Mot. 1974:1694

15

Nr 1694

av herr Wiklund m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken

Kungl. Maj:t har i proposition nr 28 till årets riksdag framlagt förslag
till mål och riktlinjer för den statliga kulturpolitiken. Propositionen
framstår som ett utomordentligt väsentligt dokument för kulturlivets
framtida utveckling i vårt land. Kulturpolitiken skall, enligt propositionen,
ses som en integrerad del i statens samlade politiska insatser. Den
skall liksom det politiska arbetet i övrigt syfta till att skapa ett samhälle
präglat av jämlikhet, solidaritet och gemenskap mellan människor och
med verkliga möjligheter för alla att leva ett rikare liv.

Propositionen behandlar också samspelet och ansvarsfördelningen
mellan stat, landsting, kommuner och organisationsliv på kulturlivets
område. Av central betydelse i det sammanhanget är den klara och
entydiga markeringen av folkrörelsernas och folkbildningsorganisationernas
ställning och uppgifter i svenskt kulturliv. Det framhålles att ett av
syftena med kulturpolitiken, nämligen att ge människor tillfälle till
personlig utveckling och socialt engagemang, i hög grad kan uppnås i
organisationsarbetet. Organisationerna har också större möjligheter än
kulturinstitutionerna att nå de stora, kulturellt eftersatta grupperna i
samhället. I propositionen betonas vidare att organisationerna måste få
möjligheter att medverka i kulturlivet på sina egna villkor. De skall ha
rätt att profilera verksamheten med hänsyn till den ideologiska förankringen
och de aktuella arbetsuppgifterna.

Vi ansluter oss till propositionens politiska innehåll och noterar med
särskild tillfredsställelse den myndighetsförklaring av folkrörelser och
organisationer som propositionen uttalar.

De konkreta reformförslagen står emellertid inte i överensstämmelse
med de i propositionen angivna målen och ambitionerna. Visserligen
förutsättes att reformerna skall genomföras successivt under en treårsperiod
och att de nu föreslagna åtgärderna endast skall betraktas som en
inledning till detta uppbyggnadsskede, men insatserna är i flera fall så
begränsade att de framstår som en bräcklig grund för det fortsatta
reformarbetet.

Detta gäller särskilt insatserna för organisationslivet. De bidragshöjningar
som föreslås på detta område räcker i flertalet fall inte till för att
återställa ursprungsvärdet i tidigare beslutade reformer. Detta är främst
en följd av att principerna för bidragsgivningen till organisationslivet — i
jämförelse med kulturinstitutionernas anslagsvillkor — är synnerligen
ogynnsammma. Medan institutionerna varje år automatiskt kompenseras
för löne- och kostnadsstegringar, får organisationerna i allmänhet vänta

Mot. 1974:1694

16

flera år på uppräkning av sina anslag. Det betyder att anslagen till
organisationslivet alltid tenderar att släpa efter i den allmänna kostnadsutvecklingen
och att de reformer som sätts in efter ett antal år med
oförändrade anslag ofta inte ens räcker till för att föra upp anslagen till
deras ursprungliga reella värden.

Om folkrörelser och organisationer i framtiden skall kunna fylla de
uppgifter i svenskt kulturliv som förutsättes i propositionen om den
statliga kulturpolitiken måste bidragen till det folkrörelseburna kulturarbetet
ges högsta prioritet i det fortsatta reformarbetet. Det är också
nödvändigt att principerna för anslagsgivningen utformas så att organisationerna,
på samma sätt som kulturinstitutionerna, fortlöpande kompenseras
för löne- och kostnadsstegringar.

Med hänvisning till vad vi anfört hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att det folkrörelseburna
kulturarbetet ges högsta prioritet i det fortsatta reformarbetet
på kulturlivets område och att bidragen, på samma sätt
som anslagen till kulturinstitutionerna, automatiskt anpassas
efter kostnadsutvecklingen.

Stockholm den 5 april 1974
BENGT WIKLUND (s)

ARNE NYGREN (s)

ROLAND SUNDGREN (s)

LENNART ANDERSSON (s)
i Södertälje

STURE PALM (s)

SVEN HAMMARBERG (s)

OVE KARLSSON (s)
i Malung

GOTAB 74 7403 S Stockholm 1974