Mot. 1974:1712
6
Nr 1712
av herrar Lindkvist och Palm
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.
1975 har planerats bli byggnadsvårdens år. En nationalkommitté med
utbildningsministern i spetsen förbereder åtgärder för att informera om
bevarandeproblemen och öka kunskaperna om hur man bäst vårdar hus
och miljöer.
I årets statsverksproposition framläggs av chefen för bostadsdepartementet
förslag om åtgärder inom bostadspolitikens ram för bevarande av
kulturhistoriskt och miljömässigt värdefull bebyggelse. Genom de fördelaktigare
lånevillkor som därigenom avses komma att gälla underlättas i
viss utsträckning för kommuner och enskilda att bevara miljövärden.
Det är dock uppenbart att sådana förbättrade lånemöjligheter endast i
viss omfattning kan medverka till att lösa byggnadsminnesvårdens
problem. Insatser av annat slag blir som erfarenheterna visar nödvändiga
när det gäller olika former av bebyggelse som fordrar stora restaureringsinsatser
och ger begränsad avkastning vid uthyrning.
Riksantikvarieämbetet som har att bevaka riksintressena när det gäller
kulturminnesvården disponerar för närvarande endast cirka 700 000 kr.
om året för sådana vårdinsatser som krävs när ansträngningarna från
kommuner, stiftelser och enskilda visar sig otillräckliga.
Detta har en längre tid upplevts som otillfredsställande begränsning av
den kulturminnesvårdande myndighetens resurser. Beslut om att ändra på
förhållandet har dock fått anstå i avvaktan på olika nu slutförda
utredningar. Ett sådant uppskov har även underlättats genom den mycket
betydande insats för byggnadsminnesvården på 30 och 40 milj. kr. om
året som sedan slutet av 1960-talet skett i form av beredskapsarbeten i
arbetsmarknadsstyrelsens regi.
Det är uppenbart att dessa insatser som styrs av sysselsättningspolitiska
bedömningar inte genomgående kan göras på de platser och vid
de tidpunkter och i den omfattning som man från bevarandesynpunkter
finner lämpligast och mest angeläget.
Mot bakgrund av de ambitioner som för kulturminnesvårdens del
avspeglas i propositionen 1974:28 och även kommer till uttryck i arbetet
med byggnadsvårdsåret är detta en oroande utveckling. Det är inte rimligt
att bygga ut den utredande och planerande administrationen för
byggnadsvård utan att se till att de resurser som måste finnas för ett
förverkligande ställs till förfogande.
De ändrade förhållandena på bostadspolitikens och stadsplaneringens
område skärper kraven på att de kulturminnesvårdande myndigheterna
Mot. 1974:1712
7
skall kunna göra de begränsade insatser man väntar av dem. Konjunkturerna
och det skede som stadsomvandlingen gått in i gör att en
förskjutning av uppmärksamheten skett från nyproduktion i stor skala
till saneringsprojekt, restaureringar och miljögestaltning med äldre
bebyggelse som ingående element. Därvid kommer de kulturminnesvårdande
myndigheternas möjligheter att agera att bli uppmärksammade i
högre grad än tidigare.
1965 års museiutredning föreslog i sitt betänkande en höjning i en
första etapp av riksantikvarieämbetets anslag för vård och underhåll av
kulturhistoriska byggnader till cirka 3 milj. kr. Mot bakgrund av den
utveckling som här berörts, vilken förändrat situationen sedan betänkandet
skrevs, synes beloppet vara för litet.
Ett betydligt större anslag för byggnadsvården utformat efter i princip
samma tankegångar som varit vägledande på naturvårdens område kräver
dock genomarbetade förslag till statsbidragsregler. Utredningen har inte
utarbetat sådana, men det kan rimligen förutsättas att ämbetsverket
kommer att ta initiativ för att till kommande år ge ett sådant underlag.
1 propositionen 1974:28 har ämbetsverkets anslag för vård och
underhåll av kulturhistoriska byggnader höjts med 350 000 kr. till
1 078 000 kr. Med hänsyn till de hastigt aktualiserade kraven på ökade
insatser från de kulturminnesvårdande myndigheterna med anledning av
beredskapsarbetenas utveckling och initiativ i samband med byggnadsvårdsåret
synes denna anslagshöjning otillräcklig. Men i avvaktan på att
förslag utarbetas för en mer omfattande resursförstärkning med fastlagda
statsbidragsregler avstår vi från förslag om ytterligare förstärkning.
I riksantikvarieämbetets äskanden har vidare begärts medel för ett
antal tjänster vid ämbetets vårdsektion för att tillgodose de krav som
ställts från arbetsmarknadsverket att ämbetet självt skall finansiera
basorganisationen för vårdarbetet över sin egen budget. Det sker för
närvarande i stället på så sätt att arbetsmarknadsverket, som varit
angeläget om att få fram färdigprojekterade vårdarbeten, förskotterat
medel för avlöning av vårdsektionens personal och sedan inräknat
kostnaden härför i anslagen till utförda beredskapsarbeten inom denna
sektor.
MUS 65 har i sitt betänkande förutsatt att ämbetet skulle erhålla fast
anställd personal för utförandet av dessa uppgifter. Då arbetsmarknadsverket
inte kan garantera fortsatta insatser motsvarande tidigare volym
och därmed inte heller stöd för projekteringar i hittillsvarande omfattning
finns uppenbar risk för att riksantikvarieämbetet kan tvingas till
minskade insatser och personaluppsägningar inom detta i princip högprioriterade
verksamhetsavsnitt. Vi förutsätter att Kungl. Maj:t uppmärksamt
följer detta och vid behov anslår erforderliga medel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en översyn av formerna
för medelstilldelningen till vård och bevarande av byggnader
och byggnadsmiljöer,
Mot. 1974:1712
8
2. att riksdagen ger Kungl. Maj:t bemyndigande att i avvaktan
på kommande utredningsförslag medge ytterligare anslagstilldelning
utöver den som föreslås i propositionen 1974:28
under rubrikerna Riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum: Förvaltningskostnader resp. Vård och underhåll
av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Stockholm den 5 april 1974
OSKAR LINDKVIST (s)
STURE PALM (s)