Mot. 1974:1704

5

Nr 1704

av herr Eriksson i Ulfsbyn

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund (SOR) består för närvarande
av ett 70-tal orkestrar spridda över hela landet. De 2 600 musikerna i
dessa orkestrar är dels yrkesmän, som arbetar inom organisationen från
några få timmar per vecka upp till full tjänst, dels fritidsmusiker.

SOR är genom sin starka lokala förankring och sin närkontakt med
publik och lokalt kulturliv en väl organiserad decentraliserad musikverksamhet,
som dels erbjuder aktiverande spelmöjlighet för fritidsmusiker
med olika färdighet, dels når ett brett publikunderlag.

Mot denna bakgrund uppfyller SOR-orkestern minst två av de mål
som i propositionen anges för kulturpolitiken: ” skall ge människorna
möjlighet till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan
människor skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse.”

Orkestrarna har kommunala anslag och genom riksförbundet SOR ett
statsbidrag knutet till konsertverksamhet. Denna är ett stadgeenligt krav
för medlemskap och anslag och ger förbundet viss särställning.

Riksförbundet lämnar dessutom stöd till orkestrarna genom att
tillhandahålla instrument och noter.

Därutöver anordnar riksförbundet kurser för orkestermedlemmarna
och stöder viss form av intern, lokal utbildning. Kurserna är dels
regionala korta kurser av stimulans- och rådgivande karaktär, dels
centrala stämledare- och dirigentkurser. En ytterligare utbyggnad av
kursverksamheten synes nödvändig.

I fråga om kurser samverkar förbundet intimt med yrkesorkestrar,
med Institutet för rikskonserter, med länsbildningsförbund och folkhögskolor
samt, när det gäller fritidsmusikerna, med Riksförbundet Sveriges
amatörorkestrar (RSAO). Institutet för rikskonserter stöder dessutom
speciella projekt och solistengagemang etc.

En utbyggnad av stimulerande åtgärder såsom sammandrag, utbytesverksamhet,
dirigent- och solistförmedling, tillhandahållande av särskilda
beställningsverk etc. är också föreslagen och anses angelägen. Genom
beställningar skulle riksförbundet kunna ge stöd åt nu verkande
tonsättare, både direkt och genom att göra dem kända.

En härmed besläktad form av stimulans vore att centralt från SOR
stödja fria yrkesmässiga grupper som i sin musikutövning samverkar med
olika SOR-orkestrar för längre eller kortare tid.

Ekonomiskt har förbundet hittills inte haft möjlighet att i önskad
utsträckning anordna utbildning för sina medlemmar eller företa önskvärda
stimulansåtgärder. Nuvarande nivå på statsbidrag synes helt

Mot. 1974:1704

6

otillräcklig, och detta gäller också det förslag som framförs i propositionen.

En översyn av bidragsformer och nivå när det gäller statsbidrag till och
via SOR är därför angelägen.

För verksamhetens utveckling och kvalitativa förstärkning är yrkesmannainslag
en utomordentligt viktig åtgärd.

Ökade resurser till SOR, t. ex. genom knytning av yrkesmannakärna
till SOR orkester, får omedelbar och stark effekt på regionens musikutbud.
Utöver vad som redan erbjuds av orkester- och gruppmusicerande
tillför denna kärna en kvalitativt högtstående grupp för uppsökande
musik och skolkonserter, lika väl som för kammarmusik- eller soloinslag
vid konserter. Det finns en gräns för hur många orkestrar som skulle
kunna heltidsanställa yrkesmannakärna. För övriga orkestrar skulle
deltids- eller timanställning enligt liknande grunder få motsvarande, om
än begränsad, effekt.

Propositionen föreslår en allmän förstärkning av studiecirkelverksamheten.
För vidareutbildning av musiker vid sidan om orkesterarbetet bör
denna studieform rekommenderas orkestrarna. Instuderingsarbete med
direkt sikte på konsert är emellertid mycket svårt att infoga inom
studiecirkelbegreppet, varför denna bidragsform knappast är ägnad öka
möjligheten till utbud av konserter.

Fritidsmusikernas behov av ledning i orkestersituationen måste i
stället tillfredsställas genom ett samarbete mellan dirigent och anställda
yrkesmusiker, så att man under repetitionsarbetet i varje stund utnyttjar
den instruktör som bäst tillför repetitionen sin sakkunskap.

Orkestern skiljer sig också från den normala studiecirkeln genom sin
fasta kontinuerliga organisation — förening, stiftelse eller dylikt — varför
den i likhet med yrkesorkestrarna kan förvalta bidrag från stat och
kommun och själv betala de yrkesmannatjänster som erfordras.

Riksdagen bör därför uttala sig för direkt statsbidrag till SOR-orkestrar
för anställning av yrkesmusiker på heltid eller deltid enligt samma
normer som gäller för yrkesorkestrarna.

Bidrag till kulturprogram (arrangemangsbidrag) bör enligt propositionen
kunna utgå till organisationer också utanför folkbildningsorganisationerna.
Detta stöder uppfattningen att det arrangemangsbidrag SOR
hittills delat ut varit en riktig form av stimulansåtgärd. Den bör alltså inte
avvecklas, utan bidrag bör tvärtom även i fortsättningen utgå via
riksorganisationen, som har en väl inarbetad rutin härför och därjämte en
kännedom om verksamheten som varje annan bidragsförmedlare saknar.
Som tidigare nämnts är villkor för bidrag offentlig konsert. Det vore
synnerligen olyckligt om riksförbundet tvingas avhända sig denna
möjlighet till övervakning av verksamheten. Utnyttjande av riksförbundet
som kanal innebär också en förstärkning av profileringen, som skulle
uppfattas positivt av de i SOR verksamma.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:28 beslutar

Mot. 1974:1704

7

1. att som sin mening uttala att statsbidrag bör utgå till
yrkesmannakärna på hel- eller deltid i SOR-orkester på
samma grunder som till yrkesorkestrarna,

2. att arrangemangsbidrag får utgå för konsertverksamhet och
fördelas enligt hittills tillämpade grunder,

3. att en översyn av former och nivå i övrigt för det statliga
bidraget till Sveriges orkesterföreningar riksbörbund görs.

Stockholm den 5 april 1974

OLLE ERIKSSON (c)
i Ulfsbyn