Motion nr 1701 år 1974

Mot. 1974:1701

Nr 1701

av herr Bohman m. fl.

i anledning av Kungl. Majds proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.

I propositionen 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken föreslår
utbildningsministern målsättning för den statliga kulturpolitiken,
uttrycker vissa förhoppningar angående primär- och sekundärkommuners
framtida insatser och föreslår vissa organisatoriska åtgärder — framför allt
inrättande av ett ”statens kulturråd”. Propositionen innehåller också
anslagsframställningar inom kulturområdet, där egentliga höjningar
föreslås i första hand till studieförbundens studiecirklar.
Utbildningsministern framför i propositionen vissa reflexioner om
angelägna åtgärder i framtiden och talar därvid om en treårsplan för den
statliga kulturpolitiken.

Begreppet kultur är utomordentligt vittomfattande och kan på visst
sätt sägas omfatta all mänsklig verksamhet. Det är emellertid av praktiska
skäl nödvändigt att i fråga om kulturpolitiska åtgärder göra en begränsning.
Vi ansluter oss till departementschefens mening att den statliga
kulturpolitiken bör avse åtgärder inom ordets, scenens, bildens och
tonens områden samt i fråga om medier för kommunikation, såsom radio
och television, vidare vissa insatser inom folkbildnings- och organisationsliv
samt åtgärder för att bevara och levandegöra kulturarvet. Vi ställer oss
däremot inte bakom uteslutningen av den kyrkliga kulturen, vilken vi
anser som en omistlig del av det svenska kulturlivet.

Vi ser en vitalisering av kulturlivet som en viktig och i vår tid alltmera
nödvändig förstärkning av begreppet levnadsstandard. Självfallet får
kulturlivet inte avskiljas eller särbehandlas, så att det framstår som
isolerat i förhållande till andra sektorer av samhällslivet.

Målen för den statliga kulturpolitiken

Vi konstaterar med tillfredsställelse att utbildningsministern anslutit
sig till uppfattningen att vad som erfordras är en målsättning för den
egentliga kulturpolitiken, icke för kulturen som sådan. Det kulturella
skapandet måste präglas av stor frihet och får inte på några villkor
utnyttjas av de politiskt styrande för att nå vissa politiska effekter.

Kulturpolitiska åtgärder kan heller aldrig ersätta åtgärder på andra
politiska områden. I vår partimotion till 1973 års riksdag anförde vi att
det vore fel att se det som ”kulturlivets främsta uppgift att kompensera
människorna för torftighet och element av vantrivsel i vardagslivet. Dålig
arbetsmiljö, ekonomisk otrygghet, omänsklig bostadsmiljö, bristande

1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 1701

Mot. 1974:1701

2

rättstrygghet osv. kan aldrig uppvägas av insatser för kulturlivet.” Det är
med glädje vi konstaterar att detta resonemang återkommer i propositionen.

I betänkandet Ny kulturpolitik, på vilket propositionen i huvudsak
bygger, hade icke föreslagits något delmål syftande till att uppehålla en
hög kvalitet i det svenska kulturlivet. Detta har kritiserats av många
remissinstanser.

En kulturpolitik som inte innehåller en strävan att uppehålla en
kvalitetsprincip leder ofelbart till utarmning. Åtgärder för att bredda
kulturlivet genom decentralisering och stöd till amatöristisk verksamhet
är nödvändiga,, men de får inte ställas i ett motsatsförhållande till
samhälleliga insatser för att stödja det yrkesmässiga kulturskapande som
ju ytterst är inriktat på att ge vanliga enskilda människor kulturupplevelser
av god kvalitet.

Hög kvalitet kan bara vara en riktpunkt; svårigheterna att avgöra vad
som är kvalitet eller ej är utomordentligt stora. En kvalitativ värdering
måste ske med förståelse och insikt om att det i tiden näraliggande inte
alltid kan bedömas rättvist och förutsättningslöst. Ett generöst tilltaget
utrymme för nyskapande och experiment måste därför garanteras.

Enligt vår mening bör således kvalitetsbegreppet hävdas i målsättningen
för kulturpolitiken. Ett lika viktigt mål är den av oss inledningsvis
berörda friheten för kulturen. Vi syftar här såväl på kulturskaparnas som
”kulturkonsumenternas” frihet. Vi anser det också angeläget att ange att
samhällets åtgärder måste främja mångfalden inom kulturlivet. Vi vill
därför föreslå följande första mål för den statliga kulturpolitiken,
o Kulturpolitiken skall syfta till att ge människorna möjlighet att delta i
ett kulturliv präglat av kvalitet, frihet och mångfald.

Vi vill här kommentera de delmål för kulturpolitiken som
föreslås i propositionen och till vilka vi i huvudsak ansluter oss.

a) Kulturpolitiken skall medverka till att skydda yttrandefriheten och
skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas.

