Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1973           Prop. 1973: 42

Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen före­draganden hemstäUt,

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag tiU ändringar främst i sjölagen (1891: 35 s. 1). Sjölagsförslaget grandar sig på ett av sjölagskommittén utarbetat förslag, vilket i vissa delar har tillkommit i nordiskt kommit­tésamarbete. Genom de föreslagna sjölagsändringarna införlivas med svensk rätt 1967 års intemationella konvention om sjöpanträtt och far­tygshypotek och 1967 års konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner dessa konventioner.

Sjölagsförslaget umebär bl. a. följande. De nuvarande bestämmelser­na om vad som krävs för att ett fartyg skall anses som svenskt libe-raliseras. Regler införs om vad som är tUlbehör till fartyg och fartyg under byggnad. En i flera hänseenden ny ordning skapas för registre­ring av, inskrivning av äganderätt till och inteckning i svenska fartyg. Sålunda ersätts det nuvarande, hos sjöfartsverket förda fartygsregist­ret och den av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga förda boken över fartygsinteckningar med ett för registrering av och inteckning i större fartyg (skepp) gemensamt register och en förteckning över vissa mindre fartyg (båtar). Vidare införs en ny, på konventionen om inskriv­ning av rätt tUl fartyg under byggnad grundad ordning för registrering av, inskrivning av äganderätt tUl och mteckning i fartyg under bygg­nad. Ett särskUt register föreslås bli inrättat för detta ändamål. De nya registren — skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret — skall föras hos en för landet gemensam registermyndighet, som Kungl, Maj:t utser. Betydelsefulla rättsverkningar knyts till inskrivning i dessa

1    Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                          2

register av rätt till skepp eller skeppsbygge. På grundval av den nyss­nämnda sjöpantsrättskonventionen revideras reglerna om sjöpanträtt m, m, i fartyg och fartyg under byggnad. Sjölagens regler om sjöpant­rätt i last berörs också av de föreslagna ändringarna. De nuvarande ålderdomliga sjölagsbestämmelserna om partrederi moderniseras.

Sjölagsförslaget för med sig omfattande redaktionella ändringar i sjölagen.

Propositionen tar vidare upp förslag till sädana ändringar i vissa andra lagar som föranleds av sjölagsförslaget.

Kungl. Maj:t föreslås få bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft.


 


Prop. 1973: 42

1    Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)

dels att 5 a § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikema närmast före 276 och 284 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 254—263 §§ och 284 § skall betecknas 234— 243 §§ respektive 347 §,

dels att 1—24, 69, 113, 254—263, 267—284, 305, 314, 336—338 §§, nya 235—239, 241 och 242 §§, rabrikema tUl 2, 10 och 11 kap. samt rabrikerna närmast före 267 och 281 §§ skall ha nedan angivna ly­delse,

dels att i lagen skall införas sextiotvå nya paragrafer, 25—57, 233, 244—253, 264—266, 285—293 och 348—353 §§, samt närmast före 1, 2, 3, 6, 9, 11, 13, 16, 18, 25, 244, 251, 255, 261, 264, 270, 271, 275, 278, 348 och 349 §§ nya rabriker, allt av nedan angivna lydelse,

dels att 40—57 §§ skall bUda ett nytt 3 kap. med rubrik av nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas, närmast före 344 § rubriken "Atom­skada", närmast före 345 § rabriken "Vissa bestämmelser om sjömän m. m." och närmast före 347 § rabriken "Preskription av vissa sjö­fordringar".

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

FÖRSTA KAPITLET Om fartyg

Fartygs nationalitet 1§2

Fartyg      skall     anses     såsom     Fartyg anses såsom svenskt och

svenskt, när det antingen till minst är berättigat att föra svensk flagg,
två tredjedelar äges av svenska om det till mer än hälften äges av
undersåtar eller ock tillhör ett svensk medborgare eller svensk
aktiebolag, vars styrelse har sitt juridisk person. Konungen eller,
säte här i riket och består av aktie- efter Konungens bemyndigande,
ägare, de där äro svenska under- sjöfartsverket kan medgiva att an-
såtar. Huvudredare skall alltid nat fartyg, vars drift står under
vara svensk undersåte och bosalt avgörande svenskt inflytande, skall
här i riket.
                                    anses såsom svenskt och vara be-

rättigat att föra svensk flagg.

För svenskt fartyg utfärdas na­tionalitetshandling enligt bestäm­melser, som Konungen meddelar.

' Senaste lydelse av 254 § 1964: 85 260 § 1964: 85 263 § 1964: 85.

 Senaste lydelse 1906: 19.


 


Prop. 1973: 42


Föreslagen lydelse Fartygsregister

Fartyg, vars skrov har en störs­ta längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra me­ter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres i den omfattning Konungen be­stämmer ett båtregister. Över skepp under byggnad i Sverige fö­res ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som Konungen be­stämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter Konungens förordnande får registren föras med användning av automatisk databehandling.

Nuvarande lydelse

2

Över alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas till han­delssjöfart eller resandes fortskaf­fande och äga en bruttodräktighet av tjugu registerton eller därut­över, skall föras register, innehål­lande för varje sådant fartyg de uppgifter, som prövas nödiga för fartygets säkra urskiljande, så ock upplysning angående äganderät­ten till fartyget, beskaffenheten av inskriven ägares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller förändring i äganderätten inskri­vits; skolande, sedan fartyg i re­gistret antecknats, därom utfärdas, bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes intyg, som utmärker, när, var och av vem fartyget är byggt, eller, där far­tyget varit i utländsk ägo, visas, att utländsk ägares rätt övergått å den, som till registret anmäles såsom ägare. Vid fartygs införande i registret skall visst nummer till­delas fartyget; och må det num­mer ej sedermera ändras eller till­läggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret avförts, däri ånyo upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om för­ändring i äganderätten till fartyg, som är i registret infört, men fin­nes den, vilken såsom ägare an­mäles, ej kunna i sådan egenskap inskrivas, skall ändock i registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgivna fångets beskaf­fenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som blivit i registret infört, må ej därur avföras i annat fall än då fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes för­störts, eller enligt 258 § må an­ses förlorat, eller efter timad skada förklaras icke vara iståndsättiigt, eller ock upphört att vara svenskt.

» Senaste lyddse 1965: 720.


 


Prop. 1973: 42


Nuvarande lydelse

Vill ägare av svenskt fartyg, som ej på grund av vad här förut bli­vit stadgat skall vara i fartygs­registret upptaget, låta det i re­gistret införas, vare därtill berät­tigad; och skall, där fartyget var­der till registrering anmält, vad här förut är i avseende å registre­ringspliktigt fartyg stadgat äga tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru far­tygsregister skall vara inrättat och registrering ske, meddelas av Ko­nungen.


Föreslagen lydelse


Fartygs tillbehör

3§*


Har den, för vars räkning far­tyg bygges, för byggnadens verk­ställande givit eller utfäst sig att giva varvsägaren eller byggmästa­ren förskott av penningar eller byggnadsämnen, äge han, när av­handling därom upprättats, att låta den intagas i protokollet hos Stock­holms tingsrätt. Han njuter sedan förmånsrätt enligt 4 § andra styc­ket förmånsrättslagen (1970: 979).


Till fartyg med dess skrov och styrinrättning hör fast inredning och annan till stadigvarande bruk för fartyget ägnad utrustning samt sådan reservdel som varaktigt för­varas ombord, allt i den mån far­tyget är försett därmed i fartygs­ägarens intresse.

Utrustning för radiosamband el­ler navigering räknas dock icke som tillbehör, om den tillhör an­nan än fartygsägaren eller annan än denne har rätt därtill på grund av äganderättsförbehåll eller för­värvsvillkor som är att jämställa därmed.


4§s


Fartygs ägare åligge att bestäm­ma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 § skall in­föras i fartygsregistret, hos den myndighet, vilken förer registret, men eljest hos polismyndigheten i den ort, som bestämts till hemort. Angående hemorten skall för far­tyg, vilket bör införas i fartygsré­gistret, anteckning ske å det i 2 §


Bestämmelserna i 3 § ha mot­svarande tillämpning i fråga om fartyg under byggnad. Därvid an­ses registrerat skeppsbygge vara försett även med material, maski­neri och annan utrustning som finnes på tillverkarens område och genorn märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som . av­sedd att  införlivas  med skeppet.


' Senaste lyddse 1971: 1047, '■ Senaste lydelse 1964: 658,


 


Prop. 1973: 42


Nuvarande lydelse omförmälda bevis, men eljest ut­färdas särskilt bevis av den myn­dighet, hos vilken anmälan skett. Har fartygs ägare underlåtit att göra sådan anmälan, som nu är sagd, skall hans hemvist anses vara fartygets hemort.


Föreslagen lydelse


 


Ef må andel i fartyg utan samt­liga delägares medgivande över­låtas till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd av så­dan överlåtelse fartyget skulle upp­höra att vara svenskt; sker det, vare överlåtelsen ogill, även om andelen blivit såld efter utmätning eller under konkurs.

Får utländsk man genom arv, testamente eller gifte lott i svenskt fartyg, eller varder svensk deläga­re i sådant fartyg främmande makts undersåte, och skulle tilt följd av fånget eller den timade förändringen fartyget upphora att vara svenskt, åligge sådan deläga­re att till svensk undersåte över­låta så stor del i fartyget, att dess egenskap av svenskt må kunna bevaras. Har icke inom tre måna­der, efter det fånget skedde eller förändringen timade, sådan över­låtelse ägt rum så ock blivit, där fartyget är registrerat, hos veder­börande myndighet anmäld, men eljest övriga delägare kungjord; äge envar av samma delägare låta genom utmätningsmannen i farty­gets hemort i den ordning, som för försäljning av utmätt fartyg är fö­reskriven, för ägarens räkning för­sälja den lott i fartyget, som, på sätt ovan är nämnt, kommit i ut­ländsk mans ägo.


Rätt till tillbehör till fartyg eller fartyg under byggnad får ej ens i förhållande till fartygets eller byg­gets ägare göras gällande särskilt.

Överlåtelse av utrustning, som utgör tillbehör till fartyg eller far­tyg under byggnad, gäller ej i nå­got fall mot tredje man förrän ut­rustningen skiljes från fartyget el­ler bygget så att detta icke längre kan anses vara försett med utrust­ningen.


5 a f

Fartyg skall, när det nyttjas ttll

sjöfart,    vara   sjövärdigt,   försett

med erforderliga anordningar till

förebyggande     av     ohälsa     och

' Senaste lydelse 1906: 19.

' Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42


Nuvarande lydelse

olycksfall, bemannat på betryg­gande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för far­tyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser.


Föreslagen lydelse


Fartygs identifiering

6§«


Fartyg, som lidit skada, skall an­ses icke vara iståndsättiigt, ej en­dast när iståndsättning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

Bestämmelser om besiktning för utrönande av fartygs istånd-sättlighet meddelas i 12 kap.


Skepp, som införes i skeppsre­gistret, skall ha namn. Detta be­stämmes av ägaren. Namnet skäll tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Namnet får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligga.


ANDRA KAPITLET

Om redande i fartyg

7§»


Redare svare, där ej i denna lag annorlunda stadgas, personligen och utan begränsning för de för­pliktelser, han själv eller genom annan ingår eller ådrager sig med avseende å fartyget.


Svenskt fartyg skall ha hem­ort i Sverige. Ägaren bestämmer hemorten.

Har hemort ej anmälts till re­gistermyndigheten, anses den ort i Sverige där ägaren har sitt hem­vist eller, om han saknar hemvist här eller fartyget äges av flera, Stockholm vara fartygets hem­ort.


8 §10


För skada, som av befälhavare, någon av besättningen eller lots genom fel eller försummelse i tjänsten åstadkommes, vare reda­ren ansvarig. Samma lag vare, om eljest skada åstadkommes av nå­gon,   som,   utan   att   tillhöra   be-


Fartyg, som införes i skepps-eller båtregistret, skall ha igen­känningssignal. För skepp utgöres denna av signalbokstäver. Beteck­ning för fartygs identifiering skall såvitt möjligt överensstämma med igenkänningssignalen.


' Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288). • Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lyddse 1936: 276 (jfr 1938: 469).


 


Prop. 1973: 42


Nuvarande lydelse

sättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redare sålunda nödgas ut­giva äge han söka åter av den, som vållat skadan.

Om redares frihet från ansva­righet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171—173 §§, så ock i lag i anledning av Sveriges till­träde till 1924 års internationella konvention rörande konossement.


Föreslagen lydelse

Konungen meddelar närmare föreskrifter om fartygs identifie­ring.


Fartygs skick 9§"

Äro flera redare i ett fartyg, svare envar för rederiets förbin­delser allenast i förhållande till sin lott i fartyget.

Fartyg skall, när det hålles i drift, vara sjövärdigt, försett med behövliga anordningar till före­byggande av ohälsa och olycks­fall, bemannat på betryggande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller bar­lastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg finnas särskilda bestämmelser.

10 §


För rederi skall utses en hu­vudredare.

I sak, som angår rederiet, må huvudredaren sökas. Är huvud­redare ej vald, äge den, som vill söka rederiet, instämma vilken han vill av redarne att för rederiet svara.


Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättiigt, ej endast när iståndsättning är omöj­lig eller, om iståndsättningen mås­te äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

På begäran av ägaren skall far­tyg, som ej är iståndsättiigt, säljas såsom efter utmätning för fordran med bästa rätt.

Om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet finnas be­stämmelser i 12 kap.


ANDRA KAPITLET

Om skeppsregistrering

Registrering


11 §

/ förhållande till tredje man äge huvudredaren i kraft av sitt upp-


svenskt skepp skall vara infört i skeppsregistret.    Konungen    kan


" Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468).


 


Prop. 1973: 42


Nuvarande lydelse

drag sluta alla avhandlingar och ingå alla förbindelser, vilka rede­rirörelsen vanligen medför; han äge sålunda antaga och avsätta be­fälhavare samt meddela honom föreskrifter, uppbära medel, som för rederiets räkning inflyta, även­som företräda rederiet inför rätta. Utan särskilt bemyndigande äge huvudredaren icke upplåna pen­ningar i rederiets namn eller sälja eller förpanta fartyget eller därå taga försäkring.

Har rederiet genom särskild fö­reskrift inskränkt den befogenhet, vilken sålunda tillkommer huvud­redaren, vare rederiet ej berätti­gat att åberopa sådan inskränk­ning mot tredje man i annat fall, än då denne ej varit i god tro.


Föreslagen lydelse

dock förordna att skepp, som äges av staten samt är avsett uteslu­tande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall vara in­fört i registret.

Skepp under byggnad i Sverige får införas i skeppsbyggnadsre­gistret. Registrering får äga rum även innan bygget påbörjats, för­utsatt att detta genom byggnads­nummer och ritning eller annor­ledes kan identifieras på betryg­gande sätt.

Skepp registreras under sin igen­känningssignal. Skeppsbygge re­gistreras under signalbokstäver. Dessa skola tilldelas det fullborda­de skeppet som igenkänningssig­nal, otn skeppet införes i skepps­registret. Tilldelad registerbeteck­ning får ej ändras.


 


12 §

Beslut i rederiets angelägenhe­ter må ej av redarne fattas utan vid allmänt sammanträde, därtill kallelse blivit i tidning inom orten minst åtta dagar förut kungjord eller annorledes delgivits samtliga redarne. Utebliver redare från sammanträde, nöje han sig åt de närvarandes beslut.

Vid omröstning beräknas varje redares röstetal efter den andel, han äger i fartyget, och gälle så­som beslut vad de säga, vilkas an­delar tillsammanstagna äro de största. Hava vid val av huvud­redare två eller flera erhållit rös­ter för lika andelar vardera, skilje lotten dem emellan, men eljest gälle vid lika röstetal den mening, huvudredaren omfattar. Beslut, som strider mot gällande rederi­avtal eller angår ämne, vilket fal­ler utom rederiets ändamål, vare ej gällande utan att det av samt­liga redarne biträdes.

Vid sammanträde skall föras protokoll, vilket därefter hos hu­vudredaren förvaras. Åv proto­kollet äge envar redare rätt att taga avskrift.


Den som med äganderätt för­värvat skepp, som är registrerings­pliktigt i hans hand men ej infört i skeppsregistret, skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om för­värvet skett under villkor, som in­nefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall an­mälan göras inom en månad från det förbehållet eller villkoret upp­hörde att gälla.

Ägare av skepp, som är svenskt och under byggnad, skall anmäla skeppet för registrering i skeppsre­gistret inom sex månader från det skeppet blivit sjösatt. Register­myndigheten kan medgiva upp­skov, om särskilda skäl föreligga.

Skeppsbygge anmäles för regist­rering av ägaren.


 


Prop. 1973: 42


10


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse Inskrivning


13 §


Där ej tvingande omständighe­ter hindra, åligge huvudredaren att till överläggning sammankalla medredarne eller annorledes in­hämta deras föreskrift, när viktiga angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppstår om väsentlig förändring med avseende å den fart, vari fartyget användes, eller betydligare reparation å fartyget.


Förvärv av skepp eller skepps­bygge inskrives på grundval av re­gistrering enligt 11 §.

Bestämmelserna i första stycket och 14—38 §§ om skepp eller skeppsbygge ha motsvarande till­lämpning i fråga om andel i sådan egendom.


14 §


Huvudredaren kan när som helst skiljas från sin befattning genom beslut av redarne i den ordning, 12 § bestämmer; äger han själv hälften i fartyget eller därutöver, må domstol på medredares käro­mål skilja honom från befattning­en, om giltiga skäl därtill äro.


Den som med äganderätt för­värvat skepp eller registrerat skeppsbygge skall inom tid, som angives i 12 §, söka inskrivning av sin rätt. Skeppsbygge kan dock i stället anmälas för avregistrering enligt 16 §. Den som gör regist­reringsanmälan enligt 12 § anses därmed också söka inskrivning av sin rätt.

Dödsbo är icke skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till skepp eller registrerat skeppsbygge, som tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter egendomen. Så­dan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckning då ej registre­rats, från registreringen av denna. Make, som vid bodelning tillskif­tats skepp eller registrerat skepps­bygge, är skyldig att .söka inskriv­ning av sin rätt endast om egen­domen förut tillhörde andra ma­ken,

Den som förvärvat skepp eller skeppsbygge under villkor, som innefattar äganderättsförbehåll el­ler är att jämställa därmed, är be­rättigad till inskrivning av sin vill­korliga äganderätt. Förlorar för­värvaren sin rätt tdl egendomen på grund av att förbehållet eller villkoret göres gällande, skall in­skrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller för­värvaren.


 


Prop. 1973:42


11


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Övergår i fall som avses i tred­je stycket förvärvarens eller över­låtarens rätt till annan, har vad som där säges och i övrigt i detta kapitel föreskrives om inskrivning av förvärv och verkan därav mot­svarande tillämpning.


15 §


Huvudredaren skall föra sär­skild räkenskap över förvaltning­en av rederiets angelägenheter och för denna avgiva redovisning inför rederiet. Där ej av rederiet annorlunda beslutes, skall redovis­ning avgivas för kalenderår, inom en månad efter dess utgång.

16 §


Genom inskrivning i skeppsre­gistret kan skeppsnamn, som tyd­ligt skiljer sig från andra skepps­namn i registret, på ansökan för­behållas den som har behov därav. Söka flera på samma inskrivnings­dag inskrivning av förbehåll om skeppsnamn och skilfa sig nam­nen icke tydligt från varandra, be­slutar registermyndigheten om fö­reträde efter vad som finnes skä­ligt.

Inskrivning av förbehåll om skeppsnamn skall avföras ur re­gistret, när skepp registrerats med det namnet. Detsamma gäller, om den som vunnit inskrivningen el­ler hans rättsinnehavare begär det eller om namnet ej inom fem år tagits i bruk för registrerat skepp.

A vregistrering

12


 


Redovisning skall avgivas å sammanträde, därtill redarne kal­lats på sätt 12 § bestämmer, och skola vid sammanträdet räkenska­perna till granskning framläggas.

Vill redare klandra redovisning, göre det genom stämning inom sex månader efter det redovisning­en avgavs; försittes den tid, have han sin rätt till klander förlorat, utan så är att huvudredaren för­farit svikligen.

" Senaste lyddse 1936: 276 (jfr 1938:


Registrerat skepp skall avregi­streras, om det

1.   förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts;

2.   försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader;

3.   upphört att vara svenskt; el­ler

4.   på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara skepp eller, utan att ändring inträtt, finnes ej utgöra skepp.

Registrerat skeppsbygge skall avregistreras, om det såsom skepp överföres till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avre­gistrering.   Härjämte    har   första

469).


 


Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse


12

Föreslagen lydelse

stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge.

I fall som avses i första styc­ket eller andra stycket andra punk­ten åligger det ägaren att inom en månad hos registermyndigheten anmäla egendomen för avregistre­ring. Har skepp till följd av över­låtelse upphört att vara svenskt, svarar förutvarande ägaren fämte förvärvaren för att anmälan göres.


17 §1


Till bestridande av de utgifter, sont av rederirörelsen påkallas, åligge envar redare att i mån av behov bidraga i förhållande till sin andel i fartyget. Försummar redare att vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder detta av huvudredaren eller annan re­dare förskjutet, vare den försum­lige skyldig att å förskjutna be­loppet erlägga ränta efter åtta pro­cent om året, tills betalning sker,, ävensom ersätta kostnaden för den försäkring, som förskottsgivaren må hava tagit till sin säkerhet. Borgenären njute för sin fordran panträtt i den försumliges andel i fartyget och förmånsrätt till be­talning enligt 4 § tredje stycket förmånsrättslagen (1970:979). Han äger dessutom, i avräkning å sin fordran, i den försumliges stäl­le uppbära den utdelning, som på dennes andel belöper.

Den här stadgade panträtt och förmånsrätt upphör, därest icke genom stämning betalning sökes inom ett år efter det fordringen uppkom.


Äges skepp, som skall avregist­reras enligt 16 § första stycket 3, av flera och kan skeppet bevaras som svenskt genom att delägare gentemot meddelägare utövar rätt som avses i 52 eller 55 §, får det ej avföras ur skeppsregistret så länge sådan rätt kan utövas. Be­varas skeppet som svenskt, skall det ej avföras ur registret utan i stället det förvärv inskrivas som föranlett anmälan för avregistre­ring.

Gäller inteckning i skepp eller skeppsbygge, som skall avregistre­ras, får egendomen ej avföras ur registret förrän borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av in­teckningen utgör säkerhet, med ingivande av pantbrevet skriftli­gen samtyckt till åtgärden.

Skeppsbygge får dock avregi­streras för att överföras till skepps­registret utan samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av skepp enligt 16 § första stycket 4 eller av skeppsbygge enligt 16 § andra stycket andra punkten ford­ras ej heller samtycke av inteck­ningsborgenär, om borgenären un­derlåter att söka betalning ur egen­domen inom en månad från det registermyndigheten underrättat honom om avregistreringsgruuden.


" Senaste lydelse 1970: 983,


 


Prop. 1973: 42


13


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Verkan av registrering och in­skrivning


18 §


Beslutes ny resa eller reparation av fartyget efter slutad resa, äge redare, som ej deltagit i beslutet, utan lösen avstå sin lott i fartyget till övriga redare och därmed bliva befriad från gäldande av tillskott för beslutets verkställande. Den, som vill sålunda avstå sin lott i fartyget, göre därom skriftlig an­mälan hos huvudredaren inom tre dagar efter det beslutet fattades eller, om han då icke var tillstädes, efter det han erhöll del av beslu­tet. Den avträdda lotten skall för­delas mellan övriga redare efter förhållandet mellan deras andelar i fartyget.

Är å den avträdda lotten tagen försäkring, gällande för tiden ef­ter dess avträdande, vare övriga redare förbundna att mot försäk­ringens övertagande, en för alla och alla för en, gälda motsvaran­de andel av premien.


Utan hinder av att registrering eller inskrivning ägt rum får prö­vas huruvida registrerad egendom är av den beskaffenhet som förut­sattes för åtgärden.

Fråga huruvida förvärv, som ligger till grund för inskrivning el­ler avregistrering, är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huru­vida åtgärden av annat skäl krän­ker någons rätt får prövas utan hinder av inskrivningen eller av-registreringen.


19 §


Vinst och förlust, som av re­derirörelsen uppkommer, skall fördelas å redarne i förhållande till envars andel i fartyget.

Finnes enligt avgiven redovis­ning överskott, skall detta till re­darne utdelas i den mån, sådant kan ske utan hinder för nödiga utgifters bestridande.


Har skepp eller skeppsbygge överlåtits och har inskrivning sökts för förvärvet, får egendomen efter utgången av den inskrivnings­dag då ansökningen gjordes icke tagas i anspråk för annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med panträtt eller reten-tionsrätt i egendomen.


20 §


Ej må rederi brytas därföre att lott i fartyget genom arv, köp eller annorledes övergår till annan man, eller att redare förklaras omyndig eller försättes i konkurs.

Varder fartygslott av ägaren såld till annan än medredare, vare övriga delägare, en eller flera, så­framt icke försäljningen skett å offentlig auktion, berättigade att mot de vid försäljningen betinga-


Har skepp eller skeppsbygge för­värvats genom överlåtelse från nå­gon som icke var rätt ägare, skall förvärvet dock gälla, om överlå­tarens åtkomst var inskriven när egendomen överläts och om för­värvaren sökt inskrivning och där­vid varken insett eller bort inse att överlåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu sagts har motsvarande till­lämpning i fråga om förvärv ge-


 


Prop. 1973: 42


14


 


Nuvarande lydelse

de villkor, sedan desamma, där medredaren det äskar, blivit av sälfaren och köparen inför dom­stol med ed fästa, av köparen till sig lösa fartygslotten; åliggande det den eller dem, som lösa vilja, att inom fforton dagar efter erhållen kunskap om försäljningen giva det köparen till känna vid lösningsrät­tens förlust. Äro de, som lösa vil­ja, flera, äge därtill rätt i förhål­lande till den andel, vardera i far­tyget äger.


Föreslagen lydelse

nom överlåtelse från någon som var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor saknade rätt att för­foga över egendomen genom över­låtelsen.

Godtrosförvärv inträder dock ej, om samma inskrivningsdag som inskrivning sökes för förvärvet ärende upptages om inskrivning eller annan införing i registret av omständighet varav bristen i över­låtarens förfoganderätt beror eller om anteckning i registret att talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna.

Om förvärv genom exekutiv för­säljning finnas särskilda bestäm­melser.


21 §


Överlåter redare sin lott i farty­get till annan man, inträder nye ägaren strax i en redares alla rät­tigheter och förpliktelser mot medredarne. Vad rederiet, förrän överlåtelsen skedde, lagligen gjort och beslutit vare jämväl mot nye ägaren gällande; häftar överlåta­ren för oguldet tillskott till rederi­rörelsen, äge medredare jämväl mot nye ägaren rätt att avräkna sådan fordran å den utdelning, som belöper å den överlåtna lot­ten i fartyget. I förhållande till tredje man svare nye ägaren så­som redare för de förbindelser, re­deriet ingår efter det överlåtelsen skett.

Det åligger överlåtaren att hos huvudredaren eller hos samtliga medredarne göra anmälan om överlåtelsen och tillika styrka, att denna blivit av nye ägaren god­känd; innan sådan anmälan skett, äge överlåtaren icke mot medre­darne åberopa den skedda över­låtelsen till sitt fredande från an­svarighet. Mot tredje man må överlåtelsen icke åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro.


Talan om bättre rätt till skepp eller skeppsbygge kan med laga verkan riktas mot den för vars förvärv inskrivning senast beviljats eller sökts, även om denne före talans väckande överlåtit egendo­men till annan. Den till vilken överlåtelse skett har i rättegången samma ställning som om överlå­telsen skett under rättegången.

Första stycket har motsvarande tillämpning, när någon vill söka betalning ur skepp eller skepps­bygge för fordran som är förenad rned panträtt eller retentionsrätt i egendomen. Om tvist angående äganderätten är antecknad i re­gistret, kan talan om betalning i stället riktas mot den som inne­har skeppet eller bygget med äganderättsanspråk.


 


Prop. 1973: 42


15


 


Nuvarande lydelse

Är fartyget infört i fartygsre­gistret, skall, efter det anmälan om överlåtelsen skett hos den myndighet, vilken förer registret, samma myndighet ofördröjligen låta i allmänna tidningarna kungö­ra överlåtelsen. Sedan sådant kun­görande skett, skall överlåtelsen anses hava kommit till tredje mans kännedom, där ej av omständig­heterna framgår, att han varken haft eller bort hava kunskap där­om.


Föreslagen lydelse


22 §


De redare, vilka tillsammans äga mer än hälften i fartyget, må besluta, att fartyget skall försäljas och rederiet förty upplösas.

Där någon redare det yrkar, skall rederiet upplösas:

1.    om fartyget till följd av för­
ändring i de förhållanden, 1 §
omförmäler, utan redarens åt­
gärd eller samtycke upphört att
vara svenskt och på grund därav
blivit avfört ur fartygsregistret;

2.     om huvudredare blivit ge­
nom domstols beslut skild från
befattningen, såsom i 14 § sägs;
eller

3.    om redaren kan visa, att re­
deriet förvaltas på sådant sätt, att
hans rätt därigenom kränkes.


Rättsverkan som sökt eller be-vilfad   inskrivning   medför   enligt

19 och 20 §§ består även efter av­
registrering.

Rättsverkan som ansökan om in­skrivning  medför  enligt  19  och

20 §§ förfaller, om ansökningen
avslås.

Vad som föreskrives i 19—21 §§ samt förut i denna paragraf om rättsverkan av inskrivningsansökan har motsvarande tillämpning i frå­ga om anmälan för avregistrering med anledning av förvärv.


23 §1


24 §

Redare, som har större del i fartyget än hälften, äger övertaga fartygets förande, om han är be­hörig därtill. Kan överenskommel-

" Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Senaste lyddse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Vid upplösning av rederi skall fartygets försäljning ske på of­fentlig auktion. Kunna redarna ej enas om orten där auktionen skall äga rum eller om vUlkoren för försäljningen, avgöres tvisten av tre skiljemän enligt bestämmelser­na i lagen om skiljemän.


Införing i skepps- eller skepps­byggnadsregistret skall, efter ut­gången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omstän­dighet som införingen avser.

15

Har äganderätt till fartyg, som är registrerat i främmande stat, eller till fartyg under byggnad i främmande stat inskrivits i regis-


 


Prop. 1973: 42


16


 


Nuvarande lydelse se ej träffas om lönevillkoren, fast­ställas dessa av tre skiljemän en­ligt  bestämmelserna  i  lagen  om skiljemän.

Om den som har större del i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan delägares ta­lan skilja honom från befattningen, om giltiga skäl föreligga.


Föreslagen lydelse ter i den staten i enlighet med dess lag, skall rätten gälla i Sverige med den verkan som inskrivningen medför enligt lagen i den främ­mande staten.

Registrerings- och inskrivnings­förfarandet


25 pe

Registerärenden äro ärenden om

1.      registrering eller avregistre­ring av skepp eller skeppsbygge;

2.      inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge;

3.      inteckning i skepp eller
skeppsbygge;

4.    inskrivning av förbehåll om
skeppsnamn;

5.      annan införing i skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret, som
sker på grund av föreskrift i lag
eller annan författning.

Registerärende upptages på in­skrivningsdag. Sådan hålles till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som ej utgör helgdag. Lika med helg­dag anses midsommarafton och julafton. Anmälan eller ansökan, som inkommer efter angivna klockslag, anses gjord påföljande inskrivningsdag.

Om behandlingen av register­ärende gälla bestämmelserna om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Konungen meddelar närmare före­skrifter om registrerings- och in­skriv ningsförf äran det.

26 J"

Hos registermyndigheten föres dagbok över registerärenden. Handlingar i sådana ärenden sam­manföras i akter.

Har sökanden eller annan läm-

" Förutvarande 25 § upphävd genom 1922: 271.

" Förutvarande 26 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        17

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

nat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verk­ställts i ärendet, skall anteckning därom göras i dagboken eller ak­ten. I dagboken eller akten skola även upptagas kallelser, föreläg­ganden och andra beslut, som ej skola införas i registret.

Vite, som registermyndigheten förelägger med stöd av denna lag, får bestämmas till högre belopp än som annars gäller. Vite utdömes av myndigheten.

27 Jis

Beslut, som innebär att anmä­lan eller ansökan i registerärende bifalles, avslås eller förklaras för­fallen eller att ärendet uppskjutes, skall införas i registret. Innebär beslutet att anmälan eller ansökan ej bifalles, skola skälen för be­slutet antecknas i dagboken eller akten.

Beslut, som skall införas i re­gistret, meddelas genom sådan in­föring och skall anses ha det inne­håll som framgår av registret.

28 Ji»

Har beslut i registerärende gått emot sökanden eller annan som hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. Om be­slut, varigenom förvärv inskrivits, skall den som dessförinnan senast var inskriven som ägare alltid un­derrättas.

1 underrättelse enligt första styc­ket skola angivas de skäl för be­slutet som antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga.

29 §-0

Talan mot beslut i registerären­de föres i hovrätten. Besvärsinla-

'' Förutvarande 27 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 28 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). °-° Förutvarande 29 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

2    Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                                        18

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

gan skall ingivas till registermyn­digheten.

Besvärstiden är i fråga om slut­ligt beslut fyra veckor från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut, som införts i registret, skola antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall anteckning göras om beslutets innehåll.

30 P

Anmälan eller ansökan i regis­terärende skall göras skriftligen, om icke fångeshandling eller annan tjänlig handling företes.

Fullgöres ej inom föreskriven tid skyldighet att anmäla skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistre­ring eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, skall registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldighe­ten. I föreläggande får vite utsät­tas. Föreligger i fråga om registre­rat skepp eller skeppsbygge sådant förhållande att avregistrering skall ske enligt 16 §, får register­myndigheten självmant vidtaga åt­gärder för avregistrering.

Är bifall till ansökan om in­skrivning av förvärv beroende av att föregående ägare gör registre­ringsanmälan eller inskrivningsan­sökan, får förvärvaren fullgöra det på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att tillhandahålla de för ändamålet behövliga hand­lingar som han innehar.

31 22

Finnes anmälan eller ansökan i registerärende ej omedelbart böra avslås enligt denna lag, får ärendet uppskjutas till viss senare inskriv­ningsdag, om det är nödvändigt för utredningen.

Uppskjutes ärendet, får sökan-

" Förutvarande 30 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 31 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        19

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

den föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller att in­finna sig personligen eller genom ombud hos registermyndigheten. Även annan än sökanden får hö­ras och kan föreläggas sådan in­ställelse. I föreläggande får vite utsättas. Efterkommer sökanden ej föreläggande, kan hans anmä­lan eller ansökan förklaras förfal­len. Erinran om detta skall inta­gas i föreläggandet.

Registerärende får vidare upp­skjutas till senare inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till be­skaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome­delbar prövning. Ärende som upp­skjutits på sådan grund skall upp­tagas till prövning senast andra inskrivningsdagen efter den in­skrivningsdag då ansökningen gjordes.

32 P Förekommer anledning antaga, att förvärv som åberopas i regis­terärende är ogiltigt eller på annan grund icke kan göras gällande eller att åtgärd som anmälan eller an­sökan avser eljest skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt be­röres givas tillfälle att yttra sig. Detsamma gäller, om ovisshet rå­der i fråga om förvärvsvillkor.

Grundas förvärv, som åberopas i registerärende, på testamente, dom eller förrättning, som ännu icke vunnit laga kraft eller pågår rät­tegång om hävning eller återgång av förvärv av den egendom ären­det angår eller om bättre rätt till denna, skall ärendet uppskjutas till dess saken slutligt avgjorts.

Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att in­om viss tid väcka talan vid dom­stol. Efterkommes icke föreläg­gandet, kan hans anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Er­inran om detta skall intagas i före­läggandet.

" Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        20

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

33 P Anmälan av skepp eller skepps­bygge för registrering eller ansö­kan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1.    bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2.    egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3.    sökanden ej styrker sitt för­värv;

 

4.    vad angår registrerat skepp eller skeppsbygge, fångesmannens rätt ej är inskriven och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5.    åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att för­foga över egendomen och över­låtarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6.    egendomen av överlåtaren ti­digare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskri­ven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskriv­ning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7.    före utgången av den inskriv­ningsdag då ansökningen göres egendomen blivit föremål för kvar­stad eller skingringsförbud till sä­kerhet för anspråk mot överlå­taren eller denne försatts i kon­kurs;

8.    egendomen sålts exekutivt till annan än sökanden; eller

9.    det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.

34  §25 Ansökan enligt 14 § att inskriv­ning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om

" Förutvarande 33 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 34 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                      21

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

bestämmelsen i 30 § första stycket ef iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps­bygge för avregistrering eller an­sökan att skeppsnamn skall inskri­vas i eller avföras ur skeppsregist­ret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller förutsättningarna för den be­gärda åtgärden enligt tillämpliga bestämmelser i 15—17 §§ icke föreligga.

35 P

Har utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i skepps­registret endast om det visas att skeppet ej är infört i motsvarande register i sitt förutvarande hem­land eller att det kommer att av­föras ur sådant register den dag det registreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen.

Var skeppet nybyggt utomlands, skall dessutom visas att rätt till skeppet ej är inskriven i skepps­byggnadsregister i den främmande staten eller att sådan rätt kom­mer att avföras den dag skeppet registreras här i landet eller eljest med verkan från den dagen. Vad som nu sagts har motsvarande till­lämpning i fråga om införing i det svenska skeppsbyggnadsregist­ret av skepp under byggnad, som förvärvats från utlandet.

36 P-'

, Om skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registre­ras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att egendomen skall avföras ur registret den dag den införes i det utländska regist­ret. Avregistreringen får verkan från dagen för den nya registre­ringen.

=« Förutvarande 35 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 36 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        22

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

37         §28

Finnes vid inskrivning av för­värv av skepp eller skeppsbygge eller rätt därtill att förvärvet be­ror av villkor, som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall även vUl­koret inskrivas.

Finnes vid inskrivningen eller därefter att förvärvet är förenat med annat villkor, som inskränker förvärvarens rätt att överlåta egendomen eller att söka inteck­ning eller upplåta panträtt däri, eller att hans behörighet i sådant avseende är inskränkt genom an­nans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall detta antecknas i registret.

38         P»

I skepps- eller skeppsbyggnads­registret skall antecknas, när

1.   talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom el­ler eljest i fråga, som angår in­skrivning;

2.   mål som avses under 1 av­gjorts genom dom eller slutligt be­slut som vunnit laga kraft;

3.   ägare av registrerat skepp el­ler skeppsbygge försatts i kon­kurs;

4.   registrerat skepp eller skepps­bygge eller inskriven rätt till så­dan egendom blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud eller ut­mätning eller sålts exekutivt;

5.      beslut som avses under
3 eller 4 om konkurs, kvarstad,
skingringsförbud eller utmätning
upphävts eller återgått eller fråga
om exekutiv försäljning av re­
gistrerat skepp eller skeppsbygge
eller inskriven rätt till sådan egen­
dom eljest förfallit;

6.    skepp eller skeppsbygge skall
avregistreras enligt någon i 16 §
angiven grund men hinder mot
avregistreringen möter enligt 17 §;

2' Förutvarande 37 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 38 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        23

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

7. enligt 36 § beslut meddelats att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag regi­strering äger rum utomlands.

Är eljest i lag eller annan för­fattning föreskrivet att visst för­hållande skah antecknas i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret, skall det gälla.

Anteckning i skeppsbyggnads­registret skall överföras till skepps­registret, om bygget överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall avföras, om den uppenbarli­gen ej längre kan vara av bety­delse.

39 po Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in­nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dy­likt förbiseende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har mot­svarande tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eUer för inneha­vare av pantbrev på grund av in­teckning, skall det inbördes före­trädet mellan berörda förvärv be­stämmas efter vad som finnes skä­ligt. Tillfälle att yttra sig skall läm­nas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 351 §.

Beslut om rättelse meddelas ge­nom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. Beslutet skall snarast möj­ligt anmärkas på bevis eller hand­ling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det ålig­ger den som innehar sådan hand­ling att på anmodan tillhandahålla denna. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas. Talan mot beslut enligt denna paragraf får föras även av myn­dighet som avses i 351 §.

»» Förutvarande 39 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        24

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

TREDJE KAPITLET Om partrederiäi

40                 P-
Partrederi föreligger,  om flera

överenskommit att under delad an­svarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg. Anmälan om partrederiavtal kan göras hos re­gistermyndigheten, som har att ofördröjligen kungöra anmälning­en. Närmare föreskrifter om an­mälnings- och kungörelseförfa­randet meddelas av Konungen.

För de förpliktelser som upp­komma för partrederiet sedan re­deriavtalet anmälts till register­myndigheten svarar varje redare endast i förhållande till sin andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större ansvarighet. För dess­förinnan uppkomna rederiförplik­telser svara redarna solidariskt.

I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter tilläm­pas bestämmelserna i 41—57 §§ i den mån annat ej avtalats.

41         ps

För partrederi kan väljas en hu­vudredare. Till huvudredare får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk medborga­re eller svensk juridisk person.

42                 P
Huvudredaren är behörig att på

samtliga redares vägnar företaga de rättshandlingar rederirörelsen vanligen medför, att väcka och ut­föra talan i sak som rör rederiet samt att i övrigt företräda redar­na inför domstol eller annan myn­dighet i sådan sak. Utan särskUt bemyndigande får huvudredaren ej överlåta fartyget eller upplåta panträtt däri eller bortfrakta far­tyget för längre tid än ett år.

'' Förutvarande rubrik till 3 kap, upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), - Förutvarande 40 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),  Förutvarande 41 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), " Förutvarande 42 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),


 


Prop. 1973: 42                                                     25

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Är huvudredare ej vald, kan vil­ken som helst av redarna sökas att svara även för de övriga i sak som rör rederiet.

43                 35
Huvudredaren skall på lämpligt

sätt hålla redarna underrättade om rederiets verksamhet. Han skall rådföra sig med dem i alla viktiga angelägenheter.

44 pe

Beslut i partrederiets angelägen­heter fattås vid allmänt samman­träde, till vilket var och en av re­darna kallats minst en vecka i för­väg genom rekommenderat brev eller telegram eller telexmedde­lande under sin senast kända adress. Kallelsen skall innehålla upplysning om vad som skall be­handlas på sammanträdet.

AUmänt sammanträde fordras icke för beslut, som samtliga re­dare biträda eller som är så bråds­kande att det ej kan anstå till dess sådant sammanträde kan hållas.

45 p-'

På redares begäran skall proto­koll föras över vad som förekom­mer av vikt vid allmänt samman­träde. Redare, som uteblivit från allmänt sammanträde eller eljest ej deltagit i beslut, skall underrättas om vad som beslutats.

46 P»

Vid omröstning räknas varje re­dares röstetal efter hans andel i fartyget. Om annat icke följer av tredje stycket, gäller som beslut den mening som fått det högsta röstetalet. Vid lika röstetal gäller den mening huvudredaren biträder. Val av huvudredare skall dock av­göras genom lottning, om flera fått lika röstetal.

 Förutvarande 43 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), " Förutvarande 44 § upphävd genom 1922: 271, " Förutvarande 45 § upphävd genom 1922: 271. " Förutvarande 46 § upphävd genom. 1922: 271.


 


Prop. 1973: 42                                                                        26

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Beslut vid aUmänt sammanträ­de är bindande för redare, som uteblivit från sammanträdet.

Beslut, som fattats i annan ord­ning än vid allmänt sammanträde eller som innebär att rederiet skall upplösas, gäller endast om det bi­trädes av redare, som tillsammans äga mer än hälften i fartyget. Be­slut, som strider mot rederiavtalet eller eljest mot rederiets ändamål och ej avser rederiets upplösning, gäller endast om samtliga redare äro ense._

47 § Huvudredaren kan när som helst skUjas från sitt uppdrag genom be­slut enligt 44 och 46 §§. Huvudre­dare, som själv äger minst hälften i fartyget, kan på medredares ta­lan av domstol skUjas från uppdra­get, om giltig anledning föreligger.

48                     P»
Huvudredaren svarar för att re­
deriets bokföring fullgöres enligt
lag och annan författning. Han
skall redovisa inför redarna för
sin förvaltning av rederiets ange­
lägenheter. Redovisning skall avse
kalenderår och avgivas inom två
månader efter årets utgång.

Redovisning skall avgivas skrift­ligen till varje redare. För gransk­ning av redovisning har redare rätt att taga del av rederiets rä­kenskapshandlingar.

VUl redare klandra redovisning, skall han väcka talan vid domstol inom sex månader från det han fick del av den. Redare, som för­summar det, har förlorat sin rätt till klander, om icke huvudredaren förfarit svikligt.

49 po

Till utgifterna för rederiets verk­samhet skall varje redare bidraga i förhållande till sin andel i farty-

" Förutvarande 48 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarande 49 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973:42                                                    27

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

get. Underlåter redare att på an­fordran betala sitt bidrag till be­slutad utgift och lägger huvud­redaren eller annan redare ut be­loppet, skall den försumlige be­tala årlig ränta på det förskotte-rade beloppet efter det av riksban­ken tillämpade diskontot ökat med fyra procent, dock lägst sex pro­cent.

50 P

Vinst och förlust av rederiets verksamhet fördelas mellan redar­na i förhållande till deras andelar. Överskott, som icke behöves för rederiets utgifter, skall utdelas.

Den som enligt 49 § förskotterat bidrag för annan har rätt att i av­räkning på sin fordran lyfta utdel­ning, som belöper på dennes an­del.

51 P"

Övergår andel i fartyget till an­nan, skall förvärvaren eller hans fångesman ofördröfligen underrät­ta huvudredaren och övriga redare härom.

Har redare blivit medborgare i främmande stat, skall han oför­dröjligen underrätta huvudredaren och övriga redare härom.

52 p-i

Redare har rätt att lösa till sig andel i fartyget, som på annat sätt än genom förvärv vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion övergått till annan än medredare. Lösningsrätt gäller dock icke mot medredares make, avkomling eller avkomlings make. Redare som vill utöva lösningsrätt skall meddela förvärvaren det inom en månad från det han underrättats om för­värvet. Försummas det, är lös­ningsrätten förfallen.

Göra flera  redare  lösningsrätt

" Förutvarande 50 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). '"- Förutvarande 51 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). " Förtuvarande 52 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        28

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

gällande, skall den  utövas i för­hållande till deras andelar.

Lösen skall givas för den över­gångna andelens fulla värde. Tvist om löseskillingens storlek avgöres enligt lagen (1929:145) om skUje-rnän.

53 pi

Redare, vars andel i fartyget övergått till annan, blir icke fri från ansvarighet gentemot övriga redare för de förpliktelser han ha­de vid övergången. Ej heller blir han fri från ansvarighet mot dem för därefter uppkommande rederi­förpliktelser förrän huvudredaren eller samtliga redare underrättats om förvärvet.

Andelens förvärvare inträder i förhållande till övriga redare ge­nast i en redares alla rättigheter och skyldigheter. Han är på sam­ma sätt som sin fångesman bun­den av de beslut och åtgärder som träffats före övergången. De öv­riga redarna kunna från hans ut­delning avräkna sådan fordran på bidrag till rederiets verksamhet som gäller mot fångesmannen.

Den nye redaren svarar i för­hållande till tredje man endast för de rederiförpliktelser som upp­komma efter andelsövergången. Innan inskrivning sökts för förvär­vet eller anmälan eljest gjorts om detta svarar även hans fångesman för dylika rederiförpliktelser i för­hållande till tredje man, som var­ken känt till eller bort känna till andelsövergången. Bestämmelserna i 40 § första stycket andra och tredje punkterna ha motsvarande tUlämpning.

54 P'

Om ej annat följer av 55 §, skall rederiet upplösas sex månader ef­ter det redare hos medredarna be­gärt det.

" Förutvarande 53 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "■ Förutvarande 54 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        29

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

På begäran av redare skall rede­riet omedelbart upplösas, om

1.    fartyget utan redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och lösningsrätt icke kan utövas enligt 52 §;

2.    huvudredaren skilts från sitt uppdrag genom domstols förord­nande;

3.    medredare är ur stånd att fullgöra sina förpliktelser såsom redare; eller

4.    rederiet förvaltas på sådant sätt att redarens rätt kränkes.

55 pe

Redare har rätt att lösa ut med­redare, som enligt 54 § första styc­ket begärt att rederiet skall upp­lösas eller till vilken upplösnings­grund enligt 54 § andra stycket hänför sig. Den som vill utöva ut­lösningsrätt skall meddela medre­daren det inom en månad från det han fick del av dennes begäran om upplösning enligt 54 § första stycket eller kännedom om att upplösningsgrund enligt samma paragraf andra stycket inträtt. För­summas det, är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 52 § andra och tredje styckena ha motsvaran­de tillämpning.

56 P'

Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas.

Enas ej redarna om försäljnings­orten, bestämmes den av god man, som utses enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Enas de ej om sättet för försäljningen, skall denna ske på offentlig auktion. Därvid har lagen om samägande­rätt tillämpning, om försäljningen skall äga rum i Sverige.

När lagen om samäganderätt tUlämpas enligt andra stycket, skall tingsrätten i fartygets hem­ort vara laga domstol.

" Förutvarande 55 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).' *' Förutvarande 56 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). " Förutvarande 57 § upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469).     •


 


Prop. 1973: 42                                                                        30

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

57 P Den som har större andel i far­tyget än hälften har rätt att inträ­da som fartygets befälhavare, om han är behörig därtill. Tvist om lönevillkoren skall avgöras enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

Om den som har större del i far­tyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan delägares talan skilja honom från befatt­ningen, om giltig anledning före­ligger.

FJÄRDE KAPITLET Om fartygs befälhavare

69 §«

Om    fartyg,    som    enligt    vad     Om fartyg av utländsk myndig-

skeppshandlingarna utvisa är in- het belägges med kvarstad eller ut-
tecknat för fordran, på utländsk mätes, skall befälhavaren ofördröj-
ort tages i mät eller belägges med ligen underrätta närmaste svenske
kvarstad för fordran, skall befäl- konsul i den främmande staten
havaren ofördröjligen underrätta och, i fråga om skepp, register­
kända inteckningshavare om ut- myndigheten. Såvitt möjligt skall
mätningen eller kvarstaden.
         därjämte   till   registermyndigheten

snarast översändas den utländska myndighetens bevis om åtgärden.

Bevis om inteckningsåtgärd bör    Första stycket har motsvarande

fogas vid skeppshandlingarna. När-     tillämpning,  när  kvarstaden  eller mare   bestämmelser  härom   med-     utmätningen häves. delas av Konungen.

FEMTE KAPITLET Om befraktning

113 §50

Bortfraktaren vare ej pliktig att utlämna godset, innan lastemotlaga-ren guldit de i 112 § omförmälda fordringar ävensom ersättning för överliggetid och annat uppehåU vid lossningen, sä ock haveribidrag samt annan fordran, för vilken godset mä häfta, eller ock i allmänt förvar eller hos enskild man, som av bortfraktaren godkännes, nedsatt ford­ringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande.

För ännu icke fastställda haveribidrag må gods ej kvarhållas, om lastemottagaren för dem ställer säkerhet.

Tages inlastat gods i mät, må           Tages inlastat gods i mät, må
det ej lossas under andra vUlkor än
det ej lossas under andra villkor än
befraktaren ägt utbekomma det-
   befraktaren ägt utbekomma det­
samma; varder godset utmätnings-
                                  samma.
vis sålt, gälle vad i 277 § stadgas.

" Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). '" Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).


 


Prop. 1973: 42                                                                        31

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

TIONDE KAPITLET

Om redares ansvarighet

233 pi Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av be­sättningen eller lots orsakar ge­nom fel eller försummelse i tjäns­ten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt att söka åter av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utom i detta kapitel, i 122 och 171—173 §§ samt i lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges till­träde till 1924 års internationella konvention rörande konossement.

235 P2 Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett belopp be­räknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen francs. In­träffar skada å person, höjes an­svarighetsgränsen i vad avser så­dan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst sexhundratrettiotusen francs.

Ansvarighetsgränsen gäller be­träffande fordringar, vilka upp­kommit på grund av en och sam­ma händelse.

Med dräktighet avses nettodräk-tigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid bestämmandet av nettodräktighe-ten dragits från bruttodräktigheten. Vad som förstås med franc be­stämmes i 348 §.

" Förutvarande 233 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 235 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973:42                                                                         32

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

236                p3
Fordringar på grund av skada å

person skola i första hand tiUgodo­ses med det ansvarighetsbelopp som avses i 235 § första stycket andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tUlsammans med övriga fordringar tUlgodoses ur det belopp som av­ses i samma stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarighets­belopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighets­beloppet, såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot re­daren. Visar redaren att han, oak­tat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördel­ningen.

237                   p'
Kvarstad eller annan handräck­
ning för fordran, beträffande vil­
ken ansvarigheten är begränsad,
skall vägras och beviljad sådan åt­
gärd skall hävas, om redaren inom
riket hos rätlen eller överexekutor
städer säkerhet för fulla ansvarig­
hetsbeloppet enligt 235 § jämte ett
av myndigheten bestämt tillägg för
ränta och kostnader i saken. Sä­
kerheten må åberopas gentemot
alla borgenärer, för vUkas ford­
ringar gäller begränsning till sam­
ma ansvarighetsbelopp, och skall
anses vara ställd till förmån för
alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första styc­ket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för

" Förutvarande 236 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 237 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973: 42                                                                        33

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra styc­ket sägs, skall på hans yrkande ti­digare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerhe­ten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tUlämpning, om säkerheten ställts hos veder­börlig myndighet i Danmark, Fin­land eller Norge.

238 P5 Kvarstad eller annan handräck­ning för fordran, beträffande vil­ken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åt­gärd hävas, om redaren visar att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet en­ligt 235 § i någon av följande ham­nar:

1.    den hamn där den händelse inträffat vara fordringen grundas eller, om händelsen ej ägt rum i hamn, den första hamn som far­tyget anlöpt efter händelsen;

2.    landsättningshamnen, om fordringen avser skada å person;

3.    lossningshamnen, om ford­ringen avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till omständigheterna, huruvida hand­räckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra stycke­na är stadgat gäller även om den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighets­beloppet enligt 235 § men redaren inom riket hos rätten eller över­exekutor ställer betryggande sä­kerhet för återstoden jämte ett av

»» Förutvarande 238 § upphävd genom 1927: 78. 3   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                                        34

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

rätten eller överexekutor bestämt tUlägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av handräckningsåt­gärd skall äga motsvarande till­lämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från handräcknings­åtgärd.

239 pe Tvist om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är be­gränsad enligt 235 §, eller om för-dehiingen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande ge­nom dispasch.

I fråga om dispasch enligt förs­ta stycket gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 7 kap. om gene-räldispasch. Bestämmelse som av­ser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersat­tes av redaren, om icke borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda skäl föranleda annat.

241 p-!

Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansva­righet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är redare, eller den som i egenskap av be­fraktare eller eljest handhar far­tygets drift i redarens ställe.

Detsamma gäller ansvarighet vUken åvilar befälhavare eller medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe, såframt ansvarigheten upp­kommit i tjänsten. Sådan ansvarig­het rim begränsas, oaktat den upp-

" Förutvarande 239 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 241 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973: 42                                                                        35

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

kommit på grund av fel eller för­summelse.

Det sammanlagda belopp, till vilket redare och övriga i denna paragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för ford­ringar, som uppkommit på grund ' av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla ansvarighets­beloppet enligt 235 §.

242 ps Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av    ansvarighet    åberopas    inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet som av­ses i 234 § 1 mom. andra stycket första punkten skall dock frågan, huruvida och till vilket belopp an­svarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjäns­teavtalet, om tjänsteavtalet regle­ras av lägen i annan stat, som är ansluten till 1957 års internatio­nella konvention angående be­gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

ELFTE KAPITLET

Om sjöpanträtt och skeppshypotek

/    Sjöpanträtt

Sjöpanträtt i fartyg 244 po    ' Sjöpanträtt  i  fartyg  gäller   till säkerhet  för  sådan,   till  fartyget hänförlig fordran mot redaren som avser

1.     lön och annan gottgörelse
till befälhavaren eller annan om­
bordanställd på grund av den­
nes anställning på fartyget;

2.   hamn-, kanal- och annan vat­tenvägsavgift samt lotsavgift;

3.   ersättning med anledning av personskada, som uppkommit i o-

" Förutvarande 242 § upphävd genom 1927: 78. "' Förutvarande 244 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973: 42                                                                        36

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

medelbart samband med fartygets drift;

4.    ersättning med anledning av sakskada, som uppkommit i ome­delbart samband med fartygets drift, förutsatt att fordringen icke kan grundas på avtal;

5.    bärgarlön, ersättning för av­lägsnande av vrak och bidrag till gemensamt haveri.

Första stycket 3 och 4 gäller ej i fråga om fordran på ersättning för atomskada.

Sjöpanträtt gäller även om ford­ringen riktar sig mot fartygets äga­re, som ef är redare, eller mot den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i re­darens ställe.

245         §eo

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

Fordringar som upptagits i 244 § första stycket under skilda nummer ha inbördes företräde till betalning efter nummerordningen. Dock har fordran under 5 företrä­de framför fordran under 1—4, som uppkommit tidigare.

Fordringar under samma num­mer ha inbördes lika rätt, om ej annat följer av tillämpningen av andra stycket. Fordran under 5 går dock före annan fordran under samma nummer, som uppkommit tidigare.

246         P

Utom i fall som avses i 249 § häftar sjöpanträtt vid fartyget med oförändrad förmånsrätt, även om fartyget övergår till ny ägare eller dess registrering ändras.

247         P

Den som bygger, bygger om el­ler reparerar fartyg åt annan kan

"° Förutvarande 245 § upphävd genom 1927: 78, " Förutvarande 246 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 247 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973: 42                                                                        37

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

utöva retentionsrätt däri till säker­het för sin fordran på köpeskilling eller annat vederlag, så länge han har egendomen i sin besittning. Lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats har motsvarande till­lämpning.

Om förmånsrätt, som följer med retentionsrätt enligt första stycket, finnas bestämmelser i förmåns­rättslagen (1970: 979).

248                P»
Sjöpanträtt i fartyg upphör när

ett år förflutit från det att ford­ringen uppkom, om ej före utgång­en av denna tid kvarstad eller ut­mätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd. Preskriptionsti­den kan icke förlängas eller avbry­tas men skall dock ej löpa medan laga hinder möter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmä-tes för borgenärens fordran.

249        §ei

Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och retentions­rätt i fartyget sedan köpeskilling­en erlagts, förutsatt att försälj­ningen blir bestående.

Borgenärerna ha rätt till betal­ning ur köpeskillingen i den ord­ning som gäller för utmätt egen­dom. Fordran, som är förenad med sjöpanträtt, får därvid beva­kas till fullt belopp utan hinder av bestämmelserna i 10 kap. om be­gränsning av redares ansvarighet men ger ej utdelning över det be­lopp som högst skall utgå enligt nämnda bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stat skall erkännas med den verkan som angives i första stycket, om fartyget fanns inom den statens jurisdiktionsom-

" Förutvarande 248 § upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 249 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973: 42                                                                        38

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

rade samt försäljningen verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med bestäm­melserna i 1967 års internationel­la konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek.

250                §65
Bestämmelserna om sjöpanträtt

i fartyg ha motsvarande tillämp­ning på fartyg under byggnad från det att bygget sjösättes.

Sjöpanträtt i last

251                  pe
Sjöpanträtt i inlastat gods gäl­
ler till säkerhet för

1.   fordran på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri el­ler annan kostnad, som skall för­delas enligt samma grund (136 och 216 §§);

2.   fordran på grund av att bort­fraktaren eller befälhavaren med stöd av behörighet enligt denna lag slutit avtal eller vidtagit an­nan åtgärd för lastens behov samt lastägares fordran för gods som sålts för annan lastägares räkning;

3.     bortfraktarens fordringar på
grund av fraktavtalet i den mån
de kunna göras gällande mot den
som kräver att godset lämnas ut.

252        P'

Om förmånsrätt, som följer med sjöpanträtt, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).

Fordringar som upptagits i 251 § under skilda nummer ha in­bördes företräde till betalning ef­ter nummerordningen. Fordringar under samma nummer ha inbördes lika rätt. Fordran under 1 eller 2 går dock före fordran under sam­ma nummer, som härrör av an­nan händelse och som uppkom­mit tidigare.

" Förutvarande 250 § upphävd genom 1927: 78, " Förutvarande 251 § upphävd genom 1927: 78, " Förutvarande 252 § upphävd genom 1927: 78.


 


Prop. 1973: 42


39


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

253 ps

Utlämnas gods, som häftar för fordran, eller säljes gods för far­tygets eller lastens behov, upphör sjöpanträtt i godset.

Säljes gods exekutivt, upphör sjöpanträtt däri sedan köpeskil­lingen erlagts, förutsatt att försälj­ningen blir bestående.

Den som utan borgenärens till­stånd lämnat ut gods, som enligt vad han insett eller bort inse häf­tade för fordran, svarar för vad som till följd därav ej kan utgå ur godset. Sådan ansvarighet har även mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat svara per­sonligen, om han hade kännedom om fordringen när godset lämna­des ut.


254 §6


Sjöpanträtt i inlastat gods upp­hör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid antingen ta­lan väckts i laga ordning eller kvarstad eller utrhätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av godset, blivit säker­ställd. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Har fordran kommit under dis-paschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

1 inom. Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller all­män lag, är ansvarigheten begrän­sad vad angår

1.   ersättning för skada å person, som befinner sig ombord på far­tyget för att medfölja detta, och för skada å egendom ombord;

2.   ersiUtning för skada å person eller egendom, om skadan orsa­kats av någon som befinner sig ombord på fartyget;

3.   ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsa­kats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handha-vandet av fartyget eller till last­ningen, befordringen eller loss­ningen av lasten eller till inskepp-ningen, befordringen eller land­sättningen av passagerarna;

4.   ersättning för skada å hamn­anläggning, bassäng eller segelbar vattenväg; samt

5.   ersättning på grund av före­skriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.

'' Förutvarande 253 § upphävd genom 1927: 78. " Senaste lyddse 1964: 85.


 


Prop. 1973: 42


40


 


Nuvarande lydelse

Begränsningen gäller dock ej an­svarighet på grund av skada som åsamkats befälhavaren eller med­lem av besättningen eller lots el­ler någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vil­kens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej hel­ler ansvarighet på grund av fel el­ler försummelse av redaren själv, med mindre denne begått felet el­ler försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom. Har redaren motford­ran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall be­gränsningen avse allenast det be­lopp varmed fordringen överstiger motfordringen.


Föreslagen lydelse


Gemensamma bestämmelser


255 §


70


 


1 mom. Är ansvarigheten begrän­sad, svarar redaren intill ett be­lopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen francs.

Inträffar skada å person, höjes ansvarighetsgränsen i vad avser sådan skada med tvåtusenetthund­ra francs för ton, dock med minst sexhundratrettiotusen francs.

2 mom. Med franc förstås en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio­hundra tusendelars finhet. Omräk­ning till svenskt mynt skall ske ef­ter kursen den dag då redaren ställer säkerhet för sin ansvarighet eller, om säkerhet icke ställes, då betalning sker.

Med dräktighet avses nettodräk-tigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid

;   " Senaste lyddse 1964: 85.


Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häftar varje pant för ford­ringens hela belopp.

Får borgenär betalt ur en pant för större del av sin fordran än som belöper på den panten efter det inbördes förhållandet mellan panternas värden vid tiden för panträttens uppkomst, inträder pantägaren för överskottet i den rätt borgenären hade till övriga panter. I pantägarens ställe och med företräde framför honom in­träder borgenär, för vars fordran panten häftade särskilt, i den mån panten på grund av den andre borgenärens krav ej förslår till be­talning av hans fordran.


