Motioner 1717—1720 år 1974

Mot. 1974

1717-1720

Nr 1717

av herr Svanström m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.

1 Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 om den statliga kulturpolitiken
pekar departementschefen på det värdefulla arbete som hembygdsrörelsen
uträttar för kulturminnesvården samt på behovet av goda kontakter
mellan hembygdsrörelsen och länsstyrelsen/länsmuseet. Även Samfundet
för hembygdsvårds betydelse som förmedlare av information om aktuella
frågor inom kulturminnesvården och hembygdsarbetet berörs.

Vi vill gärna understryka dessa synpunkter och därtill lägga det
påpekandet att hembygdsrörelsen har djup förankring hos breda lager av
vårt folk. Hembygdsrörelsen torde kunna räknas som en av våra stora
folkrörelser. Dess nutida verksamhet omfattar utöver bevarandekulturen
också strävanden för landskapsvård och allmän miljövård. Särskild
uppmärksamhet ägnas på många håll åt vård av kulturlandskapet, t. ex.
röjning och skötsel omkring våra fornminnen, bevarandet av slåtterängar

o. d. Vidare efteTsträvar hembygdsföreningarna att få bli remissinstanser
hos kommunerna i bl. a. frågor som har med boendeplanering och
trafikfrågor att göra. Motsvarande verksamhet kunde mycket väl fullgöras
på länsplanet, om hembygdsförbunden finge bli rådgivande organ åt
exempelvis naturvårdssektionen på länsstyrelserna.

En enligt vår bedömning angelägen sidouppgift för en stiftelse
bestående av förslagsvis landsting, hembygdsförbund och primärkommun
med syfte att svara för den museala verksamheten vid länsmuseerna
kunde mycket väl vara att till hembygdsföreningar och andra ideella
organisationer förmedla statsbidrag för miljövårdsarbete och till särskilda
aktiviteter som främjar vård av kulturlandskapet och bevarandekulturen.

Innan vi går vidare finner vi det angeläget att ge några konkreta
uppgifter beträffande hembygdsrörelsens nuvarande uppbyggnad och
arbetsuppgifter.

De lokalt verksamma hembygdsföreningarna arbetade tidigare i stort
sett enbart med att tillvarata föremål från flydda tider och samla dessa i
en hembygdsgård. Insikten om att varje förening utgjorde en viktig länk i
en landsomfattande rörelse, och därför borde tillhöra en riksorganisation,
var inte särskilt starkt markerad. Inte heller den regionala samverkan var
särdeles väl utvecklad.

På de senare åren har förståelsen för parollen ”En enad hembygdsrörelse”
börjat växa sig allt starkare. Det organisationsarbete som nu
pågår och vilket genomförs av Samfundet för hembygdsvård har hittills
resulterat i att något mer än 500 av landets hembygdsföreningar
samverkar med samfundet och stöder samfundet i dess roll som

1 Riksdagen 1974.3 sami. Nr 1717-1720

Mot. 1974:1717

2

riksorganisation för hembygdsrörelsen. Inom dessa 500 föreningar finns
ca 150 000 medlemmar. De ytterligare hembygdsföreningar som finns
bedöms komma att ansluta sig till riksorganisationen inom den närmaste
framtiden. I samband med denna upprustning av rörelsen förändras också
arbetsuppgifterna. Nya för samhället värdefulla uppgifter tillkommer.
Rörelsen är på stark marsch in i dagens samhälle. Där möter man upp för
att i samverkan med andra organisationer vara med och försöka lösa
problemen i nuet. Hembygdsrörelsen tog sålunda aktiv del i kampen för
att rädda våra ortnamn, och den finns nu med i arbetet för det
europeiska byggnadsvårdsåret.

Samfundet för hembygdsvård har såsom påpekats i propositionen
inlett ett samarbete med riksantikvarieämbetet, vilket bl. a. resulterat i
att tidskriften Bygd och Natur utnyttjas som informationskanal inom
kulturminnesvården. Hembygdsrörelsen samverkar också med Svenska
naturskyddsföreningen och Svenska ungdomsringen samt med olika
studieförbund och institutioner. Genom adjungerande verksamhet har
kontakt skapats på det centrala planet också med t. ex. Riksutställningar
och naturvårdsverket. Genom samfundets förbundsråd och genom olika
kommittéer har kontaktytorna mot allmänheten och samhället ytterligare
breddats. I kurser och konferenser vilka anordnas av samfundet
samlas representanter för hembygdsföreningar och kommunala kulturnämnder
för att dryfta frågor av gemensamt intresse.

Riksorganisationen Samfundet för hembygdsvård arbetar med mycket
liten personalstyrka. Som också framgår av propositionen har samfundet
de senaste två åren erhållit anslag från utbildningsdepartementet för
upplysningsverksamhet på kulturminnesvårdens område. Detta anslag har
varit till stor nytta för samfundets arbete, men det har tyvärr inte varit
tillräckligt stort för att ge möjlighet bl. a. till en stadigvarande ökning av
personalstyrkan. Det är därför mycket glädjande att utbildningsministern
aviserar sin avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t ett högre bidrag för
nästa budgetår.

