Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 41 år 1973          Prop. 1973:41

Nr 41

Kungl. Maj:ts proposition angående industripolitisk verksorganisation, m. m.; given Stockholms slott den 23 februari 1973.

Kungl. Maj:t viU härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

RUNE B, JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehål!

I propositionen föreslås förändringar i verksorganisationen inom industridepartementets ansvarsområde i syfte att bygga ut och effektivi­sera medlen för näringspolitiken. En ny myndighet, statens industriverk, föreslås således bli inrättad den 1 juli 1973, varigenom en basorganisa­tion skapas på verksplanet för centrala industri-, energi- och mineral­frågor.

För att tillgodose behovet av en kontinuerlig planerings- och utred­ningsverksamhet på det industripolitiska området föreslås verket erhålla resurser för bl. a. branschundersökningar och långsiktig prognosverk­samhet. Likaså inordnas den pågående utredningsverksamheten rörande mindre och medelstora företag i verket. Vidare avses industriverket överta de uppgifter inom inrikes- och industridepartementens verk­samhetsområden som åvilar det nuvarande kommerskollegiets industri­byrå, bl, a, omställningsfrämjande åtgärder för vissa industribranscher och administration av de statiiga industrilånegarantierna. Verket kom­mer att svara även för tillsynen av företagareföreningarna.

Vidare föreslås en förstärkning av statens insatser i fråga om företags­service. Under dt särskilt anslag föreslås 2,5 milj. kr, bli anvisade budgetåret 1973/74 för rådgivning och informationsförmedling genom företagareföreningarna. Industriverket förordas erhålla det samordnande ansvaret för statens verksamhet på företagsserviceområdet,

I propositionen föreslås att industriverket övertar de arbetsuppgifter som de nuvarande bergs- och elbyråema inom kommerskollegium sva-

1    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                          2

rar för, 1 samband härmed vidgas ansvarsområdet tUl att efter hand om­fatta hela energisektorn. Resurser för prognos- och utredningsarbete på energiområdet överförs även till verket.

I propositionen dras vissa riktlinjer upp för den statliga verksamhe­ten på mineralområdet. En särskild nämnd föreslås bli inrättad för förvaltningen av statens gmvegendom, Kungl, Maj:t föreslås få möjlighet att tUl nämnden delegera viss beslutanderätt i hithörande frågor. Nämn­den knyts till industriverket, som avses svara för dess administration.

Industriverket avses från kommerskollegium överta funktionen som chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen, bergsstaten och statens elektriska inspektion.

Industriverket föreslås få en styrelse med högst nio ledamöter. Ver­ket skall enligt förslaget bestå av en planerings- och utredningsenhet en industrienhet, en energienhet, en mineralenhet och en administrativ enhet. Till verket avses även vissa rådgivande organ bli knutna.

För industriverket beräknas budgetåret 1973/74 113 tjänster, vilket innebär att verket tillförs 41 tjänster för tillkommande arbetsuppgifter. Medelsbehovet för verket under nästa budgetår beräknas till samman­lagt 10,4 milj. kr., varav 2,2 milj. kr. föreslås bli anvisade under ett särskilt anslag till utredningar m. m.

Vidare förordas i propositionen att statens institut för företagsut­veckling (SIFU) integreras i industriverket fr, o, m, budgetåret 1974/75. Samtidigt avses en ytterligare regional spridning av SIFU:s nuvarande arbetsuppgifter ske,

I propositionen föreslås vidare att en särskUd fond, statens utveck­lingsfond, inrättas med syfte att stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system. Stöd från fonden avses utgå i form av lån med vUlkorlig återbetalningsskyl­dighet. Verksamheten föreslås inledningsvis bli finansierad genom att 30 milj, kr, av vinsten från Sveriges investeringsbank tillförs utveck­lingsfonden. Fonden leds av en särskild styrelse. Administrativt knyts utvecklingsfonden till industriverket genom att verket avses svara för den löpande verksamheten vid fonden,

I propositionen läggs också fram riktlinjer för Sveriges geologiska undersöknings (SGU) verksamhet och organisation, SGU:s karaktär av geologiskt service- och fackorgan understryks med avseende på bl, a, geologisk kartering samt information och dokumentation på geologins område, SGU:s prospekteringsverksamhet avses successivt komma att bli utförd på uppdragsbasis. Slutiigen redovisas principförslag tUl or­ganisation för SGU och — mot bakgrand av den beslutade omlokali­seringen av SGU till Uppsala och Luleå — riktiinjer för fördelningen av SGU:s verksamhet mellan dessa två orter.

 

Prop. 1973: 41

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, NOR­LING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om indu­stripolitisk verksorganisation, m. m. och anför.

1.    Inledning

Sedan början av 1960-talet har behovet av en aktiv näringspolitik gjort sig starkt gällande. En hårdnande intemationell konkurrens och en allt snabbare teknisk utveckling har resulterat i att strukturomvand­lingen i det svenska näringslivet har ökat i takt och omfattning.

För att underlätta samordnade lösningar av de näringspolitiska pro­blemen i samband med denna omvandlingsprocess fördes den 1 mars 1967 ärenden rörande bl. a. industri, flertalet statsägda bolag, teknisk forskning och energiförsörjning över från handels- till finansdeparte­mentet (prop. 1967: 21, SU 1967: 29, rskr 1967: 74). En särskild organi­satorisk ram skapades genom att verksamheten och de resurser som successivt tillkom förlades till särskilda enheter — ekonomienheterna — inom finansdepartementet.

Efter statsmaktemas beslut år 1968 (prop. 1968: 165, SU 1968: 198, rskr 1968: 407) inrättades industridepartementet den 1 januari 1969. Till departementets verksamhetsområde hör bl. a. ärenden rörande den allmänna näringspolitiken, industri och hantverk, bergsbruk, energiför­sörjning, teknisk forskning och utveckling samt statsägda företag.

Inom dessa områden hade redan före departementets tillkomst åt­gärder vidtagits för att tillgodose vissa behov av basresurser för det nä­ringspolitiska arbetet. Som exempel kan nämnas inrättandet av nä­ringspolitiska rådet och styrelsen för teknisk utveckling (STU) samt bildandet av Svenska utvecklingsaktiebolaget (SU). Sedan departemen­tet inrättats har den successiva uppbyggnaden av de näringspolitiska resurserna fortsatt. Alltjämt återstår dock åtskUligt att göra på detta område.

Som ett led i strävandena att stärka samhällets insatser och resurser

 

Prop. 1973: 41                                                         4

har enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande en lång rad utredningar till­satts med arbetsuppgifter på det näringspolitiska området. Flera av dessa har avlämnat förslag som berör den industripolitiska myndig­hetsorganisationen. Tiden är nu inne för en samlad översyn av dessa frågor.

Kommerskollegieutredningen

Med stöd av Kimgl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 tillkalla­des en särskUd sakkunniga för att utreda kommerskoUegiets arbets­uppgifter och organisation.

Utredningen, som antog namnet kommerskoUegieutredningen (KK-ul-redningen). har avlämnat betänkandet (SOU 1971: 69) Näringspolitiken — ny verksorganisation.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av koUegiet för Sverige-information i utlandet, statens strålskyddsinstitut, arbetarskydds­styrelsen, arbetsmiljöutredningen, statskontoret, generaltullstyrelsen, sta­tistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), konjunktur­institutet (Kl), statens personalnämnd, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, miljökontrollut­redningen, sakkunniga för planering av turistanläggningar och frUufts-områden, kommerskollegium (KK), marknadsrådet, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO), statens pris- och karteUnänmd (SPK), statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, översty­relsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), exportkreditnämnden, exportrå­det för den mindre industrin, handdskamramas nämnd, handdssek-reterama i Chicago, Prag och Ziirich, exportfrämjandeutredningen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), expertgruppen för regional utrednings­verksamhet (ERU), industricentrautredningen, statens planverk, lantmä­teristyrelsen, statens brandinspektion, länsstyrelserna i Norrbottens, Stockholms, Södermanlands, Västernorrlands, Västmanlands, Älvsborgs och Östergötlands län, länsberedningen, domänverket, statens prisregle­ringsnämnd för elektrisk ström, statens vattenfallsverk, Sveriges geolo­giska undersökning (SGU), statens institut för företagsutveckling (SIFU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), Norrlandsfonden, delegationen för de mindre och medelstora företagen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lant­brukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska teknologför­eningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Företagareförening­arnas förbund. Kooperativa förbundet (KF), Svensk industriförening. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Svenska turist-trafikförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sve­riges köpmannaförbund, Centrala driftiedningen (CDL), Industrins ut-

1 Generaldirektören Sten Lundberg.

 

Prop. 1973: 41                                                                       5

redningsinstitut (lUI), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Jernkon­toret, Svenska elektriska kommissionen. Svenska elverksföreningen. Svenska gruvföreningen. Svenska petroleum institutet, Sveriges hant­verks- och industriorganisation (SHIO), Angpanneföreningen, Sveriges investeringsbank AB (SIB), AB Atomenergi, AB Statsgruvor, Luossa-vaara—Kiirunavaara AB (LKAB), Statsföretag AB.

Gemensamma yttranden har avgetts av dels statens vattenfallsverk. Centrala driftiedningen och Svenska kraftverksföreningen, dels AB Stats-gravor och LKAB, dels SAF och industriförbundet. LO har bifogat yttranden från Svenska metallindustriarbetareförbundet, Svenska textil­arbetareförbundet och Samverkande träfacken. Länsstyrelserna har bi­fogat yttranden från vissa länsorgan och kommuner.

Yttranden har dessutom inkommit från länsstyrelsen i Västerbottens län, metallmanufakturatredningen, Sveriges socialdemokratiska ung­domsförbund och fyra överinspektörer vid statens elektriska inspektion.

Betänkandet om företagsservice av delegationen för de mindre och me­delstora företagen.

I ett betänkande (SOU 1972: 78) Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora företag har delegationen (I 1970: 17) för de mindre och medelstora företagen lagt fram förslag om insatser från sam­hällets sida i fråga om företagsservice.

Över delegationens betänkande har efter remiss yttranden avgetts av KK, Sveriges exportråd, Handdskamramas nämnd, AMS, ERU, läns­styrelserna i Östergötiands, Jönköpings, Hallands, Skaraborgs, Värm­lands, Västerbottens och Norrbottens län, statens provningsanstalt (SP), SIFU, STU, Norrlandsfonden, metallmanufakturutredningen. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet efter hörande av ve­derbörande landsting. Föreningen auktoriserade revisorer (FAR, LO, SAF, SACO, TCO, Familjeföretagens förening, Företagareföreningarnas förbund efter hörande av företagareföreningama. Industriellt utveck­ lingscentrum (lUC), Svensk industriförening, Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, SHIO, Träindustrins branschorganisation. Sparbankernas redovisnings­tjänst AB.

Departementspromemorian angående principer för den framtida verk­samheten vid statens institut för företagsutveckling

Den framtida verksamheten vid SIFU påverkas bl, a, av de förslag som lagts fram av KK-utredningen (SOU 1971: 69) och exportfräm­jandeutredningen (Ds H 1972: 2) och av frågan om upprättandet av ett nytt verk för industripolitiska frågor. Mot denna bakgrund har en ar­betsgrupp  inom  industridepartementet  utarbetat promemorian  (Ds  I

 

Prop. 1973: 41                                                          6

1972: 6) Principer för den framtida verksamheten vid statens institut för företagsutveckling.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskonto­ret, RRV, skolöverstyrelsen (SÖ), KK, patent- och registreringsverket (PRV), statens konsumentråd, AMS, länsstyrelserna i Östergötiands, Jön­köpings, Västmanlands och Västerbottens län, SP, SIFU, STU, Norr­landsfonden, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet LO, SAF, SACO, TCO, Familjeföretagens förening. Företagareförening­arnas förbund, Handdskamramas nämnd. Institutet för företagsledning (IFL), Kalmar kommun, Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, IVA, SHIO,

Energikommittén

Med stöd av Kungl. Maj:t bemyndigande den 29 april 1964 tiUkal-lades sakkunniga för att kartlägga läge och utvecklingsperspektiv på energiområdet och därvid även undersöka behovet av organisatoriska åtgärder.

De sakkunniga, som antog nanrnet energikommittén, avgav år 1967 en rapport (Ds Fi 1967: 8) Sveriges energiförsörjning 1955—85 och framlade år 1970 sitt slutbetänkande (SOU 1970: 13) Sveriges energi­försörjning. Energipolitik och organisation.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts äv vattenöver­domstolen, arbetarskyddsstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, statens väg­verk, statskontoret, SCB, RRV, kontrollstyrelsen —- med bifogat yttrande av energiskattenämnden —, riksskattenämnden, statens naturvårdsverk — med bifogat yttrande av Svenska naturskyddsföreningen —, konces­sionsnämnden för miljöskydd, KK, SPK, ÖEF, AMS, bostadsstyrelsen, statens planverk, statens vattenfallsverk, SGU, STU, delegationen för atomenergifrågor, länsstyrdsen i Stockholms län — med bifogat ytt­rande av Stockholms stads industriverksstyrelse —, länsstyrelsen i Malmöhus län — med bifogade yttranden av drätselkammaren i Lund, drätselkammaren i Malmö, stadskollegiet i Helsingborg samt Skånes handelskammare —, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — med bifogade yttranden av Göteborgs stadskollegium, drätselkamrarna i Ud­devalla och Mölndal, länsarkitekten i Göteborgs och Bohus län. Svenska kommunförbundets Göteborgs och Bohus länsavdelning samt Handels­kammaren i Göteborg —, länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrd­sen i Norrbottens län, statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, KK-utredningen, utredningen om ledningsrätt, vattenlagsutredningen, AB Atomenergi, CDL, Föreningen för elektricitetens rationella an­vändning (Fera), Hyresgästernas riksförbund, IVA, KF, LO, Lands­bygdens elnämnd, Riksförbundet landsbygdens folk. Svenska bankför-

'■ Betänkandet har avgetts av departementsrådet Hans Håkansson, ordförande, direktören Bo Aler, generaldirektören Jonas Norrby och professorn Ingemar Ståhl.

 

Prop. 1973: 41                                                                      7

eningen. Svenska elektriska kommissionen. Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverks­föreningen. Svenska petroleum institutet, Svehska teknologföreningen. Svenska värmeverksföreningen, SACO, Sveriges industriförbund, Sve­riges lantbruksförbund, TCO och Angpanneförening.

Jag kommer i det följande att ta upp energikommitténs förslag en­dast i den mån de har betydelse för organisationen av det föreslagna industriverket. Förslaget om upprättandet av en prognos- och utred­ningsverksamhet har jag anmält i samband med tUlsättandet av energi­prognosutredningen (I 1972: 3). Övriga förslag fordrar ytterligare be­redning och torde få anmälas i annat sammanhang.

Geologiutredningen

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 januari 1964 tillkal­lades sakkunniga för att utreda frågor rörande den geologiska karte­ringen och prospekteringen.

Våren 1971 avlämnade utredningen som antog namnet 1964 års geologiutredningen betänkande (SOU 1971: 17) Malm — Jord — Vat-teni.

Efter remiss har yttranden övd: betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utvecklmg (SIDA), överbefälhavaren, fortifikationsförvalt­ningen, civilförsvarsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens jämvägar (SJ), statens vägverk, statens väginstitut, statens geotekniska institut, SMHI, statskontoret, byggnadsstyrelsen, RRV, naturhistoriska riksmu­seet, universitetskanslersämbetet (UKÄ), statens naturvetenskapliga forskningsråd, lantbraksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänverket, statens naturvårdsverk, KK, ÖEF, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, lantmäteristyrdsen, rikets allmänna kartverk (RAK), länsstyrelserna i Uppsala, Malmö­hus, Älvsborgs, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, statens vat­tenfallsverk, SGU, STU, Norrlandsfonden, KK-utredningen, havsresurs-utredningen, AB Atomenergi, Statsföretag AB, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen, Sveriges industriförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska teknologföreningen, LO efter hörande av Svenska gruvindustri-arbetareförbundet, TCO efter hörande av Statstjänstemannaförbundet, SACO och Kungliga vetenskapsakademien (KVA).

Till sitt remissvar har UKÄ fogat yttranden från berörda vid universi­tet och högskolor, skogsstyrelsen yttranden från skogsvårdsstyrdsema i Jönköpings, Kopparbergs och Norrbottens län, KK yttranden från ri­kets bergmästare, länsstyrelsema yttranden från berörda organ i resp, län, SACO ett av Sveriges naturvetareförbund såsom eget yttrande åbe­ropat utiåtande från SACO-föreningen vid SGU samt Norrlandsfonden särskilt yttrande av styrelseledamoten direktör Sigvard Ando,

' Betänkandet har avgetts av landshövdingen Mats Lemne, ordförande, byrå­chefen Gunnar Kautsky och direktören Sven Swarting.

 

Prop. 1973: 41                                                          8

1967 års gruvutredning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14'aprU 1967 tiUkal-lades sakkunniga med uppdrag att undersöka läget och utsikterna för gravindustrin i Mellansverige samt att föreslå härav påkallade åtgärder i syfte att främja industrins rationella utveckling och därmed sysselsätt­ningens tryggande på längre sikt. Den 1 januari 1969 överfördes utred­ningen tiU industridepartementet. Utredningen avgav år 1970 betänkan­det (SOU 1970: 51) Mellansvensk gruvindustri.

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av SJ, statens väg­verk, UKÄ, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, KK, AMS, länsstyrelsema i Uppsala, Värm­lands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län, SGU, IVA, Jern­kontoret, Svenska gmvföreningen. Svenska teknologföreningen, SAF och Sveriges industriförbund, vilka avgett ett gemensamt yttrande, LO, Svenska gruvindustriarbetareförbundet och Statsföretag AB.

Statsföretag AB har som eget yttrande överlämnat yttrande av AB Statsgravor.

Vissa remissinstanser har bifogat yttranden från andra organ. Så­lunda har UKÄ bifogat yttrande av rektorsämbetet vid tekniska hög­skolan i Stockholm, KK yttranden från rikets bergmästare och länsstyrel­serna yttranden från berörda organ i resp, län,

2.    KK-utredningen 2.1 Bakgrund

KK är central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel, industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Däratöver hand­lägger KK bl. a. frågor som utan att omedelbart hänföra sig till nämn­da näringar är av betydelse från allmän näringspolitisk synpunkt, KK är vidare bergsöverstyrelse och chefsmyndighet för bergsstaten, spräng­ämnesinspektionen och statens elektriska inspektion.

KK är organiserat på dels en utrikes- och utredningsavdelning med tre byråer och två fristående sektioner, dels ytterligare fyra byråer — bergsbyrån, elektriska byrån, industribyrån och allmänna byrån. TUl verksorganisationen är en rad rådgivande organ knutna. Hit hör han­delspolitiska rådet, hemslöjdsnämnden, nämnden för stödprogrammet till textil- och konfektions-(TEKO-)industrierna och den manuellt arbe­tande glasinduslrin.

Verksamheten inom utrikes- och utredningsavdelningen är till över­vägande del inriktad på frågor inom tull- och handelspolitiken men avser

1 Generaldirektören Sten Lundberg, ordförande, förre bruksdisponenten Håkan Abenius, direktören Jan Boman, förbundssekreteraren Bernt Nilsson och direktö­ren Sven Swarting,

 

Prop. 1973: 41                                                          9

även andra frågor som föranleds av Sveriges deltagande i det intema­tionella ekonomiska samarbetet. En del av verksamheten innefattar en fortlöpande bevakning av utvecklingen och framläggande av därav för­anledda förslag tUl åtgärder.

Vid bergsbyrån handhas de ärenden som hör samman med KK:s ställ­ning som central förvaltningsmyndighet för bergsbruket. Verksamheten omfattar dels uppgifter i anslutning tUl gruvlagstiftningen, dels uppgifter i samband med förvaltningen av statens gravegendom. TUl byrån hör ett gruvkartekontor.

Elektriska byrån handlägger säkerhetsärenden och koncessionsären­den på elområdet. Elbyrån svarar för bl. a. utfärdande av säkerhetsföre­skrifter för elektriska starkströmsanläggningar och bestämmelser om kontroU av elektrisk materiel. Byrån meddelar även behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar. TUl säkerhetsärendena hör även ett omfattande intemationellt samarbete liksom det nationella normarbetet på elområdet. Koncessionsärendena avser beredning och beslut i frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsanläggningar samt registrering av sådana anläggningar. Byrån prövar och bereder ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft.

Industribyrån handlägger bl. a. frågor som berör industrin med undan­tag för gruvindustrin och jämhanteringen, statliga lånegarantier, frågor om hantverk och slöjd samt ärenden om brandfarliga och explosiva va­ror. Till byrån har knutits administrationen av omställningsstödet till TEKO-industriema och den manuella glasindustrin. Industribyrån hand­har även tillsynen av företagareföreningamas verksamhet i stort och deras verksamhet i samband med fördelningen av statliga lån,

AUmänna byrån svarar för ärenden som rör näringslivet i allmänhet, KK:s budget- och personalfrågor och andra internadministrativa uppgif­ter. Vid allmänna byrån handläggs vidare ärenden rörande utlännings rätt att bedriva näring i riket och att inneha uppdrag i aktiebolags och föreningars styrelse samt frågor om ställande av säkerhet för resebyrå­företags verksamhet.

De tre lokalstatema — bergsstaten, elektriska inspektionen och spräng­ämnesinspektionen — svarar för tillsyn i anslutning till den säkerhets-inriktade lagstiftningen och till de säkerhetsföreskrifter KK utfärdar på resp. område. Bergsstatens uppgifter på säkerhetsområdet har i årets statsverksproposition (prop. 1973: 1 bU. 7 s. 225) föreslagits bli över­förda till arbetarskyddsverket fr. o. m. den 1 januari 1974,

KK-utredningen tillkallades 1968 i en situation då flera utvecklings­tendenser bidrog till att aktualisera en översyn av KK:s organisation och arbetsuppgifter. Det ökade statliga engagemanget på industripolitikens område ställde större anspråk på resurser på verksplanet för utredningar och kontaktverksamhet, anspråk som inte kunnat tillgodoses inom del existerande KK:s ram. Samtidigt aktualiserades i anslutning tUl en rad

 

Prop. 1973: 41                                                                     10

utredningar — 1964 års geologiutfedhing, 1967 års gruvutredning an­gående de mellansvenska gruvornas framtid, gruvrättsutredningen, d-lagstiftningsutredningen, utredningen rörande det fortsatta lokaliserings­stödet, energikommittén, 1966 års atomenergiutredning och utredningen rörande statens institut för hantverk och industri — frågor som berörde olika ddar av KK:s organisation och som, om de genomfördes, skulle medföra avsevärda förändringar av KK:s arbetsuppgifter. Redan vid de förändringar av KK:s organisation på utrikeshandelns område, som vid­togs år 1966, hade en allmän genomgång av kollegiets verksamhet och organisation föratskickats. KK-utredningen fick nu i uppdrag att genom­föra denna översyn i nära samråd med de utredningar som i sina förslag berört KK:s uppgifter. Enligt direktiven skulle utredningen vid framläg­gandet av sina förslag sträva efter att renodla KK:s verksamhet genom att föra över förvaltningsuppgifter till eller från andra organ. I samband med översynen av KK skulle utredningen pröva även organisation och arbetsuppgifter inom bergsstaten, sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion.

2.2 Huvudförslag

KK-utredningens betänkande omfattar dels förslag till principlösning för hur en ny näringspolitisk verksorganisation skall byggas upp, dels förslag till omorganisation inom en rad delområden söm i dag täcks av KK och vissa andra verk.

Principlösningen innebär att ett antal verksamhetsgrenar med anknyt­ning till industripolitiken, konkurrensövervakningen och handelspoliti­ken förs samman i en ny organisation som utredningen betecknar nya KK. Den nya organisationen skall vara central myndighet för näringspo­litiska frågor som rör handel och industri.

Nya KK föreslås ha följande fem grapper av huvuduppgifter.

—   Uppgifter i anslutning tUl den näruigspolitiska planeringen, konkur­rensövervakningen och handelspolitiken

—   Uppgifter i samband med det statiiga finansiella företagsstödet

—   Uppgifter i samband med vissa statiiga åtagandena i fråga om service till företagen vad avser såväl service tUl mindre och medelstora före­tag som den allmänna exportfrämjande verksamheten

—   Planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslutning tUl energi­politiken

—   Tillämpningen av näringsrättsliga regleringar.

Det föreslagna verksamhetsprogrammet omfattar uppgifter som häm­tas från KK, SPK, AMS och i någon mån även från andra myndigheter.

Utredningen föreslår vidare att det nya verket t. v. övertar de säker-hetsinriktade verksamheter som f. n. åvilar KK. Frågan om dessa ären­dens inplacering på längre sikt lämnas öppen, men utredningen skisserar

 

Prop. 1973:41                                                          H

en överföring av dem och vissa andra uppgifter med liknande inriktning till arbetarskyddsverket.

Inom vissa områden föreslås nya KK få ett planerande ansvar för operativ verksamhet som utförs på annat håll. Verket föreslås bli cen­tralt planeringsorgan för det statliga stödet till industriservice och chefsmyndighet för SIFU samt huvudman på verksplanet för före­tagareföreningama. På utrikeshandelns område föreslås verket svara för fördelningen av de statUga anslagen tUl den exportfrämjande verk­samheten.

KK-utredningen föreslår vidare att en del av de centrala uppgif­terna i samband med det finansiella företagsstödet koncentreras inom det nya verket. Hit hör bl. a. handläggningen av lokaliseringsstödet, som förs över från AMS tillsammans med närbesläktade uppgifter, samt handläggningen av de statiiga kreditgarantierna och de särskilda branschstödprogrammen som KK f. n. svarar för.

SPK:s uppgifter på konkurrensövervakningens område föreslås lika­så bli överförda till verket. På det ekonomiska försvarets område för­ordas en samordning med ÖEF i första hand: på utredningsområdet med sikte på en framtida integration av de två verken.

På energiområdet förespråkar utredningen att energikommitténs för­slag om ett centralt energiorgan fullföljs genom att ett sådant organs uppgifter inordnas i nya KK:s arbetsområde.

På mineralområdet föreslår utredningen att uppgifter i samband med förvaltningen av statens gruvegendom förs från KK till den statli­ga företagsgrappen.

2.3 Principlösningen

2.3.1  Utredningen

En utgångspunkt för utredningens förslag är bedömningen att det är nödvändigt att vidta organisatoriska förändringar i större skala. Ett nytt mönster behövs som gör det möjligt att både ta tUI vara tillgängliga re­surser och bygga upp en systematiserad verksamhet på nya områden, så­som den industripolitiska utredningsverksamheten och utrednings- och prognosverksamheten i anslutning till energipolitiken. Ett sådant nytt verksamhetsmönster föratsätter att nya arbetsenheter inrättas och att exi­sterande arbetsuppgifter omgrupperas. Detta kan enligt utredningens be­dömning inte genomföras i ett steg, Utrednmgen lägger därför fram förslag tUl en principlösning som innehåller huvudlinjerna för en ny orga­nisation. Denna organisation kan genomföras först efter en flerårig om-stäUnings- och uppbyggnadsperiod.

När det gäller vissa delförslag — samordningen mellan utrednings- och planeringsverksamheten inom det ekonomiska försvaret resp. inom in­dustripolitiken samt den säkerhetsinriktade verksamheten inom nuva-

 

Prop. 1973: 41                                                                     12

rande kommerskollegiet — föreslår utredningen att ställningstagandet uppskjuts tUls ett mera detaljerat underlag kunnat arbetas fram.

Huvudmålet för den principlösning utredningen förordar är att utveck­la organisationen på verksplanet så att den kan ta på sig mera omfattande uppgifter än f. n. inom det näringspolitiska fältet. I linje härmed är en av grundidéerna bakom principlösningen att skapa en koncentrerad organi­sation på verksplanet för uppgifter med anknytning tUl näringspolitiken. Det betyder bl. a. att verksamhetsgrenar med olika departement som huvudmän bör dras samman, men enligt utredningens bedömning inne­bär detta inte några avgörande svårigheter. En sådan konstruktion är inte ovanlig och skulle i detta fall utgöra en fortsättning av nu gällande system.

Uppgifterna för den verksorganisation som utredningen skisserar lig­ger inom de delområden av näringspolitiken, som utredningen betecknar industripolitik, konkurrensövervakning och handelspolitik. En av de grundläggande bedömningama bakom förslaget att sammanföra ett antal verksamhetsgrenar, som knyter an tUl dessa tre områden, är behovet att öka effektiviteten i verksamheten genom att bl. a. underlätta kunskaps­överföringen och omdisponering av resurser med hänsyn till aktuella prioriteringar. Även från saklig synpunkt är det enligt utredningen önsk­värt att få ett närmande mellan verksamheten och åtgärderna inom dessa tre områden. Det ger möjligheter tUl ett mera enhetligt grepp på de strukturekonomiska frågoma.

Den nya verksorganisation som utredningen föreslår och som beteck­nas med arbetsnamnet nya KK ersätter det nuvarande KK och övertar de av SPK:s funktioner som sammanhänger med konkurrensövervak­ningen. Uppgifterna för den nya organisationen kommer vidare att avse administrationen av vissa näringspolitiska medel. En väsentlig del av förslaget är således att det innebär en koncentration av vissa uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet. Bl. a. föreslås arbetsmark­nadsstyrelsens uppgifter i samband med lokaliseringsstödet bli överförda till den nya organisationen.

Som instraktionsmässig nyckelformulering för nya KK föreslår ut­redningen att verket skall vara "central myndighet för näringspolitiska frågor som rör handel och industri". Verkets huvuduppgifter föreslås omfatta fem områden:

—   uppgifter i anslutning tUl den näringspolitiska planeringen, till kon­
kurrensövervakningen och tUl handelspolitiken,

-— uppgifter i samband med detfinansieUa företagsstödet,

—   uppgifter i samband med vissa statiiga åtaganden i fråga om service till förelagen ("industriservice"); häri Hgger ett huvudansvar på verks­planet både vad gäller stödet till de mindre och medelstora företagen och stödet till den allmänna exportfrämjande verksamheten,

—   planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslutning till energi­politiken,

—   tillämpningen av näringsrättsHga regleringar.

 

Prop. 1973: 41                                                         13

Den volymmässigt dominerande delen av verksamheten kominer att ligga inom det första av de här angivna områdena. Verksamheten före­slås inom flertalet områden bli av såväl utredande som verkställande karaktär. Serviceinriktad verksamhet bör i princip inte ingå i verkets direkta uppgifter. Däremot föreslås verket få ansvaret för planeringen av och i övrigt vara huvudman för statliga serviceinsatser på två om­råden: stödet tUl de mindre och medelstora företagen och den export­främjande verksamheten. Mot denna bakgrand föreslår utredningen att nya KK blir chefsmyndighet för SIFU och huvudman på verkspla­net i förhållande tUl företagareföreningarna.

Utredningens förslag i fråga om det nya verkets uppgifter i anslut­ning tiU energiförsörjningen och energipolitiken knyter an till de tidi­gare förslagen från energikommittén. Den lösning som skisseras innebär att det nya verket kommer att få till uppgift att fungera som ett sam­manhållande organ för utrednings- och planeringsverksamheten i an­slutning till energiförsörjningen och energipolitiken och ha ett samman­hållande ansvar också för tUlämpningen av de regleringar som har sin utgångspunkt i energipolitiken,

I motsats lill energikommittén vill KK-utredningen dra en skiljelinje mellan energipolitiken i stort och de tekniska säkerhetsregleringarna på energiområdet. För de senare föreslås en utredning av organisationen för den säkerhetsinrktade verksamheten inom nya KK och vissa andra myndigheter.

På mineralområdet förespråkar utredningen att förvaltningen av sta­tens gruvegendom förs över från KK till den statiiga företagsgruppen. Nya KK föreslås överta de uppgifter i samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen som ligger hos KK av idag. Delta innebär att hand­lingsfriheten bevaras i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till förslag om ny gruvlagstiftning. På sikt skisserar utredningen en fram­tidslösning som innebär att en ny organisation — nya SGU — inrättas för bl, a, myndighetsuppgifterna på mineralområdet. Vissa av bergs­statens uppgifter föreslås i samband härmed bli överförda till ett re­organiserat arbetarskyddsverk.

KK har idag ansvaret för säkerhetsarbetet rörande explosiva och brandfarliga varor samt materiel och installationer på det elektriska området. Denna verksamhet ligger enligt utredningen vid sidan av den huvudsakliga inriktningen för det nya verket. Önskemålet att renodla verkets uppgifter och att skapa möjligheter till oberoende bedömningar av säkerhetsfrågorna talar för en annan inplacering av dessa frågor. Samtidigt är de säkerhetsfrågor som handläggs av KK endast en del av ett större problemkomplex. Mot denna bakgrund förespråkar utred­ningen att denna ärendegrupp provisoriskt inordnas i det nya verket och att en ny utredning tUlsätts som parallellt med arbetsmiljöutred­ningen tar upp organisationen inom ett mera vidsträckt område.

 

Prop. 1973:41                                                                      14

Det verksamhetsprogram som utredningen föreslår för nya KK förut­sätter en rad medel för kontakt med företagen. Delvis kan kontakt­verksamheten utgå från verket självt men enligt utredningens bedöm­ning är det också nödvändigt att falla tillbaka på en regional organisa­tion som kan ge närhetskontakt med företagen. I princip finns det samma behov av en regional förankring för verksamheten som exem­pelvis inom arbetsmarknadsverket.

Med dagens organisation är det framför allt företagareföreningarna som kan användas som regionala organ för det nya verket. Utredningens förslag innebär också att företagareföreningarna används som en regio­nal basorganisation för det nya verket och att detta på den statliga sidan får funktionen som huvudman på verksplanet för föreningarna. Utred­ningen föratsätter således att det nya verket i likhet med det nuvarande KK blir tillsynsmyndighet för den del av föreningarnas verksamhet som gäller kreditstödet till den mindre och medelstora industrin.

Den starkare anknytning av verksamheten inom företagareförening­arna till organisationen på den statliga sidan som blir en följd av KK-utredningens förslag gör det befogat att på nytt ta upp företagareför­eningarnas StäUning till bedömning. Utredningen förordar att en ny ut­redning tillkallas med uppgift att pröva föratsättningarna alt överföra företagareföreningarnas funktioner till en statlig organisation och i övrigt behandla uppbyggnaden av organisationen på regionalplanet vad gäller de delar av den näringspolitiska verksamheten på centralplanet som enligt utredningens förslag kommer att vara förankrade inom nya KK,

2.3.2 Remissyttranden

Nära hälften av remissinstanserna har yttrat sig över förslaget till principlösning och det stora flertalet tUlstyrker förslaget. Hit hör bl. a, KK, Kl, flera länsstyrelser, marknadsrådet, NO, statens planverk, stats­kontoret samt flertalet av näringslivets organisationer.

KK framhåller sålunda att vägande skäl talar för att det på verks­planet byggs upp en organisation med såväl utredande och initierande som verkställande uppgifter, vilken i sitt handlande, i samstämmighet med det näringspolitiska agerandet i övrigt, kan verka för att främja och underlätta omställningar i näringslivet.

Kl framhåller att det synes vara en angelägen uppgift att få till stånd ett fungerande organ på verksnivå för näringspolitiken och att utred­ningens förslag — med vissa av Kl föreslagna komplement — torde innebära en i stora drag tiUfredsställande lösning.

Statskontoret finner det naturligt att organisationen på verksplanet anpassas till utvecklingen inom det näringspolitiska området.

Marknadsrådet hälsar med tillfredsstäUdse den strävan till renodling av nuvarande KK:s arbetsuppgifter som KK-utredningens betänkande

 

Prop. 1973: 41                                                         15

utmärks av. Marknadsrådet delar utredningens uppfattning att utveck­lingen av den näringspolitiska verksamheten fordrar en konsolidering av den centrala utredningsverksamheten, inte minst för ätt tillgodose in­dustridepartementets behov. Det skisserade nya KK synes, enligt mark-nadsrådel, ha fömtsättningar att väl fylla detta behov.

KF tUlstyrker utredningens förslag om ett nytt centralt verk för nä­ringspolitiska frågor som rör handel och industri och understryker sär­skilt industridepartementets behov av ett effektivt fungerande verk för en långsiktig näringspolitisk planering.

LO anser att organisationsutformningen och ärendefördelningen på verksnivå måste underordnas fördelningen av de näringspolitiska frå­gorna på de olika departementen — en fråga som utredningen inte be­rör. LO anser sig med hänsyn härtUl inte kunna ta ställning i detalj till utredningens förslag. Däremot anser LO att en enhetligare och mer koncentrerad verksorganisation på dét näringspoUtiska området är nöd­vändig och att lösningen med flera departement som överinstans för verket inle är tUlfredsstäUande, Strävan bör vara alt industrideparte­mentet görs till enda överinstans. Den nuvarande besvärande splittringen med avseende på verktällande och utredande funktioner kan, enligt LO, förmodligen förklaras av frånvaron av ett effektivt fungerande verk un­der industridepartementet. Att industridepartementet tillförs ett verk som kan tjäna som bas för utredningsverksamheten och vara ett verk­ställande organ för den politik som initieras av departementet, ligger i linje med LO-kongressens krav att industridepartementet skulle tUlfö-ras ökade resurser. Den principlösning till ett nytt verk för näringsfrå­gor som utredningen framlägger framstår, enligt LO, som ändamåls­enlig. Att handläggandet av de olika statliga stödåtgärderna till närings­livet samlas till ett verk under industridepartementet med ordentiiga utredningsresurser har, enligt LO, betydande fördelar inte minst ur sam-ordningssynpunkl,

SAF/Industriförbundet, som gmndar sina synpunkter på en rent ef-fektivitetsmässig bedömning av de praktiska konsekvenserna av utred­ningens förslag, anser att principlösningen bör ge statsmakterna möj­lighet att bygga upp ett effektivt utrednings- och samordningsorgan i näringspolitiska frågor. På utredningssidan torde en samordning på verksplanet ge rationaliseringsvinster och det nya verket borde enligt organisationerna kunna bli en naturlig kanal för kontakt och samver­kan mellan myndigheterna och näringslivet,

I en del fall är dock den positiva inställningen förenad med reser­vationer. Statskontoret anser inte att utredningens förslag nu bör ge­nomföras i sin helhet utan att detta bör ske stegvis för att i tiden sam­ordnas med arbetet på att precisera och utveckla mål och medel för de näringspolitiska insatsema. En i dagsläget angelägen uppgift är att konsolidera den utredningsverksamhet som har industridepartementet

 

Prop. 1973:41                                                          16

som huvudman. Utredningens principlösning kan enUgt statskontoret ut­göra ett riktmärke för en organisationslösning på längre sikt varvid dock efter hand även andra alternativ bör övervägas.

SAF/Industriförbundet och Bankföreningen understryker alt möjlig­heterna till administrativa rationaliseringsvinster vid en koncentration och "stordrift" inte bör överskattas, vilket enligt SAF/Industriförbundet har skett i vissa fall.

I flera fall kombineras ett allmänt tillstyrkande av principlösningen med en negativ inställning tiU viktiga konkreta delförslag. Det gäller t. ex, marknadsrådet, NO, statskontoret, KF, LO, Landstingsförbundet, LRF, SAF/Industriförbundet och Grossistförbundet, som är negativa till ett eller flera av förslagen beträffande SPK, AMS och SIFU,

TUl de instanser som avvisar principlösningen hör SIFU som kri­tiserar utredningens förslag i en rad avseenden. Utredningen borde enligt SIFU såsom underlag för sitt förslag till principlösning lämp­ligen ha försökt att mera samlat och adekvat precisera den statliga näringspolitikens mål och viktigare medel. En närmare analys av ekonomisk-politiska faktorer hade kunnat påverka såväl lokalise­ringen av det föreslagna verket, som dess konstruktion och arbets­uppgifter. Utredningens motivering till en sammanhållen organi­sation för handelspolitiken och industripolitiken finner SIFU inte över­tygande. Utredningen förbigår de komplicerade följder som kan upp­komma med olika departementala uppdragsgivare. Enligt SIFU måste en rimlig motsvarighet föreligga mellan organisation på departementsnivå och på verksnivå. Även med beaktande av industripolitiken och han­delspolitiken som delar av näringspolitiken som skall bringas tUl sam­ordning finner SIFU den föreslagna organisatoriska modellen tveksam. Mellan industripolitiken och handelspolitiken kan, enligt SIFU, föreUgga olika intresselinjer som i vissa fall kan skära varandra.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt det är i hög grad angeläget alt näringspolitiken får ett starkare inslag av långsiktighet och samti­digt integreras med övrig samhällsplanering, Detla bör även påverka de organisatoriska förutsättningarna för näringspoUtiken. Länsstyrelsen för­klarar sig dock vara mycket tveksam om man i detta skede skall genom­föra utredningens principlösning som främst berör ansvarsfördelningen på verksplanet innan man bedömt ansvars- och arbetsfördelningen mel­lan departementen. När den interdepartementala situationen blivit före­mål för översyn torde en omorganisation på verksplanet bli menings-fuUare,

SHIO anser att det är av vikt att få tUl stånd en samordning på verks­planet av handläggning av frågor som rör det näringspolitiska fältet, SHIO tror dock att det föreligger risker för att man får ett alltför stort ämbetsverk med splittrade arbetsuppgifter, om man helt godtar KK-utredningens vitlomfamnande principlösningar. SHIO ställer sig bl. a. tveksam till förslaget om integration av SIFU i nya KK.

 

Prop. 1973: 41                                                                     17

2.4 Utredningsverksamhet med anknytning till den näringspolitiska pla­neringen, handelspolitiken, det ekonomiska försvaret och konkurrens-övervakningen

2.4.1 Utredningens förslag om utredningsverksamheten på näringspoli­tikens, handelspolitikens och det ekonomiska försvarets områden

Utredningen föreslår att nya KK utrastas med en utrednings­apparat med huvudsaklig inriktning på områdena näringspolitisk plane­ring, handelspolitik och konkurrensövervakning.

Vad avser den näringspolitiska planeringen fastslår utredningen att det finns behov av att konsolidera den utredningsverksamhet som har indu­stridepartementet som huvudman, genom att föra över den till nya KK. Detta får bl. a. tiU konsekvens att utredningsuppgifter som eljest skulle ha lagts hos kommittéutredningar kommer att förankras inom det nya verket. Vid sidan av en sådan uppdragsstyrd verksamhet kommer det att behövas en fortlöpande bevakning av de mest väsentliga utvecklings­områdena inom näringslivet som bl. a. innebär en kartiäggning av de aktuella föratsättningama för oUka branscher och andra gmpper av fö­retag. En sådan bevakning bör vara framåtblickande i den bemärkelsen att den skall visa på sannolika förändringar i produktionsförhållandena och företagsstrakturen. Utredningen har förutsatt att också en sådan verksamhet bör ingå i uppgifterna för det nya verket.

Utredningen betonar att det ligger i sakens natur att man knappast kan ge någon i detalj preciserad beskrivning i fråga om innehållet i de kommande uppgifterna. Utredningen gör dock några allmänna bedöm­ningar och lyfter fram vissa ämnesområden. Således anser utredningen att de faktorer som hittills påverkat näringspolitikens inriktning — strukturförändringarna inom näringslivet, sysselsättningsproblemen och strävan att stärka näringslivets konkurrenskraft — kommer att ha in­flytande även i fortsättningen. Samtidigt finns det anledning att räkna med att näringspolitiken fär ett delvis annat innehåll genom ett större inslag av långsiktighet.

Ett dominerande inslag i den näringspolitiska utredningsverksamheten koinmer, liksom hittills, att utgöras av branschutredningar. Dessa förut­ses dock i högre grad få en inriktning motsvarande TEKO-utredningens, Det skulle betyda att man på område efter område kommer att arbeta med undersökningar som avser att belysa hela det spektrum av problem som knyter an till förhållandena för en viss bransch eller annan grupp av företag.

Användningen av sådana breda undersökningar kan också bli styran­de för uppläggningen av de konkreta ätgärdema. Det kan främja till­komsten av integrerade program på ytterligare områden motsvarande vad som gäller på TEKO-området och som innebär att en kombina-. tion av åtgärder sätts in för att underlätta omställningarna för en viss

2   Riksdagen 1973.1 saml Nr 41

 

Prop. 1973:41                                                          18

bransch eller annan gmpp av företag. Sådana åtaganden kan innebära att man på ytterligare områden behöver bygga upp en motsvarighet till den administration som nu finns för TEKO-programmet. Utredning­en anser att nya KK bör ges en sådan uppbyggnad att verket kan ta på sig huvudansvaret för branschutredningar av detta slag, något som föratsätter samverkan mellan olika intressenter och fackormåden repre­senterade av olika förvaltningsgrenar. Utredningen räknar med att spe­ciella expertgrapper skall kunna stå till verkets förfogande för sådana utredningar.

Utredningen utgår vidare från att KK bör fungera som en informa­tionscentral för den näringspolitiska planeringen i stort. Det betyder bl. a. att man från verkets sida bör ta del i det arbete som nu pågår på olika håll och som betyder att ett mera systematiserat planeringsunder­lag blir tillgängligt. Exempel på hithörande uppgifter är arbetet på lång­tidsutredningen, frågor i samband med den regionala planeringen och framtidsstudier. Ytterligare ett område som utredningen pekar på i det­ta sammanhang är intresset av att kalkylera de sociala och samhälls­ekonomiska effekterna av olika åtgärder genom cost-benefitanalyser.

Ett område som utredningen betonar speciellt är utredningsverksam­heten med anknytning tUl de mindre och medelstora företagen. Utred­ningen är medveten om att det finns specifika problem för de mindre företagen. A andra sidan anser den att det i den statligt stödda service som riktar sig till företagen knappast finns några naturliga avgränsning­ar som är beroende av företagens storlek. Då en planeringsmässig sam­ordning av de olika formerna för statligt stöd till företagen, oberoende av målkategori, framstår som önskvärd, bör även utredningsverksam­heten rörande de mindre företagen förenas med motsvarande verksam­het inom ett mera vidsträckt område. Som en konsekvens härav föreslår utredningen att nya KK får ansvaret för utredningsverksamheten med anknytning till de mindre och medelstora företagens förhållanden och därmed de samordningsfunktioner som med gällande organisation ligger hos delegationen för mindre och medelstora företag.

När det gäller det handelspolitiska området konstaterar utredningen att det i dag finns en relativt enhetlig organisation på utrikeshandelns område med KK som huvudorgan. Kollegiets verksamhet har under senare år breddats. Ställningstagandena i de handelspolitiska frågorna måste vara samstämmiga med det näringspolitiska agerandet i övrigt och en penetrering av förhållandena inom olika branscher och varu­områden har därvid blivit nödvändiga. Samtidigt har den tekniska och stmkturmässiga utvecklingen inom det svenska näringslivet medfört en större grad av internationalisering för de näringspolitiska bedömning­arna. En annan tendens som utredningen pekar på är att det interna­tionella ekonomiska samarbetet vidgas tiU nya områden som miljö- och konsumentskyddsfrågor, intemationell konkurrensövervakning och mul-

 

Prop. 1973: 41                                                         19

tinationeUa företag, tekniska handelshinder samt de frågor som aktuali­seras av avtalen om tekniskt, vetenskapligt och industriellt samarbete med östeuropeiska stater.

De olikheter som finns i fråga om de praktiska föratsättningama i an­slutning till utredningsinsatsema på handelspolitikens och industripoli­tikens område, behöver enhgt utredningens bedömning inte lägga hinder i vägen för en utveckling mot ökad integration. Det som för utredning­en varit det avgörande argumentet för att ge organisationen på verks-planet en utformning som underlättar en sådan integration är förutom den växelverkan och de beroendeförhållanden som gäller i fråga om bakgranden till de statiiga åtgärderna att kunskapsunderlaget i stor ut­sträckning är gemensamt.

En organisatorisk samordning av utredningsverksamheten i anslut­ning tUl handelspolitiken och industripolitiken ger framför allt den för­delen att man på båda områdena får en högre beredskap. De snabba bedömningar som bl, a, kan vara nödvändiga inom det handelspolitiska Området underlättas av att det finns en väl etablerad organisation som i sin verksamhet täcker de näringspolitiska utvecklingsperspektiven i stort.

På det ekonomiska försvarets område diskuterar utredningen förut­sättningama för ett nära samarbete mellan nya KK och ÖEF, ett sam­arbete som tänkbart kan leda fram till fullständig samorganisation. En­ligt utredningen finns det starka skäl för en sådan samorganisation. Till detta bidrar inte minst att utvecklingen i stort inom näringslivet och det ökade behovet av varutillförsd utifrån tycks leda till en allt starkare samhörighet mellan den allmänna näringspolitiska planeringen och den beredskapsmässiga försörjningsplaneringen. SärskUt gälleif detta energiförsörjningsfrågorna. Utgångspunkten är därvid att nya KK enligt utredningens förslag skall få ställning som central energimyndig­het med ett sammanhållande ansvar för planerings- och regleringsupp­gifter som har anknytning till den allmänna energipolitiken.

Med hänvisning till andra pågående utredningar finner dock utred­ningen att tiden knappast är mogen för en omedelbar rekonstruktion som kommer att beröra de institutionella och organisatoriska ramama för verksamheten inom ÖEF, För att ta upp denna problematik för­ordas att en särskUd utredning tillkallas. Den bör prova olika alternativ för samorganisation mellan ÖEF och nya KK, bl. a. att integrera över­styrelsens verksamhet i dess helhet i nya KK.

För det närmaste skedet räknar utredningen med att en organiserad samverkan bör komma till stånd mellan nya KK och ÖEF i syfte att få en rationell arbetsfördelning vad gäller utredningsverksamheten.

 

Prop. 1973:41                                                          20

2.4.2 Remissyttranden

Utredningens förslag att den näringspolitiska utredningsverksamheten skall koncentreras tUl nya KK har berörts av ett tjugotal remissinstan­ser, som nästan alla är positiva. Dit hör länsstyrelsema i Östergötiands och Västergötiands län, KK, marknadsrådet, KF, LO, Svensk industri­förening, Grossistförbundet och SAF/Industriförbundet.

Enligt Kl:s uppfattning är den inriktning på branschstudier KK-utred­ningen skisserar för den näringspolitiska utredningsverksamheten vid nya KK, knappast tUlfyllest för att skapa underlag för de överväganden som krävs för en optimal inriktning och samordning av näringspolitiken. Ut­redningar som belyser förhållanden inom enskilda branscher är viktiga i och för sig, men ger föga vägledning i valet mellan insatser inom olika branscher eller när det gäller att bedöma konsekvensema av den bransch-inriktade politiken för näringslivet i övrigt. För att tiUgodose denna helhetsanalys föreslår Kl att utredningsverksamheten vid nya KK kom­pletteras med en samordnings- och prioriteringsfunktion med anknyt­ning till arbetet på långtidsutredningar och den fysiska riksplaneringen.

KK framhåller att det inte förefaller runligt att till departementet koncentrera resurser för mer systematiserad utredningsverksamhet för bevakning av skilda sektorer av näringslivet. Den industripolitiska utred­ningsverksamheten bör, i likhet med annan näringspolitisk utrednings­verksamhet, förankras på verksplanet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län delar utredningens tankegångar be­träffande utredningsverksamheten för näringspolitiska frågor och anser det riktigt att, i den utsträckning detta är möjligt, på ett ställe samman­föra den centrala utredningsverksamheten på det näringspolitiska om­rådet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner att den hittills genomförda ut­redningsverksamheten under industridepartementet ger intryck av viss slumpmässighet vid val av olika industribranscher. En koncentration av utredningsverksamheten till nya KK ger möjlighet tiU en systematisering i form av mer översiktliga, ofta återkommande rapporter om hela den svenska industrins utvecklingsutsikter med fördelning på branscher och med regional anknytning. Speciellt de regionala ansatserna har hittills varit blygsamma.

NO ansluter sig i stora delar till KK-utredningens uppfattning om be­hovet att konsolidera den statliga utredningsverksamheten på det nä­ringspolitiska området. Det som framför allt saknats är en verksamhet som skall ha till uppgift att bevaka och analysera problem och utveck-lingsmöjUgheter för olika branscher och produktionsområden. NO an­sluter sig därför till KK-utredningens förslag att inom nya KK bygga upp en permanent utredningsverksamhet med anknytning tUl den nä­ringspolitiska planeringen. NO framhåller vidare att det synes ange-

 

Prop. 1973: 41                                                                     21

läget att resultaten av utredningama i största möjliga utsträckning del­ges berörda företag och branscher, arbetsmarknadens organisationer samt statliga organ med anknytning till näringspoUtiken. Härigenom kan underlag skapas för en debatt i näringspolitiska frågor och dubbelar­bete undvikas.

RRV instämmer i att det behövs en utbyggd utredningsapparat på myndighetsnivå som kan bidra till att kontinuitet i utredningsarbetet er­hålles. Nya KK bör här i samarbete med andra myndigheter ha en vik­tig uppgift. För policyskapande utredningar bör dock enUgt RRV sär­skilt tillkallade statliga utredningar även i framtiden vara det normala.

Som tidigare nänrnts stöder statskontoret förslaget om nya KK som bas för den industripoUtiska utredningsverksamheten. Denna bör omfat­ta såväl branschutredningar som en fortlöpande bevakning av väsentliga utvecklingsområden inom näringslivet En huvuduppgift är härvid att ta tillvara kunskapsresurserna i den centrala statiiga organisationen.

SAF/Industriförbundet framhåller att KK-utredningens i deras upp­fattning vaga formuleringar om utredningssektionens organisation leder tUl bedömningen att nya KK skulle kunna tendera att få ett slags mo-nopolstäUning på aUt statiigt utredningsarbete inom angivna områden. I uppbyggnaden av en tung utredningsapparat finns enligt organisatio­nemas mening vissa risker i form av att verket koinmer att låta utföra sådana uppgifter som andra utredningsinstitutioner på grand av tidigare erfarenheter m. m. kan vara bättre skickade att handha. Enligt orga­nisationernas mening bör nya KK:s funktion på utredningssidan anges så att verket har dels det sammanhållande och överblickande ansvaret för branschutredningsverksamhet och motsvarande inom den statliga sektom, dels ansvaret för kontakterna med andra organ som bedriver sådan verksamhet. I första hand bör man eftersträva att rationalisera nuvarande splittrade statliga utredningsresurser genom samordning. Sam­tidigt bör verket förses med något sånär väl tUltagna anslag för utred­ningsuppdrag som utförs vid fristående forsknings- och utredningsor­gan.

Frågan om samhörigheten mellan industri- och handelspolitiska ut­redningar berörs av några få instanser.

KK påpekar att kunskapsunderlaget i stor utsträckning är gemensamt, vilket medför att en samorganisation ger möjlighet tUl ökad effektivitet genom att en kunskapsöverföring underlättas och personalstyrkan lättare kan disponeras.

SAF/Industriförbundet betonar det positiva i att frågor rörande nä­ringspolitiken och den intemationeUa handelspolitiken förs samman i ett ämbetsverk. Det borde få den fördelen att internationella hän­syn gör sig gällande i de näringspolitiska utirednmgaraa i större omfattning än vad som hittUls varit fallet.

I konsekvens med sitt principiella avståndstagande från en gemensam

 

Prop. 1973: 41                                                         22

verksorganisation för handelspolitiken och industripolitiken, tar SIFU även avstånd från tanken på en gemensam organisation för handelspoli­tiska och industripolitiska utredningar. Enligt institutets uppfattning är KK-utredningens förslag tUl dimensionering och inriktning av utred­ningsverksamheten grundat på alltför allmänna uppskattningar. En nog­grannare analys av behovet borde sålunda ha gjorts. Likaså borde utred­ningen klarare ha analyserat behovet av och formerna för samarbete med näringslivet och olika branschorganisationer vad avser den bevak-ningsbetonade utredningsverksamheten.

Grossistförbundet anser det vara uppenbart att utredningsverksam­heten inom industripolitiken å ena och handelspolitiken å andra sidan blir av olika karaktär. De industripolitiska utredningama är sålunda van­ligen betydligt mer omfattande och djupgående samt belyser industri-branschema från en rad olika synpunkter. Utredningarna på utrikes­handelns och handelspolitikens område fordrar däremot normalt inte samma penetrering av olika frågor ur skUda aspekter. Visserligen före­ligger enligt förbundet skäl för en viss samordning mellan berörda ut­redningar, men detta behöver inte nödvändigtvis ske genom en gemen­sam organisation.

Utredningens förslag rörande det ekonomiska försvaret tas upp av ett fåtal instanser.

ÖEF framhåller att ett organiserat samarbete mellan nya KK och ÖEF är både naturligt och nödvändigt. Däremot anser ÖEF att beslut om ny utredning ej bör fattas förrän resultat föreligger från 1969 års försvarsforsloimgsutredning och försörjningsberedskapsutredningen.

övriga instanser — KK, RRV, statskontoret och LO — tUlstyrker förslaget om en ny utredning och förordar ett vidgat samarbete mellan ÖEF och nya KK,

2.4.3 Utredningens förslag angående konkurrensövervakningen

Utredningen föreslår att SPK:s utredande uppgifter i samband med konkurrensövervakningen överförs till det nya verket. Som skäl för detta anför utredningen den betydelse konkurrensövervakningen har som ett led i samhällets bevakning av strakturförhåUandena inom näringslivet. Utredningen har vidare tagit fasta på den omprövning av organisatio­nen på konsumentpolitikens område som pågick inom konsumentutred­ningen.

Med utgångspunkt i utvecklingen av organisationen i stort för verk­samheten inom det näringspolitiska fältet, kommer utredningen till slut­satsen att det är möjligt att dela upp SPK:s uppgifter och resurser på ett sådant sätt att en mera sammanhållen organisation erhålles för den näringspolitiska utredningsverksamheten, samtidigt som en del av SPK:s nuvarande uppgifter antingen kvarstår i en självständig organisation eller på ett naturligt sätt fogas in i verksamhetsprogrammet för ett bli-

 

Prop. 1973: 41                                                         23

vande konsumentverk. Uppdelningen förutses ske i två huvudområden — utredningar i anslutning till konkurrensövervakningen och prisregi-strering/prisövervakning/prisupplysning och därmed sammanhängande verksamhet. Utredningen motiverar en dyUk uppdelning bl, a. med att den verksamhet som enligt konsumentutredningens förslag kommer att höra hemma inom ett blivande konsumentverk framför allt kommer att ha sina utgångspunkter i hushållens situation. Prisövervakningen i de­taljhandeln blir då en central uppgift för verket. När det däremot gäller att utreda prisbUdningen i olika led, vilket är konkurrensövervakningens syfte, är anknytningen tUl övrig näringspolitisk utredningsverksamhet starkare än anknytningen till den bevakning av hushållens intressen som konsumentverket avses svara för.

Som en följd av den tänkta uppdelningen av SPK:s uppgifter föreslår utredningen att nya KK tiUsammans med konkurrensövervakningsupp-gifterna övertar SPK:s funktioner som utredningsorgan till näringsfri­hetsombudsmannen och marknadsrådet. Utredningen tar däremot inte ställning beträffande den närmare avgränsningen mellan nya KK och det blivande konsumentverket när det gäller denna typ av uppdrags­styrd verksamhet utan förordar att frågan blir föremål för fortsatta överväganden.

2.4.4 Remissyttranden

Av det tjugotal instanser som berört denna fråga är bara fyra positiva till utredningens förslag, nämligen Handelskamrarnas nämnd, KK, SACO och Köpmannaförbundet.

KK biträder utredningens förslag och anför bl. a. att detta innebär en återgång till den ärendefördelning som gällde före 1957, då KK svarade för konkurrensövervakningen, medan priskontrollnämnden ansvarade för prisärendena. En ärendefördelning av samma slag ter sig motiverad nu mot bakgrund av förslaget alt nya KK skall bli centralt utrednings­organ för handel och industri. Härigenom skulle en samordning av kon­kurrensövervakningen med den övriga strukturinriktade utredningsverk­samheten kunna ske, vilket är nödvändigt med hänsyn till att en bedöm­ning av den framtida utvecklingen inom näringslivet eller en enskild bransch blir meningslös om inte konkurrensförhållandena klarläggs.

Köpmannaförbundet förordar att de branschinriktade utrednuigar och utredningar på uppdrag av NO, som f, n, utförs vid SPK, fors över till nya KK. Härigenom skulle denna utredningsverksamhet i högre grad än som varit fallet inom SPK kunna komma att omfatta även förhål­landena inom de bakomliggande leden inom produktions- och distribu­tionskedjan, vilket skulle ge en fullständigare bild av de vertikala förhål­landena inom olika branscher och varagrapper.

Övriga remissinstanser går emot förslaget, däribland marknadsrådet, NO, RRV, SPK, KF, LRF, SAF/Industriförbundet, Grossistförbundet

 

Prop. 1973: 41                                                         24

och SHIO. Det viktigaste skälet som åberopas är det nära sambandet mellan SPK:s utredande och prisövervakande verksamhet.

Marknadsrådet säger sig inte kunna dela KK-utredningens bedöm­ning i denna del. Rådet fäster avsevärd vikt vid att SPK:s funktioner på konkurrensövervakningens område bevaras. Just det förhållandet att en och samma myndighet ombesörjer såväl pris- som konkurrensövervak­ningen bidrar enligt marknadsrådet till att effektivisera verksamheten på resp. delområde. Den nödvändiga samordningen mellan nya KK och SPK bör kunna tillgodoses genom ett samrådsförfarande. Marknads­rådet kan inte heller instämma i KK-utrednihgens uttalande att det kan visa sig lämpligt att NO i större utsträckning arbetar med egna re­surser. Den åtskillnad som nu råder mellan den utredande resp. åkla­gande funktionen bedömer marknadsrådet som en särskild styrka, som bor bevaras. Dessutom befarar rådet att dess önskemål om utredningar måhända inte skulle mötas lika snabbt och flexibelt av den nya stora organisationen, som hittiUs av SPK,

NO ställer sig tveksam till utredningsförslaget med hänvisning tUl bl. a. att det är värdefullt att ha tillgång till en utredningsmyndighet utan parts­ställning. NO betonar även i likhet med marknadsrådet det starka sam­bandet mellan prisövervakning och konkurrensövervakning. Med hän­syn tUl de goda erfarenhetema ter sig enligt NO en förändring av nuva­rande tredelade organisation, med separata utredande, åklagande och dömande myndigheter, helt omotiverad.

SPK kritiserar utredningsförslaget och anser att det är illa underbyggt. Nämnden pekar på det starka samband som föreligger mellan pris- och konkurrensövervakning. En splittring av denna verksamhet skulle en­ligt SPK få synnerligen menliga konsekvenser. Vidare anser SPK att insamlandet av sekretessbdagt material skulle försvåras om det skulle lämnas till en myndighet som kommer att arbeta med ett så omfattande och mångsidigt verksamhetsområde som nya KK.

SAF/Industriförbundet anför att de finner utredningens förslag om att delar av SPK skall föras över tUl nya KK föga genomtänkt, avstyr­ker förslaget och anser att SPK skall behållas intakt. Även SAF/Indu­striförbundet hävdar att sambanden mellan SPK:s utredningsverksam­het i anslutning tUl konkurrensövervakning och prisregistrering/prisöver-vakning/prisupplysning är större än skiljaktigheterna och därmed skuUe en splittring av SPK:s nuvarande verksamhet vara en större nackdel än fördel. Organisationema hävdar vidare att karaktären på SPK:s utred­ningar är sådan att slutsatsema som kan dras av dem i regel äger rele­vans på både konkurrensövervakningsområdet och prissidan.

 

Prop. 1973: 41                                                                     25

2.5 Det finansiella företagsstödet

2.5.1   Utredningen

Utredningen föreslår en koncentration av den centrala organisationen för vissa delar av det statiiga finansiella företagsstödet genom att KK:s uppgifter på detta område liksom AMS:s uppgifter i anslutning tiU lokaUseringsstödet förs över till nya KK.

Förslaget innebär att nya KK övertar de uppgifter inom dagens KK som avser det särskUda kreditstödet till hantverk och mindre industri, dvs. industrUånegarantiema och tillsynen över företagareföreningarnas verksamhet vad gäller detta kreditstöd. Ärenden rörande hotellånega-rantier, hemslöjdsstöd och glesbygdsstöd till företagare skulle likaså föras över tiU nya KK. Det nya verket föreslås vidare få ett sammanhållande ansvar för administrationen av stödprogram som riktar sig tUl bestämda industribranscher. De nu aktuella programmen avser TEKO-industrier­na och den manuellt arbetande glasindustrin.

Förslaget om överförande av vissa uppgifter i samband med det fi­nansiella företagsstödet från AMS till nya KK har som bakgrund bl. a. att olika former av finansiellt företagsstöd i allt större utsträckning kommit att användas parallellt och i kombination med varandra. Det har lett till samordningsproblem som man åtminstone delvis kan kom­ma till rätta med genom en samordnad handläggning för några av de viktigaste medlen.

Utredningen instämmer här i de slutsatser som tidigare dragits av 1968 års lokaliseringsutrednmg. Bedömningar från denna ligger likaså bakom förslaget att göra nya KK till uppföljningsorgan för hela det statiiga finansiella företagsstödet. Härmed tas ytterligare ett steg mot ökad samordning genom att KK föreslås få i uppdrag att företräda oli­ka intressenter på den statiiga sidan i samband med ackord eller kon­kurser för företag där staten har fordringar och eljest agera på statens vägnar i situationer där statliga ingripanden till stöd för nedläggnings­hotande företag är aktuella.

Som en konsekvens av överflyttningen av lokaliseringsstödet från AMS till det nya verket föreslås att administrationen av sysselsättnings­stödet, bidragsgivning till utbildning inom lokaliseringsföretagen och investeringsfondemas användning i lokaliseringspolitiskt syfte flyttas över till nya KK. Likaså föreslås att lokaliseringsdelegationen förank­ras inom det nya verket.

2.5.2   Remissyttranden

Remissinstansema är delade beträffande detta delförslag. Till dem som tUlstyrker en Överflyttning av lokaliseringsstödet och övriga när­besläktade ärenden från AMS till KK, hör KK, Företagareföreningamas förbund, KF, SACO, SHIO och TCO, LO är i prmcip positiv till en

 

Prop. 1973: 41                                                        26

integration av lokaliseringspolitiken i näringspolitiken, men anser att det i dagens läge saknas förutsättningar att överföra de aktuella upp­gifterna från AMS tiU nya KK,

KK pekar i sitt remissyttrande på det förhållandet att det ibland fö­rekommit att ett och samma företag erhållit olika typer av kreditstöd från skUda hel- eller halvstatiiga organ och där varje ki-editbeslut fattas utan någon inbördes samordning; eller att flera olika institutioner löst ett företags finansieringsproblem genom beslut grundade på skUda ut­redningar och utan samordning. Mot den bakgrunden ser KK med tUl-fredsställdse utredningens förslag om samordning mellan lokaliserings­stödet och det kreditstöd som f, n. administreras av KK, Man anser det vidare vara en stor fördel om myndighet som har att besluta i frågor om företagsstöd även handhar en utredande näringspolitisk verksamhet t. ex, beträffande bransch- och marknadsförhållanden,      ■

Företagareföreningarnas förbund anför liknande motiv för sitt tUl-styrkande av utredningsförslaget. Förbundet instäminer i KK-utred­ningens bedömning att det inte främst är insikter i arbetsmarknadssi­tuationen som är avgörande för en framgångsrik lokaliseringspolitik. I betydligt högre grad är det, enligt förbundet, förmågan att bedöma lo­kaliseringsprojektens ekonomiska avkastning, företagsledningens kom­petens och marknadseffekten i ett vidare perspektiv som ger livskraftiga företagsetableringar.

TCO instämmer i utredningens förslag och påpekar dessutom att be­redning och verkställighet i lokaliseringspolitiska frågor av rent prin­cipiella skäl bör handhas av samma myndighet.

Till de negativa hör bl. a. AMS, SIFU, statskontoret, SAF/Industri­förbundet, kommunförbundet och landstingsförbundet. Som skäl för att stödet skall ligga kvar hos AMS anförs bl. a, sambandet mdlan loka­liserings- och arbetsmarknadspolitiken,

AMS anför att om arbetsmarknadspolitiken skall nå sitt mål krävs en differentierad uppsättning av medel, och det har visat sig vara en obestridlig fördel att olika slag av åtgärder har kunnat administreras inom en organisation. För att lösa sysselsättningsproblemen på en ort måste arbetsmarknadsmyndigheterna göra den lämpliga avvägningen mellan olika slag av rörlighetsstimulerande och sysselsättningsskapande åtgärder. Vid dessa överväganden har det varit en styrka att AMS dis­ponerat över lokaliseringspolitiska stödåtgärder av olika slag, AMS häv­dar att den i sin verksamhet på fältet måste ha nära kontakt och sam­arbete med företagen för att sätta in åtgärder för en ömsesidig anpass­ning mellan arbetskraftsutbud och arbetstillfällen. Rörande de even­tuella fördelama med en samordning av det finansiella föreagsstödet inom en organisation, anser AMS att syftet med de olika finansiella stödformerna kan vara helt olika. När det gäUer lokaliseringsstödet är det  sysselsättningspolitiska motivet uppenbart,  varför behovet av en

 

Prop. 1973: 41                                                                     27

nära samordning med arbetsmarknadspolitiken är stort. En överföring av handläggningen av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt syfte till nya KK skulle innebära att handläggningen av investeringsfonderna splittrades upp på två verk, något som antas komma att leda till minskad flexibUitet i användningen av detta medel. En utbrytning av lokalise-ringsutbUdningen från den enhet inom AMS som handlägger arbets­marknadsutbUdningen förefaller inte rationell. AMS anför också att de fördelar, som enligt KK-utredningen står att vinna genom att bransch­utredningsverksamheten inom nya KK koordineras med lokaliserings­stödet, inte uppväger fördelen av att den operativa verksamheten inom syssdsättningspoUtiken finns samlad inom ett organ som disponerar över en så rikhaltig uppsättnmg av åtgärder som möjligt. Resultaten av branschutredningama kan mycket väl nyttiggöras inom lokalise­ringsstödet, men det är inte därför nödvändigt att samordna utred­ningsverksamheten och stödverksamheten i en organisation. Enligt AMS:s mening ger KK-utredningen inte tUlräckligt underlag för ett ställningstagande angående utbrytning av de lokaliseringspolitiska frå­gorna från arbetsmarknadsverket..

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttrycker tveksamhet inför förslaget och anser att en eventuell omfördelning av handläggningen av lokali­seringsstödet från AMS till nya KK bör ske först efter det att man fastställt arbetsfördelningen inom departementen samt mellan departe­ment, verk och regionala organ. AMS har nu möjlighet att via samråd erhålla bedömningar om industri- och branschstrukturen och dess ut­veckling.

Statskontoret är inte berett att instämma i KK-utredningens förslag i dagsläget, men föreslår att förslaget tas upp till förnyad prövning då de regionalpolitiska riktlinjerna i stort och den näringspolitiska orga­nisationen på verksplanet fastställts.

Även LO är inne på denna tanke och anser att lokaliseringspolitiken bör ligga kvar hos AMS tills man tillskapat ett regionalpolitiskt hand­lingsprogram. Först då menar man att lokaliseringspolitiken kan inord­nas i en aktiv näringspolitik och överföras till den centrala myndighet som kommer att handlägga näringspolitiken i stort. SAF/Industriförbun­det anför liknande synpunkter och framhåller att de regionalpolitiska synpunkterna måste betraktas som överordnade bransch- och straktur-synpunkter och att frågan kan omprövas då den regionalpolitiska mål­sättningen preciserats.

Ett drygt tjugotal instanser behandlar förslaget att nya KK skall svara för uppföljningen av det finansiella företagsstödet. Flertalet är positiva till utredningens förslag. Till dessa hör Handelskamrarnas nämnd, KK, RRV, SIFU, Företagareföreningarnas förbund, KF, SACO, SHIO och TCO.

Handelskamrarnas nämnd anför att uppföljandet av vad som händer

 

Prop. 1973: 41                                                        28

med företag som erhållit stöd är ett naturligt efterföljande led i hand­läggningen av det statliga finansieUa företagsstödet, och anser det där­för påkallat att det nya verket anförtros denna uppgift. Även KK anser att nya KK, som huvudansvarig för ifrågavarande företagsstöd och tillika huvudman för företagareföreningama, bör lämpa sig väl att be­driva uppföljande verksamhet. KK påpekar dessutom att om uppfölj­ningen ligger hos annan myndighet än den som beviljat stödet, kan dels dubbelarbete uppkomma och dels praktiska olägenheter uppstå spe­ciellt i brådskande krissituationer, då den uppföljande instansen rim­ligen måste ta del av den bevUjande instansens underlagsmaterial.

RRV anser att uppföljning och bevakning av den statiiga stödverk­samheten i princip bör läggas på KK. Härigenom uppnås en samordning med stödverksamheten. Företagareföreningarnas förbund, KF och SACO anför liknande synpunkter.

Mot förslaget går bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län, statskontoret, LO och SAF/Industriförbundet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att uppföljningsverksamheten även i fortsättningen kan skötas på länsnivå av länsstyrelse, företagare­förening och länsarbetsnänmd och att det därför inte finns behov äv ett nytt centralt organ på området.

LO anser för sin del att det nya verket synes få goda resurser att handha en effektivare uppföljning av stödföretag, vilket man tidigare efterlyst, men endast imder föratsättning och i den mån lokaliserings­stödverksamheten, efter tUlkomsten av ett regionalpolitiskt program, kommer att läggas på det nya verket.

SAF/Industriförbundet slutligen anser att uppföljningsverksamheten bör ligga på samma organ som ansvarar för lokaliseringsstödverksam­heten, nämligen AMS, och att nya KK i dessa sammanhang kan bidra med utredningshjälp i fråga om bransch- och strukturpolitiska frågor. Vidare betonas att uppföljningsåtgärdema klart måste begränsas till en­bart stödföretag och företas från företagsekonomiska utgångspunkter.

Flera remissinstanser betonar att uppföljningen av företagsstödet bör följa placeringen av lokaliseringsstödverksamheten.

2.6 Företagsservice

2.6.1 Utredningen

Utredningen lägger fram förslag på industriserviceområdet. Med be­greppet industriservice avser utredningen utvecklingsstimulerande, fö-retagsinriktade insatser. Då begreppet industriservice kan uppfattas som begränsat till enbart industriföretag kommer i det följande begreppet företagsservice att användas i stället.

Utredningens förslag omfattar två huvudområden — den statliga ser­vicen till mindre och medelstora företag samt det aktiva exportstödet.

 

Prop. 1973: 41                                                        29

Inom bägge dessa områden innebär utredningens förslag att nya KK tUIdelas vad utredningen betecknar som "huvudmannafunktioner". Dessa innebär

—   att analysera behovet av statliga åtaganden

—   att medverka i planeringen av utformningen och utbyggnaden av de statiiga insatsema

—   att fördela de medel som ställs tUl förfogande för genomförandet av beslutade program

—   att medverka vid uppföljningen och värderingen av resultatet av de statligt finansierade insatsema.

Utredningen föreslår vidare att en skUjdinje dras mellan planerande och verkstäUande funktioner så att det centrala verket endast får be­fattning med de förra, medan de senare förläggs tUl tjänsteproduce­rande, serviceinriktade organ.

Beträffande den statliga servicen tUl mindre och medelstora företag anser utredningen att ansvaret för denna verksamhet bör knytas till nya KK som en naturlig följd av utredningens tidigare förslag att verket skall ta över såväl utredningsverksamheten som det finansiella stödet med inriktning på mindre och medelstora företag. Utredningen föreslår att verket får i uppdrag att analysera behovet av statiiga åtgärder och medverka vid planeringen och utbyggnaden av dessa åtgärder. Verket skall vidare fungera som styrande organ vid genomförandet av beslu­tade program och medverka vid utvärderingen av dessa.

De verkställande, operativa funktionema på företagsserviceområdet skall, enligt utredningens förslag, förläggas till SIFU. Institutet avses även framgent få en serviceinriktad verksamhet motsvarande den som nu äger rum inom institutet. Utredningen finner att en anknytning av denna verksamhet till nya KK är motiverad med hänsyn till den risk för splittring som kan vara lill nackdel för kontakterna med de regio­nala aktiviteterna, främst verksamheten inom företagareföreningarna.

Utredningen föreslår alt anknytningen av SIFU till nya KK utfor­mas så att verket får ställning som chefsmyndighet för institutet. Det innebär att SIFU även i fortsättningen får ställning som en särskUd myndighet med egna ledningsorgan och med eget ansvar för de medel som ställs tUl institutefs förfogande. Institutets anslagsäskanden kom­mer enligt denna konstruktion att prövas av nya KK.

Utredningen tillmäter företagareföreningarnas roll som regional bas för den service som skall nå ut till de mindre och medelstora företagen stor betydelse. Utredningen betonar alt ett nära samarbete mellan före­ningarna och nya KK bör kunna etableras, bl. a. när det gäller att de­finiera behov av och utveckla nya grenar av den service som skall stäUas till den mindre industrins förfogande.

Utredningens förslag innebär att företagareföreningamas verksamhet knyts närmare tUl organisationen på den statliga sidan. Detta gör det, en-

 

Prop. 1973: 41                                                         30

ligt utredningen, befogat att ta upp företagareföreningarnas ställning tUl förnyad bedömning, i syfte att pröva föratsättningama att överföra fö­retagareföreningamas funktioner tUl en statlig organisation.

Beträffande det aktiva exportstödet föreslår KK-utredningen att de fördelnings- och ledningsuppgifter med anknytning till den kom­mersiellt orienterade utiandsinformationen och statligt stöd i övrigt till exportmarknadsföringen som nu ligger hos koUegiet för Sverige-in­formation i utlandet förs över tUl nya KK. Detta innebär att den all­männa Sverige-informationen och den kommersiellt orienterade in­formationsverksamheten inkl. stödet till marknadsföring på utlan­det skUjs från varandra. Vidare föreslår utredningen att nya KK över­tar KK:s och handelsdepartementets uppgifter beträffande utlands-handelskamrarna, samt KK:s uppgifter vad gäller handdssekreterar-praktikanter. De senaste årens expansion av administrationen i an­slutning tUl handelssekreterarna motiverar enligt utredningen att hu­vudmannaskapet för dessa flyttas från departements- till verksplanet. Med avseende på särskilda exportstödjande program föreslås nya KK ta över den administration av exportstödsprogrammen för TEKO-induslrin och den manuellt arbetande glasindustrin som i dag ligger hos KK. Nya KK skulle slutligen få ansvaret för stödet till turistnäring­en.

KK-utredningens förslag på exportområdet har förlorat aktualitet i och med att två av huvudförutsättningama för dess förslag — prin­ciplösningen med ett verk för såväl handel som industri, och en oför­ändrad avgränsning mellan statens och näringslivets åtaganden på ex­portstödsområdet — inte längre gäller.

2.6.2 Remissyttranden

Utredningens förslag att nya KK skall få bli central myndighet med avseende på de statliga företagsserviceinsatserna vinner allmänt stöd bland remissinstanserna,

KK anför att de statliga insatserna för de mindre och medelstora fö­retagen får ses som ett led i det system av åtgärder med vilka sam­hället vill påverka förutsättningarna för näringslivets verksamhet. Det­ta gäUer självfallet även för service- och rådgivningsverksamheten tUl dessa företag. Enligt KK bör nya KK bli väl lämpat att svara för sty­rande och planerande funktioner rörande företagsservice. Härigenom skapas även goda föratsättningar för en samordning mellan olika statliga slöd- och utvecklingsåtgärder.

Länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer i förslaget om företags­service i stort men understryker att företagareföreningarna behöver betydligt större personella resurser för att kunna fullgöra sina upp­gifter väl.

SIFU säger sig å andra sidan inte vara övertygat av KK-utredningens

 

Prop.1973: 41                                                                         31

argument för en samordning av industristödet tiU nya KK, så länge nya KK:s föreslagna uppgifter i samband med det finansiella förelags­stödet inte preciserats i omfattning.

SAF/Industriförbundet delar utredningens uppfattning om behovet av samordning av de statiiga företagsserviceinsatserna lill nya KK, Organisationerna framhäver att det är viktigt att i näringspolitiken av­delas erforderliga resurser för kvalificerad utbildnings- och rådgivnings-hjälp till mindre företag inom industri och hantverk, SHIO anför lik­nande synpunkter samt finner det angeläget att denna verksamhet blir väl förankrad bland de gmpper av företag som främst efterfrågar och behöver företagsservice.

Rörande förslaget att göra nya KK tUl chefsmyndighet för SIFU är remissinstanserna delade. Positiva är Handelskamrarnas nämnd, KK, länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län, LRF och SAF I Industriförbundet.

Med hänvisning tUl att det är önskvärt att uppgifter i samband med den föreslagna statliga industriservicen fogas in i ett större oCh över­siktligare näringspolitiskt sammanhang, ställer sig Handelskamrarnas nämnd positiv tiU att nya KK blir huvudman för den verksamhet som utförs av bl. a, SIFU, RLF och SAF/Industriförbundet anför liknande synpunkter, KK ansluter sig också till denna syn, men tillägger att det finns skäl överväga en direkt integration av institutet i nya KK enligt de riktiinjer som berörs i utredningen. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att förslaget är förnuftigt och länsstyrelsen i Östergötlands län har inte några principiella invändningar mot förslaget.

Invändningar mot förslaget anförs av delegationen för de mindre och medelstora företagen, exportrådet för den mindre industrin, läns­styrelsen i Älvsborgs län, RRV, SIFU, statskontoret och SHIO. Del understryks i regel att SIFU:s uppgifter — som huvudsakligen avser utbildning — inte hör hemma under nya KK utan bäst fullgörs av en frislående myndighet. Det framhålls ocksä att uppdrag från nya KK bara skulle bli en mindre del av SIFU:s uppgifter.

Sålunda anför delegationen för de mindre och medelstora företagen att man ställer sig tveksam tUl utredningens förslag beträffande SIFU:s anknytning till nya KK, Delegationen pekar på att den av utredningen föreslagna samordningen meUan nya KK och SIFU inle framsiår som nödvändig, då nya KK kan antas komma att begagna sig av SIFU:s tjänster endast i begränsad omfattning samt därför att SIFU primärt är ett utbildningsproducerande organ.

Även exportrådet för den tnindre industrin och länsstyrelsen i Älvs­borgs län anser att SIFU med sin utbildningsinriktade verksamhet inte bör kopplas in på den operationeUa delen av industriserviceverksam­heten inom det nya verket,

SIFU påpekar att beställningsarbetena från nya KK troligen blir av

 

Prop. 1973: 41                                                                     32

mindre omfattning i förhållande till institutets övriga verksamhet. Man hävdar att SIFU:s självstyrda verksamhet, som fordrar snabbhet och flexibilitet, är så omfattande och differentierad att en centralstyrning vore olämplig. Vidare anser institutet att utredningen har underskattat det faktum att SIFU också bedriver en omfattande teknologisk verk­samhet, vilken faller utanför ramen för det nya verkets tänkta verk­samhetsfält.

Statskontoret är inte berett att ta ställning till utredningens förslag om nya KK:s ställning som huvudman för SIFU förrän en vägledande översyn har gjorts av hur det framtida sambandet mellan SIFU:s ser­vice till små och medelstora företag och verksamheten inom andra myndigheter på det näringspolitiska området bör se ut.

SHIO anser att utredningen underskattat SIFU:s verksamhet spe­ciellt på det företagsinriktade fortbildningsområdet och att SIFU:s uppgift som serviceinstitut för information och fortbildning för mindre företag inom hantverk och industri bäst tillgodoses om SIFU får ha kvar sin StäUning som fristående institut.

Vad beträffar förslaget att företagareföreningama blir regional bas­organisation för nya KK, har drygt tjugotalet instanser berört frågan, varav flertalet är positiva till utredningens förslag. Till dessa hör bl. a. delegationen för de mindre och medelstora företagen. Handelskam­rarnas nämnd, KK och länsstyrelsen i Västmanlands län.

Delegationen för de mindre och medelstora företagen anser att det är angeläget att utnyttja de redan etablerade regionala resurserna på det företagsinriktade serviceområdet och pekar på att företagareför­eningarna i delta avseende bör ligga främst i åtanke. För att uppnå större anpassning bör man, enligt delegationen, göra en allmän över­syn av företagareföreningarnas verksamhet. Handelskamrarnas nämnd påpekar det felaktiga i att föreningarna uppfattas som organ för nä­ringslivet och understryker nödvändigheten av en renodling av deras verksamhet tiU att bli organ för statlig näringspolitisk verksamhet på regionalplanet. Man tillstyrker en ny utredning om ett förstatligande av företagareföreningarna. KK betonar i sitt remissyttrande vikten av samordning mellan olika stödåtgärder för företagen och anser att fö­retagareföreningarna med sin nära kontakt med berörda företag har en viktig och värdefull funktion att fylla på regionalplanet. Därför för­ordar man en kraftig utbyggnad av deras resurser och tillstyrker för­slaget om en särskild utredning av föreningarnas verksamhet. Läns­styrelsen i Västmanlands län anser att förslaget om företagareförening­ama som nya KK:s regionala basorganisation innebär fördelar för båda parter, A ena sidan får föreningarna en replipunkt på central nivå, å den andra sidan får verket en regional basorganisation. Vidare un­derstryker man vikten av att länsstyrelsens roll i den regionala sam-

 

Prop. 1973: 41                                                                        33

hällsplaneringen tas med i bUden när ny utredning görs om företagare­föreningarnas framtida centrala organisatoriska anknytning.

Bland dem som är positiva till förslaget om företagareföreningarna som basorganisation för nya KK, är dock flera skeptiska till den före­slagna starkare statliga anknytningen av företagareföreningarna. Bl, a. anför Företagareföreningarnas förbund att det i utredningen inte fram­kommit något bärande skäl till att föreningarnas nuvarande frislående ställning skulle behöva närmare utredas. Man anser att föreningama mycket väl kan samordna sin verksamhet med det nya verkels utan att en ändring av deras nuvarande status behöver komma tUl stånd. Svensk industriförening ser förslaget om ett förstatligande av företagareför­eningama som ett uttryck för statens bristande tro på ett förtroendefullt samarbete meUan staten och det fria näringslivet och att staten därför tydligen ser sig nödsakad att föreslå en ny utredning syftande till en statlig centralstyrning.

Löneberednnigen ställer sig tveksam till KK-utredningens enligt be­redningens syn ensidiga inriktning på företagareföreningarna som sak­nar den nödvändiga överblicken som krävs för alt inpassa företagsslö-del i dess regionalpolitiska sammanhang. En utbyggnad av företagare­föreningarna direkt under nya KK skulle innebära en sektionell ut­byggnad som skulle strida mot den nyligen genomförda partiella om­organisationen av den statliga länsförvaltningen.

LO anser att det är angeläget att föratsättningarna för en statlig re­gional näringspolitisk myndighet utreds skyndsamt. En lösning som därvid bör prövas är att de av staten lill företagareföreningarna delege­rade uppgifterna övertas av en länsnäringsnämnd.

2.7 Planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslutning till energi­politiken

2.7.1  Utredningen

Utgångspunkten för KK-utredningens överväganden på energiområ­det utgörs av energikommitténs förslag att ett centralt energiorgan in­rättas för prognosverksamheten, olika regleringsuppgifter samt de sä­kerhetsinriktade verksamheterna på energiområdet. Energikommittén tar inle ställning tiU om det föreslagna centrala organet skall vara fri­slående eller om det skall knytas till något av de centrala verken,

KK-utredningen tar fasta på detta förslag och föreslår att de be­rörda funktionema inordnas i nya KK. Delta innebär att verket får tUl uppgift att fungera som central myndighet för energiförsörjningsfrågor.

Bakgrunden till att KK-utredningen velat föra in de funktioner som hänger samman med den energipolitiska planeringen i en bredare orga­nisation är den bedömning som gjorts av såväl energikommittén som

3    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                                     34

KK-utredningen att statens agerande inom energisektorn bör utformas i samstämmighet med övrig industri- och näringspolitik.

På en avgörande punkt skiljer sig KK-utredningens förslag tUl ny organisation från energikommitténs, nämligen i fråga om de säkerhets-inriktade verksamhetsgrenarna. Medan energikommittén vUl föra utfär­dandet och tillsynen av säkerhetsföreskrifter på energiområdet tUl det centrala energiorganet, menar KK-utredningen att man mycket väl kan ha anledning att tala om programmässiga gränslinjer mdlan de säker­hetsinriktade verksamhetsgrenarna och sådana som snarare knyter an till den allmänna samhällsplaneringen. Mot denna bakgrund föreslår KK-utredningen, som nämnts, att en ny utredning får till uppgift att studera hur organisationen i framtiden bör vara uppbyggd inom de de­lar av den säkerhetsinriktade verksamheten som i dag handhas av KK. Med hänsyn till behovet av fortsatt utredning förordar KK-utredningen att uppgifterna inom KK av i dag bör föras över tiU nya KK och där ges en provisorisk organisation. I konsekvens härmed anser utredningen alt en reorganisation som berör verksamheten inom delegationen för atomenergifrågor också tills vidare bör skjutas upp.

Som tidigare nämnts, ställer sig KK-utredningen positiv tiU en långt­gående samordning av uppgiftema inom nya KK och ÖEF, men anser att en eventuell omorganisation av det ekonomiska försvaret måste skjutas på framtiden. Detta gäller även ÖEF:s funktion på energiför­sörjningens område, med undantag för de uppgifter som sammanhänger med prognos- och bränslestatiskfrågor samt rapporter till internationella organ som f. n. sköts av bränslebyrån inom ÖEF. Dessa uppgifter före­slås bli överförda tUl nya KK.

2.7.2 Remissyttranden

Remissinstansema är delade i denna fråga. KK, planverket, stats­kontoret, ÖEF, IVA och SAF [Industriförbundet är positiva till utred­ningens förslag, medan vattenfallsverket, SIFU, CDL, Kraftverksför­eningen, Elverksföreningen och kommunförbundet ställer sig kritiska till förslaget.

KK instämmer helt i KK-utredningens uttalande att statens agerande inom energisektorn måste utformas i samstämmighet med den övriga näringspolitiken. Med hänsyn till detta föredrar KK alt såväl de pla­nerings- och regleringsuppgifter som i dag åvilar KK, som den av energikommittén föreslagna prognos- och utredningsverksamheten och de uppgifter rörande bedömningar av atomkraftulbyggnaden som åvilar delegationen för atomenergifrågor, förs över till nya KK, Beträffande den säkerhetsinriktade verksamheten anser KK att starka skäl kan an­föras för att denna för framtiden skall inordnas i nya KK,

Statskontoret anser att en fast central organisation för energifrågor

 

Prop. 1973: 41                                                                     35

bör inordnas i nya KK, även om endast delar av utredningsförslaget i övrigt genomförs i dagsläget.

ÖEF tUlstyrker att en enhet för energiförsörjningsfrågor inrättas inom nya KK. ÖEF tar emellertid bestämt avstånd ifrån förslaget att från ÖEF till nya KK föra planeringen och genomförandet av energi-beredskapsåtgärder och anför som motiv de särskUda betingelser och krav som gäUer för denna verksamhet. Samtidigt uttrycker ÖEF stöd för förslaget om ett nära samarbete mdlan ÖEF och den föreslagna energienheten vid nya KK för att klarlägga de beredskapsmässiga konsekvenserna av olika energipolitiska alternativ.

Även SAF/Industriförbundet ansluter sig till förslaget att nya KK skall fungera som central myndighet för energiförsörjningsfrågorna, men poängterar att prognos- och utredningsarbetet på området bäst utförs av redan existerande branschsammanslutningar, som t. ex. CDL. Det centrala organet föreslås få begränsade uppgifter i detta avseende, såsom att sammanställa och värdera resultaten av detta arbete.

Mot förslaget går bl. a. CDL/vattenfallsverket/Kraftverksföreningen och Elverksföreningen och Svenska kommunförbundet.

CDL/vattenfallsverket/Kraftverksföreningen säger i sitt gemensamma yttrande att beslut om permanent organisationsform för ett statiigt energiorgan först kan tas när man tagit ställning tUl energikommitténs olika sakförslag, samt till de förslag som kan komma att framläggas genom den nya utredningen om elproduktion och eldistribution, én uppfattning som även Svenska elverksföreningen företräder. Svenska kommunförbundet anser att t. ex. statistik- och prognosverksamhet bor­de omhänderhas av ett fristående utredningsorgan med representanter för såväl staten som andra intressenter.

Utredningens förslag om ny utredning rörande den säkerhetsinrik­tade verksamheten tillstyrkes endast av några få instanser. Dit hör tullverket, SIFU, statens personalnämnd och Ångpanneföreningen.

Ångpanneföreningen hälsar med tillfredsställelse förslaget om en ut­redning i syfte att samordna organisationen på säkerhetsområdet. En­ligt föreningen har den tekniska utvecklingen lett till att antalet be­rörda myndigheter ökat och därmed försvårat en klar ansvarsfördel­ning.

Elverksföreningen stöder tanken på en ny utredning, men finner förslaget om en eventdl anknytning av den säkerhetsinriktade verk­samheten till arbetarskyddsverket diskutabel med hänsyn till elsäker-hetsarbetets mångskiftande karaktär och den begränsade del därav som har anknytning tUl egentligt arbetarskydd.

Arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöutredningen, LO och TCO ut­talar sig mot att en ny utredning påbörjas innan arbetsmiljöulredningen presenterat sina förslag.

 

Prop. 1973: 41                                                         36

2.8 Nya KK:s organisation

2.8.1  Utredningen

I sina överväganden rörande uppbyggnaden av en organisation för nya KK diskuterar utredningen bl. a. vUken typ av styrelse verket bör ha, vilka lednings- och kontaktorgan som bör knytas tUl nya KK, samt kansliorganisationens utfonnning.

Beträffande styrelsen anser utredningen alt valet står mellan två hu­vudlinjer. Den ena innebär att ledningsansvaret koncentreras hos en styrelse uppbyggd för att ge en bred förankring för verksamheten och som ger möjligheter tUl inflytande från allmänna samhällsintressen och/ eller för partsintressen, som berörs av verksamheten. Den andra huvud­linjen innebär att styrelsen består av personer med kvalificerad känne­dom om de viktigaste sektorerna i verksamheten. För att få samma breda förankring för verksamheten som i det första alternativet krävs i detta fall att styrelsen kompletteras med andra organ.

Utredningen har valt att föreslå en lösning efter den senare av de här angivna huvudlinjerna. Förslaget innebär att styrelsen kommer att bestå av fem personer med verkschefen som ordförande.

Alla styrelsens ledamöter kommer enligt förslaget att vara heltids­anställda tjänstemän, var och en med ansvar för en viss sektor av verk­samheten.

Det avgörande motivet för utredningens val av styrelse anges vara praktiska hänsynstaganden. Framför allt sammanhänger det med svå­righeterna att i dag mera definitivt fastställa vUka institutionella funk­tioner som det nya verket kommer att fylla. Det ger anledning att byg­ga upp organisationen på ledningsplanet så att den inte binder utveck­lingen för organisationen som helhet. Också i övrigt finns det ett be­hov av rörlighet som måste påverka uppbyggnaden av organisationen på ledningsplanet och som inte minst har sina utgångspunkter i svå­righeterna att förutse vilka problem som kommer alt vara dominerande.

Konstruktionen med tjänstemannastyrdse gör det enligt utredningen nödvändigt att bygga ut ett system av lednings- och kontaktorgan i syfte en trygga en bred kontaktyta med myndigheter och organisationer på näringspolitikens område. Utredningen tänker sig en successiv utbygg­nad av lednings- och kontaktorganen med utgångspunkt i de organ som finns i dagens situation. Sålunda föreslås ett handels- och industripoli-tiskt råd som skall överta handelspolitiska rådets uppgifter samt kunna fungera som forum för överläggningar i centrala näringspolitiska frå­gor inom nya KK:s uppgiftsområde. Vidare föreslås ett råd för kon­kurrensfrågor med en sammansättning som motsvarar den i SPK:s sty­relse.

För ett antal mera avgränsade uppgifter finns det behov av samver­kan utåt i organiserade former med ett innehåll som knappast kan till-

 

Prop. 1973: 41                                                                     37

godoses direkt inom ramen för det föreslagna handels- och industri­politiska rådet. Speciella arrangemang för samverkan utåt kan bl, a, vara nödvändiga i samband med den uppdragsbundna utredningsverk­samheten. Med tanke på att man enligt principlösningen förutsätter att det nya verket kommer att ta över den typ av utredningar som riktar sig till branscher eller andra gmpper av företag och som hittills bl, a, skötts genom kommittéutredningar kan det bli aktuellt att knyta expert­grupper tUl verket.

För speciella områden och verksamhetsgrenar tänker sig KK-utred­ningen att sådana expertgrapper kan utvecklas lill gmpper med perma­nenta funktioner. Utredningen anser det vara mycket möjligt att man med tiden kommer att fä behov av ett antal permanenta branschorien-terade kommittéer. Utredningen föreslår i linje härmed att nya KK över­tar de organ med branschinriktning — hemslöjdsnämnden, TEKO och glasexportnämnden — som f. n. är knutna tUl KK. Vidare ansluter sig KK-utredningen till gravrättsutredningens förslag om en gruvnämnd och energikommitténs förslag om ett energipolitiskt råd. Som tidigare nämnts föreslår utredningen att de uppgifter som f. n. åvilar delegatio­nen för de mindre och medelstora företagen skall föras över till nya KK. I konsekvens härmed föreslås att en direkt motsvarighet till den nuvarande delegationen knyts till verket. Ett kontaktorgan föreslås bli bildat även för den exportfrämjande verksamheten.

Som rådgivande organ för behandlingen av olika fördelningsärenden i anslutning till det lokaliseringspolitiska stödet och kreditstödet till den mindre och medelstora industrin viU utredningen föreslå att det bildas en nämnd för finansiellt företagsstöd.

För kontakterna med vissa centrala verk — ÖEF, AMS och STU — föreslår utredningen samarbetsorgan i form av samarbetsdelegationer.

Kansliorganisationen i nya KK föreslås bestå av fyra sektorer — en för vardera utredningsverksamheten, utvecklingsinsatser, energi- och bergsbruk samt en juridisk-administrativ sektor. Vid sidan av sektor­organisationen skulle ett planeringssekretariat finnas.

2.8.2 Remissyttranden

Förslaget om tjänstemannastyrelse behandlas av drygt 20 instanser, som samtliga går emot det och i stället förordar en lekmannastyrdse,

KK anser att alternativet med en styrelse med representanter för nä­ringsliv och arbetsmarknad är en lämpligare lösning. En sådan kon­struktion torde, enligt KK, vara en betingelse för att kunna skapa det förtroende för verksamheten som krävs om man skall kunna bygga upp en aktiv näringspolitik.

RRV avstyrker förslaget om tjänstemannastyrelse för nya KK och förordar att styrelserepresentantema bör representera erfarenhet och kunnande av främst näringspolitisk och allmänpolitisk art.

 

Prop. 1973: 41                                                                     38

LO förordar bestämt att ledningsansvaret för nya KK läggs på en styrelse uppbyggd så att en bred förankring av verksamheten uppnås. Därigenom ges utrymme för allmänna samhällsintressen och partsin­tressen att direkt göra sig gällande vid verkets ledning.

TCO konstaterar att en fömtsättning för att TCO skall kunna till­styrka den föreslagna ombildningen av KK är att det kommer att ledas av en lekmannastyrdse med representanter för löntagare och arbetsgi­vare.

2.9 Verksamheten på mineralområdet

2.9.1 Bakgrund

Den svenska mineralpolitiken har sedan länge i första hand gått ut på att stimulera till ökad prospekterings- och exploateringsverksamhet. Bedömningen har varit och är fortfarande att man inte beträffande något mineral nått en så hög exploateringsnivå att särskUd restriktivitet av någon anledning kan anses motiverad. Detta avspeglar sig bl a i det regelsystem som finns i lagstiftningen på området.

Ramen för nuvarande statiiga aktiviteter på mineralområdet utgörs av minerallagarna. De viktigaste av dessa är gruvlagen (1938: 314), lagen (1886 nr 46 s, 1) om stenkolsfyndigheter m. m,, uranlagen (1960: 679) och lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln. Rätten tUl sådana mineralfyndigheter som inte omfattas av dessa lagar, t, ex, sand, grus och kvarts, tillkommer jordägaren.

Gruvlagen reglerar huvudparten av den ekonomiskt mest intressanta mineralexploateringen i landet, dvs. brytning av bl. a, malmer av järn, koppar, zink och bly. Lagen är baserad på en i princip fri inmutoings-rätt. Delta innebär alt var och en genom s, k. inmutning kan få ensam­rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndigheter på egen eller annans mark. Om en fyndighet av någon betydelse kan påvisas skall inmuta­ren efter ansökning anvisas arbetsområde, s, k, utmål, och får där bryta och tillgodogöra sig fyndigheten. Genom nuvarande gruvlag, som trädde i kraft den 1 januari 1940, infördes rätt för staten att delta i enskildas utmål, s, k, kronoandel, I äldre utmål har jordägaren motsvarande rätt, s, k. jordägarandel.

Införandet av regeln om kronoandel går tillbaka på önskemål att till­försäkra samhället inflytande över gmvbrytningen och att för samhället reservera en dd av malmernas inneboende värde. Bestämmelsen är ut­formad så att staten har rätt att inträda med upp till 50 % i ett grav­projekt och i proportion därtill dela vinsten eller förlusten.

Vissa områden är undantagna från den fria inmutningsrätten. Sedan år 1910 har således ett antal s. k. statsgruvefält lagts ut i syfte att skydda vissa staten tillhöriga fyndigheter från enskildas inmutning och förbe­hålla staten rätten till eventuella ytterligare fynd inom fälten. Enligt

 

Prop. 1973: 41                                                        39

statsmakternas beslut får enskUda under åren 1963—1973 inte utan särskUt tillstånd beviljas inmutning inom Norrbottens län. Vidare har staten tillförsäkrats rätten till de mineralfyndigheter som kan påträffas på kontinentalsockeln och till sand-, gras- och stentäkt inom allmänt vattenområde i vissa stora sjöar.

Vissa särskilt angivna mineralfyndigheter är också undantagna från den fria inmutningsrätten. För dessa gäller i stället att utvinning förut­sätter tillstånd, sk, koncession, av Kungl. Maj:t eller underställd myn­dighet. Stenkols- och uranlagarna är sådana koncessionslagar. Stenkols­lagen omfattar utöver stenkol även vissa eldfasta leror, alunskiffer, olja, gas och salt. Uranlagen gäller uran och torium.

Ett väsentligt inslag i koncessionslagarna, dit även kontinentalsockd­lagen kan hänföras, är att upptäckaren av en fyndighet inte som i grav­lagen får en ovillkorlig rätt att undersöka eller bearbeta fyndigheten. Frågan om vem som skall få denna rätt och på vilka villkor prövas av myndighet.

Denna tämligen omfattande rättsliga reglering kräver givetvis ak­tiviteter från statens sida i form av tUlståndsgivning, kontroll, teknisk tillsyn etc. Uppgifter av ekonomisk karaktär har i ökad utsträckning tillkommit. Statens direkta ekonomiska intressen på mineralområdet har således ökat starkt framför allt under de senaste decenniema på grund av regeln om kronoandel och genom de avsevärda insatser som gjorts i form av statlig malmprospektering. TUl detta kan läggas aktie­inlösningen i LKAB år 1956 som i praktiken gjorde staten till den do­minerande jämmalmsintressenten i landet och den största arbetsgivaren i Norrbottens län.

Under Kungl. Maj:t ligger ansvaret för de statliga aktivitetema på mineralområdet f. n. på främst KK och SGU.

KK svarar för tillsyn och kontroll samt lagtillämpning, för tillstånds­givning i vissa fall samt för utredning och beredning i sådana fall där Kungl, Maj:t beslutar. Vidare svarar KK för utredningar, förhandlingar och beredning i övrigt inför nyttiggörandet av statlig gruvegendom, utom beträffande sådan egendom som tUlhör de statliga aktiebolagen, KK svarar även för redovisning av avgifter m, m.

KK är vidare chefsmyndighet för bergsstaten, som är den regionala organisationen för teknisk tillsyn, utmålsförrättningar, säkerhetsfrågor, yrkesinspektion under jord m. fl. för bergshanteringen speciella upp­gifter. Bergsstatens hittillsvarande uppgifter i samband med yrkesin­spektion och arbetarskydd avses bli förda till den allmänna yrkesinspek­tionen (prop, 1973: 1 bU, 7 s. 225),

SGU svarar för insamling och spridning av geologisk information, t, ex, i form av kartor. SGU svarar vidare för malmletning för statens räkning, för geologisk forskning i kontakt med universitet och högskolor

 

Prop. 1973:41                                                          40

samt för geologiska uppdrag av olika slag och tillhandahållande av geologisk expertis för stat, kommuner och enskilda.

Vid sidan av myndigheterna bör framför allt nämnas LKAB och AB Stafsgruvor, som svarar för huvudparten av statens mineralexploate­ring. Undantag härifrån är legodriften i Adakfältet och verksamheten i Ranstad.

Några förändringar vad gäller inriktningen av statens mineralpolitik har inte aktualiserats. Förslagen från de utredningar som på senare år arbetat inom det mineralpolitiska området, främst gruvrättsutredningen, 1967 års gruvutredning och 1964 års geologiutredning utgår från i stort sett oförändrade föratsättningar.

2.9.2 Prospekteringsverksamhet och förvaltning av statens gruvegendom

2.9,2,1  Utredningen

KK-utredningen konstaterar inledningsvis att del sedan länge före­ligger ett behov av en reorganisation av förvaltningen av statens gruv­egendom. Bakgrunden härtill är framför allt den kraftigt ökade statliga prospekteringen samt enskilda företags aktivitet avseende fyndigheter där staten har kronoandel, vUket aktualiserat ställningstaganden till en rad tämligen omfattande gruvprojekt. Utredningen anser att det finns reellt underlag för att konstatera att den nuvarande organisationen är otUlräcklig. Det finns dessutom anledning att uppmärksamma den dub­belroll som det nuvarande KK har med anknytning tiU gruvnäringen. Verket skaU både fungera som myndighetsorgan för tillämpningen av gruvlagstiftningen och arbeta med affärsmässiga uppgifter. Trots att den nuvarande ordningen i praktiken knappast betytt några svårigheter i form av rollkonflikter är det berättigat att ifrågasätta den. I framtiden kan den visa sig betydligt mer problematisk. En ny gruvlagstiftnuig som lämnar möjligheter för en starkare statlig styming kan bidra därtill.

Den principiella innebörden av utredningens bedömning är att en ny organisation bör ge rågångar mellan myndighetsuppgifter i anslutning till gruvlagstiftningen och uppgifter i anslutning till förvaltningen av de statliga gravrätterna samt den statiiga prospekteringen. De senare verk­samheterna måste drivas under affärsmässiga former och bör uppfattas som en parallell till annan affärsmässig verksamhet. Utredningen före­slår därför att de samordnas inom ramen för den statliga företags­gruppen. Att de statliga åtgärderna på mineralområdet delvis utgår från privilegier (kronoanddsinstitutet) bör enligt utredningens bedömning inte hindra att det operativa ansvaret läggs hos ett aktiebolag.

Enligt utredningen är de stathga uppgifterna i samband med ex­ploateringen av naturtillgångarna på kontinentalsockeln, icke inmut­ningsbara fyndigheter på kronomark samt sand-, grus- och stenföre-komster inom vissa aUmänna vattenområden parallella med uppgifterna

 

Prop. 1973: 41                                                                     41

i samband med de statliga gruvrätterna. För tillståndsgivningen i fråga om e.xploateringen av dessa naturtillgångar och för bestämningen av den ekonomiska ersättningen till kronan har KK, vissa länsstyrelser samt vederbörande markförvaltande myndighet ansvaret. Den uppdel­ning som föreslås beträffande KK:s uppgifter på gravområdet bör till-lämpas även i detta sammanhang, anser utredningen, Tillståndsgivningen och uppgiften att på statens vägnar träffa de ekonomiska avgörandena bör särskiljas,

Samma princip bör tillämpas i samband med beviljande av kon­cession enligt den gmvrättsliga speciallagstiftningen och fastställande av villkor om statiigt ddtagande eller om ekonomisk ersättning till sta­ten, Tillståndsgivningen bör i båda dessa fall läggas hos en myndighet medan det företag som skall svara för förvaltningen av statens gruv­egendom bör få till uppgift att företräda staten i samband med bestäm­mandet av den ekonomiska ersättningen,

KK-utredningen anger som förutsättning för sina förslag angående den statliga prospekteringen att denna i framtiden kommer alt vara en motsvarighet till den nuvarande, men att styrningen av den kan för­ändras. Det material som i dag finns tiUgängligt ger enligt utredningen knappast underlag för en ekonomisk jämförelse mellan alternativen att ha den statliga prospekteringsverksamheten knuten till SGU resp, till den statliga företagsgruppen. AUtså måste andra faktorer fälla utslaget. Det avgörande för utredningens bedömning är, som tidigare nämnts, behovet att i organisationsstrukturen skapa klara rågångar meUan allmännyttiga och affärsmässiga uppgifter.

Utredningens förslag att prospekteringen skall brytas ut från SGU och överföras till ett statligt bolag betyder att SGU:s ställning som geolo­gisk fackmyndighet för framtiden ytterligare markeras.

2.9,2,2 Remissyttranden

Utredningens förslag beträffande förvaltningen av den statliga gruv­egendomen behandlas av ett 10-tal instanser, bl, a, statskontoret, KK, SGU, Norrlandsfonden, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen, AB Atomenergi, LKAB/AB Statsgruvor och Statsföretag AB. AUa tillstyr­ker i allt väsentiigt utredningens förslag.

Statskontoret anser att en lösning enligt utredningens riktlinjer ska­par förutsättningar för en samordning av mineralfrågorna med övriga näringspolitiska uppgifter.

KK tillstyrker i stort utredningens förslag och anför att det synes ändamålsenligt att förvaltningen av statens gmvegendom förs över till ett statiigt bolag inom ramen för Statsföretag AB, Eventuella upp­kommande svårigheter i konkurrenshänseende bör kunna lösas t. ex. genom att insynsfrågorna regleras i avtal mellan det statiiga förvalt­ningsbolaget och berörda gruvföretag. KK delar också utredningens

 

Prop, 1973: 41                                                        42

uppfattning att uppgiften att företräda staten vid träffande av eko­nomiska uppgörelser om utnyttjandet av sand, grus och sten på kon­tinentalsockeln och i vissa större sjöar samt av icke inmutningsbara mineralförekomster på kronomark bör läggas på förvaltningsbolaget.

SGU biträder helt den del av utredningens förslag som behandlar överföringen av uppgifter i samband med förvaltningen av statens gruv­egendom tUl ett helstatiigt bolag.

Några av remissinstanserna framhåller att förvaltning av kronoan­delar o. d. inte bör föras tUl den statliga företagsgruppen. TiU dessa remissinstanser hör bl. a. Jernkontoret och Svenska gruvföreningen.

Jernkontoret framhåller att statens gruvegendom har ett äganderätts-ligt mångskiftande innehåll. Mot denna bakgrand finner Jernkontoret det naturhgt att förvaltningen av bl. a. statligt helägda utmålsfält förs över från KK till den statliga företagsgruppen. Beträffande t. ex. enstaka, spridda utmål och blygsamma statliga andelar i utmål anslutande tUl större utmålsgrapper anser emellertid Jernkontoret att dessa bör förval­tas med hänsyn till näringspolitiska aspekter snarare än statligt företagar­intresse. Organisationen för förvaltningen av statens gravegendom bör enligt Jernkontoret ge rum såväl för en effektiv exploatering av statens egna gravor som en god samverkan med de enskilda gruvföretagen vad gäller statens jordägar- och kronoandelar samt perifera utmål i före­tagens normala malmförsörjningsområden, Jernkontoret vill därför starkt ifrågasätta lämpligheten av att anförtro den senare uppgiften åt ett med den övriga gruvnäringen konkurrerande statligt företag. Dettas huvudintresse måste vara att visa ett gott ekonomiskt resultat och inte att syssla med näringspolitiska problem. Enligt Jemkontorets mening kan denna del av förvaltningen med fördel bibehållas inom KK och närmast handläggas under ledning av den gruvnämnd, som utredningen föreslår skall ingå bland de rådgivande organen inom verket.

Svenska gruvföreningen menar att förvaltningen av kronoanddar, med undantag av sådana som är föremål för undersökningsarbete eller bear­betning från statens sida, tills vidare alltjämt bör åvila en myndighet, vilken efter samhällsekonomiska och näringspolitiska kriterier bör avgöra om och i så fall i vilken utsträckning och på vilka villkor kronoande­larna skall upplåtas till det statliga grav och prospekteringsbolaget eller till annat gruvföretag. Gruvföreningen erinrar om att kronoanddsinstitu­tet har till syfte att tillgodose inte bara statens privatekonomiska intresse utan även allmänna intressen av samhällsekonomisk karaktär.

Vad gäller prospekteringen understryker flera remissinstanser att en­dast kommersiellt motiverad prospektering bör föras över till ett statligt bolag. Till dessa remissinstanser hör bl, a, SGU, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen, LKAB/AB Statsgruvor och Statsföretag AB.

SGU anser att styrningen av den företagsekonomiskt bedömbara de­len av den statliga prospekteringen bör ligga på det statiiga bolaget, me-

 

Prop. 1973: 41                                                                      43

dan den prospektering som motiveras av långsiktiga malmförsörjnings­behov bör ligga kvar hos SGU. Motivet härför är att den senare pro­spekteringen har mycket starka samband med övriga verksamheter vid undersökningen. Utredningens önskemål om klara rågångar meUan af­färsmässiga och allmännyttiga uppgifter kan enbart gälla en uppdelning mellan den företagsekonomiskt bedömbara delen och den övriga pro­spekteringsverksamheten, hävdar SGU. SGU anser slutligen att ett för­verkligande av KK-utredningens förslag i detta avseende skulle medföra en splittring av statens resurser inom geologi och geofysik med därmed ökade kostnader och sänkt effektivitet även för den statiiga prospekte­ringen. Detta vore, menar SGU, tUl skada inte endast för statens malm­intressen utan också för svensk bergshantering i sin helhet.

Jernkontoret ansluter sig till utredningens förslag i stort men fram­håller att organisationsfrågan kan fordra vidare utredning. Särskilt bör, enligt Jernkontoret, problemet om gränsdragningen mellan å ena sidan den regionala prospekteringen, som nära sammanhänger med den geolo­giska karteringen, och å andra sidan den målinriktade lokala prospekte­ringen uppmärksammas. De två i det förra ledet ingående uppgifterna förefaller enligt Jernkontoret vara SGU:s huvuduppgift, medan målinrik­tade lokala prospekteringsarbeten inrymmer ett företagsekonomiskt in­tresse, som av principiella skäl bör hållas skilt från SGU:s verksamhet.

Svenska gruvföreningen tillstyrker förslaget att överföra den statliga prospekteringsverksamheten och förvaltningen av statens gravegendom till ett bolag inom den statliga företagsgruppen i syfte att åstadkomma en gemensam styrning av den affärsmässigt inriktade statiiga prospek­teringsverksamheten och exploateringen av de statliga gruvrättigheter-na. Gmvföreningen förutsätter att det nya statliga grav- och prospekte-ringsföretaget skall konkurrera med de enskUda gruvföretagen på lika villkor.

2.9.3 Myndighetsuppgifter pä mineralområdet

2,9,3.1 Utredningen

Med hänsyn lill planerna på ny gruvlagstiftning anser KK-utredning­en att ett definitivt ställningstagande tUl den statliga organisationen på gruvområdet f. n. ligger utom räckhåll. Utredningen förutsätter där­för att myndighetsuppgiftema samt bergsstaten tills vidare skaU sortera under nya KK,

Utredningen skisserar också en framtidslösning, vilken i stort sett innebär att en sammanhållen organisation för myndighetsuppgifterna på mineralområdet skapas. Utredningen förutsätter att denna organi­sation byggs upp vid SGU. SGU skulle då överta de myndighetsupp­gifter på bergsbmksområdet som f. n. ligger hos KK. Utredningen gör dock undantag för en dd uppgifter av mera begränsad räckvidd, som

 

Prop. 1973: 41                                                                     44

anses kunna föras över till andra organ såsom utformandet av säker­hetsföreskrifter för olje- och gasprospektering på kontinentalsockeln. Vad gäller bergsstaten diskuterar utredningen en framtida avveck­ling av denna, vilket skulle möjliggöras bl, a, genom att den verksamhet som har anknytning tUl arbetarskyddslagstiftningen överförs till den allmänna yrkesinspektionen.

Utredningen förutsätter att det bör höra till uppgiftema för nya SGU att svara för en systematisk prognos- och utredningsverksamhet med inriktning bl, a, på de allmänna försörjningsfrågoma. Denna verksamhet har i dag knappast någon organiserad form på den statliga sidan. Ut­redningsverksamheten inom SGU bör omfatta analyser äv resurstUl-gångar och resursutnyttjande och ge underlag för analyser av mark­nads- och strukturförhållanden inom näringsgrenar med anknytning tUl mineralområdet. De senare analyserna bör enligt utredningen utföras av nya KK, vilket bör ha ansvaret för den del av den samhälleliga bevak­ningen på mineralområdet som har näringspolitiska utgångspunkter.

Utredningen utgår från att nya SGU ställs under ledning av en styrelse. Denna bör ha ansvar för de frågor som har att göra med planeringen i stort av verksamheten. Däremot är en sådan styrelse knappast lämplig att vara huvudansvarig för frågor i samband med till-lämpningen av gruvlagstiftningen. Det finns därför, menar utredningen, ett behov av att komplettera styrelsen med ett fackorgan för frågor i an­slutning till gruvnäringen och gravlagstiftningen. Utredningen tar fasta på gruvrättsutredningens förslag (SOU 1969: 10) om bildandet av en gruvnämnd, men föreslår att denna ges ställning som beslutande myn­dighet. Nämnden skall kunna användas också för andra frågor än de som direkt har att göra med tUlämpningen av gruvlagstiftningen. Bl, a. kan det bli fråga om att använda nämnden som rådgivande organ för frågor som gäller servicefunktioner gentemot gruvindustrin och som kontakt­organ i övrigt,

2,9,3,2 Remissyttranden

Samtiiga tio remissinstanser som yttrar sig i fråga om organisationen ställer sig positiva tUl utredningens förslag till provisorisk lösning, dvs, att myndighetsuppgiftema handhas av KK.

Statskontoret ansluter sig således till utredningens förslag tUl pro­visorisk lösning med motiveringen att förslaget skapar förutsättningar för en samordning av mineralfrågorna och övriga näringspolitiska upp­gifter.

Endast några få av remissinstanserna är positivt inställda till utred­ningens förslag om en framtida överföring av myndighetsuppgifterna till SGU. De flesta anser dessa uppgifter naturligen höra till KK:s verk­samhetsområde.

KK anser att uppgifter med ett markerat inslag av samhällsekono-

 

Prop. 1973: 41                                                                        45

miska bedömningar, bl. a. tillståndsgivning enligt gruvlagen, bör skötas av nya KK. Verket pekar bl. a. på att enligt gruvrättsutredningens förslag till ny gruvlag den näringspolitiska delen av KK:s myndighetsfunk­tioner skall utvidgas och samhället få möjlighet att aktivt ingripa så att fyndigheterna utnyttjas rationellt.

Angående frågan om de gruvrättsliga myndighetsfunktionerna inom bergsstaten anser Svenska gruvföreningen, liksom utredningen, att de måste lösas i anslutning till statsmaktemas behandling av förslagen till ny gruvlagstiftning. Gruvföreningen påpekar att bergsstatens upp­gifter blir av avgörande betydelse för ett ställningstagande till frågan om vart myndighetsfunktionerna på bergsbruksområdet bör förläggas. Grav­föreningen anser att tillämpnmgen av gruvlagstiftningen i första instans i fortsättningen bör handhas av en avdelning hos den myndighet som centralt skall svara för myndighetsuppgiftema på området. Tillämp­ningen av gruvlagstiftningen bedöms ha betydligt större samband med den näringspolitiska bevakning av förhållandena på mineralområdet, som nya KK avses utöva, än med det tänkta verksamhetsområdet för nya SGU, som genom utbrytningen av prospekteringen skulle bli i mindre grad orienterat mot gruvnäringen än f. n. Den förvaltning av vissa kronoanddar, som enligt gruvföreningens mening bör omhänderhas av en myndighet, anses höra hemma hos nya KK, Utredningens förslag om inrättande av en gruvnämnd tillstyrks däremot av gruvföreningen. Denna nämnd bör dock knytas tiU KK,

Beträffande en överföring av myndighetsfunktionerna på gruvom­rådet från KK till SGU ifrågasätter Jernkontoret inte minst med hänsyn till de nya funktioner, som skulle tillkomma enligt förslaget till ny gruvlag, om SGU har möjlighet att inom sig hålla en härför kompetent personalgrupp. Dessa funktioner ansluter sig däremot naturligt till nya KK:s näringspolitiska verksamhet. Jernkontoret framhåller att den ofta påtalade principiella konflikten mellan KK:s gruvförvaltande verksam­het och dess myndighetsutövning enligt gruvlagen väsentligen bortfaller, om förvaltningen av exploateringsobjekten skils från KK. Jernkontoret förordar därför alt myndighetsfunktionerna bibehålls inom KK.

AB Atomenergi rekommenderar för sin del att myndighetsuppgifter i anslutning tUl gravlagstiftningen i framtiden ligger kvar på nya KK och inte förs samman med uppgifterna inom nya SGU. Bolaget anför flera skäl för sitt ställningstagande. Det anser det således vara en viktig näringspolitisk uppgift att observera läget och utvecklingen vad gäller landets malmförsörjning. Bolaget menar att anspråken på myndighets­utövningen förstärks om gruvrättsutredningens förslag till ny gruvlag genomförs och att SGU:s karaktär av geologisk fackorganisation för­ändras om verket får myndighetsuppgifter på gruvnäringsområdet. AB Atomenergi tillstyrker däremot förslaget att bergsstaten i sin nuvarande form avvecklas.

 

Prop. 1973: 41                                                                     46

SGU anser att den framtidslösning beträffande verket som skisserats av utredningen inte kan genomföras utan ytterligare undersökningar.

Statsföretag AB anför att lagtiUämpningen, som är en betydande del av myndighetsutövningen, är starkt näringspolitiskt inriktad och därför med fördel bör behandlas tillsammans med de övriga närings­politiska frågor som föreslås åvila nya KK.

LKAB och Statsgruvor avstyrker i sitt gemensamma yttrande utred­ningens skiss till framtidslösning. De förordar, eftersom de anser att SGU skall bedriva prospektering och kunna åta sig kommersiellt motiverade prospekteringsuppdrag, att myndighetsuppgifterna på mineralområdet bör åläggas något annat organ, t, ex, nya KK,

3.    Betänkandet om företagsservice av delegationen för de mindre och medelstora företagen

3.1 Principiella utgångspunkter

3.1.1 Delegationen

Delegationen konstaterar att ett ökat utnyttjande av externa tjänster kan vara ett effektivt sätt för mindre företag att komplettera egna re­surser och därmed skapa fömtsättningar för en gynnsam utveckUng, Ett servicebehov föreligger enligt delegationen när en komplettering av företagets resurser genom utnyttjande av externa tjänster är fördelak-tidigare än att inom företaget bygga upp egen kapacitet på området i frå­ga. De mindre och medelstora företagen saknar i många fall både eko­nomiska och personella resurser för att bygga upp egen kapacitet på alla områden som är nödvändiga för ett framgångsrikt agerande.

Förutom den ökade arbetsfördelningen och specialiseringen inom nä­ringslivet grandas delta ökade serviceberoende enligt delegationens upp­fattning på att den miljö företagen verkar i blir mer komplicerad i ett flertal avseenden. De tekniska kraven på såväl produkter som produk­tionsteknik växer. Marknadsföringen blir mer komplicerad i takt med en ökad internationell handel och genom de regler och bestämmelser som måste iakttas till följd därav. Produktionsekonomiskt ställs högre krav på företagen med avseende på fullt kapacitetsutnyttjande av ar­betskraft och kapital om de skall kunna uppnå ett konkurrenskraftigt kostnadsläge. Till detta kommer ett flertal standardiserings-, patent-, provnings-, säkerhets- och miljövårdskrav.

De mindre företagen, som borde ha det största behovet av företags­service, har enligt delegationen hittills endast i liten utsträckning ut­nyttjat denna möjlighet till komplettering av de egna resurserna. I de fall serviceutnyttjande skett är emellertid erfarenheterna positiva. En förklaring till att utnyttjandet hittills varit begränsat kan vara att det, innan ett serviceutnyttjande kommer till stånd, ofta behövs ett relativt

 

Prop. 1973:41                                                                       47

tidskrävande arbete från företagens sida för att bli orienterade på ser­vicemarknaden. Existerande serviceorgan kan enligt delegationen i många fall inte på för de mindre företagen acceptabla vUlkor presentera de tjänster dessa kräver. Serviceutnyttjande betraktas t. ex. ofta som alltför kostsamt och utbudet framstår som föga anpassat till det enskilda företagets behov. Det låga serviceutnyttjandet kan också bero på före­tagen själva. De saknar i många fall tUlräcklig förmåga eller möjlighet att tillgodogöra sig service. Detta kan bottna i attitydmässiga, kunskaps-mässiga eller ekonomiska orsaker. Företagen saknar med andra ord er­forderlig moltagarkapacitet.

Mot denna bakgrund anser delegationen alt ett ökat serviceutnytl-jande bland de mindre och medelstora företagen skulle vara till gagn inle bara för det enskUda företagets utan för hela näringslivets utveck­ling och att det därför finns anledning att överväga samhälleliga in­satser för att stimulera serviceutnyttjandet främst på regional eller lo­kal nivå.

3.1.2 Remissyttranden

Ett drygt 30-tal remissinstanser har yttrat sig om delegationens prin­cipiella utgångspunkter. Av dem är flertalet positiva tUl delegationens allmänna synsätt, bl. a, SHIO, Företagareföreningarnas förbund, några länsstyrelser, KK, SACO, TCO, Svenska kommunförbundet, några han­delskamrar, STU samt lUC.

Företagareföreningarnas förbund instämmer helt i delegationens prin­cipiella utgångspunkter och anser att ett mera allmänt och riktigt ser­viceutnyttjande från de mindre förelagens sida inle endast skulle redu­cera riskema för nedläggning, utan framför allt kunna medföra en mera medvetet styrd och balanserad utveckling inom många företag.

Länsstyrelserna i Östergötlands-, Jönköpings-, Hallands-, Skaraborgs-, Västerbottens och Norrbottens län instämmer i delegationens grundläg­gande uppfattning. Serviceinsatserna bör enligt länsstyrelsen i Norr­bottens län vara inriktade på ett långsiktigt och systematiskt utvecklings­arbete i företagen. SACO påpekar det angelägna i att, mot bakgmnd av de mindre och medelstora företagens andel av den samlade pro­duktionen  och sysselsättningen,  främja  dessa företags effektivisering.

STU anser betänkandet utgöra en intressant genomgång av många faktorer, som kan stimulera och påverka de mindre och medelstora före­tagens fortsatta utveckling. lUC instämmer i delegationens syn och iin-. derstryker vikten av att de mindre och medelstora företagen erbjuds konkreta servicetjänster anpassade tUl deras behov.

Några av de remissinstanser som i princip instämmer i delegationens synsätt har lämnat vissa kompletterande synpunkter. Sålunda anser SIFU att delegationen ej tiUräckligt beaktat utbildning och information/ dokumentation   såsom   utvecklingsstimulerande   åtgärder.   Stockholms

 

Prop. 1973: 41                                                                      48

handelskammare, med instämmande av Gotlands handelskammare, an­ser alt förelagsservice är en betydelsefull del av den industriella miljön, men att det även finns andra förhållanden, t, ex. branschstrukturella, som påverkar de mindre och medelstora företagen. Svenska landstings­förbundet gör motsvarande bedömning.

SAF/Industriförbundet anser att delegationen i allt för begränsad ut­sträckning beaktat de kvalitetsproblem, som sammanhänger med grund­problemet att skapa praktiska och företagsnära tjänster förmedlade till företagen av specialister med den kompetens som erfordras för att upp­rätta ett förtroendefullt samarbete. Enligt organisationerna gäller det att förbättra företagarens egna möjligheter alt avgöra huruvida han behö­ver ytterligare service.

ERU delar delegationens bedömning att tUlgången tiU regional och lokal företagsservice är väsentlig för att goda produktionsförhållanden skall kunna utvecklas i en region. ERU anser dock att det skulle ha varit värdefullt om en jämförelse gjorts av effekterna av servicestöd till små, medelstora resp. stora företag. Enligt ERU borde också ha under­sökts vilka servicetyper som har en lokal, regional resp. nationeU efter­frågan. Detta skulle ha gett möjligheter att bedöma vilka serviceutbud som kan utvecklas spontant i olika regions- och ortstyper. Därigenom skulle man också, enligt ERU, närmare kunna precisera vilka organ som kan vara lämpliga för resp. form av företagsservice.

FAR anser att konsultinsatser i form av t. ex. kvalificerade ekonomiska översikter, sannolikt skulle bidra till att många företag, som eljest skulle ha uppskjutit en på sikt oundviklig avveckling, redan på ett tidigt sta­dium kunde  överväga samgående, försäljning eller planerad avveckling.

Sveriges köpmannaförbund menar att delegationen i sitt betänkande är alltför snävt inriktad på industriföretag.

Familjeföretagens förening anser att delegationen tar upp ett område av stor angelägenhetsgrad. De företag som har ett speciellt behov av tillgång till företagsservice på olika områden för sin verksamhet och då gärna regionalt tillgänglig, är de företag som storleksmässigt icke inrym­mer egna specialistfunktioner. Enligt föreningens uppfattning föreligger dock redan med nuvarande informationsmönster goda fömtsättningar att via näringslivets organisationer, kreditinstitut, företagens revisorer etc, informera företagen och bistå på skUda områden där insatser be­höver göras.

Svensk industriförening delar inte helt delegationens bedömning att förelagen i ringa utsträckning utnyttjar extern hjälp och rådgivning. När det gäller renodlade privata konsultföretag är detta riktigt, medan ser­vice från andra instanser, t. ex. revisorer, banker, speditörer, advokater och branschorganisationer, enligt föreningens uppfattning utnyttjas i stor utsträckning.

Svenska företagares riksförbund slutligen anser att marknaden själv

 

Prop. 1973: 41                                                                        49

kan tUlgodose behov av företagsservice inom de områden delegationen behandlar. Enligt förbundet har det icke framkommit några bevis på att samhällsinsatser skulle behövas.

3.2 Statligt bidrag till vissa konsult- och rådgivningsinsatser

3.2.1    Delegationen

Delegationen föreslår att en försöksverksamhet med statliga bidrag till vissa konsult- och rådgivningsinsatser — oavsett om statiiga eller pri­vata konsulter kommer att utnyttjas — tas upp inom ett eller ett par län. Viss branschavgränsning bör därvid även övervägas. Delegationen före­slår att 800 000 kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret 1973/74.

Bakgrunden tUl förslaget är enligt delegationen att det ur samhälls­ekonomisk synpunkt kan vara motiverat att staten slår för vissa kostna­der för att göra företagen mer benägna att utnyttja externa tjänster. Spe­ciellt gäller detta, enligt delegationens uppfattning, vid utnyttjande av mer kvalificerade och för företagen genomgripande konsultinsatser, Detla kan ske genom att statiiga bidrag utgår till företagen i ett inled­ningsskede för att täcka de kontakt- och tröskelkostnader som ingår i varje nytt konsultuppdrag och vilka ur småföretagens synvinkel torde framstå som speciellt betungande och samtidigt hämmande för intresset att utnyttja kvalificerad rådgivning.

3.2.2    Remissyttranden

Av det 20-tal remissinstanser som yttrat sig om försöksverksamhet med statliga bidrag till' konsult- och rådgivningsinsatser är nästan samt­liga positiva, bl. a. KK, SIFU, några länsstyrelser, WC, Svenska kom­munförbundet, Företagareföreningarnas förbund och SHIO.

KK tillstyrker således mot bakgrund av sina erfarenheter av det stat­liga stödet för omslällningsfrämjande åtgärder inom vissa branscher den av delegationen föreslagna försöksverksamheten och menar att statliga bidrag stimulerar företagen att utnyttja konsulttjänster. Enligt SIFU:s uppfattning bör försöksverksamheten komma till stånd och an­förtros institutet och företagareföreningarna gemensamt, varvid för­eningarna närmast bör svara för fältarbetet och SIFU för samordning, uppföljning och erfarenhetsbearbetning.

Länsstyrelserna i Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens län anser att den föreslagna försöksverksamheten bör prövas i deras resp. län.

lUC anser att försöksverksamheten lämpligen bör bedrivas inom de nordligaste länen, beroende bl. a. på att de norrländska företagens behov av serviceåtgärder accentueras genom de stora avstånden mellan olika orter och tiU andra regioner.

Företagareföreningarnas förbund anser att ett permanent inslag av

4    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                                      50

statliga bidrag är starkt motiverade för att täcka vissa tröskdkoslnader. Företagen bör emellertid själva delta i koslnadsläckandet. Försöksverk­samheten anser förbundet ha värde, eftersom olika former av bidrag torde kunna stimulera ett förstagångsutnyttjande av service hos företagen och därigenom viljan att i framtiden utnyttja servicetjänster. SHIO till­styrker också försöksverksamheten men understryker att de offentliga insatserna inte skall konkurrera med utan komplettera de privata före­tagens och branschorganisationernas servicetjänster.

Länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker försöksverksamheten, även om en sådan enligt länsstyrelsens mening är förknippad med praktiska problem,

SAF I Industriförbundet framhåller att försöksverksamheten med bi­drag lill utnyttjande av privata eller statiiga konsultinsatser är den vik­tigaste delen av delegationens förslag även om organisationema har prin­cipiella betänkligheter mot subventionerad rådgivning. Försöksverksam­heten bör enligt organisationerna kunna drivas i sådana former att den ger ökade kunskaper om hur de mindre företagen kan använda service och förelagamas benägenhet alt utnyttja alternativa servicefoimer. Mot­svarande synpunkter framförs av Sveriges grossistförbund.

De remissinstanser som släUer sig negativa till delegationens förslag om försöksverksamhet är Familjeföretagens förening. Svensk industri­förening samt Svenska företagares riksförbund.

Familjeföretagens förening anser alt man generellt ej bör belasta det allmänna genom alt företagen subventioneras för vissa konsulttjänster. Dessutom uppställer sig enligt föreningen frågan om vilka kriterier som skall bli vägledande vid subvenlioneringen.

Enligt Svensk industriförening kan några bestämda slutsatser säUan dras av en sådan försöksverksamhet som delegationen föreslår, varför föreningen ställer sig tveksam till förslaget.

Svenska företagares riksförbund finner för sin del inte några bärande skäl för att organisera en försöksverksamhet i enlighet med delegatio­nens förslag och avvisar sålunda delsamma,

3.3 Länsorganisation för företagsservice

3.3.1 Delegationen

Delegationen konstaterar att det serviceutbud, som finns i dag, inte i tUlräcklig utsträckning når företagen. För att effektivisera kommu­nikationerna mellan utbjudare och mottagare av service är det, enligt delegationens uppfattning, väsentiigt att utveckla en slagkraftig service­organisation på länsnivå. Delegationen framhåller att delta inte är nå­gon ny tanke eftersom behovet av en regional organisation för service­insatser med inriktning på näringslivet tidigare påtalats av bl, a. vissa offentiiga utredningar. Delegationen pekar vidare på det förhållandet

 

Prop. 1973:41                                                                       51

att regeringen aviserat att den avser framlägga förslag om alt inrätta ett nytt centralt verk för industripolitiken. Nödvändigheten av alt till ett dylikt verk knyta en regional eller lokal organisation är enligt dele­gationen helt uppenbar.

Det finns enligt delegationen flera organ som arbetar med närings­livskontakter på länsnivå, men inget av dessa är i alla avseenden helt anpassat till de uppgifter som en serviceorganisation bör ha. När det gäller att bygga ut en serviceorganisation på länsnivå är det dock enligt delegationen angeläget att ta vara på de resurser som redan finns. I första hand kommer här företagareföreningarna i åtanke. Företagare­föreningarna utgör i dag enligt delegationens uppfattning den lämpli­gaste basen för en utbyggd serviceorganisation. Föreningarna har kän­nedom om företagen inom länen och dessutom är de redan i dag enga­gerade i vissa viktiga delar av serviceutbudet, nämligen rådgivning och finansiellt företagsstöd. Företagareföreningarna uppvisar dock samtidigt en del brister. Dels föreligger betydande skillnader såväl kvalitelsmäs-sigt som resursmässigt mdlan föreningarna i de olika länen vilket gör att företagarnas förtroende för föreningarna varierar. Dels är förening­arnas associationsform den ekonomiska föreningens, varför vissa svårig­heter kan uppstå när det gäller att snabbt bygga upp dem tUl en effektiv serviceorganisation i länen med en jämförbar slagkraft i alla delar av landet. Dels har verksamhetsinriktningen hos föreningarna efter hand kommit att i högre grad än tidigare gäUa utrednings-, uppföljnings- och bevakningsuppgifter i anslutning tUl de olika regionalpolitiska stödfor­merna — för vUka uppgifter föreningarna dock fått sig tilldelade sär­skilda resurser — sannolikt på bekostnad av de övriga uppgifterna, t, ex, rådgivnings- och konsultverksamhet, som åvUar föreningarna. Då ett ökat ansvar för näringslivets utveckling enligt delegationen bör läggas på föreningarna är det väsentligt att åtgärder av olika slag vidtas inom resp, förening för att effektivisera såväl styrelsearbetet som arbetet inom kanslierna så att föreningarna därigenom blir en mer homogen grupp och samtidigt i ökad utsträckning kommer att åtnjuta närings­livels förtroende.

Mot denna bakgrund föreslår delegationen att en serviceorganisation som baseras på företagareföreningarna byggs ut och att föreningarnas resurser stärks.

När det gäUer storleken på resurstillskott är det delegationens upp­fattning alt behovet av utvecklingsstimulerande eller allmänt produk-tionsbefrämjande insatser för de mindre företagen är betydande. De statliga medel, som f, n, utgår till företagareföreningarnas verksamhet — 10 mUj, kr, under innevarande budgetår — är otillräckliga inte minst med hänsyn till föreningarnas nu i praktiken dominerande inriktning på regionalpolitiska frågor. Delegationen viU dock framhålla att ser­viceorganisationen på länsnivå bör byggas ut successivt för att därige-

 

Prop. 1973:41                                                                         52

nom undvika att verksamheten låses vid en viss struktur eller inriktning.

En sådan handlingslinje innebär emellertid enligt delegationen att de resurstiUskott som kan bli aktuella under de första åren givetvis inte står i paritet med de totala behoven.

Delegationen anser dock att redan i initialskedet bör resurser skapas som möjliggör insatser i fråga om information och aktiv uppsökande verksamhet av en relativt betydande volym. Årskostnaden för en sådan insats uppskattar delegationen till 5 mUj. kr. Delegationen föreslår all ett anslag inrättas fr, o, m, budgetåret 1973/74 för ifrågavarande ända­mål. Anslaget bör förvaltas av det industripolitiska verket som i sin tur ansvarar för vidarefördelningen av resurserna till företagareförening­arna.

Det föreslagna resurstillskottet bör enligt delegationen främst inriktas på att förbättra föreningarnas möjligheter att utan kostnad för före­tagen fullgöra kontakt- och informationsskapande uppgifter och att i ökad utsträckning bedriva uppsökande verksamhet med inriktning främst på allmänna företagsanalyser eUer företagsdiagnoser. Genom en sådan allmän diagnos på företaget får företagsledaren väsentiigt för­bättrade möjligheter att bedöma värdet av de åtgärder, som en konsult vid en fördjupad teknisk och ekonomisk genomgång av företaget kan komma att föreslå.

3.3.2 Remissyttranden

Av de tjugotal remissinstanser som yttrat sig är de flesta positiva. Dit hör bl. a. KK, SIFU, STU, några länsstyrelser. Svenska kommunför­bundet. Företagareföreningarnas förbund, ett par handelskamrar, Svensk industriförening, SHIO, AMS samt Sveriges exportråd.

KK delar delegationens uppfattning alt den rådgivande verksamheten vid företagareföreningarna bör förstärkas avsevärt och vill särskilt un­derstryka vad delegationen anfört om inriktningen av en utökad verk­samhet vid föreningarna. Företagsanalyser ligger således i Unje med föreningarnas huvuduppgift, medan det enligt KK, inte är nödvändigt att inom företagareföreningarnas ram bygga upp en omfattande kon­sultorganisation med egna specialister på olika områden. KK påpekar också det väsentliga i att åtgärder vidtas inom föreningarna för alt effektivisera såväl styrelsearbetet som arbetet inom kanslierna.

Liknande synpunkter framförs av SIFU, STU, länsstyrelsen i Jönkö­pings-, Skaraborgs-, Hallands- och Norrbottens län, Familjeföretagens förening. Svensk industriförening, SHIO och Företagareföreningarnas förbund.

STU understryker starkt betydelsen av ett ingående informationsut­byte mellan de organ som engageras på detta område. Vidareutveck­lingen av en ändamålsenligt anpassad serviceorganisation måste enligt STU helt naturUgt ske mot bakgrund av att man tUlgodoser flexibla och

 

Prop. 1973: 41                                                        53

effektiva samarbetsmöjligheter. Länsstyrelsen i Västerbottens län, Fa­miljeföretagens förening, SHIO, Svenska kommunförbundet samt Stock­holms och Gotlands handelskamrar anför liknande synpunkter.

Anslagsfördelningen bör, enligt länsstyrelsen i Jönköpings län, ske på ett sådant sätt att de varierande behov av insatser, som föreligger med hänsyn till företagens straktur m. m. i olika län, tillgodoses och anser det viktigt att företagareföreningarna ges relativt stor frihet att anpassa verksamheten efter förhållanden inom den egna regionen. STU, KK och Företagareföreningarnas förbund anför också motsvarande synpunkter.

Svensk industriförening föreslår att även de näringslivsorganisationer som arbetar med företagsservice, skall ges möjlighet att erhålla del av det nya anslaget, eftersom den uppsökande verksamheten enligt för­eningen bäst handhas av de organ som skall lämna företagsservice och inte enbart genom företagareföreningarna. Föreningen föreslår vidare att den uppsökande verksamheten byggs ut i den takt som påkallas av efterfrågan och som möjliggörs med hänsyn tUl tillgången på lämplig personal.

Norrlandsfonden har inget att invända mot att företagareförening­arnas resurser förstärks, även om förslagen om uppsökande verksam­het enligt fonden inte har några garantier att lyckas, främst beroende på den korta tid varje företag kan ägnas. Enligt Norrlandsfonden bör i stället en intensivare satsning göras på företag, som på eget initiativ önskar anlita konsulter under en längre tid.

Företagareföreningarnas förbund anser att den föreslagna uppsökan­de verksamheten bör kunna medföra förbättrad information till före­tagsledningen om vUken typ av service som finns att tillgå, var denna skall sökas och vad den kan tänkas kosta. Förbundet anser emellertid det föreslagna anslaget för litet i förhållande till de behov och problem delegationen klarlagt.

SAF/Industriförbundet anser principiella skäl tala mot en väsentlig utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsarbete, såvida inte en klar gränsdragning i förhåUande till föreningarnas kreditgivning sker, SACO hyser liknande farhågor. Organisationerna  motsätter sig  emeUertid  inte  delegationens  förslag.

Svenska företagares riksförbund slutligen avvisar delegationens för­slag då man inte anser att några samhällsinsatser på området är behöv­liga.

Vissa remissinstanser tar i sina yttranden från olika utgångspunkter upp frågan om företagareföreningamas framtida verksamhetsinriktning och organisatoriska stäUning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län riktar uppmärksamheten på att före­tagareföreningama alltmer kan få karaktären av myndighet. Enligt läns­styrelsen måste då diskuteras en samordning av företagareföreningamas

 

Prop. 1973: 41                                                         54

verksamhet och den verksamhet som bedrivs av länsstyrelsen och läns­arbetsnämnden vad gäller regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Länsstyrelsen förutsätter att en samlad bedömning sker av företagare­föreningamas organisatoriska ställning mot bakgrund av arbetsuppgif­terna.

Även Svenska landstingsförbundet anser att en översyn av kompe­tensfrågorna inom näringspoUtiken på det regionala planet är påkal­lad. Enligt förbundet är det angeläget att företagareföreningarnas verk­samhet inriktas i första hand på en renodlad serviceverksamhet gent­emot företagen, medan utredningsfrågor med anknytning till regional­politiska stödformer överförs till det organ på läns/regionnivå som har att svara för den regionala utvecklingsplaneringen.

Enligt metallmanufakturiitredningen måste hänsyn tas till frågan om huvudmannaskapet för den regionala serviceorganisationen. Utredningen anser att det finns anledning överväga huvudmannaskapet för en orga­nisation som på centrala punkter skulle komma att svara för förverk­ligandet av viktiga näringspolitiska målsättningar. Utredningen erinrar om sitt remissvar över KK-utredningen, i vilket man anslöt sig till stånd­punkten att företagareföreningarnas ställning borde bli föremål för prövning i samband med att den regionala näringspolitiska organisa­tionen behandlades.

LO anför i sitt yttrande att den delar delegationens uppfattning att det är nödvändigt att förbättra de organisatoriska fömtsättningarna för att på ett bättre sätt än hittills nå ut tiU företagen med de samhälleliga servicefunktionerna. Detta problem bör dock enligt LO ses i samband med behovet av att utifrån en bredare utgångspunkt få till stånd en ef­fektivt fungerande regional organisation för näringspolitiken. I likhet med metaUmanufakturatredningen vidhåller LO den uppfattning, som kom tUl uttryck när organisationen biträdde KK-utredningens förslag, om en särskild utredning med uppgift att klarlägga förutsättningarna för en statlig näringspolitisk myndighet på regional nivå. LO anser att en statiig myndighet är den enda möjliga lösningen på längre sikt om en nödvändig samordning av och effektivitet i de näringspolitiska strävan­dena skall komma till stånd.

3.4 Central service

3.4.1 Delegationen

Delegationen framhåller att det, för att serviceorganisationen —'■ före­tagareföreningarna — skall kunna fungera på ett tillfredsstänande sätt, också måste finnas resurser för att vidareutveckla organisationens per­sonal och arbetsmetoder, bl. a. genom metodutvecklingsarbete och in­formationsaktiviteter i form av t. ex. regelbundna kontaktkonferenser för personalen  samt  kontinuerlig vidareutbildning.   Olika  centrala  organ

 

Prop. 1973: 41                                                                        55

torde behöva engageras i detta. Delegationen anser att i första hand SIFU bör vara lämpligt att sköta denna verksamhet. Delegationen föreslår att 300 000 kr. anvisas för budgetåret 1973/74 för detta ändamål.

3.4.2 Remissyttranden

Av det 10-tal remissinstanser om yttrat sig om detla förslag är nio positiva bl. a. KK, länsstyrelserna i Hallands- och Östergötlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges exportråd, SIFU samt STU. Svens­ka företagares riksförbund ställer sig avvisande till förslaget.

SIFU anser att de föreslagna medlen till utveckUng av personal och metoder oavkortat bör ställas till institutets förfogande mot bakgrund av alt SIFU bedriver utbUdning av företagareföreningarnas personal se­dan budgetåret 1969/70.

STU påpekar att de föreslagna resurserna för utbyggnad och utveck­ling av olika former av service är otillräckliga, vilket också länsstyrelsen i Östergötlands län anser.

3.5 Service på regional nivå

3.5.1    Delegationen

I vissa fall kan enligt delegationen länen vara för små för att erbjuda tillräckligt stort underlag för mer specialiserade serviceinsatser. Sam­tidigt finns ett behov för de centrala statliga organen — SIFU, STU, SP och Sveriges exportråd — att arbeta på regional nivå som då om­fattar flera län. Delegationen föreslår att denna fråga löses genom att de centrala organen i ökad utsträckning försöker regionalisera sin verksam­het, bl, a, genom alt låta särskilda konsulenter arbeta i direkt anknyt­ning till serviceorganisationen,

3.5.2    Remissyttranden

Av det 10-tal remissinstanser som yttrat sig om förslaget är bl, a. läns­styrelsen i Hallands län, lUC, Sveriges exportråd samt SAF/Industri­förbundet positiva medan Svenska företagares riksförbund ställer sig av­visande,

lUC anför att dess hittillsvarande erfarenheter styrker att det är önsk­värt med bättre kontakter mellan centrala organ och förelagen, och till­styrker därför den förordade regionaliseringen,

SAF/Industriförbundet tillstyrker i sitt gemensamma yttrande regio­naliseringen men understryker att det bör vara fråga om att omlokali-sera resurser, inte att förstärka exempelvis SIFU.

 

Prop. 1973: 41                                                                     56

4.    Departementspromemorian angående principer för den framtida verksamheten vid statens institut för företagsutveckling

4.1 Bakgrund

SIFU inrättades den 1 juli 1970 genom omorganisation av dåvaran­de statens institut för hantverk och industri (SHI), (prop. 1970: 1, bU. 15, SU 1970: 13, rskr 1970: 13). Underiaget för omorganisationen ut­gjordes av de förslag som den s, k. SHI-utredningen lade fram i sitt betänkande Aktiv företagsutveckling (Ds Fi 1968: 9). Med hänsyn till arbetet i vissa då pågående utredningar, främst KK-utredningen och exportfrämjandeutredningen, genomfördes emellertid endast en partiell omorganisation.

SIFU har till uppgift att främja näringslivets tekniska och ekono­miska utveckling med särskild hänsyn till de mindre och medelstora in­dustriföretagen samt hantverket.

Det åligger SIFU bl. a. att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska, administrativa, kommersiella och ekonomiska frågor av bety­delse för utvecklingen inom industri- och hantverksföretag samt att för­medla dessa kunskaper genom kurser, föreläsningar, publiceringsverk­samhet och rådgivning. Institutet får också, om det behövs för verksam­heten i övrigt, bedriva försöks- och utvecklingsarbete samt utföra prov­ningar och undersökningar av material, arbetsmetoder, driftsförhållan­den, redskap, instrument och apparater. Provningar och undersökningar får också utföras på uppdrag av myndigheter eller enskilda. Tyngdpunk­ten i institutets verksamhet ligger inom utbildningsområdet.

Institutet administrerar vidare de utbUdningsåtgärder som ingår i programmen för stöd åt TEKO-industriema, den manuella glasindustrin samt ddar av den träbearbetande industrin.

Institutets verksamhet finansieras dels genom statsanslag, dels ge­nom kursavgifter och arvoden. Statens bidrag täckte budgetåret 1971/72 omkring 40 % av institutets totala kostnader, som uppgick till ca 22 milj. kr.

SIFU är organiserat på tre byråer, en allmän byrå, en informations-och utbildningsbyrå samt en teknisk byrå. Huvudkontoret ligger i Stock­holm. SIFU sysselsätter f. n. omkring 230 personer varav ca 30 är pla­cerade vid regionalkontor i Göteborg, Luleå och Malmö. Vidare har SIFU fr. o. m. budgetåret 1972/73 fem utbildningskonsulenter som är utplacerade vid företagareföreningarna i Växjö, Härnösand, Göteborg, Malmö och Örebro. Ett avtal har träffats mellan SIFU och respektive företagareförening. Ekonomiskt ingår konsulentverksamheten helt i SIFU:s administration.

 

Prop.1973:41                                                           57

4.2 Regional organisation

4.2.1 Departementspromemorian

I promemorian, som utarbetats av en arbetsgmpp inom industride­
partementet, behandlas främst frågor rörande SIFU:s regionala orga­
nisation, anknytning tUl industriverket samt gränsdragningen och sam­
arbetet gentemot andra myndigheter och organ.   .

I promemorian konstateras att det finns skäl att anta att SIFU:s nuvarande organisation är mindre lämpligt utformad för att tillgodose de mindre och medelstora företagens behov av fortbildningstjänster. Detta sammanhänger enUgt arbetsgruppen, till stor del med den niiva-rande fördelningen mellan regionala och centrala resurser. Regionalt finns för små resurser för uppsökande verksamhet och för genomfö­rande av företagsanpassade utbildningsåtgärder. Dessa begränsade re­gionala resurser i kombination med att SIFU:s nuvarande regionalkon­tor saknar självständigt budgetansvar innebär enligt arbetsgmppen att genomförandet av regionala initiativ försvåras. Mot denna bakgrund föreslås därför en ökad regionalisering av SIFU:s nuvarande kurs­verksamhet, vilket innebär att antalet regionalkontor utökas samt att viss del av nuvarande centrala resurser, främst kursadministrativ perso­nal, förs ut tUl dessa regionalkontor. Regionaliseringen bör enligt ar­betsgruppen kunna genomföras inom ramen för SIFU:s nuvarande per­sonella resurser. Regionalkontoren fömtses kOmma att arbeta i intim samverkan med främst företagareföreningarna inom regionen. Kontoren föreslås få ökad självständighet och ett klart budgetmässigt ansvar för sin verksamhet. Varje regiorialkontor fömtsätts vidare ha resurser för bl. a. uppsökande och företagsanpassad kursverksamhet samt för genomfö­rande av högfrekventa standardkurser. Utbildningskonsulenterna skall därvid enligt förslaget ingå i regionalorganisationen. Förslaget innebär enligt arbetsgmppen en orientering av kursverksamheten mot större anpassning till lokala utbildningsbehov hos företagen. Enligt förslaget skall regionalkontoren inte själva producera kurspaketen utan dessa skall beställas från främst SIFU:s nuvarande facksektioner inom främst den tekniska byrån. Dessa sektioner kommer då att bl.a. fungera som centrala serviceenheter till regionalkontoren. Vidare föreslås att ett råd­givande organ knyts till varje regionalkontor.

Regionaliseringen föreslås i promemorian bli påbörjad fr. o, m, bud­getåret 1974/75 eller 1975/76. SIFU avses få i uppdrag att i anslags­framställningen för 1974/75 lägga fram ett konkret organisationsför­slag och beräkningar av kostnader.

 

Prop. 1973: 41                                                         58

4.2.2 Remissyttranden

I stort sett uttalar sig samtiiga remissinstanser positivt beträffande principen om en ökad regionalisering av SIFU:s verksamhet. Samtidigt påpekar dock remissinstansema att de på föreliggande utredningsmate­rial inte är beredda att ta slutlig stäUning till utformning, organisato­riska detaljer, ansvars- och befogenhetsfördelning m. m. vid regionali­seringen utan förordar att dessa frågor blir föremål för ytterligare ut­redning.

Från flera håll framförs att det är angeläget att en nära samverkan etableras mellan SIFU och företagareföreningarna. Företagareförening­arnas förbund hävdar att utbildning och konsulting måste knytas sam­man till en enhet gentemot företagen. Förbundet anser att regionalise­ringen inte skall ske genom att SIFU bygger upp egna regionkontor utan att den lämpligen sker genom att ifrågavarande resurser för re­gional verksamhet knyts till företagareföreningarna. RRV, länsstyrel­serna i Jönköpings- och Västmanlands län. Familjeföretagens förening och Sveriges industriförbund framför i stort motsvarande synpunkter.

Handelskamrarnas nämnd anser att möjligheterna att inordna SIFU:s regionalkontor under länsstyrelserna bör prövas.

I fråga om antalet regioner för utbildningsverksamheten framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län att varje län bör tillföras resurser. SÖ för sin del menar att det är angeläget att regionalindelningen samord­nas med övriga indelningar och regionala arrangemang inom utbUd-ningssektorn.

SIFU anser att de centrala och regionala enheterna måste hållas samman i en integrerad organisation. Direkta sambandslinjer måste så­ledes enligt SIFU finnas mellan central tjänsteproduktion och regional aktivitet. Motsvarande synpunkter framförs av SHIO.

Statskontoret slutiigen anser det vara motiverat att ställa under dis­kussion om inte en mer samlad organisation behövs regionalt för sam-hällsstödd företagsservice i stort. Därvid bör undersökas möjligheterna att på serviceområdet utveckla nya former för organiserat samarbete mellan stat och näringsliv i linje med vad som kommit att gäUa för den exportfrämjande verksamheten.

4.3 Anknytning till industriverket

4.3.1 Departementspromemorian

I promemorian konstateras att betydande samordningsbehov kom­mer att föreligga mellan SIFU och industriverket.

Samordning mellan SIFU och verket har enligt arbetsgruppen stark anknytning till frågan om behovet av effektivisering och utbyggnad av regionalt baserade industripolitiska insatser. För att syftet med den re-

 

Prop. 1973: 41                                                         59

gionalisering av SIFU som arbetsgruppen föreslår skall uppnås kom­mer en nära samverkan mellan regionalkontoren och företagareför­eningarna att krävas. Ett starkt behov av samverkan med företagare­föreningama kommer också att föreligga från de centrala serviceenhe­ternas sida eftersom dessa avses tUlhandahålla tjänster till företagare­föreningama i vissa frågor. Då föreningarna förutsätts komma att vara anknutna till det nya verket på samma sätt som de i dag är knutna tUl KK anser arbetsgrappen att starka skäl talar för att den övergripande samordningen meUan SIFU och föreningarna sker via verket. Detta förutsätter då givetvis att även SIFU har en nära anknytning till verket.

Behovet av samordningen mellan verket och SIFU framgår enligt arbetsgruppen också av att SIFU vid framtagning av kurspaket bör sö­ka nyttiggöra den information som kommer från de utredningar som utarbetats inom verket. I annat fall kan SIFU behöva bygga upp egna utredningsresurser vilket torde skapa betydande gränsdragningsproblem mellan SIFU och verket.

Industriverkets ansvar för de särskUda branschprogrammen, i vilka bl. a. ulbUdningsstöd utgör en viktig delkomponent talar också enligt arbetsgruppen för en nära samverkan mellan SIFU och verket.

För att på bästa sätt tiUgodose dessa behov föreslås en integration mellan SIFU och industriverket varvid två alternativ presenteras.

Båda altemativen innebär att de frågor som handläggs inom nuva­rande SIFU kommer att vara uppdelade på dels en enhet för utbild­ningsplanering m. m. centralt inom industriverket, dels en central ser­viceenhet och dels ett antal självständiga regionalkontor.

Enheten för utbildningsplanering m. m. skall bereda olika frågor rörande utbildning, teknisk information m. m. Dessa frågor gäller då främst fördelning av budgetmedel till olika program vid den centrala serviceenheten och regionalkontoren, långsiktig planering och utvärde­ring av verksamhetema samt samordning mellan utbildnings- och andra insatser i branschprogrammen.

Den centrala serviceenheten skiljer sig enligt arbetsgruppens förslag från nuvarande SIFU på i huvudsak tre punkter, nämligen dels att den övergripande planeringen, styrningen och utvärderingen av statliga in­satser som rör utbildning m. m. således förs in centralt i det nya ver­ket och samordnas med motsvarande aktiviteter för hela industripoliti­kens område, dels att de administrativa uppgifterna — redovisnings-, personalfrågor m. m. — överförs till den administrativa enheten i indu­striverket och dels att en regionalkontorsorganisation byggs ut. Service-enheten kommer bl. a. att ha ett operativt ansvar för utveckling och produktion av kursprogram. Vad gäller kurser som har hela landet som upptagningsområde föreslås enheten dessutom få ansvar för marknads­föringen och genomförandet. Samma ansvar fömtsätts gälla för den tekniska informationen och rådgivningen inkl. provningen.

 

Prop. 1973: 41                                                                     60

De regionala kontoren har enligt förslaget ansvar för uppläggning och genomförande av de högfrekventa standardkurserna och för den företagsanpassade utbildningen. Själva framtagandet av kurserna kom­mer dock att ligga hos serviceenheten.

Enligt altemativ I sorterar regionalkontoren under enheten för ut­bildningsplanering medan serviceenheten sorterar direkt under verksche­fen. Enligt altemativ II handläggs samtliga utbildningsfrågor av en enda enhet i verket. I övrigt överensstämmer i stort de båda alterna­tiven.

Inflytandet på verksamheterna från SIFU:s nuvarande intressegrup­pers sida skall enligt förslaget bl. a. kanaliseras genom styrelsen i in­dustriverket. Vidare skall till serviceenheten knytas en rådgivande nämnd och som tidigare nämnts till regionalkontoren särskilda regionala råd­givande organ. Enligt förslaget skall också delegationen för de mindre och medelstora företagen omvandlas tUl en till industriverket knuten nämnd, som föreslås få vidgade och mer övergripande uppgifter inom företagsserviceområdet. Mot denna bakgmnd framhålls i promemorian att möjlighetema till inflytande från SIFU:s nuvarande intressegrapper torde bli lika stora eller större inom ramen för den föreslagna princip­konstruktionen.

Integrationen mellan SIFU och industriverket enligt något av de två altemativförslagen föreslås ske tidigast i samband med att den före­slagna regionaliseringen av SIFU inleds dvs. fr. o. m. budgetåret 1974/ 75 eller 1975/76. Förberedelser och planering av integrationen bör en­ligt arbetsgruppen påbörjas i samarbete mellan SIFU och industriverket under budgetåret 1973/74.

4.3.2 Remissyttranden

Av det drygt 20-tal instanser som behandlat frågan om SIFU:s an­knytning till industriverket ställer sig statskontoret, KK, STU, läns­styrelserna i Östergötlands-, Jönköpings- och Västerbottens län, LO och Företagareföreningarnas förbund i princip positiva till förslaget om en integration men anser att frågan om den inre organisationen bör bli föremål för ytterligare överväganden. KK uttalar dock preferenser för alternativ I i arbetsgrappens förslag medan exempelvis länsstyrelserna i Östergötlands- och Västerbottens län och LO föredrar en lösning en­ligt altemativ II. Även SACO ställer sig i princip positiv till en integra­tion enligt alternativ II men anser samtidigt att ett alternativ tUl inte­gration, som bör prövas, är att ansvar och huvudmannaskap för väsent­liga avsnitt av yrkesutbildningen åläggs SIFU och att erforderliga resur­ser därvid ställs tUl institutets förfogande. TCO anser också att altema­tiv II är att föredra.

SAF, Handelskamrarnas nämnd. Svensk industriförening, Sveriges in­dustriförbund m. fl. vUl med hänvisning tUl bl. a. de knapphändiga upp-

 

Prop. 1973: 41                                                        61

gifter som föreligger om industriverket inte uttala sig i integrationsfrå­gan utan föreslår att den bUr föremål för ytterligare utredning. 5.4 F betonar emellertid att relationerna mellan SIFU:s verksamhet och industriverket är ytterst betydelsefulla. Handelskamrarnas nämnd anser att det kan vara rationellt att SIFU i enlighet med arbetsgrappens för­slag integreras med verket. Svensk industriförening är av den uppfatt­ningen att en samordning mellan industriverket och SIFU på sikt torde vara ofrånkomlig. Sveriges industriförbund slutligen delar arbetsgrap­pens mening att starka skäl talar för en nära samordning mellan SIFU och industriverket men förordar att slutligt ställningstagande i integra­tionsfrågan får anstå tUls dess industriverket funnit sina verksamhets­former.

Negativa till arbetsgrappens förslag om en integration ställer sig SIFU, Familjeföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sve­riges köpmannaförbund och SHIO som anser att SIFU:s uppgifter bör kunna fullgöras bättre av ett självständigt institut i jämförelse med ett i industriverket integrerat. Man pekar bl. a. på handlingsfriheten, kontakt­vägarnas längd till avnämarna och de marknadsmässiga förutsättning­arna. SIFU:s styrelse har emellertid inte avgivit enhälligt yttrande i frågan. En av personalens representanter samt LO:s representant i sty­relsen anser att SIFU bör integreras i verket. SIFU påpekar nödvän­digheten av att skilja mellan myndighetsutövning och renodlade service­uppgifter. Sistnämnda påpekande görs även av bl. a. LO, Svensk industri­förening och Sveriges industriförbund.

RRV är för sin del inte berett att på grandval av föreUggande utred­ningsmaterial tillstyrka en fullständig integration mellan industriverket och SIFU. Vissa allmänna uppgifter som SIFU nu har bör dock över­föras till verket.

Beträffande tidpunkten för en integration framhåller statskontoret, en av personalrepresentantema i SIFU:s styrelse, SACO och Företagare­föreningarnas förbund att denna bör vara redan den 1 juli 1973, SACO framhåller vidare att om integrationen sker vid senare tidpunkt bör in­dustriverkets administration till viss del kunna åläggas SIFU för att und­vika uppbyggnad av dubbla resurser vad gäller främst kansli- och eko­nomifunktionen,

4.4 Riktlinjer för samarbete med andra myndigheter och organ

4.4.1 Departementspromemorian

I promemorian behandlas riktiinjer för samarbete med andra utbild­ningsinstitutioner, företagareföreningama, SP och STU.

Vad beträffar samarbetet mellan SIFU och andra utbildningsorgani­sationer föreslås att SIFU, i enlighet med sin nuvarande instruktion, in­riktar sin egen utbildningsverksamhet på områden där brist på utbild-

 

Prop. 1973: 41                                                        62

ningsmöjligheter föreligger. Vidare framhåUs att SIFU:s relativt breda och i flera fall traditionella fortbildningsverksamhet successivt bör be­gränsas i den mån motsvarande utbildning kan erbjudas från annat håll.

Vidare framgår av promemorian att det vore lämpligt om SIFU — se.-nare industriverket — och skolöverstyrelsen gemensamt utarbetar ett förslag om hur ett samarbete dem emellan bör utformas vad beträf­far yrkes- och företagsinriktad utbUdning.

Vad gäller särskilda utbildningsprogram för vissa branscher —■ f. n. TEKO-, glas- samt vissa delar av den träbearbetande industrin — bör, enligt promemorian, den centrala serviceenheten och regionalkontoren i stort medverka på motsvarande sätt som SIFU f. n. medverkar, i den mån liknande program kommer till stånd för andra branscher. Huvud­ansvaret och den övergripande planeringen avses dock ligga centralt inom enheten för utbUdningsplanering i industriverket.

Vad gäller utbildningsfrågor kommer samarbetet mellan SIFU och företagareföreningarna enligt promemorian att innebära att nuvarande SIFU åtar sig att inom föreningarnas verksamhetsområde svara för ut­bildningsproduktion, huvudsakligen inriktad mot mindre och medelstora företag. UtbUdningen kan antingen anordnas direkt av SIFU eller för­medlas från annan lämplig utbUdningsgivare.

Arbetsgruppen påpekar att det i fråga om rådgivningsverksamhet rå­der enighet mdlan föreningarna och SIFU om att den allmäntekniska och allmänekonomiska direkt till enskUda företag riktade rådgivnings­verksamheten skall utföras av företagareföreningarna. Den specialtek­niska rådgivningsverksamheten skall däremot enligt överenskommelsen utföras eller förmedlas av SIFU. SIFU:s rådgivningsverksamhet inom marknadsföringsområdet är i praktiken begränsad till att omfatta en samverkan med företagareföreningarna i västra Sverige inom ramen för det särskilda bolaget FVS Marknadsservice AB. SIFU:s medverkan i detta bolag kan ses som ett led i institutets strävan att skaffa sig prak­tiska erfarenheter inom marknadsförings- och företagsledningsområdet.

För att en effektiv och ändamålsenlig arbetsfördelning skall åstad­kommas vad gäller statliga konsultinsatser på marknadsföringsområdet inom landet synes det enligt arbetsgruppen ändamålsenligt att dessa ka­naliseras genom företagareföreningarna. Antingen kan konsultresurser finnas inom varje enskUd förening eller också kan flera föreningar ge­mensamt anställa lämplig expertis. Detta innebär således att SlFU:s nu­varande aktivitet på området enligt arbetsgruppen inte bör utvidgas ut­över en medverkan i FVS Marknadsservice AB. Däremot bör man an­tingen i egen regi eller i samarbete med exempelvis IFL söka initiera och utveckla kurspaket rörande marknadsföring.

Vad gäller statens insatser på exportförsäljningsområdet anser arbets­gruppen att arbetsfördelningen är klar genom inrättandet av Sveriges exportråd. Ett samarbete bör emellertid utvecklas meUan exportrådet

 

Prop. 1973: 41                                                         63

och den föreslagna nya organisation för SIFU inom industriverkets ram. Ett sådant samarbete bör enligt arbetsgrappen leda till en komplettering av de utbUdningsresurser som finns inom exportrådet. Exportrådet bör dock vara huvudansvarig för utbUdning i exportteknik och intemationell marknadsföring.

Sammanfattningsvis framhåller arbetsgrappen att den centrala ser­viceenheten bör fungera som serviceorgan åt företagareföreningarna när det gäller utbildning och den specialiserade tekniska rådgivningen som föreningama själva inte kan lämna. Samtidigt skall föreningarna å sin sida medverka till att de utbyggda regionalkontoren på ett effek­tivt sätt når ut med sina utbUdningstjänster till näringslivet. Det sam­arbete som redan inletts mellan nuvarande SIFU och företagareför­eningarna står väl i överensstämmelse därmed och bör därför byggas ut.

Beträffande samarbete med SP konstateras i promemorian att SIFU:s nuvarande uppdragsprovning av officiell karaktär, enligt statsmakternas ställningstagande (prop. 1972: 54, NU 1972: 38, rskr 1972: 199) i prin­cip bör överföras till SP. TiUs vidare bör den emellertid knytas till SP:s verksamhet genom riksprovplats- och auktorisationssystemen.

I den mån provnings- och kontrollresurser överförs från den cen­trala serviceenheten till SP bör enligt arbetsgruppen garantier skapas för att serviceenheten även fortsättningsvis i erforderlig utsträckning kan utnyttja dessa resurser som stöd för fortbildnings- och rådgivnings­verksamheten i tekniska frågor. I detta sammanhang är det vidare vik­tigt att understryka att den personal inom serviceenheten som berörs av en eventuell resursöverföring till SP, garanteras möjlighet till fortsatt anställning inom industriverket eUer SP.

SP bör också enligt arbetsgruppen kunna repliera på den centrala serviceenhetens resurser. Den kompetens och de erfarenheter som byggs upp inom enheten inom ramen för utbUdnings- och rådgivningsverk­samheten bör därvid kunna utnyttjas av SP när det gäller att främja utvecklingen av provnings- och mätteknik.

Sammanfattningsvis anför arbetsgrappen att den centrala service-enhetens uppdragsprovning på sikt antingen bör överföras tiU SP eller inordnas i riksprovplats- och auktorisationssystemen. Frågan om en överföring bör enligt arbetsgrappen bedömas från fall till fall med ut­gångspunkt från de totala effekterna för provnings- och kontrollverk­samhet i sin helhet. Väsentiigt i sammanhanget är att serviceenheten under aUa omständigheter måste ha tUlgång till vissa provnings- och konlrollresurser som stöd för fortbildnings- och rådgivningsverksamhe­terna i tekniska frågor oavsett om dessa resurser finns hos enheten självt eller SP.

Enligt arbetsgrappen är det vidare angeläget att söka åstadkomma en närmare samverkan mellan nuvarande verksamheten vid SIFU och

 

Prop. 1973: 41                                                         64

STU och att klarlägga rollfördelningen. Utformningen av riktiinjerna för denna samverkan bör emellertid anstå tills dess slutlig ställning ta­gits till den framtida organisationen och lokaliseringen av SIFU:s nuva­rande verksamhet.

I detta sammanhang uppmärksammar arbetsgruppen även PRV:s roll som spridare av information om ny teknik. En nära samverkan mellan den verksamhet som bedrivs vid nuvarande SIFU och PRV bör därför eftersträvas.

4.4.2 Remissyttranden

Statskontoret understryker behovet av en renodling av verksamhets­fältet för SIFU och anser att detta gäller speciellt för den tekniska facktjänsten. Även TCO framhåller att det är angeläget— inte minst ur personalsynpunkt — att gränsdragningsfrågorna blir lösta, SHIO förordar en fortsatt översyn av SIFU:s arbetsuppgifter och kontakter med olika myndigheter och institutioner.

Flera remissinstanser tar upp frågan om SIFU:s relationer till andra UtbUdningsgivare. SÖ finner det angeläget att samarbete med SIFU sna­rast kommer till stånd. En jämförande analys bör enligt SÖ utföras av kursutbudet hos SIFU resp. övriga kursgivare och då främst den yrkes­inriktade utbildningen inom gymnasieskolan samt den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Analysen bör mynna ut i förslag tUl fördel­ning av arbetsuppgifter meUan å ena sidan SIFU och å andra sidan övriga utbildningsinstitutioner. Motsvarande synpunkter framförs av bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län, SACO och SHIO.

SAF framhåller bl, a. att SIFU:s resurser bör utnyttjas på områden där icke annan utbildning finns att tillgå eller har otillräcklig omfatt­ning, SAF anser vidare att SIFU:s egen kursproduktion koncentreras till teknologisk utbildning samt att SIFU i ökad utsträckning samver­kar med andra utbildningsorganisationer, företagen och deras organi­sationer.

RRV anser att en närmare kartiäggning bör ske av SIFU:s prov­ningsverksamhet. De delar av provningsverksamheten som därvid inte bedöms erforderliga som stödfunktion till annan verksamhet bör enligt RRV överföras till annat organ t. ex. SP. Konsumentverket understryker att SIFU som självständig enhet inte får utvecklas till ett teknologiskt institut med uppgifter som kolliderar med SP:s funk­tioner. Företagareföreningarnas förbund anser att de delar av SIFU:s verksamhet som har anknytning till SP bör överföras dit.

 

Prop. 1973: 41                                                                     65

5.    Energikommitténs betänkande

5.1 Kommittén

Energipolitikens mål kan enligt kommittén sägas vara att påverka energimarknaderna i riktning mot ett bättre samhällsekonomiskt resurs­utnyttjande än vad som är möjligt utan samordning och medveten styr­ning. Denna politik bör bl, a, syfta till att utnyttja tekniska stordrifts­fördelar med undvikande av monopolistisk prispolitik samt till att beak­ta miljö- och beredskapsfrågor. Stor vikt måste i dt långsiktigt perspek­tiv läggas på en samordnad investeringsplanering.

Även om det grundläggande målet för energipolitiken står fast kan pågående och väntad utveckling på energimarknaderna och förändring­ar i den allmänna synen på hur samhällsutvecklingen skall styras ge delvis ändrade förutsättningar för statens aktiviteter.

Enligt energikommitténs mening är det motiverat att nu stärka sam­hällets planerings- och styrningsmöjligheter på energiområdet. Kom­mittén har därför sökt ge generella riktlinjer för en sådan förstärkning samt föreslår en central organisation med ansvar och resurser för den fortsatta, konkreta verksamheten.

Som utgångspunkt och underlag för de energipolitiska aktiviteterna förordas att en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet upp­rättas liksom en i anslutning därtill utvecklad energistatistik.

I fråga om det svenska atomenergiprogrammet framhåller kommittén bl. a. det angelägna från energipolitisk synpunkt att säkerhetskraven vid atomenergianläggningar inte går längre än vad som är tekniskt mo­tiverat. För att de ansvariga myndigheterna snabbt skall kunna ta hän­syn till nya tekniska lösningar förordas en väsentlig förstärkning av re­surserna för säkerhetsprövning.

I fråga om energins rationella användning anser kommittén att en fortiöpande bevakning av utvecklingen när det gäller energibesparan­de metoder och apparatur liksom initiativ till åtgärder för optimal ener­gianvändning bör ses som permanenta och centrala uppgifter för ett statligt organ.

I fråga om statlig organisation på energiområdet konstaterar kom­mittén inledningsvis att den nuvarande företer en tämligen splittrad bild. De nya uppgifter som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma kan knappast utföras på ett ändamålsenligt sätt utan en genomgripande förändring och utbyggnad av organisationen.

Kommittén anser därför att en samlad organisation nu bör skapas på myndighetsnivå och därvid fogas in så, att riktlinjerna för statens agerande på energisektorn kan utformas i nära samstämmighet med övrig industri- och näringspolitik.

Kommittén påpekar emellertid att överväganden pågår som kan leda

5    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41

 

Prop.1973: 41                                                          66

till en helt förändrad organisatorisk bild på det närings- och industri­politiska området. Av direkt intresse för energikommittén är främst kommerskollegieutredningen samt övervägandena om atomenergiutred­ningens förslag. Energikommittén anser inte att dessa överväganden kan eller bör föregripas. Samtidigt är det emellertid angeläget att så snabbt som möjligt skapa en fast organisation som dels kan överta upp­gifter från atomenergidelegationen och kan medverka i uppbyggnaden av förordade energipolitiska aktiviteter dels också ta ansvaret för upp­byggnaden av en utrednings- och prognosverksamhet.

Mot bakgrund därav förordar kommittén att en fullständig organisa­tionsenhet — ett centralt energiorgan — nu skapas. Energiorganet bör få funktion som centralt utrednings-, berednings- och tiUsynsorgan för energifrågor och utformas på sådant sätt att det vid behov kan inpassas i annan organisatorisk ram när överväganden om förändringar i större skala blir aktuella.

Huvuduppgifter för energiorganet bör enligt förslaget, såvitt nu är i fråga, bli följande:

1.    Utförande av mål/medel-analyser och samhällsekonomiska bedöm­ningar av energipolitiska åtgärder och energimarknadens funktionssätt.

2.    Upprättande och publicerande av balanser och prognoser på ener­giområdet samt analyser härav.

3.    Övrig löpande bevakning av den inhemska utvecklingen inom energisektorn i syfte att vid behov initiera forskning, försöksverksam­het och utredningar samt att framlägga därav föranledda förslag,

4.    Uppföljning av den internationella utvecklingen på området.

5.    Tillämpning av koncessionslagstiftning.

6.    Utfärdande och tillsyn av säkerhetsföreskrifter för energianlägg­ningar.

För säkerhetsfrågorna bör enligt kommittén övervägas att utforma en organisation där beslutsfunktionerna är avskilda mot övriga myndig­hetsuppgifter. Kommittén förordar att två särskUda nämnder, en för reaktorsäkerhet och en för övriga energisäkerhetsfrågor, inrättas som beslutande organ inom energiorganets administrativa ram. Den förra nämnden bör överta säkerhetsuppgifterna hos den nuvarande delegatio­nen för atomenergifrågor och den senare nämnden elsäkerhetsfrågorna hos KK och statens elektriska inspektion samt eventuellt även spräng­ämnesinspektionens uppgifter.

Energiorganets verksamhet bör enligt förslaget uppdelas organisa­toriskt på underavdelningar såsom planerings- och utredningsenhet, koncessionsenhet, reaktorsäkerhetsenhet, energisäkerhetsenhet och ad­ministrativ enhet.

Kommittén har uppskattat totalkostnaden för energiorganet med ut­gångspunkt från ett antagande om sammanlagt ca 70 anställda, varav ca 45 handläggande personal. Totalkostnaden för ett budgetår upp­skattas tUl ca 8,5 milj. kr., varav för löner inkl. pålägg ca 6,3 milj, kr.

 

Prop. 1973:41                                                                         67

Jämfört med uppskattade kostnader för nuvarande verksamhet — inom främst kommerskollegium och delegationen för atomenergifrågor — och verksamhet enligt atomenergiutredningens förslag, kan kostnads­ökningen på grund av energikommitténs förslag beräknas utgöra ca 2,5 milj. kr. för ett budgetår.

Uppskattade resursbehov avser energiorganet vid full utbyggnad. Kommittén föratsätter dock att utbyggnad sker etappvis i takt med bl. a. utformning av föreslagen lagstiftning. Angeläget är att den första etappen genomförs senast fr. o. m. budgetåret 1971/72 så att en ansva­rig instans skapas snarast möjligt för att handha verksamheter som i dagsläget endast har provisorisk, eller helt saknar, organiserad form på den statliga sidan samt för att medverka i lagstiftningsarbetet.

Verksledningens utformning har inte behandlats närmare av kom­mittén med hänsyn till att denna blir beroende av om energiorganet byggs in i annan myndighet eller görs tUl självständigt organ. Oavsett hur denna fråga löses vill kommittén förorda att institutionella möjlig­heter skapas för olika intressenter — företag, branschorganisationer m, fl. — att medverka i energiorganets allmänna verksamhet. Detta bör ske inom ett energipolitiskt råd, sammansatt av en begränsad krets av företrädare för producent- och konsumentintressen samt för teknisk och ekonomisk sakkunskap på energiområdet.

5.2 Remissyttranden

Alla remissinstanser som yttrat sig över förslagen om fortlöpande prognosverksamhet och utbyggd energistatistik är ense om att de mot­svarar ett behov. Hit hör bl. a. statskontoret, SCB, RRV, naturvårds­verket, KK, ÖEF, vattenfallsverket, IVA, Elverksföreningen, Gasför­eningen, kommunförbundet, Kraftverksföreningen, Petroleumiiistitutet, Teknologföreningen, Värmeverksföreningen och Fera. Meningama de­lar sig däremot vad beträffar formerna för verksamheten. Energikom­mitténs förslag till uppläggning av arbetet lämnas utan erinran bl. a. av statskontoret, KK, ÖEF och KK-utredningen. Andra remissinstanser som t. ex. Elverksföreningen, kommunförbundet. Petroleuminstitutet, och Teknologföreningen vänder sig dock mot tanken på att verksamheten skall bedrivas av ett statligt organ med styrande uppgifter på energiom­rådet och föreslår i stället att den förläggs till något fristående organ utan beslutanderätt i energipolitiska frågor.

Beträffande förslaget om ett centralt energiorgan har flertalet re­missinstanser understmkit behovet av att den nuvarande splittringen i handläggningen av energifrågorna upphör och att dessa frågor sainord-nas hos en myndighet. Dit hör hl. a. statens planverk, statskontoret, ÖEF, länsstyrelserna i Stockholms län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus  län och Västmanlands län,  vattenfallsverket,  delegationen för

 

Prop. 1973: 41                                                                        68

atomenergifrågor, STU, KK-utredningen, AB Atomenergi, Hyresgäster­nas riksförbund. Industriförbundet, IVA, KF, LO, TCO och Värmeverks­föreningen. Avvisande tUl energipolitisk samordning ställer sig bl. a. Gasföreningen, SACO och Teknologföreningen.

Inställningen till att samordningen sker genom inrättandet av ett centralt energiorgan är däremot mera negativ. Delvis sammanhänger remissinstansernas inställning på denna punkt med vad de anser om kommitténs förslag i övrigt. I kommittéförslaget ingår bl. a. att konces­sionslagstiftningen för energiproduktion och energidistribution skall ut­vidgas till att omfatta alla anläggningar av väsentlig betydelse för energi­försörjningen. De instanser som avstyrker kommitténs förslag om ut­vidgad koncessionslagstiftning anser att arbetsuppgifterna inte ger under­lag för en särskild myndighet för energifrågor. Ett övervägande antal av remissinstanserna förordar att energifrågorna behandlas i någon redan existerande organisation, varvid KK föredras av de flesta. Många hän­visar också till att den pågående KK-utredningen bör avvaktas.

Ett centralt energiorgan tillstyrks av bl. a. planverket, ÖEF, länssty­relserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län och Norrbottens län, vattenfallsverket, delegationen för atomenergifrå­gor, AB Atomenergi, KF, LO, TCO och Värmeverksföreningen.

Överföring av myndighetsuppgifterna på KK förordas av bl. a. läns­styrelsen i Stockholms län, Industriförbundet och IVA.

Statskontoret, arbetarskyddsstyrelsen, RRV, KK-utredningen, Hyres­gästernas riksförbund, kommunförbundet och Kraftverksföreningen vill avvakta KK-utredningens betänkande innan ställning tas till förslaget. Vattenfallsverket uttalar att utformningen av organisationen bör vänta tills KK-utredningen är klar.

Elverksföreningen, Gasföreningen, Petroleuminstitutet, Teknologför­eningen, SACO och Skånes handelskammare tar avstånd från förslaget om inrättande av ett centralt energiorgan.

Bl. a. statskontoret och KK-utredningen förordar en samlad organisa­tionslösning för industri- och näringspolitiken, däri inbegripet energi­sektorn. LO understryker också nödvändigheten av att det centrala ener­giorganet utformas så att det på ett smidigt sätt kan anpassas till den för­ändring av hela den industri- och näringspolitiska organisationen på både verks- och departementsnivå som pågående utredningar och över­väganden kan leda till.

Beträffande energiorganets arbetsuppgifter förordar KK ett utred­nings-, planerings- och tillsynsorgan som är fristående från produktions­ledet. Verksamheten bör inledas med prognosverksamhet och därefter byggas ut allteftersom det fortsatta utredningsarbetet på energiförsörj­ningens område ger vid handen att så är lämpligt. Enligt kollegiets me­ning bör i detta organ inrymmas bl. a. den verksamhet som nu bedrivs inom KK:s elbyrå och inom dinspektionen. Däremot finner man det

 

Prop. 1973: 41                                                         69

föga ändamålsenligt att redan i det skede av energipolitikens konkretise­ring som nu förestår flytta över dbyråns koncessionsverksamhet till energiorganet.

ÖEF förutsätter att inrättandet av ett centralt energiorgan inte för­anleder ändrade uppgifter eller organisatoriska förändringar för ÖEF:s dd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller vikten av att kontinuerliga samarbetsformer kommer till stånd mellan energiorganet och centrala och regionala myndigheter om samhällsplaneringens skilda områden.

En fördjupad analys av energiförsörjningens fysiska aspekter skulle enligt planverkets mening få konsekvenser för det föreslagna energior­ganets organisation och verksamhetsområde. För byggnadsindustrins del bör enligt planverket samordning ske främst i organ på olika nivåer som ansvarar för den fysiska planeringen och byggnadsväsendet.

KK-utredningen har lämnat ett utförligt förslag om provisorisk energiorganisation i avvaktan på att "nya KK" kan organiseras. Tanken på ett helt fristående energiorgan avvisas av utredningen.

SPK finner det vara av väsentiig betydelse att koncessionsenheten från början erhåller tillräckliga resurser såväl ifråga om antal anställda som i fråga om kompetens. Möjlighet bör fmnas att helt eller delvis delegera koncessionsgivningen till myndigheten.

Samtliga de remissinstanser som har yttrat sig om säkerhetsfrågorna understryker behovet av att de säkerhetsmässiga funktionema får ett betydande oberoende i förhållande till energiorganets övriga funktio­ner. AB Atomenergi finner den föreslagna lösningen utgöra en lämplig kompromiss mellan en helt oberoende säkerhetsmyndighet och en i energiorganet helt integrerad, medan andra, bl. a. vattenfallsverket och STU anser att den enda anknytningen bör vara samarbete på det kon­torsadministrativa området. LO uttalar att en möjlighet som bör prövas är att säkerhetsenheterna får en från den övriga verksamheten friståen­de ställning.

KK-utredningen påpekar att den också utreder dessa verksamhetsgre­nars organisatoriska placering och anser det vara en öppen fråga om de skall föras in i "nya KK". Man påpekar att det inte finns någon så själv­klar samhörighet mellan planeringsinriktade och säkerhetsinriktade verk­samhetsgrenar, att man kan utesluta andra anknytningsmöjligheter för de senare. Även delegationen för atomenergifrågor är inne på denna linje. Planverket vill ha ytterligare utredning och eventuellt samordning av d-säkerhetsbestämmelserna med byggbestämmelserna i övrigt.

Ångpanneföreningen anser att hela säkerhetsområdet bör ses över inom den närmaste framtiden.

Planverket och Ångpanneföreningen hänvisar till statens omfattande kommersiella engagemang inom energisektorn och framhåller vikten av

 

Prop. 1973: 41                                                                     70

att kompetenskonflikter i möjligaste mån undviks. Ett förslag från plan­verket är att reaktorsäkerhetsnämnden får stå helt fri från bindningar tUl industridepartementet.

Däratöver påpekar arbetarskyddsstyrelsen att de säkerhetsfunktioner på energiområdet, som styrelsen och yrkesinspektionen utövar och som gäller de anställdas säkerhet, inte kan flyttas över på energiorganet.

Förslaget om inrättande av ett energipoUtiskt råd får ett gynnsamt mottagande. En del av de remissinstanser som är negativa mot skapandet av ett centralt energiorgan är positiva till förslaget om ett energipoli­tiskt råd. Dit hör bl. a. Elverksföreningen, Gasföreningen, Industriför­bundet, Kraftverksföreningen och Skånes handelskammare. Ett sådant råd tillstyrks också av bl. a, AB Atomenergi, IVA och Värineverksför­eningen.

6.    Geologiutredningens betänkande 6.1 Bakgrund

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyn­dighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet.

Enligt instmktionen åUgger det SGU att bedriva kartering av jord-och bergarter. Denna verksamhet inriktas f. n. huvudsakligen på fram-stäUning av dels jordartskartor i skala 1 : 50 000, dels berggrandskartor i samma skala. Kartoma utnyttjas framför allt för olika planerings­ändamål.

Det åligger vidare SGU att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt och industriellt användbara mineral, berg­arter och jordarter, dvs. att utföra prospektering. Denna verksamhet har ett intimt samband med karteringen, som i allmänhet ingår som en beståndsdel i eller utgör en föratsättning för prospekteringen. SGU:s prospektering har i vissa fall skett på särskilt uppdrag av statsmakterna, t. ex. beträffande Stekenjokkmalmen. Prospekteringen inriktas i allmän­het på de mineral och områdeii där en utökning av industrins råvarubas bedömts vara önskvärd.

Som ett led i prospekteringsarbetet har SGU rätt att ta inmutningar samt i Norrbottens och Västerbottens län att lägga utmål för statens räkning. De gruvrätter som härigenom uppkommer och som tUlsammans med vissa andra tillgångar utgör statens gruvegendom förvaltas av KK.

SGU har vidare tUl uppgift att göra undersökningar av jordmåner och grandvatten samt att bedriva forskning av såväl vetenskaplig som prak­tisk art. Grundvattenundersökningarna består f. n. av mätning och re-

 

Prop. 1973: 41                                                                     71

gistrering av grundvattendata, vilken verksamhet främst bedrivs vid ett år 1966 försöksvis inrättat brunns- och borrarkiv, samt av regionala grundvattenundersökningar. Forskningen och utvecklingsarbetet avser främst sådana geologiska frågor som är av betydelse för näringslivets ut­veckling och tillgodoseende av samhälleliga behov.

Resultaten av SGU:s verksamhet görs tillgängliga för allmänheten ge­nom de geologiska kartorna samt genom avhandlingar, uppsatser och ett museum som med samlingar belyser främst Sveriges geologi. Dess­utom tillhandagår SGU andra myndigheter, kommuner och enskilda med geologiska utredningar. Ersättning för utförda uppdrag utgår efter grun­der som Kungl. Maj:t fastställer.

Chef för SGU är en generaldirektör. Verket är försöksvis organiserat på tre byråer och tre avdelningar. Dessa är allmänna byrån, kartbyrån, malmbyrån, kemiska avdelningen, geofysiska avdelningen och admini­strativa avdelningen. Verket har ca 450 anställda.

SGU ligger i Stockholm men skall enligt statsmakternas beslut (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) lokaliseras tiU Uppsala och Luleå.

Inom SGU utarbetades under år 1963 ett betänkande om den egna verksamheten och organisationen. SGU begärde därvid betydande för­stärkningar för att intensifiera karteringsarbetet. Dessutom föreslogs att ett allmänt geologiskt kartverk i skalan 1 : 100 000 skulle upprättas. SGU framlade vidare ett förslag tiU lösning av verkets grundorganisa­tion, vilket väsentiigen baserades på den indelning i byråer och sektioner som tillämpats på försök sedan 1960. Slutligen föreslog SGU att en geologisk kartkommission skulle inrättas för att vara rådgivande organ i mer betydelsefulla frågor avseende riktlinjer för geologisk kartering. Betänkandet remissbehandlades och mottogs i stort sett positivt. Viss kriiik riktades dock mot förslaget i fråga om bl. a. kartornas utformning och utgivningstakt.

Med anledning av betänkandet skedde 1964 vissa förstärkningar av karteringsresurserna (prop. 1964: 1 bU. 11 s. 62, SU 1964: 10, rskr 1964: 10). Samtidigt vidtogs vissa förändringar i verkets organisation. En pro­visorisk instruktion utfärdades (1965: 649, ändrad genom beslut den 3 juni 1966). Ytterligare åtgärder ställdes på framtiden i avvaktan på närmare utredning. Sådan har nu kommit till stånd genom geologiutred­ningen. Även KK-utredningen tar i sitt betänkande Näringspolitiken — ny verksorganisation upp vissa frågor om SGU:s uppgifter, särskilt den statliga prospekteringen och dennas sammanhang med samhällets allmänna mål på det närings- och mineralpolitiska området. Vissa frå­gor som berör SGU har behandlats även av 1967 års gruvutredning i be­tänkandet Mellansvensk gruvindustri.

 

Prop. 1973: 41                                                                     72

6.2 Geologisk kartering

6.2,7  Utredningen

Geologiutredningen diskuterar inte närmare behovet av kartering i sitt betänkande. Utredningen påpekar dock att den geologiska karteringen utgör ett viktigt underlag vid lösningen av många problem både inom all­män och enskUd verksamhet och nämner som exempel på sådan verk­samhet samhällsplanering, industrilokalisering, vattentäktsutredningar, vägbyggen, naturvårdsinventering, fritidsbebyggelse, malmprospektering samt utvinning av industriella mineral, såsom kvarts och fältspat, och fyllnadsmaterial, såsom grus m. m. Även vid bedömning av frågor rö­rande rationalisering av lantbruk och skogsbruk används geologiska kar­tor. Enligt utredningen är den geologiska karteringen f. n. starkt efter­satt.

Mot bakgmnd härav förordar utredningen en kraftig utbyggnad av den geologiska karteringen med målet att med en femtioårig omlopps­tid kartera hela landet. Detta långsiktiga program kan inte låsas vid en från början fast fixerad form, varför karteringsorganisationen bör ges resurser för utvecklings- och forskningsarbete. Vidare bör resurser ges för sammanställning av special- och översiktskartor, när särskilda skäl härtill föreligger. De allmänna geologiska kartorna föreslås bli ut­givna i form av dels berggrundskartor, dels jordartskartor med viss differentiering av berggrunden. Utredningen framhåller, att separata jordarts- och berggrundskartor är mer överskådliga och för olika kon­sumentgrupper mer ändamålsenliga än kombinerade kartor. Kartorna föreslås, liksom de topografiska kartorna, bli utgivna i skalan 1 : 50 000 (i nordvästra Norriand 1 : 100 000).

Om geofysiska flygmätningar utförts för hela kartblad, bör enligt utredningen separata geofysiska kartor utges i samma skala som övriga geologiska kartblad. Den pågående länskarteringen av norra Sverige bör fullföljas, så att dessa områden åtminstone får översiktiiga geo­logiska kartor. Utgivningen av de malmgeologiska kartorna över vissa norrländska malmtrakter bör fullföljas. Vid jordartskarteringen bör en­ligt utredningens mening tätortsområdena prioriteras.

Utredningen föreslår att en basorganisation för karteringen inrättas. Basorganisationen skall ha till uppgift att biträda den del av organisa­tionen som sysslar med fältarbeten genom att ge viss specialisthjälp, bedriva forsknings- och utvecklingsarbete m. m.

Utredningen diskuterar även vissa samarbetsfrågor och konstaterar, att ett nära samarbete mdlan RAK och SGU är påkallat på planerings­stadiet för att produktionsplanerna för geologiska och ekonomisk­topografiska kartor skaU kunna anpassas till varandra.

 

Prop. 1973: 41                                                         73

Utredningen föreslår att all publikationsverksamhet inom SGU lik­som nu av praktiska skäl förläggs till karteringsenheten.

6.2.2 Remissyttranden

Ett stort antal remissinstanser berör utredningens förslag beträffande den geologiska karteringen. Samtliga understryker starkt behovet av sådan kartering och påpekar att denna är av betydelse i ett flertal verk­samheter. Vissa remissinstanser, bl. a. fortifikationsförvaltningen, fram­håller behovet av geologisk kartering t, ex, vid anläggande av berg­rum. Vid vägbyggen kommer geologiska data beträffande bl. a. jord­artsfördelningen till användning, framhåller statens väginstitut. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anför att kartorna kan vara till hjälp bl. a. vid naturvårdsinventeringar och byggnadsplanering. Skogsstyrel­sen betonar vikten för skogsbraket av att en jordartskartering geno.m-förs. Norrlandsfonden och Svenska gruvföreningen påpekar betydelsen av geologiska kartor som underlag vid prospektering efter malm och andra nyttiga mineral.

Remissinstanserna diskuterar inte frågan huruvida karteringen skall bedrivas av SGU eUer av någon annan myndighet.

Vad beträffar verksamhetens omfattning förtjänar att nämnas, att ett stort antal remissinstanser, bl. a. statens vägverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, STU, Jern­kontoret, Svenska gruvföreningen och KVA, förordar en kortare om­loppstid för karteringen än den av utredningen föreslagna.

Utredningens uppfattning att separata jordarts- och berggrundskartor är mer överskådliga och för olika konsumentgrupper mer ändamåls­enliga än de s. k. kombinerade kartorna delas av flertalet remissinstan­ser som berört frågan. Likaså tiUstyrks förslaget om skala 1 : 50 000 för den landstäckande geologiska kartan. RAK anser att en närmare bedömning av merkostnaderna för kartframställning i skala 1 : 50 000 jämfört med 1 : 100 000 borde ha gjorts. Då perspektivet för den geo­logiska kartläggningen enligt utredningens förslag är 50 år, borde en jämfört med utredningens förslag utökad utgivning i skala 1 : 100 000 kunna bidra till en kortare utgivningstid. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att de kvartärgeologiska förhållandena liksom berggrandens sammansättning är speciella i Malmöhus län. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till den intensiva och snabbt föränderliga markanvänd­ningen finner länsstyrelsen det motiverat att föreslå, att länet skall kar­teras i större skala än 1 : 50 000, Länsstyrelsen vitsordar, atf de agro-geologiska kartor i skala 1 : 20 000, som utgivits över en mindre del av länet, har varit av stort värde i samhälls- och naturresursplaneringen.

Några remissinstanser föreslår utgivning av specialkartor, framför allt med geofysiska data. Sålunda föreslår statens naturvetenskapliga forsk­ningsråd upprättande av kartor med hydrogeologiska, geotekniska, geo-

 

Prop. 1973: 41                                                         74

morfologiska, geodektriska och seismiska data samt data angående jorddjup m, m. Gruvföreningen föreslår att översiktskartor med upp­gifter om magnetiska, elektriska, gravimetriska och radiometriska för­hållanden upprättas.

Några instanser påtalar vikten av att även våra kuster och sjöar in­nefattas i ett program för geologisk kartering. Statens naturvetenskap­liga forskningsråd framhåller, att data från havsbottnen och från våra stora insjöar i många sammanhang är av lika stor betydelse som data från landområdena. Det bör ankomma på SGU att i samråd med andra intressenter utarbeta lämplig metodik för undervattenskarteringen och att svara för denna. RAK anser att, eftersom en noggrann lägesbestämning ingår som ett led vid de flesta marina aktiviteter, det är ofrånkomligt att en ökad kartiäggning av havsområdena kommer till stånd, STU an­ser att det icke minst för utvinning av lösa sediment men också för malm- och oljdetning torde finnas ett stort behov av maringeologisk kartering. En geologisk kartläggning av svenskt område under vatten bör därför snarast påbörjas.

Den föreslagna prioriteringen till förmån för tätorterna godtas av flertalet remissinstanser, bl, a, statens vägverk, lantmäteristyrelsen, STU, Jernkontoret och Svenska teknologföreningen. Skogsstyrelsen anser dock, att den av utredningen föreslagna prioriteringen är mycket ogynnsam ur skogsbrukels synpunkt. Skogsbruket torde för sin planering inte kunna vara ulan geologiska data under så lång tid, som blir följden av den föreslagna prioriteringen. Om denna inte ändras framtvingas således ett kostsamt dubbelarbete genom att skogsbruket måste göra en egen kar­tering av bl. a, markbärigheten. Statens vattenfallsverk framhåller, att kartering av områden som enligt den fysiska riksplaneringen kommer alt reserveras för industrilokalisering, måste ske med förtursrätt för att kunna vara tUl nytta vid den fortsatta värmekraftsprojekteringen.

RAK tar upp vissa samarbetsfrågor och föreslår samarbete meUan verket och SGU, bl, a, vad gäller användning av viss utrustning.

Vissa remissinstanser, bl, a. statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens institut för byggnadsforskning och SGU, pekar på möjligheter tUl rationalisering bl, a. genom ökat utnyttjande av automatisk data­behandling (ADB) och föreslår dessutom möjliga vägar för metodut­veckling såsom fjärranalys m. m.

Beträffande planeringen och inriktningen av karteringsverksamheten framhåller statskontoret att SGU:s konsumenter bör vara företrädda i en föreslagen verksstyrelse, samt att möjligheterna att på ett mer mar­kant sätt låta konsumenternas önskemål komma tUl uttryck genom nå­gon form av prismekanism bör övervägas. Statens planverk anför, att ur­valet av data och utformningen av kartornas innehåll bör anpassas till de praktiska synpunkter och krav, som kan föreligga i samband med planeringsverksamheten inom samhälle och näringsliv. Dessa synpunk-

 

Prop. 1973: 41                                                         75

ter och krav bör enligt verkets uppfattning utredas i samarbete med berörda myndigheter m. fl. innan de nya kartornas detaljutförande fast­ställs. Liknande åsikter uttrycks av statens institut för byggnadsforsk­ning. Svenska gruvföreningen och KVA.

6.3 Prospektering

6.3.1 Utredningen

Utredningen inleder med att definiera begreppet malmprospektering som sökande efter ekonomiskt exploaterbara fyndigheter av malmer och vissa andra mineralråvaror, t. ex. grafit och uran. Som malm definieras berg och jordarter ur vUka metaller kan utvinnas med ekonomiskt lön­samt resultat.

Prospektering är, anför utredningen, ett vidsträckt begrepp som i sig innefattar en rad vetenskapliga och tekniska aktiviteter. Tre huvudom­råden diskuteras, nämligen malmgeologi, geokemi och tillämpad geo­fysik. Malmgeologi omfattar kunskapen om de geologiska processerna, vilka bildar malmer och bestämmer deras uppträdande och form samt läge i jordskorpan. Detta förutsätter ett ingående studium av poten­tiellt malmförande områdens geologiska historia och uppbyggnad, berg­arternas inbördes åldersförhållanden och de geologiska processer som efter bergarternas bildande har påverkat berggrunden. Den tillämpade geokemin syftar till att finna avvikande av malmmineralisering framkal­lade metallhalter i täckande jordlager eller i fast berggrund och vatten. Med den tUlämpade geofysiken har det visat sig möjligt att genom mät­ningar av naturliga eller framkallade fysikaliska fenomen lokalisera zoner i jordskorpan med avvikande fysikaliska egenskaper, vilka direkt eller indirekt kan ha samband med förekomsten av malmkroppar. Bland de metoder som oftast används nämns magnetiska, gravimetriska, elek­triska och seismiska undersökningar samt radioaktivitetsbestämningar.

Utredningen gör en översikt av den tekniska utvecklingen av pro-spekteringsmeloder samt beskriver det nuvarande förfarandet. Därefter övergår utredningen till att diskutera landets tillgångar av olika mal­mer.

JärnmalmstUlgångarna i Norrbottens län år 1963 uppskattas av ut­redningen tUl 2 720 milj. ton med ett järninnehåll av 1590 milj. ton. Brytningen uppgick år 1968 till 32,4 milj, ton. I Mellansverige beräk­nades reserverna år 1966 tiU 976 milj. ton med ett järninnehåU av 373 milj. ton. Med en årlig brytning av ca 13 milj. ton (1968 års produk­tion) skulle reserverna räcka i omkring 70 år. Emellertid beräknas en betydande dd av reserverna ligga i vUande gruvor, dvs. gruvor som har för låg järnhalt för att i dag vara ekonomiskt brytvärda. Om dessa lågvärdiga malmer inte medräknas blir återstående brytningstid ca 25 år.

TiUgångarna på sulfidmalmer, tiU vUka hör malmer som i varierande

 

Prop. 1973: 41                                                         76

halter och förenmgar utöver svavel innehåller t, ex, koppar, zink och bly, kan endast uppskattas med stor osäkerhet. Mindre mineraliseringar är ganska allmänt förekommande inom stora delar av Sverige. En särskild malmprovins bildas av sulfidmalmsmineraliseringar inom om­rådet kring SkeUefteälven, i det s. k. Skdleftefältet. Regionalt uppträ­dande mineraliseringar finns även i fjällkedjans skifferområden, i delar av Mellansverige och på vissa andra håll,

TiU legeringsmetaUerna hör krom, mangan, molybden, volfram, va­nadin, nickel och kobolt. Dessa metaller används inom industrin främst vid framställning av ferro- och andra legeringar, men även för plätering, tUlverkning av hårdmetall, kemikalier, katalysatorer m. m. Den svenska industrins förbrukning av legeringsmetaller, räknad per ton framställt stål, är förmodligen störst i världen. Förbmkningen av olika legerings-metaller har under senare år ökat snabbt i såväl Sverige som de flesta andra industriländer. Någon brytning av legeringsmetallernas malmer förekommer f. n, inte i Sverige med undantag för produktion av små mängder lågprocentig manganmalm. Sedan utredningen avlämnade sitt betänkande har dock produktion av volframmalm startat. Utsikterna för framgångsrik prospektering efter såväl molybden som volfram har dock ökat väsentligt under senare år, särskilt genom utveckling av geo-kemiska arbetsmetoder. Dessutom finns på ett flertal platser betydande potentiella reserver av vanadin.

Beträffande urantillgångarna påpekar utredningen, att stora men låg-haltiga förekomster har påträffats på flera håll, samt att de geologiska förutsättningarna för uranprospektering i Sverige torde vara bättre än på många andra håll i Europa, Fyndigheterna är inte brytvärda, men bedöms på grund av stigande uranpriser kunna exploateras under 1980-talet.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis, att Sveriges berggrund är rikt mineraliserad, men att de lättast anträffbara malmerna redan tor­de ha hittats. Flera av de största och rikaste fyndigheterna har börjat brytas och andra är helt utbrutna. För att kunna leta upp nya fyndig­heter är det idag nödvändigt att på ett helt annat sätt än tidigare be­gagna sig av förfinade vetenskapliga arbetsmetoder. Detta kräver om­fattande organisation, teknisk utrustning och stora ekonomiska insatser. Mot denna bakgrund och med hänsyn bl. a. till gruvnäringens betydelse är det enligt utredningens mening ofrånkomligt att den statliga malm-letningen intensifieras.

Målet för prospekteringen bör, anför utredningen, på lång sikt vara att påvisa nya förekomster av malmtillgångar i minst samma omfatt­ning som metallkonsumtionen ökar. Verksamhetens inriktning och om­fattning får slutligt bestämmas av statsmakterna mot bakgrund av bl. a. försörjnings-, beredskaps- och handelspolitiska synpunkter. Utredningen

 

Prop. 1973: 41                                                                     77

anser dock att den mest angelägna arbetsuppgiften f. n. är prospektering efler uran.

Utredningen föreslår att det för malmletningsverksamheten vid SGU inrättas en basorganisation i likhet med vad som föreslagits för karte­ringen. I basorganisationen bör ingå olika slag av specialutbildad per­sonal för kontinuerlig bevakning och uppföljning av utvecklingen avse­ende bl. a. olika malmområden samt mineraliseringslyper, arbetsteknik m, m. Basorganisationens utformning i detalj bör göras av SGU:s led­ning och planeringsorgan så att samordning sker med annan verksamhet,

6.3.2 Remissyttranden                                  I

Vad utredningen anför beträffande mål för den statiiga malmpro-spekteringen mottas positivt av de 16 instanser som uttalar sig i denna fråga. Dessa remissinstanser är eniga om att prospekteringen bör hållas på en hög nivå. Det är av beredskapsskäl värdefullt med en ökad känne­dom om landets mineraltillgångar, framhåller ÖEF. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anför, att gravnäringen i resp. län är närmast livsviktig ur sysselsättningssynpunkt. STU påpekar att mi­neralsektorn dessutom är av stor betydelse för vår export och att, eftersom behovet av mineralråvaror snabbt ökar, ansträngningar bör göras för att upprätthålla en hög prospekteringsnivå.

Inriktningen av prospekteringen diskuteras av flera remissinstanser. ÖEF framhåller att varje möjlighet att utnyttja och tUlvarata inhemska energikällor är av stor betydelse för beredskapen. ÖEF vill därför un­derstryka betydelsen av att SGU erhåller resurser för bearbetning och uppföljning av geologiska resultat från de för landets energiförsörj­ning betydelsefulla olje-, gas- och skifferundersökningarna. Utbyggna­den av kärnkraftverken innebär ett växande beroende av uran som energikälla, ÖEF delar därför från sina utgångspunkter utredningens uppfattning att prospektering efter uran har hög angelägenhetsgrad. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att SGU i detta län hittills en­bart haft resurser för prospektering avseende järnmalm. Utredningen synes inte föreslå någon ändring, vilket ur länets synpunkt ter sig be­tänkligt, då effektiviteten i exploateringen av tillgångarna på industri-mineral därmed fortfarande blir alltför låg. Industrimineral bör därför enligt länsstyrelsens mening jämställas med malmer i prospekterings-hänseende. Statens vattenfallsverk understryker behovet av en kraftfull insats på uranprospekteringen och trycker därvid särskilt på den be­tydande tidsåtgången för utvärdering, analysering av brytnings- och anrikningsmetoder samt utbyggnad av exploateringsanläggningar. Den inledande regionala och på uppslag inriktade allmänna SGU-prospek-teringen, finansierad över statsbudgeten, bör därför redan nu inställas på högsta ambitionsnivå med hänsyn till personella och tekniska resur­ser. Några remissinstanser vill, utöver uranprospektering, ge prospek-

 

Prop. 1973: 41                                                         78

tering efter legeringsmetaller hög prioritet. Dit hör statens naturveten­skapliga forskningsråd och Jernkontoret. AB Atomenergi påpekar be­träffande uranprospekteringen, att Sverige har gynnsamma förutsätt­ningar för uranmineraliseringar, och att efterfrågan på uran ökar snabbt,

SGU anser att inriktningen av prospekteringen i dess helhet i hög grad bör bestämmas av teknisk-ekonomiska synpunkter, SjälvfaUet bör arbetena inriktas på sådana områden och objekt som, med hänsyn till geologi, mineralisering och tillgänglig prospekteringsteknik, bedöms er­bjuda goda möjligheter för malmfynd.

Beträffande den av utredningen föreslagna basorganisationen anför SGU att forsknings- och utvecklingsstiden inom malmprospekteringen är av avgörande betydelse för att på sikt trygga den inhemska råvara­basen. Det är således ett samhällsintresse att det inrättas en stark bas­organisation för prospektering efter malmer. TCO, SACO och AB Atomenergi framför liknande synpunkter.

6.4 Inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och bergarter m. m.

6.4.1  Utredningen                               !

I sitt betänkande föreslår utredningen, att geologisk verksamhet av­seende utredningar och forskning beträffande jordarternas och berg­grundens egenskaper samt tillgångar på råvaror, utom beträffande malmmineral, hålls samman inom en naturresursavdelning vid SGU. Vid enheten skall enligt förslaget bedrivas forskning och inventering främst beträffande grundvatten, sand och grus samt industrieUa råvaror. Särskild vikt skall läggas vid grundvattenfrågor i samarbete med statens naturvårdsverk.

Utredningen anser forskning och inventering beträffande grundvat­ten önskvärd emedan förbrakningen av vatten inom såväl industrin som hushållen har ökat mycket kraftigt i samband med att befolkning och näringsliv alltmer koncentrerats till lokalt avgränsade tätorter. En sam­ordning av alla tiUgängliga resurser och en planmässig inventering av landets vattentillgångar är åtgärder, som är oundgängligen nödvändiga om allvarliga och svårreparerade skadeverkningar skall kunna undvi­kas, menar utredningen. SGU bedriver sedan 1966 en försöksverksamhet med insamling av data från bmnnsbormingar. Det s. k. brunns- och borrarkivet har redan under uppbyggnadsperioden varit till stor nytta såväl för grundvattenundersökningar som för rent geologiska ändamål. Insamlingen av data möter dock vissa svårigheter och skulle fordra stöd av en lagstadgad uppgiftsskyldighet för att kunna bli effektiv. Förutom verksamheten vid brunns- och borrarkivet har vissa regionala hydrogeo­logiska undersökningar utförts. Dessa bör enligt utredningens mening främst inriktas på områden med särskUda vattenförsörjningsproblem.

Utredningen anser inventeringar av sand- och grusförekomster ange-

 

Prop. 1973: 41                                                        79

lägna mot bakgrund av den ökade förbmkningen av grus och sand för byggnads- och anläggningsverksamhet. Önskemålet om exploatering av välbdägna grusförekomster måste vägas mot behovet av skydd för grundvattentUlgångar och mot naturvårdsaspekter. En geologisk-teknisk bedömning av fyndigheternas storlek och sammansättning samt exploa­teringens inverkan på grundvattnet är i detta sammanhang synnerligen viktig.

Behovet av kännedom om olika industriella råvaror, t. ex. kvarts och fältspat, har enligt utredningen ökat i betydelse. Sedan 1964 har SGU inom denna sektor utfört inventeringar och undersökningar rörande fö­rekomster av industriella mineral och bergarter i Norrland. Arbetena har utförts som särskilda uppdrag från länens företagareföreningar, numera från Norrlandsfonden. Avsevärda vinster i form av bättre planering och större kontinuitet skulle emellertid enUgt utredningen kunna göras om dessa arbeten bildade självständiga projekt inom SGU:s egen verk­samhet.

Även på det bergmekaniska arbetsområdet finns det enligt utred­ningen arbetsuppgifter för SGU. Dessa uppgifter bör främst avse att klarlägga de geologiska förhållandenas inflytande på berggrandens egenskaper i bergmekaniskt avseende. Med tanke på dessa frågors stora betydelse vid såväl gruvdriften som den alltmer omfattande anläggnings­verksamheten i berg (tunnlar, vägskärningar etc.) synes det befogat att mera systematiska arbeten på detta fält kommer till stånd.

Slutiigen föreslår utredningen, att alla från staten, kommunema och enskUda inkommande uppdrag förs till den nämnda naturresursavdel­ningen såvida de inte genom sin art direkt faUer under den planmässiga kartverksamheten eller malmprospekteringen.

6.4.2 Remissyttranden

Ett flertal remissanstanser har yttrat sig över förslaget att frågor om jordarternas och berggrandens egenskaper samt tiUgångar på råvaror, frånsett speciella malmmineral, skall hållas samman inom en enhet vid SGU, Förslaget mottas i huvudsak positivt.

Lantbruksstyrelsen framhåller att en planmässig inventering av natur­tillgångarna underlättar möjligheterna tUl en reglering av utnyttjandet av dessa resurser ur såväl samhällsekonomisk som naturvårdssynpunkt. Bland dessa naturtUlgångar kan nämnas sand, gras, industrimineral, fossila bränslen m, m, SGU påpekar att konkurrenssituationer mdlan naturvårdsintressen och exploateringsintressen i framtiden kan beräknas bli allt vanligare. Vid samhällsplanering i allmänhet och speciellt vid byggnads- och anläggningsverksamhet är kännedom om sand- och grus­förekomster liksom om grundvattenförhållanden värdefull.

Statens naturvårdsverk anför att erfarenheterna från den vattenpla­nering som bedrivits tyder på att problemen beträffande vattnets kvan-

 

Prop. 1973: 41                                                         80

litet är relativt små i Sverige. En totalinventering av landets vattentill­gångar enligt utredningens förslag skuUe innebära betydande kostnader. Enligt verkels mening är det främst på det lokala planet som vatten­inventeringar behöver ske med utgångspunkt från aktuella och prognos-ticerade vattenbehov. Sådana inventeringar görs även regelmässigt från kommuners och industriers sida. Statens råd för byggnadsforskning och statens planverk framhåller att frågan om vattentillgångarnas kvalitet och kvantitet har fått stor betydelse i det moderna samhället. Dess­utom kan t. ex. grundvattensänkningar genom att de leder till sättnings­problem få allvarliga konsekvenser. Länsstyrelsen i Uppsala län anser alt speciella hydrogeologiska kartor bör upprättas i den mån det är möjligt.

Den under senare år bedrivna försöksverksamheten med insamling och behandling av data från bmnnsbormingar vid det s. k. brunns- och borrarkivet har vunnit remissinstansernas gillande. Statens väginstitut framhåller viklen av alt SGU ges resurser för att fortsätta insamlingen av brunns- och borrdata, emedan dylika uppgifter är och kommer att vara av stor betydelse inte endast för hydrogeologisk utredningsverk­samhet och forskning utan också för byggnads- och anläggningsverk­samhet. Ett oavvisligt krav är emeUertid att de insamlade uppgifterna sammanställs och publiceras i kart-, tabell- och diagramform. Länssty­relsen i Uppsala län anser i likhet med länsstyrelsen i Malmöhus län, att arkivet bör permanentas och att de juridiska möjligheterna att erhåUa data bör förbättras.

Beträffande inventeringsverksamheten betraktar statens naturveten­skapliga forskningsråd en långsiktig planering av täktverksamheten vad gäller grus och sand som ytterligt angelägen och finner det uppenbart att SGU har en roll i detta sammanhang. Länsstyrelsen i Örebro län anser att inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och bergarter m. m, snarast möjligt bör komma till stånd framförallt i tätortsregio­nerna. En sådan inventering torde med fördel kunna samordnas med den allmänna geologiska karteringen. ÖEF pekar särskUt på de råvaror som är av intresse ur beredskapssynpunkt och anför som exempel fluss-spat, grafit, kaolin, steatit, bentonit och apatit samt torv. Länsstyrelsen i Örebro län påpekar att en mängd för militära myndigheter värdefull information kommer att samlas vid en utbyggnad av SGU. Som exempel kan nämnas brunns- och borrarkivet som ger upplysningar om vatten­försörjning m. m.

LKAB påpekar att prospekterings- och exploateringstekniken för mal­mer och flertalet industrimineral är Ukartad. Den föreslagna natur­resursavdelningens prospektering bör därför endast omfatta sand och grus. Statsföretag AB instämmer i dessa synpunkter, medan övriga re­missinstanser inte behandlar frågan.

Statens väginstitut anser, vad gäller SGU:s uppdragsverksamhet, att

 

Prop. 1973: 41                                                         81

organisationen bör göras flexibel för att underlätta en anpassning till fluktuationer i verksamheten. Institutet anser vidare att verksamheten inte får splittras på grund av att aUtför många små konsultuppdrag tas upp.

6.5 Forskning och utveckling

6.5.1   Utredningen

Eftersom den av UKÄ tillsatta 1965 års geoutredning, vilken tillkom på geologiutredningens inUiativ, i sitt betänkande Geovetenskaplig ut­bildning och forskning (UKÄ 1968) utförligt behandlat den geologiska forskningen i landet, tar geologiutredningen inte upp SGU:s forskning till någon mer ingående granskning.

Utredningen finner inte någon väsentlig ändring av nuvarande för­hållanden påkallad men föreslår att SGU ges ökade resurser för forsk­nings- och utvecklingsarbete inom de områden av geologin som är av betydelse för utnyttjandet och vården av landets naturresurser. Om­fattningen av den nuvarande forskningen framgår inte klart av utred­ningen,

6.5.2   Remissyttranden

De 15 remissinstanser som uttalar sig i frågan är ense om att det finns slort behov av både grundforskning och tillämpad forskning inom geologiska ämnesområden. Såväl prospekterings- som karleringsme-toder bör fortlöpande vara föremål för utvecklingsarbete. Det är nå­gol mindre klart vilken roU remissinstanserna menar att SGU skaU ha i det framlida forskningsarbetet.

UKA betonar vikten av samarbete med universitets- och högskole­institutionerna och menar bl. a. att vissa forskningsuppgifter bör kun­na utföras vid dessa institutioner samt att forskare anställda vid SGU bör kunna fungera som forskningshandledare. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser alt SGU:s forskning bör vara målinriktad och främst ligga inom området metodutveckling, medan länsstyrelsen i Öre­bro län menar alt SGU i första hand bör ägna sig åt grundforskning och karlering, SACO anför att tiUkomsten av basorganisationer bör tUl-låta en upprustning av och ge önskvärd kontinuitet åt SGU:s grand­läggande arbete, samtidigt som den medför att verkets viktiga insatser inom tillämpad geologi kan fortsätta.

Frågan om samarbete mellan SGU och vetenskapliga organ berörs av bl, a, SMHI, UKÄ och SGU, varvid vikten av svenskt dellagande i intemationella forskningsprojekt betonas, SMHI ser ett utökat sam­arbete med SGU i vattenfrågor som önskvärt.

Flera remissinstanser ger konkreta förslag till områden för fördjupat utvecklingsarbete,   SGU  diskuterar  frågan   om   metodutveckling   och

6    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                         82

nämner bl, a. en ökad användning av ADB och fjärranalys. Dessutom framhåller SGU, att ökade resurser bör ges till den malmgeologiska forskningen, för vilken det f. n. inte finns utrymme. Statens naturveten­skapliga forskningsråd för i likhet med SGU fram förslag om metod­utveckling. Domänverket påpekar att utredning och forskning beträf­fande grusförekomster är av väsentiig betydelse. Länsstyrelsen i Norr­bottens län anför i samband med ett förslag om att utveckla tekniken för djupprospektering, att möjligheterna att knyta detta arbete till den tekniska högskolenheten i Luleå och Kiruna geofysiska observalorium bör studeras.

6.6 Organisation

6.6.1   Utredningen

Utredningens uppfattning är att SGU även i framtiden bör vara cen­tral förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet. SGU:s mål skall vara att rationeUt och effektivt svara för den statliga geologiska verksamheten i landet med avseende på geologisk kartering, prospektering och inventering inkl. visst forsknings- och utvecklings­arbete samt att centralt ansvara för olika myndighetsfunktioner avseende gruvnäring m. m.

Den organisation som föreslås bygger på den nuvarande indelningen i byråer och avdelningar. Allmänna byrån föreslås byta namn till na­turresursavdelningen, malmbyrån tUl prospekteringsavdelningen och ke­miska avdelningen till laboratorieavdelningen. En styrelse föreslås bli inrättad för verket. En sådan ger enligt utredningen verket möjlighet att lättare knyta kontakter med olika företrädare för intresseområden med anknytning till SGU:s verksmhet. Vidare torde slyrelserepresen-tanterna kunna lämna värdefulla synpunkter när det gäller att utveckla och förbättra organisation och administration. Utredningen framhåller att, med den mångskiftande och ocfattande verksamhet SGU numera har, kraven skäps på planering, samordning och efterkontroll av verk­samheten på längre sikt för alt möjliggöra effektivt utnyttjande av till­gängliga resurser. För alt kunna lösa planerings- och samordningsfrå­gor avseende hela SGU:s verksamhet föreslår utredningen att ett stabs­organ i form av ett centralt planeringssekretariat inrättas med place­ring i organisationen direkt under generaldirektören. Slutiigen föreslås att en ny avdelning inrättas för vissa myndighetsuppgifter på bergs­bruksområdet, vilka föreslås bli överförda från KK.

6.6.2   Remissyttranden

Utredningens förslag på denna punkt behandlas av 16 remissinstan­ser. De flesta ansluter sig utan vidare kommentarer tiU utredningsför­slaget. Naturhistoriska riksmuseet anser det dock vara påfallande att al-

 

Prop. 1973: 41                                                                        83

temativa lösningar av tekniska eller organsatoriska problem endast i ringa grad framförs eller diskuteras. Vissa luckor i den nuvarande organisationen bibehålls, anser museet. Det är en brist i utredningens betänkande att en objektinriktad organisation inte diskuterats. Vidare framhåller museet att delar av utredningens betänkande måste ses som inaktuella med hänsyn till den planerade omlokaliseringen av verket. Länsstyrelsen i Örebro län anser att inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och bergarter med fördel torde kunna samordnas med geologisk kartering. SACO framliåller att det inte är självklart att den valda straktureringen av SGU är den mest ändamålsenliga och rationella. Då utredningen inte diskuterat alternativa organisationsfor­mer finner organisationen det angeläget att fästa uppmärksamheten på den brist av samverkan över gränserna för de nuvarande byråerna, som otvetydigt föreligger med nuvarande organisation. Exempel finns på direkt dåligt samarbete, då två byråer arbetar inom samma område utan inbördes kontakt. Organisationen anser det därför inte vara någon fördel att utgå från den nuvarande organisationen, eftersom detta inne­bär att möjligheter till flexibilitet och samordning går förlorade. Beträf­fande den föreslagna naturresursavdelningen påpekar SACO, att denna får ett konglomerat av arbetsuppgifter som samlats på den nuvarande all­männa byrån. Dessutom måste ett intimt samarbete finnas mellan inven­tering och undersökning av berggrunden, prospektering och kartering.

Beträffande utredningens förslag om inrättande av en styrelse fram­håller SGU att utredningens förslag totalt sett innebär en ytterligare expansion av verksamheten. Härav föranledda ökade krav på verkets led­ning motiverar inrättandet av en styrelse. SACO anser att en styrelse bör finnas och främst vara ett organ som tillgodoser konsumenternas be­hov av styrning av SGU:s verksamhet. Enligt organisationens uppfatt­ning bör i styrelsen ingå även representanter för personalen. SACO:s uppfattning om personalrepresentation i styrelsen delas av LO -och TCO. Även länsstyrelsen i Uppsala län, AB Atomenergi och Svenska gruvföreningen tUlstyrker inrättandet av en styrelse vid SGU.

Några remissinstanser, bl. a. Statens naturvårdsverk och SGU, anser att det föreslagna planeringssekretariatet behöver förstärkas för att kunna utföra de av utredningen föreslagna uppgifterna.

SGU anser, mot bakgmnd av den verksamhet som bedrivs inom ser­viceavdelningarna, att basorganisationer bör inrättas även vid dessa. SärskUt den geofysiska avdelningen, vilken har en självständig pro­duktion av geomagnetiska kartor och flygkartor m. m., är i behov av en basorganisation om man med framgång skall kunna bedriva ett ar­bete av internationell klass.

 

Prop. 1973: 41                                                         84

6.7 Vissa frågor rörande statens mineralintressen 6.7.1 Utredningen

Utredningen anser att den nuvarande organisationen och samord­ningen av statens mineralintressen är otillfredsställande. Enligt utred­ningens mening bidrar den splittrade organisationen tUl svårighetema att enhetligt bedöma resultaten av verksamheten med avseende på bl. a. ekonomisk målsättning och rationell drift. Den kraftigt ökade statliga prospekteringen under senare år och den ständigt stegrade efterfrågan på olika mineral och råvaror aktualiserar en omprövning av statens in­satser inom mineralområdet. Åtgärderna bör främst syfta till att de eko­nomiska aspekterna beaktas på ett helt annat sätt än nu och att en ef­fektiv organisation upprättas för att tillvarata statens intressen. Även möjligheterna till samordning med enskild verksamhet bör undersökas.

Utredningen föreslår därför att KK:s myndighetsuppgifter inom bergsbruksområdet inkl. bergsstaten överförs tUl SGU. Enligt utred­ningens åsikt vinns härigenom en önskvärd koncentration av statens näringspolitiska uppgifter beträffande gruvnäringen.

Utredningen föreslår vidare att ett statiigt bolag för förvaltningen av statens gruvegendom bUdas. Bolaget avses ansvara för den statliga exploateringen av sulfidmalm och eventuellt fungera som moderbolag för statens samtliga mineralintressen. Utredningen påpekar att myndig­hetsfunktionerna och de ekonomiska förvaltningsfunktionerna åtskiljs genom en sådan omorganisation, vilket upphäver den sammanbland­ning av dessa funktioner som kritiserats i olika sammanhang.

Utredningen anser att krav på lönsamhet liksom övriga mål för stat­ligt företagande i princip bör gälla också vid utnyttjandet av statens gruvrätter. I den mån gravrätter skall utnyttjas med hänsyn till exem­pelvis sysselsättnings- eller försvarsberedskapsåtgärder föratsätter utred­ningen, att berörda ämbetsverk tar erforderliga initiativ och svarar för finansiering härav genom att kontakta det föreslagna bolaget.

Beträffande prospekteringen gör utredningen en uppdelning mdlan å ena sidan landsomfattande och regionala prospekteringsarbeten, vUka enligt utredningens mening är nödvändiga för att långsiktigt säkerställa tUlräckliga malmreserver för landet, och å andra sidan prospektering av sådan karaktär, att företagsekonomiska bedömningar får avgörande be­tydelse. Utredningen föreslår att det tidigare nämnda statliga bolaget får ansvaret för den senare typen av prospektering. Finansieringen av prospekteringen kan ske bl. a. genom de intäkter som bolaget erhåller från förvaltningen av statens gruvegendom. Utredningen föratsätter att SGU svarar för utförande av bolagets prospekteringsarbete på uppdrag från bolaget och att ett nära samarbete etableras.

Beträffande landsomfattande och regionala prospekteringsarbeten medför det totala och långsiktiga risktagande som det här i allmänhet

 

Prop. 1973: 41                                                         85

gäller, att endast det allmänna i någon större utsträckning kan väntas genomföra sådana. Utredningen förordar därför att SGU, som redan ha ren för ändamålet lämplig organisation, liksom hittills får ansvaret för denna malmprospektering. Syftet med ifrågavarande prospektering blir att översiktligt inventera malmförekomsterna i landet. I samband med anslagsprövningen torde statsmakterna närmare få fastställa mål­sättningen för varje särskilt prospekteringsprogram.

Utredningen lämnar exempel på olika program som kan tänkas bli aktuella:

1.    Prospektering efter järnmalmer i norra Sverige

2.    Prospektering efter järnmalmer i Mellansverige

3.    Prospektering efter sulfidmalmer i norra Sverige

4.    Prospektering efter sulfidmalmer i Mellan- och Sydsverige

5.    Prospektering efter malmer inom fjällkedjan

6.    Prospektering efter legeringsmetallernas malmer

7.    Prospektering efter radioaktiva mineral,

6.7.2 Remissyttranden

Beträffande utredningens förslag tUl statlig organisation på mineral­området råder delade meningar bland de ca 25 remissinstanser som tagit upp denna fråga.

Flertalet remissinstanser, bl. a. KK, Statsföretag AB och Svenska gruvföreningen avstyrker den av utredningen föreslagna överföringen av KK:s myndighetsuppgifter tUl SGU. Ett antal andra remissinstanser, bl. a. SGU, Sveriges industriförbund och TCO, föredrar att avvakta KK-utredningens förslag i dessa frågor.

Remissinstansemas inställning till utredningens förslag om ett statligt bolag för förvaltningen av den statiiga gravegendomen och det därmed sammanhängande förslaget om uppdelning av ansvaret för statens pro­spektering varierar. Ett fåtal remissinstanser, t. ex. ÖEF och statens vattenfallsverk, ansluter sig till utredningsförslaget.

Flera instanser, bl. a. LKAB och SACO, ställer sig frågande till den av utredningen gjorda uppdelningen mellan "affärsmässig" prospekte­ring och inventering.

KK anför mot tanken på bUdandet av ett bolag bl, a, att detta genom sin befattning med krono- och jordägaranddsinstituten får betydande insyn i andra företags ställning, samtidigt som bolaget via förvaltningen av genom statlig inmutning uppkommen gruvegendom står i ett kon­kurrensförhållande med samma företag. Bolaget kan härigenom erhålla ett orättmätigt övertag gentemot andra företag på gravområdet.

Länsstyrelsen i Uppsala län ansluter sig till förslaget om att ett statligt bolag skall bedriva statens företagsekonomiskt motiverade prospekte­ring och anför som motiv härför att förtroendet för SGU både som myn­dighet och som informationsspridare kan tänkas rubbas om SGU dels

 

Prop. 1973: 41                                                         86

prospekterar, dels har myndighetsuppgifter. LKAB anser, mot bakgrand av de motsättningar meUan samhällsekonomiska och företagsekonomiska mål som kan väntas uppstå inom det föreslagna bolagets verksamhet, att detta inte bör vara direkt engagerat i exploatering av mineralfyndigheter. Det bör däremot kunna ges ansvaret för statens kommersieUt motiverade prospektering. Även Statsföretag AB framför liknande synpunkter.

KK-utredningen framhåller angelägenheten av att det i själva or­ganisationsstrukturen finns klara rågångar mellan allmännyttiga och affärsmässiga uppgifter. Detta är ett starkt skäl för att bryta ut den av affärsmässiga intressen styrda prospekteringsverksamheten från den or­ganisation som SGU kommer att utgöra efter ett genomförande av geologiutredningens förslag. Verksamheten bör knytas direkt till det bolag som enligt utredningens förslag kommer att ha det operativa huvudansvaret för förvaltningen av statens gruvegendom. Någon pro­spekteringsverksamhet av annat slag förefaller knappast aktuell enligt utredningen. Det betyder att den statliga prospekteringsverksamheten som helhet bör vara knuten till ett sådant bolag. Svenska teknologför­eningen anser att ett eventuellt statligt bolag bör bedriva all prospekte­ring självt, bl, a. på det underlag SGU ställer till allmänt förfogande, och åta sig uppdrag från skilda håll.

Beträffande SGU:s arbetsuppgifter på prospekteringssidan anför SGU att det innebär en tUlbakagång om SGU:s resurser splittras. Jern­kontoret föreslår att SGU:s prospekteringsuppgifter definieras på ett så­dant sätt att statens äganderättsintressen i malmletningen blir så entydigt avgränsade, att ett förtroendefullt samarbete mellan SGU och den en­skilda gmvnäringen kan upprätthållas. Svenska gruvföreningen anser att SGU:s arbetsuppgifter på prospekteringssidan bör begränsas till långsiktig eller regional prospektering emedan det annars finns risk för att de enskilda företagens prospektering minskar starkt. Gruvföreningen föreslår dessutom att resultaten av SGU:s prospekteringsarbeten skall offentliggöras.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man bör inrikta sig på att öka den totala prospekteringsvolymen. Inmutningsförbudet i Norr­botten bör därför upphävas och enskilda företags malmletning stödjas.

7.    1967 års gruvutrednings betänkande

7.1 Utredningen

Enligt 1967 års gruvutredning har för järnmalmsproduktionen 1960-talets lågkonjunkturlägeh med låga malmpriser, åtföljande gruvnedlägg­ningar och friställande av arbetskraft efterföljts äv en markerad förbätt­ring under senare år. Även för sulfidmalmsproduktionen har utveck­lingen under senare år varit gynnsam. Avsättningsmöjligheterna för så-

 

Prop. 1973: 41                                                                     87

väl järn- som sulfidmalmsprodukter synes enligt utredningen förbli gynnsamma under avsevärd tid, beträffande järnmalmsprodukterna på grand av ökad inhemsk förbrukning. Vid de mellansvenska järnverken väntas nuvarande malmbehov komma att fördubblas inom 12—15 år.

Enligt utredningens mening kräver säkerställandet av de mellansvens­ka järnverkens långsiktiga malmförsörjning en rationell utveckling inom den mellansvenska gruvindustrin. Utredningen räknar med att en sådan utveckling kommer att främjas genom ett fortsatt intensifierat samar­bete i straktureUt avseende mellan gravindustrin och dess avnämare. De insatser — utöver lagstiftningsåtgärder — som f. n, bör övervägas från samhällets sida för att säkerställa malmförsörjningen för de inhemska järn- och metallverken avser enligt utredningens mening i första hand åtgärder i fråga om prospekleringens förutsättningar och malmproduk­tionens teknik. Möjligheterna att genom medverkan av myndigheterna rationalisera malmtransporterna bör även uppmärksammas.

Utredningen konstaterar att de existerande berggmndsgeologiska kar­torna över Mellansverige bl. a. på grund av sin ålder — vissa områden har inte karterats sedan 1882 — inte kan tjäna som underlag för malm­letning. Inom SGU har framstäUningen av en ny berggrundskarta för hela landet påbörjats. Enligt utredningens mening bör framställningen av denna karta anpassas till angelägenheten av en snar utökning av mel­lansvensk malmprospektering. Utredningen föreslår därför att SGU får i uppdrag att utarbeta ett program för snar utgivning av berggrunds­kartan över Mellansverige. För de kartdelar som avser sannolika malm­trakter bör framställningstiden inte överstiga tio år.

Med hänsyn till det behov av utvecklingsarbete som föreligger inom det geofysiska ämnesområdet om djupare liggande malmer skall kunna lokaliseras och närmare undersökas föreslår utredningen alt resurserna för sådana arbeten snarast ökas. Detta bör ske bl, a, genom att en hög­re tjänst i ämnet tillämpad geofysik inrättas vid någon av de nuvarande eller planerade tekniska högskolorna,

I och för vidgad och mer grundläggande bergteknisk forskning och utveckling har Svenska gruvföreningen undersökt och funnit möjlighe­ter till samarbete med andra branscher och intressenter med bergtek­nisk anknytning. Ett sådant samarbete skulle ske inom ramen för ett bergtekniskt institut, gemensamt finansierat av staten och näringslivet. Utredningen finner det angeläget att den förestående forskningen på detla område samordnas och föreslår därför att staten medverkar till att ett bergtekniskt institut snarast kommer tUl stånd samt att staten ger ett i förhållande till näringslivets insatser väsentligt stöd.

Fortgående grundforskning är enligt utredningens mening generellt av stort värde — i vissa fall en förutsättning för gravindustrins verk­samhet och i synnerhet för dess tUlämpade forskning. De för gruvindu­strin väsentliga grandforskningsområdena är framför allt bergmekanik

 

Prop. 1973: 41                                                         88

och teknisk mineralogi. F. n. bedrivs forskning enbart inom vissa ddar av dessa ämnen. Ytterligare forskningsresurser skulle i förening med den tidigare föreslagna förstärkningen av den tillämpade forskningen kunna medföra effektivare teknik för bergbrytning, särskilt underjords­brytning, samt effektivare teknik för de utvunna råvarornas bearbet­ning till malm- och andra mineralprodukter. Utredningen vill särskilt framhålla den betydelse en fortsatt utveckling av mineraltekniken kan få för vUande järnmalmsgruvor i Mellansverige. En sådan metodut­veckling skulle kunna medföra att malmen i någon eller några av dessa gravor blir brytvärd. Utredningen föreslår därför att en högre tjänst i vardera ämnet bergmekanik och teknisk mineralogi snarast imättas vid någon av de nuvarande eller planerade tekniska högskoloma.

Vidare rekommenderar utredningen ett intensifierat samarbete mel­lan vägmyndigheter och malmtransportörer i syfte att underlätta de transporter som endast obetydligt kan effektiviseras genom ombyggnad av fordonen och hävdar att dispenser från bestämmelserna om högsta tUlåtna axel- och boggitryck skulle medföra rationellare transporter.

7.2 Remissyttranden

De flesta remissinstanserna är allmänt positiva till utredningens för­slag till åtgärder, vUka på längre sikt anses främja den mellansvenska gravindustrins rationella utveckling och därmed sysselsättningen inom regionen. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att de av gruvutred-ningen föreslagna åtgärderna är ett värdefuUt led i en bredare regional­politisk offensiv i en länsdel med svårigheter att åstadkomma en ur sociala och ekonomiska synpunkter angelägen stabilitet. Jernkontoret understryker angelägenheten av de åtgärder från samhällets sida som föreslås i betänkandet. De kostnader som åtgärderna föranleder kom­mer enligt Jemkontoret att ge samhället en god framtida återbäring. Ät­gärdema är dessutom av värde ur beredskapssynpunkt. KK anser för sin del att en redovisning av alternativa förslag vad beträffar råvaruförsörj­ningen skulle ha varit av stort intresse. Länsstyrelsen i Västmanlands län menar att sysselsättningsfrågoma ägnas ett alltför sparsamt utrymme i betänkandet. Dessa frågor är enligt länsstyrelsens mening så väsentiiga att de borde ha belysts bättre.

LO hänvisar tiU en rad brister i utredningen och anser det omöjligt att ta ställning tiU förslagen. Utredningen har varken beräknat kostna­derna för sina förslag eller angett vem som skall betala dem. Då försla­gen är av mycket långsiktig karaktär förordar LO ytterligare utredning innan beslut fattas.

Utredningens positiva inställning till samarbetssträvandena inom gruvindustrin delas av de remissinstanser som uttalar sig i frågan. KK anser att ett långt gående samarbete mellan de gruvägande jäm- och

 

Prop. 1973: 41                                                        89

stålverken är av stor betydelse om en strukturförändring av järnmalms­brytningen i syfte att åstadkomma en effektiv tillförsel av malm till de mellansvenska järnverken skall komma till stånd. KK betonar den be­tydelse som ett för gruvoma gemensamt beslutsorgan har för en ratio­nell utveckling av den mellansvenska gruvindustrin. Länsstyrelsen i Kop­parbergs län ansluter sig till utredningens åsikt att en rationell utveck­ling av den mellansvenska gruv-, järn- och stålindustrin kräver en lång­siktig planering i syfte att trygga en solid råvarubas, SAF/Sveriges in­dustriförbund accepterar i stort sett utredningens tankegångar om alt ett ännu intimare samarbete än f. n, mellan olika ägare av jämverk och gruvor blir naturligt under 1970-talet, Malmförsörjningsproblematiken och den nya gravlagen bör enligt organisationemas mening kunna sti­mulera till samarbete mellan olika gravor.

Samtiiga instanser som uttalat sig i frågan stöder med skilda motive­ringar förslaget om utökad berggrandskartering i Mellansverige. SGU, som beräknar kostnaderna för det föreslagna programmet till 50 milj. kr., påpekar dock att det finns små möjligheter att genomföra program­met under en tioårsperiod. Det är däremot möjligt att under perioden producera flygmagnetiska och radiometriska kartor samt vissa malm­geologiska kartor. Redan detta är enligt SGU av väsentlig betydelse för prospekteringen inom området. STU påpekar att den geologiska kartan över Bergslagen utkom åren 1880—82 och att den endast reviderats i vissa ddar. Det är därför enligt STU synnerligen angeläget att i första hand en magnetisk karta upprättas över Bergslagen. IVA konstaterar att behovet av en ny berggrundskarta över Mellansverige varit stort under flera decennier. LO framhåller att utredningens förslag till åt­gärder är av två principiellt olika slag. Berggrundskartan är använd­bar endast för det område i Mellansverige som den är uppritad för, me­dan resultaten från ökad forskning däremot inte har denna geografiska begränsning. Förslagen kan trots detta inte bedömas oberoende av var­andra. De fyndigheter som en berggrundskarta kan påvisa måste för­modligen till stor del brytas med nya och förbättrade metoder för att brytningen skall bli lönsam.

Förslaget om stöd åt tillämpad forskning och grundforskning biträds allmänt. Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland biträder förslaget om en högre tjänst i till-lämpad geofysik. Tjänsten skulle innebära att landets prospektering fick ett stöd beträffande utveckling av mätapparater och mätmetoder samt tolkning av erhållna data. Tillkomsten av en högre tjänst i bergmekanik är enligt organisationskommitténs mening en för hela landets grav- och anläggningstekniska industri viktig angelägenhet. Behovet av resursför­stärkning inom den mycket expansiva mineraltekniken är också uppen­bart. Kommittén vill därför tillstyrka även förslaget om en högre tjänst i  teknisk  mineralogi.  STU påpekar  att  ökad  forskning  i  tiUämpad

 

Prop. 1973: 41                                                         90

geofysik kan ge avsevärt ekonomiskt utbyte genom uppdagande av nya malmförekomster på större djup samt att förbättrad mineralteknik möj­liggör utnyttjandet av malmer som nu är för fattiga för att brytas. IVA anser att högsta prioritet bör ges åt tjänsten i läroämnet tUlämpad geo­fysik. Denna tjänst bör snarast inrättas, eftersom en sådan tjänst torde vara en av de viktigaste föratsättningarna för en effektivare prospekte­ringsverksamhet. IVA anser det inte heller vara omöjligt att några nu vilande järnmalmsgruvor eller nya fyndigheter, som kan framkomma vid prospektering, blir brytvärda genom förändrade malmbehandlings­metoder. LO anser sig inte kunna ta ställning till de framlagda försla­gen om ökade resurser för forskning, eftersom dessa förslag och försla­get om berggrundskartering av Mellansverige måste bedömas i ett sam­manhang, vilket inte gjorts av utredningen.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet understryker betydelsen av att utökad, samlad forskning i bergteknik kommer till stånd. Förbundet vill särskilt framhålla betydelsen av att studera bergets sönderbrytning och metoderna att förstärka berg.

Utredningens förslag om inrättande av ett bergtekniskt institut stöds av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påtalar vikten av att betydande forskningsresurser ägnas den mellansvenska jäm- och stålindustrins utveckling. Ett bergtekniskt institut enligt utredningens förslag motsvarar väl önskemål som länsstyrelsen tidigare framfört. En­ligt STU behövs ett organ som kan samordna, fördela och eventuellt integrera resurserna på det bergtekniska området. Detta organ bör lämp­ligen få formen av ett branschforskningsinstitut. IVA finner med till­fredsställelse att utredningen som ett av sina huvudförslag föreslår till­komsten av ett bergtekniskt institut. Förläggningen av institutet diskute­ras av några remissinstanser.

Utredningens rekommendation om intensifierat samarbete mdlan vägmyndigheter och malmtransportörer har föranlett delade meningar bland berörda instanser. SJ menar att utrednmgen närmast förordar en övervältring av en del av kostnadema för malmtransporterna på sam­hället eller andra trafikkategorier; en form av subventionering som står i strid med den allmänna trafikpolitiska målsättningen om kostnads­ansvar för de olika trafikmedlen. Statens vägverk har vissa invändningar mot utredningens påstående att dispenser från bestämmelserna om högsta tillåtna axel- och boggitryck skuUe kunna medföra rationeUare transporter. Verket har under en lång följd av år successivt ökat om­fattningen av det vägnät på vilket trafik tillåtits med 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck. Dessa ökningar har givits så stor omfattning som verket ur dels trafiksäkerhetssynpunkt, dels underhållskostnadssyn­punkt har kunnat försvara. Mot denna bakgrund är det, anför verket vidare, naturligt att dessa åtgärder sammankopplats i policyhänseende med en strävan från verkets sida att eliminera eller i varje fall så långt

 

Prop. 1973: 41                                                        91

möjligt minska antalet dispenser från de givna bestämmelserna. Dispen­ser bör således enUgt verkets mening endast i yttersta undantagsfall komma till användning för att effektivisera malmtransporter med last-bU. Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätlter om inte en ökad sats­ning på järnvägstransporter borde övervägas,

S.    Departementschefen

8.1 Inledande synpunkter

Industripolitiken är den del av näringspolitiken som har till speciell uppgift att främja utvecklingen av en internationellt konkurrenskraftig svensk industri, som inte minst ger möjligheter att erbjuda arbetstagama inkomster, trygghet, stimulerande arbetsuppgifter och en positiv arbets­miljö samtidigt som dess produkter kan tillfredsställa väsentiiga indivi­duella och kollektiva behov. Den övergripande uppgiften för industri­politiken blir mot denna bakgrund att underlätta uppnåendet av en ef­fektiv produktionsstraktur inom varje bransch och att medverka till ut­vecklingen av branscher med stora framtida tillväxtmöjligheter. Sam­tidigt är det väsentiigt att den industriella utvecklingen ges en sådan inriktning att hänsyn tas till mUjö och begränsade naturresurser.

Det sker en successiv förändring inom industrin som berör såväl fö­retagens intema förhållanden som branschstrukturen. Industrins om­vandling medför emellertid inte bara att vissa företag och branscher ut­vecklas. Den innebär också att många människor på många arbetsplat­ser ställs inför svårigheter bl. a. till följd av skärpt konkurrens utifrån, vilken kan leda till driftsinskränkningar eUer nedläggningar med mins­kade sysselsättningstillfällen som följd. En väsentiig uppgift för indu­stripolitiken måste därför vara att se till att en minskning av aktiviteten inom företag och branscher med mindre gynnsamma konkurrensför­utsättningar inte får socialt oacceptabla konsekvenser och att befintliga resurser i fråga om kapital och kunnande inte förslösas.

Ett för industripolitikens utformning väsentligt förhållande är att industriföretagen arbetar i en marknadsekonomi, där främst konkurren­sen och prisbildningen styr fördelningen av resurserna och därmed strukturomvandlingen. Vi har således ett decentraliserat beslutsystem där avgöranden beträffande sysselsättning, investeringar, forskning och utveckling träffas i de enskilda företagen på grundval av företagseko­nomiska överväganden. Samhället har emellertid genom lagstiftning och på annat sätt begränsat eller modifierat företagens handlingsfrihet. Det är självfallet viktigt att de industripolitiska åtgärderna anpassas till marknadssystemets sätt att fungera. De industripolitiska insatsema bör i hög grad grandas på och utnyttja det kunnande, den erfarenhet och den kompetens som finns inom företagen. Även inom företagen är ett

 

Prop. 1973: 41                                                         92

decentraliserat beslutsfattande önskvärt. Strävan bör vara att frigöra den i dag outnyttjade kapacitet i form av initiativförmåga, kunskap, verksamhetslust och ansvarskänsla som finns hos de i produktionen verksamma människorna. Detta förutsätter ett väsentligt ökat löntagar­inflytande i företagen. Bl, a, därför måste industripolitiken verka för att en vidgad företagsdemokrati kommer till stånd.

Att beslutsfattandet i hög grad är decentraliserat ökar behovet av en framåtblickande och övergripande industripolitisk planering. De indu­stripolitiska insatsema måste kunna sättas in på ett förutseende sätt vUket kräver ett sammanhållet informations-, prognos- och planerings­system. Syftet med ett sådant system är att utgöra underlag för bedöm­ning av varför, var och hur industripolitiska åtgärder bör sättas in. Där­emot är inte avsikten att det skall vara ett instrument för central dirige­ring av investerings-, produktions- och andra beslut i varje enskilt före­tag.

Insamling, bearbetning och utveckling av det för industripolitikens genomförande erforderliga informationsunderlaget kräver särskilda in­satser. Som jag närmare kommer att utveckla i det följande, har de senaste årens reformarbete på det industripolitiska verksamhetsfältet påvisat behov av att nya resurser och former skapas för en utveckling av det industripolitiska informations-, prognos- och planeringsunderlaget. I anslutning till detta bör även en bas skapas på verksplanet för industri­poUtiska insatser.

8.2 De senaste årens hidustripolitiska reformarbete

En rad initiativ har tagits inom industripolitiken under de senaste åren. Ett av de viktigaste är tillkomsten av industridepartementet den 1 januari 1969. TUl departementets verksamhetsområde hör bl. a. frågor rörande den allmänna näringspolitiken, branschpolitik, bergsbrak, ener­giförsörjning, teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt statsägda företag.

Departementet har sedan starten byggts ut successivt. En uppgift har under denna tid varit att utveckla den långsiktiga industri- och närings­politiska planeringen. En sådan planering förutsätter tillgång tUl såväl information om väntade förändringar inom näringslivet som nya och för­bättrade former för samarbete mellan företagen och samhällets organ. Parallellt med uppbyggnaden av departementet har nya industripolitis­ka medel tillskapats.

Ett underlag för utformningen av de långsiktiga industripolitiska övervägandena och strukturanpassningsåtgärderna utgör branschutred­ningar. Sådana har under de senaste åren initierats med inriktning såväl på branscher med akuta eller skönjbara omställningsproblem som på verksamhetsgrenar med möjligheter tiU framtida expansion. Som ex-

 

Prop. 1973: 41                                                         93

empel på de förra kan nämnas utredningama rörande TEKO-, gju­teri-, metallmanufaktur- samt snickeri- och möbelindustrierna, medan till de senare kan räknas utredningama rörande data- och petrokemiska industrierna. Som ett resultat av sådana utredningar genomförs nu branschprogram inom TEKO-, möbel-, snickeri- och varvsindustrierna. Programmen omfattar bl. a. vidgade kreditmöjligheter, stöd till teknisk forskning och utveckling, export och utbildning samt konsulthjälp för undersökningar av omställningsmöjligheter hos företagen. I vissa fall har överenskommelser träffats med industrin om långsiktigt samarbete be­träffande bl, a, stmkturfrågor. Exempel härpå är inrättandet av styrande kommittén för varvssamarbete och av AB Svensk petrokemisk utveck­ling.

En central ställning när det gäller att skapa en fakta- och prognos­mässig ram för de industripolitiska insatserna intas av de återkommande långtidsutredningarna som utarbetas inom finansdepartementets ekono­miska sekretariat. I samband med att utfallet av den senaste långtidsut­redningen följs upp genomförs inom industridepartementet en undersök­ning av den svenska industrins struktur m. m.

En annan utredning av övergripande natur är koncentrationsutred­ningen, som presenterat en rad detaljerade analyser av näringslivets förhållanden speciellt vad avser ägandestrukturen.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om lagstiftning rörande viss upp­giftsskyldighet för företagen i planeringsfrågor (prop. 1972: 116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340), vilken möjliggör utvecklandet av ett nytt in­formationssystem som kommer att skapa ett bättre underlag för anpass­ningsåtgärder framför allt på det regionala planet.

De mindre och medelstora företagen är av stor betydelse för den eko­nomiska och regionala utvecklingen. Genom delegationen för de mindre och medelstora företagen har ett särskilt organ upprättats för samord­ning av olika utredningsaktiviteter som berör denna företagsgrupp. Dele­gationen har bl, a initierat utredningar och lagt fram förslag, som rör de mindre företagens försörjning med riskkapital och främjande av före­tagsservice.

En viktig näringspolitisk uppgift är att främja investeringsverksam­heten inom industrin, Sveriges investeringsbank AB (SIB) inrättades år 1967 i detta syfte, SIB:s uppgift är att medverka vid finansieringen av främst större, långsiktiga och mer riskbetonade projekt, som inriktas på rationalisering, strukturanpassning och utveckling av näringslivet, SIB:s eget kapital jämte reserver uppgår nu tiU nära 1 300 milj, kr. Vid ut­gången av år 1972 hade SIB beviljat krediter tUl ett belopp av ca 2 900 milj. kr. Huvudparten av dessa medel har lånats ut till pappers- och massaindustri, verkstads-, kemisk och metaUindustri samt tUl kraftindu­stri. Under de senaste två åren har SIB med betydande bdopp engagerat sig också på exportfinansieringsområdet.

 

Prop. 1973: 41                                                                     94

Staten har sedan länge lämnat kreditstöd i olika former för att främja den regionala och industriella utvecklingen inte minst med av­seende på de mindre och medelstora företagen. Jag vill erinra om den kreditgivning som sker bl. a. genom statliga lånegarantier och genom di­rekt lån ur statens hantverks- och industrilånefond. Genom tUlkomsten av de halvstatliga instituten AB Industrikredit och AB Företagskredit har finansieringsmöjlighetema ytterligare förbättrats. Genom tUlkomsten av Företagskapital AB vid årsskiftet 1972/73 har en ny möjlighet öpp­nats för utvecklingskraftiga mindre och medelstora företag att få tUl­gång tUl riskbärande kapital på liknande sätt som större företag i dag redan har genom bl. a. aktiemarknaden. Förslag har nyligen lagts fram om en fördubbling av Svensk Exportkredit AB:s aktiekapital för att möj­liggöra ökade insatser på exportkreditfinansieringens område (prop, 1973: 35).

För att främja en rationell strukturanpassning i vissa branscher med särskilda omställningsproblem inrättades förra året ett nytt institut, AB Strakturgaranti, som är ett dotterbolag till SIB. Företagets uppgift är att genom statliga garantier underlätta finansieringen av önskvärda före-tagssamgåenden, speciellt sådana där förvärvet långsiktigt ökar syssd-sättningstryggheten i det uppköpta företaget. Sådana garantier kan f. n. lämnas TEKO-industrierna, möbel- och skoindustrin samt den manu­ella glasindustrin.

Den svenska industrins framtid är i hög grad beroende av produk­ternas kvalitet och produktionens effektivitet. En uppgift för industri­politiken måste därför vara att främja industrins tekniska fömydse, inta minst genom att verka för att effektiv teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet bedrivs. Det samhälleliga stödet till industrins forskning och utveckling har fått en central organisation i STU, som bildades 1 juli 1968. Till STU:s huvuduppgifter hör att fördela det stat­liga ekonomiska stödet tUl teknisk forskning och utveckling och att främ­ja industrins innovationsnivå och tekniska kvalitet. STU bevakar även de långsiktiga utvecklingstendenserna i fråga om forskning och teknisk utveckUng och vidtar åtgärder för att upprätthålla eller skapa erforderlig kompetens inom viktiga teknik- och tillämpningsområden. Anslagen tUl STU har ökat från 53 milj. kr. budgetåret 1968/69 till 149 mUj. kr. bud­getåret 1972/73. För budgetåret 1973/74 har föreslagits 178 milj. kr.

Delvis som ett komplement till STU bildades samtidigt det helstatliga Svenska utvecklingsaktiebolaget. Bolagets uppgift är att på affärsmäs­siga grunder i egen regi eller genom samarbete med andra intressenter vidareutveckla och exploatera produktidéer inom vissa för samhället angelägna sektorer.

Under senare år har i växande utsträckning uppmärksammats den betydelse som en god tillgång till olika former av företagsservice har, speciellt för de mindre och medelstora industriföretagen. En utbyggnad

 

Prop. 1973: 41                                                        95

av den statliga industriella servicen framstår som en viktig del i en ut­vecklingsstimulerande industripolitik. Insatser görs här av SIFU som förmedlar kunskaper i tekniska, administrativa, kommersiella och eko­nomiska frågor till företag inom industri och hantverk. Institutet bedri­ver vidare försöks- och utvecklingsarbete samt utför prövningar och undersökningar. På länsplanet samverkar SIFU med företagareförening­arna som utför service- och utvecklingsinsatser för den mindre före­tagsamheten i form av kreditförmedling och rådgivning.

I de nordligaste länen gör Norrlandsfonden insatser för näringslivets utveckling genom direkt finansieringshjälp till företagen för utveck­lingsarbete och industriell utbyggnad. Fonden har i samarbete med andra organ som SIFU och STU tagit initiativ till en samordnad regional för­söksverksamhet med industriell service i form av ett industriellt utveck-lingsccntram (lUC) i Skellefteå. lUC bUdades år 1971.

Den 1 juli 1972 inrättades statens delegation för rymdverksamhet med uppgift att svara för utformning och organisation av den svenska rymd­verksamheten. I samband härmed bildades Svenska rymdaktiebolaget.

Statens provningsanstalt är sedan den 1 juli 1972, då nya riktlinjer för verksamheten fastställdes, central förvaltningsmyndighet för offi­ciell provning och kontroll samt för officiell metrologisk verksamhet. Provningsanstalten svarar för att officiell provningsverksamhet utförs av organ med opartisk ställning och lämpliga resurser.

Statens skeppsprovningsanstalt utför på uppdrag av m.yndigheter och enskilda provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och sjöfart.

Den totala energiförbmkningen i landet har av CDL föratsetts komma att bli fördubblad till år 1985. Elförbrukningen stiger snabbast och be­döms redan 1980 vara nära dubbelt så stor som nu. Stora krav kommer således att ställas på utbyggnaden av energisektorernas produktions- och distributionsresurser.

Staten gör stora insatser när det gäller energiförsörjningen. Forsk­ningssatsningen på kämenergiområdet har lett fram till att en själv­ständig svensk teknik utvecklats för konstruktion av kärnreaktorer. För att kommersiellt exploatera denna teknik bUdades år 1968 ett halvstat-ligt företag AB Asea-Atom. Företaget bedriver tillverkning även av bränsleelement. I samband härmed har AB Atomenergi ombUdats till ett renodlat forsknings- och utvecklingsorgan.

Kärnkraftverk beräknas svara för huvudparten av det tillskott av el­kraft som erfordras under de närmaste årtiondena. Vattenfallsverket, som svarar för ca 45 % av landets elektricitetsförsörjning, har erhållit ökade anslag för investeringar i bl. a. kämkraftanläggningar. Förbe­redelser för att tUlgodose den framtida kärnbränsleförsörjningen har vidtagits. Ett halvstatiigt bolag. Svensk kämbränsleförsörjning AB, har nyligen bildats för detta ändamål. En kontinuerligt bedriven prognos-

 

Prop. 1973: 41                                                        96

verksamhet på energiområdet har inletts. Vidare pågår en utredning rö­rande den framlida strukturen inom eldistributionen och -produktionen.

Genom bildandet år 1969 av det delstatliga Oljeprospektering AB har arbete inletts för att närmare klarlägga eventuella förekomster av oljetillgångar i Sverige och på den svenska kontinentalsockeln. Undersök­ningar pågår även rörande möjligheterna att införa naturgas på den svenska energimarknaden.

Den reglerande verksamheten och myndighetsuppgifterna i anslut­ning till gruvlagstiftningen utövas av Kungl. Maj:t, KK och den re­gionala organisationen, bergsstaten samt i viss utsträckning av länssty­relserna.

Geologiska arbeten, främst kartering och prospekteringsverksamhet, bedrivs av SGU, som är det centrala organet på området. Resultaten av SGU:s verksamhet görs tillgängliga för allmänheten genom bl, a. geo­logiska kartor. SGU utför även mot ersättning geologiska utredningar åt andra myndigheter, kommuner och enskilda. Ett exempel på utred­ningsverksamhet av betydelse från näringspolitisk synpunkt är den syste­matiska inventering avseende jämmalm och andra mineral inom Norr­bottens län som beslutades av 1963 års riksdag. F. n. pågår samman­ställning och utvärdering av inventeringens resultat.

Den offentliga kommersiella verksamheten inom mineralsektorn om­fattar främst prospekteringsverksamhet, förvaltning av statens gravrät­ter samt exploatering av fyndigheter. Prospekteringsverksamheten om­besörjs av SGU som har befogenhet att inmuta mineralfyndigheter för statens räkning. Staten har genom SGU:s verksamhet blivit ägare till be­tydande gravegendom. Den gällande gruvlagen ger vidare staten rätt till andel med hälften i gravföretag, kronoandel. Förvaltningen av de statliga kronoandelama åvilar KK. Statens mineralexploatering om­händerhas i huvudsak av bolag där staten är aktieägare — LKAB och AB Statsgruvor. Inom det mineralpolitiska området har under de se­naste åren flera utredningar genomförts.

En genomgripande organisatorisk omstrukturering av den statliga företagsgruppen har genomförts i samband med bUdandet av Statsföre­tag AB den 1 januari 1970. Vidare har en företagsekonomisk sanerings-, rekonstruktions- och expansionsverksamhet igångsatts inom flera av de statliga bolagen. Ett omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten förlagd till övre Norrland är under genomförande.

För att genom statligt engagemang i industriell verksamhet bidra till sysselsättningen i områden med sysselsättningssvårigheter har Sveriges industrietableringsaktiebolag (Svetab) bildats.

En viktig uppgift för de statiiga företagen är också att genom en vidgad företagsdemokrati och förbättrad arbetsmiljö skapa större in­flytande och ökad arbetstillfredsställelse för de anställda. En central funktion i detta sammanhang har delegationen för försöksverksamhet

 

Prop. 1973: 41                                                                        97

med företagsdemokrati inom de statsägda bolagen. Statsförelags styrel­se har antagit riktiinjer för arbetet med vidgad förelagsdemokrati inom koncernen,

I syfte att stärka arbetstagarnas inflytande och ge dem medbestäm­manderätt i fråga om företagens ledning, har statsmakterna nyligen beslutat att de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 anställda skall ha rätt att under en försöksperiod på tre år utse två ledamöter i företagets styrelse (prop. 1972: 116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340),

En rad betydelsefulla initiativ har således tagils inom industripoli­tiken under de senaste åren. Den aUmänna inriktningen av politiken har i samband därmed lagts fast, Erfarenhetema har samtidigt visat att det fortfarande finns ett behov av att förstärka det för politikens ge­nomförande nödvändiga administrativa och organisatoriska systemet.

En vidareutveckling av industripolitiken erfordrar framför allt att den centrala utredningsverksamheten konsolideras. En ytterligare för­stärkning av kunskapsunderlaget för industripolitiken framstår som en nödvändig föratsättning för alt framgångsrikt fortsätta det arbete som inletts. De mivarande utredande resursema är splittrade och det har inte varit möjligt att i den utsträckning som varit önskvärd följa ut­vecklingen inom industrin via bl. a, stalistikbearbetning och kontakter med intresseorganisationer, företag och myndigheter. Även de verk­ställande funktionerna är splittrade och behöver samordnas. Viktiga ddar av industridepartementets verksamhetsområde saknar förankring på verksnivån, vilket fått lill följd att man inom departementet fått äg­na stor del av sina krafter åt bl, a, utredningsuppgifter som normalt borde ha fullgjorts inom ett centralt verk.

Ett flertal utredningar har under de senaste åren belyst de behov av organisatoriska förändringar och förstärkningar som finns på det nä­rings- och industripolitiska fältet, Mina överväganden i det följande grundas främst på kommerskollegieutredningens belänkande (SOU 1971: 69) Näringspolitiken — ny verksorganisation, vilket behandlar de cen­trala organisatoriska frågoma. Ställningstagandena i mineralfrågorna har som underlag även geologiutredningens betänkande (SOU 1971: 17) Malm — jord — vatten och 1967 års gruvutrednings betänkande (SOU 1970: 51) Mellansvensk gruvindustri. Jag beaktar vidare energikommit­téns betänkande (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning och det be­tänkande (SOU 1972: 78) Förelagsservice som avgetts av delegationen för de mindre och medelstora företagen. När det gäller SIFU grandas övervägandena huvudsakligen på en inom industridepartementet utar­betad promemoria (Ds I 1972: 6) angående principerna för den fram­tida verksamheten vid SIFU,

7    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                                      98

8.3 Huvuddragen av en ny verksorganisation

KK är idag central förvaltningsmyndighet för frågor om inrikes- och utrikeshandel, industri, bergshantering, hantverk och slöjd, KK är or­ganiserat i en utrikes- och utredningsavdelning med tre byråer samt ytterligare fyra byråer — bergsbyrån, elektriska byrån, industribyrån och allmänna byrån, KK är bergsöverstyrelse och chefsmyndighet för bergsstaten samt chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen och sta­tens elektriska inspektion.

Mot bakgrund av en genomgång av de väsentliga utvecklingsUnjerna inom olika centrala delar av det näringspolitiska verksamhetsområdet har KK-utredningen i nyss nämnda betänkande lagt fram ett förslag till organisatorisk principlösning för uppbyggnaden av näringspolitiska verksresurser. Den centrala tankegången bakom förslaget är att det fö­religger sådana samband mellan olika näringspolitiska arbetsuppgifter och funktioner på de handels-, industri-, konsument- och lokaliserings­politiska fälten att en nära organisatorisk samordning är nödvändig. För att åstadkomma detta krävs enligt utredningen organisatoriska för­ändringar i större skala.

Utredningens principlösning tar därför sikte på att verksamheter med anknytning tUl industripolitiken, konkurrensövervakningen och han­delspolitiken koncentreras till ett nytt verk, av utredningen benämnt nya KK, som skall svara för dels KK:s nuvarande uppgifter, dels därat­över uppgifter inom industripolitiken och konkurrensövervakningen. Verkets uppgifter grapperas tUl fem huvudområden.

Det första området avser utredningsverksamhet med an­knytning till den näringspolitiska planeringen, konkurrensövervakning­en och handelspolitiken. Hit hänför utredningen bl. a, den verksamhet som f, n, leds av delegationen för de mindre och medelstora företagen samt delar av SPK:s utredande uppgifter. Vidare föreslås branschutred­ningarna bli överförda till verket tillsammans med KK:s nuvarande utredningsverksamhet på det handelspolitiska och industripolitiska om­rådet.

Del andra området avser det finansiella företagsstö­det, dvs, de stödformer som f. n, administreras av KK, främst kredit-stödet lill hantverk och mindre industri och stödprogrammen för vissa branscher såsom TEKO-industrin och den manuella glasindustrin. Där­utöver föreslås att lokaliserings-, sysselsättnings- och utbildningsslödet överförs från AMS liksom handläggningen av frisläppandet av investe­ringsfonderna i regionalpolitiskt syfte. Slutligen föreslås att uppfölj­ningen av det finansiella förelagsstödet koncentreras till det nya verket.

Det tredje uppgiftsområdet omfattar vad utredningen kallar i n-dustriservice, dvs, offentiigt stöd till insatser för att stimulera främst de mindre och medelstora företagen till teknisk, ekonomisk och

 

Prop. 1973: 41                                                         99

administrativ utveckling av den egna verksamheten. Dessa insatser skall enligt utredningens förslag delas upp i planerings- och beredningsupp­gifter, vilka förläggs till det centrala planet, medan de verkställande uppgifterna sköts av företagareföreningarna. Dessa tjänstgör därutöver som verkets regionala basorganisation med vidgade uppgifter rörande industriservice och finansiellt företagsstöd. Förslaget innebär vidare en nära samordning mellan SIFU och nya KK genom att nya KK föreslås bli chefsmyndighet för SIFU. Det nya verket föreslås även få en samord­nande roll när det gäller de statiiga insatserna i syfte att stimulera svensk export. Härmed avses den kommersiella utlandsinformationen, stödet till turistnäringen, den administrativa ledningen av handdssekreteramas verksamhet och administrationen av de särskilda exporfstödprogrammen inom TEKO- och den manuella glasindustrin.

Det fjärde uppgiftsområdet är den planeringsinriktade och reglerande verksamheten i anslutning till energipolitiken. Här tänker sig utredningen att verket skall få til! uppgift att fungera som sammanhållande organ för utrednings- och planeringsverksamheten i anslutning tUl energiförsörjningen och ener­gipolitiken och ha ett sammanhållande ansvar också för tillämpningen av de regleringar som har sin utgångspunkt i energipolitiken. Till verket för utredningen även säkerhetsfrågoma på atomenergiområdet som i dagens läge handhas av delegationen för atomenergifrågor.

Utredningen föreslår vidare att frågan om en inordning av bered­skapsfrågorna inom energiområdet i verket genom sammanslagning av nya KK och ÖEF utreds, I väntan på resultatet av en sådan utredning förordar utredningen att vissa uppgifter rörande prognos- och bräns-lestatislikfrågor överförs till det nya verket.

Det femte huvudområdet avser tillämpningen av näringsrätts­liga regleringar. Här avses den verksamhet med anknyt­ning till skiftande näringsrättsliga regleringar som har motsvarighet inom nuvarande KK:s aUmänna byrå och industribyrå.

Vid sidan av dessa fem huvudområden behandlas även den organisa­toriska inplaceringen av de statliga uppgifterna på mi­neralområdet. Enligt utredningens mening kan förvaltningen av statens gruvegendom vid KK och prospekteringsverksamheten vid SGU föras över till ett statligt bolag. På sikt tänker sig utredningen att myn­dighetsuppgifterna — som f. n. ligger på KK — överförs till ett omor­ganiserat SGU, medan bergsstaten avvecklas och dess uppgifter med anknytning tUl arbetarskyddet förs över till ett omorganiserat arbelar-skyddsverk.

Remissinstanserna delar överlag utredningens uppfattning att ett nytt verk bör skapas med övergripande uppgifter inom det näringspolitiska området. Vissa remissinstanser framför dock tvivel på det lämpliga i eller nyttan av att samordna handelspolitiska och industripolitiska ut-

 

Prop. 1973: 41                                                       lOO

redningar i en organisation. Den föreslagna överföringen av viss utred­ningsverksamheten från SPK till det nya verket möts av invändningar från flertalet av de närmast berörda myndigheterna och organisatio­nerna. Remissopinionen är splittrad i fråga om förslaget att koncentrera det finansiella företagsstödet till nya KK. Flera remissinstanser med anknytning till arbetsmarknadsfrågor ställer sig positiva till samord­ningen av detta stöd, men riktar invändningar mot att föra över lokali­seringsstöd m. m. från AMS till det nya verket. De hänvisar tiU det sam­band som råder mellan lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken. För­slaget att det nya verket får ett överordnat ansvar för utbudet av indu­striservice och att företagareföreningarna blir regional basorganisalion för nya KK får stöd hos merparten av de instanser som uttalat sig. Där­emot avstyrker flera remissinstanser att en ny utredning tillsätts för att bedöma företagareföreningarnas ställning. Beträffande förslaget att del nya verket skall bli central myndighet för energiförsörjningsfrågor har remissinstanserna delade meningar. Invändningarna riktar sig främst mot förslaget att frågan om vilka uppgifter som bör åligga den centrala myndigheten skall utredas ytterligare.

Vad slutiigen gäller de statliga uppgifterna på mineralområdet fram­håller flera remissinstanser att förvaltningen av kronoandelama inte bör föras till den statliga företagsgruppen, liksom att endast kommersi­ellt motiverad prospektering bör föras över till ett statligt bolag. De när­mast berörda remissinstanserna tar avstånd från förslaget att i framti­den föra över de statliga myndighetsuppgifterna på mineralområdet till ett omorganiserat SGU med motiveringen att dessa uppgifter hör hem­ma hos nya KK.

Vid ställningstagandet till KK-utredningens organisationsförslag har jag samrått med cheferna för handels- och inrikesdepartementen. Jag finner att övervägande såväl principiella som praktiska skäl talar för en organisation inom vilken de exekutiva och utredande resurserna på det industripolitiska området avgränsas från motsvarande resurser på det handelspolitiska området. Detta innebär att de funktioner som avser handelspolitik samt utrikes- och inrikeshandel kvarstår i KK under han-delsedepartementet. Förslag tUl ändrad organisation av detta verk har anmälts av chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag (prop. 1973: 64).

För de industripolitiska uppgifterna förordar jag att ett nytt verk inrättas den 1 juU 1973. Det nya verket — som lämpligen bör benäm­nas statens industriverk — skaU vara central myndighet för industri-, energi- och mineralpolitiska frågor. Till verket bör också hänföras de regionalpolitiska frågor som f. n. handläggs av KK:s industribyrå.

En omständighet som bidrar till att jag i motsats till KK-utredningen förordar att de handels- och industripolitiska frågoma handläggs i två skilda verksorganisationer är att man på så sätt begränsar de admini-

 

Prop. 1973: 41                                                       10]

strativa olägenheter som kan följa när ett verk har att handlägga ären­den som faller inom flera departements verksamhetsområden. Vidare blir enligt min åsikt det behov av renodling av verksfunktionerna på det näringspolitiska området, som utredningen konstaterat, bättre tillgodo­sett genom att ett industriverk inrättas och övertar uppgifter från KK.

Utredningens förslag om en sammanhållen organisation motiveras bl, a, med de samordningsvinster som skulle stå att vinna genom kon­centration av utredningsresurserna för handelspolitik och industripoU-tik inom ett verk. Flera remissinstanser har en annan uppfattning än ut­redningen på denna punkt. Min bedömning är att det föreligger så be­tydande skillnader mdlan de handelspolitiska och industripolitiska ut­redningarna i fråga om inriktning och syften att samordningsvinsterna skulle bli begränsade. De fördelar som skulle kunna uppnås med en koncentration av dessa olika utredningsverksamheter till en organisation anser jag inte är tillräckliga för att väga upp nackdelarna. Vid mitt ställ­ningstagande har jag även beaktat att de fördelar som står att vinna i fråga om samordning bör kunna uppnås genom ett kontinuerligt och omfattande informationsutbyte och samarbete mellan de handelspoli­tiska och industripolitiska utredningsverksamheterna vid de två verken. Det blir en viktig uppgift för industriverket och KK att vidta nödvän­diga åtgärder för att ett sådant informationsutbyte och samarbete skall komma till stånd.

Med denna organisatoriska lösning blir det inte aktuellt att genomfö­ra vissa av KK-utredningens delförslag som utgår från utredningens stora principlösning.

KK-utredningen föreslår att utredningsverksamheten vid nya KK även skulle innefatta de konkurrensövervakande funktioner som nu handhas av SPK. Detta förslag är inte längre aktueUt med hänsyn tUl statsmakternas beslut om riktlinjer för och organisation av samhällets konsumentpoUtik m. m. (prop. 1972: 33, NU 1972: 40, rskr 1972:225). Detta beslut innebär att SPK:s nuvarande organisation i stort bibehålls. Behovet av samordning mellan SPK:s utredningsverksamhet och mot­svarande verksamhet inom industriverket bör dock beaktas. Det ankom­mer på resp, verksledning att finna lämpliga former för informations­utbytet mellan verken.

Jag går så över till KK-utredningens förslag om att lokaliserings-, sysselsättnings- och utbildningsstöd liksom investeringsfondernas an­vändning i lokaliseringspolitiska sammanhang skulle föras över från AMS till nya KK, De främsta motiven för en sådan överföring är enligt utredningen, att man härigenom kan samordna de olika formerna av statligt, företagsinriktat finansiellt stöd inom ramen för en organisation. Samtidigt kan arbetsmarknadsmyndigheterna ges en mer renodlad roll och en mera enhetlig planeringsram.

Remissopinionen är splittrad på denna punkt. Till dem som är posi-

 

Prop. 1973: 41                                                       102

tiva till en överflyttning hör bl. a. KK, RRV, TCO, SHIO. RRV fram­håller dock att de negativa effektema av en överföring inte till fullo be­lysts. AMS betonar att arbetsmarknadspolitiken kräver en mycket diffe­rentierad uppsättning medel och att det därför har varit en obestridlig fördel att denna rikt varierade åtgärdsarsenal administreras inom ett enda organ som har ansvaret för sysselsättningsfrågorna.

Jag anser, i likhet med flertalet remissinstanser, alt vinster skulle kunna uppnås från administrativ och informationsmässig synpunkt ge­nom att samordna det finansiella företagsstödet. Vad avser lokalise­ringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken föreligger emellertid uppen­barligen också samordningsbehov i synnerhet när det gäller den praktis­ka avvägningen mellan olika konkreta åtgärder. Till detta kommer att den regionala utvecklingsplaneringen fortfarande befinner sig i ett upp­byggnadsskede. Starka skäl talar sålunda också för att nuvarande ord­ning behålls. Jag har efter samråd med chefen för inrikesdepartementet kommit tUl uppfattningen att någon ändring av nuvarande myndighets-organisation vad gäller lokaliseringspolitiken inte bör komma tiU stånd. En konsekvens härav blir att utredningens förslag om nya KK som cen­tralt uppföljnings- och förhandlingsorgan för det finansiella företagsstö­det förlorar sin aktualitet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en expertgrapp har inrättats inom inrikesdepartementet med uppgift att som försöksverksamhet samordna uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag som har fått statligt stöd och arbeta fram förslag till åtgärder också i enskUda uppföljningsärenden. Förslag i frå­ga om uppföljnings- och bevakningsverksamhetens utformning på det regionala planet har tidigare denna dag anmälts av chefen för inrikes­departementet.

Efter tillkomsten av Sveriges exportråd och genom att ansvaret för de handelspolitiska och industripolitiska frågorna kommer att ligga på KK resp. industriverket är likaså utredningens förslag beträffande det nya verkets ansvar för att samordna de statliga exportstimulerande åt­gärderna inte längre aktuella.

Slutligen vill jag ta upp utredningens förslag att nya utredningar skall tillsättas för att granska förutsättningarna för en eventuell integra­tion mellan ÖEF och det nya verket, inplaceringen av den säkerhets­inriktade verksamheten samt uppbyggnaden av den regionala organisa­tionen på näringspolitikens område. Även dessa förslag har kommit i ett annat läge i och med att principlösningen har blivit en annan än den som KK-utredningen skisserade.

Ett omfattande samarbete mellan ÖEF och industriverket är självfal­let nödvändigt. Sådant samarbete bör dock kunna utformas gemensamt av de bägge verksledningarna utan att en särskild utredning behöver tillsättas. Vissa prognos- och statistikfrågor rörande bränslen, som ti-

 

Prop. 1973: 41                                                                   IO3

digare legat på ÖEF och som nu energiprognosutredningen svarar för, bör föras tUl industriverket.

När det gäller säkerhetsärenden avseende explosiva och brandfarliga varor, samt materiel och installationer på det elektriska området, an­sluter jag mig till KK-utredningens förslag att dessa tills vidare över­förs till det nya verket i avvaktan på ställningstagande i fråga om sä­kerhetsverksamheten på arbetarskyddels område.

Vad beträffar uppbyggnaden av den regionala organisationen på det näringspolitiska området tar jag i det följande upp riktiinjerna för SlFU:s framtida verksamhet. Jag kommer härvid att föreslå att verk­samheten regionaliseras. Jag kommer i det följande vidare att förorda en ökad satsning på den företagsservice som länens företagareförening­ar förmedlar.

Sammanfattningsvis instämmer jag i stort med KK-utredningens be­dömning rörande behovet av en fastare organisatorisk ram för de ut­redande och verkställande funktionerna inom de centrala industripo-liliska verksamhetsfälten. Om industriverket, som jag här har förordat kommer till stånd, blir det möjligt alt dels bättre samordna pågående verksamheter, främst den utrednings- och prognosverksamhet som f. n, finns spridd på ett antal organ, dels att effektivisera denna utrednings­verksamhet. Vidare får man en ökad integration mellan å ena sidan den utredande verksamheten och å den andra den verkställande verksamhe­ten på det industripolitiska området. På så sätt bör verket kunna få en överblick över de struktureUa utvecklingstendenserna inom industrin, verkställandet av de åtgärder som statsmakterna beslutar och effektivi­teten hos dessa åtgärder när det gäUer att påverka utvecklingen i önskad riktning.

Industriverket bör i första hand ha följande uppgifter:

—   industripolitisk utredningsverksamhet,

—    vissa uppgifter i samband med det statliga finansiella företagsstödet, vilka f, n, åligger KK,

—    statiiga insatser för företagsservice, främst till de mindre och medel­stora företagen,

—   det säkerhetsinriktade arbete som nu utförs av KK,

—   centrala myndighetsuppgifter på energipolitikens område,

—    centrala myndighetsuppgifter i fråga om den statliga mineralpoliti­ken.

Verket bör organiseras med fem enheter, nämligen en planerings-och utredningsenhet, en industrienhet, en energienhet, en mineralenhet och en administrativ enhet.

Verket bör byggas upp av dels nuvarande resurser vid KK:s indu­stri-, bergs- och dbyråer, dels nya resurser, främst på utrednings- och företagsserviceområdena. Uppbyggnaden bör ske successivt.

 

Prop. 1973: 41                                                        104

SIFU bör som närmare redovisas i det följande integreras i verket budgetåret 1974/75,

För fullgörande av vissa särskUda uppgifter kommer jag vidare att förorda att vissa självständiga organ inrättas med kanslimässig anknyt­ning till industriverket. För ökat stöd till riskbetonade utvecklingsinves­teringar förordas således i det följande att en särskild fond — statens utvecklingsfond — inrättas. För förvaltningen av statens gruvegendom förordar jag att en fristående nämnd, nämnden för statens gruvegen­dom, inrättas,

I samband med min behandling av verkets mineralenhet kommer jag alt ta upp även vissa andra organisationsfrågor mot bakgrund av de förslag som aktualiserats av geologi- och KK-utredningarna, "Vidare tar jag upp frågan om SGU:s framtida funktioner. Mina förslag inne­bär för SGU:s del att verket kommer att svara för allmän geologisk kartering, geologisk information och dokumentation samt uppdrags­verksamhet beträffande bl. a. prospektering. Den ändring jag förordar innebär främst att verket efter en övergångsperiod inte avses bedriva prospektering med egna anslag, utan på uppdrag av berörda myndig­heter och företag.

Jag övergår nu til! att behandla frågan om industriverkets arbets­uppgifter och organisatoriska struktur.

8.4 Statens industriverk m. m.

8.4.1  Utrednings- och planeringsverksamhet

Ett väsentligt motiv för inrättandet av ett nytt industripolitiskt verk är behovet av att samordna och förstärka de utredande och planerande funktionerna inom industridepartementets verksamhetsområde. En pla­nerings- och utredningsverksamhet som är förankrad i ett verk medger en högre grad av kontinuitet i bevakningen av olika branscher eller branschövergripande frågor än vad som nu är möjlig.

Mot denna bakgrund bör en utrednings- och planeringsenhet inrättas vid det nya verket. Det ankommer på Kungl. Maj:t att, liksom be­träffande övriga enheter, närmare bestämma vilka arbetsuppgifter en­heten bör ha. För överblickens skull kommer jag dock i det följande att relativt utförligt redovisa vUka uppgifter som bör åvila denna enhet.

Den industripolitiska prognos- och utredningsverksamhet som före­slås få sin förankring i verket kan delas upp i tre underområden — branschinriktade utredningar, långsikliga prognoser och allmänna in­dustripoUtiska frågor.

Branschinriktade utredningar är en oundgänglig del av industripoli­tiken. Det föreligger behov av att utvidga denna verksamhet och ge den bättre organisatoriska föratsättningar. Helt naturligt har under in­dustridepartementets första år företräde getts ål utredningar av särskilt

 

Prop. 1973: 41                                                       IO5

brådskande art och undersökningar som mer översiktUgt belyst olika branscher. Efter hand har dock departementets utredningsverksa.mhet också kunna breddas och ges en mer framåtsyftande inriktning. Som exempel kan nämnas de utredningar som f. n. arbetar med vissa mer tekniskt avancerade branscher såsom dataindustrin och den petroke­miska industrin. En viktig uppgift för industriverket blir att fortlö­pande svara för branschbedömningar som underlag för den statiiga långsiktiga samhäUsplaneringen bl. a. inom ramen för den fysiska riks­planeringen.

Bland de branscher som i framtiden kommer att kräva speciell upp­märksamhet vill jag nämna stålindustrin där verket kommer att spela en central roll såväl i den kontinuerliga bevakningen som i fråga om sär­skilda utredningar rörande branschens framtida struktur och lokalise­ring. Arbetet med dessa frågor kommer, bl. a. mot bakgrund av Sveriges avtal med CECA, att ställa krav på en omfattande information om stålindustrins förhållanden såväl i Sverige som utomlands. Verkels ar­bete på stålområdet förbereds f. n. av en utredning som tillsaltes hösten 1972. Utredningen har bl, a, till uppgift att framlägga förslag om hur informationen till verket rörande stålindustrins utveckling i olika av­seenden bör utformas och inhämtas samt att bedöma på vilka områden undersökningar av ohka slag är önskvärda.

Industriverket bör självt kunna ta initiativ tUl och genomföra utred-nings\'erksamhet på branschområdet. Härutöver kommer den utred­ningsverksamhet som kan initieras antingen direkt genom att Kungl, Maj:t lämnar uppdrag till verket eller indirekt genom alt offentliga utredningar anlitar verkets utredningsresurser, I det senare fallet bör i första hand en anknytning eftersträvas till den långsiktiga verksam­het som kommer att bedrivas vid verket. Kommittéernas effektivitet bör kunna ökas genom alt verket tillhandahåller sekretarialsresurser, ge­nomför av utredningarna önskade delundersökningar och tillhandahål­ler tjänster av olika slag. Sambandet mellan verket och utredningarna får säkras genom att verket som regel är representerat i utredningarna på expert- eller sekreterarplanet. För redan i gång varande utredningar bör etablering av ett dylikt samband övervägas från fall till fall. Utred­ningsverksamhet som syftar tUl att mer kontinuerligt följa utvecklingen inom ell område och samordna utrednings- och andra aktiviteter inom det berörda fältet bör i princip åvUa verket.

Hittillsvarande erfarenheter inom industridepartementet visar att be­hoven av utredningsinsatser inom ett givet branschområde kan komma att uppvisa tämligen stora variationer över tiden. Av detta skal är det angeläget att organisationen inom planerings- och utredningsenheten inte låses fast utan att ett stort mått av flexibilitet bibehålls när det gäller att utnyttja personalen för uppgifter inom olika branschområ­den. Detta mäste gälla ocksä i fråga om verkets relationer med olika

 

Prop. 1973: 41                                                       106

avnämare och intressentgrupper. Jag finner det väsentligt att verket i de fall det initierar egna utredningsprojekt genomgående eftersträvar att berörda intressenter på lämpligt sätt bereds möjlighet till insyn och med­verkan.

De uppgifter som tillhör området långsiktiga prognoser omfattar bl. a. vidareutveckling av underlagsmaterialet tUl långtidsutredningens industriavsnitt. Det är angeläget att studierna av industrins medel- och långsiktiga utveckling dels bedrivs i former som lätt kan anpassas till varierande behov, dels ges en mera kontinuerlig prägel än f, n. Ett steg i denna riktning har tagits i och med att det inom industridepartementet har inletts en systematisk undersökning av den svenska industrins strak­tur. De aspekter som särskilt studeras inom ramen för denna industri-strukturatredning rör sysselsättnings- produktions- och produktivitets­ utveckling samt industrins finansiella och regionala straktur. För be­dömning av den framlida industriella utvecklingen är en beskrivning och analys av vad som sker under ett strukturomvandlingsförlopp nöd­vändiga. Det är vidare angeläget att drivkrafterna bakom den straktu­rella omvandlingen liksom konsekvenserna för den framtida utveck­lingen inom olika delar av industrin kartläggs och analyseras, I sam­band härmed är det väsentligt att ett nära samarbete etableras med utredningsverksamheten inom KK,

I samband med att den långsiktiga prognosverksamheten vidareut­vecklas kommer regionala aspekter att få ökad betydelse. Ett mycket nära samarbete med ERU vid inrikesdepartementet blir därför nöd­vändigt.

I det betänkande (SOU 1972: 59) Att välja framlid, som avgelts av arbetsgrappen för framlidsforskning framhåller arbetsgmppen i sina sammanfattande synpunkter rörande fortsatta framtidsstudier att vad gäller planeringsunderlag olika sektoriella organ måste ha primärt an­svar för planering inom sina områden.

När det gäller prognosverksamhet på det industrieUa området utförs f. n, inom STU arbete med alt söka förutse nya tekniska landvinningar och behovet av ny teknik. Denna uppgift är en integrerad del av STU:s kompetensområde, och bör så förbli även för framtiden. Medan STU svarar för de tekniska bedömningarna bör industriverket kunna vara den primärt ansvariga instansen när det gäller att sälta in de förat­sedda tekniska förändringarna i ett industrieUt och ekonomiskt fram­tidsperspektiv i stort. Verket bör ha särskUda förutsättningar att svara för sådana bedömningar i och med att det kommer att svara för den löpande bevakningen av industristrukturens utveckling.

Med allmänna industripolitiska frågor avses här frågor av bransch­övergripande karaktär. Med nödvändighet är det svårt att närmare av­gränsa hithörande frågor på grund av deras mångfald, men jag vill peka på vissa frågor.

 

Prop. 1973: 41                                                       107

Ett område där betydande utredningsverksamhet kommer att bli nöd­vändig är den fysiska riksplaneringen. Chefen för civildepartementet har i prop. 1972: 111 som sedermera antagits av riksdagen (InU 1972: 28, CU 1972: 35, rskr 1972: 347, 348) bl. a. dragit upp vissa riktlinjer för hushållningen med mark och vatten i riket och redovisat formerna för en fortlöpande fysisk riksplanering. Jag vill framhålla betydelsen av att industriverket blir en väl integrerad länk i den kedja av organ som skall svara för vidareutvecklingen och genomförandet av den fortlö­pande fysiska riksplaneringen. Verket kan bedömas bli en av de cen­trala remissinstansema vid den handläggning hos Kungl. Maj:t av loka­liseringsärenden enligt 136 a § byggnadslagen, som riksdagen beslutat om på gmndval av den tidigare nämnda prop. 1972: 111,

I samband med vissa av de branschutredningar som utförts inom indu­stridepartementets område har studier inletts med syfte att belysa arbets­miljön inom den aktuella branschen. Departementet bevakar även mil­jövårdsfrågor från industripolitisk synpunkt. Industriverket bör inom ramen för den allmänna industripolitiska utredningsverksamheten följa frågor rörande arbetsmiljö och yttre miljö från industripolitisk syn­punkt.

Jag vill i detta sammanhang ta upp även KK-utredningens förslag att det nya verket skall överta de funktioner som f. n. fullgörs av dele­gationen för de mindre och medelstora företagen. Delegationen har till uppgift att verka för en samordning av de utredningar som huvudsak­ligen berör de mindre och medelstora företagen och bedöma behovet av och föreslå utredningar samt vidare att lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande dessa företagsgrapper, I likhet med flertalet remissinstanser biträder jag KK-utredningens förslag att delegationens verksamhet ges en mera permanent karaktär genom att den överförs till industriverket. Ansvaret för utredningsverksamheten rörande mindre och medelstora företag bör alltså åvUa industriverket. Vidare anser jag, i likhet med KK-utredningen, att verket för fullgörande av sina upp­gifter på detla område bör ha ett särskilt rådgivande organ knutet till sig. För att ersätta delegationen bör således ett råd för mindre och me­delstora företag knytas tUl verket. Verket får på så sätt möjlighet att fortlöpande höra ett organ i vilket de närmast berörda avnämarkalego-rierna är representerade. En konsekvens av mitt förslag blir att de funk­tioner som åvUar den nuvarande delegationens sekretariat förs över till industriverkets planerings- och utredningsenhet. Genom den lösning jag förordar bör en effektiv samordning kunna uppnås mdlan industriver­kets övriga utredningsverksamheter och de utredningar som är specieUt inriktade på den mindre industrin. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om inrättande och sammansättning av samt fastställa riktlinjer för rådet för mindre och medelstora företag.

Som jag tidigare angivit bör ett område för planerings- och utred-

 

Frop. 1973: 41                                                                       108

ningsenhelens arbete vara långsiktiga prognoser. Jag anser det lämp­ligt att till denna verksamhet knyta ett expertråd som skall biträda verket främst i planerings- och metodutvecklingsfrågor. Det bör an­komma på Kungl. Maj:t att närmare ange rådets uppgifter och besluta om dess sammansättning,

8.4.2 Industripolitiska stöd- och utvecklingsinsatser

8.4.2.1 Inledning

De industripolitiska stöd- och utvecklingsinsatser som behandlas i det följande och som enligt min uppfattning bör få sin förankring i industriverkets industrienhet kan indelas i fyra områden, nämligen före­tagsservice, finansieUt företagsstöd, branschprogram och stöd till in­dustriellt utvecklingsarbete.

Den samhällsstödda förelagsservicen, som omfattar främst informa­tion, rådgivning, utbildning och tekniska tjänster, förmedlas eller bjuds ut från flera olika organ. Jag kommer att ta upp frågan om en sam­ordning av de statliga servicdnsatserna såväl beträffande verksamhets­inriktning som vägar att nå kontakt med företagen. Vidare kommer jag att i det sammanhanget speciellt behandla de verksamheter inom före­tagsserviceområdet som nu är knutna till SIFU och företagareförening­ama,

I avsnittet om finansiellt företagsstöd kommer jag alt beröra de icke-branschbundna finansiella stödformer som f, n, administreras av KK, Dessa utgörs främst av de statliga lånegarantierna samt lån ur sta­tens hantverks- och industrilånefond.

Under branschprogram kommer jag att ta upp de speciella arrange­mang i form av serviceinsatser och kreditstöd som f, n. finns för vissa branscher.

Under stöd till industriellt utvecklingsarbete kommer jag slutligen att ta upp behovet av att komplettera de nuvarande finansieringsmöj­ligheterna för utvecklingsinvesteringar och därvid föreslå inrättandet av en ny fond, statens utvecklingsfond.

8.4.2.2 Företagsservice—företagareföreningarna, SIFU m. in.

Under senare år har en rad åtgärder vidtagits från samhällets sida för att förbättra företagens verksamhetsbetingelser. Därvid har insat­ser med inriktning på förbättrad företagsservice spelat en betydelse­full roll.

Med företagsservice avses i detla sammanhang främst Den övervägande delen av utbudet av företagsservice i Sverige kom­mer från privata företag eller intresseorganisationer. Där ett sådant ut­bud existerar och fungerar väl är behovet av ett statligt engagemang begränsat. Statiiga insatser är däremot angelägna inom områden där service saknas eUer är bristfälligt utvecklad.

 

Prop. 1973: 41                                                       109

•— information till företagen i olika frågor t. ex. om former för fi­nansiering, beskattningsregler, regler för handel på olika ullands-marknader eUer olika standardiserings-, patent-, provnings-, säker­hets- och miljövårdskrav,

—    utbildning (fortbUdning) i tekniska, ekonomiska och administrati­va frågor inkl, marknadsföringsfrågor,

—    rådgivning (konsulttjänster) i tekniska, ekonomiska och administra­tiva frågor inkl. marlcnadsföringsfrågor,

—    tekniska tjänster beträffande produktutveckling, prototyptillvcrkning och provning.

Behovet av företagsservice varierar givetvis mellan företag i olika branscher, regioner och storleksklasser. Inte minst för de mindre och medelstora företagen torde behovet av företagsservice vara påtagligt. Ett företag inom denna grupp kan inte i samma utsträckning som ett större företag förfoga över kunnande och utrustning med tillräcklig kvalifikalionsnivå på alla för företaget väsentliga områden. Genom att köpa tjänster utifrån kan även sädana företag med begränsade resurser tillgodose starkt specialiserade behov, P, g. a, sin obundenhet till dessa specialiserade resurser får företagen dessutom en betydande flexibilitet eftersom de kan utnyttja de tjänster som är mest lämpliga och välja en tidpunkt för utnyttjandet som är fördelaktig,

:Behovet av företagsservice torde ha ökat i takt med den indu­striella utvecklingen genom att den miljö förelagen verkar i successivt blivit alltmer komplicerad. De tekniska kraven på såväl produkter som produktionsteknik växer. Marknadsföringen blir mer komplicerad i takt med en ökad internationell handel och genom de regler och be­stämmelser som måste iakttas, Produktionsekonomiskt ställs allt större krav på företagen om de skall kunna nå ett konkurrenskraftigt kost­nadsläge, TUl detta kommer ett flertal standardiserings-, patent-, forsk­nings-, säkerhets- och mUjövårdskrav,

Detta ökade beroende av företagsservice gör det betydelsefullt att tjänster finns att tillgå och att dessa är anpassade efler näringslivets behov. Det framstår därför som en viktig uppgift för industripolitiken att medverka till att en lämpligt urformad företagsservice finns till­gänglig.

Den övervägande delen av utbudet av företagsservice i Sverige kommer från privata företag eller intresseorganisationer. Där ett så­dant utbud existerar och fungerar väl är behovet av ett statligt enga­gemang begränsat. Statliga insatser är däremot angelägna inom om­råden där service saknas eller är bristfälligt utvecklad.

Det statliga och statsunderstödda utbudet av företagsservice kanali­seras främst genom SIFU, Sveriges exportråd, SP, företagareförening­arna samt STU.

SIFU har till uppgift att genom kurser, informations- och rådgiv-

 

Prop. 1973:41                                                                       110

ningsverksamhet främja näringslivets tekniska och ekonomiska ut­veckling med särskild hänsyn tUl de mindre och medelstora industri­företagen samt hantverket. Institutet administrerar vidare de utbUd­ningsåtgärder som ingår i programmen för stöd åt TEKO-industrier­na, den manuella glasindustrin saml delar av den träarbelande indu­strin.

Sveriges exportråd, som inrättats i samverkan meUan staten och nä­ringslivet, skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja Sveriges export. Handdssekreteramas uppgift är att öka den svenska exporten.

SP är central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kon­troll. Anstalten utför provningar och undeisölcningar av material och konstruktioner på uppdrag av myndigheter och enskilda.

I varje län finns en företagareförening, som är en fristående eko­nomisk förening. Medlemmar är företag, kommuner och landsting samt enskUda personer. Staten och landstingen stöder verksamheten ekono­miskt. Föreningarnas arbetsuppgifter består av rådgivande verksamhet, kreditslöd, utredande verksamhet i lokaliseringsärenden m. m. Den all­männa rådgivningen är avgiftsfri medan konsultverksamheten är avgifls-bdagd.

STU slutligen har till huvuduppgift att stödja teknisk forskning och industriellt inriktat utvecklingsarbete. Uppmärksamhet skall ägnas möj­ligheterna alt stödja projekt av betydelse för den mindre och medel­stora industrin. En med stödet till forsknings- och utvecklingsprojekt sammanhängande uppgift är alt förmedla resultat av sådana projekt till exploatering.

Alla dessa organ har en speciell huvudinriktning. En samordning av de olika organens serviceinsatser är emellertid angelägen både när det gäller verksamhetens inriktning och vägarna till kontakt med företagen.

Jag kommer i det följande att närmare utveckla hur en sådan sam­ordning av statens insatser i fråga om företagsservice både på central och regional nivå bör komma till stånd. Jag kommer därvid att för­orda att industriverket ges ell ansvar på central myndighetsnivå för samordning och planering av dessa insatser. Vad gäller den regionala nivån framstår det som viktigt att samordna lokalt knutna serviceinsat­ser och att få en huvudkanal för informationen till företagen om till­gängligt utbud av företagsservice. Jag föreslår att företagareförening­ama ges denna informations- och kontaktsförmedlande roll. Av detta skäl bör en förstärkning av resurserna till företagareföreningarnas in­formations- och rådgivningsverksamhet komma till stånd. Jag kommer också att behandla vissa organisatoriska förändringar i SlFU:s nuva­rande verksamhet som bl, a, syftar till att förbättra möjlighetema att nå ut till de mindre och medelstora företagen och som underlättar sam­ordningen med övriga företagsserviceinsatser.

