefondsbevis, som utgetts innan förvaltningen av aktiefond överlåtits tUl fondbolag, inte skall behöva bytas ut mot nya bevis. Utredningens förslag har godtagits av de flesta remissinstansema, Nägra av de nu verksamma aktiefondsföretagen har föreslagit att övergångstiden bestäms till tvä år, i elt fall att över­gångstiden skall uppgå till fem är såvitt avser kravet pä att ett visst minimikapital för fondbolag skall vara inbetalat.

De flesta svenska aktiefondema förvaltas f. n. av stiftelser och måste sålunda för att uppfylla kraven enligt den nu föreslagna lagen ändra för­valtningsform tiU aktiebolag. För att förvaltningsföretagen skall klara denna omställning är en övergångstid motiverad. Denna bör bestämmas så att den raed god tidsraarginal ger möjligheter för förvaltningsföreta­gen att antingen avveckla de aktiefonder som inte längre skall bestå eller anpassa förvaltningsformen tUl vad som föreskrivs enligt aktiefonds­lagen. Med beaktande av de anförda synpunkterna förordar jag att övergångstiden bestäras till två år räknat från lagens ikraftträdande. Jag föreslår alt lagen skall träda i kraft den 1 januari 1975. Den nu för­ordade övergångsbestämmelsen innebär alltså att den verksarahet rö­rande aktiefonder sora utövas vid lagens ikraftträdande får fortsätta i den tidigare forraen till utgången av år 1976 utan hinder av aktiefonds­lagen. Jag har i annat saramanhang nämnt att de svenska aktiefonds­företagen har ett stiftelsekapital på mellan 5 000 och 10 000 kr. TUl företagen är i nägra fall knutna försäljningsbolag med aktiekapital på eller överstigande 100 000 kr. Den av mig föreslagna övergångstiden om två år är enligt rain uppfattning tillräckligt generöst tUltagen för att medge raöjlighet för de hittUlsvarande aktiefondsföretagen att anpassa aktiekapitalets storlek tUl de nya bestämmelserna.

Enligt rain raening är det lärapligt att all verksarahet sora avser aktie­fonder och som vänder sig tUl aUmänheten står under tUlsyn av bankin­spektionen fr. o. m. lagens ikraftträdande. Jag förordar därför att också


 


Prop. 1974:128                                                       138

sådan verksarahet sora bedrivs av aktiefondsföretag före nämnda tid­punkt ställs under inspektionens tUlsyn fr. o. m. ikraftträdandet. Beträf­fande tiUsynen, bidrag tUl kostnadema för denna samt talan mot bank­inspektionens beslut bör samma bestämmelser gälla för dessa aktie­fondsföretag som för fondbolag.

Vad i övrigt angår övergången till den nya förvaltningsformen före­slår jag att lagens bestämmelser skall gälla i tiUämpliga delar, om fond­bolag skall överta sådan verksamhet som utövats före lagens ikraftträ­dande. Detta innebär bl. a. att sådant övertagande får ske endast med bankinspektionens medgivande och först tre månader efter det att över­låtelsen tillkännagetts i föreskriven ordning. Ora aktiefondsföretag inte ändrat sin förvaltningsforra i enlighet med lagen senast vid utgången av år 1976 eller dessförinnan ansökt om tUlstånd enligt lagen, skall verk­samhelen upphöra och förvaltningen av fondegendomen övergå till bankinstitut sora bankinspektionen utser.

TUl övriga frågor sora har samband med övergången till de nya lag­bestämmelserna återkomraer jag i specialmotiveringen.

6   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1,    aktiefondslag,

2,    lag ora ändring i lagen (1916: 156) ora vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendora ra. m,,

3,    lag om ändring i lagen (1936: 81) ora skuldebrev,

4,    lag om ändring i lagen (1944: 705) ora aktiebolag,

5,   lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering.
Jag har samrått med chefen för justitiedepartementet i fråga om lag­
förslagen under 2—4.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 4.

Rörande de enskilda beslämmelserna i lagförslagen vill jag ytter­ligare anföra följande,

7   Specialmotivering

7.1 Förslaget till aktiefondslag

De lagtekniska lösningarna i departementsförslaget bygger i väsent­liga delar på aktiefondsutredningens förslag till lag om värdepappers­fondrörelse (bU, 1), Beträffande det sakliga innehåUet avviker, som för­ut nämnts, departeraentsförslaget i flera viktiga punkter från utredning­ens förslag. Hänsyn har tagits tUl de av Europarådet och OECD rekoraraenderade riktiinjema (bil, 2 och 3). Lagtexten har indelats i 12  avsnitt,  näraligen inledande bestämmelser,  fondbolag,  aktiefond.


 


Prop. 1974:128                                                       139

fondbolags verksamhet, förvaringsbank, fondandel och fondandelsbevis m. ra., redovisning, upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet, tillsyn, besvär, skadestånd och straffbestämmelser. I lagen finns också ikraftträdandebestämmelser.

Lagens rubrik

Som framgår av avsnitt 5.4.2 har de av utredningen föreslagna ter­merna värdepappersfond och värdepappersfondrörelse i departeraents­förslaget ersatts av beteckningama aktiefond och aktiefondsverksam­het. Lagen har mbricerats Aktiefondslag.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna paragraf innehåller definitioner pä de för lagstiftningen cen­trala begreppen aktiefond, aktiefondsverksamhet, fondbolag och för­varingsbank. Den svarar delvis mot 1 och 22 §§ i utredningens förslag och har delvis motsvarighet i Europarådets och OECD:s riktlinjer. Begreppet aktiefond har behandlats i avsnitten 5.3 och 5.4.2. I defini­tionen anges bl. a. att fonden huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper. Fondens samraansättaing anges närraare i 9 § första stycket. Väsentligt för bestänmLngen av fonden är vidare att den uppkorarait genora kapitaltillskott från allmänheten. Som framgår av avsnitt 5.4.2 kan således en aktiefond i lagens beraärkelse inte upp­komma genom geraensararaa värdepappersplaceringar av medleraraama i en sparklubb eller annan begränsad personkrets. En aktiefond ägs, som närmare utvecklats i avsnitt 5.3, av andelsägarna gemensamt. Detta har komrait till uttryck i definitionen. I utredningens lagförslag har uttryckligen angetts att fonden skall utgöra en från rörelsens övriga egendom skild förraögenhet. En följd av att fonden enligt departe­mentsförslaget ägs av andelsägama gemensamt är att den blir en sär­skUd förraögenhetsraassa. Det är därför inte nödvändigt att i defini­tionen ange att fonden skall vara skUd från annan egendora.

Begreppet aktiefondsverksarahet har berörts i avsnitt 5.4.2. Verk­samheten utövas i två huvudforraer, näraligen genom förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av fondandelar. Försäljningen av andelar riktar sig tUl aUmänheten. Härigenom kan inte bara svenska utan också utiändska rättssubjekt förvärva fondandelar. Utlännings för­värv av fondandel kan möjligen stå i strid mot lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom ra. ra. Denna lag innehåller ett principiellt förbud för utiändsk medborgare att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet m, m. och syftar bl, a. tUl att erhålla en kontroU över utiändska förvärv av sådan egendora antingen förvärvet sker direkt eUer genora förraedling av juridisk person. I fråga


 


Prop. 1974:128                                                       140

om svenska aktiebolag föreskrivs att bolag, vars aktier kan ställas tUl innehavaren, inte får förvärva bl. a. fast egendom utan tUlstånd av Kungl. Maj:t. Detsamraa gäller för svenska aktiebolag, vars aktier skall vara ställda till viss raan, ora inte särskUt förbehåll (s, k. utlännings­klausul) tagits in i bolagsordningen. Genom utiänningsklausulen skall enligt lagen bestäramas att vid varje tid endast en raindre del av ak­tiema i bolaget — i norraala fall mindre än en femtedel — får förvärvas av utiändska rättssubjekt eUer vissa svenska rättssubjekt, bl. a. svenskt aktiebolag vars aktiebrev kan stäUas tUl innehavaren eUer annat svenskt aktiebolag vars bolagsordning inte innehåller utlänningsklausul. Aktier, som får förvärvas av utländska rättssubjekt och tiUståndspliktiga svenska rättssubjekt, kaUas fria aktier och övriga aktier bundna aktier [jfr 177— 187 §§ lagen (1944: 705) ora aktiebolag]. Förvärv av bunden aktie i strid med utiänningsklausul är ogUtigt. Uttedningen har inte berört frågan ora eventueUt förbud för utiänning att förvärva andelar i svensk aktiefond. Remissinstanserna har inte anfört synpunkter i denna fråga. För egen del anser jag emeUertid att det i princip inte fiims anledning att lagstiftningsvägen hindra utlänning att förvärva andelar i svenska aktiefonder. Som framgår av avsnitt 7.2 föreslår jag därför att 1916 års lag ändras i överensstämmelse härmed.

Ett utmärkande drag för det sätt på vUket värdepapper i en aktiefond bör vara sammansatta är att därigenom åstadkommes en god risksprid­ning. Syftet härmed är att bereda större trygghet för de enskUda andels­ägama. Förvaltningen av fonden skall därför ske under beaktande av principen om riskfördelning. Detta har koramit tUl uttryck i defini­tionen av begreppet aktiefond i både Europarådets och OECD:s rikt­linjer. Skyldigheten att tillgodose inttesset av riskspridning vid fond­förvaltningen ingår sora ett väsentligt led i det förvaltande företagets verksarahet och har därför i aktiefondslagen ansetts böra koraraa till uttryck i samband med regleringen av aktiefondsverksamheten (21 § första stycket).

Begreppet fondbolag har berörts i avsnitt 5.3. Fondbolag är enligt definitionen i förevarande paragraf aktiebolag, som får utöva aktie-fondsverksanohet. EnUgt 14 § första stycket fordras särskUt tUlstånd för utövande av verksamheten. De bestämraelser sora gäller för fondbolag behandlas närraare i specialmotiveringen tiU 4 §.

Förvaringsbank anges vara bank sora förvarar tiUgångarna i aktie­fond samt tar emot inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som avser fonden. Förvaringsbankens uppgifter behandlas i kommentaren tUl 26—29 §§.


 


Prop. 1974:128                                                       141

2 §

Paragrafen, som delvis molsvarar 1 § andra stycket i utredningens förslag, anger att bara svenskt fondbolag får utöva aktiefondsverksara­het i Sverige. Att bolaget skall vara svenskt innebär att det skall vara bUdat enligt svensk lag och sålimda registrerat här i landet. Genora be­stämmelsen utesluts möjlighet för utländska aktiefondsföretag att etable­ra sig här. Som tidigare framhållits behandlas inte frågan om en even­tuell lagstiftning för utländska aktiefonder i detta sammanhang.

3 §

I paragrafens första stycke, som motsvarar 1 § tredje stycket uttedningsförslaget, stadgas förbud mot utövande av aktiefondsliknande verksamhet i annan form än aktiebolag eller ekonomisk förening. Verk­samhet, som inte är aktiefondsverksarahet, men genom vUken allraän­heten erbjuds att delta i värdepappersförvärv för deltagamas gemen­samma räkning, får sålunda utövas endast i någon av dessa forraer och endast om erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen. Med bestämmelsen avses att förebygga ett kringgående av aktiefondslagens bestämmelser, t. ex. genom att man bildar elt enkelt bolag i vUket allmänheten erbjuds bli delägare. En sådan verksamhets­form eller sådana andra former av detla slag av ekonomisk verksarahet som bedrivs under personligt ansvar kan, som också frarahållits i den aUmänna motiveringen, innebära risker för investerarna. Investraent­verksamhet i aktiebolagets form bör däremot självfallet inte förbjudas och inle heller investraentverksarahet sora bedrivs i förra av ekonomisk förening.

Några reraissinstanser befarar att de föreslagna begränsningarna i all­mänhetens möjligheter tUl gemensamt förvärv av värdepapper kan tolkas som ett hinder för den placeringstjänst som banker och fond­mäklare erbjuder sina kunder. Jag kan delvis instämraa i denna upp­fattning. Placeringstjänslen hos bankerna och raäklama torde norraalt ingå sora en del av den service sora de erbjuder sina kunder. Ora de emeUertid riktar ett erbjudande om placeringstjänst till allraänheten genora t. ex. annonsering eller annan reklara, torde verksamheten kunna bU att betrakta som aktiefondsliknande verksamhet och sålunda falla tmder förbudet i förevarande paragraf.

Vid remissbehandlingen har påpekats att de i första stycket föreslagna bestämmelsema kan lägga hinder i vägen för handel med certifikat, sora dragits mot en gemensam depå av värdepapper. I sistnämnda hänseende viU jag erinra om att det på den svenska obligationsmarknaden förekom­mer s. k. certifikat, som utges i samband med inskrivning och deposition av obUgationer. Ett sådant certifikat utgör ett bevis om rätt att få ut obligationer och kan närmast jämstäUas med lagerbevis och liknande


 


Prop. 1974:128                                                       142

handlingar, sora ulgör bevis ora rätt att få ut annat än pengar. Ett certi­fikat av detta slag ulgör eraellertid inte någon andel i förvärv av värde­papper för gemensara räkning. Remissinstanserna torde ha åsyftat en an­nan form av certifikat, nämligen sådana sora avser andelsrätt i en depå av värdepapper av sararae utställare. Sädana certifikat synes hittills ha utfärdats i mycket begränsad omfattning i Sverige, Elt exempel är den depå av tyska obligationer som utgjorde en del av det s, k, Tändsticks-lånet. Det kan inte uteslutas att depåer av denna typ, som förekommer i stor utsträckning i utlandet, kan fyUa ett visst behov också hos oss. Enligt min uppfattning kan verksamhet av nu näranda och liknande slag i vissa fall vara en läraplig förra för gemensamt värdepappersinne­hav. Den bör därför inte förhindras lagstiftningsvägen.

För att möjliggöra verksamhet av nu berörda och eventuellt liknande slag har i andra stycket införts ett stadgande, enligt vUket Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, kan raedge undan­tag från förbudet i första stycket, ora särskilda skäl föreligger.

Fondbolag

4 §

Enligt första stycket i denna paragraf, som raotsvarar 1 § and­ra stycket andra punkten i utredningens förslag, gäller för fondbolag vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet, i den mån annat inte föl­jer av aktiefondslagen. De föreskrifter för aktiebolag sora åsyftas är självfaUet i första hand bestäraraelsema i aktiebolagslagen. Mot första stycket i förevarande paragraf korresponderar 228 § andra stycket aktie­bolagslagen, vari föreskrivs bl. a. att aktiebolagslagen inte gäller, i den raån särskUda bestäraraelser ges i lag eller författning i fråga ora aktie­bolag för verksamhet av visst slag. De avvikelser sora föreslås för fond­bolag gäller bl. a. bestämmelserna om fondbolags aktiekapital i 6 §, föreskrifter om bolagets styrelse i 7 § och om styrelseledamöter m. m. i 8 § samt vissa bestämmelser om skadestånd och straffansvar.

Bestämmelsen i detta stycke innebär vidare att ett fondbolag lik­sora andra aktiebolag kan ansluta sig till VPC-systemet enligt lagen om förenklad aktiehantering.

Vid reraissbehandlingen har fuUmäktige i Sveriges riksbank tagit upp frågan, ora utlänningsklausul bör finnas för fondbolag. I anslutning härtiU vill jag frarahåUa följande. Sora framgår av kommentaren tUl 1 § anser jag skäl inte föreligga att uppstäUa hinder för utlänning att förvärva andelar i svensk aktiefond. De särskUda styrelseledamöter som företräder fondandelsägarna skall enUgt 17 § tredje stycket depar­tementsförslaget med bindande verkan för fondbolaget besluta i fråga om rösträtt för aktier i aktiefond. För dessa ledamöter, liksom för övriga ledamöter i fondbolagets styrelse, gäller med tUlämpning av 79 § aktie-


 


Prop. 1974:128                                                       143

bolagslagen att de skall vara svenska medborgare, ora inte Kungl. Maj:t eller rayndighet som Kungl. Maj:t förordnar tUlåter annat. Begräns-ningsreglema i 22 § departementsförslaget innebär att rösträtt kan ut­övas för högst 5 % av aktiernas röstvärde i varje aktiebolag. Med hän­syn tUl det anförda anser jag att möjligheterna för utländska intressen att via aktier i en svensk aktiefond få ekonoraisk makt över svenska företag i allmänhet inte är stora. Möjligheten för utlänning att genom förvärv av aktier i svenskt fondbolag skaffa sig dominerande intresse över svenska företag torde också få bedömas som ringa. För att ej öppna en icke avsedd väg alt erhåUa en sådan ekonomisk makt anser jag det emeUertid motiverat att en utlänningsklausul obligatoriskt införs för fondbolag.

5 §

I paragrafen, som motsvarar 4 § i utredningens förslag, slås fast att fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen. Bestämraelsen har berörts under avsnitt 5.4.3. Föreskrifier ora tillsyn finns också i 46 och 47§§.

6 §

I denna paragraf ges föreskrifter ora fondbolags aktiekapital. Den svarar mot 5 § första stycket i utredningens förslag och har motsvarig­het i art. 2 i Europarådels rekoraraendation och i regel 17 i OECD:s riktlinjer.

Aktiekapitalet skaU enligt första stycket i departementsför­slaget uppgå tUl minst 250 000 kr., om värdet av den eller de aktie­fonder som bolaget förvaltar sammanlagt uppgår till högst 50 raUj. kr., och minst 500 000 kr,, om värdet är högre. Motiven för dessa regler har redovisats i avsnitt 5.4.3.

Enligt paragrafens andra stycke kan Kungl. Maj:t eller myn-digliet som Kungl. Maj:t bestämmer, medge undanlag från kapital-kraven, om det föreligger särskUda skäl. Enbart förhållandet, att ett fondbolag står i begrepp att utöka verksamheten och att bolaget vid denna tidpunkt beräknar att fondvärdet kommer att ligga under grän­sen 50 milj. kr., utgör inte tUlräckliga skäl för dispens. För tiUämp­ning av stadgandet bör krävas att någon särskUd omständighet kan åberopas, t. ex. att det kan göras sannolikt att den angivna kapitalgrän­sen endast tUlfäUigtvis komraer att överskridas.

I tredje stycket föreskrivs att aktiekapitalet skall vara tUl fullo inbetalat innan bolaget börjar sin verksarahet. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att härutöver föreskriva att aktiekapitalet skaU vara placerat på betryggande sätt. Jag delar utredningens åsikt att en sådan föreskrift är överflödig. Det ingår i bankinspektionens tiU-


 


Prop. 1974:128                                                       144

synsuppgifter att se tiU att det inbetalade beloppet är placerat pä ett sätt sora inspektionen finner godtagbart både i saraband raed inbetal­ningen och därefter.

Svenska revisorsarafimdet anser att andelsägarna bör ges tillfälle all teckna aktier i fondbolag och föreslär en föreskrift härom i lagen. Jag har förståelse för tanken att fondandelsägama skulle kunna få möjlig­heter tiU närmare insyn i aktiefondsverksamheten om de vore aktieägare i fondbolaget. En bestämraelse i aktiefondslagen ora rätt för fondandels­ägare tiU förhandsteckning eller liknande föreskrifter skulle eraellertid bU svår att genomföra i praktiken. En fondandelsägare — eller blivande sådan — har också självfallet sarama möjligheter som andra personer att teckna fondbolagsaktier, som utbjuds lill allmänheten. Jag kan där­för inte ansluta mig tiU revisorsamfundets förslag.

Enligt 71 § aktiebolagslagen skall minst 10 % av aktiebolags årsvinst avsättas tUl reservfond tUl dess fonden uppgår tUl 20 % av aktiekapi­talet. Även härefter skall enligt 72 § 1 mora. samma lag sådan årUg avsättning till reservfond — eller skuldregleringsfond — göras, om bo­lagets skulder enligt balansräkningen överstiger dess bundna kapital, dvs. aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond, Kungl. Maj;t kan en­ligt 72 § 3 mom. medge undantag från bestäraraelsema i 1 raora., ora synnerliga skäl föreligger raed hänsyn till arten av bolagets verksarahet och övriga oraständigheter. Utredningen anser att det för fondbolagens del är överflödigt att kräva större fondering än norraal avsättning tUl reservfond med hänsyn till bl. a. det begränsade behovet av rörelse­kapital för fondbolag. Enligt utredningens förslag (5 § andra stycket) skaU därför fondbolag vara befriat från i lag stadgad skyldighet att avsätta vinstmedel med hänsyn tUI förhållandet mellan bolagets skulder och sumraan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfond. Utredningens förslag på denna punkt har vid reraissbehandlingen avstyrkts av Skånes handelskammare. Handelskamraaren anser att fond­bolagen bör underkastas samma regler för fondering som andra aktie­bolag. Ett fondbolag kan komma att ha ett betydande ekonomiskt an­svar, särskUt om bolaget skulle få rätt att ta upp lån för fondens räk­ning. Svenska revisorsamfundet, å andra sidan, sora i och för sig tUl­styrker utredningens förslag, föreslår dessutom att fondbolag befrias från aU avsättningsskyldighet beträffande reservfond.

För egen del anser jag att den i 71 § aktiebolagslagen föreskrivna skyldigheten för aktiebolag att avsätta medel tUl reservfond bör gäUa även i fråga om fondbolag. Med hänsyn tUl verksamhetens särskilda art, bankinspektionens tUlsyn och de jämförelsevis höga krav på aktie­kapital som uppställs för fondbolag finner jag emellertid liksom utred­ningen att fondbolagen inte bör vara underkastade aktiebolagslagens bestämmelser om ytterligare fondering. Enligt   fjärde   stycket   i


 


Prop. 1974:128                                                       145

förevarande paragraf skall fondbolag sålunda vara befriat från skyldig­het att avsätta vinstmedel enligt 72 § 1 mom. första stycket aktiebolags­lagen.

I denna paragraf finns bestämmelser om antalet styrelseledamöter i fondbolags styrelse och ora utseende av fondandelsägarrcpresentanter i styrelsen.

Departeraentsförslagets 7 § molsvarar 6 § i utredningens förslag. En­ligt första stycket skall fondbolags styrelse bestå av minst fem ledamöter. Bestämraelsen har i huvudsak behandlats under avsnitt 5.4.3. Med tillärapning av aktiebolagslagen gäller att styrelseledaraöter och verkställande direktör skall vara myndiga och om inte dispens läm­nats, här i riket bosatta svenska medborgare. I 77 § tredje stycket aktiebolagslagen finns bestämraelser om den tid för vilken styrelse­ledamot, som väljs på bolagsstämraa, skall utses. Reglema härora är tillämpliga på fondbolagets styrelseledamöter utora de ledaraöter som utses som representanter för fondandelsägama. För dessa, som skaU utses enligt paragrafens andra stycke, har inte angetts vilken tid upp­draget skaU avse. Det får ankomraa på fondbolaget att bestämma tiden mot bakgmnd av vad som raed hänsyn tUl bl. a. verksamhetens art och omfattning kan anses utgöra en läraplig tidsperiod. Bankinspek­tionen bör bedöraa lämpligheten av föreslagen mandattid i samband med prövning av fråga om tUlstånd att utöva aktiefondsverksamhet enligt 15 § och fastställande av fondbestämmelser enligt 13 §.

Ändra stycket innehåller regler om utseende av fondandelsägar-representanter. Reglerna har i huvudsak koraraenterats imder avsnitt 5.4.4. I detta stycke föreskrivs att av styrelseledamöterna utser fond­andelsägama eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter. Vidare föreskrivs att ledamot som inte kan ut­ses på angivet sätt skall utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt säte. Eftersora de särskUda representantema för fond­andelsägama i första hand skall utses av andelsägarna själva eller intressesammanslutningar för dem, kan vissa problem uppkomraa vid bildande av fondbolag och under den första verksamhetstiden. Av 15 § departeraentsförslaget följer att fondbolag inte får sälja fondandelar eller ge ut fondandelsbevis förrän bolaget registrerats. Några fondandels­ägare finns aUtså inte under den tid ett fondbolag bildas. Enligt 27 § aktiebolagslagen kan elt aktiebolag registreras först sedan styrelse och revisorer utsetts. Fondandelsägarna kan alltså enligt nuvarande regler inte få något inflytande över val av styrelseledamöter som sker vid konstituerande stämma eller annan stämma som äger mm innan bolaget registrerats. Sedan fondbolaget verkat en tid och ett tillräckligt stort an-

10   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                       146

tal fondandelar sålts, bör val av fondandelsägarrcpresentanter komma till stånd. I fondbestämmelserna skall anges hur ett sådant val avses ske. En möjlighet är att val sker vid en i särskild ordning utlyst fond-andelsägarstäraraa. Denna, sora lämpligen bör hållas i anslutning till fondbolagets årsstämma, bör av praktiska skäl föregås av en föranmä­lan tUl fondbolaget. Bolaget kan härigenom bilda sig en uppfattning om hur många som ämnar delta i stämman och deltagarnas innehav av fondandelar. Föreskrifter om kallelse till fondandelsägarstämma skall anges i fondbestämmelserna.

Om en fondandelsägarstämma hålls — åtskUliga skäl talar enligt min mening för att en sådan lösning bör prövas — aktuaUseras en rad mera detaljerade spörsmål. Följande synpimkter kan därvid anföras. För att få tUlträde till andelsägarstämma och få rösta vid stämman bör fordras att personen i fråga styrkt sitt innehav av fondandelar. Fond­andelsägares rätt bör kunna utövas genom ombud på samma sätt som enligt 120 § aktiebolagslagen. Vid ordinarie fondandelsägarstämma bör förekomma, utom val av styrelseledamöter, en redogörelse för bo­lagets verksamhet. Vid stämman kan andelsägarna få tUlfälle att ställa frågor tiU fondbolagets styrelse och anföra synpunkter på verksam­heten. Beträffande röstningsreglerna på fondandelsägarstämma bör gäUa motsvarande regler som för bolagsstämma enligt 119 § aktiebolags­lagen. Olika röstvärde för andelar bör inte förekomraa utan varje andel skaU berättiga tUl en röst.

Ytterligare bestäramelser om fondandelsägarstäraraa ra. ra. kan raed­delas i fondbestäraraelserna, t. ex. bestäraraelser att ordinarie stämm.a skall hållas viss månad varje år och regler om extra stämraa.

I den allmänna motiveringen har framhållits att länsstyrelse i vissa faU kan komma att utse fondandelsägarrepresentanter. Detta kan även vara en nödvändig lösning under fondbolagets första verksamhetstid.

Bankinspektionen bör tillse att de valda ledaraöterna i sin verksamhet tiUvaratar fondandelsägamas geraensamma intresse.

För ledamot som utsetts att företräda fondandelsägarna skall alltid utses suppleant. Andra stycket iimehåller en föreskrift härom. I fråga om suppleanter för övriga styrelseledamöter gäller att ett fondbolag i lUshet med andra aktiebolag inte i och för sig är skyldigt att utse suppleanter. Om eraeUertid suppleanter utses, skall aktiefondslagens be­stämmelser om styrelseledamot äga motsvarande tUlämpning på supple­ant. Föreskrift härom fmns i tredje   stycket.

8§

I denna paragraf stadgas förbud för personer i ledande ställnmg i ett fondbolag och vissa dem närstående fysiska och juridiska personer att för egen räkning göra vissa väi-depapperstransaktioner.


 


Prop. 1974:128                                                       147

Utredningen

Utredningen framhåller att det är av stor vikt att en styrelseledaraot i ett fondbolag vid utövande av beslutanderätten i fråga om den av bolaget förvallade värdepappersfonden inte har personliga intressen sora står i slrid raot de intressen han har att ta tUl vara. I 9 § utred­ningsförslaget har därför intagils förbud för styrelseledaraot i fondbolag att för egen räkning från bolaget förvärva värdepapper, sora ingår i värdepappersfond sora bolaget förvaltar, eller till bolaget sälja värde­papper som är avsedda att ingå i sådan fond.