I en ansökan till departementet har samfundet begärt medel för att
kunna anställa en informationschef med akademisk utbildning och
tillhörande, erforderlig kontorspersonal samt ett belopp till bestridande
av kurskostnader. Då departementschefen säger sig ha för avsikt att
föreslå Kungl. Maj:t en höjning av bidraget, vill vi understryka att denna
anslagshöjning blir så rejäl att den planerade informationsverksamheten
kan genomföras med kraft. Det synes oss vara angeläget att anslag till
samfundets verksamhet i framtiden upptages som en post såväl i
utbildningsdepartementets som i jordbruksdepartementets anslagsframställningar
till riksdagen för att markera samhällets stöd åt den frivilliga
hembygdsrörelsen och upplysningsverksamheten på kulturminnesvårdens
och miljöinformationens områden.

Beträffande det regionala kulturutbudet får vi förutsätta att stat,
landsting och kommuner kan finna samarbetsformer som ger lägsta
möjliga administrationskostnader. Det är också angeläget med samverkan
från regionala organisationers sida. Här återfinns t. ex. studie- och

Mot. 1974:1717

3

folkbildningsorganisationer av olika slag, liksom regionala och lokala
föreningar och förbund på konstens och musikens områden. För
kulturminnesvårdens vidkommande är det synnerligen angeläget att den
ideella hembygdsrörelsen får möjlighet att vara med.

Samfundet för hembygdsvård har de senaste åren i samarbete med
landsantikvarierna eftersträvat att fördjupa den regionala länsorganisationen
på kulturminnesvårdens område. En särskild arbetsgrupp har varit
verksam inom riksantikvarieämbetet. År 1971 hade arbetsgruppen och
samfundet kommit så långt i sina gemensamma strävanden att en skiss till
den framtida organisationen kunde redovisas. I bilaga 1 återfinns detta
förslag med vissa kompletteringar.

I fråga om den lokala verksamheten antyder bilagan att samverkan kan
ske mellan i kommunen befintliga hembygdsföreningar och kommunen
för att skapa ett kommunmuseum. Hembygdsföreningarna är oftast
knutna till den egna socknen och bör så förbli. Det kan vid bidragsgivning
och remisser om miljöärenden och i andra sammanhang vara praktiskt att
kommunens samtliga hembygdsföreningar bildar ett samarbetsorgan,
vilket också i förekommande fall ingår i kommunmuseets ledning.
Däremot är det angeläget att sockenföreningen i första hand arbetar med
sin hembygdsgård och för övrigt fungerar som ett ”byalag” för sin
socken. Just vaktslåendet om den egna bygden utgör en kraftkälla för
frivilliga arbetsinsatser.

Av skissen framgår vidare att hembygdsföreningarna går samman i
regionala hembygdsförbund och dessa slutligen i riksorganisationen.
Kommunmuseerna och hembygdsgårdarna skall samverka med länsmuseet
med utbyte av föremål för utställningar i skolor och samlingssalar.

I propositionen förutsättes att den regionala organisationen på
kulturminnesvårdens område får överses av en arbetsgrupp. Vi vill redan
nu uttala att landstingets medverkan, liksom värdkommunens, är absolut
nödvändig för att skapa den ekonomiska stabilitet som är en viktig
förutsättning för ett framgångsrikt resultat. Att det statliga stödet som
nu utgår till landsantikvarieorganisationerna bör överföras till den nya
regionala organisationen — stiftelsen för länsmuseet — finner vi vara
självklart. Enligt vår mening borde statsbidrag förmedlas över stiftelsen
till av det regionala hembygdsförbundet och de lokala hembygdsföreningarna
bedrivna hembygdsaktiviteter och miljövårdsarbete. För denna
bidragsgivning borde landstinget också anvisa medel. Sådan verksamhet
förekommer sedan många år bl. a. i Kalmar läns landsting.

Med anledning av det anförda hemställes

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 28 beslutar
uttala

1. att ökat ekonomiskt statligt stöd skall anvisas till hembygdsrörelsen
för dess centrala verksamhet,

2. att på det regionala planet organisationsformer eftersträvas
för samverkan mellan landsting, kommuner och hembygdsrörelsen,

3. att via det regionala organet stats- och landstingsbidrag kan
1* Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1717-1720

Mot. 1974:1717

4

förmedlas till lokalt bedriven verksamhet för kulturminnesvården
och för skydd av kulturlandskapet,

4. att ovan anförda synpunkter beaktas i det fortsatta utredningsarbetet
i den arbetsgrupp som aviserats i propositionen.

Stockholm den 8 april 1974
IVAN SVANSTRÖM (c)

ROLF WIRTÉN (fp) NILS HJORTH (s)

KARL-ERIC NORRBY (c) ASTRID KRISTENSSON (m)

GUNNAR OLSSON (s)

i Edane

Mot. 1974:1717

Hembygdsrörelsens organisation i Sverige (utkast)

5

Bilaga 1

Samfundet

för

hembygdsvård

Riksantikvarie- \
ämbetet /

'■"Lands- ^
antikvarieorganisationernas
samarbetsråd.

Länsstyrelsen

Regionalt

hembygds

förbund

Stiftelsen
länsm useet

Landstinget

Hembygds

gård

Länsavdel.
av svenska
kommunförbundet

Hembygds

föreningar

Kommun

museum

Kommun