Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 32 år 1973            Prop. 1973: 32

Nr 32

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermåls­balken, m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredra­ganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakUga innehåll

Propositionen innehåUer förslag till en partiell reform av den familje­rättsliga lagstiftningen, i första hand äktenskapsrätten.

Beträffande ingående av äktenskap föreslås i huvudsak följande. Gif-termålsbalkens bestämmelser om trolovning upphävs. Vissa äktenskaps­hinder avskaffas. Den som har fyllt 18 år föreslås få gifta sig utan för­äldrarnas samtycke. För dem som är under 18 år krävs lUcsom hittills länsstyrelsens tillstånd tUl äktenskapet. I tillståndsärendet skall föräldrar­na höras. Förbudet för sinnessjuka och sinnesslöa att gifta sig utan so­cialstyrelsens tUlstånd upphävs. Äktenskap mellan halvsyskon tillåts efter dispens av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Kyrklig och borgerlig vigsel behålls som form för ingående av äktenskap, men det förutskickas att ett enklare alternativ till det nuvarande borger­liga vigselformuläret skall införas. Vidare skisseras nya regler angående kyrklig vigsel, som innebär dels att vigselförrättarnas behörighet vidgas, dels att giftermålsbalkens regel om skyldighet för församlingspräst att viga slopas. Någon lagändring i denna del föreslås inte, eftersom detta förutsätter godkännande av kyrkomötet.

De viktigaste lagändringarna avser reglema om upplösning av äkten­skap. Det sällan utnyttjade återgångsinstitutet avskaffas. Vidare upphävs reglema om hemskUlnad samt bestämmelserna om omedelbar äkten­skapsskillnad på särskilda grunder. Make får i princip rätt tUl omedelbar

1    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 32


 


Prop.1973: 32                                                           2

äktenskapsskillnad. Om endast en av makarna vUI skUjas eller om ma-kama eller en av dem har vårdnaden om eget barn under 16 år skall dock skilsmässan föregås av en betänketid på minst sex månader. Be­tänketiden löper från den dag då makarnas gemensamma ansökan kom­mer in till domstolen eller, när de är oense i skilsmässofrågan, den dag då den ena makens ansökan delges andra maken. Inom ett år från det betänketid började löpa måste åtminstone en av makarna fullfölja skils­mässan genom att hos domstolen göra ansökan om dom på äktenskaps­skillnad. Annars är frågan om äktenskapsskillnad förfallen. Det krävs inte att makarna lever isär under betänketiden. Var och en av makarna kan emellertid i samband med den första ansökningen eller när som helst under betänketiden begära domstolens beslut att samlevnaden skall hävas. Make kan då också få domstolens beslut om vårdnaden om ge­mensamma bam, om underhåll och om rätt att sitta kvar i den gemen­samma bostaden. Make som har bott åtskild från andra maken under minst två år kan få skilsmässa utan betänketid, oavsett om makarna är ense eller inte och även om det finns underåriga barn.

Medlingen blir frivillig och bestämmelserna härom flyttas till en sär­skild lag om medling mellan samlevande.

Reglema om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar omfattas i princip inte av reformen. Vissa smärre ändringar föreslås emellertid. Vid bestämmande av underhållsbidrag tUl make skall frågan om vem som har skuld till äktenskapets upplösning inte tUImätas någon betydelse. Ge­nom ett tiUägg till lagregeln om underhåll efter äktenskapsskillnad mar­keras att domstolen skaU beakta att make kan ha ett särskUt behov av bidrag under en omställningsperiod närmast efter skUsmässan. Reglema om makars egendom har utformats så, att vad make förvärvar under betänketiden före skilsmässan blir enskild egendom, om det döms till äktenskapsskillnad. Möjligheten att ålägga make att betala skadestånd till andra maken vid skilsmässa slopas. Bl. a. på gmnd härav föreslås att man vid bodelning efter äktenskapsskillnad skall kunna avvika från den eljest gäUande regeln om hälftendelning av giftorättsgodset, om en sådan delning skuUe framstå som uppenbart obiUig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid som äktenskapet varat.

I föräldrabalkens regler om vårdnad om barn i äktenskap görs den ändringen att frågan om vem av föräldrarna som bär skulden till att det har uppstått söndring mellan dem inte skaU tUlmätas någon betydelse vid avgörandet av vårdnadsfrågan. I fråga om barn utom äktenskap föreslås sådana ändringar att faderns möjlighet att få vårdnaden blir densamma som när det gäller barn i äktenskap. Denna ändring får bety­delse framför allt vid separation mellan föräldrar som har levt tillsam­mans utan att vara gifta.

Ett förslag till lag om ogifta samboendes gemensamma bostad be­handlar rätten till bostaden när ogift man och ogift kvinna som har sam-


 


Prop. 1973: 32                                                           3

manlevt under äktenskapsUknande förhållanden upplöser samlevnaden. Lagen är utformad efter mönster av lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad. Den av parterna som inte har hyres-eller bostadsrätten får rätt att mot lösen överta denna, om han bäst behö­ver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna kan anses skä­ligt. Om parterna inte har eller har haft barn tillsammans får överta­gande dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Den blir tillämpUg även på äldre äktenskap. Om ett skilsmässoförfarande har inletts före ikraftträdandet — dvs. om makarna eUer någon av dem före den 1 januari 1974 hos domstol har begärt hemskiUnad eller äktenskaps­skillnad — skall dock de äldre bestämmelserna i giftermålsbalken tUläm­pas.


 


Prop. 1973: 32

1    Förslag tilä

Lag om ändring i giftermålsbalken


Härigenom förordnas dels att 1 kap., 2 kap.

11 kap. 17—30 §§, 14
upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 2—5 5 kap. 7 §, 6 kap. 2 och

12 kap. 1 §, 13 kap. 1-
och 32 §§ samt rubriken

dels att i balken skall 10 §, 13 kap. 12 a och delse.

i fråga om giftermålsbalken, 7—10 §§ och 13 §, 3 kap. 7 och 8 §§, 10 kap., kap. samt 15 kap. 8—10, 14 och 23 §§ skall

§§, 3 kap. 1—3 §§, 4 kap. 2-, 6 och 8 §§, 6 a §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 8 §, 11 kap. 1—16 §§, -3 och 10 §§, 15 kap. 1, 4, 5, 11, 12, 24, 28, 29 till 11 kap. skaU ha nedan angivna lydelse, införas fem nya paragrafer, 3 kap. 4 §, 4 kap. 13 b §§ samt 15 kap. 7 §, av nedan angivna ly-


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

2 kap. 2 §2


 


Den, som är under tjugo år och ej förut varit gift, må ej ingå äk­tenskap utan föräldrarnas sam­tycke.

Är den ene av föräldrarna död eller sinnessjuk eller sinnesslö eller utan del i vårdnaden, eller kan yttrande från den ene ej utan märklig omgång eller tidsutdräkt inhämtas, vare den andres sam­tycke tillfyllest. Är sådant fall för handen beträffande båda föräld­rarna,   tage   den   trolovade   sam-

1 Senaste lydelse av

1  kap. 6 § 1969: 798

2  kap. 9 § 1947: 187

 

2  kap. 13 § 1971: 556

3  kap. 7 § 1968: 758 10 kap. 1 § 1947: 187 10 kap. 2 § 1948: 272

 

10 kap. 3 § 1968: 758

11  kap. 20 § 1969: 798 11 kap. 26 § 1952: 333 11 kap. 27 § 1949: 383

2       Senaste lydelse 1971: 871.


Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall för­bli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äkten­skap utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran ej föreligger.

11 kap. 14 kap. 14 kap. 14 kap.

14  kap.

15  kap. 15 kap. 15 kap. 15 kap.

28 § 1952: 333

1  § 1968: 758

2  § 1968: 758

3  § 1946: 822

4  § 1968: 758

 

8  § 1968: 758

9  § 1968: 758 14 § 1946: 822 23 § 1946: 822


 


Prop. 1973: 32


Nuvarande lydelse

tycke av förmyndaren eller, där särskild förmyndare ej är nämnd, av annan giftoman, som rätten på anmälan förordnar.


Föreslagen lydelse


 


Ej må den, som är omyndig för­klarad, ingå äktenskap utan för­myndarens samtycke.


3 §

Äktenskap får ej ingås mellan dem som är i rätt upp- och ned­stigande släktskap med varandra eller som är helsyskon.

Halvsyskon får ej ingå äkten­skap med varandra utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.


4 §


Vägras samtycke i fall, som i 2 eller 3 § avses, äge rätten på an­sökan tillåta äktenskapet, om skäl till vägran prövas ej vara för han­den.


Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap.


5 §3


Den, som är sinnessjuk eller sin­nesslö, må ej ingå äktenskap, med mindre socialstyrelsen finner skä­ligt tillåta äktenskapet.


I ärende om tillstånd enligt 1 § skall den underåriges vårdnads-liavare beredas tUlfälle att yttra sig, om det kan ske. Yttrande skall även inhämtas från barnavårds­nämnden i den kommun där den underårige har sitt hemvist.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot beslut om tillstånd för un-derårig att ingå äktenskap får ta­lan föras av den underåriges vård-nadshavare.


3 kap.

1 §* Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hindersprövning), sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobokförd, eller, om hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas.


Ansökan om hindersprövning göres av de trolovade gemensamt hos pastorsämbetet i församlingen.


Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan ge­mensamt hos pastorsämbetet i för­samlingen.


3 Senaste lydelse 1968: 758. < Senaste lydelse 1968: 758.


 


Prop. 1973: 32


Föreslagen lydelse

Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid hindersprövningen förete det in­tyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet som han kan anskaffa.

Nuvarande Ivdelse

2 §5

1 mom. Är mannen kyrkobok­
förd i annan svensk församling än
i 1 § sägs, skall han, när ansökan
om hindersprövning göres, förete
intyg om vad kyrkoböckerna i
hans församling innehålla angåen­
de hans behörighet att ingå äkten­
skapet (äktenskapsbetyg).

Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskap enligt 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 § andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd eller samtycke företes vid hinderspröv­ningen.

Trolovad, som varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, skall förete det mot­svarande intyg av utländsk regis­terförare han kan anskaffa.

2 mom. InnehåUa ej kyrkoböc­
kerna eller intyg, varom i 1 mom.
är sagt, upplysning om trolovads
ålder, har han att annorledes före­
bringa utredning 'därom. Är tro­
lovad i den ålder, att han enligt
2 kap. 1 § ej äger ingå äktenskapet
utan särskilt tillstånd, skall lian
styrka, att sådant  tillstånd givits.

3  mom. Äger trolovad enligt
2 kap. 2 eller 3 § ej ingå äkten­
skapet utan föräldrars eller annans
samtycke, skall han visa, att så­
dant samtycke givits, eller att rät­
ten jämUkt 2 kap. 4 § tillåtit äk­
tenskapet.

4 mom. Är anledning antaga att
trolovad är sinnessjuk eller sinnes­
slö, skall han med läkarintyg styr­
ka, att sinnessjukdom eller sinnes-
slöhet icke kan hos honom påvi­
sas, eller ock visa tiUstånd jämlikt
2 kap. 5 § att utan hinder av sin­
nessjukdomen eller sinnesslöheten
ingå äktenskapet.

6 mom. En var av de trolovade skall avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete att, så vitt ho­nom är veterligt, de ej äro så be­släktade, som  i 2  kap.  7 § sägs

5 Senaste lydelse av

1  mom. 1968: 758

2  mom. 1948: 272

 

4  mom. 1968: 758 6 mom. 1947: 187

5  mom. upphävt genom 1968: 758 8 mom. upphävt genom 1968: 758


 


Prop.1973:32

Nuvarande lydelse

och, där ej till äktenskapet visas tillstånd jämlikt 2 kap. 8 eller 9 §, att ej heller sådan släktskap eller sådant svågerlag, som där avses, honom veterligen föreligger.

7 mom. Det åligger en var av de trolovade att i skriftlig försäk­ran på heder och samvete uppgiva, huruvida han förut ingått äkten­skap.

Har trolovad förut ingått äkten­skap, och utvisa ej kyrkoböckerna eller intyg, som i 1 mom. sägs, att äktenskapet blivit genom makens död eller annorledes upplöst, skall han styrka att så skett.


Föreslagen lydelse


3 §6


Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 § åligger dem, och finner ej pastorsämbetet hinder mot äk­tenskapet möta, skall ämbetet på begäran av de trolovade utfärda intyg därom.


Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftlig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och ned­stigande släktskap med varandra eller helsyskon samt, om icke till­stånd till äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket företes, att de ej heller är halvsyskon.

Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på heder och samvete uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som förut ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej framgår av folkbokföring­en eller av intyg som avses i 2 §.


4 §

Finner pastorsämbetet att hin­der ej föreligger mot äktenskapet, skall ämbetet på begäran av man­nen och kvinnan utfärda intyg därom.

Talan mot pastorsämbetets be­slut i fråga om hindersprövning föres hos domkapitlet genom be­svär. Mot domkapitlets beslut fö­res talan hos kammarrätten genom besvär.

6 Senaste lydelse 1968: 758.

 Förutvarande 4 § upphävd genom 1968: 758.


 


Prop. 1973: 32


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 kap.

2 §8


Kyrklig vigsel må äga rum: inom   svenska   kyrkan,   om   de trolovade eller en av dem tUlhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må förrättas inom samfundet och de trolovade eller en av dem tiUhör samfundet.


Kyrklig vigsel må äga rum: inom svenska kyrkan, om man­nen och kvinnan eller en av dem tillhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må förrättas inom samfundet och mannen och kvinnan eller en av dem tillhör samfundet.


Konungen äger förordna, att medlem av utiändskt evangeliskt-luterskt trossamfund skall hava samma rätt tUl kyrklig vigsel som medlem av svenska kyrkan.

3 §8


TiU vigsel inom svenska kyrkan äga de trolovade välja den präst inom kyrkan de själva åstunda; dock vare annan ej skyldig viga än präst i församling, av vilken endera är medlem.


Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan välja den präst inom kyrkan de själva öns­kar. Annan än präst i församling där mannen eller kvinnan är med­lem är dock ej skyldig att viga.


Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig där­till enligt Konungens förordnande.

4 §


Med borgerlig vigsel må äkten­skap ingås, evad de trolovade kun­de erhålla kyrklig vigsel eller ej.


Äktenskap får ingås med bor­gerlig vigsel, även om mannen och kvinnan kan erhålla kyrklig vigsel.


 


6 §

Vigsel skall föregås av hinders­prövning enligt 3 kap. Känner vig-selförrättaren till äktenskapshin­der, som icke uppmärksammats vid nämnda prövning, må vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 3 § må ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

Hava de trolovade ej blivit vig­da inom fyra månader efter hin­dersprövningen, må vigsel ej ske utan ny hindersprövning.


10

Vigsel skall föregås av hinders­prövning enligt 3 kap. Känner vig-selförrältaren till äktenskapshin­der, som icke uppmärksammats vid nämnda prövning, får vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 4 § får ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hin­dersprövningen skett.

Har mannen och kvinnan ej bU­vit vigda inom fyra månader efter hindersprövningen, får vigsel ej ske utan ny hindersprövning.


8 §" Vigsel förrättas i släktingars eller andra vittnens närvaro.

8       Senaste lydelse 1951: 681.

9       Senaste lydelse 1951: 681.

10     Senaste lydelse 1968: 758.
" Senaste lydelse 1951: 681.


 


Prop. 1973: 32


Nuvarande lydelse

Vid vigseln skola de trolovade, samtidigt tillstädes inför vigselför-rättaren, på hans fråga avgiva sitt ja och samtycke till äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

I övrigt lände till efterrättelse, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskriftema i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel de bestämmelser, som varda av Konungen meddelade.

Den som förrättat kyrklig vig­sel give makama ofördröjligen be­vis därom. Vad vid borgerlig vig­sel förekommit skall upptagas i särskilt protokoll enligt de närma­re föreskrifter Konungen medde­lar.


Föreslagen lydelse

Vid vigseln skall mannen och kvinnan, samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt ja och samtycke tUl äk­tenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

I övrigt gäller, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel bestäm­melser som meddelas av Konung­en,

Den som förrättat kyrklig vigsel skall ofördröjligen ge makarna be­vis därom. Vid borgerlig vigsel fö­res särskilt protokoll enligt före­skrifter som meddelas av Ko­nungen.


10 §

Talan mot beslut angående för­rättande av vigsel föres genom be­svär hos domkapitlet, om beslu­tet meddelats av präst inom svens­ka kyrkan, och hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av borger­lig vigselförrättare. Mot beslut av domkapitel eller länsstyrelse föres talan hos kammarrätten geriom besvär.


5 kap.

12

Lever makar på grund av sönd­ring åtskilda, skaU make ändå bi­draga till andra makens underhåU enligt de grunder som anges i 2 §.

Leva makar på grund av sönd­ring åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 § stadgade grun­der bidraga till andra makens tm-derhåU; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

i fall, som avses i första stycket.

Om bidrag till barnens underhåll stadgas i föräldrabalken.

12 Senaste lydelse 1949: 383.


 


Prop. 1973: 32


10


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


6 kap. 2§ Över sitt giftorättsgods rade make med de inskränkningar, som följa av vad i 3—6 §§ sägs.


Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad el/er hemskill­nad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas be-håUna giftorättsgods, såvida ej an­norlunda i denna balk stadgas.


Vid äktenskapets upplösning och vid boskillnad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av ma­karnas behållna giftorättsgods, så­vida ej annorlunda i denna balk stadgas.


6 a §13


det gåvan fullbordades.

Var vid tiden för bodelningen gåva, som tillkommit under omstän­digheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande i den mån det skulle lända till intrång i andra makens rätt.

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina till­gångar; visar sig, efter äktenska­pets upplösning eller boskillnad eller hemskiUnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid bodelningen, och finnes gåvotagaren hava in­sett eller bort inse att gåvan lände andra maken till förfång, skall gå­van eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras för till­godoseende av andra makens rätt. Ef må dock på sådan grund talan väckas, sedan fem år förflutit från


Har make, utan tillbörlig hän­syn till andra makens giftorätt, ge­nom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina tillgångar och kan efter äktenska­pets upplösning eller boskillnad vederlag icke till fullo utgå vid bodelningen, skall gåvotagaren återbära gåvan eller dess värde i den mån det fordras för att till­godose andra makens rätt, om gå­votagaren insett eller bort inse att gåvan var till förfång för andra maken. Talan härom får dock ej väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.


 


7 kap, 4§


Sedan i anledning av boskillnad, hemskillnad eller äktenskapets upplösning bodelning verkställts, svare hustrun för gäld, varom i 3 § sägs, och vilken uppkommit före boskillnadsansökningen, hemskill­naden eller äktenskapets upplös­ning, allenast intill värdet av den enskilda egendom, hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillna­den vanns eller äktenskapet upp­löstes, och den egendom, som vid bodelningen tiUades henne, SkaU i anledning av hemskUlnad eller äk-

'3 Senaste lydelse 1936: 84.


Har bodelning verkställts i an­ledning av boskillnad eller äkten­skapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 § och som uppkommit före boskillnadsansök­ningen eller, om äktenskapet upp­lösts genom mannens död utan alt talan om äktenskapsskillnad då var anhängig, före dödsfallet el­ler, om äktenskapet upplösts i an­nat fall, före ansökningen om äk­tenskapsskillnad, endast intill vär­det av dels den enskilda egendom hon ägde vid den tillämpliga tid-


 


Prop. 1973: 32


11


Föreslagen lydelse

punkten, dels den egendom som tillades henne vid bodelningen. Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla även för det fall att bo­delning ej skall äga rum i anled­ning av äktenskapets upplösning.

Nuvarande lydelse

tenskapets upplösning bodelning ej äga rum, svare hustrun efter hem­skillnaden eller äktenskapets upp­lösning för gäld, som nyss är sagd, allenast intill värdet av den egen­dom, hon hade, när hemskillna­den vanns eller äktenskapet upp­löstes.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.


Skåp. 8§


Om avtal rörande makes under­hållsskyldighet och om vissa avtal med avseende å förestående hem­skillnad eller upplösning av äkten­skap, så ock om avtal rörande bo­delning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.


Om avtal rörande makes under­hållsskyldighet och om vissa avtal med avseende å förestående upp­lösning av äktenskap, så ock om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.


11 kap.
Om  hemskiUnad och äktenskaps-
    Om äktenskapsskillnad

skillnad


l§i

Äro makar ense om att ej fort­sätta sammanlevnaden, äga de vinna rättens dom på hemskillnad.


Är makar ense om att äkten­skapet skall upplösas, har de rätt till äktenskapsskillnad. Har make barn under sexton år som står un­der hans vårdnad, skall äkten­skapsskillnaden dock föregås av betänketid.


 


Gör ena maken sig skyldig till grov försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller barnen, eller åsidosätter han eljest i märk­lig mån sina plikter mot dem, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äge andra maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra särskilda omständighe­ter ändock skäligen  kan fordras,

1* Senaste lydelse 1968: 758.


2§


Vill endast en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har han rätt till äktenskapsskillnad ef­ter betänketid.


 


Prop. 1973: 32


12


 


Nuvarande lydelse

att   han   fortsätter   sammanlevna­den.

Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständighe­ter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevna­den.


Föreslagen lydelse


 


Hava makar efter vunnen hem­skillnad levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden ej heller där­efter upptagen, varde på talan av endera dömt till aktenskapsskiil-nad.


3§

Betänketid inledes när makarna gemensamt ansöker om äkten­skapsskillnad eller när makes yr­kande om äktenskapsskillnad del­ges andra maken. Har betänketid löpt under minst sex månader, meddelas dom på äktenskapsskill­nad, om make framställer särskilt yrkande därom. Har sådant yr­kande ej framställts inom ett år från betänketidens början, är frå­gan om äktenskapsskillnad förfal­len. Avvisas talan om äktenskaps­skillnad eller avskrives mål där­om, upphör betänketiden.


 


Om makar utan dom å hem­skillnad på grund av söndring leva åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna äktenskapsskill­nad; dock må ej till äktenskaps­skillnad dömas, om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter äkten­skapet finnes skäligen icke böra på hans talan upplösas.


4§


Lever makar åtskilda sedan minst två år, har vardera maken rätt till äktenskapsskillnad utan fö­regående betänketid.


 


Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak undandragit sig sammanlevnaden två år och ej se­dermera upptagit den, äge andra maken vinna skillnad i äktenska­pet.


5§


Har äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. 3 § första stycket, har make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Det­samma gäller, om äktenskapet in­gåtts i strid mot 2 kap. 4 § och det


 


Prop. 1973: 32

Nuvarande lydelse


13

Föreslagen lydelse

tidigare äktenskapet ej blivit upp­löst.

Föreligger tvegifte, har make i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom äktenskaps­skillnad utan föregående betänke­tid.

I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad föras även av åklagare.


 


6 §

Är ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre sista åren varit vid liv, äge andra ma­ken vinna äktenskapsskillnad.

7 §1

Har ena maken, i strid mot vad i 2 kap. 10 § är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.


Egendom, som make förvärvar efter det att talan om äktenskaps­skillnad väckts, skall vara hems enskilda, om det dömes till äkten­skapsskillnad eller make avlider under tid då målet är anhängigt, utan att frågan om äktenskaps­skillnad förfallit enligt 3 §. Det­samma gäller, om det dömes till boskillnad på talan som väckts un­der tid som nu sagts.

Dömes till äktenskapsskillnad, skall bodelning äga rum.


8   §16


Har ena maken samlag eller an­nat könsumgänge med annan än sin make, äger denne rätt till äk­tenskapsskillnad, såvida han ej samtyckt till handlingen.

Finnes hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda skäl tala där­för, må rätten döma till hemskill­nad i stället för äktenskapsskillnad eller, om dom på hemskillnad re­dan föreligger, ogilla talan om äk­tenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.


Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt giftorätts­gods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen redo­visa för sin förvaltning av egendo­men och dess avkastning.


15 Senaste lydelse 1968: 758. i« Senaste lydelse 1968: 758.


 


Prop. 1973: 32


14


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


9 §


Har make, som lider av köns­sjukdom i smittosamt skede, med vetskap eller misstanke därom ge­nom könsumgänge utsatt andra maken för fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äkten­skapet, såvida han ej med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas till skillnad, med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det ma­ken fick veta, att han blivit utsatt för smittofara, ef heller om ma­ken ej blivit smittad och sjukdo­men, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.


Har talan om äktenskapsskill­nad väckts skall, om ena maken yrkar det och det behövs för att säkerställa hans rätt, så mycket av andra makens giftorättsgods sättas under särskild vård och för­valtning som motsvarar vad den förre kan antagas vid bodelningen få av detta gods. Mot makes be­stridande får hans giftorättsgods ej sättas under särskUd vård och förvaltning, om han ställer god­tagbar säkerhet för vad som sålun­da kan antagas tillkomma sökan­den vid bodelningen.

I samband med förordnande en­ligt första stycket kan rätten med­dela närmare bestämmelser om an­vändning av godset eller dess av­kastning till nödvändiga utgifter.

Förordnande enligt första styc­ket gäller till dess bodelning skett eller talan om äktenskapsskillnad avskrivits eller fråga därom förfal­lit enligt 3 §.


10 §1


Gör ena maken sig skyldig till misshandel eller annat brott mot andra makens person, äger denne vinna äktenskapsskillnad, om ej hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt tala däremot. Detsamma gäller, om make begår motsvarande brott mot barn, som står under andra ma­kens eller båda makarnas vårdnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om gäi-ningen och senast inom tre år sedan den begicks.


Giftorätisgods varöver make rå­der får utmätas för hans gäld utan hinder av talan om äkten­skapsskillnad eller dom därå. Är sådan egendom enligt 9 § satt un­der .särskild vård och förvaltning, får den dock utmätas för makens gäld endast om också andra ma­ken svarar för gälden eller egen­domen på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar därför.


 


11 §

Varder ena maken dömd till fängelse i tre år eller svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.


28

Avträdes makes egendom till konkurs innan bodelning ägt rum eller har bodelning återgått i an­ledning av makes konkurs, skall det giftorättsgods varöver maken


IT Senaste lydelse 1968: 758, 18 Senaste lydelse 1964: 164.


 


Prop. 1973: 32


15


 


Nuvarande lydelse

Dömes ena maken till fängelse på viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra ma­ken äktenskapsskillnad, pröve rät­ten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare, om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skUlnad ej äga rum, om andra maken varit delaktig i brottet eller samtyckt därtiU.

Vill make vinna skillnad, enligt vad nu är sagt, instämme han and­ra maken inom sex månader efter erhållen kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat sin talan.


Föreslagen lydelse

råder stå under konkursboets för­valtning till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall till­falla maken. Konkursboet får säl­ja egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 § förfaller när konkurs inträffar.


12 §


Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, må på talan av andra maken dömas till äktenskapsskillnad, när rätten finner synnerliga skäl därtill för' anleda.


När talan om äktenskapsskillnad väckts skall rätten, om någon av makarna yrkar det, förordna lämpUg person att uppteckna var­dera makens tillgångar och skul­der, sådana de var när talan väck­tes. Dömes till äktenskapsskillnad och har bouppteckning ej verk­ställts, skall sådant förordnande meddelas även på yrkande av bor­genär vars fordran tillkommit före bodelningen.

Make skall vid bouppteckning­en under edsförpliktelse redligen uppge sina tillgångar och skulder. Om make underlåter att lämna sådan uppgift, kan rätten före­lägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. Förrättningsmannen skall insända avskrift av boupp­teckningen till rätten.


 


Prop. 1973: 32

Nuvarande Ivdelse


16

Föreslagen lydelse

Make skall inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om det yrkas av andra maken eller av borgenär vars fordran tillkommit före bodelningen.


Bestämmelserna i 7—12 §§ äger ej tillämpning, om till följd av äk­tenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorätts­gods.

13 §19 Är ena maken sinnessjuk och har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om det ej skäligen kan fordras att han fortsätter äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än som sägs i första stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl föreligga.

14 §


All egendom, som make förvär­var, efter det hemskUlnad vunnits, vare hans enskilda.


Om ena maken efter äktenskaps­skillnaden är i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att ut­ge sådant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständighe­ter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äk­tenskapsskillnaden .

Bidraget kan, om den under­hållsskyldiges förmögenhetsförhål­landen och omständigheterna i öv­rigt föranleder det, bestämmas till visst belopp att utges en gång för alla. Är bidraget bestämt att utgå på särskilda tider och ingår den underhållsberättigade nytt äkten­skap, skall bidrag ej vidare utgå.


15 §


När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum, och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.


Utan hinder av. vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till från­skild makes underhåll kan rätten på endera makens yrkande för­ordna på annat sätt därom, när väsentUgt    ändrade    förhållanden


19 Senaste lydelse 1968: 758,


 


Prop.1973: 32

Nuvarande lydelse


17

Föreslagen lydelse

påkallar det. Endast om synnerli­ga skäl föreligger får dock under­hållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta be­lopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämp­ning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.


16


Till dess bodelning sker, äge var­dera maken, såvitt ej av stadgan­det i 17 § annat föranledes, fort­farande råda över det giftorätts­gods, som tillhörde honom, då hemskillnaden beviljades; och va­re maken pliktig att vid bodelning­en avgiva redovisning för sin för­valtning av godset och den avkast­ning, som därav fallit.


Är avtal, som makar med av­seende på förestående äktenskaps­skillnad träffat om bodelning el­ler vad därmed äger samband el­ler om bidrag till makes under­håU, uppenbart obilligt för ena maken, skall det på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äk­tenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.


 


12 kap. 1 §

Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äkten­skapsförord, boskillnad eller hem­skillnad ingendera maken vid dödsfallet hade giftorättsgods.


Då make dött, skaU bodelning ske, såvida ej till följd av äkten­skapsförord eller boskillnad ingen­dera maken vid dödsfallet hade giftorättsgods.


13 kap.


1 i Bodelning i anledning av bo­skillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad, äktenskapsskillnad eller ena makens död skall förrät­tas med iakttagande av bestäm­melserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stadgat om arvskiftes form, för­ordnande   av  särskUd   skiftesman

20 Senaste lydelse 1933: 316. 2    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32


;20

Bodelning i anledning av bo­skUlnad, äktenskapsskUlnad eller ena makens död skall förrättas med iakttagande av bestämmelser­na i detta kapitel; och skall vid bo­delningen vad som finnes stadgat om arvskiftes form, förordnande av särskUd skiftesman samt dennes eller boutredningsmans befattning


 


Prop.1973: 32


18


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

samt  dennes   eUer   boutrednings-     med skifte äga motsvarande till-mans  befattning  med  skifte  äga     lämpning. motsvarande tUlämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skaU, när make är död, tUlämpas beträffande hans arvingar och universiella testamentstagare, såvida ej annorlunda stadgas.


2 §

21

Häftar make för gäld, som tUl­kommit, innan ansökning om bo­skillnad bUvit gjord eller äkten­skapets återgång, hemskillnad el­ler äktenskapsskillnad vunnits, el­ler, om bodelningen äger mm till följd av ena makens död, före dödsfallet, skaU av den gäldbund-ne makens giftorättsgods tilläggas honom egendom tiU täckning av gälden eUer, om bägge makarna häfta för denna, av den del av gälden, som makarna emellan be­löper på honom.

Häftar make för gäld, som till­kommit innan ansökan om boskUl­nad eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelningen äger rum tUl följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäld-bundne makens giftorättsgods till-läggas honom egendom tUl täck­ning av gälden eller, om bägge makama häftar för denna, av den del av gälden som makama emel­lan belöper på honom. Var, när ansökan om boskillnad gjordes el­ler dödsfallet inträffade, talan om äktenskapsskillnad anhängig utan att frågan därom förfallit enligt 11 kap. 3 §, täckes dock endast gäld som tillkommit före ansök­ningen om äktenskapsskillnad.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äkten­skapet ingicks, enskUd egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av pant­rätt eller eljest särskUt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eUer genom annat otiUbörligt förfarande eller till förvärv eller för­kovran av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första stycket stadgas, äga ram allenast för den del av gälden, för vUken be­talning ej kan erhållas ur sådan egendom.


3 §


Sedan tiUdelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makarnas giftorätts­gods delas Uka meUan dem, så­vida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 §, 10 kap. 5 eller 9 §, 11 kap. 22 § eller 23 § andra stycket eller ock av vad här ne­dan i 4—12 §§ sägs.

21 Senaste lydelse 1970: 999.


Sedan tilldelning för gäld ägt ram, enUgt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makamas giftorätts­gods delas lika mellan dem, så­vida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 § eller här nedan i 4—12 a §§ sägs.


 


Prop. 1973: 32


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 §


Skadestånd, som enligt 10 kap. 6 eller 10 § eller 11 kap. 24 § till­kommer make och är till betal­ning förfallet, skall vid bodelning­en utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom tUl täckning av denne åvilande gäld. Samma lag vare beträffande till betalning förfallet underhåUsbi­drag, som make jämlikt 11 kap. 26 § har att en gång för alla ut­giva till andra maken.


Till betalning förfallet under­hållsbidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 § har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom tUI täckning av denne åvilande gäld.


12 a §

Om vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad delning enligt vad förut stadgats skulle framstå som uppenbart obillig med hän­syn till makarnas ekonomiska för­hållanden och den tid äktenskapet varat, skall delning i stället ske ef­ter annan grund som finnes skälig. På grund av denna bestämmelse kan make dock ej erhålla mera än vad som svarar mot hans giftorätts­gods.

13 b §

Föreligger tvegifte och dör den omgifte, skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk förmån, som är tillagd efterlevan­de make, anses tillkomma maken i första giftet, om ej annat fram­går av omständigheterna.

15 kap.


Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvin­na äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om återgång av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskillnad.


1 §

Äktenskapsmål är mål om äk­tenskapsskillnad och mål däri tvis­ten är, humvida man och kvinna är förenade i äktenskap med var­andra.


 


Prop. 1973: 32


20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 §22


Äktenskapsmål instämmes till rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Har han ej hem­vist inom riket, höre målet till rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast haft gemensamt hemvist eller, om de ej här haft sådant, där kärandens hemvist är. Skall talan föras mot såväl man­nen som kvinnan, vare den rätt behörig, där båda eller endera har sitt hemvist eller, om ingendera här har sådant, där de senast haft gemensamt hemvist. Finnes ej be­hörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages målet av Stock­holms tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra maken vid behörig domstol, äge denne städ­se till gemensam handläggning väcka talan i äktenskapsmål mot den förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla hemskillnad enligt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 eller 4 §, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är laga domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äkten­skapsskUlnad för brott, därför an­svar yrkas, må ock väckas vid den rätt, där brottmålet är anhängigt.


Äktenskapsmål instämmes till tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket, upp­lages målet av Stockholms tings­rätt. Vill båda makarna erhålla äktenskapsskUlnad, kan de dock anhängiggöra frågan därom genom ansökan.

Är fråga om äktenskapsskillnad behörigen anhängiggjord, kan ma­ke utan särskild stämning i äkten­skapsmålet framställa yrkanden i frågor som har samband med äk­tenskapsskillnaden såsom angåen­de underhållsbidrag, sammanlev­nadens hävande och rätt att sitta kvar i hemmet.


 


5 § Är ansökning om hemskillnad gjord av bägge makarna och mö­ter ej hinder för dess upptagande, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till av­görande. Vad nu sagts skall ock gälla, såvida ansökning om äk­tenskapsskillnad gjorts av bägge makarna och parternas inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

22     Senaste lydelse 1969: 798,

23     Senaste lydelse 1946: 822.


23

Sedan fråga om äktenskaps­skillnad anhängiggjorts, skall rät­ten så snart lämpligen kan ske pröva huruvida dom på äkten­skapsskillnad kan meddelas genast. Behövs betänketid, skall rätten i beslut meddela att betänketid lö­per och ge besked om målets fort­satta handläggning.


 


Prop. 1973: 32


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


7 §


24


Sådant särskUi yrkande om äk­tenskapsskillnad som avses i 11 kap. 3 § skall framställas munt­ligen inför rätten eller skriftligen. Rätten skall bereda andra maken tillfälle alt yttra sig över yrkan­det.

Återkallar make talan om äk­tenskapsskillnad sedan betänketid börjat löpa, skall målet likväl prö­vas, om andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make samt beträffan­de därmed sammanhängande frå­gor, om vilka makarna är ense, får meddelas  utan  huvudförhandling.


11  §-5


I mål om återgång av äkten­skap, hemskillnad eller äkten­skapsskillnad äge rätten, på yr­kande av endera maken, att för tiden intUl dess laga kraft ägan­de dom föreligger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sam­manlevnadens hävande och om bidrag av ena maken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om samman­levnadens hävande äge rätten be­stämma, vUken av makarna må sitta kvar i hemmet; och äge den­ ne make innehava och nyttja de andra maken tillhöriga lösören, som Uigå i bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom annorlunda förordnar. Sådan be­stämmelse skall, om till återgång, hemskUlnad eller äktenskapsskill­nad dömes, gälla, till dess bodel­ning sker. Om den nyttjanderätt till ena maken tillhörig egendom, som enUgt vad nu är sagt kan tUlkomma den andre, gälle vad i 5 kap. 8 § sägs.


I mål om äktenskapsskillnad skall rätten, på yrkande av endera maken, för tiden intUl dess laga kraft ägande dom föreligger för­ordna om sammanlevnadens hä­vande och om förbud för makar­na vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra. Rätten kan ocksä för samma tid förordna efter vad som finnes skä­Ugt om bidrag av ena maken till den andras underhåll.

Vid förordnande om samman­levnadens hävande kan rätten be­stämma, vUken av makama som skall få sitta kvar i hemmet. Dö­mes till äktenskapsskillnad, skall sådan bestämmelse gälla till dess bodelning sker. Make som berätti­gats att sitta kvar i hemmet får in­neha och nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i boha­get, såvida ej rätten beträffande viss egendom förordnar annorlun­da. Om den nyttjanderätt som så­lunda kan tillkomma make gäller vad i 5 kap. 8 § sägs.


" Förutvarande 7§ upphävd genom 1968: 758. " Senaste lydelse 1964: 164,


 


Prop.1973: 32


22


 


Nuvarande lydelse

Förordnande, varom nu är sagt, må meddelas utan huvudförhand­ling. Innan förordnande medde­las, skaU tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, prö­ve rätten, när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut, varom i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet Uka med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten åter­kallas.


Föreslagen lydelse

Förordnande enligt första eller andra stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan förord­nande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, skall rätten när må­let avgöres pröva, om åtgärden skall bestå. Förordnande om sam­manlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå, om ma­ke begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten. Be­slut om sammanlevnadens hävan­de och om besöksförbud får dock ej återkallas, om make motsätter sig det.


12 §


Då till hemskUlnad dömes, äge rätten, på makes yrkande, att för tid, som prövas skälig, meddela vilesförbud varom i 11 § första Stycket sägs.


Har frågan om äktenskapsskUl­nad förfalUt enligt 11 kap. 3 §, skall målet avskrivas och vardera parten bära sin rättegångskostnad.


 


24 §

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under­hållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till hemskill­nad eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om så­dant bidrag, äge rätten, på yrkan­de, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreUgger för­ordna därom, efter vad som skä­Ugt finnes.


20

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhålls­bidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till äktenskapsskill­nad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 §, eller har make påkallat jämk­ning i vad genom rättens be­slut eller genom avtal blivit be­stämt om sådant bidrag, kan rät­ten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom före­ligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.


28 §2-


Vill make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under särskild vård och förvaltning, ef­ter vad som stadgas i 9 kap. 6 §,

" Senaste lydelse 1946: 822. " Senaste lydelse 1946: 822.


Vill make eller hans arvinge att egendom skall sättas under särskild vård och förvaltning ef­ter vad som stadgas i 9 kap. 6 §,


 


Prop. 1973: 32


23


 


Nuvarande lydelse

11 kap. 17 eller 23 § eller 12 kap. 5 §, söke han hos rätten förord­nande därom. Sådant förordnan­de må, om sökanden det äskar, meddelas att gälla till dess ären­det av rätten avgöres. Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.


Föreslagen lydelse

11 kap. 9 § eller 12 kap. 5 §, skall han hos rätten söka för­ordnande därom. Sådant förord­nande får, om sökanden begär det, meddelas att gälla till dess ärendet avgöres av rätten. Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.


Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall tUlfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, så­vida ej förbud däremot kommer från hovrätten.

29 §2


I äktenskapsmål, boskillnads-mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk skall un­derrätt vid handläggning, som en­Ugt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna do­mare, bestå av en lagfaren doma­re och nämnd. Vad nu sagts gäl­ler även annat mål som hand-lägges i samma rättegång.


I äktenskapsmål, boskUlnads-mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i den­na balk skall underrätt vid hand­läggning, som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat mål som handlägges i samma rätte­gång.


32 §2»


Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i frå­ga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller det­ta kap. 11, 24 eller 25 §, skall ta­lan föras särskilt.


Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i frå­ga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 12 § eller detta kap. 11, 24 eller 25 §, skall talan föras särskilt.


Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2.    Har talan om anspråk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 § väckts före ikraftträdandet, gäller äldre lag i fråga om anspråket.

3.    Har talan om underhållsbidrag enligt 5 kap. 7 § väckts före. ikraft­trädandet, tiUämpas paragrafen i dess äldre lydelse.

4.    Har talan om återgång väckts före ikraftträdandet, prövas talan enligt äldre lag. Innan sådan talan slutligen avgjorts, får ej dömas till äktenskapsskUlnad på talan som väckts enligt nya lagen.

Har äktenskap återgått eller har äktenskap, som kunnat dömas att återgå, upplösts genom makes död före ikraftträdandet eller medan i behörig ordning väckt talan om återgång var anhängig, gäller äldre lag i fråga om verkan av återgången samt i fråga om bodelning, underhåll och skadestånd.

" Senaste lydelse 1969: 256. " Senaste Ivdelse 1969: 256.


 


Prop. 1973: 32                                                         24

5. Har talan om äktenskapsskillnad väckts före ikraftträdandet, prö­
vas talan enligt äldre lag. Innan sådan talan slutiigen avgjorts, får ej
dömas till äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya lagen.

Har dom på hemskillnad meddelats eller har talan om hemskillnad väckts före ikraftträdandet, gäller 11 kap. 1—3 §§ i den äldre lydelsen i stället för 1—4 §§ i den nya lydelsen. Fråga om äktenskapsskillnad skall dock prövas enligt nya lagen, om

makama är ense därom,

hemskillnaden förfallit på gmnd av att makarna flyttat samman,

talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången av juni 1975 eller, om dom på hemskUlnad vunnit laga kraft efter ikraftträdandet, sedan 18 månader förflutit från det så skedde.

Har dom på hemskUlnad meddelats och skall frågan om äktenskaps­skillnad prövas enUgt nya lagen, skall, om hemskillnaden icke förfalUt genom att makama flyttat samman, betänketid anses ha börjat löpa när domen på hemskUlnad vann laga kraft.

Har dom på hemskillnad eUer äktenskapsskillnad meddelats enligt äldre lag, gäller äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden samt i fråga om bodelning, underhåll, skadestånd och skyldighet för gåvota-eare att återbära gåva eller dess värde.

6.    Avlider make under handläggningen av mål om äktenskapsskill­nad, i vilket talan väckts före ikraftträdandet, tillämpas äldre lag i fråga om bodelningen. Detsamma gäller om det dömes till boskillnad på ta­lan som väckts under handläggningen av sådant mål.

7.    I mål som skall prövas enligt äldre lag tiUämpas 15 kap. i dess äld­re lydelse med undantag av 8 och 9 §§.

8.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2    Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 7 och 12 §§, 7 kap. 9 § samt 11 kap. 1 § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 kap.

7                                         §
Leva föräldrarna pä grund av
   Leva föräldrarna på grund av
söndring åtskilda, har rätten på
söndring åtskilda, har rätten på
ansökan av endera att förordna,
ansökan av endera att förordna,
vilken av dem skall h.iva vårdna-
vilken av dem skall hava vårdna­
den om barnen eller, om ej alla
den om barnen eller, om ej alla
barnen böra stå under den enes
barnen böra stå under den enes
vårdnad, huru de skola fördelas
vårdnad, huru de skola fördelas
mellan föräldrarna. Äro föräldrar-
mellan föräldrarna. Äro föräldrar-


 


Prop. 1973: 32


25


 


Nuvarande lydelse

na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppen­bart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn främst tUl barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till sammanlevnadens hävande, och äro de lika skickade alt hava vårdnaden om barnen, vare den andre närmast därtill. Finnes med hänsyn till baraens bästa uppen­bart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad för­myndare.

Dömes till återgång av föräld­rarnas äktenskap eller till hem­skillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga mot­svarande tUlämpning.


Föreslagen lydelse

na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de öns­ka, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn tUl barnens bästa finnes skäligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppen­bart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad för­myndare.

Dömes till äktenskapsskUlnad mellan föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vård­naden om barnen: och skall där­vid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.


12 §1


Barn utom äktenskap står un­der moderns vårdnad tUl dess det fyllt tjugu år eller ingått äkten­skap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns stäl­le, varde han, på anmälan, av rät­ten förordnad att övertaga vård­naden om barnet, om han är lämp­lig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av fadern eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åkla­gare eller barnavårdsnämnd över­flytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare. Vad i 2—4 och 10 §§ stadgas med avseende å vårdnad om barn i äk­tenskap skall äga motsvarande till-lämpning beträffande bam utom äktenskap.


Barn utom äktenskap står under modems vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skall dock rät­ten överföravårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrar­na ense, att vårdnaden skall över­föras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av för­äldrarna som har vårdnaden om barnet sådant fall som avses i 6 § eUer dör han, skall rätten på an­sökan av den andre eller på an­mälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt sär­skUt förordnad förmyndare.


1 Senaste lydelse 1969: 157.


 


Prop.1973: 32


26


 


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse

Vad i 2 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvaran­de tillämpning beträffande barn utom äktenskap.


7 kap. 9§


Är avtal, som makar med av­seende å förestående äktenskaps­skillnad slutit om underhåll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äkten­skapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

Är avtal, som makar med av­seende å förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äk­tenskapsskillnad slutit om under­håll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet, om det ej ingåtts under hemskUlnad, på hans talan av rätten jämkas. I fråga om tid, inom vilken sådant klander skall väckas, äge vad ill kap. 29 § andra punkten gifter­målsbalken är stadgat motsvaran­de tillämpning.

11 kap. 1 §2 För underårigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna, eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara förmyn­dare, eller varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre barnets förmyndare.


Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskiUnad eller äktenskapsskillnad, vare den bar­nets förmyndare, som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUl­komma allenast den ene av för­äldrarna, vare han ock förmyn­dare.


Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, vare den bar­nets förmyndare, som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUl­komma allenast den ene av för­äldrarna, vare han ock förmyn­dare.


1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2.    Dömes efter ikraftträdandet till återgång eller hemskillnad enligt bestämmelserna i giftermålsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1974, skall vad i 6 kap. 7 § andra stycket är föreskrivet om förordnande angående vårdnaden om barn när det dömes tUl äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning.

3.    I fråga om avtal, som slutits med avseende på förestående åter­gång av äktenskap eller hemskiUnad eUer som ingåtts under hemskill­nad, tUlämpas 7 kap. 9 § i dess äldre lydelse. Detsamma gäller avtal som i annat fall slutits före ikraftträdandet med avseende på förestå­ende äktenskapsskillnad.

2 Senaste lydelse 1971:870.


 


Prop. 1973: 32


27


3    Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 3 kap. 8 § och 25 kap. 3 § ärvdabalken skal! ha nedan angivna lydelse.


3 kap. 8 §

Nuvarande lydelse

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga tillämpning, om vid arvlåtarens död makarna pä grund av hemskillnad levde åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskUlnad eller äktenskapsskill­nad då var anhängig eUer vid bo­delning i anledning av dödsfallet makarnas giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken stadgas skall så delas som hade återgång skett.


Föreslagen lydelse

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga tUlämpning, om vid arvlåtarens död talan om äkten­skapsskillnad var anhängig utan att frågan därom förfallit enligt 11 kap. 3 § giftermålsbalken.


 


25 kap.

3 §


Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom ri­ket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse om den bortovarande, ävensom kyrko­herden och allmänna åklagaren i den ort, där han senast ägt hem­vist inom riket.


Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom ri­ket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse om den bortovarande, ävensom pas­torsämbetet och polismyndigheten i den ort, där han senast ägt hem­vist inom riket.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. 3 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall dock tiUämpas, om arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet eller om i annat fall talan om återgång eUer hemskillnad var anhängig eller makarna på grund av hemskUlnad levde åtskUda vid dödsfallet.


 


Prop. 1973: 32                                                                        28

4    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 7 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 5 §, 7 kap. 6 § och 35 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

6 kap.

5 § Har någon samlag med eget bam eUer dess avkomling, dömes för Olukt med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt    Den som har samlag med sitt

syskon, dömes för otukt   med helsyskon,    dömes    för    o t u k t

syskon   till fängelse i högst ett med    syskon    till   fängelse   i

år.                                                                           högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till gärningen medelst olaga tvång eller på annat otiUbörligt sätt.

7 kap.

6 § Olaga  giftermål  må   ej  åtalas, med mindre för gärningen  blivit dömt till återgång av äktenskapet.

Egenmäktighet med barn må  ej  åtalas  av  åklagare,  med  mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

35 kap.

4 § De i 1 och 2 §§ bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsattes för ådömande av påföljd att viss verkan av hand­lingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

I fall, som i 7 kap. 2 § sägs, skall I fall, som i 11 kap. 5 § sägs,

tiden räknas från den dag dom om skall tiden räknas från den dag då

återgång av äktenskapet vann laga beslut om egendomsavträde med-

kraft och i det fall, som i 11 kap. delades   eller   åtal   eljest   tidigast

5 § sägs, från den dag då beslut                              kunde ske.
om  egendomsavträde  meddelades
eller åtal eljest tidigast kunde ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,


 


Prop. 1973: 32                                                                      29

5    Förslag tUl

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap, 9 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

10 kap. 9 §1

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan arvingar och efterlevande make skall upptagas av den rätt, där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan ma- Tvist om bodelning mellan ma­
kar i anledning av boskUlnad, äk-
kar i anledning av boskUlnad eller
tenskaps återgång, hemskiUnad el-
äktenskapsskillnad skall upptagas
ler äktenskapsskUlnad skall upp-
  av den rätt, där mannen skall sva-
tagas av den rätt, där mannen
ra i tvistemål i allmänhet, eller,
skall svara i tvistemål i allmänhet,
   om mannen ej är skyldig att i så-
eller, om mannen ej är skyldig att
    dant mål svara vid svensk domstol,
i sådant mål svara vid svensk dom-
där hustrun svarar i sådant mål.
stol, där hustrun svarar i sådant
mål.

Finnes i mål, som avses i denna paragraf, ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till-lämpas dock alltjämt i fråga om tvist om bodelning mellan makar i an­ledning av äktenskaps återgång eller hemskillnad.

6    Förslag till

Lag om medling mellan samlevande

Härigenom förordnas som följer.

1 § Medling enligt denna lag har tUl ändamål att utjämna motsätt­
ningar mellan man och kvinna som sammanlever eller har sammanlevt.

Medlare skall på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen tUl motsättningarna och, om fråga uppkommit att bryta samlevnaden, rådgöra med parterna om möjligheterna att fortsätta den.

2 § För varje kommun skall utses minst två medlare. Om det är påkal­
lat av särskUda skäl, kan samme person förordnas till medlare för mer än
en kommun.

1 Senaste lydelse 1969: 244.


 


Prop. 1973: 32                                                         30

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår. Är medlare ej lämp­lig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medlare före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas för den återstående tiden.

3    § Medlare är skyldig att söka medla på begäran av mannen eller kvinnan, om någon av dem är bosatt i den kommun för vilken medlaren förordnats.

4    §    Ersättning till medlare betalas av kommunen.

Närmare bestämmelser om ersättningen meddelas av Konungen.

5 §    Medlare får ej obehörigen yppa vad han erfarit under medlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

7    Förslag till

Lag om ogifta samboendes gemensamma bostad

Härigenom förordnas som följer.

1 § Innehar vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad mellan
ogift man och ogift kvinna den ena av parterna hyres- eller bostadsrätt
till lägenhet, vUken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som
parternas gemensamma bOstad, får den andra parten övertaga hyres-
eller bostadsrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn
till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om parterna ej har eller
har haft barn tUlsammans, gäller vad nu sagts endast om synnerliga skäl
talar därför.

Upplöses samlevnaden genom att den av parterna som innehar hyres-eller bostadsrätten avlider, tUlämpas bestämmelsema i första stycket i fråga om rätt för den efterlevande att övertaga hyres- eller bostadsrät­ten.

2    § Part förlorar sin rätt att övertaga hyres- eller bostadsrätten, om han icke framställt anspråk därpå senast tre månader efter det att han har flyttat från lägenheten.

3    § Den som enligt 1 § övertager hyres- eller bostadsrätt skall vid övertagandet till andra parten erlägga lösen motsvarande rättens värde. Om synnerUga skäl föreligger, får anstånd med betalningen beviljas parten mot att han stäUer godtagbar säkerhet.

4    § Uthyres sådan lägenhet som avses i 1 § av ena parten eller hans dödsbo helt eller delvis tUl annan utan andra partens samtycke och länder uthyrningen denne till förfång, skall på andra partens yrkande uthyrningen gå åter, om han väcker talan därom inom tre månader från det han fick kännedom om uthymingen. Han kan även föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten får medgiva hyresgästen skäligt råd­rum med avflyttningen.


 


Prop. 1973: 32                                                          31

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten på ansökan till­låta den, om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I fråga om rät­tens domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende gäller vad som är föreskrivet om ärende som angår medgivande till åtgärd enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken.

5    § Bestämmelserna i 4 § har motsvarande tillämpning på överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 1 §.

6    §    Med hyresrätt och bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i lagen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning i fråga om andelsrätten.

7 § I mål om rätt att övertaga hyres- eller bostadsrätt enligt 1 § kan
rätten på yrkande av endera parten för tiden intUl dess laga kraft ägande
dom föreUgger efter vad som finnes skäUgt förordna, vilken av parterna
som skall få nyttja bostaden samt, om nyttjandet tillägges part som ej
har hyres- eller bostadsrätten, vad han skall erlägga för nyttjandet och i
övrigt har att iakttaga.

Förordnande får meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnan­de meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra parten. Har förordnande meddelats, skall rätten, när målet avgöres, pröva om åtgärden skall bestå.

Beslut som avses i denna paragraf får verkställas lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och gäUer till utgången av år 1979.

Lagen äger ej tiUämpning, om samlevnaden upphört före lagens ikraft­trädande.

Har anspråk på att få övertaga hyres- eller bostadsrätt framställts un­der lagens giltighetstid, skall även efter denna tid bestämmelsema i lagen iiga tUlämpning i fråga om anspråket.

8    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående

Härigenom förordnas, att lagen (1915: 434) om fuUföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående skall upphöra att gälla vid utgången av år 1973.


 


Prop. 1973: 32


32


9    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

dels att 2 och 3 § § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av nedan angivna lydelse.


2 §1

Nuvarande Ivdelse

Vigselförrättare, som i 1 § sägs, skall, då begäran om vigsel fram-ställes, tillse, att de trolovade äro oförhindrade att ingå äktenskap med varandra. Trolovad, som är kyrkobokförd i svensk församling, vare pliktig alt inför vigselförrät­taren förete äktenskapsbetyg; och skola de trolovade i övrigt full­göra vad enligt lag åligger dem, som v(7/a erhåUa hindersprövning.

Har Konungen förordnat, att äktenskap ej må slutas i strid mot hinder, som är stadgat i den främ­mande statens lag, lände det till efterrättelse; och vare de trolova­de pliktiga styrka frånvaron av så­dant hinder, på sätt Konungen fö­reskriver.


Föreslagen lydelse

Vigselförrättare som i 1 § sägs skall, då begäran om vigsel fram-ställes, tillse, att mannen och kvin­nan är oförhindrade att ingå äk­tenskap med varandra. Den som är kyrkobokförd i svensk försam­ling skall inför vigselförrättaren förete intyg om vad kyrkoböcker­na i hans församling innehåller om hans behörighet att ingå äktenska­pet. Mannen och kvinnan skall i övrigt fullgöra vad enligt lag ålig­ger dem som vill erhålla hinders­prövning.

Har Konungen förordnat, att äktenskap ej får slutas i strid mot hinder, som är föreskrivet i den främmande statens lag, skall detta iakttagas. Mannen och kvinnan är skyldiga alt på sätt Konungen fö­reskriver styrka frånvaron av så­dant hinder.


 


J   S"


Fullgöra de trolovade vad enligt 2 § åligger dem, och finner ej vigselförrättaren hinder mot äk­tenskapet möta, må vigsel ske inom fyra månader därefter.


Fullgör mannen och kvinnan vad enligt 2 § åligger dem och fin­ner ej vigselförrättaren hinder mot äktenskapet möta, får vigsel ske inom fyra månader därefter.


8 §

Talan mot beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Senaste lydelse 1968: 761.

2 Senaste lydelse 1968: 761.


 


Prop. 1973: 32


33


10    Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särsldlda be­stämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1959: 157) med särskilda be­stämmelser om makars gemensamma bostad, som enligt lag (1969: 616) gäller till utgången av år 1974,

dels att lagen skall äga fortsatt gUtighet tUl utgången av år 1979,

dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Vid bodelning eller skifte i an­ledning av äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskUl­nad må, utan hinder av vad där­om eljest är stadgat, fastighet, vil­ken uteslutande eller huvudsakli­gen skolat tjäna som makarnas ge­mensamma bostad och vilken ut­gör giftorättsgods eller samfälld egendom, på makes begäran tilläg­gas honom, såframt han bäst be­höver bostaden samt det med hän­syn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.


Vid bodelning eller skifte i an­ledning av äktenskapsskillnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat, fastighet, vilken ute­slutande eller huvudsakligen sko­lat tjäna som makarnas gemen­samma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld egen­dom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan an­ses skäligt.


2 §

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutan­de eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bo­stad och dömes till äktenskaps­skillnad mellan dem, skall på ma­kes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodel­ning eller skifte tUläggas endera av makarna. Företräde skall här­vid tUlkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Hava makar eller en av dem för­hyrt lägenhet för att uteslutande eller huvudsakligen användas så­som makarnas gemensamma bo­stad och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äkten­skapsskUlnad mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas en­dera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheter­na i övrigt kan anses skäligt.

Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga motsvarande tillämpning, om makarna eUer en av dem innehar lägenhet med bostadsrätt.

Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom,

3    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973: 32


34


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tillägges andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat om fång på grund av giftorätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap eller hemskillnad.