I den allmänna debatten ifrågasätts icke sällan värdet av kulturens
frihet. Härvid hänvisar man t. ex. till att det finns undermålig kultur, till
att kulturen inte når ut till alla eller rent av till att all kultur inte står
under samhällelig kontroll. Om inte kulturen skall bli steril och
stillastående, måste emellertid kravet på kulturens frihet ovillkorligen
hävdas. Varje försök till styrning innebär risker för att väsentliga bidrag
förkvävs. Varje form av censur är förkastlig, när det rör sig om kulturella
alster riktade till vuxna människor. En oavlåtlig vaksamhet gentemot
risken för styrning och censur är nödvändig. Kulturlivet bör vara
underkastat samma lagar rörande yttrandefriheten som gäller för samhället
i övrigt.

b) Kulturpolitiken skall ge människor möjligheter till egen skapande
aktivitet och främja kontakt mellan människor.

Vi ansluter oss till detta mål men vill med skärpa ta avstånd från en
tolkning av begreppet egen aktivitet, som skulle innebära att härmed

Mot. 1974:1701

3

avses endast ett eget i växlande grad kvalificerat utövande av konstnärlig
verksamhet. Även ett engagerat mottagande av andras konstnärliga
skapande förutsätter en aktiv insats. I aktivitetsmålet måste således ingå
en strävan att göra det möjligt för människorna att ta del av frukterna av
ett högtstående skapande. Vi menar således att även satsningar på
exempelvis institutionernas — professionella teatrars, orkestrars, museers
— verksamhet måste anses främja aktivitetsmålet.

c) Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar
inom kulturområdet.

Till detta mål hade vi kunnat ansluta oss. Självfallet är det värdefullt
att ”negativa verkningar” kan motverkas, varifrån de än emanerar.
Departementschefens ensidiga skrivning i anslutning till denna punkt gör
emellertid en precisering nödvändig. Det är riktigt, som departementschefen
framhåller, att en ohämmad kommersialism ofta tar sig uttryck i en
spekulation i likgiltigt allmängods. Vi kan emellertid inte instämma i det
resonemang som i övrigt förs i propositionen och som leder till ett
avståndstagande från snart sagt all enskild verksamhet inom kulturområdet.
Vi vill betona att enskilda initiativ och privata insatser under
århundraden hållit en kvalitativt högtstående kultur vid liv. Även i dag
står den enskilda sektorn för oersättliga insatser på kulturområdet. Många
exempel skulle kunna ges, men låt oss här inskränka oss till att påminna
om att det är den privata grammofonindustrin som har gjort hela den
västerländska musikkulturen tillgänglig för varje människa.

Den negativa verkan av kommersialism som det för samhället finns
anledning att motverka består i att en ensidighet kan uppstå i utbudet.
En sådan ensidighet kan emellertid bli resultat inte bara av enskild utan
också av samhällelig monopolställning inom en viss sektor. (Den
torftighet som i vissa avseenden utmärker Sveriges Radios programverksamhet
kan här tjäna som exempel.) Vi anser att även kultursektorn
tjänar på en konkurrens som erbjuder ökad valfrihet åt människorna. Vi
föreslår därför att det aktuella målet omformuleras och får följande
lydelse:

o Kulturpolitiken skall motverka de negativa verkningar inom kulturområdet
som kan orsakas av ohämmad kommersialism samt enskild eller
samhällelig monopolställning.

d) Kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksamhet och
beslutsfunktioner inom kulturområdet.

Moderata samlingspartiet har sedan länge hävdat att kulturens frihet
tjänas av en decentralisering av kulturpolitiken. En sådan decentralisering
måste bl. a. syfta till att ge människorna möjlighet att komma i
åtnjutande av kulturaktiviteter, initierade av medborgarna i den egna
regionen och sålunda inte bara ett kommunalt verkställande av centralt
utformade handlingsprogram. Kulturlivet var en gång avsevärt mer lokalt
förankrat än i dag och blev på så sätt rikt differentierat och olika
utformat i olika regioner. Enligt vår mening bör ett återuppväckande av
detta förhållande eftersträvas. Statens kulturpolitiska insatser kan och
bör inriktas mot detta mål.

Mot. 1974:1701

4

Staten bär huvudansvaret för vissa nationella kulturinstitutioner, som
de kungliga teatrarna, vissa orkestrar och museer. Ökade ansträngningar
måste sättas in för att föra ut dessa institutioners verksamhet till
medborgarna över hela landet. Därvid bör inte minst Sveriges Radio göra
en avsevärt mer helhjärtad insats än för närvarande.

Vi vill emellertid också betona att decentralisering inte bara innebär
att ett kvalitativt högtstående alster, såsom exempelvis en teaterföreställning,
genom turnéverksamhet förs ut utanför institutionens hemort. I
vissa fall sätter praktiska och organisatoriska omständigheter en gräns för
vad som kan föras ut. Man bör i sådana fall söka uppnå samma syfte
genom att ge människorna förbättrade möjligheter att ta sig in till de
centrala institutionerna.