 


Prop. 1973: 42


41


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

bestämmandet av nettodräktighe-ten dragits från bruttodräktighe­ten.

256 §Ti

Sjöpanträtt består, även om fordringen överlåtes eller tages i anspråk genom utmätning eller in­försel eller på annat sätt övergår till annan.

Den ansvarighetsgräns, varom stadgats i 255 §, gäller beträffan­de fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma hän­delse.

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand till­godoses med det ansvarighetsbe­lopp som avses i 255 § 1 mom. andra stycket. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordring­ar tillgodoses ur det belopp som avses i nämnda mom. första styc­ket.

Fördelningen av ansvarighetsbe­lopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighets­beloppet, såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot re­daren. Visar redaren att han, oak­tat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördel­ningen.

257 §


Kvarstad eller annan handräck­ning för fordran, beträffande vil­ken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten eller över­exekutor ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § jämte ett av myndigheten bestämt tUlägg för ränta och kostnader i saken.   Säkerheten   må   åberopas

" Senaste lyddse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.


Sjöpanträtt omfattar ej ersätt­ning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på far­tyg eller last.

Rätt till betalning, som följer med retentionsrätt enligt 247 §, kan göras gällande i ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyg el­ler fartygsbygge, som är föremål för retentionsrätten.


 


Prop. 1973: 42


42


 


Nuvarande lydelse

gentemot alla borgenärer, för vil­kas fordringar gäller begränsning till samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första styc­ket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämp­ning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra styc­ket sägs, skall på hans yrkande ti­digare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säker­heten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos veder­börlig myndighet i Danmark, Fin­land eller Norge.


Föreslagen lydelse


 


258 §


73


 


Kvarstad eller annan handräck­ning för fordan, beträffande vU­ken ansvarigheten är begränsad, .skall vägras och beviljad sådan åt­gärd hävas, om redaren visar, att han, innan åtgärden genomförts, utom riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säker­het för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 255 § i någon av följande hamnar:

1.    den hamn där den händelse
inträffat vara fordringen grundas
eller, om händelsen ej ägt rum i
hamn, den första hamn som far­
tyget   anlöpt   efter   händelsen;

2.       landsättningshamnen, om
fordringen avser skada å person;

3.    lossningshamnen, om ford­
ringen avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till


Talan om betalning ur fartyg el­ler last för fordran, som är för­enad med sjöpanträtt, får väckas mot pantägaren eller befälhavaren. Såvitt gäller last kan sådan talan dock ej väckas mot befälhavaren av fartygets ägare eller redare eller den som i egenskap av befrak­tare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.


" Senaste lyddse 1964: 85.


 


Prop. 1973: 42


43


 


Nuvarande lydelse

omständigheterna, huruvida hand­räckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även, om den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighets­beloppet enligt 255 § men redaren inom riket hos rätten eller över­exekutor ställer betryggande sä­kerhet för återstoden fämte ett av rätten eller överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stad­gat om hävande av handräcknings-åtgärd skall äga motsvarande till­lämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom ri­ket till befrielse från handräck­ningsåtgärd.


Föreslagen lydelse


259 §


Tvist om beräkning av belopp, vartUl redares ansvarighet är be­gränsad enligt 255 §, eller om för­delningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande av dispaschör i fartygets hemort eller där dispasch för den orten vanli­gen upprättas. Har fartyget ej hemort hiir i riket, uppgöres dispaschen av dispaschören i Stockholm. Om ärende angående gemensamt haveri med anledning av den händelse, vara ansvarighe­ten grundas, är anhängigt eller väntas bliva anhängiggjort hos viss dispaschör i riket, skall dock ankomma på denne att uppgöra jämväl dispasch som här avses.

Redaren skall hos dispaschören uppgiva namn och adress på kän­da sakägare.

Dispaschören skall, om det ej är uppenbart att okända sakägare ej finnas, genom kungörelse, som införes i allmänna tidningarna och i tidning inom orten, anmana sak-

'» Senaste lydelse 1964: 85.


När sådan sjöpanträtt eller re­tentionsrätt i fartyg som avses i detta kapitel åberopas inför svensk myndighet, skall svensk lag till-lämpas.

Åberopas annan sjöpanträtt, re­tentionsrätt eller liknande rättighet i fartyg, skall den prövas enligt lagen i den stat där fartyget är re­gistrerat. Rättigheten skall dock stå tillbaka för sjöpanträtt eller re­tentionsrätt enligt detta kapitel el­ler hypotek, som överensstämmer med 1967 års internationella kon­vention om sjöpanträtt och far­tygshypotek. Rättigheten får i öv­rigt ej medföra bättre rätt än den rättighet enligt detta kapitel som den närmast motsvarar.


 


Prop. 1973: 42


44


 


Nuvarande lydelse

ägarna att inom viss förelagd tid skriftligen bevaka sin rätt ävensom ingiva de handlingar, vilka de vilja åberopa. Särskilt meddelande skall genom brev tillställas kända sak­ägare. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om dispasch vid gemensamt haveri.

Kostnaden för dispasch, som av­ses i denna paragraf, är redaren skyldig att ersätta, såframt ej bor­genär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispaschör eller eljest särskilda skäl föranleda annat.


Föreslagen lydelse


260 §7


Har redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser om be­gränsning av ansvarigheten och vi­sar sig sedan annan borgenär hava ägt rätt till betalning av ansva­righetsbeloppet, har redaren dock icke någon ytterligare betalnings­skyldighet, därest redaren, då be­talningen erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna meddelades, icke ägde och ej heller genom ve­derbörlig undersökning kunnat få kunskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppbu­rit vad som rätteligen bort till­komma annan, svarar därmed för den andres fordran, såvida han ägde kunskap om fordringen, när han erhöll betalningen.


Bestämmelserna i 259 § ha motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget sjösättes. För tiden dessförinnan gäller lagen i den stat där fartyget bygges.


II Skeppshypotek

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning

261 §'


Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansva­righet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är redare,

» Senaste lydelse 1964: 85, ■9 Senaste lydelse 1964: 85.


Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säkerhet för fordran, har rätt att i den ordning som angives i detta


 


Prop. 1973: 42


45


 


Nuvarande lydelse

eller befraktare eller den som i re­dares ställe handhar fartygets drift.

Detsamma gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare eller medlem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren, befraktaren eller den som i redares ställe handhar fartygets drift, såframt ansvarig­heten uppkommit i tjänsten. Så­dan ansvarighet må begränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp till vil­ket redare och övriga i denna pa­ragraf omförmälda personer äga begränsa sin ansvarighet för ford­ringar, som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ef överstiga det fulla ansvarighets­beloppet enligt 255 §.


Föreslagen lydelse

kapitel hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som avses i 348 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byg­gen gemensamt.


262 §"


Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet som avses i 254 § 1 mom. andra styc­ket första punkten skall dock frå­gan huruvida och till vilket be­lopp ansvarigheten är begränsad, avgöras efter den lag, som gäller för tfänsteavtalet, om tjänsteavta­let regleras av lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års in­ternationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.


Panträtt stiftas genom att skep­pets eller skeppsbyggets ägare, ef­ter att ha sökt inskrivning för sitt förvärv, överlämnar pantbrevet som pant för fordringen.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrev icke alls eller en­dast delvis utnyttjats för pant­sättning (ägarhypotek) finnas i 270 §.


 


263 §


78


 


Konungen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel andra regler skola här i ri­ket tillämpas i fråga om fartyg hemmahörande i annan främman­de stat än sådan, som utan förbe-

" Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.


Panträtt, som upplåtits i skepp eller skeppsbygge, omfattar även ersättning, som på grund av för­säkring eller eljest utgår för skada på egendomen.


 


Prop. 1973: 42


46


 


Nuvarande lydelse

håll anslutit sig till 1957 års inter­nationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.


Föreslagen lydelse


Panträttens innebörd

264 P»

När myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt inteckningen med­för enligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen intill pant­brevets belopp. I den mån detta ef förslår, erhåller borgenären be­talning ur medlen genom ett till-lägg. Detta får ej överstiga femton procent av pantbrevets belopp jäm­te sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag då egendo­men utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsättes som eljest skola fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha in­teckningarna samma företrädes­rätt eller gälla de omedelbart efter varandra, skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets be­lopp avse pantbrevens samman­lagda belopp.

265                   po
Borgenär har rätt att få betal­
ning enligt 264 § även om ford­
ringen preskriberats eller icke bli­
vit anmäld efter kallelse på okän­
da borgenärer.

266                   §81
Försämras skepp   eller  skepps­
bygge till följd av vanvård eller
sjöolycka eller av annan därmed

'" Förutvarande 264 § upphävd genom 1964: 85, '" Förutvarande 265 § upphävd genom 1964: 85, " Förutvarande 266 § upphävd genom 1964: 85,


 


Prop. 1973: 42


47


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas, får bor­genären söka betalning ur egendo­men fastän fordringen ej är för­fallen till betalning. Detsamma gäller, om skeppet eller bygget skall avregistreras enligt 16 § utom när bygget skall överföras till skeppsregistret såsom skepp.


 


Om sjöpanträtt och om preskrip­tion av fordran i vissa fall

I. Om sjöpanträtt

Om sjöpanträtt i fartyg och frakt


Panträttsupplåtelse i vissa fall


 


267 §


82


Frångår skepp eller skeppsbyg­ge innehavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt som skett efter det att egendomen kom ur rätte ägarens hand utan verkan, om ej annat följer av 268 §. Vad som nu sagts har motsvarande till­lämpning, om förvärv av skepp el­ler skeppsbygge återgår såsom ogil­tigt.

Sjöpanträtt i fartyg och frakt tillkommer nedanstående ford­ringar:

1.    Rättsvårdsavgifter, som till­komma staten, och kostnader i fordringsägarnas gemensamma in­tresse för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljning­en och för köpeskillingens fördel­ning; tonavgifter, fyr- och båkav-gifter, hamnavgifter och andra of­fentliga avgifter och pålagor av samma slag; kostnader för lots-ning och för bevakning och beva­rande av fartyget, sedan det in­kommit i sista hamn;

2.    fordran å hyra och annan gottgörelse, som tillkommer å far­tyget anställd person på grund av tjänsteavtal med redaren eller be­fälhavaren;

3.    bärgarlön och fordran å bi­drag till gäldande av gemensamt haveri;

4.    ersättning för sammanstöt­ning eller annan sjöolycka; ersätt­ning för skada å hamn-, dock- och vattenvägsanläggningar; ersättning för skada å passagerare, befälha­vare eller till besättning hörande person; ersättning på grund av att last eller resgods bortkommit eller skadats;

"» Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).


 


Prop. 1973: 42


48


 


Nuvarande lydelse

5.    fordran, som grundar sig där­på, att befälhavaren i denna sin egenskap utom fartygets hemort slutit avtal eller träffat annan åt­gärd med hänsyn till vad för far­tygets bevarande eller resans fort­sättande kräves, även om befälha­varen var redare och evad ford­ringen tillkommer honom, dem som lämnat förnödenheter, verk­ställt reparationsarbete eller för­sträckt penningar, andra, med vil­ka avtal slutits, eller lastägare, vars gods blivit under resa sålt för far­tygets behov; och

6.    fordran, som grundar sig där­på att i konossement lämnats orik­tiga eller ofullständiga uppgifter:


Föreslagen lydelse


 


268 §


83


Upplåtes panträtt i skepp eller skeppsbygge i strid med en mot upplåtaren på grund av förvärvs­villkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egen­domen, är upplåtelsen utan ver­kan, om ej annat följer av 269 §.

Sjöpanträtt i fartyget omfattar fämväl fartygets tillbehör och re­darens fordran å ersättning eller haveribidrag i anledning av ska­dor, som uppkommit å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta. Under fartygets tUlbe­hör innefattas icke proviant eller bränsle, ej heller å maskindrivet fartyg kol eller andra för maski­nens drift avse dda ämnen.

Sjöpanträtt i frakt, däri inberäk­nat passagerareavgifter, avser brut­tofrakten för den resa, under vil­ken fordringen uppkommit, samt fordran å ersättning eller haveri­bidrag för förlust av sådan frakt, dock att sföpanträtt för fordran på grund av tjänsteavtal omfattar samtliga fraktbelopp för alla resor under den tid, samma tjänsteavtal gäller.

Sjöpanträtten omfattar tillika re­darens fordran å ersättning för bärgning som utförts under resan, med avdrag för vad därav må till­komma befälhavare eller besätt­ning. Sföpanträtten omfattar icke ersättning, som utgår till redaren på grund av tagen försäkring.

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).


 


Prop. 1973: 42


49


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


269 §s


270 §s

Borgenär, som för sin fordran har sjöpanträtt i fartyg eller frakt, njute betalning ur panten med för­månsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970: 979).

Hava i 267 § avsedda fordringar uppstått under samma resa, äge de rätt till betalning i den num­merordning, i vilken de i samma § äro nämnda. Fordringar, som äro upptagna under samma num­mer, skola sig emellan njuta lika rätt, var i förhållande till fordring­ens belopp; dock vad angår de under 3 och 5 nämnda fordringar endast såvida de härröra av sam­ma händelse, eljest skall den yngre äga företräde till betalning fram­för den äldre.

Fordringar, som uppstått under en senare resa, skola äga företrä­de framför dem, som härleda sig från en tidigare, dock att beträf­fande de i 267 § 6 nämnda ford­ringar vad sålunda stadgas skall gäUa allenast sådana inbördes och att, där ett och samma tjänsteavtal avser flera resor, fordringar på grund av detsamma skola, ändå att de uppstått under en tidigare resa, njuta lika rätt med fordring­ar från den sista resan.


Har panträtt upplåtits i skepp eller skeppsbygge av någon som icke var rätt ägare, skall upplåtel­sen dock gälla, om upplåtarens åt­komst var eller därefter, på ansö­kan före upplåtelsen, blev inskri­ven och om borgenären vid upp­låtelsen eller, när fordringen där­efter överlåtits tiU annan, denne vid sitt förvärv varken insett eller bort inse att upplåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu sagts har mot­svarande tillämpning i fråga om panträttsförvärv genom upplåtelse från någon som var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor sakna­de rutt att förfoga över egendo­men genom upplåtelsen.

Ägarhypotekets innebörd


 


Försäljes fartyg efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt far­tyg är stadgad, upphöre sföpant­rätten i fartyget, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.

Har fartyg efter timad skada förklarats icke vara iståndsättiigt och därefter blivit genom frivillig avhandling försålt, upphöre sjö­panträtten i fartyget, men borge­nären äge i stället enahanda rätt till köpeskillingen.


Om pantbrev ej överlämnats som pant för fordran, är skeppets eller skeppsbyggets ägare berätti­gad att vid sådan fördelning som avses i 264- §, med den företrädes­rätt inteckningen medför enligt denna eller annan lag, erhålla tUl-delning ur medlen med pantbre­vets belopp. Har pantbrev över­lämnats som pant för fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är skeppets eller byggets ägare berättigad alt ur medlen er­hålla skillnaden.


" Senaste lydelse 1970: 983.

'' Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468),

4   Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42


50


 


Nuvarande lydelse

Övergår eljest fartyg i annans hand, häfte det fortfarande för de fordringar, som nämnas i 267 §.


Föreslagen lydelse


Intecknings företräde

271 §8


Skall egendom, vari sjöpanträtt äger rum, utmätningsvis försäljas, äge panträttshavarne, utan hinder av vad om begränsning av redare­ansvaret är stadgat, bevaka sina fordringar till fulla beloppet; njute dock ej utdelning utöver det be­lopp, som enligt nämnda stadgan­den skall högst utgå.


Inteckning ger företräde i för­hållande till annan inteckning ef­ter den tidsföljd i vilken inteck­ningarna sökas. Inteckningar som sökas på samma inskrivningsdag giva lika rätt.


 


272 §


87


 


Sjöpanträtt i frakt, i redarens övriga i 268 § nämnda fordringar och i köpeskilling, varom i 270 § andra stycket sägs, må göras gäl­lande så länge beloppet är oguldet eller innehaves av befälhavaren eller redarens agent.

Har beloppet efter det redaren försatts i konkurs influtit till kon­kursboet, äge borgenär, för vars fordran det inbetalda beloppet häftade, så långt detsamma förslår erhålla utdelning i konkursen med den förmånsrätt, som skulle hava tillkommit honom, där beloppet utestått oguldet.


Om möjUghet att bestämma fö­reträdet mellan flera inteckningar, som sökas på samma inskrivnings­dag, på annat sätt än som angivits i 271 § samt om ändring i företrä­desordningen genom nedsättning finnas bestämmelser i 286 och 288 §§.


273 §8


Har redaren uppburit belopp, varom i 272 § sägs, och gällde däri sjöpanträtt för fordran, för vilken han häftade allenast med fartyget och frakten, vare redaren för samma fordrans betalning per­sonligen ansvarig, dock icke ut­över det uppburna beloppet.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande till­lämpning.


Det företräde som tUlkommer inteckning i skeppsbygge består vid överföring till skeppsregistret.


" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1964: 85,


 


Prop. 1973: 42


51


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


274 §8


Har äganderätten till fartyg ge­nom friviUig avhandling övergått till utländsk man och upphörde i följd därav sjöpanträtt i fartyget för fordran, för vilken förre äga­ren häftade allenast med fartyget och frakten, vare denne för ford­ringens betalning personligen an­svarig, dock icke utöver det värde, fartyget hade vid tiden för över­låtelsen.

Vad i 260 § är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande till­lämpning.


Om förmånsrätt, som följer med inteckning, finnas bestämmelser i förmånsrättslagen (1970: 979).


Vissa bestämmelser om inteck­nings och pantbrevs giltighet


90

275 §


Vad i detta kap. stadgas angå­ende sjöpanträtt i fartyg och frakt skall äga tiUämpning jämväl vid underbortfraktning av ett fartyg samt då annan än fartygets ägare nyttjar det till sjöfart för egen räk­ning, med mindre förfogandet över fartyget berövats ägaren ge­nom en rättsstridig handUng och fordringsägaren icke är i god tro.


Skall skepp avregistreras såsom förolyckat, upphugget eller eljest förstört eller såsom försvunnet el­ler övergivet till sjöss, förfaller in­teckning i skeppet när tio år för­flutit från den dag anteckning gjordes enligt 38 § första stycket 6. Inteckning kan dock förnyas att gälla ytterligare tio år, om det me­dan inteckningen ännu gäller be­gäres av borgenären eller skepps­ägaren, och kan därefter i samma ordning förnyas för tio år åt gång­en.


Om sjöpanträtt i inlastat gods

276 §9


Sjöpanträtt i inlastat gods till­kommer

1.    bärgarlön samt fordran på bi­bidrag tiU gemensamt haveri el­ler annan kostnad, som skall för­delas efter samma grund (136 och 216§§);

2.    fordran på grund därav att, jändikt i denna lag stadgad be­hörighet, befälhavaren eUer bort­fraktaren slutit avtal eller träffat


Säljes skepp eller skeppsbygge exekutivt i Sverige, är inteckning däri, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, utan verkan till belopp som icke tillåtits innestå i egendomen med anledning av att inteckningsborge­närens fordran avräknats på köpe­skillingen.

Exekutiv försäljning i främman­de  stat av  intecknat  skepp  eUer


"' Senaste lyddse 1964: 85,

'»Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

" Senaste lydelse 1970: 983.


 


Prop. 1973: 42


52


 


Nuvarande lydelse

annan åtgärd för lastens behov; befälhavarens eUer bortfraktarens fordran för vad han förskjutit för lastens behov eller på grund av egen utfästelse för sådant ända­mål nödgats utgiva; lastägares fordran för gods, som blivit under resa sålt för annan lastägares räk­ning; och

3. fordran på frakt, ersiUtning för fraktförlust och annan skada i följd av att gods uttages i last­ningshamnen eller under resan samt ersättning för överliggetid el­ler ytterligare uppehåll vid lastning eller lossning och för uppehåll un­der resan.

Här upptagna fordringar skola njuta betalning ur det inlastade godset med förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970: 979) och sig emedan i den nummerordning i vilken de ovan äro nämnda. Fordringar, som äro upptagna under samma nummer, skola sig emellan njuta lika rätt, var i förhållande till fordringens belopp; dock vad angår de under 1 och 2 nämnda fordringar en­dast såvida de härröra av samma händelse, eljest skall den yngre äga företräde till betalning fram­för den äldre.


Föreslagen lydelse

skeppsbygge skall erkännas med den verkan som angives i första stycket, om egendomen fanns in­om den statens fiirisdiktionsområ-de samt försäljningen verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse med bestämmel­serna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och far­tygshypotek.


 


277 Lossas gods, som häftar för fordran, till befraktares eller last­emottagares förfogande, eller var­der under resa gods sålt för far­tygets eller lastens behov, upp­höre sföpanträtten i godset.

Samma lag vare, där godset säl­jes efter utmätning eller under konkurs i den ordning, som för försäljning av utmätt gods i fartyg är stadgad men borgenären äge undfå del i köpeskillingen, som i utsökningslagen sägs.


§92

Om inteckning blir helt eller del­vis utan verkan, är pantbrevet utan verkan i motsvarande mån.

Dödning av förkommet pant­brev medför ej att inteckningen blir utan verkan.


• Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468).


 


Prop. 1973: 42


53


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Främmande hypotek in. in.

278 §9


Är lastägare beriUtigad till er­sättning för gods, som gått förlo­rat eller skadats, eller har gods under resan blivit sålt för fartygets behov eller för annan lastägares räkning, skola de borgenärer, vil­ka enligt 276 § hava sjöpanträtt i det inlastade godset, äga enahanda rätt till den lastägaren tillkomman­de ersättning.

Ersättning, som utgår till last­ägaren på grund av tagen försäk­ring, häfte icke i pantens ställe.


Panträtt eller annan sådan rät­tighet, som upplåtits i utländskt fartyg, gäller även i Sverige under förutsättning att

1.    rättigheten stiftats och inskri­vits i enlighet med lagen i den stat där fartyget är registrerat;

2.    registret och de handlingar som skola förvaras i anslutning därtill enligt lagen i registrerings­staten äro offentliga och såväl ut­drag av registret som avskrift av handlingarna kunna erhållas från registret;

3.    registret eller i anslutning där­
till förvarade handlingar innehålla
uppgift om rättighetshavarens
namn och adress eller om att rät­
tigheten stiftats till förmån för
pantbrevs eller motsvarande hand­
lings innehavare samt uppgift om
det belopp rättigheten avser och
om datum och övriga omständig­
heter som enligt lagen i registre­
ringsstaten bestämma rättighetens
företräde i förhåUande till andra
rättigheter.


 


279 Sjöpanträtt i fordringsbelopp, vartill borgenär äger sådan rätt, som i 278 § sägs, må göras gällan­de, så länge det icke uppburits av lastägaren.

Har sådant belopp efter det last­ägaren försatts i konkurs influtit till konkursboet, gälle vad i 272 § stadgas.

Har fordringsbeloppet uppburits av lastägaren, vare om dennes an­svarighet för fordrans betalning lag, som i 273 § för redare stad­gas.


Panträtt eller annan sådan rät­tighet, som upplåtits i fartyg under byggnad i främmande stat, gäller även i Sverige under förutsättning att inskrivning skett i den främ­mande staten i enlighet ined dess lag.


" Senaste lyddse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).


 


Prop. 1973: 42


54


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


280 §9


Utelämnar befälhavare utan borgenärens tillstånd gods, som häftar för fordran, till befraktares eller lasteinottagares förfogande, svare befälhavaren för den ford­rans betalning, dock icke utöver det värde, godset hade vid loss­ningen; enahanda ansvarighet ålig-. ge jämväl mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat -. personligen svara, såvida han ägde kunskap om fordringen, när loss­ningen skedde.


Rättighet i fartyg eller fartygs­bygge som enligt 278 eller 279 § gäller i Sverige medför här det fö­reträde i förhållande tiU annan In­skriven rättighet och, i den mån det är förenligt med 259 och 260 §§, i övrigt den verkan i för­hållande till tredje man som rät­tigheten har enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat eller bygget utföres.


 


Gemensamma bestämmelser .


Inteckningsförfarandet


 


281 §


96


 


Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häfte envar av panterna för gäldens hela belopp.


I inteckningsärende anses såsom ägare av skeppet eller bygget den för vars förvärv inskrivning se­nast är sökt.


282 §9"


Borgenär, som har sjöpanträtt i fartyg eller frakt, äge för utfåen­de av sin fordran ur panten söka fartygsägaren eller befälhavaren, vilkendera han helst vill. Söker borgenär för fordran, för vilken gods i fartyg häftar, betalning ur godset, äge ock han rätt att söka befälhavaren, dock ej där borge­nären är fartygets ägare eller den; till vilken denne må hava över­låtit fartyget att nyttja det till sjö­fart för egen räkning.


Ansökan om inteckning skall göras skriftligen av ägaren av skeppet eller skeppsbygget. Den skall innehålla uppgift om det skepp eller bygge som avses och det belopp på vilket inteckningen skall lyda.

Begäran om inteckningsförnyel­se göres skriftligen av skeppsäga­ren eller pantbrevets innehavare. Pantbrevet skall ingivas, om det ej är skeppsägaren som begär för-nvelsen.   ■


283 §9


Sjöpanträtt upphör, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om

1.    fordran på bärgarlön, inom ett år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.    fordran på ersättning för sammanstötning eller annan olyckshändelse eller för skada på


Ansökan   om   inteckning   skall avslås, om

1.    bestämmelserna i 282 § förs­ta stycket ej iakttagits;

2.    ansökningen     strider     mot 261 §;

3.    ansökningen strider mot så­dan  på  grund av förvärvsvillkor


" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), »» Senaste Ivddse 1967: 48 (jfr 1967: 288),


 


Prop. 1973: 42


55


 


Nuvarande lydelse

person, inom ett år från den dag skadan inträffade;

3.    fordran på ersättning på grund av att last eller resgods för­kommit eller skadats eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

4.    fordran för lämnade förnö­denheter, som avses i 267 § 5, inom sex månader från det ford­ringen tillkom;

5.    övriga i nyssnämnda lagrum samt 276 § 2 avsedda fordringar, inom ett år från det fordringen tUlkom;

6.    alla övriga fordringar, inom ett år efter det fordringen förföll till betalning.

Vid tillämpning av första styc­ket 6 anses i 267 § 2 avsedda ford­ringar på lön eller annan gottgö­relse på grund av tjänsteavtal icke förfallna till betalning på den grund att borgenären äger fordra förskott eller avbetalning.

Har fordran som avses i första stycket kommit under dispaschörs behandling, anses talan om ford­ringen väckt.


Föreslagen lydelse

mot sökanden gällande inskränk­ning i hans rätt att förfoga över egendomen, som införts i skepps-eller skeppsbyggnadsregistret eller införes däri samma inskrivnings­dag som inteckningen sökes, och ansökningen icke medgivits av den till vars förmån inskränkningen gäUer;

4.    skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras;

5.    sökanden eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försättes i konkurs samma inskriv­ningsdag som inteckningen sökes och det icke visas, att skeppet, bygget eller andelen ej hör till konkursboet;

6.    skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt där­ till är föremål för kvarstad, sking­ringsförbud eller utmätning eller blir föremål för sådan åtgärd sam­ma inskrivningsdag som inteck­ningen sökes; eller

7.    skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt där­till frångått sökanden genom exe­kutiv försäljning.

Har ärende angående inskriv­ning av sökandens förvärv upp­skjutits, skall behandlingen av in­teckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.


II. Om preskription av fordran i vissa fall

284 §9


Nedanstående fordringar upp­höra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegrän­sad, om talan ej väckes i laga ord­ning i fråga om

1.   fordran på bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;

2.   fordran på andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom. andra stycket.


Möter icke hinder enligt 283 §, skall inteckning beviljas och pant­brev utfärdas på grund av inteck­ningen.

Bestämmelser om utfärdande av nytt pantbrev i stället för pantbrev som dödats finnas i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling.


' Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288),


 


Prop. 1973: 42


56


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

inom ett år från det vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;

3.    fordran på ersättning fö'- sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade;

4.    fordran på utbekommande av belopp som någon enligt 220 § tredje stycket erlagt utöver vad som rätteligen belöper på honom, inom ett år efter det beloppet ut­givits av honom;

5.    fordran på ersättning på grund av att last eller resgods för-komrnit eller skadats eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;

6.    fordran på bidrag till gemen­samt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från dispaschens dag.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansva­ret eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, orn talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan fordran in­om ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Äger borge­nären för fordringen hålla sig även till redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarig­heten äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.

Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit under dispaschörs behandUng, anses ta­lan om fordringen väckt.

285 poo Begäran om inteckningsförnyel-se skall avslås,  om 282  § andra stycket ej iakttagits.

"" Förutvarande 285 § upphävd genom 1922: 271,


 


Prop. 1973: 42                                                                      57

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

286                §101
Inteckning, som skulle medföra

lika företrädesrätt som annan in­teckning, skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den andra in­teckningen, om sökanden begär det. Inteckning, som sättes efter annan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives ■  i beslutet.

287                §102
Pantbrev   får   på   ansökan   av

skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbre­vets innehavare utbytas mot två eller flera nya pantbrev (utbyte). På begäran skall därvid pantbre­vens inbördes företrädesrätt be­stämmas. Härvid har 286 § andra punkten motsvarande tillämpning.

288                §103
Inteckning får på  ansökan  av

skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbre­vets innehavare nedsättas efter an­nan inteckning (nedsättning). In­teckning, som nedsättes efter an­nan, gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detla ej angives i beslutet.

289 po*

På ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbrevets inne­havare får inteckning dödas (död­ning).

Bestämmelser om dödning av inteckning, när pantbrevet förkom­mit, finnas i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling.

290 §ios

När innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd som

"' Förutvarande 286 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), "- Förutvarande 287 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), "' Förutvarande 288 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), "* Förutvarande 289 § upphävd genom 1922: 271, " Förutvarande 290 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288),


 


Prop. 1973: 42                                                                        58

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

avses i 287—289  §§  skaU pant­brevet ingivas.

291 §106

På ansökan av pantbrevs inne­havare skall innehavet antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsre­gistret. Är annan antecknad som innehavare, skall registermyndig­heten sedan det nya innehavet an­tecknats avföra den tidigare an­teckningen och underrätta den vars innehav var antecknat. Före­ligger anledning till antagande att sökanden ej innehar pantbrevet, skall föreläggande meddelas ho­nom att uppvisa detta.

Anmäler den vars innehav an­tecknats att innehavet upphört, skall anteckningen avföras.

Har ansökan enligt första styc­ket icke gjorts, när pantbrev iit-. färdas, eller föreligger icke ny så­dan ansökan när anteckning om innehav avföres, antecknas skep­pets eller skeppsbyggets ägare som innehavare.

292 pot

Har inteckning förfallit enligt 275 §, skall det antecknas i skepps­registret.

I registret skall göras anteckning om inverkan på inteckning av exe­kutiv försäljning.

293 §ios Om skeppsbygge avföres ur skeppsbyggnadsregistret och i stäl­let införes i skeppsregistret såsom skepp, skall inteckning som gäller i bygget och införing som rör in­teckningen överföras till skepps­registret.

™ Förutvarande 291 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "' Förutvarande 292 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), " Förutvarande 293 § upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).


 


Prop. 1973: 42                                                                        59

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

TOLFTE KAPITLET

Om dagböcker, sjöförklaring och besiktning      i

■   305 §109

Sjöförklaring inom riket hålles      Sjöförklaring inom riket hålles
av Luleå, Sundsvalls, Stockholms,
av tingsrätt, som enligt 336 § ut-
Kalinar, Malmö, Göteborgs eller
setts att vara sjörättsdpmstol. Be-
Karlstads tingsrätt. Behörig är
hörig är den domstol som är när-
den domstol som är närmast den
mast den hamn dier ort där sjö­
hamn eller ort där sjöförklaring
   förklaring skall äga ram enligt
skall äga rum enligt 304 §. Ko-
  304 §. Konungen äger dock för
nungen äger dock för viss hamn
viss hamn förordna att annan av
förordna alt annan av domstolar-
sjörättsdomstolarna skall vara be-
na skall vara behörig, om det är
hörig, om det är ändamålsenligt
ändamålsenligt med hänsyn till
med hänsyn till trafikförbindelser
trafikförbindelser och övriga för-
          och övriga förhållanden,
hållanden.

Om annat ej följer av denna lag, gäller beträffande sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av lagfaren do­mare såsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfama i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfaren­het från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och ny­ligen hava utövat sådan tjänst. Rätlen utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en förteckning, som sjöfartsverket årligen upprättar för varje sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upp­taga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskUd sakkun­skap i visst fall är ändamålsenligt, äger rätlen tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även öm han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkUrstUlstånd får ej vara ledamot, SärskUd ledamot äger uppbära ersättning av allmänna medel enUgt bestämmelser som meddelas av Konungen,

I Danmark, Finland och Norge hålles sjöförklaring för svenskt fartyg av domstol som är behörig enligt landets lag.

I övrigt hålles sjöförklaring utom riket av svensk konsul, som enligt bemyndigande av ministern för utrikes ärendena äger utföra sådan för­rättning. Om det lämpligen kan ske, skola vid sjöförklaringen biträda två av konsuln tillkaUade, i sjöväsendet kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller norska medborgare, mot vilka ej förekommer jäv som gäller mot domare. Är i visst fall biträde av person med särskild sakkunskap ändamålsenligt, äger konsuln tillkaUa även sådan person. I ort, där behörig svensk konsul ej finnes, hålles sjöförklaring av behörig dansk, finsk eller norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför konsul gälla i tillämpliga delar bestäm­melserna om sjöförklaring vid domstol. Konsul äger dock ej upptaga ed eller försäkran eller meddela vitesföreläggande.

"»'Senaste lyddse 1970:919.


 


Prop. 1973: 42


60


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


314 §110

Har händelse som avses i 301 § medfört stora förluster i liv eller egendom eller kan utredningen av annan anledning väntas bliva synner­ligen omfattande eller av invecklad beskaffenhet, äger Konungen för­ordna, att händelsen och dess orsaker skola utredas av en särskild un­dersökningskommission, bestående av personer med juridisk, nautisk och teknisk sakkunskap. Har undersökningskommission förordnats, be­höver sjöförklaring ej äga ram.

I den mån det kan ske skall kommissionen underrätta sakägarna samt bereda dem tillfälle att närvara vid utredningen och på annat sätt be­vaka sin rätt i överensstämmelse med vad som gäller vid sjöförklaring.


Kommissionen kan hos tings­rätt, som enligt 305 § är behörig att hålla sjöförklaring, göra fram­ställning om att vittne eller sak­kunnig höres eller att föreläggan­de meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling el­ler föremål. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Om så­dan åtgärd gälla i tiUämpliga delar bestämmelserna om sjöförklaring och om bevisupptagning i rätte­gång utom huvudförhandling.


Kommissionen kan hos tings­rätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjörättsdomstol, göra fram­ställning om alt vittne eller sak­kunnig höres eller alt föreläggande meddelas någon att som bevis till­handahälla skriftlig handling eller föremål. Rätlen skall anställa för­hör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Om så­dan åtgärd gälla i tillämpliga delar bestämmdsema om sjöförklaring och om bevisupptagning i rätte­gång utom huvudförhandling.


FJORTONDE KAPITLET Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål


336 Första domstol i tvistemål rö­rande förhållande som avses i denna lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö, Gö­teborgs eller Karlstads tingsrätt. Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som anges i första styc­ket uteslutande annat fartyg än handelsfartyg eller fiskefartyg, får målet upplagas även av tingsrätt som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.


§111

Första domstol i tvistemål rö­rande förhåUande som avses i denna lag är tingsrätt, som Ko­nungen utser (sjörättsdomstol). Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som angives i första stycket uteslutande båt, som ej hålles i drift yrkesmässigt eller el­jest i förvärvssyfte, får målet upp­tagas även av tingsrätt som är be­hörig enligt 10 eller 19 kap. rätte­gångsbalken.


"° Senaste lydelse 1970: 919. "' Senaste lyddse 1970: 919.


 


Prop. 1973: 42


61


Föreslagen lydelse

2

I fråga om behörigheten för sjö­rättsdomstol att upptaga tvistemål, som avses i 336 §, äga bestämmel­serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tUlämp­ning, Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan handräckning, fär talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdömstol, även om säkerhe­ten frigivits.

337 §1


Nuvarande lydelse

I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 § förs­ta stycket att upptaga tvistemål enligt denna lag äga bestämmel­serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämp­ning. Talan får även väckas vid den av tingsrätterna som är dom­stol för den ort där fartyget fin­nes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet tUl befrielse från kvarstad eller annan hand­räckning, får talan väckas även vid den av tingsrätterna som är dom­stol för den ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som säkerheten avsett fär väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten frigivils.

Finnes icke sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sö­kas enligt första stycket, väckes talan vid sjörättsdömstol som är närmast den orten.

Om domstolen för den ort där svaranden enligt i första stycket angivna grunder kunnat sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är när­mast den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rede­riets hemvist.

338 §113


I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 § förs­ta stycket att upptaga brottmål som där avses äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i all­mänhet motsvarande tillämpning. Om domstolen för den ort där den misstänkte enligt vad nu sagts haft att svara icke är någon av nämnda tingsrätter, väckes åtal vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.


I fråga om behörigheten för sjö­rättsdomstol alt upptaga brottmål som avses i 336 § första stycket äga bestämmelserna om laga dom­stol i brottmål i allmänhet mot­svarande tillämpning. Finnes icke sjörättsdömstol i den ort där den misstänkte sålunda haft att svara, väckes åtal vid den sjörättsdöm­stol som är närmast den orten.


FEMTONDE KAPITLET Särskilda bestämmelser

Poincaréfranc

348 § Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande sextio-

"= Senaste lyddse 1970:919. "='Senaste lydelse 1970: 919.


 


Prop. 1973: 42                                                                      62

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

fem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter betalningsdagens kurs el­ler, om säkerhet ställes för betal­ningen, kursen den dag då detta sker.

Statsansvar för vissa rättsförlus­ter rn. in.

349 §

Kommer tid följd av 20 eller 269 § förvärv eller panträttsupp­låtelse som avses där att gälla mot rätte ägaren eller mot någon till vars förmån rådighetsinskränkning soni avses i 20 eller 269 § gäller, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller upplåtelsen.

Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i skepps- eller skepps­byggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i anordning som hos registermyn­digheten eller annan statlig myn­dighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av sta­ten.

Har den skadelidande medver­kat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vid­taga åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som finnes skäligt ned­sättas eller helt bortfalla.

350 §

Kommer till fölfd av beslut i ärende om rättelse förlust att till­skyndas rättsägare som avses i 39 §, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock ej, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit:


 


Prop. 1973: 42


63


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

351 § Staten företrädes  i ärende  om ersättning enligt 349 . eller 350 § av myndighet som Konungen be­stämmer.


352 §

Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han förlorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller skrift­ligen underrätta den myndighet som avses i 351 § om rättegången.

Har förberedelsen i målet slut­förts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domsto­len förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersättnings­anspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

353 §

Har den som enligt 349 eller 350 § är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva be­loppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 349 eller 350 § på grund av domstols dom utbe­talas sedan domen vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

AUmänna bestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves

lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

lagen (1928: 166) i anledning av Sveriges tillträde tiU 1926 års inter­nationella konvention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek,

lagen (1901: 26 s. 33) om antecknande i fartygsregistret av tvist om fartyg eller fartygslott,

förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska fartyg.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.


 


Prop. 1973: 42                                                                        64

TUl 1 kap. sjölagen

2.    Bestämmelserna i 5 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förvärv eller förändring som inträffat före ikraftträdandet.

3.    Utan hinder av 6 § i dess nya lydelse får skepp behålla det namn varunder det vid ikraftträdandet är infört i fartygsregistret så länge skeppet eller större andel däri än hälften ej övergått till ny ägare eller det föreligger särskilda skäl att skeppet ändock behåller namnet. Detta får dock ej behållas, om registermyndigheten finner synnerliga skäl att namnet ändras för undvikande av förväxling.

Finner registermyndigheten att skepps namn bör ändras, kan den vid vite förelägga ägaren alt inom viss tid bestämma annat namn varunder skeppet kan registreras. Vitet utdömes av myndigheten.

Till 2 kap. sjölagen

4.     I skeppsregistret skall såsom ägare till skepp, som är överfört från
fartygsregistret eller fiskefartygsregister, antecknas den som senast upp­
tagils som ägare av skeppet i sådant register. Registermyndigheten skall
på lämpligt sätt låta kungöra sådan anteckning.

Har ett år förflutit frän ikraftträdandet utan att inskrivning av ägan­derätt sökts eller talan väckts om bättre rätt tUl skeppet, skall den som antecknats såsom ägare anses söm inskriven ägare av skeppet.

Söker någon inskrivning av äganderätt till skepp, som förvärvats före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet icke var infört i fartygs­registret eller fiskefartygsregister, och kan han icke styrka sin rätt men gör han den sannolik, skall han antecknas i skeppsregistret som ägare. Första stycket andra punkten och andra stycket har motsvarande till­lämpning, varvid etlårstiden räknas från den dag anteckningen kun­gjordes.

5.     Har inteckning sökts eller beviljats i båt före ikraftträdandet, skall
båten och inteckningen upptagas i skeppsregistret,

I fråga om båt som avses i första stycket gäller de nya bestämmelser­na om registrering och avregistrering av skepp samt inskrivning av för­värv av skepp, utom 19—22 §§, Upphör båten att besväras av inteck­ning, skall den omedelbart avföras ur skeppsregistret.

Bestämmelserna i 4 har motsvarande tillämpning i fräga om båt som avses i denna punkt,

6.     Utföres skeppsbygge enligt beställning som gjorts före ikraftträdan­
det, får det införas i skeppsbyggnadsregistret endast om tillverkare och
beställare är ense därom.

Skeppsbygge som anmäles för registrering inom tvä är från ikraft­trädandet får ej registreras, om ägarens näringsverksamhet vid ikraft­trädandet omfattades och fortfarande omfattas av företagsinteckning och inteckningshavaren icke medgivit att bygget registreras.

Skeppsbygge som anmäles för registrering senare än två år från ikraftträdandet får ej heller registreras, om det visas att registreringen skulle kränka rätt som någon har till bygget på grund av företagsin­teckning.

Bestämmelserna i 3 § i dess äldre lydelse skall under en tid av två är från ikraftträdandet gälla i fråga om beställning som gjorts före ikraft­trädandet. Beställares rätt till skeppsbygge enUgt 3 § i dess äldre lydelse består så länge bygget ej registrerats.


 


Prop. 1973: 42                                                                        65

7,    Frist för anmälan av skepp för registrering eller för ansökan om
inskrivning av förväi"v av skepp eller skeppsbygge skall ej i något fall
räknas från dag före ikraftträdandet.

TUl 3 kap. sjölagen

8,    I fräga om partrederi, som tillkommit före ikraftträdandet, gäller
utan hinder av att rederiavtalet ej anmälts tiU registermyndigheten vad
som föreskrivs i 40 § andra stycket om delad ansvarighet för uppkom­
mande förpliktelser.

TUl 11 kap. sjölagen

9,    1 fråga om sjöpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet, gäller
245, 252 och 255—260 §§ i stället för motsvarande äldre bestämmelser.
Dock skall sjöpanträtt, som icke erkännes enligt de nya bestämmel­
serna, ha det företräde till betalning som närmast kan anses motsvara
företrädet enligt äldre bestämmelser.

10,   1 skepp, som icke har den dräktighet att det kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt de nya bestämmelserna utan att det visas, att skeppet ej omfattas av företagsinteckning.

11,   Inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet, skall föras över tiU skeppsregistret. Den anses som en enligt de nya bestämmel­serna beviljad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen är be­viljad.

12,   Utgör inleckningshandling säkerhet för fordran vid ikraftträdan­det, skall panträtt anses upplåten enligt 262 § tUl säkerhet för ford­ringen. Om borgenär innehar inleckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen. Be­stämmelsen i 36 § lagen (1901: 26 s, 1) om inteckning i fartyg har fort­farande tiUämpning,

13,   Bestämmelserna i 12 har motsvarande tillämpning i fall då bor­genär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på grund varav inteckning sökts, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19,

Bestämmelserna i 12 har likaledes motsvarande tillärapning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på vilken teck­nats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19,

14,    Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som
beviljats före ikraftträdandet eller därefter med stöd av 19 skall ifråga
om hans rätt till betalning ur medel, som myndighet vid utsökning eller
eljest fördelar mellan rättsägare i det av inteckningen besvärade fartyget,
äldre bestämmelser tillämpas i stället för 264 § om det yrkas av någon
vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäller dock endast om fördel­
ningen föranledes av utmätning som skett före utgången av 1979 eller
av konkurs efter ansökan som gjorts före nämnda tidpunkt eller, såvitt
angår fördelning av annan anledning än utmätning eller konkurs, om
medlen nedsatts före den angivna tidpunkten.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet intecknings­handlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev,

15,   Grundas panträtt i fartyg på förhåUande som anges i 12 eUer

5    Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                        66

13 första stycket, har fartygsägaren även i annat fall än då bestäm­melserna i 14 är tillämpliga rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fartyget betalning tUl borgenären begränsas enligt äldre bestämmelser.

16,  Medför tUlämpning av 264 §, i fall då panträtt i fartyg grundas på förhållande som anges i 12 eller 13 första stycket och fordringens förfallodag inträffar efter utgången av år 1979, att inteckningssäkerhe­tens värde nedgår väsentiigt och ställer gäldenären ej efter anfordran yt­terligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1977 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infaller före utgången av år 1979.

17,  Övergångsbestämmelsema utgör ej hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i fartyg har fortfarande tillämpning.

18,  Bestämmelserna i 271 § om företräde pä grund av inteckning har tillämpning även om inteckningen sökts före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 268 och 269 §§ om godtrosförvärv på grund av inskrivning gäller endast i fråga om upplåtelse som sker efter ikraft­trädandet.

19,  Fullföljes efter ikraftträdandet en dessförinnan gjord ansökan om
inteckning, skall inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om
ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt lagen (1901: 26
s. 1) om inteckning i fartyg. Ansökningen skall därvid anses avse ett
penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Sökes efter ikraftträdandet inteckning på grund av fordringshand­ling, på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivan­de som avses i 2 § lagen om inteckning i fartyg, skall ansökningen upp­lagas och prövas som ansökan om inteckning enligt 282 § första styc­ket. Även i delta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Är medgivandet tecknat av an­nan än den som avses i 281 §, får ansökningen icke bifallas, om ej den som medgivit inteckningen styrkes vara ägare till skeppet och inskriv­ning sökes för hans fång.

20,  Bestämmelserna i 275 § tiUämpas även om grund för avregistrering inträtt före ikraftträdandet.

21,  Bestämmelsen i 276 § första stycket om verkan av exekutiv auktion gäller ej i fråga om auktion som ägt rum före ikraftträdandet.

Till 15 kap. sjölagen

22,  Bestämmelserna i 349 § gäller endast i fråga om förvärv och upp­
låtelse som äger ram efler ikraftträdandet.


 


Prop. 1973: 42                                                                     67

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1936: 83) angående vissa utfäs­telser om gåva skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Är genom skuldebrev eller an-
Är genom skuldebrev eller an-

norledes gåva utfäst i penningar el- norledes gåva utfäst i penningar
ler lösören, gälle den ej säsom full- eUer lösören, gälle den ej såsom
bordad, med mindre det som ut- fullbordad, med mindre det som
fäst är kommit i gåvotagarens be- utfäst är kommit i gåvotagarens
sittning.
                              besittning. / fråga om skepp eller

skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvär­vet sökts enligt vad som stadgas därom i sjölagen (1891: 35 s. 1).

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3    Förslag till

Lag om ändring i handelsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § handelsbalken skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

10 kap. 7 §1

Fartyg, som är för fordran in- Skepp  och skeppsbygge mä ej

tecknat eller äger den dräktighet, med laga verkan sättas i pant ef-

att, enligt vad särskilt är stadgat, ter ty nu är sagt. Ej heller må luft-

inteckning däri kan meddelas, må fartyg sålunda pantsättas,
ej med laga verkan sättas i pant
efter ty nu är sagt. Ej heller må
luftfartyg sålunda pantsättas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

De nya bestämmdsema skall gälla även sådan båt som enligt punkt 5
övergångsbestämmelsema till lagen  (
        )  om ändring i sjölagen

(1891: 35 s. 1) skaU vara upptagen i skeppsregistret.

' Senaste lyddse 1955: 230.


 


Prop. 1973: 42                                                                     68

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1966: 454) om företagsinteck­ning skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§i Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade verksamheten och utgöres av

1,   inventarier, varor eUer andra   1. inventarier, varor eller andra
lösören, dock ej fartyg som kan
  lösören, dock ej skepp och skepps-
intecknas för fordran eller luft-
   bygge, ej heller luftfartyg och så-
fartyg eller sådan reservdel till
   dan reservdel därtill som kan om-
luftfartyg som kan omfattas av in-
  fattas av inteckning i luftfartyg,
teckning i luftfartyg,

2,  byggnad eller annan anläggning som icke hör tUl tomträtt,

3,  arrenderätt, hyresrätt, rättighet som avses i 7 kap. 3 § jordabalken, bostadsrätt eller rätt lill gruva eller annan gruvegendom, om rättigheten kan utmätas,

4,  nyttjanderätt lill inventarier eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas,

5,  patent, upphovsrätt eller annan rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas,

6,  fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 1—5, eller på ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått förlorad eller tagils i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7,  fordran på vederlag för arbete.

Överlåtes verksamheten, gäUer inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag, i vad delta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

1,   Denna lag träder d kraft den dag Konungen förordnar.

2,   Omfattas skepp eller skeppsbygge av företagsinteckning vid ikraft­trädandet, gäller äldre bestämmelser fortfarande beträffande den egen­domen, vad angår skeppsbygge dock ej sedan del registrerats,

3,   I fråga om intecknad båt gäller äldre bestämmelser så länge bå­ten är upptagen i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelser­na tUl lagen (     ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s, 1),

1 Senaste lydelse 1971: 1215.


 


Prop. 1973: 42


69


5   Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas i fråga om förmånsrättslagen (1970: 979),

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 4, 9, 15 och 16 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4§

Förmånsrätt följer med

1,   sjöpanträtt och luftpanträtt,

2,   handpanträtt och rätt att kvarhålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt).


3. panträtt på grund av inteck­ning i fartyg eller i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.

Beställare av fartyg som lämnat fartygsbyggaren förskott i bygg­nadsämnen eller pengar har för­månsrätt i byggnadsämnena och det som för beställarens räkning tillverkats med förskottet, om skriftUg handling upprättats och med denna förfarits enligt 3 § sjö­lagen (1891: 35 s. 1).

Redare vilken för medredare länmat förskott som avses i 17 § sjölagen har förmånsrätt i medre-dareiis andel av fartyget enligt nämnda paragraf.


3. panträtt på grund av inteck­ning i skepp eller skeppsbygge el­ler i luftfartyg och reservdelar tiU luftfartyg.


 


Särskilda förmånsrätter gäUer inbördes efter paragrafernas och, beträffande 4 §, styckenas följd samt efter den i 4 § första stycket och 5—-7 §§ angivna numrering­ en.

Förmånsrätt enligt 4 § första stycket 2 eller 3 har dock företrä­de framför förmånsrätt enligt 4 § första stycket 1 på grund av sfö­panträtt som avses i 267 § 6 sjö­lagen (1891: 35 s. 1) och förmåns­ rätt enUgt 4 § första stycket 3 har företräde framför förmånsrätt en­Ugt 4 § första stycket 2 på grund av retentionsrätt.


SärskUda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den i 4—7 §§ angivna numreringen.

Förmänsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmåns­rätt enligt 4 § 2 på grund av an­nan retentionsrätt än som avses i 247 § sjölagen (1891: 35 s. 1).


 


Prop. 1973: 42


70


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Förmänsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmåns­rätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.

Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egen­dom. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av för­månsrätt finns för vissa fall särskUda bestämmelser.

15 §


Fordran med allmän förmåns­rätt uttages i första hand ur egen­dom som ej är föremål för sär­skild förmånsrätt. Förslår ej den­na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskUd förmåns­rätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 eller 77 § och i övrigt efter sistnämnda ford-

rin.gar.


Fordran med allmän förmåns­rätt uttages i första hand ur egen­dom som ej är föremål för sär­skild förmånsrätt. Föreslår ej den­na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskUd för­månsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den män det är medgivet enligt 16 § och i övrigt efter sistnämnda fordring­ar.


16 §1


Fordran med allmän förmåns­rätt enligt 10 eller 11 § uttages, om det behövs, före fordringar med särskUd förmånsrätt i lös egendom enligt 4 § andra eller tredje stycket, 5 eller 8 §. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhåUits för varje gmpp.

17 P Fordran med allmän förmåns­rätt enligt 12 § uttages, om det behövs, före fordringar med sär­skUd förmånsrätt i lös egendom enligt 4 § tredje stycket, 5 eller 8 §. Härvid äger 16 § andra punk­ten motsvarande tillämpning.


Fordran med allmän förmäns­rätt enligt 10, 11 eller 12 § utta­ges, om det behövs, föie ford­ringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eUer 8 § i annan lös egen­dom än tomträtt. Vad som uttages pä detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje grupp.


1,  Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2,  I fräga om förmånsrätt för retentionsrätt, som uppstått före ikraft­trädandet, gälla de äldre bestämmelserna fortfarande.

3,  Bestämmelserna i 4 § andra stycket och 16 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista stycket övergångsbestämmelsema till lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

' Senaste lyddse 1971: 1043. = Senaste lydelse 1971:1043.


 


Prop. 1973: 42                                                                        71

4.   De äldre bestämmelserna i 4 § tredje stycket, 16 och 17 §§ om redares förmänsrätt på grand av förskott för medredares bidrag till rederirörelsen enligt 17 § sjölagen (1891:35 s. 1) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) gäller fortfarande i fråga om förskott som lämnats före ikraftträdandet.

5.   I fråga om panträtt på grund av inteckning i båt har de nya be­stämmelserna om panträtt på grund av inteckning i skepp motsvarande tUlämpning.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 54, 58 och 86—88 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

54                                                                                           §1
Har försäkring tagits å gods
                Har försäkring tagits å gods
utan angivande av det intresse för-
utan angivande av det intresse för­
säkringen avser, skall försäkring-
säkringen avser, skall försäkring­
en, där ej annat framgår av om-
   en, där ej annat framgår av om­
ständigheterna, anses gälla till för-
ständigheterna, anses gälla tUl för­
mån för envar, som, i egenskap av
mån för envar, som, i egenskap
ägare, panthavare eller innehava-
av ägare, panthavare eller inne-
re av annan rättighet till godset el-
havare av annan rättighet till god-
ler emedan han i anledning av av-
set eller emedan han i anledning
tal om godset står faran för detta,
av avtal om godset står faran för
har intresse av att dess värde icke
detta, har intresse av att dess vär-
minskas eller gär förlorat. / frå-
  de icke minskas eller går förlorat.
ga om sjöpanträtt och luftpanträtt
     Vad nu sagts gäller dock ej i
skall vad sålunda stadgats äga till-
fråga om sjöpanträtt och luftpant-
lämpning endast om panträtten är
                                        rätt.
förbunden med personlig fordran
hos pantens ägare.

Är förbehåU träffat, enligt vilket försäkringen skall upphöra i händelse äganderätten tUl godset övergår å annan, vare ny ägare dock, där för­säkringsfall inträffar inom fjorton dagar, berättigad till ersättning för liden skada, i den män han icke på grund av försäkring, som han själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursför­säkring.

58 § Gäller försäkring å gods tiU förmån för någon, som till säkerhet för fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande ersättningsbe­lopp utfå sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt

' Senaste lydelse 1955: 233.


 


Prop. 1973: 42


72


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

före försäkringsfallet. Lag samma vare, där försäkringen gäller lill för­mån för någon, som har rätt att kvarhålla godset till säkerhet för för­fallen fordran.


Ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätnings­mannen. Avser ersättningsbelop­pet gods, som salts i kvarstad el­ler under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgi­vas till överexekutor; och har den­ne alt med beloppet förfara pä sätl i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgal.

I fråga om rätt för vissa inne­havare av inteckning i fast egen­dom, tomträtt eller valtenfallsriUt att njuta betalning ur brandskade-ersältning gälle, i stället för före­skrifterna i 56 och 57 §§ samt första och andra styckena i före­varande paragraf, vad som finnes stadgat i 86—88 §§ samt i särskUd lag.


Ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätnings­mannen. Avser ersättningsbelop­pet gods, som salts i kvarstad el­ler under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgi­vas till överexekutor; och har den­ne att med beloppet förfara på sätt i 760 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat,

I fråga om rätt för borgenär, som har panträtt i fastighet eller i tomträtt, att njuta betalning ur brandskadeersältning gäller, i stäl­let för föreskrifterna i 56 och 57 §§ samt första och andra styc­kena i förevarande paragraf, vad som finnes stadgat i 8688 §§ samt i särskUd lag.


86


Timar brandskada å fast egen­dom, vare den som i egendomen har inteckning för fordran berät­tigad att, pä sätl därom är särskilt stadgal, njuta betalning eUer sä­kerhet, såframt utfallande ersätt­ning överstiger en tiondel av för­säkringsbeloppet   för   egendomen.


Timar brandskada ä fast egen­dom, vare borgenär, som har pant­rätt i egendomen, berättigad att, på sätt därom är särskilt stadgat, njuta betalning eller säkerhet, så­framt utfallande ersättning översti­ger en tiondel av försäkringsbe­loppet för egendomen.


87


Har anmälan om intecknings-havarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, vare upp­sägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inver­kan å den rätt, som tiUkommer inteckningshavaren på grund av försäkringsfall, som inträffar, in­nan en månad förflutit efter det han underrättats om uppsägning­en eller ändringen; och skall så­dan underrättelse anses meddelad, då den i rekommenderat brev av­sänts under den uppgivna adres­sen.


Har anmälan om namn och adress för borgenär, som har panträtt i fastighet, gjorts hos för­säkringsgivaren, vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inverkan å den rätt, som tillkommer borgenären på grund av försäkringsfall som inträffar, innan en månad förflu­tit efter det han underrättats om uppsägningen eller ändringen; och skall sådan underrättelse anses meddelad, då den i rekommende­rat brev avsänts under den uppgiv­na adressen.


= Senaste lydelse 1967: 264.


 


Prop. 1973: 42


73


 


Nuvarande lydelse

Varder premie i ratt tid ej er-lagd av försäkringstagaren, mä försäkringsgivaren ej gent emot inteckningshavare, vars namn och adress blivit hos honom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjs­mål till befrielse från ansvarighet, med mindre inteckningshavaren underrättats, att premien är ogul­den, och därefter en vecka för­flutit.

Ej må eljest försäkringsgivare lill befrielse från ansvarighet geni emot inteckningshavare åberopa omständighet, som beror av an­nan än denne.


Föreslagen lydelse

Varder premie d rätt tid ej er-lagd av försäkringstagaren må för­säkringsgivaren ej gent emot bor­genär, vars namn och adress blivit hos honom anmälda, åberopa för­säkringstagarens dröjsmål till be­frielse frän ansvarighet, med mind­re borgenären underrättats, att pre­mien är ogulden, och därefter en vecka förflutit.

Ej må eljest försäkringsgivare lUl befrielse från ansvarighet gent emot borgenär åberopa omstän­dighet, som beror av annan än denne.


88


Vad i 86 och 87 §§ stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som av­ses i 11 kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteck­ning i tomträtt eller vattenfalls­rätt, och är brandförsäkring ta­gen ä byggnad eller annat, som hör lill tomträtten eller vatten­fallsrätten, vare i fräga om in-teckningshavarens rätt pä grund av försäkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§ likaledes tillämpliga.


Har borgenär panträtt i tomt­rätt och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat, som hör till tomträtten, vare i fråga om borgenärens rätt på grund av för­säkringen bestämmelserna i 86 och 87 §§ tillämpliga.


Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om medförsäkring på grund av sjöpanträtt och luflpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär, som har panträtt i fastig­het eller tomträtt, har motsvarande tiUämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 § lagen (1970: 995) om in­förande av nya jordabalken.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

' Senaste lydelse 1967; 264.


 


Prop. 1973: 42


74


7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Vad nya lagen i 86—88 §§ stadgar om inteckningshavares rätt på grand av brandförsäkring å byggnad skall i fråga om ersätt­ning för brandskada, som inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga tillämpning ulan hinder av att försäkringsavtalet slutits tidigare eUer inteckningen blivit tidigare sökt.


7§


Föreslagen lydelse

Vad nya lagen i 86—88 §§ stad­gar om panträttshavares rätt på grund av brandförsäkring å bygg­nad skall i fråga om ersättning för brandskada, som inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga till­lämpning utan hinder av att för­säkringsavtalet slutits tidigare eller inteckningen  blivit  tidigare   sökt.


Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

8    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Avbetalning å huvudstol eUer räntebetalning, som av gäldenär el­ler med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle så­som hade fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som ej av­ser fast egendom eller tomträtt bi­falles eller förklaras vUande, eller

' Senaste lydelse 1970: 1003.


Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär el­ler med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle så­som hade fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som ej av­ser fast egendom, tomträtt, skepp eller skeppsbygge bifalles eller för-


 


Prop. 1973: 42


75


 


Nuvarande lydelse

anteckning om innehav av pant­brev eller annan inteckningshand­ling have ock lika verkan emot ägare av den intecknade egendo­men; vill borgenären håUa talan mot annan öppen, bevake då sin fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.


Föreslagen lydelse

klaras vilande, eller anteckning om innehav av pantbrev eller an­nan inteckningshandling have ock lika verkan emot ägare av den in­tecknade egendomen; vill borge­nären hålla talan mot annan öp­pen, bevake då sin fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.


14 §2


Är borgenärs fordran intecknad i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genford­ran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit ef­ter sådan kallelse angiven.


Är borgenärs fordran intecknad i luftfartyg, eller har han lös egen­dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvitt­ning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den ford­ran ej blivit efter sådan kallelse angiven.


Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

9    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas, att 2, 13 och 14 §§ lagen (1927: 85) om dödan­de av förkommen handling skall ha nedan angivna lydelse.


2 §1

Nuvarande lydelse

Ansökan om dödande av hand­ling skall, skriftiigen avfattad, in­givas till rätten i den ort, där för­pliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handhng­en, till den rätt, där den förplik­tade är skyldig att svara i tviste­mål, som angå gäld i allmänhet. Då fråga är om pantbrev, göres ansökningen hos  den rätt under

= Senaste lydelse 1970: 1003. 1 Senaste lyddse 1970: 1012.


Föreslagen lydelse

Ansökan om dödande av hand­ling skall, skriftligen avfattad, in­givas till rätten i den ort, där för­pliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handling­en, till den rätt, där den förplik­tade är skyldig att svara i tviste­mål, som angå gäld i allmänhet. Då fråga är om pantbrev på grund av inteckning i fastighet el-


 


Prop. 1973: 42


76


Nuvarande lydelse

vilken fastigheten lyder. Ansökan om dödande av intecknad ford­ringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbörande inskriv­ningsmyndighet är.

Föreslagen lydelse

ler tomträtt, göres ansökningen hos den rätt under vilken fastig­heten lyder. / fråga om pantbrev på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge göres ansök­ningen hos rätten i skeppets hem­ort eller i den ort där bygget ut­föres. Ansökan om dödande av intecknad fordringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbö­rande iriskrivningsmyndighet är.

Ansökan om dödande av konossement skall ingivas till rätten i god­sels bestämmelseort.

Äro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningen göras vid vilken som helst av dem.

13 §2


Hava tio år förflutit från det pantbrev eller annan intecknings­handling, om vilken det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handhngen, måtte dödas, göre ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten ly­der, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivnings­myndighet är. Kan det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand un­der sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Se­dan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast an­tecknade innehavaren av hand­lingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skall kungöras pä sätt i 6 § sägs samt innehålla be­skrivning av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon innehar handhngen eller har kän­nedom om att den finnes i behåll,

= Senaste lydelse 1970: 1012.


Hava tio år förflutit frän det pantbrev eller annan intecknings­handling, om vilken det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten ly­der eller i skeppets hemort eller i den ort, där skeppsbygget utfö­res, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivnings­myndighet är. Kan det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand un­der sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, mä ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Se­dan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast an­tecknade innehavaren av hand­lingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla be­skrivning av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon in-


 


Prop. 1973: 42                                                                        77

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

han bör därom, vid äventyr att in- nehar handlingen eller har känne­teckningen eljest dödas, hos rätten dom om att den finnes i behåll, göra anmälan sist å dag som för han bör därom, vid äventyr att ärendets fullföljande utsattes. Så- inteckningen eljest dödas, hos rät­dan dag må ej sättas tidigare än ten göra anmälan sist å dag som sex månader efler kungörelsens för ärendets fullföljande utsattes, införande i allmänna tidningarna.     Sådan dag må ej sättas tidigare än

sex   månader   efter   kungörelsens införande i allmänna tidningarna.

Fullföljes ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen.

Finner rätlen, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­farande gälla, förordne rätten att inteckningen må, på därom hos veder­börande inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsmyndigheten om ansökan som i första stycket sägs för anteckning i fastighetsboken eller annan inskriv­ningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, an­teckning ej verkställas förrän utslaget vunnit laga kraft.

14 §3 Bestämmelserna i 1—10 §§ äga, såvitt de angå pantbrev, motsvarande tillämpning i fråga om vilandebevis. Bestämmelserna i 13 § om dödande av inteckning äga motsvarande tillämpning i fräga om vilandeförklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 §§ om annan inskrivningsbok än fas­tighetsbok äga, i fråga om pant­brev för skepps- eller skeppsbygg­nadsinteckning, motsvarande till­lämpning på skepps- och skepps-byggnadsregistren.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

10    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom förordnas, att 55 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

55                                                                                           §1
Vad i denna lag är föreskrivet
           Vad i denna lag är föreskrivet
skall ej  äga tillämpning å aktie-
    skall ej  äga tiUämpning å aktie­
bolag eller rederier.
                                       bolag eller partrederi.

' Senaste lydelse 1970: 1012. ' Senaste lydelse 1903: 101.


 


Prop. 1973: 42


78


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om bolag för verk­samhet av visst slag eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag trader i kraft den dag Konungen förordnar.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 §2

För fordran som grundar sig å skuldebrev eller annat skriftligt ford­ringsbevis och är till betalning förfallen må gäldenären lagsökas enligt vad nedan sägs.


Om för fordran som avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast egendom, kan bor­genären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har bor­genären för fordringen inteckning i fartyg eller luftfartyg eller re­servdelar till luftfartyg eller före­tagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäUer.

Om för fordran som avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen inteckning i luftfar­tyg eller reservdelar till luftfartyg eller företagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Vad i denna lag sägs om gäldenären tiUämpas vid lagsökning enligt andra stycket på ägaren av den egendom ur vilken betalning sökes.

2 §


Lagsökning skall göras skriftii­gen hos allmän underrätt. Ansök­ningen skaU innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och tele­fonnummer samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an-give ock de omständigheter som betinga   rättens   behörighet,   om


Lagsökning skall göras skriftli­gen hos allmän underrätt. Ansök­ningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnum­mer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an-give ock de omständigheter som betinga   rättens   behörighet,   om


 Mednuvarande lydelse avses såvitt gäller 2 § lydelsen enligt proposition 1973:30. ' Senaste lydelse 1971:496.


 


Prop. 1973: 42                                                        79

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

denna ej framgår av vad eljest an-  denna ej framgår av vad eljest an-
föres. Vid ansökningen skall fogas
   föres. Vid ansökningen skall fogas
styrkt avskrift av handling vara
       styrkt avskrift av handling vara
fordringen grundas och, då betal-
   fordringen grundas och, då betal­
ning enligt 1 § andra stycket sökes
ning enligt 1 § andra stycket sökes
ur fast egendom, av handling var-
   ur fast egendom, skepp eller
igenom panträtt i egendomen upp-
  skeppsbygge, av handling varige-
lålits.
                                  nom panträtt i egendomen upp­
låtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som angives i första stycket avläm­nas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med hu­vudskrift.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Om inteckningshandling som rör fartyg vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga ram enligt 1 § andra stycket första punkten i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftiigt bevis eller panträttsupplåtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hän­skjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till ford­ringen eller panträttsupplätdsen samt borgenärens rätt är stridig.

12    Förslag till

Lag ora ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingari skall införas en ny para­graf, 22 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

22 a § Handling angående skeppsbygg­nadsavtal vilken inkommit till den registermyndighet som avses i 2 § sjölagen (1891: 35 s. 1) i ärende om registrering eller inskrivning må, såvitt den avser pris och be­talningsvillkor, ej utan samtycke av parterna i avtalet utlämnas förrän tio år förflutit från den dag handlingen inkom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. I Lagen omtryckt 1971: 203.


 


Prop. 1973: 42                                                                      80

13    Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3 och 4 §§ luftfartslagen (1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

11 kap. 3 §1
Borgenär, som har fordran å
         Borgenär, som har fordran å
bärgarlön eller å ersättning för
  bärgarlön eller å ersättning för
kostnader som avses i 2 §, njute
kostnader som avses i 2 §, njute
i fartyget eller godset luftpanträtt
i fartyget eller godset luftpanträtt
med förmånsrätt enligt 4 § första
med förmånsrätt enligt 4 § för-
stycket i förmånsrätfslagen (1970:
månsrättslagen (1970: 979), så-
979), såframt bärgarlönen eller er-
framt bärgarlönen eller ersättning­
sättningen hänför sig till åtgärder
en hänför sig till åtgärder vilka
vilka slutförts här i riket.
                               slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till ford­ringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes ford­ran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

11 kap. 4 §

Angående    luftpanträttshavares  Luftpanträtt omfattar ej ersätt-

rätt till ersättning, som utgår på ning, som på grund av försäkring
grund av tagen försäkring, är sär- eller eljest utgår för skada på luft­
skilt stadgat.
                                fartyget eller godset.

Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersättning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen till­lika omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om luftpanträtt som
uppstått före ikraftträdandet och skall därvid den i 11 kap. 4 § upp­
tagna hänvisningen till 272 och 279 §§ sjölagen avse sistnämnda båda
lagrum i deras lyddse före ikraftträdandet av lagen (
  ) om änd-

ring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

' Senaste lyddse 1971: 984,


 


Prop. 1973: 42                                                                      81

Utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen statsrådet på Stockholms slott den 26 april 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF­BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m. och anför.

1    Inledning

Den intemationella sjöfartens och varvsindustrins utveckling har medfört behov av förstärkning av dessa, för vårt land ytterst betydel­sefulla näringars möjligheter att utnyttja fartyg för kreditsäkerhets-ändamål såväl före som efter sjösättning och leverans. I syfte att möjlig­göra sådan förstärkning och att även i andra avseenden modernisera sjölagstiftningen har sjölagskommitténi i maj 1970 i ett delbetänkande "Registrering av fartyg, sjöpanlrätt och fartygshypotek, partrederi" (SOU 1970: 74) lagt fram förslag om ändring i sjölagen (SjöL) (1891: 35 s. 1) m. m.

Kommitténs arbete har bedrivits i samråd med sjölagskommitterade i Danmark, Finland och Norge. I Norge har nyligen antagits förslag om sådan lagändring, som jag här avser, och i Danmark väntas motsva­rande lagförslag bli antaget inom kort. Något officiellt finskt förslag föreligger ej ännu.

Förslaget vilar bl. a. på två internationeUa fördrag, nämligen de den 27 maj 1967 i Bryssel undertecknade konventionerna om sjöpanträtt och fartygshypotek samt om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad.

1 F. d. justitierådet Erik Hagbcrgh, ordförande, redaktören Hjalmar Bååw, direktören jur. dr Nils Grenander, assuransdirektören P. E, Hedborg och sjö-farlsrådel G. Lindencrona, ledamöter (ledamoten förbundsordföranden Jo­han S, Thore avled den 24 februari 1970), samt advokaterna Lennart Hag­berg och Ragnar Hedén, dispaschören Kaj Pineus och assuransdirektören Lo-renz Zelterman, experter.

6    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                         82

Konventionerna, i fransk och engelsk version jämte svensk översättning, samt kommitténs förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1—3.

I anslutning tUl betänkandet har en särskild arbetsgrupp2, i samarbete med kommittén, utarbetat förslag till olika tUlämpningsföreskrifter m. m. (StencUJul971:6).

Yttranden över kommitténs betänkande har avgivits av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, sjöfartsverket, dispaschören i Stockholm, fiskeristyrdsen, generaltullstyrelsen (såvitt angår fartygsregistrering), che­fen för marinen (såvitt angår fartygsregistrering), statistiska centralbyrån (såvitt angår fartygsregistrering), televerket (såvitt angår fartygs igenkän­ningssignal), patent- och registreringsverket (såvitt angår 3 och 17 §§ sjölagsförslaget), svävarfarlsutredningen, offentlighets- och sekretesslag­stiftningskommittén (såvitt angår sekretesslagförslaget), utredningen om författningspublicering, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riks­förbund, Sveriges varvsindustriförening, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska sjöfolksförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet, Sve­riges ångfartygs assurans-förening, Sjöassuradörernas förening. Svenska bankföreningen. Svenska skeppshypotekskassan. Sjörättsföreningen i Göteborg, handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm och Göteborg samt Sjöbefraktarrådet.

Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige har bifogat yttrande av resp. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt. Sjöfartsverket har bifogat yttranden av Svenska kryssarklubben och Svenska Kanotseglar-förbundet.

Sveriges ångfartygs assurans förening har instämt i vad Sjöassuradö­rernas förening anfört.

2    Sjölagskommitténs förslag och remissyttrandena över förslaget 2.1 1967 års internationella sjörättskonventioner

2.7.7 Allmänt

Fartyget utgör av ålder sjöfartens naturliga kreditunderlag. Fartygs-hypoteket (hos oss känt endast i form av inteckning) tjänar den långa kreditens intressen. Sjöpanträtterna — dvs. legala eller s, k. tysta pant­rätter som är knutna till vissa sjöfordringar — säkrar Iredje mans olika ersättningsanspråk mot fartyget, t. ex, efter sammanstötning, och har därutöver kommit att tillgodose den korta kreditens behov. Det är naturligt att, sedan dessa kreditsäkerhetsformer till 1900-talels början hunnit utvecklas i de flesta betydande sjöfartsländer, behov uppstod av

2 Numera hovrättsrådet Christer Rune, rådmannen Inga-Britta Törneli, sjö­fartsrådet G. Lindencrona samt hovrättsassessorerna Rolf Liljeqvist och Gun­nar Torgils.


 


Prop. 1973: 42                                                         83

en internationell reglering av dem. Hypoteket är beroende av ett så allmänt erkännande som möjligt för att över huvud taget ha något värde som kreditsäkerhet i den utpräglat internationella sjöfartsnä­ringen. Och olika nationella sjöpanträtter kan påverka bedömningen av hypotekels kreditsäkerhetsvärde, eftersom de i allmänhet ges bästa prioritet.

Med fartygskrediten sammanhänger problemen hur fartyg under byggnad skaU kunna utnyttjas som kreditunderlag. Dessa problem har tidigare inte gjort sig starkt gällande internationellt sett. Men de har fått större betydelse efter hand som utvecklingen inom sjöfarten gått mot stora, komplicerade och högst kapitalkrävande fartygsenheter samt varvsnäringen kommit att präglas av ökad internationell konkurrens. Hos oss saknas ett institut som möjliggör att byggen som sådana genom bl. a. inteckning utnyttjas som säkerhet för fordran. I stället finns enligt 3 § SjöL ett speciellt förfarande, som ger beställaren förmånsrätt i vad som byggts för förskott i pengar och byggnadsämnen.

Det ursprungliga initiativet till en internationell reglering av spörs­mål rörande kreditsäkerheten i fartyg togs av Comité Maritime In­ternational (CMI) i början av 1900-talet. Ämnet är ganska kontrover­siellt på gmnd av skUda nationella rättstraditioner samt skiftande sjö­fartspolitiska och sociala värderingar i olika länder med intressen i in­ternationell sjöfart. Först vid den diplomatiska sjörättskonferensen i Bryssel 1926 kunde en internationell konvention om sjöpanlrätt och fartygshypotek undertecknas. Denna konvention, som utgjorde en kom­promiss mellan nyss antydda delvis motstridiga intressen, underteckna­des visserligen av flertalet betydande sjöfartsnationer men tillträddes endast av ett ringa antal stater. Förutom de nordiska länderna kan som fördragsslutande stater nämnas bl. a. Belgien, Frankrike och Italien. Utanför konventionen står bl. a, Grekland, Japan, Nederländerna, Stor­britannien, Västtyskland och USA, Sverige har, liksom Danmark, Fin­land och Norge, sagt upp konventionen med verkan från den 1 mars 1966, närmast med anledning av att den i visst avseende bedömts vara oförenlig med 1957 års internationella konvention om redareansvarets begränsning. Tillsvidare har emellertid den på 1926 års sjöpanträtls-konvention grundade lagstiftningen ej ändrats.

Bland orsakerna till att 1926 års nämnda sjöpanträttskonvention ej kommit att väl fylla sin funktion är, att den på många håll ansetts be­reda för stort utrymme åt sjöpanträtler till men för fartygshypoteken. I förgrunden har därvid stått sjöpanträtt för s. k. befälhavaravtal, var­igenom sjöpanträtt kan uppstå t, ex, för krav på grund av leverans av driflsförnödenheter till fartyg eller på grund av fartygsreparation, För­säkringsmässig täckning kan inte vinnas för redarens ansvarighet för sådana förbindelser, i motsats till vad som gäller exempelvis ansvarig­het för kollisionsersättning eller bärgarlön. Det har också påtalats, att


 


Prop. 1973: 42                                                         84

sjöpanträtt kan göras gällande i frakt och andra ersättningar till reda­ren, varjämte prioriteringsreglerna har befunnits onödigt komplicerade. Betänkligt har vidare ansetts vara, att konventionen ej reglerar verkan av exekutiv försäljning och att den inte reser hinder mot att fartyg, som graveras av hypotek, avförs ur nationeUa register utan att hypo-tekshavama samtyckt därtiU eller tillfredsstäUts på annat sätt. Sedan CMI efter konferens i Stockholm 1963 uilett och vid konferens i New York 1965 slutfört arbete på förslag till en reviderad konvention, be­handlades på grandval därav och undertecknades en ny internationell konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek (sjöpanträttskonventio-nen) vid den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte session i Bryssel i maj 1967.

Modern varvsindustri har utpräglat internationell imiktning. De svens­ka varven bygger till övervägande del fartyg ät utländska beställare. Det är ej ovanligt, att fartyg beställs i ett land för leverans till bestäl­lare i ett annat land och finansieras hos finansinstitutet i ett tredje. Spörsmålet om utnyttjande av skeppsbyggen som underlag för kredit­säkerhet är följaktligen av internationell betydelse och det är i regel mycket betydande ekonomiska intressen som berörs. Sedan härmed för­enade legala problem diskuterats inom International Bar Association vid konferens i Oslo 1956, utarbetades inom denna organisation ett ut­kast tUl konvention om inskrivning av rätt tUl fartyg under byggnad, vUket antogs vid konferens i Köln 1958. Konventionsutkastet länmades därpå över tUl bl. a. CMI, som utarbetade ett konventionsförslag på grandval därav. Detta förslag antogs vid CMIs Stockholmskonferens 1963. I samband med att CMI därefter utarbetade förslag till ny sjö­panträttskonvention gjordes försök att med denna införliva regler om fartyg under byggnad. Men sådana regler togs ej upp i det slutliga för­slaget till ny sjöpanträttskonvention. 1963 års förslag till konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad (skeppsbyggnadskonven-tioneri) behandlades liksom 1965 års förslag tUl sjöpanträttskonvention vid diplomatkonferens i Bryssel 1967 och konventionen undertecknades där i maj samma år.

2.7.2 Sjöpanträttskonventionen 2.1.2.1 Konventionens huvuddrag

För att fartygshypotek (eller anglosaxisk s. k. mortgage) skall er­kännas inom konventionens tiUämpningsområde ställer den nya sjö­panträttskonventionen upp vissa krav. Dessa gäller främst hypotekels rättsenliga tillkomst och inskrivning. Men de går också ut på offentlig­het och insyn i inskrivningsregistret och på att uppgifter skall finnas om hypoteksbdopp, rättsinnehavare och omständigheter som avgör den inbördes prioriteten mellan hypoteken (art. 1). I sistnämnda hänseende


 


Prop. 1973: 42                                                         85

får kraven ses mot bakgrund av konventionens reglering av exekutiv försäljning av fartyg (bl. a. art. 10). Hypoteks inbördes förmånsordning och sakrättsliga verkan i övrigt skall bestämmas av lagen i inskriv­ningsstaten medan exekutionsförfarandet skall följa lex fori (art. 2), en ordning som i allmänhet torde erkännas i den internationella privat-och processrätten. Sjöpanträttskonventionen förutsätter, att hypoteken ej automatiskt följer fartyget vid nationalitetskiftet och räknar alltså med att nya hypotek måste stiftas under ny flagg. De problem detta bereder med hänsyn till hypotekshavarnas intresse löses så att avregistrering av fartyg icke får ske utan skriftligt samtycke av samtliga hypotekshavare (art. 3: 1) och att ej heller nyregistrering i en annan stat får ske utan avregistreringsbevis från den förra registreringsstaten (art. 3: 2). Berör­da myndigheter i olika konventionsstater skall ha befogenhet att skrift­växla direkt inbördes (art. 13). Hypotekshavarna kan på grand av den angivna spärren mot avregistrering hindra att fartyg utan deras sam­tycke förs över från ett nationeUt register tUl ett annat utan att de gott-gjorts eller fått garanti för fortsatt tillfredsställande säkerhet i fartyget under dess nya flagg.

Sjöpanträtterna inskränks av den nya konventionen och särskilt un­dantag görs för fordran på ersättning för atomskada (art. 4). Konventio­nen räknar inte frakt eller surrogat, t. ex. försäkringsersättning, till pant­objektet och lämnar sålunda, tiU skillnad från 1926 års konvention, denna fråga öppen för nationella lösningar. De materiellt viktigaste inskränkningarna av sjöpanträttemas antal och omfång följer av att fordringar på grund av last- eller resgodsskador och på grund av de förutnämnda befälhavarförbindelserna ej skall vara förenade med sjö­panträtt. Vad last- och resgodsskadoma beträffar faller dessa bort till följd av att sjöpanträtt för fordringar på ersättning för egendomsskada begränsas till utomobligatoriska anspråk. Skada på last eller resgods, som befordras med annat fartyg eller som befinner sig iland, kan där­emot ge upphov till sjöpanträtt. Ej heller fordran på rättsvårdsavgift blir sjöpantberättigad. Men den nya konventionens reglering av exeku­tiv försäljning innebär, att sådan kostnad skall utgå ur köpeskUlingen med bästa rätt (art. 11: 2).

En viss utvidgning av fältet för de konventionsbetingade sjöpanträt­terna kan sägas ligga däri att sjöpantberättigade anspråk på ersättning för egendomsskador helt generellt knutits till händelser "i omedelbart samband med fartygets drift" medan 1926 års konvention i högre grad anknöt till fartygets framförande och handhavande. I fråga om personskador blir förhållandet, åtminstone teoretiskt, det omvända i det att anknytningen till fartygets drift innefattar ett nytt kvalifika­tionskrav.

Liksom enligt 1926 års konvention skall sjöpanträtt ha bästa för­månsrätt, i princip närmast åtföljd av hypoteket. Men sjöpanträtternas


 


Prop. 1973: 42                                                         86

inbördes rangordning ändras (art. 4: 1 och art. 5) och den gamla kon­ventionens anknytning till viss resa upphör. Sjöpanträtt för anspråk på bärgarlön och på bidrag tUl gemensamt haveri skall gå före andra och äldre sjöpanträtter. Den lösningen vUar på uppfattningen att så­dana krav härrör från åtgärder, som typiskt sett är ägnade att bevara panten åt äldre panträtter. På samma sätt behandlas sjöpanträtt för fordran på ersättning för avlägsnande av vrak.

Konventionen medger, att nationella sjöpanträtter erkänns utöver de konventionsbetingade men sådana måste då stå tillbaka både för de sistnämnda och för hypoteken (art. 6). Undantag medges endast för sådan säkerhetsrätt som — vare sig under beteckningen panträtt eller retentionsrätt — kan tillkomma byggnads- eller reparationsvarv på grand av tillverkning eller reparation av fartyg. Sådan rätt skall visser­ligen stå tillbaka för de i konventionen föreskrivna sjöpanträtterna men får ges företräde framför de inskrivna hypoteken (art. 6:2).

Sjöpanträtt skall uppstå även om gäldenären i fordringsförhållandet ej är redaren själv utan någon som har hand om fartygets drift i dennes ställe, exempelvis skeppslegotagare (s. k. bare boat charterer eller de-mise charterer) eller tidsbefraktare (art. 7: 1).

Liksom tidigare skall konventionsbetingad sjöpanträtt följa fartyget utan hinder av ändring i äganderätts- och registreringsförhållandena (art. 7: 2). Ombyte på borgenärssidan skall alltid medföra sjöpanträttens motsvarande övergång (art. 9). Preskriptionstiden skall vara ett år, I fråga om sättet för preskriptionsavbrott ställs upp ett absolut krav. Detta gär ut på att endast kvarstad eller utmätning, med åtföljande exekutiv försäljning, får bryta preskriptionen. Den nya konventionen skiljer sig härigenom från den gamla, som medgav staterna frihet på denna punkt. Man har sålunda tUlmötesgått anspråk på att sjöpanlrätt skall bli så tidsbegränsad som långtidskreditens intresse kräver.

Konventionen ställer vissa minimikrav på förhandsunderrättelser till rättsägarna vid exekutiv försäljning av fartyg (art. 10) och dessa krav har, liksom de grundläggande förutsättningarna för hypotekens inter­nationella erkännande, formats med hänsyn bl. a. till den för särskilt svensk och finsk gällande rätt särpräglade ordningen med inteckningar ställda till innehavaren. I fråga om verkan av exekutiv försäljning in­nehåller konventionen en reglering som innebär att fartyget i princip säljs gravationsfritt men med möjlighet tUl frivilligt övertagande av hypotek. Undantag görs för certepartier och andra nyttjanderättsavtal såtillvida som konventionen inte räknar dem till de rättigheter vUka konventionsenUgt måste upphöra vid exekutiv försäljning. Huravida sådana avtal skall upphöra eller ej vid exekutiv försäljning av fartyget blir alltså beroende på vad tillämplig nationell lag föreskriver.

Konventionen — som i och för sig endast avser s. k. seagoing ves-sels — skall tillämpas vare sig fartyget är registrerat i konventionsstat


 


Prop. 1973: 42                                                        87

eller ej. Ehuru konventionens sjöpanträtter torde ha motsvarighet i de flesta sjöfartsländers nationella lagstiftning, finns på sina håll därut­över sådana sjöpanträtter som konventionen inte föreskriver. Rang­ordningen mellan konventionsbunden sjöpanträtt och likartade, natio­nella sjöpanträtter behöver ej vara identisk. Detta betyder alt, om na­tionell sjöpanträtt i ett främmande fartyg som hör hemma i icke-kon-ventionsstat görs gällande inför konventionsstats myndighet, sådan sjö­panträtt ej får tillerkännas annan och högre prioritet än konventionen tillåter. Det betyder vidare att, om konventionen saknar motsvarighet därtill, den nationella sjöpanträtten måste stå tillbaka för såväl kon-venlionsbundna sjöpanträtter som fartygshypotek. Dessutom innebär det alt, om sådan sjöpanträtt som konventionen föreskriver görs gällande i fartyget inför myndighet i konventionsstat, sjöpanträtten måste erkän­nas även om den ej är känd av flagglagen. En annan följd av sjöpant-rätlskonventionens anspråk på generell tillämpning är att konflikt kan tänkas inträda med vissa i 1933 års nordiska konkurskonvention upp­tagna regler om tillämpUg lag.

Konventionen medger, att kontraherande stat gör förbehåll, dels för den lagtekniska metoden för införlivande med nationell lagstiftning (art. 14: 1), dels för tillämpningen av 1957 års föratnämnda konven­tion om redareansvarets begränsning (art. 14: 2), vars bestämmdser om avsättande och fördelning av begränsningsfond ej är förenliga med sjö-panträttskonventionens regler om sjöpanträtts upphörande resp, prioritet. Dessutom kan fördragsslutande stat reservera sig mot konventionens sedvanliga klausul om skiljedom i tolkningstvister.

2,1,2,2 Kommitténs överväganden och förslag

I fråga om Sverige bor tillträda sjöpanträttskonventionen framhåller kommittén att konventionen — som av kommittén remitterats till olika organisationer och därvid mottagits positivt — bärs upp av en påtaglig strävan att främja sjöfartens långtidskredit genom all stärka fartygs-hypotekets ställning. Inskränkningen av sjöpanträtterna är ett uttryck för detta. Ett annat är kravet på spärr mot avregistrering av fartyg utan hypolekshavares samtycke och mot nyregistrering i en annan stat utan avregistreringsbevis från den förra registreringsstaten. Regleringen av exekutiv försäljning är enligt kommittén avsedd att tjäna samma syfte.

Vad beträffar inskränkningen av sjöpanträtterna förmodar kom­mittén, att det är av ringa praktisk betydelse att sjöpanlrätt för fordran på grund av last- eller resgodsskada utmönstras. Även sjöpanträtt för befälhavarförbindelser antas hos oss ha förlorat åtskilligt i praktisk be­tydelse. Vår sjöfart drivs alltmer i former som reducerar befälhavarens kommersiella funktioner. Särskilt är detta märkbart i linjefarten där redaren genom sin organisation iland själv kan bevaka driflsunderhållet utan svårighet, I den mån denna sjöpanträtt alltjämt spelar en roll för


 


Prop. 1973: 42                                                        88

kreditgivningen bör enligt kommittén uppmärksammas, att den lätt kan missbrukas — och i praktiken stundom har missbrukats — för att underlätta fartygsdrift på ekonomiska vUlkor som inbjuder till allvarlig kritik. Det är ocksä denna sjöpanlrätt som, jämte den i den nya kon­ventionen bibehållna sjöpanträtten för ombordanställdas lönekrav, en­ligt kommittén främst tillskrivits ogynnsam verkan på längtidskredilen. Inskränkningen av de konvenlionsbundna sjöpanträtterna från svensk synpunkt bedömer kommittén som fördelaktig. Emellertid betonar kom­mittén, att konventionens reglering av retentionsrätt för krav på grund av fartygsreparation i viss mån bevarar det problem som uppstår i bryt­ningen mellan den långa och den korta kreditens intressen och såtill­vida utgör en rättspolitisk kvarleva av sjöpanträtt för befälhavaravtal en­ligt 1926 års konvention.

Även i övrigt behandlar den nya konventionen de sjöpanträltsliga spörsmålen på ett enligt kommitténs mening i stort sett tUlfredsstäUan­de sätt. Till fördelarna hör lösningen av problemet om övergäng av sjöpanträtt, vilket hittills berett vissa svårigheter i nordisk rätt. En annan vinst är, att anknytningen till det svårhanterliga resebegreppet upphör. Ä andra sidan bereder regleringen av sjöpanträtts upphörande problem enligt kommittén. Eftersom nämligen en kvarstadssökande en­ligt svensk rätt som regel får ställa säkerhet för skada som kan till­skyndas motparten, kan det för enskilda sjöpanträttsborgenärer bli vanskligt att bevara sin sjöpanträtt med hänsyn till att konventionen endast erkänner kvarstad eller utmätning med åtföljande exekutiv för­säljning som preskriptionsavbrytande. Visserligen menar kommittén, att det kan förutsättas att ombordanställd som behöver utnyttja sjö­panträtt för fordran på lön — en fordran, som han självfallet har kvar även om sjöpanträtten upphör — kan påräkna bistånd av sin fackliga organisation i den mån han ej befrias frän skyldigheten att ställa säker­het. Men man står här likväl inför en konventionslösning, som kan med­föra viss olägenhet för svensk del. 1 övrigt anser kommittén, att kon­ventionen i dessa hänseenden ej erbjuder större svårigheter från svensk synpunkt.

Kommittén erinrar om att spärr mot avregistrering av fartyg utan hypolekshavares samtycke och mot nyregistrering i annat land utan avregistreringsbevis infördes i svensk rätt 1967 och tillfogar, att en ordning av detta slag är nödvändig. Konventionens regler rörande exe­kutiv försäljning av fartyg svarar i det väsentliga mot vad som godta­gits genom Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande interna­tionellt erkännande av rätt tUl luftfartyg. Ej heller i dessa finner kom­mittén något hinder mot att Sverige tillträder sjöpanträttskonventionen,

Sjöpanträttskonventionen innefattar enligt kommitténs uppfattning på det hela taget en tillfredsställande och ändamålsenlig reglering av problem, som är i stort behov av internationellt likformiga lösningar.


 


Prop. 1973: 42                                                                        89

Den har också mottagits positivt inom sjöfarts- och varvsnäringarna. Kommittén förordar därför, efter samråd med de övriga nordiska kom­mittéerna, att konventionen ratificeras av Sverige. Vad angår sättet för dess införlivande med svensk rätt föreslår kommittén -— som betonar att konventionens uppbyggnad inte gör den lämpad för en lagstiftning genom hänvisnmg — att konventionsreglema inarbetas i SjöL. Enligt kommittén bör konventionens skiljedomsklausul godtas.

2.1.2,3 Remissyttrandena

Förslaget att Sverige skall tillträda sjöpanträttskonventionen har all­mänt mottagits väl av remissinstanserna, av vilka en del redan förut yttrat sig i frågan direkt till sjölagskommittén (jfr betänkandet s. 58 f.). Ingen har uttalat sig mot att konventionen tillträds.

Hovrätten för Västra Sverige behandlar konventionens olika drag tämligen ingående med påpekanden av vissa svagheter. Att sjöpant­rätt för lastskada utmönstrats kan enligt hovrättens förmodan komma att negativt påverka anslutningen från länder som anses främst före­träda lastägarintressen t. ex. USA. Däremot finner hovrätten det väl motiverat att sjöpanträtten för s. k. befälhavarförbindelser upphör, ef­tersom den numera är obehövlig i den större sjöfarten och den mindre sjöfartens ev. socialt betingade behov av stöd kan tillgodoses på annat sätt. Det betonas, att de hårda reglerna för preskription av sjöpanlrätt kan medföra vissa olägenheter. Men såvitt gäller de ombordanställdas lönekrav antas den nya statliga lönegarantin i konkurs väga upp denna svaghet hos konventionen. Sammanfattningsvis är enligt hovrättens uppfattning de förändringar som konventionen innebär i förhällade till 1926 års sjöpanträttskonvention i allt väsentligt till gagn för sjöfarten. Hovrätten tillstyrker därför ratifikation och tillfogar, alt någon natio­nell sjöpanträtt med förmånsrätt efter hypoteken ej är motiverad. Po­sitiva uttalanden görs även av sjöfartsverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening. Sjörättsför­eningen i Göteborg och Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm.

Även den lagtekniska metod kommittén föreslär för införlivandet av sjöpanträttskonventionen med svensk rätt — inarbetning i SjöL — har godtagits under remissbehandlingen. Positiva uttalanden görs av hov­rätten för Västra Sverige, utredningen om författningspublicering ni. tn., Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvs-industriförening. Sjörättsföreningen i Göteborg och Handels- och sjö­fartsnämnden i Stockholm. Ingen uttalar sig mot metoden.

2.7.5 Skeppsbyggnadskonven tion en

2.1.3.1 Konventionens huvuddrag

Skeppsbyggnadskonventionen innehåller bestämmelser, dels om in­skrivning av rätt till fartyg under byggnad, dels om internationellt er-


 


Prop. 1973: 42                                                        90

kännande därav, dels om överföring från ett nationellt register till ett annat. Konventionen kräver att äganderätt tUl ("titles") och hypotek (eller "mortgages") i fartyg under byggnad skall kunna skrivas in i offentiigt register under statlig förvaltning eller tillsyn (art. 1: 1 och 5). Inskrivning av andra rättigheter blir en nationell angelägenhet. Re­gistren behöver ej ta upp andra byggen än sådana som i färdigt skick kan registreras såsom s.k. seagoing vessels (art. 1: 2). Det är konven­tionsstaterna obetaget att etablera valfri ordning för rent internt bruk. Konventionsenlig inskrivning behöver nämligen ej medges i andra byggen än sådana som har utländska beställare (art. 2: 1). Inskrivning får endast ske i den konventionsstat där bygget utförs (art. 3). Skepps-byggnadsregistreringen blir alltså — till skUlnad från fartygsregistrering­en — territoriell och icke nationell. Inskrivning kan tillåtas redan från kontraktsskedet, dvs. redan innan byggnadsarbetet påbörjats. Detta an­ges som huvudregeln (art. 4: 1). Men i nationell lag får inskrivnings-rätten göras beroende av att kölen sträckts eller därmed likvärdigt till-verkndngsarbete utförts på sjösättningsplatsen (art. 4: 2).

Såväl offentiigrättslig som privaträttslig verkan av inskrivning skall bestämmas av lagen i inskrivningsstaten (art. 2: 3 och 6; jfr sjöpant­rättskonventionen art. 2). Exekutionsförfarandet skall regleras av lex fori (art. 6). Till skillnad från sjöpanträttskonventionen innehåller skeppsbyggnadskonventionen praktiskt taget inga exekutionsregler. Ge­nom bestämmelse, som ej är tvingande, ger konventionen anvisning på lämplig bestämning av pantobjekt (art. 8). Den innebär, att material, maskineri och annan utrustning, som befinner sig på varvsomrädet och som genom märkning eller på annat otvetydigt sätl framsiår som avsedd att införlivas med bygget, omfattas av inskriven rätt till bygget.

Äganderätt och hypotek, som inskrivits i konvenlionsstal i enlighet med dess lag, skall erkännas i övriga konventionsstater med priori­tet enligt nämnda lag (art. 9). Förmånsordningen mellan å ena sidan inskrivna hypotek i skeppsbygge och å andra sidan annan panträtt och retentionsrätt skall alltid bestämmas enligt de regler som är till­lämpliga på fartyg, registrerade i färdigbyggt skick (art, 7), Detta inne­fattar alltså en hänvisning lUl vissa regler i den nationella lag som är tillämplig i det särskUda fallet. Det medför också skyldighet för kon­venlionsstal att på denna punkt samordna reglerna om skeppsbyggen med reglerna rörande fartyg. Här kan erinras om möjligheten att skeppsbygge efter sjösättning blir besvärat av sjöpanträtt, t. ex. som en följd av kollision under provtur, och kanske t. o. m, blir underkastat re­tentionsrätt för reparationskostnader, Skeppsbyggnadskonventionen in­nehåller slutligen regler om hypolekshavares samtycke till avregistre­ring samt om avregistreringsbevis som vUlkor för nyregistrering i annan stat (art, 10), vilka regler motsvarar bestämmelserna i sjöpanträllskon-


 


Prop. 1973: 42                                                        91

ventionen.   Liksom   sjöpanträttskonventionen   innehåller   skeppsbygg­nadskonventionen skiljedomsklausul mot vilken förbehåll kan tas,

2.1.3.2 Kommitténs överväganden och förslag

Kommittén — som remitterat konventionen till olika organisationer, av vUka den mottagits positivt — påpekar, att stora värden står på spel i samband med modern skeppsbyggnad och att det därför är angeläget att byggena kan utnyttjas rationellt för kreditsäkerhetsändamål. Detta gäller oavsett vem, beställare eller varv, som på grund av konjunktur­förhållandena d första hand svarar för finansieringen. I rådande kon­junktur vilar bördan enUgt vad kommittén påpekar i stor utsträckning på varven. Enligt kommittén är företagsinteckningen, kombinerad med fastighetsinteckningen, otvivelaktigt användbar för ändamålet här i lan­det. Men på den internationella marknaden menar kommittén, alt en tUl sina huvuddrag internationeUt välkänd kreditsäkerhetsform mås­te vara att föredra framför nationell sådan, vars innebörd och verkan i vissa hänseenden kan väcka tvekan hos utiändska kreditgivare. Ett för skeppsbyggnadskrediten särskilt utformat och konventionsreglerat hy­potek erbjuder enligt kommitténs mening påtagliga praktiska fördelar.

Ett sådant hypoteks värde är emellertid inte begränsat till att kon­ventionen gör det internationellt känt och, i den mån konventionen vinner anslutning, även erkänt. Det torde, framhåller kommittén, vara minst Uka betydelsefullt att kredilsäkerheten redan frän början kan arrangeras i bygget på samma sätt som i det färdiga fartyget. Kon­ventionen tillgodoser detta intresse, dels genom att registrering förut­sätts kunna ske redan i kontraktsskedet, då en första betalning i allmän­het erläggs — varvid byggnadsmaterialet och det efterhand framväxande bygget får utgöra föremålet för inskriven rätt — och dels genom kravet på att skeppsbyggnadshypotek ges samma prioritet som fartygshypotek.

Kommittén menar, att de fördelar konventionen erbjuder bör ut­nyttjas av Sverige och tillstyrker därför att konventionen ratificeras. Möjligheten att reservera sig mot skiljedomsklausulen bör enligt kom­mittén ej utnyttjas. Kommittén tillfogar, att den föreslagna ordningen för registrering av och inskrivning av rätt till skeppsbyggen inte bör förenas med eller medföra ändring av sådana regler av skatterättslig och liknande art att sjöfarts- och varvsnäringarna kan utnyttja den endast till priset av ökade utgifter eller andra påtagliga nackdelar. Om så blev fallet, skulle ändamålet med reformen uppenbarligen förfelas, understryker kommittén,

Skeppsbyggnadskonventionen är enligt kommittén så formad att den inte kan införlivas med nationell lag på annat sätt än genom inarbet­ning.


 


Prop. 1973: 42                                                        92

2,1,3.3 Remissyttradena

Förslaget att Sverige skall tillträda skeppsbyggnadskonventionen har mottagits positivt under remissbehandlingen. För sådant tUlträde utta­lar sig hovrätten för Västra Sverige, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening. Sjörättsföreningen i Göteborg och Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm. Ingen av­styrker men Svenska metallindustriarbetareförbundet ger uttryck för viss tveksamhet, närmast föranledd av att skeppsbyggnadshypoteket tränger undan det s. k. löneprivilegiet i konkurs. Förbundet påpekar bl. a., att vissa ledande varvsindustrinationer ej undertecknat konven­tionen.

Det har mötts positivt — av samma remissinstanser som yttrat sig på den punkten rörande sjöpanträttskonventionen (2.1.2,3) — att kon­ventionsreglema enligt kommittéförslaget arbetats in i SjöL. Intet ut­talande görs mot denna metod.

2.1.4 Gemensamma exekutionsrättsUga synpunkter

2,1,4,1 Kommittén

Kommittén och lagberedningen har, enligt vad kommittén fram­håller, enats om i huvudsak följande synpunkter på de exekutionsrätts­Uga regler som bör utarbetas i anslutning till konventionslagstiftningen i övrigt,

Sjöpanträttskonventionen innehåller vissa exekutionsrättsliga regler medan skeppsbyggnadskonventionen i stort sett ger staterna full frihet härutinnan. Eftersom kommittén föreslår, att både fartyg och fartyg un­der byggnad skall kunna registreras och intecknas och likaledes bli före­mål för sjöpanträtt och retentionsrätt, finns enUgt kommhtén ingen an­ledning att skilja mellan dem i exekutionsrättsligt avseende. Retinent i fartyg eller skeppsbygge bör liksom handpanthavare ha rätt till full lösen vid utmätning i egendomen. Exekutionsreglerna måste kunna tillämpas både på svensk och utländsk egendom. Förfarandet kan lämpligen bli detsamma som exekutionsförfarandet i fråga om luftfartyg. Ehuru sjö-panträttskonventionens regler om underrättelser tUl sakägare m. fl. an­gående förestående exekutiv försäljning ej är helt entydiga, bör sädana underrättelser ske på samma sätt som i fråga om luftfartyg. Täcknings­principen, konventionsbunden i fråga om luftfartyg, bör gälla även vid exekution i fartyg och fartyg under byggnad. Det från fastighetsrät­ten och lufträtten kända institutet ägarhypotek bör införas i fråga om inteckning i sådan egendom. Fartyg och skeppsbyggen måste konven­tionsenUgt säljas gravationsfria men med rätt tUl frivUligt överlagande av inteckning. I fråga om certeparti och annan nyttjanderätt står oss


 


Prop. 1973: 42                                                         93

emellertid fritt att behandla spörsmålet på samma sätt som när det gäller nyttjanderätt till lös egendom i allmänhet.

Såväl sjöpanträtts- som skeppsbyggnadskonventionen ålägger konven­tionsstat att erkänna hypotek och anglosaxisk s. k. mortgage. Denna senare rätt innebär att äganderätten överförs på långivaren som emel­lertid ej får tillträda egendomen eller eljest utöva ägarebefogenheter med mindre säkerheten äventyras eller avtalsenlig betalning uteblir. Lån­tagaren återköper egendomen genom att infria länet. Det är alltså, med svenskt betraktelsesätt, fräga om en slags säkerhetsöverlåtelse. Även om sjöpanträttskonventionen uppenbarligen föratsätter att "mortgage" skall behandlas som hypotek såtUlvida som det skall erhålla utdelning ur köpeskillingen och i princip upphöra vid exekutiv försäljning, kan annan verkställighet eventuellt bli aktuell. Därvid torde emellertid giltig svensk exekutionstitel krävas och problemet påkallar därför knappast lagstiftningsåtgärd.

2.1.4,2 Remissyttrandena

De exekutionsrättsliga synpunkter som ligger till grund för kom­mittéförslaget har väckt ringa uppmärksamhet under remissbehand­lingen. Sveriges advokatsamfund har dock uttalat tillfredsställelse över att förslaget även i den delen har fastighetsrättslig förebild och därvid anfört:

Med tanke på att man endast inom en relativt snäv personkrets har möjlighet att förvärva nämnvärd rutin beträffande sjölagstiftningen är det en styrka att i sjörättsliga sammanhang i görligaste män kunna ut­nyttja den betydligt bredare fastighetsrättsliga rutinen. Hittillsvarande skillnader mellan reglema om inteckning i samt utmätning och exeku­tiv försäljning av, å ena sidan, fartyg och, å andra sidan, fastigheter (beträffande ägarhypotek, lägsta bud, kungördseformalileter etc.) har i den praktiska verksamheten visat sig leda till osäkerhet i handläggningen.

Advokatsamfundet bedömer det som angeläget, att avvikelser från den fastighetsrättsliga förebilden inte görs ulan tvingande skäl.

2.2 Allmänt om sjölagsförslaget

2.2.7 Nuvarande ordning

Fartygsregisttering och fartygsinteckning regleras för närvarande i särskild författningar: förordningen (1901: 78 s. 1) angående registre­ring av svenska fartyg och lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg. Inteckningsreglerna formades ursprungligen efter fastighelsrättslig före­bild. Bestämmelser om partrederi och om sjöpanträtt finns i SjöL, näm­ligen i 2 och 11 kap. I samband med 1967 års sjölagsändringar gjordes vissa omdisponeringar inom SjöL för att bereda utrymme åt bestäm-


 


Prop. 1973: 42                                                         94

melser om farlygsregistrering i 2 kap. och åt bestämmelser om fartygs­inteckning i 11 kap.

2.2.2 Kommittén

Kommittéförslaget tar i 1 kap, SjöL upp bestämmelser om fartygs nationalitet, hemort och annat som sammanhänger med dess iden­titet, behörig företrädare här i landet m, m. Det innehåUer även bestämmelser om tillbehör, fartygs behöriga skick och dess kondemna-tion samt om skepps- och skeppsbyggnadsregister. Ur det nuvarande första kapitlet utmönstras bestämmelserna om inskrivning för bestäl­lares förskott till skeppsbygge (3 §). De ersätts av bestämmelser om registrering av skeppsbygge i det nya 2 kap. och inskrivning av pant­rätt i sådan egendom i 11 kap. Dessutom utgår bestämmelserna oin återställande i vissa fall av svensk äganderätt till andel i fartyg (5 §). Därmed förknippade problem beaktas i stället vid utformningen av partredares lösningsrätt till medredares andel enligt bestämmelser i det nya 3 kap. SjöLs 1 kap. hör enligt kommhtén inte till de nordiskt lik­formiga delarna av lagen, vare sig i gällande rätt eller enligt föreliggan­de förslag.

Kapitlets nuvarande rubrik "Om fartyg" ändras enligt kommittéföi-slaget tiU "Allmänna bestämmelser".

Kommittéförslaget tar i 2 kap, SjöL upp bestämmelser om skepps-och skeppsbyggnadsregistreringen, som formats för att tUlgodose både offentligrättsliga krav på registrering och privaträttsliga krav pä in­skrivning av panträtt i fartyg m, m. Därvid har till förebUd för bestäm­melserna om inskrivning av äganderätt tagits fastighetsrättens reglering av lagfart sådan den framträder i JB, Fastighetsrätten har på samma sätt fält tillhandahålla förebilden tUl bestämmelserna om skepps- och skeppsbyggnadshypotek i sjölagsförslagets 11 kap.

Förslagets 2 kap, indelas i tre avsnitt, det första om skepps- och skeppsbyggnadsregislrens omfattning med hänsyn till regislreringsplikt och registreringsrätt, avregistrering m. m,, det andra om verkan av re­gistrering och inskrivning samt det tredje om förfarandet. Den fastig­hetsrättsliga förebilden finns i 17—20 kap. JB och i övrigt har, som förut nämnts, beaktats bl. a. 1967 års internationella sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner.

I 3 kap. tas upp reviderade bestämmelser om partrederi som hittiUs funnits i 2 kap. Denna speciella form för rederirörelse bevaras i sina huvuddrag enligt kommittéförslaget. Detta utmönstrar såsom obehövlig sistnämnda kapitels inledande paragraf om redares personliga ansvarig­het (7 §) och för över bestämmelserna om hans ansvar för personer som arbetar i fartygets tjänst (8 §) tiU 10 kap. (233 §). Det föreslagna 3 kap. innehåller följaktligen regler endast om partrederi och vad som an­knyter liU det. Kapitelrubriken har jämkats med hänsyn härtill. .


 


Prop. 1973: 42                                                         95

Kommittéförslaget tar i 11 kap. upp bestämmdser, dels om sjö­panlrätt i fartyg och last, dels om retentionsrätt i fartyg och skepps­byggen, dels om inskrivning av panträtt i sådan egendom. Kommittén framhåller, att kapitlet ger utrymme för dessa bestämmelser som en följd av den omdisponering av SjöL som företogs i samband med 1967 års sjölagsändringär. Det är enligt kommitténs förslag indelat i två underavdelningar, den ena om sjöpanträtt och den andra om in­skrivning av panträtt i fartyg. Det är följaktiigen rabricerat "Om sjö­panträtt och inskrivning av panträtt i fartyg". Avdelningen om sjö­panträtt innehåller tre avsnitt, med bestämmelser om sjöpanträtt i far­tyg, om sjöpanträtt i last och vissa gemensamma bestämmelser i dessa ämnen. Avdelningen om inskrivning av panträtt har tre avsnitt, av vilka det första rör panträtt på grund av inteckning, det andra verkan av inskrivning och det tredje inskrivningsförfarandet. Kommittén an­märker, att den fastighetsrättsliga förebilden finns i 6 och 17—19 kap, JB, I övrigt har kommittén bl. a. beaktat 1967 års internationeUa sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner. De nuvarande bestäm­melserna om preskription av sjöfordringar förs över till 15 kap.

Kommittéförslaget kan i viss mån sägas ändra den nuvarande ka­raktären hos SjöL, som påtagligt domineras av frakträttsliga regler. Denna dominans har dock ej alltid varit så utpräglad erinrar kommit­tén. I 1667 års SjöL fanns sålunda bl. a. bestämmelser om skeppsbygg­nad och om upplåtelse av panträtt i fartyg för s. k. bodmerilän. Sådana bestämmelser fanns också i 1864 års SjöL. Även 1891 års SjöL innehöU i sin ursprangliga lydelse ett särskUt kapitel om bodmeri, vilket utgick så sent som 1939. Enligt kommitténs uppfattning måste den föreslagna re­digeringen leda till ökad överskådlighet och göra sjölagstiftningen mer lättillgänglig. Den är också motiverad av det både sakliga och tekniska sambandet mellan registrering, sjöpanträtt och inteckning, som var märkbart redan i 1926 års sjöpantsrättskonvention men som fått be­tydligt ökad vikt genom 1967 års sjöpanträtls- och skeppsbyggnadskon­ventioner.

Av de övriga nordiska sjölagskommittéerna har den norska kom­mittén i december 1966 lagt fram förslag tUl revision av bestämmel­serna om skeppsregistrering och om partrederi (Innstilling VI och VII) och i september 1969, dels förnyat förslag rörande skeppsregistrering och parirederi, dels förslag i övriga ifrågavarande ämnen (Innstilling VIII), Även det norska kommittéförslaget innebär alt regler om re­gistrering m, m. upptas i 2 resp. 11 kap.

2.2.3 Remissyttrandena

En rad remissinstanser biträder kommitténs uppfattning att ett in­förlivande med SjöL av bestämmelserna om bl. a. registrering och andra bestämmelser på grund  av sjöpanträtts- och skeppsbyggnads-


 


Prop. 1973: 42                                                                        96

konventionerna ger ökad klarhet och lättillgänglighet. Positiva uttalan­den görs också om den föreslagna omdisponeringen av bestämmelser i SjöL.

Redigeringen av 1 kap. har inte berörts särskilt under remissbehand­lingen. Men det har anmärkts, att kapitlets bestämmelser ej är allmänna i betydelsen gemensamma för SjöL och föreslagits, att kapitlet i stäUet rubriceras "Allmänna bestämmelser om fartyg".

I fråga om 2 kap. har Göteborgs tingsrätt anmärkt, att kapitlet be­lastats med för många detaljföreskrifter om registreringstekniken m. m. som hellre kunnat ges form av tillämpningsföreskrifter. Hovrätten för Västra Sverige har dock ej instämt i detta utan med hänvisning till motsvarande regler i JB menat, att föreskrifterna väsentiigen försvarar sin plats i SjöL.

I övrigt har bl. a. bestämmelserna under rubriken registrens omfatt­ning vållat tveksamhet hos flera remissinstanser, såsom hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbimd, Sveriges varvsindustriförening och Sjörättsför­eningen i Göteborg. Uttrycket "förvärv" stäUt i relation tUl fullbordade och ofuUbordade fång och applicerat på skeppsbyggen, har vållat sär­skilda tolkningssvårigheter. Sädana svårigheter har också försports rö­rande tillämpligheten på skeppsbyggen av reglema om fartyg. Överar­betning har förordats.

Moderniseringen av partrederiet hälsas med tUlfredsställdse av sjö­fartsverket, fiskeristyrdsen och Sveriges fiskares riksförbund. Även Sjörättsföreningen i Göteborg ställer sig positiv. Stockholms tingsrätt har i och för sig ingen erinran mot moderniseringen men häller sig, lik­som Svea hovrätt, skeptisk till denna säregna sjörättsliga bolagsform som sådan.

Utredningen om författningspublicering m. m., som bedömer varken sjöpanträttskonventionen eller skeppbyggnadskonventionen vara särskilt väl lämpad att direkt tUlämpas som svensk lag, ställer sig positiv till inarbetningen av sjöpanträtts- och inteckningsreglerna i SjöL.

Sveriges advokatsamfund och Sjörättsföreningen i Göteborg hälsar med tUlfredsställelse att inteckningsreglerna arbetats in i SjöL jämte bestämmelser om sjöpanträtt. Advokatsamfundet anser, att detta leder till överskådlighet.

2.3 Om fartyg

2.J.7 Fartygs nationaUtet 2.3.1.1 Nuvarande ordning

1667 års SjöL behandlade inte vUlkoren för fartygs svenska nationa­litet. 1864 års SjöL tog i 4 § upp en hänvisning tUl särskUda bestäm­melser i ämnet. Dessa meddelades i förordning den 4 juni 1868 angå-


 


Prop. 1973: 42                                                        97

ende pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sve­rige gående fartyg. Förordningens 2 § föreskrev bl. a., att s. k. fribrev (som enligt 1 § fordrades för att styrka nationaliteten) skulle utfärdas av kommerskollegium under villkor att fartyget till minst tvä tredjede­lar av sin dräktighet ägdes av svenska undersåtar; villkoret skulle dock ej hindra att fribrev utfärdades för fartyg som ägdes av aktiebolag, om bolagets styrelse hade sitt säte i Sverige och bestod av svenska under­sålar. För den händelse fartyget ägdes av två eller flera, skulle dess­utom huvudredaren vara svensk undersåte och bosatt i Sverige samt befälhavaren vara svensk eller norsk undersåte.

Genom 1891 års SjöL införlivades nationalitetsviUkoren med lagen och togs där upp i 1 §. För att vara svenskt skall fartyg enligt 1 § SjöL till minst tvä tredjedelar ägas av svenska undersåtar eller också tillhöra ett aktiebolag vars styrelse har sitt säte i Sverige och består av aktie­ägare som är svenska undersåtar. Huvudredare skall alllid vara svensk medborgare och bosalt här i landet.

Enligt förordningen angående registrering av svenska fartyg utfärdas nationalitets- och registreringscertifikat på gmndval av registrering i fartygsregistret,

2,3,1.2 Kommittén

Gällande nationalitetsvillkor synes förutsätta, att fartyget antingen ägs av fysiska personer, varvid utländskt delägarskap tillåts intUl en tredjedel, eller också av ett svenskt aktiebolag, varvid bolaget måste äga hela fartyget och dess styrelse uppfylla särskilda kvalifikations­krav. Kommittén antar, att kombinationer av dessa båda former av äganderätt godkänns så länge fartyget tUl minst två tredjedelar är i svensk ägo. Ej heller torde kravet på styrelseledamöters aktieinnehav ha kunnat upprätthållas konsekvent. Det infördes i 1891 års SjöL som en anpassning till motsvarande norska text. Kommittén anser, alt na­tionalitetsvillkoren behöver anpassas till dagens mångsidiga ekonomiska företagsamhet.

VUlkoren för fartygs nationalitet anses åtminstone i de traditonella sjöfartsnationerna böra innefatta krav pä verklig anknytning till hem­landet. Uttryck för denna uppfattning ges enligt kommittén i den inter­nationella konvention om det fria havet som antogs i Geneve 1958, Sve­rige har visserligen inte tUlträtt konventionen men del torde ej bero på någon avvikande svensk uppfattning i sak. Kommittén citerar den regel i konventionen som tar sikte på att förebygga bruket av s, k, bekväm-Idghetsflagg (art. 5:1):

Each State shaU fix the condi- Varje  stat skall  fastställa vill-

lions for the grant of its natio- koren för att dess nationalitet be-

nality to ships, for the registration viljas fartyg, för att registrera far-

of ships in its territory, and for tyg inom dess territorium och för

7   Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                         98

the right to fly its flag. Ships  rätten att föra dess flagg. Fartyg
have the nationality of the State
    har den stats nationalitet vars flagg
whose flag they are entitied to
       de är berättigade att föra. Det
fly. There must exist a genuine
       måste finnas en verklig förenings­
link between the State and the
      länk mellan staten och fartyget;
ship; in particular, the State must
   särskilt mäste staten i administra-
effectivdy exercise its jurisdiction
   tiva, tekniska och sociala hänse-
and control in administrative,
  enden effektivt utöva sin juris-
technical and social matters över
    diktion över och kontroll av far-
ships flying its flag.
               tyg som för dess flagg.

Enligt kommitténs uppfattning bör kravet på verklig föreningslänk mellan fartyg och dess henUand och på hemlandets effektiva myndig­hetsutövning över fartyget läggas tUl grund för nationalitetsvillkoren. Praktiskt kan det sägas innebära, att svenskt fartygs drift bör vara till­försäkrad ett avgörande svenskt inflytande. Detta kan, anser kom­mittén, alltjämt tillgodoses genom att fartyget till större delen skall vara svenskägt och anledning torde saknas att nu jämka villkoret att andelen skall uppgå till mint två tredjedelar. Problemställningen blir enligt kommittén mer komplicerad, om man beaktar finansierings- och driftsförhållandena i det enskUda fallet. Främmande kapilalintressen kan i viss mån göra sig gällande genom lånevillkor. Och fartyget kan vara bortfraktat tUl utlandet på sådana villkor att befraktaren ej endast har vad som brukar kallas den kommersiella kontrollen över fartyget, så­som fallet är t. ex. vid tidsbortfraktning, utan även den s. k. nautiska kontrollen, såsom vid skeppslega eller, med dess engelska term, bare boat charter. Kommittén erinrar om, att i 7 § sjöbefälskungörelsen (1960: 487) stäUs krav att befälhavare på svenska handelsfartyg och fiskefartyg skall vara svenska medborgare. Ett genom bare boat charter utlejt fartygs föreningslänk med hemlandet är naturligtvis påtagligt svag. A andra sidan finner kommittén det knappast rimligt, att väX' lande befraktningsförhållanden skall påverka nationalitetsregistreringen. Problemet kompliceras av att långvariga bare boat charters ej är säll­synta. Emellertid har kommittén utgått frän antagandet, att ägarens rättigheter gentemot befraktaren och den svenske befälhavarens i svensk lag reglerade skyldigheter med avseende på fartygt motiverar, att far­tyget anses underkastat svensk myndighetsutövning, även när främ­mande redare förfogar över det på grund av skeppslegoavtal. Kommit­tén — som f. ö. övervägt men ej funnit skäl föreslå, att sjöbefäls­kungörelsens krav på befälhavarens svenska medborgarskap införs i SjöL — har därför ansett, att det grandläggande nationalitetsvUlkoret kan formas utan hänsyn tUl sådana komplikationer. Dessa kan emel­lertid behöva beaktas vid tillämpning av en dispensregel som kom­mittén föreslår.

Villkoret att huvudredaren skall vara svensk medborgare och bosatt här i landet för att fartyget skall anses såsom svenskt finner kommittén


 


Prop. 1973: 42                                                         99

kunna utgå i överensstämmelse med övervägandena rörande ägande­rättens avgörande betydelse. Problemet om huvudredarens ställning lö­ses naturligast inom ramen för bestämmelserna om partrederi. Kommit­tén betonar, att det ej är nödvändigt att utse huvudredare i partrederi.

Kommittén finner ingen anledning att av svenska juridiska personer endast godkänna aktiebolag som ägare till svenska fartyg eller andel däri. Även ekonomiska föreningar och handelsbolag bör kunna komma i fråga, liksom naturligtvis stat och kommun. Ett särskUt problem i sam­manhanget erbjuder försäkringsbolagen, vare sig de drivs såsom aktie­bolag eller såsom ömsesidiga bolag. De får nämligen enligt 2 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse inte driva annat än försäkringsrö­relse. Emellertid behöver försäkringsbolag enligt kommittén i vissa fall kunna överta fartyg temporärt. Det gäller t. ex. vid inträde i försäk­ringstagarens rätt tUl fartyget, när ersättning för totalförlust utgivits av bolaget. Och det kan tänkas, att bolaget såsom innehavare av fartygs­inteckning behöver skydda sig mot förlust genom att ropa in fartyget på exekutiv auktion. Försäkringsbolags intresse av att kunna äga svenskt fartyg skulle visserligen kunna täckas genom den föreslagna dispens­regeln men kommittén har utgått från att det bäst tillgodoses genom huvudregelns utformning.

Om ett avgörande svenskt inflytande över fartyget skall förbli en realitet, när enskUd juridisk person äger detsamma, blir enligt kom­mittén vissa kvalifikationskrav nödvändiga. Visserligen gäller, att sty­relseledamöter i aktiebolag, ekonomiska föreningar och försäkrings­bolag skall vara svenska medborgare och bosatta här i landet och det kunde i och för sig vara tiUräckligt. Men dessa kvalifikationskrav är oeftergivliga endast i fråga om försäkringsbolag. För aktiebolag och ekonomiska föreningar kan dispens medges utan särskild begränsning. Och vad handelsbolag beträffar gäller, att bolaget företräds av varje bolagsman utom kommanditdelägare. Enligt kommitténs mening bör det för aktiebolag och ekonomisk förening som äger svenskt fartyg eller andel däri krävas, att styrelsen till övervägande del består av här i landet bosatta svenska medborgare. Två tredjedelar är enligt kom­mitténs uppfattning en lämplig avvägning. Att' såsom för närvarande fordra att styrelseledamöterna i aktiebolag är aktieägare, finner kom­mittén däremot vara att sträcka sig längre än behövligt. Såvitt gäller handelsbolag är det uppenbart, att varje obegränsat ansvarig bolagsman böra vara sådant rättssubjekt som får äga svenskt fartyg.

Kommittén erinrar i sammanhanget om att lufträtten godkänner även andra svenska juridiska personer genom formuleringen i 2: 2 luftfarts­lagen (1957: 297): "bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller an­nan sådan inrättning med svensk nationalitet". Det är emeUertid endast fråga om registreringsrätt. Enligt kommitténs förslag följer registre­ringsplikt i princip av fartygets svenska nationalitet, om fartyget har


 


Prop. 1973: 42                                                       lOo

viss minsta storlek. Att med en dylik ordning sträcka sig lika långt som lufträtten vad beträffar kretsen av de godkända rättssubjekten skulle enligt kommittén föra med sig betydande svårigheter från kontroU- och övervaknuigssynpunkt. Kommittéförslaget intar därför en betydUgt mer restriktiv ståndpunkt i detta avseende än lufträtten.

Kommittén erinrar vidare om det problem som kan uppstå då svensk fysisk person, som äger svenskt fartyg eller andel däri, avlider. Dödsboet efter denne består kanske helt eUer delvis av utländska med­borgare och först genom skiftet kan äganderättsförhållandena sägas bli definitivt avgjorda. Kommittén menar, att dödsfallet ej utan vi­dare bör få den verkan att fartyget eller andelen anses ha övergått i utländsk hand. Dödsbo efter avliden svensk ägare tUl eller delägare i fartyg bör i stället betraktas som svensk ägare tUls skifte skett. Men eftersom en sådan ordning måste få begränsad varaktighet, föresläs, att en längsta tid av ett år föreskrivs. För särskUda fall bör fristen kunna förlängas genom dispens, anser kommittén.

Kommittén påpekar, att modern sjöfart alltmer drivs under sam­verkan mellan olika redare även över nationsgränser. Mot en sådan utveckling — som även kan påverkas av nordiska och andra regionala handelspolitiska integrationssträvanden — finns enligt kommittén ingen anledning att för svensk dd resa onödigt hinder. Den är betingad av ekonomiska realiteter. Ett strikt upprätthållande av kravet på två tredje­delars svenskt delägarskap i svenskt fartyg skulle emellertid stundom kunna utgöra sådant hinder. Därför anser kommittén, att möjlighet till dispens bör erbjudas, naturligtvis förutsatt att det kan ske utan att kravet på avgörande svenskt inflytande över fartygsdrtften efterges. Redan större svensk andel än hälften kan dock vara tiUräcklig och fall kan enligt kommittén tänkas då en mindre andel vägs upp av att drifts­ledningen varaktigt förläggs tUl Sverige, t. ex. genom att tUl huvud­redare utses här domicUierat svenskt rättssubjekt. Sådana överväganden måste grundas på en helhetbedömning i det enskUda fallet, varvid även finansieringsförhållanden och andra omständigheter kan beaktas. Det bör å andra sidan, framhåller kommittén, ej tillåtas, att ett tUl en svensk redare utlejt främmande fartyg betraktas såsom svenskt enbart därför att driftsledningen avtalsenligt ligger i svensk hand. Ett sådant stäUningstagande skulle uppenbarligen rycka undan grandvalen för upp­fattningen att ett svenskägt, till utiandet bortfraktat fartyg förblir svenskt, även när avtalet innebär att driftsledningen ligger hos den utländske befraktaren. Dispens kan givevis tidsbegränsas och förenas med skyldighet att anmäla förändringar i hänseenden som varit avgö­rande för dispensen.

Ifrågavarande dispensregel torde kunna användas även för att, när så befinns påkallat, förläna officiell svensk nationalitet åt fartyg som ägs av andra svenska rättssubjekt än dem kommittéförslaget anger.


 


Prop. 1973: 42                                                       101

Kommittéförslaget tar också upp grundläggande regler om nationa-litetscertifikat för svenska fartyg.

2,3,1,3 Remissyttrandena

Sjöfartsverket finner den föreslagna moderniseringen av nationalitets-villkoren ändamålsenlig.

Principen att svenskt fartyg skall vara i svensk ägo till minst två tredjedelar har knappast mött invändning under remissbehandlingen. Med utgångspunkt från att den svenska flaggen inte utgör s. k. bekväm­lighetsflagg och att det är ett svenskt myndighetsintresse att kontrollera fartyg med svenska intressenter ifrågasätter emellertid Svea hovrätt om det bör ställas krav på mer än enkel svensk ägarövervikt.

Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska sjöfolksförbundet ger i detta sammanhang uttryck för irritation över braket av bekvämlighets-flagg. Sjöfolksförbundet förespråkar en skärpning av reglerna om flagg­tillhörighet, dock inte genom ändring av regeln om ägarövervikt utan genom en mera imperativ formulering av den föreslagna regeln. Far-tygsbefälsföreningen konstaterar, att lösningen av problemet måste sö­kas genom internationell överenskommelse.

Vad beträffar kretsen rättssubjekt vars ägarintresse kan ge fartyg svensk nationalitet finner Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt an­märkningsvärt att rättssubjekt som eljest erkänns i svensk rätt läm­nats utanför. Det påpekas, att bl. a. fartyg tiUhörande Rydbergsstif­telsen, Svenska sjöräddningssäUskapet och Svenska kryssarklubben på det sättet varken blir svenska fartyg med rätt att föra svensk flagg eUer regdstrerdngspliktiga och inteckningsbara som sådana.

Förslaget att dödsbo efter avliden svensk ägare eller andelsägare skall räknas som svensk ägare under viss tid, som kan förlängas genom dispens, kritiseras av hovrätten för Västra Sverige och Sveriges varvs­industriförening för att det även omfattar dödsbon som egentligen är svenska rättssubjekt. Hovrätten pekar på att motiveringen endast avser de fall då dödsboet helt eller delvis består av utländska medborgare och menar, att detta bör återspeglas d lagtexten.

I fråga om den föreslagna regeln om dispens från nationalitetsvUl-koren lämnar Sveriges fartygsbefälsförening utan erinran förslaget att dispens skall kunna lämnas från kravet på två tredjedelars ägaröver­vikt, om fartygets drift ändå står under svenskt inflytande. Svea hov­rätt finner det dock omotiverat att dispensregeln — såsom motiveringen ger vid handen — inte skulle vara användbar för att ge svensk na­tionalitet åt ett på lång tid tUl en svensk redare befraktat fartyg, när den nautiska kontrollen helt ligger i svensk hand. Hovrätten menar, att det då är ett svenskt intresse att fartyget kan konttolleras enligt svensk rätt och att dispensregeln borde vara särskUt lämpad just för sådana fall. Hovrätten är emellertid medveten om att ett sådant fartyg ej utan


 


Prop. 1973: 42                                                        102

vidare kan registreras här, eftersom det först mäste avregistreras utom­lands, och att hinder alltså kan möta mot att fartyget seglar under svensk flagg.

Sjöfartsverket påpekar, att fall kan förekomma dä fartyg, som ägs av andra rättssubjekt än dem förslaget anger, bör anses som svenska och att därför möjlighet bör finnas att förklara dem för svenska så som kommittén föreslagit.

2.3.2 Fartygsregister

2.3.2.1 Nuvarande ordning

Medan nationaliteten är grandläggande för fartygets rättsställning utgör fartygsregistreringen erkännande av och grundval för bevisning om nationaliteten. Samtidigt ger registreringen myndigheter och en­skilda lättUlgängliga informationer av betydelse t. ex. för inskrivning av rätt tUl fartyget.

Enligt Kungl. reglementet den 4 mars 1870 för sjömanshusen i riket skulle fartyg av "sex nylästers drägtighet" för att få begagnas till sjö­fart vara registrerat hos sjömanshus. Samtidigt fördes hos kommers-kollegium — som hade att utfärda fribrev för fartyg — kronologiskt fribrevsdiarium jämte fribrevsliggare med fortlöpande anteckningar rö­rande sådana fartyg för vilka fribrev utfärdades. Dessutom förde kom­merskollegium lista över signalbokstäver, som vid utfärdande av fribrev tUldelades fartyg av viss dräktighet.

1887 års sjölagsförslag tog upp bestämmelser om att fartygsregister skulle föras över alla svenska fartyg av minst tjugo registertons dräk­tighet vilka skulle användas för handelssjöfart eller resandes fortskaf­fande. Särskilda bestämmelser skulle utfärdas om register och registre­ring. Betänkandet tog dessutom upp särskilda förslag, dels till lag om registrering av fartyg, dels till lag om inteckning i fartyg. Registrerings-och inteckningsärendena skulle enligt förslaget handläggas regionalt av vissa domstolar och centralt skulle föras ett fartygsregister, väsentligen innehållande avskrift av de lokala fartygsregistrens innehåll. Fartygsin­teckningen skulle grundas på registreringen och formas efter förebild främst av fastighetsinteckningen. Detta första förslag om fartygshypo­tek mottogs med tveksamhet vid remissbehandlingen och ledde ej till lagstiftning. Fartygsregistreringen formades därför, genom 2 § 1891 års SjöL och förordningen angående registrering av svenska fartyg, för att tillgodose offentligrättsligt betingade ändamål.

Frågan om ett lagfäst fartygshypotek aktualiserades på nytt redan mot 1890-talets slut genom initiativ av både sjöfartsnäringen och riks­dagen. Den löstes genom lagen om inteckning i fartyg och därmed sammanhängande lagstiftning, främst förordningen angående registre­ring av svenska fartyg. Denna ännu gällande förordning formades så


 


Prop. 1973: 42                                                       103

att den jämte det offentligrättsliga huvudändamålet skulle erbjuda ett nå­gorlunda tjänligt underlag för fartygsinteckning. Fartygsregistreringen förlades till kommerskollegium, vars uppgift i detta hänseende enligt för­ordning den 16 december 1955 (nr 683) övertagits av sjöfartsstyrelsen, sedan den 1 juli 1969 kallad sjöfartsverket. Fartygsinteckningsärenden handläggs gemensamt för hela landet av inskrivningsdomare i Stock­holms domsaga.

Den gällande ordningen utmärker sig sålunda för att farlygsregistre-rdngen och handläggningen av dnteckningsärenden beträffande fartyg är centraliserad men uppdelad i nationalitets- och inskrivningsregister, som förs av olika myndigheter. Föratsättningarna för införing i de olika registren är ej identitiska men inskrivningsärende kan inte tas upp rö­rande fartyg som ej är infört i fartygsregistret. Fartygsregistreringen innefattar ej en sådan prövning av äganderätten till fartyget att re­gistret utan vidare kan tillmätas vitsord i inteckningsärenden, låt vara att registreringen ger den i fartygsregistret antecknade ägaren viss legitimation i inteckningshänseende. I varje inteckningsärende måste särskilt prövas om den som medgivit inteckning i fartyget är ägare till detta. Intecknat fartyg kan, sedan den 1 juni 1967, ej av­föras ur fartygsregistret utan inteckningshavares samtycke. Handlägg­ning av registrerings- och inteckningsärenden föratsätter alltså kom­munikation mellan registren.

Skeppsbyggnadsregistrering förekommer ej i Sverige men enligt 3 § SjöL kan beställare genom att avhandling om byggnadsförskott tas in i protokoll hos Stockholms tingsrätt vinna viss förmånsrätt d varvets kon­kurs för förskottet.

2,3,2,2 Kommittén

Kommittén har funnit, att den nuvarande dualismen i fråga om hand­läggning av registrerings- och inskrivningsärenden rörande fartyg ej är ändamålsenlig. Den leder utan tvivel till tidsförluster, dubbelarbete och andra olägenheter. Sjöfarten har också alltmer behov av snabbare hand­läggning än som i längden kan åstadkommas med nuvarande system. En­ligt kommitténs mening kan en rationell ordning bäst åstadkommas ge­nom att såväl registrering av fartyg som inskrivning av panträtt däri an­förtros en och samma myndighet. Vid valet av myndighet beaktar kom­mittén, att ärenden rörande inskrivning av panträtt i fartyg även i fortsättningen måste handläggas i en privaträttsligt betryggande ordning och att detta krav framdeles kommer att gälla också registreringsären­dena, allt med hänsyn tiU den av kommittén föreslagna nya ordningen för registrering och inskrivning samt rättsverkningarna därav. Fartygs­registreringen rör å andra sidan åtskilligt som saknar motsvarighet i den vanliga domstolsbehandlingen av dnskrivningsärenden. Sambandet med fartygets nationalitet och utfärdandet av nationalitetscertifikat är ett


 


Prop. 1973: 42                                                       104

exempel på det, prövningen av fartygsbegreppet ett annat. Härtill kom­mer bl. a. sjösäkerhetsmässiga och skeppsmätningstekniska aspekter. Sjöfartsverket behöver omedelbar tUlgång tUl fartygsrégistret, ty dess verksamhet föratsätter ingående förtrogenhet med såväl handels- och fiskeflottornas straktur och sammansättning som med de enskilda far­tygens rättsliga och tekniska förhållanden. Kommittén erinrar om att förslag att fartygsregistret skulle, Uksom inskrivningsregistret, förläggas tUl Stockholms rådhusrätt ej genomfördes vid sjöfartsverkets omorganisa­tion år 1969.

Kommittén menar, att den smidigaste lösningen av problemet är alt till sjöfartsverket förläggs en sammanslagen offentiigrättslig och privat­rättslig registrering, vilken ställs under ledning av person med samma kompetens för uppgiften som en inskrivningsdomare vid domstol. Detta torde kunna genomföras på det sättet att inom verket upprättas en in­skrivningsavdelning, förslagsvis därigenom att den nuvarande avdelning­en för fartygsregistret förstärks med en chefstjänst vars innehavare skall ha kompetens som inskrivningsdomare.

Bl, a. för att undvika förväxling mellan det nuvarande fartygsrégistret och det nya registret med de speciella rättsverkningar förslaget knyter till införing däri föreslås, att detta senare register benämns skepps­register. Därmed antyds dessutom, att däri införs endast fartyg av ej alltför obetydlig storlek. I fråga om mindre fartyg förutsätter kommittén att behov av registrering i en del fall kan föreligga av rent offentlig­rättsliga skäl och därför föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna förordna om sådan registrering. För detta register föreslås benämningen båt­register.

Ratifikation av 1967 års skeppsbyggnadskonvention förutsätter, att skeppsbyggnadsregister inrättas. Liksom skeppsregistrering bör, enligt kommitténs mening, även skeppsbyggnadsregistreringen vara ordnad centralt för landet. Till skillnad från den förra, som måste förbli na­tionell, blir emellertid den senare territoriell i den meningen att skepps­byggen i Sverige måste kunna registreras här, oavsett äganderätten och det färdiga fartygets nationalitet. Denna grundläggande skillnad mellan skepps- och skeppsbyggnadsregistrering motiverar att registren hålls isär. Ett särskUt skeppsbyggnadsregister bör alltså inrättas. Men detla kan och bör föras av samma myndighet som för skeppsregistret. Kommitténs förslag innebär följaktligen, att skeppsbyggnadsregistret skall föras på sjöfartsverkets nämnda inskrivningsavdelning och i stort sett i samma ordning som skeppsregistret.

2.3.2.3 Remissyttrandena

Att det nuvarande fartygsregistret hos sjöfartsverket och intecknings­boken hos Stockholms tingsrätt ersätts med ett till sjöfartsverket förlagt gemensamt skeppsregister av kombinerat offentligrättslig och privat-


 


Prop. 1973: 42                                                       105

rättsUg karaktär under ledning av inskrivningsdomarkompetent person hälsas överlag med tillfredsställelse av remissinstansema. Det anses att sammanslagningen av fartygsregister och inteckningsbok blir en vinst. Men samtidigt betonas på flera håll att sjöfartsverkets resurser för service åt dem som kommer att behöva verkets tjänster vid registrering och in­skrivning måste dimensioneras väl. • En del uttalanden görs också om förläggningsorten av innebörd att man i dessa sammanhang behöver en i verklig mening central förläggningsort. Sjöfartsverket framhåller sam­bandet mellan registtering och utfärdande av mätbrev, fartcertifikat och andra skeppshandlingar samt registreringens betydelse från övervak­ningssynpunkt. Fiskeristyrdsen påpekar, att även andra register kan behövas med hänsyn tUl intemationella fördrag. Generaltullstyrelsen föratsätter, att ett centralt register kan delas in i delregister för olika fartygsslag och geografiska områden så att distrikttullanstaltemas fiske­fartygsregister skall kunna bestå. Och statistiska centralbyrån påpekar, att skeppsregistret bör innehålla de data om fartygen som behövs frän statistisk synpunkt.

Även förslaget att till sjöfartsverket förläggs ett centralt privaträttsligt skeppsbyggnadsregister möts med gUlande.

Förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna låta inrätta ett centralt båt­register hos sjöfartsverket har rönt relativt liten uppmärksamhet. 5/ö-assuradörernas förening antar, att ett båtregister under vissa förhållan­den kan vara motiverat. Om emellertid meningen är, att fartyg som ej omfattas av registreringsplikt i stället skall bli registreringspliktiga till båtregistret, anser föreningen att beslut om båtregister bör fattas i annan ordning än genom Kungl. Maj:ts förordnande. Sjöfartsverket betonar, att båtregistret bör förläggas till verket för att effektiviteten i tillsynen skall kunna upprätthållas. Svenska kryssarklubben, som anser att re­gistrering av fritidsbåtar lämpligen has om hand av båtorganisationerna, framhåller att båtar för yrkesmässig sjöfart bör kunna registreras hos länsstyrelsema. Fiskeristyrdsens nyssnämnda uttalande om andra behöv­liga register och generaltullstyrelsens synpunkter på delregister gäller även förslaget om båtregister.

Uppdelningen på skepps- och skeppsbyggnadsregister å ena sidan och båtregister å andra sidan har lett till att terminologiska synpunkter förts fram från flera håll. En del remissinstanser, nämligen Svea hovrätt, Sve­riges advokatsamfund, Sveriges varvsindustriförening och Sjörättsför­eningen i Göteborg, har förordat att en terminologi genomförs som in­nebär, att med skepp förstås fartyg av den storlek som fordras för re­gistrering i skeppsregistret och med båt fartyg av mindre storlek. Det påpekas, att kommittéförslaget leder till betydande rättsliga skillnader mellan fartyg av dessa olika storlekar och att en genomförd terminologi skulle skapa klarhet och behövlig distinktion och f. ö. väl harmoniera med "intemationellt språkbruk". Sveriges fartygsbefälsförening vänder


 


Prop. 1973: 42                                                       106

sig i stället emot att termen skeppsregister införs, eftersom den enligt föreningens mening är en omotiverad ändring av en inarbetad beteck­ning och emedan uttrycket "skepp" leder tanken tUl vissa segelskepp i gången tid och alltså är föråldrat.

2.3.3 Fartygs tillbehör

2.3.3.1          Nuvarande ordning

Varken SjöL eller annan sjörättslig författning tar upp någon defini­tion av begreppet fartyg utan överlämnar frågan ät rättstillämpningen. Vad som utgör fartygstillbehör regleras endast på det sättet att från tUl-behören, som enligt 268 § SjöL omfattas av sjöpanträtt, undantas vissa driflsförnödenheter. En motsvarande bestämmelse finns i 13 § lagen om inteckning i fartyg.

Enligt 1887 års sjölagsförslag (6 §) skulle såsom fartygstillbehör räk­nas "fartygets båtar samt övriga redaren tillhöriga föremål, vilka äro av­sedda till brak å fartyget, dock med undantag av proviant, kol, bränsle och olja". Förslaget kritiserades vid högsta domstolens granskning så­som aUtför vittgående och det framhölls tUlika, att det i och för sig var olämpligt att reglera begreppet med hänsyn till den växlande innebörd det måste ha under olika förhållanden. Måhända hade man därvid även i åtanke den fortgående tekniska utvecklingen på området. 1891 års SjöL kom på grand härav ej att innehålla andra regler i ämnet än som nyss nämnts.

I svensk doktrin har förordats, att reglerna om tillbehör till fast egen­dom analogiskt tiUämpas i sjörätten. Även analogi med lufträtten har ansetts naturlig. I praxis har fastighetsrätlsliga grunder vunnit tillämp­ning. Vad lufträtten angår hör till bilden att frågan om tUlbehör delvis är reglerad genom en internationell konvention och det på ett sätt som ej utan vidare kan efterbildas i sjörätten. Sålunda hör bl. a. radioutrast-ning till luftfartygs tillbehör. Men på svenska fartyg är sådan utrustning ofta förhyrd av televerket och ägs ej av redaren. Föremål i annans ägo torde i princip inte räknas som tillbehör tUl fartyget. Vad beträffar över­låtelse med äganderättsförbehåll och hyresavtal för skens skull tillämpas fastighetsrättens grunder.

2.3.3.2          Kommittén

Kommittén gär ut från att del sjörältsliga tiUbehörsbegreppet i stor utsträckning bör svara mot det fastighetsrätlsliga. Ej minst från pani-rätlslig synpunkt är det angeläget att tillbehörsbegreppet blir legalt be­stämt. Kommitténs förslag lar därför upp generellt tUlämpUga regler i ämnet med förebUd i fastighetsrätten.

Överförda till sjörältsliga förhållanden medför fastighetsrättsliga grundsatser, att all utrastning till stadigvarande brak för fartyget i prin-


 


Prop. 1973: 42                                                       107

cip bör utgöra tillbehör. Den framträder även utåt såsom tillbehör. Driftsförnödenheter blir uteslutna, emedan de ej är avsedda för stadig­varande brak ombord. Utesluten blir också sådan utrastning som, utan att vara avsedd för förbrakning, endast skall tjäna tillfälligt ändamål. Det gäUer vare sig utrastningen används temporärt i fartygets vanliga verksamhet, såsom lastkranar i bruk pä olika fartyg, eller används i en för fartyget temporär verksamhet. Att utrastningen i och för sig har speciell användning blir enligt kommittén utan betydelse, om denna faller inom ramen för den verksamhet fartyget är avsett för. Någon tvekan skall alltså ej behöva råda om att bärgningsredskap, fångstred­skap och sådan speciell utrastning kan utgöra tillbehör till fartyg av­sedda för verksamhet vari sådan utrastning används.

Kommittén tUlfogar, att kravet på anknytning till ett bestämt fartyg från tillbehören utesluter exempelvis containers och andra sådana transportanordningar som används för att sammanföra gods, något som kan sägas vara motiverat också av dess användning för lasthantering även utanför sjötransportens ram. Motsvarande syn anlägger kommit­tén på sådana läktare med last som tas ombord för att sedan lossas med lasten samt på vissa lastkranar som av en redare eller kanske flera sam­seglande redare används omväxlande pä olika fartyg och stundom med­förs ombord.

På en här ej oväsentlig punkt avviker kommittéförslaget från den fas­tighetsrättsliga förebilden, nämligen i fråga om reservdelar och annat som är avsett att ersätta tillbehör. Sådant är i fastighetsrätten undan­taget från tUlbehörsbegreppet. Men kommittén menar, att i den mån sådan utrastning förs ombord — säsom fallet ofta är med t. ex. reserv­axel och reservpropeller — den har sådan anknytning till fartyget att den bör utgöra tillbehör i den mån förutsättningarna i övrigt är för handen.

Utöver vad som sålunda kan sägas konstituera den yttre tillbehörs­karaktären blir det avgörande huravida ägaren eller annan tillfört far­tyget föremålet, framhåller kommittén. Huvudsak och tillbehör bör näm­ligen vara i samme ägares hand, om tillbehöret skall vinna rättsligt er­kännande som sådant. För det ändamålet måste alltså utrastning tiU­föras fartyget av fartygsägaren eller också, efter att ha tillförts fartyget av annan, övertas av fartygsägaren. En rent tillfällig installation av för-hyid materiel kan visserligen inte sägas innebära, att fartyget blivit "för­sett" med materielen i fråga. Vem som tUlfört fartyget viss utrastning måste bedömas med beaktande av i vems intresse det skett. Om sålunda en skeppslegotagare tUlfört fartyget specialutrustning för lasthantering, t. ex. en lyftkran, blir kranen — trots sin yttre karaktär av tillbehör tUl fartyget — inte tUlbehör i rättslig mening förrän den eventuellt över­tagits av fartygsägaren. Motsättningsvis skall enligt kommittén följa, att om det är fartygsägaren som tillför fartyget utrustningen så blir detta


 


Prop. 1973: 42                                                        108

fartygstUlbehör t. o. m. utan hinder av att leverantören förbehållit sig äganderätten därtUI eller att utrustningen endast förhyrts. Äganderätts­förbehåll och hyresavtal frånkänns alltså sakrättslig verkan under såda­na förhållanden. Den obligationsrättsliga sidan av problemet skall strax beröras.

Ett strängt upprätthållande av principen om tillbehörs förening med fartyget i sakrättsligt hänseende låter sig emellertid uppenbarligen ej genomföras generellt. I fastighetsrätten intar tUlbehör tUl industrifastig­het en särställning i detta avseende och inom sjörätten finner kommittén en i viss mån motsvarande reglering påkallad. En del tUlbehör behöver nämligen kunna tUlföras fartyget genom hyresavtal eller s. k. leasing utan att uthyraren går förlustig sin rätt till egendomen. Detta gäUer sedan länge radioutrastning, som tUlhandahålls av televerket. Det gäller också vissa navigatoriska hjälpmedel som fartyget utnyttjar i förening med annans landbaserade anläggningar, t. ex. Decca Navigatör. Och även radaratrastning tUlhandahålls genom leasing. Kommittén räknar med att denna form för anskaffning av fartygstUlbehör kan utvecklas betyd­ligt i framtiden. Samtidigt finner kommittén det dock vara ett angeläget kreditsäkerhetsintresse att vad som framträder med yttre tUlbehörskarak-tär som regel också har rättslig tillbehörskaraktär. Utrymmet för hyra eller leasing måste därför vara begränsat. Kommittén har valt att in­skränka det till utrustning för radiosamband och navigatoriska hjälpme­del. Om framdeles skulle uppstå så beaktansvärda behov av vidgat ut­rymme för anskaffning av tillbehör på detta sätt att kreditsäkerhetshän-syn måste vika, får problemet lösas genom lagändring menar kommit­tén. Med angivna begränsning säger sig kommittén ha velat understryka vikten av att kreditsäkerhetshänsyn ställs i förgrunden vid överväganden med så utprägat panträllsliga inslag som dessa.

Rätlspolitiskt är det enligt kommittén motiverat att, efter fastig­helsrättslig förebild, med hyra av radioutruslning och nautisk utrustning likstäUa förvärv av sådan på avbetalningsköp med ägarförbehåll samt förvärv därav genom köp under återlagandevillkor.

En annan fråga är, fortsätter kommittén, om föremål, som genom att tillföras fartyget enligt förslagets huvudregel blir tillbehör till detta, bör undantas från huvudregelns tillämplighet när föremålet dessförin­nan häftar för företagsinteckning, I 2 kap, 4 § andra stycket JB ges sär­skUda regler för sådana fall, avsedda att balansera ett företags och en fastighets borgenärers motstridiga intressen. Kommittén har emellertid räknat med att detta problem har långt mindre praktisk betydelse för sjörättens vidkommande än det har i fastighetsrätten. Förslaget upptar därför ingen motsvarighet till de nämnda, jämförelsevis komplicerade reglerna i detta ämne. Ett föremål får alltså enligt förslaget karaktär av fartygstUlbehör utan hinder av alt föremålet dessförinnan omfattats


 


Prop. 1973: 42                                                                      109

av företagsinteckning. Vid konkurrens viker innehavaren av företags­inteckningen och torde få nöja sig med att hålla sig till vederlaget, an­tar kommittén.

Vad beträffar de obligationsrätlsliga verkningarna av äganderätts­förbehåll i fråga om tillbehör, som fartygsägare tiUför fartyg, innebär kommitténs förslag, liksom fastighetsrätten, att förbehållet förlorar ver­kan även mellan parterna från det att egendomen i fräga givits yttre tillbehörskaraktär. Kommittén betonar, att det ej är fråga om att från­känna förbehållet ursprunglig verkan. På samma sätt behandlar kom­mittéförslaget hyresavtal för skens skull. Däremot lämnas utrymme för att tillerkänna verkliga hyresavtal verkan mellan parterna.

I detta sammanhang fäster kommittén uppmärksamheten vid att det norska förslaget innehåller en speciell bestämmelse avsedd att skilja olika former av leasing åt. Det har innebörden att, om fartygsägaren har rätt till uppsägning med högst sex månaders varsel, så antas verk­ligt hyresavtal, s. k. operating leasing, föreligga och hyresföremålel blir då undantaget från tillbehören. Annars betraktas hyresförhållandet närmast som ett slags förtäckt köp, s. k. financial leasing. Det är visser­ligen hyresavtal såtillvida som meningen ej är att äganderätten till egen­domen skall övergå i fartygsägarens hand. Men hyresförhållandet anses då ha så fast och varaktig karaktär att föremålet blir både betalt och förslitet i fartygsägarens tjänst. Det skulle därmed vara motiverat att härvidlag rättsligt likställa det med köp. På svensk sida har förslaget om reglering av tUlbehören efter fastighetsrättslig förebild — efler nordiska överläggningar i ämnet — likväl ej ansetts böra modifieras med hänsyn tUl detta problem. Inom den gräns som dragits upp för tillbehörsan­skaffning genom sakrättsligt giltiga hyresavtal blir alltså båda de nämn­da formerna av leasing tUlämpliga, Skulle det visa sig rätlspolitiskt mo­tiverat framdeles, antar kommittén att financial leasing kan analogiskt behandlas på samma sätt som hyresavtal för skens skull, I vart fall har kommittén ej ansett sig böra redan nu genom särskild reglering ingripa i dessa hyresformers ändamålsenliga utveckling inom den tillåtna ra­men.

Även i fråga om överlåtelse av fartygstillbehör följer kommittéför­slaget fastighetsrätten. Överlåtelse blir följaktligen inte sakrättsligt verk­sam förrän tillbehöret skiljs från fartyget så att det därigenom berövas sin yttre tillbehörskaraktär. Ehuru förslaget närmast utarbetats med överlåtelsefallet för ögonen, menar kommittén att det måste kunna tUl-lämpas analogiskt i jämförliga faU som t, ex, vid pantsättning av tiU-behör. Liksom i fastighetsrätten har alltså den metoden valts att lagre­geln tar sikte på det i praktiken mest betydelsefulla fallet, I detla sam­manhang påpekar kommittén, att tillbehör naturligtvis ej förlorar sin rättsliga tillbehörskaraklär när det endast tillfälligt skiljs från fartyget.


 


Prop. 1973:42                                                        110

Det kan t, ex, behöva lösgöras för reparation eller i samband med re­paration av fartyget självt. I så fall bevaras rättsläget oförändrat tills ytterligare ändring inträder.

I fräga om skeppsbyggen bör tillbehörsbegreppet enligt kommitténs mening i första hand svara mot farlygstillbehören från det att bygget börjar ta form. Men utöver vad som därigenom blir tillbehör måste, tillfogar kommittén, beaktas material och utrustning m. m., som skaU infogas i bygget. Kommittén erinrar om att skeppsbyggnadskonventio­nen innehåller anvisning på en lösning av detta problem. Konventionens art. 8 går nämligen ut på att inskriven rätt till skeppsbygge kan omfatta material, maskineri och annan utrustning som befinner sig inom varvsområdet och som genom märkning eller på annat sätt otve­tydigt framstår som bestämt att införlivas med bygget. Vid överlägg­ningar med de nordiska sjölagskommittéerna har man enligt kommit­tén åtminstone pä norsk och svensk sida, funnit sig böra lägga den av konventionen anvisade, ehuru ej obligatoriska lösningen till grund för lagförslag i ämnet. I Danmark löses problemet i gällande skibsregislre-ringslov så att rätt som inskrivs i skeppsbygge (dvs. "skib som er fore-l0bigt registreret") omfattar de därtill anskaffade materialen "der er dnddvidualiseret på byggepladsen och påmasrket som vedr0rende skibet". Kommittén tillägger, att liknande bestämmelser gäller enligt tysk rätt, som ger möjlighet till registrering av skeppsbygge av viss minsta stor­lek, om samtidigt stiftas hypotek i bygget.

Kommitténs förslag till tillbehörsregler bestämmer den yttre gränsen för skeppsbyggnadstillbehör på det sätt skeppsbyggnadskonventionen anvisar. Byggnadsmaterial m. m. som levereras till varvsområdet för att användas tUl bygget kommer alltså, i regel efter märkning eller annan sådan åtgärd, enligt förslaget att såsom rättsliga tUlbehör uppgå i byg­get redan före infogandel. Och ett motsvarande betraktelsesätt kan an­läggas innan bygget börjar ta form. Kommittén erinrar om rättsfallet NJA 1960 s. 221 (Rosengrens dörrar) vari äganderätten till branddör­rar, som en byggnadsentreprenör fått levererade under äganderättsför­behåll men med rätt att fritt använda för alt infogas i en byggnad, an­sågs ha frångått leverantören vid leveransen tUl byggnadsplatsen.

Varvsområdet måste enligt kommittén självfallet omfatta ej endast själva arbetsplatsen utan hela det utrymme varvet disponerar för verk­samheten, även om det inte bildar ett sammanhängande område på marken. Men utrymmen på annan ort bör enligt kommitténs mening ej utan vidare räknas dit. Om — såsom kommitténs förslag tUl registre­ringsbestämmelser medger — mer än en byggnadsplats antecknas i skeppsbyggnadsregistret, måste begreppet varvsområde emeUertid ges en däremot svarande tolkning.

Eftersom de i fråga om fartyg föreslagna tillbehörsreglerna i övrigt kommer att bli tillämpliga på skeppsbyggen, fordrar kommittéförslaget


 


Prop. 1973:42                                                        111

alltså för rättslig tillbehörsegenskap — utöver föreskrivna yttre till-behörskarakteristika — att bygge och tillbehör kommer i samme äga­res hand. Om varvet självt är ägare till bygget finner kommittén läget enkelt. Ifall beställaren har äganderätten, uppstår frågan vem som till­för bygget material m. m. när varvet skaffar det för egen räkning. Efter­som det avgörande skall vara i vems intresse det tillförs bygget, anser kommittén svaret vara att det är varvet som på beställarens vägnar tUlför bygget materialet i fråga. Det är alltså ägaren som skall anses ha tillfört det. Ifall varvets leverantörer förbehållit sig äganderätten till materialet, förlorar det förbehållet sålunda sin verkan när materialet får yttre tillbehörskaraktär, dvs, genom märkning eller liknande enligt huvudregeln. Skulle det i stället vara fråga om radioutrustning som levererats för inmontering i bygget, blir enligt kommittén läget ett an­nat åtminstone i fråga om blivande svenska fartyg. Ty sådan utrastning kommer då inte i samme ägares hand som bygget eller det färdiga fartyget, eftersom televerket med stöd av det förut behandlade undan­taget från huvudregeln bevaras vid sin rätt till utrustningen.

2,3,3.3 Remissyttrandena

De föreslagna tillbehörsreglerna har i allmänhet mottagits positivt under remissbehandlingen och ingen bestämd erinran görs mot att fastighetsrätten tas tUl förebild. Positiva uttalanden görs av Stockholms tingsrätt, sföfartsverket, Sveriges fiskares riksförbund, Sjöassuradörernas förening och Sförättsföreningen i Göteborg. Sjöassuradörernas förening har dock uttryckt önskemål om en mer lätttUlgänglig utformning av reg­lerna.

Sjörättsföreningen finner att det är synnerligen angeläget från kredit­synpunkt att pantobjektet kan bestämmas med hjälp av klara regler. Det finns enligt föreningen inga avgörande skäl för att i huvudsak bestämma tUlbehörsbegreppet annorlunda i sjörätten än i fastighetsrätten och det närmande av reglema till denna förebild, som kommittén åstadkommit, antar föreningen komma att medföra större klarhet och stadga i rätts­tillämpningen. Detta förmodar föreningen gälla i än högre grad, när fas­tighetsrättsliga grundsatser blir vägledande vid utformningen av bestäm­melserna om registreringen av och inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen.

Sjöassuradörernas förening tar upp en principfråga, behandlad i kom­mitténs motiv, nämligen att containers och läktare som tas ombord för att sedan lossas med lasten ej utgör tillbehör, eftersom de saknar an­knytning till ett bestämt fartyg. Föreningen anför:

En sådan slutsats torde kunna diskuteras ur såväl offentligrättslig som privaträttslig synvinkel. Ett lashfartyg t. ex. är vid leveransen försett med ett antal pråmar eller läktare, var och en representerande ett relativt an-


 


Prop. 1973:42                                                         112

senligt värde. Dessa är i princip avsedda till stadigvarande brak för far­tyget, även om transporttekniken är sådan att det inte alltid är samma pråmar som medföljer fartyget på varje resa. Skulle emellertid inte lash-fartygets pråmar omfattas av panträtt som stiftats i fartyget, kunde in-teckningshavarens ställning som rättsinnehavare avsevärt försvagas. För honom är det, om han över huvud skall kunna dra nytta av panten, vä­sentligt att det antal pråmar, som hör till fartyget ingår i den egendom vilken inteckningen avser. Om pråmarna inte är identiska med dem som ursprungligen levererades med fartyget är ur hans synpunkt likgiltigt, så länge som pråmarna uppfyller de olika krav som bör ställas på dem. Samma principresonemang gäller beträffande redareägda containers, av­sedda för specialbyggda containerfartyg. Det bör även kunna tUlämpas bl. a. på vissa slag av till ett fartyg hörande truckar.

Stockholms tingsrätt sätter d fråga om det är välbetänkt att inte från huvudreglerna om tUlbehör göra undantag för föremål som förut om­fattats av företagsinteckning.

En kritisk hållning tUl förslaget intar Svea hovrätt. Till en början ifrågasätts, om de sjörättsliga tillbehörsreglerna behöver vara strängare i fråga om tillbehörets förening med huvudföremålet än fastighetsrät­tens regler om tUlbehör till industrifastighet är, Ä andra sidan menar hovrätten, att de föreslagna särreglerna om radioutrustning och nautisk utrastning är onödigt vida i det att de är tillämpliga även på annan egendom än som på grand av speciella driftsförhållanden uteslutande tillhandahålls genom leasing. Enligt hovrätten är det olämpligt att låsa särreglerna till en gäng för alla fastslagna egendomskategorier. Gränsdragningen mellan olika former av leasing finner hovrätten diffus i motiveringen och en precisering anses önskvärd för att försla­gets verkliga innebörd skall bli klar. Hovrätten hänvisar därvidlag till den norska distinktionen mellan olika slag av leasing.

Sjörättsföreningen i Göteborg går in på ett speciellt spörsmål rörande särregleringen av nautisk utrustning. Föreningen fäster uppmärksam­heten vid den snabba utvecklingen av teknisk apparatur för fartyg. Da­torer finns enligt föreningen för skötsel av på en gång navigering, styr­ning, maskinreglering och lasthantering. Eftersom sådana datorer fyller flera funktioner, kan tUlämpningssvårigheter uppstå, när utrustningen tillförts fartyg genom leasing. Visserligen skaffas sådana datorer för när­varande, enligt vad föreningen upplyser, regelmässigt genom köp men problemet antas kunna få aktualitet framdeles.

I fråga orn de speciella reglerna om skeppsbyggnadstillbehör erinrar Svea hovrätt, att förslaget ifall bygget är registrerat på beställaren med­för ett undantag från den i svensk rätt strikt genomförda traditions­regeln beträffande egendom som ännu inte genom infogande eller nöd­vändigt funktionssamband förenats med bygget. I synnerhet vid serie­byggen kan det enligt hovrätten vara naturligt för varvet att stundom skynda på ett bygge, genom omdestination av egendom avsedd och märkt för ett annat, och det är tveksamt om det skulle vara lämpligt att


 


Prop. 1973: 42                                                       113

binda varvet av en märkning som det självt kan ha företagit "av orga-nisationella skäl". I varje fall kan enligt hovrätten ifrågasättas om inte effekten av märkning och intagning på varvets område bör inskränkas till att avse skydd mot varvets borgenärer vid utmätning och konkurs. Även Sveriges varvsindustriförening uppehåller sig vid denna sist be­rörda fråga och påpekar, alt varven av produktionstekniska skäl måste vara oförhindrade att för ett bygge ta i anspråk material, som är avsett och märkt för ett annat bygge.

2.3.4 Fartygs identifiering

2.3,4,1 Nuvarande ordning

Alt ge fartyg namn är gammalt bruk. Fartyg registreras med angi­vande av namnet. Det gällde vid införing i de skeppsregister som på 1800-talet fördes hos sjömanshusen i landet och det är ännu gällande ordning enligt § 3:1 förordningen angående registrering av svenska far­tyg. Det ankommer på ägaren att ge fartyget namn och namnet skall sättas ut på skrovet enligt vissa regler. Det namn varunder fartyget re­gistrerats får ej ändras utan synnerliga skäl. Namnändring prövas av sjöfartsverket.

Närmare regler rörande användandet av namn finns inte. Enligt för­ordningen angående registrering av svenska fartyg möter ej hinder mot all flera fartyg registreras under samma namn även om förväxlingsrisk uppslår men namnändring, som kan leda till föi-växlmg, torde dock inte medges. Ej heller ger förordningen skydd mot ingrepp i sådana serier av fartygsnamn varigenom redare brukar markera fartygens rederitill-hörighel. Visst rättsskydd åt särskUjande fartygsnamn genom registre­ring eller inarbetning ges emellertid genom varumärkeslagen (1960: 644), På det sättet torde t, ex, sådana välkända fartygsnamn som Kungsholm och Gripshohn vara skyddade. Skyddet torde indirekt komma den namn­serie tillgodo vari namnet ingår.

Fartygets hemort har tidigare rättsligt sett varit av stor betydelse och spelar ännu en inte helt oväsentlig roll. Enligt 48 § SjöL i lagens ur­sprungliga lydelse var befälhavarens legala fullmakt att handla för re­daren begränsad så att den gällde endast utom fartygets hemort, en kon­struktion som bl. a. avspeglades i fråga om vilka rättshandlingar som medförde sjöpanträtt i fartyget. Även sedan inskränkningen av den le­gala fullmakten faUit bort genom 1936 års sjölagsändringar, stod den kvar i bestämmdsema om sjöpanträtt för befälhavarförbindelser i 267 § 5 SjöL och är såtillvida ännu gäUande rätt. Häratöver gäller process-rättsligt, att fartygets hemort i vissa fall räknas som rederiets, bl. a. en­ligt 337 § andra stycket SjöL. Liksom namnet skall hemorten vara angiven på fartygsskrovet.

Enligt 4 § SjöL åligger det fartygs ägare att bestämma fartygets hem-

8   Riksdagen 1973.1 sand. Nr 42


 


Prop. 1973:42                                                         114

ort. Är fartyget regdstrerdngspliktigt, skall han anmäla hemorten för an­teckning i fartygsregistret men eljest anmäla den till polismyndigheten i den ort han utsett till hemort. Sker ej hemortsanmälan, räknas ägarens hemvist som fartygets hemort.

Enligt kungörelsen (1933: 27) angående signalbokstäver för svenska fartyg skall sjöfartsverket, vid behov i samråd med televerket, tilldela registreringspliktigt fartyg om minst 40 nettoregistertons dräktighet s. k. igenkänningssignal i form av signalbokstäver valda ur den bokstavsserie (SAA-SMZ) som gällande internationella konvention i ämnet förbehåller Sverige. Den nu gällande telekonventionen avslutades i Montreux 1965 och trädde i kraft den 1 januari 1967. Även statsfartyg tUldelades igen­känningssignal. Sådan signal utgör i förekommande fall tUlika anrops­signal för fartygets radiotelegrafstation.

2.3.4.2 Kommittén

Fartygs namn. Enligt vad kommittén påpekar har Sveriges redareför­ening i en den 24 januari 1963 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t begärt, att ökat rättsskydd skall beredas både fartygsnamn och serier av sådana namn, varvid betonats att behovet av rättsskydd sär­skilt gör sig gällande i linjefarten där det blir fråga om alt skydda den "goodwill" som linjen åtnjuter. Kommittén har, med utgångspunkt i redareföreningens framställning, övervägt en reglering av namnskicket som skulle innebära, att särpräglat namn på registrerat fartyg blev skyd­dat mot att annat fartyg, varmed förväxling kunde ske, registrerades un­der samma eller liknande namn. Det enskilda intresset för skydd av re­gistrerade fartygs namn skulle enligt kommittén väl tillgodoses genom en sådan ordning. Även ett allmänt intresse påkallar emellertid, att re­gistrering av fartyg ej sker på sådant sätt att förväxlingsrisk uppstår. En­ligt dansk och norsk lagstiftning om skeppsregistrering gäller att fartyg får registreras endast under namn som skiljer sig från redan registrerade fartygs namn. Det allmänna intresset att undvika förväxlingsrisk för­stärks, om registreringen, såsom kommittén föreslår, skall tjäna som omedelbart underlag för inskrivning av rätt till fartyg. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå en ordning som ansluter till den dansk­norska, trots att det innebär ett kraftigt ingrepp i rådande namnskick. Huvudregeln uttrycks så att namn på fartyg som införs i skeppsregistret inte får "förete påtaglig likhet" med namn på annat i skeppsregistret in­fort fartyg.

Kravet på namnolikhet kunde måhända förses med reservation för fall då förväxlingsrisk uppenbarligen skulle vara övervägande teoretisk, såsom då fartygen i fråga betydligt skiljer sig till art och användning. Men en dylik reservation skulle kunna vålla onödiga komplikationer och är enligt kommittén knappast lämplig. Ett undantagslöst upprätthållande av krav på fullständig namnolikhet skulle emellertid kunna ge upphov


 


Prop. 1973:42                                                        115

till andra olägenheter, nämligen genom att ej oväsentiigt kringskära bru­ket av namnserier. Sådana kan nämligen vara uppbyggda på gemen­samma drag i de olika namnen eller rent av på samma namn jämte sär­skiljande tilläggsbeteckning. Och något hinder mot sådant namnskick har kommittén inte velat resa. Därför föreslås det undantaget från hu­vudregeln att namnlikhet skall vara tillåten inom ramen för namnserie, föratsatt att denna blivit antecknad i skeppsregistret. Kommittén går därvid ut från att namnserier brukas med iakttagande av att de däri in­gående namnen, trots eventuell inbördes likhet, dock är särskiljande.

I fråga om namnserier är skyddsbehovet enligt kommittén i första hand betingat av enskUda intressen. Det är tydligt att, som redareför­eningen gjort gällande, ingrepp i etablerade namnserier kan komma i konflikt med beaktansvärda hänsyn till "goodwUl" inte minst i linje­farten. Rederiflaggor och skorstensmärken är av sädana skäl redan skyddade under de förutsättningar varumärkeslagen anger. En serie sär­präglade fartygsnamn är enUgt kommitténs uppfattning värd skydd i samma grad som sådana flaggor och märken; möjligheten till rättsskydd för namnserie enligt varamärkeslagen har redan antytts. Den danska skibsregistreringslovens § 5 Sik. 5 förbjuder registrering under namn som griper in i ett av annan redare "benyttet saerpraeget navngivnings-syslem". Ett sådant skydd för namnserier bör enligt kommittén efter-bUdas för svensk del. Det bör emellertid formas så att den till skyddet berättigade kan gå med på att annan likväl får använda i namnserien in­gående eller eljest till densamma hänförligt namn. Det innebär ej, att man ger upp det grundläggande kravet på namnskick, att varje fårtygs-Qamn skall skilja sig från aUa andra registrerade fartygsnamn. Men det ger utrymme för att redare som — inom ramen för samma koncern eller i annan form för samverkan —- vill gemensamt utnyttja en namnserie, också kan göra det. Sådant gemensamt utnyttjande av namnserier före­kommer redan under nuvarande förhållanden.

Pä ett liknande sätt bör enligt kommitténs mening möjliggöras att namn som fartyg ges vid sjösättningen reserveras så att dess använd­ning ej blir förhindrad genom att annat fartyg registreras under samma eller liknande namn innan det förra fartyget efter fullbordan skall föras in i skeppsregistret.

Utom att namn på fartyg som förs in i skeppsregistret måste skilja sig från andra registrerade fartygs namn innebär kommitténs förslag, att namnet inte fär förete påtaglig likliet med namn som kan hänföras till serie av fartygsnamn som brukas eller avses att brukas av annan far­tygsägare. En förutsättning måste därvid vara, att i registret gjorts anteckning om denna namnserie eller att ansökan gjorts om sådan an­teckning. Förslaget har formats i enlighet härmed. I sjölagsförslagets 2 kap. tas därefter upp regler om anteckning äv namnserier, som bl. a. innebär krav på särprägel.


 


Prop. 1973:42                                                        116

Liksom för närvarande bör namn varunder ett fartyg registrerats ej utan vidare få ändras, anser kommittén. Särskilda skäl bör föreligga för ändring. Då fartyget byter ägare, torde det emellertid vara rimligt att den nye ägaren fritt får ge fartyget nytt tUlåtiigt namn. Har fartyget namn som hör till en av förre ägaren brukad och skyddad namnserie, blir namnbyte i princip ofrånkomligt. Det följer av huvudregeln.

Den reglering av namnskick för fartyg som kommittén föreslår kom­mer att bereda registrerade fartygs namn ett mera omedelbart rätts­skydd än immaterialrätten ger. En reglering av tänkbar konflikt mellan de olika rättsskydden kan dock enligt kommittén undvaras. I den mån utnyttjande av namn varunder fartyg införts i skeppsregistret skulle vara rättsstridigt, t, ex, såsom varumärkesintrång, får därav härrörande problem lösas enligt regler utom sjörätten. Det torde här vara till­räckligt, att registrerat fartygs namn kan ändras, om särskilda skäl före­ligger.

Kommittén påpekar, att övergängen tUl det nya namnskicket, lik­som införandet av ny ordning för registrering och inskrivning, blir för­enad med vissa problem. Kommittéförslaget innehåller lösningar på dessa som skall göra övergången mindre besvärlig.

Fartygs hemort. I huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt innebär kommitténs förslag, att svenskt fartyg skall ha hemort i Sverige, att ägaren skaU bestämma registrerat fartygs hemort samt att ägarens hemvist räknas som ett oregistrerat fartygs hemort, om ägaren ej an­mält annan hemort hos sjöfartsverket. Säsom registreringsbestämmd-sema formats enligt kommitténs förslag (jfr 2 kap, i det följande) be­höver inte här beaktas det fall att hemort ej anmälts för fartyg, som in­förts i skeppsregistret. Hemortsanmälan tUl lokal polismyndighet kan enligt kommitténs uppfattning inte betraktas som en praktisk lösning för den som önskar utröna vilken hemort ett oregistrerat fartyg har. Upp­lysning om vilken hemort som ägaren utsett och anmält för fartyg bör i stället alltid kunna erhållas hos sjöfartsverket, vare sig fartyget är re­gistrerat eller ej.

Fartygs igenkänningssignal. Sedan fartygs igenkänningssignal regle­rades genom 1933 års kungörelse i ämnet, har kommunikationstekniken undergått en betydande utveckling och bl. a. har telegrafkommunika­tionerna kompletterats med en alltmer spridd radiotdefoni. Inom ra-diotdefonin utnyttjas konventionsenUgt samma igenkänningssignaler som vid radiotelegrafi. Kommittén anser, att det numera knappast finns skäl att endast tUldela större fartyg igenkänningssignal. Kommittén före­slår därför, att alla fartyg som förs in i skeppsregistret skall tilldelas igenkänningssignal. Signalen skall alltjämt tjäna som anropssignal för radiostation.


 


Prop. 1973:42                                                                     117

Fartygs nationalitetshandling. Enligt kommitténs förslag skall för var­je fartyg som förs in i skeppsregistret utfärdas nationalitetshandling, som betecknas nationalitetscertifikat.

2,3,4,3 Remissyttrandena

Fartygs namn. Det föreslagna nya namnskicket av innebörd att re­gistrerade fartygs namn skall skilja sig från varandra har fått ett över­vägande gott mottagande under remissbehandlingen. Oreserverat posi­tiva uttalanden gör sföfartsverket, fiskeristyrdsen, Sveriges advokatsam­fund, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska sjöfolksförbundet och Sjö­assuradörernas förening. Fartygsbefälsföreningen och Sjöassuradöremas förening betonar, att nuvarande förväxlingsrisker och praktiska identi­fieringsproblem skulle undanröjas genom ett sådant namnskick. Chefen för marinen tUlmäter förslaget stor betydelse.

Patent- och registreringsverket hälsar med tillfredsställelse, att det nya namnskicket föreslås tiU skillnad från det nuvarande ansluta sig till dansk och norsk ordning. Verket påpekar, att den ensamrätt till far­tygsnamn som förslaget i praktiken kommer att ge inte får mer än ad­ministrativa verkningar. Enligt verkets mening behövs ej heller mer, eftersom immaterialrättens känneteckensrättsliga skydd är tUlräckligt. Verket erinrar om att den starka ensamrätt som följer med varumär­kesregistrering erbjuder möjlighet att ingripa mot brak av konkurre­rande fartygsnanm, vare sig de är införda i skeppsregistret eller ej. Hov­rätten för Västra Sverige antar, att lägre krav på namnolikhet kan stäl­las vid fartygsregistrering än som gäller i immaterialrätten.

Göteborgs tingsrätt anser, att prövningen av förväxlingsrisk i förhål­lande till andra fartygsnamn i skeppsregistret bör ske på samma grunder som t. ex. vid släktnamnsprövning och att sjöfartsverkets prövning här­igenom kan anslutas till doktrin och rättspraxis på detta närliggande rättsområde.

Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och Sveriges fiskares riksförbund ställer sig mer reserverade tiU förslaget. Hovrätten anser, att det nanrn-skydd det föreslagna namnskicket medför ej bör sträcka sig så långt som till exempelvis vanliga dopnamn eller eljest närliggande namn och föreslår, att i sådana fall även hemorten får ingå i namnet ("Märta av Smögen", "Märta av Astol" etc), något som skulle svara mot nuva­rande brak och åtskiUiga länders lagstiftning." Riksförbundet er­inrar om att åtskUliga fiskefartyg för närvarande har namn som över­ensstämmer med eller liknar namn på handelsfartyg utan att detta varit till nackdel och ifrågasätter om inte namnlikhet borde tillåtas mellan fartyg av så olika typ att förväxlingsrisk kan uteslutas. Liknande utta­lande gör tingsrätten som menar att förväxlingsrisken i sådana faU kan vara utesluten eller betydelselös.

Förslaget om reservation av namn och namnserier har föranlett åt-


 


Prop. 1973:42                                                        118

skiUiga synpunkter men endast Sveriges fiskares riksförbund har mot­satt sig att rätt till reservation av hamnserie införs och Sföassuradörer-nas förening har uttalat tveksamhet på samma punkt. Riksförbundet menar, att det skulle vara orimligt att tiUåta stora rederiföretag att ute­stänga bl. a. fiskare från namn som dessa brakar enligt gammal tradi­tion. Föreningen finner risken för namn- och intressekollisioner för stor för att en ordning som ger rätt tiU. reservation av namnserier skall kun­na fungera i praktiken.

I övrigt gäller remissinstanserna synpunkter den närmare utform­ningen av reglerna om namnserier. Detta skall behandlas i anslutning till sjölagsförslagets 2 kap.

Fartygs hemort. I fråga om fartygs hemort påpekar Sjörättsförening­en i Göteborg att förslaget inte löser problemet var fartyg har hemort, om dess ägare är bosatt utomlands och ej anmält hemort för fartyget till sjöfartsverket. Föreningen förmodar, att fartyget i så fall bör ha hemort i Stockholm eUer i annan ort som framdeles kan bli sjöfartsver­kets förläggningsort. Göteborgs tingsrätt tar upp samma problem.

Fartygs igenkänningssignal. Att aUa fartyg som förs in i skeppsregist­ret skall ha igenkänningssignal, som tillUia skall utgöra anropssignal för fartygets radiostation, tillstyrks av sjöfartsverket. Televerket framhåller, att en sådan ordmng måste formas så att den ger utrymme för samma smidiga samverkan mellan sjöfartsverket och televerket som äger ram för närvarande och att televerket, som tilldelar färtygsstationema an­ropssignal, ofta måste fastställa sådan signal innan fartyget hunnit re­gistreras.

Fartygs nationalitetshandling. Förslaget om nationalitetscertifikat för fartyg har särskUt uppmärksammats av sjöfartsverket som lämnat det utan erinran.

2.3.5 Fartygs behöriga skick m.m. 2.3.5.1 Nuvarande ordning

De grandläggande reglerna i 5 a § SjöL om fartygs behöriga skick erhöU sin nuvarande lydelse genom 1967 års sjölagsändringar. Ehura naturligtvis främst avsedda för redaren, anger dessa regler inte vem som svarar för fartygets behöriga skick. Det framgår av ansvarsbestämmel­serna, 323 och 331 §§ SjöL, att ej endast redaren har sådant ansvar. För befälhavaren gäller särskilda, naot 5 a § svarande regler i 58 § SjöL. Reglema i 5 a § kompletteras av andra sjörättsliga bestämmelser i äm­net, främst 1965 års lagstiftning om säkerheten på fartyg.

Fartyg, som lidit skada, kan genom utlåtande av besiktningsmän,


 


Prop. 1973: 42                                                       119

som förordnats av myndighet enligt 317 § SjöL, förklaras icke vara iståndsättiigt, dvs. kondemneras. Kondemnationsförklaring utfärdas på de grander som anges i 6 § SjöL.

2,3.5.2 Konmiittén

Grandläggande regler om fartygs behöriga skick har alltjämt sin na­turliga plats i det inledande kapitlet i SjöL och kommitténs förslag tar därför upp dessa där, i sak oförändrade men i 9 §.

I 1 kap. tar kommitténs förslag även upp bestämmelserna i 6 § SjöL om fartygs iståndsättlighet efter liden skada. De förs utan saklig änd­ring in i 10 § men kompletteras med en ny bestämmelse, som är be­tingad av den nya sjöpanträttskonventionen. Enligt 270 § andra stycket SjöL upphör sjöpanträtt i fartyg som kondemneras — dvs. i viss ord­ning förklaras icke vara iståndsättiigt — och därefter säljs frivilligt. Panträtten gär i stället över i köpeskillingen men kan enligt 272 § SjöL göras gällande däri endast så längre medlen utestår oguldna eUer inne­has av befälhavaren eller redarens agent. Enligt 20 § lagen om inteck­ning i fartyg upphör även den med inteckning förenade panträtten i kondemnerat och frivilligt försålt fartyg. Denna panträtt går ej över i köpeskillingen, en ståndpunkt som torde vara motiverad av att inteck­ningshavaren, till skillnad från sjöpanträttshavaren, har möjligheter att avtalsvis skydda sig mot de ekonomiska risker en kondemnation kan medföra.

Gällande rätt ger alltså fartygsägaren, i vars rätt försäkringsgivaren som regel inträder, möjlighet att sälja det kondemnerade fartyget gra­vationsfritt. Det är naturligtvis särskilt av betydelse när kondemnationen gäller fartyg som skadats svårt och kanske rentav är vrak. Denna möj­lighet kan ej utan vidare bevaras enligt den nya sjöpanträttskonventio­nen, som endast erkänner två former för sjöpanträtts upphörande: pre­skription och exekution. Kommittén föreslår därför, att ägaren berätti­gas låta sälja fartyget exekutivt för att därigenom kunna överlåta det gravationsfritt. Det får antas, att en sådan ordning bättre än den nuva­rande tillgodoser sjöpanträttshavarens intresse. Ty denne bereds därige­nom tillfälle att bevaka detta vid försäljningen. För närvarande kan den äga rum utan publicitet, vilket ger utrymme för missbrak av kondem-nationsinstitutet.

Kommittéförslaget, som har motsvarighet i det norska förslaget, tar sikte på det fall att det kondemnerade fartyget befinner sig inom svenskt jurisdiktionsområde. Det är ej antagUgt, att det i nämnvärd mån skall kunna tillämpas utomlands. I vart fall blir sådan tillämpning helt beroende på vad där gällande exekutionsrätt tillåter. Exekutions-rättsligt bör gälla, att det kondemnerade fartyget säljs som om det var ulmätt för fordran med bästa rätt. Därigenom ges underlag för tillämp­ning av täckningsprincipen.


 


Prop. 1973: 42                                                       120

2,3.5.3 Remissyttrandena

Förslaget har rönt ringa uppmärksamhet i de delar som berör fartygs skick. Sveriges fiskares riksförbund upplyser, att reglerna för kondem­nation av fartyg i praktiken visat sig onödigt komplicerade och kost­nadskrävande åtminstone i fråga om fiskefartyg. Stockholms tingsrätt konstaterar kort, att förslaget att fartygsägaren skall kunna få sitt kon­demnerade fartyg sålt exekutivt har bakgrand i sjöpanträttskonventio-nens tvingande regler om sjöpanträtts upphörande. Svea hovrätt godtar förslaget men anser, att dess motiv behöver klargöras bättre.

2.4 Registrering av fartyg m. m.

2.4.1 Registreringsplikt och registreringsrätt 2.4.1.1 Nuvarande ordning

Den svenska fartygsregistreringen är, som tidigare nämnls, formad som en nationalitetsregistrering. I fartygsregistret förs uteslutande in fartyg, som enligt 1 § SjöL har svensk nationalitet. Alla svenska fartyg kan föras in i fartygsregistret, oavsett användning och storlek. Men vissa fartyg skall föras in där, Registrcringsplikten förutsätter enligt 2 § SjöL, dels att fartyget används till "handelssjöfart eller resandes fort­skaffande" eller, annorledes uttryckt, befordran av gods eller passage­rare, dels att det har en bruttodräktighet av minst tjugo registerlon. Dräktigheten utgör fartygets rymd utrönt genom skeppsmätning enligt särskilda regler, varvid brutto- och nettodräktighet beror av om vissa driftsutrymmen, främst maskinrum, tas med i beräkningen eller ej; ett registerton är lika med 100 engelska kubikfot eller 2,83 kubikmeter.

För fiskefartyg finns, som nämnts vid sjölagsförslagets 1 kap,, en särskUd registrering, som sker lokalt hos distrikttullanstalterna. Denna är betingad dels av behovet av internationell övervakning av fiske och dels av gränsbevakningsbehov.

Nationalitetsregistreringen utgör för alla svenska fartyg grundval för inteckning främst pä det sättet att endast i fartygsregistret införda far­tyg kan intecknas. Inteckningsbarhet föratsätter dock en nettodräktighet av minst tre registerton eller i vissa fall en bruttodräktighet av tio re­gisterton.

För många fiskefartyg har den nuvarande ordningen lett till flerfaldig registrering, nämligen i fiskefartygsregister hos tullmyndigheter i far­tygsregistret och i den särskUda inteckningsbok som förs av inskrivnings­domare i Stockholms domsaga.

Annan egendom än fartyg kan ej registreras enligt nuvarande sjö­rättsliga regler. Fartyg under byggnad kan inte heller registreras men beställningskonlrakt kan tas in i Stockholms tingsrätts avhandlingspro-


 


Prop. 1973: 42                                                       121

tokoll, varigenom beställaren vinner viss förmånsrätt i varvels konkurs för byggnadsförskott.

2.4.1.2 Kommittén

Registreringsplikt. Kommittén har omprövat nuvarande registrerings-plikt och regislreringsrätt för fartyg samt den därmed sammanhängande frågan om inteckningsbarhet. Trots de offentligrättsligt betingade motiv som påkallar fartygsregistrering kommer det nya skeppsregistret att fä övervägande privaträttslig karaktär. Det har därför synts kommittén na­turligt alt begränsa skeppsregistreringen till de fartyg som bör kunna intecknas. Det offentiigrättsliga behovet av registrering av andra fartyg som står under myndighets tillsyn eller eljest under allmän kontroU kan enligt kommittén tillgodoses med hjälp av båtregistret. Kommittén erin­rar om att lagen om inteckning i fartyg ursprungligen gav intecknings­barhet åt registrerade fartyg med minst tjugo bruttoregistertons dräk-tighel. Genom lagändring 1920 jämkades gränsen till fem nettoregister-ton för alt 1954 ytterligare ändras till nuvarande gränser. Motiven till 1920 års jämkning var att fartygen undergått sådana prisstegringar att även små fartyg lämpade sig som underlag för kreditsäkerhet i inteck­nings form. Ändringarna 1954 berodde på övergång till nya skepps­mätningsregler.

Enligt kommitténs mening bör inteckningsbarhet ej heller framdeles stå öppen för fartyg av obetydlig storlek. Behovet av ett internationellt erkänt hypotek kan med fog sägas vara begränsat till den större, yrkes­mässiga sjöfarten. Och sjöpanträttskonventionen gäller endast s. k. sea­going vessels, dvs. fartyg avsedda för användning i öppen sjö. Också den mindre, yrkesmässiga sjöfarten kan visserligen utnyttja ett sådant hypotek men för dess vidkommande anser kommittén kreditsäkerhet i form av företagsinteckning — främst lämpad för användning inom lan­det — utgöra ett användbart alternativ. Kommittén erinrar om, att det tidigare förlagsinteckningsinstitutet förutsatte att egendomen i fräga in­gick i industriell verksamhet vilket bl. a. uteslöt sjöfartsnäringen. Vad nöjessjöfarten angår har kommittén inte funnit vägande skäl att alls er­bjuda möjlighet tUl särskUd underpantsättning. Någon ändamålsenlig skiljelinje kan emellertid enligt kommittén svårligen dras i detta sam­manhang mellan å ena sidan yrkesmässig sjöfart och å andra sidan nöjessjöfart. Ty fartyg kan skifta karaktär från t. ex. handels- eller fiske­fartyg till nöjesfartyg och tvärtom.