11    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen (1862: 10 s. 1) om tio­årig preskription och om kallelse å okända borgenäreri skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

10

Då makar erhålla boskillnad el­ler till återgång av äktenskap, hemskiUnad eller äktenskapsskill­nad dömes,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, eller registrerad förening träder i likvidation eller försättes i kon­kurs,

eller myndig person varder un­der förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i 9 § sägs, kallelse å okända borge­närer sökas vid den rätt, varunder gäldenären i konkursmål hörer.


Föreslagen lydelse

Då makar erhålla boskillnad el­ler till äktenskapsskillnad dömes.

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, el­ler registrerad förening träder i likvidation eller försättes i kon­kurs,

eller myndig person varder un­der förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i 9 § sägs, kallelse å okända borge­närer sökas vid den rätt, varunder .gäldenären i konkursmål hörer.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till-lämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap eller hemskillnad.

1 Senaste lydelse av förordningens rubrik 1933: 326.

2 Senaste lydelse 1920: 425.


 


Prop. 1973: 32


35


12    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstols­ärenden

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


6 §1

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.


Vid arman handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som an­ges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning fö­religger därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av
tjänste- eUer arbetsavtal som bam
ingått, medgivande till äktenskap
enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken
eller tUl åtgärd beträffande ma­
kars egendom enligt 5 kap. 14 §
eller 6 kap. 6 § nämnda balk eller
förordnande angående sådan egen­
doms förvaltning i andra fall,

2.  talan mot överförmyndares
beslut,

3.    nedsättning av bolags aktie­kapital eller grimdfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldig­het för bolag eller förening att trä­da i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller till­stånd tUl försäljning av egendom under likvidation eller till fusion,

4.    förvaltning av stiftelse,

5.    underställning av delägares beslut eller meddelande av särskil­da föreskrifter angående god mans förvaltning enligt lagen om för­valtning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

1 Senaste lydelse 1969: 258.


Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som an­ges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskUd anledning fö­religger därtUl, eller

om ärendet angår

1.    samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande ma­kars egendom enligt 5 kap. 14 § eUer 6 kap. 6 § nämnda balk eller förordnande angående sådan egen­doms förvaltning i andra fall,

2.    talan mot överförmyndares beslut,

3.    nedsättning av bolags aktie­kapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldig­het för bolag eller förenmg att trä­da i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eUer till­stånd till försäljning av egendom under likvidation eUer till fusion,

4.    förvaltning av stiftelse,

5.    underställning av delägares beslut eller meddelande av särskil­da föreskrifter angående god mans förvaltning enligt lagen om för­valtning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller


 


Prop.1973: 32                                                                        36

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6. tillstånd till viss förvaltnings-   6. tillstånd till viss förvaltnings-

åtgärd i annat fall än som avses     åtgärd i annat fall än som avses
ovan i detta stycke.
                     ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren do­mare och nämnd, när ärendet skaU prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tUlämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

13    Förslag t>ll

Lag om ändring i namnlagen (1963: 521)

Härigenom förordnas, att 7 och 15 §§ namnlagen (1963: 521) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

7 §
Upplöses äktenskap genom äk-
  Upplöses äktenskap, må hustru,

tenskapsskillnad eller genom man-     som förvärvat mannens släktnamn, nens död, må hustru, som förvar-     genom anmälan hos pastor återta-vat   mannens   släktnamn,   genom     ga det släktnamn hon hade som anmälan hos pastor återtaga det     ogift, släktnamn  hon  hade   som  ogift. Detsamma gäller, om hustru vid återgång av äktenskap tUlåtits be­hålla mannens släktnamn.

15 §1 Förklaras någon icke hava äktenskaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen, förlorar han dennes släktnamn och förvär­var i StäUet moderns släktnamn. Om synnerUga skäl äro därtill, må dock rätten tillåta att han behåller mannens namn.

Dömes till återgång av äkten­skap, förlorar hustrun släktnamn som hon enligt 6 § första eller andra stycket förvärvat och åter­förvärvar det släktnamn hon hade före äktenskapet. Om synnerliga skäl äro därtiU, må dock rätten tillåta alt hon behåller mannens namn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt vid återgång av äktenskap.

1 Senaste lydelse 1970: 844.


 


Prop. 1973: 32                                                                      37

14    Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom förordnas, att 2 § rennäringslagen (1971:437) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 § Den som ingår äktenskap med renskötselberättigad förvärvar ren­skötselrätt.

Upplöses    äktenskapet    genom Upplöses    äktenskapet    genom

äktenskapsskUlnad eller dömes till äktenskapsskillnad, kan länsstyrel-

återgång i äktenskapet, kan läns- sen   upphäva   renskötselrätt   som

styrelsen   upphäva   renskötselrätt förvärvats enligt första stycket, om

som förvärvats enligt första styc-   särskilda skäl föreligger,
ket, om särskilda skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser tUl-lämpas dock alltjämt vid återgång av äktenskap.

15    Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordnas, att 31 § rättshjälpslagen (1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

31 §1 I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tUlämpning i fråga om kostnaderna för rätts­hjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kost­nader skall åläggas att utge ersättning tUl statsverket.

Vinner makar efter gemensam Vinner makar efter gemensam
ansökan boskillnad, hemskillnad
ansökan boskillnad eller äkten-
eller äktenskapsskUlnad och har
skapsskUlnad och har ena maken
ena maken åtnjutit allmän rätts-
åtnjutit allmän rättshjälp, skall rät-
hjälp, skall rätten, om det ej med
ten, om det ej med hänsyn till
hänsyn till omständigheterna är
omständigheterna är obUligt, åläg-
obilligt, ålägga andra maken att
ga andra maken att betala stats­
betala statsverket hälften av kost-
verket hälften av kostnaderna för
naderna för rättshjälpen.
                              rättshjälpen.

1 Senaste lydelse 1973: 000.


 


Prop. 1973: 32                                                         38

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

SkaU i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mel­lan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämp­nuig i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser till-lämpas dock alltjämt, om det dömes till hemskUlnad.


 


Prop. 1973: 32                                                                       39

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 januari 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter fråga om ändringar i giftermålsbalken, m. m. och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 till­kallades sju sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. De sakkunniga,i q antog namnet familjelagssakkunniga, har som en första etapp i utredningsarbetet i maj 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972: 41) Familj och äktenskap I med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m. m. De i be­tänkandet upptagna lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklaga­ren (RA), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Malmö, Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, länsstyrelserna i Jön­köpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, dom­kapitlen i Uppsala ärkestift, Västerås stift. Lunds stift och Stockholms stift, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, hyresnämnden för Göte­borgs och Bohus län, socialutredningen, Stockholms kommuns barna­vårdsnämnd, sociala centralnämnden i Göteborg, Stockholms överför-inyndarnämnd. Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbun­det. Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksför­bund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemän­nens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund. Föreningen

' Numera regeringsrådet Eskil Hellner, ordförande, samt riksdagsledamöterna Torsten Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Lisa Mattson, Gabriel Romanus, Ingrid Sundberg och Bertil Zackrisson.


 


Prop. 1973: 32                                                         40

Sveriges rättshjälpsjurister. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Sam­arbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivnings­byråer. Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare, Centems kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata sam­lingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Centerns ungdomsförbund. Folkpar­tiets ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet, Sveriges social­demokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges frikyrkoråd. Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Frälsningsarmén, Katolska biskopsämbetet och Svenska kyr­kans lekmannaförbund kyrkobröderna.

Remissinstanserna har i åtskilliga fall bifogat yttranden från under­ställda myndigheter. Yttranden i ärendet har dessutom inkommit från ärkebiskopen, Svenska prästförbundet. Husmodersförbundet hem och samhälle, Riksförbundet kyrkans ungdom. Yrkeskvinnors klubbars riks­förbund, Kristen demokratisk samling och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

En sammanställning av remissyttrandena torde få fogas till stats­rådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

De sakkunniga har i sitt arbete upprätthållit fortlöpande kontakt med kommittéer för revision av äktenskapsrätten som har tillsatts i Danmark år 1969, i Finland år 1970 och i Norge år 1971. Vid ärendets fortsatta beredning i justitiedepartementet har överläggningar ägt rum med företrädare för justitieministerierna i dessa länder.

2 Huvuddragen av gällande ordning och de sakkunnigas förslag 2.1 Gällande rätt

Giftermålsbalken (GB) kom till år 1920. Den innehåller regler om äktenskaps ingående och upplösning samt bestämmelser om makars eko­nomiska och personliga rättsförhållanden. Reglerna om ingående av äk­tenskap är samlade i balkens fyra första kapUel, vilka behandlar tro­lovning, hinder mot äktenskap, hindersprövning och vigsel. 5-9 kap. rör makars rättsförhållanden. 5 kap. innehåller vissa allmänna bestäm­melser i ämnet. 6 och 7 kap. behandlar makars egendom och skulder,

8   kap. äktenskapsförord och andra rättshandlingar mellan makar samt

9   kap. boskillnad. Bestämmelser om upplösning av äktenskap finns i 10 —12 kap. I 10 kap. regleras återgång av äktenskap, i 11 kap. hemskill­nad och äktenskapsskillnad, och 12 kap. upptar vissa bestämmelser om äktenskaps upplösning genom makes död. I 13 kap. finns bestämmelser om bodelning i anledning av boskillnad eller äktenskaps upplösning, i 14 kap. regler om medling mellan makar och i 15 kap. vissa föreskrit-


 


Prop. 1973: 32                                                         41

ter om rättegången. 16 kap. upptar allmänna bestämmelser av formell art.

Reglerna om ingående av äktenskap syftar bl. a. till att motverka familjebildningar som av sociala, medicinska eller andra orsaker har bedömts som inte önskvärda från allmän synpunkt och skapa garantier för att äktenskap inte kommer till stånd utan partemas fria vilja.

Lagstiftningen utgår från att äktenskapet i princip skall vara ett livsvarigt förbund. Den är utformad på ett sätt som syftar till att värna om äktenskapets bestånd. Detta kommer särskilt till uttryck i reglerna om upplösning av äktenskap. Omedelbar skilsmässa kan inte erhållas annat än i vissa särskilt angivna fall. Annars måste äktenskapsskill­naden föregås av minst ett års särlevnad efter dom på hemskillnad.

När det gäller makarnas förhållande till varandra i personligt och ekonomiskt hänseende är den grundläggande principen att makarna är helt jämställda. De är enligt 5 kap. 1 § skyldiga varandra trohet och bistånd och har att i samråd verka för familjens bästa. De skall var efter sin förmåga bidra till familjens underhåll genom arbete i hemmet, genom tillskott i pengar eller på annat sätt. Om makarna lever isär eller äktenskapet upplöses kan den ena maken åläggas att lämna bidrag till den andras underhåU.

Om någon av makarna brister i vad som åUgger honom under äk­tenskapet kan detta ge den andra maken rätt att påkalla äktenskapets upplösning. Flerstädes i lagen finns också regler som knyter särskilda rättsverkningar till att den ena maken har kränkt den andra eller varit vållande till att söndring har uppstått mellan dem. Den skyldige kan åläggas att betala skadestånd i samband med skilsmässa. Han kan gå förlustig rätten till underhållsbidrag och missgynnas vid bodelningen. Skuldfrågan kan enligt bestämmelser i föräldrabalken (FB) också på­verka bedömningen av vilken av makama som skall få vårdnaden om de gemensamma barnen.

Makama förvaltar vardera själv sin egendom, både sådan som ma­ken hade före äktenskapet och sådan som han senare förvärvat. Var­dera maken svarar också ensam för sina skulder. För hushållsskulder är dock makarna gemensamt ansvariga. Makarnas ekonomiska gemen­skap kommer vidare till uttryck däri att vardera maken har giftorätt i den andras egendom. Giftorätten innebär att makarnas egendom skall delas Uka mellan dem vid äktenskapets upplösning eller när egendoms­gemenskapen upphör på grund av boskillnad eller hemskiUnad. Genom äktenskapsförord kan makarna komma överens om att all eller viss egendom skall vara enskild och inte omfattas av giftorätt. I samma ordning kan de bestämma att enskild egendom skall övergå till att vara giftorättsgods.

Om äktenskapet upplöses genom den ena makens död, tryggas den efterlevande genom en bodelningsregel som ger honom rätt att för egen


 


Prop. 1973: 32                                                         42

del behålla giftorättsgods intill visst värde. Om den avlidne maken inte har bröstarvingar, inträder enhgt regler i 3 kap. ärvdabalken (ÄB) den efterlevande som hans arvinge.

Genom provisorisk lagstiftning vid sidan av GB har skapats möjlig­het att vid äktenskaps upplösning ge den gemensamma bostaden till den av makarna som bäst behöver den, oavsett vem av makarna som har rätten till bostaden.

GB:s bestämmelser gäller bara dem som är gifta med varandra och är inte till någon del tUlämpliga på man och kvinna som sammanbor utan att vara gifta. I lagstiftning på andra områden, t. ex. inom social-och skattelagstiftningen, har däremot sådana samboende ofta jämställts med makar.

2.2 Vissa statistiska uppgifter

I bilagor till de sakkunnigas betänkande lämnas vissa statistiska upp­gifter om äktenskap och annan samlevnad. Av statistiken framgår att flertalet äktenskap alltjämt är livsvariga. Antalet skilsmässor ökar emel­lertid starkt. Av de äktenskap som upplöstes år 1915 upplöstes 97 % genom den ena makens död. Numera är 14 % av alla ett visst år in­gångna äktenskap upplösta genom äktenskapsskillnad efter 20—25 år. Det relativa antalet genom skilsmässa upplösta äktenskap ökar stadigt. Av de äktenskap som ingicks år 1941 var 3,4 % upplösta på detta sätt efter fem år och 7,3 % efter tio år. Motsvarande siffror för de år 1955 ingångna äktenskapen var 4,1 % och 8,5 % och för dem som in­gicks 1960 4,5 % och 10,1 %. 5,6 % av de äktenskap som ingicks år 1965 var upplösta genom skilsmässa efter fem år. Antalet äktenskaps­skillnader på 100 000 av medelfolkmängden gifta kvinnor har stigit från 495,7 år 1959 till 684,6 år 1970. Under perioden 1959—1970 steg an­talet årligen meddelade äktenskapsskillnader från 8 761 till 13 174. An­talet hemskillnader steg under samma tid från 9 657 till 15 374. Mellan 20 och 25 % av hemskillnaderna fullföljs aldrig genom äktenskaps­skillnad. 1 denna siffra ingår emeUertid sådana fall där ena maken dött innan äktenskapsskillnad har hunnit meddelas eller där äktenskaps­skUlnad meddelas på annan grund än förutgången hemskillnad. I 62 % av de äktenskap där äktenskapsskillnad meddelades år 1970 fanns barn under 15 år. Dessa barns sammanlagda antal uppgick tiU 13 464.

Medan sålunda antalet äktenskapsskiUnader stigit har antalet årligen ingångna äktenskap minskat och andelen utom äktenskap födda bam ökat. År 1960 ingicks omkring 50 000 äktenskap. Antalet ökade sedan successivt och utgjorde år 1966 omkring 61 000. Därefter har det skett en fortlöpande minskning och år 1970 ingicks endast omkring 43 000 äktenskap. Av de under 1950-talet födda barnen var ungefär 10 % födda utom äktenskap. Därefter har denna andel snabbt ökat. Ar 1960


 


Prop. 1973: 32                                                          43

föddes 11,3 % av aUa barn utom äktenskap. Ar 1970 var motsvarande siffra 18,4 % (SOU 1972: 34 s. 78). 1 ett stort antal av dessa fall torde emellertid föräldrarna faktiskt sammanbo. Sålunda sammanlevde år 1969 38 % av alla ogifta mödrar med fadern tUl gemensamt barn.

Enligt den officiella befolkningsstatistiken avseende år 1971 ingicks nämnda år 39 918 äktenskap. Dom på äktenskapsskillnad meddelades i 13 682 fall och dom på hemskillnad i 16 699 faU. Antalet äktenskaps-skUlnader på 100 000 av medelfolkmängden gifta kvinnor uppgick där­med till 711,7. I 68 % av de fall där äktenskapsskillnad meddelades fanns barn under 18 år. Sammanlagda antalet av dessa barn uppgick tUl 16 109. Av samtiiga år 1971 levande födda barn föddes 21,6 % utom äktenskap.

En i betänkandet redovisad undersökning rörande sammanboende gifta och sammanboende ogifta par, grundad på uppgifter insamlade åren 1969 och 1970, visar att drygt 6 % av hela antalet samlevnadsfall utgjordes av sammanboende ogifta. Hälften av dessa familjebildningar var mindre än fem år gamla. Drygt 10 % av dem upplöstes inom imge­fär ett år, medan motsvarande andel i fråga om de gifta var knappt 1 %.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att även redovisa vissa uppgifter om gifta kvinnors förvärvsintensitet. 1920 hade 3,9 % av samtliga gifta kvinnor förvärvsarbete (SOU 1964: 35 s. 17). Familje­politiska kommittén lämnar i sitt betänkande (SOU 1972: 34) Familje-stöd följande uppgifter. Är 1930 arbetade 9 % av de gifta kvinnorna utom hemmet under minst halv normal arbetstid. Är 1950 hade andelen stigit till 15,6 %, år 1960 till 26,3 % och år 1965 tiU 36,7 %. De må-natiigen gjorda arbetskraftsundersökningarna visar att den genomsnitt­liga förvärvsprocenten för gifta kvinnor i åldrarna 18—66 år steg från 46,5 % år 1964 till 58,5 % år 1972. För åren efter 1965 visar under­sökningarna en markant ökad förvärvsintensitet bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Under fjärde kvartalet 1971 hade 320 000 möd­rar med bam under sju år förvärvsarbete minst en timme per vecka. I februari 1966 var motsvarande siffra 210 000. Långtidsutredningen (SOU 1971: 8) har beräknat att år 1980 65 % av de gifta kvinnor som är under 35 år och 70 % av dem som är mellan 35 och 54 år kommer att förvärvsarbeta. Under förutsättning att barntillsynsfrågan kan lösas på tillfredsställande sätt kommer vid samma tid enligt utredningens beräkning 55 % av mödrarna med barn under sju år att ha förvärvs­arbete.

Behovet av barntillsyn överstiger f. n. väsentligt tUlgången. Familje­lagssakkunniga beräknar antalet bam under 7 år till 823 000 och uppger att det den 1 juli 1971 fanns 42 000 platser i daghem och drygt 40 000 platser i kommunalt organiserade familjedaghem. Antalet platser i fri­tidshem uppgick vid samma tid till 8 000 under det att antalet barn i


 


Prop. 1973: 32                                                                      44

åldern 7—11 år uppgick till drygt 536 000. Fram tUl mitten av år 1972 ökade antalet kommunala daghemsplatser tUl omkring 93 000.

2.3 Huvudinnehållet i de sakkunnigas förslag

De sakkunniga lägger i betänkandet fram förslag tUl bl. a. lag om ändring i GB, lag om ändring i FB och lag om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsUknande samlevnad.

Den föreslagna ändringen i GB innebär i huvudsak följande. Balkens regler om trolovning upphävs. Vissa äktenskapshinder avskaffas, bl. a. medges äktenskap mellan halvsyskon efter dispens. Reglerna för hin­dersprövning förenklas. Formen för ingående av äktenskap görs enhet­lig genom att ett anmälningsförfarande ersätter de nuvarande vigsel­formerna. Reglerna för makars förhåUande till varandra i personligt hänseende utgår och inga rättsverkningar knyts tUl skuld till familje­upplösningen. Återgången avskaffas som form för upplösning av äkten­skap. Äktenskapsskillnaden frigörs från krav på förutgången särlevnad eUer förefintligheten av särskild skiUnadsgrund. Hemskillnaden avskaf­fas och ersattes med en betänketid på sex månader när makarna är oense om skilsmässa eller har gemensam vårdnad om barn under 16 år. Medlingen görs frivillig. Vid bodelning efter äktenskapsskillnad skall avsteg i vissa fall kunna göras från regeln om hälftendelning av giftorättsgodset.

I FB föreslås i huvudsak sådana ändringar att barn utom äktenskap i vårdnadshänseende blir mera jämställda med barn i äktenskap. Möj­lighet föreslås införd för samboende ogifta föräldrar att få vårdnaden om sina barn gemensamt.

Vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad föreslås den av parterna som har störst behov av den gemensamma bostaden få rätt att lösa till sig hyres- eller bostadsrätt till denna som tillkommer andra parten.

Förslagen föranleder åtskilliga ändringar i annan lagstiftning. De sakkunniga lägger fram förslag till sådana ändringar i de hänseenden där ändringarna synts dem vara omedelbart påkallade. Såvitt avser anpassningen av den svenska internationeUrättsliga lagstiftningen tUl reformen har emellertid inga förslag utarbetats. Detta motiveras med att förslag till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äk­tenskap har lagts fram av familjerättskommittén i betänkandet (SOU 1969: 60) Internationell äktenskaps- och arvsrätt, vilket f. n. övervägs i justitiedepartementet.


 


Prop. 1973: 32                                                                      45

3 Gällande rätt

3.1 Ingående av äktenskap

3,1,1 Trolovning

GB innehåller i 1 kap. vissa regler om trolovning. Enligt 1 § förelig­ger trolovning när man och kvinna har kommit överens om att ingå äktenskap med varandra. Överenskommelsen är inte formbunden. La­gen uppställer inte något krav på att parterna skall ha uppnått viss ål­der. För att en överenskommelse skall kunna anses föreligga måste par­terna emellertid ha nått en viss mognad. Det bör anmärkas att trolov­ning i lagens mening inte föreligger om mannen och kvinnan bildar fa­milj utan att ha för avsikt att ingå äktenskap.

En trolovning kan brytas helt formlöst. Det räcker med att ena parten i ord eUer handling visar sin vilja att träda tUlbaka. GB knyter dock vissa rättsverkningar till trolovningen, vUka kommer till uttryck i de regler som gäller om trolovningen upplöses. Om hur det då skaU förfaras med gåvor, som de trolovade givit varandra för äktenskapets skull, ges regler i GB 1: 2. Huvudregeln är att vardera parten skall få tillbaka sina gåvor. Från denna regel görs dock två undantag. Om tro­lovningen upplöses genom dödsfall har den efterlevande rätt att inte bara återfå sina gåvor utan också behålla vad han har mottagit. Och om trolovningen bryts har den som huvudsakligen bär skulden till brytningen inte rätt att återfå sina gåvor.

I GB 1: 3 och 4 finns särskilda regler om skadestånd vid bruten trolovning. Generellt krävs för att en trolovad skall kunna bli skade­ståndsskyldig att han bär den huvudsakliga skulden tUl brytningen. För skadeståndsskyldighetens omfattning är det en avgörande skillnad om barn har avlats i trolovningen eller inte. Om barn inte har avlats kan den till brytningen huvudsakligen vållande förpliktas att utge er­sättning till den andre bara för förlust till följd av åtgärd, som denne vidtagit för det tillämnade äktenskapet. Har däremot bam avlats inträ­der för mannen en vidare skadeståndsskyldighet, som omfattar skada också av ideell natur. Ersättningen skall vara skälig. GB 1: 4 inne­håller regler som innebär att skadeståndsskyldigheten inskränks eller helt bortfaller när den för brytningen ansvarige inte hade rätt att ingå äktenskap utan giftomans samtycke samt giftomannen inte samtyckt till trolovningen.

Anspråk på återbäring av gåvor eller på skadestånd preskriberas om inte talan därom har väckts inom ett år från trolovningens upplösning (GB 1:5).

Troloviiingskapitlet i GB avslutas med en paragraf, 6 §, som ger tro­lovad kvinna viss rätt tUl andel i mannens kvarlåtenskap när bam har avlats i förbindelsen och trolovningen upplösts genom mannens död.


 


Prop. 1973: 32                                                         46

Regeln är tillämplig också när föräldrarna efter avlelsen har ingått tro­lovning med varandra. Är kvinnan i behov av underhåll får hon skälig andel, högst hälften, av mannens kvarlåtenskap. Anspråk på sådan an­del skall framställas inom sex månader från dödsfallet.

3.1,2 Hinder mot äktenskap

I 2 kap. GB finns bestämmelser om hinder mot äktenskap. Bakom dessa regler ligger överväganden av etisk, medicinsk och social karak­tär. Beroende på det syfte ett visst äktenskapshinder skall fullfölja kan det innebära antingen förbud för den det gäller att över huvud taget ingå äktenskap eller förbud att ingå äktenskap med viss annan person. Man talar i detta sammanhang om absoluta och relativa äktenskaps­hinder. Styrkan hos de bakomUggande intressena blir avgörande för en annan indelning, nämUgen i upplösande (dirimerande) och icke upplö­sande äktenskapshinder. Om hindret är av förstnämnda slag skall ett i strid däremot ingånget äktenskap upplösas genom återgång. I vissa fall kan återgångstalan föras, förutom av part, av offentligt organ. Hindret sägs då vara publikt dirimerande. Gränsen mellan upplösande och icke upplösande äktenskapshinder är inte alltid dragen helt efter objektiva kriterier. Sålunda är i vissa fall bristande vetskap om att hinder förelåg en förutsättning för att part skall få åberopa hindret som grund för åter­gång. Sakligt sett i nära samband med indelningen i upplösande och icke upplösande hinder står slutligen uppdelningen i dispensabla och indispensabla hinder. De dispensabla hindren kännetecknas av att myn­dighet kan meddela undantag från hindret, medan sådan möjlighet inte föreUgger i fråga om de indispensabla hindren. Om ett äktenskaps­hinder är absolut kan dispensen innebära att vederbörande får en ge­nerell rätt att gifta sig. I regel meddelas dock dispens i dessa fall lik­som då hindret är relativt bara för äktenskap med viss person.

Enligt GB 2: 1 får äktenskap inte ingås av den som är under 18 år. Äktenskapsåldern är densamma för män och kvinnor. För äktenskap före 18 års ålder kan dispens lämnas av länsstyrelsen i det län, där den underårige har sitt hemvist. Hindret är inte upplösande.

I 2-4 §§ finns regler om krav på giftomans samtycke. Den som är under 20 år och inte förut varit gift får inte gifta sig utan föräldrarnas samtycke (2 § första stycket). I vissa fall räcker det med samtycke av bara den ena av föräldrama eller av förmyndare eller särskUt för­ordnad giftoman (2 § andra stycket). För den som är omyndigförklarad krävs samtycke av förmyndaren (3 §). I fråga om såväl underårig som omyndigförklarad gäller att domstol kan tillåta äktenskap, om samtycke har vägrats utan skäl (4 §). Inte heller kravet på giftomans samtycke är av upplösande beskaffenhet.

Den som är sinnessjuk eUer sinnesslö får inte ingå äktenskap utan tillstånd av socialstyrelsen (5 §). Hindret är upplösande.


 


Prop. 1973: 32                                                         47

Äktenskap är förbjudet mellan dem som är i rätt upp- och nedsti­gande släktskap med varandra samt mellan syskon (7 §). Med syskon avses såväl hel- som halvsyskon. Detta hinder är indispensabelt och upplösande. Det är också publikt dirimerande. Mellan ett syskon och det andras avkomling får äktenskap inte ingås utan Kungl. Maj:ts till­stånd (8 §). Hindret är inte upplösande. Äktenskap är vidare förbjudet mellan personer av vilka den ene har varit gift med den andres släk­ting i rätt upp- eller nedstigande led (9 §). Kungl. Maj:t kan dispen­sera från detta s. k. svågerskapshinder. Finns bam i det tidigare äk­tenskapet får dispens meddelas bara om hänsyn till barnet inte talar däremot. Svågerskapshindret är inte upplösande.

Så länge ett äktenskap består får nytt äktenskap inte ingås (10 §). Hindret är publikt dirimerande.

3.1.3 Hindersprövning

Innan äktenskap får ingås skall hindersprövning ske. Regler härom ges i 3 kap. GB. Prövningen äger rum i den svenska församling där Icvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör vara skri­ven i sådan församling, där hon vistas (1 § första stycket). Ansökan om hindersprövning skall göras hos pastorsämbetet av de trolovade ge­mensamt (1 § andra stycket). Vid svensk vigsel i utlandet görs hinders­prövningen i vissa fall av svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman (2 § lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet). Om mannen är skriven i annan församling än den där hindersprövningen sker, skall han förete intyg om vad kyrko­böckerna i hans församling innehåller om hans behörighet att ingå äk­tenskapet, s. k. äktenskapsbetyg (2 § 1 mom. första stycket). Kvinnans samtycke fordras för att äktenskapsbetyg skall få utfärdas (7 §). Enligt 49 § folkbokföringskungörelsen (1967: 495) gäUer äktenskapsbetyg två månader. Trolovad som varken är eller bör vara skriven i svensk församling skall förete det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan skaffa (2 § 1 mom. andra stycket). Om inte kyrkoböckerna eller de nämnda intygen innehåller upplysning om trolovads ålder, åligger det honom att förebringa utredning därom. Om trolovad är under 18 år, skall han visa att han har fått länsstyrelsens tUlstånd att gifta sig (2 § 2 mom,). Den som inte får gifta sig utan samtycke av giftoman eUer förmyndare skall visa att han har fått sådant samtycke eller att domstol har gett honom tillåtelse att gifta sig (2 § 3 mom,). Om det finns anledning anta att trolovad är sinnessjuk eller sinnesslö, skall han antingen med läkarintyg styrka att så inte är fallet eller visa att han har fått socialstyrelsens tillstånd att gifta sig utan hinder av sinnessjukdomen eller sinnesslöheten (2 § 4 mom.). De trolovade skall skriftligen på heder och samvete försäkra att de inte såvitt de vet är släkt i  rätt  upp-  och nedstigande led eller syskon.  Om  inte  Kungl.


 


Prop. 1973: 32                                                         48

Maj:ts tUlstånd tUl äktenskap föreligger skall försäkran också avse att de inte är släkt eller besvågrade på så sätt att särskilt tillstånd krävs till äktenskapet (2 § 6 mom.). Envar av de trolovade skall vidare upp­ge om han tidigare har ingått äktenskap. Även denna uppgift skall läm­nas skriftligen på heder och samvete. Om trolovad tidigare har ingått äktenskap och det inte framgår av kyrkoböckerna eller av äktenskaps­betyg eller av utländsk registerförares intyg att det tidigare äktenska­pet har blivit upplöst, åligger det den trolovade att visa att så har skett (2 § 7 mom.).

Om pastorsämbetet vid prövningen konstaterar hindersfrihet, görs anteckning härom i äktenskapsboken och intyg utfärdas, om detta har begärts. Befinnes hinder föreligga, skaU anteckning ske om vilket hinder som föreligger.

Beslut i fråga om hindersprövning kan överldagas enligt lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående. Om beslutet har meddelats av präst inom svenska kyrkan skall besvären anföras hos domkapitlet. Domkapitlets beslut liksom be­slut som meddelats av svensk myndighet i utlandet kan överklagas hos kammarrätten. Av 33 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) framgår att kammarrättens avgörande kan överklagas tUl regeringsrätten.

Hindersprövningen är gUtig f}'ra månader. Har de trolovade inte blivit vigda inom denna tid, får vigsel inte ske utan ny hindersprövning (GB 4: 6 andra stycket).

3.1.4 Formen för ingående av äktenskap

Äktenskap ingås med kyrklig eUer borgerlig vigsel. Regler härom ges i 4 kap. GB. Kyrklig vigsel kan enligt 2 § äga rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund, om Kungl. Maj:t har medgett att vigsel förrättas inom samfundet. Sådant medgivande har lämnats ett 30-tal trossamfund. För rätt till kyrklig vigsel uppställer lagen vidare kravet att åtminstone en av de trolovade skall tillhöra svenska kyrkan resp. trossamfundet. Kungl. Maj:t kan förordna att medlem av utländskt evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vig­sel som medlem av svenska kyrkan. Detta bemyndigande har utnytt­jats i fråga om medlemmar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyrka och evangelisk-lutherska Augustana-synoden i Amerika. För vigsel inom svenska kyrkan får de trolovade välja den präst inom kyrkan de själva vUl. Skyldig att viga är dock bara präst i församling, av vilken endera av de trolovade är medlem (3 § första stycket). Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill enligt Kungl. Maj:ts förordnande. Behörigheten är inte förenad med någon skyldighet att förrätta vigseln.

Borgerlig vigsel kan väljas av de trolovade vare sig de har rätt till kyrklig vigsel eller inte (4 §). Behörig att förrätta borgerlig vigsel är


 


Prop. 1973: 32                                                         49

lagfaren domare i allmän underrätt och den som länsstyrelsen särskilt förordnar till vigselförrättare (5 §). GB föreskriver inte skyldighet för borgerlig vigselförrättare att tjänstgöra som sådan. Lagfaren domare är dock skyldig att förrätta vigsel på gmnd av administrativa bestäm­melser.

Hindersprövning måste ha ägt rum före vigseln. Utan intyg om hin­dersfrihet får ingen annan viga än präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen har skett (6 §). Om vigselförrättaren känner till äktenskapshinder, som inte har uppmärksammats vid hindersprövningen, får vigsel inte äga rum.

Vigsel förrättas enligt 8 § i släktingars eller andra vittnens närvaro. Lagen preciserar i övrigt kraven på vigseln så att de trolovade skall vara samtidigt tUlstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt ja och samtycke till äktenskapet samt därefter av honom förklaras för äkta makar. Har något av dessa krav inte uppfyllts är vigseln enligt 8 § första stycket ogiltig. Så är också fallet om vigselförrättaren inte var behörig att viga. Däremot skall vigseln inte anses ogiltig i andra fall, såsom om vittnen inte närvarit, om vigselförrättaren överskridit sin behörighet eller om vederbörlig hindersprövning inte föregått. Vigsel som annars skulle ha varit utan verkan kan godkännas av Kungl. Maj:t på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger (9 § andra stycket).

GB innehåller, utöver vad nu sagts, inga närmare bestämmelser om förfarandet vid vigseln. Hänvisning ges i stället vid vigsel inom svenska kyrkan till föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat tros­samfund till dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel till de bestäm­melser som meddelas av Kungl. Maj:t (8 § tredje stycket). Sådana be­stämmelser har meddelats i kungörelsen (1964: 678) med närmare före­skrifter om borgerlig vigsel. Kungörelsen innehåller bl. a. vissa be­stämmelser om tid och plats för vigseln. Vidare föreskrivs att vigsel­förrättaren skall rikta följande ord tUl de trolovade.

Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhäUets bestånd.

Ni ha tillkännagivit att ni vilja ingå äktenskap med varandra.

Tager alltså ni N. N. denna N. N. till er hustru att älska henne i nöd och lust?

(Svar: Ja.)

Tager ni N. N. denna N. N. till er man att älska honom i nöd och lust?

(Svar: Ja.)

Giv varandra handen till bekräftelse på detta.

(Före handslaget må mannen lämna kvinnan en ring.)

Jag förklarar er nu för äkta makar.

Glöm aldrig det löfte om trohet för livet som ni nu ha avlagt. Lev med varandra i inbördes aktning, kärlek och förtroende, och besinna ert ansvar mot kommande släkten. Må endräkt och lycka råda i ert äktenskap och i ert hem.

4    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973: 32                                                         50

I övrigt meddelas i kungörelsen bestämmelser om vigselförrättarens antecknings- och underrättelseplikt samt om särskilt förordnad vigsel-förrättares rätt till ersättning.

GB:s bestämmelser om vigsel är delvis av kyrkolags natur. Så är fallet med 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket såvitt rör vigsel i svenska kyrkan samt behörighet och skyldighet för präst i svenska kyrkan att viga. Även 8 § tredje stycket i den del hänvisning sker till föreskrifterna i kyrkohandboken är kyrkolag. För ändring av dessa bestämmelser krävs därför medverkan av kyrkomötet.

Sverige har anslutit sig tUl en inom Förenta Nationerna upprättad konvention (SÖ 1964: 29) angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. Konventionen, som trädde i kraft den 9 de­cember 1964, syftar främst till att förhindra olika former av tvångs­äktenskap. I konventionens artikel 1 första stycket föreskrivs bl. a. att äktenskap inte skall anses i laga ordning ingånget utan båda kontra­henternas av fri vilja avgivna samtycke. Samtycket skall avges av dem personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför vigselmyndigheten och i vittnens närvaro i enlighet med vad lag föreskriver. Enligt andra stycket — mot vilket Sverige gjort förbehåll vid ratifikationen — kan under vissa förutsättningar kravet på samtidig närvaro efterges. Artikel 2 innehåller regler om minimiålder för äktenskap och artikel 3 föreskrif­ter om registrering av vigslar.

3.2 Upplösning av äktenskap

Äktenskap kan under makarnas livstid upplösas genom äktenskaps­skillnad eller genom återgång. ÄktenskapsskUlnad kan i vissa fall er­hållas omedelbart och annars efter föregående hemskillnad. Innan hem­skUlnad får meddelas skall i princip medling ha ägt rum.

3.2.1 Medling och familjerådgivning

Bestämmelser om medling finns i 14 kap. GB. Make kan påkalla medling om söndring har uppstått i äktenskapet eller om det annars har uppkommit tvist som stör sammanlevnaden mellan makarna (14: 1 första stycket). Behörig att medla är präst i församling av svenska kyr­kan, där makama eller endera av dem är kyrkobokförd, vigselförrätta­re inom annat trossamfund, om makama eller endera tiUhör samfundet, borgerlig medlare i den kommun där makarna eller endera är bosatt samt - utan motsvarande begränsning till bosättningsorten - förestån­dare för familjerådgivningsbyrå som drivs av kommun eller landstings­kommun (14: 1 andra stycket). Slutligen kan domstolen i den ort där makarna eller endera är bosatt på makes begäran utse särskild medla­re, när skäl föreligger därtill (14: 1 tredje stycket).

I varje kommun skall finnas minst en borgerlig m.edlare. Om det är


 


Prop. 1973: 32                                                          51

påkallat av särskUda skäl kan samma person förordnas till medlare för mer än en kommun. Borgerlig medlare utses av domstolen för två ka­lenderår. Om medlare inte är lämpUg för sitt uppdrag skall han entle­digas. Avgår medlare före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas för den återstående tiden. För borgerlig medlare skall finnas ersättare (14: 2).

I vissa fall får äktenskapsmål inte tas upp till prövning, om inte medUng har ägt ram. Medlingen utgör då processförutsättning. Det viktigaste fallet utgör mål om hemskillnad (15: 8). I övrigt är medlmg processfömtsättning i mål om underhållsskyldighet när makarna inte lever åtskilda på grund av söndring, mål om ersättning för biträde som ena maken lämnat den andre i hans förvärvsverksamhet samt mål om avkastning av egendom som ena maken överlämnat till den andres förvaltning (15: 23). Om ena maken har underlåtit att på kallelse in­finna sig till medling eUer inte kunnat anträffas med kallelse, skall målet utan hinder därav tas upp, om andra maken har inställt sig för medling. För sådana fall räcker det alltså att försök tUl medling har gjorts. Domstolen kan emellertid - utom i mål om hemskillnad efter gemensam ansökan - bereda parterna nytt tUlfälle till medling och ut­ser i så fall lämplig person till medlare. Om make trots kallelse inte infinner sig inför denne medlare eller om medling av annan orsak inte har skett före utsatt tid, kan nytt anstånd för medling inte ges, såvida inte båda makarna begär det (15: 9 och 23).

Vid medling skall makama kallas att sammankomma inför medlaren (14: 3 första stycket). Denne skall på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen till söndringen eller tvisten och söka förlika makarna. Medlaren har tystnadsplikt rörande vad han erfarit vid medlingen och får inte höras som vittne därom (14: 3 andra stycket).

Församlingspräst i svenska kyrkan åtnjuter inte någon särskild ersätt­ning för utförda medlingsuppdrag. Uppgiften anses ingå i hans tjänste­åligganden. Inte heller vigselförrättare inom annat trossamfund har rätt till ersättning av det allmänna för medling. Till borgerlig medlare däremot betalas ersättning av kommunen (14: 4 första stycket). Enligt kungörelsen (1969: 122) om statsbidrag tU! medlingsverksamheten, m. m. utgår statsbidrag tUl kommunens kostnader för borgerlig medlare med ett årligt belopp, motsvarande hälften av kommunens utgifter för ar­vode tiU sådan medlare, dock högst 40 kr. för varje medlingsärende (1 §), Särskilt förordnad medlare har rätt tUl ersättning av statsmedel (14: 4 andra stycket GB). Ersättningen utgör f. n. 80 kr. för varje upp­drag (3 § nyssnämnda kungörelse).

Familjerådgivningsbyråer drivna av offentUgrättsligt subjekt tUlkom i början av 1950-talet. Jämlikt av socialstyrelsen god­kända planer finns f. n. 27 byråer. Till vissa av dessa är knutna fUial-mottagningar,  f. n.   19  stycken.  Kommun eller landstingskommun är


 


Prop. 1973: 32                                                         52

inte skyldig att anordna familjerådgivning. Om sådan anordnas kan emeUertid statsbidrag erhållas till verksamheten enligt kungörelsen (1960: 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning. Som allmänt viUkor för statsbidrag gäller att verksamheten skall vara anordnad enligt av socialstyrelsen godkänd plan och utövas vid öppen mottagning. F. n. saknas kommunal- och landstingskommunal familje­rådgivning i fem landstingsområden. Vid familjerådgivningsbyråerna finns fömtom anställda familjerådgivare vissa specialister anknutna som konsulenter. I allmänhet har byråerna tUlgång till psykiater och gyne­kolog och på många håll även jurist och barnpsykiater eller barnpsy­kolog. Verksamheten har i första hand ett förebyggande syfte, att i tid hjälpa de sökande till rätta i deras olika relationer till omgivningen. Många söker för störningar i den äktenskapliga relationen men också andra samlevnadsproblem blir föremål för behandUng. Från familje­rådgivningens sida söker man bearbeta den eller de sökandens sociala situation i dess helhet.

Vid sidan av familjerådgivningsbyråer som drivs av kommuner och landstingskommuner finns ett antal byråer tillkomna på enskilt initia­tiv, vilka har församling, kyrklig samfällighet eller enskild sammanslut­ning som huvudman. I viss omfattning förekommer samarbete mellan byråerna. Sålunda har ett tiotal byråer med skilda huvudmän och med olika mått av kyrkligt och frikyrkligt inslag ett gemensamt organ. Sam­arbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsby­råer. Några av dessa byråer uppbär bidrag från kommun eller lands­tingskommun.

Kungl. Maj:t har den 10 december 1971 uppdragit åt socialutred­ningen att lägga fram förslag rörande familjerådgivningens framtida utformning och organisation. Vid uppdragets fullgörande skall utred­ningen utvärdera och beakta de erfarenheter som har gjorts vid den försöksvis anordnade familjerådgivningsverksamheten.

3.2.2 HemskiUnad och äktenskapsskillnad

Bestämmelserna om hemskillnad och äktenskapsskillnad återfinns i 11 kap. GB. Hemskillnad innebär att sammanlevnaden mellan makarna hävs men däremot inte att äktenskapet upplöses. Äktenskapet består alltjämt med de konsekvenser detta har i fråga om bl. a. underhålls­skyldighet och trohetsplikt. Reglerna om hemskUlnad har till huvudsak­ligt syfte att ge makarna tillfälle att överväga om en ifrågasatt skils­mässa verkligen bör komma till stånd. Lagen kräver att makama gör dessa överväganden var på sitt håll. Aterapptar de sammanlevnaden förfaller verkan av hemskillnadsdomen i personligt hänseende (11: 30). Har makarna efter vunnen hemskillnad levat åtskilda ett år och inte heller därefter upptagit sammanlevnaden kan dom på äktenskapsskUl­nad erhållas (11: 3).


 


Prop. 1973: 32                                                         53

HemskUlnad beviljas av domstol om makarna gemensamt ansöker härom. Innan målet tas upp skall medling eller i vart fall försök där­till ha ägt rum (15: 8). Hemskillnad kan beviljas även på ansökan av den ene av makarna. I så fall fordras, utöver verkställd medling eller medlingsförsök, att maken kan åberopa särskild grund tUl stöd för sin talan. För det första kan han åberopa vissa försummelser eller kränkande förfaranden från andra makens sida. Lagen anger här grov försummelse av plikten att försörja maken eller barnen eller eljest åsidosättande i märklig mån av plikterna mot dem samt vidare miss­bruk av rusgivande medel eller förande av ett lastbart liv (11: 2 första stycket). För det andra kan maken åberopa att det på grund av stri­dighet i lynne och tänkesätt eUer av annan orsak har uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna (11:2 andra stycket). Även om det enligt vad nu sagts föreligger grund för hemskillnad på ansökan av ena maken kan domstolen vägra hemskillnad, om det med hänsyn till sökandens eget förhållande eUer andra särskilda omständigheter ändå skäligen kan fordras att han fortsätter sammanlevnaden.

Äktenskapsskillnad efter föregående hemskUlnad kan yrkas av varde­ra maken. Make har en ovillkorlig rätt att få äktenskapet upplöst, om sammanlevnaden inte har återupptagits.

ÄktenskapsskiUnad utan föregående hemskillnad kan erhållas på nå­gon av de grunder som anges i den s. k. skUsmässokatalogen (11: 4—13). Den första grund som tas upp där är att makar utan dom på hem­skillnad på grund av söndring lever åtskUda sedan minst tre år (11: 4). Domstolen kan dock vägra äktenskapsskillnad om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhåUande eller andra särskilda om­ständigheter äktenskapet finnes skäligen inte böra upplösas på hans talan. Om ena maken egenvilligt och utan giltig orsak har undandragit sig sammanlevnaden två år och inte sedermera upptagit den, har andra maken rätt tUl äktenskapsskUlnad (11: 5). Är ena maken borta och vet man inte att han inom de tre sista åren varit vid liv, kan andra maken vinna äktenskapsskUlnad (11: 6). Om ena maken gifter om sig utan att äktenskapet har blivit upplöst, dvs. begår tvegifte, har hans make i det första äktenskapet rätt till äktenskapsskUlnad (11: 7). Det senare äkten­skapet kan upplösas genom återgång.

Har ena maken samlag eller annat könsumgänge med annan än sin make, har denne rätt till äktenskapsskillnad, såvida han inte har sam­tyckt till gärningen (11: 8). Domstolen har emeUertid i detta fall möj­lighet att, om hänsynen till barnens bästa eller andra särskilda skäl talar därför, döma tiU hemskillnad i stället för äktenskapsskillnad ellei% om dom på hemskillnad redan föreligger, ogUla talan om äktenskaps­skillnad. Talan om äktenskapsskillnad på grund av otrohet måste väckas inom sex månader från det maken fick vetskap om handlingen och se­nast inom tre år sedan den begicks.


 


Prop. 1973: 32                                                         54

Om make, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge har utsatt andra maken för fara att bli smittad, kan denne erhålla äktenskapsskUlnad såvida han inte själv hade vetskap om faran (11: 9). Talan skall väckas inom sex månader från det maken fick veta att han blivit utsatt för smittfara. Om maken inte har blivit smittad och sjukdomen inte längre är i smitt­samt skede när talan väcks, får dock inte dömas tUl skillnad. Gör ena maken sig skyldig till misshandel eller annat brott mot andra makens person har denne rätt till äktenskapsskillnad såvida inte hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt talar däremot (11: 10). Detsamma gäller om make begår motsvarande brott mot barn som står under andra makens eller båda makamas vårdnad. Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om gärningen och se­nast inom tre år sedan den begicks.

Om ena maken döms till straff ger detta i vissa fall andra maken rätt till äktenskapsskillnad (11: 11). Så är fallet om maken döms till fängelse i tre år eller svårare straff. Är påföljden fängelse mellan sex månader och tre år eller internering, prövar domstolen om med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig till last och övriga omständigheter skillnad bör meddelas. Detsamma gäller om utländsk domstol har dömt maken till frihetsstraff i minst ett år. Straffdom ger aldrig andra maken rätt till skillnad om denna make har varit delaktig i brottet eller sam­tyckt till det. Talan skall instämmas inom sex månader från det maken fick vetskap om domen och senast inom tre år sedan den meddelades.

Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, kan andra maken erhålla äktenskapsskillnad, såvida domstolen finner syn­nerliga skäl föranleda till det (11: 12). Slutligen upptas i den s. k. skils­mässokatalogen det fallet att ena maken är sinnessjuk (11: 13). Har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, har andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om det inte skäligen kan fordras att han fortsättet äktenskapet. Har sjukdomen varat kortare tid, får det dömas till skUl­nad endast om det föreUgger synnerliga skäl.

I mål om hemskillnad eller äktenskapsskillnad kan domstolen med­dela interimistiskt förordnande om sammanlevnadens hävande och om underhåll samt även förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra. Förordnandet förutsätter yrkande därom och gäller längst till dess laga kraft ägande dom föreligger (15: 11 första stycket). Vid förordnande om sammanlevnadens hävan­de kan domstolen också bestämma, vem av makarna som skall sitta k\'ar i hemmet till dess bodelning sker (15: 11 andra stycket). Interi­mistiskt förordnande kan meddelas utan huvudförhandling men andra maken skall beredas tiUfälle att yttra sig över yrkandet. När målet avgörs prövar domstolen om åtgärden skall bestå (15: 11 tredje stycket). Interimistiskt förordnande går omedelbart i verkställighet men kan åter-


 


Prop. 1973:32                                                          55

kallas när som helst (15: 11 fjärde stycket). Besöksförbud vid vite som nyss nämnts kan meddelas även när domstolen dömer till hemskUlnad (15: 12).

3,2,3 Återgång

Bestämmelser om återgång av äktenskap finns i 10 kap, GB. De omständigheter som kan medföra återgång är av två väsentligt oUka slag. För det första kan återgång ske på den grund att makes sam­tycke till äktenskapet till följd av bristande rättslig handlingsförmåga, tvång, svek eller misstag inte är sådant att det kan anses bindande för honom. För det andra kan och skall äktenskap återgå när det har in­gåtts i strid mot vissa äktenskapshinder, som ansetts särskilt betydelse­fulla från allmän synpunkt (upplösande äktenskapshinder). Återgångs-domen har rättsverkningar endast för framtiden. Den innebär alltså inte en förklaring att något giltigt äktenskap aldrig har uppstått utan utgör en form för upplösning av äktenskapet.

Ingår någon äktenskap trots att han är gift skall det dömas tUl åter­gång i det nya äktenskapet. Har äktenskap ingåtts mellan dem som är besläktade med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon skall också dömas till återgång (10: 1 första stycket). Med syskon menas även halvsyskon. I tvegiftesfallet får återgång dock .inte äga rum om det tidigare äktenskapet har upplösts innan talan om åter­gång har blivit väckt (10: 1 andra stycket). I nu angivna fall åligger det allmän åklagare att föra talan om återgång. Sådan talan kan också föras av båda makarna och vid fall av tvegifte även av den omgiftes make i det tidigare äktenskapet (10: 1 tredje stycket).

Om make vid vigseln var sinnessjuk eller sinnesslö och inte hade fått tillstånd av socialstyrelsen att gifta sig, kan han eller hans förmyndare yrka återgång (10: 2 första stycket). Detta gäller även om maken inte kan anses ha saknat rättslig handlingsförmåga när han ingick äktenska­pet. Om sjukdomen har blivit botad preskriberas rätten till återgångs-talan när sex månader har förflutit från tillfrisknandet. Den andra maken har rätt tUl återgång om han vid vigseln inte kände till sin ma­kes sinnessjukdom eller sinnesslöhet (10: 2 andra stycket). Om sjukdo­men har blivit botad får han dock inte väcka talan om återgång. Även för denne make gäller en preskriptionstid på sex m.ånader, vUken räk­nas från den tidpunkt maken fick vetskap om sinnessjukdomen eller sinnesslöheten. Dessutom föreskrivs en absolut tidsfrist på tre år frän vigseln, efter vilken tid återgångstalan inte får väckas, I fall då möj­lighet till återgång på grund av makes sinnessjukdom är utesluten kan det i stället föreligga förutsättningar för äktenskapsskillnad enligt GB 11: 13.

Övriga återgångsanledningar är samlade i 10: 3. Enligt första stycket punkt 1 kan make yrka återgång om han vid vigseln befann sig i till-


 


Prop. 1973: 32                                                         56

fällig smnesförvirring eller annat sådant tillstånd som utesluter rättslig handlingsförmåga. Härmed avses t. ex. hypnotiska tillstånd och högre grad av berusning. Enligt punkt 2 kan make vinna återgång om han av misstag har låtit viga sig vid annan än sin trolovade eller utan att vilja ingå äktenskap. Punkt 3 ger make rätt till återgång om han har bedragits till äktenskapet därigenom att han genom falsk uppgift eller svikligt förtigande blivit vilseledd av andra maken angående vem denne är eller angående sådana omständigheter rörande dennes tidigare liv som skäligen hade bort avhåUa den bedragne från att ingå äktenskapet. Enligt punkt 4 slutligen kan make vinna återgång, om han har blivit tvungen till äktenskapet. Regeln gäller vare sig tvånget utövats av andra kontrahenten eller av annan person. Också i de fall som regleras i 3 § gäller en preskriptionstid på sex månader räknat från en i lagen när­mare angiven tidpunkt samt en absolut tidsfrist på tre år från vigseln.

Om rättsverkningarna av återgång finns bestämmelser i 4—7  §§.

1 enlighet med den bakom GB:s regler liggande uppfattningen att återgång är en form av upplösning av ett en gång uppkommet äktenskap gäller som huvudregel enligt 4 § första stycket att vad som är föreskri­vet om äktenskapsskillnad skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om återgångs rättsverkningar. Detta innebär att återgångsdomen inte får tUlbakaverkande kraft. Liksom efter äktenskapsskillnad består det ge­nom giftermålet grundlagda svågerlaget, barnen förblir barn i äkten­skapet och den rätt tredje man har förvärvat mot makarna rubbas inte. Även regleringen av rättsförhållandena för framtiden skall ske med tillämpning av bestämmelserna om äktenskapsskillnad såvida inte annat är föreskrivet. Vissa sådana föreskrifter finns i 5—7 §§.

Vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad får i regel vardera maken hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Då äktenskap åter­går gäller däremot enligt 5 § att vid bodelningen all egendom som make ägde vid vigseln eller senare förvärvat genom arv, gåva eller testamen­te skall anses som hans enskilda egendom. Egendom som make under äktenskapet har förvärvat på annat sätt, t. ex. genom eget arbete eller som avkastning av enskild egendom, skall däremot delas enligt de regier som i allmänhet gäller för giftorättsgods.

Liksom vid äktenskapsskillnad kan ena maken vid återgång bli ska­deståndsskyldig mot den andra. I 6 § anges de fall då skadestånds­skyldighet kan kom.ma i fråga. Om återgång sker enligt 1 § och den ena maken var i god tro men inte den andre, har den godtroende rätt till skadestånd (6 § första stycket). Om make vinner återgång enligt 2 § första stycket eller 3 § och den omständighet som föranledde åter­gången var känd för den andra maken vid vigseln har den make på vars talan äktenskapet går åter rätt tUl skadestånd ( 6 § andra stycket). Skadeståndet skall i båda fallen bestämmas efter vad som är skäligt med avseende på makarnas förmögenhetsförhållanden och övriga om-


 


Prop. 1973: 32                                                         57

ständigheter. Det kan sättas att utgå på en gång eUer på särskUda ti­der. Anspråk på skadestånd skall framställas i återgångsmålet. Om det försummas är rätten till skadestånd förlorad. Jämkning av avtal om skadestånd, som makarna träffat med hänsyn till återgången, kan dock påkallas senare.

I motsats till vad som gäller vid äktenskapsskillnad kan enligt 7 § underhållsskyldighet inte komma i fråga efter äktenskapets upplösning genom återgång. Det har ansetts att ett äktenskap som går åter inte bör lämna efter sig några rättsverkningar i detta hänseende under andra förutsättningar än dem som betingar skadeståndsskyldighet. En oskyldig makes underhållsbehov kan, i den mån den andre makens tillgångar och omständigheterna i övrigt medger, tUlgodoses genom ett skadestånd, som kan bestämmas att utgå periodiskt.

EnUgt 15 § andra stycket namnlagen (1963: 521) förlorar hustrun vid återgång släktnamn som hon förvärvat genom äktenskapet och återförvärvar det släktnamn hon hade före äktenskapet. Om det före­ligger synnerliga skäl, kan dock domstolen tillåta att hon behåller man­nens namn. Yrkande därom måste framställas i återgångsmålet. Synner­liga skäl kan föreligga om äktenskapet haft längre varaktighet och framför allt om i äktenskapet har fötts barn som kommer att behålla faderns släktnamn.

Reglerna i 4—7 §§ gäller för det fall att återgångsskäl görs gällande medan äktenskapet ännu består. Eftersom återgång är en form för upplösning av äktenskap finns det inte något utrymme för återgång om äktenskapet redan har upplösts genom skillnad eller genom att make har dött. Om äktenskapet upplösts genom döden kan emellertid i viss omfattning samma rättsverkningar inträda som skulle ha följt av en återgångsdom. Regler härom finns i 9—11 §§. Motsättningsvis framgår att man, då äktenskapet redan upplösts genom skillnad, inte under några förhållanden kan påkalla tUlämpning av återgångsreglerna. Skillnads­domen innebär således en slutlig reglering av makarnas mellanhavan-den.

3.3 Vissa bestämmelser om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar

Under äktenskapets bestånd är makarna skyldiga att, var efter sin förmåga, sörja för att familjen får det underhåU som kan anses tUl-börligt med hänsyn tiU makarnas villkor. Till familjens underhåll räk­nas vad som erfordras för den gemensamma hushållningen, barnens fostran och vardera makens särskilda behov (5: 2). Om ena makens tUl­skott inte förslår för att täcka hans särskilda behov är den andre skyldig att bidra härtiU med sma medel (5: 3), Bestämmelserna innebär att makarna skall leva på samma standard. Om de lever åtskilda på


 


Prop. 1973: 32                                                         58

grund av söndring är de fortfarande skyldiga att bidra till varandras underhåU efter de angivna granderna. Bär ena maken huvudsakligen skulden till söndringen kan dock den andra inte åläggas att utge bidrag till hans underhåll annat än om det föreligger synnerliga skäl (5: 7). Samma regler gäller för det fall att makar har vunnit hemskillnad (11: 25). Om ena maken efter äktenskapsskillnad är i behov av bidrag tUl sitt tillbörliga underhåll, kan domstolen ålägga den andra maken att utge sådant bidrag efter vad som prövas skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständigheter. Underhållsbidrag får dock inte till­erkännas make som huvudsakligen bär skulden tUl skillnaden (11: 26). Bidraget kan under vissa omständigheter bestämmas till ett engångsbe­lopp.

Var och en av makarna har giftorätt i den egendom som den andra maken ägde vid äktenskapets ingående eller förvärvat under äkten­skapet, såvida inte egendomen är makens enskUda (6: 1). Egendom vari andra maken har giftorätt kaUas giftorättsgods. Egendom är en­skild om makarna genom äktenskapsförord har bestämt det eller om make har fått egendomen genom arv, testamente eller gåva och arv­låtaren, testatorn eller givaren har föreskrivit att egendomen skall vara enskild. Även egendom som har trätt i stället för enskUd egendom är i princip enskild (6: 8). Vid äktenskapets upplösning genom äktenskaps­skUlnad eller ena makens död samt vid boskillnad eller hemskiUnad tillfaller hälften av makarnas behåUna giftorättsgods vardera maken eller hans arvingar (13: 3), TUl betryggande av sin rätt har make vid hemskillnad och äktenskapsskillnad möjlighet att i avvaktan på bo­delningen i viss utsträckning få andra makens giftorättsgods satt under särskild förvaltning (11: 17), I vissa fall frångås hälftendelningen med hänsyn till den skuld som endera maken anses ha till äktenskapets upplösning. Om make genom brottslig gärning uppsåtligen har bragt den andra maken om livet eller medverkat till sådant brott, förlorar han sin giftorätt i den dödes egendom. Detta gäller dock inte om han har handlat under inflytande av själsUg abnormitet (6: 7). Om ena ma­ken har vunnit hemskillnad med tiUämpning av 11: 2 första stycket på grund av att andra maken i märklig mån försummat sina plikter mot familjen eller varit hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller fört ett lastbart liv har han, om giftorättsgodset är ringa, rätt att av detta ta ut nödigt bohag samt arbetsredskap och andra lösören som fordras för att han skall kunna fortsätta sin förvärvsverksamhet, även om detta medför minskning av den andres lott (11: 22). Samma rätt tillkomnier make som har vunnit äklenskapssldllnad på grund av föi-hållande som innefattar grov kränkning från andre makens sida eller på grund av dennes missbruk av rusgivande medel (11: 23 andra styc­ket). Vid bodelning i anledning av äktenskaps återgång gäller särskil­da realer.


 


Prop. 1973: 32                                                          59

Vid äktenskapsskUlnad på grund av ena makens förhållande, vari­genom han grovt har kränkt den andra maken, har denne rätt till skade­stånd. Motsvarande gäller vid hemskillnad på grund av att ena maken grovt har åsidosatt sina plikter mot den andra. Skadeståndet bestäms efter vad som prövas skäligt med hänsyn tUl makarnas förmögenhets­förhållanden och övriga omständigheter. Det kan bestämmas att utgå på en gång eller på särskUda tider. Anspråk på skadestånd skall vid ta­lans förlust framställas i skUlnadsmålet (11: 24).

EnUgt 3: 1 ÄB har vid makes död den andra maken arvsrätt efter den döde, om inte denne efterlämnar egna bröstarvingar. Arvsrätt före­ligger dock inte om makarna vid dödsfallet levde åtskilda på grund av hemskUlnad eller talan om återgång, hemskUlnad eller äktenskapsskill­nad då var anhängig. Detsamma gäller om vid bodelning i anledning av dödsfallet makarnas giftorättsgods skall delas som om återgång hade skett.

3.4 Vårdnaden om barn

Vårdnaden om barn innefattar en plikt för vårdnadshavaren att sörja för barnets person och ge det sorgfällig uppfostran. Barnet skall er­hålla uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas vUlkor, barnets egna tillgångar och dess anlag (FB 6: 2). I vårdnaden ingår vidare plikten att utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder och övriga omstän­digheter (6: 3 första stycket). Vårdnaden om barn upphör när barnet har fyllt 20 år eller ingått äktenskap (6: 1 och 12). I viss utsträckning har barnet redan före 20-årsåldern getts behörighet att bestämma i några för vårdnadsfrågan viktiga hänseenden, såsom beträffande bo­stad och arbete (6: 3 andra stycket och 4).

I vårdnaden ingår befogenhet och plikt att, i den omfattning lagen anger, besluta i barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren kan besluta att lämna den rent faktiska vården till annan, exempelvis fosterföräldrar. Därigenom sker ingen ändring i vårdnadshavarens be­stämmanderätt för barnet. Det i lagen använda begreppet vårdnad är alltså inte identiskt med den faktiska vården. Vårdnadshavaren kan återta den faktiska vården om barnet, om han finner det lämpligt.

För barn i äktenskap är föräldrama gemensamt vårdnadshavare (FB 6: 1), Bestämmanderätten tUlkommer alltså dem båda i förening. Om en av föräldrarna på grund av frånvaro, sjukdom eller av annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden, vilket inte utan olägen­het kan uppskjutas, får bestämmanderätten utövas av den andre; denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det (6: 5). Vid


 


Prop. 1973: 32                                                         60

längre tids förhinder för den ena av föräldrarna kan domstolen på ansökan av den andra förordna att vårdnaden skall tillkomma honom ensam. Detsamma gäller om den ena av föräldrarna gör sig skyldig till grovt missbrak eller grov försummelse vid vårdnadens utövande, är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv. För­ordnande kan ges också på ansökan av bamavårdsman eller på anmä­lan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Är båda föräldrarna för längre tid förhindrade att delta i vårdnaden eller är båda på nyss an­givet sätt olämpliga som vårdnadshavare, kan domstolen överflytta vårdnaden på särskilt förordnad förmyndare (6: 6).

Reglema om föräldrarnas gemensamma vårdnad om barn i äktenskap bygger på fömtsättningen att de lever tillsammans. Upplöses famUje-gemenskapen skall enligt FB 6: 7 domstolen bestämma vem av föräld­rama som skall ha vårdnaden om barnen eller, om inte alla barnen bör stå under den enes vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrama. I samband med dom på återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad skall domstolen självmant förordna angående vårdnaden om makarnas barn. Redan den omständigheten att föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring kan utlösa sådant förordnande, men härför krävs ansökan av endera.

I FB 6:7 ges också vissa riktlinjer för domstolens avgörande av vårdnadsfrågan. Är föräldrarna ense om hur vårdnaden om barnen skall fördelas mellan dem, skall domstolen meddela beslut i överensstäm­melse därmed, såvida det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Ar föräldrarna inte ense, skall domstolen bestämma "efter vad med hän­syn främst till barnens bästa finnes skäligt". Om föräldrama är Uka skickade att ha vårdnaden om barnen men den ena av dem huvudsak­ligen bär skulden till sammanlevnadens hävande skall den andra vara närmast till att få vårdnaden. Om det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

När vårdnaden om barn i äktenskap tillkommer föräldrarna gemen­samt och den ena dör, blir den efterlevande automatiskt ensam vård­nadshavare (FB 6: 8). Om vårdnaden tillagts den ena av föräldrarna och denna dör, skall domstolen förordna den andra till vårdnadshavare, såvida inte vårdnaden m.ed hänsyn tUl barnets bästa bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Motsvarande gäller om den av föräld­rarna som ensam har vårdnaden blir för längre tid förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig till sådant handlande som kan föranleda att vårdnaden under bestående sammanlevnad tillerkänns den andra (6: 9).

Barn utom äktenskap står enligt FB 6: 12 under moderns vårdnad. Är föräldrarna ense om att fadem i stället skall ha vårdnaden, skall domstolen på anmälan förordna honom till vårdnadshavare, om han är


 


Prop. 1973:32                                                                       61

lämplig. Finnes modern inte vara lämplig att utöva vårdnaden eller dör hon, skall domstolen på ansökan av fadem eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd över­flytta vårdnaden på fadern eller särskUt förordnad förmyndare.

I fråga om såväl bam i som utom äktenskap gäller att far eller mor som är skild från vårdnaden har rätt tUl umgänge med barnet, om inte särskilda omständigheter föranleder till annat. Kan överenskommelse inte träffas med vårdnadshavaren, får domstolen bestämma om um­gängesrätten (FB 6: 10).

Av domstol meddelade beslut i vårdnadsfrågor kan omprövas när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (FB 6: 13).

Vårdnaden är att skilja från förmynderskapet, vilket avser förvalt­ningen av barnets egendom, till den del denna inte tillkommer barnet självt eller annan, samt befogenheten att företräda barnet i ekonomiska angelägenheter. I lagen har de båda funktionerna emellertid i princip kopplats samman. För underårigt bam i äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrama gemensamt förmyndare (FB 11: 1 första styc­ket) och för barn utom äktenskap är modern förmyndare (11:2 första punkten). Förordnas att vårdnaden om barn i äktenskap skall tillkomma endast den ena av föräldrarna eller överflyttas vårdnaden om barn utom äktenskap på fadern, blir den sålunda utsedde vårdnads­havaren också ensam förmyndare (11 :1 andra stycket och 2 andra punkten). Förmyndare kan entledigas, om han prövas vara olämplig som förmyndare (11: 9). Om rätten i sådant fall inte förordnar att även vårdnaden skall överflyttas på den särskilt förordnade förmyn­daren, kommer vårdnaden och förmynderskapet att fortsättningsvis ut­övas av olika personer. Detsamma blir fallet om vårdnadshavaren själv är omyndig och av denna anledning inte kan vara förmyndare (11:4) samt om det bestämts att en av flera särskUt förordnade förmyn­dare endast skall ha vårdnaden om barnet och inte delta i handhavan­det av barnets övriga angelägenheter (13: 8 andra stycket andra punkten). Lagen ger större möjlighet att låta förmynderskapet utövas gemensamt än vårdnaden. Endast föräldrar tiU bam i äktenskap kan ut­öva vårdnaden gemensamt och lagens reglering bygger härvid som nyss framhållits på förutsättningen att föräldrarna sammanlever.

3.5 Rätten till bostaden

För äkta makar har genom provisorisk lagstiftning getts bestämmel­ser som gjort det möjligt att vid upplösning av äktenskapet ge bostaden till den av makama som bäst behöver den. Lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad gäller f. n. till utgången av år 1974. Den är tUlämplig i fråga om fastighet, som till­hör make eller makama gemensamt och är giftorättsgods samt uteslu-


 


Prop. 1973: 32                                                          62

tände eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma bo­stad (1 §), samt vidare i fråga om lägenhet som make eller makarna för samma ändamål innehar med hyres- eUer bostadsrätt, vare sig rättig­heten utgör giftorättsgods eller enskUd egendom (2 §). Med fastighet lik­ställs i lagen andel i fastighet samt byggnad på ofri grund och andel däri. Tomträtt likställs med äganderätt till fastighet. Med hyresrätt och bostadsrätt likställs andel däri. Är hyresrätt knuten tUl andelsrätt i för­ening eller bolag, skall vad lagen föreskriver om bostadsrätt äga motsva­rande tillämpning (7 §).

Vid äktenskaps återgång, hemskiUnad eUer äktenskapsskillnad skall företräde enligt lagen tillkomma den make som bäst behöver bostaden under fömtsättning att detta med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Motsvarande gäller beträffande rätt för efterlevande make att erhålla bostaden vid den andra makens död (3 §). Make skall tilläggas bostaden vid bodelning. Bodelning skall alltså äga rum för ändamålet även om all egendom är enskUd. Om hyres- eller bostads­rätt, som utgör ena makens enskilda egendom, tilläggs andra maken, gäller beträffande fånget vad som är föreskrivet om fång på gmnd av giftorätt (2 § tredje stycket). Överstiger värdet på den egendom som make med stöd av lagen skall tilläggas värdet av hans lott, har han att betala skUlnaden till andra maken eller dennes arvingar (4 §). An­stånd med betalningen kan ges bara om det föreligger synnerliga skäl därtill och då mot överlämnande av inteckning eller annan säkerhet som kan godtas. I lagen ges slutligen vissa bestämmelser som skall för­hindra att ena maken genom avtal med tredje man förfogar över den gemensamma bostaden till förfång för andra maken (5 och 6 §§).

Några regler motsvarande lagen om makars gemensamma bostad som är tillämpliga på andra samboende finns inte. I sådana fall kommer allt­så endast frivilliga överlåtelser i fråga.

Bestämmelserna i lagen om makars gemensamma bostad reglerar bara förhållandet makama emellan. I vad mån de avgöranden som träffas mellan makarna blir bindande för tredje man framgår av föreskrifter på andra håll. Av intresse är i vilken utsträckning övergång av hyres­rätt eller bostadsrätt skall bli gällande mot hyresvärden resp. bostads­rättsföreningen.

Bestämmelserna om överlåtelse av hyresrätt i 12 kap. jordabal­ken (JB) vilar på principen att hyresrätten är en personlig rätt som inte får överlåtas utan hyresvärdens samtycke (32 §). Denna princip gäller också vid hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamen­te eller liknande förvärv (33 § första stycket). Från principen görs emellertid ett flertal undantag. Av intresse är närmast bestämmelsen i 33 § andra stycket vilken är tillämplig på hyresrätt till lägenhet som har varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som ge­mensam bostad för hyresgästen och hans make. Om sådan hyresrätt


 


Prop. 1973: 32                                                          63

har tillagts maken genom bodelning, har maken rätt att träda i hyres­gästens eller, om bodelningen ägt rum med anledning av dennes död, dödsboets ställe. Sådan rätt tUlkommer också efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

De återgivna reglerna äger motsvarande tUlämpning när lägenheten hyrts av makarna gemensamt (33 § fjärde stycket). I 34 § finns före­skrifter om överlåtelse av hyresrätt till närstående. Hyresgäst, som inte är i tUlfälle att använda bostadslägenhet för återstående hyrestid, får sålunda överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt samman­bor med honom. Med närstående avses inte bara släktingar utan även samboende under äktenskapsUknande förhållanden. Som villkor för överlåtelsen gäller att hyresnämnden lämnar tillstånd till denna. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med föränd­ringen. Bestämmelsema om överlåtelse av hyresrätt till närstående äger motsvarande tillämpning om hyresgästen har avlidit under hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten.

Andra bestämmelser i 12 kap. JB av intresse i förevarande samm.an-hang är de i 47 § om rätt för medhyresgäst och hyresgästs make till förlängning av hyresavtal beträffande bostadslägenhet. Dessa är i prin­cip tiUämpliga på hyresförhållande som har varat minst nio månader och inte avser del av upplåtarens egen bostad. Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på gmnd av uppsägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, inte gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är enligt huvudregeln medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Rätt till förlängning före­ligger dock inte om hyresrätten är förverkad. Är medhyresgästen ma­ke till den som föranlett att hyresgästerna inte gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har maken emellertid rätt till förlängning även när hyresrätten är förverkad på annan gmnd än dröjsmål med betalning av hyra. Hyresgästs make har dessutom getts en särskild rätt till för­längning också när han inte har del i hyresrätten men har sin bostad i lägenheten. Enligt 47 § andra stycket har sådan make rätt till förläng­ning när hyresgästen har sagt upp avtalet eller vidtagit annan åtgärd för att bringa det att upphöra eller i annat fall inte har rätt till förlängning, under förutsättning att hyresvärden skäligen kan nöjas med maken som hyresgäst. Rätten till förlängning gäller även om hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra på gmnd av förverkande, och detta oavsett an­ledningen, alltså också när denna är dröjsmål med betalning av hyra.

I fråga om övergång av bostadsrätt finns bestämmelser i bostads­rättslagen (1971: 479). Har bostadsrätt övergått till ny innehavare, får denne utöva bostadsrätten bara om han är eller antas till medlem i bostadsrättsföreningen (10 § första stycket). Den till vilken bostadsrätt har Övergått får inte vägras inträde i föreningen, om han uppfyller


 


Prop. 1973: 32                                                         64

de villkor för medlemskap som föreskrivs i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare (11 § första stycket). Är det bostadsrättshavarens make som skall överta bostads­rätten, får dock inträde i föreningen vägras maken bara om hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Dessa bestämmelser om make äger motsvarande tUlämpning, om bostadsrätt tUl bostadslägenhet över­gått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom (11 § andra stycket). Har den tUl vilken bostadsrätt över­låtits inte antagits till medlem, är överlåtelsen ogiltig (13 § första styc­ket).

4 De sakkunniga

4.1 Allmänna synpunkter

De sakkunniga lämnar inledningsvis en översiktlig framställning över familjens funktioner och deras betydelse för familjens samman­hållning. Härvid konstateras bl. a. att familjen på grund av förändringar i samhällsstrukturen har förlorat i betydelse som en fast ekonomisk en­het för produktion av nyttigheter för familjemedlemmarnas behov och som den grupp som har att tillgodose den enskUdes behov av skydd, medan dess uppgift att ge den enskUde en känslomässig gemen­skap har ökat i betydelse. Detta har fått till följd att brister på det känslomässiga området lättare leder tUl familjens upplösning än förr, då den känslomässiga funktionen ofta fick underordna sig den ekono­miska nödvändigheten. Det konstateras vidare att samlevnad med fa­miljefunktioner inte sällan förekommer utanför det rättsliga äktenska­pets ram. Omkring 6,5 % av alla familjebildningar utgör samlevnad utan aKtensicap.

Äktenskapslagstiftningens uppgift antar de sakkunniga i första hand vara att tillhandahålla regler för att lösa de konflikter som kan uppkomma i samlevnaden mellan man och kvinna eller med anledning av samlevnadens upplösning. I vissa hänseenden reglerar emellertid lag­stiftningen också förhållandet mellan å ena sidan mannen och kvinnan och å andra sidan det utanförliggande samhäUet. Äktenskapet tiUhan-dahåller vidare en praktiskt användbar utgångspunkt när man vill ge särregler gmndade på samhörigheten mellan mannen och kvinnan i en familj.

Enligt de sakkurmigas direktiv bör den nya lagstiftningen så långt möjligt vara neutral i förhällande till olika samlevnadsformer. De sak­kunniga framhåller att neutralitetsbegreppet kan  ges två tolkningar.


 


Prop. 1973: 32                                                          65

Den ena innebär att det allmänna väl kan tiUhandahålla — under samlingsbeteckningen äktenskap — ett särskilt regelkomplex, som är utformat för att lösa de problem som uppkommer vid mannens och kvinnans samlevnad med farruljefunktioner, men inte skall resa några anspråk på att de skall utnyttja regelkomplexet genom att ingå äkten­skap. Samhället ställer sig neutralt genom att ge dem full frihet att välja. Den andra tolkningen innebär att neutralitet föreligger bara om den samhälleUga regleringen av mannens och kvinnans inbördes rela­tioner och av deras förhållande tiU det utanförliggande samhället är densamma, oavsett om de ingått äktenskap eller ej. Neutraliteten för­verkligas då på så sätt att äktenskapet varken ger fördelar eller medför nackdelar som inte är för handen redan på grund av den faktiska sam­levnadssituationen eller, med direktivens ord, lagstiftningen om äkten­skapet privilegierar inte en samlevnadsform framför andra. De sakkun­niga konstaterar att de två formema av neutralitet inte kan förverk­ligas samtidigt. Ett förverkligande av neutralitetstanken genom att på det av äktenskapslagstiftningen reglerade området konsekvent ge sam­ma regler för samlevande ogifta som för gifta skulle beröva äktenska­pet som rättsligt institut dess materiella innehåU. Det skulle också en­ligt de sakkunniga strida mot direktivens uttalande att äktenskapet även framdeles bör ha en central plats i familjerätten. Emellertid bör det inte vara uteslutet att man på särskilda punkter av sociala eller andra särskilda skäl ger regler för samlevande ogifta av samma innehåll som reglema för gifta. I sådana fall måste man dock beakta dels att man kan nå effekter i direkt strid med de samlevandes vilja, nämUgen om dessa underlåter att gifta sig just i syfte att undgå rättslig reglering av sin förbindelse, dels att betydande svårigheter möter att precisera den faktiska situation i vilken samma regler som för gifta skall gälla. Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga att det, om äktenskapet skall behällas som ett rättsinstitut med en central roll, är svårt att konsekvent utforma lagstiftningen på ett sätt som kan anses innebära en långtgå­ende neutralitet till samlevnadsformen. Detta utesluter inte att i vissa hänseenden samma regler kan ges för samlevande, vare sig de ingått äktenskap eller ej. Särskilt inom områden utanför det som äktenskaps­lagstiftningen reglerar kan sådan jämställdhet komma i fråga. Äkten­skapslagstiftningens uppgift bör vara att lösa praktiska problem som uppkommer till följd av maimens och kvinnans samlevnad med familje­funktioner och att ge sådana lösningar på problemen som både från de enskildas och det allmännas synpunkt är bättre än de lösningar som skulle följa av annars gällande regler.

I ett avsnitt om förhållandet tUl etiska värderingar kring mannens och kvinnans samlevnad konstaterar de sakkunniga att sådana värde­ringar förekommer i stort sett i två hänseenden, nämligen i fråga om dels formen för samlevnaden - äktenskap eller fri samlevnad - dels

5    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973: 32                                                         66

gestaltningen av samlevnaden på det personliga området. De sakkunniga finner att lagstiftningen bör begränsas till den del av samlevnaden där problemen kan avgränsas och konkreta regler ges för deras lösning, nämligen den ekonomiska delen. Lagens regler på detta område bör grundas på sådana etiska principer som omfattas av den allmänna vär­degemenskapen i vårt samhälle och ge uttryck åt bl, a. principen om mannens och kvinnans jämställdhet och åt tanken att den starkare inte får utnyttja den svagare. Med utgångspunkt i det förda resonemanget konstaterar de sakkunniga att det inte finns utrymme för att i en revi­derad famUjerättslig lagstiftning knyta rättsverkningar till skuld till fa­miljens upplösning.

De sakkunniga anför vidare synpunkter på frågan om äktenskapets frivillighet och vUken vikt det motstående intresset av famUjestabilitet kan tUläggas. De anser att de nuvarande restriktionerna i fråga om upplösningsmöjligheterna bör slopas och makes vilja att upplösa äkten­skapet i stället alltid respekteras. De rättsliga restriktionerna kan på sin höjd antas ha marginella sammanhållande effekter. De sammanhål­lande faktorerna torde i stället vara de faktiska svårigheter av eko­nomisk, social och psykisk art som kan möta vid en familjeupplösning. Intresset av att motverka förhastade skilsmässor bör dock föranleda att principen om respekten för makes vilja får lida inskränkning såtillvida att en betänketid bör föregå äktenskapsskillnaden, när makarna inte är ense om upplösningen eller när de gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Betänketiden bör dock förkortas väsentligt i förhållande till nu gällande minimum för hemskiUnadstid.

I den inledande delen av betänkandet tar de sakkunniga slutligen upp vissa principiella resonemang kring makarnas ekonomiska själv­ständighet och jämlikhet. De påpekar att nuvarande regler har genom­fört inte bara en formell jämlikhet utan också, till fullföljande av idén om familjen som en gemenskap, en materiell jämlikhet i det ma­karna skall bidra till familjens försörjning var och en efter sin förmåga och; oavsett det egna tillskottets storlek, i lika mån få sina behov till­godosedda pä den standard som de sammanlagda resurserna medger. Dessa ekonomiska grundlinjer accepterar makarnas ekonomiska beroen­de av varandra, vilket betecknas som naturligt mot bakgrund av den samhällsstruktur och det familjemönster som rådde vid reglemas till­komst. Sedermera har stora förändringar skett i dessa hänseenden, men alltjämt har bara omkring en fjärdedel av de gifta kvinnorna sådana förvärvsinkomster att de kan antas vara ekonomiskt oberoende av sin make. Frågan om makars underhållsskyldighet mot varandra har därför inte förlorat sin aktualitet. Problemet har minskat väsentligt kvanti­tativt men kvalitativt har förändringen begränsat sig till att möjlighe­terna för makarna att göra sig ekonomiskt oberoende av varandra har ökat. Dessa möjligheter står dock inte till buds för alla, dels därför


 


Prop. 1973: 32                                                         67

att famUjerna i mycket stor utsträckning själva måste sörja för vården och tillsynen av barnen —• på drygt 800 000 bam under skolåldern går det 82 000 kommunala daghemsplatser — dels därför att det inte över­allt finns arbetstillfällen för alla.

De sakkunniga anlägger härefter synpunkter på underhållsskyldig­heten såväl under bestående äktenskap som efter skilsmässa och disku­terar olika möjligheter till begränsningar, dock utan att ta ställning i dessa frågor, som skall behandlas under det fortsatta utredningsarbetet. Också avvägningen mellan ekonomisk självständighet och gemenskap med avseende på makamas egendom diskuteras översiktligt utan ställ­ningstaganden från de sakkunnigas sida utom på en punkt, nämligen när det gäller delningen av boet vid upplösning av äktenskap innan någon ekonomisk gemenskap av betydelse himnit etableras. De sakkun­niga finner att nuvarande regel om hälftendelning inte kan sakligt moti­veras i sådana fall.

4.2 Ingående av äktenskap

4,2,1  Trolovning

De sakkunniga konstaterar att rättsutveckUngen har lett till en allt­mer reducerad betydelse av trolovningen och att det kan antas att de som kommit överens om att gifta sig oftast är omedvetna om de rätts­verkningar som en brytning kan medföra. Envar av de trolovade bör enligt de sakkunnigas mening kunna bryta trolovningen utan risk för rättsliga konsekvenser oavsett vilket skälet till brytningen kan vara, och alla regler som knyter rättsföljder tUl skuld till brytningen bör utgå. Detta gäller dels bestämmelsen i GB 1: 2 andra stycket andra punkten om mistning av rätten att återfå gåvor, dels skadeståndsreglerna. Att dessa regler utgår innebär inte att allt handlande från trolovads sida skulle gå fritt från konsekvenser. I den mån den ene handlar oredligt genom att vUseleda den andre eller bryter avtal av ekonomisk natur, som han har ingått med den andre, och därigenom vållar denne ekonomisk skada kan skadeståndsansvar inträda enligt allmänna regler. Sakligt sett i nära samband med skadeståndsreglerna står den i GB 1: 6 upptagna bestämmelsen om trolovad kvinnas rätt till andel i mannens kvarlåten­skap när bam har avlats och trolovningen upplöses genom mannens död. Om rättsordningen övergår till att i större utsträckning än hittills behandla makar som två ekonomiskt självständiga personer bör enligt de sakkunniga så mycket mindre i detta sammanhang finnas anledning att bevara en ekonomisk relation med rötter i ett förgånget rättssystem, som byggde på kvinnans beroende av mannen för sin försörjning. Nå­gon ekonomisk gemenskap har här inte uppkommit mellan parterna. Den ensamstående modern har numera helt andra möjligheter än vid tillkomsten av GB att få stöd av samhället när hon är i behov därav.


 


Prop. 1973: 32                                                         68

Vid faderns död har barnet dessutom rätt tUl arv efter honom, vilket kan bidra till att minska moderns egen underhållsbörda. Också 6 § bör därför utgå.

Av de i 1 kap. upptagna reglerna om trolovnings rättsverkningar återstår härefter bara bestämmelserna i 2 § om återbäring av gåvor efter upplösning av trolovning. Tvister om återbäring av gåvor torde enligt de sakkunniga vara sällsynta. Detta kan möjUgen tUl en del för­klaras vara en följd av reglernas blotta existens men det förefaller mera sannolikt att det beror på att gåvor av någon ekonomisk bety­delse givna "för äktenskapets skull" torde vara säUsynta i det moderna samhället. För den allmänna uppfattningen framstår det som rimligt och rättvist att handla enligt den ordning som den givna regleringen återspeglar. Denna skulle alltså kunna tänkas bli tillämpad av par­tema även utan stödet av uttryckliga föreskrifter. Vidare torde all­männa förmögenhetsrättsliga regler vara tUlämpliga även när det gäller återbäring av gåvor. När en gåva har lämnats "för äktenskapets skull" torde det ha varit en för givaren bestämmande och av mottagaren lätt insedd förutsättning för rättshandlingen att äktenskapet skulle komma till stånd. Om i ett sådant fall trolovningen bryts och äktenskapet alltså inte kommer tUl stånd, torde därför redan med stöd av allmänna avtalsrättsliga principer givaren kunna påkalla gåvans återgång.

Sammanfattningsvis finner de sakkunniga att det inte torde före­ligga något större behov av att behålla de särskUda reglerna om åter­bäring av gåvor. Samtliga regler som knyter rättsverkningar till tro­lovningen kan och bör enligt deras mening utgå och de föreslår följ­aktligen att trolovningen avskaffas som särskilt rättsligt institut och får vara bara en faktisk företeelse, låt vara att i lagstiftning utanför GB särskUda rättsverkningar kan vara knutna till denna. Som exempel på lagregler av sådan innebörd nämns bestämmelsema i 11 kap. 8 § ÄB om testamente till förmån för trolovad samt rättegångsbalkens jävs­regler.

4.2,2 Hinder mot äktenskap

Enligt de sakkunnigas mening finns det anledning att vara restriktiv med äktenskapsiiinder. Samlevnad utan äktenskap är socialt godtaget och äktenskapshindren hindrar i de flesta fall inte en faktisk famUje-bildning. Eftersom syftet med äktenskapslagstiftningen är att lösa de problem som samlevnaden kan medföra på ett mer ändamålsenligt sätt än som annars skulle vara möjligt är det enligt de sakkunniga otill­fredsställande att de som faktiskt lever i familjegemenskap inte skall kunna få äktenskapets regelsystem tillämpligt på sui samlevnad. Det skulle kunna ifrågasättas om inte hinder mot äktenskap bör uppställas bara i den mån samhället finner sig böra inskrida mot motsvarande faktiska förbindelse, dvs. då denna förbindelse är straffbar. De sak-


 


Prop. 1973: 32                                                          69

kunniga har emellertid inte ansett sig böra gå så långt, eftersom det skulle innebära att samhället frånhänder sig ett medel att nyansera sin inställning till olika förbindelser och möjligheter att genom krav på tUlstånd från fall till fall pröva äktenskapets lämplighet.