I sin kommentar till decentraliseringsmålet fäster departementschefen
stor vikt vid det svenska organisationslivet. Även vi värderar organisationernas
möjligheter högt. Det finns dock anledning att varna för att vissa
slag av organisationer åläggs alltför stor del av den totala kulturella
verksamheten i landet. Utbildningsministern säger att ”samhället har
ingen anledning att driva en verksamhet som lika bra eller bättre sköts av
en idéburen rörelse”. Enligt vår mening har samhället ingen anledning att
driva en verksamhet som lika bra eller bättre sköts av någon annan.

e) Kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till
eftersatta gruppers erfarenheter och behov.

Vi ansluter oss till detta mål. Liksom under föregående mål fäster
utbildningsministern här stora förhoppningar till organisationslivet. Det
är enligt hans mening organisationerna som har de bästa förutsättningarna
att nå de människor som hittills icke deltagit i kulturlivet. Vi är
emellertid övertygade om att även de kulturella institutionerna här skulle
kunna göra minst lika värdefulla insatser, om erforderliga resurser ställdes
till deras förfogande. En ensidig satsning är därför olämplig. Framför allt
är det dock två andra vägar som på sikt kan leda till en breddning av
kulturlivet inom hittills eftersatta grupper.

Skolan och förskolan är de förnämsta instrumenten att höja den
kulturella levnadsstandarden och öka förståelsen för andliga värden. En
förstärkning av de estetiska och kulturhistoriskt orienterande inslagen
bör eftersträvas. En integrering av skolans verksamhet och kulturlivet är
nödvändig, så att regelbundet återkommande kulturella aktiviteter av
typen teater-, musei-, konsert- och utställningsbesök blir naturliga inslag i
undervisningen liksom utövande konstnärers aktiva medverkan i det
dagliga arbetet i skolan.

Ett annat värdefullt hjälpmedel är etermedierna. Man vet av erfarenhet
att Sveriges Radios insatser på den seriösa musikens område haft stora
effekter på kvaliteten i det svenska musiklivet och på enskilda människors
efterfrågan på god musik. Motsvarande insatser skulle kunna göras
på andra kulturområden. Om avtalet mellan staten och Sveriges Radio i
dag förhindrar mera uttryckliga krav på Sveriges Radios kulturella och
kulturpedagogiska insatser, bör detta förhållande kunna ändras vid det
förestående upprättandet av ett nytt avtal.

Mot. 1974:1701

5

f) Kulturpolitiken skall möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse.

Detta mål kan uppnås och bör eftersträvas på alla plan inom
kulturlivet. Det ligger dock i sakens natur att de bästa förutsättningarna
finns vid de s. k. institutionerna, där det mest kvalificerade yrkeskunnandet
till stor del är koncentrerat.

För att uppnå detta mål är det också nödvändigt att en lösning
åstadkoms i fråga om de yrkesmässiga kulturskaparnas villkor. Vi vill här
hänvisa till vårt tidigare flera gånger framförda krav om ett principiellt
uttalande om att kulturskaparna skall få ersättning för sitt arbete, ett
uttalande som riksdagens kulturutskott anslöt sig till 1972 och upprepade
1973. Det kan inte anses tillfredsställande att något förslag rörande
kulturarbetarersättning ännu inte framlagts, detta inte minst mot
bakgrund av att sådana förslag från kulturrådet vid dess inrättande 1968
förutsattes bli framlagda inom en treårsperiod.

g) Kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur tas till vara
och levandegörs.

Vi hälsar med tillfredsställelse den kulturkonservatism utbildningsministern
resonemangsvis på flera håll i propositionen ger uttryck åt. Vi
delar utbildningsministerns uppfattning att den enskilda människan, om
hon berövas sin anknytning bakåt i tiden, får en tilltagande känsla av
otrygghet och främlingskap. ”Bevarandet av den historiska kontinuiteten
i den fysiska kulturmiljön måste därför tillmätas grundläggande betydelse
för den enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron.”
Självfallet gäller detta inte bara den fysiska miljön utan hela kulturmiljön.

Det är också glädjande att departementschefen konstaterar att äldre
verk inom teater, dans och musik är självklara inslag i institutionernas
verksamhet och att museernas och arkivens verksamhet i sig är inriktade
på att bevara och levandegöra kulturarvet.

I propositionen framläggs inte några förslag som egentligen är ägnade
att förbättra möjligheterna att uppnå detta mål.

h) Kulturpolitiken skall främja ett utbyte av erfarenheter och idéer
inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna.

