Motioner nr 1710—1716 år 1974
Mot. 1974
1710-1716
Nr 1710
av fröken Hörlén m. fl.
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.
I motionen 1973:680 begärdes förslag om stöd till den kommunala
musikskoleverksamheten i form av statliga bidrag. Det skedde mot
bakgrunden av den snabba framväxt av de kommunala musikskolorna
som vi på senare år bevittnat.
De första kommunala musikskolorna startades under 1940-talet och
har sedan dess nått en enastående spridning. Läsåret 1972/73 fanns
musikskolan utbyggd i inte mindre än 353 av landets dåvarande 464
kommuner och omfattade ca 285 000 elever. Detta elevantal uppges
utgöra 33 % av eleverna i grundskolan i de redovisande kommunerna. I
det elevtätaste länet utgör de t. o. m. 48 %, medan de i ett glesbygdslän
motsvarar endast 15 %. Efter den sista kommunsammanslagningen
kommer troligen varje kommun att ha musikskola.
Den kommunala musikskolan sysselsätter enligt samma årsredovisning
5 038 lärare varav 1010 med fast anställning. Årstimtalet motsvarar
emellertid inte mindre än 2 900 hela lärartjänster. Att så stor del av
undervisningen är utlagd på timlärare ger ett intryck av instabilitet i
arbetsförhållandena, som borde kunna undvikas med en ordentlig statlig
satsning i sammanhanget.
Det är tydligt att de kommunala musikskolorna fyller ett mycket stort
behov av musikutbildning som inte har kunnat rymmas inom det
ordinarie skolväsendet. Man kan dock säga att denna utbildning ligger
inom ramen för den målsättning som i läroplan för grundskolan uttrycks
bl. a. på följande sätt: ”Skolan bör ta vara på alla möjligheter att berika
och utveckla elevernas känsloliv. Bland annat måste skolan söka lära dem
uppfatta och njuta av konst, litteratur, musik och natur samt att frigöra
deras personliga uttrycksmöjligheter och på olika sätt låta dem få ge
utlopp åt fantasi och spontan skaparlust.” Undervisningen är frivillig,
men ändå börjar omkring hälften av eleverna i grundskolan redan i 7-8årsåldern
i musikskolan. Alla fullföljer visserligen inte utbildningen, men
många fortsätter ända upp på gymnasiestadiet. Även vuxna deltar i
undervisningen i musikskolan.
Utöver musikskolans insatser på musiklivets område bör påpekas att
den liksom skolväsendet i övrigt ger ungdomarna sysselsättning och
engagemang som är av ovärderlig betydelse från social synpunkt och
sålunda troligen besparar samhället andra utgifter, som skulle kunna
tänkas bli aktuella på ungdomsvårdens område.
Musikskolorna drivs ofta synnerligen ambitiöst och strävar så långt
1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1710-1716
Mot. 1974:1710
2
möjligt att ge undervisning i enlighet med varje elevs förutsättningar och
önskemål. Den insats för att utveckla intresset för musik i vårt land som
kommunerna på detta sätt gör är så långt vi förstår utomordentligt
betydelsefull. På längre sikt betyder också de kommunala musikskolornas
arbete större möjligheter för den som yrkesmässigt vill ägna sig åt
musik att på ett tidigt stadium få hjälp och vägledning. Fortfarande har
dock inte den kommunala musikverksamheten den spridning som skulle
göra det möjligt för alla som vill att få utbildning på området. Avgörande
i det sammanhanget är bristen på ekonomiska resurser.
Redan 1965 års musikutbildningskommitté (Musikutbildning i Sverige,
SOU 1968:15) menade att den frivilliga musikundervisningen
utgjorde grunden för samhällets musikliv och ansåg vidare att den borde
uppbära statligt stöd på samma grunder som övrig undervisning. I
propositionen 1970:25 var emellertid departementschefen inte beredd att
”förorda insatser beträffande frivillig musikundervisning av den omfattning
som musikutbildningskommittén föreslagit”. I utredningen Ny
kulturpolitik (SOU 1972:66) återkommer kulturrådet till behovet av
statligt stöd till den kommunala musikverksamheten. Frågorna om målen
och de pedagogiska vägarna för verksamheten bör tas upp till ytterligare
diskussion och analys, anser man, men principen att staten bör stödja
denna verksamhet är man angelägen om att framhålla. Såväl 1965 års
musikutbildningskommitté som statens kulturråd är alltså ense i sin
bedömning i fråga om behovet av statligt stöd till den kommunala
musikskoleverksamheten.
Likaså uttalade sig kulturutskottet vid sin behandling förra året av
motionen 1973:680 i positiv riktning. Vi citerar: ”Verksamheten vid de
kommunala musikskolorna har genomgått en snabb utveckling och
numera nått en mycket stor omfattning — f. n. omkring 280 000 elever,
vilket i och för sig gör det naturligt att frågan om det ekonomiska
ansvaret för skolans fortsatta verksamhet och utveckling nu tagits upp.
Utskottet vill för egen del kraftigt understryka att det är en mycket
värdefull verksamhet som bedrivs vid dessa skolor men samtidigt
framhålla att den fortsatta utvecklingen av denna verksamhet inte skall
bedömas som någon fristående fråga.” Under hänvisning till vad
kulturrådet sagt i sitt betänkande om samverkansfrågor m. m. avslår man
motionen i avvaktan på departementets behandling.
Mot denna bakgrund hade det varit naturligt att förslag till lösning av
frågan om statsbidrag till den kommunala musikskolan hade framlagts i
årets proposition om den statliga kulturpolitiken. Då så emellertid inte är
fallet finner vi oss nödsakade att ånyo aktualisera frågan. Så snart som
möjligt bör principbeslut fattas för att ge ekonomiskt trängda kommuner
den uppmuntran de behöver för att våga fortsätta med en kulturell
verksamhet som i dagens samhälle upplevs som omistlig.
Med hänvisning till det anförda hemställs
Mot. 1974:1710
3
att riksdagen hos Kungl. Maj: t begär förslag om statligt stöd till
den kommunala musikskoleverksamheten.
Stockholm den 5 april 1974
LINNEA HÖRLÉN (fp)
ELVER JONSSON (fp) K.-E. STRÖMBERG (fp)
i Alingsås i Botkyrka
BERNT EKINGE (fp)