Mot. 1974:1718

6

Nr 1718

av herr Svanström m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.

Kungl. Maj:ts prop. 1974:28 tecknar riktlinjer för en aktivare
kulturpolitik. Departementschefen framhåller på flera ställen (bl. a.
s. 349 och 351) vikten av att kulturminnesvården förutom de enskilda
objekten omfattar hela kulturmiljöer. För en effektiv kulturminnesvård
är det emellertid väsentligt att känna monumentens och miljöernas läge
och utsträckning samt att ha en upprättad beskrivning över dem. Detta
gäller även för all service och information, för planering och utbildning,
utställningar och hembygdsaktiviteter osv.

Genom 1937 års riksdagsbeslut om att alla fasta fornlämningar skall
redovisas på den ekonomiska kartan (prop. 1937:237, jordbruksutskottet
1937:74 s. 62) finns redan ett rationellt instrument för fornlämningsredovisning,
riksantikvarieämbetets fornminnesinventering. 1 brist på
resurser har redovisningen dock inte blivit vad riksdagen avsåg. Med
relativt obetydlig resursförstärkning borde denna likväl kunna fulländas.
Därtill skulle kulturmiljöer vid fältarbetet kunna beskrivas och avgränsas.
En relativt obetydlig påbyggnad torde också ge fornminnesinventeringen
möjligheter att lämna all den service och information som är så
angelägen.

Vad som i dessa avseenden inte belysts av MUS 65 eller i prop.
1974:28 eller endast till dels tagits upp är behovet av

1. vidgad inventering med redovisning av kulturmiljöer och

2. personal för service, information och skötsel av inventeringens
arbetsarkiv m. m.

Den vidgade inventeringen bör ytterst syfta till att skapa ett
landsomfattande kulturhistoriskt register och en kulturhistorisk registerkarta.
Riksantikvarieämbetet har påbörjat en sådan vidgning i sitt
samarbete med rikets allmänna kartverk. Så har överenskommelse i
januari i år träffats mellan kartverket och ämbetet att vid revideringen av
den ekonomiska kartan införa fasta fornlämningar utan i markytan synlig
begränsning. Symbolen kommer att bli ett run - R inom Parentes (R).

1 samband med revideringen av den ekonomiska kartan bör emellertid
också andra fasta fornlämningar redovisas som hittills icke regelmässigt
förtecknats eller införts på vare sig de ekonomiska kartorna eller
ämbetets fältkartor. Hit hör boplats- och bebyggelselämningar, övergivna
agrara lämningar, övergivna industri- och arbetsplatslämningar, kommunikationslämningar
och andra äldre kulturelement.

Om resurser ges att förteckna detta får rekognoscören under fältarbetet
en god överblick för miljöbeskrivningar. Denna blir ett komplement

Mot. 1974:1718

7

till själva registreringen och illustrerar inom ett avgränsat landskapsrum
kulturhistoriska sammanhang och förlopp. Sådana miljöbeskrivningar,
där även bebyggelsemiljöer bör ingå utan särskild beskrivning av varje
byggnad, är vad som kommer att erfordras för att levandegöra vår odlings
framväxt och för att få ett objektivt underlag för bevarande och vård, för
planering, inte minst för fysisk riksplanering (jfr prop. 1972:111, 1974:1,
bil. 14, s. 5 och 6, 1974:28, s. 349, 351, 389), för andra kulturminnesvårdande
åtgärder och däribland för prioriteringar av skilda slag.

Kostnaden för denna vidgade inventering i samband med revideringen
av den ekonomiska kartan kan som antyddes inte behöva bli så hög. Det
är nämligen inte själva antecknandet och kartmarkeringen som är
kostsam utan den uppbyggda organisationen och rekognoscerandet. Om
man vid rekognosceringen förtecknar 10 i stället för 5 eller 200 i stället
för 100 platser innebär detta marginella merkostnader. Skulle man
däremot i efterhand vilja komplettera redovisningen får man än en gång
de dryga kostnaderna för organisation och fältrekognoscering jämte de
nämnda marginella kostnaderna för själva förtecknandet och kartredovisningen.

