Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1973           Prop. 1973: 69

Nr 69

Kungl. Majits proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl. Maj:t viU härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justUieärenden, föreslå riksdagen alt bifalla det förslag ora vars aviåtande lUI riksdagen föredraganden heraställl.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Konununala vapen fastställs f.n, av Kungl, Maj:l, I propositionen föreslås att komraunalt vapen sora antagits av komraunen skall efter anraälan registreras av patent- och registreringsverket. Registreringen utgör enligt förslaget en förutsättning för att vapnet skall erhålla skydd enligt lagen (1970: 498) ora skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

1    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 69


 


Prop. 1973: 69                                                                       2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar

Härigenora förordnas i fråga om lagen (1970: 498) om skydd för va­pen och vissa andra officiella betecknuigar,

dels att 1 § skall ha nedan angi\na lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1                                                                                               §
I näringsverksamhet får statsva-
I näringsverksarahet får statsva­
pen, statsflagga eller annat stats-
pen, slatsflagga eller annat stats-
erablera eller statlig kontroll- eller
erablera eller statlig kontroll- eller
garantibeleckning ej utan veder-
   garantibeteckning ej utan veder­
börligt tillstånd användas i varu-
   börllgt tUlstånd användas i varu­
märke eller annat kännetecken för
raärke eller annat kännetecken för
varor eller tjänster, Detsararaa gäl-
varor eller tjänster, Detsararaa
ler annan beteckning, sora hänsyf-
gäller annan beteckning, som ban­
tar på svenska staten och därige-
syftar på svenska staien och däri-
nora ger kännetecknet en officiell
genora ger kännetecknet en offici-
karaklär, särat svenskt korarau-
ell karaktär, särat svenskt konunu-
nalt vapen,
                                   nalt vapen, vilket är registrerat.

Statsvapen får ej heller på annat sätt än sora kännetecken användas i näringsverksamhet utan vederbörligt tillstånd.

Första och andra styckena gäller också beteckning sora lätt kan för­växlas raed sålunda skyddad beteckning,

la§

Registrering av svenskt kommu­nalt vapen sker efter skriftlig an­mälan i register, som föres för hela riket av patent- och registrerings­verket. Registrering får ske endast om statens heraldiska nämnd har avgivit yttrande i ärendet om an­tagande av vapnet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1973,

Svenskt koraraunalt vapen, sora fastställts av Konungen före nya la­gens Ikraftträdande, registreras genora registreringsmyndighetens för­sorg raed verkan från nya lagens ikraftträdande.

Svenskt komraunalt vapen, som icke fastställts av Konungen men sora antagits före år 1900, åtnjuter skydd enligt äldre lag till utgången av år 1975, Sådant vapen registreras även ora yttrande som avses i 1 a § ej avgivits, om anmälan om registrering göres före utgången av år 1975, Har i fråga om annat icke fastställt vapen, som antagits före nya lagens ikrafttiädande, yttrande som nyss sagts ej avgivits, får registrering av sådant vapen ändå ske, ora anmälan därora göres före utgången av år 1975 och statens heraldiska närand tillstyrker registrering.


 


Prop. 1973: 69

Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande: Statsrainislern PALME, rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTS­SON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbora anraäler efler gemensara beredning raed statsrå­dets övriga ledaraöter fråga ora ändring i lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar och anför.


1    Inledning

r ny-

Några uttryckliga,bestäraraelser ora fastställelse av koraraunala vapen har hittills inle funnits, Kungl, Maj:t har eraellertid sedan raedelliden efter ansökan prövat ärenden av delta slag. F. n, bereds dessa ärenden inora civildeparieraentet. Ar 1972 avgjordes tre ärenden rörande fast­ställelse av nya koraraunala vapen, Därjärate avgavs särskild förkla­ring i tolv fall all äldre koraraunalt vapen framdeles skulle gälla för n; bildad komraun,

Fastställelse av ett komraunalt vapen har betydelse för beredande av skydd för vapnet mot obehörig användning i näringsverksamhet i enlighet raed bestäraraelsema i lagen (1970: 498) ora skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar (härefter kallad 1970 års lag). Vapen som inte fastställts torde enligt rådande uppfattning inte åtnjuta sådant skydd, om det ej använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd. Från koraraunalt håll har dock hävdats i olika samraanhang, att ett koraraunalt vapen alltid bör anses vara rättsligen skyddat i och raed att koraraunen antagit vapnet och att statlig fastställelse av vapnet egentligen är onödig och saknar rättslig betydelse. Frågan har flera gånger behandlats av riksdagen, senast raed anledning av en vid 1966 års riksdag väckt raotion (II: 690, 1 LU 1966: 26),

I en proraeraoria den 20 oktober 1969 (nr 112) angående befogen­heten att besluta ora rätt att i näringsverksarahet använda vapen och vissa andra officiella beteckningar ra, ra, föreslog departeraentsutred-ningen bl, a, att ärenden rörande fastställelse av vissa koraraunala vapen i fortsättningen skulle avgöras av länsstyrelse i stället för, sora hittills, av Kungl, Maj:l,

Efter reraiss har yttranden över departementsutredningens prome­moria avgetts  av länsstyrelserna i Jönköpings,  Västmanlands,  Norr-


 


Prop. 1973: 69                                                                      4

botlens särat Göteborgs och Bohus län, koraraerskollegiura, sora bifo­gat yttranden av Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaför­bund, samt från handelskarararna i Stockholra, Göteborg och Malraö, patent- och registreringsverket, statens heraldiska närand och Svenska koraraunförbundet.

Under den fortsatta beredningen av ärendet har frågan ora en översyn ■ av 1970 års lag aktualiserats, I en inora justitiedeparteraentet den 20 mars 1972 upprättad promemoria (Ju 1972: 16) har föreslagits att det nuvarande systeraet raed fastställelse av komraunala vapen upphör och ersätts av ett systera raed registrering av sådana vapen och att dylik registrering i princip görs till förutsättning för erhållande av skydd enligt 1970 års lag, Bestäramelser härom skall enligt förslaget tas in i 1970 års lag.

Yttranden över den inom justitiedepartementet upprättade prorae­raorian har efter reraiss avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, läns­styrelserna i Jönköpings särat Göteborgs och Bohus län, koraraerskol­legiura, patent- och registreringsverket, statens heraldiska närand. Svens­ka koraraunförbundet, Stockholms handelskararaare, Skånes handels­kararaare samt handelskararaaren i Göteborg, sora sararåtl raed han­delskamrarna i Borås och Karlstad.

2    Nuvarande ordning

2.1 Fastställelseförfarandet

Sora tidigare närants saknas uttryckliga bestäraraelser ora faststäl­lelse av koraraunala vapen. Det föreligger således inte någon skyldig­het för koraraun att hos Kungl, Maj:t begära sådan fastställelse. Faststäl-lelser har dock ägt rura sedan raedelliden,.

Faslställelseärenden bereds inom civUdepartementet, Ansökan sänds i regel in till riksarkivels heraldiska seklion, vilken förestås av slalsheral-dikern. Enligt 2 § andra stycket instruktionen (1967: 106) för riksarki­vets heraldiska sektion och statens heraldiska närand åligger det sektio­nen och näranden att i ärende ora fastställelse av koraraunalt vapen på begäran av koraraunen verkställa den heraldiska utredning sora behövs och avge förslag eller utiåtande. Enligt 6 § andra stycket i instruktionen åligger det statsheraldikern att lill näranden hänskjuta heraldiska frå­gor av invecklad beskaffenhet eller principiell betydelse. Ärenden om fastställelse av komraunalt vapen anses av statsheraldikern alltid böra underställas näranden. Denna öveHäranar därefter raed eget utlåtande ärendet tUl Kungl, Maj:t.

Kungl, Maj;t har under åren 1966—1972 avgjort följande antal ären­den rörande fastsläUelse av nya koraraunala vapen resp, avgivit förkla­ring alt äldre koraraunalt vapen framdeles skulle gälla för nybildad koraraun:


 


Prop.

1973

:69

Är

 

Beslut om nya kommunala vapen

1966

 

10

1967

 

1

1968

 

9

1969

 

5

1970

 

3

1971

 

3

1972

 

 J


Beslut om vapen

för nybUdad kommun

1 13

33 12


2.2 Det rättsliga skyddet

2.2.1   Gällande bestämmelser

Enligt 1 § i 1970 års lag får bl, a, svenskt kommunalt vapen eller be­teckning sora lätt kan förväxlas därraed ej utan vederbörligt tillstånd användas i näringsverksamhet i varumärke eller annat kännetecken för varor eller tjänster. Med komraunalt vapen avses enligt förarbetena städers, köpingars och landskorarauners vapen särat landskaps-, läns-och häradsvapen, Genora lagändringar, sora trätt i kraft den 1 januari 1971 (SFS 1969: 765—780), har beteckningarna stad, köping och lands-koraraun för de borgerliga priraärkoramunernas del ersatts raed den en­hetliga beteckningen koraraun,

I varumärkes- och mönsterskyddslagsliflningen finns bestäraraelser till skydd för bl, a, kommunala vapen som ansluter till regleringen i 1970 års lag. Enligt 14 § varuraärkeslagen (1960: 644) får varuraärke inte registreras, om i märket utan tillstånd har tagits in sådant korarau­nalt vapen, sora enligt lag eller författning inte får obehörigen brukas sora varuraärke eller något sora lätt kan förväxlas raed sådant vapen. Enligt 4 § mönsterskyddslagen (1970: 485) registreras inte raönster, ora i raönslret ulan tillstånd har tagits in svenskt koraraunalt vapen eller något som lätt kan förväxlas därraed,

2.2.2   Omfattningen av det rättsliga skyddet

2,2,2.1  Tidigare lagstiftning

1970 års lag tUlkora i samband raed den nya lagstiftningen ora raöns-lerskydd och föranleddes närraast av en anpassning av de svenska be­släraraelserna lill vissa nya regler på del intemationella planet. Någon saklig ändring i fråga ora skyddet för svenska koraraunala vapen i för­hållande till den tidigare gällande lagen (1960: 646) ora skydd för va­pen och vissa andra officiella beteckningar åsyftades inte. Under förar­betena till 1970 års lag gjordes ej heller några uttalanden ora skyddet för koraraunala vapen. Sådana uttalanden förekora eraellertid i sara­band raed tUlkorasten av såväl 1960 års lag som den dessförinnan gäl­lt    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 69


 


Prop. 1973: 69                                                                          6

lande lagen (1934: 63) ora skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar,

2.2.2.2 Förarbetena till 1934 års lagstiftning

Vid remissbehandUngen av det betänkande sora låg till grund för 1934 års lagstiftning föreslog riksheraldikerärabetet att det i betänkandet använda uttrycket "svenskt kommunalt vapen" skulle bytas ut mot "av Kungl, Maj:t fastställt svenskt koraraunalt vapen",

I prop, 1934: 4 (sid. 40) anförde dåvarande departeraentschefen i del­ta avseende:

Redan den nuvarande besläraraelsen i 4 § 3) varuraärkeslagen om­fattar svenska kommunala vapen. Såsom den sakkunnige (sid, 42) er­inrar, innehöll propositionen till 1884 års riksdag ett uttalande, som synes avse en begränsning tUl sådana hithörande vapen, sora blivit av Kungl, Maj:t stadfästa, I praxis torde dock anses, alt även andra svenska koraraunala vapen, sora otvetydigt vunnit hävd, äro inbegripna under registrermgsförbudet enligt gällande rätt. Vad riksheraldikerärabetet an­fört synes raig icke lillräckligt motivera en ändring härutinnan. Spörs­målet torde i fråga ora länsvapnen sakna praktisk betydelse, då dessa undantagslöst innehålla ett eller flera landskapsvapen. Vad åter beträffar städernas vapen, äro dessa till större delen av Kungl. Maj:t stadfästa. Motsatsen gäller dock ora icke så få städer, bl, a, flera av de äldsta, vilkas vapen använts sedan flera hundra år tillbaka. Det skulle vara obilligt, ora sistnäranda städers vapen skulle få fritt intagas i varuraär-ken av den anledningen att städerna underlåtit alt söka stadfästelse å sina vapen. I så fall skulle dessa vapen rent av förlora det nu bestående skyddet, vilket vore föga följdriktigt, då avsikten raed den ifrågasatta lagstiftningen är en avsevärd ökning av skyddet,

Riksheraldikerämbetets förslag ledde ej till någon ändring i lagtexten, varför 1934 års lag kora att innehålla uttrycket "svenskt koraraunalt va­pen",

2.2.2.3 Förarbetena lill 1960 års lagstiftning

Till grund för 1960 års lag låg ett förslag av varumärkes- och firma­utredningen (SOU 1958: 10). Enligt detta skulle bl. a. svenskt koraraunalt vapen åtnjuta skydd raot användning i näringsverksarahet. Utredningen anförde (betänkandet s, 379) att det enligt förslaget, i likhet raed då gäl­lande rätt, inte var någon ovillkorlig förutsättning för skydd att vapnet hade blivit faststäUt av Kungl, Maj:t, Även sådana koraraunala vapen, sora använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd, orafattades av lag­förslaget, I sitt yttrande över förslaget hävdade statens heraldiska närand att lagtexten i vad den avsåg kommunalt vapen borde utformas så, att därav framgick att skyddet endast skulle avse fastställda vapen och så­dana vapen, som använts av ålder och sora före den då gällande lagens ikraftträdande otvetydigt vunnit hävd, Däreraot borde lagen inte ora-


 


Prop. 1973: 69                                                         7

fatta sådana vapen sora hade antagits av köpingar och landskorarauner på senare tid och för vilka fastställelse antingen inte hade sökts eller också hade vägrats. Man borde enligt närandens raening förebygga den raissuppfattningen att lagen ulan vidare beredde skydd åt kommunala vapen, som inte granskats och registrerats på sätt som skett i saraband raed Kungl. Maj:ls fastställelse. Det kunde enligt nänmdens uppfattning mycket väl länkas att en koraraun antog ett vapen, sora inte uppfyllde de fordringar som måste ställas exerapelvis på att vapnet i erforderlig grad skilde sig från andra redan existerande statliga eller koraraunala vapen,

I proposition 1960: 167 raed förslag lill bl, a, lag ora skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar anslöt föredragande departe­raentschefen sig i huvudsak till vad statens heraldiska närand anfört. Enligt 1 § i lagförslaget skulle skydd enbart tillkoraraa "svenskt kora­raunalt vapen, sora är vederbörligen fastställt eller av ålder brakat",

I denna fråga väcktes tre raotioner (1960: I: 706, 1960: II: 867 och 1960: II: 866) i vUka heraslälldes att det i 1934 års lag givna skyddet för kommunala vapen ej skuUe inskränkas, I raotionerna 1960:1: 706 och 1960: II: 867 yrkades alt uttrycket "svenskt koraraunalt vapen" raåtte bibehållas i lagtexten, TiU stöd härför åberopade motionärerna att ett godtagande av propositionen i denna del bl, a skulle innebära all ett betydande antal fuUt korrekta köpings- och komraunvapen, sora anta­gits under senare år ulan följande statUg fastställelse, plötsligt skulle förlora det rättsskydd sora de ditintills haft. Delta kunde inle vara följd­riktigt, då lagförslaget i övrigt innebar en väsentlig utvidgning av skyd­det,

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1960: 39) anförde första lagutskottet följande:

Enligt gällande lag av år 1934 är det icke någon ovUlkorlig förut­sättning för skydd av svenskt kommunalt vapen, att detta blivit fast­ställt av Kungl, Maj:t, utan även sådana kommunala vapen, sora an­vänts av ålder och otvetydigt vunnit hävd, är skyddade. Enligt proposi­tionen skall emeUertid enligt den nya lagen skydd tillkomma endast så­dant svenskt kommunalt vapen, som är vederbörligen fastställt eller av ålder brakat, I de båda likalydande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att någon inskränkning av det nu förekoraraande skyddet för komraunala vapen ej sker. Utskottet har vid sin prövning ej funnit anledning föreligga att i förevarande sararaanhang vidtaga någon ändring i det rättsskydd, sora gällande lag bereder komraunala vapen och vill därför med bifall till yrkandena i ifrågavarande tre raotioner tillstyrka, att lagtexten gives den utformning, sora angivits i de båda likalydande raotionema.

Den av riksdagen antagna och av Kungl, Maj:t proraulgerade lag­texten innehåller sålunda uttrycket "svenskt koraraunalt vapen".


 


Prop. 1973:69                                                           8

2.2.2.4 Frågans behandling vid 1966 års riksdag

I en vid 1966 års riksdag väckt raotion (1966: II: 690) heraslälldes att riksdagen raåtte besluta all hos Kungl. Maj:t göra fraraställning ora att fastställelse av konununala vapen måtte upphöra. Till stöd för yrkandet anfördes i motionen följande. Koraraunerna kunde självständigt besluta i frågor ora antagande och förande av vapen och besluten behövde ej underställas stathg rayndighel. Vid anskaffandet av vapen hade städer, köpingar och komrauner anlitat riksarkivets heraldiska sektion eller annan heraldisk sakkunskap. Ett betydande antal koraraunala vapen hade korarait till under de senaste årtiondena utan det statiiga organets med­verkan och utan statiig fastställelse. Däreraot hade riksarkivets heral­diska sektion föranlett koraraunerna att begära Kungl. Maj:ts faststäl­lelse av vapen, vUket koraraunerna gjort i den tron, att detta behövdes. Enligt motionärerna var dock statiig faststäUelse av koraraunala va­pen onödig, efiersom vapnen var lagligen skyddade i och med det kom­munala beslutet ora antagande. Någon garanti för att vapnen ur heral­disk eller annan synpunkt skulle bli bättre uppnåddes inte genom den statliga fastställelsen. Motionärerna ansåg att denna procedur enbart innebar onödig byråkrati och kostnad. Fastställelse av koraraunala va­pen hos Kungl. Maj:t borde därför ulan vidare kunna upphöra. Här­för talade också den starka arbetsbelastningen inora inrikesdeparteraen­tet, sora vid denna tid beredde ärendena ora fastställelse av kommunala vapen.

I sitt av riksdagen godkända utiåtande (1966: 26) över motionen framhöll första lagutskottet att endast sådana kommunala vapen sora blivit fastställda av Kungl. Maj:t eller använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd skyddades enligt 1960 års lag. Enligt utskottets raening fyllde fastställelsema en viktig uppgift genora att bereda koraraunema förraånen av skydd för deras vapen. Dessutora hade fastställelsema stor betydelse genora att de bidrog till ordmng och reda inora heraldiken. Utskottet ansåg sig därför inle kunna biträda raotionäremas uppfattning att Kungl, Maj:ts fastställelse av koraraunala vapen borde upphöra,

3    Departementsutredningen

I den tidigare nämnda proraeraorian nr 112 behandlade deparleraenls-utredningen dels frågan ora beviljande av tillstånd att i näringsverksara­het använda skyddat vapen, dels frågan ora fastställelse av vissa vapen genom beslut av statiig rayndighet. Vad gäUer proceduren vid beviljande av tillstånd att i näringsverksarahet använda skyddat vapen genorafördes i saraband med 1970 års. lagstiftning en viss decentralisering i överens­släraraelse raed utredningens förslag.

Vad angår den i detta sararaanhang aktuella frågan ora fastställelse av vapen frarahåller utredningen alt prövningen i sådana ärenden ora-


 


Prop. 1973: 69                                                          9

fattar två moment, näraligen dels att vapnet konstnärligt överensstäm­mer med heraldiska prmciper, dels alt vapnet inte lätt kan förväxlas raed annat skyddat vapen, I båda dessa hänseenden följer Kungl. Maj:t i praxis alltid de synpunkter, sora fraraförts av riksarkivets heraldiska sektion eller statens heraldiska nämnd. Kungl. Maj:ts nuvarande be­fattning med fastställelseärendena är således av forraell natur. Ärendena bör därför i princip kunna delegeras.

Ärenden ora fastställelse av landskaps-, läns- eller därraed järaförligt vapen bör eraellertid enligt utredningen även i fortsättningen avgöras av Kungl. Maj:t. Orsaken härtill är frärast svårigheten alt finna läraplig rayndighet sora kan ta över dessa ärenden. Den betydelsefulla roll som riksarkivets heraldiska sektion spelar vid ärendenas beredning talar vis­serligen för en delegering dit. Varken sektionen eller den heraldiska nämnden får emellertid enligt sin instruktion utöva självständig be­slutanderätt. Enligt utredningen kan raan i och för sig tänka sig att länsstyrelsen får i uppdrag att besluta ora landskaps- och länsvapen. En sådan oraläggning skulle eraellertid de facto innebära ett slopande av själva fastställelseförfarandet. Samma myndighet, dvs. länsstyrelsen, skulle i så fall både anta och fastställa ett och saimna landskaps- eller länsvapen. Därför bör faslställelseärenden av detta slag ligga kvar hos Kungl. Maj:t. Utredningen framhåller att ansökningar ora faststäl­lelse av nu avsedda vapen förekoraraer relativt sällan. Under treårs­perioden 1966—1968 fastställdes blott ett sådant vapen.

Däreraot föreslår utredningen alt beslutanderätten i ärenden ora fastställelse av städers, köpingars och landskorarauners (nuraera kora­muners) vapen samt häradsvapen delegeras. Utredningen konstaterar att dessa ärenden är relativt vanliga och troligen koraraer att öka i antal under de närmaste åren i samband med förestående koraraunsararaan-slagningar. Först på lång sikt kan väntas en rainskning genora att det totala antalet korarauner blir färre. Beslutanderätten i dessa ärenden bör enligt utredningen ankoraraa på vederbörande länsstyrelse. Utred­ningen föratsätter därvid att länsstyrelsen före beslut inhäralar yttrande från riksarkivels heraldiska sektion. Ora länsstyrelsen och sektionen (i förekoraraande fall den heraldiska näranden) har olika uppfattning, bör länsstyrelsen överlärana ärendet till Kungl. Maj:t.

3.1 Remissyttrandena över departementsutredningens förslag

Utredningens förslag alt fastställelse av städers, köpingars och lands­korarauners (nuraera korarauners) vapen särat häradsvapen skall an­koraraa på länsstyrelse tUlstyrks eller läranas utan erinran av saratliga reraissinstanser utora länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, statens heraldiska nämnd och Svenska kommunförbundet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig tveksam till för-


 


Prop. 1973: 69                                                         10

slaget om delegering av beslutanderätten i vissa faslställelseärenden och anför som skäl härför, att antalet sådana ärenden per år vid de olika länsstyrelserna skulle bil obetydligt och att vederbörande tjänste­raän därför ej skulle få önskvärd erfarenhet av handläggning av dylika ärenden.

Statens heraldiska nämnd avstyrker i sitt yttrande den föreslagna delegeringen av beslutanderätten i ärenden ora fastställelse av vissa koraraunala vapen. Näranden påpekar att kungliga fastställelser av kora­raunala vapen har ägt rara sedan raedelliden och att sådana fastställelser är av grundläggande betydelse för den heraldiska ordningen. Enligt närandens uppfattning skulle en delegering av dessa ärenden rubba en hävdvunnen och sakligt betydelsefull ordning. Nämnden gör vidare gällande alt antalet sådana ärenden per år i framtiden torde bli ringa och alt denna ärendegrupp därför inle komraer att medföra någon avsevärd belastning för Kungl, Maj:t,

Svenska kommunförbundet understryker i sitt yttrande alt det genom 1960 års riksdagsbeslut ånyo blivit fastslaget att ett koraraunalt vapen är rättsligen skyddat i och raed att koraraunen antagit vapnet särat alt en statlig fastställelse av ett koraraunalt vapen därför får anses sakna rättsverkan. Vid sådant förhållande bör enligt förbundets mening den nuvarande möjligheten alt erhålla sådan fastställelse slopas. Den even­tuella betydelse sora ett statligt fastställelseförfarande skulle äga ur heraldisk synpunkt genora att befordra tillkomsten av en enhetlig praxis och förhindra förväxlingar med andra skyddade vapen bör enligt förbun­dets raening kunna tillgodoses genora att statens heraldiska närand lära­nas tillfälle att avge utlåtande i ärendet före fullraäktiges beslut ora an­tagande av vapnet. Förbundet avstyrker därför förslaget ora överflytt­ning tUl länsstyrelse av beslutanderätten i vissa ärenden ora fastställelse av kommunala vapen och hemställer att statlig fastställelse av sådana vapen raåtte upphöra. Förbundet herasläller vidare alt kommun genom uttryckliga lagbestäraraelser tillerkänns rätt att själv anta sitt vapen raed full rättslig verkan. Förbundet föreslår också att rättsskyddet utvidgas till att avse även annan användning av koraraunala vapen än i närings­verksarahet.

4    1972 års departementspromemoria 4.1 Allmänna synpunkter och förslag

I proraeraorian frarahålls att frågan vilka kommunala vapen sora skyddas genora 1970 års lag får anses vara 1 viss raån oklar. Förar­betena till lagen ger klart vid handen alt av Kungl, Maj :t fastställda koraraunala vapen åtnjuter skydd enligt lagen liksom också sådana vapen som använts sedan lång tid tillbaka. Vad som däreraot är något


 


Prop. 1973:69                                                                       11

oklart är om skyddet också orafattar vapen sora antagits under senare tid och sora inte har fastställts.

Den oklarhet rörande skyddets orafattning som råder utgör enligt pro­raeraorian redan i och för sig anledning att företa en översyn av lag­stiftningen. Också andra skäl talar för en sådan översyn.

Vid utforraningen av en ny lagstiftning på orarådet är det enligt pro­raeraorian tänkbart alt ge skydd åt alla koraraunala vapen oavsett om de faslställls eller inte, Sora enda förutsättning borde i sådant fall uppstäl­las alt vapnet antagits av koraraunen. Ett sådant systera skulle eraellertid innebära alt raan går raiste ora de fördelar sora fastställelseförfarandet innebär, näraligen alt viss kontroll sker av att koraraunala vapen upp­fyller de krav som bör uppställas från heraldiska synpunkter och att ett koraraunalt vapen inte är lätt förväxlingsbart raed annat sådant vapen, Fastställelseförfarandet har också raedfört att raan kunnat centralt sarala uppgifter ora vilka kommunala vapen sora finns i Sverige, Detta får antas ha inneburit en hjälp för komrauner sora varit i färd raed alt anta nya vapen.

På grund av det anförda synes del enligt proraeraorian inle vara lärapligt att göra 1970 års lag tilläraplig på alla komraunala vapen. Även om man genora särskUda övergångsbesläraraelser bereder skydd åt redan existerande vapen är det å andra sidan av flera skäl inte heller lärapligt alt införa en ordning sora innebär att bara av Kungl, Maj:t eller annan rayndighet fastställda vapen skall åtnjuta skydd. Diskus­sionerna i saraband med tillkomsten av 1960 års lag och de synpunkter som därefter i olika samraanhang har fraraförts från koraraunernas sida visar enligt proraeraorian, att en sådan lösning skulle uppfattas sora en obehörig statUg inblandning i den koraraunala självbestäraman-derätten, Fastställelseförfarandet ger visserligen garantier för att kora­raunala vapen uppfyller de krav som bör uppställas från heraldiska synpunkter och förhindrar förväxlingar raed andra vapen. Dessa syn­punkter torde dock enligt proraeraorian kunna tillgodoses på annat sätt.

Önskemålen om heraldisk kontroll och därraed viss kontroll av för-växlingsbarhelen torde sålunda enligt proraeraorian kunna uppfyllas genora en ordning sora innebär alt skyddet för koraraunala vapen baseras på ett enkelt registreringsförfarande. En sådan registrering bör enligt proraeraorian ske centralt för hela riket. Såväl näringsidkare sora korarau­ner kan härigenora på ett enkelt sätt skaffa sig kännedora ora vilka koraraunala vapen sora åtnjuter skydd enligt lagen. Någon skyldighet för koramunerna att begära registrering bör inte föreligga men registre­ring bör vara en förutsättning för att skydd skall föreligga enligt 1970 års lag. För att tUlgodose önskeraål et att koraraunalt vapen uppfyller de krav sora bör uppställas från heraldisk synpunkt och för alt und­vika risken för förväxlingsbarhel raed annat vapen bör det enligt prome-


 


Prop. 1973: 69                                                                     12

morian vidare uppställas sora vUlkor för registrering att koraraunen, innan vapnet antagits, har inhämtat yttrande från statens heraldiska nämnd. Någon ytterligare prövnmg av förväxlingsbarheten eUer gransk­ning av vapnet från heraldiska synpunkter synes inte vara påkallad. Det torde nämligen ulan vidare kunna förutsättas att en kommun inle be­slutar anta ett vapen om statens heraldiska närand har funnit att vapnet är förväxlingsbart med annat skyddat vapen eller att det inte är godtag­bart från heraldiska synpunkter och därför har avstyrkt att vapnet antas.

Frågan om skydd för koraraunala vapen som har antagits före ikraft­trädandet av en ny lagstiftning, utformad enligt dessa riktlinjer, bör enligt proraeraorian lösas genora särskilda övergångsbesläraraelser. Korarau­nala vapen sora tidigare har fastställts av Kungl. Maj:t bör utan sär­skild ansökan tas in i registret. Komraunala vapen sora nu åtnjuter skydd enligt 1970 års lag på den grund att de har använts av ålder eller otvetydigt vunnit hävd bör åtnjuta skydd under en övergångstid av förslagsvis tre år från den nya lagstiftningens ikraftträdande. En övergångstid av tre år bör vara tillräcklig för alt ge vederbörande kora­raun tillfälle att ansöka ora registrering av vapnet. Beträffande sådana vapen synes registrering böra få ske även om yttrande ej har avgetts av statens heraldiska nämnd. Prövningen av frågan ora ett visst vapen tillhör denna sistnäranda kategori torde i de allra flesta fall ej bereda registreringsrayndighelen några svårigheter. Vapen som varit i bruk un­der mer än trettio år bör under alla förhållanden anses höra till denna kategori.

1 fråga ora vapen, sora inte har brukats av ålder eller otvetydigt har vunnit hävd men sora har anlagils före den nya lagstiftningens ikraft­trädande, föreslås i proraeraorian att registrering görs till villkor för alt skydd skall få åtnjutas. Under en övergångslid av tre år bör dock re­gistrering av sådant vapen få sk(; även ora yttrande från statens heral­diska närand ej inhäratats före vapnets antagande under föratsättning att näranden i registreringsärendet tillstyrker registrering.

Såvitt gäller landskaps-, läns- och häradsvapen bör enligt proraerao­rian vad som har sagts ora koraraun i stället gälla vederbörande läns­styrelse. Det bör således ankomma på länsstyrelsen att ansöka om re­gistrering av sådant vapen, I fråga om landskapsvapen föreslås att länsstyrelses behörighet i detta hänseende regleras på samma sätt som skett i 2 § andra stycket kungörelsen (1970: 499) ora skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar i fråga ora behörigheten för länsstyrelse att raedge tillstånd tUl användande av landskapsvapen i näringsverksamhet.

Registrering av komraunala vapen föreslås sora tidigare har närants äga rum hos en för hela landet gemensara registreringsmyndighet. Det framhålls i promemorian att prövningen i ärendena koraraer att bli av


 


Prop. 1973: 69                                                                        13

rent forraell natur. Det synes lärapligt alt patent- och registrerings­verket utses lUl registreringsrayndighet.

Beslut varigenora ansökan om registrering avslagits bör enligt pro­raeraorian kunna överklagas. Med hänsyn till alt registreringsrayndig-hetens prövning är av rent forraell natur anses besvären inte böra prövas av patent- och registreringsverkels besvärsavdelning ulan av kararaar-rält.

4.2 Frågan om cn utvidgning av det rättsliga skyddet

Det påpekas i proraeraorian att skyddet för komraunala vapen enligt 1970 års lag bara avser användning i näringsverksarahet. Detsararaa gällde enligt 1934 års och 1960 års lagar. Även skyddet för varumärken är enligt 4 § varuraärkeslagen begränsat till användning i näringsverk­sarahet. Del framhålls vidare alt Svenska koraraunförbundet i saraband raed reraissbehandlingen av deparleraentsutredningens förslag har hera­stäUt alt skyddet raåtte utvidgas till alt orafatta även annan användning av vapnet än sådan sora sker i näringsverksarahet. Som skäl härför har förbundet anfört att organisationer och sararaanslutningar av olika slag liksora enskUda personer f, n. fritt kan använda ett komraunalt vapen, ora detla ej sker i näringsverksamhet, och härigenora ge sken av att verksaraheten bedrivs i koraraunal regi eller har koraraunal anknytning. Enligt koraraunförbundet skulle en utvidgning av skyddet lill alt om­fatta också sådan användning stå väl i överenssläraraelse raed korarau­nernas rätt alt själva besläraraa över den heraldiska syrabolen för den komraunala självstyrelsen och denna syrabols användning.

Det anförs i proraeraorian att det på det iraraaterialrättsliga området förekommer att skydd raedges även raot användning sora inte sker i nä­ringsverksarahet. Så är t, ex, förhållandet i fråga om skydd för namn och för upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk, I dessa fall förelig­ger det enligt proraeraorian eraellertid ett behov av skydd gentemot konkurrerande rättssubjekt. När det gäller komraunala vapen anses inte raotsvarande behov föreligga. Det bedöras sora uteslutet att en koraraun utnyttjar annan korarauns vapen. I praktiken torde obehörig användning av koraraunalt vapen utan samband med näringsverksarahet bara före­koraraa i sällsynta undanlagsfall, Sora ett tänkbart exerapel på sådan an­vändning anförs att en ideell organisation använder koraraunalt vapen vid penninginsaraling och därraed ger sken av att insaralingen stöds av koraraunen. Något praktiskt behov av den av förbundet föreslagna ut­vidgningen av skyddsorarådet för dylika fall har enligt proraeraorian dock inte visats.