 

Prop. 1973:41                                                                     111

Jag tar först upp frågan om den centrala samordningen av de stat­liga servicdnsatserna, KK-utredningens förslag på denna punkt innebär att det av utredningen föreslagna nya verket tilldelas ett sammanhållan­de ansvar på myndighetsnivå för statens insatser när det gäller företags­service. Detla ansvar omfattar analys av behovet av statliga åtaganden på området samt medverkan i planering av statliga insatser. Vidare ingår fördelning av de medel som ställs till förfogande för att genomföra be­slutade program. Verkets ansvar för företagsservicen bör enligt ut­redningen även omfatta medverkan vid uppföljning och utvärdering av resultaten av statligt finansierade insatser.

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till utredningens förslag.

Även jag finner det lämpligt alt industriverket i stort tilldelas de uppgifter rörande företagsservice som utredningen föreslår. Verket bör således enligt min uppfattning ges ett ansvar för samordning och övergripande planering av statens insatser på företagsserviceområdet med inriktning främst på de mindre och medelstora företagen. Delta innebär att verket skall ha överblick över serviceområdet och kontinuer­ligt följa utvecklingen. Verket bör härigenom få goda fömtsättningar att utarbeta förslag beträffande omfattning och inriktning av samhäl­leliga insatser rörande företagsservice. TUl verket bör överföras de till­synsfunktioner för företagareföreningama som i dag åvUar KK, Verket blir även enligt min uppfattning den naturliga instansen när det gäller att utföra utvärderingar av genomförda program.

Som jag framhållit i det föregående finns en rad samhällsstödda organ som i olika avseenden lämnar näringslivet service. Industri­verket bör ta initiativ till och verka för att insatsema genom företagare­föreningama, STU och SP med inriktning på företagsservice på lämpligt sätt samordnas och utvecklas. När det gäller företagsservice inom export­området förutsätts Sveriges exportråd i sin regionala verksamhet sam­verka med företagareföreningama. Beträffande SIFU kommer jag i det följande att återkomma med vissa konkreta förslag.

Jag övergår nu till att behandla frågan om företagsservicens orga­nisation på regional och lokal nivå. Denna fråga har under de senaste åren varit föremål för överväganden inom bl, a, KK-utredningen och delegationen för de mindre och medelstora företagen,

KK-utredningen anför att det nya verket kommer alt ha behov av en regional basorganisation för olika företagsstödjande insatser och föreslår alt företagareföreningarna används för detta ändamål. Efter­som förslaget innebär en starkare anknytning av föreningarna tUl den statliga organisationen förordar KK att en ny utredning tillsätts med uppgift att se över företagareföreningarnas ställning.

Förslaget all göra företagareföreningarna till regionala basorgan för det nya verket får ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser. Delegationen för de mindre och medelstora företagen anser det ange-

 

Prop. 1973:41                                                                     112

läget att redan etablerade regionala resurser utnyttjas och pekar främst på företagareföreningarna, KK betonar vikten av samordning mdlan olika stödåtgärder för företagen och anser att företagareför­eningarna, med sin nära kontakt med de mindre och medelstora före­tagen, har en viktig och värdefull funktion att fylla på regionalpla­net. Kollegiet förordar en kraftig utbyggnad av föreningarnas resurser, LO för sin del menar att de organisatoriska föratsättningarna för att nå ut med service tUl förelagen bör förbättras. Frågan om en regional basorganisation bör dock bedömas utifrån behovet av en regional orga­nisation för hela näringspolitiken. Liknande synpunkter företräder me-tallmanuf akturulredningen.

Till KK-utredningens förslag om en ny utredning rörande företagare-förenmgama ställer sig flera remissinstanser skeptiska, LO, Svenska landstingsförbundet och metallmanufakturatredningen är dock positiva till en ny utredning.

Även delegationen för de mindre och medelstora företagen behandlar i ett betänkande behovet av regionalt dier lokalt baserade service­insatser. Enligt delegationens uppfattning är det framför allt de mindre företagen som har det största behovet av alt på regional och lokal basis kunna erhålla olika typer av externa tjänster.

Delegationen konstaterar emellertid att de mindre företagens service-utnyttjande hämmas av en rad faktorer, t. ex. bristande information hos företagsledningen och långa geografiska avstånd till serviceleverantö­rer. Ett ökat serviceulnytljande bland de mindre och medelstora fö­retagen skulle enligt delegationens uppfattning vara till gagn för nä­ringslivets utveckling, vilket borde motivera insatser från samhällets sida. Ett ökat samhälleligt serviceutbud bör för att få verklig effekt enligt delegationen baseras på en fältorganisation som kan verka i nära kontakt med företagen. Delegationen anser att företagareför­eningarna utgör den lämpligaste basen för en sådan organisation. De­legationen är emellertid medveten om att det föreligger betydande skillnader såväl kvaliletsmässigt som resursmässigt mellan föreningar­na i de olika länen, Ätgärder måste därför enligt delegationen vidtas inom resp, förening för att effektivisera såväl styrelsearbetet som arbetet inom kansliema.

Enligt delegationen bör företagareföreningarnas resurser förstärkas ocii resurstillskottet i första hand inriktas på att förbättra föreningar­nas möjligheter att erbjuda informations- och kontakttjänsler samt i ökad utsträckning bedriva uppsökande verksamhet med inriktning främst på allmänna företagsanalyser.

Delegationen förordar att förstärkningen av företagareföreningarnas resurser sker successivt och föreslår alt 5 milj, kr, anvisas för budget­året 1973/74,

Delegationen föreslår också att 300 000 kr, anvisas för budgetåret

 

Prop. 1973:41                                                                     113

1973/74 för att vidareutveckla företagareföreningarnas arbetsmetoder m, m. Vidare föreslås en begränsad försöksverksamhet inom ett eller ett par län med statliga bidrag till vissa konsult- och rådgivningsinsatser. För budgetåret 1973/74 föreslår delegationen att 800 000 kr. anvisas för detta ändamål.

Avslutningsvis behandlar delegationen behovet av service på regio­nal nivå och konstaterar att länen i vissa fall kan vara för små för att erbjuda tillräckligt stort underlag för mer specialiserade serviceinsat­ser. Samtidigt finns ett behov hos de centrala statliga organen — SIFU, STU, SP och Sveriges exportråd — att ha regionala replipunkter. Delegationen föreslår att denna fråga löses genom att de centrala orga­nen i ökad utsträckning försöker regionalisera sin verksamhet,

Samtiiga remissinstanser utom Svenska företagares riksförbund anser att delegationens principiella utgångspunkter i stort är riktiga. Även delegationens konkreta förslag godtas i stort av flertalet remissinstan­ser.

LO anser det således nödvändigt att snabbt få till stånd en utbyggd och effektiviserad företagsservice och tillstyrker att företagareförening­arna tillförs de ökade resurser och uppgifter som delegationen före­slår.

SAF och Industriförbundet menar att principiella skäl talar mot en väsentlig utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsinsatser, så­vida inte en klar gränsdragning sker i förhållande till föreningarnas kreditgivning. Organisationema motsätter sig emellertid inte delega­tionens förslag på denna punkt.

Familjeföretagens förening. Svensk industriförening och Svenska företagares riksförbund ställer sig negativa till delegationens förslag om försöksverksamhet med statliga bidrag vid konsultutnyttjande med hänvisning främst till principiella betänkligheter mot subventionerad rådgivning. SAF och Industriförbundet anför motsvarande betänklig­heter även om organisationema tillstyrker den av delegationen före­slagna försöksverksamheten.

Frågan om en förstärkning av företagsservicen har även aktualise­rats i de senaste presenterade länsprogrammen. Länsstyrelserna fram­håller genomgående företagareföreningarnas betydelse för den regio­nala utvecklingen samt för de mindre och medelstora företagens möj­ligheter att utvecklas. I programmen krävs därför en kraftig resurs­förstärkning till föreningama.

Jag delar KK-utredningens och delegationens uppfattning att det finns behov av regionala organ som kan svara för industripolitiska stödinsatser. Jag anser företagareföreningama vara mest lämpade för den uppgiften. Jag delar också den uppfattning som framförs av delegationen och fler­talet remissinstanser att en ökad satsning på den regionala företagsser­vicen bör komma till stånd.

8   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 41

 

Prop. 1973:41                                                                     114

Företagareföreningama fyller idag viktiga uppgifter inom regional­politiken. Föreningama utnyttjas sålunda som förmedlare av kredit­slöd i form av direktiån och lånegarantier, I föreningarnas uppgifter ingår också rådgivning i lokaliseringsfrågor, kreditberedning av loka­liseringsärenden, uppföljning av lokaliseringsärenden samt administra­tion av glesbygdsstödet. Föreningarna bör också i fortsättningen full­göra dessa regionalpoliliska uppgifter. Vid sidan av de regionalpoli­tiska uppgifterna fullgör föreningarna också i varierande omfattning uppgifter av allmänt utvecklingsbefrämjande natur, t. ex. allmän in­formations- och kontaklförmedlande verksamhet, rådgivning i ekono­miska och tekniska frågor.

Konsulttjänsterna är i stor utsträckning avgiftsfinansierade. 1 den mån avgiftsbefrielse eller avgiftsreducering förekommer finansieras denna framför allt genom medel från staten eller landstingen. Dessa konsulttjänster är då ofta kopplade till uppföljning av det finansiella stöd som förmedlas via föreningama. Under 1972 erhöll företagare­föreningama från landstingen ca 8 milj, kr,, medan motsvarande stat­liga bidrag uppgick till 10 milj, kr.

Dessa statliga bidrag utgår från elfte huvudtiteln. Jag kommer i det följande att förorda att 2,5 milj, kr, anvisas under trettonde huvudtiteln till förstärkning av företagareföreningarnas resurser. Jag följer därvid i stort principerna i delegationens förslag. Avsikten är att den allmänt ut­vecklingsbefrämjande verksamheten skall förstärkas och breddas.

Denna resursförstärkning bör inriktas mot teknisk och ekonomisk rådgivning, kontaktföiinedling och informationsverksamhet. Fördel­ningen av medlen bör baseras på programförslag från företagareför­eningarna. Enligt min uppfattning bör fördelningen av de tillgängliga medlen ske så att samtiiga föreningar kan få bidrag under förutsättning alt de presenterat ett tillfredsställande förslag.

Rådgivningen bör i första hand ta sikte på översiktliga analyser rö­rande behov av olika kompletterande insatser av mera specialiserad karaktär — utbildningsprogram eller konsulttjänster — som kan förbättra företagens produktionsförmåga. Föreningarna bör i detta sammanhang bedriva en aktiv uppsökande verksamhet.

Som ett led i denna verksamhet bör föreningama även informera om och förmedla kontakter till olika serviceorgan såsom STU, SP, exportrådet och privata konsultföretag. Företagareföreningarna bör så­ledes utgöra en allmän kontaktförmedlare mellan olika serviceorgan och företagen. Som jag nämnt i det föregående, torde en av de bidragande orsakerna till det ringa serviceutnyttjandet bland de mindre och medel-' stora företagen vara den bristfälliga informationen om existerande serviceutbud. Genom att företagareföreningarnas resurser i detta av­seende förstärks torde företagsledarnas möjligheter att vidta lämpliga åtgärder komma att väsentligt förbättras.

 

Prop. 1973:41                                                                     115

På sikt bör den uppsökande verksamheten kunna nå flertalet företag inom resp. län oavsett branschtillhörighet. Det kan dock enligt min upp­fattning finnas anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt vissa bran­scher under de första åren av företagareföreningamas uppsökande verk­samhet. Som exempel härpå kan nämnas gjuteriindustrin. Jag kommer senare denna dag dessutom att föreslå Kungl. Maj:t att framlägga propo­sition om vissa åtgärder för denna industribransch.

En förutsättning för att en uppsökande verksamhet av det slag jag nu behandlat skall bli effektiv, är alt föreningarnas personal har en så bred kunskaps- och erfarenhetsbakgrund att de på ett riktigt sätt kan förslå och analysera företagens problem. En bred erfarenhet är också en förutsättning för att deras rekommendationer och förslag skall uppfattas som realistiska av företagsledarna. För att stödja de enskilda föreningama bör industriverket stimulera utbildning av före­tagareföreningarnas personal och aktivt verka för att förbättrade ana­lysmetoder utvecklas och används.

Jag fäster stor vikt vid den av delegationen framförda synpunkten att styrelsearbetet men också verksamheterna inom kansliema vid förening­arna bör effektiviseras och intensifieras. Industriverket bör på skilda sätt kunna stödja dessa strävanden. Jag anser att speciella medel bör an­visas för dessa ändamål.

Med hänsyn till företagareföreningarnas ökade betydelse inorn ramen för såväl industri- som regionalpolitiken har i olika sammanhang — bl. a. av KK-utredningen — föreslagits en översyn av föreningarnas status och verksamhetsinriktning. Efter samråd med chefen för inrikes­departementet är jag dock f. n. inte beredd att föreslå en sådan översyn. Föreningarna bör enligt min uppfattning även i nuvarande form kunna utgöra en lämplig bas för en till industriverket knuten regional organisa­tion,

Alla de organ som erbjuder företagsservice har behov av att in­formera företagen om sina tjänster. Speciellt om man vill nå de mind­re och medelstora företagen krävs en bred kontaktyta. Olika centrala organ som SP, Sveriges exportråd och STU bör kunna repliera på föreningama. Formerna för sådan samverkan bör i samråd med in­dustriverket anpassas till förutsättningarna i de enskilda fallen,

STU har i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 hemställt om medel för en försöksverksamhet med särskilda tekniska företags­konsulter placerade vid vissa företagareföreningar. Den förstärkning av företagareföreningarnas kontaklförmedlande och analyserande verk­samhet som jag förordat, bör enligt min mening göra det möjligt för STU att bättre nå ut med sina tjänster till främst de mindre och me­delstora företagen. Enligt min uppfattning föreligger därför f, n, inget behov av att STU inrättar egna vid företagareföreningama placerade tekniska företagskonsulter.

 

Prop. 1973: 41                                                                    116

Jag övergår nu till att behandla SIFU. Frågan om SlFU:s verksam­het har senast varit föremål för översyn av en arbetsgrapp inom indu­stridepartementet och förslag har redovisats i en departementsprome­moria. Jag koinmer här att beröra dels arbetsgrappens förslag till en ökad regionalisering av SIFU:s utbUdningsverksamhet dels förslaget tUl integration av SIFU i industriverket.

I promemorian konstateras att SIFU:s nuvarande organisation behö­ver modifieras, SIFU är f, n, organiserat på tre byråer, en allmän byrå, en informations- och utbildningsbyrå samt en teknisk byrå. Huvudkon­toret, som ligger i Stockholm, omfattar ca 195 anställda. Övrig personal — ca 35 — är i huvudsak placerad vid kontor i Göteborg, Luleå och Malmö, I den regionalt placerade personalen ingår fem utbUdnings-konsulenter med uppgift att bl, a. bedriva uppsökande verksamhet bland företagen. Arbetsgruppen anser att SIFU har svårigheter att nå ut till de mindre och medelstora företagen med sina fortbildningstjänster. Geo­grafisk närhet till företagen bedöms vara en avgörande faktor både när det gäller information om kursverksamheten och vid själva genomföran­det. Vidare är närhet till företagen viktig vid kursplaneringen. Kursernas inriktning bör i görligaste mån svara mot det lokala behovet. Mot den­na bakgrund föreslås en ökad regionalisering av SIFU:s nuvarande kursverksamhet, vilket innebär att antalet regionalkontor utökas och att viss del av nuvarande centrala resurser, främst kursadministrativ per­sonal, förs över till dessa regionalkontor. Regionalkontoren förutses komma att arbeta i intim samverkan med främst företagareföreningar­na inom regionen och föreslås få ökad självständighet och ett budget­mässigt ansvar för sin verksamhet. SIFU:s nuvarande regionalt pla­cerade utbildningskonsulenter föreslås bli inordnade i regionalkonloren. Enligt arbetsgruppen skall regionalkontoren inte själva producera kurs­material utan dessa skall beställas från främst SIFU:s nuvarande cent­rala facksektioner inom den tekniska byrån. Dessa sektioner kommer då att bl. a, fungera som centrala serviceenheter tUl regionalkontoren. Vidare föreslås att ett rådgivande organ knyts till varje regionalkontor. I dessa organ bör bl, a, företagareföreningarna och avnämarna vara företrädda,

Regionaliseringen föreslås i promemorian bli påbörjad budgetåret 1974/75 dier 1975/76.

Flertalet remissinstanser delar arbetsgruppens principiella uppfattning att det är angeläget att i ökad utsträckning söka regionalisera SIFU:s nuvarande verksamhet för att institutet därigenom bättre skall nå ut med sina tjänster. Samtidigt påpekar dock remissinstanserna att de inte är beredda att nu ta slutgiltig ställning till de organisatoriska detaljerna, ansvarsfördelningen m. m. vid en regionalisering utan förordar att frå­gan blir föremål för ytteriigare utredning.

Från flera håll påtalas vikten av en nära samverkan mellan SIFU

 

Prop. 1973:41                                                                     117

och företagareföreningarna. Företagareföreningarnas förbund anser att regionaliseringen av SIFU inte bör ske genom att institutet bygger upp egna regionalkontor utan att ifrågavarande resurser för den regionala utbildningsverksamheten i stället bör knytas till företagareföreningarna. RRV, några länsstyrelser. Familjeföretagens förening och Sveriges in­dustriförbund framför i stort motsvarande synpunkter.

Från bl. a. SHIO:s och SlFU:s sida framhålls att det måste finnas direkta sambandslinjer mellan central tjänsteproduktion och regional aktivitet. De centrala och regionala enheterna måste därför hållas sam­man i en integrerad enhet, SIFU anser vidare att väsentliga effekter i institutets verksamhet inte kan nås genom organisatoriska åtgärder i den ena eller andra formen utan först genom betydligt större anslag.

Jag ansluter mig till den uppfattning, som redovisas i promemorian och som vinner anslutning hos flertalet remissinstanser, att det är ange­läget att söka åstadkomma en ytterligare regionalisering av SIFU:s nu­varande verksamhet. Jag vill därför förorda att åtgärder i denna rikt­ning vidtas. I likhet med remissinstanserna är jag dock inte beredd att nu ta slutlig ställning tUl omfattningen av och de organisatoriska detaljer­na vid en regionalisering. Jag avser därför att ta initiativ till att frågan snarast blir föremål för ytterligare överväganden inom ramen för en särskUd organisationskommitté, I denna kommitté bör frågor rörande antal regionalkontor, deras omfattning och geografiska placering, kost­nader för regionaliseringen, ansvars- och befogenhetsfördelning mellan centrala och regionala aktiviteter m, m, klarläggas. Jag kommer att se­nare ytterligare behandla kommitténs uppgifter.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om SIFU:s anknytning till industriverket,

KK-utredningen föreslår i sitt betänkande att SIFU anknyts till nya KK i den formen att verket får ställning som chefsmyndighet för SIFU, Förslaget innebär att SIFU även i fortsättningen får ställning som sär­skild myndighet med egen styrelse och ledning och med eget ansvar för de medel som ställs till dess förfogande, SlFU:s anslagsäskanden föreslås dock skola prövas av verket.

Av det drygt tiotal remissinstanser som behandlar förslaget ställer sig bl. a, KK, Industriförbundet och SAF positiva. Negativa till utred­ningens förslag är bl, a, RRV, SIFU samt SHIO, Dessa understryker i regel att SlFU:s uppgifter bäst fullgörs av en fristående myndighet,

I departementspromemorian om SIFU:s framtida verksamhet konsta­teras att den planerade uppbyggnaden av ett centralt verk för enbart industripolitiska frågor medför att frågan om SIFU:s relationer till det nya verket kommit i ett något annat läge i förhållande tUl KK-utred­ningens förslag, I promemorian framhålls att ett betydande samord­ningsbehov kommer att föreligga mellan SIFU och industriverket. En­ligt arbetsgruppens uppfattning tillgodoses detta behov lämpligen ge-

 

Prop. 1973: 41                                                        118

nom en integration mellan SIFU och verket. Arbetsgruppen presente­rar två alternativ för en sådan integration.

Båda alternativen bygger på en uppdelning av SIFU:s nuvarande verksamhet i tre delar nämligen dels en enhet för utbildningsplanering m. m. med central placering inom industriverket, dels en självständig regionalkontorsorganisation och dels en central serviceenhet.

Enheten för utbUdningsplanering m, m, skall bereda olika övergri­pande frågor rörande utbUdning, teknisk information m. m. Dessa frå­gor gäller främst fördelning av budgetmedel till olika program vid den centrala serviceenheten och regionalkontoren, långsiktig planering och utvärdering av verksamheterna samt samordning mellan utbUdnings-och andra insatser i branschprogrammen.

De regionala kontorens verksamhet har berörts i det föregående.

Den centrala serviceenheten slutligen skUjer sig enligt promemorian från SIFU:s nuvarande huvudkontor på i huvudsak tre punkter. För det första sammanförs vissa övergripande planeringsfunktioner med motsvarande aktiviteter för hela industripolitikens område. För det andra förs de administrativa uppgifterna — redovisnings-, personalfrågor m, m, — till den administrativa enheten i industriverket. Slutligen över­förs resurser till regionalkonlorsorganisationen.

Enligt alternativ I sorterar regionalkontoren under enheten för ut­bildningsplanering som i sin tur ingår i industrienheten. Serviceenheten sorterar direkt under verkschefen i industriverket. Enligt alternativ II hålls samtiiga nuvarande SlFU-funktioner samman i en enhet. I övrigt överensstämmer de båda alternativen.

Inflytandet på verksamheterna från SIFU:s nuvarande intressegrup­pers sida skall enligt förslaget bl. a, kanaliseras genom styrelsen i indu­striverket. Vidare skall till serviceenhelen knytas en rådgivande nämnd och som tidigare nämnts till regionalkonloren särskilda regionala råd­givande organ. Mot denna bakgrund framhålls i promemorian att möj­ligheterna till inflytande för SIFU:s nuvarande intressegrupper torde bli lika stora eller större inom ramen för den föreslagna principkon­struktionen.

Integrationen mellan SIFU och industriverket enligt något av de två alternativförslagen föreslås ske tidigast i samband med att den föreslag­na regionaliseringen av SIFU inleds, dvs, fr, o, m, budgetåret 1974/75 dier 1975/76.

Bland de remissinstanser som behandlat integrationsfrågan ställer sig LO, statskontoret, KK, STU, Företagareföreningamas förbund m, fl. positiva till en integration. Flertalet anser dock att frågan om detalj­organisationen bör bli föremål fÖr ytterligare överväganden. Även SACO ställer sig positiv till en integration men anser att ett alternativ tUl inte­gration, som bör prövas, är att väsentliga avsnitt av yrkesutbildningen åläggs SIFU.

 

Prop. 1973:41                                                                      119

Vissa andra remissinstanser berör också behovet av samordning mellan industriverket och SIFU. Sveriges industriförbund ddar arbetsgrappens mening att starka skäl talar för en nära samordning mellan de båda verken. Motsvarande synpunkter anförs av Svensk industriförening som framhåller att en samordning på sikt är ofrånkomlig. SAF betonar att frågan om relationerna mellan de båda verken är ytterst betydelse­full. Man vill emellertid inte med hänvisning tUl de knapphändiga upp­gifterna som föreligger om industriverket slutgiltigt uttala sig i inte­grationsfrågan.

Negativa lill arbetsgruppens förslag om en integration ställer sig SIFU, Familjeföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund och SHIO som anser att SIFU:s uppgifter bör kunna fullgöras bättre av ett självständigt institut, SIFU:s styrelse har emellertid inle avgivit ett enhälligt yttrande på denna punkt.

Beträffande tidpunkten för en integration framhåller statskontoret, en personalrepresentant i SIFU:s styrelse, SACO och Företagareförening­arnas förbund att denna bör vara redan den 1 juli 1973,

Arbetsgruppens uppfattning att det kommer alt föreligga ett stort behov av nära samordning mellan SIFU och industriverket delas av fierlalet remissinstanser. Även jag ansluter mig härtill. För att syfiet med den regionalisering av SIFU som jag förordat i del föregående skall uppnås kommer en nära samverkan mellan utbildningsverksam­heten vid nuvarande SIFU och företagareföreningarna alt krävas. Eftersom företagareföreningarna enligt mitt förslag knytes till industri­verket talar starka skäl för att samordningen mellan föreningarna och SIFU sker via verket. Delta förutsätter att även SIFU har en nära an­knytning till verket.

Behovet av samordning mellan SlFU:s verksamhet och verket fram­går också av alt verksamheten vid nuvarande SIFU enligt min upp­fattning bör nyttiggöra all den information som kan erhållas inom ra­men för industriverkets utredningsverksamhet, I annat fall kan SIFU behöva bygga upp egna utredningsresurser varvid dubbelarbete och gränsdragningsproblem svårligen kan undvikas.

Industriverkets ansvar för de särskUda branschprogrammen, i vilka bl. a, utbildningsinsatser utgör viktiga komponenter, talar också enligt min uppfattning för en nära samordning mellan SIFU:s verksamhet och verket.

SlFU-verksamhetens samordning med det nya industriverket kan ske på flera sätt. Vid min bedömning av frågan har jag kommit fram till att övervägande skäl talar för att SIFU helt inordnas i verket. Jag är emellertid inte beredd att nu ta ställning tUl den närmare organisato­riska utformningen av en sådan inordning. Denna fråga liksom frågan om SlFU:s regionala verksamhet bör bli föremål för ytterligare över­väganden inom ramen för organisationskommitténs arbete och behandlas

 

Prop. 1973:41                                                                        120

i ett sammanhang. En allmän utgångspunkt för kommitténs arbete bör dock vara att SIFU:s verksamhet, i enlighet med arbetsgrappens upp­fattning, i stort kan sägas bestå av funktionema övergripande plane­ring och styrning, central service samt regionala aktiviteter. Dessa funk­tioner bör enligt min uppfattning återspeglas i den organisatoriska in­ordningen av SIFU, Jag vill i detta sammanhang också erinra om att chefen för finansdepartementet tidigare framlagt förslag om att ca 100 personer vid SIFU omlokaliseras till Borås,

Beträffande tidpunkten för integrationen vill jag förorda alt denna sker fr, o, m, budgetåret 1974/75.

8.4,2,3 Finansiellt företagsstöd

De olika typer av finansiellt statligt stöd som utvecklats spelar en betydelsefull roll för att främja den industriella utvecklingen i vårt land. I betydande utsträckning är stödet inriktat på de mindre och medel­stora företagen. En rad stödformer med varierande inriktning och upp­läggning förekommer. I vissa fall förmedlas det finansieUa stödet genom särskilda bolag exempelvis Industrikredit, Företagskredit och det nyli­gen inrättade Företagskapilal. I andra faU sker förmedlingen genom företagareföreningarna eller statiiga myndigheter, däribland KK.

KK beslutar f. n. om statliga lånegarantier samt om vissa ärenden rörande förlusttäckning vid sådan garantigivning. Större ärenden avgörs av Kungl, Maj:t, Lånegarantierna regleras genom kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (ändrad senast 1971: 450) samt genom brev den 30 juni 1965 om statiig garanti för lån till turisthotell. Garantiramen för innevarande budgetår uppgår till 80 milj, kr. De utestående lån som beviljats mot statlig ga­ranti uppgår f, n, till ca 210 milj, kr. De förberedande utredningama om statliga lånegarantier görs av företagareföreningarna som också är en­gagerade i uppföljningsarbetet. En klar tendens till ökad efterfrågan på lånegarantier föreligger.

Lånegarantierna kompletteras av lån ur statens hantverks- och in­dustrilånefond, vilka också regleras genom den nämnda kungörelsen. Fondens utiåning uppgår f, n, tUl ca 300 milj, kr. Lån ur fonden för­medlas genom företagareföreningama och lämnas till i första hand hantverks- och småindustriföretag. Den övre gränsen för dylika lån är satt tUl 200 000 kr. Det hör till KK:s uppgifter alt ha tUlsyn över före­tagareföreningarnas verksamhet i samband med deras utlåning av medel från hantverks- och industrilånefonden. Verket har också i övrigt vissa tillsynsfunktioner i förhållande till föreningarna,

KK svarar vidare för försöksverksamheten med särskilda stödåtgär­der i glesbygder. Verksamheten syftar främst till att stimulera syssel­sättningen i glesbygder genom hemarbete. För innevarande budgetår uppgår slödel till 5 milj, kr. Chefen för inrikesdepartementet har tidi-

 

Prop. 1973: 41                                                                     121

gare denna dag föreslagit att anslaget höjs till 25 milj. kr. för att bl. a. ge ökat utrymme för kommunala sysselsättningsinsatser.

Vad gäller det finansieUa stöd som KK svarar för bör slutiigen näm­nas stödgivningen till hemslöjden.

Jag har i det föregående i samband med behandlingen av verkets organisation i stort berört KK-utredningens förslag rörande det finan­siella företagsstödet. Jag har även diskuterat de skäl som gör att jag förordar en annan lösning än utredningen. Jag finner det således natur­ligt att till det nya verket med dess ansvar för industripolitiska frågor knyta vissa former av finansiellt företagsstöd. Härigenom ges möjlig­heter att på ett effektivt sätt planera och genomföra de industripolitiska program i vilka finansiella insatser utgör ett inslag. Mitt förslag syftar till att vid industriverket skapa en organisatorisk bas för det finansiella stöd som f, n. administreras av KK och de nya stödformer som kan bli aktuella på det industripolitiska området. Jag förordar därför efler samråd med chefen för inrikesdepartementet att KK:s nuvarande upp­gifter rörande de statliga hantverks- och industrilånen och lånegaran­tierna samt glesbygdsstödet förs över till industriverket. Medlen för dessa uppgifter kommer även fortsättningsvis att upptas under elfte huvudtiteln. Vidare förordar jag att KK:s nuvarande uppgifter rörande hemslöjdsstödet förs över tUl industriverket,

8,4.2,4 Branschprogram

De induslristödjande åtgärder som jag hittills behandlat — företags­service och finansiellt företagsstöd — är av allmän och branschöver­gripande karaktär. De avser problem som företagen möter oberoende av branschtillhörighet. Det uppslår emellertid ständigt problem som mer eller mindre exklusivt berör en viss bransch till följd av t. ex. föränd­ringar i eflerfrågebetingdser, tillverkningsteknik eller internationella konkurrensrelationer.

Staten har under de senaste åren för flera branscher utformat sär­skUda branschprogram. Hittills har varvsindustrin, TEKO-industrierna, skoindustrin, den manuella glasindustrin och delar av den träbearbe­tande industrin berörts av sådana sammanhållna åtgärdsprogram, vilka i allmänhet gjorts tidsbegränsade. De åtgärder som ingår i program­men spänner över ett vidsträckt register, alltifrån utbUdningsinsalser, främjande av forsknings- och utvecklingsverksamhet och exporlslimu-lans till kreditgarantier, konsullbidrag och stöd tUl företagssamgåenden i strakturrationaliserande syfte,

KK har f, n, uppgifter i samband med administrationen av bransch­programmen. Chefen för handelsdepartementet har tidigare denna dag behandlat kollegiets uppgifter i anslutning till de exportfrämjande åt­gärderna. Kollegiet administrerar vidare de omställningsfrämjande åt­gärder i form av statliga konsultbidrag, som för innevarande budgetår

 

Prop. 1973: 41                                                        122

uppgår till 5 milj, kr, och som utgår tUl förelag inom TEKO-industriema, skoindustrin, möbelindustrin och den manuella glasindustrin (prop, 1971: 1 bU, 15, NU 1971: 13, rskr 1971: 120 och prop, 1972:46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195), Detta stöd avser främst bidrag till utredningar rörande samgåenden mellan företag men utgår också till undersökningar som rör organisatoriska förändringar inom ett företag, exempelvis spe­cialisering. Vid företagssamgåenden inom nämnda branscher kan statliga lånegarantier — stmkturgarantier — lämnas. Dessa beviljas av AB Struk­turgaranti, som är ett dotterbolag tUl SIB, KK handlägger vidare vissa ärenden rörande räntebefrielse och förlusttäckning vid statliga struktur­garantier tUl företag inom nämnda branscher (prop, 1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195).

De i branschprogrammen ingående utbildningsåtgärderna för TEKO-induslrierna (prop. 1970: 41, SU 1970: 60, rskr 1970: 164) och vissa delar av den träbearbetande industrin (prop, 1972: 47, NU 1972: 33, rskr 1972: 196) administreras av SIFU.

Jag har i det tidigare förordat att industriverket ges ett huvudansvar på myndighetsnivå för olika statliga induslristödjande insatser. De upp­gifter i anslutning till omslällningsstödet för TEKO-industrierna, skoin­dustrin, den manuella glasinduslrin och vissa delar av den träbearbe­tande industrin som f. n. åvilar KK bör därför enligt min uppfattning föras över till industriverket, I enlighet med mitt förslag om att inordna SIFU i industriverket kommer även de särskilda utbildningsåtgärderna för TEKO-industrierna och delar av den träbearbetande industrin att administreras av industriverket. Verket bör vidare enligt min uppfatt­ning utgöra en naturlig bas för de nya branschprogram som statsmak­terna kan komma att falla beslut om.

Beredskapen i fråga om försörjningen med vissa varor är f. n. före­mål för översyn. Den s. k. försörjningsberedskapsutredningen lade i fjol fram förslag till åtgärder för att upprätthålla en tillfredsställande ekonomisk försörjningsberedskap framför allt inom beklädnadsområdet. Bl, a, föreslogs statliga bidrag till samarbelsprojekl inom skoindustrin. På förslag av chefen för handelsdepartementet efter samråd med mig, har beslut fatlats om alt införa sådana bidrag med administrativ för­läggning till den enhet vid nuvarande KK — i framtiden det nya indu­striverket — som har hand om de omställningsfrämjande åtgärderna inom bl, a, skoindustrin (prop, 1972: 127, FöU 1972: 25, rskr 1972: 325), Chefen för handelsdepartementet har senare föreslagit att 500 000 kr, an­slås för bidrag till samarbetsprojekt inom skoindustrin under budgetåret 1973/74 (prop. 1973: 1 bU, 12 s, 74),

8,4,2,5 Stöd till industriellt utvecklingsarbete

En viktig uppgift för industripolitiken är att främja den industriella förnyelsen genom ett effektivt utnyttjande av teknisk utveckling. Syftet

 

Prop. 1973: 41                                                        123

kan antingen vara att stimulera till spridning och nyttiggörande av be­fintliga tekniska kunskaper och forsknings- och utvecklingsresultat el­ler att medverka till att behov av ny teknik tillgodoses.

I Sverige har, liksom i flertalet industriländer, staten efter hand tagit på sig ett allt större ansvar för både utveckling av teknik och utnytt­jande av teknik för samhällets allmänna utveckling. Samhällets insat­ser rörande teknisk forskning och utveckling (fou) sker i flera former, vilka direkt eller indirekt positivt påverkar industrins förmåga till för­nyelse.

Grundläggande är de statliga insatsema för högre naturvetenskaplig och teknisk utbildning och forskning. En annan typ av insatser görs inom områden där statens ansvar är särskilt stort, exempelvis hälso-och sjukvård, miljövård, arbetsmiljö, försvar, energiförsörjning, trans­porter och telekommunikationer. En tredje typ består av stöd tUl ut­veckling av tekniska innovationer, dvs, nya produkter, processer eller system av betydelse för näringslivets och industrins förnydsemöjUghe-ter. Ett fjärde slag av insatser utgörs av de s, k, kollektiva forsknings­programmen, där staten bidrar till finansieringen av för en viss bransch gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram. En femte typ av insatser har ett teknologifrämjande syfte, dvs. avser att bevara och ut­veckla kompetens inom teknikområden av allmän eller framtida bety­delse, där man eljest riskerar att utvecklingen skulle stagnera utan ett statligt stöd.

Det kan således konstateras att staten spelar en väsentlig roll för att stimulera forskning och teknisk utveckling. För vissa typer av insatser har staten tagit på sig det avgörande ansvaret, medan staten i andra sammanhang spelar en kompletterande och stödjande roll. Det sist­nämnda är fallet då det gäller innovationsfrämjande åtgärder. Det är främst genom enskilda individers och företags agerande som innova­tioner kommer till stånd, men statens kompletterande roll är av väsent­ lig betydelse bl, a, för att reducera marknadsofullkomligheter och in­novationshinder av olika slag.

Samtidigt som innovations- och utvecklingsstödet byggts ut genom bl, a, STU har kraven på ytterligare insatser ökat. Det framstår som naturligt att den planmässiga utbyggnaden av det statliga utvecklings­stödet fortsätter och intensifieras. Till en del kan detta ske genom komplettering och utvidgning av verksamheterna vid befintliga organ men till en del krävs nya åtgärder. Skälen härför kan exemplifieras med hjälp av en starkt schematiserad förklaringsmodell av skeendet från projektidé till färdig produkt.

I det första steget efter den projektidé, som utgör startpunkten för varje teknisk nyutveckling, kommer ofta fram preliminärt tekniskt un­derlag i form av skisser, konstruktionsutkast, patenthandlingar etc.

Nästa  steg består t. ex,  av att laboratoriemodeller byggs samt att

 

Prop. 1973: 41                                                        124

provning av prestanda och material inleds. Parallellt härmed görs nor­malt andra tekniska, men även ekonomiska och marknadsmässiga ut­värderingar. På grandval av gjorda erfarenheter görs därefter olika ändringar varefter projektet förs så långt att realistiska prov under la­boratorieförhållanden kan genomföras. Erfarenheterna från sådana prov visar inte sällan att ytterligare forsknmg och utveckling krävs innan projektet kan drivas vidare.

I det tredje utvecklingssteget följer vad som kan benämnas produk­tionsutvecklingen. Denna består bl. a, av att prototyper tiUverkas, lämpliga produktionsmetoder utarbetas, konstruktions- och ritningsun­derlag för serietillverkning framställs samt verktygs- och tUlverknings-utrustning för en första serie tas fram. I vissa fall kan även en pilot­anläggning visa sig vara nödvändig,

I utvecklingsprocessens fjärde och sista steg sker investeringar i pro­duktionsanläggningar och marknadsföring för reguljär produktion,

I utvecklingsprocessens tidigare skeden är den tekniska osäkerheten betydande. Risken för tekniska misslyckanden minskas ju närmare pro­duktions- och marknadsföringsinvesteringama ett projekt kommer. To­talt sett är projektkostnaderna till en början relativt små, åtminstone i normalfallet, och beslår till större delen av löpande kostnader för ex­empelvis personal, patent, laboratorieutrustning m, m. Det ekonomiska risktagandet är således förhållandevis begränsat i dessa utvecklingsfa­ser.

Kostnaderna tenderar emellertid att stiga kraftigt när projektet när­mar sig produktionsutvecklingssladiet, dvs. det tredje steget i den an­vända förklaringsmodellen. Erfarenhetsmässigt kommer projekten där­med in i ett kritiskt beslulsskede. Samtidigt som kostnaderna når en an­senlig nivå är projektens avkastningsmöjligheter fortfarande osäkra, främst beroende på att marknadsmöjligheterna är svårbedömbara. Det är inte ovanligt alt t, ex, framtagandet av en prototyp anstränger likvi­diteten och även soliditeten för mindre företag hårt, I ett sådant skede löper företaget, även om projektet bedöms intressant och exploaterings-bart, en allvarlig risk alt inte kunna klara av finansieringen under skedet fram till dess projektet kan marknadsföras och därigenom börja lämna avkastning. Kreditgivare kan anse att en lånefinansiering erbju­der så stora risker att man inte är villig alt medverka i erforderlig om­fattning. Ett i och för sig lovande projekt torde knappast ensamt accep­teras som säkerhet vid kommersiella krediter. Det kan också vara så att företaget väljer alt avstå från investeringen även om lån kan erhållas. Det finns en påtaglig tendens att betrakta fou-investeringar som så osäkra att ett företag högst ogäma lånefinansierar dessa på normala villkor, även om detta skulle vara möjligt. Risken härför är särskilt på­taglig för mindre och medelstora företag.

För att stödja näringslivets tekniska utveckling genom statiigt ägar-

 

Prop. 1973: 41                                                                    125

engagemang finns olika instrument, SU har som främsta uppgift att — vanligen i egen regi — utveckla och exploatera produkter, processer eller system inom vissa från samhällets synpunkt angelägna sektorer. Hit­tills har bolagets insatser måst koncentreras till ett relativt litet antal projekt. Statiigt ägarengagemang är vidare naturligt när det gäller stora exploateringsprojekt med avancerad teknik. Slutligen har Statsföretag AB och även SIB möjligheter att medverka vid industrins utvecklingsinves­teringar genom aktieteckning i olika former. Det finansieUa stöd för industrieli utveckling som SIB ger i form av krediter har i praktiken kommit att till helt övervägande del sättas in på ett relativt sent stadium i utvecklingskedjan. Detta torde hänga samman med det företagsekono­miska förräntningskrav, som banken skall uppfylla.

Beträffande STU är förhållandena annorlunda. STU har flera vik­tiga funktioner i samband med samhällets stöd till teknisk forskning och industriell utveckling. Den finansiellt mest omfattande insatsen består av bidrag eller lån med villkorlig återbetalningsskyldighet till utveck­lingsprojekt. Det stöd till industriellt utvecklingsarbete som lämnas av­ser företrädesvis utvecklingsförloppets tidigare skeden, I den mån STU ger slöd till de senare stegen i förloppet från idé till färdig produkt är det som regel fråga om antingen små belopp, som endast kan bidra till en mindre del av den totala utvecklingskostnaden eller projekt med totalt sett låga utvecklingskostnader.

Av vad jag nu sagt framgår att det statliga utvecklingsstödet kommit att få sin huvudsakliga effekt dels i de tidigare stegen via STU dels i det sista steget via främst SIB. Beträffande de mellanliggande faserna, bl. a. det tidigare nämnda produktionsutvecklingssteget, som kan ses som bryggan mdlan det egentiiga utvecklingsarbetet och den industriel­la produktionen, är det statliga stödet otUlräckligt.

Jag föreslår därför att särskilda medel avsätts i en fond, benämnd statens utvecklingsfond. Fondens ändamål bör vara att stödja riskbeto­nade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system. Härmed avses exempelvis tillverkning av proto­typer, utformning av produktionsmetoder, framtagning av konstruk­tions- och ritningsunderlag, anskaffning och anpassning av produktions­utrustning för en första produktionsserie samt byggande av pilotanlägg­ningar. Verksamheten bör inte omfatta investeringar för reguljär pro­duktion. Fonden bör inte heller stödja rena marknadsföringsinveste­ringar. För projekt, som erhåller stöd från fonden, bör utvecklings­arbetet ha nått så långt att den tekniska osäkerheten kan bedömas vara låg. Utvecklingsfondens verksamhet bör få formen av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Investeringar, som kan erhålla lån på kredit­marknaden i övrigt, bör inte stödjas av utvecklingsfonden.

En utvecklingsfond, som verkar enligt de riktiinjer jag angett, bör bli ett värdefullt komplement till STU och SIB.

 

Prop. 1973:41                                                                     126

Vad gäller utvecklingsfondens administrativa förankring finns det skäl som skulle kunna tala för såväl STU, SIB som industriverket. I nuvarande läge finner jag dock att övervägande skäl talar för att ut­vecklingsfonden administrativt knyts till industriverket. För denna ord­ning talar bl. a, att utvecklingsfonden bör arbeta bransch- och sektor­mässigt konsekvent, koncentrerat och långsiktigt. Vid bedömningen av — i synnerhet större — projekt bör inte endast traditionella tekniska, företagsekonomiska och bankmässiga överväganden komma in utan även en samhällsekonomisk analys av exempelvis projektets bransch­ekonomiska konsekvenser bör om möjligt göras. Inom ramen för indu­striverket kommer resurser att finnas för sådana bedömningar baserade på branschkunnande och de sektorpolitiska och andra industripolitiska riktiinjer som statsmaktema angivit.

Verket kommer även att ha en central överblick och ansvaret för frågor rörande mindre och medelstora företag. Verket skall bl, a, admi­nistrera det statliga stödet till förelagsservice samt ha nära kontakter med företagareföreningarna, I praktiken torde fondens huvudsakliga avnämare — åtminstone antalsmässigt — komma att bli mindre och medelstora företag. Även detta talar för att fonden anknyts tUl industri­verket. Genom att industriverket kommer att handha andra former av finansiellt företagsstöd är fondens anknytning till verket lämplig även ur administrativ synvinkel.

Den kompetens som STU besitter kommer att vara av stort värde för fondens verksamhet. Det bör vidare vara en allmän strävan, att de som söker stöd av STU skall beredas tillfälle att diskutera förutsättningarna för stöd i ett senare skede av projektet från främst utvecklingsfonden och SIB, Detta understryker att nära kontakter mdlan främst STU, utveck­lingsfonden och SIB är betydelsefulla. För projekt, som erhåller stöd från fonden kan det i praktiken ofta bli fråga om kompletterande kapital­anspråk där SIB eller andra kreditinrättningar kan medverka som del­finansiärer.

Utvecklingsfondens insatser bör som jag tidigare sagt ges formen av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Betydande flexibilitet bör eftersträvas vad gäller fondens praktiska arbete. Om fonden skall kunna föra vidare potentiellt framgångsrika projekt måste den vara beredd att ta stora risker — större än vad kreditmarknaden normalt gör. Vidare krävs att låntagaren uppfattar vUlkoren som gynnsamma — gynnsammare än vad som normalt kan fås på kreditmarknaden i lik­nande situationer. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet tor­de vara den enda finansieringsform som vid sidan av eget kapital kan kombinera ett högt risktagande med tillräckligt gynnsamma villkor för låntagaren. Lånen bör så långt möjligt vara knutna till projekt. Åter­betalningen blir beroende av i vilken utsträckning projektet blir fram­gångsrikt. Utformningen av lånekonstraktionema bör kunna varieras

 

Prop. 1973: 41                                                       127

inom vida gränser. Lånen bör utbetalas på sådant sätt att projektens utbetalningsanspråk och ianspråktagande av lånen så långt möjligt stäm­mer överens. Räntebetalningen skall kunna vara löpande eller acku­muleras. Utvecklingsfonden bör således ha möjlighet alt i varje särskilt fall tidsmässigt anpassa räntebetalningarna i enlighet med det aktuella företagets situation.

Lånens löptider och amorteringsvillkor bör vara anpassade till pro­jektens betalningsförmåga. Det torde vara realistiskt att räkna med att lånen i praktiken kommer att få amorteringstider som ofta uppgår till 5—10 år.

Det är angeläget att låntagarna bär en väsentlig del av risken. Nor­malt bör de därför själva svara för en avsevärd del av kostnaderna för de projekt som stöds, I den mån det i projektet ingår marknadsinveste­ringar bör denna del inte täckas av fonden.

För projekt som uppnår kommersiell exploatering bör royalty eller annan löpande ersättning utgå till fonden. Utvecklingsfonden bör även ha möjlighet att komma överens med låntagarna om andra ersättnings-grunder. Grundläggande princip bör härvid vara att räntdntäktema och andra intäkter tUl fonden för ett framgångsrikt projekt, inte bör ge en förräntning, som underskrider företagens förräntningskrav.

För lån från utvecklingsfonden bör säkerhet utöver projektet i fråga inte krävas.

Eftersom fonden skall stödja projekt som innebär ett relativt högt ekonomiskt risktagande måste man räkna med att en del projekt kommer att misslyckas, dvs. de kommer inte att kunna kommersiellt exploateras. Utvecklingsfonden bör i sådana fall ha möjlighet att efter förhandlingar med låntagaren nedskriva eller helt avskriva lånet. Kan utvecklingsresul­tatet helt eller delvis försäljas bör fonden tillförsäkra sig en rimlig an-dd.

Riktlinjerna för fondens verksamhet bör således vara att kombinera anpassningsförmåga i avskrivningshänseende med så utformade över­enskommelser med låntagarna att återbetalningarna står i rimlig pro­portion till projektens intäkter. Det torde få ankomma på Kungl, Maj:t att fastställa de närmare riktlinjema för fonden.

Utvecklingsfondens verksamhet kommer tUl en del att vara av samma karaktär som den som Norrlandsfonden redan bedriver i de fyra nord­ligaste länen. Min uppfattning är att de bägge fonderna bör kunna kom­plettera varandra på ett värdefullt sätt.

Jag är inte beredd att nu ta ställning till formerna för utvecklings­fondens finansiering på lång sikt. För att fondens verksamhet skall kunna komma igång redan budgetåret 1973/74 förordar jag att 30 milj. kr. av statens vinst från SIB för år 1972 avsätts till utvecklingsfonden.

Den närmare prövningen av erforderliga tillskott för kommande bud­getår till fonden bör få ske årligen på sedvanligt sätt. I samband härmed

 

Prop. 1973: 41                                                       128

bör även formerna för fondens långsiktiga finansiering övervägas. Jag bedömer att en betydande efterfrågan på fondens medel kommer att föreligga.

För att möjliggöra en mer långsiktig planering av fondens verksamhet och göra det möjligt för fonden att engagera sig i fleråriga projekt vUl jag föreslå att det redan nu förutskickas att medel kommer att ställas till förfogande som medger en vidareutveckling av verksamheten. Till­sammans med dessa årliga tillskott bör återförda medel i form av räntor, royalty etc. samt återbetalningar på utlämnade lån användas för fon­dens verksamhet. Dessa medel bör även kunna användas för att bestrida kostnadema för avskrivningar och viss del av fondens administration och förvaltning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att lämna erforderliga före­skrifter härom.

Fondens förvaltning bör handhas av en styrelse. Styrelsen bör bestå av högst nio ledamöter, I styrelsen bör finnas en verkställande ledamot som svarar för de exekutiva funktionema. En av ledamöterna i styrelsen bör representera industriverket. Med tanke på behovet av nära samarbete mellan fonden samt STU och SIB bör även dessa båda organ vara re­ presenterade i fondstyrelsen. Det ankommer på Kungl, Maj:t att utse ledamöter.

Styrelsens beslut i låneärenden bör inte kunna överklagas.

Det bör finnas möjlighet att hemlighålla de uppgifter angående af­färsförhållanden m, m,, som lämnas till fondstyrelsen i låneärenden. Detta kan åstadkommas med stöd av 21 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Vidare bör en bestämmelse om tystnadsplikt införas. Dessa frågor torde få anmälas i annat sam­manhang.

Fonden bör ägna stor uppmärksamhet åt att sprida information till innovatörer och företag om möjligheterna att få utvecklingslån hos fonden. Detta kan ske med hjälp av andra statiiga organ eller via före­tagareföreningar, branschföreningar, olika intresseorganisationer etc,

Efiersom de stödda projekten i princip skaU utgöra den enda säker­heten för lånen, krävs för fondens verksamhet en ingående projektbe­dömning. Vidare fordras en noggrann uppföljning av projektens vidare utveckling och resultat. Jag finner det väsentligt att fonden skaffar sig den insyn som behövs för hantering av låneärenden.

Enligt min mening är en föratsättning för att utvecklingsfonden skall kunna fungera effektivt att den ges ett aktivt och flexibelt funktionssätt. Detta krav motiverar den långtgående beslutsmässiga självständighet som jag förordat, men kräver också att fondens exekutiva funktioner anpassas i enlighet härmed. Den begränsade organisation som erford­ras för fondens löpande administration bör byggas upp inom industri­verket. Ett sådant kanslimässigt samband möjliggör att fonden kan dra nytta av industriverkets kompetens vid bl, a. bedömningar av olika projekt.

 

Prop. 1973: 41                                                                      129

Jag förutsätter att fonden för projektbedömning kommer att behöva anlita expertis i betydande omfattning. Både STU och SIB torde kunna göra väsentliga insatser i detta sammanhang genom att låta sina tjänste­män biträda fonden med projektbedömning, Kostnadema härför bör bestridas med fondens medel,

I samband med inrättandet av utvecklingsfonden uppkommer frågor bl. a. om beskattningen av den.

Till en början vill jag här nämna att staten enligt 53 § 1 mom. b) kom­munalskatielagen (1928: 370, KL) är skyldig att erlägga kommunalskatt endast för inkomst av vissa fastigheter samt för inkomst av rörelse med vissa särskilt angivna undantag. Enligt 7 § första stycket c) förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt (Si) är staten helt frikallad från stat­lig inkomstskatt.

Vissa stiftelser och institutioner, bl. a. Norrlandsfonden har enligt 53 § 1 mom. d) KL att erlägga kommunalskatt bara för inkomst av fastighet. Från statiig inkomstskatt är de enligt 7 § första stycket e) Si helt frikallade.

Som jag tidigare nämnt bör fonden administrativt vara knuten till in­dustriverket. Fonden skall dock inta en självständig ställning och dess förvaltning handhas av en särskUd styrelse, som tiUsätts av Kungl. Maj:t.

Det torde vara lämpUgt att utvecklingsfonden i viss utsträckning un­danlas från skalteskyldighet. Den verksamhet som fonden avses bedriva kommer som jag tidigare angett att till en del vara av samma karaktär som Norrlandsfondens. Enligt min mening bör utvecklingsfonden jäm­ställas med Norrlandsfonden i skattehänseende. Jag föreslår alltså efter samråd med chefen för finansdepartementet att utvecklingsfonden helt fritas från inkomstbeskattning utom såvitt avser kommunal inkomstskatt för fastighet. Milt förslag föranleder ändring av 53 § 1 mom, d) KL.

Lån från fonden skall vara förenade med villkorlig återbetalnings-skyldighet. Några särskilda skattemässiga problem för mottagaren av lånet uppkommer inte om lånet återbetalas, Efterskänkes däremot lånet skall det efterskänkta beloppet redovisas som inkomst under förutsätt­ning att de lånade medlen använts för kostnader som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Har däremot medlen använts till inte avdrags­gilla utgifter är det efterskänkta lånebeloppet skattefritt.

Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete överfördes år 1970 till STU (prop. 1970: 1 bil. 15 s. 65, SU 1970: 13, rskr 1970: 13). Fon­den bör därför utgå ur 53 § 1 mom. d) KL.

Förslag till erforderliga ändringar i 53 § 1 mom. d) KL har upprättats inom industridepartementet.

8.4.3 Verksamhet i anslutning till energipolitiken

Den statliga verksamheten på energiområdet, särskilt när det gäller elområdet, är mer omfattande än för andra sektorer av näringslivet,

9    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                        130

Bland orsakerna härtill kan till en början nämnas att energiförsörjningen utgör en nödvändig förutsällning för industriell verksamhet, transporter, uppvärmning och belysning i bostäder etc. På grund härav söker staten alt så långt som möjligt trygga den nationella försörjningen mot såväl inhemska som utifrån kommande störningar i fråga om både kvan­titeter och priser.

Energisektorns omfattning och betydelse för näringsliv och kon­sumenter understryker vikten av en omsorgsfull planering så att ener­giförsörjningen kan ske rationellt och till låg kostnad.

Kraven på teknisk-ekonomisk rationalitet har för delar av energisek­torn medfört att monopol visat sig vara ändamålsenligt, t, ex, beträf­fande detaljdistributionen av elkraft. Detta har i sin tur medfört behov av samhällskontroll över verksamheten bl, a, i syfte att bevaka konsu­menternas intressen, I sammanhanget kan också erinras om samhällets uppgift att övervaka den tekniska säkerheten, t, ex. för elektriska stark­strömsanläggningar, kämkraftanläggningar m. m.

Energisektorn ställer vidare stora krav på naturresurser. Energipro­duktionen innebär således i allmänhet, frånsett vattenkraftproduktio­nen, att naturtillgångar som inte förnyas, tas i anspråk.

Det är slutligen ett samhällsintresse att produktion, distribution och förbrukning av energi sker på ett sådant sätt att negativa verkningar i form av vatten- och luftföroreningar samt ingrepp i landskapet be­gränsas.

Av de skäl jag nyss berört har en rad lagstiftnings- och kontrollåt­gärder vidtagits på energiområdet.

För att anlägga en vattenkraflstation eller genomföra en vattenregle­ring krävs tillstånd. Kärnkraftproduktionen är också reglerad bl, a, från skydds- och säkerhetssynpunkt. För att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning krävs linje- eller områdeskoncession. Koncessionsin­nehavare åläggs vissa förpliktelser. Bl, a, är innehavaren skyldig att iakt­ta de pris- och andra leveransvillkor som fastställs av en statlig nämnd, prisregleringsnämnden för elektrisk ström. Vidare finns bestämmelser rörande beredskapslagring av vissa oljeprodukter.

De nämnda regleringsåtgärdema syftar förutom till att tillvarata skydds- och säkerhetsintressen även till att främja försörjningen med energi. Staten har emellertid engagerat sig också direkt i produktionen för att säkra en rationell energiförsörjning. Statens vattenfallsverk har spelat en avgörande roll för exploateringen av vattenkraft i vårt land och för utbyggnaden av ett stamlinjenät. Genom vattenfallsverkets omfat­tande affärsverksamhet får staten ett betydande inflytande över utveck­lingen på elmarknaden, bl. a. på prisbildningen.

Statens verksamhet inom energiområdet inriktas nu i hög grad på kärnkraft. Till grund härför ligger bedömningen att endast kämkraften kan uthålligt och med tillfredsställande ekonomi tillgodose våra framti-

 

Prop. 1973: 41                                                       131

da energibehov. Samtidigt anses kärnkraften — jämfört med tillgängli­ga alternativ — medföra väsentliga fördelar från bl, a, beredskaps-och miljösynpunkt.

Det statliga engagemanget inom kärnkraftssektorn tar sig flera ut­tryck. Främst bör nämnas den utbyggnad av kärnkraftverk som sker inom det statliga kraftsystemet. Staten verkar även för uppbyggnaden av en tillverkande industri inom landet bl, a. genom verksamheten vid AB Atomenergi och genom samarbetet med ASEA inom ramen för AB Asea-Atom. När det gäller de särskilda säkerhets- och miljöfrågorna på kärnenergiområdet görs betydande insatser av utvecklingskaraktär som underlag för den tillståndsgivning och tillsyn som utövas av vederbö­rande myndigheter.

Frågan om försörjningen med kärnbränsle är av särskilt intresse från energipolitisk synpunkt. Statsfinansierade arbeten har bedrivits under lång tid för att finna ekonomiska metoder för exploateringen av uran­skiffrarna i mellansverige. De riktUnjer för kärnbränsleförsörjningen som fastställdes av statsmaktema våren 1972 (prop, 1972: 57, NU 1972: 39, rskr 1972: 200) innebär att Sverige skall söka uppnå en viss grad av försörjningstrygghet även inom andra led av kärnbränsleked-jan. Ett halvstatiigt bolag — Svensk kärnbränsleförsörjning AB — har bildats för att utforma och genomföra ett program på området.

Ätgärder för att främja en rationell distribution av elkraft utgör ett viktigt inslag i den statiiga energipolitiken. För att kompensera de höga kostnaderna för glesbygdens elektrifiering bidrar staten i vissa fall till upprustning och nyanläggning av elnät på landsbygden. Detta stöd tjä­nar tUlsammans med koncessionsgivningen även syftet att skapa bär­kraftigare distributionsenheter på landsbygden.

Statens direkta engagemang på energiområdet har hittills varit in­riktat främst på elsektorn. Det ökade beroendet av olja — oljan svarar för över 70 % av vår totala energiförsörjning — har emellertid tvingat fram åtgärder även på detta område. Ett omfattande lagringsprogram har genomförts med statligt finansiellt stöd.

Vidare görs vissa insatser i syfte att bredda underiaget för vår för­sörjning med bränslen. Statliga företag deltar med 50 % i ett särskilt bildat bolag — Oljeprospektering AB — för prospektering på svenskt område efter olja och naturgas. Vidare undersöks möjligheterna att föra in naturgas på den svenska energimarknaden.

Produktion och distribution av elektricitet har ägnats omfattande statlig uppmärksamhet medan övriga energiformer hittills berörts endast i mindre mån. Detta förhållande avspeglar sig även i den nuvarande myndighetsorganisationen, som är jämförelsevis väl utbyggd vad gäller elområdet men föga omfattande i fråga om övriga energiformer.

Främst av intresse i detta sammanhang är de myndighetsuppgifter som berörs av den nya verksorganisationen. Bland de viktigaste uppgif-

 

Prop. 1973: 41                                                        132

terna för nuvarande KK kan nämnas att utfärda säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar och meddela bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel, att bereda eller avgöra frågor om till­stånd att utföra och nyttja elektriska starkslrömsanläggningar, att med­dela behörighet att utföra sådana anläggningar samt att avgöra ärenden om statiigt stöd tUl nyanläggning eller upprustning av elektriska distri­butionsnät på landsbygden. Inom KK ansvarar elbyrån för dessa upp­gifter. Vidare skall byrån följa det internationella samarbetet inom sitt ämnesområde, särskilt i vad gäller forskning, teknisk utveckling och standardisering.

