Mot. 1974:397

7

Nr 397

av herr Ahlmark m. fl.

om diplomatiskt erkännande av Guinea-Bissau.

Den 24 september 1973 utropade en folkförsamling i Guinea-Bissau
sitt land till en fri stat. Den staten har sedan dess diplomatiskt erkänts av
73 stater.

I Guinea-Bissau har frihetsrörelsen PAIGC lyckats oerhört väl. Den har
befriat mer än två tredjedelar av landets territorium. Landsbygden har
utvecklats, jordbruket förnyats, skolor byggts.

Efter tio års frihetskrig mot den portugisiska kolonialmakten står det
klart att Portugal i dag endast behärskar en liten kustremsa av den forna
kolonin. Mängder av utländska observatörer — däribland en FNdelegation
med svenskt inslag — har kunnat besöka de befriade områdena
och vittna om framstegen.

Utropandet av självständigheten föregicks av allmänna val i de
områden som kontrolleras av PAIGC. I det valet — som alltså
arrangerades av PAIGC — deltog 77 515 väljare. I det val som den
portugisiska kolonialmakten anordnade samma år deltog 6 995 väljare.

Den 14 november 1972 röstade Sverige i FN för en resolution där
PAIGC omtalas som ”den enda och autentiska representanten” för
Guinea-Bissau. Denna enda och autentiska representant har nu bildat en
regering och vädjat om omvärldens erkännande.

Det diplomatiska erkännandet är på minst två sätt väsentligt för
Guinea-Bissau:

För det första innebär ett erkännande att omvärlden gör klart att det är
den nya regeringen, inte Portugal som är representativ för Guinea.

För det andra öppnar erkännandet vägen för ett inval i FN och alla dess
fackorgan, vilket skulle göra det möjligt med ett omfattande internationellt
bistånd till den nya staten.

Utrikesministern har tidigare konstaterat att frågan om Guinea-Bissau
bör lösas i enlighet med de principer som tillämpas för svenskt
erkännande av andra länder. Detta är enligt min mening en rimlig
ståndpunkt. Men ingenting i de principer som hittills tillämpats utesluter
ett svenskt diplomatiskt erkännande av den nya regimen i Guinea-Bissau.
På minst tre sätt skiljer sig den formella situationen när det gäller ett
erkännande av Guinea-Bissau från den som gällt när det gällt t. ex. de
revolutionära regimerna i Sydostasien.

1. I Sydvietnam och Cambodja finns regeringar som Sverige redan
erkänt och har formella förbindelser med.

2. Det är omstritt i hur hög grad FNL och FUNK permanent
kontrollerar sina territorier. Däremot bestrids det knappast av någon att
PAIGC kontrollerar minst två tredjedelar av Guinea.

Mot. 1974:397

8

3. Krigen i Sydvietnam och Cambodja kan i stor utsträckning hävdas
ha karaktären av inbördeskrig, där ett svenskt erkännande kunde påstås
vara att ta ställning till förmån för ena parten. I Guinea rör det sig om ett
klassiskt kolonialkrig.

Starka skäl talar därför för ett svenskt erkännande av Guinea-Bissau så
snabbt som möjligt.

Vi hemställer

att riksdagen måtte uttala sig för ett svenskt diplomatiskt
erkännande av Guinea-Bissau.

Stockholm den 24 januari 1974

PER AHLMARK (fp)

TORKEL LINDAHL (fp)
i Hamburgsund

GABRIEL ROMANUS (fp)