Remissyttrandena

Utredningens förslag tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några framför dock invändningar. Stockholras handels-kammare ra. fl. påpekar att det av utredningen föreslagna förbudet inle kan lUlärapas för börsaffärer, eftersora partema är okända för var­andra. Vid tUlärapning av reglerna för förenklad aktiehantering finns inte heller någon raöjlighet att koppla saraman överlåtare och förvär­vare av aktie, eftersom överlåtarens aktiebrev makuleras och nytt aktie-brev utfärdas för förvärvaren. Även då affärer sker över börs kan sty­relseledamot utnyttja sina raöjligheter att påverka bolagets köp och för­säljningar och sin kunskap om bolagets planer för alt tillgodose sina egna intressen tiU förfång för fondandelsägarna.

Flera remissinstanser, bl. a. patent- och registreringsverket och För­eningen Auktoriserade revisorer, påpekar att förbudet bör gälla också för verkställande du-ektör som inte är styrelseledaraot. Föreningen gör också erinran mot atl förbudet inte avses gälla transaktioner med sty­relseledamot närstående fysiska personer och av dem ägda juridiska personer.

Departementschefen

Sådan verksamhet som omfattar handel med värdepapper måste med nödvändighet bygga pä förtroende för de personer som handhar verk­samheten. Den pröviung av ett fondbolags lämplighet som ingår i till­ståndsprövningen syftar bl. a. tUl att så långt möjligt säkerställa att verksamheten kommer att ledas på ett vederhäftigt sätt. Fondledning­ens handhavande av förvaltningen komraer att följas med uppmärk­samhet av bankinspektionen. Härigenom vmnes en viss garanti för att personer i ett fondbolags ledning inte för egen räkning med åsidosät­tande av fondandelsägamas intressen företar tvivelaktiga värdepappers­affärer genora att utnyttja sm särskUda inforraation om aktiefonds­verksamheten. Lagen bör emellertid därutöver innehålla ett uttryckligt förbud för ledningen i ett fondbolag att företa vissa transaktioner där ledningens personliga ekonomiska intressen kan spela in. I OECD-re-


 


Prop. 1974:128                                                       148

kommendationen (regel 23) uppstäUs ett principiellt förbud mot trans­aktioner av ifrågavarande art. Bl. a. får inte styrelseledamöter eller andra befattningshavare hos fondbolaget eller deras famUjeraedlemmar inlåta sig på värdepappersaffärer eller lånetransaktioner för egen räk­ning med fonden, Samraa förbud gäller för personer med väsentliga aktieägarintressen i fondbolaget och för andra personer sora på grund av närstående är i beroendeställning. Förbuden i regel 23 är emellertid inte ovUlkorliga. En transaktion får göras, om tUlsynsmyndigheten fin­ner att andelsägarnas intressen inle träds för när.

För egen del anser jag liksom utredningen och flertalet remissinstanser att styrelseledaraot i fondbolag inte bör få sälja värdepapper till eller köpa sådana papper från fond sora bolaget förvaltar. Detta bör också gäUa verkstäUande och vice verkställande direktör i fond­bolaget särat revisor och revisorssuppleant. I jävskretsen bör också inräknas andra personer raed ledande stäUning i bolaget, dvs, chef för bolagets bokföring eUer medelsförvaltning samt innehavare av annan ledande befattrung, t, ex, personer som är verksamma i nivån närmast under bolagsledningen. Som en allmän fömtsättning bör därvid gälla att vederbörande befattningshavare har en chefsbefattnLag som inte bara tillfälligt utan generellt raedför kännedom om betydelsefulla för­hållanden i aktiefondsverksamheten. I praktiken torde det inte bli svårt att avgöra, om befattningshavaren i fråga har en sådan ställning att han har möjlighet att tUl fondandelsägarnas skada påverka värdepappers­transaktioner som avser fonden.

I första stycket föreskrivs sålimda att styrelseledaraot, verk­stäUande eller vice verkstäUande direktör, revisor eller revisorssuppple-ant, chef för fondbolagets bokföring eller medelsförvaltning eller inne­havare av annan ledande befattaing i fondbolag inte får förvärva värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar eller sälja värdepap­per tiU sådan fond. När det gäUer person som är att betrakta som chef för bokföring eller medelsförvaltning eller som innehavare av annan ledande befattnmg, kan det i undantagsfall inte alltid stå Idart för ve­derbörande befattningshavare att förbudet gäller för honom. Styrelsen eUer verkstäUande direktören skall därför enligt andra stycket raeddela befattnmgshavaren i fråga att befattningshavaren omfattas av förbudet i första stycket. Meddelandet skaU självfallet ske utan dröjs­raål. Det tUlhör bankinspektionens tiUsynsuppgifter att se tUl att bestäm­melserna följs.

För att hindra att förbudet mot obehöriga .värdepapperstransaktioner kringgås bör det emellerlid, som anmärkts vid remissbehandlingen, ock­så gäUa för famUjemedleramar och företag som står fondledningen nära. Enligt tredje stycket gäller sålunda sararaa förbud för raake till någon sora tillhör personkretsen i första stycket och för omyn­digt barn som står under hans vårdnad. Förbudet kan också gälla vissa


 


Prop. 1974:128                                                                   149

juridiska personer. Två fömtsättningar skall därvid vara uppfyllda, nämligen för det första att någon av de personer som ingår i person­kretsarna i första eUer tredje stycket eller flera av dessa personer tUl­sammans har sådan väsentiig ekonomisk gemenskap med en juridisk person — annan än fondbolaget — som gmndas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt inttesse och för det andra att befattaings-havare som avses i första stycket har väsentiigt inflytande på den juri­diska personens verksamhet.

Första—ttedje styckena har i huvudsak utformats med reglerna om skyldighet att anmäla innehav av aktier i lagen om registrering av aktieinnehav som förebUd. Överträdelse av bestäraraelsema i första och tredje styckena är straffbelagd i 50 §.

Som framgår av 50 § kan straff ådömas endast för olaga värdepap­persaffärer sora företas uppsåtiigen eUer av oaktsamhet. Någon straff­sanktion föreligger sålunda inte för affärer där parterna är okända för varandra, t. ex. vid börsttansaktioner.

Om ett fondbolags aktier skulle inregistreras vid börsen eller tas upp på fondhandlarUstan, är enligt lagen om registrering av aktieinnehav styrelseledamot eller annan person i ledande slällning skyldig att an­mäla innehav av sådana aktier i fondbolaget sora ägs av honora själv, hans make och bam samt juridisk person med vUken någon av dem har väsentiig ekonoraisk gemenskap.

De styrelseledamöter som utsetts som representanter för fondandels­ägama bör vara helt obundna i förhållande tUl fondbolaget. De bör därför inte få äga aktier i detta eUer vara anstäUda hos bolaget. Det är inte heller lämpligt att de är anstäUda hos förvaringsbank för aktie­fond som fondbolaget förvaltar eller att de är ledamöter av styrelsen i banken eller i annat fondbolag. Av 7 § fjärde stycket följer att sådan ledamot inte heller får vara styrelsesuppleant i förvaringsbanken eller i annat fondbolag. Paragrafens fjärde stycke innehåller förbud i dessa hänseenden. Överträdelse av förbudet är belagd med straff enligt 50 §.

Aktiefond

9 §

I förevarande paragrafs första stycke, vilket motsvarar 11 § första stycket i uttedningens förslag, anges vad en aktiefond består av. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.5.

I paragrafens andra stycke föreskrivs att aktiefond skaU ha beteckning, varigenom fonden tydUgt kan skUjas från andra fonder. Föreskriften motsvarar 11 § andra stycket i utredningens förslag. Ut­rednmgen har också föreslagit förbud för annan än fondbolag att i sin firma eller annars vid angivande av sin verksamhet använda orden värdepappersfond, aktiefond ra. fl. Uknande ord eUer samraansättaing


 


Prop. 1974:128                                                       150

raed sådana ord eUer annan därraed förväxlingsbar beteckning (3 § ut­redningsförslaget). I detta sararaanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t tUl innevarande riksdags vårsession lagt fram proposition med förslag tUl ny firmalag, m. ra. (prop. 1974: 4). I förslaget finns allraänna registreringsföreskrifter sora skall garantera att fuma har erforderlig särskiljningsförraäga och inte är vilseledande. Lagförslaget upptar också bestäraraelser om s. k. sekundärt näringskännetecken, dvs. annat känne­tecken än firma som näringsidkare jämte firman använder för sin verk­sarahet. Mot vUseledande användning av firraa eller sekundärt närings­kännetecken kan ingripande ske genom vitesförbud. Också andra i firraalagförslaget upptagna sanktioner kan bli aktuella. Jag anser det i och för sig mindre lämpligt att efter den nya firraalagens tillkorast ta in särskUda regler raot vUseledande benämningar i ny speciallagstiftning, bl. a. eftersom firraaprövningen i sådant fall skulle korapliceras för de myndigheter som registrerar firmor av olika slag. Förslaget till aktie­fondslag innehåller därför inte särskUda föreskrifter om förbud raot användande av näringskännetecken. Under förutsättning alt förslaget tiU ny firraalag antas av riksdagen, blir bestäraraelsema i denna lag tUlärapliga.

Den i förevarande paragraf föreslagna föreskriften att aktiefond skall ha beteckning, varigenom den tydligt kan skUjas från andra aktiefonder, förestavas av delvis andra skäl än hänsyn till firmainne­havarens eUer allmänhetens intresse. Enligt 17 § företräder fondbolaget fondandelsägarna i frågor sora rör aktiefonden. Vid förvaltningen av fonden handlar bolaget i eget namn men skall därvid också ange fon­dens beteckning. Att så sker kan således vara en fömtsättning för att vissa rättsverkningar med avseende på fonden skall inträda, t. ex. röst­rätt för aktier i fonden. Det är självfallet också av betydelse att, om ett fondbolag förvaltar flera fonder, medel, avkastning och värdepapper tUlförs rätt fond och att risk för sammanblandning inte heUer uppstår i andra sammanhang.

Som följer av 12 § skall fondens beteckning anges i fondbestäm­raelsema. Något hinder möter i och för sig inte mot att någon del av fondbolagets firma ingår i fondens beteckning. Skulle — sora en remiss­instans anfört — vid överlåtelse av fonden tUl annat fondbolag uppstå risk för att allmänheten därefter blu: vUseledd på grund av namnlikhet mellan fonden och det fömtvarande fondbolaget, får detta problem, i likhet med vad som i allmänhet sker vid rörelseöverlåtelser, lösas i samband med överlåtelsen.

10 §

I denna paragraf anges att en aktiefond inte kan uppträda som själv­ständigt rättssubjekt, dvs. fonden har inte ställning av juridisk person. Frågan har närmare behandlats i avsnitt 5,4.5. Paragrafen har ingen


 


Prop. 1974:128                                                       151

motsvarighet i utredningens förslag. Sora fraragår av 1 § tillhör fonden fondandelsägarna. Fondbolaget är enligt 17 § första stycket företrädare för dera i frågor sora rör fonden och kan inle frånlräda slällföreträdar-skapet i andra fall än sora följer av 39 §.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att egendoraen i en aktiefond är utmätningsfri (första stycket) och att fondandelsägare inte kan göras personligen ansvarig för förpliktelser som avser fonden (andra   stycket).

En motsvarighet till paragrafens första stycke finns i 13 § första stycket utredningens förslag, Bestäraraelsema i förevarande paragraf har närraare behandlats i avsnitt 5.4.5.

12 §

Denna paragraf, som i huvudsak stämmer överens med 14 § första stycket utredningens förslag, innehåller regler ora fondbestämraelser och har delvis berörts i avsnitt 5.4.6. Föreskrifter ora fondbesläraraelser finns också i Europarådets rekommendation, art. 6, och i OECD-rikt-linjema, bl. a. i reglerna 1—4.

Av första stycket framgår alt fondbesläraraelser skall finnas för aktiefond och att fondbolaget skall upprätta sådana bestäraraelser för den fond sora bolaget skall förvalta. Fondbesläraraelsema kan sägas utgöra den avtalsraässiga gmnden för förhållandet mellan fond­andelsägare och fondbolag.

Enligt paragrafens andra stycke skall i fondbestämmelserna lämnas upplysningar om fonden och föndverksamheten ra. ra. i de un­der punktema 1—11 närraare angivna hänseendena.

I punkt 1 föreskrivs att aktiefonden, fondbolaget och förvaringsban­ken skall anges i fondbesläraraelsema. Uppgifter skall alltså läranas ora fondens beteckning särat ora fondbolagets och förvaringsbankens namn. Dämtöver kan det givetvis vara lämpligt alt i fondbestämmelserna läm­na också andra upplysningar för identifieringen, t. ex. postadress.

I bolagsordningen för fondbolag skall med tUlämpning av bestäm­melsema i 8 § aktiebolagslagen anges antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter. Vidare skall tiden för styrelseledamots uppdrag anges och, om ledamöter och suppleanter inte skall väljas på bolagsstämma, hur de skaU tUlsättas. Eftersom vissa styrelseledamöter enUgt 7 § andra stycket aktiefondslagen skall utses av fondandelsägama eller inttesse­samraanslutning för dera eller i andra hand av länsstyrelsen, är det vä­sentligt att den sora förvärvar andel i en aktiefond på ett enkelt sätt kan få kännedora om hur andelsägarrepresentantema utses. Det kan även vara av inttesse för andelsägare alt få vissa upplysningar om styrelsen. Punkt 2 i förevarande lagmm innehåUer därför föreskriften


 


Prop. 1974:128                                                       152

att fondbestämmelserna skaU ange antalet — eUer lägsta och högsta antalet — ledamöter och suppleanter i fondbolagets styrelse samt hur och för vUken tid de utses. Självfallet mäste uppgifterna stämma över­ens med motsvarande uppgifter i bolagsordningen för fondbolaget.

Enligt punkt 3 skall de allmänna riktlinjerna för placering av fond­medlen anges. Härvid skall framgå, om utländska värdepapper skall kunna förvärvas samt, ora så är fallet, i vilken omfattning placering i sådana papper avses kunna ske.

Två reraissinstanser har berört nu nämnda föreskrifier. I fråga om utiändska värdepapper anser TCO att den maximala omfattningen av det utiändska beståndet bör anges genom ett procenttal. Bankinspek­tionen förutsätter att inspektionen vid fastställandet av fondbestämmel­sema skall kräva att däri närmare anges riktiinjema för placerings­politiken.

Jag anser att de riktlinjer fondbolagen skall ange för sin placerings­politik inte får vara allmänt utformade. För den som avser att placera pengar i en aktiefond torde fondens inriktning i flertalet fall vara av­görande för investeringsbeslutet. Fondens placeringsinriktning måste därför, som bankinspektionen funnit, klart fraragå av fondbestäraraelser­na. Det bör sålunda anges, om placeringarna skall ske med sikte främst på snabb kapitaltUlväxt eUer hög avkastning, om fonden skall ha speciell inriktning, t. ex. på viss bransch, osv. Det är också av vikt att det framgår av fondbestämmelsema, om utländska värdepapper skall ingå i fonden, eftersom bl. a. bedömningen av sådana papper kan kräva särskUd sakkunskap.

Omfattningen av innehavet av utländska papper kan, som TCO an­tytt, anges genom en högsta eller lägsta procentsats i förhållande till fondens värde eller också på annat tydligt sätt.

Som fraragår av avsnitt 5.4.10 i allraänna raotiveringen och av kora-mentaren tUl 31 § har ett fondbolag frihet att välja mellan att obligato­riskt ge ut fondandelsbevis och att föra register över fondandelsinne­havet. Fondbolaget kan också av eget initiativ kombinera systemet med fondandelsbevis raed förande av register och registersystemet med ut­givande av särskUda bevis. Av fondbestämmelsema bör framgå, hur fondbolaget löst dessa frågor, liksom om bevis utfärdas på gmndval av register, t. ex, enligt det av värdepapperscentralen tUlämpade systemet. EnUgt punkt 4 skall framgå, om fondandelsbevis skall utfärdas eller ora register skall föras. Rättssäkerheten kräver, att det klart framgår av fondbestämmelsema vad som skall gäUa i nämnda hänseenden och vad fondandelsägaren har att iaktta för att komma i åtnjutande av sin andelsrätt. Fondbestämmelsema skall vidare enligt punkt 5 ange, hum­vida utdelning tUl fondandelsägarna skall ske, och, om utdelning skall ske, grunderna och sättet för denna. Det skall alltså framgå, om ut­delning och annan avkastning skall föras vidare till fondandelsägarna


 


Prop. 1974:128                                                      153

eller om fondering skaU ske. Vidare skall anges, ora realisationsvinster skaU delas ul eller kvarstå i fonden. Fondbestäramelserna skaU vidare lämna upplysning ora det sätt på vUket utdelningen skall betalas ut tUl fondandelsägarna, t. ex. om utbetalning skaU ske enligt regler som svarar mot bestämraelserna i lagen om förenklad aktiehanlering.

I punkt 6 föreskrivs att gmndema för beräkning av fondandelsvärdet skall anges. Föreskriftema har ingen direkt motsvarighet i utredningens förslag. Hur fondandelsvärdet beräknas fraragår av 30 § andra stycket. Vid beräkningen av fondens värde är det tUlåtet att inräkna fraratida skatteskulder i de övriga skulder som kan belasta en fond, under för­utsättning att sådana skatteskulder skaU beaktas enligt fondbestämmel­serna. Ora ett fondbolag vid beräkning av fondandelsvärdet förbehållit sig alt göra avdrag för latenta skatter, skall detta sålimda anges i fond­bestäramelserna.

Enligt punkt 7 skall i fondbestämmelserna anges de högsta tillägg tUl eller avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- eUer inlösningspris för fondandel. Vid försäljning av an­delar får bolaget sålunda göra ett tUlägg tiU försäljningspriset till täck­ning av bolagets utgifter för försäljningen. Som exempel på sådana kostnader kan nämnas kostaader för registrering, utfärdande av bevis och kostnader för marknadsföringen. Även courtage och andra sådana kostnader som kan uppkomma, då värdepapper som svarar raot fond­andelsvärdet inköps, får inräknas i försäljningstillägget i den mån de inte skall tas ut ur fonden. På motsvarande sätt får vid inlösen av an­delar göras avdrag från fondandelsvärdet för kostaader för inlösnings­förfarandet och för kostaader vid försäljning av värdepapper som svarar mot fondandelens värde. Av fondbestäraraelserna skaU klart framgå, ora courtagekostaadema skall tas ut av nytiUkomraande och avgående fond­andelsägare eller ur fonden.

En remissinstans anser alt tilläggens och avdragens faktiska belopp skall anges i fondbesläraraelsema. Jag vill eraellertid inte förorda en föreskrift av sådan innebörd. Det är av praktiska skäl inte lämpligt att kräva att det aktuella faktiska beloppet skaU stå i fondbestämmelsema. Bl. a. kan beloppet behöva ändras med relativt korta mellanrum. Det bör vara tillräckligt att i fondbestämmelsema anges att kostnadspåslaget bestäms sora viss kvotdel av andelens pris eller att i bestämmelserna utsägs till vilka belopp som tilläggen resp. avdragen högst får upp­gå.

Enligt punkt 8 skall i fondbestäramelserna anges gmndema för den ersättning fondbolaget och förvaringsbanken har rätt att ta ut ur fonden för sin befattning med denna, dvs. när det gäller fondbolaget för dess förvaltning av fonden och när det gäller förvaringsbanken för dess omhänderhavande av fonden.

Som  påpekats  både   av  utrednmgen   och  vid   remissbehandlingen.


 


Prop. 1974:128                                                       154

behöver ersättningens faktiska belopp inte anges. Ersättningen kan vara ett konkurrensmedel inte bara mellan fondbolag utan också mellan bankerna. Det bör därför inte krävas att det i fondbestämraelsema närmare anges hur ersättningen skall beräknas. Ersättningens storlek kan faststäUas schablonmässigt, t. ex. i form av en högsta gräns, ställd i relation tUl fondens omslutning, eUer på annat sätt.

Punkt 9 avser vUlkoren för försäljning och inlösen av fondandelar. Utredningens förslag innehåller inte någon motsvarighet till denna punkt, som emellertid svarar mot föreskrifter i Europarådets riktlinjer (art. 6 punkt 3 f). I fråga om villkoren för försäljning av fondandelar skall sålimda anges var andelarna säljs och på vilket sätt, t. ex. om de skall utbjudas kontinuerligt eller endast finnas att tUlgå under vissa tids­perioder. I det senare faUet skall tidsperiodema anges. Om det sora för­utsättning för förvärv av andelar krävs att köparen följer en viss inbetal-ningsplan, skall fondbestäramelserna innehåUa uppgift härom. När det gäller inlösen av fondandelar skall det fraragå var och hur detta kan ske. Det kan vidare vara lärapligt alt fondbestämraelserna lämnar upp­lysning om fondbolagets inlösningsplikl, eftersora fondandelsägarnas rätt tiU inlösen av fondandelar är av gmndläggande betydelse i lag­stiftningen.

I punkt 10 föreskrivs att räkenskapsår för fondbolaget och fonden skall anges. Enligt punkt 11 skaU i bestämmelsema anges när och var offentiiggörande skall ske av fondandelamas pris, av kvartalsredogörel­ser för fonden och av årsberättelser för fondbolaget och fonden.

Utöver de obligatoriska uppgifter som fondbestämmelserna skall innehålla enligt punkterna 1—11 står det fondbolaget fritt att till bestämmelserna foga uppgifter som bolaget vill låta koraraa tUl fond­andelsägamas kännedora. Sådana uppgifter kan t. ex. avse upplysningar om fondbolaget eller angivande av hur fondbestämmelse får ändras enligt 13 § andra stycket,

13 §

Denna paragraf innehåller föreskrifter om faststäUelse av fond-bestämmelser och om ändring av sådana bestämmelser. Paragrafen svarar mot 14 § andra stycket och 15 § i utredningens förslag och har behandlats i avsnitt 5,4.6. Enligt första stycket skall bankin­spektionen pröva fråga om faststäUelse av fondbesläraraelser för fonden. Finner inspektionen att beslämmelserna strider mot lag eller annan för­fattning eller att de är oskäliga för fondandelsägarna, skall fastsiäl­lelse vägras. Bankinspektionens faststäUelse av fondbestämmelser skall enligt 15 § föreligga, innan inspektionen meddelar tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet beträffande fonden, Fondbestämraelserna skall aUtså ha fastställts, innan fondandelar får säljas. För att underlätta för köpare av fondandelar alt få del av fondbestämraelserna föreskrivs i


 


Prop. 1974:128                                                       155

37 § andra stycket att de fondbesläramelser som gäller för aktiefonden skall vara fogade vid årsberättelsen för fonden. På fondandelsbevis skall enligt 32 § första stycket punkt 5 anges bl, a, var fondbestämraelser kan erhållas. Om fondbolag för register enligt 31 §, skaU bolaget lämna motsvarande upplysning på annat sätt (34 § första stycket).

Enligt andra stycket skaU fondbolags beslut om ändring av fondbesläramelse underställas bankinspektionen för godkännande. För­utsättningar för godkännande är alt inspektionen finner att ändringen är befogad och att den föreslagna bestämraelsen är skälig för fondandels­ägama. Sistnämnda fömtsättning innebär givetvis inte att inspektionen är förhindrad att godkänna ändringar sora också tUlgodoser fondbola­gets intresse, t. ex. höjning av förvaltningsersättningen lill bolaget. En fondandelsägare sora inte viU godta ändringen bör ges tillfälle att lösa in sin andel, innan ändringen börjar tUlärapas raot honora. För sådant ändamål föreskrivs att fondbestämraelse inte får tiUämpas i sin nya ly­delse förrän efter en viss tid, som regel tre månader, efter bankinspek­tionens godkännande. Inspektionen kan dock medge kortare frist. Fond­bolaget skaU offentliggöra ändringsbeslutet på sätt inspektionen be-stäraraer. Uppgifter ora ändring av fondbestäraraelse bör tas in i kvar­talsredogörelse och årsberättelse. Därutöver kan bankinspektionen före­skriva att ändringsbeslutet offentliggörs på annat sätt, t. ex. genora annons i tidning, eller genora att fondandelsägama erhåller personligt meddelande med ledning av register. En sädan föreskrift kan vara moti­verad bl. a. ora ändringen avser någon viktig del av fondbestäramelserna.

Fondbolags verksamhet

14—16 §§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om tiUstånd att utöva aktiefondsverksarahet och därraed samraanhängande verksarahet samt fömtsättningar för meddelande resp. återkallande av tillstånd. Bestäm­raelsen i 14 § första stycket har delvis raolsvarighet i 1 § andra stycket i utredningens förslag. Bestämmelsema i 15 och 16 §§ svarar i huvud­sak raot 2 § första resp. andra stycket utredningsförslaget (jfr också Europarådets rekoraraendation art. 2 p. 1 och OECD-riktUnjema, reglema 2 och 21). Paragrafema har i sina huvuddrag behandlats i avsnitt 5.4.7.

Bankinspektionen skall, innan tUlstånd meddelas att utöva aktiefonds­verksamhet, enUgt 15 § andra stycket pröva att vissa fömtsättaingar är uppfyUda. Enligt punkt 1 skall sålunda det tillämnade fondbolaget vara registrerat som aktiebolag enligt bestäraraelsema i aktiebolagslagen. Det får fömtsättas att fondbolagets stiftare redan på ett tidigt stadiura av bolagsbUdningen inhäratar bankinspektionens synpunkter på den plane­rade verksaraheten. Innan stiftarna enligt 14 § aktiebolagslagen ansöker


 


Prop. 1974:128                                                       156

om godkännande av stiflelsehandlingarna hos registreringsmyndigheten, bör sålunda inspektionen beredas tUlfälle att yttra sig över dessa. Vidare skaU enligt punkt 2 fondbestämraelserna vara fastställda för den eller de fonder, som verksamheten avser. Hinder föreligger principieUt inte mot att faststäUelse sker i omedelbart samband med tUlståndsgivningen. Slutligen är enligt punkt 3 en förutsättning för meddelande av tUlstånd att bolaget är lämpligt att utöva verksamheten. Denna punkt har när­mare behandlats i den aUmänna motiveringen.

Riksbanksfullmäktige berör i sitt yttrande frågan, humvida tiUstånd för fondbolag att utöva aktiefondsverksarahet bör tidsbegränsas. Enligt rain raening är de föreskrifter till andelsägarnas skydd sora föreslås i aktiefondslagen — bl. a. bankinspektionens förhandsprövning av fond­bolaget, faststäUandet av fondbestämraelser, inspektionens kontinuerUga tillsyn särat raöjligheten att återkaUa tillstånd att utöva aktiefondsverk­samhet — tillräckliga från säkerhetssynpunkt. En tidsbegränsning av tUl­stånd kan dessutom verka hämmande på utvecklingen av verksaraheten. Jag vUl således inte förorda att en sådan möjUghet till tidsbegränsning införs i lagen.

17 §

Paragrafen, som delvis motsvarar 8 § i uttedningens förslag, handlar om fondbolagets skyldigheter gentemot andelsägama och bolagets be­fogenheter vid förvaltningen av aktiefond. Bestämmelser av liknande innehåll finns i Europarådets riktlinjer art. 7 punktema 1 och 2. Para­grafen har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.

I andra punkten i tredje stycket finns föreskrifter om rösträtt för aktier i fonden. En ingående redogörelse för denna fråga har lämnats i den allmänna motiveringen. Beslämmelsen innebär att fondandels­ägarrepresentanterna beslutar om rösträtten raed bindande verkan för bolaget. De kan antingen själva föreslå att rösträtt skall utövas eller atl rösträtten skall utövas på visst sätt, t. ex. så att vissa av fondandelsägar­nas geraensararaa bästa förestavade syften uppnås. Fondandelsägar­representanterna kan också med bindande verkan för bolaget avvisa elt av styrelsens majoritet framlagt förslag ora att rösträtt skall utövas eller hur denna skall utövas. Föreligger majoritet bland dessa represen­tanter om hur en fråga som gäller rösträtten skaU lösas, gäUer majori­tetens mening. Föreligger lika många röster för som emot, förfaller frågan, dvs. rösträtten kan inte utövas. Enligt tredje stycket tredje punk­ten skall beslut om utövande av rösträtt fattas på styrelsesamraanträde.