Kommittén har mot bakgrund av dessa överväganden ansett, att skeppsregistret bör omfatta alla svenska fartyg av viss minsta storlek, så bestämd att flertalet handels- och fiskefartyg men så få nöjesfartyg som möjligt blir registreringspliktiga och inteckningsbara,

I fråga om metoden för avgränsningen har kommittén funnit, alt den nuvarande anknytningen till fartygs dräktighet bör frångås. Sådant mätt


 


Prop. 1973: 42                                                        122

på fartygs storlek — eller rättare sagt rymd — kan vara ytterst kompli­cerat att faststäUa och därigenom ge upphov tUl betydande gränsdrag­ningsproblem. Sådana har kommittén så mycket hellre velat undvika som kommittéförslaget knyter viktiga privaträttsliga verkningar till gräns­dragningen — såsom inträde av sakrättsskydd för överlåtelse och möj­lighet tiU s. k. handpantsättning — och det alltså är angeläget att var och en blir i stånd att utan betydande svårigheter avgöra om ett fartyg med hänsyn tUl storlek är registreringspliktigt och inteckningsbart. Kom­mittén har stannat för att välja storleksmåtten pä fartygets skrov och, med utgångspunkt i en inom sjöfartsverket genomförd utredning, be­stämt gränsen till en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter.

Sjöfartsverkets utredning ger vid handen, att en gräns vid 12 X 4 me­ters skrov i praktiken tämligen väl sammanfaller med nuvarande gräns för registreringsplikt vid 20 bruttoregisterton. Enligt kommitténs upp­fattning bör i princip alla svenska fartyg av den minsta storlek som nu angivits införas i skeppsregistret, oavsett slag och användning. Med hän­syn till skeppsregistreringens framträdande privaträttsliga karaktär syns det dock kommittén motiverat att kunna undanta statsägda icke-kom-mersieUa fartyg. Enligt kommittéförslaget skall Kungl. Maj:t äga be­stämma att sådana fartyg, antingen alla eller vissa slag därav, ej skall föras in i skeppsregistret. Med denna modifikation skulle alltså registre­ringsplikt och registreringsrätt för fartyg i själva verket komma att sam­manfalla. De väsentliga ändringarna i förhållande till gällande rätt blir med detta förslag, framhåller kommittén, att en del jämförelsevis små handelsfartyg — huvudsakligen passagerarbåtar — och ett antal fiske­fartyg blir underkastade registreringsplikt till skeppsregistret i stället för alt endast vara berättigade till registrering i fartygsregistret medan åter andra sådana, av för närvarande inteckningsbar storlek, kommer att vara för små för att kunna intecknas. Endast ett obetydligt antal nöjes­fartyg blir praktiskt berörda enligt koriimiltén.

Kommittén påpekar, att det med hänsyn till de privaträttsliga konse­kvenserna av registreringspliktens omfattning kan sägas vara en nackdel, rättssystematiskt sett, att inte varje egentligen svenskt fartyg av i och för sig registreringspliktig storlek kommer att omfattas av registrerings­plikt. NationalitetsvUlkorens utformning medför, att en del fartyg som ägs av t. ex. svenska ideella föreningar inte kommer att kunna föras in i skeppsregistret. Kommittén har emellertid räknat med att detta för­hållande inte skall medföra praktiska olägenheter. Det rör sig om rela­tivt få undantagsfall, som dessutom i viss utsträckning kan tänkas bli eliminerade med tillämpning av den i 1 § upptagna regeln om dispens från nationalitetsvUlkoren. Därför har kommittén ansett sig kunna bort­se frän denna nackdel.

Kommitténs uppdrag omfattar att pröva om mudderverk, pontonkra-


 


Prop. 1973: 42                                                       123

nar och annan sådan egendom bör kunna registreras och intecknas. Kommittén pekar i den delen på, att dylik egendom ej säUan kan be­tecknas som fartyg. I den mån så är fallet koinmer den utan vidare att, om storlekskravet uppfylls, bli registreringspliktig och inteckningsbar. Problemet kan alltså begränsas till sådan egendom av förevarande slag som ej utgör fartyg, menar kommittén.

Fartygsbegreppet är, erinrar kommittén, inte bestämt i svensk sjörätts­lig författning och man är därför hänvisad till en praktisk tolkning med utgångspunkt från vissa vedertagna synpunkter i ämnet. Problemet är ingalunda nytt utan välkänt sedan länge. Kommittén anför till belysning därav, att man i allmänhet med fartyg torde avse ett sjötransportmedd, varmed jämstäUs redskap för annan verksamhet till sjöss såsom fiske, fångst, isbrytning, bärgning, bogsering, dykning och annat som har sam­band med sjöfarten. Väsentligt antar kommittén vara att viss manöver­duglighet är för handen men krav på eget framdrivningsmedel brukar ej ställas upp, även om förekomst av sådant är ägnad att undanröja en tvekan som eljest skulle kunna råda. Pråmar och läktare är med dessa utgångspunkter fartyg och även flytdockor och pontonkranar kan vara det, påpekar kommittén. Flottar, bryggpontoner och flytande behållare faller däremot enligt kommittén utom fartygsbegreppet.

Huruvida en anläggning för utvinning av olja eller naturgas ur kon­tinentalsockeln skall anses som fartyg eller ej blir enligt kommittén be­roende av omständigheterna. Oljeutvinning är i och för sig inte sådan verksamhet till sjöss som nyss antytts, uttalar kommittén, men det kan stundom tänkas att anläggningen utgör transportmedel. Kommittén har gått ut från att luftkuddefarkoster eller s. k. svävare ej utan vidare kan anses som fartyg i den mening varom här är fråga och de omfattas där­för ej av kommitténs förslag. Det norska förslaget däremot omfattar både oljeborrtorn och svävare, upplyser kommittén.

Att egendom av förevarande slag uteslutande används som bostad eller hotell- eller restaurangrörelse eller annat sådant för sjöfarten främ­mande ändamål och är helt anpassad härför, innebär enligt kommitténs uppfattning, att den inte kan betraktas som fartyg. Den kan ju dä inte brukas som sjötransportmedel eller redskap för sådan verksamhet till sjöss som har samband med sjöfarten.

I den mån egendom av förevarande slag ej uppfyller kraven för alt vara fartyg kan den, sedan förlagsinteckning ■— som förutsatte att fråga var om industriell rörelse — numera ersatts av företagsinteckning, tän­kas bli föremål för sådan inteckning. Enligt kommitténs mening får det anses tillräckligt för kreditsäkerhetsändamål. En utvidgning av skepps­registreringen till annat än fartyg skulle f. ö. enligt kommittén leda till betydande teoretiska och praktiska avgränsningsproblem. Att redan far­tygsbegreppet såsom sådant kan vålla svårigheter vid praktisk tillämp­ning är dock ofrånkomligt, tillfogar kommittén.


 


Prop. 1973: 42                                                       124

Registreringsrätt. I fråga om fartyg av den storlek att de kan införas i skeppsregistret sammanfaller, som redan framgått, registreringsrätten med registreringsplikten, frånsett vissa statsfartyg:

Vad beträffar skeppsbyggnadsregistreringen finns enligt kommittén inget behov av att forma den annorledes än som en rätt till registrering. Ingen registreringsplikt föreslås således här. Mot bakgrund av skepps­registreringen och skeppsbyggnadskonventionens renodlat privaträttsliga syfte finner kommittén det naturligt att skeppsbyggen endast får regi­streras om de beräknas i färdigt skick få sådan storlek att de också kan föras in i skeppsregistret, om förutsättningarna i övrigt är för handen. Kommitténs förslag går alltså ut på att gränsen bör gå vid en blivande största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Ett motsvarande betraktelsesätt ligger enligt kommittén bakom skeppsbyggnadskonventionens bestämmelse att registreringen får begrän­sas till byggen som i färdigt skick, med hänsyn till typ och storlek, kan re­gistreras som s. k. seagoing vessels. Att flertalet skeppsbyggen i Sverige levereras till utlandet anser kommittén ej påverka ett sådant ställnings­tagande beträffande den svenska ordningen för registrering av skepps­byggen. Registreringen bör tillåtas redan från kontraktsskedet, uttalar kommittén, eftersom ett av skeppsbyggnadskonventionens huvudsyften är att möjliggöra att kreditförhållandena redan från början ordnas med tanke pä såväl byggnadstiden som tiden efter det fartyget satts i drift. I övrigt är bestämmelserna om fartyg i sjölagsförslagets 2 kap. avsedda att tillämpas även på registreringsbara skeppsbyggen. I vissa fall ges dock särregler för de senare.

2,4,1.3 Remissyttrandena

Registreringsplikt. Förslaget om registreringsplikt till skeppsregistret för alla svenska fartyg av minsta storleken 12 X 4 m har i allmänhet god­tagits under remissbehandlingen. Positiva uttalanden gör sjöfartsverket, fiskeristyrdsen, chefen för marinen och Sveriges fartvgsbefälsförening. Sjöfartsverket betonar fördelarna med den generella registreringsplik­ten, varigenom man undgår problemen att skilja på fartyg efter använd­ning, och med den förenkling det innebär att inte ha både registrerings­plikt och registreringsrätt. Verket gillar även den föreslagna storleks­gränsen, ehura verket i andra sammanhang måste fortsätta att tillämpa den tidigare gränsen 20 bruttoregisterton. Ståndpunkten föranleds av att storleksgränsen, tUl skUlnad frän dräktighetsgränsen, är enkel och kan fastställas utan omständlig och relativt kostnadskrävande skeppsmät­ning. Slutligen förordar verket, att passagerarfartyg som är mindre än 12 X 4 m skall bli registreringspliktiga till båtregistret och att denna plikt lagfästs genom föreskrift i SjöL.

Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig också positivt om registre-


 


Prop. 1973: 42                                                       125

ringspliktens utformning men förordar, att den kompletteras med re­gistreringsrätt för mindre fiskefartyg så att de kan utnyttjas för kredit­säkerhetsändamål. Fiskeristyrdsen framhåller att den föreslagna stor­leksgränsen torde utesluta endast smärre och ur kreditsynpunkt bety­delselösa fiskefartyg från att kunna intecknas.

Svea hovrätt framhåller att s. k. kryssarkatamaraner trots obetydligt deplacement ofta håller de minsta storleksmått som förslaget föreskri­ver för registreringsplikt och att detta resultat kan undgås, om storleks­gränsen kombineras med föreskrift om visst minsta deplacement,

Svävarfartsutredningen erinrar om sin utredning av frågan om sväv-farkosternas behandling och anser, att frågan bör prövas slutligt i ett senare skede. Utredningen ansluter sig till uppfattningen alt svävarna ej utgör fartyg och finner starka skäl tala för att de betraktas som trans­portmedel av nytt slag. Svea hovrätt noterar däremot närmast som en brist i förslaget, att svävarnas ställning och behandling förblir olösta.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att fartygsbegreppet kan vålla tillämpningssvårigheter och att man efter norsk förebild bör kunna ut­vidga förslaget till att omfatta även mudderverk, flytdockor och annat som faller utom fartygsbegreppet, om det bedöms som ändamålsenligt från kreditsäkerhetssynpunkt. En sådan utvidgning förespråkas även av Sveriges fartygsbefälsförening. Stockholms tingsrätt menar, att även en allmänt hållen, lagfäst definition av fartygsbegreppet skulle vara värde­full.

Mot den föreslagna registreringsplikten vänder sig generaltullstyrelsen och Svenska kryssarklubben. Styrelsen erinrar om gällande enhetliga ordning för registrering och märkning av fiskefartyg, som bygger på internationella överenskommelser och påpekar, att förslaget skulle inne­bära en uppdelning av fiskefartygsregistreringen på skepps- och båt­registren, låt vara att dessa centrala register enligt styrelsens mening själva kunde delas efter något regionalt syslem. Styrelsen konstaterar, att förslaget visserligen skulle leda tiU förenkling för både registerföran­de myndigheter och fartygsägarna men att det samtidigt måste innebära att fiskefartygsregistreringens nuvarande enhetlighet efterges. Styrelsen avstyrker därför, att fiskefartyg blir registreringspliktiga till skeppsre­gistret. Men styrelsen menar, att dessa fartyg bör vara registreringsbe-rättigade till skeppsregistret för att därigenom kunna intecknas. Kryssar­klubben anser, att förslaget innebär en omotiverad registreringsplikt för nöjessjöfarten som kommer att leda till att nöjesfartyg underkastas skärpta regler "försäkringsmässigt, ansvarsmässigt och delvis även ut-rustningsmässigt".

Registreringsrätt. Rätten tUl registrering av skeppsbyggen har föran­lett få uttalanden. Sveriges varsindustriförening — vars inställning till skeppsbyggnadsregistreringen är positiv och som vill se denna genom­förd snarast möjUgt — framhåUer, att förslagets största betydelse på


 


Prop. 1973: 42                                                        126

denna punkt är att varven kommer att kunna erbjuda säkerhet för kort­fristig finansiering under byggnadstiden.

Sjöfartsverket tar upp en annan fråga. Verket erinrar om sitt av till­synsändamål betingade intresse att tidigt fä kännedom om de fartyg som byggs i Sverige och utomlands för svenska beställares räkning och före­slår, att varje svensk beställare åläggs att senast vid kölsträckningen an­mäla beställningen till sjöfartsverket.

2.4.2 Inskrivningsplikt och inskrivningsrätt 2.4.2.1 Nuvarande ordning

För att fartygsregistreringen på bästa sätt skall kunna fylla sin funk­tion bör den bl. a. riktigt återge äganderättsförhållandena. Sådant krav gäller redan från offentligrättslig utgångspunkt, eftersom fartygsregist­ret är en förteckning över fartyg med svensk nationalitet och nationa­litetsvillkoren är knutna till äganderättsförhållandena. Enligt gällande rätt sker en viss äganderättsprövning, när fartyg förs in i registret. Men kraven på utredning är relativt låga och detsamma gäller anmälan om förändring i äganderättsförhållandena. Sådan anmälan görs av fartygs­ägaren. I fråga om andel kan anmälan även göras av den som förvärvat andelen. Anmälan som här avses behöver ej åtföljas av bevisning. Där­emot skall underskriften vara bevittnad. En följd av denna ordning är, att den som är inskriven i fartygsrégistret som ägare till fartyg ej har en mot lagfaren fastighetsägares legitimation helt svarande behörighet att medge inteckning i egendomen. Det är också möjligt att i fartygsregistret endast anteckna äganderättsändring i stället för att skriva in ägaren där. I princip skall inteckningsmedgivande, för att gälla, vara lämnat av den som är inskriven i fartygsregistret som ägare tUl fartyget. Men fullstän­dig prövning av äganderätten skall likväl företas i inskrivningsärendet vid domstolen. Det gäller därvid att härleda ägarens rätt till den som här i landet byggt fartyget eller som först förvärvat det från utlandet. Eftersom det kravet ansetts kunna vara alltför betungande för sökan­den, medger lagen om inteckning i fartyg atf den räknas som fartygets ägare vilken under de senaste fem åren varit inskriven i fartygsregist­ret som sådan eller också bevisligen härleder sin rätt från den som vid femårsperiodens början var inskriven som ägare tUl fartyget. Inskriv­ning av äganderätt till skeppsbygge kan som förat nämnts ej förekom­ma förrän bygget nått den grad av fullbordan att det kan registreras som fartyg.

Skeppsbyggen bereder även andra problem i gällande rätt. Frågan huruvida äganderätten tillkommer varvet eller beställaren kan knappast anses fullständigt klar. I allmänhet antas varvet vara ägare. EmeUertid kan det dras i tvivelsmål om detta skall antas ha generell gUtighet. Tänkbart är att beställaren bör anses, åtminstone jämte varvet, ha del.i


 


Prop. 1973: 42                                                       127

äganderätten t. ex. då han själv tUIhandahåller väsentliga och värde-fuUa delar av byggnadsmaterialet, vilka ej är av fungibdt slag. Skulle beställaren tillhandahålla hela materialet på det sättet att han anförtror åt varvet att av delar av skilda fartyg tUlverka ett nytt, är det knappast givet att han förlorar äganderätten till detta material av den anled­ningen att varvet får det i sin besittning med byggnadsuppdrag. Men bortsett från sådana situationer — vilka ej är typiska för de beställ­ningsköp skeppsbyggnadsavtalen vanligen utgör utan innefattar eller gränsar tUl arbetsbetmg — gäller antagligen, att varvet äger skepps­bygge som det tillverkar.

2.4.2.2 Kommittén

Inskrivningsplikt. Kommittén erinrar om, att de nuvarande ansprå­ken på utredning i inteckningsärenden om fartygsägares förvärv och fängeskedja pä sina håll anses alltför högt ställda. I riksdagen motione­rades redan 1963 om en uppmjukning härvidlag och riksdagens skri­velse i anledning av motionen överlämnades sedan till kommittén för beaktande vid dess fortsatta arbete. Kommittéförslagets privaträtlsliga inriktning har emeUertid, enligt vad kommittén betonar, gjort det ofrån­komligt att StäUa höga krav på äganderättsprövningen och att kräva kontinuerlig inskrivning av förändringar i äganderätten. Detta är påkal­lat för att en privaträttsligt fullgången inskrivning skall kunna erbjudas. Samtidigt kommer det naturligtvis att möjliggöra en mer tillfredsstäl­lande nationalitetsprövning än som för närvarande äger ram. Kommit­tén erinrar om att den privaträttsliga förebilden är fastighetsrättens be­stämmelser om lagfart sådana de framträder i JB. Liksom gäUande rätt lägger kommitténs förslag i första hand på ägaren resp. förvärvaren att svara för att anmälan om registreringsåtgärd resp. inskrivningsansökan görs. Registreringsplikt och inskrivningsplikt kombineras genom att re­gistreringsanmälan — som ägare av registreringspliktigt fartyg åläggs göra inom viss tid från sitt förvärv — också anses innefatta ansökan om inskrivning av ägarens förvärv. I övrigt innebär inskrivningsplikten, att envar som förvärvar i skeppsregistret infört fartyg eller andel i så­dant fartyg är skyldig att inom viss tid söka inskrivning av förvärvet.

Inskrivningsrätt. Ofullbordade eller suspensivt villkorliga förvärv har gjorts till föremål för särskUd behandling enligt kommittéförslaget. En överlåtare kan tyst eUer uttryckligen ha förbehållit sig äganderätten tUl fartyget intUl viss tidpunkt, t. ex. tills betalning sker. Avbetalningsköp under äganderättsförbehåll är visserligen, enligt vad kommittén förmo­dar, inte någon vanlig överlåtelseform när det gäller stora fartyg. Säl­jaren kan i allmänhet beredas säkerhet i form av inteckning och dess­utom syns olika former av skeppslega, med eUer utan slutlig ägande-


 


Prop. 1973: 42                                                        128

rätlsövergång, erbjuda kommersiella fördelar framför rena avbetalnings­köp. I vad män f. ö. lagen (1915: 219) om avbetalningsköp är tiUämp­lig är omdiskuterat enligt kommittén men kommittén har ansett sig kunna lämna den frågan därhän.

Kommittéförslaget går ut från gängse betraktelsesätt, att avbetalnings-köparen har en av köpeskillingens erläggande suspensivt villkorad rätt, vanligen benämnd äganderätt, tiU godset medan säljaren har en av sam­ma villkor resolutivt betingad äganderätt. På motsvarande sätt kan en­ligt kommittén det rättsförhållande karakteriseras vilket råder före av­lämnandet av gods som sålts genom kreditköp. Den rätt att bringa köpet . till återgång, som säljaren har under sådana förhållanden, bör enligt kommitténs mening anses vara skyddad på liknande sätt, vare sig den betecknas som äganderätt eller hävningsrätt. Förvärv som sålunda kan bringas att återgå — efler avlämnandet, om uttryckligt förbehåll gjorts, och dessförinnan även utan sådant förbehåll — behandlar kommittéför­slaget som ofullbordade på det sättet att deras fuUbordan är beroende av viUkor. Skyldighet skall ej föreUgga att söka inskrivning för dem men förvärvaren skall dock vara berättigad att erhålla sådan inskrivning varvid anteckning skall göras i registret om det vUlkor, t, ex. ägande­rättsförbehåll, varav förvärvets fullbordan beror. I fråga om sådana för­värv föreslås alltså inskrivningsrätt men ingen inskrivningsplikt. Denna rätt blir så mycket mer väsentlig som kommittéförslaget — säsom skall redovisas i det följande —• knyter sakrättskydd till inskrivningen. Att ett förvärv sålunda är ofullbordat innebär bl. a. att varken köpare eller säljare är behörig att ensam överlåta fartyget eller inteckna det eller upplåta panträtt däri. Inskrivningsrätten torde, antar kommittén, för­utsätta att rätt till fartyg på grund av avbetalningsköp ej omfattas av förelagsinteckning men någon lagändring har kommittén inte funnit på­kallad därvidlag.

Kommitténs behandling av villkorade förvärv kompletteras inte med formkrav på fartygsköpet såsom i fastighetsrätten. Kommittén har över­vägt det problemet men har — med hänsyn till marknadens utpräglat intemationella karaktär och behovet av att kunna träffa snabba, bindan­de köpslut även på distans — funnit att nackdelarna med en sådan ord­ning mäste väga upp fördelarna. Det kan ändå förutses, att de nya re­gistrerings- och inskrivningsreglerna skall föranleda att skriftiig form — redan nu vanlig för fartygsköp — som regel tUlämpas även utan före­skrift därom, tillägger kommittén.

Skeppsbyggen. När det gäller förvärv av skeppsbyggen kompliceras frågorna om inskrivning av äganderätt av speciella överväganden. Kom­mittén har utgått från att avtalsfrihet i och för sig kunde erkännas ge­nom att beställningsköp av skeppsbygge behandlades som vanligt far­tygsköp. Men varvsindustrins företrädare i kommittén har av företags­ekonomiskt tungt vägande skäl, som främst har med skattemässig av-


 


Prop. 1973: 42                                                       129

skrivning på lagertUlgångar att göra, bestämt motsatt sig.att varven ut­sätts för risken att till beställare nödgas avstå äganderätten till skepps­byggen som de har under tUlverkning. Eftersom det utomlands är van­ligt att skeppsbygge tUl följd av klausul i byggnadsavtalet är i bestäl­larens ägo från början, har det antagits, att anspråk i detta hänseende sannolikt skulle komma att resas mot svenska varv, om lagstiftningen lämnade utrymme härför. Enligt kommitténs mening bör skeppsbygg­nadskonventionen förstås så att kravet på inskrivning av äganderätt för­utsätter att äganderätten ej d nationell lag fuUständigt binds vid den.ena av byggnadsavtalets parter. Inskrivning skulle eljest bli tämligen me­ningslös. Kommittén har valt en ordning med teoretiskt klar men prak­tiskt ringa rörelsefrihet, kombinerad med möjlighet tUl inskrivning av villkorliga förvärv såsom vid fartygsköp. Förslaget innebär, alt ägande­rätten till skeppsbygge, som är föremål för beslällningsköp, i princip låses vid varvet genom en särskild indispositiv regel, vilken samtidigt fyller funktionen av lolkningsmall så att därigenom bestäms vad som skall ut­göra beställning och vad som skall betraktas såsom arbetsbeting. Regeln går ut på att när skeppsbygge tillverkas enligt byggnadsavtal varvet skall anses som ägare, oavsett avtalets innehåll, om inte beställaren tiU--handahåller byggnadsmaterialet. Med byggnadsmaterial förstås därvid enligt kommittén allt som i fysisk mening förtjänar sådan beteckning, dvs, plåtar, maskineri, maskindelar, utrastningsdetaljer m.m., men inte rena kapitaltillskott, projekterings- eller arbetskostnader. När beställaren inte tUIhandahåller materialet, skall avtalet sålunda betraktas som bestäU-ning med äganderätten hos varvet, framhåller kommittén. Och detsam­ma gäller de fall då beställaren tiUskjuter del av materialet men inte det hela; från mindre avvikelser mäste naturligtvis kunna bortses i tillämp­ningen. I övriga fall av tillverkning föreUgger arbetsbeting påpekar kom­mittén, och då betraktas beställaren redan enligt allmänna regler som ägare.

Denna speciella föreskrift i fråga om skeppsbyggen hindrar enligt kommittén ej att bestäUarens rätt tUl bygge på gmnd av byggnadsavtalet säkerställs genom inskrivning. Liksom kreditköp av färdigt fartyg be­rättigar köparen tUl inskrivning av det ofullbordade förvärvet får be­ställaren enligt förslaget rätt till inskrivning av sitt genom beställnings-köpet suspensivt villkorade förvärv av bygget, I fråga om redan registre­rat skeppsbygge föreslås dessutom en villkorlig inskrdvndngspllkt så att den som förvärvar sådant bygge måste söka inskrivning av förvärvet inom viss tid, ifall han inte föredrar att inom samma tid anmäla byg­get för avregistrering,

Kommittéförslaget innebär med denna konstruktion av-äganderätten till skeppsbyggen, att varven i regel bevaras vid äganderätt till skepps­byggena men att sådana beslällningsköp som förutsätter betydande be­talning före eller vid leverans kommer att — genom att beställaren läm-

9    Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                        130

nar vederlag i material till bygget i stället för alt betala i pengar — kun­na förvandlas tUl regelrätta arbetsbeting med den fulla äganderätten tUl byggena i beställarens hand. Detta bör, enligt kommitténs mening, åt­minstone teoretiskt kunna arrangeras så att varvet skaffar materialet i beställarens namn eller måhända uppträder som dennes kommissionär. Hur denna avtalsfrihet kommer att utnyttjas blir i första hand en fråga om balansering av säljares och köpares inflytande på den internationella marknaden, tillfogar kommittén.

Kommittén erkänner, att förutsättningarna för att sålunda lägga den fulla äganderätten till skeppsbygge i beställarens hand, och därmed bl. a. ge honom separationsrätt i varvets konkurs, inte kan antas komma att föreligga särskilt ofta. Men å andra sidan ger kommittéförslaget de flesta beställare möjlighet att genom inskrivning säkerställa sin avtals­enliga rätt till bygget såsom ofullbordat äganderättsförvärv. Denna rätt till inskrivning skall de enligt kommittén också kunna hävda mot varvet med utnyttjande av en allmän regel efter fastighelsrättslig förebild, som berättigar förvärvare att söka inskrivning på fångesmans vägnar. Var­vets borgenärer kan då inte, påpekar kommittén, ta bygget i anspråk utan endast den enligt byggnadsavtalet resolutivt villkorade äganderätt till detta som varvet har.

Att samäganderätt, som måhända i speciella fall erkänns med nu gällande ordning, inte kommer i fråga enligt kommitténs förslag får en­ligt kommittén ses som en eftergift åt behovet av ordning och enkelhet d regdstreringsförhållanden. Kommittén tUlägger, att om skeppsbygge un­dantagsvis överläts utan samband med skeppsbyggnadsavtal — t. ex, ge­nom att en redare med eget varv övertar ett ofullbordat bygge i befint­ligt skick för att själv färdigställa det — reglerna om köp av färdigt far­tyg blir tillämpUga fullt ut enligt kommittéförslaget. Kommittéförslaget är ej enhälligt i fråga om den tvingande regleringen av äganderätt tUl skeppsbyggen. En av experterna, advokaten Lennart Hagberg, har (jfr bilaga 5 tiU kommitténs betänkande) förordat full avtalsfrihet på skäl som i huvudsak innebär, att det kan ifrågasättas om en tvingande reg­lering är förenlig med skeppsbyggnadskonventionen, att vai-vsindustrien inte bör antas behöva skydd d form av tvingande avtalsregler utan i stället kan dra nytta av möjlighet att överlåta äganderätt till skepps­bygge under dess utförande, att den föreslagna tvingande regleringen omöjliggör samäganderättsförhållande som i vissa fall kan vara mo­tiverat, att möjUgheten för beställaren att tillhandahålla byggnadsma­terialet ej är praktisk, att arrangemang med varvets stäUning som be­ställarens inköpskommissionär kanske ej i praktiken kan godtas i varvets konkurs och att svenska bestämmelser i detta ämne bör avpassas efter internationell förebild.


 


Prop. 1973: 42                                                       131

2.4,2,3 Remissyttrandena

Inskrivningsplikt. I denna del har förslaget inte föranlett några utta­landen under remissbehandlingen.

Inskrivningsrätt. Inskrivningsrätten har under remissbehandlingen uppmärksammats endast såvitt gäller skeppsbyggen.

Skeppsbyggen. Sveriges varvsindustriförening ddar uppfattningen att den nuvarande inskrivningen av beställningskontrakt enligt 3 § SjöL är för­åldrad och bör ersättas med en modernare, på skeppsbyggnadskonven­tionen grandad ordning, som sålunda anpassats till ett internationeUt er­känt system. Föreningen ansluter sig i princip till kommittéförslaget. Genom att äganderätten tiU skeppsbyggen förbehåUs varven är enligt föreningen det viktigaste kravet på en ny ordning tUlgodosett, nämligen att varven kan inteckna byggena redan från kontraktsskedet. Beställa­rens inskrivningsrätt ger denne fördelen att kunna hindra varvet från att ensamt inteckna bygget och bereder honom sakrättsskydd för sitt för­värv. Föreningen finner kommittéförslaget i den delen väl teoretiskt och förmodar, att det har tvivelaktigt värde för både bestäUaren och varvets borgenärer om bygget ej är sjösatt vid varvets konkurs och konkursboet varken kan eller vill fullborda bygget. Varvets villkorliga äganderätt går då knappast att realisera, menar föreningen, och beställaren är inte be­tjänt av sitt sakrättsskydd i det läget. Mer rationellt vore enligt för­eningens mening, att inte tillåta beställaren att skriva in sitt förvärv utan hänvisa honom till att få säkerhet i bygget i form av inteckningar allt­eftersom han betalar ddlUcvider. En annan lösning vore att tUlåta be­ställaren att få bygget registrerat med anteckning att han är beställare och att ge det en verkan som liknar den som vilande lagfart på fast egendom har.

Svenska metallindustriarbetareförbundet framhåller, att beställarens inskrivningsrätt gär ut över de varvsanställdas s. k. löneprivUegium i konkurs. Enligt förbundets mening bör lagstiftningen om den statliga lönegarantin i arbetsgivares konkurs principiellt inte påverka bedöm­ningen av detla. En närmare redovisning av de ekonomiska konsekven­sema för varven och deras anställda vore enligt förbundets mening önskvärd innan förbundet "är benäget biträda" kommittéförslaget.

Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Sve­riges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund och Sförättsför­eningen i Göteborg avstyrker förslaget om tvingande reglering av ägan­derätten till skeppsbyggen. Flera av dem hänvisar tUl den skiljaktiga me­ning som åtföljt kommittéförslaget. Det påtalas, att den civilrättsliga principen om avtalsfrihet trätts för när av skattemässiga och därmed i detta sammanhang principiellt ohållbara skäl. Det ifrågasätts också att


 


Prop. 1973: 42                                                        132

varven har verkligt behov av sådant skydd gentemot beställarna. Varvets retentionsrätt i bygge som tillhör beställaren anses ge fullgott skydd, eftersom den prioriteras framför inteckningsborgenären enligt kommit­téförslaget. Värdet av den inskrivningsrätt förslaget ger beställaren ifrå­gasätts också. Dessutom har det gjorts gällande att förslaget strider mot skeppsbyggnadskonventionen.

Svea hovrätt konstaterar, att kommittéförslaget går ut från traditio­nen såsom slutpunkt för säljarens hävningsrätt och i övrigt avgörande i köprättsligt hänseende samt anför:

Ur civUrättslig synpunkt finns det emellertid ingen anledning att tUl-lägga traditionen denna avgörande betydelse vid ett systern med registre­rade förvärv, och jämställandet med det vanliga ägareförbehållet visar att förslaget i själva verket utgår frän en annan ordning. Detentionsrät-ten är meningsfull endast intUl dess beställarens intill leveransen förfall­na prestationer är fullgjorda; vid varvets konkurs borde, om lUiheten med avbetalningsköpet skaU upprätthållas, beställaren få separationsrätt om han förskotterar eventuellt kvarstående belopp.. Stoppningsrätten kan däremot fylla en funktion ända fram till traditionen, i den mån kredit efter detta tillfäUe utlovats. BUden blir således ganska komplicerad: de-tentionsrätten för varvet upphör vid erläggandet av intUl leveransen förfallna belopp, och detsamma måste gälla hävningsrätten för utebliven betalning; stoppningsrätten för framtida belopps erläggande kan bibe­hållas intill traditionen och den "äganderätt" som av skatteskäl skall förklaras ligga hos varvet bör förmodligen ej övergå förrän då.

Sjörättsföreningen i Göteborg antar att beställaren får besvär med att hävda sin inskrivningsrätt gentemot varvet, om detta ej frivilligt med­verkar till den registrering som inskrivningen föratsätter. Även den tek­niska utformningen av äganderättsregeln kritiseras, dels från principiella civilrättsliga utgångspunkter, dels för att den medger att regeln kring­gås genom att arbetsbeting arrangeras så att varvet skaffar byggnadsma­terialet såsom inköpskommissionär för beställaren.

Sveriges fiskares riksförbund anlägger speciella synpunkter. Enligt förbundet är det vanligt att byggen av fiskefartyg finansieras genom be-ställarförskott och förbundet har dåliga erfarenheter av det nuvarande skyddet för sådana förskott när varven råkar på obestånd. Förbundet framhåller, att förskotten ofta överstiger byggets värde, eftersom ett ofuUbordat bygges värde är vanskligt att beräkna på förhand. Kom­mittéförslaget åstadkommer enligt förbundets förmodan motsatsen till en förbättring av detta läge. De skäl kommittén anfört för förslaget finner förbundet väga lätt jämförda med kravet på praktisk möjlighet tiU rimlig fördelning av de ekonomiska riskema meUan varv och beställare. Möj­ligheten att beställaren skulle kunna bli ägare genom att tUlhandahålla materialet finner förbundet vara orealistisk från praktisk utgångspunkt.


 


Prop. 1973: 42                                                       133

2.4.3 Avregistrering

2.4.3.1          Nuvarande ordning

Ett registrerat fartyg är förr eUer senare förslitet och blir upplagt eller upphugget och skrotat. Det kan också kondemneras efter häveri eller förlisa eller eljest, på försäkringsmässiga grander, bli ansett som förlorat. Vidare kan det säljas till utlandet eller på grund av förändring av ägan­derätten tUl andel eller liknande orsak förlora svensk nationalitet. I dessa fall skall fartyget avföras ur registret; dessa är också de enda gUtiga granderna för avregistrering. De angivna gmnderna gäUer i första hand registreringspliktiga fartyg. För fartyg som förts in i fartygsregist­ret utan registreringsplikt gäller dock samma regler. Att ägaren dispone­rar över registreringen ger honom alltså inte motsvarande rätt i fråga om avregistreringen. Anledningen därtUI är, att han kan utnyttja registre­ringen tUl att inteckna fartyget och därför ej bör kunna utverka av­registrering tUl förfång för borgenärerna.

Även om de angivna föratsättningarna för avregistrering är för han­den, kan hinder möta mot att avregistrering verkställs. Enligt en år 1967 tUlkommen regel i 28 a § förordningen angående registrering av svenska fartyg får avregistrering inte verkstäUas utan bevis från inskrivningsdo­maren att fartyget ej är intecknat för fordran eller att samtiiga inteck­ningshavare samtyckt tiU åtgärden. Denna spärregel är främst avsedd att förebygga att fartyget efter försäljning förs över till annat nationalitets­register utan hänsyn till inteckningshavamas rätt. En annan regel gäller i vissa fall när fartyget förlorar svensk nationalitet. Beror det på att an­del i fartyget övergått i utländsk ägo eller på att svensk delägare blivit utländsk medborgare, kan andelen enligt särskilda regler i 5 § SjöL återföras i svensk hand för att bevara fartygets svenska nationalitet. I konsekvens härmed gäller enligt 28 § registreringsförordningen att av­registrering ej får verkställas under viss tid. Aktualiseras frågan om åter­förande av andelen i svensk hand, kan sjöfartsverket faststäUa särskild frist för ändamålet.

2.4.3.2          Kommittén

Enligt kommitténs uppfattning måste föratsättningarna för avregistre­ring även i fortsättningen vara i stort sett desamma som nu. Att ett far­tyg, som inte längre är svenskt, principiellt ej bör tUlåtas stå kvar i ett svenskt nationalitetsregister är sålunda uppenbart. Ej heUer bör ett för­stört, förlorat eUer kondemnerat fartyg behåUas i registret, anser kom­mittén. Detsamma gäller naturligtvis det fall att ett fartyg genom om­byggnad eUer annan sådan ändring upphört att vara fartyg. Det bör i så fall utan vidare kunna behandlas såsom förstört, tUlfogar kommittén.

De regler, som enligt gällande rätt skall förebygga avregistrering till


 


Prop. 1973: 42                                                       134

förfång för aimans rätt, är enligt kommittén i princip tillräckliga för att säkerställa borgenärernas rätt.

I överensstämmelse med sjöpanträttskonventionen föreslår kommittén, att avregistrering av fartyg, vari inteckning gäller, inte får verkställas förrän borgenären skriftligen samtyckt tUl åtgärden. Genom att göra sitt samtycke beroende av gottgörelse eller garanti för fortsatt tillfredsstäl­lande säkerhet i fartyget under dess nya flagg kan borgenären sålunda på grund av kommittéförslaget själv bevaka sin rätt så långt det över­huvudtaget är möjligt.

Den andra spärregel som kommittén föreslår anknyter till gällande rätt om återstäUande av fartygs svenska nationalitet i vissa fall. Kom­mittéförslaget ersätter bestämmelserna i 5 § SjöL med vissa bestämmd­ser d partrederdkapdtlet om partredares lösningsrätt tUl medredares an­del. Med utgångspunkt d dessa regler innebär förslaget att, om det finns flera ägare till ett fartyg som skall avföras ur registret på grund av att det förlorat svensk nationalitet och lösningsrätt kan utövas för att be­vara fartygets nationalitet, avregistrering inte får verkställas medan lös­ningsrätten ännu gäller.

I fråga om skeppsbyggen som förs in i skeppsbyggnadsregistret kan enligt kommittén ej överlag gälla samma grunder för avregistrering som för fartyg. I den mån man kan tala om nationalitetsförändringar menar kommittén, att sådana inte bör tillmätas betydelse, eftersom skepps­byggnadsregistret är ett register för inskrivning av rätt till skeppsbyggen här i landet, oavsett om de utförs för inländsk eller utländsk beställares räkning och oavsett vem som äger dem. Men de färdigbyggda fartygen måste kunna föras över till vårt skeppsregister eller tUl utländskt regis­ter. Eftersom skeppsbyggnadsregistreringen ej blir obligatorisk enligt kommitténs förslag, bör ägaren ha rätt att i princip förfoga över byg­gets avregistrering. På den andra sidan mäste, såsom framhållits tidi­gare, en villkorlig inskrivningsplikt gälla i fråga om förvärv av skepps­bygge så länge det är registrerat. Om ny ägare ej vill låta inskriva sitt fång, måste han alltså i stället medverka till avregistrering.

När ett skeppsbygge sjösätts är det, framhåller kommittén, inte med nödvändighet färdigt som fartyg. Åtminstone med konventionell skepps-byggnadsteknik återstår viss tid för fullbordan genom inredning och ut­rastning — bl, a. med maskineri — samt andra leveransförberedelser såsom tekniska provturer m, m. Under detta skede uppträder emellertid bygget alltmer som fartyg och är i viss utsträckning underkastat sam­ma risker som färdiga fartyg, framför allt vid förflyttningar. Enligt kommittén kan gränsen mellan skeppsbygge och färdigt fartyg vara svår att dra och det är inte säkert att den alltid kan dras på samma sätt. Den kan ej utan vidare knytas till avregistreringen ur skeppsbyggnads­registret och inte till leveransen, i vart fall ej i detta sammanhang, på­pekar kommittén. Ej heller kan en sådan gräns generellt förläggas till


 


Prop. 1973: 42                                                                      135

sjösättningen, som eljest i flera väsentliga hänseenden är ett avgörande ögonblick i byggets utvecklingsskede. Kommittén har med hänsyn här­till funnit sig böra föreslå, att de för avregistrering av fartyg gällande grunderna förstörelse, förlust och kondemnering även skall gälla i fräga om registrerade skeppsbyggen, ehuru dessa avregistreringsgrunder i stor utsträckning torde bli teoretiska,

I överensstämmelse med skeppsbyggnadskonventionen gäller enligt kommitténs förslag samma krav pä inteckningsborgenärernas samtycke till avregistrering av skeppsbygge som till avregistrering av fartyg. För Överföring från skeppsbyggnadsregistret tUl det svenska skeppsregistret skall emellertid sådant samtycke ej krävas tillfogar kommittén. Ty för­slaget innebär också, att inteckning i skeppsbygge följer bygget vid över­föringen och alltså kommer att gälla i det nyregistrerade fartyget utan förändring i övrigt.

2.4,3.3 Remissyttrandena

I denna del har kommittéförslaget mötts endast av den anmärkning­en, från Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och Göteborgs tings­rätt, alt en uttrycklig bestämmelse behövs som gör ombyggnad och lik­nande förändringar av ett registrerat fartyg till formell avregistrerings-grund för den händelse ändringen innebär att karaktären av fartyg går förlorad. Det påpekas, att en sådan avregistreringsgrund inle lämpligen bör tolkas in i den regel som handlar om att fartyget förstörts.

2.4.4. Inskrivning av skeppnamn

2.4.4.1 Nuvarande ordning

Enligt 3 § förordningen angående registrering av svenska fartyg skall i fartygsregistret för varje fartyg tas upp bl, a. dess namn. Men regler om reservering av namn finns inte. Ej heller finns regler om namn­serier.

2.4.4.2 Kommittén

Kommittén erinrar om att fartygs namn behandlats vid sjölagsförsla­gets 1 kap. bland frågorna om fartygs identifiering. Kommittén har därvid föreslagit, att fartyg inte skall få föras in i skeppsregistret under namn som för mycket liknar namn pä annat där infört fartyg eller kan hänföras till serie av fartygsnamn som, enligt registeranteckning eller ansökan om sådan anteckning, brukas av ägare till annat eller andra fartyg. Dennes medgivande skall emellertid bryta skyddet för namn­serie. Även enstaka fartygsnamn skall enligt kommittéförslaget kunna reserveras genom sådan anteckning,

I förevarande kapitel reglerar kommittéförslaget nu förutsättningarna


 


Prop. 1973:42                                                        136

för anteckning av namn och namnserier och den ordning vari anteck­ning sker. Mot bakgrund av förslaget till namnskick för registrerade fartyg — som såvitt rör sådana fartyg i praktiken kommer att medföra ensamrätt till de namn varunder fartyg införs i skeppsregistret — bör enligt kommitténs uppfattning krävas, dels att namnserie är ägnad att skilja däri ingående fartyg såsom grapp från andra registrerade fartyg, dels att den består av inbördes särskiljande namn eller är uppbyggd så att den medger val av sådana namn. Det förstnämnda kravet finner kommittén självklart. En namnserie som ej kan markera samhörighet utåt har ingen beaktansvärd funktion att fylla. Och det senare kravet beror enligt kommittén på att varje fartygsnamn i registret skall vara särskiljande. En namnserie som exempelvis omfattar svenska älvar är enligt kommittén ägnad att skilja en grupp av sålunda namngivna far­tyg från andra samtidigt som den består av inbördes särskUjande namn. Kommittén påpekar, att namnserier självfallet också kan konstraeras genom kombinationer av fasta och skiftande komponenter, t. ex, serier vari samtliga namn slutar på "holm" eller "land" eller liknande eller som består av ett gemensamt namn med särskiljande tUläggsbeteckning för varje enskilt fartyg. Även sådana namnserier menar kommittén vara i och för sig ägnade att skilja grappen av däri ingående fartyg från andra samtidigt som de medger att inbördes särskiljande namn ges de fartyg som hör lill gruppen.

Utöver kravet att namnserien skall kunna utmärka en grupp av far­tyg och att den är förenlig med det grundläggande kravet på registrera­de fartygsnamns särskiljande funktion kunde enligt kommittén ifråga­sättas att hänsyn borde tas till de berättigade intressen andra fartygs­ägare kan ha för namn med viss anknytning av t, ex, geografisk karak­tär. Den som driver trafik i Öresund kunde sålunda anses ha ett beak-lansvärt intresse av att kunna utnyttja namn med anknytning tiU ort eller bygd vid sundet. Sådana hänsyn skulle emellertid enligt kommit­téns uppfattning onödigt komplicera fartygsregistreringen och bör där­för ej beaktas i denna ordning. En annan sak är, tillägger kommittén, att fartygsnamn av denna typ kan tänkas förvärva eller ha förvärvat varumärkesskydd. De av kommittén föreslagna reglerna om skepps­registrering tar ej heUer sådana hänsyn. Tillgången på lämpliga namn behöver enligt kommittén inte dras in i bedömningen, eftersom den under alla förhållanden måste förslå för registreringspliktiga svenska fartyg. Förslaget uppställer fördenskull ej andra krav på namnseriers beskaffenhet än här angivits.

Vad beträffar rätten att förbehålla sig namnserie genom anteckning i skeppsregistret anser kommittén, att braket av serien bör ha inletts eller åtminstone vara nära förestående. Att gå så långt som till krav på inarbetning förefaller däremot kommittén opåkaUat. Kommhtén har valt att knyta redarens rätt till skydd för namnserie till att han har far-


 


Prop. 1973:42                                                        137

tyg registrerat under namn, som är hänförligt till serien eller som åt­minstone kan genom namnändring tilldelas sådant namn, eller också att han har registrerat eller påbörjat skeppsbygge som han avser att ge sådant namn i färdigbyggt skick. Med påbörjat skeppsbygge avser kom­mittén ett bygge, som nått det skedet att sammanfogning av bygg­nadsmaterial inletts på byggnadsplatsen. Det bör enligt kommittén an­ses som fullgott skäl för namnändring att redaren genom ändringen kan inleda bruk av namnserie, I linje härmed innebär kommittéförslaget vi­dare att namnserie, som ej inom rimlig tid — av kommittén bestämd lill två är —■ tagits i bruk för registrerat fartyg eller som ej längre bru­kas för sådant fartyg, berövas det skydd som registeranteckning med­för. Anteckningen skall dä avföras. Naturligtvis bör den också kunna avföras på begäran av den till förmån för vilken den gäller.

Föratsättningarna för reservation av namnserie bör enligt kommittén med minst samma fog berättiga till förbehåll av enstaka fartygsnamn. En beställare som vid sjösättningen ger sitt fartyg namn bör kunna vara förvissad om att fartyget också fär registreras under det namnet. Där­för ger förslaget honom rätt att förbehålla sig detta genom anteckning i skeppsregistret och denna rätt bör han för enkelhets skuU ha redan från del att bygget registrerats eUer påbörjats. Bestämmelserna om an­teckning av namnserie blir i övrigt tiUämpliga enligt kommittén.

Slutligen har kommittén beaktat möjUgheten av konkurrens meUan olika ansökningar om förbehåll av namn eller namnserier, vilka är så lika alt de inte båda kan föras in i registret. Om ansökningarna ej är samtidiga, följer enligt kommittén redan av 3 § första stycket sjölags­förslaget att den som gjorts först har företräde, förutsatt givetvis att den alls kan bifallas. Men skulle det vara fråga om flera samma dag ingivna ansökningar, anser kommittén en formel behövas för att be­stämma deras inbördes företräde. De omständigheter som därvid synts kommittén mest förtjänta av beaktande är i första hand om någon av ansökningarna avser namn eller namnserie, som redan kan anses vara mer eller mindre inarbetad. Det kan ocksä vara så att den ena namn­serien framstår som mer skyddsvärd än den andra, eftersom den "goodwill" som står på spel avser betydligt större värden än den senare. Man kan, menar kommittén, föreställa sig konkurrens mellan namn­serie i en viktig lastlinje jämförd med en sådan avsedd för turisttrafik på ett begränsat område av inre vatten. Även andra omständigheter bör kunna beaktas. Kommittén har valt den lösningen att konkurrerande samtidiga ansökningars inbördes företräde skall bestämmas av inskriv­ningsmyndigheten efter skälighetsprövning med hänsyn bl. a. tUl de an­givna omständigheterna.


 


Prop. 1973: 42                                                                    138

2.4,4,3 Remissyttrandena

Som angivits vid sjölagsförslagets 1 kap, har endast en remissinstans, Sveriges fiskares riksförbund, gått emot att rätt till reservation av namn­serier föreskrivs medan en annan uttalat stark tvekan. Även de som inte tagit sådan ställning har emellertid haft vissa synpunkter eller in­vändningar mot reservationsrättens utformning.

Svea hovrätt betonar, att originalitetskravet på fartygsnamn bör vara särskilt strängt när det gäller att godkänna namnserier. Hela block av tänkbara fartygsnamn bör inte få reserveras och reservationsrätten för­anleder enligt hovrätten även problem med korsande namnserier och sammanträffande med registrerade varamärken. Hovrätten ifrågasätter om ej endast sådana namnserier bör godkännas som består av flera var för sig angivna namn. Liknande synpunkter för sjöfartsverket fram. Ver­ket erinrar även om att reservation av uppräknade namn har fördelen att namnskickets tillämpning bättre kan övervakas av registreringsmyn­digheten.

Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sjöassuradö-renas förening — som ställt sig tveksam till att namnserier skall få re­serveras — och Sjörättsföreningen i Göteborg betonar samtliga, att allt­för omfattande serier ej bör få komma ifråga. Det påpekas, att man inte bör godkänna serier bestående av exempelvis svenska älvar, namn på delstater i USA, namn på viss gemensam begynnelsebokstav och namn med vanliga förstavelser eller slut — exempelvis förstavdsen "Mon-" eller sådana slut som "-ana", "-land", "-holm" och "-ö".

Patent- och registreringsverket finner skälighetsprövningen vara en alltför godtycklig metod att lösa konkurrensspörsmål med och förordar i stället den inbördes ordningen för ansökningarnas diarieföring.

Sjöfartsverket tillstyrker, att anteckning om namnserie tidsbegränsas så som kommittén föreslagit.

2.4.5 Verkan av registrering och inskrivning 2,4,5,1 Nuvarande ordning

Det är en allmän grundsats i svensk rätt, alt inskrivning ej konsti­tuerar rättsläget i den meningeri att materiell brist i ett inskrivet rätts­förvärv inte skulle kunna klandras. Uttryck för det ger fastighetsrätten i 19: 16 JB, Såvitt gäller inskrivning av rätt till fartyg finns en motsva­rande regel d 36 § lagen om Inteckning d fartyg. Däremot saknar för­ordningen angående registrering av svenska fartyg motsvarighet därtill, något som är naturligt med hänsyn till den relativt begränsade privat­rättsliga räckvidd denna förordning har.

Såsom lös egendom är fartyg i princip underkastade vanliga lösöre­regler, I fråga om mindre fartyg, sådana som ej har inteckningsbar


 


Prop. 1973: 42                                                       139

dräktighet, yttrar sig detta bl. a. däri att tradition krävs för sakrättslig verkan av såväl pantsättning som köp och att förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva — den s. k. lösöreköpsförordningen — är tillämplig. Vid konkurrens mellan flera köpare antas tradition ha samma betydelse som eljest gäller vid förvärv av lösöre. I fråga om godtrosförvärv frän annan än rätt ägare får man emeUertid räkna med möjligheten av en viss inskränkning i de vanliga reglerna om lös egendom, nämligen på det sättet att godtrosförvärv torde förutsätta att, ifall fartyget är registrerat, fångesmannen är inskriven i fartygsregistret som ägare. Detta skulle då följa av den legitimerande verkan som fartygsregistrets innehåll härvid­lag ger enligt 6 och 37 §§ lagen om inteckning i fartyg.

Om alltså de mindre, ej inteckningsbara fartygen i allmänhet följer vanliga lösöreregler, ger gällande rätt de inteckningsbara fartygen en viss särställning. Sålunda är inteckningsbarheten förenad med förbud enligt 10: 7 handelsbalken mot pantsättning enligt de regler som gäller lösöre i allmänhet. Av den anledningen har lösöreköpsförordningen d praxis ansetts inte vara tillämplig på inteckningsbara fartyg. Genom s. k. säkerhetsöverlåtelse i lösöreköpets form skulle eljest kunna åstad­kommas ett rättsläge analogt med det som angivna pantsättningsförbu-det skall förhindra. Av att lösöreköpsförordningen ej är tiUämplig har både i doktrin och praxis dragits slutsatsen, all köp av inteckningsbart fartyg blir sakrättsligt verksamt redan genom avtalet. Frågan om tradi­tions- eller avtalsprincipens tillämpning på köp av inteckningsbara far­tyg enligt svensk rätt är emellertid föremål för delade meningar. Att besittningen till sådant fartyg spelar samma roll som i fråga om vanligt lösöre, när flera äganderättsförvärv konkurrerar, är däremot ej om­stritt. Ej heller torde ifrågasättas att godtrosförvärv från annan än rätt ägare — med nyss angiven reservation för fartygsregistrets legitimerande verkan — är möjlig under de fömtsättningar som gäller lösöre i all­mänhet. Traditionsprincipen torde också gälla fullt ut vid gåva. I fråga om fartygsandel finns ej utrymme för traditionsprincipen, varför i stället avtalsprincipen torde gälla.

Vad som gäller fartyg har i viss män motsvarande tillämpning på skeppsbyggen. När sådant bygge framskridit därhän att det s, k, mät-däcket lagts — vilket möjliggör beräkning av det blivande fartygets dräktighet — blir bygget nämligen registreringsbart som fartyg, ifall rummet under mätdäck har en dräktighet av minst 100 registerton. Bygget blir därmed inteckningsbart såsom fartyg. De för sådana fartyg gällande sakrättsliga grandsatserna bör då också tillämpas på bygget. Härav följer, att detta blir undandraget den egendom som omfattas av företagsinteckning, I fråga om andra skeppsbyggen än de nu nämnda fär vanliga lösöreregler antas gälla utan vidare.


 


Prop. 1973: 42                                                        140

2.4.5.2 Kommittén

Allmän grundsats. Med utgångspunkt i gällande rätt har kommittén funnit lämpligt, att i detta kapitels avsnitt om verkan av registrering och inskrivning inledningsvis slå fast, att registrering- eller inskrivningsåt­gärd — dvs. främst nationalitetsregistrering, inskrivning av äganderätt och förändringar däri, registeranteckningar av olika slag, avregistrering m, m, — i princip inte skall hindra, att det underliggande materieUa rättsförhållandet prövas särskilt. Denna grandsats lider visserligen, av skäl som strax skall beröras, principiellt betydande inskränkning genom att kommitténs förslag samtidigt, delvis efter förebild av JB, tillägger inskrivning materiell rättsverkan i väsentliga hänseenden. Denna inskriv­ning motiverar enligt kommittén att tilltron till skepps- och skeppbygg-nadsregistrens innehåll upprätthålls genom rättelse av fel och genom statiigt skadeståndsansvar. I själva verket kan man tala om två skilda gmndsatser som balanserar varandra, menar kommittén. A ena sidan hindrar inskrivning ej att det materiella rättsläget prövas och å andra sidan tillerkänns inskrivningen långtgående rättsverkningar i vissa av­seenden.

Sakrättsskydd på grund av inskrivning. Den betydelse som för närva­rande tilläggs besittningsförhållandet vid förvärv av fartyg har, enligt vad kommittén framhåller, sin för lösöre i allmänhet gemensamma, rättspolitiska grand i hänsyn till vad som brakar betecknas som borge­närs- och omsättningsintressena. Enligt kommitténs uppfattning gör sig dessa intressen av praktiska skäl knappast gällande på samma sätt i fråga om stora fartyg som när det gäller lösöre i allmänhet. På stora fartyg passar traditionsprincipens tillämpning i själva verket inte sär­skUt väl. Det är sant, påpekar kommittén, att redarens genom befäl­havaren förmedlade besittning till fartyget kan markeras eftertryckligt utåt genom att fartyget bär redarens skorstensmärke och rederiflagga m. m., något som är särskilt påtagligt då ett nybyggt fartyg övertas av beställaren. Men det hör till bilden, att dessa yttre kännetecken stundom växlar med befraktningsförhåUandena och att det även vid samsegling redare emellan händer, att den enes fartyg bär den andres — eller "lin­jens" ■— kännetecken; sådant förekommer t. o. m. över nationsgränser. Besittningsövergång kan f. ö. enligt kommitténs uppfattning ställa sig ganska opraktisk att genomföra på ändamålsenligt sätt, när fartyget är till sjöss eller eljest på avlägsen ort, såframt den ej anses kunna ske genom denuntiation till befälhavaren. Denne står dock i sådant förtro­endeförhållande till redaren att kommittén finner det tveksamt om han kan betraktas som tredje man; snarare är han redarens särskilda repre­sentant och förtroendeman. Nutida intensiva fartygsdrift, för svensk del alltmer koncentrerad tUl oceanfart, påkaUar hänsyn till den praktiska sidan av problemställningen, anser kommittén.


 


Prop. 1973: 42                                                       141

Kommittén har mot angivna bakgrand funnit motiverat att, med ut­nyttjande av den för privaträttsliga syften helt tillrättalagda registre­rings- och inskrivningsordning som föreslås, fränkänna besittningsför­hållandena grandläggande sakrättslig betydelse. Den nya realregistre-ringen erbjuder nämligen den fördelen, från såväl teoretisk som praktisk synpunkt, att avgörande rättsverkningar kan knytas till inskrivningen. I första hand gäller detta inträdet av sakrättsskydd för förvärv av fartyg genom köp, byte och gåva. Sedan fartyg eller skeppsbygge överlåtits och inskrivning sökts för förvärvet, skall sålunda överlåtarens borgenä­rer enligt kommittéförslaget inte kunna ta fartyget eller bygget i an­språk, om de inte har pant- eller retentionsrätt för sina fordringar. In­skrivningen övertar alltså, som antytts i det föregående, den sakrälts-liga roll traditionen spelar vid överlåtelse av vanligt lösöre. Traditionens köprättsliga betydelse, t. ex. som slutpunkt för säljarens ev. hävnings­rätt, berörs däremot ej av förslaget.

Kommittén har menat det vara följdriktigt att inte skilja på onerösa och benefika förvärv. Därför föreslås ett tillägg tUl lagen (1936: 83) an­gående vissa utfästelser om gåva, vilket tar upp en hänvisning till sjö­lagsförslagets regler om verkan av inskrivning. Det innebär, att krav på gåvans fullbordan genom tradition ej skall upprätthållas i fråga om far­tyg och skeppsbyggen som kan föras in i skepps- eller skeppsbyggnads­registret och därmed bli föremål för privaträttslig inskrivning.

Kommittéförslaget passar in sakrättsskyddet för ofullbordade förvärv i samma mönster som gäUer de fuUbordade förvärven. Inskrivning skall nämligen ge sakrättsskydd även för det ofullbordade förvärvet. Sedan inskrivning sökts av sådant förvärv, kan sålunda varken överlåtarens eller förvärvarens aUmänna borgenärer ta fartyget i anspråk för sina krav, endast den rätt gäldenären har till fartyget. Detsamma skall gälla anddsförvärv och sidoförvärv, varigenom t. ex. en avbetalningsköpare till annan överlåter sin rätt enligt köpeavtalet.

Kommittén fäster i detta sammanhang uppmärksamheten vid att i ett 1965 framlagt förslag rörande godtrosförvärv av lösöre antagits, att vid lagstiftning i detta ämne ej behöver särskilt beaktas bl. a, inteck­ningsbara fartyg med hänsyn till de krav pä aktsamhet och särskilt undersökning av en överlåtares rätt att förfoga över egendomen i fråga som det förslaget fordrar för att god tro skall anses föreligga. Utgångs­punkten torde därvid ha varit ett väsentligen oförändrat rättsläge i fråga om fartygsregistrering och fartygsinteckning. Det är, uttalar kom­mittén, uppenbart, att kommitténs förslag ändrar förutsättningarna för tankegången i det förslaget. Enligt kommitténs mening blir det behöv­ligt att undanta registreringsbara fartyg och skeppsbyggen från en pä föratnämnda förslag grundad lagstiftning om godtrosförvärv av lösöre, om kommitténs förslag godtas.


 


Prop. 1973: 42                                                        142

Företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning. I fråga om företräde på grund av inskrivning utgår kommittéförslaget liksom 17 kap. JB, dels från att en fartygsägare genom var för sig giltiga rätts-handUngar kan överlåta fartyget till flera förvärvare och dels frän att företrädet mellan dem, innan inskrivning sökts för någotdera förvärvet, beror på överlåtelsernas inbördes tidsföljd. Kommitléförslagets hu­vudregel är formad så alt av två konkurrerande äganderätlsförvärv till samma fartyg det förvärv har företräde för vilket inskrivning söks först. Sådant företräde på grund av inskrivning skall enligt förslaget kunna vinnas för förmögenhetsrällsliga singularfäng, alltså köp, byte och gåva. Liksom JB tar kommitténs förslag upp ett undantag frän huvud­regeln av innebörd att företräde på grund av inskrivning inte tillkom­mer förvärvare som var i ond tro vid sitt förvärv, dvs. som vid avtalet eller, i fråga om gåva, utfästelsen hade eller bort ha kännedom om den tidigare överlåtelsen. Skulle en sådan ondtroende förvärvare i sin tur överlåta fartyget till någon, som är i god tro vid sitt förvärv, inne­bär dock förslaget att dennes goda tro botar den brist i fångeskedjan som hans fångesmans onda tro utgör. Undantaget från huvudregeln är alltså då ej längre tUlämpligt,

Kommitténs förslag innebär vidare — likaledes i överensstämmelse med JB och med förat angivna, underförstådda utgångspunkt — alt fö­reträdet mellan förvärv för vUka inskrivning söks samma dag bestäms av förvärvens inbördes tidsföljd. Kan denna ej utrönas, skall företrädet enligt kommittéförslaget bestämmas av domstol med beaktande av om­ständigheterna, bl. a. vad som kan antas ha förutsatts vid förvärven. Det innebär vidare att — av uppenbara skäl — det till inskrivningsansökan knutna företrädet på grand av inskrivning förfaller, om ansökningen ej leder till inskrivning. Samma innebörd har kommittéförslaget för det fall att det visar sig att förvärvare inte har rätt att göra förvärvet gällande.

Motsatsförhållande meUan universalfång såsom bolagsskifte, arv m, m, på den ena sidan och singularfäng på den andra sidan reglerar kommittéförslaget på samma sätt som JB, dvs. singularfäng kan på grund av inskrivning gå före universalfång men inte tvärtom. Förvärv genom exekutiv försäljning undantas enhgt JB i allmänhet från reglerna om företräde på grund av inskrivning. Endast i vissa specialfaU — näm­ligen när försäljningen ej äger rum till realisering av sakrätt — får dessa förvärv utstå konkurrens. Kommittén räknar med att den inter­nationella handeln med fartyg har större behov av trygghet i omsätt­ningen än den nationella fastighetsmarknaden. Därför har kommittén valt den ståndpunkten att sådana förvärv i princip inte skall behöva konkurrera med andra. De har följaktligen undantagits från förslaget till reglering av företräde på grund av inskrivning.

Frän de konkurrensfall som hittills berörts måste enligt kommittén skiljas de till det yttre stundom likartade faUen av dubbla anspråk av


 


Prop. 1973: 42                                                                    143

vilka endast det ena vUar på giltig grund medan det andra är behäftat med rättsligt fel som hänför sig till anspråket som sådant eller till ett tidigare fång varpå det grundas. För att kommittéförslagets regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning skall bli tillämpliga måste ett fel vidlåda det ena förvärvet. Den fångeshandling som det grundas på har t. ex. varit förfalskad eller getts oriktig tolkning. Förslaget ger i denna del uttryck för det långtgående vitsord som skepps- och skepps-byggnadsregistrens innehåll tilläggs. Oavsett om åtkomsten till fartyget eller skeppsbygget är rättsligt bristfällig, ger inskrivning därav möjlighet för tredje man till godtrosförvärv av egendomen. Till skillnad från JB föreskriver kommittéförslaget härvidlag ej undantag för särskilt allvar­liga fall av brist såsom att rättshandlingen företagits under s. k. rån­tvång eller av någon som saknade rättshandlingsförmåga. Kommittén framhåller, att avvikelsen även här är betingad av den internationella omsättningens särskilda behov av trygghet. Samma hänsyn föranleder, som förut angivits, att förvärv på exekutiv auktion ej faller under reg­lerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning. Sådana förvärv skall nämligen gälla utan särskilda kvalifikationskrav.