För ett vidgat investeringsprogram i samband med revideringen av den
ekonomiska kartan tillkommer emellertid kostnader som inte direkt
sammanhänger med vidgningen utan med den hittillsvarande låga
resurstilldelningen. Från tiden efter sista världskriget kom 1950 års
besparingsutredning och departementschefens ställningstagande i anslutning
härtill att verka i riktning mot för låg anslagstilldelning för själva
fältrekognosceringen (prop. 1951:10 s. 59). Besparingsutredningen ansåg
”rimligt att inventeringen tills vidare bedrives i långsammare takt”, och
departementschefen förutsätter 1951 att oförändrad ”anslagsanvisning
(till fornminnesinventeringen) icke skall verka försenande på den
ekonomiska kartan”. Eftersom kartläggningsarealerna och svårighetsgraden
i inventeringsarbetet samtidigt ökade innebar den oförändrade
anslagstilldelningen, som sedan dess i stort sett varit normerande, en
försämrad fornlämningsredovisning. Endast stråk och bygder som erfarenhetsmässigt
hade fasta fornlämningar från förhistorisk tid kunde i
stort sett rekognosceras. Vid stickprovsinventeringar inför förslag till
revidering (prop. 1968:11, s. 135 och 136) av den ekonomiska kartan
visade sig resultatet av den använda inventeringsmetoden bli mycket
ojämn. Så hade t. ex. endast ca 50 % av fornlämningsplatser inrekognoscerats
på vissa kartblad. Riksantikvarieämbetet redovisade ovanstående
i remissvar den 9 april 1970 till rikets allmänna kartverk
angående planer för den ekonomiska och den topografiska kartans
revidering m. m.

1 samband med den ekonomiska kartans revidering behöver sålunda en
omrekognoscering ske för att avhjälpa bristerna i nuvarande fornlämningsredovisning.
Av ämbetets yttranden att döma bör kompletteringar
och ett vidgat inventeringsprogram kunna genomföras med nuvarande
organisation men med en fördubbling av antalet fältrekognoscörer vid
årlig kartläggning av ca 200 kvadratmil (= 40—50 tillfälligt anställda

Mot. 1974:1718

8

under 45 dagar eller med nuvarande arvoden till en merkostnad av
200 000-300 000 kronor för 200 kvadratmil per år).

Här bör emellertid framhållas att rikets allmänna kartverk beräknar nå
en revideringstakt av ca 200 kvadratmil först i början av 1980-talet. I år
revideras ca 15 kvadratmil (prop. 1974:1, bil. 14 s. 63).

Slutligen återstår det stora problemet med det insamlade materialets
skötsel och utnyttjande. MUS 65 har observerat detta och föreslagit att
en antikvarietjänst överflyttas från den fältarbetande personalen till
service och information via det insamlade materialet.

Härvid är att märka att fornminnesinventeringens personal och de
årliga anslagen är helt dimensionerade till samarbetet med kartverket.
Undantag utgör samarbetet med centralnämnden för fastighetsdata och
med lantmäteristyrelsen. Riksdagarna 1969 och 1973 beviljade särskilda
medel för dessa ändamål på anslaget till fornminnesinventering. Detta
understryker att fornminnesinventeringens organisation (antal fasta
tjänster) och anslagstilldelning är helt avpassade för det fältarbete som
krävs för den ekonomiska kartan. En minskning med en antikvarietjänst
skulle leda till ytterligare försämring av den ovan nämnda bristande
kvaliteten i fornlämningsredovisningen på den ekonomiska kartan.

Man kan sålunda inte rimligen minska den personal som har ansvaret
för samarbetet med kartverket. Samtidigt kvarstår, som MUS 65
framhållit, behovet av kvalificerad personal och biträdespersonal för alla
servicefunktioner och för utnyttjandet av detta i sin klass enastående
material.

Det insamlade materialet är oumbärligt för kulturminnesvårdande
åtgärder, för utvärderingar av olika slag som exempelvis fysisk riksplanering,
för utvecklings- och utredningsarbeten, för ärendebehandling och
granskningsuppgifter, som underlag för beslut på kommunal, regional och
central nivå, för service och information, för utställningar, forskning,
utbildning, hembygdskunskap, studiecirklar, fritidsaktiviteter m. m.

Att detta betydelsefulla material ligger svåråtkomligt i brist på
personal kan inte vara rationellt. En första åtgärd borde vara att det
publicerades och att det efter bearbetning översiktligt kommenterades.

Detta är emellertid frågor som bör uppdras åt den föreslagna
organisationskommittén (prop. 1974:28, s. 384) att utreda och lämna
förslag om.

Med stöd av det anförda hemställes
att riksdagen måtte besluta

1. att hos Kungl. Maj:t anhålla om att riksantikvarieämbetet
ålägges att i samarbete med lantmäteriverket (tidigare rikets
allmänna kartverk) vidga sitt inventeringsprogram till överensstämmelse
med 1937 års riksdagsbeslut samt att i samband
härmed och med den ekonomiska kartans revidering
beskrivningar upprättas över kulturmiljöer samt avgränsa
dessa på ämbetets fältkartor till den ekonomiska kartan,

2. att årligen pröva anslagsbehovet till fornminnesinventeringen
med hänsyn till detta programs genomförande,

Mot. 1974:1718

9

3. att hos Kungl. Maj:t begära utredning om och förslag till
organiserandet av de service- och informationsfunktioner som
det insamlade inventeringsmaterialet ger upphov till, att
föreläggas 1975 års riksdag.

Stockholm den 3 april 1974
IVAN SVANSTRÖM (c)

LARS SCHÖTT (m) ROLF WIRTÉN (fp)

KARL-ER1C NORRBY (c)