I fråga om själva utövandet av rösträtten har utredningen föreslagit att bolaget inte annat än för särskUt fall får överlåta rösträtten tUl annan. Om rösttätten överlåts, skall bolaget utfärda noggranna anvis­ningar för dess utövande (8 § andra stycket uttedningsförslaget). Ut­redningen framhåller att bolaget däreraot inte bör få utfärda genereUa


 


Prop. 1974:128                                                       157

och för flera tUlfällen gäUande fuUraakter för annan att utöva röst­rätten. Förslaget i denna del har godtagits av de flesta reraissinstanser-na. Aktiebolagsutredningen har frarahåUit att överlåtelse av rösträtt enligt svensk rätt inte torde kunna ske på annat sätt än genora bemyndi­gande enUgt fidlmakt. För egen del vUl jag erinra om att fullmäktig för aktieägare på bolagsstämma enligt 120 § aktiebolagslagen skall styrka sin behörighet genom skriftlig, dagtecknad fullraakt, ora inte muntlig fullmakt ges på stämraan. Enligt lagrummet gäUer inte fullmakt för stämma som börjar senare än fem år efter fullmaktens utfärdande. Något hinder enligt nämnda lagrum att rösta med stöd av generellt meddelad fullmakt för den som styrkt sin behörighet torde inte före­ligga. För att röstning genom fullmakt skall utövas på sätt som kan antagas stå i överensstäraraelse raed fondandelsägamas geraensararaa inttesse, bör fondbolagets styrelse — om rösträtt enligt fondandelsägar-representantemas bestämmande skaU utövas och bolaget inte självt skall utöva rösttätten — för varje särskUt faU besluta att uppdra åt annan alt föra talan som fuUmäktig på bolagsstämman i fråga. På sätt utred­ningen angett bör vid sådant uppdrag noggranna anvisningar om hur röstamgen skaU ske meddelas av fuUmaktsgivama. Jag förordar sålunda att som en fjärde punkt i tredje stycket upptas en bestämmelse av i huvudsak det innehåll som utredningen föreslagit.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som syftar tUl att förhindra att fondtiUgångama komraer i fondbolagets faktiska besittning. Som framhåUits i avsnitt 5.4.8 får ett fondbolag i princip inte omhänderha egendom som hör till fonden. Medel som inflyter till bolaget vid för­säljning av fondandelar får dock tas emot av bolaget men skall utan dröjsmål vidarebefordras tUl förvaringsbanken. Detta gäller också i fråga om kostnadstillägg som tUlkommer fondbolaget. Det åligger förvaringsbanken att tiUföra fonden resp. fondbolaget de influtna medlen. Bettäffande placeringen av medel på bankräkning bör en all­män riktlinje för bolaget vara att medlen görs räntebärande och place­ras på så förmånUga viUkor som möjligt. När det gäller räntebärande konton med olika uppsägningstider bör hänsyn tas tiU det behov av lUivida medel som bedöms föreligga för att möta eventaella krav på omedelbar utbetalning. Paragrafen har ingen motsvarighet i utredning­ens förslag.

19-22 §§

Dessa paragrafer iimehåUer placeringsregler i fråga om egendom som ingår i aktiefond.

Bestämmelsema i 19 § svarar i huvudsak mot 17 och 18 §§ i utred­ningens förslag. Huvuddragen av paragrafen har behandlats i avsnitt 5,4,8. I   första   stycket   upptas den allmänna regeln att medel


 


Prop. 1974:128                                                       158

som tiUförs aktiefond skaU, så snart det anses lämpligt, placeras i värdepapper, i den män behov av likvida medel inte föreligger. Ett visst behov av likvidiletsreserver torde alltid finnas, t. ex, för att utnyttja beräknade emissionserbjudanden eUer för att möta erfarenhetsmässigt uppkommande behov av raedel för inlösen av fondandelar.

Andra stycket innehåUer bestäraraelser om de slag av värde­papper som fondbolag får förvärva till aktiefond.

I punkt 1 anges huvudregeln för placering i svenska värdepapper. Bestämmelsen svarar mot 18 § punktema 1 och 2 i uttedningens för­slag. TiUåtaa placeringsobjekt är svenska värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista som utges av samraanslutning av svenska fondkommissionärer.

Några remissinstanser anser att också vissa onoterade svenska värdepapper bör få förvärvas. Stockholras handelskaramare ra, fl, frarahåUer att vissa sådana papper kan vara förstklassiga placerings­objekt. För mindre och medelstora företags finansiering kan det sålunda vara av betydelse, om placeringsmöjUgheterna omfattar också onoterade värdepapper. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska sparbanks­föreningen, Sveriges köpmannaförbund, Skandifond och Sparinvest, I några yttranden föreslås att onoterade papper skaU få förvärvas upp tiU viss procent av fondens värde eller att det utan begränsningar i lagen endast skall anges i fondbestämraelsema i vUken utsttäckning sådana papper får förvärvas.

För egen del har jag samma uppfattning som utredningen och för­ordar därför att i princip endast noterade värdepapper skall tillåtas som placeringar. Som framgår av punkt 3 i detta stycke har ett fond­bolag härutöver möjlighet att utnyttja vissa s, k, introduktionserbju­danden.

Enligt punkt 2 får fondmedel placeras i utiändska värdepapper, om det är tUlåtet enligt fondbestämraelsema och ora värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eUer eljest under be­tryggande förhållanden. Bestäraraelsema svarar delvis mot 18 § 3 i ut­redningens förslag.

Utredningen har föreslagit uttrycket större fondbörs. Svenska bank­föreningen tolkar förslaget så att ett värdepapper får förvärvas tUl en aktiefond, om det är föreraål för regelbunden omsättning på börsplat­sen och blir noterat i någon vederhäftig specialpublikation. Stock­holms handelskaramare ra. fl. anraärker att uttrycket inte ger ut­rymme för förvärv av sådana värdepapper som köps och säljs "över disk" (över the counter) i Amerikas förenta stater.

Den försäljning som i Förenta statema sker "över disk" — och som bl. a. omfattar bank- och försäkringsbolagsaktier — står under upp­sikt av den federala tiUsynsmyndigheten. Jag ser ingen anledning att utesluta sådana placeringsmöjligheter. Den av utredningen uppställda


 


Prop. 1974:128                                                       159

kvalifikationen, att den fondbörs vid vilken värdepapper är föremål för handel och notering skall vara större, har såsom alltför obestämd inte tagits med i departementsförslaget. Det ingår i bankinspektionens tiUsynsbefogenheter att se tUl alt aUmänna säkerhetskrav inte eftersatts vid placeringama. I praktiken torde det endast bli fråga ora köp av värdepapper i länder med utvecklad värdepappersmarknad och i vilka fondbörserna står under tUlsyn av det allmänna eller under annan betryggande konttoU.

Punkt 3 innehåUer ett imdantag från kraven i punktema 1 och 2 att placering skall ske i värdepapper sora noteras och är föreraål för handel vid fondbörs etc. Om det finns sannolUia skäl att anta att aktier, obUgationer och andra värdepapper, sora utbjuds tUl försälj­ning, inora ett år komraer att inregistreras vid fondbörs eller noteras pä den svenska fondhandlarlistan, fär de förvärvas. Enligt tredje styc­ket i paragrafen skall sädana värdepapper avyttras, ora de inte blivit inregistrerade eller noterade inora den föreskrivna ettårstiden. Som fraragår av det följande skiljer sig bestäraraelsema i förevarande punkt från uttedningens förslag så till vida att en längre tidsfrist för av­yttring av onoterade papper föresläs.

Bankinspektionen anför att uttrycket "sannolika skäl" kan medföra tolkningssvårigheter när det gäller förvärv av utiändska värdepapper. Bl. a. med tanke på svårigheten att bedöma nyintroduktion er vid oUka intemationeUa former av börsUknande handel och risker för olämpliga placeringar avstyrker inspektionen att onoterade utiändska värdepapper får förvärvas i avvaktan på introduktion vid fondbörs.

För egen del vill jag framhåUa följande. Värdepapper som inregistte-rats vid Stockholms fondbörs underkastas en förhandsprövning av börs­styrelsen. Enligt börsordningen (1969: 546) för Stockholms fondbörs skall ansökan ora inregisttering av aktier vara åtföljd av bl. a, uppgift ora aktiemas ungefärliga marknadsvärde och spridning bland allraän­heten, ungefärUga antalet aktieägare samt bolagets årsredovisningar och revisionsberättelser för de fem senaste räkenskapsåren. För obliga­tioner och andra skuldförbindelser gäUer i stort sett motsvarande ford­ringar. Vidare gäller enUgt börsordningen vissa krav på aktiekapitalets eller obligationslänets storlek. På grund av de fastställda reglema för börsstyrelsens prövning kan fondbolaget med hög grad av sannolikhet bedöma, om inregistrering kommer att ske.

Också de värdepapper som redovisas på fondhandlareföreningens Usta är föremål för en bedömning, mnan de tas upp på Ustan. Fond-handlareföreningen prövar sålunda ansökningar om upptagande på listan och avgör när ett papper skaU avföras därifrån. Fömtsättning för note­ring är att det finns en marknad för papperet och att detta är föremål för omsättning. Liksom utredningen anser jag därför att värdepapper, som väntas bli noterade på fondhandlarUstan, i nu berörda hänseenden


 


Prop. 1974:128                                                       160

kan jämställas med papper som beräknas bli börsintroducerade och därför bör få förvärvas under samma fömtsättningar. Någon anledning att härvid göra skUlnad mellan svenska och utländska värdepapper synes inte föreligga. Med hänsyn tiU det anförda anser jag sålunda att uttedningens förslag när det gäller sannolikhetsbedömningen bör godtas i fråga om de aktier som inregistteras eUer noteras i Sverige. När det gäUer värdepapper som avses bli noterade i utlandet kan det ibland, som bankinspektionen påtalat, vara svårt att bedöma lämpligheten av placeringarna. Detta torde emellertid inte vara fallet vid utbud av värdepapper enligt offentliga prospekt som anger att ansökan om registrering på utiändsk fondbörs skall göras, om det kan fömtsättas att en förhandskontakt ägt mm mellan det emiiterande institutet och börsen i fråga. Inspektionen torde ha raöjlighet alt kontrollera sädana uppgifter. Jag anser därför att förvärv av papper, som avses bli inregi­strerade på utiändsk fondbörs, också bör vara tUlåtaa enligt lagen.

Uttedningen har föreslagit att den tUlåtaa tiden för innehav av inttoduktionspapper inte skall få överstiga sex månader. Denna tidsfrist har av några remissinstanser, bl. a. bankinspektionen och kommers-kollegium, uppfattats som alltför snäv. Stockholms handelskamraare ra. fl. anser att någon tidsgräns inte bör anges i lagen. Underhands­försäljning tUl en aktiefond kan enligt instansema vara en läraplig väg för att ge ett företags aktier den spridning som krävs för börs-introduktion. Fonden kan i sin tur medverka tiU ytterligare spridning genom försäljningar. Medverkan i sådana ttansaktioner kan vara i fondandelsägamas intresse även om en avsedd börsintroduktion ligger ett är eUer längre fram i tiden.

Som framgår av den allmänna motiveringen är jag av den uppfatt­ningen att endast värdepapper som har hög likviditet och vars värde lätt kan faststäUas bör fä ingå i en aktiefond. Placeringar bör därför inte tiUåtas i andra inttoduktionspapper än sådana som inora en rela­tivt nära fraratid kommer att uppfyUa förutsättningama för inregistre­ring eller notering. En längre tidsfrist för innehavet än utredningen föreslagit är emellertid enligt mm raening befogad, bl. a. därför att en aUtför kort tid i vissa lägen skiUle kunna möjUggöra spekulationer raot fonden och därigenom bli tUl skada för fondandelsägarna. I 19 § tredje stycket departementsförslaget föreskrivs därför — delvis efter mönster av 55 § banklagen — att värdepapper som inte inregistrerats eller noterats, dvs. uppförts på fondhandlarlistan, inom ett år från för­värvet, skall avytttas så snart det lämpligen kan ske.

Punkt 4 motsvarar delvis 18 § tredje stycket i uttedningens förslag och syftar tiU att möjUggöra förvärv av emissionsbevis (exempelvis teckningsrättsbevis vid nyemission och optionsbevis vid skuldebrev för­enade med nyteckningsrätt), som medför rätt att teckna eUer erhåUa värdepapper vilka utgör tiUåtaa placeringar enligt bestämmelsen i punk­tema 1—3.


 


Prop. 1974:128                                                      161

Enligt punkt 5 får fondraedel placeras i skattkararaarväxlar. Några remissinstanser har föreslagit att placeringar skall få göras också i andra värdepapper, t. ex. i skuldebrev utfärdade av bank, försäkrings­bolag, kredilaktiebolag, ra. m. Avsikten med bestämraelsen i punkt 5 är alt möjliggöra kortvariga placeringar av likvida medel. I likhet med ut­redningen och flertalet remissinstanser anser jag att detta syfte tiUgodo­ses genom möjlighet till placering i skattkararaarväxlar.

Paragrafens tredje stycke har berörts imder punkt 3.

Fjärde stycket innehåller förbud för fondbolaget att placera fondmedel i bolagets egna aktier eUer i andelar i aktiefonden. Bestäm­melsen har ingen direkt motsvarighet i utredningens förslag. Fond­bolagsaktier torde i vart fall tiUs vidare inte komma i fråga för note­ring enligt andra stycket punkt 1 och är därför som onoterade värde­papper förbjudna placeringsobjekt. Att som tUlgång i fonden redovisa andelar i denna skulle strida mot god redovisningssed och dessutom innebära ett olämpligt förfarande i andra hänseenden. Med hänsyn till fondandelsägamas intresse av uttryckligt skydd mot obehöriga eller olämpliga förfoganden har bestäraraelsen dock ansetts böra ingå i de­partementsförslaget. Ett jämförligt förbud finns i 69 § aktiebolagslagen, enligt vilken aktiebolag i princip inte får förvärva egen aktie.

Utredningen anser (se närmare avsnitt 3.3.9) att förvärv tUl en aktiefond av fondandelar i andra aktiefonder bör vara tUlåtaa enligt de aUmänna reglerna för värdepappersförvärv. Sådana placeringar får dock inte ske enligt Europarådets rekoraraendation art. 10 punkt 3. Enligt OECD-rekoraraendationen får upp tiU 15 % av fondtiUgångama placeras i fondandelar i andra fonder, som tUlämpar samma begräns­ningsregel (regel 10). Sveriges advokatsamfund avstyrker en rätt till förvärv av andelar i andra fonder.

För egen del anser jag att ett förbud eller andra begränsningar för placering av fondraedel i andra aktiefonder skuUe få ringa praktisk betydelse och därför inte bör införas i lagen. Som utredningen fram­hållit kan dessutom sådana förvärv i vissa fall framstå som befogade, t. ex. när det gäller att utnyttja sakkunskap i ledningen för en bransch­fond eller vid investeringar i länder raed liten aktieraarknad. I andra fall däremot skulle förvärv av fondandelar kunna tänkas strida mot fondandelsägamas intresse, t. ex. om förvärv sker i större omfattning och förvaltningskostnadema därigenom blir onormalt höga. Under sist­nämnda förhållanden bör bankinspektionen kunna ingripa inom ramen för sin allmänna tillsynsbefogenhet.

20 §

Föreskriftema i denna paragraf, som har en förebild i art. 10 punkt 4 i Europarådets rekommendation, innebär i praktiken att köp och försäljningar av värdepapper till eller frän fonden normalt inte får

11    Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                       162

ske tiU oförmånligare pris än gäUande marknadsvärde. Avsteg från regeln får dock göras, om särsldlda skäl föreligger. Föreskrifterna har inte någon motsvarighet i utredningens förslag.

Marknadsvärdet bmkar anges som det pris vilket ett värdepapper betingar när prisbUdningen regleras av tillgäng och efterfrågan. Om värdepapper köps eller säljs över börs, blir priset den betalkurs eller någon av de betalkurser som noterats på börsdagen. Värdepappers­transaktionerna kan emellertid också göras utanför börsen. Gäller det ett papper, för vUket betalkurs inte noterats vid tillfället i fråga, får självfallet en bedömning av marknadsvärdet ske med lednmg av senaste köp- och säljkurs. Om det är påkallat av särskUda skäl, bör avsteg från marknadsvärdet kunna göras. Ett fondbolag önskar t. ex. alt tUl fonden förvärva en slörre post av aktier i ett visst bolag och vill därvid inte riskera att börskursen stiger på grund av denna efterfrågan. För­värvet kan vara till andelsägarnas förmån, även om priset ligger något högre än börskursen. Eftersom fondbolaget har att vid förvaltningen uteslutande la till vara fondandelsägamas intressen, bör bolaget i så­dana fall kunna göra avslut som avviker från senaste börskurs eller uppskattningsvärde. När det gäller introduktionspapper, dvs.  värde­papper som avses i 19 § 3, kan ett fastställande av marknadsvärdet ställa ännu större krav på särskild sakkunskap. Även i dessa fall bör fondbolaget kunna diskretionärt pröva, ora priset är skäligt.

21 §

Denna paragraf innehåller vissa placeringsregler med sikte på risk­fördelning av fondegendomen. Bestämmelsema i paragrafens två första stycken har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.

I första stycket fastslås bolagets allmänna skyldighet att se till att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper. Fondegendomen skall alltså placeras enligt riskspridningsprincipen. Denna bestämraelse har inte någon uttrycklig motsvarighet i utredningens förslag.

I andra stycket, sora i allt väsentligt svarar raot 19 § första stycket utredningsförslaget, anges sora huvudregel att värdepapper med samme utfärdare inte får mot vederlag förvärvas tiU aktiefond i sådan omfattning att värdet av sådana papper genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen får raedge att procenttalet överskrids, om särskUda skäl föreUgger. Självfallet skall in­spektionen härvid beakta att intresset av riskfördelning fortfarande blir tUlgodosett. Någon övre gräns för bankinspektionens dispensrätt anges inte till skillnad från utredningens förslag. Vid tUlärapning av bestäramel-serna i detta stycke är förhållandena vid tidpunkten för förvärvet av­görande. Om ett visst aktieinnehav sålunda skulle koraraa att överskrida den tiUåtna procentsatsen genora kursstegring, är fondbolaget inte på


 


Prop. 1974:128                                                       163

gmnd härav skyldigt att sälja aktier för att återställa relationerna. Uppkoraraer fråga ora ytterligare förvärv av aktier av samraa slag, skall eraellertid tioprocentsgränsen eller den högre gräns, sora bankinspektio­nen kan ha fastställt, beaktas.

I tredje stycket behandlas ett speciellt undantag från begräns­ningsreglerna i andra stycket. Tioprocentsgränsen eller den högre gräns sora bankinspektionen kan ha raedgett får sålunda överskridas vid för­värv i saraband med eraissioner i bolag, vars aktier ingår i fonden. Så­dana emissioner kan avse aktier eUer konvertibla skuldebrev eller skulde­brev förenade med optionsrätt till nyteckning. I fråga om aktier avses härvidlag endast nyemissioner. Eftersom förbudet i andra stycket endast gäller förvärv mot vederlag, får aktier genom fondemission på grund­val av tidigare aktieinnehav alltid mottagas. Aktier och skuldebrev sora förvärvats raot vederlag skall emellertid enligt tredje stycket avyttras så snart det lärapligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, ora värdepapperen inte vid något tUlfälle under ettårsperioden kunnat in-ryraraas inora tioprocentsgränsen eUer den av bankinspektionen even­tueUt medgivna högre gränsen. Bestämmelsema svarar med vissa avvi­kelser mot 19 § andra stycket i utredningens förslag. Detta förslag avser endast nyemission av aktier. Vidare skall den föreskrivna relationen mellan aktieinnehav och fondvärde enUgt utredningsförslaget återställas redan efter sex månader. Flera remissinstanser förordar en längre tids­frist eller föreslår att ingen tid över huvud taget anges i lagen. Med be­aktande bl. a. av att värdepapperen kan utsättas för kurstryck nedåt un­der tiden närmast efter det att nyteckning skett har tidsfristen, sora fraragått av det anförda, i departeraentsförslaget utsträckts till ett år. Bankinspektionen kan härutöver enUgt departementsförslaget medge ytterligare uppskov med avyttringen, om det finns särskUda skäl för det. Sådana skäl kan vara att man på goda gmnder kan räkna med att få ut ett fördelaktigare pris eller att sälja papperen utan förluster om tiden förlängs.

Utredningsförslaget innehåUer i 19 § ttedje stycket en erinran ora att fondbolag bör ägna särskUd uppmärksamhet åt att intresset av riskfördelning inte åsidosätts genom förvärv av värdepapper sora ut­färdats av företag vilka är förbundna med varandra i väsentiig eko­noraisk inttessegemenskap. Bolaget har eraellertid enligt 21 § första stycket departementsförslaget en allmän skyldighet att beakta intresset av riskfördelning. Bolagets åUggande i detta hänseende övervakas även av bankinspektionen. Jag anser det därför inte nödvändigt att i lagen införa den av utredningen föreslagna bestämmelsen.

22 §

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 20 § i uttedningens förslag och har också motsvarigheter i Europarådets och OECD:s riktiinjer (art. 11 punkt 1 resp. regel 9).


 


Prop. 1974:128                                                       164

Enligt paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.8, får inte mer än fem procent av röstvärdet för aktiema i ett och samma aktiebolag sammanlagt ingå i de aktiefonder som ett fondbolag förvaltar. Enligt 119 § första stycket aktiebolagslagen gäller som huvudregel att varje aktie, för vUken rösttätt får utövas, berättigar tUl en röst. Avvikande bestämraelser får dock tagas in i bolagsordningen. Olika röstvärde för aktier i bolaget får emellertid inte bestämraas så, att röstvärdet för någon aktie överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie (119 § andra stycket aktiebolagslagen). TUlämpning av dessa bestämraelser kan sålunda få tUl följd att större del än fem procent av aktiekapitalet i ett bolag ingår i en aktiefond, t. ex. om det är fråga om preferensaktier med ett röstvärde av 1/10.

23 §

Paragrafen svarar raot 16 § i utredningens förslag och innehåller bestäraraelser som begränsar fondbolags rätt att besluta om utbetal­ning av medel som ingår i aktiefond. Föreskrifterna kan ses sora en komplettering tUl övriga regler som syftar till att åstadkomma skydd för fondegendomen. De utbetalningar som fondbolaget får besluta om avser endast ändamål som kan anses ingå som led i bolagets förvaltning av fonden, nämligen förvärv av värdepapper tUl fonden, utdelning till andelsägama, inlösen av fondandelar, utbetalning av ersättnmg tUl fondbolaget dels för kostaader för försäljning och inlösen av fondandelar, dels för bolagets förvaltning av fonden, särat slutUgen betalning av skatter eller avgifter sora belastar fondegendomen eUer fuUgörande av andra förpliktelser som avser fonden. Förpliktelser av sistnäranda slag kan uppkomma t. ex. vid teckning av aktier.

Förvaringsbanken skall enligt 29 § första stycket kontrollera, att fondbolagets beslut om utbetalnmg av medel avser ändamål som anges i 23 §. Förvaltningskostnad, som utgörs av ersättning tUl för­varingsbank, kan banken tUlgodogöra sig enligt 29 § ttedje stycket.

24 §

Denna paragraf innehåller bestänunelser om upptagande av lån i aktiefondsverksamheten och om pantsättning av fondegendom. Första stycket innehåUer ett allmänt förbud mot lån eller pant­sättning. I andra stycket finns bestämmelser om undantag i vissa fall från huvudregeln. Paragrafen har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.

Paragrafen har viss motsvarighet i 12 § andra stycket utredningens förslag, enligt vUket fondegendom inte får överlåtas som säkerhet eller pantsättas. Det av utredningen föreslagna förbudet mot att över­låta fondegendom sora säkerhet har inte upptagits i departeraentsförsla­get. En säkerhetsöverlåtelse torde vara att betrakta som ett kringgående


 


Prop. 1974:128                                                       165

av pantsätlningsförbudet och det har därför inte anselts erforderligt att i lagtexten särskUt ange att säkerhetsöverlåtelser inte är tillåtna.

Enligt 12 § andra stycket i utredningens förslag är avtal, som träffas i strid mot förbudet att pantsätta egendora i fonden, ogUtigt. Sora fram­går av avsnitt 3.3.7 avses med nämnda bestämraelse att förhindra att en presurativ panthavare skall kunna kräva att få ut den egendom som pantförskrivningen gäller. Sveriges advokatsamfund avstyrker att en bestämraelse om sådant avtals ogUtighet mot envar införs i lagen. Advokatsamfundet anser det inte vara riktigt att ogiltighetspåföljden skall gå ut över en godlroende tredje man.

För egen del instämmer jag i vad advokatsamfundet anfört och föreslår därför till skUlnad från utredningen inte någon ogiltighets-klausul. Om fondbolag bryter mot förbudet i 24 § första stycket att ta upp lån eller pantsätta fondegendora och fondandelsägarna där­igenora tillfogas skada, blir bestäraraelsema i 49 § ora skadestånd tUl-lärapliga. I övrigt gäller allmänna skadeståndsregler. Verkan av god tro vid avtal mellan fondbolag och annan blir i detta fall liksora vid rätts­handlingar i allmänhet mellan fondbolag och tredje man att bedöma enligt aUmänna regler. I anslutning till dessa spörsmål, som berörls av aktiebolagsutredningen, vill jag frarahålla följande. Fondbolaget före­träder enligt 17 § fondandelsägarna i frågor sora rör fonden. Bolaget handlar vid förvaltningen i eget naran och skall därvid ange fondens beteckning. Om fondbolaget skulle handla i strid mot aktiefondslagen och t. ex. tUl en aktiefond köpa värdepapper som inte får förvärvas el­ler större aktiepost än som är tillåtet enligt begränsningsreglerna i lagen, torde, som akliebolagsutredningen påpekat, förvärvets giltighet i vissa fall kunna bli beroende av säljarens goda eller onda tro. Säljaren torde inte kunna åberopa okunnighet om bestämmelserna i fråga om de slag av värdepapper som får förvärvas tiU en aktiefond eller om be-gränsningsreglema i fråga om röstvärdet i 22 §. Avtal i strid mot dessa paragrafer torde därför bli ogiltigt. Gäller avtalet däremot t. ex. en aktiepost som inte överstiger tio procent av fondvärdet kan god tto föreligga på säljarens sida. Frågan om ond eller god tro och ver­kan därav får bedömas enligt allmånna avtalsrättsliga regler.

25 §

Enligt denna paragraf, som motsvarar 10 § i utredningens förslag, har fondbolag rätt att tUlgodogöra sig ersättning ur fonden för sin för-valtaing av aktiefond. En förutsättaing härför är dock att gmndema för ersättaingen är angivna i fondbestämmelsema (12 § 8).


 


Prop. 1974:128                                                        166

Förvaringsbank 26 §

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 21 § i utredningens förslag. Bestämmelser om förvaringsbank finns i art. 13 och 14 i Europarådets riktlinjer. En allmän föreskrift om förvaring av aktiefonds tillgångar ges i regel 18 i OECD:s rekommendation.

I första stycket föreskrivs att för aktiefond skall finnas en förvaringsbank, som utses av fondbolaget. En bestämning av begreppet förvaringsbank lämnas i 1 §, där bankens huvudsakliga arbetsuppgifter beskrivs. Banken skall anges i de fondbestämmelser sora enligt 12 § upprättas av fondbolaget. Bolagets val av förvaringsbank underställs bankinspektionen i saraband med att fondbestäraraelserna prövas och fastställs av inspektionen enligt 13 §,

Utredningen har föreslagit att förvaringsbank skall ha nolariat­avdelning. Någon tvekan ora innebörden av uttrycket nolariatavdel­ning torde i allraänhet inte föreligga. Det kan eraellertid ifrågasättas, om inte en sådan bestämmelse innebär en onödig detaljreglering. Det ligger i fondbolagets intresse att överlåta förvaringen av fondegendo­men tUl bankinstitut som har nödvändig kompetens för uppdraget som förvaringsbank. Med hänsyn härtiU och då det ankomraer på tillsyns­myndigheten att faststäUa de för aktiefond upprättade fondbestäm­melsema, i vUka skall lämnas bl. a. uppgift på förvaringsbanken, bör tUlräcklig säkerhet föreligga att uppdraget anförtros bankinstitut raed nödvändiga personella resurser och betryggande förvaringsmöjligheter. Något behov av att i lagen särskilt föreskriva att bankinstitut som utses till förvaringsbank skall ha nolariatavdelning föreligger därför inte enligt min mening. Jag anser det vidare obehövligt att i lagen ange att ett sådant bankinstitut skall stå under bankinspektionens till­syn, eftersom detta redan följer av gällande bestäramelser för de svenska bankinstitaten.

EnUgt andra punkten i första stycket kan bankinspektionen raedge att flera förvaringsbanker utses för en och sararaa fond, ora särskUda skäl föreligger. Denna dispensmöjlighet har tUlkomrait efter påpekanden från några reraissinstanser. Sora exempel på sådana särskilda skäl kan nämnas att en aktiefond växt till betydande storlek. Det bör emellertid ankoraraa på bankinspektionen att noga pröva frågan ora dispens efter­som en uppdelning på flera förvaringsbanker inte får medföra fara från säkerhetssynpunkt eller andra nackdelar för fondandelsägarna eller för­svåra tUlsynen från bankinspektionens sida. Det har inte ansetts er­forderligt att särskUt ange i lagtexten att bankinspektionen kan återkalla sitt medgivande enligt denna paragraf, om särskUda skäl till undantag inte längre kan anses föreligga. Enligt andra stycket krävs att bankinstitut som utses tUl för-


 


Prop. 1974:128                                                       167

varingsbank skall vara svenskt, dvs, banken skall vara bUdad enligt svensk lag och sålunda registrerad i Sverige. Med bankinstitut avses i detta sammanhang affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kredit­kassor. Av sparbankerna torde normalt endast de större komma i fråga som förvaringsbank med hänsyn till de anspråk som från fondbolags och fondandelsägares sida kan ställas på service, personella resurser, förvaringsanordningar ra, ra, I detta sammanhang bör erinras om att jordbrukels kreditkassor, sora består av centralkassor och jordbruks­kassor, enligt 30 § lagen ora jordbrukskasserörelsen inte utan tillstånd av bankinspektionen får mottaga värdehandlingar tUl förvaring och för­valtnmg, TUlstånd får raeddelas endast om kassan med hänsyn till sin organisation och förvaringsanordningar samt fonder kan handha sådan verksarahet på ett betryggande sätt. För kredUkassornas del fordras allt­så särskUt tillstånd för att sådan kassa skall kunna utses till förvarings­bank. I den raån särskilda bestäraraelser ej raeddelas i aktiefondslagen rörande förvaringsbanks verksarahet, gäller de regler som meddelats för sådant bankinstitats verksarahet i allraänhet, dvs, lagen ora bank­rörelse, lagen om sparbanker och lagen om jordbmkskasserörelsen,

27 §

I denna paragraf, som raotsvarar 22 § andra stycket i utredning­ens förslag, föreskrivs hur förvaringsbank skall förvara egendora som ingår i aktiefond och förfara raed medel som inflyter i aktiefondsverk­samheten. Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i Europa­rådets eller OECD:s riktlinjer.

I 1 § anges att förvaringsbank är en bank som förvarar tillgångarna i aktiefond och som tar emot inbetalningar och ombesörjer utbetal­ningar som avser fonden. I OECD:s standardregler finns inte någon motsvarande beskrivning, medan Europarådets riktlinjer i art. 14 inne­håller en utförlig uppräkning av förvaringsbankens åligganden ra. ra.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.9) har framhåUits att det är ett väsentiigt krav att lagen skapar tillfredsställande garantier för att den egendom sora ingår i aktiefond alltid hålls avskUd från fondbola­gets tiUgångar och att fondegendomen i övrigt förvaras på ett för fondandelsägama betryggande sätt. Som ett uttryck för dessa tanke­gångar föreskrivs i första stycket att de värdepapper som ingår i aktiefond skall nedsättas i öppet förvar hos förvaringsbank. Med nedsättning i öppet förvar avses här, i likhet med t. ex. nedsättning av omyndigs värdehandlingar enligt föräldrabalken, att värdehandling-ama skall ligga öppna för den förvaltande banken. Detta innebär att de, i motsats tUl förvaringsformen slutet förvar, inte skall förvaras i ett av deponenten, dvs. den som nedsatt egendomen, tUlslutet eUer förseglat konvolut e. d. Om inte särskilt avtal träffas mellan banken och depo­nenten, gäller vid öppet förvar enligt allmänna villkor att banken skall


 


Prop. 1974:128                                                       168

förvara värdehandlingarna, inkassera utfaUande avkastnings- och ka­pitalbelopp, underrätta deponenten om nyteckningar, fondemissioner, utlottnmgar, konverteringar m. ra.

I första stycket anges vidare att förvarmgsbanken omedelbart på räkning skall sätta in medel som flyter in i aktiefondsverksamheten. Av IS § framgår a» det åligger fondbolag att se till att sådana medel utan dröjsmål överförs till förvaringsbanken. Där föreskrivs också att bolaget ej får omhänderha egendom som ingår i aktiefond. All egendom som ingår i en aktiefond skall alltså omhänderhas av förvaringsbank.

I andra stycket ges särsldlda regler om förvaring av ut­ländska värdepapper som ingår i en aktiefond. Utredningen har ansett att det av praktiska skäl bör vara möjUgt att anförtro förvaringen av sådana värdepapper ät lämplig utländsk kreditinrättning och att an­mälan härom skaU göras till bankinspektionen. Förslaget har tillstyrkts eUer lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Även jag ansluter mig tUl utrednmgens förslag. Något formeUt godkännande av utiändskt förvaringsmstitut fömtsätts inte skola ske.

Med kravet att det utiändska förvaringsinstitutet skall vara lämpligt avses i första hand att förvaringen kan bedömas vara betryggande från säkerhetssynpunkt och att det allmänt sett inte finns anledning tUl anmärkningar beträffande institutet i fråga. Som utländskt förvarings­institut kan anlitas även annan än bank, om institutet från nyss an­givna synpunkter kan anses lämpligt. Uppgiften som förvaringsinstitat gäller endast förvaringen av de utiändska värdepapper som deponeras där och innebär inte att övriga uppgifter som ankommer på en förva­ringsbank övergår på det utländska förvaringsinstitatet.

28 §

Paragrafen motsvarar 22 § tredje stycket i uttedningens förslag och behandlar förvaringsbanks befattaing med fondandelsbevis.

Fondandelsbevis som fondbolaget utfärdat men som ännu inte för­sålts till allmänheten eUer som inlösts eUer utbytts representerar i och för sig inget värde eller någon egendom som tillhör fonden. Det är emellertid betydelsefullt att alla ej utelöpande fondandelsbevis för­varas på betryggande sätt. I paragrafen föreskrivs därför att utfär­dade men ej försålda fondandelsbevis samt bevis som inlösts eUer ut­bytts men ej makulerats skall omhänderhas av förvaringsbanken. In­lösta eller utbytta bevis skall makuleras, om de inle skall ges ut på nytt. Utan att det särsldlt föreskrivits bör gälla att bevis skaU makuleras i betryggande ordning, t, ex. genom kontroU av revisorer och anteck­ning om åtgärden.


 


Prop. 1974:128                                                       169

29 §

Första och ttedje styckena motsvarar 24 § första stycket och 25 § i utredningens förslag. Andra stycket har ingen motsvarighet i förslaget.

Av 17 § framgår bl. a. att fondbolaget vid förvaltaing av aktiefond skall handla uteslutande i fondandelsägarnas geraensararaa intresse och att beslutanderätten över den egendom som ingår i fonden till­kommer fondbolaget. För att så långt möjligt säkerstäUa att fondegen­domen kommer till avsedd användning och att utbetalningar således inte sker för ovidkommande ändamål har förvaringsbanken, i likhet raed vad som gäUer enligt utiändsk lagstiftning, också tilldelats en kontrollerande funktion såvitt avser utbetalning av medel ur fonden. Banken skaU härigenom kimna hindra att fondmedel utbetalas för and­ra syften än sådana som kan anses förenUga med aktiefondsverksam­heten. I paragrafens första stycke föreskrivs därför att förva­ringsbank får betala ut medel från räkning som avses i 27 § första stycket endasl ora fondbolaget beslutat det och om utbetalningen avser ändamål sora anges i 23 §.

Den kontroll som ankommer på förvaringsbanken måste ligga på det formella planet. Från bankens sida skall alltså någon bedöraning inte ske av t. ex. lämpligheten av att förvärva vissa värdepapper eller storleken av en beslutad utdelning. Banken har endast att kontrollera att fondbolaget har fattat beslut om utbetalning och att denna avser sådant ändamål som anges i 23 §. Ar dessa viUkor uppfyllda, skall banken verkstäUa fondbolagets beslut utan vidare prövning. I annat fall har banken att meddela fondbolaget varför den anser sig inte kunna verkställa beslutet. SkuUe förvaringsbanken vägra att göra ut­betalning enligt fondbolagels beslut, skall fondbolaget enligt andra stycket imderställa frägan bankinspektionens prövning. Sädana fall torde bli sällsynta men kan, om de bUr aktuella, fömtsättas vara av sädan karaktär att de alltid bör prövas av bankinspektionen. Mot inspektionens beslut kan enligt 48 § talan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Enligt tredje stycket ges förvaringsbanken rätt alt utan be­slut av fondbolaget tiUgodogöra sig ersättning ur aktiefond för sitt omhänderhavande av fonden. Gmndema för ersättaingen skall enligt 12 § andra stycket punkt 8 anges i fondbestäraraelserna. Givetvis skall förvaringsbanken raeddela fondbolaget alla nödvändiga upplysningar be­träffande ersättningen såsora hur den beräknats, vilka åtgärder och vil­ken tid den avser, ra. m. Detta är nödvändigt bl. a. med hänsyn tUl fond­bolagets skyldighet att lämna redovisning för sin förvaltning av aktie­fond. En kontroll av förvaringsbanks uttag ur aktiefond ingår i den tillsyn som bankinspektionen utövar över aktiefondsverksamheten.


 


Prop. 1974:128                                                       170

Fondandel och fondandelsbevh m. m. 30 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 26, 30 och 32 §§ i utredningens förslag. Den innehåller fömtom allmänna bestämmelser om andelar i aktiefond vissa grundläggande föreskrifter om hur värdet av en fond­andel skall beräknas och hur andelens försäljnings- resp. inlösningspris skall bestämraas. Föreskrifter av liknande innehåll finns i art. 4 och 5 punkt 2 i Europarådets riktlinjer särat i reglerna 19 och 24—26 i OECD:s rekommendation.

I första stycket anges att andelama i en aktiefond skall vara lika stora, dvs, avse samma kvotdel av fonden, och medföra lika rätt tUl den egendom sora ingår i fonden. Detta innebär att varje andel alltid skall ha samma värde som var och en av de övriga andelama i samma aktiefond. Genora denna föreskrift förhindras att det i en aktiefond finns fondandelar raed sinsemellan olika värde. Någon motsvarighet till preferensaktier kan alltså aldrig uppkorama.

En fondandels värde är vid varje tillfälle beroende av aktiefondens storlek och antalet fondandelar. Värdet av en andel vid ett visst tUlfälle uträknas enligt andra stycket första punkten genom att aktie­fondens aktuella värde delas med antalet vid tillfället utelöpande fond­andelar. Inlösta andelar skaU självfallet inte medräknas.

I fråga om beräkningen av fondens värde ges i andra stycket andra punkten den föreskriften att detta värde skall beräknas genom att från tillgångama i fonden avdrages de skulder som avser denna. Skulder som sålunda skall dras av från fondtiUgångama kan utgöras av beslutade men ej utbetalade utdelningar tUl fondandelsägama, beslutade men ej utbeta­lade ersättningar tUl fondbolaget eller förvaringsbanken eller ännu ej eriagda likvider, avgifter eller andra kostnader i samband med förvärv av värdepapper till fonden. TUl skulder som givetvis skall beaktas hör också debiterade oguldna skatter. En i detta sammanhang aktuell fråga är hur man skall ta hänsyn tUl sådana framtida skulder som latenta skatteskulder, dvs. ärmu ej debiterade skatter. Utredningen, soin disku­terat denna fråga närmare i betänkandet (s. 151—153), förordar att avdrag från fondtUlgångarna vid beräkning av fondandelsvärdet skall göras även för framtida skatter, om detta följer av fondbestämmelserna. I dessa skulle enligt utredningen även anges storleken av eventuella avdrag, t. ex. viss procentuell andel av tUlgångamas värde, uppburen av-kastnmg eller föreliggande värdestegring på värdepapperen i fonden.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i nämnda avseende allmänt tUlstyrkts eller lämnats utan erinran. Även jag ansluter raig till vad utredningen anfört i denna fråga. I lagen har sålunda uttryckligen angetts att de skulder som skall dras av från fondtUlgångarna vid beräk­ning av fondens värde skall inbegripa framtida skatteskulder, om sådana


 


Prop. 1974:128                                                      171

skall beaktas enligt fondbestämraelserna. Dessa skall enligt 12 § andra stycket punkt 6 ange grunderna för beräkning av fondandelsvärdet. Av fondbestäraraelserna skall sålunda fraragå i vilken utsträckning hänsyn skall tas till latenta skatteskulder vid beräkning av fondandelsvärdet. Det bör ankomma på bankinspektionen att vid sin prövning av fond­bestämmelsema beakta denna fråga.

Enligt andra stycket tredje punkten regleras värderingen av tUlgångar­na bara såvitt avser värdepapper. Dessa skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Begreppet gällande marknadsvärde har tidigare kommenterats under 20 §. Skulle det visa sig svårt att fastställa mark­nadsvärdet, ankommer det på fondbolaget att med iakttagande av god redovisningssed göra en så realistisk och objektiv värdering som förhål­landena medger,

1 andra stycket fjärde punkten föreskrivs att det åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. Det fär ankomma på varje fondbolag att bedöma hur ofta en beräkning behöver ske. Ett aktuellt fondandelsvärde måste finnas både vid försäljning och inlösen av fond­andelar. Omsättningen av andalar i varje aktiefond komraer därför att bli avgörande för hur ofta fondandclsvärdet behöver fastställas. Det an­förda innebär alltså att detta värde skall beräknas kontinuerligt så ofta sora det behövs av praktiska skäl. När det gäller större aktiefonder torde behov föreligga att fastställa fondandelsvärdet så gott sora varje börsdag.

Tredje stycket innehåller aUraänna bestäramelser om försälj­nings- resp. inlösningspriset på en fondandel. Den närmare bestämningen av sådant pris får ankomma på fondbolaget. Föreskrifter om beräk­ningsgrunderna skall finnas i fondbestämmelserna. Av 12 § andra styc­ket punkt 7 framgår att i dessa alltid skall anges de högsta tUlägg till eller avdrag frän fondandelsvärdet sora får göras vid bestämmande av försäljnings- resp. inlösningspris för fondandel.

Försäljningspriset på en fondandel, dvs. det belopp som en nytillträ­dande fondandelsägare måste erlägga, utgörs först och främst av det på försäljningsdagen gällande fondandelsvärdet. I den mån det är tillätet enligt fondbestämraelserna, fär tUlägg till fondandelsvärdet göras raed försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper lill fon­den. Till försäljningskostnader hör sådana direkta kostnader som fond­bolaget har för bl. a. reklam, tryckiung och hantering av fondan­delsbevis. Vidare kan beaktas sådana kostaader som courtage, stära-pel och andra utgifter i samband med inköp av värdepapper till fonden. De olika kostaadstUläggen kan självfaUet inle fastställas för varje en­skild försäljning av en fondandel utan deras storlek fär bestäramas efter genomsnittsberäkningar. Beräkningsgrunderna skall anges i fondbe­stämraelsema. En differentiering av kostnadstUlägget så som sker i nuvarande aktiefonder kan göras inom ramen för det i fondbestämmel-


 


Prop.1974:128                                                       172

serna angivna högsta beloppet. Det bör tilläggas att bank eUer mäklare vid försäljning av fondandelar givetvis kan ta ut provision för sina tjänster på samma sätt som vid försäljning av aktier ra. m.

Inlösningspriset på en fondandel grundas på det vid inlösningslillfället gällande fondandelsvärdet, vUket fondandelsägaren i princip bör vara berättigad att få ut vid inlösen av sin fondandel. På motsvarande sätt sora i fråga om försäljningspriset kan emellertid inlösningspriset påver­kas av de raed inlösningsförfarandet förenade kostnadema, i den mån det är tUlåtet enligt fondbestäramelserna. Från fondandelsvärdet får dras kostnader för inlösningsförfarandet, t. ex. hanterings- och kontors­kostnader, samt kostnader för försäljning av värdepapper ur fonden så­som courtage och stämpel. Avdrag bör få göras för sistnämnda slag av kostnader, även ora värdepapper ur fonden inte behöver försäljas di­rekt i samband med inlösningen i fråga. Fondbolaget bör sålunda ha rätt alt vid varje inlösen göra ell schablonmässigt beräknat avdrag för alt täcka sådana kostnader som nu nämnts.

31 §

Denna paragraf, som inte har någon direkt motsvarighet i utred­ningens förslag, irmehåller de grundläggande bestämmelserna om fond­bolags skyldighet att ge ut fondandelsbevis eller föra register över inne­hav av fondandelar. Föreskrifter av motsvarande innehåll finns i Euro­parådets riktlinjer art. 3 punkt 1 och i den inledande definitionen i OECD-reglerna.

I enlighet med den lösning som jag förordat i den allmänna moti­veringen (avsnitt 5.4.10) bör fondbolagen ha frihet att välja mellan ett system med obligatoriskt utgivande av fondandelsbevis och ett system med register över innehav av fondandelar, eventuellt kombinerat med utgivande av särskilda bevis. I paragrafen föreskrivs därför att fond­bolag skall utfärda fondandelsbevis tUl varje fondandelsägare eller föra register över innehav av andelar i fonden. Bestämmelsen innebär att fondandelsbevis alltid skall ges ut till andelsägarna i viss aktiefond, om register ej förs för fonden. Den innebär också att register måste föras, om fondandelsbevis inte utfärdas. Något hinder finns inte enligt lagen att kombinera dessa system så att fondbolag för en fond dels utger fondandelsbevis och dels för ett register. En fömtsättning måste därvid självklart vara att en sådan kombination utformas så att den inte skapar oklarhet i fråga om rättsverkningarna för fondandelsägarna. En tänkbar kombination, som kan vara lämplig för vissa fonder i vUka utdelning lämnas tUl andelsägama, är att efter mönster av lagen om förenklad aktiehantering ge ut kuponglösa fondandelsbevis och dessutom föra ett register till vilket kan knytas rätten till utdelning. Utbetalningarna av utdelning kan då ske på gmndval av registret och med hjälp av ADB teknik på samma sätt som tUlämpas av värdepapperseentralen. VUket


 


Prop. 1974:128                                                       173

system som fondbolaget tillämpar för en aktiefond skaU enligt 12 § andra stycket punkterna 4, 5 och 9 anges i fondbestämraelsema för fonden. Sora jag framhållit i den allmänna motiveringen raåste natur­ligtvis enhetliga regler gälla för en och samraa aktiefond. I den mån föreskrifterna i fondbestämraelserna om fondandelsbevis eller register m. ra. går utöver vad som anges i lagen, ankomraer det på bankinspek­tionen att pröva att föreskrifterna inte strider mot lagen och att de i övrigt är tiUfredsstäUande för fondandelsägarna från bl. a. rättssäker­hetssynpunkt.

32 §

I paragrafen meddelas bestämraelser om fondandelsbevis och om bevisens innehåll. Delvis motsvarande föreskrifter finns i 27 § första och andra styckena utredningsförslaget.

I första stycket anges atl fondandelsbevis skall ställas tUl innehavaren eller lill viss man eller order, VUken typ av fondandels­bevis som används för en och samraa aktiefond skaU anges i fond­bestäraraelserna för fonden. Första stycket innehåUer också föreskrifter om vUka uppgifler som obligatoriskt skall anges på ett fondandelsbevis. Beviset skall sålunda ange enligt punkt 1 aktiefondens beteckning, fondbolaget och förvaringsbanken, enligt punkt 2 nuraraer eUer annan beteckning för fondandelsbeviset och enligt punkt 3 det antal fond­andelar sora beviset avser. Beviset kan således avse en persons hela innehav av fondandelar. Nummer eUer annan beteckning för fondandel behöver inte anges, eftersom fondandelsbeviset har nummer eller annan beteckning. Något formellt hinder föreligger dock inte mot att på fondandelsbevis anges även nummer eller beteckning på varje fond­andel som beviset avser.

Enligt första stycket punkt 4 skall fondandelsbevis ange hur inlösen, pantsätlning och överlåtelse av fondandel skall ske. Denna föreskrift är viktig med hänsyn tUl att delvis olika regler koraraer att gälla be­roende på vilken typ av fondandelsbevis som utfärdas och om register över fondandelsinnehavet förs eller ej. Här bör erinras om att fond­bestäramelserna skall innehålla föreskrifter bl. a. ora fondandelsbevis eller, ora sådana bevis ej utfärdas, ora register över innehav av fond­andelar särat ora villkoren för försäljning och inlösen av fondandelar (12 § andra stycket punkterna 4 och 9). De upplysrungar som skall läranas i fondandelsbevis bör självfallet göras kortfattade och kunna innehålla hänvisningar till fondbestäraraelserna. På fondandelsbevis skall slutligen enligt punkt 5 anges var fondbesläraraelser, kvartalsredo­görelser och årsberättelser för fonden kan erhållas. Enligt 38 § andra stycket skall kvartalsredogörelse och årsberättelse hållas tiUgängliga hos fondbolaget och på de platser i övrigt som anges i fondbestämraelsema. På fondandelsbevis bör bl. a. lämnas upplysning om fondbolagets post­adress.


 


Prop. 1974:128                                                       174

I andra stycket föreskrivs alt fondandelsbevis skall under­tecknas av fondbolaget eller på dess vägnar av annan enligt bolagels uppdrag. Av praktiska skäl har läranats möjlighet för annan än bolaget, t. ex. den som i bolagets ställe för register över fondandelsinnehavet, att underteckna fondandelsbevis. Av beviset skall i sådant fall framgå att det imdertecknats på fondbolagets vägnar. Härav följer att fond­bolaget ansvarar för de åtaganden som fraragår av beviset. Självfallet skall beviset undertecknas av personer sora är behöriga att teckna fond­bolagets eller dess uppdragstagares firraa. Namnteckning av styrelse­ledamot eller firmalecknare får enligt andra stycket andra punkten återges genom tryckning eller på liknande sätt. Detla överensstämmer med vad som gäUer enligt 34 § första stycket aktiebolagslagen och 3 § andra stycket lagen om förenklad aktiehantering.

33 §

Paragrafen innehåller bestämmelser, varigenom de rättsregler som gäller för löpande skuldebrev i princip blir tUlämpliga på fondandels­bevis. I fråga om utdelningskuponger till fondandelsbevis hänvisas tUl skuldebrevslagen. Paragrafen svarar delvis mot 28 § i utredningens förslag.

I enlighet med vad jag framhållit i den allmänna motiveringen (av­snitt 5.4.10) bör de regler som gäller för aktier och skuldebrev så långt möjligt vara normgivande för vad som bör gälla för fondandelsbevis. Även om fondandelsbevisen från teoretiska utgångspunkter inle kan jämställas med aktier eller skuldebrev, kan de från praktisk synpunkt ändå i de flesta avseenden behandlas på samma sätt som nämnda värde­handlingar.

I fråga om fondandelsbevis skall enligt första stycket första punkten, om annat inte följer av aktiefondslagen eller fondbestämmel­serna, i tillämpliga delar gälla vad i skuldebrevslagen föreskrivs om löpande skuldebrev. Utredningen har i sitt betänkande (s. 127—128) lämnat en närmare redogörelse för vissa civilrättsliga konsekvenser när det gäller skuldebrevslagens tUlämpning på fondandelsbevisen. Jag kan i allt väsentligt instämma i det där förda resonemanget. Av intresse är bl. a. följande. Bland de bestämraelser i skuldebrevslagen, vilka blir tiUärapliga på fondandelsbevisen, är de i 13 § skuldebrevslagen intagna legitimationsreglerna. Är fondandelsbeviset ställt till innehavaren, skall således den som har det i händer förmodas äga rätt att kräva inlösen av beviset. Om fondandelsbeviset är ställt tUl viss man eUer order och innehas av annan än den till vUken det är ställt, skall också den som har det i händer förmodas äga rätl att begära inlösen, om han tUl stöd för sin rätt kan åberopa lydelsen av samraanhängande, tUl honora fortgående skriftiiga överlåtelser, även ora någon av dera är ställd till innehavaren eller tecknad in blanco. Enligt särskild föreskrift i första stycket andra


 


Prop. 1974:128                                                       175

punkten skall denna legitimalionsregel också gälla, ora den sora inne­har sådant fondandelsbevis och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare tUl fondandel sora beviset avser. Sådan påskrift skall enligt tredje punkten göras endast om innehavaren av beviset styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.

Föreskriften i andra punkten om verkan av att fondbolaget gjort anteckning på beviset ora ägaren har en motsvarighet i 23 § första stycket i aktiebolagsutredningens förslag tUl ny aktiebolagslag. Rörande motiven till denna bestämraelse kan hänvisas tUl betänkandet SOU 1971: 15 s. 165. De skäl sora där anförts i fråga ora aktiebrev kan åbe­ropas också såvitt avser fondandelsbevis. Föreskriften i förevarande paragraf andra punkten innebär att den sora innehar fondandelsbevis StäUt tUl viss man eller order och enligt fondbolagets anteckning på beviset anges vara ägare tUl ifrågavarande fondandel skall anses legUi-raerad på samraa sätt som ora fondandelsbeviset varit försett med tUl honora fortgående kedja av överlåtelser. Den som i god tro förvärvar fondandelsbeviset behöver inte kräva alt beviset åtföljs av handlingar som fyller ut en lucka i fångeskedjan. Prövningen av att denna lucka är täckt av ett giltigt förvärv ankoraraer på fondbolaget, när anteck­ning på beviset begärs på gmnd av förvärv efter luckan.

I sådana fall där fondandelsbeviset är ställt tUl innehavaren blir fond­bolaget — på grund av innehållet i 19 § skuldebrevslagen — befriat från vidare betalningsskyldighet genom att tUl innehavaren erlägga gällande inlösningspris. Skulle det visa sig att innehavaren inte var ägare tUl fondandelsbeviset eller behörig att på dennes vägnar uppbära beloppet i fråga, är betalningen ändå giltig, förutsatt alt bolaget inte kände tUl att beloppet kom i orätta händer eller åsidosatt den aklsamhet sora, efter oraständigheterna, skäligen bort iakttas. I fråga om fondandels­bevis som är ställt till viss man eller order gäller samma regel, om betalningen för beviset uppbärs av den, som enligt den nyssnämnda legitimationsregeln skall förmodas äga rätt att kräva inlösen av beviset, eller av någon sora skäligen kan hållas för denne eller antas vara be­rättigad att handla på hans vägnar.

I 15—17 §§ skuldebrevslagen finns vissa bestämmelser i fråga om de invändningar som en gäldenär är berättigad att framstäUa mot den som, efter överlåtelse, i god tro komrait i besittning av löpande skuldebrev. Ett huvudsyfte med denna typ av skuldebrev är att raan vid förvärv av det skall kunna utgå från att raan får en fordringsrätt raot gäldenären utan att raan närraare skall behöva ta reda på ora det raeUan gäldenären och föregående borgenär fanns någon oraständighet som gjorde, att gäldenären inte var skyldig att infria skuldebrevet hos denne. Enligt skuldebrevslagens bestämraelser kan därför flera av de invändningar, sora gäldenären kunnat framställa mot den förutvarande borgenären, ej åberopas gentemot en ny borgenär, vilken i god tro förvärvat skulde-


 


Prop. 1974:128                                                       176

brevet. Om dessa regler tillämpas på förhållandet mellan ett fondbolag och den som förvärvat ett fondandelsbevis från annan än bolaget, kan bolaget inte mot en godlroende förvärvare av beviset invända, att det­samma utan bolagets vilja kommit ur dess besittning. Däremot torde bolaget kunna åberopa, att fondandelsbeviset är förfalskat.