Kommittén erinrar om att för de fall godtrosförvärv inträder rätte ägaren kommer att göra förlust. Denna skall enligt förslaget ersättas av statsverket enligt regler som svarar mot JB.

Publicitetsverkan. Kommittén har föreslagit, att i sjörätten skall efter­bildas de fastighetsrättsliga reglerna i 20: S JB så att tredje man för­sätts ur god tro rörande förekomsten av tvist om bättre rätt till re­gistrerade fartyg eller skeppsbyggen och om förvärvsvillkor, som in­skränker ägarens rådighet över dessa.

2.4,5,3 Remissyttrandena

Allmän grundsats. Grundsatsen att inskrivning ej utesluter rättslig prövning av inskrivet förhållande har under remissbehandlingen föran­lett uttalande endast av Svenska bankföreningen. Med erinran om prak­tiska svårigheter att tillämpa fartygsbegreppet, pekar föreningen på ris­ken för betydande rätlsföriuster genom att egendom, vari inteckning beviljats, senare — exempelvis i ägarens konkurs — befinns inte vara fartyg eller skeppsbygge i lagens mening. Föreningen menar, att en ga­ranti behövs mot sådant av samma typ som 9 § andra stycket lagen (1966: 454) om företagsinleckning.

Sakrättsskydd på grund av inskrivning. Att traditionsprincipen er­sätts med en inskrivningsprincip har i allmänhet lämnats utan erinran. Stockholms tingsrätt har dock invänt att förslaget på den punkten inte medför någon exemplarisk ordning, eftersom det leder till brist på en­hetlig behandling av små och stora fartyg. Tingsrätten finner det ut-


 


Prop. 1973: 42                                                                    144

göra en brist i utredningen att frågan om hur en från alla synpunkter praktisk lösning skall kunna åvägabringas inte behandlats ingående.

Sjörättsföreningen i Göteborg finner det oklart hur långt sakrätts­skyddet sträcker sig för den som beställt skeppsbygge och fått sitt förvärv inskrivet, eftersom skyddet inte täcks av förmånsrätt enligt 17 kap. handelsbalken. Föreningen befarar därför, att sakrätlsskyddet kommer att bli otiUfredsställande i händelse av varvets konkurs.

Företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning. Stockholms tingsrätt anser, att det även om man godtar kominitténs syn på inskriv­ningens betydelse kan sättas i fråga om godtrosförvärv på grund av in­skrivning skall kunna gälla också i de fall det föreligger sådan allvarlig brist i fångeskedjan som räntvång och bristande rätlshandlingsförmåga. Tingsrätten erinrar om alt detla avviker från JB och ifrågasätter, om den av kommittén åberopade internationella oinsättningens behov av trygghet verkligen motiverar en sådan avvikelse.

Även Svea hovrätt ställer sig frågande till det internationella behovet av omsällningstrygghet och menar att detta behov i så fall talar för att inte heller brist i godlrosförvärvarens eget fång kan göras gällande mot denne. Hovrätten tUlfogar emeUertid, att de föreslagna reglerna om godtrosförvärv ansluter liU vad som eljest gäller sådana förvärv av lös­öre och såtillvida har stöd av hävd. Om den oinskränkta rätten till god­trosförvärv på grund av inskrivning genomförs, bör enligt hovrätten vissa risker för onödiga rättsförluster undanröjas genom att skepps-och skeppsbyggnadsregistren förses med anteckning om inskrivna ägares omyndighet och om kvarstadsåtgärder mot registrerade fartyg. På så sätt skulle det förebyggas att inskrivning beviljas för obehörigt förvärv från omyndig eller på grund av obehöriga förfoganden över kvarstads-belagd egendom. Hovrätten erinrar om, att även med sådana skyddsåt­gärder vissa allvarliga risker återstår för rättsförluster som följd av tredje mans godtrosförvärv på grund av inskrivning. Genom inskriv­ning pä grund av förfalskad, fångeshandling skulle nämligen rätt ägare kunna berövas sitt fartyg utan att vela om det. Om den föreslagna oin­skränkta rätten till godtrosförvärv på grund av inskrivning genomförs, behövs därför föreskrift om att inskrivning förutsätter kommunikation med förre ägaren.

Hovrätten tillägger, att förslaget också behöver kompletteras med föreskrift att den som får vika på grand av inskrivning, vare sig det är fråga om företräde eller godtrosförvärv på grund av inskrivningen, inte har lösningsrätt till egendomen. Hovrätten erinrar om motsvarande före­skrift i 17 kap. JB.

Publicitetsverkan. Kommittéförslaget har inte föranlett uttalanden i denna del.


 


Prop. 1973: 42                                                                    145

2.4.6. Huvuddragen av registrerings- och inskrivningsförfarandet

2.4.6.1          Nuvarande ordning

Fartygsregistreringen har, som jag berört tidigare, rötter i 1800-talet. Den är i första hand offentligrättsligt betingad och går sålunda ut på att registreringspliktiga svenska fartyg och vissa data om dem skall för­tecknas hos sjöfartsverket. Den är emellertid också avsedd att utgöra underlag för privaträttslig inskrivning på det sättet att endast den i far­tygsregistret inskrivne ägaren är legitimerad att medge dnteckndng i far­tyget samtidigt som dennes ställning av rätt ägare likväl är underkastad självständig prövning i inteckningsärendet av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. Reglerna om fartygsregistrering fick sina allt­jämt gällande huvuddrag genom 1901 års lagstiftning om fartygsre­gistrering och fartygsinteckning. De utmärker sig för att vissa från offentiigrättslig synpunkt behövliga upplysningar om fartyget skall an­tecknas i registret och att det är fartygsägarna som under straffansvar har att anmäla fartygen för registrering och tillse att ändringar i re­gistrerade förhållanden fortiöpande anmäls till sjöfartsverket som re­gistreringsmyndighet. Vad inskrivningen beträffar vill jag hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av inskrivningsplikt och inskrivnings­rätt i det föregående. (2.4.2.1).

2.4.6.2          Kommittén

Reglerna om registrerings- och inskrivningsförfarandet förs enligt kommittéförslaget samman till förevarande kapitel men blir i motsva­rande mån tillämpliga även på inskrivning enligt 11 kap. Strävan har enligt kommittén varit att håUa materiella och formella regler skilda åt. Men i en ordning som innebär grundlig materiell prövning har en så­dan princip ej kunnat genomföras konsekvent. Fastighetsrättens genom JB reviderade inskrivningssystem har efterbildats i möjligaste mån. Bland betydelsefulla avvikelser anger kommittén särskilt bl. a. att hand­läggningen av registrerings- och inskrivningsärenden ej koncentrerats till inskrivningsdagar. Handläggningen kan nämligen i det enskilda faUet behöva samordnas över nationsgräns såsom fallet konventionsenUgt blir t. ex, vid överföring av fartyg från ett utländskt nationalregister till vårt skeppsregister.

I förslaget definieras registrerings- och inskrivningsärenden såsom ärenden angående registrering av och inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen samt angående registeranteckningar och andra införingar i skepps- och skeppsbyggnadsregistren, allt föratsatt att det sker enligt bestämmelser i SjöL. Alla sådana ärenden bör handläggas i samma pri­vaträttsligt betryggande ordning som fastighetsrättens inskrivningsären­den och blir därför inom sjöfartsverket bundna till handläggning på särskild inskrivningsavdelning under ledning av lagfaren person.

10   Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973:42                                                         146

Liksom gällande rätt lägger kommitténs förslag, såsom angivits i det föregående, i första hand på ägaren resp. förvärvaren att svara för att anmälan om registreringsätgärd resp. inskrivningsansökan görs så som föreskrivs. För att ytterligare tUlgodose behovet av fortiöpande inskriv­ning i registren eller andra registreringsåtgärder, när äganderättsför­ändring eller annat påkallar det, föreslår kommittén att sjöfartsverket får en mot fastighetsrätten svarande befogenhet att förelägga vite för fullgörande av sådan skyldighet. Med hänsyn till de stora värden sorn står på spel bör enUgt kommittén ingen legal begränsning av vitesbelopp gälla men utdömandet av förelagt vite ankomma på domstol. Efter samma förebild skall enligt förslaget sökande, vars rätt är beroende därav, kunna på föregående ägares vägnar fullgöra den anmälnings- och ansökningsskyldighet denne försummat. Kommittén anser att detsamma måste gälla om det ej föreligger försummelse av anmälningsskyldighet, såsom fallet kan vara i fråga om skeppsbygge. Den föregående ägaren åläggs för sådana fall editionsplikt med avseende på de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar. Undantag från krav på sam­manhängande fångeskedja medges enligt kommittéförslaget för förvärv genom exekutiv försäljning. Detta är, framhåller kommittén, i första hand betingat av den bestämmelse i sjöpanträttskonventionen som går ut på att registerförare i konventionsstat skall ha skyldighet att, i före­kommande fall mot vederbörligt bevis, såsom ägare till fartyg i regist­ret skriva in den som förvärvat fartyget vid exekutiv försäljning inom konventionsområdet. Undantaget har dessutom fastighetsrättslig före­bUd.

Dagbok skall enligt kommittéförslaget föras över registrerings- och inskrivningsärenden och handlingar i sådana ärenden skall föras samman till akter. Huravida aktbildningen bör ske kronologiskt eller följa det s, k, realaktsystemet eller eventuellt ordnas annorledes får avgöras ge­nom tillämpningsföreskrifter, menar kommittén.

Beslut som innebär registrerings- eller inskrivningsåtgärd skall enligt vad kommittén föreslår meddelas genom införing i registret, där dess innehåll aUtså skaU manifesteras, medan annat beslut skall meddelas genom alt tas upp i dagboken eller akten. Där anser kommittén, att också skälen för att registrerings- eller inskrivningsätgärd inte vidtas enligt anmälan eller ansökan skall redovisas. Med sådan åtgärd avser förslaget, som förat angivits, registrering och avregistrering, registeran­teckningar samt inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen, allt en­ligt 2 kap. DärtUI kommer enligt förslagets 11 kap. inskrivning av pant­rätt samt oUka åtgärder beträffande inteckning såsom nedsättning, död­ning, innehavsanteckning m. m. Med hänsyn till de viktiga rättsverk­ningar som knyts redan till ansökan om inskrivning bör ansökan, som ej genast bifalles eller avslås, föranleda registeranteckning föreslår kom­mittén. Om ett beslut rörande registrerings- eller inskrivningsåtgärd gått emot någon, skall denne underrättas enligt förslaget.


 


Prop. 1973: 42                                                       147

Som redan antytts åläggs sjöfartsverket att aktivt vaka över att re­gistrerings- och dnskrdvningsförhållandena avspeglar verkligheten. Det har kommittén ansett nödvändigt med hänsyn tUl det vitsord förslaget tillägger registrens innehåll. I vissa fall då fråga är om avregistrering ger kommittéförslaget sjöfartsverket befogenhet att självmant vidta be­hövliga åtgärder. Vilandeförklaring av anmälan eller ansökan skall ej förekomma men enligt kommitténs mening måste det vara myndigheten obetaget att uppskjuta ärende för utredning. Är anmälan eller ansökan otjänlig som underlag för prövning, bör den enligt kommittéförslaget avvisas. Om bifall till en ansökan föratsätter att annan ansökan först bifalles, kan uppskov bli ofrånkomligt.

Handläggningen får enligt kommitténs förslag i princip skriftlig form. I den män förvärv ej kan styrkas skriftligen skall enligt förslaget sjö­fartsverket kunna utreda ärendet vid särskilt sammanträde efter före­bild av fastighetsrättens lagfarlssammanträde. Sammanträdesprotokollet får sedan tjäna som underlag för prövningen.

Kommittéförslaget efterbildar reglerna i JB om officialrättelse av in föringsfel. I registrerings- och inskrivndngsärenden föreslås ett besvärs­förfarande enligt judiciell ordning, varvid Svea hovrätt blir besvärsin­stans.

2,4.6,3 Remissyttrandena

Kommittéförslagets strävan att i möjligaste mån efterbilda JBs in­skrivningsrättsliga regler stöds särskilt av Stockholms tingsrätt och Sve­riges advokatsamfund. Tingsrätten framhåller dock att detta förfarings­sätt inte i sina enskildheter får leda till att man inom sjörätten genom­för principer om vilkas slutliga tUlämpning inom fastighetsrätten tvekan ännu kan råda.

Att såsom förslaget förutsätter registrerings- och inskrivningsärenden handläggs varje arbetsdag i stället för att koncentreras tUl särskild in­skrivningsdag en gång i veckan tUlstyrks av Stockholms tingsrätt och Sveriges varvsindustriförening. Tingsrätten erinrar dock om att inskriv­ningskommittén i betänkandet ADB inom dnskrdvningsväsendet (SOU 1969: 9) föreslagit en liknande ordning på fastighetsrättens område men därvid bibehållit begreppet inskrivningsdag och begränsat inskrivnings­dagens längd så att den slutar klockan 12 på dagen. I fråga om inskriv­ningsdagens längd bör man enligt tingsrätten inte gå längre än vad in-, skrivningskommittén tänkt sig. — Varvsindustriföreningen framhåller, att det numera är mycket vanligt att svenska skeppsbyggen levereras till beställare i främmande land. I sådant fall registreras det färdiga fartyget — och intecknas kanske också — i det främmande landet i leveransögonblicket. Det formella övertagandet äger ofta rum vid s. k. conference call vari ett flertal personer på olika orter deltar. Om byg­get är registrerat i Sverige, blir det alltså nödvändigt att det avförs ur


 


Prop. 1973: 42                                                        148

skeppsbyggnadsregistret vid leveransen. Det bör enligt föreningen kunna ske genom definitivt beslut, inte bara genom beslut om att avregistre­ring skall ske då nyregistrering ägt ram i det främmande landet. För­eningen förutsätter att varven vid behov skall kunna ta sjöfartsverkets tjänster i anspråk för detta ändamål, även om det på grund av tids-skUlnad mellan olika berörda orter måste ske utom verkets ordinarie tjänstetid.

Hovrätten för Västra Sverige och Stockholms tingsrätt anmärker att kommittéförslaget inte reglerar besvärsförfarandet och det därtill hö­rande underrättelseförfarandet i samma utsträckning som motsvarande bestämmelser i JB. Tingsrätten hävdar i detta sammanhang att man bör föra in alla grandläggande regler för registrerings- och inskrivningsför­farandet i SjöL, alltså även för hela besvärsförfarandet. Vidare bör detta enligt tingsrättens mening formas med den förestående förvaltningsrätts­liga reformen som förebild. En besvärstid av tre veckor räknat från del-givningsdagen, såsom föreslås för förvaltningsrättens del, finner tings­rätten vara att föredra från rättssäkerhetssynpunkt. Tingsrätten erinrar bl. a. om att sökanden i ärendet kan vara bosatt utomlands och att en ordning som räknar besvärstiden från beslutsdagen då kan leda till rättsförlust för denne.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att frågan om vilken hovrätt som skall vara besvärsinstans kommer i nytt läge, om sjöfartsverket för­läggs utom Stockholm.

Göteborgs tingsrätt föreslår — med instämmande av hovrätten för Västra Sverige — att awisning inte skall förekomma i registrerings-och inskrivningsärenden. Enligt tingsrättens bedömning torde det bU mycket sällsynt att en ansökan är så bristfällig att den inte efter kom­plettering kan sakligt prövas. De regler som föreslås om uppskov jämte vitesföreläggande bör i allmänhet vara tillräckliga för att framtvinga erforderlig utredning. Enligt tingsrättens mening är det inte heller väl förenligt med fartygsregistreringens delvis offentligrättsligt betingade syfte att anmälan om registrering eller om ändring i registrerade för­hållanden skall kunna avvisas.

Sjöfartsverket fäster uppmärksamheten vid att sjöfartens speciella för­hållanden påkallar snabb handläggning och ifrågasätter därför om inte verket självt bör få döma ut förelagda viten.

2.5 Partrederi

2.5,7 Partrederiets grunddrag 2,5.1.1 Nuvarande ordning

Partrederi föreligger då flera slutit sig samman för att driva sjöfart med eget fartyg. Rederiet utgör aUtså en ändamålsbeslämning knuten


 


Prop. 1973: 42                                                       149

till ett visst fartyg. Skulle egendomsgemenskapen ej syfta till att driva sjöfart — t. ex. vara tillfällig eUer bestämd av annat ändamål såsom att utnyttja fartyget för fritidsändamål eller som hotell- eller restaurang­lokal — föreligger inte partrederi utan samäganderätt eller enkelt bolag, förutsatt att inte särskUt rättssubjekt bUdats. Partrederiet är ej ett självständigt rättssubjekt och borgenärerna är alltså delägarnas, inte rederiets. Delägarnas ansvarighet är från början delad pro rata parte. Den enes andel kan inte tas i anspråk för rederigäld som belöper på den andre, om inte sådan ansvarighet föreligger på grund av åtagande eller annan omständighet som föranleder solidarisk ansvarighet. Till skillnad från det enkla bolagets delägare berördes partrederiet ej av 1936 års skuldebrevslagstiftning, genom vilken den solidariska ansva­righeten lagfästes som huvudregel i skuldförhållanden.

Partredarens ansvarighet utmärker sig också för att den i förhållan­de till tredje man i princip ej omfattar andra rederiförbindelser än som ingås efter redarens inträde i partrederiet genom andelsförvärv. Krav mot rederiet måste följaktiigen göras gällande i andelar i far­tyget. Dessa andelar kan antas tillika omfatta de rederitillgångar som kan finnas däratöver i form av driftskapital, intjänt frakt etc. I far­tyget som sådant kan kravet göras gäUande endast genom att samtiiga andelar tas i anspråk på en gång, något som förutsätter att samtliga andelsägare är ansvariga för gälden i fråga. Fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt kan naturligtvis utan hinder härav göras gällande i fartyget såsom sådant, eftersom fartyget häftar därför utan hinder av växlingar i äganderätten. En specialregel som kan leda till solidarisk ansvarighet för partredare finns i 27 § lagen om inteckning i fartyg. Med avvikelse från vad som gäller utåt inträder en ny delägare redan genom andelsförvärvet i partredarnas inbördes skyldigheter och rättigheter. I fråga om utträde ur rederiet finns särskilda regler om kun­görelse av andelsöverlåtelse för att möjliggöra att den som utträtt fredas från ansvarighet mot tredje man, som varken känt till eller bort känna till överlåtelsen. Internt krävs anmälan och bevis att den till vilket an­delen övergått godkänt detta.

Såvitt rör partredarnas inbördes förhållanden anses reglerna i SjöL vara dispositiva. De är alltså avsedda att träda i tillämpning endast i den mån rederiavtal ej föreligger. Skriftiiga sådana avtal torde knap­past vara vanliga hos oss utom i storsjöfarten.

2.5,1,2 Kommittén

Kommittéförslaget bevarar partrederiet som speciell sjörättslig bo­lagsform i enlighet med vad de nordiska sjölagskommittéerna enats om. De danska, finska och svenska kommittéerna har därvid ej ansett skäl föreligga till ändringar i dessa granddrag. Den norska kommittén har, mot bakgrund av ett delvis avvikande rättsläge i övrigt, valt att


 


Prop. 1973: 42                                                        150

införa en presumtion för solidarisk ansvarighet med möjlighet för part­redarna att genom anmälan till skeppsregister etablera ett på avtal grundat prorataansvar. Även anknytningen tUl ett bestämt fartyg upp­ges enligt det norska förslaget. För svensk dd framhåller kommittén, att partredare ej sällan åtar sig solidarisk ansvarighet för rederiförbin­delser och att intet hindrar att så alltjämt sker; jfr även specialreg­lerna i 246 § andra stycket och 266 § andra stycket av sjölagsförslaget. Ett uppgivande av grundsatsen om prorataansvar för partredare skulle för vår del medföra att motiven för särskilda regler i ämnet försva­gades. Med hänsyn tUl att partrederiet i dess traditionella form uppen­barligen alltjämt fyller ett praktiskt behov hos oss har kommittén inle varit beredd föreslå några mera genomgripande ändringar.

Kommittén har övervägt om rederiets borgenärer borde kunna ta fartyget som sådant i anspråk för sina fordringar, ej endast fartygsan­delar. Ändring i sådant syfte förutsätter emellertid, framhåller kommit­tén, att grundläggande regler om partredares ansvarighet sätts ur spel på ett sätt som knappast är väl förenligt med partrederiets bevarande i övrigt. Kommittén föreslår därför ingen ändring i gällande ordning där­vidlag. SärskUda regler om kungörande av andelsöverlåtelse anser kom­mittén kunna undvaras, eftersom syftet därmed tUlgodoses genom den inskrivning av andelsförvärv som förutsätts i förslagets registrerings- och inskrivningsregler i andra kapitiet SjöL. Tredje man som inlåter sig på rättshandling med partrederiet, har alltså möjlighet att hos skepps­registret skaffa sig kännedom om vilka som är delägare och bör förden­skull knappast kunna göra gällande att man ej känner till en över­låtelse av andel som föranlett inskrivning eller inskrivningsansökan.

Kommittéförslaget tar, i kapitiets inledande paragraf, upp en ut­trycklig erinran om reglernas dispositiva karaktär såvitt rör delägarnas inbördes rättigheter och skyldigheter. I den män reglerna rör tredje man är de givetvis tvingande i den meningen att partredarna inte ge­nom inbördes avtal kan sätta dem ur spel till nackdel för tredje man.

2.5.1.3 Remissyttrandena

Hovrätten för Västra Sverige och Göteborgs tingsrätt ansluter sig båda till kommitténs uppfattning att partredeiet bör bevaras i hävd­vunnen form.

Partrederiets grundläggande konstruktion kritiseras emellertid av Svea hovrätt. Enligt hovrätten är partrederiet fördelaktigt för redarna men ofördelaktigt för deras borgenärer. Att denna bolagsform är ut­bredd i praktiken menar hovrätten bero på att den gäller utan vidare när flera driver fartyg gemensamt. Det delade ansvaret medför enligt hovrätten omsländlighet och risk för rättsförlust då rederigäld be­höver sökas ut ur fartyget. Läget blir enligt hovrätten ytterligare kom­plicerat i konkursfall, eftersom man  då måste gå omvägen över upplös-


 


Prop. 1973:42                                                        151

ning av rederiet för alt komma åt samtiiga fartygsandelar. Om sjö­panträtt för s. k. befälhavarförbindelser enligt 267 § 5 SjöL avskaffas så som kommittéförslaget tillika innebär, blir rättsläget enligt hovrät­tens uppfattning så besvärande att det kan ifrågasättas humvida det delade ansvaret med alla dess konsekvenser bör bibehållas.

Stockholms tingsrätt och Sveriges advokatsamfund framhåller, att partrederdels bestånd och juridiska utformning förtjänar övervägas när­mare. Tingsrätten inskränker sig därefter till att peka på behovet att författningsmässigt uppmärksamma problemen med verkställighet mot parirederi medan advokatsamfundet går in på vissa tillämpningssvå-righder. Sålunda är det enligt samfundet oklart vUken rättsverkan så­dana rederiförbindelser medför som ingås innan rederiets fartyg för­värvats eUer efler det alt fartyget avyttrats. Samfundet framhåUer vi­dare som oklart hur rederiets tillgångar utöver fartyget skaU behandlas i rättsligt hänseende och hur verkstäUighet skall vinnas för en dom mot partrederiet. Det delade ansvaret bör enligt samfundets mening vara mycket välmotiverat för att behällas, eftersom solidariskt gälds-ansvar eljest ar huvudregeln hos oss. Samfundet erinrar om att lång­tidskreditgivarna regelmässigt kräver, att partredarna ikläder sig soli­dariskt ansvar. Det bör enligt vad samfundet föreslår övervägas dels om partrederi skall stiftas redan genom rederiavtalet även om något fartyg ännu ej förvärvats, dels humvida partrederiet skall ges ställ­ning av särskilt rättssubjekt med egen förmögenhetsmamssa och dels huruvida partrederiet bör ges karaktär av handelsbolag med möjlig­het alt särskUt stipulera delat ansvar. Motsvarande synpunkter förs även fram av Sjörättsföreningen i Göteborg.

2.5.2. Huvudredaren 2,5,2.1 Nuvarande ordning

SjöL föreskriver, att för partrederi skall finnas huvudredare med viss behörighet. Enligt nalionaliletsreglerna måste till huvudredare utses svensk medborgare som är bosatt här i landet. Däremot behöver han inle själv vara delägare i fartyget. Lagstiftaren har likväl inte menat att tvinga in partredarna under sådan enhetlig ledning. Påföljden för underlåtenhet att utse huvudredare är endast den att tredje man som vUl söka rederiet i så fall får rätt att håUa sig tiU vilken han vUl av partredarna, varvid denne får svara för rederiet. Normalt torde emellertid huvudredare väljas. Som sådan har denne legal ställnings-fullmakt att företräda rederiet — även inför rätta — och ingå de rättshandlingar som "rederirörelsen vanhgen medför"; enligt uttryck­lig föreskrift undantas från sådana rättshandlingar att låna upp pengar i rederiets namn eUer att sälja fartyget eller upplåta panträtt däri eller försäkra det.


 


Prop. 1973: 42                                                        152

Huvudredarens ställningsfullmakt är också processuell. I sak som angår rederiet kan huvudredaren sökas och därav följer, att dom i sådan rättegång för varje ansvarig partredare kan verkställas d hans andel såväl som i hans övriga tillgångar. Därav följer också att hu­vudredaren kan sökas såvitt gäller vissa partredare utan hinder av att andra, som utträtt ur rederiet, måste sökas särskilt.

Huvudredaren kan när som helst skUjas från sin befattning. Skulle han själv vara delägare till hälften eller mer, kan partredarna själva ej uppnå beslut därom. Då kan det ske genom rättegång, förutsatt att giltiga skäl föreligger.

2.5.2.2 Kommittén

Kommittéförslaget innefattar en uppmjukning av gällande natio­nalitetskrav i fråga om huvudredare. Kommittén har funnit det moti­verat att även i Sverige bosatt dansk, finsk eller norsk medborgare kan anförtros ledningen av svenskt partrederi. Samverkan i sådan fö­retagsform förkommer redan över nordiska gränser, påpekar kom­mittén. I vad mån ömsesidighet härvidlag kan uppnås är enligt kom­mittén ovisst. Men det norska förslaget bevarar krav på huvudreda­res norska nationalitet.

Hmnidredarens ställningsfullmakt skall enligt kommittéförslaget allt­jämt omfatta de rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför men förslaget räknar uttryckligen till sådana att ta sedvanlig försäk­ring för fartyget; kommittén har därvid främst tänkt på kasko-, krigs-och ansvarighets- eller s. k. P & I-försäkring. Till inskränkningarna fo­gar kommittén ett förbud att bortfrakta eller eljest utleja fartyget för mer än ett år. I dessa delar överensstämmer förslaget med det norska. I processuellt avseende föreslär kommittén det viktiga till­lägget att den gällande passiva fullmakten utvidgas så att huvudre­daren också blir behörig att väcka talan på rederiets vägnar. Hans processudla behörighet bringas därigenom i överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nordiska länderna. DärtUI kommer en föreskrift som i tredje mans intresse går ut på att huvudredare alltid skall anmälas till sjöfartsverket. I fråga om fartyg som skall införas i skeppsregistret följer det redan av de föreslagna registreringsregler­na. Tredje mans rätt att välja vem han vill av partredarna att svara för rederiet d rättegång bör enligt kommitténs mening inte bero av om huvudredare faktiskt utsetts eller ej, något som det kan vara svårt att få upplysning om, utan i stället knytas till anmälan tUl sjöfarts­verket. Har huvudredare ej anmälts ddt — i registreringsärende eller särskilt — skall tredje man alltså enligt kommittéförslaget kunna vän­da sig mot vem som helst av partredarna utan att riskera att talan avvisas, om det visar sig att huvudredare likväl är utsedd. Bestäm­melserna om huvudredarens, alternativt delägares, passiva processbe-


 


Prop. 1973: 42                                                       153

hörighet kompletterar sjölagsförslagets bestämmelser om inskriven äga­res partslegitimation. Talan om bättre rätt till fartyget eller om betal­ning därur för fordran som är förenad med pant- eUer retentionsrätt måste nämligen enligt kommittén betraktas som "sak som rör rederiet". Vad beträffar möjligheten att skilja huvudredaren från befattningen har kommittén funnit att partredarna bör bibehållas vid sin rätt där­till. Huvudredaren har, menar kommittén, alltför vittgående behörighet för att redarna bör stäUas utan möjlighet att avskeda honom med omedelbar verkan. Kommittén erinrar om den motsvarande ordning som gäller för befälhavare enligt 3 § första stycket sjömanslagen (1952: 530). Kommittéförslaget bygger oförändrat på gällande rätt härvidlag. Det norska förslaget kompletterar reglerna härom med särskilda före­skrifter om uppsägningstid, suspension etc.

2.5.2.3 Remissyttrandena

Kommittéförslaget har i denna del föranlett få synpunkter under remissbehandlingen.

Svenska sjöfolksförbundet föreslår, att huvudredare blir obligato­risk i partrederi. Förbundet motiverar det med att han inte bara be­hövs som rederiets företrädare i process utan även för att genom led­ning av rederiet skänka det en viss stadga. Partredare visar ofta be­nägenhet att vältra över ansvaret på varandra, erinrar förbundet. Med hänvisning till att det norska kommittéförslaget ej innefattar uppmjuk­ning av kravet på huvudredares norska nationalitet anmärker förbun­det, att man ej heller på svensk sida bör genomföra en sådan upp­mjukning.

Sjörättsföreningen i Göteborg hälsar däremot med tUlfredsställelse förslaget att även andra nordiska medborgare skall kunna vara huvud­redare i svenska partrederier. Men föreningen anmärker, att det är ovisst huravida en dom mot huvudredaren såsom företrädare för re­deriet kan verkställas mot övriga delägare.

2.5.3 Beslut i rederiangelägenheter 2.5.3.1 Nuvarande ordning

Enligt föreskrift i 12 § SjöL får beslut i rederiangelägenheter träf­fas endast vid allmänt sammanträde med partredarna. Till samman­trädet skall dessa kallas genom kungörelse i ortstidning eller delgivning i annan form. Den som uteblir får finna sig i vad som beslutas.

Omröstningsreglerna bygger på principen om enkel, relativ majo­ritet och röstetal beräknas efter storleken av andel. Huvudredaren har utslagsröst men i fråga om val av huvudredare skall lotten skUja vid lika röstetal. Beslut som strider mot rederiets ändamål — vilket ofta pre-


 


Prop. 1973: 42                                                                    154

ciseras i rederiavtalet — blir inte bindande utan att samtliga partre­dare biträtt detsamma. Därvidlag gäUer alltså undantag från regeln att den som utebUr frän allmänt sammanträde blir bunden av vad som där beslutas.

Vad som förekommer av vikt vid aUmänt sammanträde skall proto­kollföras och protokollen förvaras av huvudredaren. Liksom i övriga delar som uteslutande rör partredarna själva är dessa regler dispositiva.

2.5.3.2          Kommittén

Kommittéförslaget går ut på en viss modernisering. Allmänt samman­träde skall inte vara obligatoriskt för avgörande varom partredarna än­dock är ense. Föreskrift om kungörelse av sammanträde utgår. Det skall vara tillräckligt att ddgivningen sker på lämpligt sätt. Därtill kommer en ny föreskrift av innebörd att om kaUelse avsänts genom rekommen­derat brev eller telegram — telexmeddelande däri inbegripet — under delägares senast kända adress så skall delgivning därigenom anses ha kommit till stånd. Utebliven delägare skall vidare underrättas om träf­fade beslut genom huvudredarens försorg. Protokoll skall endast föras på delägares begäran.

2.5.3.3          Remissyttrandena

Förslaget har endast föranlett den erinran, av hovrätten för Västra Sverige, att det med hänsyn till frånvarande redares skyldighet ätt godta beslut av de övriga vid allmänt sammanträde bör föreskrivas att kallel­sen skall innehålla upplysning angående vilka frågor som skall be­handlas.

2.5.4 Rederidriften 2,5,4,1 Nuvarande ordning

Till driftsutgifterna skall varje partredare bidra i förhållande till sin andel. Nödgas en delägare förskjuta sådant bidrag för annan delägare skall den försumlige enligt 17 § SjöL vidkännas ränta på beloppet efter åtta procent om året tUls betalning sker och dessutom kostnaden för den försäkring som förskottsgivaren kan finna behövlig för sin säkerhet. Denne har panträtt för sin fordran i den försumUges andel och pant­rätten är förenad med förmånsrätt enligt 4 § tredje stycket förmåns­rättslagen (1970: 979). I avräkning på sin fordran äger borgenåren uppbära utdelning som belöper på gäldenärens andel.

Beslutas ny resa eller reparation av fartyget efter avslutad resa, be­ höver delägare, som ej biträtt beslutet, inte finna sig i detta utan kan genom s. k. abandon —- avstående utan lösen — avträda sin andel till de övriga och därigenom befria sig från fortsatt ansvar för driften.


 


Prop. 1973: 42                                                       155

2.5.4.2          Kommittén

Kommittéförslaget innefattar här flera ändringar. Delägares legal­panträtt i medredares andel för förskotterat driftsbidrag upphör. Bor­genärens rätt till avräkning på utdelning som belöper på gäldenärens andel är tillräcklig enligt kommitténs mening. Det har också synts kommittén följdriktigt att, när förslaget i fråga om såväl sjöpanträtt som panträtt på grund av inteckning intar ståndpunkten att panträtt i andel är utesluten, ej heller tUlåta andelspanträtt av detta slag. En annan sak är, tillfogar kommittén, att förslaget inte reser hinder mot att ut­mätning för annan fordran än pantfordran äger rum i delägares andel lika litet som rätten att överlåta densamma är honom betagen. Ej heller bör skyldighet för gäldenären att svara för borgenärens eventuella för­säkringskostnader kvarstå, anser kommittén. I överenskommelse med en av de nordiska kommittéerna träffad kompromisslösning bestäms räntan på förskott enligt kommittéförslaget till det officiella diskontot med tUlägg av fyra procent, dock lägst sex procent.

Reglerna om abandon av andel stammar från en gången tids sjöfarts­förhållanden och kommittén antar, att de inte har självständig betydelse vid sidan av förslagets regler om rätt tUl upplösning av partrederi och utlösning av medredares andel. De nordiska kommittéerna har enats om att låta abandonreglerna helt utgå.

2.5.4.3       Remissyttrandena
Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.5 Räkenskap och redovisning

2.5.5.1          Nuvarande ordning

Det ankommer på huvudredaren att föra rederiets räkenskaper och att avge redovisning för förvaltningen. Redovisning skall avse kalenderår och avges inom en månad från årets utgång. Den läggs fram vid allmänt sammanträde. Klander av redovisning skall ske genom stämning inom sex månader från det redovisningen avgavs. Sker det ej, är klander­rätten förfallen i den mån inte huvudredaren förfarit svikligt.

Vinst och förlust fördelas på delägarna i förhåUande till andelarna. Redovisat överskott utdelas i den mån det inte behövs för driftsutgifter.

2.5.5.2          Kommittén

I denna del föreslår kommittén endast små justeringar, Föreskiift tas upp om att huvudredaren svarar för att rederiets bokföring sker i laga ordning. Redovisning skall alltjämt avges för kalenderår men re­dovisningsfristen utsträcks till två månader från årets utgång och sam-


 


Prop. 1973: 42                                                        156

manträde föreskrivs inte. I stället skall redovisningen avges skriftiigen till varje delägare och särskild föreskrift ges om delägares rätt att ta del av räkenskapshandlingarna. Klanderfristen räknas från det del­ägaren mottog redovisningen. Bestämmelser om avsättning av medel till reservfond eller liknande har kommittén ej ansett motiverade. Angelä­genheten av en sund finansieringspolitik understryks likväl genom före­skrift om att erforderliga medel skall avsättas för driften.

2.5.5.3 Remissyttrandena Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.6 Partredares lösningsrätt vid andelsövergång

2.5.6.1          Nuvarande ordning

För kontinuitet i partrederiförhållanden sörjer SjöL genom före­skrift att rederiet inte får brytas för att andel övergår tUl annan genom arv, köp eller annat fång. Detsamma gäller, ifall delägare blir omyndig eller försätts i konkurs. I stället finns — utom regler om rätt till upp­lösning — bestämmelser som berättigar varje delägare att lösa till sig andel som försålts till utomstående, förutsatt att dennes förvärv inte skett vid offentlig auktion. Lösningsrätten skall utövas på de villkor som gällde för övergången och den som vill utöva densamma skall inom fjorton dagar ge det tillkänna vid äventyr av rättens förlust. VUl flera utöva lösningsrätt, fördelas den efter deras resp. andelar. Partrederi-reglerna avviker i dessa ddar från vad som gäller handelsbolag och enkla bolag; jfr 4, 27—29 och 47 §§ lagen (1895: 64) om handelsbo­lag och enkla bolag.

2.5.6.2          Kommittén

Kommittén har inte funnit skäl att i dessa delar anpassa bestämmel­serna om partrederi till bolagsrättsliga regler utan bygger här som eljest i detta kapitel väsentligen på gällande rätt. Förbudet mot att bryta rederiet på grund av andelsövergång m. m. utmönstras dock en­ligt kommittéförslaget. Reglema om upplösningsrätt är enligt kommit­téns uppfatning tUlräckligt klargörande i detta avseende. Lösningsrätten föreslås utvidgad till att gälla övergång av andel till utomstående men i nära anslutning till det norska förslaget undantar kommittéförslaget övergång av andel till förre andelsägarens make, avkomling eUer avkom­lings make. Dessutom utvidgas undantaget för förvärv på offentlig auk­tion till att avse även förvärv genom exekutiv försäljning. Fristen för att göra gällande lösningsrätten bestäms av kommittén till en månad.

Reglerna om lösningsrätt kompletteras enligt kommitténs förslag av ett system med skiljeförfarande för de faU enighet ej uppnås om lösen­beloppet. Detta sker genom hänvisning tiU lagen (1929: 145) om skilje-


 


Prop. 1973: 42                                                       157

män. Eftersom övergång av delägares andel kan ske på villkor som har drag av både köp och gåva, bör enligt kommitténs mening ett av­talat vederlag ej utan vidare godtas som lösensumma. Men till skydd främst för sådan delägare som sålt till fördelaktigt pris föreskriver kommittéförslaget, att avtalat vederlag inte får frångås utan att det befinns avsevärt avvika från andelens verkliga värde vid tiden för övergången. Kommittén har, ehuru med tvekan, stannat för att avgö­randet av skiljemännen ej skall kunna klandras på materiell grund.

2.5,6.3 Remissyttrandena Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.7 Partrederietes upplösning in. in.

2.5.7.1          Nuvarande ordning

Upplösning av partrederi kan enligt 22 § SjöL beslutas av redare som tillsammans äger mer än hälften i fartyget. Vidare har partredare rätt att få rederiet upplöst, om fartyget utan hans åtgärd eller samtycke förlorat svensk nationalitet och fördenskull avförts ur fartygsregistret. Delsamma gäller, om huvudredaren av domstol skilts från befattningen eller partredare kan visa att rederiet förvaltas så att hans rätt kränks. Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas på offentiig auktion varvid skiljemän vid behov bestämmer auktionsorlen och försäljnings­villkoren; jfr 23 § SjöL.

Vad beträffar fartygets förlust av svensk nationalitet — genom att andel övergått i utländsk ägo eller genom att anddsägaren förvärvat utiändskt medborgarskap — innehåller SjöL redan i 5 § regler om återställande av fartygets svenska nationalitet genom tvångsinlösen som i sista hand sanktioneras av rätt till exekutiv försäljning av sådan andel. Dessa regler gäller vare sig egendomsgemenskapen gmndar sig på rederiavtal eller ej.

2.5.7.2          Kommittén

Upplösningsrätten byggs ut enligt kommitténs förslag. Föreskritten att de pariredare som äger mer än hälften av fartyget kan upplösa rederiet har kompletterats med en rätt för varje delägare att påkalla upplösning med sex månaders varsel. Därvid förutsätts enligt kommit­tén att annat inte följer av rederiavtalet, t. ex. att det slutits på viss tid. Kommittén har nämligen — i likhet med den norska kommittén — funnit alt partredare ej utan att ha förpliktat sig därtill bör kunna hållas bunden i gemenskapen för obestämd tid. Han kan ha goda skäl att lösgöra sig, t. ex. jfaU de övriga mot hans vilja binder fartyget i ett långvarigt befraktningsförhållande. I övrigt kompletteras gällande upp­lösningsgrunder med den nya grunden att meddelägare blivit ur stånd


 


Prop. 1973: 42                                                       158

att fullgöra sina förpliktelser som partredare. Grunden bestäms alltså, påpekar kommittén, utan formell utgångspunkt i konkursfall. Det är tillräckligt alt delägaren på grund av ekonomisk insufficiens inte kan fungera tillfredsställande som medredare.

Bestämmelserna om försäljning av fartyget på offentlig auktion vid partrederis upplösning jämkas enligt kommittéförslaget därhän att den reglering av sådan försäljning av samfällt gods som lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt innehåller skall tiUämpas. Det gör särskilda be­stämmelser om slitande av tvist rörande auktionsort och försäljnings­villkor väsentligen överflödiga, anmärker kommittén. Reglering behövs endast för det fall att fartyget är utomlands och kommittéförslaget in­nebär därvidlag att god man, utsedd enligt samäganderättslagen, i hän­delse av oenighet meUan partredarna skall bestämma den ort där far­tyget skall säljas.

Kommittén påpekar, att rätt att få rederiet upplöst med sex må­naders varsel, ifall det slutits på obestämd tid, kan utnyttjas tUl för­fång för medredare. Därför kompletterar kommittéförslaget denna rätt med en rätt för envar av medredarna att utiösa den delägare som sålunda påkaUar upplösning och att därigenom bevara rederiet.

Rätten till upplösning av partrederi på vissa grunder kan, fortsätter kommittén, stundom framstå som ett osmidigt instrument att komma tUlrälta med fundamentala brister i rederiets funktionsmöjligheter. Kommittén har därför funnit att delägare som kan åberopa upplös­ningsgrund bör kunna välja alternativet att utiösa medredare till vilken upplösningsgrunden hänför sig. Eftersom sådan utlösningsrätt kommer att kunna utövas gentemot utlänning som förvärvat andel i fartyget och mot medredare som blivit utländsk medborgare, allt förutsatt att förändringen lett till att fartyget förlorat svensk nationalitet, behövs enligt kommittén här ingen motsvarighet till 5 § SjöL om återställande i sådana fall av fartygs svenska nationalitet. Kommittén tillägger, att dessa bestämmelsers funktion i övrigt är begränsad tUl andra fall av samäganderätt i fartyg. De torde såtillvida vara praktiskt tämUgen be­tydelselösa och kommittén har låtit dem utgå.

2,5.7,3 Remissyttrandena

Sveriges fiskares riksförbund hälsar med tillfredsställelse förslagets regler om utlösningsrätt och upplösning och erinrar om alt nuvarande ordning är för restriktiv härvidlag.

Göteborgs tingsrätt fäster uppmärksamheten vid att den föreslagna rätten att som ett alternativ till att begära upplösning lösa ut medre­dare till vUken upplösningsgrund hänför sig i själva verket också täcks av den lösningsrätt vid andelsövergång som redarna i aUmänhet har och som behandlats i avsnitt 2,5,6, Tingsrätten erinrar om att den särskUda regeln för lösningsrättens utövande, nämligen att lösen ej utan vidare


 


Prop. 1973: 42                                                       159

får avvika från det avtalade vederlaget saknar motsvarighet för fall a" utlösning enligt förevarande del av förslaget. Tingsrätten pekar vidan på möjligheten av konkurrens mdlan upplösnings- och utlösningsrätt Om ett flertal delägare — till vilka kanske upplösningsgrund hänföl sig — beslutar upplösa partrederiet, kan det nämligen ifrågasättas hu­ruvida inte en utlösningsberättigad minoritetsdelägare skall kunna för­hindra upplösningen genom att lösa ut flertalet. Eftersom reglerna om utlösning ersätter 5 § SjöL om fartygs bevarande såsom svenskt, antar tingsrätten att rätt att lösa ut medredare vid konkurrens med rätt att besluta om rederiets upplösning skall ta över den sistnämnda rätlen.

2.6 Redares ansvarighet m. m.

2.6,7 Nuvarande ordning

Grundläggande bestämmelser om redares ansvarighet finns i 7 och 8 §§ SjöL, dvs. i nuvarande 2 kap. Den förstnämnda paragrafen åläg­ger redaren, som ursprungligen svarat med sin s. k. sjöförmögenhet, personlig och obegränsad ansvarighet för de förpliktelser han ingår, själv eller genom annan. Undantag frän denna princip förutsätts emeller­tid och sådana har föreskrivits dels bland bestämmelserna om redarens ansvar for gods och personer som han befordrar, dels i form av be­stämmelser om yttersta gränser för hans ansvarighet i åtskilliga fall, s, k, globalbegränsning. EnUgt 8 § åläggs redaren ansvarighet för skada vållad av folk som arbetar i fartygets tjänst, nämligen befälhavare, besättning och lots eller annan som utför arbetet på redarens eller be­fälhavarens uppdrag.

Bestämmelserna om globalbegränsning av redaransvaret finns i 10 kap. som f, n, är rubricerat "Om begränsning av redares ansvarighet" och om­fattar 254—263 §§ SjöL, Kapitlet bygger sedan 1964 års sjölagsändring­ar på 1957 års internationella konvention om redareansvarels begräns­ning. Av dessa paragrafer förutsätter 259 § — som föreskriver att tvist om globalbegränsningsbelopp skall avgöras genom dispasch — att fler än en dispaschör finns i landet. Det finns f, n. tvä dispaschörer, en i Stockholm och en i Göteborg. Jag erinrar här om Kungl. Maj:ts stadga (1911: 113) angående dispaschörsväsendet.

2.6.2 Kommittén

Kommittéförslaget för i 10 kap, samman bestämmelserna om re­dares ansvarighet med bestämmelserna om globalbegränsningen därav. Därvid har de nuvarande bestämmelserna i 7 § utmönstrats, emedan de ej säger annat än vad som likväl följer av allmänna grundsatser. Samtidigt förskjuts kapitlet inom SjöL för att ge utrymme för inteck-ndngsregler d 11 kap. Dessutom underkastas det en viss redaktionell


 


Prop. 1973: 42                                                       160

översyn. Härutöver berör kommittén två spörsmål, det ena om ansvaret för skada som vållas av bogserare och det andra om antalet dispaschörer i landet.

Beträffande bogsering föreslås på norsk sida att "slepebåt" fogas till uppräkningen av dem för vilka redaren ansvarar, när de arbetar i fartygets tjänst. Kommittén har inte funnit anledning att följa det norska förslaget. Visserligen torde man, menar kommittén, i allmänhet få anta att ett bogserat fartyg bör svara för fel som begås på det bog­serande fartygets sida. Men kommittén vUl ej utesluta att en annan ståndpunkt skulle kunna föredras i säregna situationer. Därför har kommittén funnit försiktigheten bjuda att alltjämt låta denna fråga hållas öppen för avgörande i rättstillämpningen.

Vad beträffar antalet dispaschörer i landet aktualiseras frågan av att 259 § innehåller regler enligt vilka tvist om begränsningsbelopp av­görs genom dispasch av dispaschören i Stockholm, när inte fartyget har hemort i Sverige. Enligt kommitténs mening bör emellertid den ena dispaschörstjänsten dras in så snart tillfälle ges därtUl. Kommittén erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1968, under åberopande av fortgående minskning av antalet ärenden rörande dispasch, hemställt att åtgärder måtte vidtas för att sammanslå de två dispaschörstjänstema i Stockholm och Göteborg. Eftersom en angiven förutsättning härför var att pensionsfrågan ordnades för den dispaschör vars befattning sålunda eventuellt skulle dras in (tjänsten i Stockholm) men denna förutsättning inte visade sig vara för handen, återkallades framställningen och ärendet avskrevs. I skrivelsen hade kommittén erinrat om vissa uttalanden i sitt betänkande rörande bl, a. gemensamt haveri och dispasch (SOU 1965: 18 s. 40 och 48, jfr s, 87) om frekvensen av dispaschärenden samt därom att, efter tiden för betänkandets avgi­vande, kunnat konstateras att en ytterligare accentuering av den tidigare märkbara minskningen av dessa ärenden, såväl till antal som omfatt­ningen. Enligt kommittén föreligger framför allt en påtaglig tendens till minskning beträffande utredning och fördelning av gemensamma haverier, vilket alltid varit den betydelsefullaste delen av de svenska dispaschörernas verksamhet. HärtUl finns olika anledningar, menar kom­mittén. Först nämns den starka nedgången av antalet fartyg i den svens­ka handelsflottan under senare år, vilken också medfört en avsevärd nedgång i antalet haverier, låtvara att den samtidiga övergången till större fartyg stundom medfört att haverier blir mera omfattande än som tidigare varit fallet. Vidare frarnhåUs den ständiga utveckluigen mot bättre fartyg och säkrare sjöfartsförhållanden i allmänhet. Den viktigaste orsaken till minskningen av utredningar om gemensamt haveri antar kommittén dock vara den stmkturförändring som sjöfarten såväl i Sverige som utomlands för närvarande undergår med en alltmer om­fattande "container"- eller annan genomgångstrafik, överhuvudtaget


 


Prop. 1973: 42                                                       161

begärs numera sällan dispasch när haverikostnaderna är relativt små i förhåUande tiU bärgade värden eller när lasten består av så många partier att infordrande av säkerhet och inkassering av bidrag medför besvär och kostnader som inte står i skälig proportion tUl vad saken gäUer.

Totala antalet utgivna dispascher var, upplyser kommittén, under åren 1949—1963 1 094 eUer omkrmg 70 per år. Åren 1964—1967 utgjorde totala antalet utgivna dispascher 149. Aren 1968 och 1969 utgavs 23 resp. 7 dispascher i Stockholm och 13 resp. 10 dispascher i Göteborg.

Kommittén anser, att tvekan inte kan råda om att det är tUlräckligt med en dispaschör. Dispaschören i Stockholm är skyldig att avgå från tjänsten våren 1974. Senast vid detta tillfälle bör författningsändringar i angiven riktning genomföras föreslår kommittén, som ocksä utarbetat förslag tUl ändring i stadgan om dispaschörsväsendet. Det förslaget lägger i Kungl. Maj:ts hand att bestämma om dispaschör och dis­paschörs tjänstgöringsområde.

2.6.3 Remissyttrandena

Dispaschören i Stockholm har ingen annan erinran mot kommitté­förslaget än att dispaschärendena så skiftar i typ och omfattning att enbart statistiska uppgifter inte berättigar tiU säkra slutsatser rörande verksamhetens omfång och lönsamhet. Han delar uppfattningen att det finns skäl att dra in den ena dispaschörstjänsten. Han tillfogar att en sådan indragning skuUe underlätta för den kvarvarande dispaschören att ordna verksamheten rationellt och så att den ger rimlig utkomst samt att indragningen alltså måste främja rekryteringen framdeles. Dispaschören anser, att tjänsten bör dras in så snart tillfälle ges och senast våren 1974 då han själv är skyldig att avgå.

Sjöassuradörernas förening delar uppfattnmgen att antalet dispa-schörstjänster i nuvarande läge bör kunna nedbringas tUl en. Samtidigt vore det dock enligt föreningen en fördel om möjlighet lämnades öppen att vid behov åter utöka antalet dispaschörer. Föreningen delar näm­ligen inte helt kommitténs uppfattning att utvecklingen pekar mot säk­rare sjöfartsförhåUanden i allmänhet. Enligt föreningen har den inter­nationella sjöförsäkringsmarknaden mot bakgrund av de senaste årens många och allvarliga haverier ansett sig kunna dra den motsatta slut­satsen. Om denna tendens består, kan enligt föreningens uppfattning två dispaschörstjänster åter komma att behövas. Föreningen erinrar också om att dispaschörerna haft att avgöra ett antal tvister i anslut­ning tiU försäkring av fritidsbåtar. Med tanke på den snabba utveck­lingen av båtsporten håller föreningen inte för otänkbart att sådana fall kan bli mer frekventa i framtiden, vUket i så faU skulle kunna ställa anspråk på en ökad dispaschörsinsats.

Il   Riksdagen 1973.1 saml Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                        162

2.7 Sjöpanträtt och fartygshypotek

2.7.7 Sjöpanträtt i fartyg 2.7.1.1 Nuvarande ordning

Sjöpanträtt i fartyg uppstår omedelbart på grund av lag och är knuten till vissa fordringar. Den utgör alltså vad som brukar kallas legalpanträtt. Ätt sjöpanträtt inte kan upplåtas genom partsavtal hind­rar ej att avtal av innebörd att sådan rätt inte skall uppstå i allmänhet anses giltiga mdlan parterna, med undantag för sjöpanträtt för krav på förfallen lön. Vad beträffar sådana avtals verkan mot tredje man är rättsläget ej helt klart. I princip kan avtalen måhända anses verk­ningslösa men i litteraturen har gjorts gällande att de bör erkännas i fråga om vissa sjöpanträtter som härrör av kontraktsförhållande. Från panträtt i lös egendom i allmänhet skiljer sig sjöpanträtt i fartyg genom att eljest gällande traditionskrav ej upprätthålls. Sjöpanträtt be­tecknas därför också som en tyst panträtt.

De fordringar som ger upphov till sjöpanträtt avser väsentligen vissa offentliga avgifter, ombordanställas lön, bärgarlön och haveri­bidrag, ersättning för skada på fartyg eller last, ombordanställda, pas­sagerare och resgods eller viss egendom utanför fartyget, förbindelser som befälhavaren ingått för att bevara fartyget eller fortsätta resa. Dessa fordringar är angivna i 1926 års sjöpanträttskonvention. Därtill kommer d nordisk rätt fordran på skadestånd på grund av oriktiga eller ofullständiga konossemenlsuppgifter. Föremål för sjöpanträtt i fartyg är i första hand fartyg med tillbehör samt frakt. Panträtten om­fattar bl. a. även bärgarlön som förtjänas med fartyget.

Sjöpanträtt är en med bästa förmånsrätt förenad, fullt utvecklad panträtt och galler alltså principiellt oavsett i vems hand pantobjek­tet är. Undantag gäller för det fall alt pantobjektet säljs exekutivt. Fastighetsrättens täcknings- och övertagandeprinciper saknar motsva­righet. Panten säljs fri från gravationer. Dessutom upphör sjöpant­rätt genom preskription och då fartyget efter kondemnation säljs fri­villigt. I sistnämnda faU övergår panträtten till vederlaget. Preskrip­tion av sjöpanträtt bryts genom anhängiggörande av talan. Slutiigen kan sjöpanträtt upphöra på straffrättsligt betingade grunder, ifall nämligen fartyget jämte "särskild rätt" därtill skulle förverkas till kro­nan med tiUämpning av reglerna i 36: 2 och 4 brottsbalken.

2,7,1,2 Kommittén

Reglerna om sjöpanträtt i fartyg är i kommitténs förslag väsentiigen byggda på grundval av den nya sjöpanträttskonventionen. I fråga om konventionen hänvisar kommittén till den föregående framställningen.


 


Prop. 1973: 42                                                       163

Sjöpantfordringarna. 1 stora drag innebär kommittéförslaget till en början att, konventionsenUgt, antalet sjöpantberättigade fordringar in­skränks, främst genom att nuvarande sjöpanträtler för befälhavarför­bindelser samt för last- och resgodsskador utmönstras. Kommittén har ej funnit motiverat att med utnyttjande av bestämmelserna i den nya konventionen art. 6: 2 bevara dessa som nationella sjöpanträtter med förmånsrätt efter fartygsinteckningen. Samma ståndpunkt har kom­mittén intagit beträffande sjöpanträtt för krav på skadestånd på grund av oriktiga eller ofullständiga konossemenlsuppgifter.

Pantobjektet. Vad beträffar pantobjektet förtjänar enligt kommittén uppmärksammas, dels att det kan vara förenat med svårigheter att finna en såväl i detta sammanhang som i andra gemensam, tillfreds­ställande gräns mellan färdiga fartyg och byggen, dels att icke-kom-mersidla statsfartyg enligt allmänt erkända grundsatser ej blir föremål för sjöpanträtt. Bygge bör, såvitt gäller sjöpanlrätt, enligt kommittén behandlas som färdigt fartyg från det ögonblick det uppträder som sådant, dvs. från det att bygget blir vattenburet genom sjösättning eller motsvarande. Kommitténs förslag innehåller uttrycklig regel här­om. Beträffande icke-kommersieUa statsfartyg påpekar kommittén, att den nya sjöpanträttskonventionen — enligt uttrycklig regel — ej kräver att rättighet skall kunna uppstå för eller i sådant fartyg, ej heller att verkstäUighet skall kunna äga rum däri. Kommittéförslaget innehåller emellertid inte, lika litet som gällande rätt, någon särskild regel rörande delta. SjöL lämnar i allmänhet sådana spörsmål åt rättstillämpningen, tillfogar kommittén.

Pantgäldenären. Det ansvarssubjekt som genom visst fordringsför­hållande ger upphov till sjöpanträtt i fartyg är, framhåller kommittén, i regel redaren. Denne är ofta men ej alltid identisk med ägaren. Re­daren kan i sin tur enUgt kommittén delvis överföra sina funktioner genom delegation, dels till avdelningschefer, dels till självständiga medhjälpare såsom stuvare för lastning och lossning och restauratörer för att driva serveringsrörelse ombord pä passagerarfartyg. Även inom ramen för olika former av skeppslega och hdbefraklning kan, tillägger kommittén, redarefunktioner övergå till andra rättssubjekt. En skeppslegotagare kan helt ikläda sig redarens roll medan en tids­befraktare kan utöva mer eUer mindre av den kommersiella driftsled­ningen, något som också kan förekomma vid resebefraktning. Enligt 275 § SjöL, som vUar på uttrycklig föreskrift i den gamla sjöpant­rättskonventionen (jfr art. 13), är sjöpanträtts uppkomst i fartyget principiellt oberoende av om driften omhänderhas av ägaren eller av annan såsom redare. Kommittén påpekar, att undantag endast gäller för det fall att förfogandet över fartyget berövats ägaren genom rätts-


 


Prop. 1973: 42                                                        164

stridig handling och borgenären ej var i god tro. Kommittén fram­håller, att även andra driftsformer beaktas, ty sjöpanträttsreglerna gäl­ler tUlika vid underbortfraktning, vUket alltså innebär bl. a. att en tidsbefraktare som (i egenskap av underbortfraktare) ådrar sig ansvar för skada på gods eller person därigenom också belastar fartyget med sjöpanträtt.

Kommittéförslaget beaktar fartygsdriftens varierande former och ansvarsförhållanden, i överensstämmelse med den nya sjöpanträtts­konventionen, på det sättet att sjöpanträtt skall uppstå oavsett om gäldenären i fordringsförhållandet är ägare, redare eller skeppslegota­gare eUer annan befraktare. Med redare likställs alltså den som helt eller delvis handhar fartygets drift i redarens ställe. Med kommitténs utgångspunkter kan således en linjeagent eller en restauratör ombord anses handha del av fartygsdriften. Förslagets innebörd är, att tredje man i sin egenskap av borgenär skall vara oberoende av vilken drifts­form fartygets ägare valt.

I detta sammanhang bör enligt kommittén uppmärksammas, att för­slaget ej upptar annan motsvarighet till 275 § SjöL än här redovisats. Att den som driver fartyget skall kunna härleda sin rätt tUl ägaren och att, i motsatt fall, borgenären i fordringsförhållandet måste vara i god tro är ej föreskrivet i 1967 års konvention, erinrar kommittén. I fråga om fordringar som ej härrör av kontraktsförhållande, t. ex. an­språk på ersättning för kollisionsskada, kan också det berättigade i en sådan förutsättning dras i tvivelsmål enligt kommitténs mening. Så­vitt gäller kontraktsmässiga fordringsanspråk — för vilka den nya kon­ventionen har mindre utrymme än den gamla — anser kommittén visserligen att den kan väl försvaras i en del fall. Men detta gäller enligt kommittén knappast i fråga om ombordanställdas lönekrav och syns på inget sätt vara självklart rörande t. ex, passagerares krav på ersättning för kroppsskada. Enligt kommitténs uppfattning talar från­varon av regler i ämnet i den nya konventionen, mot bakgmnd av de uttryckliga reglerna i den gamla, närmast för antagandet att en för­utsättning sådan som den 275 § SjöL innebär ej är förenlig med kon­ventionen. Därför vilar kommittéförslaget inte på någon sådan förat­sättning. En följd härav blir, tillfogar kommittén, att den rättsveten­skapliga diskussionen rörande verkan i vissa fall i förhållande till tredje man av s. k. nonlienklausuler — förd med utgångspunkt i 275 § — kommer i ett helt nytt läge.

Förmånsrätt. Sjöpanträtt i fartyg skall enligt kommittéförslaget alltjämt ha bästa förmånsrätt såsom föreskrivs i den nya konventio­nen art. 5.


 


Prop. 1973: 42                                                        165

Panträttens upphörande. I överensstämmelse med såväl den nya konventionen som gällande rätt skall sjöpanträtt upphöra vid exeku­tiv försäljning. Däremot skall sjöpanträtt inte upphöra vid frivillig försäljning, oavsett om denna föregåtts av fartygets kondemnation eller ej, ty den nya konventionen tillåter inte sådan grund för upp­hörande. Endast exekution och preskription erkänns enligt kommitté­förslaget. Den ändring av rättsläget som därigenom måste inträda har kommittén sökt modifiera genom det i det föregående behandlade för­slaget att fartygsägaren efter kondemnation av fartyget skall ha rätt att låta sälja detta exekutivt. TiU förslaget om verkan av exekutiv för­säljning hänför sig vidare exekutionsrättsliga regler som lagbered­ningen utarbetat i samråd med kommittén och på grundval bl. a. av sjöpanträttskonventionen. I dessa delar hänvisar kommittén till den särskUda framstäUningen om sjöpanträttskonventionen i det föregående och tUl lagberedningens förslag (SOU 1971: 45).

Vidare föreslår kommittén, att sjöpanträtt såsom konventionen före­skriver skall preskriberas på ett år om ej dessförinnan preskriptionsav­brott inträder. Sådant avbrott kan enligt kommitténs förslag endast ske genom kvarstad eller utmätning som leder till exekutiv försäljning och preskriptionsavbrott genom talans väckande är därmed uteslutet. Kommittén har övervägt att likställa konkurs med kvarstad men fun­nit alltför tveksamt om en sådan ordning är förenlig med konventio­nen. Preskriptionstiden föreslås inte skola löpa medan borgenären är lagligen förhindrad att få kvarstad på eller utmätning i fartyget, något som t. ex. kan inträffa ifall fartyget tas i anspråk för statsändamål och på grand härav får exekutionsrättslig immunitet. Däremot måste preskriptionstiden givetvis löpa utan hinder av att fartyget är på resa, tUlägger kommittén.