Till detta utbildningsministerns tillägg till de mål kulturrådet föreslagit
ställer vi oss självfallet positiva. Det kan här påpekas att åtgärderna inte
bara behöver avse förbättrade möjligheter för svensk publik att ta del av
främmande länders kulturella verk utan även ett utbyte i motsatt
riktning. Det skulle således stå i strid med detta mål om Sverige anslöt sig
till internationella överenskommelser, vilka utformats enligt vissa diktaturstaters
önskemål och har till syfte att begränsa befolkningens
möjligheter att komma i kontakt med andra länders kulturella yttringar.

Det är självklart att en internationalisering av det svenska kulturlivet i
första hand kommer att beröra den övriga västerländska kulturkretsen. Vi
vill snarast se frågan om internationalisering, så att Västerlandets kultur
som helhet är ”vår egen kultur” och att vid sidan av denna intresse bör
ägnas också utanförliggande länders kultur.

Mot. 1974:1701

6

Ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och organisationsliv

Moderata samlingspartiet anser att det svenska kulturlivet bör vara
lokalt förankrat. Det är genom kommunerna och det lokala föreningslivet
de största möjligheterna finns att komma i kontakt med olika grupper i
samhället och erbjuda dem ett kulturellt utbud som motsvarar deras
önskemål. En lokal förankring bidrar också till att göra hela landets
kulturliv mera varierat. Det är också enligt vår mening att föredra att
större institutioner, som avser att täcka en hel regions behov, har en
regionalt förankrad huvudman framför att staten svarar för verksamheten.
Staten bör inte heller reglera det lokala kulturlivet.

I dessa avseenden överensstämmer således vår uppfattning med
utbildningsministerns. Det ligger i sakens natur att proposition 28 i fråga
om kommunernas kulturpolitiska insatser blivit föga konkret, eftersom
mål, riktlinjer och organisationsformer bör beslutas av kommunerna
själva. Att staten avhåller sig från att reglera verksamheten bör emellertid
enligt vår mening inte hindra att man exempelvis genom statliga bidrag
stimulerar kommunerna att ta sitt ansvar för kulturlivet. Den suveränitet
man tillerkänner organisationerna i fråga om deras kulturella insatser har
ju inte hindrat att dessa erbjuds en rikhaltig flora av bidrag. Vi anser
därför att man i den pågående utredningen rörande kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun bör överväga att inom kultursektorn införa ett
statligt bidrag motsvarande bidraget till särskilda åtgärder på skolområdet.
Detta fungerar så att staten för nya angelägna åtgärder bidrar med en
summa motsvarande kommunens insats.

Fritt kollektivt skapande

Utbildningsministern uttalar i propositionen sin vilja att främja en fri
amatöristisk verksamhet på kulturområdet. Som vi inledningsvis påpekat
finner vi detta värdefullt. Det finns dock anledning framhålla att insatser
i detta syfte inte får medföra ett minskat samhälleligt intresse för det
professionella kulturskapandet. Även departementschefen tar avstånd
från tanken på ett motsatsförhållande mellan amatörism och yrkesmässig
aktivitet, men propositionen som helhet avspeglar en avsevärd skillnad i
intresset för de båda formerna av kulturell verksamhet.

Departementschefen finner det angeläget att amatörverksamheten i
första hand kommer att vila på ideellt verksamma föreningar och grupper
med erfarenhet av medlemsinflytande i demokratiska former. Med detta
avses uppenbarligen det i propositionen ymnigt förekommande, men till
sin innebörd vaga, begreppet ”folkrörelser”. Häremot har vi i och för sig
ingenting att erinra, under förutsättning att inte begreppet ”folkrörelse”
ges en alltför snäv tolkning. Vi anser exempelvis inte att det finns någon
anledning till att en lokal förening utan anknytning till någon riksorganisation
skall ställas utanför den krets i vilken samhället lämnar stöd till
kulturell amatörverksamhet. Än mindre kan vi acceptera att organisationer
skall privilegieras bara av det skälet att de direkt eller indirekt är

Mot. 1974:1701

7

anknytna till politiska rörelser. Vi vill exempelvis framhålla värdet av de
insatser som utförs av de i propositionen knappast alls behandlade
konstföreningarna och hembygdsföreningarna. Ett synnerligen kvalificerat
arbete utförs också i den svenska hemslöjden, vilken över huvud taget
inte omnämns i propositionen.

Här bör också betonas att även institutionerna, exempelvis museerna,
bör kunna erbjuda möjligheter till amatöristisk självverksamhet. I stor
utsträckning saknas i dag ekonomiska medel för detta ändamål. Det bör
därför enligt vår mening vara en angelägen uppgift i den kommande
kulturpolitiska planeringen att söka ge institutionerna sådana möjligheter.

Departementschefen föreslår en anslagshöjning till studieförbundens
studiecirkelverksamhet med 54 milj. kr. Detta är den ojämförligt största
ekonomiska höjning som föreslås i propositionen. Det bör emellertid
påpekas att anslagshöjningen är generell och inte speciellt avser studiecirklar
på kulturområdet. Dess karaktär av kulturpolitisk satsning är
därför tämligen begränsad.