Utmärkande för de löpande skuldebreven är att de kan vara föremål för s. k. godtrosförvärv. Beslämmelser härom finns i 14 § skuldebrevs­lagen. I fråga om fondandelsbevis som är ställt till innehavaren innebär detta att den som i god tro förvärvar beviset och får det i sin besittning blir ägare till beviset även ora den, från vilken förvärvet skett, inte var bevisets rätte ägare eller behörig att på ägarens vägnar förfoga över beviset. Detsamma gäller beträffande fondandelsbevis som är ställt tUl viss man eller order, om överlåtelsen verkställs av den, som enligt den förut berörda legitimationsregeln skall förmodas äga rätt att begära inlösen av beviset, eller av någon som skäligen kan hållas för denne eller antas vara berättigad att handla på hans vägnar. I detta sararaan­hang kan även hänvisas till 22 § första stycket skuldebrevslagen. Till-lämpat på fondandelsbevis som nu nämnts medför denna föreskrift att den som förvärvar ett sådant bevis inte vinner skydd mot överlåtarens borgenärer förrän han fått beviset i besittning.

Aktiefondslagen hindrar inte att fondbolag ger ut fondandelsbevis med utdelningskuponger. Enligt andra styck«t gäller om så­dana kuponger vad som föreskrivs i 24 och 25 §§ lagen ora skuldebrev, I nämnda paragrafer lämnas regler om utdelningskuponger till aktie­brev. 24 § innebär i huvudsak att kuponghavare är berättigad att m.ot kupongens överlämnande uppbära utdelningen, även om han ej är aktie­ägare, och att kupongen behandlas som ett löpande skuldebrev så snart beslut om utdelning fattats. Enligt 25 § upphör rätten till utdelning, om utdelningskupong ej företetts för inlösen inom tre år från förfallo­dagen. Gör någon inom samma tid anmälan att kupong förstörts eller förkommit, kan han få ut betalning, även om han ej kan förete ku­pongen, under förutsättning att han kan göra sin rätt till kupongen sannolik. Som jag förut anfört föreslås i detta sammanhang även viss ändring i 24 § skuldebrevslagen. Genom hänvisningen tUl 24 och 25 §§ i skuldebrevslagen och genom den föreslagna ändringen i skuldebrevs­lagen görs alltså nämnda bestäramelser tUlämpliga även på utdelnings­kuponger tiU fondandelsbevis.

34 §

Paragrafen, sora saknar motsvarighet i utredningens förslag, innehål­ler bestämmelser om fondbolags skyldighet att vid registerföring lämna vissa uppgifter till fondandelsägarna. Vidare regleras frågan om annan än fondbolaget får föra registret.

1   första   stycket   föreskrivs   skyldighet   för  fondbolag,   som


 


Prop. 1974:128                                                      177

med hänsyn till fondbestämraelserna ej behöver utfärda fondandels­bevis utan i StäUet skall föra register, att lärana fondandelsägare vissa uppgifler sora ora bolaget hade varit skyldigt alt utfärda fond­andelsbevis. Denna uppgiftsskyldighet skall fondbolag fuUgöra genora alt i stället för fondandelsbevis lämna fondandelsägaren skriftlig be­kräftelse på att hans fondandelsinnehav registrerats samt upplysningar i de hänseenden som avses i 32 § första stycket 1, 4 och 5. SkriftUg bekräftelse på registreringen kan lämnas i form av bestyrkt utdrag ur registret, intyg eller dylikt. Sådan handling skall endast ha funktionen av att vara ett bevis om att registrering skett för viss namngiven person av dennes innehav av en eller flera fondandelar. Handlingen är alltså inte något värdepapper i juridisk mening. Innehav av en skriftiig bekräftelse om registrering är inte någon nödvändig förutsättning för att fond­andelsägaren skall kunna utöva sina rättigheter i denna sin egenskap. Företeende av sädan handling utgör inte heller nägon tillräcklig legiti­mation som andelsägare. Avgörande är i stället registreringen av fond­andelsinnehavet. Genom föreskriften i första stycket är andelsägama i sådana fonder, där fondandelsbevis ej utfärdas, tillförsäkrade samma uppgifter som alla andra fondandelsägare raed undantag av att den skriftiiga bekräftelsen självfallet inte kan innehålla uppgifter sora avser fondandelsbevis. Någon föreskrift om att handlingen måste innehålla uppgift om nuraraer eller annan beteckning på fondandel har inte an­setts erforderlig. Det står emellertid fondbolaget fritt att ta med även andra uppgifter än de i lagen föreskrivna.

Enligt andra stycket kan fondbolag uppdra ål annan alt föra register för fondbolagets räknuig och fullgöra uppgifter som har sam­band därmed. Det ankommer givetvis på fondbolaget att bedöma, om registerföringen m. m. lärapligen bör överlåtas tUl annan. Det kan t. ex. visa sig rationellt och ekonomiskt förmånligt att överlåta sådana upp­gifter till värdepapperscentralen. Till skillnad från vad sora gäller en­ligt lagen ora förenklad aktiehanlering kan uppdraget att föra register m, m. även lämnas åt annan än värdepapperscentralen, t, ex. åt annat bo­lag som tillhandahåller dataservice. En fömtsättning för att uppdraget skall fä lämnas till sådant företag måsle dock vara att det finns garantier för att registret koraraer att föras på ett riktigt sätt. Det bör därför an­koraraa på bankinspektionen att pröva, ora fömtsättningar för att över­låta registreringen och andra uppgifter föreligger. För ett medgivande från bankinspektionens sida bör krävas att inspektionen har raöjlighet till insyn i det tUltänkta registerförande företaget. Ora det skulle visa sig att registret ej förs på ett tUlfredsställande sätt, har bankinspektionen givetvis rätt att i enlighet raed sina aUmänna tUlsynsbefogenheter göra erinringar, påkalla åtgärder och i sista hand återkalla tUlståndet för fondbolaget att överlåta registerföringen och andra uppgifter tUl ifråga­varande företag.

12   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                       178

35 §

I denna paragraf, som närmast molsvarar 31 § utredningsförslaget, ges de gmndläggande bestämraelserna om inlösen av fondandelar. Före­skrifterna har sin motsvarighet i art, 5 punkt 2 i Europarådets riktiinjer samt i definitionen och regel 26 i OECD:s riktiinjer.

Varje fondandelsägare skall ha en i princip ovillkorlig rätt att på begäran få sin andel inlöst med medel ur aktiefonden. Denna rätt är av central belydelse för fondandelsägarna. Eftersom de inte har rätt att begära upplösning av fonden, kan inlösningsräilen ses som en er­sättning härför saratidigt sora den ger dem möjlighet all snabbt få ut värdet av sin insats i fonden. Inlösningspriset skall beräknas enligt de regler som angetts i 30 § och i fondbestäramelserna. Utan uttrycklig föreskrift skall, i enlighet med Europarådets riktiinjer, gälla att i fond­bestäramelserna inle får göras någon inskränkning i andelsägarens rätt till inlösen, Elt undanlag från rätten till inlösen gäller dock enligt 40 § första stycket, där det föreskrivs alt fondandelar ej får säljas eUer in­lösas under den tid förvaringsbank omhänderhar förvaltningen av aktie­fond, I sådana speciella situationer soitj där avses, t, ex, ora bankinspek­tionen återkallat fondbolagets tUlstånd att utöva aktiefondsverksarahet eller om fondbolaget trätt i likvidation eUer försatts i konkurs, kräver hänsynen till fondandelsägarnas gemensamma intresse att även rätten till inlösen för tillfället upphävs i avvaktan på slutligt beslut om fon­dens framtid.

Inlösen av en fondandel skaU enligt huvudregeln i första styc­ket ske omedelbart. Prakliskt sett bör inlösningen genomföras så att ett belopp motsvarande inlösningsprisei tas ut ur fonden, i första hand av kontanta medel eller medel på bankräkning, för att betalas ul till den inlösningsberätligade. Fondandelsbevis, som kan ha utfärdats, skall därvid överlämnas lill förvaringsbanken.

Om likvida raedel inte finns tillgängliga utan medel för inlösen måste anskaffas genom försäljning av värdepapper ur fonden, skall enligt andra stycket sådan försäljning ske så snart som möjligt och senast fem börsdagar efter det inlösningen begärdes hos fondbolaget. Denna tidrymd bör, som utredningen framhållit, medge ett normalt realiserande av lämpliga värdepapper ur fonden. En väsentlig uppgift för fondbolaget är självfallet att göra en lämplig avvägning av behovet av likvida medel, så att riskerna kan anses obetydliga att fondbolaget tvingas realisera värdepapper vid olämpliga tidpunkter. Sedan försälj­ning skett, skall inlösningsskyldigheten fullgöras av fondbolaget så snart försäljningslikviden influtit. Någon yttersta tidsgräns för fuUgörande av denna skyldighet har alltså inte fastställts. Normalt bör emellertid likvid inflyta inom några få dagar vid försäljning av värdepapper inom landet. Om det kan antagas att försäljning inom den angivna femdagarsfristen skulle väsentligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, får tids-


 


Prop. 1974:128                                                       179

frislen överskridas efter anraälan till bankinspektionen. Det är här när­mast fråga om vissa ofömtsedda eller kalastrofbetonade situationer, t. ex. om ett mycket stort antal fondandelsägare saratidigt eller under kort lid begär inlösen. Om fondbolaget i elt sådant fall skulle vara tvunget att inora den föreskrivna femdagarsfristen sälja ett stort antal värdepapper, skulle detta kunna medföra ett pristryck nedåt på mark­naden, vilket skulle vara till nackdel både för de fondandelsägare sora begärt inlösen och för övriga fondandelsägare. Någon yttersta tidsgräns har inte angetts med hänsyn tUl de skiftande förhållanden som kan föreligga. Det får ankomma på bankinspektionen att följa tillämpning­en av undantagsregeln och vid behov göra erinringar eller andra ingri­panden hos ifrågavarande fondbolag.

I tredje stycket föreskrivs att begäran om inlösen får åter­kallas endast om fondbolaget medger del. Avsikten med föreskriften är att fondbolag och aktiefond inte skall belastas med onödiga kostna­der med anledning av en begäran om inlösen som görs t. ex. i spekula­tionssyfte och som sedan återkaUas innan inlösen fuUgjorts. I departe­raentsförslaget har inte lagUs med en av utredningen föreslagen be­stämmelse att fondbolaget äger påfordra att för inlösen avsett fond­andelsbevis överlämnas till förvaringsbanken mot vederbörligt kvitto vid begäran om inlösen som ej verkställs omedelbart. Enligt min me­ning bör fondbolaget självt avgöra, om ett sådant krav skall uppstäUas, utan att det behöver anges i lagen.

Redovisning 36 §

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 33 § första stycket utrednings­förslaget, innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet att avge kvartalsredogörelse för aktiefond sora bolaget förvaltar och har delvis kommenterats i avsnitt 5.4.11. En raolsvarighet finns i art. 9 punkt 2 i Europarådets riktiinjer. Enligt regel 5 i OECD:s rekommendation be­gränsas redovisningsskyldigheten tUl minst en gång om året.

För fondandelsägama är det av stor betydelse att de får en regel­bundet återkomraande redovisning för fondbolags förvaltning av aktie­fonden. Det är också från allmän synpunkt väsentiigt att fondbolagen med jämna tidsmeUanmm öppet redovisar viktigare delar av aktiefonds­verksamheten och fondens ställning. Enligt paragrafen skall fondbolag för varje kalenderkvartal senast en månad efter utgången av kvartalet av­ge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget förvaltar. Undantag från denna redovisningsskyldighet kan ske enligt 38 § första stycket. De större aktiefondsföretagen lämnar redan nu redogörelser för aktiefonds ställning varje kvartal. Det är naturligt att det i samband med andra


 


Prop. 1974:128                                                       180

regler om tiUsynen över fondbolag föreskrivs skyldighet för bolagen att översända kvartalsredogörelsema tUl bankinspektionen.

Beträffande uppgiftema i kvartalsredogörelsen överensstämmer punkterna 1—5 i sak med utredningsförslaget. Dämtöver har intagits en bestämmelse att redogörelsen skaU innehålla uppgifter av väsentiig betydelse för fondverksamheten. Som exempel på sådana uppgifter kan näranas ändring av fondbestäraraelserna och viktigare ändringar röran­de fondbolaget eUer förvaringsbanken. Vidare har i departeraentsförsla­ get upptagits en punkt 6, på grund varav fondbolag i redogörelsen skall ange värdet vid inlösen av en fondandel efter avdrag för kostnader en­ligt 30 § tredje stycket 2, dvs. kostaader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden. Det har ansetts vara av in­tresse för fondandelsägarna att detta värde alltid anges i kvartalsredo-görelse och årsberättelse.

Uppgifterna under punkterna 1—6 skall avse viss dag under re­dovisningsperioden, i allraänhet den sista börsdagen för kvartalet. Re­dovisningen av aktier skall innehålla uppgift om varje aktiebolag och aktieslag. Redovisningen av obligationer och andra värdepapper skall innehålla motsvarande uppgifter. Med det i punkt 2 angivna värdet av de olika slagen av värdepapper avses marknadsvärdet den angivna da­gen. Vad sora avses raed raarknadsvärde fraragår av komraentaren tUl 20 §. Frågan ora vUka skulder sora skall anses belöpa på fonden och sora aUtså skall anges i kvartalsredogörelse har närmare koraraenterats under 30 §.

37 §

I paragrafen ges föreskrifter ora fondbolags skyldighet att avge års­berättelse för aktiefond sora bolaget förvaltar. Motsvarande bestäramel­ser finns i 33 § andra stycket utredningsförslaget. I art. 8 punkt 1 i Europarådets riktlinjer och i regel 5 i OECD:s rekoraraendation finns föreskrifter raed liknande innehåll.

Årsberättelse skaU avges senast tvä månader efter räkenskapsårets utgång och innehåUa dels de uppgifter som skall intas i kvartalsredo­görelse och dels de ytterligare uppgifter som nämns i punkterna 2—5. De angivna uppgiftema utgör endast minimikrav bettäffande vad som skall upptagas i årsberättelsen och det står självfaUet fondbolagen fritt att dämtöver i berättelsen lärana de uppgifter som kan anses vara av inttesse. Jag har inte ansett det nödvändigt att, som en remissinstans föreslagit, i lagen föreskriva att årsberättelsen skall innehåUa även fondbolagets årsredovisning med förvaltaingsberättelse, balansräkning, resultaträkning och revisionsberättelse. I lagen ges inte heller närmare föreskrifter om efter vilka metoder redovisning skall lämnas. Det bör givetvis åligga fondbolag att utan uttryckligt stadgande härom iakttaga god redovisningssed.


 


Prop. 1974:128                                                       181

38 §

Denna paragraf raotsvarar i huvudsak 33 § tredje och fjärde styckena utredningsförslaget.

Årsberättelse bör få ersätta kvartalsredogörelse, ora denna skulle ha avgelts saratidigt eller inom två månader före årsberättelsen. Bestäm­raelsen i första stycket har utformats i enlighet härmed. Den innebär att kvartalsredogörelse inte behöver lämnas, ora redogörelsen skulle ha avsett sararaa tid sora den sista delen av räkenskapsåret eller avviker därifrån raed endast en raånad före eller efter räkenskapsårets slut.

1 andra stycket föreskrivs att kvartalsredogörelse och årsberät­telse skall så snart det kan ske hållas tUlgängliga hos fondbolaget och på de platser i övrigt sora anges i fondbestäraraelserna. I lagen har inte uppställts något krav på att handUngama skall tUlhandahållas i sådan omfattning att varje fondandelsägare kan få ett exemplar och inte heller att offentiiggörande skall ske genom annonsering eller dylikt. En­ligt 12 § andra styckel punkt 11 skall dock fondbestäraraelserna alltid innehålla uppgift ora när och var offentliggörande skall ske av de nämn­da redovisningshandlingarna.

Upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet

I 39—45 §§ behandlas de fall där ett fondbolag av olika anled­ningar upphör med förvaltningen av en aktiefond eller med aktiefonds­verksamheten över huvud taget. En övergång av förvaltaingen eller verksamheten kan ske pä grund av att fondbolaget frivilligt överlåter denna eUer att fondbolaget enligt lagen inte längre har rätt att utöva verksamheten. I fondbolagets ställe kan inträda förvaringsbanken eller ett annat fondbolag.

Bestämmelsema har delvis motsvarighet i art. 15 och 16 i Europa­rådets riktiinjer medan liknande regler saknas i OECD:s rekoraraenda­tion.

39 §

Denna paragraf svarar delvis mot 34 § första och andra styckena, 35 § och 36 § första stycket i uttedningens förslag.

Första stycket innehåUer en uppräkning av de olika fall då ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra. Punkterna 1 och 2 avser sådana fall där ett fondbolag tvingas upphöra raed sin verksamhet på grund av att bankinspekiionen enligt 16 § återkallat bolagets till­stånd att utöva verksamheten eller att bolaget trätt i likvidation på grund av föreskrift i lag (tvångslikvidation) eller försatts i kon­kurs. Punkterna 3 och 4 omfattar sådana fall där ett fondbolag frivil­ligt beslutar att överlåta antingen aktiefondsverksamheten tUl ett annat fondbolag eller endast fondförvaltoingen, dvs. aktiefondsverksamheten


 


Prop. 1974:128                                                       182

med undantag av försäljning och inlösen av fondandelar, till förvarings­bank.

I de fall där ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra av annan anledning än frivUlig överlåtelse, dvs. enligt första stycket punk­terna 1 och 2, skall enligt andra stycket förvaringsbank ome­delbart överta fondförvaltningen. Har fondbolaget haft flera förvarings­banker, får bolaget eller i sista hand bankinspektionen bestämma vilken bank sora skall överta förvaltningen, Ora bankinspektionen återkallat fondbolags tillstånd alt utöva verksamheten (punkt 1), skall bolaget upphöra med verksaraheten vid den tidpunkt då inspektionens beslut meddelas. Av 48 § framgår att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse, oavsett ora det överklagas, Kungl. Maj:t kan dock förordna annat, jfr 13 § förvaltningslagen (1971: 290), I fråga ora den tidpunkt, när ett fondbolag anses ha trätt i likvidation (punkt 2), gäller vad som föreskrivs i 147 § tredje stycket aktiebolagslagen. Har fondbolag för­satts i konkurs (punkt 2) är den avgörande tidpunkten dagen för kon­kursbeslutet.

Vid båda fallen av frivUlig överlåtelse (punkterna 3 och 4) gäller enligt tredje stycket att fondbolaget inte får upphö.-a med verksaraheten förrän tre månader efter det atl bolaget enligt 41 § till­kännagett att överlåtelse skall ske. Härigenom kan fondandelsägarna i god tid få vetskap om fondbolagets planer och ges möjlighet att vidta de dispositioner sora de finner lärapliga.

Aktiefondsverksarahet får överlåtas till annat fondbolag först efter raedgivande av bankinspektionen. Medgivandet förutsätter givelvis alt inspektionen enligt 15 § har lämnat eller samtidigt med atl inspek­tionen medger överlåtelse läranar det övertagande fondbolaget tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet belräffande den eller de fonder som överlåtelsen avser. Innan raedgivande tiU överlåtelse läranas, skall bank­inspektionen erhåUa del av vUlkoren för överlåtelsen genom att över­låtelsehandlingar och andra handlingar, som inspektionen behöver för sin bedömning, tUlhandahålls inspektionen av de berörda fondbolagen.

Ora fondförvaltningen skall övergå till förvaringsbank, krävs inte något tUlstånd tiU överlåtelsen. Denna fråga har berörls i den allraänna raotiveringen under avsnitt 5.4.12.

I fråga om frivillig likvidation gäller — liksom när skyldighet före­ligger att träda i likvidation (tvångslikvidation) — att fondbolag är underkastat samma regler som gäller för aktiebolag i allmänhet, näm­ligen 140—173 a §§ aktiebolagslagen. Likvidationsförfarandet har till syfte att upplösa ett aktiebolag genora realiserande av bolagets tillgångar och fördelning av behållningen mellan aktieägarna eller på annat sätt som kan ha föreskrivits i bolagsordnmgen. Det är naturligt att elt sådant förfarande avseende ett fondbolag inte bör få inledas förrän bolaget upphört med sin aktiefondsverksamhet. Enligt    fjärde    stycket


 


Prop. 1974:128                                                       183

får fondbolag därför besluta att träda i likvidation först sedan dess aktiefondsverksamhet upphört, såvida det inte är fråga om tvångs-likvidation (jfr första stycket 2). I sistnämnda fall skall fondförvalt­ningen oraedelbart övergå till förvaringsbank särat försäljning och in­lösen av fondandelar upphöra enligt 40 § första stycket under den tid förvaringsbanken omhänderhar förvaltningen av fonden. När det gäller frivUlig likvidation måste emellertid ett fondbolag först se tiU att dess aktiefondsverksamhet överlåts till annat fondbolag eller all förvalt­ningen övergår till förvaringsbanken, innan fondbolaget på bolags­stämma fattar beslut om likvidationen. Likvidationstillståndet anses enligt 147 § tredje stycket aktiebolagslagen ha inträtt, då bolagsstäm­man eUer rätten utsett likvidatorer. I vissa fall kan dock bolagsstämman enligt 140 § andra stycket aktiebolagslagen besluta att likvidationen skall inträda först på senare dag.

40 §

I paragrafen, som motsvarar 37 och 38 §§ utredningsförslaget, be­handlas den situationen att förvaltningen av aktiefond handhas av för­varingsbank. Första stycket har en motsvarighet i art, 16 punkt 2 i Europarådets riktlinjer,

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5,4,12) har bl, a, framhållits att en förvaringsbanks förvaltning av aktiefond måste betraktas som en-interimsförvallning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas belräffande fonden. Det är naturligt att den del av aktiefondsverksaraheten som avser försäljning och inlösen av fondandelar bör upphöra tUls vidare, bl. a. för att undvika att fondandelsägare vidtar spekulalionsåtgärder som kan medföra nackdelar för övriga fondandelsägare. Förbudet en­ligt första stycket raot alt sälja fondandelar avser givetvis en­dast försäljning från fondbolagets eller förvaringsbankens sida och om­fattar inte försäljning av andelar pä den öppna marknaden.

I andra stycket anges de handlingsalternativ som förvarings­banken har sedan fondförvaltningen övertagits av banken. Det första altemalivet innebär att förvaltningen överläts till annat fondbolag. Detta får ske endast med bankinspektionens godkännande. Det andra alternativet, upplösning av fonden, behandlas i tredje stycket. Själv­fallet bör förvaringsbanken i valet mellan de båda alternativen samråda med bankinspektionen.

Tredje stycket innehåUer bestämmelser om vad som åligger förvaringsbank vid aktiefonds upplösning. Motsvarande regler har före­slagits i utredningens 38 § första—tredje punkterna.

Om överlåtelse tUl annat fondbolag inte kan koraraa till stånd, åter­står endast för förvaringsbanken att orabesörja att aktiefond, vars för­valtning övergått till banken, upplöses genora att tillgångama i fonden realiseras och behållna raedel utskiftas tiU fondandelsägama. Med hän-


 


Prop. 1974:128                                                       184

syn lUl att ett sådant fall ytterst sällan torde inträffa och tUl att atgär­dema skall handhas av en förvaringsbank, sora slår under bankmspek-tionens tUlsyn, anser jag i likhet raed utredningen och de flesta remiss­instanserna alt förfarandet vid upplösningen inte behöver ske i strängt formbunden ordning. Detaljerade bestämmelser bör därför inte med­delas i lagen. Givetvis kan t. ex. bestämmelserna i aktiebolagslagen om likvidation och upplösning tUlärapas analogt i vissa avseenden. För­varingsbanken får därvid anses ha motsvarande uppgifter som likvida-torerna, t. ex. att enligt 156 § aktiebolagslagen söka kallelse på okända borgenärer. Fondandelsägarna kan av praktiska skäl inte raedges rätt att vid en aktiefonds upplösning i stäUet för kontanter erhålla värdepapper ur fonden tUl ett värde sora svarar mot fondandelsvärdet. Värdepapper som ingår i fonden måste alltså säljas så snart det lärapligen kan ske. Inora rimliga gränser bör förvaringsbanken kunna avvakta en tidpunkt som är lämplig från försäljningssynpunkt och sprida utförsäljningen av värdepapper så att starka kursförändringar på dessa undviks. Medel som inflyter vid försäljningen skall placeras på den bankräkning där förva­ringsbanken enligt 27 § första stycket skall placera medel sora inflyter i aktiefondsverksaraheten.

Förvaringsbanken får utskifta de behållna tillgångama tUl fondan­delsägama först sedan försäljningen av värdepapper slutförts och aUa fkulder betalats eller raedel avsatts för dessa. I analogi med 163 § aktiebolagslagen bör också gälla alt den i kallelsen på okända borge­närer utsatta tiden skall ha utgått och att erforderiiga medel avsatts för betalning av skuld som är tvistig. Regler om preskription av rätt till utskiftade medel fmns i 43 §.

41 §

Paragrafen motsvarar 34 § tredje stycket och 36 § andra stycket ut­redningsförslaget.

Första stycket innehåller föreskrift ora alt det överlåtande fondbolaget skaU offentliggöra att bolagets aktiefondsverksarahet skaU överlåtas till annat fondbolag eUer att förvaltningen av aktiefond skall övergå tUl förvaringsbank. Kungörelse härom skall införas i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort där det överlåtande fondbolagets styrelse har sitt säte. Den skall också håUas tUlgänglig hos sistaämnda bolag och på förvaringsbankens bankkontor.

Av andra stycket följer att den där avsedda kungörelsen skall uppta erinran ora att fondandelar ej får säljas eller inlösas raedan förvaringsbanken orahänderhar aktiefondsförvaltningen (40 § första stycket) och atl, sedan förvaringsbanken övertagit förvaltningen från fondbolaget, banken skall överlåta denna till annat fondbolag eUer upp­lösa fonden (40 § andra stycket). De faU då kungörelsen skaU uppta erinran sora nu sagts är sådana där aktiefondsverksaraheten skall upp-


 


Prop. 1974:128                                                       185

höra på grund av att bankinspektionen återkallat fondbolagets tUlstånd alt utöva verksaraheten, att fondbolaget trätt i likvidation på gmnd av föreskrift i lag eUer försatts i konkurs eller att fondbolaget beslutat överlåta fondförvaltningen till förvaringsbank (39 § första stycket, 1, 2 och 4).

Av tredje stycket följer att, ora fondbolags aktiefondsverk­samhet skaU upphöra därför att bolaget beslutat överlåta verksamhelen lill annat fondbolag eller att bolaget beslutat överlåta förvaltningen till förvaringsbank (39 § första stycket 3 och 4), i kungörelsen skall anges den tidpunkt då fondbolagets verksamhet upphör.

Utan uttrycklig föreskrift bör gälla att offentliggörande som här av­ses skall ske omedelbart efter det att avtal träffats eller beslut fattats om överlåtelse av aktiefondsverksamhet eller övergång av fondförvalt­ning. Som framgår av 39 § tredje stycket är lidpunkten för offentlig­görandet avgörande för när den i nämnda stycke föreskrivna tremåna­dersfristen börjar löpa.

42 §

Denna paragraf motsvarar 39 § utredningsförslaget och innehåller bestämmelser om skyldighet för förvaringsbank att offentiiggöra av banken träffad överenskommelse ora överlåtelse av fondförvaltning till annat fondbolag eller av banken fatlat beslut att upplösa fonden. Enligt paragrafen skall banken utfärda kungörelse därora i den ordning som enUgt 41 § första stycket gäller för överlåtande fondbolag. Om fonden skall upplösas, skaU kungörelsen uppta erinran om innehåUet i 40 § tredje styckel, dvs, ange vilka åtgärder som banken skaU vidta för att genomföra beslutet ora fondens upplösning. Förvaringsbanken skall slutligen i sararaa ordning kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp hålls tUlgängligt för lyftning.