I fråga om äktenskapsåldem, som nu är 18 år för både man och kvinna, föreslår de sakkunniga inte någon ändring. VisserUgen förelig­ger från samhällets sida intet hinder mot att den som ännu inte upp­nått 18 års ålder bildar familj och, efter fyUda 15 år, har sexuellt umgänge. De sakkunniga anser ändå att kravet på viss äktenskapsålder är väl underbyggt. Det kan enligt deras mening nämligen antas att den som är under 18 år i allmänhet inte har nått den mognad och erfaren­het som skapar föratsättningar för självständiga ställningstaganden i samlevnaden och för att lösa de problem av personlig och ekonomisk art som uppkommer i denna. Samlevnad med båda eller ena parten i en ålder under 18 år måste därför såväl från allmän synpunkt som av hänsyn tUl den underårige själv i allmänhet anses mindre önskvärd. SkUsmässofrekvensen för äktenskap som ingåtts efter åldersdispens vi­sar också på att sådana ofta tillkommer utan tillräcklig eftertanke.

Dispens från ålderskravet meddelas nu av länsstyrelsen. Avgörandet bör enligt de sakkunniga i stället träffas av barnavårdsnämnden. Läns­styrelsen inhämtar i allmänhet yttrande från barnavårdsnämnden och låter detta bli avgörande för sitt beslut. Det synes de sakkunniga mest ändamålsenligt att den instans som har det reella avgörandet i sin hand och som dessutom torde vara mest lämpad att bedöma frågan får på eget ansvar avgöra om dispens skall lämnas eller inte.

Vad gäller kravet på samtycke av giftoman tUl äktenskap av under­årig eller omyndigförklarad föreslår de sakkimniga att omyndigförkla-rads giftermål alltjämt skall vara beroende av förmyndarens samtycke. I sådana fall är det ådagalagt att mannen eller kvinnan som vill gifta sig inte kan ta vård om sina angelägenheter. De som på grund av underårighet är omyndiga har efter fyllda 18 år redan så långtgående rättslig självständighet att det är möjligt för dem att bUda familj oav­sett föräldrarnas inställning. Eftersom varje tUlåten faktisk samlevnad med familjefunktioner i princip ocksä skall kunna utnyttja äktenskaps­rättens regelsystem föreslås att kravet på föräldrasamtycke upphävs. Såvitt avser underåriga under 18 år föratsätts dock att föräldrarna hörs i dispensärendet och att deras inställning därvid tUlmäts stor vikt.

Mentala sjukdoms- och abnormtUlstånd föreslås upphöra att vara äk­tenskapshinder. Detta innebär att det för alla gällande kravet på rätts­lig handlingsförmåga med avseende på den specieUa rättshandling som giftermålet utgör anses vara tillfyllest. Vid sidan av den nyss angivna principiella utgångspunkten, som talar för att inte upprätthålla hindret, anför de sakkunniga som skäl för detta förslag att hindret sätter menta­la sjukdomar och defekter i en särställning som inte kan medicinskt


 


Prop. 1973: 32                                                         70

eller arvsbiologiskt motiveras samt att det träffar godtyckligt. Eftersom man nu inte längre antecknar sinnessjukdom och sinnesslöhet i kyrko­böckerna beror det ofta på en slump om hindret uppdagas vid hinders­prövningen. Antalet dispensansöknmgar är numera mycket lågt. Något avslag på dispensansökan har inte förekommit på många år. För de gravt sjuka eller utvecklingsstörda utesluter redan deras faktiska situa­tion familjebUdning och därmed aktualiseras inte heller äktenskap. Vid lindrigare psykiska störningar kan enligt de sakkunniga en famil­jebildning ofta vara av positivt värde från psykiatrisk synpunkt.

Av släktskapshindren tar de sakkunniga särskilt upp frågan om äkten­skap mellan halvsyskon bör kunna tillåtas. Av ett till betänkandet fogat expertutlåtande framgår att de genetiska riskerna för avkomman i en sådan förbindelse kan bedömas vara desamma som för avkomman i en förbindelse mellan ett syskon och det andras avkomling, en förbindel­se som nu är fullt tillåten och efter dispens kan ges äktenskapets form. De sakkunniga anser därför att äktenskap mellan halvsyskon bör kunna tillåtas men, med hänsyn till de sociala aspekterna på frågan, vara beroende på Kungl. Maj:ts dispens. Mot äktenskap mellan ett syskon och det andras avkomling anser de sakkunniga inga avgörande medi­cinska eller sociala skäl kunna anföras och de föreslår därför att detta hinder avskaffas. Detsamma gäUer nuvarande dispensabla svåger­skapshinder, för vilket några medicinska skäl över huvud taget inte kan anföras.

I fråga om övriga äktenskapshinder, rätt upp- och nedstigande släkt­skap samt bestående äktenskap, föreslås inga ändringar.

Ledamoten Sundberg har reserverat sig mot de sakkunnigas förslag att barnavårdsnämnden i stället för länsstyrelsen skaU bli dispensmyn­dighet när den som önskar ingå äktenskap ännu inte fyllt 18 år samt mot förslaget att helt slopa kravet på giftomannasamtycke. Hon anser att länsstyrelsen även i fortsättningen bör pröva dispensärenden, givet­vis efter hörande av barnavårdsnämnden, samt att giftomannasam­tycke bör vara vUlkor för att dispens skall kunna ges när underårighet utgör ett hinder mot äktenskap.

4,2,3 Hindersprövning

Liksom hittills föreslås giftermålet föregås av en prövning av om något äktenskapshinder föreligger. De sakkunniga föreslår härvidlag den förenklingen från lagteknisk synpunkt att lagen överlämnar åt Kungl. Maj:t att bestämma vilken myndighet som skall vara prövningsmyndig­het. Förslaget sammanhänger med att förändringar kan förutses i fråga om folkbokföringens organisation och att också själva folkbokförings­tekniken och metoderna att få fram data ur bokföringen snabbt kan ändras. Skyldigheten för mannen att förete äktenskapsbetyg när han är skriven på annat håll än kvinnan föreslås upphävd. Det förutsätts att


 


Prop. 1973: 32                                                                      71

den hindersprövande myndigheten står parterna till tjänst genom att själv anskaffa, de erforderliga folkbokföringsuppgifterna för båda par­terna.

4,2,4 Formen för ingående av äktenskap

I fråga om formen för ingående av äktenskap menar de sakkunniga att lagen bör ställa sig neutral i förhållande tUl reUgiösa och andra före­ställningar på området. Den bör därför inte innehålla särskilda bestäm­melser om en kyrklig resp. borgerUg vigselform. Redan benämningen vigsel, som är den ursprangliga beteckningen på den kyrkliga formen och anknyter till den religiösa uppfattningen om äktenskapet som ett sakrament, bör av samma anledning undvikas. En viktig uppgift för la­gen är att skapa en form för ingående av äktenskap, som säkrar bevis­ningen om äktenskapets tillkomst. Väsentiigt är även att fri villigheten i parternas överenskommelse säkerställs. Vidare bör dubbla förfaranden undvikas. De som önskar ingå äktenskapet med kyrklig inramning bör inte vara tvungna att därjämte underkasta sig ett civilt förfarande. Strä­van bör vara att skapa ett så enkelt förfarande som möjligt för parter­na. Om medverkan av företrädare för det allmänna skall krävas och giftermålet kunna omges med valfri inramning, bör äktenskap därför kunna ingås också på annan tid än ordinarie tjänstetid och på annat ställe än tjänstelokal. De sakkunniga anför slutligen att någon form av registrering av det ingångna äktenskapet är nödvändig.

De sakkunniga tar avstånd från tanken att knyta inträdet av äkten­skapets rättsverkningar till registreringen som konstitutivt moment. De förordar i stället ett förfarande som enligt deras mening i högre grad knyter äktenskapets uppkomst till mannens och kvinnans eget hand­lande och samtidigt innebär ett enhetligt förfarande, nämligen deras anmälan till en företrädare för det allmänna, att de är ense om äkten­skapet. Anmälningen skall vara skriftlig och avlämnas av parterna per­sonligen till den som har utsetts att motta sådana anmälningar. Enligt förslaget regleras i lagen — i motsats till vad nu är fallet — bara de led i äktenskapets ingående som har betydelse för det rättsliga äkten­skapets giltighet, medan vigsel eller annan högtidlig inramning som mannen och kvinnan kan vilja ge sitt giftermål lämnas utanför varje reglering, Bakgmnden till den föreslagna ordningen är att det från den borgerliga rättsordningens synpunkt saknas anledning att ge regler för giftermålet utöver sådana som syftar dels tUl att konstatera parternas samstämmiga vUja att reglema för gifta skaU gälla i deras familjege­menskap, dels till att bevaka det allmännas intresse av att äktenskapet inte ingås i strid mot äktenskapshinder och av att det blir offentligt ge­nom registrering.

Med hänsyn tUl att mottagaren av anmälningen främst har att till-


 


Prop. 1973: 32                                                         72

varata det allmännas intressen, bland dem intresset av att giftermålet registreras, finner de sakkunniga att det ligger närmast till hands att an­mälningen skall göras tUl tiänsteman hos folkbokföringsmyndighet. En sådan ordning skulle emeUertid tvinga dem som vill ge sitt giftermål en religiös eller annan högtidlig inramning tUl dubbla förfaranden. För att undvika denna olägenhet föreslås att till mottagare av anmälningar skall kunna utses också personer som kan ge giftermålet en kyrklig eller annan högtidlig inramning för dem som så önskar. Vilka personer som skall vara behöriga att ta emot anmälningar regleras enligt förslaget inte i lagen utan överlämnas till Kungl. Maj:t att bestämma med möjlighet för Kungl. Maj:t att delegera uppgiften. Det föratsätts att uppdrag att vara mottagare ges generellt tUl vissa kategorier tjänstemän vid bl. a. lokal folkbokföringsmyndighet som tjänsteåliggande samt att behörighet i övrigt tUläggas präster och pastorer såväl i svenska kyrkan som i andra trossamfund där vigsel nu får äga ram. Också lämpUga enskUda perso­ner utan anknytning tUl någon trosriktning skall kunna utses till motta­gare.

Eftersom anmälan innefattar ett förfarande, där initiativet utgår från den som gör anmälningen, måste förfarandet kombineras med regler om att mottagaren skall avvisa anmälningen, när de i lagen angivna föratsättningama för äktenskapets uppkomst inte föreUgger. Mottaga­ren skall sålunda enligt förslaget inte ta emot anmälningen eller, om den mottagits, omedelbart avvisa den, om frihet från äktenskapshinder inte visas föreligga eller om reglerna om förfarandet inte iakttas av parterna. Avvisning skall också ske om anmälningen är oklar till sin innebörd eller det framgår av omständighetema att mannen och kvinnan inte gör anmälningen av fri vilja och med insikt om dess innebörd.

De sakkunniga framhåUer att en fördel med det föreslagna anmäl­ningssystemet är att det kan antas lösa frågan om prästs skyldighet att viga frånskilda. Om präster i svenska kyrkan i administrativ ordning utses till mottagare av anmälningar med skyldighet för församlingspräs­ter att vara mottagare och behörighet för övriga präster, kommer upp­giften inte att innefatta någon skyldighet att ge äktenskapets ingående den religiösa överbyggnad som vigseln i dag innebär. Mottagandet och prövningen av anmälningen blir en rent civil tjänsteåtgärd jämförbar med mottagandet och prövningen av andra anmälningar inom folkbok­föringen. Det synes enligt de sakkunniga knappast sannolikt att hand­läggningen kan komma i konflikt med prästens religiösa uppfattning om äktenskapets natur.

Den ceremoniella inramningen faller som förut sagts utanför det av lagen reglerade förfarandet för giftermålet. Hur högtidligheten skall ge­staltas blir därför helt beroende på kontrahenternas egna önskemål. På de sakkunnigas uppdrag har författarna Per Anders Fogelström, Elsa Grave och Bo Setterlind var för sig utarbetat förslag till en civil inram-


 


Prop. 1973: 32                                                          73

ning av giftermålet såvitt avser de ord som mottagaren av anmälningen kan rikta till de blivande makarna efter deras eget val. Förslagen har bifogats betänkandet som bilaga.

De sakkunniga påpekar att den föreslagna ordningen inte uppfyller det krav på vittnens medverkan som gäller enligt FN-konventionen an­gående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. De sakkunniga erinrar emellertid om att avsteg från konventionens reg­ler om kungörelseförfarande gjordes när den lagfästa lysningen avskaf­fades utan att det då uppkom fråga om att säga upp konventionen. De avvikelser från denna som kommer att föreligga om de sakkunnigas för­slag genomförs synes i vart fall inte vara av sådan art att äktenskap ingångna enligt den föreslagna ordningen löper risken att inte godkännas i konventionsstat.

Ledamötema Gustafsson och Sundberg har reserverat sig mot de sak­kunnigas förslag när det gäller formen för ingående av äktenskap. En­ligt deras mening bör formen vara sådan att den markerar att giftermå­let är en av de viktigaste händelserna i livet. Det av majoriteten före­slagna förfarandet ter sig torftigt och fjärmat från den verklighet som det rör sig om. Även om den föreslagna ordningen inte hindrar att det rättsliga förfarandet efter mannens och kvinnans eget val kan ges en högtidUg inramning blir denna inte en del av den stadfästa formen utan jämställd med vilka privata arrangemang som helst. Reservanterna fin­ner vidare majoritetsförslaget oacceptabelt av den anledningen att det inte innehåller något krav på vittnens närvaro vid giftermålet.

Reservantema förordar att de nuvarande formerna av vigsel bibe-håUs. De anser dock att reglerna om prästs vigselskyldighet bör ändras enligt ett av hovrättspresidenten Bjöm Kjellin i en promemoria den 1 febmari 1963 framlagt förslag. Detta innebär i huvudsak att, om försam­lingsprästen inte vill viga därför att vigseln skulle medföra samvetsnöd för honom, vigseln i hans ställe skall kunna förrättas av vikarie, som är villig att motta uppdraget.

4.3 Upplösnhig av äktenskap

4.3.1 Medling och familjerådgivning

De sakkunniga förklarar sig dela uppfattningen att det är ett all­mänt intresse att motverka förhastade skilsmässor. Medlingen har till syfte att förlika makarna. I vilken omfattning den faktiskt når detta syfte är enligt de sakkunniga svårt att avgöra. Medlingen i sin nuva­rande form är enligt dem förenad med negativa effekter. Obligatoriet rimmar illa med den nutida synen på den enskilda individens förmåga att själv bedöma sin situation. Tvånget till medling skapar en negativ attityd hos makarna som motverkar syftet att förbättra deras förhållan­de tUl varandra så att de avstår från att skiljas. Ofta sker medling vid


 


Prop. 1973: 32                                                                         74

för sen tidpunkt och medlaren är inte alltid tillräckligt utbildad eller erfaren för sin uppgift.

Enligt de sakkunniga erbjuder familjerådgivningen genom sin orga­nisatoriska uppbyggnad och inriktningen av verksamheten det mest ändamålsenliga instramentet när det gäller att förebygga förhastade skilsmässor. Om familjerådgivningen skulle träda i stället för medlingen bör den emellertid inte göras obligatorisk utan förbli frivillig. De sak­kunniga fruktar att det förtroende som familjerådgivningen hittills har byggt upp och den positiva attityd som den f. n. möter hos allmänheten annars skulle allvarligt äventyras. Familjerådgivningen har ännu inte bli­vit så utbyggd att den kan överta medlingsorganisationens uppgifter, även om medlingen görs frivUlig. De sakkunniga föreslår därför att med­lingsorganisationen får finnas kvar till dess frågan om familjerådgiv­ningens ställning som frivilUg eller obligatorisk kommunal eller lands­tingskommunal uppgift har blivit avgjord. Den förändringen föreslås dock att samtliga medlare skall utses genom särskilt förordnande av länsstyrelsen. Det generella åliggandet för församlingsprästerna att vara medlare slopas alltså.

Medlingen skall enligt förslaget inte längre vara processförutsättning och den skall inte nödvändigt syfta till att förlika makarna. De sak­kunniga har i stället valt en allmännare formulering som avser att när­mare ansluta till syftet med familjerådgivningen som den f, n, bedrivs och som innebär, att makarna skall hjälpas att komma till rätta med sina problem, vare sig det kommer till en upplösning av äktenskapet eller inte.

Bestämmelser om familjerådgivning och medling erfordras i och för sig inte i GB, när obligatoriet upphör. De sakkunniga tar ändå upp regler härom i balken, eftersom det har synts dem väsentlitg att där ge upplysning om de möjligheter som samhället erbjuder makar med sam­levnadssvårigheter att komma till rätta med dessa.

4,3,2 HemskUlnad och äktenskapsskillnad

De sakkunnigas förslag till nya regler för upplösning av äktenskapet bygger pä den grundläggande tanken att såväl äktenskapets uppkomst som dess bestånd skall bygga på parternas fria vilja att leva tillsam­mans under äktenskapets regelsystem.

Detta innebär att makes vUja att upplösa äktenskapet alltid skall respekteras. Enligt förslaget får make en ovillkorlig rätt till äktenskaps­skUlnad, Vilka motiv maken kan ha för sin vUja att upplösa äktenska­pet blir utan betydelse. Några motiv skall följaktligen inte som nu vid oenighet mellan makarna och vid talan om äktenskapsskillnad utan förutgången hemskillnad behöva redovisas och prövas av domstolen. Med denna utgångspunkt finns inget behov av att ange särskilda upp-lösningsgmnder i lagen och upplösningsförfarandet kan också i övrigt


 


Prop. 1973: 32                                                                         75

förenklas betydligt, SkUsmässan blir härigenom avdramatiserad, vilket är ett starkt skäl för den nya ordningen. De sakkunniga föreslår att det nuvarande förfarandet när särskild grund för omedelbar äkten­skapsskillnad inte åberopas, med dom först på hemskillnad, därpå minst ett års särlevnad och slutligen dom på äktenskapsskillnad, avskaffas och ersätts med endast ett institut, äktenskapsskillnaden. Sådan skall enligt huvudregeln kunna meddelas omedelbart utan krav på föregående sär­levnad, I vissa situationer skall dock äktenskapsskiUnaden föregås av en betänketid på sex månader från det makarna gemensamt inledde upplösningsförfarandet eller, när bara ena maken vill skiljas, hans ansökan om äktenskapsskillnad delgavs andra maken.

Betänketid, som alltså inte är förenad med krav på särlevnad, skall iakttas om makarna inte är ense om upplösningen eller om de gemen­samt har vårdnaden om bam under 16 år. Kravet på betänketid utgör en inskränkning i respekten för makes vilja till upplösning men motive­ras av intresset att motverka förhastade skUsmässor i sådana fall då konsekvenserna av förhastandet kan drabba någon annan än den som har handlat oöverlagt, nämligen andra maken eller makamas barn. I samband med att talan om äktenskapsskillnad väcks bör makarna underrättas om den hjälp de kan få av medlare och familjerådgivare. De sakkunniga föredrar det föreslagna systemet framför hemskillnads­institutet, vilket kritiserats bl. a, därför att kravet på särlevnad mot­verkar försök till försoning under betänketiden och systemet med dom på hemskillnad alltför hårt markerar betänketidens början. I vissa faU upprätthålls i förslaget inte kravet på betänketid fastän äktenskaps­skillnaden söks av bara ena maken eller makarna har minderårigt barn. Sålunda behöver betänketid inte iakttas, om makarna faktiskt lever åt­skilda sedan minst tre år. Äktenskapsskillnad skall vidare meddelas omedelbart på yrkande av make eller allmän åklagare om äktenskapet har ingåtts i strid mot indispensabelt släktskapshinder eller om tvegifte föreUgger, I de angivna fallen har en betänketid ingen funktion att fylla.

Redan när betänketiden börjar löpa kan det finnas behov av rättens beslut i frågor som uppkommer om makarna har hävt samlevnaden eller avser att göra detta. Om makarna inte själva kan lösa exempel­vis uppkommande vårdnads- och underhållsfrågor kan make enligt för­slaget liksom f, n, begära interimistiskt beslut härom. Förbud för ena maken att besöka den andra under betänketiden skall också kunna meddelas på särskilt yrkande. Den möjlighet som make nu har enligt 11: 17 att i viss utsträckning till betryggande av sin rätt få den andres giftorättsgods satt under särskild vård och förvaltning till dess bodel­ning skett har också fått sin motsvarighet i den nya ordningen. Sådant förordnande skall enligt förslaget kunna meddelas så snart talan om äktenskapsskillnad har väckts.


 


Prop. 1973: 32                                                                      76

Upplösningsförfarandet är enligt förslaget i övrigt så konstraerat att, om betänketid skall löpa, dom på äktenskapsskillnad meddelas först om endera maken framstäUer särskUt yrkande härom efter betänketidens utgång. Det måste således konstateras att betänketiden inte har haft den effekten att makama vill fortsätta äktenskapet. Över yrkandet skall andra maken få tillfälle att yttra sig. Denne får då också möjlighet att framstäUa yrkanden eUer väcka talan i frågor som han kan ha in­tresse av att få reglerade i samband med äktenskapets upplösning. Fullföljer inte någondera maken det inledda upplösningsförfarandet genom att framställa yrkande om dom på äktenskapsskillnad, förfaller den väckta talan ett år från det betänketiden började löpa. I motsats till nuvarande ordning vid hemskillnad blir det alltså aUtid, oberoende av parternas handlande, ett slutligt avgörande humvida det inledda skillnadsförfarandet leder till upplösning eller ej.

Ledamoten Sundberg vänder sig i en reservation mot att äktenskap i vissa fall skall kunna upplösas omedelbart. Hon föreslår att äkten-skapsskiUnad alltid skall föregås av en betänketid. Om makama ge­mensamt ansökt om äktenskapets upplösning och gemensam vårdnad om bam inte föreligger bör dock betänketiden kunna vara kortare än de sex månader som föreslås gälla i övrigt. Hennes förslag är att betänke­tiden i detta fall skall vara tre månader. Hon framhåller dock att un­dantag från kravet på betänketid givetvis måste göras vad gäller upp­lösning av äktenskap som har ingåtts i strid med släktskapshinder, när tvegifte föreligger eller när makarna har levt åtskilda i minst tre år; i dessa fall bör omedelbar äktenskapsskiUnad kunna meddelas.

4.3,3 .Återgång

Återgångsreglerna har enligt de sakkunniga mycket liten praktisk betydelse. Antalet återgångsfall uppgick under åren 1959-1970 enligt den officiella statistiken till endast 2-3 om året. De sakkimniga före­slår att återgångsinstitutet avskaffas. De avvisar tanken att i samband härmed utöka grunderna för giftermålets ogUtighet och föreslår i stäUet att äktenskapsskillnaden skall vara den upplösningsform som står till buds även i de nuvarande återgångsfallen. En sådan ordning möjliggörs genom de ändringar de sakkunniga föreslår i fråga om institutet äk­tenskapsskillnad. Dessa innebär att make alltid kan få äktenskapsskUl­nad utan att behöva visa någon upplösningsgrund och att skilsmässa kan erhållas väsentligt snabbare än nu, vid tvegifte och när äktenskap ingåtts trots släktskapshinder alltid omedelbart och med talerätt för allmän åklagare.

Om återgångsinstitutet avskaffas och ersätts av äktenskapsskiUnad kommer de ekonomiska rättsverkningarna av äktenskaps upplösning genom äktenskapsskUlnad att bU tillämpliga även i de nuvarande åter-


 


Prop. 1973: 32                                                                      77

gångsfallen. F. n. finns särregler vid återgång främst i fråga om bodel­ning, skadestånd och underhållsskyldighet.

De ekonomiska rättsverkningarna av äktenskap och dess upplösning kommer visserligen att tas upp till behandling först i ett senare utred­ningsskede men de sakkunniga föreslår, som närmare redovisas i det följande, att redan nu en särskUd bodelningsregel införs som gör det möjligt att avvika från huvudregeln om likadelning av giftorättsgodset när äktenskapet till följd av kort varaktighet har varit utan ekonomisk gemenskap av betydelse. Vid bodelningen skaU enligt förslaget i så­dana fall annan delningsgrund tillämpas som finnes skälig med hänsyn till vad makarna ägde vid giftermålet eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente. De sakkunniga håUer för sannolikt att äk­tenskap som återgår enligt gällande lag i de flesta fall upplöses efter relativt kort tid. Atergångsdelningen enligt nuvarande regler ger då ett sakligt sett riktigt resultat. Men samma resultat uppnås om äkten­skapet upplöses genom skilsmässa och bodelningen sker med tiUämp­ning av den nu berörda delningsregeln. Och skulle ett äktenskap, där återgångsskäi enligt nuvarande ordning föreligger, upplösas efter lång tid kan det otvivelaktigt finnas skäl för en likadelning av gifto­rättsgodset enligt vanUga regler efter äktenskapsskillnad. Med avseen­de på delningen av makarnas egendom anser de sakkunniga följaktligen att de i allmänhet gällande bodelningsreglerna, om de reformeras en­ligt förslaget, bör ge ett riktigt resultat också vid upplösning av äk­tenskap genom äktenskapsskillnad i sådana fall där återgång nu sker. Förslaget rymmer inte någon motsvarighet till den nuvarande möjlig­heten enUgt 10: 9 att i vissa fall avvika från likadelnuigen av gifto­rättsgodset, när äktenskapet upplöses genom makes död innan återgång har skett. Enligt de sakkimnigas mening torde det emeUertid här röra sig om en så sällan föreliggande situation att särregler kan undvaras.

Den principiella grunden för skadestånd vid återgång är enligt de sakkunniga densamma som den som gäller för skadestånd vid skils­mässa. De sakkunniga föreslår att möjligheten till skadestånd vid skils­mässa avskaffas och finner därför knappast skäl att behålla skade-ständsmöjlighet för de fall då äktenskapet upplöses av orsak som nu utgör återgångsgrund. I den mån make tillskyndas förmögenhetsför­lust genom bedrägeri eller tvång, som nu utgör återgångsgrund enligt 10: 3, torde enligt de sakkunniga skadestånd kunna komma i fråga enligt allmänna regler. Och i den mån skadestånd vid återgång an­vänts för att tUlgodose den oskyldiga makens behov av bidrag till sitt underhåll synes den funktionen av skadeståndet på ett bättre sätt kunna fullgöras av underhållsskyldighet enligt de regler som gäller vid skils­mässa.

Om återgångsreglema avskaffas och upplösning av äktenskapet i de nuvarande återgångssituationema i stället måste ske enligt reglerna för


 


Prop. 1973: 32                                                         78

äktenskapsskillnad blir nuvarande regler för underhåll efter äkten­skapsskillnad tUlämpliga också i dessa situationer. Enligt de sakkunni­gas mening finns det goda skäl att, så länge underhåll efter äktenskaps­skiUnad över huvud taget ifrågakommer, ha samma möjligheter till underhåll mellan förutvarande makar oavsett orsaken till äktenskapets upplösning. De anser därför att man avhjälper en brist i nuvarande ordning, om underhållsbidrag kan komma i fråga i återgångsfallen en­ligt samma regler som vid skilsmässa, nämligen vid behov. Inte heller i detta hänseende skulle det enligt dem alltså finnas några avgörande skäl mot att inordna återgångsfallen under de vanliga upplösnings­reglerna.

4.4 Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar

De ekonomiska rättsverkningarna av äktenskap och dess upplösning kommer, som förut har nämnts, att i sin helhet behandlas först i ett senare skede av de sakkunnigas utredningsarbete. Emellertid föreslås redan nu vissa ändringar i de regler som rör rättsverkningarna av äk­tenskaps upplösning. Framför allt är dessa betingade av att återgångs-och hemskillnadsinstituten avskaffas samt av att alla regler som knyter påföljder till ena makens skuld till sammanlevnadens hävande eller äktenskapets upplösning utmönstras. Hit hör dels vissa bodelnings- och underhållsregler, dels reglerna om skadestånd vid äktenskapsskillnad.

När betänketid skall föregå äktenskaps upplösning anser de sakkunni­ga att så få rättsverkningar som möjligt bör knytas till att make eller makarna väcker talan om äktenskapssldllnad. Syftet härmed är att talans väckande inte skall framstå för makarna som ett avgörande steg mot upplösningen. Det skulle kunna motverka betänketidens uppgift att ge rådrum för att fritt ompröva beslutet att söka äktenskapsskill­nad. Makarnas inbördes rättigheter och skyldigheter består därför enligt förslaget oförändrade under betänketiden med det undantaget att egen­dom som make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts skall vara hans enskilda, om det sedermera döms till äkten­skapsskillnad eller tUl boskillnad på talan som väcks innan talan om äktenskapsskUlnad förfallit. Förfaller denna talan är egendomsordning-en i allo densamma som om någon upplösning av äktenskapet aldrig hade varit aktuell. Bodelning skall inte företas förrän efter det dom på äktenskapsskillnad har meddelats. Härvidlag skiljer sig den före­slagna ordningen från vad som nu gäller; en dom på hemskUlnad med­för att all egendom som förvärvas därefter blir enskild egendom, även om makarna återupptar samlevnaden. I konsekvens med tanken att in­ledandet av ett skillnadsförfarande inte skall framstå som en rättslig brytning föreslås att också makes arvsrätt skall bestå ända till dess äktenskapet upplöses genom äktenskapsskUlnad.