Inte heller i fråga om den föreslagna uppräkningen av anslaget Bidrag
till studieförbund, för deras centrala verksamhet, har några garantier
skapats för att denna skall främja kulturområdet. Vi föreslår att av
höjningen på 2 milj. kr. till studieförbundens pedagogiska verksamhet 1,5
milj. kr. skall avse pedagogiskt utvecklingsarbete inom kulturområdet.

Kulturprogram inom föreningslivet

I propositionen föreslås att det nuvarande statsbidraget till föreläsningsverksamhet
ersätts med ett bidrag till kulturarrangemang utanför
institutionerna. Detta bidrag skall kunna utgå även till föreningar utanför
folkbildningsorganisationerna. De senare ges emellertid en särställning
genom att bidraget indelas i en särskild kvot för folkbildningsorganisationerna
och en annan kvot för övriga föreningar, vidare genom att
folkbildningsorganisationerna kommer att dominera styrelsen för den
förmedlingsbyrå som har att fördela bidragen. Enligt vår mening bör
styrelsen utöver representation för Folkbildningsförbundet och kulturarbetarna
också ges ett allmänt parlamentariskt inslag. Riksdagen bör göra
ett uttalande härom.

Gemensamma frågor för kulturinstitutionerna

Vi delar departementschefens uppfattning rörande de kulturella
institutionernas yttrandefrihet, likaså hans inställning beträffande ansvarsfördelningen,
såväl den mellan institutionen och dess styrelse som
institutionens interna ansvarsfördelning, där det samlade ansvaret läggs
hos chefen. Det kan dock finnas anledning att göra det i och för sig
självklara påpekandet att detta ansvar också skall kunna utkrävas: av
staten gentemot den statliga institutionens styrelse, av styrelsen gentemot
institutionens chef.

Mot. 1974:1701

8

I fråga om sammansättningen av de statliga institutionernas styrelser
bör enligt vår mening det parlamentariska inslaget rent generellt betonas
mer än vad som sker i propositionen. Det kan förvisso ha sitt värde att
”folkrörelserna” är representerade, men om dessas representanter, som
det antyds i propositionen, bättre än andra skall anses företräda
publiken, torde detta ofta mera bero på vederbörandes personliga
egenskaper än på folkrörelsens.

Teater- och dansinstitutioner

Utbildningsministern uttrycker i propositionen en förvissning om att
ett starkt intresse föreligger från primär- och framför allt sekundärkommunalt
håll att ta ett ökat ansvar för regional teaterverksamhet. Med
kännedom om landstingens och kommunernas nuvarande ekonomiska
situation torde det vara berättigat att i detta avseende inte hänge sig åt
någon överdriven optimism åtminstone inför den närmaste framtiden.
Huruvida det nya statsbidragssystemet till teater- och dansinstitutioner,
som föreslås bli infört, kommer att innebära en förbättring av de
befintliga institutionernas nuvarande situation och stimulera till nystartande,
kan i dag inte avgöras utan blir beroende av statsmakternas
tillämpning. De centrala institutionerna kungl, teatern, i propositionen
kallad Operan, och kungl, dramatiska teatern, i propositionen kallad
Dramatiska teatern, erhåller enligt propositionens förslag inga förbättrade
möjligheter att uppfylla sitt riksansvar att vårda den klassiska repertoaren
och att aktivt verka för en konstnärlig förnyelse som kommer hela det
professionella teaterlivet till godo. Däremot uttalar sig utbildningsministern
för en inskränkning av kungl, teaterns repertoar.

Vi finner den relativa försvagning som under senare år successivt
drabbat de kungliga teatrarna vara mycket allvarlig. Vi anser det därför
angeläget att dessa — liksom ett stort antal andra i propositionen
missgynnade institutioner — vid kommande års kulturpolitiska upprustning
erhåller en prioriterad ställning. Vi föreslår därför redan nu en
förstärkning för de kungliga teatrarna.

Beträffande riksteatern bör man enligt vår mening redan nu kunna dra
upp vissa riktlinjer för inriktning av institutionens kommande turnéverksamhet.

Den stora efterfrågan på ordinarie kvällsföreställningar ute i landet
kan inte på långa vägar tillgodoses i dag. Ej heller kommer det att bli
möjligt för nya regionala ensembler att tillmötesgå denna efterfrågan. De
nyetablerade regionsensemblerna bör däremot relativt snabbt kunna
tillgodose behovet av mindre uppslutningar av typen skol-, förenings- och
annan uppsökande teater.

I anslutning till vårt ställningstagande för en decentralisering av
kulturutbudet anser vi det därför angeläget att riksteaterns verksamhet
inriktas på en successiv omfördelning av föreställningsverksamheten till
förmån för större produktioner för vuxenteatern i takt med en
utbyggnad av regional teaterverksamhet.