43 §

Paragrafen överensstäraraer i sak raed 40 § i utredningens förslag. Den har också en motsvarighet i 164 § fjärde stycket aktiebolagslagen.

Fondandelsägarnas rätt enligt lagen preskriberas i princip inte, Detla är självklart, eftersora rätten är en äganderätt även om den i vissa av­seenden är begränsad. Någon motsvarighet till 29 § i utredningens för­slag har därför inte tagits med i departeraentsförslaget. I ett avseende är eraellertid en bestämraelse ora preskription nödvändig, nämligen i fråga om rätlen att lyfta de vid en aktiefonds upplösning utskiftade medlen. För fondandelsägare som inte nås genom kungörelseförfarande eller raed ledning av registret, om sådant förs för fonden, behövs en tidsgräns efter vilken deras anspråk skall anses preskriberade. Undan­tag från 43 § bör enligt min raening inte kunna ske genora fondbe­stäramelserna.


 


Prop. 1974:128                                                       186

44 §

Denna paragraf överensstämmer i huvudsak raed 41 § utredningsför­slaget. Av bestäraraelsen följer bl. a. att förpliktelser som det lidigare fondbolaget inom de i lagen angivna gränserna haft att fullgöra för ak­tiefonds räkning skall övertagas och fullgöras av förvaringsbanken — dock endast såvitt gäller fondförvaltningen — eller av det övertagande fondbolaget. Fondandelsbevis som utgetls av ett tidigare fondbolag be­höver sålunda inte bytas ut mot nya bevis, som utfärdas av det över­tagande fondbolaget, så länge delta bolag inte löser in de äldre bevisen.

Rätten att besluta ora rösträtt för aktier i fonden är enligt 17 § tredje stycket förbehållen fondandelsägamas representanter i fondbolagets styrelse och kan inte övergå på förvaringsbank.

45 §

I denna paragraf behandlas förvaringsbanks rätt till ersättning för bankens förvaltning av aktiefond enligt 39, 40 och 42 §§. Förvarings­bank får enligt 29 § tredje stycket ta ut ersättning ur aktiefond utan att fondbolaget beslutar ora ersättningen. Denna skall bestäramas enligt de grunder sora anges i fondbestäm.melserna. Med hänsyn till att ersätt­ningens belopp skall godkännas av bankinspektionen har det inte ansetts nödvändigt atl uttryckligen föreskriva att ersättningen skall vara skälig.

Tillsyn

46 §

Denna paragraf, som motsvarar 42 § andra stycket och 46 § utred­ningsförslaget, innehåller grundläggande bestäramelser ora den tillsyn sora enligt 5 § skall utövas av bankinspektionen.

I Europarådets riktlinjer finns tUlsynsrayndighetens uppgifler angivna i flera olika sararaanhang, bl. a. i artiklarna 2, 8 punkt 2, 9 punkt 3, 10 punkt 1, 11 punkt 4, 13, 14 punkt 1, 15 och 16. OECD:s riktlinjer innehåller en allraän besläraraelse ora offentlig tUlsyn i regel 34 och anger vidare tUlsynsrayndighetens uppgifter i bl. a. reglerna 2, 5, 6, 17, 18, 20—27, 31 och 33.

Jag har i den allmänna raotiveringen (avsnitt 5.4.13) frarahåUit att raera detaljerade regler för bankinspektionens tUlsyn inte bör tas in i lagen. Närmare föreskrifter av det slag som finns i 43—45, 47 och 49 §§ utredningsförslaget torde få utfärdas av Kungl. Maj:t. Bl.a. bör i administrativ ordning föreskrivas att bankinspektionen, såsom utred­ningen föreslagil, skall förordna en revisor för fondbolaget.

Första stycket i förevarande paragraf upptar endast de all­männa principer efter vilka bankinspektionen bör utöva tillsyn över fondbolagen. Det är naturligt raed tanke på lagens karaktär av skydds-


 


Prop. 1974:128                                                       187

lagstiftning att bankinspektionen ålagts att med uppmärksarahet följa fondbolags verksamhet i den mån det behövs för kännedom om de för­hållanden som gäUer säkerheten för fondbolag och av bolaget förvaltad aktiefond eller som i övrigt är av belydelse för en sund utveckling av aktiefondsverksamheten. Att bankinspektionen vid tillsynen skall vaka över att fondbolagen följer lagar, författningar, bolagsordning, fond­bestämraelser ra. m. ligger i sakens natur och jag anser därför att ut­tryckliga föreskrifter i detta avseende inte behöver meddelas i lagen. Bankinspektionen har en viktig uppgift när det gäller all tillse att den nu föreslagna lagstiftningen — sora saknar tidigare motsvarighet i Sverige — efterlevs och tUlämpas på ett för fondandelsägare och andra berörda parter tillfredsställande sätt.

Enligt andra stycket kan bankinspektionen förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud i samband raed tiUsynen. Vite skall kunna föreläggas fondbolag dels med tillämpning av aktiefonds­lagen och dels med slöd av aktiebolagslagen, i den mån sistnämnda lag är tillämplig på fondbolag. Utredningen har i 45 § första stycket jäm­fört med 46 § föreslajit en besiämmelse om att vitesföreläggande, utom i speciella fall, inte får meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande är belagt med straff. Frågan om utdömande av vite och ora ådömande av straff för samma förseelse som föranlett vites­föreläggande behandlas i 51 §.

Besvär över bankinspektionens beslut alt förelägga vite enligt denna lag prövas av Kungl. Maj:t. Mål ora utdöraande av vite skall enligt all­raänna reeler avgöras av allmän domstol.

Denna paragraf, som motsvarar 48 § första stycket utredningsförsla­get, innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet att bidra tUl kostnaderna för bankinspektionens tUlsynsverksamhet och har behand­lats i den allmänna raotiveringen under avsnitt 5,4,13.

Besvär 48 §

Paragrafen motsvarar 50 § utredningsförslaget och överensslämmer i sak raed bl. a. 40 § lagen ora fondkoraraissionsrörelse och fondbörs­verksarahet, 175 § första stycket banklagen och 28 § tredje och fjärde styckena lagen om förenklad aktiehantering efter de ändringar i dessa lagmm som gjordes i samband med den år 1971 beslutade förvaltnings­rättsreformen. I raotiven till dessa ändringar (prop. 1971: 30 s. 152, 180 och 716 f) åberopas tUl stöd för att besvär över bankinspektionens beslut i dess egenskap av tiUsynsmyndighet borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet bl. a. att dessa besvärsärenden i allmänhet är av bank-


 


Prop. 1974:128                                                       188

teknisk natur eller rör lämplighets- och ändamålsenlighelsfrågor. Vidare uttalas atl prövningen i konselj skulle omfatta även ärenden om före­läggande av vite. Innehållet i förevarande paragraf överensstäraraer med de principer som sålunda kommit till uttryck i samband raed för-valtningsrättsreforraen.

Skadestånd 49 §

Paragrafen, som svarar mot 51 § utredningsförslaget, innehåller reg­ler om skadeståndsskyldighet för fondbolag och förvaringsbank gent­emot fondandelsägare, ora bolaget eller banken överträder aktiefonds­lagen eller gällande fondbestämraelser. Reglema innebär att skade­ståndsansvar föreskrivs oberoende av fel eller försummelse. Ren för­mögenhetsskada, dvs, sådan ekonomisk skada som uppkoraraer utan saraband raed atl nägon lider person- eller sakskada, skall ersättas obe­roende av om skadan har framkallats genora brottslig handling eller inte.

På övriga skadefall i aktiefondsverksaraheten, dvs. sådana fall där skada uppkorarait utan att fondbolag överträtt aktiefondslagen eller gällande fondbesläraraelser, tillämpas skadeståndslagen (1972:207), Detta innebär att det i dessa fall raåste föreligga fel eller försuramelse för att skadestånd skall kunna utgå. När det gäller ren förmögenhets-skada fömtsätts t. o. ra. sådant fel eller sådan försuraraelse att hand­lingen är brottslig (2 kap. 4 § och 3 kap, 1 § skadeståndslagen).

Utredningen har inte funnit erforderligt att sora i aktiebolagslagen, banklagen, sparbankslagen m. fl. lagar ålägga vissa personer i ledande slällning i fondbolag eller förvaringsbank personlig skadeständsskyldig­het i samma avseenden som gäller för bolaget eller banken. Remissin­stanserna har i allmänhet inte haft något att erinra mot utredningens bedömning. Sveriges advokatsarafund anser eraellertid att även de per­soner sora är ansvariga för den skadeständsgmndande åtgärden uttryck­ligen bör förklaras vara ersättningsskyldiga.

Av 4 § följer att aktiebolagslagens skadeståndsregler är tUlärapliga också på fondbolag och styrelseledaraot, verkställande direktör ra. fl. personer i fondbolag. Personlig skadeståndsskyldighet för nämnda per­soner kan uppkomraa, ora de tillskyndat bolaget, aktieägare, borge­närer eller tredje raan skada uppsåtiigen eller av vårdslöshet. Motsva­rande gäller enligt 49 § andra stycket i fråga ora förvaringsbank. De lagar sora reglerar verksaraheten för bankinstitul, dvs. banklagen, spar­bankslagen ra. fl. lagar, gäUer givetvis även bankinstitutet i dess egen­skap av förvaringsbank i den mån särskilda bestämmelser inte meddelas i aktiefondslagen. När det gäller frågan, ora personlig skadeståndsskyldighet dämtöver


 


Prop. 1974:128                                                       189

bör föreskrivas genom särskUda bestäraraelser i aktiefondslagen, vill jag erinra om den reglering av arbetsgivares och arbetstagares skadestånds­ansvar sora skett genora skadeståndslagen, Genora denna lag har in­förts en allraän och i princip oinskränkt skyldighet för arbetsgivare alt ersätta person- eller sakskada sora hans arbetstagare vållar genora fel eller försuraraelse i tjänsten (s. k. principalansvar). Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhelsskada genom brott. Enligt 4 kap, 1 § skadeståndslagen begränsas arbetstagares per­sonliga skadeståndsansvar så att arbetslagaren är ansvarig för skada, som han vållar genom fel eller försuraraelse i tjänsten, endast i den raån synneriiga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetslagarens slällning, den skadelidandes intresse och övriga omstän­digheter. Med beaktande av de överväganden som ligger bakom denna bestämmelse anser jag i likhet med utredningen att någon särskild före­skrift om personlig skadeståndsskyldighet för vissa personer med ledan­de StäUning i fondbolag eller förvaringsbank inte bör meddelas, I fråga om skadeståndsansvar för dessa personer kommer aUtså föreskriftema i 4 kap. 1 § skadeståndslagen att gälla, i den mån de inte modifieras eller sätts ur spel av särskilda regler t. ex. i aktiebolagslagen eller bank­lagen (jfr prop. 1972: 5 s. 433 och 564).

Straffbestämmelser

50 §

Denna paragraf, sora delvis motsvarar 52 § första stycket och 53 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om straff för brott mot vissa föreskrifter i aktiefondslagen som anselts särskilt betydelsefulla och vilkas effektivitet inte tUlräckligt kan tillgodoses inom raraen för bankinspektionens tillsynsverksamhet eller genom vitesföreläggande i samband därmed. Sädana föreskrifier i aktiefondslagen sora inte riktar sig direkt till fysiska personer utan frärast avser fondbolag eller för­varingsbank har däreraot inte slraffsanktionerats. Vitesföreläggande lorde ofta vara elt effektivare medel att garantera efterlevnaden av sä­dana föreskrifter än en straffsanktion. Vite kan föreläggas den juridiska personen direkt och bestämraas till sådant belopp alt det för varje sär­skUt fall har avsedd effekt. Med beaktande av dessa synpunkter har endast ett begränsat antal föreskrifter i aktiefondslagen slraffsanktio­nerats.

I första stycket anges att det i subjektivt hänseende fordras uppsåt eller oaktsamhet för att straff skaU kunna ådömas för de gär­ningar som anges i paragrafen. Enligt punkt 1 kan straff ådömas den som här i riket utövar aktiefondsverksamhet eller verksamhet sora av­ses i 3 § första stycket eller 14 § första stycket utan att vara berättigad därtill. Aktiefondsverksarahet får enligt 2 § utövas endast av svenskt


 


Prop. 1974:128                                                       190

fondbolag och enligt 14 § första stycket endast efter särskilt tillstånd, som meddelas av bankinspektionen. Enligl sistnämnda lagmm fordras också tiUstånd, om fondbolag viU utöva annan verksamhet än aktie­fondsverksamhet. Tillstånd kan lämnas endast ora sådan biverksamhet äger samband raed aktiefondsverksamheten. Verksamhet som avses i 3 § första stycket är inte att hänföra tUl aktiefondsverksamhet men innebär att aUmänheten erbjuds att deltaga i förvärv av värdepapper för dellagarnas geraensararaa räkning. Sådan verksamhet fär enligt 3 § första stycket utövas endast av aktiebolag eller ekonomisk förening och om erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i för­eningen. Dispens från dessa regler kan meddelas enligt 3 § andra styc­ket. Bestämmelserna har behandlats närmare i kommentaren till 3 §.

Enligt första stycket punkt 2 kan straffansvar drabba styrelseledamot, verkslällande direktör och annan ledande befattningshavare i fondbolag, om han förvärvar värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar el­ler säljer värdepapper till sådan fond (8 § första stycket). Detsamma gäller enligt 8 § tredje stycket vissa närstående personer. Det är vidare vid straffansvar förbjudet för sådan styrelseledamot i fondbolag sora är representant för andelsägarna att äga aktier i fondbolaget eller vara an­ställd hos detta eller hos förvaringsbank för aktiefond som bolaget för­valtar. Han får inte heller vara styrelseledamot i annat fondbolag eller i sådan förvaringsbank (8 § fjärde stycket).

Skyldigheten i 8 § andra stycket för styrelse eller verkställande direk­tör att raeddela vissa befattningshavare att de omfattas av förbudet mot värdepapperstransaktioner har inte slraffsanktionerats bl. a. raed hänsyn till atl bankinspektionen vid sin tillsyn över fondbolag kan bevaka att bestämmelsen efterlevs och förelägga vite, om skyldigheten inte full­görs. Av i huvudsak samma skäl har, till skillnad från utredningens för­slag, straff inte heller stadgats för brott mot 24 § första stycket, som avser förbud för fondbolag att utan bankinspektionens tillstånd uppta lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta fondegendom.

Enligt första stycket punkt 3 kan straff ådömas den som lämnar orik­tig eller vilseledande uppgift i kvartalsredogörelse, årsberättelse eller handling som ingetts eller upplysning som lämnats tUl bankinspektio­nen. Förutsättning för straffansvar är dels alt det föreligger uppsåt eller oaktsamhet och dels att gämingen inte är belagd med straff i brottsbal­ken. De brott enligt brottsbalken som närmast kan vara aktuella är svindleri och osant intygande, vilka straffbeläggs i 9 kap. 9 § resp. 15 kap. 11 § första stycket brottsbalken. Påföljden enligt första stycket är böter eller fängelse i högst ett år. I andra stycket föreskrivs att ansvar inte skaU ådömas i ringa fall. När det gäller att bedöma, om ett visst fall skall anses ringa eller inte, bör hänsyn tas till sådana omständigheter som gärningens beskaf­fenhet, orafattningen av den straffbara verksaraheten och i vUken ut-


 


Prop. 1974:128                                                       191

sträckning denna kunnat raedföra skada. Vidare bör kunna beaktas, om rättelse skett utan dröjsmål eUer innan skada inträffat.

Brott enligt denna paragraf ligger under allmänt åtal. Anmälan av raålsägande fordras inte i något fall.

51 §

I fråga ora vissa förfaranden sora belagts med straff enligt 50 § eller i annan lagstiftning, t, ex. aktiebolagslagen, kan bankinspektionen med­dela vitesföreläggande med stöd av 46 § andra stycket, dvs. vid med­delande EV föreskrift eller förbud i samband med tUlsynen över fond­bolag. Bestämmelsen i förevarande paragraf avser att förhindra att dubbla sanktioner i form av både straff och vite skall kunna förekomma för samraa gärning. I enlighet med den princip sora koramit till ultr> ek i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring skall för sådant fall, då vitesförbud meddelats, gälla att vite gär före straff. Samma princip har uttryckts i prop. 1974: 4 ora ny firraalag m. ra. Enligt förevarande paragraf skall sålunda gälla att den som överträtt vitesförbud som med­delats enligt 46 § andra stycket ej får dömas till straff för gärning som omfattas av förbudet.

Ikraftträdandebestämmeher

Lagen föreslås enligl punkt 1 träda i kraft den 1 januari 1975.

Jag har i den allmänna raotiveringen (avsnitt 5.4,14) uttalat att en allraän övergångstid är motiverad för att de före lagens ikraftträdande befintiiga aktiefonderna, som f. n. i regel förvaltas av stiftelser, skall ha möjlighet att ändra förvaltningsform tUl aktiebolag enligt de krav sora uppställs i lagen, övergångstiden föresläs bli två är räknat från lagens ikraftträdande. Detta innebär att den verksarahet rörande aktie­fonder som utövas vid ikraftträdandet får fortsätta utan hinder av lagens föreskrifter till utgången av år 1976. Som jag förordat i avsnitt 5.4.14 skall emellertid all sådan verksarahet stå under bankinspektionens till­syn fr. o. m. ikraftträdandet. Därvid skall de i 46—48 §§ meddelade bestämmelsema om tUlsyn, bidrag till kostnadema för denna samt talan mot bankinspektionens beslut gälla i tUlämpliga delar. Bestäraraelser i nu angivna hänseenden har upptagits i punkt 2.

Enligt punkt 3 skall lagen gäUa i tillärapliga delar, ora fondbolag övertar sådan verksamhet som avses i denna lag och sora utövats före lagens ikraftträdande. Bestänmielsen gäller frärast alla överlåtelser av aktiefondsverksamhet tiU fondbolag enUgt den nu föreslagna lagen, om övergången till den nya verksamhetsformen sker efter lagens ikraftträ­dande. Detta innebär bl. a. att bankinspektionens medgivande fordras för överlåtelsen (39 § tredje stycket andra punkten), att kungörelse skall ske enligt 41 § och att verksamheten inte får övertagas tidigare än tre månader efter tillkännagivandet (39 § tredje stycket första punkten). För


 


Prop. 1974:128                                                        192

att undvika onödiga kostnader och besvär i saraband med övergången till den nya verksamhetsforraen har vidare i enlighet raed utredningens förslag föreskrivits att fondandelsbevis, som utgetts av den som tidigare förvaltat fonden, får behållas utan hinder av att bevisen inte uppfyller föreskriftema i 32 § och att de tidigare utgivna bevisen skall gälla som fondandelsbevis i aktiefondslagens mening. Vidare skall i enlighet med utredningens förslag de lidigare utgivna andelsbevisen, om de är ställda till viss raan, efter verksamhetens övergång till fondbolag anses vara ställda tUl viss man eller order.

I punkt 4 anges vad som skall ske, om i något fall överlåtelse tUl fondbolag av verksamhet rörande aktiefonder eller ansökan om till­stånd enligt 14 § aktiefondslagen inte skett vid utgången av år 1976. För att förhindra att sådan verksamhet efter övergångstidens slut utövas i andra former än enligt lagen föreskrivs i denna punkt att verksamheten skall upphöra och att förvaltningen av fondegendoraen skall övergå till bankinstitut som bankinspektionen utser. Därvid skall sarama regler gälla i tiUämpliga delar som avser förvaringsbanks över­tagande av fondförvaltning, dvs, 39—45 §§, Detta innebär bl, a, att fondandelar ej får säljas eller inlösas enligt 40 § första stycket, att över­låtelse av förvaltningen från bankinstitutet tUl fondbolag enligt 40 § andra stycket får ske först efter bankinspektionens medgivande och att fonden kan upplösas och tillgångama fördelas enligt 40 § tredje styc­ket. Eftersom all verksamhet rörande aktiefonder skall stå under tillsyn av bankinspektionen fr. o. m. lagens ikraftträdande, kan inspektionen bl. a. förelägga vite enligt 46 § andra stycket för att få till stånd en övergång av fondförvaltning. Har ansökan ora tillstånd alt utöva aktie­fondsverksamhet eller alt överlåta verksamheten tUl fondbolag ingetts före utgången av år 1976, får verksamheten dock utövas utan tillstånd även därefter till dess ansökningen slutligt prövats. Det åligger bank­inspektionen att fr. o. ra. lagens ikraftträdande följa utvecklingen av aktiefondernas verksarahet och se till att anpassningen till lagen sker på ett sraidigt och betiyggande sätt för fondbolag, fondandelsägare och andra berörda parter.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa inskränkningar i rät­ten att förvärva fast egendom m. m.

Som jag framhållit under avsnitt 7.1 i kommentaren tUl 1 § aktie­fondslagen anser jag att det i princip inte finns anledning att lagstift­ningsvägen hindra utlänning (utländsk fysisk eller juridisk person) att förvärva andelar i svenska aktiefonder. Med hänsyn tUl att aktiefond enligt nämnda paragraf ägs av dem som tUlskjutit kapital till fonden har utlänning, sora förvärvat andel i svensk aktiefond, äganderätt liU bl. a. de bundna aktier som kan anses ingå i hans fondandel. Det kan


 


Prop. 1974; 128                                                      193

därför hävdas att, fastän något uttryckligt förbud inte finns för utiänning att förvärva andel i svensk aktiefond, utiännings förvärv av sådan andel skulle stå i strid mot 1916 års lag. Det kan också göras gällande att för­värv av bundna aktier tUl aktiefond, vari kan finnas utländsk andels­ägare, skulle strida mot sådant förbehåU som avses i 2 § andra stycket nämnda lag, dvs. utiänningsklausul, och att sådant förvärv därför skulle vara ogUtigt enhgt 3 § första stycket samma lag. ReeUt sett torde emel­lertid varken utiännings förvärv av andel i svensk aktiefond eUer förvärv av bundna aktier tiU aktiefond strida mot syftet raed 1916 års lag eller mot utiänningsklausul med hänsyn tUl bl. a. de regler som enligt aktie­fondslagen gäller i fråga om utövande av rösttätt för aktier som ingår i aktiefond. För att det klart skaU fraragå av 1916 års lag att utiänning har rätt att förvärva andel i svensk aktiefond utan hinder av lagen och att förvärv av bundna aktier tUl aktiefond inte strider mot sådant förbehåll som avses i 2 § andra stycket samma lag bör enligt min mening erfor­derliga tUIägg av denna innebörd göras i lagens 2 och 18 §§.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om skuldebrev

I 33 § andra stycket aktiefondslagen hänvisas i fråga om utdelnings­kuponger till fondandelsbevis till vad sora föreskrivs i 24 och 25 §§ lagen ora skuldebrev. 24 § Lnnehåller bestämraelser om utdelningsku­ponger tiU aktiebrev och innebär bl. a. följande. Den som innehar ul-delningskupong till aktiebrev är berättigad att mot kupongens överlära­nande uppbära utdelning, fastän han inte är aktieägare. Sådan kupong utgör alltså elt självständigt legitimationspapper. Så snart beslut om utdelning fattats, skaU lösa kuponger i princip behandlas som själv­ständiga innehavareskuldebrev. Denna princip har eraellertid vissa be­gränsningar, bl. a. fömtsätts att den raot aktiebrevet svarande aktie-rätten är giltig. Utdelningskupong som förvärvats i samband raed aktie-brev skall anses endast sora tiUbehör till detta. Innehavare av utdelnings­kupong är bunden av vad som föreskrivits om utdelningskuponger i bo­lagsordningen för ifrågavarande aktiebolag.

Bestämmelsema i 24 § skuldebrevslagen har gjorts tiUämpliga också på utdelningskuponger till fondandelsbevis genom erforderUga tillägg till lagtexten. Härigenom koraraer också 25 § skuldebrevslagen, som innehåUer bestämmelser om tiden för ränte- och utdelningskupongs gU­tighet, att bli tUlämplig bettäffande utdelningskuponger tUl fondandels­bevis. Enligt sistnämnda paragraf gäUer bl, a. att ränte- eUer utdelnings­kupong, varom sägs i 23 eller 24 §, inte längre är gällande, om den inte företetts till inlösen inom tre år från förfallodagen. Om kupong för­störts eller förkoramit, kan den som hos gäldenären anmäler förhåUan­det inom tiden för kupongs giltighet få ut betalning utan att förete ku­pongen under fömtsättning att han kan göra sin rätt tUl kupongen sannolik.

13    Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                                   194

7.4      Förslaget till lag om ändring i lagen om aktiebolag

Bestämmelsema i 39 § aktiebolagslagen innebär bl. a. alt aktiebolags styrelse skall föra en aktiebok över bolagets samtliga aktier. I aktie­boken skall aktierna antecknas i löpande numraerföljd. Vid varje nura­raer skall anges den urspmnglige aklietecknaren liksora den sora senare anraält och styrkt förvärv av aktien. Med hänsyn tUl att aktier, som ingår i aktiefond, enligt 1 § akliefondslagen ägs av dem som tUlskjutit kapital till fonden skulle — med tUlämpning av näranda föreskrifter i aktiebolagslagen — fondandelsägarna antecknas i aktieboken som ägare till aktier som ingår i aktiefond. En bättre och mera praktisk lösning är enligt rain raening att fondbolaget, sora enligt 17 § aktiefondslagen före­träder fondandelsägama i alla frågor sora rör aktiefonden, antecknas i aktieboken i fondandelsägamas ställe. Därjärate bör aktiefondens be­teckning införas i aktieboken. Vad nu sagts ora skyldighet alt göra an­teckning i aktiebok bör också gälla i fråga ora akliebrev. Bestäramelser i enlighet med det anförda bör upptas i aktiebolagslagen genom att en ny paragraf, lämpligen betecknad 39 a §, införs i nämnda lag.

7.5      Förslaget till lag om ändring i lagen om förenklad aktiehantering

I 8 § andra stycket lagen om förenklad aktiehantering föreskrivs för aktiebolag som tiUämpar förenklad aktiehantering bl. a. att i aktieboken skall, om annat inte följer av 16 §, upptas aktieägama med uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. Enligt 16 § första stycket kan bank eller fondkomraissionär, sora är auktori­serad som förvaltare av aktier, föras in i aktiebrev och i aktieboken i StäUet för ägaren till de aktier som omfattas av lämnat förvaltnings­uppdrag (s. k. förvaltarregistrering). I följd av den under avsnitt 7.4 behandlade ändringen i aktiebolagslagen bör i 8 § andra stycket lagen ora förenklad aktiehanlering införas en hänvisning till den föreslagna 39 a § i aktiebolagslagen.

8   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets ytttande över förslagen tUl

1.    akliefondälag,

2.    lag om ändring i lagen (1916: 156) ora vissa inskränkningar i rät­ten att förvär\'a fast egendom m. m.,

3.    lag om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev.


 


Prop. 1974:128                                                      195

4.   lag ora ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

5.   lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering inhäratas genora utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Margit Edström


 


Prop. 1974:128                                                       196

Bilaga 1 Aktiefondsutredningens förslag

Förslag till

Lag om värdepappersfondrörelse

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Med värdepappersfondrörelse förstås i denna lag rörelse, som har
till ändamål att förvalta en huvudsakUgen av aktier, obligationer eller
andra värdepapper bestående och från rörelsens övriga egendom skild
förmögenhet (värdepappersfond) samt att erbjuda allmänheten alt in­
sätta medel i fonden mot bevis ora rätt till andel i fondens vid varje
tidpunkt beräknade värde (fondandelsbevis).

Värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag sora er­hålUt tillstånd därtiU av bankinspektionen (fondbolag) och i den ord­ning som i denna lag sägs. I fråga om sådant bolag skall gälla vad an­gående aktiebolag i aUmänhet är föreskrivet i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas.

ViU någon eljest erbjuda allmänheten att deltaga i gemensamt för­värv av värdepapper, får det ske endast genom inbjudan att teckna aktie i aktiebolag eller andel i ekonomisk förening, som avser att idka sådan verksamhet.