Slutligen anmärker kommittén, att konventionens exklusiva reglering av sjöpanträtts upphörande knappast kan göra anspråk på giltighet utom civil- och processrättens ram. Konflikt med straffrättsliga regler om förverkande av egendom och "särskUd rätt" därtill behöver alltså enligt kommittén inte befaras. Att ett fartyg, som använts såsom hjälp­medel vid brott, förverkas till kronan nödvändiggör f. ö. ej att också panträtt i fartyget förverkas. Ty i princip består begränsad sakrätt till förverkad egendom, Uttrycldig förklaring fordras för att även så­dan rätt till egendomen skall omfattas av förverkandet. Kommittén framhåller, att tillbörUg hänsyn alltså i rättstillämpningen kan tas tUl tredje mans behöriga intresse. För det fall att, jämte fartyget, särskUd rätt till fartyget förklaras förverkad finns enligt vad kommittén erinrar en regel om upphörande av panträtt på grund av inteckning. En motsvarande uttrycklig regel är enligt kommitténs mening motiverad även i fråga om sjöpanträtt, även om förslaget ej innefattar någon saklig nyhet på den punkten.


 


Prop. 1973: 42                                                        166

2,7.1,3 Remissyttrandena

Sjöpantfordringarna. Att de s. k. befälhavarförbindelserna ej skall höra till de sjöpantberättigade fordringarna hälsas med tillfredsställelse av Svea hovrätt, fiskeristyrdsen och Sveriges advokatsamfund. Fiskeri­styrdsen påpekar, att begränsningen minskar behovet att förstärka far­tygsinteckningen med borgen vUket ligger i linje med nuvarande strä­vanden att avveckla härvorna av borgensåtaganden inom fiskeflottan. Sveriges fiskares riksförbund har dngen erdnran, eftersom fiskeflottan företrädesvds torde utrasta och provdantera d hemorten och sjöpanträtt för befälhavarförbindelser därför har ringa betydelse för fiskerinä­ringen.

Pantobjektet. Kommittéförslaget har inte mött invändning i denna del under remissbehandlingen.

Pantgäldenären. Svea hovrätt finner det knappast naturligt att restau­ratörer och andra, som driver egen verksamhet i anslutning till farty­gets drift, utan uttrycklig bestämmelse skall kunna räknas till dem som handhar fartygets drift. Hovrätten kritiserar vidare uppfattningen att de nya sjöpanträttsreglerna ej skulle förutsätta god tro hos borgenären med avseende på gäldenärens rätt tUl förfogande över fartyget. En så­dan uppfattning skulle, enligt vad hovrätten framhåller, medföra att en hamnförvaltning, som på kredit upplåter hamnplats till någon som hamnförvaltningen veterligen berövat ägaren hans rådighet över far­tyget, kan göra gällande sjöpanträtt i fartyget. Hovrätten finner uppen­bart att en sådan ordning ej bör godtas. Behovet av en särskild regel om sjöpanträtts upphörande på grund förverkandeförklaring i sam­band med fartygets förverkande anser hovrätten kunna ifrågasättas.

Förmånsrätt. Kommittéförslaget har inte föranlett något yttrande i denna del under remissbehandlingen.

Panträttens upphörande. Kommittéförslagets regler om avbrott i preskription av sjöpanträtt finner både Svea hovrätt och sjöfartsverket vara stränga men acceptabla såsom pris för tillträde till sjöpanträttskon­ventionen.

2.7.2 Sföpanträtt i last 2.7.2.1 Nuvarande ordning

Sjöpanträtt i last är en legalpanträtt av samma typ som sjöpanlrätt i fartyg och överensstämmer i huvuddrag nära med denna. Sjöpant­rätt i last regleras ej av någon internationell konvention. Inte desto mindre jämkades 1891 års regler i ämnet i saraband med 1928 års


 


Prop. 1973: 42                                                       167

sjölagsstiftning för att bevara en viss paralleUitet med reglerna om sjöpanträtt i fartyg.

Enligt 276 § SjöL är sjöpanlrätt i last förenad med i första rummet fordran på bärgarlön eller haveribidrag, i andra rummet fordringar för förbindelser och andra åtgärder som befälhavare eller bortfraktare in­gått eller vidtagit för lastens behov med stöd av legalfullmakt enligt 65 resp. 102 § SjöL samt deras egna utlägg för samma ändamål och last­ägares fordran för gods, som under resan sålts för annan lastägares räk­ning, samt i tredje rammet fordran på frakt, ersättning för fraktförlust eller annan skada i följd av att godset uttagits före resans fullbordan och ersättning för överliggetid och andra uppehåll under resan. ■ Borgenärs­kretsen utgörs alltså av redare, befälhavare och lastägare.

Sjöpanträtt i last har bästa förmånsrätt. Panträtten är i viss mån knu­ten till besittningsförhållandet. Ty den gäller endast i inlastat gods och upphör då godset utlämnas, låt vara under förutsättning att det sker till behörig mottagare. Om godset stjäls före sådan utlämning eller lämnas ut till fel person, består alltså panträtten även i den nye innehavarens hand. Panträtten upphör vidare, om godset under resan säljs för lastens eller fartygels behov samt genom preskription. Preskription bryts genom talans väckande, varmed likställs att fordringen kommit under dis­paschörs behandling. Den upphör också vid exekutiv försäljning.

2.7.2.2 Kommittén

Kommittéförslaget bevarar sjöpanträtterna i last i deras huvuddrag och ingen jämkning sker, med beaktande av förslaget i fråga om sjö­panträtt i fartyg, i deras inbördes ordning. De i första rummet av 276 § SjöL angivna sjöpanträtterna ingår helt oförändrade i kommitténs för­slag. I andra rummet föreslår kommittén, att den ändringen vidtas att nuvarande föreskrift om sjöpanträtt för befälhavares och bortfrakta-res utiägg för lastens behov utmönstras, eftersom det första ledets sjö­panträtt för sådana åtgärder för lastens behov som vidtas med stöd av legalfullmakten torde tUlräckligt tUlgodose de anspråk som numera i praktiken förtjänar beaktande. Därmed vinns också enligt kommittén överensstämmelse med de danska och norska texterna, vari motsvarande jämkning gjorts i samband med tidigare lagändringar. Tredje rammets sjöpanträtter har, efter norsk förebild, generellt anknutits till ford­ringar på grand av fraktavtalet, såvitt de kan göras gällande mot den som påfordrar godsets utlämning. Kommittén har ansett en omedelbar anknytning till fraktavtalet — det rättsförhållande som binder parterna samman — vara att föredra framför en anknytning till närmare bestäm­da fordringsanspråk. Att kravet skall kunna göras gällande i förhållande till mottagaren anser kommittén vara motiverat av hänsyn till den be­talningsskyldighet som kan åläggas denne. Är han inte betalningsskyldig, såsom då avlastaren underlåtit att erlägga överenskommen förskottsfrakt


 


Prop. 1973: 42                                                        168

eller konossementet ej utvisar att fordran för överliggetid är ogulden, bör han nämligen enligt kommitténs mening inte på en omväg över re­darens sjöpanträtt i godset kunna förmås att svara för betalningen.

I överensstämmelse med vad som redan är gällande dansk och norsk rätt föreslår kommittén att sjöpanträtt i last alltid skall upphöra när godset lämnas ut, dvs. även om mottagaren visar sig inte vara behörig. Detsamma föreslås alltjämt gälla då godset säljs för fartygets eller las­tens behov eller exekutivt. Preskriptionstiden blir enligt kommittéför­slaget ettårig liksom beträffande sjöpanträtt i fartyg. Förslaget bibehåller gällande metod för preskriptionsavbrott och fogar därtUl den metod som gäller i fråga om sjöpanträtt i fartyg.

2.7.2.3 Remissyttrandena

Sförättsföreningen i Göteborg har ifrågasatt värdet av regler om sjö­panträtt i last, eftersom de sällan om ens någonsin kommer tUl praktisk användning.

2.7.3 Retentionsrätt

2.7.3.1 Nuvarande ordning

Enligt svensk rätt är retentionsrätt en sakrätt som står panträtten nära. I sin typiska form kan den beskrivas som en laga befogenhet att kvar­hålla annans egendom tUl säkerhet för en fordran och gränsar sålunda närmast till legal handpanträtt. Retentionsrätten är vanligen i första hand inriktad på att framtvinga prestation av ägaren genom att denne nödgas vara av med egendomen. Retentionsrätt har därför ofta ej varit förbunden med realisationsrätt. Förfogande över egendomen genom för­säljning har i vart fall främst tillåtits på andra grunder än som uteslu­tande uppbär borgenärens intresse. Realisationsrätt anses i allmänhet tyda på panträtt men gränsen mellan retentionsrätt och panträtt är ej klart dragen.

Retentionsrätten är beroende av besittningsförhållandet. TUl skillnad från handpanträtten viker den för utmätning på det sättet att retinenten inte kan kräva full lösen utan måste lämna godset ifrån sig för att i stäl­let få del i köpeskillingen. Däremot likställer konkurslagen retentionsrätt i allmänhet med panträtt.

Allmänna regler om retentionsrätt saknas i svensk lag men i stället finns en rad spridda kaustiska regler. Den retentionsrätt som närmast intresserar i förevarande sammanhang har förr brukat härledas ur 17 kap. 3 § tredje stycket handelsbalken om hantverkares förmånsrätt till betalning ur "gods, som hos honom kvar är" — numera 4 § första styc­ket 2 förmånsrättslagen — och har ganska vidsträckt tillämpning. Den anses sålunda gälla även det fall att ett varv kvarhåller fartyg till säkerhet för betalning av fordran på grand av reparation eller ombygg-


 


Prop. 1973: 42                                                       169

nad. Denna retentionsrätt är, enligt lagen (1950: 104) om rätt för hant­verkare att sälja gods som ej avhämtats, förenad med vUlkorlig realisa­tionsrätt. Nämnda lags regler är inte tvingande. Rätt att föranstalta om egendomens försäljning har retinenten även enligt konkurslagen. Han har därför i doktruien i systematiskt hänseende behandlats som legal handpanthavare eller åtminstone i det närmaste jämställd med en sådan.

11734 års lag hade retinenten samma förmånsrätt som handpanthavare men i samband med 1928 års sjölagstiftning flyttades retentionsrätten ned efter fartygshypoteket för att stämma med reglerna i 1926 års sjö­panträttskonvention. Ändringen begränsades dock inte tUl retentionsrätt i fartyg utan gavs generell giltighet. Enligt förmånsrättslagen är den ursprungliga förmånsrätten för retinent i allmänhet återställd medan fartygsrelinentens ställning är oförändrad. I dansk och norsk rätt har retinenten bästa prioritet och står ej ens tillbaka för sjöpanlrätt. I finsk rätt har retinenten företräde framför hypotekshavaren.

En säljares befogenheter att i olika fall innehåUa godset står retinen-tens befogenheter nära och har även betecknats som retentionsrätt. Såvitt säljaren är ägare tUl godset förekommer också beteckningen detentions-rätt. Den rätt att innehålla egen prestation som tUlkommer säljaren enligt 14 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom anses däre­mot inte vara retentionsrätt i egentlig mening. Köplagens berörda regler gäller utan avseende på äganderättsförhållandena medan reten­tionsrätt eljest vanligen avser annans egendom. Skillnaden vill jag i det följande markera genom beteckningen detentionsrätt för befogenhet att innehålla eget gods.

2.7.3.2 Kommittén

Kommittén har, på grundval av den nya sjöpanträttskonventionens bestämmelser om nationella pant- och retentionsrätter (art. 6), utarbetat förslag till bestämmelser om legal säkerhetsrätt i fartyg och skepps­byggen som nära ansluter till vad som gäUer hantverkares retentionsrätt. Kommittén har valt att beteckna denna säkerhetsrätt som retentionsrätt.

Retentionsrätten skall enligt förslaget uppstå omedelbart på gmnd av lag på samma sätt som sjöpanträtt. Den skall, tUl skillnad frän retentions­rätt i allmänhet, inte kunna stiftas genom avtal. Däremot bör det enligt kommittén på vanligt sätt vara parterna obetaget att genom avtal för­hindra uppkomsten av retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge. Enligt kommittéförslaget skall retentionsrätten gälla tUl säkerhet för fordran på grand av uppdrag att bygga, bygga om eller reparera fartyg och för­utsätter, dels att egendomen tillhör annan, dels att den är i retinentens besittning. Kommittén erinrar om att skeppsbygge i vissa fall kommer att kunna tillhöra beställaren enligt 2 kap. sjölagsförslaget. TUlhör egen­domen varvet, tillgodoses dess intresse härutinnan genom detentionsrätt enligt köplagen. Det gäller enligt kommittén även om beställaren är ut-


 


Prop. 1973: 42                                                        170

länning, eftersom obligationsstatutet som regel kan antas bli säljarens lag. Besittningens konstitutiva effekt enligt kommittéförslaget är konven­tionsbetingad. Besittningskravet bör dock enligt kommittén ej uppfattas så att retentionsrätten upphör t. o. m. ifall egendomen skulle komma ur varvets besittning genom rättsstridig handling. Har besittningen väl rättsenligen upphört och retentionsrätten med den, kan retentionsrätten ej upplivas genom att besittningen återtas, tillfogar kommittén.

Föremål för retentionsrätten bör, anser kommittén, vara fartyget eller skeppsbygget jämte tUlbehör. Kommittén finner det självfaUet att reten­tionsrätten skall gälla även till förmån för sådana accessorier som ränta m. m. Att fordringen skall härröra av byggnads- eller reparationsupp­drag hindrar enligt kommitténs mening ej, att därmed sammanhängande, berättigade skadeståndskrav och liknande också anses säkrade genom retentionsrätten.

Kommittén förutsätter, att den föreslagna retentionsrätten utan vidare anses förenad med realisationsrätt enligt bestämmelserna i 1950 års nyssnämnda lag om hantverkares rätt därvidlag. Att dessa bestämmelser är dispositiva innebär enligt kommittén bl, a. att skeppsbyggnadsavtal kan tillföras ändamålsenliga villkor om realisationsrätt när äganderätten till bygget ligger i beställarens hand.

Kommittén påpekar, att retentionsrätt för reparation av fartyg, rätts-politiskt sett, i viss mån utgör en kvarleva av sjöpanträtt för befälhavar­förbindelser, vilka ofta avser just fartygsreparationer. De brytningar mel­lan den korta och den långa kreditens intressen som föreligger i fråga om denna sjöpanträtt gör sig därför enligt kommittén på motsvarande sätt gällande här, dock mindre beträffande retentionsrättens förekomst än dess förmånsrätt. Kommittén hänvisar till att den nya sjöpanträtts­konventionen, som i princip låter nationella pant- och retentionsrätter stå tillbaka både för sjöpanträtt och fartygshypotek, som ett undantag tillåter att just denna säkerhetsrätt ges företräde framför hypoteken.

Det brakar anses, fortsätter kommittén, att reparation är ägnad att bevara eller rentav höja fartygs värde och alt det i brådskande fall — såsom stundom då kollision inträffat — är väsentligt för redaren att ha fria händer när det gäller reparation. A andra sidan hävdas, enligt vad kommittén anmärker, att reparation ej alltid har sådan gynnsam ver­kan och att det är viktigt för kreditgivaren att kunna öva inflytande pä fartygsreparation, ett intresse som visserligen kan tillgodoses i kredit­avtalet och försäkringsavtal. Fartygsintecknings nuvarande företräde framför retentionsrätt enligt svensk lag stärker enligt kommittén detta inflytande. En prioritering av retinenten framför hypotekshavaren skul­le således, tillfogar kommittén, principiellt motverka ett av den nya kon­ventionens huvudsyften, nämligen att främja långtidskrediten genom att stärka hypotekens ställning. Svenska bankföreningen. Svenska skepps­hypotekskassan och Sjöassuradörernas förening har av dessa skäl i re-


 


Prop. 1973: 42                                                       171

missyttranden till kommittén över konventionen avstyrkt att retentions­rätten prioriteras framför hypoteken. Därvid har även påpekats, att svenska redare kunde bli frestade att i motsatt fall vända sig med re­parationsuppdrag till utländska varv som ej får sådan förmånsrätt för sina krav samt att en eventuell möjlighet till samnordisk lösning av detta problem inte motiverar att man i svensk lag försämrar hypoteks-havarens läge. Sjörättsföreningen i Göteborg har, upplyser kommittén vidare, ifrågasatt det motiverade i och för sig i att ge retinent företräde framför hypotekshavare men har, med hänvisning till konventionens medgivande på den punkten, antagit att andra varvsindustrinationer kommer att utnyttja detta och därför förordat att de svenska varven ej ställs sämre än sina utländska konkurrenter.

Kommittén har funnit följande synpunkter vara avgörande i denna kontroversiella fråga. Typiskt sett är reparation ägnad att, till fördel för samtliga borgenärer, bevara egendomen eller rentav höja dess värde. Med motsvarande utgångspunkt har bl. a. sjöpanträtt för bärgarlön gi­vits särskilt företräde framför annan sjöpanträtt. Att reparation stund­om inte får sådan effekt är knappast typiskt för problemställningen och bör ej vara utslagsgivande. När en särskild retentionsrätt i fartyg och skeppsbyggen nu slås fast genom positiv reglering, finns det anledning att såvitt möjligt praktiskt jämställa den med detentionsrätt och det ta­lar för bästa möjliga förmånsrätt. Företräde framför hypoteken skulle slutligen innebära, att denna speciella retentionsrätt finge samma rang som retentionsrätt i allmänhet. Att sådan retentionsrätt som avses i 232 § SjöL och annan ev. tänkbar retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge konventionsenUgt måste stå tillbaka för inteckning förtjänar enligt kom­mitténs mening ej beaktande i detta sammanhang. Kommittén har mot denna bakgrand, i samråd med de övriga nordiska sjölagskommittéerna, valt att låta fartygs- och skeppsbyggnadshypoteken stå tillbaka för re­tentionsrätt. Enhetlig nordisk lösning av ett problem som förut saknade sådan har därigenom också nåtts, tUlfogar kommittén.

En följd av kommitténs val av förmånsrättsläge för retentionsrätt är enligt vad kommittén anmärker att avtalad retentionsrätt inte bör er­kännas i fartyg och skeppsbyggen. Det skulle nämligen enligt kommittén strida mot grunderna för pantsättningsförbudet i 10: 7 handelsbalken att tillåta att en säkerhetsrätt sä lik panträtt som den föreslagna reten­tionsrätten blir, avtalsvis stiftas till förfång för hypotekshavare.

Retentionsrättens nära släktskap med handpanträtt är enligt kommit­tén ej endast ett motiv för att likställa dem båda i förmånsrättshänse­ende. Även exekutionsrättsligt finner kommittén anledning att såvitt möjligt jämställa dessa rättigheter. Retinenten bör följaktligen lika litet som panthavare vara skyldig att lämna egendomen från sig vid utmät­ning utan att full lösen bjuds eller han själv åtnöjs med del i köpeskil­lingen. Retinent måste emellertid, tillägger kommittén, räkna med kon-


 


Prop. 1973: 42                                                        172

kurrens av borgenär med bättre rätt, nämligen sådan som har konven­tionsbetingad sjöpanträtt för sin fordran. Det kan uppenbarligen inte komma i fråga att låta retinent hävda rätt till lösen i sådan konkurrens. Hans rätt att kräva lösen kan endast tillåtas gälla mot borgenär med sämre förmånsrätt än han själv har. Att det också är konventionens me­ning menar kommittén framgå av en jämförelse mellan mom. 1 och 2 i art. 6. Förslag tUl ändring i utsökningslagen som beaktar dessa syn­punkter utarbetas av lagberedningen, upplyser kommittén.

Liksom sjöpanträtt bör retentionsrätt enligt kommittén upphöra vid exekutiv försäljning. I fräga om fartyg är detta betingat av sjöpanträtts­konventionen.

2.7.3.3 Remissyttrandena

Sveriges varvsindustriförening konstaterar, att prioriteringen av reten­tionsrätt framför hypotek tUhnötesgår varvsindustriens krav. Även Sveri­ges advokatsamfund stäUer sig positivt tUl att retentionsrätten förenas med sådan förmånsrätt. Samfundet noterar, att kommittén träffat ett val mellan starkt divergerande uppfattningar och framhåller som avgö­rande synpunkt att reparation typiskt sett "förhöjer pantens värde".

Mot retentionsrättens prioritering framför hypoteket vänder sig Svenska sjöfolksförbundet, Sjöassuradörernas förening. Svenska bank­föreningen och Svenska skeppshypotekskassan.

Bankföreningen framhåller, med instämmande av Sjöassuradörernas förening och Skeppshypotekskassan, att förhållandet mellan repara­tionskostnad och fartygsvärde erfarenhetsmässigt mången gång blir fördelaktigt. För de fall då reparationen verkligen bevarar eller höjer fartygsvärdet uppstår ingen konfliktsituation. Lagstiftaren bör därför enligt föreningen sätta de andra fallen i förgrunden. Föreningen menar, att förslaget innefattar en felaktig avvägning mellan den korta och den långa kreditens intressen och förutskickar att kreditgivarna kommer att avtalsvis förbehålla sig inflytande över reparation eller ombyggnad av fartyg, om förslaget genomförs. Enligt föreningen behöver med hänsyn till nutida kommunikationer ingen betydelse tUlmätas behovet att kun­na träffa beslut om reparation i brådskande lägen. Liknande synpunk­ter bär upp avskaffandet av sjöpanträtt för s. k. befälhavarförbindel­ser, erinrar föreningen. Detentionsrätten finner föreningen sakna bety­delse som jämförelse i sammanhanget, eftersom fartygskrediter nor­malt inte ges förrän vid leverans av fartyget.

Till detta fogar Sjöassuradörernas förening, att man helt kan bortse från behovet av frihet att träffa reparationsavlal i brådskande fall, efter­som intecknade fartyg regelmässigt är försäkrade och redaren sålunda har en försäkringsgivare bakom sig då han ingår avtalet. Föreningen finner kommitténs motivering vara i flera avseenden för kategorisk.


 


Prop. 1973: 42                                                       173

2.7.4 Fartygshypotek

2.7.4.1 Nuvarande ordning

Det nuvarande fartygshypoteket — fartygsinteckningen — har fas­tighelsrättslig förebUd. Inteckning i fartyg under byggnad förekommer endast i form av en så att säga tidigardagd fartygsinteckning. Fartygs­inteckning innefattar i nuvarande ordning en panträtt som i stor ut­sträckning är accessorisk tUl en på skriftiigt fordringsbevis grundad fordran, vUket bl. a. yttrar sig på det sättet att en ogiltighetsgrund som drabbar fordringen kan återverka på panträtten. Fordringsbeloppet kan vara bestämt i svenskt eller utländskt mynt. Borgenären i fordringsför-håUandet förutsätts vara verksam för att skaffa sig panträtt i fartyget genom att med stöd av fartygsägarens medgivande utverka inteckning däri. Gäldenären behöver ej vara identisk med fartygsägaren. Liksom fastighetsinteckningen utgör fartygsinteckningen konventionell under­pant som stiftas genom inskrivningsmyndighetens beslut. I allmänhet intecknas skuldebrev, ställda till innehavaren, och de från fastighets­rätten kända omslagsreverserna är också i bruk. När intecknad ford­ringshandling utgör säkerhet för omslagsrevers, kan den behandlas en­ligt reglerna för handpant, åtminstone såvitt det gäller rätten till be­talning ur fartyget. Borgenären kan nämligen ej endast söka betalning ur fartyget inom omslagsreversens ram utan även realisera inteck­ningen som lös pant och på omslagsreversen avräkna vad som inflyter vid försäljningen. När inteckningen sålunda skiljts från omslagsrever­sen, kan den, såsom bärare av självständigt betalningsanspråk, realise­ras i fartyget utan hänsyn tUl omslagsreversen. Inteckningen kan natur­ligtvis också fungera självständigt från början.

Det hos sjöfartsverket förda fartygsregistret utgör såtillvida under­lag för fartygsinteckning som endast fartyg som införts där kan in­tecknas. Tillika förutsätts, att fartyget har en nettodräktighet av minst tre registerton eller, i vissa fall, en bruttodräktighet av minst tio re­gisterton.

Endast i registret antecknad ägare är legitimerad att medge inteck­ning. Likväl skall inskrivningsmyndigheten, inskrivningsdomare i Stock­holms domsaga, självständigt pröva äganderätten. Ty äganderältspröv-ningen vid fartygsregistteringen tjänar i första hand offentligrättsligt ändamål, såsom framhållits i det föregående, och är ej helt tillrättalagd för privaträttsliga syften.

Andel i fartyg får ej intecknas särskilt och inteckning får ej heller beviljas i flera fartyg gemensamt. Detta betingas av behovet av enkel­het och reda i de rättsförhållanden till vilka inteckning ger upphov. Den inskrivna panträtten gäller i fartyget med tillbehör. Dessa är ne­gativt bestämda på det sättet att driftsfömödenheter undantagits.

Den inskrivna panträtten upphör — förutom i vissa fall då fartyget


 


Prop. 1973: 42                                                        174

förverkas tUl kronan — dels genom att inteckningen dödas, dels genom exekutiv försäljning, när köpeskillingen ej täcker intecknade ford­ringen, och dels genom friviUig försäljning efter kondemnation. I sist­nämnda fall övergår panträtten tUl skillnad från sjöpanträtt ej i veder­laget. Däremot behöver panträtten ej alldeles utplånas av att fartyget avförs ur registret. Inteckningshavaren har numera rätt att motsätta sig avregistrering, något som ger honom möjlighet att tUlvarata sin rätt främst vid försäljning av fartyget till utlandet.

Tidigare hade han i sådana fall endast det skyddet att, ifall pant­rätten upphörde som en följd av avregistreringen (genom att ej erkän­nas d fartygets nya hemland) överlåtaren blev personligen ansvarig för fordringen i den mån han inte redan förut var det. I sådana fall till­kommer, att inteckningshavaren har rätt att genast realisera sin fordran i fartyget, en rätt som han också har, om fartyget vanvårdas så att hans säkerhet äventyras eller om det kondemneras. Panträtten reali­seras genom exekutiv försäljning.

Inteckningshavaren kan inte hindra att fartyget säljs exekutivt till följd av utmätning eller i konkurs. I sistnämnda fall kan han visser­ligen medverka till att det i stället säljs frivilligt men han måste då lämna ut inteckningshandling för dödning. Inteckningshavaren får ut­delning i köpeskillingen efter exekutiv försäljning med förmånsrätt när­mast efter sjöpanträttshavare och före retinent. Beträffande ränta gäl­ler förmånsrätt för en tUl tre år begränsad tid.

Exekutivt försålt fartyg överlåts i princip gravationsfritt. Motsva­righet tiU fastighetsrättens s. k. täckningsprincip saknas och i konse­kvens härmed finns ej heller ägarhypotek, varför panträttens karaktär av fordringsaccessorium är renodlad. Fastighetsrättens övertagandeprin­cip gäller inte, något som är naturligt i fråga om egendom som kan bli föremål för exekution snart sagt var som helst i världen. Men fakultativt övertagande är tillåtet och möjliggörs genom att inteck­ning som täcks av köpeskillingen vid exekutiv försäljning bevarar sin verkan samt får utges med fortvarande inteckningsrätt.

Fartygsinteckning kan, som antytts, i vissa fall meddelas även i byg­ge. Fartyg under byggnad här i landet kan nämligen registreras såsom fartyg, om det s. k. mätdäcket lagts och rammet därunder har en dräktighet av minst 100 registerlon. Dessförinnan kan inskrivning be­viljas hos domstol enligt 3 § SjöL, vilket möjliggör att beställaren till­erkänns förmånsrätt i skeppsbygget jämte byggnadsmaterial för för­skott som han lämnat i sådant material eller i pengar. Därtill kommer att bygget kan bli föremål för företagsinteckning.

Vid sjölagsförslaget 2 kap. har erinrats om den hos oss gällande principen att inskrivning inte konstituerar det materiella rättsläget i den meningen att materiell brist i ett inskrivet förvärv ej skulle kunna klandras. I fråga om fartygsinteckning finns uttryck för denna grund-


 


Prop. 1973: 42                                                       175

sats i 36 § lagen om inteckning i fartyg, som föreskriver att intecknad fordrans gUtighet kan prövas utan hinder av inleckningsbeslutet.

Vid konkurrens mellan flera inskrivna panträtter gäller, att det in­bördes företrädet följer tiden för ansökningen oberoende av inteck­ningshavares goda eller onda tro rörande förekomsten av konkur­rens. Panträtten stiftas nämligen genom inskrivningen och intecknings­medgivandet ger sålunda endast uttryck för en panträtlsutfästelse. Ifall inteckningar söks samma dag, har de Uka rätt men i allmänhet be­stäms deras inbördes företräde vid inskrivningen enligt sökandens be­gäran.

Vad beträffar konkurrens mdlan inskriven panträtt och äganderätt gäller principen att inteckning som bevUjas på grund av medgivande av annan än rätt ägare är ogiltig. Men fartygsregistrets innehåll har dock legitimerande verkan på det sättet, att endast där inskriven ägare är behörig att medge inteckning i fartyget och att denna förbUr legiti­merad så länge ny ägares fång ej anmälts tUl registtet. Inteckning som dessförinnan söks på den inskrivne ägarens medgivande beviljas alltså utan hinder av att han kan ha frånhänt sig fartyget. Det är dock an­tagligt att man i detta läge tUlika måste föratsätta att inteckningssö­kanden är i god tro. I vart fall ligger en sådan analogi från fastighets­rättslig praxis nära till hands. BevUjas inteckning i annat fall på med­givande av annan än rätt ägare, är inteckningen ogiltig.

Fartygsinteckning har förmånsrätt närmast efter sjöpanträtt och retentionsrätt men före det s. k. löneprivUegiet. Det innebär att Uand-anställd personals lönekrav i konkurs står tillbaka för inteckning. De ombordanställdas motsvarande krav är förenade med sjöpanlrätt och går alltså före inteckning.

Eftersom fartygsinteckningen har fastighetsinteckningen som före­bild, står det sjörättsliga inteckningsförfarandet det fastighetsrättsliga nära. Inteckning beviljas som redan framgått på ansökan av borge­nären pä grundval av en fordringshandling som är försedd med äga­rens inteckningsmedgivande. Fordringshandlingen ges in i huvudskrift och inteckningsbeslutet tecknas på den. Första gången inteckning söks skall fartygets invändiga märkning med registreringsnummer styrkas. Sedan ägare medgivit inteckning i sitt fartyg, kan medgivandet åberopas i inteckningsärende tUls nye ägaren anmäler sitt förvärv till fartygs­registret. Om inteckningsmedgivandet ej är lämnat av fartygets tillver­kare eller förste svenske ägare, skall ägaren i fråga kunna härleda sin rätt från tillverkaren eller den först inskrivne svenske ägaren. Klan­dertalan mot ägaren, dennes konkurs och utmätning av fartyget utgör grund för avslag på inteckningsansökan. Motsvarighet finns till de fas­tighetsrättsliga inteckningsåtgärderna nedsättning, dödning och inne­havsanteckning.


 


Prop. 1973: 42                                                        176

2.7.4.2 Kommittén

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning. Kommittén erinrar om att dess förslag i fråga om registrering av och inteckning i fartyg och skeppsbyggen efterbUdar fastighetsrättens lagfarts- och intecknings­regler sådana de framträder i JB. I fråga om registreringsordningen gäller detta enUgt kommittén främst vissa huvuddrag i konstruktionen medan sjörättens särprägel i övrigt slår igenom i många hänseenden. När det gäller inteckning är denna särprägel inte fullt ut lika framträ­dande, framhåller kommittén. Lagstiftaren efterbUdade också fastighets­inteckningen redan 1901. På samma sätt har kommittén funnit det na­turligt att nu efterbilda den genom JB moderniserade fastighetsinteck­ningen. Därigenom kan den traditionella rättsparalldliteten mellan de båda inteckningsformerna bevaras. Kommittéförslaget utvidgar denna ytterligare. TUl de uppenbara praktiska fördelama med en sådan rätts­likhet kommer att den modemiserade fastighetsrättsUga panträtts- och inteckningskonstruktionen enUgt kommittén erbjuder påtagliga tekniska fördelar, byggd som den är på en av framför allt kreditinstitutionerna utvecklad praxis i kreditsäkerhetsförhållanden.

I överensstämmelse med JB innebär kommittéförslaget följande. In­teckning i fartyg eUer skeppsbygge beviljas på ansökan av ägaren. Ge­nom inskrivningen frigörs, bUdligt talat, en mot inteckningsbdoppet sva­rande del av egendomens förmögenheisvärde samt reserveras rätt att ta detta värde i anspråk med visst företräde. Inteckningshandlingen utgörs av det bevis om inskrivning som inskrivningsmyndigheten utfärdar. Be­viset skall kallas pantbrev och bör uinehålla uppgift om det fartyg eller skeppsbygge som intecknats, inteckningsbelopp, inteckningsdag och prio­ritet i förhåUande tUl andra inteckningar. I det sålunda intecknade far­tyget eller bygget upplåts panträtt genom att pantbrev såsom represen­terande den intecknade egendomen, med iakttagande av vanliga hand-pantsättningsregler, av ägaren till fartyget eller bygget överlämnas till pantborgenären som säkerhet för fordran mot pantgäldenären, den se­nare vanligen identisk med ägaren. Fordringen skall vara visst belopp i pengar men myntsorten förblir valfri och förslaget utvidgar valfrihe­ten till att omfatta den numera i internationell sjörätt allmänt erkända s. k. Poincaréfrancen. Pantbrevet kommer med nämnda utformning ej att utgöra skuldebrev och kan därför ej heller vara bärare av betalnings­anspråk.

En sådan ordning som kommittéförslaget innebär för inskrivning och upplåtelse av panträtt medför enligt kommittén bl. a. att braket av om­slagsrevers blir genomgående. Därvid behöver inte något skriftligt ford­ringsbevis utfärdas. Det är tillräckligt att giltig fordran föreligger, framhåller kommittén. Detta stärker panträttsupplåtarens stäUning ge­nom att han inte nödgas utfärda två skriftliga fordringsbevis, som un-


 


Prop. 1973: 42                                                                    177

der vissa omständigheter kan göras gällande var för sig. Dessutom stäl­ler det, enligt vad kommittén betonar, krav på att borgenären förvissar sig om att hans kontrahent är inskriven ägare eUer handlar på dennes vägnar, eftersom endast ägaren är behörig att förfoga över pantbrevet. I förhållande till gällande rätt innebär detta ökat krav på aktsamhet från borgenärens sida, påpekar konamittén.

Panträtt på grund av inteckning kommer enligt kommittéförslaget att utgöra på den ena sidan en genom inteckning etablerad, mot egendomen som sådan riktad säkerhetsrätt och på den andra sidan en säkerhetsrätt som stiftas genom att inteckningsbeviset, pantbrevet, överlämnas som säkerhet för fordran. Det bör hållas i minnet, att denna ordning har handpanträttsliga inslag utöver de inskrivningsrättsliga och innebär en utveckling av praktiskt bruk på kreddtmarknaden.

Vad angår pantobjektet skall enldgt kommittén registreringsplikt och inteckningsbarhet väsentligen sammanfalla så som utvecklats vid sjölags­förslagets 2 kap. Endast sådana fartyg och skeppsbyggen som är införda i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret kommer alltså att kunna inteck­nas. Småbåtar får som hittills pantsättas enligt vanliga lösöreregler. In­skriven panträtt omfattar också tillbehör, som avses i 1 kap. sjölagsför­slaget. Kommittéförslaget tiUåter inte, Uka Htet som gällande rätt, att inteckning meddelas i andel av fartyg eller gemensamt i flera fartyg (s. k. fleet mortgage).

Registrering av skeppsbygge redan i kontraktsskedet, alltså innan nå­got konkret förmögenhetsobjekt ännu existerar, betyder att panträtt kommer att kunna upplåtas i vad som brukar kallas "res futurae", fram­håller kommittén. I fråga om lösa saker har det enligt vad kommittén påpekar ansetts, att sådant förfogande ej kan få sakrättslig verkan, ef­tersom traditionskravet inte kan uppfyllas men att pantsättning av sak, som är under tillverkning och sålunda ännu ej existerar, dock skulle kunna ske med tiUämpning av bestämmelserna i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Kommitté­förslaget innebär, att panträtt i ett under kontraktsskedet registrerat skeppsbygge kan upplåtas med sådan verkan att det efter upplåtelsen framväxande bygget blir föremål för den från början i konkret bemär­kelse innehållslösa panträtten. Bygget framträder då som pantobjekt från det att anskaffat material får rättslig karaktär av skeppsbyggnads­tillbehör enligt sjölagsförslagets 1 kap,, vilket alltså i inledningsskedet medför alt panträtt gäller i byggnadsmaterial redan innan bygget som sådant börjat ta form. Denna rättstekniska konstruktion är enligt kom­mittén avsedd att infria ett av skeppsbyggnadskonventionens huvudsyf­ten, nämligen att kreditsäkerhetsförhållandena skall kunna ordnas på ett bestående sätt från första början.

Kommittén upplyser, att konstruktionen under kommitténs remiss­behandling av skeppsbyggnadskonventionen förordats av Svenska bank-

12   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                       178

föreningen. Teoretiskt menar kommittén, att den kan försvaras med att den har formen av rättighet på grund av inskrivning. Kommittén under­stryker att vad som registreras är skeppsbygget och inte byggnadskon­traktet. Det norska förslaget omfattar däremot även kontraktsregistre­ring. Den danska lagen om skibsregistrering för registrering av skepps­bygge kräver att bygget framskridit så "at skibet på betryggende made kan identificeres".

Panträttens innebörd. Panträtt medför enligt kommittéförslaget rätt för borgenären att på grund av sin fordran få betalning ur fartyget eller skeppsbygget med det företräde som fastställts för inteckningen. Hans rätt begränsas, betonar kommittén, av att han måste ha en giltig fordran men han kan å andra sidan enligt kommitténs förslag utsträckta kravet utöver pantbrevets belopp intill 15 "/o av pantfordringens inom detta belopp liggande kapitaldel. Detta tillägg — vars förekomst alltså måste tas i beräkning både av kreditgivare och av exekutionsmyndighet som fastställer "lägsta budet" — är enligt kommittén avsett att utnyttjas för ränta, skadestånd på grund av förtida betalning, indrivningskostnad och annat sådant som föranletts av fordringsförhållandet. Betalningsrätten skall inte påverkas av att fordringen kan ha preskriberats eller ej an­mälts efter kallelse på okända borgenärer, något som kommittén antar överensstämma med gällande rätt.

För det fall att en borgenär fått mer än ett pantbrev som säkerhet för sin fordran skulle han enligt kommittén kunna försämra efterföljande pantborgenärers rätt genom att — även om hans fordran i och för sig rymdes inom pantbrevens sammanlagda belopp — först ta ett pantbrev i anspråk jämte tillägg på detta och därefter de övriga. Liksom JB söker kommittéförslaget förebygga detta genom föreskrift att pantbrevet i så­dana fall skall betraktas som en enhet. Föratsättningen är dock, betonar kommittén, att pantbreven har lika rätt eller gäller i följd omedelbart efter varandra. Eljest skulle borgenären i vissa fall kunna bli lidande av att inte få tillägg på det bästa pantbrevet genom att utdelningen inte täcker det sämre pantbrevets belopp.

Panträttsupplåtelse i vissa fall. Konkurrens mellan äganderätts- och panträttsförvärv behandlar kommittéförslaget så gott som helt efter fas • tighetsrättslig förebild; jfr reglerna i sjölagsförslagets 2 kap. om verkan av registrering och inskrivning.

Medan kommittéförslaget i princip knyter rätten att ta ut inteckning i fartyg till ägaren, i betydelsen den för vars förvärv inskrivning senast sökts, kan panträtt enligt dess förslag alltid upplåtas däri — genom överlämnande av det pä grundval av inteckningen utfärdade pantbrevet .— av rätt ägare. Av hänsyn till omsättningsintresset låter dock kom­mittéförslaget inskriven ägares legitimation i sistnämnda hänseende be-


 


Prop. 1973: 42                                                        179

stå tills ny ägare söker inskrivning av sitt fång och på motsvarande sätt torde också det fallet böra behandlas som föreligger då överlåtaren inte själv är inskriven som ägare. En borgenär, söm kontrollerar att han har att göra med den i registret inskrivne fartygsägaren eller den som eljest framstår som rätt ägare, skall enligt kommittén kunna lita på att denne är behörig att upplåta panträtt; till undantag i vissa fall av brist i upp­låtarens förvärv återkommer kommittén. Är borgenären däremot ej i god tro, finns ingen anledning att upprätthålla registrets vitsord, anser kommittén, och panträttsförvärvet måste då vika för det konkurrerande äganderättsförvärvet. Med borgenären likställer kommittéförslaget den som före nye ägarens inskrivningsansökan övertagit pantfordringen, förutsatt att den nye borgenären var i god tro vid sitt förvärv. Hans goda tro är bara knuten till hans eget förvärv och kan därmed bota eventuell ond tro hos förste borgenären, framhåller kommittén.

På motsvarande sätt behandlar kommittéförslaget fall av panträtts­upplåtelse när fartyg eller skeppsbygge varit föremål för dubbdförytt-ring. Jämte överlåtaren finns då två personer med behörighet att upp­låta panträtt i fartyget eller bygget, låt vara att den senare förvärvarens behörighet modifieras av krav på god tro hos hans borgenär resp. dennes successor rörande det konkurrerande äganderättsförvärvet. Denna fler-faldiga behörighet består tUls endera förvärvaren söker inskrivning av sitt förvärv. Då upphör förre ägarens legitimation och det inbördes före­trädet mellan de konkurrerande förvärven avgörs. Om det är den förste förvärvaren som söker inskrivning, betyder det enligt bestämmelserna i sjölagsförslagets 2 kap., att den senare förvärvarens behörighet utsläcks. Skulle det i stället vara den andre förvärvaren som först söker inskriv­ning, upphör den förstes behörighet under förutsättning att den andre var i god tro så som nämnda bestämmelse anger. Var denne i ond tro, ändrar hans inskrivningsansökan och därav föranledd inskrivning inte den förste förvärvarens behörighet eller hans egen eller hans borgenärs ställning. Den förste förvärvaren kan, påpekar kommittén, alltså teoretiskt fortfarande upplåta panträtt i fartyget eller skepps­bygget, t. o. m. ifall hans borgenär kände tUl det konkurrerande förvär­vet, och den andre förvärvarens borgenärer måste alltjämt vara i god tro för att till dem upplåten panträtt skaU bli verksam. Förste förvärva­rens efterföljande inskrivningsansökan sätter sedan punkt för den sena­res legitimation och denne kan då ej ens till godtroende borgenär upp­låta verksam panträtt i egendomen. Borgenärens goda tro skulle enligt kommitténs mening ändock inte ha framstått som en reaUtet att räkna med, eftersom han från registret kunnat inhämta att hans kontrahents legitimation kunde ifrågasättas.

Kommittén påpekar, att dess förslag visserligen föratsätter att fartygs­ägaren själv söker inteckning men att detta i praktiken får antas ofta komma att tillgå så att borgenären gör ansökan på ägarens uppdrag se-


 


Prop. 1973: 42                                                        180

dan pantförskrivning redan skett. I så fall blir den avgörande tidpunkten för borgenärens goda tro, som enligt reglemas utformning är knuten till panträttsupplåtelsen, tiden för inteckningsansökningen, förmodar kom­mittén.

Grandsatsen att behörighet tUl panträttsupplåtelse endast tUlkommer rätt ägare medför enligt kommittén, att förvärv av vad slag som helst, vUket är behäftat med sådant rättsligt fel att det kan bringas att återgå, i princip inte grandar panträttslig förfoganderätt för förvärvaren; Kom­mittén erinrar om att i fastighetsrätten samma rättsliga konsekvens anses böra knytas tUl överlätarens hävning av köp, byte eller gåva medan för­värvarens hävning av sådant avtal ej går ut över hans panträttsliga förfogande före hävningen. Eftersom denna utveckling av gällande rätt skett från utgångspunkt som motsvarar den sjörättsliga, har kommittén funnit det följdriktigt att genom uttrycklig reglering slå fast, att väsent­ligen detsamma gäller i fråga om panträttsupplåtelse i fartyg och skepps­bygge. En sådan ordning kan emellertid enligt kommitténs mening ej upprätthållas utan undantag, lika litet som i fastighetsrätten. Utrymme måste beredas åt godtrosförvärv på grund av inskrivning på sätt som motsvarar reglema härom i sjölagsförslagets 2 kap. Om sålunda någon som inte var rätt ägare till fartyg eller skeppsbygge, emedan hans eller någon hans företrädares åtkomst var ogUtig eller eljest inte gällde mot rätt ägare, upplåtit panträtt i egendomen, (vartill han alltså egentligen saknar behörighet), blir upplåtelsen likväl gUtig enligt kommittéförslaget under föratsättning att upplåtaren var inskriven som ägare och borgenä­ren var i god tro. Eftersom upplåtaren kan ha handlat redan innan hans förvärv blev inskrivet — t. ex. med utnyttjande av pantbrev som hans fångesman överlämnat — anser kommittén, att borgenärsskyddet bör gälla även i det fallet men förutsättningen måste då vara att inskriv­ning verkligen kommer till stånd.

Godtrosförvärv på grand av inskrivning skall enligt JB ej kunna ske, ifall panträttsupplåtarens bristande behörighet var särskilt kvalificerad säsom när förfalskning eller svek grandat hans ställning. I sjörätten får — som anförts vid sjölagsförslagets 2 kap. — högre krav ställas på om­sättningstrygghet bl. a. med hänsyn till att fartygsmarknaden är utpräg­lat internationell framhåller kommittén. Kommittéförslaget upptar där­för ej undantag från de föreslagria reglerna om godtrosförvärv på gmnd av inskrivning.

Ägarhypotekets innebörd. I den mån det på grund av inteckningen ut­färdade pantbrevet ej utgör säkerhet för giltig pantfordran tillkommer enligt kommittéförslaget det genom inteckningen reserverade förmögen­hetsvärdet fartygets resp. byggets ägare såsom ägarhypotek med den rätt till betalning ur egendomen som följer av det vid inskrivningen för in­teckningen fastställda företrädet. Ägarhypoteket motiveras av kommittén


 


Prop. 1973: 42                                                       181

med att den exekutionsrättsliga täckningsprincipen föreslås bli införd i fråga om exekution i fartyg och byggen på samma sätt som redan gäller luftfartyg och fastigheter.

Inteckningens företräde. Beträffande inskriven panträtts förmånsrätt i förhållande till annan sådan rätt innebär kommittéförslaget, i överens­stämmelse med gällande rätt, att den bestäms efter ansökningsdagen och att flera samma dag sökta inteckningar har lika rätt. Emellertid be­kräftar kommitténs förslag uttryckligen nuvarande praxis att efter sö­kandes begäran kan bestämmas visst inbördes företräde mellan sädana inteckningar som söks samma dag. Ordningen för panträttsupplåtelserna blir utan betydelse, betonar kommittén.

Av det föregående har, menar kommittén, framgått att inskriven pant­rätt skall stå tillbaka för både sjöpanträtt och retentionsrätt. I övrigt rubbar kommittéförslaget emellertid ej intecknings nuvarande plats i förmånsrättsordningen.

I fråga om skeppsbyggen får den föreslagna förmånsrättsordningen en speciell verkan, framhåller kommittén. Ty såvitt gäUer ett första byggnadsskede — det som kan sägas bli avslutat genom att det s. k. mätdäcket anbringas och som utfaUer olika i olika fall, allt efter vUken skeppsbyggnadsteknik som används — introducerar den nya skeppsbygg-nadsinteckningen en borgenärskategori med förmånsrätt framför de varvsanställda. Kommittén erinrar om att en sådan förmånsrätt i gällan­de rätt har motsvarighet först i nästa byggnadsskede. Det beror enligt kommittén på att skeppsbyggnadsinteckningen enligt art. 7 i 1967 års skeppsbyggnadskonvention måste ges samma förmånsrätt som fartygs­inteckningen och att denna i sin tur enligt både 1926 och 1967 års sjö-panträttskonventioner får undanträngas av endast sådana lönekrav som tillkommer ombordanställda. Varvets anställda kan enligt kommitténs uppfattning ej före sjösättningen räknas som ombordanställda och efter denna kan de endast undantagsvis behandlas som sådana. Detta kon­kurrensspörsmål har emellertid inte den räckvidd det kan ge sken av, menar kommittén. Ty beställaren får antas i flertalet fall komma att söka inskrivning för sitt förvärv och därigenom vinna sakrättsskydd för sin rätt till bygget. Varvets anställda kan då, lika litet som dess övriga allmänna borgenärer, ta annat än varvets rätt tUl bygget, inte bygget självt, i anspråk framhåller kommittén. Inteckningsborgenärens rätt gäl­ler emellertid bygget självt, oberoende av äganderättsförhållandena, och han konkurrerar därför inte aUtid på samma plan som de varvsanstäUda. För dem blir han enligt kommittén i detta sammanhang en konkurrent att räkna med först då varvet ensamt äger bygget, dvs. väsentligen de fall då varvet bygger utan gällande kontrakt.

För de fall förmånsrättsfrågan sålunda får full relevans — och kom­mittén antar att de blir undantag — bör enligt kommittén beaktas, att


 


Prop. 1973: 42                                                        182

det ofullbordade bygget i det tidiga byggnadsskede som här är i fråga normalt representerar ett svårberäkndigt förmögenhetsvärde som inte med säkerhet kan ställas i relation till vad som satsats på bygget i pengar och material. Om nämligen bygget skall säljas innan det full­bordats, blir enligt vad kommittén betonar både försäljning och pris beroende, ej endast av om köpare finns som efterfrågar just ett sådant fartyg som bygget avser utan även av om denne kan räkna med att få fartyget behörigen färdigställt. Om varvet är i konkurs — och det är då konkurtens kan uppstå mellan inteckningsborgenärer och varvsanställda

— menar kommittén, att kretsen tänkbara köpare till bygget noga taget,
bortsett från skrotuppköpare, blir begränsad till sädana som har egna
resurser att fullborda bygget eller kan räkna med att kunna utnyttja
andras.

Kommittén antar, att detta konkurrensproblem har ringa praktisk be­tydelse. Kommittén understryker, att det ingalunda är det ofullbordade fartygets förmögenhetsvärde som i första hand betingar skeppsbygg­nadskonventionens ståndpunkt utan behovet av att redan från början kunna ordna kreditsäkerhetsförhållandena på ett bestående sätt. Kom­mittéförslaget innebär följdriktigt, att inteckningsföreträdet ej rubbas vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret. Typiskt sett kan förmögenhetsvärdet enligt kommittén ej utgöra någon väsent­ lig faktor i sammanhanget förrän i ett sent byggnadsskede. Kommittén erinrar om att gällande nordiska konkurskonvention ger särskUd för­månsrätt företräde framför allmän förmånsrätt på samma sätt som för­slaget om skeppsbyggnadsinteckning.

Vad beträffar det fall att beställaren är ensam ägare till skeppsbygge

—  dvs. när arbetsbeting och ej beställningsköp föreligger — saknar
förevarande konkurrensproblem aktualitet, tillägger kommittén. Bygget
ingår då ej i varvets konkurs men konkursboet har, såvitt rör förhål­
landet till beställaren, retentionsrätt i bygget för sin fordran i anledning
av byggnaden.

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet. Kommit­tén erinrar om den grandläggande principen, som kommit tiU uttryck i sjölagsförslagets 2 kap., att inskrivning inte konstituerar materiell rätt i den meningen att ett inskrivet förvärv inte skuUe kunna klandras. Kom­mittén framhåller vidare, att dess förslag klart skiljer mellan inskrivning och panträttsupplåtelse så att intecknings nuvarande omedelbara sam­band med det materiella panträttsförhållandet upphör. Inteckningen har på det sättet renodlats därhän att dess gUtighet kan upprätthällas obe­roende av omständigheterna vid dess tillkomst. Denna ståndpunkt följer av kommittéförslagets konstraktion och bör ej komma till direkt uttryck i lagtexten, eftersom en sådan bestämmelse kunde leda till det missför-


 


Prop. 1973: 42                                                       183

ståndet att inteckningsbeslut ej skall kunna överklagas såsom andra be­slut av inskrivningsmyndigheten.

Inteckning skall enligt kommittéförslaget alltjämt i princip upphöra vid exekutiv försäljning, ty denna grandsats slås uttryckligen fast i sjö­panträttskonventionens art. 11. Emellertid gör konventionen, enligt vad kommittén erinrar om, undantag för sådana hypotek för vUka köparen med innehavarens samtycke övertar ansvaret, något som överensstäm­mer med gällande svensk rätt. Kommittéförslaget innebär därför, att in­teckning utan hinder av exekutiv försäljning består endast om beloppet tillätits innestå i avräkning på köpeskUlingen. Detta motsvarar vad som, likaledes konventionsenUgt, gäller vid exekution i luftfartyg. Rent tek­niskt kunde enligt kommittén den lösningen ha valts att exekutionen i princip skulle utplåna endast upplåten panträtt medan inteckningen i och för sig skulle förbli oberörd därav och sålunda bli omedelbart dis­ponibel för ägaren. Denne skulle då kunna besparas nyinteckning. Emel­lertid antar kommittén, att detta skulle medföra vissa praktiska problem för fall då pantbrev ej ingavs vid exekutionen. Och enligt kommittén är en ordning som garanterar att samtliga pantbrev inges knappast att räkna med. Frågan om verkan av exekutiv försäljning utomlands kom­plicerar också bUden i detta sammanhang, tUlfogar kommittén. Kom­mittén har därför stannat för den tekniskt enklare, radikala lösningen att exekutionens verkan skall drabba inteckningen själv. Det kostnads­mässiga problem som kravet på nyinteckning medför, när fartyget eller skeppsbygget skall stå kvar i svenskt register, kan enligt kommittén lösas genom alt endast expeditionsavgift tas ut för nyinteckning efter exekutiv försäljning. Kommittén har också övervägt huravida i fråga om fartygsexekutionen bör efterbildas vad som föreslagits i fråga om faslighetsexekution, nämligen att köparen kan utverka intecknings be­stånd genom att med ingivande av pantbrevet begära förklaring därom. Kommittén har dock funnit att värdet av en sådan ordning, som endast skulle få tillämpning vid exekution i Sverige, mäste bli tämligen begrän­sat.

Att inteckning alltjämt upphör genom fartygets kondemnation som åtföljs av frivillig försäljning möter, till skillnad från vad som gäller sjöpanträtt, intet hinder i 1967 års sjöpanträttskonvention, anser kom­mittén. Denna befattar sig nämligen endast med hypoteks upphörande i fall av exekutiv försäljning. Men eftersom sjöpanträtt konventions­enUgt skall bestå under sådana förhållanden, finner kommittén ej skäl alt behandla panträtt annorlunda när den grandas på inteckning. Den ståndpunkten är enligt kommittén så mycket mer motiverad som kon­demnation ej alltid föratsätter att fartyget är obrakbart och värdelöst. En motsatt lösning skulle kunna utnyttjas för att kringgå förslagets sär­regel mot avregistrering utan inteckningsborgenärs samtycke. Verkan av


 


Prop. 1973:42                                                         184

kommitténs ståndpunkt i denna del modifieras visserligen av att far­tygsägaren föreslås bli berättigad att låta sälja det kondemnerade far­tyget exekutivt; jfr sjölagsförslaget 10 §.

I detta sammanhang berör kommittén också frågan om verkan i panträttsligt hänseende av att fartyget förstörts eUer gått förlorat. Det skall nämligen då avföras ur registret men avregistreringen kräver in­teckningsborgenärernas samtycke. I dessa fall anser kommittén, att farty­get, i den mån det över huvud taget existerar i fysisk mening, ej utan vi­dare kan föratsättas representera ett bestående värde som grundar något rimligt intresse av inteckningens bestånd. Dock antar kommittén, att ett upphugget fartyg ännu kan ha ett visst skrotvärde och att ett förolyckat fartyg småningom kan visa sig kunna bärgas samt alt ett förlorat fartyg kan komma tillrätta. Visserligen behöver det i regel ej erbjuda svårig­heter att utverka erforderligt samtycke av borgenären. Men det finns ingen garanti för att alla inteckningsborgenärer är kända och kan an­träffas, påpekar kommittén. I så fall kan kravet på borgenärssamtycke komma i strid med intresset av att skeppsregistret ej onödigt belamras med fartyg som rätteligen inte skall vara införda där. Kommittén föreslår, att detta problem löses så att inteckning i förstört eller förlorat fartyg måste, för att bevara sin verkan till det värde den eventuellt kan ha, på anmälan till skeppsregistret inom tio år från det att avregistre-ringsgrunden antecknats i registret och därefter ytterligare vart tionde år förklaras alltjämt gälla. På det sättet kan inteckningar som måste antas sakna värde beräknas efter hand falla bort, menar kommittén. I och för sig skall borgenären enligt kommittéförslaget inte behöva moti­vera sin anmälan om inteckningens fortsatta giltighet. Fartygsägaren kan ej ha något självständigt intresse av att inteckningen skall bestå men han kan, enligt vad kommittén räknar med, ändock ha skäl att be­vaka inteckningsrätten åt borgenären och bör därför ha samma rätt som denne att göra anmälan om dess fortsatta giltighet. Krav på anmälan om intecknings fortsatta giltighet hindrar naturligtvis ej, tillfogar kom­mittén, att inteckningsborgenären bevarar sin rätt genom att i stället, i förekommande fall, visa att avregistreringsgrand ej föreligger.

För att inteckningsborgenären inte skall löpa risk för rättsförlust på gmnd av denna ordning åläggs enligt kommittéförslaget inskrivnings­myndigheten att minst ett år i förväg underrätta ägaren och, i den mån det är möjligt, borgenären om tidpunkten för fristens utgång och om verkan av att anmälan inte görs om intecknings fortsatta giltighet.

Med bortfall av inteckningsrätten på grund av utebliven anmälan om fortsatt giltighet undanröjs hindret mot avregistrering av det förstörda eller förlorade fartyget, påpekar kommittén. Med "förlorat" avser kom­mittén att fartyget skall anses föriorat enligt 70—77 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal. Kommittén anser, att den föreslagna ordningen är


 


Prop. 1973:42                                                        185

förenlig med sjäpanträttskonventiorien. Den måste formellt även om­fatta skeppsbyggen, tUlägger kommittén.

I fråga om upphörande av panträtt på grund av inteckning genom förverkande på grand av brott, till vUket fartyget tjänat som hjälpme­del, har vad kommittén anmärkt beträffande sjöpanträtt i den delen motsvarande giltighet. Panträttens förverkande är inte med nödvändig­het förbundet med fartygets förverkande, erinrar kommittén. Särskild rätt — däribland panträtt — består, om inte även denna förklaras förverkad. Hänsyn kan alltså tas till tredje mans behöriga intresse, be­tonar kommittén. För det fall att förverkandeförklaring meddelas in­nehåller kommittéförslaget, liksom gällande rätt, en uttrycklig regel om att inteckningen förlorar sin verkan från det att domen vunnit laga kraft.

Inteckningsförfarandet. Kommittén erinrar om de grundläggande reglerna för registrerings- och inskrivningsförfarandet. En hänvisning dit inleder kommitténs förslag till regler om inteckningsförfarandet. Detta följer i övrigt tämligen nära den fastighetsrättsliga förebilden, påpekar kommittén.

Till avvikelserna hör enligt kommittén, liksom i gällande rätt, att inteckningsansökan ej kan förklaras vilande utan att den antingen måste bifallas — ev. efter uppskov för utredning — eUer också avslås.

Kommittén erinrar om, att inteckning beviljas på ansökan av äga­ren. I det sammanhanget är det enUgt kommittén fråga om en till inskrivningsförhållandena knuten legitimation, medan behörighet till panträttsupplåtelse på grandval av inteckning i princip tillkommer rätt ägare. Kommittéförslaget innebär, att den för vars äganderättsförvärv inskrivning senast sökts är ensam behörig att ta ut inteckning liksom att föranstalta om annan på ägaren ankommande inskrivningsåtgärd. Ny ägares inskrivningsansökan utsläcker följaktligen förut inskrivne ägarens legitimation, en ordning som enligt kommittén svarar mot principerna i förslaget rörande konkurrens mellan äganderätts- och panträttsförvärv.

Skulle, fortsätter kommittén, fullbordan av det förvärv för vilket inskrivning söks ännu vara beroende av villkor, medför inskrivnings­ansökningen dock inte att förat inskrivne ägarens inteckningslegitima­tion fullständigt utslocknar utan då tillkommer den i stället honom och förvärvaren i förening. I den delen vilar kommittéförslaget på samma grund som de föreslagna reglerna om inskrivning av sådana förvärv. Visserligen kunde enligt kommittén den förut inskrivne ägaren ha be­varats vid sin legitimation, eftersom han med förslagets panträtls-konstraktion egentiigen inte disponerar förmögenhetsrättsligt över far­tyget förrän  genom själva panträttsupplätdsen.  Men kommittén  an-


 


Prop. 1973: 42                                                       186

ser dock, att det stämmer bäst med god ordning i inskrivningsförhål-landen att legitimation här rättas efter grunderna för inskrivning av villkorliga förvärv. Legitimationsbrist skall enligt kommitténs förslag liksom enligt JB föranleda awisning, ej avslag. Särskild föreskrift där­om har ej upptagits.

Enligt kommittéförslaget underkastas inteckningsansökan vissa form­krav vars åsidosättande medför omedelbart avslag, nämligen att an­sökningen skall vara skriftiig samt innehålla uppgift om intecknings­belopp och om det fartyg eller skeppsbygge som avses.

Avslag skall enligt kommittéförslaget drabba ansökan om inteckning även i en rad andra fall, mestadels i anslutning tUl gällande sätt. Så­lunda måste egendomen finnas införd i registret. Ansökningen får ej heller strida mot en mot ägaren gäUande, i registret antecknad in­skränkning i hans rådighet över egendomen.

Här avses sådan rådighetsinskränkning som följer av villkor i äga­rens eget förvärv, inte sådan som beror av att han genom villkorad över­låtelse frånhänt sig egendomen, ty den går ut över hans egen legitima­tion så som nyss nämnts. Skall fartyget eller bygget avföras ur regist­ret, kan ansökan om inteckning uppenbarligen ej få bevUjas ens om hinder möter mot avregdstrering. Eftersom kommittéförslaget ej in­för vilandeförklaring av inteckningsansökan, måste även rättegång om bättre rätt till fartyget, skeppsbygget eller andel däri föranleda avslag på ansökningen, anser kommittén. Detsamma gäller enligt kommittén, ifall sökanden eller, när flera delägare finns, någon delägare är i kon­kurs eller försätts i konkurs den dag inteckning söks.

Vad beträffar verkan av alt utmätning skett i fartyget, skeppsbyg­get eller andel däri senast samma dag som inteckning söks har kom­mittén med utgångspunkt närmast i lagberedningens förslag Utsök­ning IX (SOU 1969: 5), övervägt huruvida utmätningen ovUlkorligen skall hindra inteckning. Skälet till att så är fallet i gälande rätt är en­ligt kommittén att inteckning, som har bättre förmånsrätt än utmät­ning, eljest skulle kunna äventyra utmätningssökandens rätt. Skulle an­del tas i mät, tUlkommer som motiv behovet av att undvika splittrade inteckningsförhållanden i egendomen; jfr förbudet mot inteckning i far­tygsandel. Lagberedningen har i nämnda förslag avstått från att före­slå ändring i lagen om inteckning i fartyg på förevarande punkt men uttalat, att det rättspolitiska syftet mer ändamålsenligt skulle tUlgodo­ses genom att utmätning gavs företräde framför inteckning som söks samma dag som utmätningen verkställdes eller senare. Samtidigt har beredningen erinrat om att bestämmelserna i 1967 års sjöpanträtts­konvention inte bör åsidosättas. Det är också där som kommittén funnit ett hinder mot en sådan lösning. Enligt konventionen får nämli­gen inskrivet hypotek endast undanträngas av konventionsbetingad sjö­panlrätt och av viss retentionsrätt erinrar kommittén. Utmätnings före-


 


Prop. 1973: 42                                                       187

trade framför inteckning skulle därför strida mot konventionen. Att bifall till inteckning med sämre företräde från en presumtiv hypoleks­havares synpunkt materiellt kan te sig som ett mindre ont än avslag rubbar enligt kommittén inte en sådan bedömning och hindret är i vart fall rent formellt alldeles klart. En annan utväg vore tänkbar, för­modar kommittén, ifall utmätning gavs ställning av inskrivet hypotek. En sådan ordning torde vara förenlig med konventionen. Men kom­mittén vill för sin del ej förorda detta. Kommittén menar nämligen, att utsökningsreglerna i fråga om fartyg och luftfartyg i största möj­liga utsträckning bör vara ensartade. Och i fråga om luftfartyg antar kommittén, att 1948 års konvention om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg ej medger att utmätning behandlas som hypotek.