Mot. 1974:1701

9

Museerna

Under ett nästan tioårigt utredande av museernas verksamhet har
statliga insatser för att förstärka dessas ställning i stor utsträckning fått
vänta. Det är därför med besvikelse man konstaterar att årets kulturproposition
inte innebär någon egentlig förbättring av museernas arbetsvillkor.
Ett stort antal av de förslag som under utredningsarbetet framförts
uppskjuts ånyo för fortsatt utredning eller ställs på framtiden. Även om
departementschefen valt att lägga huvudvikten i årets proposition vid
amatörism och fritt kollektivt skapande hade en starkare satsning på
museerna varit motiverad eftersom, som vi ovan framhållit, dessa har
stora utvecklingsmöjligheter även på detta område.

Departementschefen aviserar ett nytt statsbidragssystem för länsmuseerna
men avvaktar en särskild organisationskommittés arbete, innan
han framlägger förslag om bidragets utformning. Enligt vår mening bör
detta bidrag utformas i så stor överensstämmelse som möjligt med det
statsbidrag som föreslås för regionala teater-, dans- och musikinstitutioner,
dvs. så att bidragets storlek och konstruktion blir beroende av
länsmuseets verksamhet och omfattning.

Kulturminnesvård

Utbildningsministern har i propositionen i modifierad form tagit upp
1965 års musei- och utställningssakkunnigas (MUS 65) under remissbehandlingen
starkt kritiserade förslag rörande organisation av den regionala
kulturminnesvården. I propositionen föreslås att en särskild tjänst
inrättas vid länsstyrelsen. Denna tjänsteman skall i varje län överta det
ansvar för kulturminnesvården som i dag åvilar riksantikvarieämbetet
samt landsantikvarien och länsmuseet.

Förslaget är enligt vår mening behäftat med allvarliga brister.
Ansvarsfördelningen mellan länsmuseet och länsstyrelsen är oklar, likaså
ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet. Genom
det expertarbete som i dag utförs av länsmuseitjänstemän vid det
kommunala planeringsarbetet har kulturminnesvården fått en stark
kommunal anknytning, och det finns också goda möjligheter att
kulturminnesvårdens aspekter i planeringsarbetet kan beaktas på ett
tidigt stadium och därmed inte leda till stora kostnader.

Detta fördelaktiga förhållande kommer att upphöra, om granskningen
av de kommunala planerna, som det föreslås i propositionen, kommer att
ske i efterhand vid länsstyrelsen. Vidare kommer det värdefulla samarbetet
mellan kulturminnesvården och länsmuseernas utåtriktade informerande
verksamhet att brytas. Det är vidare uppenbart att frågor rörande
kulturminnesvård oftast är så komplicerade att en enda tjänsteman vid
länsstyrelsen icke ensam kan besitta tillräcklig sakkunskap. I propositionen
talas, om också oklart, om behovet av en expertmedverkan från
riksantikvarieämbetets sida och även avskiljning av vissa frågor från
länsstyrelsetjänstemannen till riksantikvarieämbetet. Den breda sakkun

Mot. 1974:1701

10

skap som är erforderlig står redan i dag till landsantikvariens förfogande
vid länsmuseerna och skulle ytterligare kunna förstärkas.

Av här angivna skäl anser vi att en annan lösning bör väljas än den som
förordas av departementschefen. Vi föreslåratt den nuvarande landsantikvarieorganisationen
behålls och förstärks. Länsstyrelsens behov av
sakkunskap i kulturminnesvårdsfrågor bör tillgodoses genom att den vid
länsmuseet placerade landsantikvarien ges föredragningsskyldighet i
länsstyrelsen. Härigenom ges länsstyrelsen tillgång till en bred sakkunskap
vid beredningen av ärendena. Den kommunala förankringen av kulturminnesvården
kan kvarstå och ett enda organ ansvara för kulturminnesvården
inom varje län.

Som vi ovan framhållit ger utbildningsministern i propositionen
uttryck åt en glädjande kulturkonservatism inte minst i frågan om
bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnadsmiljöer. Denna attitydförändring
på ansvarigt regeringshåll har dock inte avsatt några nämnvärda
spår i fråga om att ställa resurser till förfogande för ändamålet. Detta
sker samtidigt som en väsentlig åtstramning ägt rum i arbetsmarknadsstyrelsens
bidragsgivning för beredskapsarbeten inom kulturminnesvården.
Klara bestämmelser för denna statsbidragsgivning saknas. Enligt vår
mening bör dessa oklarheter undanröjas och AMS åter göras oförhindrad
att ge statsbidrag av en sådan storleksordning att äldre byggnadsarbetare
kan sysselsättas inom byggnadsminnesvården även vid objekt i kommunal
och enskild ägo.

