Mot. 1974:22

11

Nr 22

av herr Hermansson m. fl.

om upprättande av diplomatiska förbindelser med Guinea-Bissau.

Den 24 september 1973 utropades Guinea-Bissau till självständig stat
av landets nationella folkförsamling efter nära 17 års väpnad kamp mot
den portugisiska kolonialmakten. Den nya republiken erkändes snabbt av
mer än 70-talet stater samt av den afrikanska enhetsorganisationen O AU
och FN-organen FAO och Internationella teleunionen.

Frågan om ett svenskt erkännande diskuterades i riksdagen vid två
tillfällen under det gångna årets höstsession. Förutvarande utrikesministern
Wickman besvarade en enkel fråga, och till utrikesministern
Andersson ställdes en interpellation, som mynnade ut i kravet om ett
svenskt erkännande. De båda utrikesministrarna har samfälligt uttryckt
sin avsky för den portugisiska ockupationen och förtrycket av folket i
Guinea-Bissau. De har också förklarat sig solidariska med landets
befrielserörelse PAIGC (Afrikanska självständighetspartiet för Guinea och
Kap Verde). Detta har manifesterats genom en ökning av biståndet till
PAIGC, som på fem år ökat från en miljon till 15 miljoner kronor under
innevarande budgetår. Men i vad gäller tidpunkten för ett svenskt
erkännande av den nu konstituerade staten har man hittills svarat att
regeringen kommer att erkänna Guinea-Bissau, så snart den ”förvissat sig
om att förhållandena i Guinea-Bissau är sådana att vi med tillämpning av
våra kända principer kan ta detta steg”. En utredning av frågan har
tillsatts inom utrikesdepartementet. Den håller vid sitt arbete nära
kontakt med övriga nordiska länder.

Vänsterpartiet kommunisterna har alltsedan utropandet av den nya
staten sett det som politiskt nödvändigt att regeringen utan dröjsmål ger
sitt erkännande. Den nya republiken uppfyller samtliga krav som
regeringen säger sig ställa för erkännande av andra stater. Men vi ser det
framför allt som betydelsefullt att regeringen inte handlar i strid mot de
FN-beslut Sverige varit med om att fatta och som olagligförklarat den
portugisiska kolonialförvaltningen. Ett svenskt erkännande utgör det
mest verkningsfulla bidraget för att säkra fred och nationellt oberoende
åt den frihetskämpande befolkningen. Så länge den svenska regeringen
undandrar sig ett erkännande ger den de facto sin sanktion av den
portugisiska kolonialmaktens närvaro i Guinea-Bissau.

PAIGC, som bildades 1956 av bl. a. den mördade Amilcar Cabral,
omorganiserades efter sin första kongress 1963. En civil förvaltning med
hälsovård, undervisning och rättsväsende började ta form i de befriade
områdena, som i dag beräknas omfatta mer än två tredjedelar av det
totala territoriet. Befolkningen kom således att förfoga över en solid
politisk organisation, en administrativ organisation i ständig utveckling,

Mot. 1974:22

12

en juridisk organisation, en ekonomi i utveckling, sociala och kulturella
inrättningar och nationella väpnade styrkor.

En speciell FN-delegation, med bl. a. företrädare för den svenska
FN-representationen, bestyrkte inför världsopinionen den reella existensen
av en effektivt fungerande statstruktur vid ett besök i Guinea-Bissau.

Det högsta organet i Guinea-Bissau är Folkets nationalförsamling, som
väljs genom allmänna val i de befriade områdena. I varje region väljs
dessutom regionala råd. Nationalförsamlingen väljs på tre år och samlas
till ordinarie session minst en gång om året.

I självständighetsförklaringen från den 24 september 1973 heter det
bl. a.:

Staten Guinea-Bissau påtager sig ansvaret att föra landets ekonomiska
utveckling framåt och att på så sätt skapa en materiell bas för
utveckling av kultur, vetenskap och teknik för att konstant höja vårt
folks levnadsnivå socialt och ekonomiskt och för att slutligen skapa ett
land i fred, välstånd och utveckling för alla vårt lands barn.

Vidare att:

staten Guinea-Bissau förklarar sig i överensstämmelse med

resolutioner inom högsta internationella instanser beredd att förhandla
fram en lösning, som gör slut på aggressionen från den portugisiska
kolonialregeringen, vilken nu illegalt ockuperar en del av vårt nationella
territorium och begår folkmord på vår befolkning .

Staten Guinea-Bissau uppmanar alla självständiga stater i världen att i
överensstämmelse med rätt och praxis ”de jure” erkänna den som
suverän stat. Den uttrycker sin beslutsamhet att deltaga i det internationella
livet, i synnerhet inom OAU och FN, där vårt folk kan ge sitt bidrag
till lösningen av vår tids grundläggande problem i Afrika och i världen.

Mot bakgrund av det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer om att den omedelbart
upprättar diplomatiska förbindelser med Republiken
Guinea-Bissau.

Stockholm den 11 januari 1974
C.-H. HERMANSSON (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) EIVOR MARKLUND (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö