Mot. 1974:1690
4
Nr 1690
av herrar Nilsson i Agnäs och Nisser
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:28 angående den statliga
kulturpolitiken.
Internationell kultursamverkan
Propositionen redovisar den internationella samverkan som sker inom
kulturområdet. Både Unesco och Europarådet arbetar med kulturpolitiska
projekt liksom de nordiska länderna, bl. a. i Nordiska rådet. Om
formerna och sättet för denna samverkan heter det: ”Det allmänna
kulturutbytet och kultursamarbetet över gränserna sker i första hand
genom direkta kontakter mellan berörda kulturinstitutioner och enskilda
kulturarbetare i resp. land.” (Prop. s. 17.)
Vad som sker i form av kulturutbyte och samarbete nationerna
emellan är förvisso av stort värde. En utbyggnad och förstärkning av
denna samverkan kulturpolitiskt och en vidgning av utbytet på kulturens
område är viktiga både för kulturen i sig själv och för världsfreden och
förståelsen folken emellan.
De etniska minoriteterna
I debatten om kulturpolitiken har de etniska minoriteterna på något
sätt kommit bort. Kulturutbytet och kultursamverkan mellan nationerna
i stort har skymt de små folkgruppernas problem, deras speciella behov
av kulturfrämjande åtgärder och nödvändigheten av att information
folken emellan om dessa gruppers existens och kulturella värden sker. Det
är av vikt att minoriteter inom ett land bereds tillfälle att lära känna
folkgrupper i andra delar av världen för jämförelse och utbyte av värden
och erfarenheter.
Uppenbart är att etniska minoriteter i dagens värld spelar en alltmer
betydande roll. Samer i Norden, basker i Spanien, keltiska grupper i
Bretagne, Wales och Skottland låter tala om sig i olika massmedia.
Indianernas nationella frågor kan här nämnas — alltifrån indianböckernas
mycket skiftande litteratur till dagens kamerareportage. Tyvärr har
minoreternas liv och kultur ofta fått vara föremål bara för nyfikenhet
och ämne för ”underhållning”. Verklig kunskap om deras förhållanden har
inte meddelats, och framför allt har föga eller intet gjorts i syfte att låta
världens olika minoriteter lära känna varandra.
Åtgärder i syfte att främja egenartad kultur
Dessa minoriteter har mycket att ge på det kulturella området. Som
ett enda exempel kan nämnas den svenske fotografen Richard Tegströms
Mot. 1974:1690
5
film ”Konstens händer” som visserligen aldrig sänts i svensk TV men
visats utomlands och vunnit stor uppskattning, senast i Wales, där en
språklig grupp kämpar för erkännande. Filmen speglar samernas kulturella
liv. Deras konst såsom den återgetts i denna film bidrager till att
andra folkminoriteter dels får kunskap om andra etniska gruppers kultur,
dels lär känna vägar att utveckla sin egenart och hävda t. ex. sitt språks
integritet.
Film, teater och litteratur som presenterar och informerar om dessa
folkgruppers kultur bör därför främjas genom stöd vid framställningen
och genom åtgärder för deras distribution.
Det är också väsentligt att konstskapare som själva hör till dessa
etniska minoriteter eller känt kallelsen och har förmågan att arbeta för
deras kultur bereds möjligheter till studier och informativ verksamhet i
andra delar av världen — att deltaga i kulturella aktiviteter t. ex. i Canada
och USA, i Wales eller på Irland samt på platser, där representanter för
olika kulturer av detta slag möts. Som exempel kan nämnas MRA:s
konferenscenter i Caux eller i Indien.
Samerna
Kulturpropositionen ägnar knappast något utrymme åt samernas
kulturfrågor. Utredningens betänkande Ny kulturpolitik sysslar inte
heller med denna svenska folkminoritet. Det kan anses betecknande för
svenskt kulturarbete i stort att samernas konst och konsthantverk, deras
folklore och språk på sin höjd är föremål för ”romantiskt” intresse, släkt
med de urgamla sagorna och berättelserna om lapparna, sagofolket i den
eviga snöns land.
Under senare tid har dock samerna själva genom sina samebyar och
sina föreningar samt i viss mån genom facklig verksamhet ägnat frågan
om sitt språks framtid och sin kulturs bevarande stor uppmärksamhet.
Deras svårigheter är många i en tid när hela deras existens hotas och deras
gamla näringar måste vika. I viss mån har samerna kunnat nå kontakt
med andra etniska minoriteter bl. a. i Amerika, och den nämnda filmen
”Konstens händer” har t. ex. gett information om deras liv och vidgat
andra nationers kunskap om vårt land och om samerna.
Viktigt är emellertid att samiska kulturutövare får större möjligheter
till studier, resor och ökad kontakt samt att samiska konstnärer och
samer verksamma på kulturens område bereds tillfälle att deltaga i
konferenser, utställningar och kurser utomlands och att kulturarbetare
utifrån med samma ställning kan lära känna dem. Medel bör därför finnas
till stipendier eller annat anslag för samer som deltager i kulturutbytet
över de nationella gränserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställes
att riksdagen till främjande av samernas internationella kultur
Mot. 1974:1690
6
utbyte med andra etniska minoriteter och för aktiviteter som
ger information om deras kultur anvisar 100 000 kronor.
Stockholm den 4 april 1974
TORE NILSSON (m) PER-ER1K C. NISSER (m)
i Agnäs