 


Prop. 1973: 69                                                                      14

4.3 Remissyttrandena över departementspromemorian

4.3.1    Allmänna synpunkter

De i proraeraorian fraraförda förslagen tillstyrks eller läranas utan er­inran av de båda länsstyrelserna, kommerskollegium och de tre handels­kainrarna. Förslaget tUlstyrks I huvudsak av Svenska kommunförbundet och hovrätten för Nedre Norrland. Kommunförbundet herasläller erael­lertid saratidigt att rättsskyddet för koraraunalt vapen utvidgas tUl att avse även annan användning av vapnet än i näringsverksarahet särat att rättsskydd införs för själva benämningen koraraun. Hovrätten för Nedre Norrland hävdar att det i vissa fall är nödvändigt att registreringsrayn­dighelen företar en saklig prövning av vapnets förväxlingsbarhel och av att vapnet är godtagbart från heraldiska synpunkter. Statens hei-aldiska nämnd avstyrker de i proraeraorian fraralagda förslagen och föreslår att fastställelseförfarandet i dess nuvarande utforraning delegeras till näranden. Patent- och registreringsverket, sora ej ansett sig ha anledning att yttra sig i frågan om komraunala vapen bör fastställas av statlig rayndighet eller registreras av sådan rayndighel, avstyrker alt patenlver-ket skall vara registreringsrayndighet för svenskt koraraunalt vapen,

4.3.2    Omfattningen av det rättsliga skyddet

Stockholms handelskammare och Göteborgs handelskammare anser det värdefullt att den oklarhet sora nu råder angående vilka vapen sora orafattas av rättsskyddet undanröjs.

Statens heraldiska nämnd förklarar sig ej dela den i proraeraorian fraraförda uppfattningen att oklarhet råder rörande rättsskyddets ora­fattning. Riksdagen har näraligen två gånger fastslagit att två grupper av koraraunala vapen är skyddade, näraligen de sora fastställts av Kungl, Maj:t och de sora används av ålder och otvetydigt vunnit hävd. Den se­nare gruppen är enligt närandens uppfattning liten och torde inte vålla några större bekyraraer i detta saramanhang. Enligt nämndens mening finns det ingen sora helst hållpunkt för att ett koraraunalt vapen skall anses fylla kravet på att ha brukals av ålder genora att vara 30 år gam-raalt,' Näranden understryker vidare alt förutsättningen för att ett inle fastställt koraraunalt vapen skall vara skyddat är att det brukats av ålder och otvetydigt vunnit hävd, dvs, båda rekvisiten skall föreligga. Näranden påpekar alt rekvisiten i proraeraorian behandlas som altema­tiva.

Kommunförbundet anser att behov föreligger av ett rättsskydd för koraraunalt vapen också i fråga ora annan användning av vapnet än i näringsverksarahet och herastäUer därför all skyddet utvidgas att ora­fatta sådan användning. Till stöd härför anför koraraunförbundet i hu­vudsak samraa skäl som framförts i förbundels yttrande över deparle­raentsutredningens förslag. Förbundet anför vidare att skydd raot sådan


 


Prop. 1973: 69                                                                        15

användning förekoraraer på det iramaterialrättsliga orarådet, exempel­vis i fråga om skydd för namn och för upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk. Koraraunförbundet herasläller därjämte att också själva benämningen kommun måtte erhålla rättsskydd. Som skäl härför anför komraunförbundet att beteckningen koraraun f, n, ej åtnjuter nå­got skydd och att det under senare år har blivit allt vanligare att privat­företag i PR- och informationsbranschen arbetar under koraraunal läck-raantel. Under förespegling att en nära anknytning lUl koraraunen före­ligger bmkar förelagen hos affärsidkare och firraor skaffa annonser till broschyrer o, d. och därvid stundora begagna sig av kommunala tryck och handlingar sora bakgrundsraaterial. Den verksarahet sora det här är fråga ora är i hög grad ägnad att vilseleda allraänheten och ger ofta sken av att koraraunen står bakora verksaraheten, I dessa fall föreligger enligt koraraunförbundets uppfattning ett behov av skydd för begreppet kora.-raun i syfte att förhindra förväxlingar av detta slag. Även då det gäller annan komraersieU verksarahet bör enligt förbundels raening skydd raed­ges raot obehörig användning av benäraningen koraraun,

4.3.3 Registreringsförfarandet

Stockholms handelskammare, Göteborgs handelskammare och hov­rätten för Nedre Norrland anser det värdefullt att det blir raöjligt att pä ett enkelt sätt genora alt vända sig till patent- och registreringsverket få upplysningar ora vilka kommunala vapen som åtnjuter skydd.

Kommunförbundet tUlstyrker att det nuvarande statiiga fastställelse­förfarandet upphör och ersätts raed en registrering av rent forraell natur hos patent- och registreringsverket,

I anslutning tiU vad i departeraentsproraeraorian anförs ora alt någon prövning av förväxlmgsbarheten eller granskning av vapen från heraldis­ka synpunkter inte skall ske hos registreringsmyndigheten anser hovrät­ten för Nedre Norrland att detta kan vara riktigt endast för det fall att koraraunen beslutat i enlighet raed den heraldiska närandens raening. Hovrätten anser vidare alt det inte synes vara tillrådligt att basera en lagstiftning på den förutsättningen att en koraraun inte beslutar att anta ett vapen, ora näranden har funnit att vapnet är förväxlingsbart raed ett annat skyddat vapen eller att det inte är godtagbart från heraldiska synpunkter och därför har avstyrkt att vapnet antas. Fall kan säkeriigen inträffa då en koraraun har en frän heraldiska nämnden avvikande me­ning och inte känner sig bunden av dess yttrande. För dylika fall lär enligt hovrättens raening en saklig prövning från registreringsrayndighe-tens sida inte kunna undvaras. Enligt hovrättens uppfattning kan över­vägas om inte varamärkeslagens föreskrifier om registrering av varumär­ken här kan tjäna sora raönster.

Statens heraldiska nämnd hävdar inledningsvis att själva fastställelser förfarandets bestånd är av ojäraförligt större vikt än angelägenheten alt


 


Prop. 1973:69                                                                         16

utvidga kretsen av skyddade objekt och att fastställelseförfarandet är ourabärligt för heraldiken, I den raån det ej gäller vapen, sora brukals av ålder och otvetydigt vunnit hävd, är enligt nämndens mening ett fast­ställelseförfarande, föregånget av en sakkunnig prövning, nödvändigt för att raan skall erhålla garantier för att ett föreslaget vapen inle över­ensstäraraer raed eller alltför raycket liknar ell redan existerande skyddat vapen, I fera fall har vapen använts trots all näranden från heraldiska synpunkter avstyrkt bifall till fraraställningen och Kungl, Maj:t funnit ansökningarna ora fastställelse inte föranleda någon åtgärd. I två fall har ansökningen efler riksheraldikerärabetets resp, närandens avstyr­kande ullålande återkallats, innan ärendet avgjorts av Kungl, Maj:t, Därefter har vapnen likväl använts sora ora fastställelse erhållits.

I fråga ora vapen sora ej fastställts raen använts av ålder och otve­tydigt vunnit hävd föreslås i proraeraorian alt dessa förlorar sitt rätts­skydd om registrering ej sker före utgången av år 1975. Enligt nänmdens mening skulle ett sådant resultat ej stå i god överensstämraelse raed första lagutskottets uttalande år 1960.

Vad angår frågan ora en delegering av beslutanderätten har näranden förklarat sig beredd alt åta sig uppdraget.

Patent- och registreringsverket avstyrker förslaget att verket skall vara registreringsrayndighet för svenskt koraraunalt vapen. En sådan uppgift ligger enligt patentverkels raening utanför ramen för patenlverkels upp­gifter sora i allt väsentligt rör sig på det industriella rättsskyddets oraråde, Inora verket finns vidare ingen speciell heraldisk sakkunskap.