2 § Tillstånd enligt 1 § får meddelas endast om bolagsordningens be­
stämmelser står i överensstämmelse med de i 5—1 §§ angivna fömt­
sättningama samt bolaget ej finnes olämpligt att utöva rörelse av ifråga­
varande slag.
                                                      I

Bankinspektionen kan återkalla lämnat tiUstånd om fondbolaget för­lorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen ej blivit fylld inom tre månader efter det den yppades eller ora bolaget genom överträdan­de av denna lag eller uppenbart åsidosättande av fondandelsägares in­tresse eller annorledes visat sig olämpligt att utöva värdepappersfond­rörelse.

3    § Annan än fondbolag fär ej i sin firma eller eljest vid angivande av sin verksamhet använda orden värdepappersfond, aktiefond, obliga­tionsfond, investraentfond, placeringsfond eUer sararaansättaing med dessa ord eller annan därmed förväxlmgsbar beteckning.

4    §   Fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

Fondbolag

5 §   Fondbolags aktiekapital skall uppgå tUl minst 100 000 kronor. Aktiekapitalet skall vara till fullo mbetalt innan rörelsen påbörjas. Bolaget är befriat från vad i lag stadgas rörande skyldighet för aktie-


 


Prop. 1974:128                                                       197

bolag att verkställa avsättning av vinstraedel raed hänsyn till förhållan­det raellan bolagets skulder och suraman av aktiekapitalet, reservfon­den och skuldregleringsfond.

6 § Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledaraöter. Av sty­
relseledamöterna skall minst en utses med särskild uppgift att vaka över
att fondandelsägamas intresse vederbörligen beaktas. Sådan styrelse­
ledamot skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolagsord­
ningen, utses av fondandelsägama eller av intressegmpp, som har an­
knytning till dem, eller genom förordnande av bankinspektionen. Han
får ej vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.

Vad i denna lag finns stadgat om styrelseledamot skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant för styrelseledaraot.

7    § Fondbolag får ej driva annan verksamhet än värdepappersfond­rörelse.

8    § Fondbolag åligger att under iakttagande av vad i denna lag eller eljest finns stadgat samt i överensstämmelse med gällande fondbeslära­melser självständigt och i eget namn förvalta av bolaget bildad värde­pappersfond. Bolaget äger därvid förfoga över all den egendom, som ingår i fonden, samt utöva alla ur denna egendom härflytande rättighe­ter.     !

Vid värdepappersfondens förvaltning, inbegripet utövande av rösträtt för aktier i fonden, skall bolaget uteslutande handla i fondandelsägar­nas geraensararaa intresse. Bolaget får ej annat än för särskilt fall över­låta rösträtten till annan och skall, ora så sker, utfärda noggranna an­visningar för dess utövande.

9 §! Styrelseledamot får ej för egen räkning från bolaget förvärva
värdepapper, vUka ingår i värdepappersfond, som bolaget förvaltar, eller
till bolaget sälja värdepapper avsedda att ingå i dylik fond.

10 § För sin förvaltning av värdepappersfond äger fondbolag åtajuta
ersättning ur fonden enligt de gmnder för beräkning härav, vilka finns
angivna i fondbestäraraelserna.

Värdepappersfond och dess förvaltning

11 § Värdepappersfond består av de medel, som för fonden tillföres
fondbolag, och därför anskaffade värdepapper liksom all ersättning för
och avkastning av denna egendom jämte alla ur densamraa härflytande
rättigheter.
                                                       '

Värdepappersfond skall åsättas beteckning, varigenora den tydligt kan skiljas från andra värdepappersfonder.

12 § Värdepappersfond skall hållas skild frän fondbolagets övriga
medel.
                                                       !

Den i värdepappersfond ingående egendomen fär ej överlåtas som sä­kerhet eller pantsättas. Avtal, som ttäffas i strid häremot, är ogiltigt.

Fordran hos fondbolag får ej begagnas tUl kvittning mot fordran, sora bolaget har för värdepappersfonds räkning.


 


Prop. 1974:128                                                       198

13 § TUl värdepappersfond hörande egendom får ej tagas i mät. Vid
fondbolagets konkurs skall fondegendomen ej ingå i bolagets kon­
kursbo.

Övergår jämlikt 34 § andra stycket eUer 36 § första stycket förvalt­ningen av värdepappersfond från fondbolaget till förvaringsbanken, åUgger det banken att med anlitande av fondens medel fullgöra alla de förpliktelser, vilka bolaget under iakttagande av bestämmelserna i denna lag ådragit sig för fondens räkning. Motsvarande skall gäUa vid över­låtelse av fonden till annat fondbolag.

14 § För varje värdepappersfond skall finnas av fondbolaget upprät­
tade fondbestämraelser. Dessa skall ange:

1)   fondens beteckning;

2)   de allmänna riktiinjema för placering av fondens medel med an­givande av humvida fonden delvis eller helt skall bestå av utländska värdepapper;       '

3)   i vUken omfattning utdelning skall ske tUl fondandelsägarna eller, därest utdelning ej skaU äga mra, bestänunelse härora;

4)   de tillägg till fondandelsvärdet, sora bolaget till täckande av för­säljningskostnader ra. m, högst fär göra vid bestämmande av utgivnings­priset för fondandelsbevis;

5)   de avdrag från fondandelsvärdet, som bolaget till täckande av in­lösningskostnader m. m. högst får göra vid bestämmande av inlösnings­priset för fondandelsbevis;

6)   den ersättning bolaget äger åtajuta för sin förvaltning av fonden;

7)   den ersättning förvaringsbanken äger åtajuta försitt omhänderha­vande av fonden; samt

8)   fondens räkenskapsår och de tider då kvartalsredogörelser skall upprättas.

Fondbestämmelsema skall fastställas av bankinspektionen.

15 § Fondbestämmelse, som avses i 14 § första stycket 2) och 3), får
ej ändras utan medgivande från samtUga fondandelsägare. Fattas beslut
om sådan ändring, skall det underställas bankinspektionen för fastsiäl­
lelse.
                                                                   !

Vill fondbolag andra annan fondbestämmelse än sådan, som avses i första stycket, skall bolaget med angivande av skälen härför ansöka om tUlstånd hos bankinspektionen. Om inspektionen finner att den föreslag­na ändringen är skälig och ej strider mot fondandelsägarnas intressen, får inspektionen lämna bolaget tUlstånd tiU ändringen. Denna får ej träda i tillämpning förrän tre månader efter det tillståndet meddelats. Ora offentliggörande av ändringen äger inspektionen raeddela behöv­Uga föreskrifter.

16 § Fondbolag får besluta ora utbetalning av raedel, sora ingår i
värdepappersfond, endast för något av följande ändamål, nämligen:

1)    förvärv av värdepapper tiU fonden;

2)    utbetalning av ersättaing enUgt fondbestäraraelserna för bolagets kostnader för fondandelsbevisens utfärdande och utgivande;

3)    inlösen av fondandelsbevis, inbegripet den ersättning bolaget en­ligt fondbestäramelserna äger tillgodogöra sig för inlösningsförfarandet;

4)    utdelning tiU fondandelsägare;


 


Prop. 1974:128                                                       199

5)    utbetalning till bolaget av den ersättning bolaget enhgt fondbe­stämmelserna äger erhålla för förvaltningen av fonden; eller

6)    betalning av skatter, som belöper på fonden, eller fullgörande av andra förpliktelser, som avser fonden.

 

17    § I värdepappersfond ingående medel skall, i den män behov av likvida medel icke förefinns, så snart det bedömes lärapligen kunna ske användas för förvärv av värdepapper.

18    § Till värdepappersfond får förvärvas endast följande slag av vär­depapper:   I

 

1)    vid Stockholras fondbörs inregistrerade svenska aktier, obligatio­ner och andra värdepapper;

2)    andra svenska aktier, obUgationer eller värdepapper, sora noteras på lista utgiven av saramanslutning av svenska fondkommissionärer;

3)    utiändska aktier, obUgationer och andra värdepapper, ora förvärv av sådana är fömtsatt i fondbestämmelserna och värdepapperen är före­mål för handel och notering vid större fondbörs;

4)    aktier, obligationer och andra värdepapper, som utbjudes till för­säljning under sädana förhällanden att sannolika skäl finns för anla­gande att de inom kort kommer att inregistreras vid Stockholras fond­börs eller eljest bU föreraål för sådan handel och notering, sora under 2)—3) sägs; särat

5)    av svenska staten utfärdade skattkararaarväxlar för kortvarig place­ring av likvida raedel.

Värdepapper sora förvärvats med stöd av stadgandet tmder 4) skall, om där angiven fömtsättning icke uppfyllts inom sex månader från för­värvet, avyttras så snart lämpligen kan ske.

Med aktier jämstäUes bevis ora rätt till förvärv eller utbekomraande
av aktier.
                              '

19 § Värdepapper med en och samrae utfärdare får ej raot vederlag
förvärvas till värdepappersfond i vidare raån än att i fonden ingående
värdepapper, sora utfärdats av honom, efter förvärvet uppgår lill högst
fem procent av fondens värde. Bankinspektionen får dock för viss eller
vissa utfärdares värdepapper medge, att nämnda gräns överskrides intill
högst tio procent av fondvärdet.

Förvärv på grund av tidigare aktieinnehav av nya aktier vid ny­
emission i aktiebolag fär ske utan hinder av vad i första stycket stad­
gas. Fondbolaget skall dock senast inora sex raånader från dylikt för­
värv avhända fonden den del av de sålunda förvärvade aktiema, sora
ej vid något tillfälle efter förvärvet kunnat inrymmas inom de i första
stycket angivna gränsema.
                        I

Fondbolag bör ägna särskild uppmärksamhet däråt, att värdepap­per utfärdade av förelag, sora är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, icke förvärvas i sådan omfattning, atl intresset av riskfördelning ej i erforderlig mån tiUgodoses.

20 § Fondbolag får ej i värdepappersfonder inneha raer än fem pro­
cent av aktiema i ett och samma aktiebolag eller, om aktier med olika
röstvärde finns, större antal än att röstetalet för aktiema utgör högst
fem procent av röstetalet för samtUga aktier i aktiebolaget.

Vad sålunda stadgats skall när aktiema i flera fondbolag äges eller


 


Prop. 1974:128                                                       200

på därmed jämförhgt sätt innehaves — direkt eller genora förraedling av juridisk person — av väsentiigen samraa fysiska eller juridiska per­soner ha avseende på samtliga dessa bolags sammanlagda innehav av aktier.

Förvaringsbank

21 § För varje värdepappersfond skall finnas en av fondbolaget ut­
sedd förvaringsbank. DärtiU får utses endast kreditinrättning, som slår
under bankinspektionens tillsyn och har notariatavdelning.

Om särskUda skäl därtUl föranleder kan Konungen raedge, att även annat under inspektionens tiUsyn stående företag än sådan kreditinrätt­ning, sora avses i första stycket, utses till förvaringsbank.

22 § Förvaringsbanken skall uppbära aUa fondbolaget för värdepap­
persfondens räkning tillkommande medel samt ombesörja aUa utbetal­
ningar ur fonden.

Medel, som förvaringsbanken uppburit för värdepappersfondens räk­ning, skall omedelbart insättas på särsldld för fonden hos banken öpp­nad bankräkning. Värdepapper, som ingår i fonden, skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. Om utländska värdepapper ingår i fonden, får banken anförtro förvaringen av dessa värdepapper åt lämplig ut­ländsk kreditinrättaing. Anmälan därom skaU göras tiU bankinspektio­nen.

Utfärdade men icke, utgivna samt jämlikt 31 § inlösta och ej ånyo utgivna fondandelsbevis skall omhänderhas av förvaringsbanken. Om inlösta fondandelsbevis ej ånyo skaU utges, skaU de makuleras i betryg­gande ordning. Vad nu sagts skall även gälla fondandelsbevis som ut­bytts mot annat sådant bevis.

23 §' Fondandelsbevis får förvaringsbanken utlämna endast mot inbe­
talning av belopp motsvarande utgivningspriset.

Vid försäljning eller byte av värdepapper, som ingår i värdepappers­fond, får förvaringsbanken utiämna värdepapperen endast mot erhål­lande av avtalad köpeskilling eller de med bytet avsedda värdepappe­ren.

24 § Förvaringsbanken får utbetala medel från den i 22 § andra styc­
ket avsedda bankräkningen endast när fondbolagets beslut om utbetal­
ningen avser ändamål, som anges i 16 §.

För förvärv av värdepapper eUer för inlösen av fondandelsbevis får utbetalning verkställas endast mot erhållande av ifrågavarande värde­papper eller fondandelsbevis.

25 § För sitt omhänderhavande av värdepappersfond äger förva­
ringsbank åtnjuta ersättning i enlighet med de för fonden fastställda
fondbestämmelserna. Denna ersättning får banken tiUgodogöra sig av
fondens medel utan hinder av vad i 24 § första stycket sägs.

Fondandel och fondandelsbevis

26 § Andelar i värdepappersfond skall vara lika stora och innefatta
samma rätt.
                                                      |

Fondandels värde utgör fondens värde delat med antalet fondande-


 


Prop. 1974:128                                                      201

lar (fondandelsvärdet). Detta värde skall fortlöpande beräknas av fond­
bolaget.
                                                         I

Fondens värde framräknas genora alt från tillgångama göres dels avdrag för på fonden belöpande skulder, dels, ora sä är angivet i fond­besläraraelsema, avdrag för fraratida skatter i enUghet med vad fondbe­stämmelsema föreskriver. Värderingen av tillgångarna skall, såvitt angår värdepapper, ske raed ledning av gäUande marknadsvärden.

27 § Fondandelsbevis skaU vara ställda till innehavaren eller till viss
man eller order. De skall vara försedda med uppgift om värdepappers­
fondens beteckning och vara numrerade. Bevisen får avse en eller flera
fondandelar.

Fondandelsbevis skall innehåUa dels en förklaring av fondbolaget ora den rätt tiU andel i värdepappersfondens värde, som beviset medför, dels en bekräftelse av förvaringsbanken, att banken åtagit sig fondens förvaring under iakttagande av bestäraraelsema i denna lag. Därvid får styrelseledamots eUer firmatecknares namnteckning återges genom tryckning eUer på annat dylikt sätt. På fondandelsbevis skall anges att beviset vid anfordran inlöses av bolaget i enlighet raed föreskrifterna i denna lag samt att även i övrigt denna lag är tiUämplig på rättsförhållan­det meUan fondandelsägaren och bolaget. Fondandelsbevis skall upptaga erinran om att de för fonden gäUande fondbestäraraelserna är fogade vid de årsberättelser, sora upprättas för fonden, raed upplysning tUl-lika om var dessa årsberättelser finns tillgängliga.

Fondbolag får ej utge fondandelsbevis, innan bankinspektionen fast­ställt de för värdepappersfonden upprättade fondbestämraelsema.

28 § Beträffande fondandelsbevis skaU, där ej annat följer av vad i
denna lag sägs, gälla vad i lagen ora skuldebrev stadgas om löpande
skuldebrev.

På uldelningskuponger tUl fondandelsbevis skall tUlämpas vad i 23 och 25 §§ lagen ora skuldebrev stadgas om räntekuponger.

29    § Den rätt lUl andel i värdepappersfonds värde, som fondandels­bevis medför, är ej föremål för preskription i vidare mån än som fram­går av 40 §.

30    § Utgivningspriset för fondandelsbevis skall utgöra det på utgiv­ningsdagen gällande värdet av det antal fondandelar, sora beviset avser, med tillägg av, i den män fondbestämmelsema så medger, dels kostna­der för bevisets utfärdande och utgivande, dels kostnader vid inköp av värdepapper svarande mot fondandelsvärdet.

31    § Det åligger fondbolag att på begäran av ägare av fondandels­bevis, som utfärdats av bolaget, med anlitande av värdepappersfondens medel inlösa beviset.

Inlösen skall ske oraedelbart ora likvida medel finns. Måste raedel för inlösningen anskaffas genora försäljning av värdepapper skall sådan för­säljning äga rura så snart ske kan och senast inom fem börsdagar från den dag begäran om inlösen framställts till bolaget, varefter inlösningen skall fullgöras så snart försäljningslikviden influtit. Föreligger sådana särskilda förhållanden, alt inlösen kan antagas medföra ett väsentligt


 


Prop. 1974:128                                                       202

missgynnande av övriga fondandelsägares intressen, fär den angivna femdagarsfristen överskridas.

Vid begäran om inlösen, som ej verkställs omedelbart, äger bolaget fordra, att för inlösen avsett fondandelsbevis överlänmas till förvarings­banken mot vederbörligt kvitto. Framställningen om inlösen får därefter ej återkallas.

32 § Inlösningsprisei för fondandelsbevis skall utgöra det på inlös­
ningsdagen gäUande värdet av det antal fondandelar, som beviset avser,
med avdrag, i den raån fondbesläraraelsema så raedger, för dels kosl­
nader för inlösningsförfarandet, dels kostnader vid försäljning av värde­
papper svarande möt fondandelsvärdet.

Redovisning

33 § Fondbolag skall kvartalsvis på tid som anges i fondbestäraraelser­
na avge redogörelse för varje av bolaget förvaltad värdepappersfond.
Redogörelsen skall för den dag redogörelsen avser utvisa antal och slag
av de värdepapper, sora ingår i fonden, värdet av de olika slagen av
värdepapper, storleken av de på bankräkning innestående raedlen, pä
fonden belöpande skulder särat antalet fondandelar.

Vid utgången av varje räkenskapsår skall fondbolag upprätta en års­berättelse för varje av bolaget förvaltad värdepappersfond. Denna skall innehålla, fömlora de uppgifter, sora skall inlagas i kvartalsredogörelse, uppgift om den under året uppkomna avkastningen av fondförmögen­heten, de koslnader, som under året belöpt på fonden, och storleken av den utdelning, sora under året ägt rum på fondandelsbevisen. I årsberät­telsen skall dessutom meddelas de övriga upplysningar, som är av be­tydelse för bedömande av fondens ställning. Vid årsberättelsen skall fogas de för fonden gällande fondbestämmelserna.

Om kvartalsredogörelse och årsberättelse skall avges samlidigt, får årsberättelsen ersätta kvartalsredogörelsen.

Kvartalsredogörelse och årsberättelse skall, så snart det kan ske, hål­las tUlgängliga för fondandelsägama hos fondbolaget samt på de försälj­ningsställen, där bolagets fondandelsbevis tillhandahäUes aUmänheten.

Fondförvaltningens övergång, m. m.

34 § Vill fondbolag upphöra raed förvaltningen av värdepappersfond,
får bolaget ej besluta att förvaltningen skall upphöra tidigare än tre
månader efter det att bolaget genom kungörelse i nedan angiven ordning
tillkännagivit beslutet.

Vid den tidpunkt, då bolagels förvaltning av värdepappersfonden upphör, skall förvaltningen övergå tUl förvaringsbanken. Bolaget får dock med bankinspektionens medgivande träffa överenskommelse raed annat fondbolag att vid den angivna tidpunkten övertaga förvaltningen.

Kungörelse om fondbolags beslut att upphöra raed förvaltningen av värdepappersfond skall av bolaget införas i allraänna tidningarna och i tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, samt hållas till-gäiiglig för fondandelsägama på de försäljningsstäUen, där bolagets fondandelsbevis tillhandahålles aUmänheten. I kungörelsen skall anges den tidpunkt, då bolagets förvaltning av fonden upphör. Har överens-koraraelse träffats ora förvaltningens övertagande av annat fondbolag.


 


Prop. 1974:128                                                      203

skall kungörelsen innehålla uppgift därom. Föreligger ej sådan överens-koraraelse, skall i kungörelsen läranas upplysning ora att förvaltningen skall övergå tUl förvaringsbanken särat erinras om innehållet i 37 och

3S§§.

35    § Fondbolag får ej, utan att skyldighet därtUl enligt lag föreligger, besluta att träda i likvidation, innan dess förvaltning av samlliga värde­pappersfonder, som bolaget innehar, upphört.

36    § Har bankinspektionen återkallat fondbolags tillstånd att driva värdepappersfondrörelse eller har bolaget trätt i likvidation eller för­satts i konkurs, skall förvaltningen av värdepappersfond, som bolaget innehar, omedelbart övergå tUl förvaringsbanken.

Kungörelse om att förvaltningen av värdepappersfond enligt första stycket övergått tUl förvaringsbanken skall genora bankens försorg of­fentliggöras i den ordning, som i 34 § ttedje stycket sägs. I kungörelsen skall erinras om innehållet i 37 och 38 §§.

37 § Medan förvaltningen av värdepappersfond omhänderhas av för­
varingsbanken, får inlösen av fondandelsbevis järalikt 31 § eller utgi­
vande av nya fondandelsbevis ej äga rura.

Förvaringsbanken skall, sedan den övertagit fondförvaltningen, an-lingen, efter inhäratande av bankinspektionens raedgivande, överlåta fonden till annat fondbolag eller upplösa fonden.

För det arbete och den kostnad, sora därigenora kan koraraa att åsamkas banken, är banken berättigad att ur fonden åtnjuta skälig er­sättning raed belopp, sora godkänts av bankinspektionen.

38    § SkaU fonden upplösas, åligger det banken att, så snart lämpligen kan ske, försälja de värdepapper, som ingår i fonden. Influtna medel skall tillföras den i 22 § andra stycket avsedda bankräkningen. Sedan försäljningen slutförts och all fonden åvilande gäld blivit betald eller erforderliga raedel därtill avsatts, skall den behållna fondförraögenheten snarast raöjligt utskiftas till fondandelsägarna mot återbekoraraande av fondandelsbevisen. Förslår ej värdepappersfonds tillgångar lill täckande av dess skulder och kan förlikning ej träffas, skall tillgångarna av för­varingsbanken fördelas enligt de regler, sora gäller vid konkurs.

39    § Har förvaringsbanken träffat överenskoraraelse ora överlåtelse av värdepappersfond till annat fondbolag eller beslutat att upplösa fonden, skall banken omedelbart utfärda kungörelse därom.

Vid upplösning skall banken dessutom sä snart det kan ske kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp koraraer att hållas tillgängligt för lyftning.

Kungörelserna skall genom bankens försorg offentiiggöras på sätt, som i 34 § ttedje stycket sägs.

40    § Har fondandelsägare ej inom fem år från den dag, då utskiftat belopp enligt 38 § blivit tUlgängligt för lyftning, anmält sig att lyfta honom tiUkomraande belopp, är han föriustig sin rätt därtill. Sådant be­lopp ävensom restbelopp, som vid utskiftningen ej kunnat fördelas på saratiiga fondandelsägare, skall tUlfalla allraänna arvsfonden.

41    § övergår förvaltningen av värdepappersfond i enlighet raed vad ovan sagts tUl annan förvaltare, skall denne i fråga ora förvaltningens handhavande anses ha trätt i stället för det bolag, sora bildat fonden.


 


Prop. 1974:128                                                      204

Om tiUsyn

42 § Bankinspektionen skall övervaka att fondbolaget i sin verksam­
het ställer sig tUl efterrättelse de lagar och andra författningar, som
avser fondbolag, ävensom den för bolaget gällande bolagsordningen
samt de fondbestämmelser och övriga föreskrifter, som raed stöd av
stadgande i lag eller bolagsordning raeddelats av bolagsstäraraa eller
styrelse.

Det åligger inspektionen att även i övrigl raed uppraärksarahet följa fondbolagels verksamhet i den raån så erfordras för kännedom om de förhällanden, som kan inverka på bolagets eller av bolaget förvaltad värdepappersfonds säkerhet eUer eljest är av betydelse för en sund ut­veckling av värdepappersfondrörelsen.

Inspektionen är ej på gmnd av vad här föreskrivits pliktig att över­vaka iakttagandet av bestämraelser, sora avser enskild aktieägares rät­tigheter eller skyldigheter i förhållande till fondbolaget eller till annan aktieägare eller sora angår bolagets inre angelägenheter.

Om inspektionen finner det behövligt, får inspektionen raeddela när­mare föreskrifter ora sättet för förande av fondbolagels räkenskaper, om förvaring av värdehandlingar och ora inventering av dessa,

43    § Bankinspektionen skaU för fondbolaget förordna en revisor alt med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkstäl­lande direktörens förvaltning särat bolagets räkenskaper. Inspektionen äger när sora helst återkalla förordnande, som här avses, och i stäUet ulse ny revisor,

44    § Bankinspekiionen äger sammankalla fondbolagels styrelse, när sådant prövas nödigt. Har styrelsen ej efterkomrait av inspektionen fraraställd begäran ora utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma, får kallelse utfärdas av inspektionen.

Den som enligt av Konungen meddelade bestämraelser har befogen­het att företräda inspektionen äger närvara vid bolagsstäraraa eller av inspektionen utiyst styrelsesaramanträde och deltaga i överläggningarna.

45 § Har fondbolagets styrelse, verkställande direktör eller bolags­
stäraraa fattat beslut, sora står i strid mot lag, bolagsordning eller fond­
bestämmelser, fär bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet.
Inspektionen får också förelägga styrelsen eUer verkställande direktören
att, om beslut som nyss sagts verkställts, göra rättelse om så kan ske
samt atl fullgöra vad styrelsen eller verkställande direktören åligger en­
ligt lag eller bolagsordning. Sådant föreläggande får dock ej, utom vad
angår innehållet av vinst- och förluslräkning eller balansräkning, av in­
spektionen meddelas i fråga ora i lag givna föreskrifter, vUkas över­
trädande är belagt raed straff.

Även om avvikelse från lag, bolagsordning eller fondbestämmelser ej skett, äger inspektionen meddela de erinringar i fråga om bolagets verksamhet, som inspektionen kan finna påkaUade.

46 § Bankinspektionen äger förelägga vite vid meddelande av före­
skrift eller förbud enligt denna lag.


 


Prop. 1974:128                                                       205

47 §   Fondbolagets styrelse och verkställande direktör åligger:

att, så snart beslut fattals om styrelsens sammansättning eller ora för­ändring i denna, anraäla beslutet tiU bankinspektionen;

att tiU inspektionen lärana uppgift om den bank, sora utsetts tUl för­varingsbank för värdepappersfond, vUken bolaget förvaltar;

alt när sora helst för den befattaingshavare hos inspektionen, sora enligl av Konungen meddelade bestämraelser har att i sådant avseende företräda uispektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar särat böcker, räkenskaper och andra handlingar tiUgängliga för granskning;

att på tider, som inspektionen bestämmer, och enligt av inspektionen fastställda formulär upprätta och till inspektionen insända översikter, utvisande bolagets tillgångar och skulder;

atl, sä snart det kan ske, till inspektionen insända i avskrift dels sty­relsens och verkställande direktörens förvaltningsberättelse jämte vinst-och förlusträkning särat balansräkning, revisionsberättelsen raed tillhö­rande handlingar liksora protokoll över förhandlingarna vid ordinarie bolagsstäraraan dels i 33 § föreskrivna kvartalsredogörelser och årsbe­rättelser;

att, när bolaget finner sig ej kunna iakttaga den i 31 § andra stycket angivna feradagarsfristen, ofördröjUgen lill inspektionen anraäla detla med angivande av skälen;

att, då bolaget beslutat att upphöra med förvaltningen av värdepap­persfond eller trätt i likvidation eller försalls i konkurs, ofördröjligen underrätta inspektionen härom;

att även i övrigt raeddela inspektionen och sådan befattningshavare där, sora ovan sagts, alla de upplysningar rörande bolaget och av bola­get förvaltad värdepappersfond, sora begärs av dem; samt

att, ora inspektionen finner anledning till anlagande att bolaget gjort sådana förluster att tio procent av aktiekapitalet förlorats, på inspek­tionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorer­na att granska detta.

48 § Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk­
samhet skall varje fondbolag årligen erlägga bidrag efter visst förhål­
lande till varje av bolaget förvallad värdepappersfonds värde vid ut­
gången av nästföregående kalenderår. Närmare föreskrifter ora faststäl­
lande och eriäggande av bidrag raeddelas av Konungen.

Det åligger bolaget dessutora att till revisor, sora förordnats enligt 43 §, utge ersättning raed belopp sora inspektionen bestämraer.

49    § Ledaraot av eller befattningshavare hos bankinspektionen fär ej vara ledaraot i styrelsen för eller revisor i eller anställd hos fondbolag. Ej heller får ledaraot av eller befattaingshavare hos inspektionen vara aktieägare i sådant bolag.