Lokal StatUg organisation för tillsyn av elektriska starkströmsanlägg­ningar och handläggning av därmed sammanhängande frågor är statens elektriska inspektion. Denna är uppdelad på fem distrikt. Inspektio­nens överinspektörer, dvs, distriktscheferna, har även uppgifter som specialinspektörer inom yrkesinspektionen, KK är inspektionens chefs­myndighet.

Av övriga energisäkerhetsfrågor handläggs de rörande säkerhet vid kärnreaktorer av delegationen för atomenergifrågor. Denna handhar även sådana uppgifter med avseende på kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material som följer av Sveriges intemationella åtagan­den.

Behovet av åtgärder för att få till stånd en rationellare energisektor med bättre beaktande av säkerhets- och miljösynpunkter har behandlats av energikommittén i betänkandet (SOU 1970: 13) Sveriges energiför­sörjning. Kommittén föreslår bl. a. inrättandet av ett centralt energior­gan, komplettering och utvidgning av koncessionslagstiftningen på energiområdet, införandet av s, k, värmeplaner, komplettering av lag­stiftningen till skydd för energikonsumenterna mot eventuell monopol­prissättning samt upprättandet av en fortlöpande prognos- och ut­redningsverksamhet för energisektorn. För att ge olika intressenter möj­lighet att medverka i det centrala energiorganets verksamhet förordar kommittén att ett energipolitiskt råd inrättas.

Kommitténs förslag om löpande prognos- och utredningsverksamhet har beaktats genom tillkallandet våren 1972 av energiprognosutred­ningen (I 1972: 03). För att utreda frågor om lagstiftning om allmänna värmeanläggningar, har statsrådet Lidbom tillkallat en sakkunnig med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1973. Utom frågor om anslutning av byggnader till fjärrvärmenät och andra former av ledningsbunden uppvärmning skall den sakkunnige även ta upp frågor om konsumentskydd på värmeförsörjningsområdet.

Förslaget om att inrätta ett centralt energiorgan har fått ett över­vägande positivt gensvar hos remissinstanserna. Meningarna har där­emot delat sig i fråga om behovet av en självständig energimyndighet.

KK-utredningen ansluter sig, vad beträffar den planeringsinriktade

 

Prop. 1973: 41                                                        133

myndighetsorganisationen på energiområdet, i huvudsak tUl energikom­mitténs förslag. Utredningen anser att det nya KK bör få till uppgift att fungera som central myndighet för alla energiförsörjningsfrågor. Enligt förslaget skall till verkets uppgifter höra att svara för en fort­löpande prognos- och utredningsverksamhet inom området och för så­dana regleringar med avseende på energiproduktionen och distributio­nen som knyter an till energipolitiken.

Enligt energikommittén bör det av kommittén föreslagna centrala energiorganet ha till uppgift även att utfärda säkerhetsföreskrifter för energianläggningar och att utöva tiUsyn över dessa. Kommittén föreslår att dessa uppgifter handhas av en reaktorsäkerhetsenhet och av en enhet för övriga energisäkerhetsfrågor till vilken elektriska inspektionen knyts. För att hålla säkerhetsfrågorna avskilda från övriga myndig­hetsuppgifter förordar energikommittén att två särskilda nämnder, en för reaktorsäkerhetsfrågor och en för övriga energisäkerhetsfrågor in­rättas som beslutande organ inom energiorganets administrativa ram,

KK-utredningen delar inte energikommitténs uppfattning om organisa­tionen på säkerhetsområdet. Utredningen stannar för att föreslå en pro­visorisk lösning eftersom den bl. a. anser att behov finns av ett mera genomarbetat underlag vad gäller den kommande organisationen. Lös­ningen innebär att uppgifterna pä elsäkerhetsområdet förs till en enhet för säkerhetsfrågor inom det av utredningen föreslagna nya KK, Nå­gon organisatorisk ändring rörande delegationen för atomenergifrågor bör enligt utredningen t, v. inte komma lill stånd.

Vad beträffar nuvarande KK:s planeringsinriktade uppgifter med koncessionsgivning och elektrifieringsbidrag föreslår KK-utredningen att dessa förs till en enhet för energiförsörjningsfrågor.

För egen del vill jag anföra följande.

De senaste årens utveckling, liksom den utveckling som förutses för de närmaste decennierna, innebär i flera avseenden nya förutsättningar för statens aktivitet på energiområdet.

Utvecklingen synes innebära att en ökad andel av energikonsumtio­nen kommer att täckas med elenergi, som i växande utsträckning pro­duceras i kärnkraftanläggningar. Utbyggnaden av dessa innebär nya och speciella samordningsproblem. På samma sätt måste värmeförsörjning i större tätorter samordnas genom tillkomsten av ny teknik som stora fjärrvärmenät etc. Förutsättningar måste skapas för att stordriftsför­delar i denna utveckling skall komma till ekonomiskt och miljömässigt riktigt utnyttjande.

Med främst kärnenergins genombrott följer lokaliserings- och miljö­problem av annan karaktär än under vattenkraftutbyggnadens epok. Vidare följer krav på en genomtänkt och långsiktig försörjningspolitik beträffande kärnbränslen.

Inom gas- och oljeområdet kan också nya arbetsuppgifter väntas.

 

Prop. 1973: 41                                                        134

Om import av naturgas i större kvantiteter kommer till stånd och om rörledningar för transport av olja byggs ut tUlkommer nya statUga myn­dighetsuppgifter.

Även när det gäller energiberedskapen har utgångspunkterna för­ändrats. Inhemsk ersättningsproduktion under fredstid utgör inte läng­re ett ekonomiskt beredskapsalternativ jämfört med oljelagring. Vidare innebär de möjligheter som nu skymtar att i viss utsträckning ersätta oljebaserad lokal uppvärmning med fjärrvärme eller elvärme från kärn­kraftverk på lång sikt ändrade förutsättningar för energiberedskaps-politiken.

I likhet med energikommittén finner jag det angeläget att de energi­politiska resurserna på myndighetsplanet koncentreras och förstärks och att verksamheten breddas till en bevakning av hela energiområ­det. Jag är dock inte beredd att nu förorda att kommitténs förslag om en utvidgad koncessionsgivning och en statlig prövning av kommuna­la värmeplaner genomförs. Dessa frågor bör övervägas ytterligare. Liksom KK-utredningen anser jag att ställning ännu inte kan tas till en slutiig organisation på säkerhetsområdet.

Jag anser därför att förändringarna i den nuvarande organisationen t. v. bör begränsas men samtidigt utformas så, att en utvidgning av de encrgipolitiska uppgifterna och en omorganisation av säkerhetsarbetet i framtiden underlättas. Den lösning som bäst uppfyller dessa krav är att en enhet för energifrågor upprättas inom det föreslagna industri­verket.

Den nuvarande dbyråns uppgifter beträffande säkerhetsfrågor, däri inräknat statistik och behörighetsärenden, samt koncessions- och bidrags­givning, bör föras över till denna energienhet. Enheten bör även ges uppgiften att följa utvecklingen rörande andra energiformer än elektri­citet. Elektriska inspektionen bör t. v. knytas till industriverket så som den f, n, är knuten till KK. Utöver säkerhetskontrollen bör inspektionen få i uppgift även att såsom industriverkets fältorgan följa hur eldistribu­törerna uppfyller sina förpliktelser som koncessionshavare. Delegationen för atomenergifrågor bör t, v. behålla sin nuvarande organisation.

För att utforma en politik som sträcker sig några år fram i tiden krävs självfallet en prognos över utvecklingen och en bedömning av på vilka punkter den förutsedda utvecklingen bör styras. TiUgång till välgrundade prognoser för energisektorn är en av förutsättningama för den långsiktiga planering av resursutnyttjandet — kapital, arbets­kraft, naturtillgångar — som nu krävs från olika håll. Investeringama inom sektorn utgör en ökande dd av de totala investeringarna och de avser ett antal mycket stora objekt med lång livslängd, Tillståndsgiv­ningen för energiproducerande anläggningar och för viss energidistri­bution måste självfallet vila på en framtidsbedömning. Av dessa skäl måste frågan om prognosverksamhet för energisektorn tillmätas stor vikt.

 

Prop. 1973: 41                                                                      135

Utarbetandet av samlade energiprognoser, som redan har påbörjats av energiprognosutredningen, bör få formen av en fortiöpande fast organiserad verksamhet. Uppgifterna har nära anknytning till den före­slagna verksamheten inom industriverkets energienhet och bör därför förläggas dit. Energiprognosutredningen bör emellertid slutföra sitt upp­drag. Energienheten bör dock redan i inledningsskedet erhålla erforder­liga resurser för prognos- och utredningsverksamhet, vUka ställs tUl energiprognosulredningens förfogande så länge denna pågår. När energi-prognosulredningens arbete slutförts, vilket beräknas ske under år 1974, bör även ansvaret för prognos- och utredningsuppgifterna överföras till verket. Samtidigt bör frågan om det av energikommittén föreslagna energipolitiska rådet tas upp,  ■

I enlighet med vad jag anfört får således industriverkets energienhet tre huvuduppgifter, nämligen säkerhetsfrågor, koncessions- och bi­dragsfrågor samt prognos- och utredningsarbete,

8.4.4 Verksamhet på mineralområdet

Sedan lång tid tillbaka har behov förelegat av en särskild politik på mineralområdet. Den omständighet som stått i centrum är att mineral­tillgångarna sedan de en gång tagits ut inte återbildas. Bl, a, har en kontroll över uttaget med tanke på framlida behov därigenom motive­rats. Samtidigt bör observeras att metallerna i fysisk mening egentligen inle förbrukas. Om priset så medger kan de således ofta återvinnas som skrot och användas på nytt.

När regler för mineralexploatering formuleras bör hänsyn tas till att värdet av naturtillgångarna till någon del bör komma samhället till godo. Detta kan emellertid vara svårt att förena med önskemålet att skapa till­räckligt starka incitament för att exploatering skall komma till stånd trots de kostnader som — med osäkert utbyte — måste läggas ner redan för att träffa på och inledningsvis undersöka en fyndighet.

Den svenska minerallagstiftningen innehåller inle några restriktiva element för alt begränsa exploateringen av mineralförekomster ulan har sedan länge i första hand gått ut på att stimulera till ökad verksamhet, vilket även avspeglar sig i gäUande lagstiftning på området. Bedöm­ningen har varit och är fortfarande att man inte beträffande något mine­ral nått en så hög exploateringsnivå att särskild restriktivitet kan anses motiverad.

Den rättsliga regleringen kräver aktiviteter från statens sida i form av tillståndsgivning, kontroll, teknisk tiUsyn etc. Därutöver har i ökad ut­sträckning också uppgifter av ekonomisk karaktär kommit in. Statens direkta ekonomiska intressen på mineralområdet har således ökat starkt, framför allt under de senaste decennierna på grund av regeln om krono­andel, som innebär att staten har rätt att inträda med upp till 50 % i ett gruvföretag och i proportion därtUI dela vinsten eller förlusten, samt

 

Prop. 1973: 41                                                                    136

genom de avsevärda insatser som gjorts i form av statlig malmprospek­tering. Till detta kan läggas aklieinlösningen i LKAB år 1956 som i praktiken gjorde staten till den dominerande järnmalmsintressenten i landet och den största arbetsgivaren i Norrbottens län.

Under Kungl. Maj:t ligger ansvaret för de statliga aktiviteterna f.n. på främst KK och SGU,

KK svarar för tillsyn och kontroll samt lagtillämpning, för tUl­ståndsgivning i vissa fall samt för utredning och beredning av sådana ärenden, i vilka Kungl. Maj:t beslutar. Vidare svarar KK för utred­ningar, förhandlingar och beredning i övrigt inför nyttiggörandet av stat­lig gruvegendom, exkl. sådan egendom som tillhör de statliga aktiebola­gen, KK svarar även för redovisning av avgifter m, m,

KK är vidare chefsmyndighet för bergsstaten, som är den regionala organisationen för teknisk tillsyn, utmålsförrättningar, säkerhetsfrågor, yrkesinspektion under jord m, fl, för bergshanteringen speciella upp­gifter. Bergsstatens hittillsvarande uppgifter i samband med yrkesin­spektion och arbetarskydd avses bli förda till den allmänna yrkesinspek­tionen (prop, 1973: 1 bil, 7 s, 225),

SGU svarar för insamling och spridning av geologisk information, t. ex, i form av kartor, SGU svarar vidare för malmletning för statens räkning, för geologisk forskning i kontakt med universitet och hög­skolor samt för geologiska uppdrag av olika slag och tillhandahållan­det av geologisk expertis för stat, kommuner och enskilda.

Vid sidan av myndigheterna bör framför allt nämnas LKAB och AB Statsgruvor, som svarar för huvudparten av statens mineralexploa­tering.

Fördelningen av uppgifter samt avgränsningen mot annan verksam­het hos de ansvariga myndigheterna och företagen har övervägts vid flera tillfällen under 1900-talet. Man har därvid framhållit att den nu­varande ordningen är behäftad med vissa brister. Framför allt har man pekat på att en viss sammanblandning av myndighetsfunktioner och affärsekonomiska funktioner förelegat inom SGU och KK. Vidare har hävdats att en splittring av verksamhetsgrenar på olika organ gjort det svårt alt bedöma effektivitet och ekonomiskt utfall av statens aktiviteter, framför allt i fråga om den statliga malmletningen och utnyttjandet av den egendom som därigenom uppkommer. Meningarna har emellertid varit delade när det gällt att finna den lämpligaste lösningen. Däremot har några förändringar vad gäller inriktningen av statens mineralpolitik inte aktualiserats. Förslagen från de utredningar som på senare år arbetat inom det mineralpolitiska området, främst gruvrättsutredningen, 1967 års gravutredning och 1964 års geologiulredning, bygger således på i slort sett oförändrade grunder.

Den statliga organisationen kan väntas bli ställd inför ökade krav på uppföljning av mineralfrågorna och på aktivt handlande i olika silua-

 

Prop. 1973: 41                                                                    137

tioner mot bakgrund särskilt av de kompletteringar av gällande lagstift­ning som föreslås av gruvrättsutredningen.

Geologi- och KK-utredningarna utgår i sina delvis överensstämmande förslag från att myndighetsuppgifterna på mineralområdet, såsom lag­tillämpning och näringspolitiska frågor, organisatoriskt bör skiljas från de mer företagsekonomiskt betonade uppgifter som har samband med statens gruvegendom. Den prospekteringsverksamhet som f. n, bedrivs inom SGU skall, enligt KK-utredningen helt och enligt geologiutred­ningen delvis, föras över till ett statiigt bolag. Detta bolag skall under affärsmässiga former svara även för förvaltningen av statens gruv­egendom. Enligt geologiutredningen kan bolaget också svara för ex­ploateringen av statliga sulfidmalmsfyndigheter m. m.

Vidare bör enligt geologiutredningens förslag statens geologiska verk­samhet och statens näringspolitiska uppgifter beträffande gruvnäring­en koncentreras till SGU, KK-utredningen ansluter sig härtill i den framtidslösning den skisserar, men förutsätter då en översyn och för­ändring till ett "nytt SGU", Bakom KK-utredningens förslag i denna del ligger bedömningen att en ny organisation bör dra upp rågångar mellan myndighetsuppgifter och uppgifter i anslutning till förvalt­ningen av de statliga gruvrätterna. Detta önskemål kan tillgodoses med olika konstruktioner vad gäller organisationen i stort. Förutsatt att de olika beslutsuppgiflema blir skilda åt kan enligt KK-utredningen även en sammanhållen organisation som liknar eller direkt motsvarar den rådande vara en möjlighet.

Remissinstanserna har i allmänhet varit positivt inställda lill hu­vudlinjerna i utredningsförslagen. Från flera håll framhålls att en sam­ordning och koncentration av statens insatser är önskvärd med hänsyn till bl. a, statens omfattande prospekterings- och exploateringsverksam-hel och den stigande efterfrågan på olika mineral. Meningarna är emel­lertid delade beträffande förslagens detaljer.

Vad särskilt gäller frågan om förvaltningen av statens gruvegendom föreslår utredningarna — som redan nämnts — att ett statligt bolag inrättas för att ta över dessa uppgifter från KK, Förslagen utgår från önskemålet att skapa bättre förutsättningar för ett affärsmässigt age­rande. Genom alt verksamheten föreslås bli knuten till den statliga företagsgruppen ges enligt KK-utredningen möjlighet att tillgodose be­hovet av operaliv rörelsefrihet och dessutom goda förutsättningar vad gäller liUgång till ekonomisk och gruvleknisk expertis. Samtidigt möj­liggörs en samlad redovisning av kostnader och intäkter för verk­samheten, en rationell bedömning av utfallet av gjorda insatser och en styrning av statens prospektering liknande den som sker inom gruv­företagen.

Utredningarna anger som grundläggande krav att bolagets verksam­het skall drivas under affärsmässiga former och uppfattas som en pa-

 

Prop. 1973: 41                                                        138

rallell till annan affärsmässig statiig verksamhet. Möjligheter att tUl­godose syssdsättningspolitiska m. fl. samhälleliga intressen föreligger enligt KK-utredningen bl, a, genom det offertsystem som förutsattes vid bildandet av Statsföretag AB (jfr prop. 1969: 121 s. 35). Det företag som enligt förslaget skall företräda staten i samband med förvaltningen av dess gruvegendom bör få en med andra företag helt jämförlig ställ­ning.

Enligt KK-utredningens bedömning föreligger inte några principiel­ la hinder mot att lägga ansvaret för förvaltningen på ett statligt bolag, även om de statiiga åtgärderna delvis utgår från privUegier, såsom kro­noanddsinstitutet. Några andra hinder från rättslig synpunkt emot att föra de statsägda gravrätterna till ett statiigt aktiebolag har utredningen inte heller ansett föreligga.

Enligt KK-utredningen är statens uppgifter i samband med exploate­ringen av naturtillgångarna på kontinentalsockdn, icke inmutnings­bara fyndigheter på kronomark samt sand-, grus- och stenförekomster inom vissa aUmänna vattenområden parallella med dess uppgifter i sam­band med de statliga gruvrättema. De omfattar såväl tillståndsgiv­ning som bestämmande i vissa fall av ersättning till staten. Tillstånds­givningen bör enligt utredningen nu särskiljas från uppgiften att på statens vägnar träffa de ekonomiska avgörandena i samband med mineralprospektering och exploatering. TUlstånd bör ges av en myn­dighet, medan uppgiften att företräda staten vid bestämmandet av den ekonomiska ersättningen bör ligga hos det företag som svarar för för­valtningen av statens gruvegendom. Samma princip bör tillämpas när det gäller att fastställa villkor om statiigt deltagande eller ekonomisk ersättning till staten i samband med att koncession beviljas enligt den gruvrättsliga speciallagstiftningen.

Utredningsförslagen har under remissbehandlingarna i vissa delar fått ett mycket blandat mottagande. Framför allt gäller detta de hu­vuduppgifter som det nya bolaget avses få. Tanken på bolaget som ett ordinärt lönsamhetsinriktat företag med en ställning som är jäm­förlig med andra företags väcker i och för sig inte någon kritik. Där­emot sätts i fråga om inte bolaget genom sin konstruktion i realite­ten ändå får en alltför gynnad position. SärskUt diskuteras frågan vilka mineralrättigheter bolaget bör få att förvalta.

Förslaget att till ett aktiebolag föra även sädana mineralrättigheter som staten får utan egen insats, t. ex, kronoandelar, har föranlett vissa erinringar under remissbehandlingen. Enligt KK är den föreslagna bo­lagsbildningen från denna synpunkt inte helt invändningsfri. Bolaget skulle kunna få ett orätlmätigt överlag gentemot andra företag på gruv­området. Vidare skulle svårigheter kunna uppstå att särskilja resultaten av bolagels olika verksamhetsgrenar. Trots dessa betänkligheter stannar kollegiet för att förorda att även krono- och jordägarandelarna förs till det nya bolaget.

 

Prop. 1973: 41                                                        139

KK biträder även KK-utredningens förslag att bolaget bör få till uppgift att för staten träffa ekonomiska uppgörelser om utnyttjandet av sand, grus och sten på kontinentalsockeln m. m. samt icke inmut­ningsbara mineral på kronomark. Tillståndsgivningen anses närmast böra handhas av nya KK.

Från andra håll framförs delvis starka betänkligheter mot förslagen. Bl. a, erinrar flera remissinstanser om att kronoandelens syfte måste vara alt tillgodose inte bara statens affärsekonomiska intressen, utan också — och framför allt — aUmänna samhällsekonomiska intressen. Kri­tik anförs också mot förslagen om att låta ett bolag företräda staten vid bestämmande av ekonomisk ersättning tUl staten vid beviljande av koncession och att låta bolaget engagera sig i fräga om täktverksamhet på kontinentalsockeln, Koncessionsgivning måste enligt dessa remiss­instanser betraktas som en i princip offentligrättslig akt.

För egen dd vUl jag anföra följande.

Staten har betydande ägarintressen att bevaka på mineralområdet. Viktigast torde gruvegendomen vara. Denna omfattar inmutarandelar, jordägarandelar och kronoandelar enligt gruvlagen och dess föregånga­re. Enligt lagen om kontinentalsockeln tillkommer rätten att utvinna kontinenlalsockdns naturtillgångar staten. Detsamma gäller rätten tUl sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vät­tern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtiand. Staten har vidare betydande ekonomiska intressen i form av icke inmutningsbara mineralråvaror på kronomark. Hit hör exempelvis sand, grus, kalk, fältspat och kvarts.

Det är angeläget att dessa ägarintressen tas till vara på bästa sätt. En affärsmässigt inriktad förvaltning genom ett bolag kan i och för sig innebära vissa fördelar. Som framgår av vad jag nyss sagt är emel­lertid tillgångarna av oenhetlig karaktär. Det möter stora principieUa svårigheter att föra över och koncentrera förvaltningen till ett bolag. Inte minst uppstår problem när det gäUer värdering av rätten att ut­vinna naturtillgångar som nu tiH stor del är outforskade eller som inte med någon grad av säkerhet kan väntas bli exploaterade. Detta gäller exempelvis icke inmutningsbara mineral på kronomark. Att överföra förvaltningen efter beslut i varje särskilt fall sedan intresse för exploatering visat sig föreligga eller en rättighet grundlagts genom upplåtelse är å andra sidan en opraktisk ordning.

Vad särskilt gäller gruvegendomen, tUl vilken huvudintresset knyter sig, vUl jag nämna följande,

I fråga om inmutarandelar och jordägarandelar anser jag att några principiella invändningar inte kan resas emot att föra förvaltningen till ett helstatiigt bolag. När det gäUer kronoandelar är läget ett annat, Kronoanddsinstitutet har tillkommit inte bara för att tillgodose statens ekonomiska intresse utan också för att stärka det allmännas inflytande över gruvnäringen. Uppgiften att tillvarata de viktiga samhällsintressen

 

Prop. 1973: 41                                                        140

som kronoanddsinstitutet skall främja bör enligt min mening inte åvila ett bolag. Om kronoandelarna tas undan faller emellertid en stor del av de fördelar bort som skulle nås genom att koncentrera förvaltningen till ett enda organ. Jag vill också peka pä att praktiska problem uppkommer om förvaltningen av kronoandelarna läggs på ett bolag. När det gäller befintliga kronoandelar torde svårighetema inte vara andra eller större än de som uppslår beträffande inmutarandelar och jordägarandelar. Problemet gäller de kronoanddar som uppkommer i framtiden. Det torde inte vara lämpligt att en gång för alla överföra förvaltningen av även framdeles tillkommande kronoandelar till ett bolag som arbetar efter affärsmässiga principer.

Av nämnda skäl kan jag inte biträda förslaget att förvaltningen av statens mineralintressen skall handhas av ett för ändamålet bUdat bo­lag. Åtskilliga av de fördelar som kan nås genom en bolagsbildning kan enligt min mening vinnas pä annat sätt. Jag återkommer senare till denna fråga.

När det gäller prospektering skiljer geologiutredningen mellan all­männyttig prospektering och prospektering av sådan karaktär att före­tagsekonomiska bedömningar får avgörande betydelse. TUl den förra kategorin hänför utredningen landsomfattande och regionala prospek­teringsarbeten som sker för att långsiktigt säkerställa tUlräckliga malm­reserver för landet. Utredningen förordar att SGU får ansvaret för denna prospektering. Ansvaret för den prospektering, som har sådan karaktär att förelagsekonomiska bedömningar får avgörande betydelse, föreslår utredningen skall läggas på det tidigare nämnda statliga bolag som även skall förvalta statens gruvegendom. Utredningen förutsätter att SGU t. v, utför bolagets prospekteringsarbete på uppdrag från bo­lagel. Om bolaget skulle anse det lämpligt att bygga upp en egen pro-spekteringsorganisation aktualiseras frågan om SGU i ett sådant läge själv bör ulföra sin prospektering eUer låta bolaget pä uppdrag utföra denna. En överföring tUl bolaget av SGU:s prospekteringsarbeten skulle enligt geologiutredningens mening medföra betydande nackdelar.

Enligt KK-utredningen är den prospekteringsverksamhet som hit­tills genomförts av SGU närmast att hänföra till affärsmässigt inrik­tad prospektering. Utredningen anser att det f, n, inte finns material tillgängligt för en ekonomisk jämförelse mdlan alternativen att ha den statiiga prospekteringen knuten till SGU eller till den statliga företags­gruppen. Det avgörande för utredningens bedömning är behovet att i organisationsstrukturen skapa klara rågångar mellan allmännyttiga och affärsmässiga uppgifter. Med detta som bakgrund föreslår utredningen en gemensam organisation inom den statliga företagsgruppen med ut­gångspunkt i de statliga gruvrätterna och minerallUlgångarna och för den statliga prospekteringsverksamheten. Detta innebär att prospekte­ringsverksamheten bryts ut från SGU,

 

Prop. 1973: 41                                                                    141

Förslaget att ett statligt bolag skall ansvara för företagsekonomiskt motiverad prospektering har inte mött någon erinran hos remissinstan­serna. Meningarna om var gränsen gär mellan olika slags prospek­tering är dock delade. Flertalet av dem som yttrar sig speciellt härom hävdar alt någon sådan gräns inte existerar. Några instanser är direkt kritiska mot förslaget och vänder sig bl, a, mot att SGU bedriver stat­lig direkt fyndighelsinriktad prospektering. Enligt t. ex. Svenska gruv­föreningen är detta ett konkurrensförhållande som knappast kan accep­teras från allmän synpunkt. Väsentliga fördelar kan uppnås genom att i stället integrera sådan prospektering med de statiiga gruvbolagen, ef­tersom dessa genom sin övriga verksamhet besitter erforderlig kompe­tens för alt utvärdera projekt. Ett för de statliga gruvbolagen gemen­samt prospekteringsbolag är då ett tänkbart alternativ.

Från några håll pekar man på vikten av att statens insatser i fråga om praktiskt prospekteringsarbete inte splittras upp. Det praktiska prospekteringsarbetet är enligt SGU ett komplicerat spel mellan olika metoder, där en rad olika speciaUster och arbetsgrupper samverkar för att nä resultat, J ett litet land som Sverige måste resurser av ifråga­varande slag koncentreras, Jernkontoret ställer sig tveksamt till för­slagen och pekar på att en del problem visserligen kan lösas automa­tiskt om den aktiva prospekteringsverksamheten skiljs från SGU, men att fördelen av arbetsmässigt sammanhang med den allmänna malm­geologiska verksamheten då också gär förlorad.

Enligt min uppfattning är det väsentligt att här påminna om att all prospektering ytterst syftar till att finna mineral som kan utnyttjas ekonomiskt. Det bör däremot uppmärksammas att prospektering omfat­tar högst olikartade arbetsmoment, från översiktig kartläggning till nog­grann bestämning av en malmkropps form, storlek och sammansättning i direkt anslutning lill gruvdrift. De olika arbetsmomenten griper i var­andra ulan klart skönjbara gränser.

Över den statliga budgeten bekostas f, n. både översiktiig prospek­tering i syfte all avgränsa områden som motiverar närmare undersök­ning och detaljprospektering inom sådana områden. Verksamheten är koncentrerad till SGU. Som bl. a. SGU anfört är det viktigt att tiUgäng­liga prospekteringsresurser inte splittras. Att bygga upp två parallellt arbetande organ med resurser som kan täcka aUa prospekteringsled kan inle vara rationellt. Inle heller en uppdelning av resurserna efter olika slag av prospektering innebär en tillfredsställande lösning. Även vid ett sådant alternativ kommer statens insatser att splittras på ett föga ratio­nellt sätt. Under utredningsarbetet har man från olika håU sökt att skilja mellan allmännyttig och företagsekonomisk motiverad prospektering. Jag anser det tveksamt om det går att dra upp och praktiskt tiUämpa en sådan gräns. Som jag redan har nämnt syftar all prospektering till att finna mineral som kan utnyttjas ekonomiskt. Arbetsmomenten går, som

 

Prop. 1973: 41                                                                    142

jag också betonat, in i varandra utan klart skönjbara gränser. Övervä­gande skäl talar således enligt min mening för att prospekleringsresur-serna i form av personal och utrustning även i fortsättningen huvudsak­ligen bör vara koncentrerade inom ett organ.

Vad gäller frågan om var prospekteringsresurserna bör finnas vill jag erinra om det arbetsmässiga samband som enligt vad jag nyss sagt råder mellan å ena sidan geologisk kartering och å andra sidan mineralprospektering. Bland faktorer som direkt knyter samman dessa verksamheter kan nämnas även laboratorie- och analysarbeten samt geologisk forskningsverksamhet i övrigt. Som jag senare återkommer till är det nödvändigt att staten svarar för geologisk forskning och karlering i Sverige. Dessa arbeten har stor allmän betydelse och kan endast i ringa omfattning väntas bli utförda på enskilt initiativ. Inte från något håll har under utredningsarbetena ifrågasatts annat än att de bör ligga hos SGU, Mot denna bakgrund anser jag att de statiiga prospekteringsresurserna alltjämt bör finnas koncentrerade till SGU.

Enligt geologiutredningens förslag skall finansieringen av prospek­teringen ske bl, a, genom att det föreslagna bolaget övertar förvalt­ningen av statens gravegendom och därmed erhåller vissa intäkter. Prospekteringen kommer på så sätt alt i viss mån bestämmas av den kortsiktiga tillgången på rörelsemedel. Det är enligt min mening inte givet att en sådan ordning leder till en rationell styrning och inrikt­ning av prospekteringen. Jag menar att det från samhällets synpunkt kan vara lika fördelaktigt att låta bedömningar och prioriteringar hos statsmakterna vara avgörande med de möjligheter som hämied ges att väga in olika faktorer och ta övergripande hänsyn.

Jag finner med hänsyn tUl det sagda att inte heller en ordning där prospekteringsresurserna kvarstår inom SGU men där det ekonomiska ansvaret ligger hos ett statligt bolag innebär några egentliga fördelar.

Enligt geologiutredningen talar starka skäl för att det nya bolaget också skall ansvara för viss exploatering, nämligen exploatering av sulfidmalmsfyndigheter m. m., där staten f. n. saknar lämpligt ansvarigt organ. Enligt utredningen kan därvid också övervägas att göra det nya bolaget till moderbolag för statens samtliga mineralintressen.

Endast ett fåtal remissmstanser har berört denna fräga. Några har tillstyrkt utredningens förslag eller gått längre och föreslagit att det nya bolaget skall kunna svara för all statlig mineralexploatering. LKAB/AB Statsgravor, Statsföretag AB och AB Atomenergi har redo­visat motsatt uppfattning och anser att det nya bolaget inte bör vara direkt engagerat i mineralexploatering.

Enligt min mening uppkommer också i denna del principiella och praktiska problem. Bl. a. kan ifrågasättas det rationella i att bygga upp ytterligare en exploateringsorganisation i landet som specialiserar sig på exploatering av sulfidmalmer. I konsekvens med de industripoli-

 

Prop. 1973:41                                                        143

tiska riktiinjer som jag tidigare redovisat och med bl. a, den inriktning av gravlagstiftningen som gäller finner jag det f, n, ligga närmare till hands att staten söker åstadkomma goda förutsättningar, totalt sett, för redan existerande verksamhet. Detta hindrar givetvis inte att de statliga företagen utifrån sina synpunkter kan finna det ekonomiskt intressant att t. ex, starta exploatering av för resp, företag nya malm­typer.

Utredningarna och åtskilliga remissinstanser har fäst stor vikt vid att myndighetsfunktioner och ansvar för statens affärsmässiga intres­sen skiljs åt. Jag delar uppfattningen att en sådan åtskillnad bör efter­strävas. Enligt min mening kan emellertid denna synpunkt tillgodoses på annat sätt än genom bildande av ett statligt bolag, nämligen genom att nu vidta vissa förändringar inom ramen för nuvarande ordning och i samklang med de organisatoriska åtgärder i fråga om industri­verket och SGU som jag i övrigt förordar.

Jag vill då börja med att ta upp myndighetsfunktionerna och de övriga allmänna samhällsfunktioner, som enligt vad jag förordar kom­mer att ligga inom industriverkets och SGU:s ansvarsområden. Dessa funktioner omfattar flera grupper av arbetsuppgifter och ärenden vilka samtliga har det gemensamt att de främst är motiverade av samhällets önskemål att främja en rationell utveckling inom mineralsektorn och att utöva en kontroll över utnyttjandet av naturtillgångar.

De myndighetsuppgifter som bergsbyrän vid nuvarande KK ansvarar för omfattar i huvudsak utrednings-, remiss- och besvärsärenden, till-lämpningsfrägor i anslutning till minerallagstiftningen samt beredning av sådana mineralfrågor — t, ex, utfärdande av koncession enligt uran­lagen (1960: 679) — i vilka Kungl, Maj:t beslutar. Till myndighetsupp­gifterna hör vidare den direkta tiUsynen över gravdriften i landet, bevil­jandet av inmutningar och utmål enligt gruvlagen, uppföljningen av kon­cessionsvillkor m, m. Dessa uppgifter utövas av den regionala organisa­tionen, bergsstaten, för vilken KK är chefsmyndighet.

Dessa myndighetsuppgifter bör övertas av industriverket. Vissa för­ändringar och utbyggnader kan visa sig nödvändiga sedan ställning ta­gits till gruvrättsutredningens förslag.

Till de instraktionsenliga uppgiftema för nuvarande bergsbyrån hör även bevakning av utvecklingen inom mineralsektorn, planerande och utredande verksamhet i anslutning därtill samt näringspolitiska upp­gifter i övrigt inom sektorn.

Nu nämnda uppgiftsområde faller enligt min mening naturligt inom ramen för den verksamhet som industriverket i stort avses bedriva. Såväl verksamhetemas syfte som arbetsuppgifternas karaktär stäm­mer väl överens. Således har mineralfrägorna t, ex. en självklar an­knytning till jäm- och stälsektom, ett område som kan väntas bli föremål för betydande utrednings- och planeringsinsatser från det nya

 

Prop. 1973: 41                                                                    144

verkets sida. Förutsättningarna för att göra rationella bedömningar och ta initiativ till eller vidta näringspolitiska åtgärder på mineralom­rådet blir i hög grad stärkta genom en sådan organisatorisk koppling. Inte minst väsentiigt är detta med tanke på att staten genom förslaget till ny gruvlagstiftning avses få bättre möjligheter än hittills att påverka mineralutvinningen.

När industriverket tar över dessa aktiviteter från KK bör emeller­tid samtidigt — inom ramen för den nya organisationen och de resurser som jag senare kommer att förorda — en viss förstärkning ske, framför allt i fråga om utredande och planerande verksamhet. Resurser härför finns inte inom den nuvarande KK-organisalionen. Som exempel på uppgifter som jag därvid anser angelägna vill jag nämna översiktiiga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet, be­hovsprognoser och marknadsbevakning.

I denna verksamhet bör på sikt ingå även sådan malmprospektering som industriverket kan komma att bedöma nödvändig från sina ut­gångspunkter. Denna kan komma att ske på olika sätt. Verket kan exempelvis med utgångspunkt frän förväntade behov av en mineralrå­vara söka få fram uppgifter om tillgängliga kvantiteter av varan inom en region, inom landet, inom viss tid, etc. Verket kan då bl. a. söka initiera prospektering hos de företag som är aktiva pä veder­börande marknad, t. ex. genom att utverka finansiellt stöd till olika program, eller efter statsmakternas beslut självt lägga ut prospekte­ringsuppdrag.

Den nu beskrivna inriktningen av arbetet vid industriverkets mine­ralenhet är en fråga på några års sikt. Som jag senare redovisar behövs även tid för att göra en ändamålsenlig indelning i program av SGU:s prospektering. Frågan om industriverkets resurser i denna del torde där­för få anmälas senare. Jag vill redan nu förutskicka att det kan bli aktu­ellt alt lägga fram förslag om att inrätta ett rådgivande organ till indu­striverket för att ge utrymme för sakkunnig uppläggning och utvärdering av bl. a. malmprospekteringsprogram.

Även SGU har f. n,, som jag tidigare redovisat, ansvar för betydelse­fulla allmänna uppgifter inom mineralsektorn. Samtidigt har prospek­teringsverksamheten i väsentliga avseenden en avgjort affärsekonomisk betoning. De förslag, som jag närmare tar upp i det följande, gär ut pä att behälla och betona SGU:s ställning som central geologisk fack­myndighet i landet. Detta nödvändiggör bl, a, vissa justeringar med av­seende på SGU:s roll inom mineralområdet.

Resurser i form av personal och utrustning för statlig prospektering avses således fortfarande vara koncentrerade till SGU, Verksamhetens planering och finansiering bör emellertid förändras så, att den prospek­tering som i framtiden utförs av SGU sker i form av direkt betalda upp­drag. Därigenom kommer uppgiften att planera och finansiera olika

 

Prop. 1973: 41                                                        145

prospekteringsarbeten att vila på den som har intresse av att det sär­skilda arbetet bedrivs och som kan bedöma dess lämpliga inriktning och omfattning samt slutUgen nyttiggöra resultatet. Jag vill i sammanhanget understryka att industriverket blir en av de naturliga uppdragsgivarna, liksom även den nämnd för statens gruvegendom som jag i det följande förordar. Andra tänkbara intressenter är gruvföretagen, kärnbränsle­bolaget m, fl.

Jag betraktar det emellertid som omöjligt alt genomföra en hastig övergång för SGU:s del från nuvarande ordning till ett läge med ute­slutande uppdragsfinansierad prospektering. Jag återkommer till dessa frågor vid min behandling av SGU:s verksamhet och organisation.

Därmed går jag Över till den andra huvuddelen av statens verksam­het på mineralområdet, nämligen förvaltningen av statens mineral­intressen.

Förvaltningen av statens gruvegendom handhas av KK. När fråga uppkommer om att upplåta gruvegendom på arrende skall dock ären­det understäUas Kungl. Maj:t som enligt riksdagens beslut kan upp­låta nyttjanderätten till statsägda gravandelar för en tid av högst 20 år. KK:s bergsbyrå ombesörjer de utredningar och förhandlingar som krävs i samband med beslut om utnyttjande av gruvanddar. Bergs­byrån svarar ocksä för andra affärsekonomiskt betonade uppgifter, främst beredning av ärenden om upplåtelser av rätt till sand-, grus-och stentäkt på kontinentalsockeln.

Även andra myndigheter har liknande frågor inom sina ansvarsområ­den. Som exempel kan nämnas att domänverket i princip beslutar i fräga om upplåtelse av grustäkt och brytning av icke inmutningsbara mineral på sådan kronomark som verket förvaltar. Motsvarande gäller andra myndigheter som förvaltar kronomark. Jag anser emellertid att det f, n, inte finns anledning att ta upp den sannolikt omfattande problematiken avseende möjligheterna att sammanföra dessa frågor med förvaltningen av statens gruvegendom. Jag begränsar mig därför i detta sammanhang till de uppgifter som vilar på nuvarande KK.

Som har påpekats av utredningarna och vid remissbehandlingen har KK f, n, en dubbelroll på mineralområdet. Verket fungerar som myndig­hetsorgan för tillämpningen av gruvlagstiftningen och arbetar med affärsmässiga uppgifter i samband bl. a. med förvaltningen av gruvegen­domen. Alt KK har denna dubbelroll har väckt viss kritik. Även om rollkonflikter i praktiken mer sällan förekommit har kritiken från prin­cipiell synpunkt viss tyngd. Jag har nyss förordat att KK:s myndighets­uppgifter på mineralområdet skall övertas av industriverket. Samtidigt är det önskvärt att den affärsmässigt betonade verksamheten effektivi­seras. Kraven på att i en ny organisation skilja myndighetsuppgifter i anslutning tUl gruvlagstiftningen från förvaltningen av den statliga gruv-

10    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                                       146

egendomen växer härmed i styrka. Enligt min mening bör därför för­valtningen av denna egendom inte åligga industriverket.

Som jag nyss antytt är det ett centralt önskemål att skapa en sådan ordning att förvaltningen av gruvegendomen kan skötas på ett affärs­mässigt sätt. En sakkunnig, snabb och effektiv förvaltning bör efter­strävas för att staten skall få bästa möjliga utbyte av de tillgångar den förfogar över.

Ett syfte med det statliga innehavet av gruvegendom är emellertid också att kunna vidta direkta åtgärder när det enligt näringspolitiska bedömningar är önskvärt. Delta är ett väsentiigt motiv för att behålla gruvrätterna i statens direkta ägo. Jag anser det vara viktigt att för­valtningen av de statliga gruvrätterna organiseras på ett sådant sätt att den inte helt skärs av från statens övriga aktiviteter inom mineral­sektorn. Allmänna näringspolitiska önskemål bör således kunna göra sig gäUande,

Enligt min mening bör det vara möjligt att tillgodose de nämnda synpunkterna genom att en särskild nämnd med självständig ställning och med uppgift att förvalta statens gruvegendom inrättas i anslut­ning tUl industriverket. Nämnden bör i första hand överta de för­valtningsuppgifter som nu åvilar KK, I ett avseende bör emellertid en utvidgning ske.

KK bereder ärenden om upplåtelse av statsägda gruvandelar medan beslutanderätten tillkommer Kungl, Maj:t, I KK:s uppgifter ingår bl. a, att föra förhandlingar med hugade spekulanter. Det är inle tillfreds­ställande för någondera parten att förhandlingar sker med olika befogen­heter när det gäller att fatta beslut. En rationellare och affärsmässigt mer effektiv ordning kan enligt min mening nås genom att utrednings-, för­handlings- och beslutsleden knyts samman.

Under den långa tid Kungl, Maj:t har haft riksdagens bemyndigande att avgöra frågor om upplåtelse av statliga gruvrätter har en fast praxis efter hand utbildats. Erfarenheter och kontakter med företagen har byggts upp och utvecklats och man kan utan överdrift säga att flertalet ärenden numera är av ganska rutinbetonad karaktär. Därmed är också sagt att jag inte anser det erforderligt att beslut i dessa frå­gor aUtid meddelas av Kungl. Maj:l, Tiden är enUgt min mening mogen att öppna en delegationsmöjlighet. Jag förordar att Kungl, Maj:t in­hämtar riksdagens bemyndigande att delegera sin rätt att besluta i frå­gor om upplåtelse av statlig gruvegendom till den föreslagna nämnden. Nämndens befogenhet bör dock inskränkas på så sätt att ärenden av större allmän betydelse skall underställas Kungl, Maj:t, Riksdagens nu­varande bemyndigande är begränsat till alt avse upplåtelse under en tid för varje gång av högst 20 år. Denna.begränsning bör bestå.

Jag vill i detta sammanhang beröra även frågan om nämnden bör engageras ifråga om täktverksamheten på kontinentalsockdn. Tillstånd

 

Prop. 1973: 41                                                       147

tiU denna verksamhet meddelas av KK som ocksä bestämmer de eko­nomiska villkoren för upplåtelsen. Därvid åligger det KK att ta hänsyn även till motstående intressen som t, ex, fiske och sjöfart. Täktverksam­heten har en ökande ekonomisk betydelse bl, a, med hänsyn lill den re­striktivitet som numera iakttas från länsstyrelsernas sida när det gäller att ge tillstånd till läkt på land. Det kan i och för sig vara ett önskemål att särskilja tillståndsgivningen från uppgiften att träffa de ekono­miska avgörandena. En lösning där tillståndsgivningen handhas av industriverket medan de ekonomiska villkoren bestäms av nämnden har emellertid praktiska olägenheter som får anses överväga de prin­cipiella fördelarna. Jag förordar således alt KK:s uppgifter i fråga om täktverksamheten förs över till industriverket och att nämnden inte engageras i detta arbete.

Som redan har framgått anser jag att nämndens huvuduppgift bör vara att förvalta statens gruvegendom, inbegripet rätt att besluta om upplåtelse av sådan egendom. Huvudsyftet med nämndens verksam­het bör vara att se tili att gruvegendomen tas till vara på bästa sätt. Nämnden avses göra bl. a. övergripande bedömningar av lämpligaste sättet att utnyttja tillgångama — genom t. ex, utarrendering, del­tagande i annat företags brytning eller entreprenadförfarande — och därefter svara för administration av förvaltningen. Vidare skall den kun­na ta initiativ av olika slag i syfte att förbättra det ekonomiska utbytet av statens tillgångar och utöka dem, t, ex, genom prospekterings- och lik­nande undersökningsuppdrag. Verksamheten bör ha affärsmässig in­riktning men nämnden bör också samarbeta med industriverket vad gäller allmänna näringspolitiska hänsynstaganden.

Nämnden bör bestå av fem ledamöter. Det torde få ankomma på Kungl, Maj:t att utse dessa. Nämndens beslut i frågor som gäller för­valtningen av statens gruvegendom bör inte kunna överklagas.

Avsikten är inte att nämnden skall ha en egen kansliorganisation. De utredande, beredande och verkställande uppgifterna avses i stället ombesörjas av personal inom industriverkets mineral enhet. På så sätt kan nämnden också tiUföras verkels bedömningar i näringspolitiska frågor. Jag anser att en sådan kansUmässig samordning bör kunna god­tas också från principiella utgångspunkter. Det viktiga är dock att det beslutsmässiga ansvaret för myndighetsuppgifterna och den affärsmäs­siga verksamheten ligger på olika håll,

I förhållande till nuläget vid KK innebär mina förslag således att uppgiftema som vilar på bergsbyrån förs över till en mineralenhet inom industriverket, att en utbyggnad sker vad avser utredande och annan näringspolitisk verksamhet, att en särskild nämnd inrättas för frågor om förvaltning av statens gruvegendom och att till denna nämnd får delegeras Kungl, Maj:ts nuvarande bemyndigande att besluta i sådana frågor.

 

Prop. 1973: 41                                                        148

För de statliga gruvföretagens del blir innebörden av mina nu redo­visade förslag endast att deras roll förändras i så måtto att de på sikt avses få en mer markerad ställning än f, n, som uppdragsgivare till SGU. Någon inskränkning av deras ansvars- eller intresseområden är således inte aktuell. I förhållande till industriverket och nämnden för statens gruvegendom blir de förhandlingsmotparter på samma sätt som andra gruvföretag. I den mån industriverket tar initiativ till att exempel­vis utnyttja en kronoandel för att starta brytning av näringspolitiska skäl torde det dock komma att ligga nära till hands att de statliga före­tagen blir ombedda att mot offert bedriva verksamheten,

8.4.5 Organisation och resurser

KK-utredningen har föreslagit att det nya verket skaU ledas av en sty­relse bestående av verkschef och cheferna för de av utredningen före­slagna avdelningarna. Vid sidan av styrelsen föreslås ett nät av råd samt lednings- och kontaktorgan inom vissa sektorer, Pä så sätt bör enligt ut­redningen de nödvändiga kontaktytorna gentemot intresseorganisatio­ner och statliga myndigheter kunna tryggas.

Verket kommer att få det huvudsakliga ansvaret för industripolitiken på myndighetsplanet. Detta kräver enligt min mening att verket etable­rar ett nära samarbete med andra verk med näringspolitiska uppgifter, i första hand KK, AMS och STU, Lika betydelsefullt är att verket får omfattande och nära kontakter med de organisationer som företräder arbetsmarknadens parter och med de industriella branschorganisationer­na. Genom ökningen av stödet till företagareföreningama, den utvidgade företagsservicen, inrättandet av rådet för mindre och medelstora företag och integrationen av SIFU:s verksamhet med verket bör goda förutsätt­ningar skapas för att verket skall få breda kontakt- och informationsytor med de mindre och medelstora företagen,

I likhet med remissinstanserna anser jag, bl, a, mot bakgrand av ver­kets behov av breda kontaktytor, att i styrelsen bör ingå föratom verks­chefen företrädare för bl, a, arbetstagareorganisationerna och närings­livet. Styrelsen bör vidare ha parlamentariskt inslag. Jag förordar att verket leds av en styrelse med högst nio ledamöter och lika många sup­pleanter. Det ankommer på Kungl. Maj:t att utse styrelsens ledamöter.

Jag har tidigare redovisat att fem enheter bör finnas vid industri­verket, nämligen en planerings- och utredningsenhet, en industrienhet, en energienhet, en mineralenhet och en administrativ enhet.

Sammanfattningsvis leder mina förslag till följande huvudsakliga för­delning av ärenden på de olika enheterna.

I planerings- och utredningsenhetens kompetens bör ingå utred­ningar avseende bevakning och analys av utvecklingen inom olika in­dustribranscher, långsiktig prognosverksamhet rörande industrin samt allmänna industripolitiska frågor, däribland frågor rörande utvecklingen

 

Prop. 1973: 41                                                       149

inom mindre och medelstora företag. Denna enhet bör ha ansvaret även för bevakning och samordning av internationella frågor inom verkets arbetsområde.

Industrienheten får ansvar för det finansiella förelagsstödet, för ut­vecklingen och tillhandahållandet av företagsservice samt för administra­tionen av branschprogram. Den organisation som erfordras för utveck­lingsfondens löpande administration knyts till industrienheten. Från KK övertar industriverket tillsynen över företagareföreningarna. Den löpande tillsynen av föreningarna kommer att handhas av industrienhe­ten. Till enheten förs likaså ärenden i anslutning till glesbygds- och hem­slöjdsstödet, liksom det säkerhetsarbete rörande explosiva och brand­farliga varor som nu utförs vid KK:s industribyrå, I anslutning härtill tar enheten även över de standardiseringsfrågor med anknytning till den föreskrivande verksamheten, som f, n, handläggs av KK:s industribyrå.

Energienheten övertar KK:s nuvarande funktioner på det elektriska området, Energiprognosulredningens sekretariat knyts till energienhe­ten. Enheten får även efter hand ansvar för bevakningen av utveck­lingen inom energiområdet i dess helhet.

Mineralenhetens ansvarsområde kommer att avse myndighetsuppgif­ter samt utredningar och andra näringspolitiska uppgifter på mineral­området, ett område som f. n, hör tUl KK:s bergsbyrås ansvar, samt beredande och verkställande funktioner med avseende på ärenden som behandlas av nämnden för statens gruvegendom.

Den administrativa enheten avses svara dels för de renodlat admi­nistrativa frågoma, dels för intern och extern information. Till de ad­ministrativa uppgiftema hör bl. a, personal-, anslags- och budgetfrågor för verket och dess lokalstater. Vidare skall enheten mot särskUd ersätt­ning sköta kassafunktionen även för KK. Inom ramen för enheten avses även verkets juridiska frågor bli handlagda.

Jag har tidigare dragit upp riktlinjerna för SlFU:s integration i in­dustriverket fr, o, m, 1974/75. Samtidigt bör verksamheten regionali­seras. Som jag tidigare anfört är jag inte f, n. beredd att la ställning tUl de organisatoriska detaljerna i en sådan integration och regionalise­ring utan dessa får utredas av en organisationskommitté. Jag återkom­mer i det följande härtill.

Tablå över den föreslagna organisationen torde få fogas till proto­kollet som bilaga 1.

Två organ — statens utvecklingsfond och nämnden för statens gruvegendom — med ställning av självständiga myndigheter och med egen beslutanderätt bör som jag tidigare förordat i administrativt hän­seende knytas till verket,

Häratöver bör möjligheter finnas att knyta rådgivande organ tUl in­dustriverket. Det ankommer på Kungl, Maj:t att besluta om vUka råd­givande organ som bör finnas, liksom att fastställa riktlinjer för och

 

Prop. 1973:41                                                         150

sammansättning av dessa. För översiktens skull vill jag nämna de organ som enligt min mening bör knytas till verket i samband med dess inrättande. Hit räknas hemslöjdsnämnden som förs över från nuvaran­de KK tiU verket, I anslutning till det planerade arbetet på långsiktiga prognoser kommer verket att behöva konsultera utomstående expertis av olika slag. Som jag tidigare förordat bör ett särskilt råd inrättas för detta ändamål.

KK-utredningen föreslär att de uppgifter som f. n. åvilar delegatio­nen för de mindre och medelstora företagen flyttas över till verket. Som redan framgått biträder jag detta förslag, I samband härmed har jag förordat att ett rådgivande organ — rådet för mindre och medelstora företag — inrättas i anslutning till industriverket.

Det nya verket avses vidare enligt mina förslag från nuvarande KK överta funktionen som chefsmyndighet för de s, k, lokalstaterna, dvs, bergsstaten, sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion. Chefen för socialdepartementet har efter samråd med mig (prop, 1973: 1 bil, 7 s, 225) förordat alt bergsstatens uppgifter inom arbetarskyddet skall överföras till den allmänna yrkesinspektionen. Jag har i samband därmed förordat alt de fyra bergmästardistrikten sammanslås till två (prop, 1973: 1 bil, 15 s, 46). Vid överföringen av sprängämnesinspeklio-nen och elektriska inspektionen till det nya verkets ansvarsområde finner jag det väsentligt att dessa lokalstaters kontrollerande arbete blir väl samordnat med chefsmyndighetens utfärdande av normer och tillämp­ningsföreskrifter på säkerhetsområdet.

När det gäller det personalbehov som uppstår som en följd av de uppgifter, som åläggs verket, viU jag framhålla följande. Verket bör byggas upp successivt, I samband härmed bör resurser av verkstyp vid industridepartementet successivt överföras till verket eller avräknas mot vad som tas upp för verket.

Mot denna bakgrund inskränker jag mig i delta sammanhang till att ange personalbehovet för budgetåret 1973/74, Överföringen av in­dustri-, bergs- och elektriska byråernas arbetsuppgifter saml vissa av allmänna byråns uppgifter innebär att resurser motsvarande 63 tjänster flyttas över från nuvarande KK till industriverket. Härtill kommer sex personer som handlägger det tidsbegränsade omställningsstödet inom vissa branscher. Överföringen till verket av de uppgifter som f, n, åvilar delegationen för de mindre och medelstora företagen och energiprognos­utredningen har beräknats motsvara ett behov av nio tjänster. För bud­getåret 1972/73 är motsvarande resurser upptagna under trettonde hu­vudtitelns kommittéanslag. Behovet av nya tjänster under verkets första år har jag beräknat till 41 och således det totala antalet till 113, Av de nya resurserna kommer en betydande del attt behövas för att bygga upp behövliga administrativa funktioner. Övriga nya resurser bör under bud­getåret 1973/74 avdelas huvudsakligen för planerings- och utrednings-

 

Prop. 1973: 41                                                                      151

enheten samt industrienheten. Fördelningen av tjänsterna på de olika enheterna framgår av en förteckning som torde få fogas till protokollet som bilaga 2.

Vid sidan av den utredningsverksamhet som kommer alt ske inom industriverket kommer del alt bli nödvändigt att ta i anspråk expertis och tjänster från utomstående institutioner. För ändamålet bör industri­verket disponera över särskilda medel. Jag återkommer härtill vid be­handlingen av anslagsfrågorna för nästa budgetår.

Genomförandet av den organisation för industriverket samt det när­mare utformandet av den integration och regionalisering av SIFU, som jag förordar, kommer alt kräva ett betydande planerings- och förbere­delsearbete, som lämpligen bör fullgöras av en organisationskommitté. Jag avser att återkomma lill Kungl, Maj:t i denna fråga, Kungl, Maj:t bör begära bemyndigande av riksdagen att vidta de övergångsanord­ningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

8.4.6 Vissa lagförslag

Vissa av KK:s arbetsuppgifter regleras i av riksdagen antagna lagar. Enligt lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa bestämmelser om elekt­riska anläggningar har KK sålunda alt pröva och bereda ärenden om reglering av elektrisk ström,

KK, som enligt instruktionen är bergsöverstyrelse och chefsmyndig­het för bergsstaten, har vidare åtskilliga arbetsuppgifter reglerade ge­nom gruvlagstiftningen. Enligt gruvlagen (1938: 314) har KK att be­sluta om förlängning av undérsökningstillstånd, medge dispens beträf­fande beskaffenheten av viss karta, förordna om vissa förändringar avseende utmål, utöva tillsyn beträffande gruvdriften samt ge före­skrifter i vissa hänseenden. Till KK skall vidare utdrag ur gruvkartor insändas, KK meddelar behörighet som gruvmätare. Under KK vUar myndighetsutövningen enligt gravlagen i första hand på bergsstaten, I fråga om beslut av bergmästare är, utom i vissa undantagsfall, KK besvärsinstans.

Den gruvrättsliga speciallagstiftningen vid sidan av gruvlagen före­skriver att av Kungl, Maj:t meddelad koncession fordras för rätt att utvinna vissa naturtillgångar. KK:s uppgifter enligt denna lagstiftning varierar i omfattning, EnUgt lagen (1886: 46 s, 1) angående stenkols­fyndigheter m. m. (stenkolslagen) har KK rätt att medge dispens be­ träffande beskaffenheten av karta som skall åtfölja ansökan om kon­cession samt att meddela föreskrifter beträffande vissa kartor. Ulan direkt hänvisning tiU KK stadgas vidare i bestämmelser nära motsva­rande gravlagens att bergverksstyrdsen dier bergsöverstyrdsen har att utöva tillsyn över gruvdriften, ge föreskrifter i vissa hänseenden m, m, KK är även enligt stenkolslagen besvärsinstans i fråga om beslut av bergmästare.

 

Prop. 1973:41                                                                        152

I uranlagen (1960: 679) finns i fråga om KK:s uppgifter bestämmelser som i sak motsvarar dem i stenkolslagen om dispensrält, tillsyn, före­skrifter m. m. KK intar även här, med visst undantag, ställning som besvärsinstans i fråga om beslut av bergmästare, KK har emellertid enligt uranlagen även en rad ytterligare uppgifter. Enligt denna an­kommer sålunda på KK att besluta om undersökningstillstånd och förlängning av sådant tillstånd, I ärende om koncessionsansökan skall KK avge eget yttrande. Anmälan om önskan att frånträda undersök­ningstillstånd eller koncession skall ställas till KK, KK skall under­rättas om fyndanmälan. En särskild bestämmelse finns om rätt för KK att begära uppgifter i vissa hänseenden liksom om skyldighet för KK att meddela föreskrifter om inrättande och förande av uranregis­ter.

Beträffande övrig lagstiftning hör till KK:s myndighetsuppgifter ock­så tillståndsgivning i visst fall och tillsyn i samband med tillämp­ningen av lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln. I lagtexten hänvisas dock till KK endast i samband med bestämmelser om besvär.

De nämnda arbetsuppgifterna bör i enlighet med vad som förut anförts övergå på industriverket, I överensstämmelse härmed har inom industridepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa be­stämmdser om elektriska anläggningar,

2.    lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),

3.    lag om ändring i lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndig­heter m, m,,

4.    lag om ändring i uranlagen (1960: 679),

5. lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockdn.
Förslagen jämte det tidigare nämnda förslaget till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928: 370) torde fä fogas lill statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

Frågan om ändring i övriga författningar som reglerar KK:s verk­samhet torde få anmälas senare,

8.5 Sveriges geologiska undersökning

Jag har tidigare lagt fram vissa förslag som berör mineralpolitiken, organisationen på mineralområdet och förvaltningen av statens gruv­egendom. I detta sammanhang bör även frågan om Sveriges geologiska undersöknings (SGU) framtida verksamhet och organisation tas upp.

SGU är central förvaltningsmyndighet för ärenden om landets geolo­giska beskaffenhet. I SGU:s uppgifter ingår bl, a, att verkställa berg­arts- och jordartskartering, att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, berg- och jordarter samt att företa undersökningar i hydrogeologiska syfien, SGU skall ocksä be-

 

Prop. 1973:41                                                        153

driva forskning av såväl vetenskaplig som praktisk natur med särskild uppmärksamhet på frågor av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseendet av samhälleliga behov, SGU har vidare att inom sitt verk­samhetsområde tillhandagå andra myndigheter med geologiska utred­ningar och får utföra sådana utredningar även åt kommuner och en­skilda. Resultaten av verksamheten skall göras tiUgängUga för allmän­heten genom kartor, uppsatser m, m.