 


Prop. 1973: 32                                                                         79

Reglerna om underhåll under hemskillnad och efter äktenskapsskill­nad är nu olika såtillvida att underhållet under hemskillnadstiden är inriktat på att makama skall ha samma standard, medan underhåll efter äktenskapsskillnad är beroende på behov av underhåll på ena sidan och förmåga att utge underhåll på den andra. När enUgt den före­slagna ordningen äktenskapsskillnaden meddelas omedelbart eUer efter en kortare betänketid kommer de mera restriktiva reglerna om under­håll efter äktenskapsskillnad att bli tillämpliga omedelbart, utan att fö­regås av någon omställningsperiod motsvarande hemskillnadstiden. Reg­lerna om underhåll efter äktenskapsskillnad är emellertid utformade så att de medger anpassning till de förutsebara behoven av ett större bi­drag under en tid närmast efter upplösningen. De sakkunniga före­slår ingen saklig ändring i reglerna men förutsätter att de ges sådan tillämpning att make som har försörjningssvårigheter får ett större underhåll under en skälig tid närmast efter äktenskapsskillnaden.

Möjligheten att utdöma skadestånd efter äktenskapsskillnad har i viss utsträckning tjänat som korrektiv mot obilliga bodelningsresultat, när hälftendelningen innebär att make som har vållat upplösningen tillskiftas egendom som tillhör den andra maken. Om såväl åter­gångsdelningen som skadeståndsreglerna slopas får regeln om hälften­delning av giftorättsgodset alltid full verkan. Detta innebär att det i flera fall än f. n. skulle bli möjligt att "skilja sig till pengar". De sak­kunniga anser inte att det finns någon saklig grund för en sådan effekt när samlevnaden i äktenskapet inte har hunnit utveckla sig till någon ekonomisk gemenskap av betydelse. De föreslår därför att regeln om hälftendelning av giftorättsgodset förses med ett tillägg. Enligt detta skall under vissa omständigheter i likadelningens ställe träda delning efter annan grund som finnes skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testa­mente. Tilläggsregeln gäUer bara i faU då bodelningen sker med anled­ning av äktenskapsskillnad och alltså inte vid bodelning efter makes död eller efter boskillnad. Den föreslås bli tUlämplig om till följd av äktenskapets kortvarighet någon ekonomisk gemenskap av betydelse inte har uppkommit mellan makama. Makarnas personliga förhållan­de till varandra och orsakema till äkenskapsskUlnaden måste lämnas utanför bedömningen eftersom inga rättsverkningar skall knytas till skuld. Med hänsyn tUl att jämkning kan ske bara vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad finns inte någon risk för att makar under bestående äktenskap kan efter boskillnad begagna sig av jämk­ningsregeln vid bodelningen till skada för borgenärerna.


 


Prop. 1973: 32                                                                      80

4.5 Vårdnad om barn

I föräldrabalken föreslås till en början den ändringen att inte heller här skuld till familjeupplösningen skall påverka frågan vem av för­äldrarna som vid lika lämplighet skall få vårdnaden om deras bam. Vårdnadsfrågan bör enligt de sakkunnigas mening alltid kunna avgöras med utgångspunkt bara i barnets bästa.

I fråga om vårdnaden om barn utom äktenskap föreslås mera om­fattande ändringar. De innebär att faderns möjligheter att få överta vårdnaden vidgas väsentligt. Regeln att modem automatiskt blir vård­nadshavare vid barnets födelse bibehålls, men på ansökan av fadern skall rätten överföra vårdnaden på honom, om det finnes skäligt med hänsyn tUl barnets bästa. I första hand syftar regeln till att vid famil­jens upplösning jämställa barn utom äktenskap som levt samman med båda sina föräldrar med bam i äktenskap. Vem av föräldrama som skall ha vårdnaden vid upplösningen av den fria samlevnaden bör en­ligt de sakkunnigas mening avgöras med utgångspun.kt bara i barnets bästa utan något företräde för modern. Barnet har ju i samma mån som barn i äktenskap i dessa fall en personlig gemenskap med båda föräldrarna.

Bam i äktenskap står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, om inte vårdnaden till följd av familjens upplösning eller av annan särskild orsak har tUlagts den ena av föräldrarna. Vårdnaden om barn utom äktenskap kan däremot f. n. aldrig tUlkomma föräldrarna gemensamt, även om de lever samman i en familj och barnets faktiska situation alltså är densamma som den vilken är normal för bam i äktenskap. De sakkunniga anser att även i detta hänseende möjUghet bör införas att jämställa barn utom äktenskap med bam i äktenskap. Föräldrarna bör således kunna få vårdnaden om sitt barn gemensamt. Regler som automatiskt får denna effekt föreslås emellertid inte, utan övergången till gemensam vårdnad skall enligt förslaget vara beroende på att för-"iiTfjj-rji tt- iiUtiatlv till förändrin''en "cnom anmälan till m"''ndi'het som Kungl. Maj:t bestämmer. Efter sådan anmälan blir barnet i vård­nadshänseende helt likställt med barn i äktenskap. Anmälan om ge­mensam vårdnad om bam utom äktenskap förutsätter att föräldrarna lever samman. När samlevnaden hävs blir situationen jämförbar med den som föreligger när gifta föräldrar bryter samlevnaden utan att upplösa äktenskapet, dvs. prövning av vårdnadsfrågan sker bara om någon av föräldrarna begär det.

Till ändringen i fråga om gemensam vårdnad om barn utom äkten­skap ansluter en av de sakkunniga föreslagen ändring i reglema om förmynderskap, som låter detta automatiskt följa vårdnaden.

De sakkunniga diskuterar frågan om ändringar i FB i syfte att säkra umgängesrättens utövande men vUl inte förorda några sådana ändringar.


 


Prop. 1973: 32                                                         81

De nuvarande verkställighetsreglerna i 21 kap, FB kom tUl år 1968 och de sakkunniga anser att det är för tidigt att redan nu företa änd­ringar i dem innan tillräcklig erfarenhet har vunnits. De understryker vikten av att umgängesrätten respekteras och framhåller att det, om en vårdnadshavare vidtar åtgärder för att hindra den umgängesberätti-gade att träffa barnen, kan finnas anledning att ompröva frågan om vårdnadshavarens lämplighet.

De sakkunnigas ordförande Hellner samt ledamöterna Gustafsson och Sundberg reserverar sig mot förslaget att samboende föräldrar tUl bam utom äktenskap och, i konsekvens härmed, föräldrar till barn i äktenskap, vilka efter skilsmässa lever samman utan att gifta sig på nytt, skall kunna genom ett anmälningsförfarande få den rättsliga vård­naden om sina bam gemensamt. De anser att nackdelarna med den föreslagna ordningen överväger fördelama eller att det i vart fall finns stor risk för att nackdelarna i alltför många fall kommer att överväga. De pekar härvid särskilt på att samlevnad utan äktenskap generellt sett måste ses som en mindre stabil familjebildning och att upplös­ningen av samlevnaden inte automatiskt medför någon reglering av vård­nadsfrågan. De anser sig inte kunna förorda avsteg från den nu gällan­de uppbyggnaden av reglema om vårdnad med deras anknytning till föräldrarnas civilstånd.

4.6 Rätten till bostaden

De sakkunniga anser att vägande sociala skäl talar för att i fråga om rätten till bostaden jämställa upplösningen av en fri samlevnad med upplösningen av ett äktenskap. De lägger därför fram förslag till en särskild lag om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsUknande samlevnad. Förslaget syftar tUl att i möjli­gaste mån tillgodose samma intressen som motsvarande lagstiftning för makar och är i väsentUga delar utformat med denna lagstiftning som förebild.

Vid avgränsningen av den situation på vilken den föreslagna lagen skall vara tillämplig har de sakkunniga stannat för att beskriva den som upplösning, även till följd av att ena parten avlidit, av varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna, som har eller har haft barn tillsammans. Det bestrids inte att vägande sociala skäl kan anföras för ett vidare tillämpningsområde, men de sakkunniga har funnit att man i detta sammanhang bör begränsa sig till att ge regler för de fall där generellt sett behovet är störst. Den föreslagna lagen är tUlämplig på bostad som innehas med hyres- eller bostadsrätt men inte på ge­mensam bostad i egen fastighet. Härvid ansluter sig förslaget tUl vad som gäller i fråga om makars bostad i fastighet som utgör enderas enskUda egendom.

6    Riksdagen 1973. 1 samL Nr 32


 


Prop. 1973: 32                                                         82

När det gäller makar finns bodelningsinstitutet att falla tillbaka på som den form i vilken rätten till bostaden kan överföras från den ena maken till den andra. Motsvarande möjlighet finns inte när det gäller samlevande ogifta. De sakkunniga föreslår i stället att den part som inte har rätten till den gemensamma bostaden men bäst behöver den skall ha rätt att lösa tUl sig denna av andra parten. I första hand skall parterna själva kunna komma överens om lösningsrätten. Om så ej sker skall enligt förslaget domstol på yrkande av part, som har lösnings­rätt, tillägga honom hyres- eller bostadsrätten. Lösningsrätten skall göras gällande inom tre månader från det samlevnaden hävdes. Ersätt­ning skall utgå för hyres- eller bostadsrättens värde.

Den föreslagna lagen reglerar bara rättsförhåUandet mellan de sam­levande parterna. Förhållandet mellan hyresvärden och den som sam­manlevt eller sammanlever med hyresgästen regleras i ett samtidigt framlagt förslag till ändring i jordabalkens bestämmelser om överlå­telse av hyresrätt och förlängning av hyresavtal. De där föreslagna ändringarna innebär att vad som sägs om make skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om den som har övertagit eller är berättigad att överta hyresrätten enligt den särskilda lagen. Några ändringar i bo­stadsrättslagen har inte ansetts behövliga.

5    Föredraganden

5.1 AUmänna synpunkter

FamUjen är av grundläggande betydelse både för famUjemedlemmarna själva och för samhället. Inom familjens ram får barnen vård och upp­fostran. Sammanhållning inom familjen kan tillgodose föräldrarnas och barnens behov av trygghet och samhörighet med andra. I ekonomiskt hänseende innebär familjen en hushållsgemenskap som bidrar till att trygga de enskilda medlemmarnas försörjning.

Det övervägande antalet män och kvinnor som bildar famUj väljer att ge sin samlevnad äktenskapets form. SärskUda undersökningar som avser förhållandena under åren 1969—1970 visar att ungefär 93 % av samboende män och kvinnor är gifta. Det finns emellertid tecken som tyder på att det under senare år har blivit vanligare att män och kvin­nor bildar familj utan att gifta sig. Giftermålsfrekvensen har sjunkit. Antalet ingångna äktenskap har gått ned från 61 101 år 1966 till 39 918 år 1971, vilket motsvarar en sänkning med cirka 35 %. Det har blivit vanligare att barn föds utom äktenskapet. Av de barn som föddes år 1960 var 11,3 % födda utom äktenskap. År 1971 uppgick motsvaran­de andel tUl 21,6 %. En särskUd undersökning från år 1971 visar att omkring två tredjedelar av de nyblivna ogifta mödrarna sammanbor med barnets far.


 


Prop. 1973: 32                                                        83

Det moderna samhället lämnar på många oUka sätt stöd åt famUjen. På social-, arbetsmarknads-, bostads- och utbildningspolitikens områden liksom inom familjebeskattningen görs insatser som syftar till att stödja familjerna i fullgörandet av deras uppgifter eller till att överta uppgif­ter som tidigare har fullgjorts inom familjens ram. SärskUt betydelse­fulla är de insatser som är inriktade på stöd och hjälp åt barnfamiljer­na. Vi har allmänna barnbidrag, bostadstUlägg, bidragsförskott, studie­stöd, barnpensioner och andra förmåner inom den allmänna försäk­ringen samt bosättningslån. Inkomstbeskattningen är lindrigare för den som har försörjningsplikt mot make, om denne saknar egen inkomst. Vidare ges i vissa faU skattelättnad åt den som uppfostrar bam eller ut­ger underhåUsbidrag till make. Samhället lämnar särskUd service till barnfamiljerna i form av barnstuge- och familjedaghemsverksamhet, social hemhjälp, förebyggande mödra- och barnavård etc.

FamUjerelationerna och familjebandens betydelse förändras med samhällsutvecklingen. Å andra sidan påverkas också denna utveckling av rådande familjemönster. Det råder ett växelspel meUan familjens levnadsmönster samt lagstiftning och sociala eller ekonomiska föränd­ringar i samhället.

Under de senaste decennierna har betingelserna för familjebildning och familjeliv liksom familjernas levnadsmönster ändrats. Dessa för­ändringar till trots står det utom tvivel att familjen även i framtiden kommer att ha en central plats i samhällslivet. Familjepolitiken är där­för av stor betydelse. Av särskild vikt är att samhäUet ger stöd åt barn-familjema. Men det är också en viktig uppgift för samhället att reglera famUjemedlemmarnas inbördes förhållanden genom lagstiftning. Därvid träder reglerna om äktenskapet och dess rättsverkningar i förgrunden.

Utanför den familjerättsliga lagstiftningen — exempelvis inom so­cial- och skattelagstiftningen — likställs i viss utsträckning samlevande ogifta med makar. Tanken är att samboende män och kvinnor som le­ver under samma sociala och ekonomiska förhållanden skall behandlas lika oberoende av om de har ingått äktenskap eller inte. Vid förverk­ligandet av denna tanke har lagstiftaren ofta stäUts inför problem att finna lämpliga och lätt konstaterbara kriterier för att avgöra om äkten­skapsUknande samlevnad föreligger eller inte i det enskilda fallet. Ett vanligt sätt att lösa problemet har inom social- och skattelagstiftningen varit att med gifta likställa samboende som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn tiUsammans. Andra kate­gorier av samboende har inte kunnat likställas med gifta, eftersom det inte har ansetts kunna komma i fråga att bygga avgränsningen på regler som föratsätter att myndigheterna i enskilda fall skall göra ingående undersökningar beträffande människors personliga levnadsförhållanden.

I detta lagstiftningsärende har under remissbehandlingen gjorts gäl­lande att social- och skattelagstiftningen i viss utsträckning har fått så-


 


Prop. 1973: 32                                                        84

dan utformning att makar blir sämre ställda än samlevande ogifta. En­ligt min mening kan inte med fog hävdas att äktenskapet diskrimineras inom social- och skattelagstiftningen. Jag kan på denna punkt hänvisa tUl den redogörelse som nyligen lämnades av statsrådet Odhnoff i ett interpellationssvar i riksdagen (prot. 1972: 135 § 4). För egen del har jag inte anledning att gå närmare in på dessa frågor nu. De är inte ome­delbart aktuella i detta lagstiftningsärende, som rör den civilrättsliga regleringen av familjemedlemmarnas inbördes förhållanden. Jag vUl en­dast framhålla att min principiella uppfattning är att man vid utform­ningen av regler om skatter och sociala förmåner i möjlig mån bör und­vika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gif­ta sig eller vinner på att skiljas.

De speciella problem av både ekonomisk och personlig art som den äktenskapliga samlevnaden mellan man och kvinna och deras familje­liv med eventuella barn under deras vårdnad ger upphov till gör det nödvändigt att lagstiftningen tiUhandahåller ett särskilt regelsystem för dessa samlevnadsförhållanden. Lika uppenbart är att äktenskapsrättens regler kan göras tillämpliga endast i faU då kontrahenterna har kommit överens om att gifta sig och på visst sätt utåt manifesterat sin överens­kommelse, dvs. när de har ingått äktenskap i den form lagen anvisar.

Detta innebär visserligen att de människor, som sammanlever under äktenskapsUknande förhållanden, dvs. under i princip samma sociala och ekonomiska betingelser som gifta personer, men som av en eller annan anledning inte vill ingå äktenskap, i åtskUliga hänseenden blir underkastade andra rättsregler än de gifta och att detta kan vara oför­månligt för dem båda eller för endera av dem. Detta är emellertid ofrånkomligt om man utgår från att äktenskapet är och måste vara grandat på frivillig överenskommelse.

Det är enligt min mening av största betydelse att människornas fri­het att själva utforma sitt personliga liv, att välja samlevnadsform och att bestämma de etiska normer som skaU gälla för deras familjeliv respekteras. Lagstiftarens ambitioner på äktenskapsrättens område bör begränsas tUl att tUlhandahålla lösningar på praktiska problem och in­riktas på att reglerna skall ges en sådan utformning att de kan accep­teras av praktiskt taget alla människor. Arbetar man med denna mål­sättning bör det vara möjligt att bevara äktenskapet som den normala och naturliga formen för familjebUdning för det helt övervägande fler­talet människor. Det är från flera synpunkter önskvärt att så sker.

SamhäUet måste emellertid räkna med som en realitet att det i dag finns ett betydande antal familjer där föräldrama inte är gifta. Lag­stiftaren måste ta hänsyn till detta, framför allt vid utformningen av be­stämmelser som direkt eller indirekt berör bam. Det bör givetvis inte i en modern lagstiftning få förekomma att barnens intressen bUr sämre tillgodosedda av det skälet att föräldrarna inte är eller har varit gifta


 


Prop. 1973: 32                                                         85

med varandra. I fråga om vårdnaden om barn och rätten till den ge­mensamma familjebostaden bör därför eftersträvas i sak enhetliga reg­ler för alla samlevande oberoende av om samlevnaden sker inom äk­tenskapets ram eller inte.

Vår gällande giftermålsbalk (GB) kom till år 1920. Dess regler om ingående och upplösning av äktenskap motsvarar den lagstiftning i äm­net som hade införts redan år 1915. Det är allmänt erkänt att balken var ett för sin tid förnämligt lagverk. Den präglades av både realism och framsynthet.

Vid tiden för GB:s tillkomst innebar det nästan allenarådande famil-jemönstret att mannen var den förvärvsarbetande som skaffade famU­jen de nödvändiga kontanterna, medan hustrun arbetade i hemmet och svarade för barntillsynen. Knappt 4 % av de gifta kvinnorna hade för­värvsarbete utanför hemmet. Institutioner för barntillsyn var utomor­dentligt sällsynta. Ensamstående familjeförsörjare erbjöds inte annat stöd från samhäUets sida än en torftig fattigvård.

Ett väsentligt syfte med 1920 års lagstiftning var att bryta med det tidigare patriarkaliska familjemönstret med mannen som famUjens över­huvud och ersätta det med ett system där mian och hustru är likaberät­tigade. Balkens regler innebär i princip att båda makarna har samma rättigheter och skyldigheter. Mot bakgrund av den fasta rollfördelning mellan makarna som vid tiden för GB:s tillkomst präglade förhållan­dena i de flesta famUjer är det dock naturligt att den rättsliga jämställd­heten mellan makarna i huvudsak blev av formell karaktär. Förutsätt­ningarna för en reell ekonomisk självständighet för kvinnan var i all­mänhet små, eftersom hustrun för sin försörjning var hänvisad till de inkomster som mannen genom sitt förvärvsarbete tillförde familjen. Under dåtida förhållanden var det naturligt att använda restriktiva skilsmässoregler för att slå vakt om familjestabUiteten. Begränsningar i rätten att skiljas sågs som ett verkningsfullt medel att förhindra fa­miljeupplösning. Samlevnad mellan man och kvinna utan äktenskap var inte socialt accepterad.

De sociala förhållanden som rådde vid tiden för GB:s tillkomst inne­bar i och för sig en rationell motivering för uppfattningen att lagstift­ningen borde motverka skilsmässor genom restriktiva regler av olika slag. Enligt då för tiden allmänt omfattade värderingar borde en make inte egenvilligt få undandra sig samlevnaden annat än i särskUda fall då ett sådant handlingssätt framstod som moraliskt berättigat. Inte hel­ler om makarna var ense om att skiljas borde de ha full frihet att upp­lösa sitt äktenskap.

Inte bara reglerna om upplösning av äktenskap utan också andra bestämmelser i GB ger uttryck åt etiska normer för hur makar bör upp­träda mot varandra. Om någon av makarna grovt åsidosätter sina för­pliktelser mot den andra kan det berättiga den förfördelade maken att


 


Prop. 1973: 32                                                         86

få äktenskapet upplöst. I vissa fall kan den som bär den huvudsakliga skulden tUl en brytning drabbas av ekonomiska påföljder i form av skadestånd eller mistad rätt till underhåll. Enligt föräldrabalken (FB) kan liknande faktorer i princip påverka bedömningen av frågan om vem som vid en skilsmässa skall få vårdnaden om de gemensamma barnen.

GB har inte undergått några väsentliga ändringar sedan sin tillkomst. Det är ofrånkomligt att den utveckling som har ägt rum under det senaste halvseklet har medfört att åtskilliga av balkens bestämmelser nu framstår som föråldrade både tUl sin språkdräkt och tUl sitt inne­håll. En betydande anpassning tiU förändrade förhållanden har visser­ligen skett genom praxis. Behovet av översyn av lagreglerna har emel­lertid i stigande grad gjort sig gällande. Sannolikheten talar för att den sjunkande äktenskapsfrekvensen till viss del beror på att gällande äk­tenskapslagstiftning inom växande grapper — inte minst bland ungdo­men — anses otidsenlig. Särskilt för dem som har ambitionen att slå vakt om äktenskapet som samlevnadsform bör den ökande familjebild­ningen utanför äktenskapets ram vara en erinran om behovet av att se över lagstiftningen.

År 1956 tiUkallades sakkunniga, familjerättskommittén, med uppgift att företa en allmän översyn av äktenskapslagstiftningen. Kommittén avgav år 1964 betänkandet (SOU 1964: 34 och 35) Äktenskapsrätt, På grundval av förslaget genomfördes år 1968 vissa begränsade ändring­ar i reglerna om ingående och upplösning av äktenskap, och följande år gjordes en ändring i syfte att stärka efterlevande makes ställning vid bodelningen. Det stod redan då klart att dessa ändringar inte var till­räckliga. 1 1968 års proposition (prop. 1968: 136) framhöll föredragan­de departementschefen att samhäUsförhållandena under det senaste halvseklet förändrats på ett sätt som inte kunde undgå att påverka sy­nen på äktenskapet som institution. Ändrade samhällsförhållanden och nya etiska värderingar måste få sätta spår i äktenskapslagstiftningen och en genomgripande revision måste göras. Familjerättskommitténs för­slag bedömdes emeUertid inte kunna läggas till grund för en sådan re­form. I stället tillkallades år 1969 nya sakkunniga, familjelagssakkunni­ga, med uppgift att förbereda reformen.

Familjelagssakkunniga har nu avgett ett första betänkande (SOU 1972: 41) FamUj och äktenskap I. Betänkandet innehåller förslag till en partiell revision av äktenskapslagstiftningen. Reglerna om äkten­skapets ekonomiska rättsverkningar har i huvudsak lämnats åt sidan. Avsikten är att de skall behandlas i en senare etapp av utredningsarbe­tet. De sakkunnigas förslag rör främst reglerna om ingående och upp­lösning av äktenskap. Vidare föreslås att de bestämmelser som avser makars personliga förhållanden till varandra skall slopas. Möjlighet införs att vid bodelning efter äktenskapsskiUnad jämka den hälftendel­ning av makarnas giftorättsgods som annars normalt skall äga rum.


 


Prop. 1973: 32                                                                       87

Vissa ändringar i FB:s regler om vårdnaden om barn förordas. Slutli­gen har de sakkunniga lagt fram förslag tUl en särskild lag om rätten tUl hyres- eller bostadsrätt vid upplösning av äktenskapsUknande sam­levnad.

De sakkunnigas förslag har fått ett övervägande gynnsamt mottagan­de under remissbehandlingen. Endast ett fåtal remissinstanser har be­tänkligheter mot grundläggande principer i förslaget. Vissa remissin­stanser har emellertid invänt att det borde anstå med en reform av äktenskapsrätten tUl dess de sakkunniga hunnit pröva även äktenska­pets ekonomiska rättsverkningar. En annan invändning, som rör upp­läggningen av lagstiftningsarbetet, är att förslaget inte har tiUkommit i nordiskt samarbete. Dessa båda invändningar har ett nära samband med varandra.

Erfarenheten har lärt oss att ett genomförande i en etapp av ett så omfattande lagstiftningsarbete som en fullständig revision av äkten­skapslagstiftningen är förenat med stora svårigheter. I det sammanhanget kan erinras om att den nuvarande äktenskapslagstiftningen kom till i två etapper med en uppdelning efter i huvudsak samma grunder som nu. Ar 1915 reviderades reglerna om ingående och upplösning av äk­tenskap medan reglerna om makars ekonomiska rättsförhållanden be­handlades av riksdagen först i samband med antagandet av giftermåls­balken år 1920.

Som jag nyss nämnt misslyckades det mångåriga lagstiftningsarbete som bedrevs under 1950- och 1960-talen med sikte på att i ett samman­hang göra alla behövliga ändringar i de nordiska äktenskapslagarna. Misslyckandet berodde åtminstone delvis på att uppläggningen av arbe­tet var för vidlyftig och ambitiös. En annan väsentUg förklaring är att det varken på det nationella eller på det nordiska planet fanns en klart definierad målsättning för arbetet utöver önskemålet att de nordiska äktenskapslagarna skulle vara så lika varandra som möjligt.

En modernisering av den svenska äktenskapsrätten i huvudsaklig överensstämmelse med familjelagssakkunnigas förslag är enligt min mening en angelägen reform. Den berör åtskilliga frågor av stor prak­tisk betydelse för många människor. Att nu avstå från att genomföra förslaget som en etapp på vägen mot en mera fullständig revision skuUe vara att upprepa misstagen från 1950- och 1960-talen. Om upp­skovet motiverades med att vi vUle avvakta utredningsarbetet i övriga nordiska länder skulle det i praktiken kunna betyda att vi strök ett streck över tidigare meddelade direktiv för reformarbetet. Familje­lagssakkunniga skulle efter ett sådant beslut inte längre ha tillräck­lig politisk vägledning. Visserligen finns numera även i de andra nor­diska länderna — utom Island — kommittéer som sysslar med äkten­skapsrätten. Men det har inte fastiagts några bestämda riktiinjer för arbetet i dessa kommittéer. De finska och norska regeringarna är än-


 


Prop. 1973: 32                                                         88

nu inte beredda att ange vUka principer som enligt deras mening bör ligga tiU grund för en modem äktenskapsrätt. I Danmark är situatio­nen något annorlunda. Där finns sympatier för tankegångarna i familje­lagssakkunnigas betänkande, men inte heUer i Danmark har diskussionen om äktenskapsrättens grandvalar mognat fram till ett avgörande. Ingen­ting kan därför sägas om vilka principer som eventuellt skulle kunna bli den minsta gemensamma nämnaren vid en samnordisk revision av äkten-skapslagstiftaingen. Så sent som i november förra året nödgades också det nordiska ministerrådet konstatera att det f. n. inte synes vara prak­tiskt möjligt att uppnå ensartade regler i samtiiga nordiska länder inom det avsnitt av äktenskapsrätten som här är aktueUt. Detta konstaterande gjordes av ett enhälligt ministerråd efter en mycket ingående diskussion i ämnet.

De olägenheter som kan bli en följd av att skUlnaderna mellan de nordiska ländernas äktenskapslagar ökar är inte stora och de kan mycket väl avhjälpas genom konventioner. Förberedelser härför har redan vidtagits. Dessutom bör man i detta sammanhang inte bortse från erfarenheter som vi gjort på andra lagstiftningsområden och som visar att skUlnader som uppstått vid en tidpunkt i de nordiska rätts­systemen inte sällan kunnat överbryggas på nytt vid en senare tidpunkt. De nordiska kontakterna på äktenskapsrättens område kommer själv­fallet att bevaras och utvecklas både mellan berörda kommittéer och på departementsplanet. Det kan f. ö. konstateras att utsikterna att få till stånd nordisk rättslikhet ter sig betydligt ljusare när det gäller äkten­skapets ekonomiska rättsverkningar än när det gäller reglerna om äktenskaps ingående och upplösning. Möjligheterna att få likartade nordiska bestämmelser på de avsnitt av äktenskapsrätten som återstår att utreda kommer att prövas inom ramen för det fortsatta arbetet i de nordiska kommittéerna.

Jag förordar alltså att familjelagssakkunnigas betänkande nu tas upp tUl saklig bedömning. Innan jag går in i detalj på olika förslag som de sakkunniga har lagt fram skall jag behandla ytterligare ett par frågor av mera allmän natur.

Familjelagssakkunniga har vid utformningen av sina förslag utgått från att en reviderad giftermålsbalk inte bör innehålla några bestämmel­ser som ger uttryck för eliska normer i relationerna mellan makar.

Som jag förut har nämnt innehåller GB vissa bestämmelser om ma­karnas personUga relationer till varandra. Dessa bestämmelser har sin grund i en etik som lagstiftaren velat ge sitt stöd. Vissa av dem är myc­ket allmänt hållna. Som exempel kan nämnas föreskrifter om att make som grovt har kränkt den andra maken kan åläggas att betala skadestånd och regler om att make som bär den huvudsakliga skulden till en hem­skillnad eller äktenskapsskUlnad i princip inte kan tillerkännas under­hållsbidrag. Vad som menas med grov kränkning och efter vilka kri-


 


Prop. 1973: 32                                                                         89

terier skuldfrågan skall bedömas sägs inte uttryckligen i lagen. Vid tillämpningen av sådana bestämmelser måste därför makarnas hand­lande bedömas enligt de allmänna etiska normer som varit vägledande vid utformningen av lagstiftningen, givetvis dock med beaktande av de förskjutningar och förändringar i förhärskande värderingar som äger rum från tid till annan.