Till reglerna om avslag på inteckningsansökan fogar kommittéför­slaget en särskUd bestämmelse om att inteckningsansökan skall upp­skjutas när ärende angående inskrivning av sökandens förvärv upp­skjutits.

Om intet hinder föreligger mot bifall enligt vad som här redovisats, skall inteckning beviljas och pantbrev utfärdas, framhåller kommittén.

Liksom i fastighetsrätten skall enligt kommittéförslaget pantbrev kunna utbytas mot flera nya pantbrev samt inteckning kunna nedsättas efter annan inteckning och dödas. Reglerna svarar mot de fastighets­rättsliga och det är följaktligen ägaren —ägarebegreppet taget i den bemärkelse som angivits inledningsvis — som har behörighet att för­anstalta om sådana inskrivningsåtgärder. Pantbrevshavares medgivande förutsätter att pantbrevet inges, tillfogar kommittén.

Även anteckning om innehav av inteckning regleras enligt kommit­téförslaget och därvid föreslås en konventionsbetingad specialregel. Kommittén erinrar om, att sjöpanträttskonventionens regler om form­krav för intemationellt erkännande av hypotek pä nordiskt initiativ formades så att registret eller registerakten skall innehålla uppgift antingen om hypotekshavaren eller om att hypoteket ställts till inne­havaren. Det förra kravet svarar mot en utomlands vanlig ordning och det senare mot hos oss rådande system med innehavarinteckningar. Att innehavaranteckning skulle göras obligatorisk för att infria kraven för internationellt erkännande antar kommittén knappast vara praktiskt för vår del. Pantbrev kan f. ö. inte "ställas" till någon, eftersom det ej får karaktär av skuldebrev. Kommittén har därför funnit nödvändigt, och med hänsyn till reglerna om ägarhypotek också fullt försvarligt, att föreslå en särskild regel av innebörd att, när annan ej är anteck­nad som innehavare av pantbrev, ägaren själv skall antecknas såsom innehavare.

I de fall då särskild anmälan krävs för intecknings fortsatta giltighet förutsätts såsom kommittén utvecklat i det föregående att anmälan görs av antingen pantbrevshavaren eller ägaren. Anmälan skall en-


 


Prop. 1973: 42                                                        188

ligt kommittéförslaget vara skriftiig och innehålla uppgift om inteck­ningen. Görs ej anmälan av ägaren, skall pantbrevet inges. Om dessa formkrav ej uppfyllts, skall anmälningen lämnas utan avseende, fram­håller kommittén. Några materiella vUlkor uppställs inte. Är formkra­ven uppfyllda, skall alltså förklaring meddelas om inteckningens be­stånd. Ifall förklaring om intecknings bestånd ej utverkas inom den föreskrivna tioårsfristen, skall anteckning göras i registret om att in­teckningen är utan verkan. Motsvarande anteckningar skall göras an­gående verkan av exekutiv försäljning och förverkandeförklaring, tUl­fogar kommittén.

Kommittéförslaget innehåUer i detta avsnitt också bestämmelser som tillgodoser behovet av att jämte skeppsbygge, som efter fullbordan över­förs till skeppsregistret, överförs inteckningar och andra införingar utan ändring i övrigt.

2.7.4,3 Remissyttrandena

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning. Fiskeristyrdsen, Sveri­ges advokatsamfund och Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig posi­tivt om att den fastighetsrättsliga pant- och inteckningsordningen efter-bUdats, Samtidigt understryker både advokatsamfundet och riksförbun­det, att registrerings- och inskrivningsmyndigheten måste dimensione­ras och anpassas väl till näringens behov av snabb och smidig hand­läggning och information rörande registrens innehåll. Advokatsamfun­det räknar med att man bör kunna kommunicera, med myndigheten bl. a. genom telex.

Liknande uttalanden om behovet av myndighetens resurser för snabb handläggning och kommunikation gör Svenska bankföreningen. Svenska skeppshypotekskassan och Sförättsföreningen i Göteborg. Och Sveriges advokatsamfund betonar vidare, att de fastighetsrättsliga er­farenheterna av det nya systemet i görligaste mån bör tillvaratas innan motsvarande system sätts i kraft inom sjörätten.

Fiskeristyrdsen förmodar, att fiskefartyg även framdeles trots den nya ordningen kommer att vara mer osäkra och svårvärderade som inteckningsobjekt än stortonnaget.

Svea hovrätt pekar på att möjligheten att inteckna belopp i främman­de mynt medför svårigheter att beräkna efterliggande inteckningars värde men tillfogar, att en sådan ordning likväl kan vara behövlig för näringen. Bibehålls möjligheten, är det enligt hovrätten välbetänkt att också tillåta inteckning 1 Poincaréfrancs. Men hovrätten betonar, att det inte får vara möjligt att spekulera i främmande inteckningsvaluta genom att fastställd inteckning konverteras till annat mynt än det in­skrivna. Hovrätten anser, att det bör klargöras att så inte får ske.

Hovrätten menar vidare, att det bör övervägas att — liksom i luft­rätten och i en del främmande sjörättssystem — tillåta gemensam in-


 


Prop. 1973: 42                                                       189

teckning i flera fartyg, eftersom det skulle medföra fördelen av möj­lighet till riskutjämning mellan flera panträttsobjekt. Som exempel näm­ner hovrätten de s. k. lash- eller pråmmoderfartygen, vilkas pråmar var för sig ofta kommer att vara registreringspliktiga och inteckningsbara. Alternativet är enligt hovrätten att borgenären kompenserar sig för risk genom väl tilltaget överhypotek och det finer hovrätten vara för kost­samt. Hovrätten medger emellertid, att gemensam inteckning i flera fartyg kan medföra problem vid utlandsexekution.

PantrcUtens innebörd. Svea hovrätt kritiserar att fastighetsrättens ord­ning med fast tillägg till pantbrevsbeloppet efterbildats. Lämpligheten därav ifrågasätts bl. a. med hänsyn till utlandsexekutioner. I stället borde inteckningsborgenären enligt hovrätten själv ha att förutse sitt behov i detta hänseende och begära ett däremot svarande pantbrev.

Panträttsupplåtelse i vissa fall. Svenska skeppshypotekskassan har sär­skilt uppmärksammat de krav på aktsamhet som den nya ordningen ställer på borgenären. Skeppshypotekskassan betonar, att den principiel­la risken för obehörig panträttsuplåtdse vältras över från fartygsägaren till inteckningsborgenären, som visserligen tiUförsäkrats visst godtros-skydd. Kassan väcker spörsmålet vid vilket tillfälle som behörighets-kontrollen skall utövas, när pantbrev överlämnas någon tid innan ett beviljat lån betalas ut.

Ägarhypotekets innebörd. Kommittéförslaget har ej föranlett någon erinran i denna del under remissbehandlingen.

Intecknings företräde. I detta sammanhang har remissyttrandena kon­centrerat uppmärksamheten till hypotekels förmånsrätt i förhållande till det s, k, löneprivilegiet i konkurs.

Enligt hovrätten för Västra Sverige medför konkurrensen ringa olä­genhet för de varvsanställda med hänsyn till den statliga lönegarantien i arbetsgivares konkurs.

Svea hovrätt räknar ocksä med att konkurrensproblemet reduceras praktiskt med hänsyn till lönegarantien. Men hovrätten menar, att de sjörättsliga reglernas tUlämpning i tidiga byggnadsskeden medför syste­matisk inkonsekvens som måste vara svårbegriplig för de varvsan­ställda. Klarast och mest lättbegripligt för dem vore att deras förmåns­rätt gällde i varvstillhöriga byggen och att beställartiUhöriga byggen vore undandragna deras anspråk.

Svenska metallindustriarbetareförbundet intar en mer obestämd håll­ning. Förbundet anför.

De av kommittén föreslagna reglerna om inskrivningsrätt i skepps­byggnad innebär uppenbarligen i vissa fall försämring av varvsarbetares förmånsrätt i fall av varvskonkurs, så tillvida som arbetarnas förmåns­rätt jämlikt handelsbalken 17: 4 måste vika inför innehavare av skepps-


 


Prop. 1973: 42                                                       190

byggnadsinteckning; enligt betänkandet skulle nämligen sådan säker­hetsinnehavare jämställas med fartygsinteckning där förmånsrätt före­ligger jämUkt handelsbalken 17: 3.

Det låter sig säga att de varvsanställda under alla omständigheter kan hålla sig tUl de kontrakt varvet har rörande bygget, men värdet av kon­traktet kan utan tvekan variera inom vida gränser. Det torde icke vara uteslutet att i fall av varvskonkurs ett kontrakt skulle kunna med rätts­lig verkan hävas. Det låter sig också göra att hänvisa till lagen om stat­lig lönegaranti vid konkurs, enligt vilken lag väsentliga förbättringar till arbetarnas löneskydd vid konkursfall föreskrivits. Principiellt borde emellertid denna lag hållas utanför sjölagskommitténs förslag; det hän­visas tUl vad nedan namnes om relationerna mellan inhemska och ut­ländska bestäUare där således lagens garanti i stor omfattning skuUe täcka risktagande beträffande de sistnämnda bestäUarna.

I konventionstexten anges att fördragsslutande stat äger begränsa inskrivningsförfarandet till fartyg, som avses att byggas eller är under byggnad för utländsk beställares räkning. Såvitt förbundet har sig be­kant lärer omkring 75 "/o av fartygsbyggen vid svenska varv ske för ut­ländsk beställare; i alla dessa fall gäller vad ovan sagts om försämring av varvsarbetarnas situation.

Förbundet utgår ifrån att betänkandet är fotat på uppfattningen att produktionskapaciteten vid våra varv skall kunna fullt utnyttjas och därmed skapa sysselsättning. Emellertid kan förbundet icke se att be­tänkandet analyserat sambandet mellan det nya inteckningsförfarandet och varvens sysselsättning. Man kan se det nya inteckningsförfarandet såsom ett konkurrensmedel men man torde få betrakta det säsom va­rande av väsentiigt mindre betydelse än pris, kreditvUlkor och leverans­tider.

Det bör påpekas att Japan, Norge, Storbritannien och Spanien, vilka alla tillhör de stora skeppsbyggnadsnationerna, icke undertecknat kon­ventionen.

En annan fråga som också förbigås men vilken är av intresse i var­vens nuvarande situation av finansieringssvårigheter är de möjligheter den nya inskrivningsrätten ger varven att erhålla krediter utöver vad som nu är fallet.

Sammanfattningsvis vill förbundet framhålla innan det är benäget biträda utredningens förslag, även om detta är fotat pä mellanfolkliga överväganden, att det vore önskvärt med en närmare redovisning av de ekonomiska konsekvenserna i sin helhet för varven och de vid dem sysselsatta.

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs gUtighet. Göteborgs tingsrätt ifrågasätter om en inteckningsborgenär har intresse av att sä­som kommittén föreslagit kunna bevara inteckningens giltighet mer än tio år efter det att fartyget blivit avregistreringsmässigt medan hovrät­ten för Västra Sverige lämnar förslaget i den delen utan erinran.

Inteckningsförfarandet. Svea hovrätt anmärker mot att varken utmät­ning av eller kvarstad på fartyg skall utgöra hinder mot inteckning i fartyget. Hovrätten erinrar om kommitténs uttalande att utmätning bör utgöra inteckningshinder och förordar den lösningen.


 


Prop. 1973: 42                                                       191

Sjörättsföreningen i Göteborg har i stället uppmärksammat att ut­mätning i själva verket föreslagits utgöra inteckningshinder och påpekar, att ett hinder ej uppträder förrän inskrivningsdomaren fått besked här­om. Även om inskrivning enligt kommittéförslaget skall kunna ske varje dag, kan bestämmelsen enligt föreningen föranleda tolkningssvårigheter, ifall det senare visar sig, att fartyget var utmätt den dag inteckningen fastställdes eller att det blev utmätt samma dag utan att inskrivnings­domaren hade kunskap härom. Föreningen antar att om en intecknings­ansökan inte blir avslagen till följd av att inskrivningsdomaren saknat kunskap om utmätningen, man kan tänka sig antingen att intecknings­borgenären får företräde framför utsökningsborgenären eller utsöknings-borgenären framför inteckningsborgenären. Föreningen menar, att den­na oklarhet bör undanröjas varvid enligt föreningen bör tillses, att en godtroende inteckningsborgenär alltid bibehålles vid sin förmånsrätt. Föreningen ifrågasätter om ej dessutom utmätningsmännen bör åläggas att omgånde per telefon eller telegram underrätta skeppsregistret om utmätning som företagits i fartyg.

Liknande uttalanden gör Sveriges advokatsamfund och Svenska bank­föreningen.

2.7.5 Surrogation och försäkringsskydd

2.7.5.1          Nuvarande ordning

Sjöpanlrätt i fartyg gäller, utom i fartyget och dess tillbehör, vanligen också i redarens fordran på ersättning eller haveribidrag för skada på fartyget men däremot ej i redarens försäkringsersättning. Sjöpanträtt i last gäller på motsvarande sätt i lastägarens ersättning för förlust av eller skada på gods men ej i försäkringsersättning. Rätt till surrogat har i rättspraxis tillerkänts retinent, Fartygshypoteket är däremot inte för­enat med panträtt vare sig i försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på fartyget,

Försäkringsrättsligt gäller, att försäkring av gods gäller till förmån för var och en som i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset har intresse av att dess värde inte minskas eller går förlorat, allt föratsatt att annat ej framgår av omständigheter­na. Sjöpantsrättshavare är dock medförsäkrad på detta sätt endast om hans fordran gäller mot pantägaren personligen.

2.7.5.2          Kommittén

I fråga om sjöpanträtt i fartyg erinrar kommittén om att frågan om panträttens giltighet i surrogat ej regleras av den nya sjöpanträttskon­ventionen till skillnad frän vad fallet är beträffande 1926 års konven­tion (art. 4). De nordiska sjölagskommittéema har enligt kommittén


 


Prop. 1973: 42                                                       192

funnit det vara med den nya konventionens syfte mest förenligt att pant­objektet begränsas till att omfatta fartyget och dess tillbehör. Frånvaron av föreskrift härom i konventionen kan nämligen — mot bakgrund av den gamla konventionen — betraktas som uttryck för en strävan att undvika panträtt d rättigheter, framhåller kommittén.

Från frågan om panträtt i surrogat mäste, fortsätter kommittén, skil­jas spörsmålet om sjöpanträttshavaren skall ha rätt till del i försäkrings­ersättning på grund av försäkringsrättsliga regler om medförsäkring, närmast den dispositiva 54 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal. En­ligt gällande dansk, finsk och norsk rätt är så inte fallet, upplyser kom­mittén, medan svensk rätts ståndpunkt anses vara något oviss. På den ena sidan presumeras nämligen enligt nämnda lagrum att sjöpanträtts­havare, vars rätt är förenad med personlig fordran mot pantens ägare, är medförsäkrad, om försäkringen tagits utan angivande av intresse. På den andra sidan reglerar 1957 års aUmänna svenska sjöförsäkringsplan och 1966 års allmänna svenska kaskoförsäkringsvUlkor endast inteck­ningshavares medförsäkring. Ovissheten om rättsläget hänför sig, påpekar kommittén, till den slutsats som bör dras av nämnda avtalsmässiga reg­lering, dvs. om 54 § lagen om försäkringsavtal på denna punkt satts ur kraft. Enligt konmiitténs mening ligger det närmast till hands att anta så vara fallet, eftersom sjöförsäkringsplanen och kaskoförsäkringsvillko-ren är avsedda att uttömmande reglera de problem som löses av de dis­positiva bestämmelserna i försäkringsavtalslagen. Oavsett vad gällande svensk ratt skall anses innebära, har enligt kommittén nordisk enighet på denna punkt kunnat vinnas endast genom svensk anslutning till de övriga kommittéernas ståndpunkt att sjöpanträtt ej heller framdeles skall vara förenad med rätt till försäkringsersättning, vare sig enligt panträtts­liga eller försäkringsrättsliga regler. Med hänsyn tUl sjöförsäkringens utpräglat intemationella karaktär har kommittén tillmätt den nordiska rättslikheten utslagsgivande vikt. Kommittén har därför utarbetat för­slag till ändring i 54 § försäkrdngsavtalslagen av Innebörd att den nu­varande presumtionen om panträttshavares medförsäkrdng dnte skall gäUa d fråga om sjöpanträtt.

Kommittén tUlägger, att lagändring skulle varit påkallad även om motsatt ståndpunkt valts i medförsäkringsfrågan. Ty reservationen d 54 § lagen om försäkringsavtal, innebärande krav att sjöpanträttshavarens fordran gäller mot pantägaren personligen, tillkom under helt andra för­utsättningar än som nu råder. Sjörätten arbetade på den tiden med ett till sjöförmögenheten principiellt knutet redaransvar medan 1928 års sjö-lagstiftning, som trädde i kraft 1939, införde redarens personliga, ehuru begränsade, ansvarighet.

I fråga om sjöpanträtt i last föreslår kommittén motsvarande lösning. Sådan panträtt skall alltså ej gälla i försäkringsersättning eller annan er­sättning för förlust av eller skada på godset. Ej heller skaU sjöpanträtts-


 


Prop. 1973: 42                                                       193

havaren vara medförsäkrad. Däremot berör kommittéförslaget inte re-tinents rätt till surrogat på sakrättslig eller försäkringsrättslig grand.

Kommittén föreslår, att ej heller det nya fartygs- och skeppsbyggnads­hypoteket skall omfatta surrogat. Men borgenären bevaras enligt kom­mittéförslaget vid sin ställning som medförsäkrad enligt 54 § lagen om försäkringsavtal.

2.7.5.3 Remissyttrandena

Sjöassuradörernas förening har framhållit fördelen från försäkrings­givarsynpunkt med att rådande osäkerhet rörande sjöpantsrättshavares rätt tiU försäkringsersättning undanröjs.

Svea hovrätt ifrågasätter lämpUgheten av att utesluta inteckningsbor­genären från panträtt i surrogat, t. ex. ersättning för fartygsskada. Han skyddas visserligen försäkringsvägen men redaren kan enligt hovrätten beröva borgenären detta skydd genom att göra upp direkt med tredje man och endast utnyttja sin kaskoförsäkring tUl den del tredje man ej täcker skadan.

2.7.6 Lagkonflikter 2.7.6.1 Nuvarande ordning

På grund av sjöfartens intemationeUa karaktär får problem samman­hängande med frågan om tillämplig lag ofta central betydelse i sjörätten. I den mån koUisionsnormer i inhemsk internationeU privaträtt har rele­vans i förevarande sammanhang kan de väsentligen sammanfattas på följande sätt. I fråga om lös egendom i allmänhet anses sakrättsliga spörsmål i regel böra prövas enligt lagen i den stat där egendomen be­finner sig (lex rei sitae). Beträffande fartyg tUlämpas vanligen i stället registreringslandets lag, ofta betecknad flagglagen. Detta gäller framför allt frågor om äganderätt tUl och hypotek i fartyg. Bilden är mera svår-tydd i fråga om sjöpanträtt. Såvitt gäller uppkomst och bestånd av så­dan rättighet får måhända flagglagen antas ha förord hos oss, stundom med den reservationen att domstolslandets lag (lex fori) känner sjöpant­rätten i fråga. Men det är ej ovanligt, att den lag som reglerar fordrings­förhållandet (i regel lex causae) anses tUlämplig. Och även lex rei sitae eller t. o. m. lex fori förordas. Valet kan utfalla ohka alltefter fordrings­förhållandets art av lönekrav eller leverantörsfordran etc. Sjöpanträtters inbördes rangordning och sakrättsliga verkan i övrigt bedöms främst efter flagglagen eUer efter lagen i den stat där anspråket realiseras, dvs. lex fori. Retentionsrätt anses som regel underkastad lex rei sitae. Det torde slutligen vara allmänt erkänt att det exekutionsrättsliga förfaran­det följer lex fori.

13    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 42


 


Prop. 1973: 42                                                       194

2.7.6.2 Kommittén

Kommittén erinrar om att den nya sjöpanträttskonventionen utgår från att registrerings- eller inskrivningslandets lag (flagglagen) i princip skall tiUämpas på inskriven panträtt. I fråga om panträtts uppkomst och bestånd följer det av art. 1, som dessutom för hypotekels erkännande ställer vissa krav på att det tUlkommit i rättsenlig ordning och på re­gistrets offentlighet m. m,, upplyser kommittén. Vad angår inskrivna panträtters inbördes förmånsrätt och verkan i övrigt mot tredje man är principen uttryckligen fastställd i art. 2. Undantag gäller för exekutions­förfarandet som skall följa lex fori. Den sakrättsliga verkan som flagg­lagen föreskriver måste, fortsätter kommittén, vara förenlig med kon­ventionens egna bestämmelser, en reservation vilken blir så mycket mer betydelsefull som art. 12: 1 ålägger konventionsstaterna att tillämpa kon­ventionen även på fartyg från icke-konventionsstater. Det innebär enligt kommittén, att på konventionen grundad lagstiftning måste tillämpas som korrektiv mot de avvikelser från konventionen som tillämpning av flagglag, lex causae, lex rei sitae m, fl, eljest skulle kunna föranleda. Som exempel anför kommittén, alt flagglagens reglering av inskriven panträtts sakrättsliga verkan i enskilt fall kan behöva korrigeras på det sättet att sådan panträtt i fartyg från icke-konventionsstat nödgas stå tillbaka för en konventionsbetingad sjöpanträtt som flagglagen ger lägre rang eller kanske alls inte tUlåter. Och en sjöpanträtt, som enligt flagg­lagen erkänns med företräde framför inskriven panträtt men som inte hör till dem konventionen föreskriver, fär i stället stå tillbaka för den inskrivna panträtten. I den mån lex causae, lex rei sitae och andra möj­ligen tillämpliga lagar ej innefattar konventionsregler blir deras tillämp­lighet enligt kommittén begränsad genom att de väl får styra nationella legalpanträtters uppkomst och bestånd enligt konventionsart, 6 men inte får leda till bättre förmänsrätt för sådana rättigheter än konventionen tiUåter.

Kommittén har funnit det ligga närmast till hands att fastställa kolli­sionsnormer som anvisar svensk lag såsom tillämplig i egenskap av lex fori i fråga om konventionsbetingade sjöpanträtter och — så långt det är förenligt med nämnda normer — flagglagen, i form av registrerings­landets lag, för inskrivna panträtter. Med denna lösning kommer på konventionen grundad lagstiftning alltid att tillämpas då sjöpanträtt av det slag konventionen föreskriver åberopas inför svensk domstol eller svensk exekutionsmyndighet och sådan lagstiftning kommer att begränsa flagglagens tillämpning på inskrivna hypotek så som konventionen för­utsätter. Utöver den begränsning som kan följa av att lex fori tillämpas på exekutionsrättsliga frågor blir det alltså här framför allt av vikt att

iaktta konventionsenlig förmånsrättsordning.

Annan legalpanträtt, främst nationell sjöpanträtt, prövas enligt kom-


 


Prop. 1973: 42                                                       195

mittens mening lämpligen enligt flagglagen. Sådan rättighet får emeUer­tid, betonar kommittén, inte ges företräde framför inskrivna hypotek med mindre fråga är om retentionsrätt eller annan sådan säkerhetsrätt på grund av reparation eller tillverkning av fartyg. Och rättighet av sistnämnda slag kan enligt kommitténs uppfattning som regel knappast prövas enligt annan lag än lex rei sitae. Med hänsyn till sjöpanträtts­konventionen anser kommittén dock den reservationen i båda faUen påkallad alt säkerhetsrätlen i fråga inte får ges företräde framför så­dan sjöpanträtt som konventionen föreskriver eller eljest strida mot konventionen. Denna stäUer nämligen bestämda krav på de nationeUa säkerhelsrätter som får erkännas av konvenlionsstal och dessa krav av­ser ej endast prioritetsläget utan även säkerhetsrättens beskaffenhet i övrigt upplyser kommittén.

Kommittén erinrar vidare om att skeppsbyggnadskonventionen inne­håller vissa regler av betydelse i detta sammanhang. Konventionen an­visar i art. 6 byggnadslandets lag som sakrättsstatut, vilket med hänsyn till att skeppsbygge endast får registreras i byggnadslandet innebär alt regislreringslandels lag skall tillämpas, anmärker kommittén. Härtill kommer emellertid, erinrar kommittén, en särskild regel i art. 7 av innebörd att det inbördes företrädet meUan inskrivet hypotek, på ena sidan, och annan panträtt — exempelvis sjöpanträtt — och rententions-rält, på andra sidan, skall följa de bestämmelser som är tiUämpliga på färdiga fartyg.

Den regeln innefattar en uppmaning till konventionsstaterna att in­rätta sig så alt skeppsbyggen och färdiga fartyg följer samma regler d detta hänseende, d första hand enligt konventionsstalernas egna lagar. Kommittén antar att därutöver kan länkas den tolkningen att art. 7 i egenskap av specialregel inom konventionens egen ram utgör undanlag från art. 6 om sakrätlsstatutet och sålunda ger möjlighet att i vissa fall tiUämpa även annan lag än registreringslandets. Emellertid gör art, 6 i denna del, enligt vad kommittén understryker, till skUlnad frän mot­svarande bestämmelse i sjöpanträttskonventionen, inte förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens egna regler i ämnet. Därför menar kom­mittén, att en sådan tolkning inte är väl förenlig med konventionstexten i den delen.

Om emellertid skeppsbyggnadskonventionens reglering av sakrätls­statutet enligt art, 6 skall tolkas bokstavligt, innebär den enligt kommit­tén en möjlighet till konflikt mellan dessa regler och sjöpanträttskon­ventionens. Den senare framträder nämligen med anspråk på generell tillämplighet utan att undantag kan antas gälla för fartyg som ännu är registrerade som skeppsbyggen. Och de båda konventionerna kan enligt kommittén knappast väntas få identisk anslutning. Ett skeppsbygge som går provtur eller eljest är under förflyttning tUl sjöss kan dä, exempli­fierar kommittén, ehuru ännu registrerat som skeppsbygge, t, ex, ge-


 


Prop. 1973: 42                                                       196

nom kollision ådra sig sjöpanträtt och kanske därtill retentionsrätt för reparationskostnader vid främmande varv. Kommittén fäster uppmärk­samheten vid att det för dessa rättsförhållanden tUlämpliga sakrätts-stalutet kan tänkas leda till konflikt med en på registreringslandets lag grundad sakrätlslig verkan av inskrivet hypotek. Kommittén hänvisar lill den rapport till den elfte diplomatiska sjörättskonferensen som av­gavs av ordföranden i det utskott vUket beredde skeppsbyggnadskon­ventionen och påpekar, att man av denna att döma lilcväl tänkt sig att art, 7 tillåter tillämpning av även annan lag än registreringslandets. Att antaga att redigeringsfel fördupit — genom att man försummat att i art, 6 göra sådant förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens egna reg­ler som art, 2 i sjöpanträttskonventionen innehåUer — ligger då enligt kommitténs mening nära tUl hands, HärtUl kommer, att det konven­tionsutkast som låg till grund för det vid CMI-konferensen antagna för­slaget till sjöpanträttskonvention och som i sig införlivade även skepps­ byggnadsregler, drog gränsen för sjöpanträttsreglernas tillämplighet pä byggen vid sjösättningen. En sådan gränsdragning menar kommittén vara, i vart fall a fortiori, påkallad vid en förnuftig samordning av de båda konventionerna.

Kommittén går härefter in på vissa problem som uppstår vid tänkbar konflikt mellan sjölagsförslaget i denna del och nordisk konkurslagstift­ning. Dessa problem vill jag emellertid behandla i ett annat lagstift­ningssammanhang och jag förbigår dem därför här.

2.7.6.3 Remissyttrandena

Svea hovrätt finner kommittéförslagets regler ora lagval bilda ett tämligen invecklat mönster. Enligt hovrätten är det utan tvivel fördel­aktigast att så långt det går tillämpa flagglagen generellt i sakrättsliga frågor rörande fartyg, ehuru detta måste modifieras av konventions­hänsyn. Det låter sig, fortsätter hovrätten, inte sägas att viss lag skall gälla för sjöpanträtt av visst slag och annan lag för rättighet av annat slag, eftersom det finns gemensamma frågor — i synnerhet säkerhets­objektets omfattning — som i regel kräver enhetlig behandling. Kom­mittéförslaget medför rangordningssvårigheter som kunde undvikas ge­nom alt registerlandets lag tillämpas i matrieUrältsligt avseende i den mån den ej är konventionsstridig. Hovrätten pekar särskilt på frågan om lagval för retentionsrätt, en frågeställning som kommittén enligt hovrättens mening förenklat genom uttalandet att knappast annan lag än lex rei sitae kan ifrågakomma. Hovrätten menar att retentionsrätls prioritet i fartyg, som är relinerat i annan rätlskrets, knappast blir aktuell i Sverige, eftersom fartyget i sådana fall blir föremål för exe­kution utomlands. Hovrätten erinrar därvid om att det kan bli fråga om utmätning av surrogat här i landet. En omprövning av kommitté­förslaget från "allsidigare utgångspunkter" är enligt hovrätten påkallad i den delen.


 


Prop. 1973: 42                                                       197

2.7.7 Inskrivning av certeparti

2.7.7.1 Nuvarande ordning

För fartygs värde som föremål för kreditsäkerhet spelar dess syssel­sättning en väsentlig roll. Därför är ett certeparti, särskilt om det regle­rar långtidsbefraktning, betydelsefullt i detta sammanhang. Bl. a. kan det bidraga till kreditsäkerheten genom att framdeles utfallande frakt kan pantförskrivas. Certepartiet är emellertid inte sakrättsligt verksamt som sådant. Det viker exempelvis för överlåtelse, i varje fall om köpa­ren ej känner till dess existens. Ej heller beaktas certepartiet vid exeku­tiv försäljning.

2.7.7.2 Kommittén

Fartygs värde kan enligt kommittén beräknas på flera sätt och dessa betecknas i litteraturen med olika termer. I panträttsligt hänseende står realisationsvärdet av uppenbara skäl i förgranden och kommittén pekar på dess naturliga samband med marknadsvärdet, om det senare antas utgöra vad en köpare kan beräknas vilja betala för fartyget vid en given tidpunkt med hänsyn bl. a. till möjligheterna alt utnyttja fartyget. Ett annat värde är byggnads- eller anskaffningsvärdet, anmärker kommit­tén. Man talar också, enligt vad kommittén tillägger, om avkastnings-dier bruksvärde, beräknat efter vad som kan förtjänas med fartyget under givna betingelser, och detla återverkar uppenbarligen väsentligt på realisations- och marknadsvärdena. För avkastningsvärdet är sådana omständigheter som befraktningsförhåUandena och fraktmarknadens läge utslagsgivande. Är fartyget inte bundet i viss verksamhet, kan det, erinrar kommittén, sysselsättas i trampfart — genom kortvariga väx­lande befraktningar — och utnyttjas lönsamt i tid av efterfrågan på de transporltjänster som fartyget kan erbjuda. I sämre konjunkturer kan det i stället ge ringa förtjänst och kanske rentav behöva tas ur drift. Om fartyget å andra sidan är bundet i varaktig befraktning, genom tidscerteparti, är det enligt vad kommittén betonar i prin­cip tillförsäkrat jämn sysselsättning och frakt. När fraktmarknaden särskilt efterfrågar sådant tonnage som fartyget representerar, kan ett sådant certeparti verka dämpande på avkastningsvärdet genom att det ej erbjuder marknadsmässig frakt, menar kommittén. Därav följer enligt kommittén, att certepartiet omvänt kan ge fartyget gott avkast­ningsvärde, när efterfrågan på sådana fartyg ej är stor. Kommittén fin­ner det tydligt att långtidscertepartier kan utnyttjas både i spekulations­syfte och för att garantera en fortlöpande jämn förtjänst. Långtidsbe­fraktning har enligt kommittén efter hand kommit att bli ett använd­bart medel för att finansiera nyanskaffning av fartyg. Kommdttén tUl­fogar, att en redare som driver flera fartyg dessutom kan, genom att utnyttja både långtids- och korttidsbefraktning, balansera dessa båda driftsformer mot varandra.


 


Prop. 1973:42                                                        198

Mot denna bakgrund finner kommittén det vara naturligt att spörs­mål väckts om att certepartier bör kunna bevaras även när fartyg över­låts till ny ägare, vare sig genom frivillig eller exekutiv försäljning. Under kommitténs remissbehandling av den nya sjöpanträttskonven­tionen har enligt kommittén önskemål framförts om möjlighet att er­hålla inskrivning av certepartier i detta syfte. Svenska bankföreningen, med vilken Svenska skeppshypotekskassan instämt, har sålunda enligt kommittén framhållit, alt det med hänsyn till det betydande värde cértepartierna representerar är en allvarlig svaghet i gällande ordning att redarens rätt mot befraktaren enligt certepartiet inte kan utnyttjas för pantförskrivning på betryggande sätt. Föreningen har vidare beto­nat, all det är angeläget för det ekonomiska livet att rättsordningen möjliggör att varje betydande förmögenhetsvärde kan effektivt utnytt­jas för sådant ändamål, när särskilda skäl inte talar emot att så sker.

Kommittén erinrar om alt spörsmålet om registrering av certepartier uppmärksammats av CMI i början av 1960-talet och att ett konven­tionsutkast av innebörd att registrerade certepatrier skulle sakrättsligt skyddas bl. a. vid såväl frivillig som exekutiv försäljning utarbetats. Det visade sig emellertid omöjligt att inom CMI vinna tillräckligt intresse för ett förslag i ämnet och tanken fick uppges. Därefter har, anför kommittén, pä det internationella området härvidlag endast åstad­kommils den i det föregående berörda undantagsbestämmelse frän den nya sjöpanträttskonventionens regler om exekutiv försäljning som skall möjliggöra att nationell lagstiftning tillåter certeparti att överle\a exekutiv försäljning. Denna tUlkom på amerikanskt initiativ. Av våra nordiska grannländer tillåter f. n. både Danmark och Norge registre­ring av certeparti såsom rättighet, upplyser kommittén, som tUlfogar, att denna möjlighet ej lär ha utnyttjats i nämnvärd mån i Danmark och alt på norsk sida i stället föreslagits att skeppslego- och befrakt-ningsavtal skall undantas från rättigheter som kan registreras.

En svensk legislativ lösning av detta problem skulle enligt kommitténs uppfattning i stort sett kunna ges innebörd, att befraktaren ålades att i stället för den ursprungliga medkontrahenlen få någon annan — eventuellt inom ramen för en genom avtalet bestämd krets av redare — som han skäligen kunde ta för god, att tredje man genom registre­ring eller inskrivning av certeparti förutsätts känna till certepartiets exi­stens med verkan att han måste acceptera dess bestånd vid frivUlig för­säljning samt att registrerat eller inskrivet certeparti skulle förbehållas vid exekutdv försäljning åtminstone i den mån detta inte lände inteck­ningsborgenär till förfång. Kommittén menar emellertid, att en sådan ordning skulle medföra så betydande avsteg från allmänna svenska rätts­grundsatser att den kan godtas endast om tungt vägande skäl före­ligger.

Eftersom förevarande problem uppenbarligen har internationell räck-


 


Prop. 1973: 42                                                       199

vidd, skulle en svensk reglering därav bli av endast begränsat värde, påpekar kommittén. En internationell lösning bedömer kommittén som tillsvidare ouppnåelig. Utöver fall då frivillig överlåtelse av fartyg un­der certeparti lyder svensk lag och då exekutiv försäljning äger rum i Sverige skulle alltså certeparti, även efter registrering eUer inskrivning här i landet, inte med säkerhet kunna beräknas åtnjuta avsett sakrätts­skydd, framhåller kommittén. Med hänsyn därtill och då man på norsk sida föreslagit att den nu gällande registreringsrätten skall bortfaUa, har kommittén inle ansett sig böra lägga fram förslag om registrering eller inskrivning av certepartier.

2.7.7,3 Remissyttrandena

Sveriges advokatsamfund. Sjörättsföreningen i Göteborg och Sjö­befraktarrådet instämmer med kommittén i att en ordning för inskrdv-ning av certepartier ej bör införas.

Advokatsamfundet finner, alt en sådan endast med svårighet skulle låta sig inpassas i svensk rätt och att en isolerad svensk lösning i stället för en internationell sådan inte skulle bli användbar för kreditgivaren. Samfundet förmodar nämligen, att en tidsbefraktare vid redarens obe­stånd skulle undvika alt dirigera fartyget till svensk hamn om han där riskerade bli bunden lUl en ny och för honom okänd redare. Samfun­det framhåller också, att en utländsk befraktare utan tUlgångar i Sve­rige inte skulle effektivt kunna förpliktas betala frakt tUl den nye re­daren.

Sjörältsföreningen fäster avgörande vikt vid att en enbart svensk och ej internationell lösning skulle bli av ringa praktiskt värde. Föreningen menar att denna slutsats i synnerhet är berättigad som sällan mer än ena parten i certepartiet är svensk och vedertagna certeparliformulär innehåller utländsk skiljedomsklausul.

Sjöbefraktarrådet påpekar, alt rätt till inskrivning av certeparti skulle medföra motsvarande begränsning av behöriga befraktarinlressen, åter­verka negativt på befraktarens rätt att välja avlalspartner och säga upp ingångna avtal och att befraklarna i så fall troligen ej skulle frestas att träffa avtal av ifrågasatt typ.

Svea hovrätt betonar, alt certepartiets betydelse ökar om det kan erbjudas en kreditgivare som säkerhet, eftersom det för denne är vä­sentligt alt fartyget ger jämn inkomst men oskadligt om fartyget blir ulan del av marknadens eventuella fraklstegringar. Hovrätten förordrar alt inskrivning av certepartier tillåls. Enligt hovrätten kan certepartiet beredas skydd vid ullandsexekution genom att exekulionssökanden lö­ses ut och genom att flagglagen d regel tillämpas i fråga om inskrivna rättigheter. Skydd mot frivillig försäljning till utlandet kan åstadkom­mas genom en utsträckning av reglerna om tillstånd tUl avregistrering, påpekar hovrätten. Hovrätten upplyser, alt inskrivning av certepartier


 


Prop. 1973: 42                                                       200

förekommer utomlands, i Frankrike t. o. m. obligatoriskt i vissa fall.

Svenska bankföreningen erinrar om att sjöpantsrättskonventionen överlämnar åt nationell lagstiftning att avgöra huruvida certepartier och andra nyttjanderättsavtal skall kunna överleva exekutiv försälj­ning eller ej. I samband med införlivandet av konventionen med den svenska lagstiftningen bör enligt bankföreningens uppfattning undersö­kas möjlighetema att tUlskapa regler om sakrättsUgt skydd av certe­parti vid försäljning av fartyg. Enligt föreningen torde detta bl. a. för­utsätta dels regler, som möjliggör inskrivning hos myndighet av certe­partier, dels regler, enligt vilka befraktare under certeparti har att i re­gel stå fast vid certepartiet, även om fartyget byter ägare. Föreningen framhåller, att det vid kreditgivning mot säkerhet av inteckning i far­tyg är av väsentligt intresse för kreditgivaren att om möjligt erhålla sä­kerhet även i låntagarens fordran på frakt under det tidscerteparti, som må vara tecknat för fartyget. Det är också praxis inom bankerna, upp­lyser föreningen, att säsom säkerhet för fartygslån kräva inte bara inteckning i fartyget utan även att, så snart certeparti finnes tecknat för fartyget, kreditgivaren om möjligt bereds säkerhet även i certepar­tiet. Föreningen antar, att pantsältning av rätten till fraktbeloppen under certeparti principiellt är giltig, så länge certepartiet består. Men avsak­naden av sakrättsligt skydd för ett certeparti vid exekutiv eller friviUig försäljning av fartyget innebär, att en pantförskrivning av redarens rätt till framdeles förfallande fraktbelopp enligt ett tidscerteparti ej erbju­der någon tillfredsställande säkerhet. Den i och för sig gUtiga pant­sättningen av fordran på frakt förlorar sin ekonomiska effekt, om frakt­avtalet upphör att gälla vid överlåtelse av fartyget. Med hänsyn till det betydande värde, som cértepartierna representerar, är det enligt för­eningens mening en allvarlig svaghet, att rederiets rätt gentemot befrak­taren enligt ett certeparti icke kan vinna betryggande användning såsom pant. Det är angeläget för det ekonomiska livet att rättsordningen möj­liggör, att varje förmögenhetsvärde av någon betydenhet effektivt kan användas såsom pant, där inte särskUda skäl undantagsvis talar mol att pantsältning alls tillåts.

Föreningen menar att kommittén lagt för stor vikt vid den allmänna lösöresprincipen att "köp bryter lega". Föreningen erinrar om att kom­mittéförslaget, särskilt reglerna om inskrivning av rätt till fartyg, har fastighetsrättslig förebild. Därför syns det föreningen att det i detta sammanhang är långt mer motiverat att hämta analogier från fastighets­rätten än frän reglerna om lös egendom. För fastighetsrätten är det, framhåller föreningen, ingalunda främmande att nyttjanderätt till egen­domen består vid frivUlig överlåtelse eller exekutiv försäljning. Ser man problemet ur denna synvinkel framsiår ett sakrättsskydd för certe­partier enligt föreningen inte såsom något väsentligt avsteg från allmän­na svenska rättsgrundsatser. Föreningen betonar, att den utveckling som


 


Prop. 1973: 42                                                       201

ägt rum inom kreditlivet under senare tid gör frånvaron av ett sådant skydd för certepartier helt otidsenlig. Ett fartygs värde måste, fortsätter föreningen, i största utsträckning bero på de frakter, som kan uppnäs med fartyget och dessa kan i sin tur vara bestämda genom ett certe­parti. Ett långtidscerteparti kan spela en avgörande roll vid bedöm­ningen av säkerhetens värde, framhåller föreningen. Föreningen pekar på, att man i lagstiftning och praxis inom kreditlivets område efter hand kommit att fästa allt mer avseende vid avkastningsförmåga och lönsam­het hos det objekt eller den rörelse som utgör underlag för krediten. Vid utformningen av 1966 års lag om vad som är fast egendom har man sålunda till industrifastighet hänfört bl. a. hela den maskinella utrust­ningen — även lösa maskiner, erinrar föreningen. Detla har skett i ut­talat syfte att ge fastighetsinteckningen ökat värde som kreditinstrument genom att låta den omfatta all den egendom som i det särskUda fallet formar den produktiva enheten och betingar dess funktion och avkast­ningsförmåga. Av samma skäl har den nya företagsinteckningen fått omfatta nya kategorier av tUlgångar. Även här har man siktat på att såsom underlag för inteckningen nå så myckel som möjligt av det som bestämmer företagets produktionskraft. Det skulle enligt föreningen in­nebära ett naturligt fullföljande av denna utveckling, om man vid en revision av SjöL tillskapade regler som möjliggjorde att inteckningar i fartyg som säkerhet för fartygslån kunde kompletteras med säkerhet i certeparti för fartyget.

Att frågan om sakrättsligt skydd för certepartier tillsvidare inte står på programmet för intemationellt sjörättsligt arbete anser föreningen ej utgöra något belägg för att denna fråga förlorat all aktualitet på det internationella planet. I den mån sjöpanträttskonventionens medgivande alt i nationell lag bereda certepartier sakrältsskydd utnyttjas i andra län­der, kan det enligt föreningen vid exekutiv försäljning av fartyget i ett sådant land länkas bli ett villkor för certepartiets bestånd alt det har sakrättsskydd enligt svensk rätt. Föreningen hänvisar tiU att lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tUlträde till 1948 års konvention rö­rande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg vid exekutiv för­säljning i Sverige av utländskt luftfartyg skyddar certeparti under förut­sättning att det är skyddat enligt registerlandets lag.

2.8 Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.

2.8.1 Nuvarande ordning

15 kap, SjöL innehåller dels ett allmänt undanlag från sjölagreglerna för atomskada (344 §), dels en bestämmelse om frihet för ombord­anställda att ulan hinder av exekutiva åtgärder avresa med segdklart far­tyg medförande egendom för tjänstens behov (345 §), dels bestämmdser om hemtransport med svenska fartyg av sjöfolk m, m. (346 §).


 


Prop. 1973: 42                                                       202

2.8.2 Kommittén

I 15 kap. för kommittéförslaget till en början in två nya paragra­fer innehållande bestämmelser som utmönstrats ur 10 resp. 11 kap. på grund av omredigeringen av dessa kapitel. I en ny 347 § tar kom­mittén sålunda upp de bestämmelser om preskription av sjörältsliga fordringsanspråk som återfinns i gällande 284 § och i 348 § har tagits upp bestämmelser som definierar den s. k. Poincaréfrancen, en värde­enhet som numera fält vidsträckt intemationell användning vid be­räkning av transporlrättsliga ansvarsbegränsningsbelopp. Bestämmelser­na i 348 § svarar mol gällande 255 § 2 mom. första stycket, som rör redarens begränsade ansvarighet. De bör emellertid enligt kommittén ha generell giltighet, eftersom de redan till följd av förslaget till ny fartygs- och skeppsbyggnadsinteckning (261 §) måste hänföra sig till mer än en bestämmelse i SjöL, nämligen förutom de som avser redares s. k. globalbegränsningsbelopp (235 §) också de som avser intecknings-belopp (261 §). Kommande revision av regler om befordran till sjöss av gods, passagerare och resgods kan väntas medföra nya sådana be­stämmelser i SjöL,

Den viktigaste nyhet som kommittén föreslår i 15 kap, är de tUl den nya registrerings- och inskrivningsordningen anknutna reglerna om statens ansvar för rättsförluster på grund av skepps- och skeppsbygg­nadsregislrens vitsord och handläggningsfel i registrerings- och inskriv­ningsärenden. Bestämmelserna har förebUd i 18: 4—7 och 19: 19 JB. Kommittén betonar, att alldeles samma skäl visserligen ej kan åberopas här som beträffande fastighetsrätten och att det kunde ifrågasättas att uppskjuta spörsmål om statens ansvar tiUs erfarenheter vunnits av det nya inskrivningssyslemet. Vidare erinrar kommittén om förslaget tUl skadeslåndsrätlslig lagstiftning, som innefattar även statens ansvar för skada som uppkommer i offentlig verksamhet. Kommittén har emeller­tid funnit övervägande skäl tala för att följa förebUden i JB och att alltså komplettera den nya realregistreringen med bestämmelser om er­sättningsskyldighet för det allmänna.

Den egendom varom här är fråga ligger enligt kommittén värdemäs­sigt ofta avsevärt högre än vad som torde vara vanligt på fastighets­marknaden men antalet enheter att räkna med är å andra sidan inte särskilt stort. På sin höjd bortåt 500 fartyg och skeppsbyggen torde förtjäna beaktande vid jämförelsen. Det bör, menar kommittén, i sam­manhanget uppmärksammas, att det norska sjölagsförslaget tar upp vissa regler om statligt ersättningsansvar för registreringsfel, vilka an­sluter tiU motsvarande regler i § 35 av tinglysingsloven (den 7 juni 1935 nr 2).

De ersättningsfall som kommittéförslaget reglerar är av två slag. Det första är en konsekvens av att godtrosförvärv på grund av inskrivning


 


Prop. 1973: 42                                                       203

kan leda till rättsförlust för rätt ägare. Skada som denne lider, emedan annans förvärv av hans fartyg eller förvärv av panträtt på grund av in­teckning däri kan göras gällande mot honom, skall enligt kommittéför­slaget gottgöras av staten. Ersättningen skall dock kunna jämkas efter skälighet eller helt falla bort, om medvållande kan läggas den skade­lidande till last. Som exempel pä medvållande anger kommittéförslaget att han utan skälig anledning underlåtit att vidta åtgärd för att bevara sin rätt, t, ex, alt föra talan mot ett beslut varom han fått kännedom i tid. Liksom den faslighelsrättsliga förebilden skall enligt kommittén jämkningsregeln tolkas mot bakgrund av allmänna skadeslåndsrältsliga grundsatser om jämkning av ersättning på grund av medvållande.

Det andra ersättningsfall som kommitténs förslag reglerar avser för­lust, som orsakas genom fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller utfärdande av bevis på grund av skepps- eller skeppsbyggnadsregistrets innehåll, t. ex. pantbrev. Även här skall den nyssnämnda jämkningsregeln gälla, tillfogar kommittén.

Till registrerings- och inskrivningsärenden hör enligt vad kommittén erinrar, också ärende angående rättelse av införing. Skulle beslut i rät­telseärende orsaka förlust för ägare eller panträltshavare utan att or­saken kan hänföras lill ersältningsgrundande fel eller försummelse i in­skrivningsärende, föreslår kommittén att förlusten skaU gottgöras enligt en speciell regel som ger rätt tUl samma ersättning som för handlägg­ningsfel. Ersättning skall dock enligt kommittén inle komma i fråga, om den skadelidande med hänsyn tUl felels beskaffenhet eller andra om­ständigheter bort inse alt fel förekommit.

Liksom enligt JB skall staten enligt kommittéförslaget inträda i den rätt till skadestånd av iredje man som skadelidande kan ha. Ersättning på grund av domstols dom skall ej utbetalas förrän domen vunnit laga kraft.

Medan 18: 5 JB förutsätter, alt Kungl, Maj:t i del enskilda ersätt­ningsärendet utser den myndighet som skall svara för staten, lägger kom­mittéförslaget denna uppgift på sjöfartsverket, dock med rättighet för Kungl, Maj:t att för särskUt faU bestämma om avvikelse, ifall det skulle vara motiverat. Kommittén har utgått från att sjöfartsverket kan förut­sättas vara den myndighet som normalt bör företräda staten i sjörättsliga ersällningsmål av detta slag,

I övrigt innehåller kommittéförslaget regler om skyldighet för skade­lidande som vill föra talan mot staten, om han tappar talan mot tredje man, att stämma in staten i det målet eller åtminstone underrätta sjö­fartsverket om rättegången så alt staten kan intervenera i denna; jfr 14: 5 rättegångsbalken. Domstol där rättegången är anhängig åläggs enligt kommittéförslaget att vaka över bestämmelsernas efterlevnad ge­nom att förelägga den berörda parten viss tid att fullgöra sin skyldighet vid äventyr att han förlorar sin rätt att föra talan mot staten. Även i


 


Prop. 1973: 42                                                       204

dessa delar ansluter kommitténs förslag nära till den fastighetsrätlsliga förebuden.

2.8.3 Remissyttrandena

Fiskeristyrdsen tillstyrker förslaget om statiigt skadeståndsansvar för handläggningsfel eller förlust pä grund av godtrosförvärv. Sveriges fis­kares riksförbund ställer sig också positivt men tiUägger att inskriv­ningsmyndighetens kontrollverksamhet inte får bli så omfattande att det leder till praktiska olägenheter.

Svettska bankföreningen och Svenska skeppshypotekskassan fäster stor vikt vid att staten svarar för inskrivningsmyndighetens handlägg­ningsfel och för rättsförlust på grund av förlitan på pantbrev eller an­nat bevis om registrens innehåll. Skeppshypotekskassan betonar, att ett sådant ansvar är omistligt för förslagets funktionsduglighet.

Endast sföfartsverket ger uttryck för tveksamhet. Verket anser att den noggranna reglering av registrering och inskrivning som förslaget innebär torde vara tillräcklig garanti mot rättsförlust. Dessutom kan ersättningssituationen delvis föranledas av att "själva transaktionen ej är formbunden och svårbedömd till sina verkningar", tillägger verket. Frågan bör enligt verket lösas i ett större sammanhang,

3    Föredraganden

3.1 1967 års internationella sjörättskonventioner

5,7.7 Allmänt

Sjöfarten är en av vårt lands viktigaste näringar och Sverige spelar, jämte de övriga nordiska länderna, en förhållandevis betydande roll i den internationella sjöfarten. Den svenska varvsindustrin är en av de främsta i världen. Både sjöfarts- och varvsnäringarna är utpräglat inter­nationella till sin inriktning och för sin existens beroende av internatio­nell samverkan, inle minst på det privaträtlsUga området. Del är därför naturligt att Sverige, i samverkan med de övriga nordiska länder­na, tagit mycket aktiv del i det internationella arbete på sjörättens område som resulterat i 1967 års sjöpanträtls- och skeppsbyggnads­konventioner. Sverige har också undertecknat båda dessa konven­tioner. Det ligger i linje med svensk och nordisk rättstradition på detta fält att såvitt möjUgt också genom ratifikation eller anslutning främja sådan meUanfolklig rättsgemenskap.

3.1.2 Sjöpanträttskonventionen

Med hänsyn till sjöfartens uttalade behov av bl. a. den internationella kapitalmarknaden och dess exponering för exekution och andra rättsliga ingripanden över hela världen är internationell likformighet av pant-rättsliga huvuddrag inom sjörätten uppenbarUgen av stor praktisk bety-


 


Prop. 1973: 42                                                       205

delse. Den nya sjöpanträttskonventionen har undertecknats av Belgien, Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien, Jugoslavien, Liberia, Monaco, Norge, Polen, Portu­gal, Republiken Kina (Taiwan), Schweiz, Storbritannien, Sverige, Ura-guay, Vatikanstaten och Zaire. Den har ännu ej tillträtts av någon stat.

Jag delar uppfattningen — uttalad av kommittén och godtagen under remissbehandlingen — att den nya sjöpanträttskonventionen på ett i stort sett tiUfredsställande sätt löser de problem som är förenade med att åstadkomma en sådan rättslikhet. Konventionen innefattar också i flera avseenden viktiga framsteg i förhåUande tUl 1926 års sjöpant­rättskonvention, som Sverige och de övriga nordiska länderna förat er­känt men numera frånträtt av skäl, som visserligen saknar betydelse i detta sammanhang. Endast i några detaljer kan den nya konventionen ge anledning tUl visst missnöje på svensk sida. Jag återkommer till dem vid berörda lagförslag. Men detta bör enligt mm mening inte hindra oss från att tUlträda konventionen. Jag förordar därför, att Sverige rati­ficerar 1967 års sjöpanträttskonvention och att det sker gemensamt med Danmark, Finland och Norge som kan väntas också tUlträda densamma. Föreliggande lagförslag utgår från att så sker. Detta innebär också i överensstämmelse med kommittéförslaget, att konventionen införlivas med svensk lag genom inarbetning.

Sjöpanträttskonventionen reglerar noga prioriteringen av sjöpanträtt. Regleringen är inte förenlig med de bestämmelser om fördelning av redares ansvarighetsbelopp som upptogs i SjöL (jfr 256 §) genom 1964 års sjölagsändringar i anledning av Sveriges tillträde till 1957 års internationella konvention om begränsning av redares ansvarighet (jfr prop. 1964: 35 bl. a. s. 82). Jag förordar därför att ratifikationen av sjöpanträttskonventionen sker med förbehåll (jfr art. 14: 2) för vår rätt att tillämpa 1957 års nämnda konvention. Jag återkommer till problemet i anslutning till förslaget i den dd som berörs därav (jfr un­der 4,7).

3.1.3 Skeppsbyggnadskonventionen

Den svenska varvsindustrins produktion går till åtminstone tre fjärde­delar till utländska beställare och varven har kanske än större behov än redarna av att kunna utnyttja den internationella kapitalmarknaden. Det är av vital betydelse för varven att kunna dra fördel av ett intema­tionellt erkänt system för skydd av den rätt som tUlkommer skepps-byggnadsavtalens parter och deras kreditgivare. Svensk rätt befinner sig i dessa avseenden ännu på ett föråldrat och anmärkningsvärt primitivt stadium. Skeppsbyggnadskonventionen utgör den första internationeUt antagna lösningen på dessa problem. Den kan sägas utmärka sig bl. a. för egenheten att utsträcka sjörättsligt färgade grundsatser tUl skepps-


 


Prop. 1973: 42                                                       206

byggen redan innan dessa kommit i sjön. Och det ger upphov till vissa komplikationer, för vår del närmast i form av tänkbar konflikt mellan på den ena sidan beställares och kreditgivares rätt och på den andra sidan det s. k. löneprivUegium som svensk lag tUlförsäkrar varvets an­ställda i händelse av varvets konkurs. Detta är emellertid ett problem som egentligen saknar praktisk betydelse med hänsyn tUl den numera gällande statliga lönegarantin i konkurs. Det är därför berättigat att läg­ga avgörande vikt vid de fördelar som ett intemationellt erkänt eller åtminstone känt privaträttsligt system på detta fält kan erbjuda.

I detta sammanhang är det viktigt att, som kommittén gjort, fästa särskilt avseende vid att ett till sina huvuddrag internationellt känt hypo­tek kan stiftas i skeppsbygge som är förlagt till Sverige. Men det är också viktigt att ett skydd för varvs och beställares rätt till byggen kan erbjudas i form av inskrivning på internationellt kända villkor, Skepps­byggnadskonventionen har undertecknats av Argentina, Belgien, Dan­mark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien, Jugoslavien, Libanon, Liberia, Marocko, Monaco, Norge, Polen, Portugal, Republiken Kina (Taiwan), Sverige, Uruguay och Va­tikanstaten, Jugoslavien har ratificerat konventionen. Lagförslag på grundval av konventionen har redan antagits i Norge, som sedan länge är en av den svenska varvsindustrins största kunder. Ett motsvarande lagförslag väntas i dagarna bli antaget i Danmark och Finland torde senare komma all införa lagregler på grundval av konventionen. Jag föreslår därför, alt Sverige, såsom ocksä förordats av flertalet remiss­instanser, ratificerar skeppsbyggnadskonventionen och att det sker ge­mensamt med de övriga nordiska länder som kommer att la samma steg. Förevarande lagförslag är utarbetade med den utgångspunkten. Som kommittén föreslagit innebär de, att konventionen införlivas med svensk lag genom inarbetning,

3.1.4 Gemensamma exekutionsrättsliga synpunkter

Som kommittén föreslagit och advokatsamfundet framhållit i sitt remissyttrande bör de exekutionsrättsliga regler som ansluter till sjö­rätten i största möjliga utsträckning formas efter redan kända luft rättsliga och fastighetsrättsUga förebUder. Jag återkommer till detta, när jag tar upp fråga om den lagstiftning rörande fartygsexekution som förevarande lagförslag ger anledning till.

3.2 Allmänt om sjölagsförslaget

Nuvarande bestämmelser om fartygsregistrering och fartygsinteckning finns i särskUda författningar. I 2 § SjöL är dock upptagna vissa grund­läggande regler om fartygsregistrering. I övrigt tar SjöL upp i 1 kap. bestämmelser om fartyg, i 2 kap. bestämmelser om redares ansvarighet


 


Prop. 1973: 42                                                       207

och om partrederi, i 10 kap. bestämmelser om redareansvarets begräns­ning, i 11 kap. bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg och last samt om preskription av sjöfordran, i 14 kap. bestämmelser om sjörättsforum och dispaschprocess och i 15 kap. särskilda bestämmelser.

Kommittéförslaget bevarar 1 kap. väsentiigen oförändrat i sak men kompletterar det med bestämmelser om tUlbehör, nationalitetscertifikat m. m. och rubricerar det "Allmänna bestämmelser". I 2 kap. tas upp be­stämmelser om fartygsregistrering och i 3 kap. bestämmelser om part­rederi. Bestämmelserna om redares ansvarighet förs samman med be­stämmelser om begränsning av sådan ansvarighet i 10 kap. och kapit­lets rubrik jämkas därefter. I 11 kap. samlas bestämmelser om sjöpant­rätt och fartygshypotek, varvid bestämmelserna om preskription av sjö­fordran förs över till 15 kap. Där tas också upp bestämmdser om s. k. Poincaréfrancs, som f. n. finns i 10 kap. saml bestämmelser om stats­ansvar för vissa rättsförluster m, m. i anslutning till förslaget om regi­strering av och inskrivning av rätt till fartyg m, m.

Under remissbehandlingen har det mottagits positivt att på sjöpant­rätts- och skeppsbyggnadskonventionerna grundade bestämmelser om registrering av och inskrivning av rätt till fartyg införs i SjöL så som kommittén föreslagit. Det har ansetts leda till överskådlighet. Det har ifrågasatts, om den föreslagna rubriken tUl 1 kap. är motiverad med hänsyn till kapitlets innehåll. I fråga om 2 kap. har det också diskuterats huruvida kapitlet bör innehålla så detaljerade bestämmelser om registre­rings- och inskrivningsförfarandet som kommittén föreslagit. Kapitlets terminologi har väckt viss tvekan.

Jag har funnit att sjölagstiflningen kommer att vinna i klarhet och tillgänglighet genom att bestämmelser om registrering, inskrivning och sjöpanträtt på grundval av sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonven­tionerna tas upp i SjöL och inte splittras på flera olika författningar. Det är dessutom motiverat av det inbördes sambandet mellan dessa regler, ett samband som blir än större genom den vidgade privaträttsliga karaktären hos de nya registrerings- och inskrivningsbestämmelserna.

Jag godtar i princip att 1 kap. ges det innehåll kommittén föreslagit. För att inte belasta kapitiet med fler disparata bestämmelser än nöd­vändigt förordar jag emellertid, att regler om nationalitetscertifikat och om att svenskt fartyg skall ha företrädare här i landet tas upp i tUl-lämpningsföreskrifter. Även om kapitlet sträcker sin verkan tUl andra delar av SjöL, har jag viss förståelse för invändningen rörande rubriken och förordar, att gällande rubrik "Om fartyg" behålls oförändrad. Dessutom bör kapitlet delas in genom underrubriker som i tur och ord­ning anger ämnena fartygs nationalitet, fartygsregister samt fartygs tillbehör, identifiering och skick.

Jag har funnit att kommittéförslaget till 2 kap. bör överarbetas redak­tionellt inte bara i belysning av remisskritiken utan också med hänsyn


 


Prop. 1973: 42                                                       208

tUl det förslag till tillämpningsföreskrifter som den inledningsvis nämn­da särskilda arbetsgrappen har utarbetat. Kapitlet kan lämpligen ges rubriken "Om skeppsregistrering" och delas in i fem avsnitt, rubricerade "Registrering", "Inskrivning", "Avregistrering", "Verkan av registrering och inskrivning" samt "Registrerings- och inskrivnmgsförfarandet".

Bestämmelserna om registreringsplikt och registreringsrätt samt in­skrivningsplikt och inskrivningsrätt bör disponeras om i förhållande tUl kommittéförslaget för att sådana tolkningssvårigheter som remissbe­handlingen röjt skall imdvikas i görligaste mån.

Under rubrikema "Registrering", "Inskrivning" och "Avregistrering" bör väsentUgen tas upp samma bestämmelser som kommittéförslaget in­nehåller jämte regler om reservation av skeppsnamn. Bestämmelserna om verkan av registrering och inskrivning bör kompletteras i vissa av­seenden. Vad förfarandet beträffar har jag anslutit mig till uppfatt­ningen att en del av de regler kommittén föreslagit kan föras över tUl tillämpningsföreskrifter. Det gäller främst regler om de uppgifter som från offentligrättslig synpunkt behöver antecknas i registren om varje skepp och skep