Chef för SGU är en generaldirektör. Verket är provisoriskt organise­rat på tre byråer och tre avdelningar. Dessa är allmänna byrån, kart­byrån, malmbyrån, kemiska avdelningen, geofysiska avdelningen och ad­ministrativa avdelningen,

SGU ligger i Stockholm, men skall enligt statsmaktemas beslut (prop, 1971: 29, InU 1971: 15, rskr 1971: 196) lokaliseras tiU Uppsala och Lu­leå.

Frågan om SGU:s verksamhet och organisation har prövats av geo­logiutredningen i betänkandet (SOU 1971: 17) Malm-Jord-Vatten. Även KK-utredningen behandlar i sitt betänkande (SOU 1971: 69) Närings­politiken — ny verksorganisation delar av SGU:s verksamhet, särskilt den statliga prospekteringen och dess samband med samhällets allmänna mål inom de närings- och mineralpolitiska områdena. Vissa frågor som berör SGU behandlas slutligen av 1967 års gravutredning i betänkandet (SOU 1970: 51) MeUansvensk gruvindustri.

5,5.7 Mål och riktlinjer för den statliga geologiska verksamheten

Jag vill inledningsvis diskutera målen för och inriktningen av den statliga verksamheten på det geologiska området.

Motivet för att med offentliga medel bedriva geologisk undersök­ningsverksamhet är vetskapen om att de geologiska förhållandena är av väsentlig betydelse för hur olika områden i vårt land kan utnyttjas.

Att klarlägga och sprida kännedom om hela landets geologiska be­skaffenhet är därför en viktig uppgift som staten måste åta sig mot bak­grund av det samhälleliga intresset av att utnyttjandet av landskapet och naturresurserna sker på lämpligt sätt. Ett huvudsyfte med de stat­liga insatserna bör därför vara att presentera sådana beskrivningar av Sveriges geologi att de kan tjäna som planeringsunderlag för detta ut­nyttjande.

Det föreligger härutöver ett fortlöpande behov av allsidiga eller spe­ciella bedömningar, utredningar och undersökningar. Som framgår av vad jag nyss sagt ligger det i hela samhällets intresse att ianspråkta­gandet av naturtillgångarna liksom av landskapet i stort sker mol bak­grund av en god kunskap om dessa tUlgångar både i lokalt och i nationellt perspektiv. Ett huvudsyfte med den statliga verksamheten på geologi­området bör därför vara att tillhandahålla sådan kunskap och alt biträda enskilda och myndigheter med geologisk sakkunskap.

 

Prop. 1973: 41                                                                      154

Syftena med den offentliga geologiska verksamheten kan sålunda sammanfattas på följande sätt

—    att ta fram planeringsunderlag för utnyttjandet av landskapet, sär­skUt med avseende på berggrund, jordlager och grundvatten,

—    att biträda statliga och kommunala myndigheter, företag, organisa­tioner och enskUda personer genom att tillhandahålla sakkunskap och tjänster på det geovetenskapliga området.

När det väl har fastlagts att samhället bör åta sig att bedriva geolo­gisk verksamhet uppkommer frågan om hur detta lämpligast bör ske. Den kompetens, de resurser och den information, som samhället mäste ha till sitt förfogande för att kunna verka på det geologiska området, skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Inom ett så speciellt område som detta är det knappast rationellt att ha flera vid sidan av varandra verkande statliga organ med likartade uppgifter. Denna synpunkt har också framförts i yttrandena över geologiutredningens betänkande. Att det förutom vid fackmyndigheten även vid våra universitet och hög­skolor bör finnas kompetens och resurser på det geologiska området är en annan sak — de matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteterna har andra primära syften än fackmyndigheten, nämligen att bedriva högre utbildning och forskning.

Det kan enligt min mening inle ifrågasättas alt Sverige — liksom andra länder — bör ha en central förvaltningsmyndighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet. Denna myndighet bör vara SGU,

De nyss nämnda huvudsyftena för den offentliga geologiska verk­samheten leder till att SGU bör ha ett antal olika uppgifter, som jag i det följande närmare skall gå in på.

För att utnyttjandet av landskapet skall kunna planeras med hänsyn till naturförhållandena fordras att landskapets geologiska beskaffenhet i stora drag är känd. Det lämpligaste sättet att presentera planerings­underlaget torde i dag vara i form av geologiska kartor. Sådana produ­ceras främst av SGU, Varken geologiutredningen eller någon av remiss­instanserna har föreslagit någon förändring på denna punkt. Även jag anser SGU vara det organ som har de bästa förutsättningarna att fram­gångsrikt bedriva denna verksamhet, SGU bör således som en av sina huvuduppgifter ha att bedriva geologisk karlering.

Planeringsunderlag kan givelvis erhållas och framställas även på an­nat sätt än genom karlering. För alt en allt större faktakunskap rö­rande landets geologiska beskaffenhet skall kunna byggas upp ford­ras att data om de geologiska förhållandena på olika håll successivt insamlas och sammanställs, dvs, att geologisk dokumentationsverksam­het bedrivs. Vad jag i detta sammanhang närmast åsyftar är insamling och sammanställning av sådana dala som bara erhåUs en gång, t, ex, bestämningar av grundvattenförhållanden eller uppmätningar av mag­netfältet vid ett visst tillfälle, fastställande av lagerföljd m, m. i ett gras-

 

Prop. 1973: 41                                                       155

tag som exploateras eller kartiäggning av bergartstyper i en tunnel som skall vattenfyllas eller betonginfodras. Sådana data behövs för att man skall kunna konstatera hur de geologiska förhållandena ändras med ti­den eller för att man skall kunna rekonstruera hur grunden på en viss plats sett ut och därav dra slutsatser om vad som kan väntas för om­givningen. Dokumentationsuppgifter av detta slag anser jag vara en väsentiig myndighetsuppgift för SGU.

Enligt min mening bör det också åligga SGU att liksom i dag bedriva en reguljär informationsverksamhet gentemot allmänheten. Till sådan in­formationsverksamhet räknar jag att i lämplig form offentliggöra re­sultaten av den dokumentation jag tidigare talat om, t, ex, genom att upprätthåUa ett nationellt geologiskt bibliotek och ett för landet centralt arkiv för geologiska prover och data, att i museiform sammanföra och ordna representativa föremål som belyser företrädesvis Sveriges geologi, att anordna utställningar som illustrerar aktuella problem av geologisk natur, att medverka i offentliga diskussioner och debatter som berör geo­logiska problem, m. m.

Ett annat huvudsyfte med den statliga verksamheten på geologiom­rådet är, som jag nyss framhållit, att biträda statliga och kommunala myndigheter men även företag och privatpersoner med geologisk sak­kunskap. Vetande och tjänster på det geologiska området skall alltså av staten kunna tillhandahållas för den som har behov härav. Detta innebär dels att staten måste hålla sig med kompelens och resurser samt skaffa sig information inom geovetenskaperna, dels alt staten måste se till alt kunskap och tjänster förmedlas till avnämarna på ett ändamålsenligt sätt.

SGU bör därför utöver uppgiften att förse andra statliga myndigheter med utredningar, yttranden och bedömningar inom sitt fackområde även kunna åta sig att utföra uppdrag åt kommuner, organisationer och institutioner av olika slag, statliga och privata företag samt enskilda personer. I dessa fall bör SGU liksom nu debitera uppdragsgivaren de med uppdraget sammanhängande kostnadema.

Av vad jag nu sagt följer att verket bör ha följande huvuduppgifter

—    allmän geologisk kartläggning

—    geologisk dokumentation och information

—    uppdragsverksamhet.

Dessa huvuduppgifter skiljer sig från dem som SGU f, n, har främst därigenom att jag, som jag anfört i samband med min diskussion av verksamheten vid statens industriverk (se s. 144), anser att SGU efter en lämplig övergångsperiod inte skall bedriva prospektering via egna anslag över statsbudgeten. Däremot kommer SGU såsom landets centrala geologiska fackorgan att vara väl lämpad att ulföra erforderligt prospek­teringsarbete på uppdrag av den myndighet, det företag etc, som för sina syften behöver kännedom om potentiellt exploaterbara fyndigheter

 

Prop. 1973: 41                                                       156

av mineral, bergarter, jordarter eller gmndvatlen. Jag återkommer senare till denna fråga. Jag vill i detta sammanhang också betona, att viss forsk­ning och teknisk utveckling likaså kommer att ingå i SGU:s uppgifter. Sådan verksamhet bör dock bedrivas med utgångspunkt i verkets hu­vuduppgifter och inte utgöra någon självständig verksamhetsgren.

Med de nyss nämnda huvuduppgifterna betonas SGU:s karaktär av geovetenskapligt fack- och serviceorgan för hela samhället, samtidigt som SGU:s opartiskhet och objektivitet framhävs. Informations- och uppdragsverksamheten ges betydligt större plats än i dag,

8.5.2 SGU:s verksamhetsområden 8,5,2,1  Geologisk karlering

Geologiutredningen lägger med hänvisning till det betydande använd­ningsområdet för geologiska kartor fram ett ambitisöst förslag om karte­ringen, vilken föreslås få betydligt ökade resurser. Modema geologiska kartor finns f. n. endast för en mindre del av landet. Med hänsyn tUl svårigheten att med äldre kartor uppfylla dagens krav på geologisk in­formation föreslår utredningen att en landstäckande kartering genom­förs under de närmaste 50 åren.

Remissinstanserna ansluter sig till utredningens bedömning och för­ordar genomgående en utbyggd kartering. Många remissinstanser före­slår därvid en ännu högre karteringstakt än utredningen.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att den geologiska karteringen är av betydelse i ett flertal verksamheter, både sådana som bedrivs av enskUda och sådana som måste anses höra till samhällets åtaganden. Som exempel kan nämnas bl, a. uppförande av bebyggelse, lokalisering av industrier och kraftverk inom ramen för den fysiska riksplaneringen, anläggning av kommunikationsleder, berg­rum etc, avsättande av markområden för jord- och skogsbruk eller som nationalparker och naturreservat, anläggning av fritidsområden, exploa­tering av mineraltillgångar — lösa avlagringar säsom lera, sand och grus eller delar av berggmnden såsom malmer, s, k. industrimineral och byggnadssten — eller av gmndvatten.

Den geologiska karteringen finansieras f, n, genom statsanslag. Ut­redningen föratsätter att sä skall vara fallet även i fortsättningen. Stats­kontoret tar upp denna fråga och ifrågasätter om inte möjlighetema att på ett mer markant sätt låta konsumentemas önskemål komma till uttr>'ck genom någon form av prismekanism bör övervägas. Även andra remissinstanser uttrycker önskemål om att de som är intresserade av geologiska kartor skall beredas tillfälle att påverka inriktningen av SGU:s kartering.

Jag vill först konstatera, att en allmän övergäng till uppdragsverk­samhet inom karteringen av flera skäl inte är möjlig att genomföra. En  uppdragsfinansiering av denna verksamhet skulle bl, a,  sannolikt

 

Prop. 1973: 41                                                                    157

medföra att karteringen kom att ligga pä en från samhällets synpunkt alltför låg nivå, eftersom mycket få intressenter skulle vilja betala för kartläggning av större områden. De kartor som dä togs fram skulle vara av mycket olUcartad beskaffenhet och främst ha intresse för upp­dragsgivaren, samtidigt som andra intressenter kunde få svårigheter att utnyttja eller t, o, m. att få ta del av dem. Jag finner därför att alhnän geologisk kartering — på samma sätt som rikets allmänna kartverks kartarbeten — bör bekostas med allmänna medel och att resultaten bör vara offentliga. Att däremot de allmänna geologiska kartornas för­säljningspris liksom hittills måste omprövas från tid till annan är natur­ligt.

Vad jag nu sagt avser enbart sådana geologiska kartor som syste­matiskt utformas i en fastställd skala och tjänar översiktiiga planerings­ändamål. För mera speciella ändamål, t. ex. för detaljerad projek­tering av byggnader och anläggningar samt för undersökningar avse­ende exploatering av mineraltillgångar eller grandvatten, erfordras i all­mänhet noggrannare geologisk kartläggning. När SGU bedriver sådan verksamhet bör detta enligt min uppfattning ske i uppdragsform. Därvid ankommer det på uppdragsgivaren att bestämma arbetets art och om­fattning.

Som jag tidigare nämnt producerar SGU f. n, berggrunds- och jord­artskartor. De utnyttjas främst för olika planeringsändamål och som un­derlag för uppsökande av råvarutUlgångar i jord och berg. Vid sidan av dessa karttyper produceras även geofysiska och hydrogeologiska kar­tor. Geofysiska kartor, vilka upptar data om jordskorpans magnetiska, elektriska, radioaktiva, tyngdkrafts- m. fl. egenskaper, kan tjäna som underlag för framställning av bergarts-, jordarts- och grundvattenkartor, men även i sig själva användas vid prospekteringsarbeten samt grand-vattenundersökningar. Kartläggning av den radioaktiva strålningen från markytan kan exempelvis dessutom vara av betydelse i samband med bedömningen av sådana problem som gäller förekomsten av radongas i gravor och bergmm eller den naturliga radioaktiviteten i områden dit kärnkraftverk kan komma att förläggas. Syftet med de hydrogeologiska kartoma är att klarlägga förekomst, uppträdande och egenskaper hos grundvattnet inom kartområdet. Ett antal remissinstanser föreslår att en reguljär utgivning av de båda senare karttypema skall påbörjas. 1967 års gravutredning föreslår att SGU ges i uppdrag att utarbeta ett pro­gram för utökad berggrandskartering i Mellansverige,

Remissinstansema visar på ett behov av att låta kartkonsumenterna utöva ett större inflytande över SGU:s kartering, Konsumentema är intresserade av såväl prioritering av vissa områden, kartomas innehåll m. m, som fördelningen av SGU:s totala karteringsresurser på olika typer av kartor. Omfattningen av de totala resurserna för karterings­verksamheten får på sedvanligt sätt prövas i det årliga budgetarbetet.

 

Prop. 1973:41                                                         158

Det ankommer på SGU att finna lämpliga former för att inom ramen för dessa resurser beakta konsumenternas behov och synpunkter. En möjlig­het i detta sammanhang kan vara att verket tillkaUar kartexpertis och företrädare för avnämare av geologiska kartor,

8,5,2,2 Informations- och dokumentationsverksamhet

Geologiutredningen föreslår att utredningar, investeringar och forsk­ning beträffande jordarternas och berggrundens egenskaper samt be­träffande tillgången på råvaror utom malmmineral samlas inom en natur­resursavdelning vid SGU. Bakgranden till detta förslag är att utred­ningen ansett det nödvändigt att få fram former för att säkra en fortlö­pande och rutinmässig utveckling av kunskapen om landets geologiska beskaffenhet. Detta överensstämmer väl med de skäl jag anfört för att SGU som en av sina främsta uppgifter bör ha att bedriva informations-och dokumentationsverksamhet.

Remissinstansema är i allt väsentligt positiva tUl utredningens för­slag vad gäller behovet av att fä till stånd utredningar, datainsamling, in­venteringar och forskning rörande jordlagrens och berggrundens natur­tillgångar. Bl, a, understiyks betydelsen av den insamling av data från brunnsborrningar som sker vid det 1966 på försök inrättade s, k, brunns-och borrarkivel. Frågan om hur SGU skall tillförsäkras data från sädana bormingar övervägs f, n. inom industridepartementet.

Jag tolkar remissinstansernas bedömning så att full enighet råder om angelägenheten av att ytterligare kunskap om landets mineral- och grundvattentillgångar införskaffas och ställs till det allmännas och en­skildas förfogande. Formerna för hur detta skall ske kan dock diskute­ras. Varken geologiutredningen eller remissinstansema har närmare behandlat innebörden av det ofta använda inventeringsbegreppet. En­ligt min uppfattning kan med inventeringar avses såväl mera översikt­liga som relativt ingående undersökningar. Därför kan inte strikt åt­skillnad göras mellan kartiäggning, inventering och prospektering. Om inventeringsuppgifterna betingas av samhälleliga intressen och är av allmän karaktär samt avser att redovisa huruvida kända, eventuellt ex­ploaterbara fyndigheler av visst slag förekommer inom större regioner, bör inventeringsarbetet med fördel kunna samordnas med den geolo­giska kartläggningen och finansieras genom statsanslag. Om å andra si­dan inventeringsuppgifterna betingas av speciella eller akuta behov av tillgång till ett bestämt slags mineralråvaror — eventuellt inom ett gi­vet, mer begränsat område — har inventeringen karaktären av prospek­tering och bör då ulföras på beställning i form av ett särskilt uppdrag samt avrapporleras till och bekostas av beställaren.

En betydande mängd uppgifter om grundvatten, jordlager och berg­grand blir fortlöpande tUlgängliga genom aktiviteter som ligger vid sidan av geologisk kartläggning, inventering och prospektering. Vid borrningar.

 

Prop. 1973: 41                                                                      159

schaktningar, sprängningar o, d, kan ofta värdefull information erhållas som det sedan dessa arbeten avslutats inte är lika lätt eller alls möjligt att få. Sådan information bör enUgt min mening i rimUg utsträckning tillvaratas och sammanställas för att — eventuellt vid en senare tidpunkt — utnyttjas. För att så skall kunna ske fordras alt ett program finns och att vissa resurser reserveras för denna verksamhet, vilken annars lätt skjuts åt sidan till förmån för andra uppgifter, som för stunden före­faUer mer angelägna.

Inom den systematiska geovetenskapliga dokumentationsverksamhet som idag bedrivs vid sidan av SGU:s kartläggnings- och prospekterings-insatser ligger tyngdpunkten på grund vattenfrågor och geofysiska frå­gor. Det är angeläget att dokumentationen på dessa fält fortsätter.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på de stora mängder data, som framkommer genom den geokemiska verksamheten. Former för bearbetning och publicering av dessa data bör studeras. De torde nu och i framtiden kunna utgöra ett viktigt bakgrundsmaterial vid bedöm­ningar bl, a, av vilka halter av exempelvis tunga metaller som bör an­ses onaturliga och i vilken utsträckning mänskliga aktiviteter påverkat den kemiska mark- och vattenmiljön, SGU:s geokemiska dokumenta­tion utgör därför ett värdefullt komplement till den bevakningsverk­samhet som miljövårds- och arbetarskyddsmyndigheter har vid indu­striella anläggningar.

För att dokumentationsverksamheten skall fylla någon väsentlig funktion måste den kompletteras med och följas upp av motsvarande informationsverksamhet, vilket också framhålls av remissinstanserna. Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att även icke geologiskt skolade avnämare kan tillgodogöra sig resultaten av SGU:s verksamhet.

Enligt min mening bör SGU fungera som centralt geologiskt arkiv-och dokumentationsorgan i landet samt som museum vad avser mine­ral samt jord- och bergarter. Det bör ankomma på SGU att insamla, förvara och hålla tillgängligt ett omfattande provmaterial såväl i geogra­fiskt som artstypiskt avseende. Materialet skall vara representativt för Sveriges olika geologiska bildningar.

Förutom att erbjuda nämnda slag av materialservice bör SGU kunna tillhandahålla sakuppgifter avseende geologiska, geofysiska och geoke­miska observationer och analy.ser.

8,5,2,3 Uppdragsverksamhet

Geologiutredningen konstaterar beträffande SGU:s uppdragsverk­samhet att efterfrågan på SGU:s tjänster vad gäller utredningar, pro­spekteringsarbeten och andra uppdrag av större omfattning kan antas komma att öka. En koncentration på dessa typer av uppdrag rekommen­deras också av utredningen. Vad gäller smärre konsultuppdrag förordar

 

Prop. 1973: 41                                                       160

geologiutredningen att inga mer samlade insatser görs i avvaktan på att underlag för en utökad konsultationsverksamhet skall växa fram. Bakgrunden till detta ställningstagande frän utredningen är att den inte anser intäktema av konsultuppdrag kunna uppväga de störningar i övrig verksamhet som kan uppkomma på grund av svårigheterna att upprätt­hålla en jämn arbetsbelastning på uppdragssidan.

Varken utredningen eller remissinstanserna har diskuterat uppdrags­verksamheten mer ingående. Flera remissinstanser har dock påpekat angelägenheten av att SGU:s organisation ges tillräcklig flexibilitet för att uppdragsverksamheten skall kunna bedrivas utan att detta menligt inkräktar på verkets övriga uppgifter.

Enligt min mening bör uppdragsverksamheten ges en betydligt mer framträdande plats inom SGU:s framtida verksamhet än den f. n. har. Detta ställningstagande får ses som uttryck för en strävan att i större utsträckning än f. n. låta SGU:s sakkunskap komma till praktisk använd-nmg. Samtidigt förbättras det ekonomiska utbytet av SGU:s verksamhet. Den delvis unika kompetens på det geologiska området som SGU besitter kommer f, n, på grand av den bristande kontakten med avnämare av geologisk informaton inte alltid tUl användning i den utsträckning som är önskvärd från såväl statsmaktemas som de enskilda avnämarnas syn­punkt, SGU:s sakkunskap kommer enligt min mening bäst till nytta om intressenterna ges tillfälle att själva påverka verksamhetens inriktning. Detta torde lämpligast kunna ske genom att de som är intresserade av geologisk information av visst slag, vare sig det rör sig om smärre utred­ningar eller om mer omfattande prospekteringsuppdrag, bereds möjlig­het att direkt från SGU beställa denna information. Eftersom framta­gandet av särskild information förorsakar kostnader för SGU bör ock­så kostnaderna för sådana uppdrag debiteras uppdragsgivarna.

Tänkbara uppdragsgivare till SGU är, som jag tidigare nämnt, såväl statliga myndigheter som kommuner, företag och enskilda personer. Eftersom uppdragsgivarna har så olika verksamhetsområden kan upp­dragen väntas komma alt få en mycket skiftande sammansättning.

Som jag redan angett bör SGU i framtiden utföra prospekterings­arbeten uteslutande på uppdrag. Jag vill i detta sammanhang något ut­förligare exemplifiera vilka organ som i första hand kan tänkas bli SGU:s uppdragsgivare pä detta område.

Den nämnd för förvaltning av den statUga gravegendomen som jag tidigare föreslagit skall inrättas har som mål bl. a. att genom olika åtgärder öka omfattningen och det ekonomiska utbytet av statens gruv­egendom. För att uppfylla detta mål kommer nämnden sannolikt även att behöva bedriva viss prospektering. Jag har härvid utgått från att nämnden i första hand kommer att anlita SGU för utförande av sina prospekteringsuppdrag. Bland industriverkets arbetsuppgifter kan som jag tidigare anfört väntas komma att ingå även branschstödjande åtgärder.

 

Prop. 1973: 41                                                       161

service o. d. inom mineralsektom. Dit får hänföras även åtgärder av typen finansiering av viss näringspolitiskt motiverad prospektering. Jag anser det beträffande sådan prospektering vara naturligt, att SGU utför arbetena på uppdrag från industriverket. Sådan prospektering som be­tingas av önskemål om att trygga den framtida sysselsättningen inom av gravbrytning beroende områden eUer motiveras av kraven på för­sörjningsberedskap bör däremot enligt min mening finansieras av de myndigheter som närmast har ansvaret för sysselsättnings- resp, bered­skapspolitiken. Vidare bör givetvis sådana företag, statliga eller privata, som är beroende av mineralråvaror eller bedriver mineralutvinning kun­na anlita SGU för utförande av prospekteringsuppdrag.

Eftersom mitt förslag rörande prospekteringen är relativt genom­gripande vUl jag här beröra det praktiska genomförandet av föränd­ringama.

En omedelbar överföring av SGU:s prospektering på uppdragsbasis skulle, med hänsyn bl. a. tUl att närmare två tredjedelar av SGU:s an­slag utnyttjas för sådan verksamhet, sannolikt komma att medföra be­tydande problem för SGU. Jag bedömer det nämligen som osannolikt att tilltänkta uppdragsgivare redan i samband med förändringen av SGU:s organisation skulle hinna lägga upp program och lösgöra medel för prospekteringsprojekt. Detta gäller även de prospekteringsarbeten som i första hand motiveras av försörjnings- och övriga näringspoli­tiska skäl. Mot bakgrand av att SGU har en utbyggd prospekterings-organisation, vilken utgör en synnerligen värdefull tillgång och vilken inte hastigt kan omdisponeras utan onödiga kostnader för samhället, och med hänsyn till att SGU har de största praktiska möjligheterna att ad­ministrera verksamheten, finner jag att övergängen till uppdragsfinan­sierad prospektering bör ske successivt.

Praktiskt bör detta ske på så sätt att väl avgränsade program tas fram inom SGU:s nuvarande prospekteringsverksamhet med angivande av huvudsaklig intressent. Därefter övertar denne ansvaret för pragram-mets utformning. I den mån intressenten är en statlig myndighet eller er­håller statsbidrag för sin verksamhet blir det denne som erhåller medel för programmets genomförande. Slutmålet är att medel för prospekte­ring inte längre anvisas direkt till SGU. Dock bör medel utgå för vissa basfunktioner som behövs för uppdragsverksamheten. Slutmålet bör kun­na nås inom en inte aUtför avlägsen framtid.

Jag övergår nu till SGU:s uppdragsverksamhet inom andra områden än prospektering. Förbrakningen av sand, grus och krossmaterial för anläggningsändamål uppgår f. n. till ett värde av ca 1 miljard kr. årligen och väntas i framtiden öka ytterligare i omfattning. Därvid måste öns­kemål om exploatering av välbdägna grasförekomster vägas mot kraven på skydd för grundvattentUlgångar och mot naturvårdsåspekter. SGU bör

11    Riksdagen 1973.1 saml Nr 41

 

Prop. 1973: 41                                                       162

kunna erhålla uppdrag både i form av översiktliga inventeringar och mer detaljerade undersökningar av sand- och grusförekomster.

SGU har en given roll som uppdragsmyndighet vid undersökningar av grandvattenförhåUanden, Uppdragsgivare i detta sammanhang torde främst vara kommunerna, men även t, ex, länsstyrelserna, vilka har behov av upplysningar om grundvattentUlgångar i bl, a, miljövårdssyfte. Även företag och enskilda har naturligtvis behov av sådana undersök­ningar.

SGU bör vidare kunna åla sig anläggningsgeologiska undersökning­ar, SGU har en stor kompetens beträffande berggrundsgeologi, som i ännu större omfattning än f, n, bör kunna utnyttjas i detta samman­hang,

SGU har under en följd av år byggt upp en betydande teknisk kom­petens. Jag räknar med att denna kompelens skall kunna användas bl, a, genom att verket åtar sig analys-, mätnings-, forsknings- och utveck­lingsuppdrag. Efterfrågan på dylika tjänster kommer sannolikt att växa i framtiden och det är rimligt att SGU, bl. a. med hänsyn tiU det tUlta-gande behovet av olika slags arbeten inom miljövärden, får väsentligt utökade uppdrag inom denna sektor.

8.5.2,4 Forskning och utveckling

Eftersom 1965 års geoutredning, vilken tUlsattes av UKÄ på geologi­utredningens initiativ, i sitt betänkande Geovetenskaplig utbildning och forskning (UKÄ 1968) utförligt behandlat den geologiska forskningen i landet tar geologiutredningen inte upp SGU:s forskning till närmare granskning och föreslår inte heller några förändringar beträffande forsk­ningens inriktning. Vissa förslag om ökade resurser framförs dock.

Somliga remissinstanser diskuterar emellertid något utförligare forsk­ningens inriktning och berör därvid bl, a, frågan om SGU skall bedriva grandforskning eller huvudsakligen inrikta sig på metodutveckling. Dess­utom ger en del remissinstanser förslag tUl ämnesområden till vilka SGU föreslås koncentrera sitt forsknings- och utvecklingsarbete. Sammanfatt­ningsvis framhåller dessa remissinstanser, att behovet av såväl grund­forskning som metodutveckluig inom geologins olika ämnesområden är stort.

Enligt min mening har forskningen stor betydelse för den geologiska verksamheten i landet. Det är speciellt angeläget att behovet av forsk­ning inom områden med anknytning tUl miljövården och den fysiska riksplaneringen tillgodoses. Geologiska forskningsinsatser inom dessa och andra områden kan i huvudsak sägas vara av två slag, dels forsk­ning om geologiska, geofysiska och geokemiska förhåUanden utan förat-bestämd inriktning på något visst tUlämpningsområde, dels tiUämpnings-inriktad forskning som syftar till att få fram eller förbättra processer och metoder för praktisk användnmg. Det förra slaget av forsknmg ligger

 

Prop. 1973:41                                                         163

företrädesvis inom universitetens och högskolomas verksamhetsområde, medan det bör ankomma på SGU att i första hand bedriva mer tiUämp-ningsinriktad forskning. Härvidlag bör målet vara att hälla SGU:s verk­samhet i nivå med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen såväl i Sverige som i utiandet.

Det är naturligtvis av betydelse för utvecklingsarbetet att en fort­löpande kontakt med universitets- och högskoleinstitutionerna upprätt­hålls, SGU har goda förutsättningar att initiera forskning eller föreslå forskningsområden vid institutionerna. Särskilt vid den del av SGU som avses bU lokaliserad till Luleå bör en värdefuU samverkan kunna åstad­kommas i fråga om utnyttjande av utrastning, laboratorielokaler etc. med högskolan där.

Av grundläggande betydelse för forskningsarbetet vid SGU är att forskningen bedrivs i samband med och som ett stöd för verkets övriga arbetsuppgifter. Den gräns mellan metodutveckling och grandforsk­ning som dragits av vissa remissinstanser kan jag inte se som möjlig att tillämpa utan undantag. Även sådan forskning som har inslag av grandforskning bör liksom hittiUs kunna bedrivas vid SGU, föratsatt att detta sker i anslutning till den övriga verksamheten och att forskningen bedöms nödvändig för att SGU skall kunna fullfölja sina ålagda upp­gifter,

1967 års gravutredning föreslog att vissa högre tjänster inom det geovetenskapliga området inrättas vid någon av de tekniska högskolor­na. Riksdagen har senare fattat beslut (prop, 1972: 37, UbU 1972: 23, Tskr 1972: 173) om inrättande av professurer i bl. a. tillämpad geofysik och av en biträdande professur i bergmekanik vid högskolan i Luleå.

8.5.3    Organisation

SGU är f, n, organiserat på tre byråer och tre avdelningar, nämligen allmänna byrån, kartbyrån, malmbyrån, kemiska avdelningen, geofysis­ka avdelningen och administrativa avdelningen.

Geologiutredningen föreslår ingen betydande förändring av SGU:s organisation. Indelningen på enheter föreslås med vissa modifieringar följa den nu gällande. Med anledning av förslaget om överförande av myndighetsuppgiftema inom bergsbruksområdet från KK tUl SGU för­ordar utredningen dock att en särskild bergsbruksenhet inrättas.

Flertalet remissinstanser har ingen erinran mot utredningens förslag till organisation. Några instanser ifrågasätter dock om förslaget till­räckligt tillgodoser behovet av samordning mellan enhetema och pekar på avsaknaden av alternativa organisationsförslag.

Som jag tidigare utvecklat bör myndighetsuppgifterna inom mineral­området åvila industriverket. Mot bakgrand härav och med hän­syn även tUl den av riksdagen beslutade omlokaliseringen av SGU till Uppsala och Luleå framstår geologiutredningens förslag till organisa­tion inte längre som i alla delar aktuellt.

 

Prop. 1973: 41                                                       164

Vad gäUer ledningen för SGU föreslår geologiutredningen att en sty­relse skall inrättas. Med hänsyn tUl behovet av att låta bl. a. avnämar­intressena påverka verksamhetens inriktning och långsiktiga planering anser jag i likhet med flera remissinstanser att utredningsförslaget i denna del bör godtas.

Som jag tidigare förordat bör SGU i fortsättningen fungera som ett centralt geologiskt fackorgan med tyngdpunkten lagd på produktion av geologisk information. Verkets framtida verksamhet avses omfatta de tre huvudområdena berggrand, jord och grundvatten. Inom varje hu­vudområde bör, som jag tidigare framhåUit, en blandning av anslags-finansierad verksamhet och uppdragsverksamhet kunna förekomma. Det är natmrligt att i första hand eftersträva en indelning i enheter som mot­svarar de tre huvudområdena. Härigenom kommer det naturliga sam­bandet mellan kartering, dokumentation, inventering och uppdragsverk­samhet inom varje verksamhetsområde bättre till uttryck än med nuva­rande organisation. Dessa enheter skulle som arbetsområden ha berg­grunden, jordartema och grundvattnet. Emellertid skuUe separata jord­arts- och grandvattenenheter bli förhållandevis små jämfört med berg­grundsenheten, vUken skall svara för såväl malmletning som övrig berg-grundsgeologisk verksamhet. De två mindre verksamhetsområdena bör därför sammanföras tUl en gemensam kvartar- och hydrogeologisk enhet.

Vidare bör den geofysiska verksamheten med hänsyn till de från Övriga verksamheter metodmässigt skUda uppgifterna hållas samlad inom en enhet. Detta är också lämpligt eftersom den geofysiska verk­samheten, föratom att den förser övriga verksamhetsområden med un­derlag, också bedrivs självständigt, bl. a. i form av fasta geomagne­tiska registreringar, kartläggning och uppdragsverksamhet.

För att bistå enhetema för berggrand, kvartar- och hydrogeologi samt geofysik med tekniska och administrativa tjänster behövs även mer ser-vicebetonade enheter. Dessa bör utgöras av en geokemisk och en admini­strativ enhet.

Den geokemiska enheten bör ha tUl uppgift att för övriga enheters och extema uppdragsgivares räkning utföra laboratoriearbeten m. m. En ökad efterfrågan på sådana tjänster kan förutses, bl. a. med hänsyn till det ökade intresset för och satsningen på miljövården. Enheten bör också ha tUl uppgift att bedriva utvecklingsarbete på det geoke­miska området.

Den administrativa enheten bör i stort sett behålla sina nuvarande uppgifter varjämte enheten bör svara för vissa planerings- och samord­ningsfunktioner. Därtill bör möjlighetema att inom denna enhet bygga upp de centrala funktionerna vad gäller publikationsverksamhet, arki­vering av observationsdata, prover m. m. övervägas. Tablå över den fö­reslagna organisationen torde få fogas till protokollet som bilaga 3.

I samband med beslutet om SGU:s omlokalisering uttalade chefen för

 

Prop. 1973: 41                                                       165

finansdepartementet bl. a att den del av SGU som skall lokaliseras till Luleå huvudsakligen bör bestå av de verksamheter som har anknyt­ning tUl malmprospekteringen, medan huvuddelen av verket bör förläg­gas till Uppsala. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att landets t. v. enda professurer i ekonomisk geologi och i tillämpad geofysik kommer att finnas vid högskolan i Luleå förordar jag att geofysiska en­heten med undantag för vissa funktioner förläggs till Luleå. Av samma skäl bör även huvuddelen av de anstäUda vid berggrandsenheten, från­sett personalen i Mala, liksom enhetsledningen placeras där. Denna del av berggrundsenheten bör ha kompetens för flertalet typer av arbets­uppgifter inom enhetens verksamhetsområde. Den geofysiska enhetens lokalisering motiveras äv att en betydande del av dess arbetsuppgifter har anknytning till prospekteringen. Vidare bör större delen av den geoke­miska enhetens resurser, vUka huvudsakligen kommer att utnyttjas av berggrundsenheten, förläggas till Luleå. Övriga delar av verket bör enligt min mening förläggas tUl Uppsala. Jag har härvid beaktat att en stor del av berggrundsenhetens framtida arbetsuppgifter har anknytning till södra och meUersta Sverige och finner det därför motiverat att vissa delar av enheten förläggs tiU Uppsala. Berggrundsenheten bör, med hänsyn till behovet av täta kontakter med den övriga verksledningen under den nya organisationens inledningsskede samt i avvaktan på att högskolan i Luleå byggs upp, under en övergångstid ledas från Upp­sala.

Det är troligt att det vid upprättandet av en detaljerad organisation för SGU befinns lämpligt att förlägga delar eller smärre sektioner av de enheter som är baserade i Uppsala lill Luleå. Sålunda kan den kvartär-och hydrogeologiska enheten liksom naturligen den administrativa enheten — behöva en mindre sektion i Luleå för att utföra arbetsupp­gifter i Norrland som faller inom dess verksamhetsområde.

Vad jag nu förordat kommer endast i ringa omfattning att beröra storleken av SGU:s filialer, verkstäder m. m. i Mala, Lund, Göteborg och Lovön. Jag räknar således med att antalet anställda i Mala kommer att bibehållas på en oförändrad nivå, dvs. omkring 140 personer. Vad avser de två huvuddelarna av verket räknar jag med att personalen i Luleå vid den av mig förordade organisatoriska lösningen inte oväsentligt kommer att överstiga den nivå av inemot 100 personer som angavs av chefen för finansdepartementet i prop. 1971: 29.

Jag räknar med att den nya organisationen kan träda i kraft den 1 juli 1974,

Den organisatoriska lösning som jag förordar kommer inte minst med hänsyn tiU att SGU :s verksamhet senare avses bU fördelad på två hu­vudorter att kräva ett betydande planerings- och förberedelsearbete som lämpligen bör fullgöras av en organisationskommitté. Jag avser att åter­komma tUl Kungl. Maj :t i denna fråga.

12    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 41

 

Prop. 1973:41                                                        166

9.   HemstäUan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riksdagen att

1.    besluta att en central myndighet med uppgifter inom det industri­politiska området enligt de riktlinjer jag har förordat skall inrättas den 1 juli 1973,

2.    godkänna de av mig förordade riktiinjerna för omorganisation av den verksamhet som bedrivs vid statens institut för företagsutveckling,

3.    godkänna de av mig förordade riktiinjerna för en ökad regional företagsservice,

4.    besluta att en fond för stöd till industriellt utvecklingsarbete enligt de riktlinjer jag har förordat skall inrättas den 1 juli 1973,

5.    godkänna att av vinsten för år 1972 från Sveriges investeringsbank AB 30 000 000 kr. avsätts tUl fonden,

6.    besluta att en nämnd för förvaltning av statens gruvegendom enligt de riktlinjer jag har förordat skall inrättas den 1 juli 1973,

7.    medge att Kungl, Maj:t uppdrar åt nämnden att utöva Kungl. Maj:ts befogenhet att upplåta gruvrättigheter som tillkommer staten,

8.    godkänna de av mig förordade riktlinjerna för Sveriges geologiska undersöknings verksamhet och organisation,

9.    bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar och åt­gärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande,

dels föreslår riksdagen att antaga inom industridepartementet upprät­tade förslag till

10.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

11.    lag om ändring i lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa bestäm­melser om elektriska anläggningar,

12.    lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),

13.    lag om ändring i lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndig­heter m, m,,

14.    lag om ändring i uranlagen (1960: 679),

15.    lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockdn.

10.  Anslagsfrågor för budgetåret 1973/74
Statens industriverk: Förvaltningskostnader

Nytt anslag (förslag) 8 200 000

Jag har tidigare förordat att en ny central myndighet för utredande och verkställande uppgifter inom det industripolitiska området skall in­rättas den 1 juli 1973. Myndigheten, som avses bli benämnd statens in­dustriverk, skall enligt förslaget överta de uppgifter inom inrikes- och industridepartementens   verksamhetsområden   som   åvUar   nuvarande

 

Prop. 1973: 41                                                       167

KK:s industri-, el- och bergsbyråer. Vidare föreslås till industriverket bU överfört även den verksamhet som utförs av delegationen för de mindre och medelstora företagen och vissa delar av energiprognosulredningens verksamhet. Industriverket föreslås under verksledningen bli organiserat med fem enheter.

Mina tidigare förslag innebär vidare att industriverket övertar KK:s åligganden beträffande de anslag under elfte och trettonde huvudtitlar­na för vilka KK f. n. är anslagsäskande och utbetalningsansvarig myn­dighet. Detsamma gäller även för anslaget tiU sprängämnesinspektio­nen, vilket fr. o. m. budgetåret 1973/74 redovisas under trettonde hu­vudtiteln. Som en följd av mitt förslag om inrättande av en särskUd nämnd för förvaltning av statens gravegendom bör dock denna nämnd överta dessa uppgifter beträffande det under trettonde huvudtiteln upp­förda anslaget Statens gravegendom.

Om det tidigare redovisade förslaget tUl personalorganisation genom­förs, får industriverket under budgetåret 1973/74 113 tjänster, vilket innebär att verket tillförs 41 tjänster för tillkommande arbetsuppgifter.

Vid det nya verket bör för verkschefen inrättas en ordinarie tjänst med beteckningen p. Övriga tjänster bör inrättas som extra ordinarie eller extra.

Beträffande avtalsbara anstäUnings- och arbetsviUkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Medelsbehovet för verksamheten under budgetåret 1973/74 beräknar jag till sammanlagt 8,2 mUj. kr. Av detta belopp utgör 2 650 000 kr, en ökning i förhållande till vad som finns upptaget under skUda anslag på riksstaten för innevarande budgetår.

Vid beräkningen har jag utgått från följande fördelning på utgifts­slag m. m.

Lönekostnader                              7 100 000

Sjukvård                                          20 000

Reseersättningar (även utrikes tjänsteresor) 170 000

Lokalkostnader                                390 000

Expenser                                        480 000

därav engångsutgifter                 (150 000)

Redovisningskoslnader                        40 000

8 200 000

Behovet av medel för redovisningskostnader hänför sig tUl den av riksrevisionsverket föreslagna försöksverksamheten med taxesystem för redovisningscentraler m. m. Vid min medelsberäkning har jag tagit hän­syn tUl att ersättning skall utgå för de kassatjänster som industriverket avses utföra åt KK.

Det har inte bedömts möjligt att redan under det inledande upp­byggnadsskedet inordna industriverket i den försöksverksamhet med pro­grambudgetering som f, n, pågår inom statsverket. Jag anser det emeller-

 

Prop. 1973: 41                                                       168

tid önskvärt att verket, så snart de närmare föratsättningarna klarlagts; kan delta i försöksverksamheten med programbudgetering. Erforder­liga undersökningar avses bli inledda i nära samverkan med industri­verket, när detta uilett sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det ange­läget att bl. a. redovisningsrutiner och intern arbetsredovisning inom verket byggs upp med sikte på en kommande medelsanvisning i pro­gramtermer.

För nästa budgetår bör dock verkets utgifter för den organisation som jag tidigare angivit tas upp på sedvanligt sätt under ett förslagsanslag till förvaltningskostnader.

Jag hemställer att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att

1.      bemyndiga Kungl. Maj:t att vid statens industriverk inrätta
en ordinarie tjänst för verkschef med beteckningen p,

2,      till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1973/74 under trettonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 8 200 000 kr,.

Statens industriverk: Utredningar m. m.

Nytt anslag (förslag) 2 200 000

Som jag tidigare anfört bör industriverket ha möjlighet att göra både vissa branschundersökningar och studier av allmänna industripolitiska frågor bl. a. i anslutning till de mindre och medelstora företagens pro­blem. Vidare kommer för den prognosverksamhet på industri- och energiområdena, som föreslagits åvila verket, särskilda medel att erford­ras för bl. a. statistiska bearbetningar. Även för den föreslagna förstärk­ningen av företagsservicen erfordras resurser för metod- och program­utveckling samt för uppbyggnad av en fortlöpande informations- och kontaktverksamhet med företagareföreningarna.

För en del av de angivna uppgiftema finns redan innevarande bud­getår vissa medel beräknade bl, a, inom ramen för nuvarande KK:s anslag och trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

För att tillgodose industriverkets behov av medel för utredningar m, m, bör i riksstaten föras upp ett särskilt reservationsanslag. Från detta anslag bör bestridas bl. a. huvuddelen av industriverkets utgifter för den utrednings-, prognos- och informationsverksamhet som inte tillgodo­ses inom ramen för verkets anslag till förvaltningskostnader. Vidare bör verket inom ramen för utredningsanslaget ha möjlighet att anlita tUl­fällig expertis.

Som tidigare redovisats, avses KK:s uppgifter rörande det program för omställningsfrämjande åtgärder för vissa industribranscher som löper till utgången av budgetåret 1974/75 bli överförda på industri­verket. Inom ramen för kK:s nuvarande anslag har medel beräknats för dels administration av programniet, dels viss heltidsanställd expertis

 

Prop. 1973:41                                                        169

för uppsökande verksamhet inom ramen för programmet. Mot bak­grund av verksamhetens tidsbegränsade karaktär bör industriverkets kostnader i samband med omställningsprogrammet belasta detta anslag.

Jag kommer vidare senare denna dag i samband med min anmälan av fråga angående åtgärder för gjuteriindustrin förorda att denna bransch fr. o. m. budgetåret 1973/74 inordnas bland målbranscherna för om­ställningsprogrammet. Jag avser därvid förorda att ytterligare expertis, avsedd för gjuteribranschen, tiUförs den uppsökande verksamheten inom programmet och att denna expertis knyts tUl industriverket. Kostna­dema för verksamheten under nästa budgetår, vUka jag beräknar till. 150 000 kr., bör bestridas från förevärande anslag.

För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet för de angivna ända­målen tUl 2 200 000 kr., vilket innebär en ökning med 579 000 kr. i för­hållande till de medel som finns tUlgängliga imder skilda anslag inne­varande budgetår.

Jäg hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att tiU Statens industriverk: Utredningar m. m. iÖT budgetåret 1973/74 imder trettonde huvudtiteln anvisa ett reservations­anslag av 2 200 000 kr.

Främjande av företagsservice

Nytt anslag (förslag) 2 500 000

Som jag tidigare anfört bör statens industriverk ha ansvaret för samordning och övergripande planering av statens insatser för service till företagen. Jag har därvid även förordat en ökad satsning på den regionala företagsservicen, inriktad främst mot de mindre och medelstora företagen. Härvid bör företagareföreningarna svara för det ökade ser­viceutbudet på det lokala planet. SärskUda medel bör anvisas för bl. a. förstärkning av företagareföreningamas resurser för detta ändamål.

För nästa budgetår bör under ett särskilt reservationsanslag tas upp 2,5 mUj. kr. för detta ändamål.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att tUl Främjande av företagsservice för budgetåret 1973/74 un­der trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1973: 41

170

Bilaga 1

Statens industriverk 1973/74

Departementschefens organisationsförslag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beslutande organ med an-knyteing tiU industriverket

 

Styrelse

 

i Statens utvecklingsfond   i

 

 

 

 

1 Nämnden för statens i gruvegendom

 

Verkschef

'■■

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Planerings-och utred­ningsenhet

 

Industrienhet

 

Energienhet

 

Mineralenhet

 

Administrativ enhet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■

 

 

 

 

 

 

 

Företagare­föreningarna

Sprängämnes-inspektionen

 

Elektriska inspektionen

 

Bergsstaten

 

Bilaga 2

Industriverkets personal 1973/74

 

Verkschef m. fl.

2

Planerings- och utredningsenheten

Industrienheten

21

25

Energienheten Mineralenheten

36 13

Administrativa enheten

16

 

113

 

Prop. 1973: 41

171

Bilaga 3

Sveriges geologiska undersökning

Departementschefens organisationsförslag

 

 

Styrelse

 

 

 

 

 

Verkschef

 

Enheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Berggrunds-enhet

 

Kvartar- och hydrogeolo­gisk enhet

 

Geofysisk enhet

 

Geokemisk enhet

 

Administrativ enhet

Filialer

 

 

 

 

 

 

 

 

Lovön

 

Lund

 

Göteborg,

 

Mala

 

 

Prop. 1973: 41                                                        172

Bilaga 4 Lagförslag 1    Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvaratde lydelse                 Föreslagen lydelse

53 §

1 m o m.i Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskUda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a)-fysisk person:     -

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvär­
vats; samt-.       .     ................       ----

för tid, under vilken han ej varit här i riket bo­satt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, soin här bedrivits; ...

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an­ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an­nan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits här­ifrän och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven till-läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enUgt 46 § 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b) staten:

för inkomst av jordbraksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkrings­rörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och an­läggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c)   landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings-
säUskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

' Senaste lydelse 1971:921

 

Prop. 1973: 41

173

Föreslagen lydelse

d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammar­
skjölds Minnesfond, så ock all­
männa undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och hög­
skolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar samt
samarbetsorgari för sådana sam­
manslutningar med ändamål att
fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sam­
manslutningarna,                               sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, statens utveck­
lingsfond, jämkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål och kon­
toret icke lämnar utdelning åt sina
delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebo­
lag, allmänna pensionsfonden, all­
männa sjukförsäkringsfonden, pen­
sionsstiftelser som avses i lagen öm
tryggande . av- pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskas­
sor, understödsföreningar, som ic­
ke bedriva till livförsäkring hän­
förlig verksamhet, personalstiftel­
ser som avses i lagen om tryggan­
de av pensionsutfästelse m. m. med
ändamål uteslutande att lämna un­
derstöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bil­
dats enligt avtal mellan organisa­
tioner av arbetsgivare och arbets­
tagare med ändamål att utgiva av­
gångsersättning till friställd arbets­
tagare ävensom sädana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i lagen
om yrkesskadeförsäkring;

för inkomst av fastighet;

Nuvarande lydelse

d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammar­
skjölds Minnesfond, så ock all­
männa undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och hög­
skolor i vilka de studerande
enUgt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar samt
samarbetsorgan för sådana sam­
manslutningar med ändamål att
fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sam­
manslutningarna,    sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, malmfonden för
forsknings-och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, all­
männa pensionsfonden, allmänna
sjukförsäkringsfonden, pensions­
stiftelser som avses i lagen om
tryggande av pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskas­
sor, understödsföreningar, som ic­
ke bedriva till livförsäkring hän­
förlig verksamhet, personalstiftel­
ser som avses i lagen om tryggan­
de av pensionsutfästelse m. m. med
ändamål uteslutande att lämna un­
derstöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bil­
dats enligt avtal mellan organisa­
tioner av arbetsgivare och arbets­
tagare med ändamål att utgiva av- ■
gångsersättning tUl friställd arbets­
tagare ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i lagen
om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

c) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsmrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvud­sakligt ändamål att under samverkan med mUitär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn

 

Prop. 1973: 41                                                        174

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

eller lämna understöd för beredande av undervisning eUer utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse;

f)   svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskUd. författ­
ning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund,
stiftelser, understödsföreningar, som bedriva tiU livförsäkring hänförlig
verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade
besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfällighe­
ter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning,
samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvals;

g)    utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör tUl sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtUI äro, efter ansökan för­klara, att stiftelse eller; förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omstän­digheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa bestämmel­ser om elektriska anläggningar

Härigenom förordnas, att i 2 § 7 mom. lagen (1902: 71 s. 1) inne­fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar oirdet "kom­merskollegium" i olUca böjningsformer skall bytas ut mot "statens in­dustriverk" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. ' Senaste lydelse av 2 § 7 mom. 1957:383.

 

Prop. 1973:41                                                                        175

3    Förslag till

Läggom ändring i gruvlagen (1938: 314)

Härigenom förordnas i fråga om gruvlagen (1938: 314),i

dels att i 9 § 3 mom., 11 § 1 och 2 mom., ,19 §, 21 § 2 mom., 41 §

1 mom. samt 45, 60, 68, 74, 77 och 80 §§ ordet "kommerskollegium"

skall bytas ut mot "statens industriverk",

dels att i 41 § 1 mom. och 74 § ordet "kollegium" skall bytas ut mot

"verket".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m.,2 att i 2 och 48 §§ samt 50 § 3 mom. ordet "kommerskollegium", i 33 § ordet "bergverksstyrelsen" samt i 33, 37, 41, 42 och 61 §§ ordet "bergsöverstyrelsen" skäll bytas ut mot "sta­tens industriverk".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

5    Förslag till

Lag om ändring i uranlagen (1960: 679)

Härigenom förordnas i fråga om uranlagen (1960: 679),* dels att i 4 §, 5 § 1 och 3 mom., 7, 8, 11, 12, 14 och 15 §§, 26 § 3 mom. samt 27, 28, 34, 44, 47, 51, 54—56 och 63 §§ ordet "kommers­kollegium" skall bytas ut mot "statens industriverk",

dels att i 14, 15, 28, 34, 51 och 55 §§ ordet "kollegium" skall bytas ut mot "verket".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

' Senaste lydelse av

11 § 1 mom. 1960:680            45 § 1952:148

11 §2 mom. 1952:148 68 §1952:148

19 §         1952:148     74 §1963:626

21 §2 mom. 1952:148 80§ 1971:582

' Senaste lydelse av 2  § 1963:625   48 § 1971:583 33 § 1963:625   50 § 3 mom. 1963:625 37 §1949:3       61 §1942:511 41 § 1917:185

' Senaste lydelse av 44 § 1963:627 51 §1963:627 63 § 1971:584

 

Prop. 1973: 41                                                        176

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas att i 15 § lagen (1966: 314) öm kontinentalsoc-
kelni ordet "kommerskollegium" skall bytas ut mot "statens indtistri-
verk".                                                              '   .

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. » Senaste lydelse av 15 § 1971:585

 

Prop. 1973: 41                                                                       177

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ....... 1

1.     Inledning................................................................         3

2.     KK-utredningen............................................... ---- .         8

 

2.1    Bakgrand......... ,..............................................           8

2.2    Huvudförslag........................ ...'........................       10

2.3    Principlösningen................................................ ..... 11

 

2.3.1    Utredningen   ... ___ ,,...............................       11

2.3.2    Remissyttranden.......................................       14

2.4..................................................................... Utredningsverksamhet méd anknytnmg till dén närings­
politiska planeringen, handelspolitiken, det ekonomiska
försvaret och konkurrensövervakningen ..........       17

2.4.1    Utredningens förslag om utredningsverksamheten på näringspolitikens, handelspolitikens pch det ekonomiska försvarets oinråde................ ..... 17

2.4.2    Remissyttranden....................................... ..... 20

2.4.3    Utredningens förslag angående konkurrensöver­vakningen                    22

2.4.4    Remissyttranden.......................................       23

2.5 Det finansiella företagsstödet  ,........................ ..... 25

2.5.1    Utredningen   ......"__ ......_____________ ..... 25

2.5.2    Remissyttranden    ,,................................. ..... 25

2.6 Företagsservice.................................................       28

2.6.1    Utredningen   ............... ,,___ .................       28

2.6.2    Remissyttranden.......................................       30

2.7.................................................................... Planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslut­
ning tUl energipolitiken .,,.................................      .33

2.7.1    Utredningen   .................... .,........ ,,,.,,.          33

2.7.2    Remissyttranden    ..,.,,,,, ,.,......................       34

2.8 Nya KK:s organisation ..........,..........................       36

2.8.1    Utredningen   .... ________ ,._______ ;.,       36

2.8.2    Remissyttranden    ......,,,,..___ .,'............ ..... 37

2.9 Verksamheten på mineralområdet   ................. ..... 38

2.9.1    Bakgrund   ,'....,,,,,,,'.,,,,,,..,..'.......,                   38

2.9.2    Prospekteringsverksanahet och förvaltning av sta­tens gruvegendom    ,,                      40

 

2.9.2.1     Utrednmgen...................................      40

2.9.2.2     Remissyttranden............................      41

2.9.3................................................................. Myndighetsuppgifter på mineraloriirådet               43

2.9.3.1     Utredningen...................................   .   43

2.9.3.2     Remissyttranden   .........................      44

3,   Betänkandet om företagsservice av delegationen för de

mindre och medelstora företagen...........................      46

3.1                                                                           Principiella utgångspunkter             .   46

3.1.1    Delegationen............................................      46

3.1.2    Remissyttranden    ...................................      47

3.2 Statligt bidrag till vissa konsult- och rådgivningsinsatser    49

3.2.1    Delegationen............................................      49

3.2.2    Remissyttranden.......................................      49

 

Prop. 1973: 41                                                        178

Sid,

3.3                                                            Länsorganisation för företagsservice               50

3.3.1    Delegationen................................... ..... 50

3.3.2    Remissyttranden    .......................... ..... 52

3.4                                                            Central service              54

3.4.1    Delegationen..................... ,............ ..... 54

3.4.2    Remissyttranden.............................. ..... 55

3.5                                                            Service på regional nivå            55

3.5.1    Delegationen...................................      55

3.5.2    Remissyttranden    .......................... ..... 55

4............................................................. Departementspromemorian angående principer för den
framtida verksamheten vid statens institut för företagsut­
veckling....................................................      56

4.1    Bakgrund.............................................. .... 56

4.2    Regional organisation............................... .... 57

 

4.2.1    Departementspromemorian.................      57

4.2.2    Remissyttranden    ..........................      58

4.3 Anknytning tUl industriverket  ..................      58

4.3.1    Departementspromemorian................. .... 58

4.3.2    Remissyttranden    ..........................      60

4.4...................................................... Riktlinjer för samarbete med andra myndigheter och
organ................................................... .... 61

4.4.1    Departementspromemorian ................ .... 61

4.4.2    Remissyttranden    .......................... .... 64

5. Energikommitténs betänkande........................ .... 65

5.1    Kommittén   .......................................... .... 65

5.2    Remissyttranden      ,..............................      67

6. Geologiutredningens betänkande..................... .... 70

6.1    Bakgrund...............................................      70

6.2    Geologisk kartering   ............................... .... 72

 

6.2.1    Utredningen   .................................      72

6.2.2    Remissyttranden    ..........................      73

6.3                                                            Prospektering                75

6.3.1    Utredningen   ................................. .... 75

6.3.2    Remissyttranden.............................. .... 77

6.4....................................................... Inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och berg­
arter m. m.............................................      78

6.4.1    Utredningen   .................................      78

6.4.2    Remissyttranden    ..........................      79

6.5                                                            Forskning och utveckling                    81

6.5.1    Utredningen.................................... .... 81

6.5.2    Remissyttranden    .......................... .... 81

6.6 Organisation.......................................... ... 82

6.6.1    Utredningen   ................................. .... 82

6.6.2    Remissyttranden    ,.,,...................... .... 82

6.7 Vissa frågor rörande statens mineralintressen             84

6.7.1    Utredningen   ................................. ... 84

6.7.2    Remissyttranden.............................. ... 85

7. 1967 års gravutrednings betänkande.............. ... 86

7.1    Utredningen...........................................     86

7.2    Remissyttranden.....................................     88

8. Departementschefen.................................... . . 91

8.1 Inledande synpunkter............... .............     91

 

Prop. 1973: 41                                                       179

Sid.

8.2    De senaste årens industripolitiska reformarbete            92

8.3    Huvuddragen av en ny verksorganisation ...     98

8.4    Statens industriverk m. m........................ .. 104

 

8.4.1    Utrednings- och planeringsverksamhet    104

8.4.2    Industripolitiska stöd- och utvecklingsinsatser ,.    108

 

8.4.2.1     Inledning   ............................. .. 108

8.4.2.2     Företagsservice — företagareföreningar­na,  SIFU m. m                108

8.4.2.3     Finansiellt företagsstöd   .......... .. 120

8.4.2.4     Branschprogram   ................... .. 121

8.4.2.5     Stöd till industriellt utvecklingsarbete ,,       122

 

8.4.3    Verksamhet i anslutning till energipolitiken .,,,        129

8.4.4    Verksamhet på mineralområdet........... .. 135

8.4.5    Organisation och resurser  ................ .. 148

8.4.6    Vissa lagförslag............................... .. 151

8.5                                                           Sveriges geologiska undersökning                   152

8.5.1    Mål  och riktlinjer för den  statliga geologiska verksamheten                      153

8.5.2    SGU:s verksamhetsområden   ............ .. 156

 

8.5.2.1    Geologisk  kartering    .............. .. 156

8.5.2.2    Informations-   och   dokumentationsverk­samhet                158

8.5.2.3    Uppdragsverksamhet   ............. .. 159

8.5.2.4    Forskning och utveckling  ......... .. 162

8.5.3................................................... Organisation                  163

9,   Hemställan................................................. .. 166

10.   Anslagsfrågor för budgetåret 1973/74........... .. 166

Bilagor

1.     Statens industriverk 1973/74. Departementschefens organi­sationsförslag            170

2.     Industriverkets personal   1973/74   ..............      170

3.     Sveriges geologiska undersökning. Departementschefens or­ganisationsförslag                171

4.     Lagförslag   ..............................................      172

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973     73 0120