5    Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Det finns inte några bestämraelser i svensk rätt ora fastställelse av koraraunala vapen och det föreligger således inle heller någon skyldighet för en koraraun att undersläUa Kungl. Maj:t eller annan rayndighet frå­gan ora fastställelse av ett vapen sora antagits av koraraunen. Enligt gararaal hävd prövar eraellertid Kungl, Maj:t på ansökan sådana frågor, Fastställelse av koraraunala vapen, varraed i detta saramanhang avses såväl primärkomraunala vapen sora landskaps-, läns- och häradsvapen, har under tidemas lopp skett i betydande orafattning. Ärenden av detla slag förekommer alltjämt. De bereds nuraera inom civildeparieraentet. Förra året avgjordes tre ärenden rörande fastställelse av nya vapen, Dess­utora avgavs särskild förklaring i tolv fall att äldre koraraunalt vapen skulle gäUa för nybildad koraraun.

Fastställelse av ett vapen är i dagens läge så till vida av reeU betydelse som vapnet därigenora blir skyddat raot obehörig användning i närings-


 


Prop. 1973: 69                                                         17

verksarahet i enlighet raed besläraraelserna i lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Sådant skydd torde enligt rådande rättsuppfattning aimars med säkerhet bara tUlkoraraa vapen sora använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd. Från koraraunalt håll har dock hävdats i olika sararaanhang att ett koraraunalt vapen all­tid bör anses vara rättsligen skyddat i och raed alt koraraunen antagit vapnet och att statlig fastställelse saknar rättslig betydelse och därför egentligen är onödig. Denna fråga har flera gånger behandlats av riks­dagen, senast raed anledning av en vid 1966 års riksdag väckt raotion ora slopande av fastställelseförfarandet (1966: II: 690, ILU 1966: 26),

Kungl, Maj:ts beslut om fastställelse fattas på grundval av yttrande av statens heraldiska nämnd. Nämnden prövar därvid dels om vapnet raotsvarar de krav sora från heraldisk synpunkt bör ställas på ett vapen, dels ora det kan anses föreligga risk för förväxling raed annat skyddat vapen.

Mot bakgrunden av att Kungl, Maj:ls befattning raed dessa ärenden närraast är av rent formell natur, har departeraenlsulredningen före­slagit att beslutanderätten i fråga ora vissa koraraunala vapen, näraligen de borgerliga priraärkomraunernas vapen och häradsvapnen, delegeras från Kungl, Maj:l till länsstyrelserna.

Departementsutredningens förslag har godtagils av de flesta remiss­instanserna. Vissa instanser har eraellertid — från sinseraeUan olika ut­gångspunkter — avstyrkt all förslaget genoraförs. Från koraraunalt håll har därvid på nytt dragits upp frågan ora den rättsliga innebörden av faslställelseprövningen.

Med hänsyn lill sarabandet raellan fastställelseförfarandet och frågan ora det rättsliga skyddet för koraraunala vapen har en översyn av 1970 års lag ansetts påkallad, Inora justitiedeparteraentet har därför utarbe­tats en proraeraoria sora belyser de spörsraål sora aktualiserats, Prorae­raorian innefattar också förslag till en lösning inom ramen för 1970 års lag. Förslaget går i huvudsak ut på att det nuvarande systeraet raed fastställelse av koraraunala vapen upphör och ersätts av ett syslera raed registrering av sådana vapen. Registrering görs därvid i princip till en föratsättning för erhållande av skydd mot obehörig användning i nä­ringsverksamhet, Sora registreringsrayndighet föreslås patent- och regist­reringsverket. Det enda vUlkor sora enligt förslaget ställs upp för regist­rering är att yttrande inhäratats från statens heraldiska närand, innan beslut fattats av koraraunen ora antagande av vapnet. Registreringen för­utsätts således bli av forraell natur.

Proraeraorian har reraissbehahdlats. Praktiskt taget alla reraissinstan­ser har godtagit grundtanken i promemorian att det nuvarande fastställel-sesysteraet bör upphöra och ersättas av ett registreringssyslera. Det är bara statens heraldiska narand sora avstyrker förslaget i denna del, I den raån det ej gäUer vapen sora brakats av ålder och otvetydigt vunnit hävd.


 


Prop. 1973: 69                                                         18

är enligt närandens raening ett fastställelseförfarande, föregänget av sakkunnig prövning, nödvändigt för att raan skall erhålla garantier för att ell föreslaget vapen inte överensstäraraer raed eller alltför raycket liknar ett redan existerande skyddat vapen. Vad gäller utforraandet av registreringssysteraet anser hovrätten för Nedre Norrland att det i vissa fall är nödvändigt att registreringsmyndigheten företar en saklig pröv­ning av ett vapens förväxlingsbarhel och frågan om vapnet är godtag­bart från heraldisk synpunkt. Patent- och registreringsverket avstyrker att patentverket utses till registreringsrayndighet.

För egen del vill jag frarahålla, all en delegering av beslutanderätten i fråga ora vissa koraraunala vapen från Kungl. Maj:t tUl länsstyrelsema i enlighet raed departeraentsulredningens förslag inle skulle lösa den oralvislade frågan ora vilka koraraunala vapen sora orafattas av skyddet raot obehörig användning i. näringsverksarahet i 1970 års lag. Från praktisk synpunkt kan också anraärkas alt en decentralisering skulle kunna leda till ökade svårigheter att snabbt skaffa sig kännedom ora vilka koraraunala vapen sora är fastställda och således åtnjuter skydd enligt 1970 års lag. Det begränsade antalet ärenden sora det här gäUer gör dessutora alt det frarastår sora tveksarat ora det från adrainistrativ synpunkt skulle vara raeningsfullt att genomföra den av utredningen förordade delegeringen.

Den i departeraentsproraeraorian förordade lösningen att slopa det nuvarande fastställelseförfarandet och ersätta detta raed en registrering av kommunala vapen i ett centralt register undanröjer däremot den oklar­het sora nu råder ora vilka vapen sora orafattas av skyddet i 1970 års lag. Lösningen innebär också att det skulle bli raöjligt alt få upplysning­ar ora vUka koraraunala vapen sora åtnjuter skydd genora alt vända sig till registreringsmyndigheten. Båda dessa fördelar har också understfukits av remissinstansema.

För att tillgodose önskemålet att komraunalt vapen uppfyller de krav sora bör uppställas från heraldisk synpunkt och för att undvika förväx­ling raed annat vapen föreslås i proraeraorian att registrering får ske en­dast ora statens heraldiska närand har avgivit yttrande i ärendet ora an­tagande av vapnet, I övrigt ställs enligt proraeraorian inte upp några villkor för registrering sora avses bli en rent forraell åtgärd ulan före­gående sakprövning. Förslaget vUar i denna del på föratsättningen att beslut inle fattas ora antagande av ett vapen, ora statens heraldiska närand har funnit att vapnet är förväxlingsbart raed annat skyddat vapen eller alt det inte är godtagbart från heraldisk synpunkt. Även ora, sora fraragår av reraissbehandlingen, denna förutsättning ibland har brustit tidigare, anser jag raig av flera skäl, bl, a, med hänsyn till den positiva inställning som visats från kommunalt håll till det i depar­teraentsproraeraorian föreslagna registreringssysteraet, kunna utgå från all raan framdeles i sådan utsträckning komraer all beakta den heraldis-


 


Prop. 1973: 69                                                         19

ka sakkunskapens synpunkter alt syftet raed proraemorieförslaget i den­na del vinns.