50    § Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär. Inspektionens beslut skall lända till efterrät­telse utan hinder av att talan däremot föres, om ej Konungen annor­lunda förordnar.


 


Prop. 1974:128                                                       206

Skadestånd

51 § Har fondandelsägare tUlskyndats skada genom att fondbolaget
överträtt denna lag eller gällande fondbestämmelser, är bolaget plik­
tigt att utge ersättning för sådan skada. Vad nu sagts angående fondbo­
laget skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om förvaringsbanken.

Ansvarsbestämmelser

52 § Den som här i riket driver värdepappersfondrörelse utan att vara
berättigad därtUl eller bryter raot bestäramelsen i 1 § tredje stycket dö­
mes tUl böter eller fängelse i högst ett år.

Den som bryter mot bestämmelsen i 3 § dömes till böter.

53 §   Till böter eller fängelse i högst ett år dömes:

1)   styrelseledaraot eUer befattaingshavare hos fondbolag, vilken vid ansökan ora tillstånd att driva värdepappersfondrörelse uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vUseledande uppgifi;

2)   styrelseledamot hos fondbolag, vUken förvärvar eller säljer värde­papper i strid mot bestäraraelsema i 9 §;

3)   den sora förfogar över egendora, som ingår i värdepappersfond, i sttid mot bestäraraelsema i 12 § andra stycket; samt

4)   styrelseledamot eUer verkstäUande direktör hos fondbolag, vilken uppsåtiigen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vUseledande upp­gift i översikt, som avses i 47 §, eller vid lämnande av upplysning enligt sararaa lagrura.

Vad ovan sägs ora styrelseledaraot eller verkställande direktör hos fondbolag skall, där förvaltningen av värdepappersfond övergått lill för­varingsbanken, i StäUet avse styrelseledamot eller verkställande direktör hos banken.

Denna lag träder i kraft den

Den som vid ikraftträdandet förvaltar s. k. aktiefond äger ulan hinder av vad i lagen sägs fortsätta denna verksamhet intill den

Vill förvaltare, sora i det föregående stycket avses, träffa överenskora­raelse raed fondbolag om övertagande av aktiefondens förvaltning, skall i tiUämpliga delar gälla vad i lagen stadgas angående överenskom­melse meUan fondbolag om övertagande av förvaltningen av värdepap­persfond. Har sådant övertagande skett, får andelsbevis, som dessförin­nan utgivits av den tidigare fondförvaltaren, bibehållas utan hinder av att de ej uppfyller föreskriftema i 27 § och skall de därvid gälla som fondandelsbevis i lagens mening. Är andelsbevis stäUda tUl viss man skall de efter fondförvalttungens övergång tiU fondbolag anses vara ställda till viss raan eller order.


 


Prop. 1974:128                                                       207

Bilaga 2 Europeiska riktlinjer för aktiefonder

(antagna av Europarådet den 19 septeraber 1972)

Ministerkommittén,

som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå fastare enhet meUan dess medleraraar,

sora beaktar att fonder, investerade i värdepapper, är av stor betydelse för kapitahnarknademas tUlväxt och för investeringsverksarahetens ut­veckling i Europa,

som är övertygad om att det skulle vara värdefuUt alt samordna vissa rättsliga riktiinjer på detta område och att det skulle vara önsk­värt att skapa riktlmjer, som tiUförsäkrar sparama största möjliga trygg­het,

REKOMMENDERAR medlemsländernas regeringar att bringa sin lagstiftning och praxis i fråga om aktiefonder i överensstämmelse raed de riktlinjer sora anges i denna resolution eller att använda dessa rikt­linjer när ny lagstiftaing införs pä detta område, vilket inte hindrar att för andelsägama förmånligare regler kan föreskrivas,

UPPMANAR raedlerasländernas regeringar att i vederbörlig ordning meddela Europarådets generalsekreterare de åtgärder, som har vidta­gits med anledning av rekommendationeraa i denna resolution.

Riktlinjer

Artikel 1

1.    Med aktiefond avses i dessa riktiinjer en fond bestående av tiU­gångar, vUka tUl följd av en inbjudan till allmänheten har uppkomrait genora kapitaltillskott från andelsägama och investerats i värdepapper. Fonden skall vara samraansatt och förvaltas så, att den tUlgodoser an­delsägarnas intressen enligt principen ora riskfördelning.

2.    Fonden får endast tas i anspråk för sådana kostnader och utgifter för förvaltningen som fonden skall svara för enligt vad som anges i fond­bestämmelsema; i intet fall svarar fonden för infriande av förbindelser sora åvilar förvaltningsföretaget eller andelsägama.

3.    Beteckningen aktiefond eller liknande beteckning som kan föran­leda förväxlingar får användas endast av fonder, vilkas verksamhet står i överensstäraraelse med dessa riktlinjer.

4.    Dessa riktlinjer skall inte tUlämpas på bl. a, fonder för förvaltaing av fast egendom, aktiesparklubbar och investraentbolag.

Artikel 2

1,   Förvaltning av fonder får utövas endast av en av tUlsynsrayndighe-ten godkänd juridisk person med ett aktie- eller andelskapital.

2,   Om förvaltningsbolaget är ett aktiebolag skall dess kapital utgöras av registrerade aktier. Andelsägam.a skall ha rätt att ta del av aktiere­gistret, såvida inte uppgift på aktieägamas namn lämnas i den redogö­relse som avses i artikel 8.

3,   Tillsynsmyndigheten får motsätta sig varje ändring i fråga om leda­motskap i förvaltningsföretagets administrativa organ.

1 Jfr översättning av OECD:s standardregler (bilaga 3), där begreppet aktiefond används som beteckning för ett institut för kollektiva investeringar.


 


Prop. 1974:128                                                       208

4. Tillstånd att förvalta en aktiefond får ges endast under fömtsätt­ning

(a)   att ett visst rainsta kapital, vars storiek varje stat bestämraer, har tecknats och till fullo inbetalats,

(b)   att bolagsordningen föreskriver, att förvaltnmgsföretagets verk­sarahet, med undanlag för förvaltningen av dess egna tUlgångar, uteslu­tande skall omfatta förvaltaing av aktiefonder. Om nationell lag medger det får tillsynsmyndigheten dock

(i) ge förvaltningsföretaget tillstånd att åta sig uppdrag av fiduciarisk karaktär,

(ii) ge ett företag, vars verksamhet mte uteslutande rör förvaltning av aktiefonder, tillstånd att utöva sådan förvaltning.

Artikel 3

1.   Förvaltningsföretaget skall till varje andelsägare överlämna ett an­delsbevis ställt till innehavaren eller till viss man. I enlighet med vad som föreskrives i nationell lag kan andelsbevis ställt tUl viss man vara ett bevis på andelsägarens rättigheter eller endast ett bevis på att andelsägaren har erhållit sina rättigheter genom att hans namn har införts i ett register över andelsägare.

2.   Ett andelsbevis får avse en eller flera andelar. Det skall vara un­dertecknat av förvaltaingsföretaget och av sådan förvaringsbank som av­ses i artikel 13. Underskrifterna fär reproduceras på mekaniskt sätt.

3.   När förvaltningsföretaget säljer andelar skall förelaget länma an­delsägaren upplysning om att han pä begäran kan få en avskrift av fond­bestämmelserna och av de handlingar sora avses i artiklama 8 och 9.

Artikel 4

1.   Utgivningspriset för andelsbevis faststäUs på grundval av värdet av de tecknade andelama med tiUägg av provision och eventaellt andra arvoden. Andelsvärdet är fondens värde deviderat med antalet utelö­pande fondandelar.

2.   Förvaltningsföretaget eller förvaringsbanken skall beräkna fond-värdet i fråga om börsnoterade värdepapper på grundval av börspriset den senaste börsdagen och i fråga om övriga tillgångar enligt en skälig värdering med hänsyn tagen tUl deras antagliga värde vid försäljning. Sistnäranda värde skall uppskattas objektivt, saravetsgrant och utan ovidkomraande hänsyn.

Artikels

1.   Med undantag av vad som följer av bestämmelserna i artikel 6 tred­je stycket i) får andelsägama eller deras fordringsägare inte begära del­ning eller upplösning av fonden.

2.   Andelsägare skall ha rätt att när som helst, på vUlkor som anges i fondbestämmelsema, begära inlösen av sina andelar tiU ett pris, som grundar sig på värdet av andelama beräknat enligt artikel 4 med av­drag för eventuell provision. Föreskriftema ora inlösningsförfarandet i fondbesläraraelsema får inte innebära någon inskränkning i rätten till inlösen. I undantagsfall som skall särskUt anges i fondbesläraraelsema får förvaltningsföretaget uppskjuta inlösningen, under fömtsättaing att uppskovet är i saratiiga andelsägares inttesse och godkänns av tillsyns-rayndigheten.


 


Prop. 1974:128                                                      209

Artikel 6

1.    Det skall åligga förvaltningsföretaget eller förvaringsbanken att upprätta en handlmg i överensstämmelse med dessa riktUnjer. VUlko­ren i handlingen skall godkännas av andelsägama genom teckning av andelama. Handlingen kallas här fondbestämmelser.

2.    Fondbestämmelsema skall godkännas av tUlsynsmyndigheten. God­kännandet skall föreUgga innan andelsbevisen utfärdas. Även för en ändring av fondbestämmelsema krävs godkännande av tillsynsrayndig-heten.

3.    Fondbestämraelserna skall innehålla

 

(a)  aktiefondens benäraning och den tid fonden skaU bestå, förvalt­ningsföretagets officiella beteckning särat förvaringsbanken;

(b)  fondens investeringspoUtUc med särskUt angivande av de place­ringsobjekt sora har valts och de principer på vUka politiken vUar;

(c)  bestäraraelser ora utdelning eller i förekommande fall återinveste-ring av fondens nettoavkastning och, om det är tUlämpUgt, av realise­rade kapitalvinster sora härrör sig från värdepapper eller fondens övriga tillgångar;

(d)   kostaader och avgifter som hänför sig tUl fonden;

(e)   den provision som förvaltningsföretaget och förvaringsbanken be­
tingar sig för utgivande och inlösen av andelar och för administrations-
kostaader;

(f)   vUlkoren för utgivande och inlösen av andelar;

(g)  bestämraelser om offentliggörande av uppgifter om fonden, vUka
bestämmelser i varje fall skall ange formema för det offentiiggörande
som åsyftas i artiklama 8 och 9;

(h) de dagar då fondens och förvaltaingsföretagets räkenskapsår skall avslutas;

(i) vUlkoren för upplösning av fonden och det sätt på vilket avveck­ling skall ske;

(j) tillvägagångssättet vid ändring av fondbestämraelserna.

Artikel 7

1.    Förvaltningsföretaget skall förvalta aktiefonden uteslutande i an­delsägarnas intresse och i överensstämmelse med föreskriftema i dessa riktlinjer och i fondbestämraelserna.

2.    Företaget handlar i eget naran men skall därvid också ange den aktiefond som företaget företräder.

3.    Företaget skall särskilt orabesörja placeringar, handel raed och utövande av de ur värdepapperen härflytande rättigheterna särat utgi­vande av andelar och utdelning av vinst. ViUkoren för utövande av rösträtt för de i portföljen ingående värdepapperen skall regleras i nationell lag.

4.    Förvaltningsföretaget får inte ta upp lån för fondens räkning i syfte att förvärva värdepapper för att öka fondens portfölj. Förelaget får inte heller ur fonden förskottera belopp lill andelsägare för teck­ning av andelar. Nationell lag reglerar frågan ora och under vilka vill­kor förvaltningsföretaget i särskUda undantagsfall får ta upp lån för andra ändaraål än värdepappersförvärv; sådana lån får dock inte över­stiga 10 % av värdet för fondens tUlgångar.

5.    Företaget skall vid fullgörandet av sina åligganden iaktta yrkesmäs­siga normer och skall vara skyldigt att ersätta andelsägarna varje för­lust sora fonden kan åsamkas genom någon företagets underlåtenhet

14   Riksdagen 1974.1 saml Nr 128


 


Prop. 1974:128                                                       210

att fullgöra sina skyldigheter. Föreskrift i fondbestämmelserna eller i annat avtal som begränsar eller upphäver ersättningsskyldigheten skall vara ogUtig.

Artikel 8

1.   Vid räkenskapsårets slut skall förvaltningsförelaget upprätta en ut­förlig redogörelse, sora särskilt skall innehålla en förteckning över fon­dens tUlgångar, värdepappersportföljens saramansättning, en redovis­ning av fondens utgifter och inkorasler, vinstutdelning till andelsägama samt det administrativa organets sararaansättaing och förvaltningsföre­tagets respektive förvaringsbankens egna kapital.

2.   Redogörelsen skall granskas av en fristående revisor sora har god­känts av tUlsynsrayndigheten. Den skall underställas tUlsynsrayndighe-len innan den offentliggörs. Offentiiggörandet skall ske i överensstära­raelse med de vUlkor och inom de tidsfrister som tillsynsmyndigheten fastställer. Andelsägare har rält att på begäran erhålla en avskrift av redogörelsen.

Artikel 9

1.    Förvaltningsföretaget skall i princip dagligen offentiiggöra utgiv­nings- och inlösningspris för andelsbevisen.

2.    Förvaltningsföretaget skall i princip varje kvartal upprätta en re­dogörelse som särskilt visar fondens sammansättning, dess totala värde på grundval av värdepapperens dagsaktuella pris och av det värde som har åsatts övriga tillgångar, antalet utelöpande andelar samt det admi­nistrativa organets saramansättning och förvaltningsföretagets respektive förvaringsbankens egna kapital. Redogörelsen skall också innehålla de eventuella ändringar i fondbestämraelserna som har vidtagits under den tid som redogörelsen avser eller en sammanfattning av ändringar­na.

3.    De redogörelser som avses i denna artikel skall före offentliggö­randet tillställas förvaringsbanken och tillsynsmyndigheten. Andelsägare har rätt alt beställa dem.

Artikel 10

1.    Förvaltningsföretaget skall göra investeringar för fondens räkning i enlighet med fondbestämmelsema och de allmänna anvisningar som raed stöd av lag utfärdas av tiUsynsrayndighelen.

2.    Investeringarna skall göras i värdepapper som lätt kan realiseras.

3.    Förvaltningsföretaget får inte för fondens räkning förvärva

 

a)    värdepapper, som inte officiellt noteras eller är föremål för regel­bunden handel vid en erkänd inhemsk eller utländsk fondbörs. I natio­nell lag kan tillsynsmyndigheten dock tUlerkännas rätt att medge för­värv av sådana värdepapper upp tUl 10 % av fondens tUlgångar. Pro­centsatsen får överskridas i stater utan erkänd fondbörs;

b)   andelsbevis som representerar andelar i andra aktiefonder. Varje stat har rätt att förbjuda förvärv av aktier i investmentbolag;

c)    av förvaltningsföretaget utgivna aktier och skuldförbindelser;

d) värdehandlingar som medför förfoganderätt till varor.

4. I fråga om värdepapper som noteras på fondbörs får intet papper
köpas över eller säljas under börsvärdet.


 


Prop. 1974:128                                                      211

Artikel 11

1.    Ett förvaltningsföretag får inte i de fonder det förvaltar samman­lagt inneha så stort antal aktier i ett och samraa aktiebolag att företa­get kan utöva rösttätt i bolaget för mer än 5 % av röstvärdet.

2.    Placeringar i värdepapper av vad slag det vara må som har ut­färdats av ett enstaka bolag eller en grupp av företag får inte överstiga 5 % av fondens tillgångar.

3.    Om dessa procentsatser överskrids utan att förvaltningsföretaget har köpt värdepapper eller genom att företaget har utnyttjat rättigheter som härrör ur dess värdepappersinnehav, skall fondens sammansättning inom 12 månader ha ändrats så att den inte strider mot de angivna procentsatserna.

4.    I nationell lag får dock föreskrivas atl tillsynsmyndigheten kan medge föi-valtningsföretaget att överskrida de i första och andra punkter­na angivna procentsatserna.

Artikel 12

1.    Om inte annat följer av fondbestämmelserna skall den nettoav-kaslning som fonden erhåller genora utdelning och ränteintäkter från värdepapperen och från fondens likvida raedel återinvesteras i fonden eller delas ut till andelsägama i förhållande till deras andelar. Avkast­ningen får dock, efter överenskoraraelse raellan andelsägare och för­valtningsföretaget, delas ut i förra av nya andelsbevis.

2.    Intäkter av kapitalvinster sora har uppkomrait genora försäljning av värdepapper eller av teckningsrätter får endast delas ut ora det före­skrivs i fondbestäraraelserna.

Artikel 13

1.    Alla värdepapper och likvida raedel sora ingår i fonden skall för­varas hos en av tiUsynsrayndigheten erkänd bank eller annan kredit­inrättaing (i dessa riktUnjer benärand "förvaringsbank").

2.    Förvaltningsförelagets val av förvaringsbank skall godkännas av tiUsynsrayndigheten.

Artikel 14

1.    Förvaringsbanken skall utföra de uppdrag och efterkoraraa de an­visningar sora ges av förvaltningsföretaget, särskUt i fråga ora förvärv och försäljning av värdepapper och om handel med eller utnyttjande av teckningsrätter, och därvid tillse att uppdragen och anvisningama överensstäraraer med lag, fondbestämmelserna och tillsynsmyndighe­tens allmänna anvisningar.

2.    Förvaringsbanken skall ombesörja att utdelningar, räntor och Uk-vider för värdepapper som är förfaUna tiU betalning uppbäres, att teck­ningsrätter vid ny- och fondemissioner bevakas och i övrigt att sedvan­liga administrativa ålgärder i fråga om värdepapperen och andra lik­vida tiUgångar i fonden vidtas. Banken skall för fondens räkning över­sända provisionerna tUl förvaltningsföretaget i enlighet raed vad som föreskrivs i fondbestämraelsema. Banken skaU ge ut och inlösa andels­bevisen till det pris sora har framräknats av förvaltningsföretaget eller banken och fördela vinsten enligt fondbestämmelsema. Banken skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att hindra utmätning av eUer andra verkställighetsätgärder beträffande fondens tillgångar.

3.    Förvaringsbanken har rätt tiU ersättning för de uppgifter sora den


 


Prop. 1974:128                                                       212

utför för fondens räkning och betalning för dess tjänster skall ske ) enlighet med fondbestämmelsema.

4. Förvaringsbanken skall utföra sina åligganden uteslutande i an­delsägamas intresse, i överensstämmelse med lag och fondbestämmel­sema och under iakttagande av yrkesmässiga normer såvida inte lag eller fondbestämmelsema uppställer krav på strängare normer. Ban­ken skall vara ansvarig genteraot förvaltningsföretaget och andelsägama för varje skada sora kan åsarakas fonden genom någon bankens under­låtenhet att fullgöra sina förpliktelser. I förhållande till andelsägama skall banken vara ansvarig antingen direkt eUer genom förvaltnings­företaget, beroende på den rättsliga karaktären av förhållandet raellan förvaringsbank och andelsägare. Föreskrift i fondbestämraelsema eller i armat avtal som begränsar eller upphäver denna ansvarsskyldighet skall vara ogiltig.

Artikel 15

Förvaltningsföretagets och förvaringsbankens befallning med fonden skall upphöra

a)    ora förvaltningsföretaget eller förvaringsbanken med tillsynsmyn­dighetens godkännande överlåter förvaltningen och orahänderhavandel av fonden tiU annan;

b)   om förvaltningsföretaget eller förvaringsbanken går i konkurs eller dess verksamhet avvecklas på annat sätt;

c)    om tillsynsmyndigheten återkallar tillståndet för förvaltningsföre­laget eller förvaltningsbanken att driva verksamhet;

d) i de fall då så föreskrives i fondbestämmelsema.

Artikel 16

1. Fonden skall upplösas och avvecklas

a)   vid den tidpunkt fondbestämmelsema anger, om inte förvaltnings­företaget och förvaringsbanken med tillsynsmyndighetens medgivande vidtar åtgärder för fondens fortbestånd;

b)   oifi förvaltningsföretagets eller förvaringsbankens verksamhet upp­hör enligt artikel 15 b), c) och d) och uppgiften att förvalta eller om­händerha fonden inte har överlämnats till någon som har godkänts av tillsynsmyndigheten;

c)   i de fall då så föreskrives i fondbestämmelsema.

2. Utgivande och inlösen av andelsbevis får inte ske

a)    efter det atl avveckling eller upplösning av fonden har påbörjats;

b)   under tid då förvaltningsförelag eller förvaringsbank för fonden saknas.

 

3.   I lag eller i fondbestämmelsema skall anges vem sora är ansvarig för fondens avveckling.

4.   Den nettobehållning sora återstår efter avvecklingen skall fördelas raellan andelsägarna i förhållande tUl deras andelsinnehav. En redogö­relse för avvecklingen skall offentiiggöras i överensstämmelse raed lag eller med de vUlkor som tUlsynsmyndigheten fastställer.


 


Prop. 1974:128                                                      213

Bilaga 3

Standardregler för aktiefonders verksamhet

(antagna av rådet för Organisationen för ekonomiskt saraarbete och ut­veckling (OECD) den 11 april 1972)

A. Definition av aktiefonder på vilka standardreglerna är tillämpliga
En aktiefond är ett institut för koUektiva investeringar i värdepap­
per, sora har tUl ändamål att enligt principen om riskfördelning för­
valla en portfölj av värdepapper, som säljer sina andelar till allmän­
heten genom alt utge andelsbevis eller genom alt införa andelsägaren i
ett register och sora är skyldigt att vid påfordran av andelsägare direkt
eller genom en meUanhand inlösa en andel som institutet har utfärdat.

B. Minimikrav beträffande uppgifter till andelsägare och tillsynsmyn­
digheter

Regel 1: Allmänna riktiinjer och ändaraål för aktiefondens verksarahet De allraänna riktlinjerna och ändamålet för en aktiefonds verksam­het skall klart anges i ett prospekt och i allt övrigt informationsmale-rial. De får ändras endast om möjlighet härtiU har fömtsetts från bör­jan och om tUlvägagångssättet vid en ändring också har angivils. Ora ändringar inle uttryckligen har fömtsetts får de ske endast om de på förhand har godkänts av andelsägarna eller av vederbörlig officiell in­stans.

Regel 2: Prospekt

Aktiefonder skall upprätta ett prospekt vUket skall offentliggöras. Prospektet skall underställas tillsynsmyndigheten för prövning innan en aktiefond börjar sin verksamhet. Tillsynsmyndigheten skall kontrollera att prospektet innehåller alla erforderliga uppgifter om fonden men inte pröva dess sakliga innehåU. Prospektet skall ange de allraänna rikt­iinjema för och ändamålet med aktiefondens verksamhet samt innehålla uppgifter om aktiefondens rättsUga stmktur och de bestämmelser som reglerar dess verksamhet. Prospektet skall innehålla eller åtföljas av en aktuell ekonomisk redogörelse som visar storleken och fördelningen av aktiefondens tUlgångar, kostnaderna för dess verksamhet och den vinst som har utdelats tUl andelsägarna under vart och ett av de senaste tre till fem åren, eller, om aktiefonden inte har drivit sin verksarahet under sä lång tid, uppgift ora utdelad vinst under varje är som verksamheten har drivits. Närhelst en väsentlig förändring i ifrågavarande förhållanden inträffar skall prospektet revideras.

Regel 3: Offentiiggörande av uppgifter om personer som handhar verk­saraheten

Prospektet skall innehålla

a) aUa väsentUga uppgifter om de fysiska eller juridiska personer som är ansvariga för styrelse, fondledning, investeringsrådgivning, för-

1 Med andelar likställs här aktier.

= Jfr Europarådets riktlinjer (bilaga 2) där med aktiefond avses själva fonden.


 


Prop. 1974:128                                                      214

valtarskap (Irusleeship), förvaring av portföljen och försäljning av an­delar i aktiefonden;

b)   naran och adress på den sora äger motta delgivning å fondens väg­nar;

c)   namnet på varje större företag, till vilkel investeringsrådgivarna eventuellt har anknytaing.

Regel 4: Avgifter vid försäljning och inlösen särat arvoden för fondens skötsel

Storleken av och sättet att beräkna avgifter vid försäljning och inlö­sen av andelarna, arvoden för fondens skötsel särat övriga orakostnader ävensom de tidsperioder för vilka beloppen utdebiteras skaU i detalj an­ges i prospektet.

Regel 5: Redovisning av den ekonomiska ställningen

Minst en gång om året och inom den tid efter verksamhetsårets slut som tillsynsmyndigheten bestämmer, skall aktiefond hålla följande upp­gifter tillgängliga för andelsägarna och för tUlsynsmyndigheten såväl i etableringslandet som i varje land där dess andelar får utbjudas till för­säljning:

a)    en redogörelse för inkomster och utgifter;

b)   en redogörelse för tillgångar, skulder, nettovärdet av tillgångarna, antalet ulelöpande andelar och vad sora av tillgångamas nettovärde be­löper på varje andel;

c)    en redogörelse för ändringar i värdet av nettotillgångama per an­del;

d) en fullständig förteckning över innehavet av värdepapper enligt
gällande marknadsvärde.

Riktigheten av nämnda handlingar skall bestyrkas av fristående revi­sorer, sora har godkänts av tiUsynsmyndigheten.

Regel 6: Uppgifter till tillsynsmyndigheten

Utöver de uppgifter sora anges i regel 5 skall aktiefonder rainst en gång om året och inom den tid efter verksamhetsårets slut som tillsyns­myndigheten bestämmer lämna myndigheten en förteckning över alla de värdepapper som har köpts eller sålts under året jämte inköps- och försäljningspris för varje särskUt värdepapper. Mindre transaktioner får redovisas i en post om tiUsynsmyndigheten medger det.

Regel 7: Offentliggörande  av nettovärde,  försäljningspris  och  inlös­ningspris per andel

En aktiefond skall för offentiiggörande och åt var och en som begär det kostaadsfritt håUa uppgifter om nettovärdet, försäljningspriset och inlösningspriset per andel tiUgängliga. Dess prospekt skall omnämna denna skyldighet och ange var och hur dessa uppgifter kan erhållas.

C. Minimikrav i fråga om placeringar Regel 8: Fördelnmg av tUlgångama

En aktiefond får inte investera mer än 5—15 % av sina tillgångar i värdepapper med en och samma utfärdare.


 


Prop. 1974:128                                                       215

Regel 9: Effektiv konttoU

En aktiefond får inte förvärva mer än 5—15 % av röstvärdet för ak­tier i ett och samraa företag. Om flera aktiefonder står under sararaa ledning får fonderna tUlsaramans inte äga mer än 5—15 % av röstvär­det i samraa företag.

Regel 10: Placering i andra aktiefonder

En aktiefond får inte placera raer än sararaanlagt 5—15 % av sina tillgångar i värdepapper utfärdade av andra aktiefonder. Fonden får inte investera i andra fonder som inte tiUämpar denna regel.

Regel 11: Andra aktiefonders delägarskap i fonden

En aktiefond skall vägra att sälja sina andelar om den känner till att köparen är en annan aktiefond och försäljningen skulle raedföra att den köpande fonden antingen ensara eller tillsamraans med andra aktie­fonder tillhörande samma grupp blir innehavare av mer än 5—15 % av andelama i den säljande fonden.

Regel 12: Beräkning av procentsatserna

De högsta tUlåtna procentsatser sora föreskrivs i reglerna 8—11 skall beräknas vid tiden för varje förvärv men behöver därefter inte ound­gängligen bibehållas.

Regel 13: Blankningsaffärer En aktiefond får inte göra blankningsaffärer.

Regel 14: Upplåning

En aktiefond får inte vid någon tidpunkt ha utestående lån tiU ett belopp sora överstiger 20 % av dess saratiiga tillgångar.

Regel 15: Villkorliga terminsaffärer

En aktiefond får sluta avtal om villkorliga terminsaffärer beträffande värdepapper i sin portfölj endast i den mån den verkligen är ägare till värdepapperen i fråga. Fonden får inle sluta avtal om sådana affärer beträffande sina egna andelar.