MUS 65 hade föreslagit att den i dag ytterligt tungrodda hanteringen
rörande byggnadsminnesförklaringar enligt byggnadsminneslagen skulle
förenklas och effektiviseras genom en decentralisering. Förslaget tas inte
upp i propositionen utan hänskjuts till den särskilda organisationskommittén.
Detsamma gäller MUS65:s förslag angående inrättande av en
särskild fastighetsfond och fastighetsbyrå vid riksantikvarieämbetet. Vi
anser dessa båda förslag väl ägnade att gagna den viktiga byggnadsminnesvården
och anser därför att riksdagen till ledning för organisationskommitténs
arbete bör göra ett principiellt uttalande att de bör genomföras.

Statens kulturråd

Vi ansluter oss till departementschefens förslag om inrättande av ett
centralt organ, statens kulturråd, och att detta tilldelas de uppgifter som
föreslagits i propositionen. Vi vill emellertid betona att detta organ, även
om det i huvudsak endast skall ha utredande, samordnande och
informerande uppgifter, genom sitt inflytande över anslagsfördelningen
inom kultursektorn får en mycket stark maktställning. Garantier måste
skapas för bästa möjliga demokratiska förankring. Detta sker enligt vår
mening bäst genom den representativa demokratin. Vi föreslår därför att
statens kulturråds styrelse i sin helhet utses av Kungl. Maj d och ges en
helt parlamentarisk sammansättning. Genom det svenska politiska livets
uppbyggnad kommer därigenom även kravet på representation för

Mot. 1974:1701

11

kommuner och landsting att kunna tillgodoses. Önskemålen om medinflytande
för kulturarbetarorganisationer, folkbildningsorganisationer,
löntagarorganisationer m. fl. bör tillgodoses genom representation i de tre
nämnder som enligt departementschefens förslag skall knytas till kulturrådet.
Vi ansluter oss till förslaget att ordföranden i varje nämnd skall
ingå i kulturrådets styrelse.

Vi föreslår också att alla beslut som fattas inom nämnderna skall
kunna överklagas hos kulturrådets styrelse. Även en möjlighet att
överklaga styrelsens beslut bör införas.

”Treårsplanen”

Utbildningsministern anser sig i propositionen ha presenterat en
treårsplan för den statliga kulturpolitiken. Så är emellertid inte fallet.
Inga fasta tidpunkter anges, inte heller några konkreta åtgärder.
Utbildningsministern inskränker sig till att tala om att insatserna under
den senare delen av treårsperioden i första hand bör avse sådana områden
som nu inte kunnat tas upp men att givetvis också det reformarbete som
förordats i propositionen skall fortsätta.

Vi har i denna motion pekat på ett antal punkter där vi anser åtgärder
särskilt angelägna. Det gäller framför allt beträffande institutionernas
arbete, kulturskaparnas villkor och frågorna rörande ansvars- och
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Vidare aktualiserar
givetvis litteraturutredningens och filmutredningens arbete åtgärder. Konkreta
förslag angående skolans insatser för barnens kulturella fostran
erfordras. Frågan om Sveriges Radios insatser på kulturområdet bör lösas.
Fler viktiga åtgärder skulle kunna anges.

Ett förslag till treårsplan för den statliga kulturpolitiken hade varit
värdefullt. Vi föreslår därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
om ett sådant.

Vissa anslagsfrågor

Vi har i det föregående i vissa avseenden kritiserat den av departementschefen
föreslagna anslagsfördelningen inom kulturområdet. Enligt
vår mening har framför allt den institutionella sidan av svenskt kulturliv
blivit missgynnad. Vi vill därför i det följande föreslå att vissa kulturella
institutioner erhåller ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag höjt
bidrag. Vi inskränker oss därvid till att föreslå förstärkningar på tre av de
enligt vår mening mest eftersatta sektorerna: de kungliga teatrarna,
kulturminnesvården samt det kanske mest missgynnade centrala museet,
naturhistoriska riksmuseet. Vi är medvetna om att även våra förslag till
förstärkningar är otillräckliga och att även en rad andra institutioner är i
behov av ökat statligt stöd. Vi vill därför hänvisa till vad vi ovan framfört
angående den fortsatta utvecklingen inom ramen för den treårsplan vi
begärt.

Mot. 1974:1701

12

Vi föreslår att kungl, teatern i enlighet med teater- och musikrådets
förslag erhåller ett statsbidrag som är 511 000 kr. högre än vad Kungl.
Maj:t föreslagit. Vi föreslår vidare i enlighet med teater- och musikrådets
förslag att kungl, dramatiska teatern erhåller ett i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag med 381 000 kr. förhöjt bidrag.

Vi föreslår att riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
för sina förvaltningskostnader erhåller ett anslag som är 2 milj. kr. högre
än vad Kungl. Maj:t föreslagit och för vård och underhåll av fornlämningar
och kulturhistoriskt värdefulla byggnader ett anslag som är
1 922 000 kr. högre än vad Kungl. Maj:t föreslagit.

Vi föreslår att bidraget till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
förs upp med ett belopp som är 2 milj. kr. högre än Kungl. Maj:ts
förslag.