Sararaanfattningsvis erbjuder enligt rain uppfattning den i departe­mentspromemorian förordade lösningen att slopa systeraet raed fast­ställelse av koraraunala vapen och ersätta fastställelsen raed en registre­ring, sora utgör förutsättning för skydd enligt 1970 års lag, så stora för­delar att jag anser alt lösningen bör genoraföras, Lagtekniskt bör detta ske genora ett tillägg lill 1 § första stycket 1970 års lag av innebörd alt endast svenskt koraraunalt vapen, sora är registrerat, åtnjuter skydd en­ligt lagen, I en ny paragraf i 1970 års lag bör vidare anges hur registre­ring sker och sora villkor för registrering föreskrivas att yttrande skall ha avgetts av statens heraldiska närand i ärendet ora antagande av vap­net. Det torde inte vara nödvändigt att belasta 1970 års lag raed detalj­föreskrifter rörande vera sora skall göra anraälan ora registrering, regi-streringsföriarandet, registrets uppläggande och förande m, m. Sådana föreskrifier bör lärapligen tas in i den raed stöd av 5 § 1970 års lag utfär­dade tiUärapningskungörelsen, Inora raraen för denna torde också få be­släraraas de avgifter för registrering av vapen sora kan koraraa i fråga för att få kostnadstäckning för verksaraheten. Med hänsyn frärast lill att registreringsrayndighelen inle föreslås göra någon saklig prövning av anraälan ora registrering och all behovet av att fullfölja talan raot beslut av rayndighelen rimligen måste bil ytterst begränsat, anser jag det heller inte nödvändigt att ta in en särskild fuUföljdsregel i lagtexten. Om fråga skuUe uppkoraraa rörande talan raot beslut i registrerings­ärende, bör besläraraelserna i 18 § andra stycket allraänna verksstadgan (1965: 600) ora besvär hos Kungl, Maj:t tillärapas.

5.2 Registreringsmyndigheten

I departeraentsproraeraorian har föreslagits att patent- och registre­ringsverket utses till registreringsrayndighet. Verket har under reraiss­behandlingen avstyrkt förslaget i denna del. Sora skäl härför har anförts bl, a, att en sådan uppgift ligger utanför raraen för patentverkets uppgif­ter, som i allt väsentligt rör sig på det industriella rättsskyddets område, och att det inte finns någon speciell heraldisk sakkunskap inom verket. För egen del vUl jag frarahålla, att verket redan har vissa uppgifter ulan-för det industriella rättsskyddets oraråde — bl, a, orabesörjer verket viss publicering inora raraen för tiUärapningskungörelsen tUl 1970 års lag. Något behov av speciell heraldisk sakkunskap kan inle anses före­ligga med hänsyn till att registreringen blir av rent forraell natur och inte skall innefatta någon saklig prövning. Jag anser därför i likhet raed vad sora föreslagits i proraeraorian att patent- och registreringsverket bör utses till registreringsrayndighet.


 


Prop. 1973: 69                                                                     20

5.3      Fråga om vidgat skydd enligit 1970 års lag

Sora framgått av redogörelsen för remissyttrandena över departe­raentsproraeraorian har koraraunförbundet heraställl att skyddet enligt 1970 års lag utvidgas att orafatta även annan användning av vapen än i näringsverksamhet, Koraraunförbundet har därjärate heraställl att själva benäraningen komraun raåtte ges rättsligt skydd, I likhet raed vad i de­parteraentsproraeraorian anförts rörande raotsvarande heraställan från koraraunförbundet i saraband raed reraissyltrandet över deparleraentsut­redningens förslag känner jag mig inle övertygad om att det verkligen föreligger ett praktiskt behov av den av förbundet föreslagna utvidg­ningen av skyddsorarådet för vapen. I detta sararaanhang är att raärka alt 1970 års lagstiftning ora otillbörlig raarknadsföring torde kunna be­reda koraraunerna ett visst skydd raot raissbruk av benäraningen kora­mun, ora användningen sker i näringsverksarahet. I del nyligen lill lagrådet reraitterade förslaget till firraalag har vidare tagils upp en re­gel (10 § p. 3) ora förbud raot registrering av firma bl. a. i fall där fir­man är ägnad alt vilseleda allraänheten. Härmed åsyftas enligt moti­ven bl. a, det fall att firraan oriktigt ger sken av sarahörighet raed kom­raunal eller annan offentligrättslig institution. Jag finner raed hänsyn härtiU inte anledning att nu föreslå någon utvidgning av skyddet enligt 1970 års lag,

5.4      Ikraftträdande tn. m.

Med tanke på den tid som behövs för att lägga upp ett centralt regis­ter och för övriga administrativa förberedelser anser jag att den nya lag­stiftningen bör träda i kraft den 1 oktober 1973,

Jag ansluter raig i princip till vad som föreslås i departeraentsprorae­raorian i fråga ora skydd för koraraunala vapen sora har antagils före ikrafttiädandet av den nya lagstiftningen. Jag biträder sålunda förslaget alt koraraunala vapen, sora tidigare har fastställts av Kungl, Maj:l, utan anraälan bör tas in i registret, I fråga ora övriga vapen bör för ordning­ens skull krävas alt anraälan ora registrering sker. Vapen som använts av ålder och otvetydigt vunnit hävd bör åtnjuta skydd enligt äldre lag intill utgången av år 1975 och under samraa tid få registreras ulan yttrande av heraldiska nämnden. Den angivna lidsfristen torde ge koraraunerna behövligt rådrura, I syfte alt undvika koraplikationer för registrerings­rayndighelen i fråga ora tillärapningen av begreppet ålder och otvetydig hävd bör den preciseringen göras att den nu angivna övergångsregle-rmgen gäller för vapen sora inle faststäUts av Kungl, Maj:t raen sora anlaghs före år 1900, Övriga vapen sora antagits före ikraftträdandet bör intUl utgången av år 1975 få registreras utan nytt beslut om antagande,   under   förutsällning   att   heraldiska   näranden   tUlstyrker


 


Prop. 1973: 69                                                        21

registreringen.   Skulle så   inle   ske,   krävs   nytt   koramunbeslul   efter

yttrande av näranden, Härigenora vinns alt koraraunen på nytt får ta
ställning tUl vapnet.

6    Hemställan

Under åberopande  av vad jag  sålunda har anfört  herasläller jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inora justitiedeparteraentet upprättat förslag till lag ora ändring i lagen (1970: 498) ora skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådels övriga ledaraöter heraställl förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1 »73     730206