Vi föreslår att naturhistoriska riksmuseet för sina förvaltningskostnader
erhåller 411 000 kr. utöver vad Kungl. Majit föreslagit.

Under en följd av år har bidragen till studieförbundens studiecirkelverksamhet
höjts mycket kraftigt. Under en femårsperiod uppgår
höjningarna till tillsammans över 300 %. Vi anser därför att en mindre del
av den i år föreslagna höjningen till studiecirklarna i stället bör utnyttjas
för de av oss ovan angivna ändamålen. Dessa innebär kostnadsökningar på
7 225 000 kr. Utrymme härför kan skapas genom att man i stället för en
höjning av bidraget till de allmänna studiecirklarna med 2 kr. per
studietimme beslutar om en höjning av 1 kr. per studietimme.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen

1. godkänner de mål för den statliga kulturpolitiken som
föreslagits i propositionen 28 med det tillägg och den ändring
som föreslagits i denna motion,

2. hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag rörande
en förstärkning av den kulturellt fostrande verksamheten
inom skolväsendet i enlighet med de riktlinjer som angivits i
denna motion,

3. hos Kungl. Majit anhåller att vad som i denna motion anförts
angående Sveriges Radios kulturella och kulturpedagogiska
verksamhet beaktas vid utarbetande av nytt avtal mellan
staten och Sveriges Radio,

4. hos Kungl. Majit anhåller att motionen överlämnas till den
pågående utredningen rörande kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun för beaktande av vad däri anförs angående
inrättande av ett statligt bidrag för kommunala åtgärder på
kulturområdet,

5. beslutar att av den föreslagna höjningen av Bidrag till
studieförbund 1,5 milj. kr. skall avse pedagogiskt utvecklingsarbete
inom kulturområdet,

6. hos Kungl. Majit uttalar att styrelsen för den förmedlingsbyrå
som åläggs att fördela bidrag till kulturprogram inom

Mot. 1974:1701

13

föreningslivet bör erhålla ett parlamentariskt inslag,

7. hos Kungl. Maj:t uttalar att nya statsbidragsbestämmelser för
länsmuseerna skyndsamt bör utarbetas och att de bör
utformas i största möjliga anslutning till reglerna för bidrag
till statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner,

8. med avslag på Kungl. Maj:ts förslag i denna del hos Kungl.
Majit anhåller om förslag rörande den regionala kulturminnesvårdens
organisation i enlighet med de riktlinjer som
angivits i denna motion,

9. hos Kungl. Majit anhåller att sådana bestämmelser utformas
rörande arbetsmarknadsstyrelsens bidragsgivning att bättre
möjligheter än för närvarande kan erbjudas för byggnadsminnesvården
även vid objekt i kommunal och enskild ägo,

10. hos Kungl. Majit som sin mening ger till känna vad som i
motionen anförts beträffande decentralisering av handläggningen
av byggnadsminnesförklaringar enligt byggnadsminneslagen
samt inrättande av en särskild fastighetsfond och
fastighetsbyrå vid riksantikvarieämbetet,

11. hos Kungl. Majit uttalar att styrelsen för det nyinrättade
statens kulturråd bör ges en helt parlamentarisk sammansättning,

12. beslutar att beslut av de till statens kulturråd knutna
nämnderna skall kunna överklagas hos kulturrådets styrelse
och att styrelsens beslut skall kunna överklagas hos Kungl.
Majit,

13. hos Kungl. Majit anhåller att 1974 års höstriksdag föreläggs
förslag till treårsplan för den statliga kulturpolitiken och att i
denna särskilt de kulturella institutionernas behov av upprustning
samt kulturskaparnas arbetsvillkor beaktas,

14. till Bidrag till Operan och Dramatiska teatern förbudgetåret
1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 68 672 000 kr.,

15. till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1974/75 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 17 096 000 kr.,

16. till Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum:
Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader för budgetåret 1974/75 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

17. till Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
för budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 4 341 000 kr.,

18. till Naturhistoriska riksmuseet: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1974/75 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 10 314 000 kr.,

Mot. 1974:1701

14

19. till Bidrag till studiecirkglverksamhet förbudgetåret 1974/75
under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
251 775 000 kr.,

20. godkänner de av Kungl. Maj:t föreslagna ändrade grunderna
för statsbidrag till studiecirkelverksamhet med den ändringen
däri att statsbidraget till allmänna studiecirklar skall höjas
med 1 krona per studietimme.

Stockholm den 5 april 1974
GÖSTA BOHMAN (m)

NILS CARLSHAMRE (m) STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)

ERIC KRONMARK (m)

BRITT MOGÅRD (m)

G. IVAR VIRGIN (m)

PER PETERSSON (m)
i Gäddvik

ALLAN HERNELIUS (m)

CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)

ASTRID KRISTENSSON (m)

TAGE MAGNUSSON (m)
i Borås

GOTAB 74 7427 S Stockholm 1974