Det är givet att famUjebUdning bör grundas på känsla av samhörighet och att sammanhållning inom familjen förutsätter att familjens med­lemmar samverkar och visar varandra hänsyn. Därmed är emellertid in­te Sagt att denna självklara sanning behöver översättas i äktenskaps-rättsliga regler som knyter rättsliga sanktioner till att en av makarna har handlat i strid mot vissa etiska normer för samlevnaden. Att i lagtext konkretisera sådana normer är mycket svårt. 1 stor utsträckning hänvisas man tUl allmänna uttryck av den typ gällande lag innehåller. Allmänt utformade lagregler medför stora problem för rättstillämpning­en. Det blir svårt för domstolar och andra att slå fast, om ett visst be­teende utgör ett brott av den art mot de av lagen förutsatta etiska normerna att de lagreglerade sanktionerna blir tUlämpliga. Dessutom är det många gånger en nästintiU omöjlig uppgift att avgöra vem av makarna som djupare sett har skulden till att söndring har uppstått. För ett nutida betraktelsesätt är det också stötande att en domstol skall behöva fastställa vem av två makar som bär skulden till att söndring har uppstått i äktenskapet, och det blottläggande av makarnas intima personliga förhållanden som en sådan prövning förutsätter kan på ett för framtiden olyckligt sätt skärpa motsättningarna mellan dem. In­direkt kan också barnen komma att drabbas.

Jag påpekade tidigare att man inte kan utesluta att den sjunkande äktenskapsfrekvensen delvis beror på att växande grupper av vårt folk inte vill låta sitt privatliv dikteras genom normer som påtvingas dem uti­från genom äktenskapslagstiftningen. Det är Inte osannolikt att många hyser olust inför tanken att en domstol i samband med en eventuell skils­mässa skulle ingående pröva förhållanden och händelser som hänför sig till deras familjeliv. Äktenskapslagstiftningens huvuduppgift bör vara att tillhandahålla lösningar på praktiska problem. Den bör, som jag tidigare har framhållit, utformas så att den kan godtas av det helt överväldigande flertalet människor.

Nästan samtliga remissinstanser har godtagit de sakkunnigas förslag om utmönstring av de sanktionsregler som anknyter till makarnas per­sonliga förhållanden till varandra. Åtskilliga har emellertid uttalat sig för att GB även i fortsättningen bör innehålla en motsvarighet till nu­varande bestämmelser i 5 kap. 1 §, där det föreskrivs att makar är skyl­diga varandra trohet och bistånd och har att i samråd verka för fa­mUjens bästa. En sådan osanktionerad lagregel skulle enligt dessa re­missinstansers mening vara av värde som ett stöd för sammanhållningen inom äktenskapet.


 


Prop. 1973: 32                                                         90

1 och för sig strider det mot svenska traditioner att i lag ha allmänna deklarationer av den typ som 5 kap. 1 § innehåller, om man inte är be­redd att knyta några rättsliga sanktioner till att någon handlar i strid mot deras innehåll. Som framgår av det nyss anförda är jag inte be­redd att förorda sådana sanktioner. Det kan också invändas att for­muleringen av 5 kap. 1 § är något ålderdomlig och till synes tillmäter den sexuella troheten i äktenskapet aUtför stor vikt. Trohetskravet har emellertid i själva verket här en vidsträcktare innebörd och är närmast liktydigt med lojalitet och ömsesidig hänsyn. Mot ett allmänt krav av det slaget kan knappast någon ha invändningar i sak. Jag kan inte heller finna att det föreligger något påtagligt behov av att slopa be­stämmelsema i 5 kap. 1 § vid en partiell reform av GB. Däremot skulle en sådan åtgärd möjligen kunna föranleda missuppfattningar be­träffande intentionerna med den nu förestående äktenskapsrättsUga re­formen. Jag vill därför inte förorda någon ändring i GB på denna punkt.

SkUsmässoreglema i familjelagssakkunnigas förslag har utformats ut­ifrån principen att äktenskapet skall ses som en form för frivillig sam­levnad mellan självständiga personer. Det synsättet har att göra bl. a. med kvinnans förändrade ställning i samhället.

Som jag tidigare har framhålUt var det vid tiden för GB:s tillkomst mycket ovanligt att gifta kvinnor hade förvärvsarbete. Sedan dess har situationen förändrats på ett avgörande sätt, i synnerhet under de se­naste åren. År 1964 hade 46,5 % av de gifta kvinnorna i åldrarna 18—66 år förvärvsarbete och år 1972 hade andelen stigit till 58,5 %. Man kan således räkna med att kvinnans jämställdhet med mannen på arbets­marknaden håller på att bli verklighet. Betydande insatser återstår dock att göra, om detta mål skall kunna nås. Det kan räcka med att peka på att endast omkring hälften av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna har heltidsarbete och att kvinnorna framför allt sysselsätts inom låglöne-yrken. I takt med att kvinnor i allt större utsträckning börjat förvärvs­arbeta har också attityden till kvinnans förvärvsarbete förändrats. I dag är det lika nödvändigt för flickor som för pojkar att skaffa sig en yrkes­utbildning så att de inte för sin försörjning behöver vara beroende av någon annan.

Många andra drag i samhäUsutvecklingen är ägnade att minska gifta kvinnors och barnens beroende av mannen. Samhället svarar numera helt eller delvis för åtskiUiga behov som förut måste tUlgodoses inom familjen. Uppfostran av barnen stöds ekonomiskt genom barnbidrag och studiehjälp. Stora insatser görs från samhällets sida för att bistå familjer­na med barntillsyn, även om mycket återstår innan problemen har blivit lösta: vi har mer än 820 000 barn under skolåldern och antalet kom­munala daghems- och famUjedaghemsplatser uppgick i mitten av år 1972 tiU omkring 93 000. Familjens bostadskostnader nedbringas i stor utsträckning genom bostadsbidrag. Vi har fått ett omfattande socialför-


 


Prop. 1973:32                                                                          91

säkringssystem som skapar trygghet vid sjukdom och invaliditet, efter familjeförsörjarens död och på ålderdomen. Utbildningen har demokra­tiserats och gjorts tillgänglig för alla oberoende av kön och inkomstiör-hållanden.

Alla de nu nämnda omständigheterna är ägnade att minska makarnas ömsesidiga ekonomiska beroende. Man kan utgå från att kvinnan får allt större ekonomisk självständighet och att den normala ordningen i framtiden kommer att vara att båda makarna i ett äktenskap har för­värvsarbete. Detta får betydelse bl. a. för utformningen av reglerna om upplösning av äktenskap. 1 gällande lagstiftning är möjligheterna till skUsmässa begränsade på olika sätt. Är makarna ense om att skiljas kan de visserligen göra detta men endast efter en ganska omständUg procedur med medUng, hemskillnadsdom och ett års särlevnad. Omedel­bar äktenskapsskillnad kan utverkas bara på vissa i lagen angivna grun­der. Om bara den ena maken vill skiljas är principen att han eller hon inte har obetingad rätt till det. I praktiken är det dock nästan alltid möj­ligt för den som så önskar att få till stånd en skUsmässa.

Skilsmässostatistiken visar att skilsmässor är vanligare nu än förr även om det inte är fråga om en oavbmtet stigande trend. År 1920 upplöstes 1 325 äktenskap genom äktenskapsskiUnad, medan det år 1971 förekom 13 682 äktenskapsskUlnader. Fortfarande varar dock det stora flertalet äktenskap livet ut. Endast cirka 14 % av alla ett visst år ingångna äkten­skap är upplösta efter 20—25 år.

En upplösning av ett äktenskap innebär i dag i regel inte samma eko­nomiska påfrestningar som tidigare. Inte bara mannen utan också kvin­nan har numera betydligt oftare än förr möjligheter att efter skUsmässa försörja sig själv genom förvärvsarbete. Ensamstående föräldrars situa­tion har underlättats på olika sätt bl, a, genom systemet med bidragsför­skott, som innebär att bam under 18 år vars vårdnadshavare är ensam­stående garanteras en minimistandard genom ett indexreglerat bidrag. Samhället har givetvis fortfarande anledning att motverka förhastade skilsmässor. En upplösning av en familj innebär nästan alltid påfrestning­ar främst av känslomässig men ibland också av ekonomisk art för de be­rörda personerna. Särskilt påtaglig är risken för att minderåriga barn blir illa utsatta. Skilsmässor bör dock inte motverkas på det viset att lag­stiftningen begränsar möjligheterna att upplösa ett äktenskap. Utformas lagstiftningen så att man försvårar eller rentav gör det omöjligt för en person att upplösa ett äktenskap som han efter moget övervägande vill frigöra sig från, skapar man inte någon harmonisk miljö för en fortsatt samlevnad. Eftersom det under aUa omständigheter är omöjligt att hind­ra en make att bryta samlevnaden och eventuellt bilda ny familj, bör han också ha möjUghet att upplösa det tidigare äktenskapet så att en ny fa­miljebUdning kan ske i äktenskapets form.

Restriktiva skilsmässoregler är inte förenliga med uppfattningen av


 


Prop. 1973: 32                                                         92

äktenskapet som en form för frivUlig samlevnad. I likhet med en så gott som enhällig remissopinion ansluter jag mig härvidlag till de sakkunnigas grundinställning. En makes bestämda och väl övervägda önskan om äktenskapsskillnad bör enligt min mening alltid respekteras. Eftersom en samlevnad mellan man och kvinna har så många personliga och känslo­mässiga inslag bör det inte komma i fråga att någon myndighet skall pröva om makens motiv för att begära äktenskapsskillnad är objektivt sett välgrundade. En annan sak är att det kan vara motiverat att för fall då makarna inte är ense om att skiljas eller då de har minderåriga barn införa särskilda regler som i möjligaste mån skapar garantier för att ett beslut att skiljas inte är förhastat.

5.2 Ingående av äktenskap

5,2,1 Trolovning

Enligt gällande rätt medför en överenskommelse att ingå äktenskap, trolovning, vissa rättsverkningar som får betydelse om trolovningen upp­löses. Bestämmelser härom är intagna i 1 kap. GB. I vissa situationer kan den som bär den huvudsakliga skulden till en brytning åläggas att utge skadestånd till den andre. Gåvor som har getts för äktenskapet skall i regel återlämnas om trolovningen bryts eller en av de trolovade avlider. Har de trolovade barn tillsammans och upplöses trolovningen genom mannens död, har kvinnan, om hon är i behov av underhåll, rätt till skälig andel i mannens kvarlåtenskap, dock högst hälften.

De sakkunniga anser att trolovade bör få helt obundna av varje rättslig reglering avgöra, om de vill fullfölja överenskommelsen att ingå äkten­skap. Förslaget innebär i enlighet härmed att GB:s bestämmelser om tro­lovning upphävs. Det stora flertalet remissinstanser har lämnat detta för­slag utan erinran. Med en sådan ändring förändras trolovningen — lik­som tidigare lysningen — från ett rättsligt reglerat institut, till en sed­vänja med stöd endast i traditionen.

Jag har i det föregående gett uttryck åt den uppfattningen att några särskUda rättsliga sanktioner inte bör knytas till att en av makarna bär den huvudsakliga skulden till att det har uppstått en brytning mellan dem. Det gäller givetvis också i fråga om dem som ännu inte har gift sig utan bara har kommit överens om att ingå äktenskap. Jag instämmer därför med de sakkunniga i att det bör stå en trolovad fritt att bryta tro­lovningen av vilket skäl som helst eller utan att ange något skäl alls, och det synes mig uteslutet att frågan om vem som bär den huvudsakliga skulden till brytningen skall kunna tiUmätas någon rättslig betydelse. Härav följer bl. a. att några regler om skadestånd för bruten trolovning inte bör ingå i GB,

De nuvarande bestämmelserna om återbäring av gåva vid upplös­ning av trolovning är inte tvingande utan parterna kan avtala på annat


 


Prop. 1973: 32                                                         93

sätt. Bestämmelserna tar endast sikte pä gåvor som har lämnats för det tUltänkta äktenskapet. Vad som har getts för att förbmkas under tro­lovningstiden omfattas inte av bestämmelserna. De sakkunniga fram­håller att det, om gåva har lämnats för äktenskapet, torde ha varit en för givaren bestämmande och av mottagaren lätt hisedd föratsättning för gåvan att äktenskapet kommer tUl stånd. Givaren skulle därför med stöd av allmänna avtalsrättsliga principer kunna få gåvan åter om tro­lovningen bryts. Denna bedömning synes mig riktig. Det är mera tvek­samt vilket resultat en tUlämpning av allmänna avtalsrättsliga gmndsat-ser leder till om trolovningen upplöses på grund av ena partens död. För det fall att det är givaren som dör torde det dock normalt få antas bäst överensstämma med hans vilja att gåvotagaren skall få behålla gåvan. Det anförda visar enligt min mening att man i rättstiUämpningen kan med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler komma till rimliga re­ sultat när det gäller frågan om återbäring av gåvor mellan trolovade. Några särskilda lagbestämmelser i detta ämne behövs därför inte.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt om inte nuvarande bestämmel­ser i 1 kap. 6 § om trolovad kvinnas rätt till andel i mannens kvarlå­tenskap bör behållas tiUs vidare i avvaktan på att familjelagssakkunniga har slutfört sitt utredningsarbete och behandlat även de ekonomiska rättsverkningarna av äktenskap och andra samlevnadsförhållanden. Un­der remissbehandlingen har gjorts gäUande att dessa bestämmelser ibland kan leda till socialt sett gynnsamma effekter därigenom att efter­levande kvinna som under lång tid sammanlevt med en man som se­nare har avlidit får ett visst ekonomiskt skydd. Mig veterligen finns emellertid inte något belägg för detta. I själva verket torde sådana situa­tioner vara ovanliga. Om en man och en kvinna har sammanlevt lång tid utan att gifta sig kan det sannolikt bara mera sällan med fog göras gällande att de faktiskt har varit ense om att ingå äktenskap, och har nå­gon sådan enighet inte förelegat har inte heller någon trolovning existe­rat. F. ö. kan framhållas att det i och för sig ofta kan föreligga lika starkt skyddsbehov i faU då de trolovade inte har fått barn tUlsammans som i de situationer vilka omfattas av lagbestämmelserna. Vad beträf­far skyddsbehovet för fall då det finns minderåriga barn bör vidare beaktas, dels att ensamslående föräldrar numera har en mycket mer tryggad ställning när det gäller att bestrida kostnaderna för barnens uppfostran än vad fallet var vid GB:s tiUkomst, dels att ett bortfall av moderns rätt till andel i kvarlåtenskapen normalt innebär en förstärk­ning av barnets arvsrätt, vilket i sin tur påverkar moderns skyldighet att svara för barnets underhåll. Dessa förhåUanden minskar behovet av det särskilda ekonomiska stöd åt ensamstående mödrar som bestäm­melsema ger underlag för. Mot de gällande bestämmelserna kan vidare riktas den från principiell synpunkt allvarliga kritiken att de endast gäller till förmån för den ena parten, kvinnan. Utvecklingen går i allt


 


Prop. 1973: 32                                                         94

snabbare takt mot att båda makarna i ett äktenskap blir ekonomiskt självständiga. Detta bör rimligen i än högre grad gälla i fråga om tro­lovade. Vid en trolovning har f. ö. i det stora flertalet fall någon eko­nomisk gemenskap av betydelse inte uppkommit mellan parterna. Lag­regler som är utformade med sikte direkt på att skydda den kvinnliga parten ter sig otidsenliga och är inte förenUga med det synsätt som bör prägla en modern äktenskapslagstiftning. Mot bakgrund av det nu an­förda anser jag att det inte finns anledning att behålla de särskilda reg­lerna om rätt för trolovad kvinna till andel i mannens kvarlåtenskap.

I enlighet med vad jag nu har anfört ansluter jag mig tUl de sak­kunnigas förslag att bestämmelserna i 1 kap. GB om trolovning upp­hävs.

Uttrycket trolovning förekommer även på andra håll i lagstiftning­en. I likhet med de sakkunniga anser jag det naturligt att också i fort­sättningen tolka detta uttryck som åsyftande en överenskommelse mel­lan man och kvinna att ingå äktenskap. Några tolkningssvårigheter vid tillämpningen av författningar där uttrycket trolovning förekommer tor­de därför inte behöva uppstå. I lagrådsremiss den 28 december 1972 har föreslagits vissa ändringar i rättegångsbalken som innebär bl. a. att ut­trycket trolovad utmönstras ur jävsbestämmelserna i 4 kap. 12 och 13 §§.

5.2.2 Hinder mot äktenskap

I 2 kap. GB upptas bestämmelser om hinder mot äktenskap. Som de sakkunniga framhåller torde bestämmelserna bygga på den tanken att ett hinder mot äktenskap också utgör ett hinder mot faktisk samlevnad mellan dem som hindret gäller för. Av vad jag tidigare har anfört fram­går att ett sådant synsätt inte kan vara vägledande i dagens samhälle, där även samlevnad utan äktenskap är vanligt förekommande. FÖr min del anser jag att utgångspunkten när det gäller att ställa upp regler om hinder mot äktenskap bör vara att antalet sådana hinder skall vara starkt begränsat. I princip bör alla samlevande män och kvinnor ha möjlighet att välja äktenskapets form för sin samlevnad. I vissa fall kan emeUertid en samlevnad av sociala eller medicinska skäl te sig icke Önskvärd från samhällets synpunkt. Detta kan motivera att vissa sexuel­la förbindelser straffbeläggs. En sådan straffbestämmelse bör naturli­gen kompletteras med regler om hinder mot äktenskap. Men även i fall där den sexuella förbindelsen inte är straffbelagd kan det, som jag kommer att utveckla närmare i det följande, finnas skäl att ha regler om hinder mot äktenskap. Genom sådana regler kan samhället mar­kera att i vissa situationer en familjebildning inte är önskvärd, även om det inte finns anledning att gå så långt som tUl att straffbelägga sexuellt umgänge.


 


Prop. 1973: 32                                                          95

Ä ktenskapsåldern

För underåriga finns enligt gällande rätt olika restriktioner i fråga om rätten att ingå äktenskap.

Äktenskapsåldem är sedan den 1 juU 1969 18 år för både män och kvinnor. De sakkunniga förordar inte någon ändring på den punkten. Detta har godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser. För egen del instämmer jag med de sakkunniga i att den som är under 18 år i allmänhet inte har nått den mognad som fordras för att självständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som upp­kommer i en stadigvarande samlevnad. Det finns därför anledning att alltjämt genom ett principiellt äktenskapshinder markera att sådan sam­levnad, där endera parten eller båda är under 18 år, anses mindre önsk­värd. Några skäl att ändra nuvarande äktenskapsålder finns enligt min mening inte.

Liksom enligt gällande rätt bör den som är under 18 år kunna ingå äktenskap efter dispens. Dispensmyndighet är f. n. länsstyrelsen. De sak­kunniga föreslår att dispensprövningen överflyttas till barnavårdsnämnd och anför som huvudsakligt skäl för detta förslag att länsstyrelsema f. n. i aUmänhet inhämtar yttrande från nämnden och att detta yttrande regel­mässigt blir avgörande för beslutet. De sakkunnigas förslag i denna del har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Flertalet remiss­instanser som har yttrat sig i frågan anser att uppgiften alltjämt bör an­komma på länsstyrelsen.

För egen del kan jag vitsorda att de skäl de sakkunniga har åbe­ropat med viss styrka talar för att också det formella avgörandet av dispensärendena bör ligga hos barnavårdsnämnden. Det finns emellertid också skäl emot en sådan ordning. Bl. a. synes möjUgheterna att få till stånd en någorlunda enhetlig praxis vara små om beslutanderätten skall spridas på barnavårdsnämnderna i landets alla kommuner. Antalet dis­pensansökningar torde inte bli så stort att barnavårdsnämnder i mindre kommuner får någon större erfarenhet av denna typ av ärenden. Jag har för min del stannat för att någon ändring i den nuvarande ord­ningen inte bör ske. För att man skall få garantier för en grandlig prövning bör dock länsstyrelsen genom en uttrycklig bestämmelse åläg­gas att inhämta yttrande i ärendet från barnavårdsnämnden i den kom­mun där den underårige har sitt hemvist.

Sedan den 1 januari 1972 gäller att talan mot länsstyrelses beslut i frågor om underårigs rätt att gifta sig prövas av kammarrätten. I lik­het med de sakkunniga anser jag att denna fullföljdsordning bör be­hållas.


 


Prop.1973:32                                                           96

Giftomannasamtycke för underårig

Den som är under 20 år får f. n. inte gifta sig utan samtycke av giftoman. Giftoman är normalt den underåriges föräldrar. Om sam­tycke vägras kan domstol på ansökan tillåta äktenskapet. Sakkunnigför­slaget innebär att kravet på giftomannasamtycke slopas i fråga om un­deråriga.

Genom de ändringar i förmynderskapslagstiftningen som genomför­des år 1969 har underåriga som fyllt 18 år fått vidgad rättslig hand­lingsförmåga. De kan själva ta anstäUning och disponera över sin ar­betsinkomst. De får ta upp statliga studielån och bosättningslån utan förmyndarens medverkan. De kan själva hyra bostad för eget brak. Underårig som har eget hushåll får företa alla sådana rättshandlingar som krävs för den dagliga hushållningen. Dessa regler innebär att 18-och 19-åringar har goda möjligheter att oberoende av föräldrarnas samtycke bilda familj utan att gifta sig. Grundlagberedningen har ny­ligen förordat (SOU 1972: 15) att rösträttsåldem sänks till 18 år. Bered­ningen fömtsätter därvid, att också myndighetsåldern sänks på mot­svarande sätt. Inom justitiedepartementet förbereds f. n. förslag till en sådan sänkning. Mot denna bakgrund finner jag det naturligt att krav på giftomannasamtycke inte uppställs i fråga om 18- och 19-åringar.

För den som är under 18 år fordras enligt mitt förslag, liksom en­ligt gällande lag, dispens för ingående av äktenskap. Åtskilliga remiss­instanser vill vid sidan härav behålla nuvarande krav på giftomanna­samtycke, vUket innebär att föräldrarna i princip kan hindra sina barn från att gifta sig innan de har fyllt 18 år.

För egen del finner jag naturligt att föräldrarnas inställning tillmäts stor betydelse när det gäller frågan om den som inte har fyllt 18 år skall få gifta sig. Ungdom under denna ålder har f, ö. inte någon juridisk rätt att utan föräldrarnas samtycke bryta sig ur hushållsgemenskapen och bilda eget hushåll, låt vara att föräldrarnas möjligheter att hindra detta i praktiken är ganska begränsade.

Om föräldrarna motsätter sig äktenskapet, innebär gällande rätt att frågan om äktenskapet skall tillåtas måste prövas såväl av allmän dom­stol som av länsstyrelse och — efter överklagande — av förvaltnings­domstol. Detta synes mig inte vara någon rationell ordning. Föräldrar­nas inställning till frågan om äktenskap skall tillåtas bör kunna prövas i dispensförfarandet. Jag förordar därför att föräldrarnas intresse av in­flytande på giftermålsfrågan tillgodoses genom föreskrift att länssty­relsen i dispensärendet skaU inhämta yttrande från den underåriges vård­nadshavare om det kan ske. Vidare bör vårdnadshavare ges rätt att föra talan mot dispensmyndighets beslut. I denna ordning kan frågan om betydelsen av vårdnadshavarens inställning komma under förvaltnings­domstols prövning. Någon möjlighet till pröviung vid allmän domstol synes inte behövUg.


 


Prop. 1973: 32                                                          97

Giftomannasamtycke för omyndigförklarade

I fråga om omyndigförklarade gäller f. n. att de inte får gifta sig utan samtycke av förmyndaren. De sakkunniga föreslår inte någon änd­ring i detta hänseende. Denna ståndpunkt har lämnats utan erinran un­der remissbehandlingen. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas om inte omyndigförklarade i likhet med 18- och 19-åringar bör ha rätt att själva bestämma i frågor om ingående av äktenskap, där personliga och känslomässiga förhållanden spelar så stor roll. Man måste emellertid hålla i minnet att det här är fråga om personer som efter särskild pröv­ning har befunnits sakna förmåga att ta hand om sig eUer sin egendom. Omyndigförklarade har också mer begränsad rättslig handUngsförmåga än 18- och 19-åringar. De har sålunda bl. a. inte rätt att hyra bostad utan förmyndarens samtycke. Vidare gäller att ett äktenskap f. n. med­för ganska omfattande ekonomiska rättsverkningar. SärskUt med hän­syn härtUI anser jag i likhet med de sakkunniga att det inte finns till­räckligt starka skäl att slopa kravet på förmyndarens samtycke till omyndigförklarads giftermål. Skulle samtycke vägras bör liksom f. n. domstol kunna på ansökan tillåta äktenskapet.

Medicinska äktenskapshinder

GB:s bestämmelser om s. k. medicinska äktenskapshinder innebär f. n. att den som är sinnessjuk eller sinnesslö inte får ingå äktenskap utan tillstånd av socialstyrelsen. Om det finns anledning anta att tro­lovad är sinnessjuk eller sinnesslö, måste han antingen med läkaruityg styrka att sinnessjukdom eller sinnesslöhet inte kan påvisas hos ho­nom eller få tUlstånd av socialstyrelsen att ingå äktenskap utan hinder av sinnessjukdomen eller sinnesslöheten.

De sakkunniga föreslår att bestämmelserna om medicinska äkten­skapshinder slopas. Detta förslag har godtagits eller lämnats utan er­inran av nästan alla remissinstanser, däribland socialstyrelsen och övriga remissorgan med särskild medicinsk sakkunskap.

När det gäller att ta stäUning till de sakkunnigas förslag i denna del bör till en början erinras om att en överenskommelse att ingå äkten­skap, liksom andra avtal, förutsätter att parterna besitter rättslig hand­lingsförmåga. Vigsel skall därför vägras om någon av partema saknar rättslig handlingsförmåga — t. ex. på grand av sinnessjukdom, allvarlig psykisk utvecklingsstörning eller tillfällig rubbning av själsverksamheten såsom berusning.

Den praktiska betydelsen av ett hinder för sinnessjuka och sinnes­slöa att ingå äktenskap avser alltså sådana fall där sjukdomen eller abnormiteten inte är av så allvarlig art att den utesluter rättslig hand­lingsförmåga.

Vid tUlkomsten av bestämmelserna om medicinska äktenskapshinder åberopades  i  första  hand  arvshygieniska  synpunkter.  Numera  anser

7    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32


 


Prop.1973: 32                                                          98

man emellertid på medicinskt sakkunnigt håll att frekvensen av ärftliga sjukdomar och abnormiteter hos befolkningen som helhet inte kan nedbringas i nämnvärd grad genom att manifest sjuka eller abnorma personer hindras från att fortplanta sig. Detta sammanhänger med att man inte härigenom kan nå det stora antal personer som är bärare av latenta sjukdoms- eller abnormanlag. En viss genetisk motivering kan visserligen anföras för att personer med sjukdoms- eller abnormanlag bör hindras från att gifta sig, eftersom det kan finnas en konkret risk för att sjukdomen eller abnormiteten överförs på avkomman. Värdet från genetisk synpunkt av ett äktenskapshinder för psykiskt sjuka och utveckUngsstörda måste emellertid betraktas som obetydligt. Det kan inte komma i fråga att låta hindret omfatta andra än dem som är manifest sjuka eller abnorma. Vidare är ärftlighetsrisken, särskilt vid schizofreni, osäker, och de ärftlighetsfaktorer som leder till psykisk utvecklingsstörning finns latenta hos flertalet normalbegåvade perso­ner. HärtUI kommer att möjligheterna att tiUämpa äktenskapshindret i praktiken är starkt begränsade. Sedan den 1 juli 1967 antecknas näm­ligen inte längre sinnessjukdom och sinnesslöhet i kyrkoböckerna, och redan verkstäUda anteckningar skall enligt beslut av Kungl. Maj:t utgå ur folkbokföringsregistret. Det beror alltså ofta av en slump om före­komsten av äktenskapshindret över huvud taget upptäcks.

Det hittills anförda talar för att reglerna om medicinska äktenskaps­hinder bör upphävas. Härtill kommer att de har klara negativa effekter. De innebär en för nutida uppfattning främmande särbehandling av psy­kiskt sjuka och avvikande i förhåUande till dem som lider av kroppsliga sjukdomar och handikap och bidrar till att befästa deras främlingskap i samhället. För många av dem som omfattas av de nuvarande bestäm­melserna om medicinska äktenskapshinder skulle ett äktenskap otvivel­aktigt kunna vara av stort värde och underlätta deras anpassning. Detta gäller särskilt de mindre allvarligt utvecklingsstörda, av vilka säker­ligen ett stort antal redan är gifta. Slutligen kan framhållas, att före­komsten av psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning inte utgör något hinder för faktisk famUjebUdning.

Mot bakgrund av det nu anförda tillstyrker jag de sakkunnigas för­slag att gällande bestämmelser om medicinska äktenskapshinder slopas.

Släktskaps- och svågerlagshinder

Äktenskap är förbjudet mellan dem som är i rätt upp- och nedsti­gande släktskap med varandra samt mellan syskon, både hel- och halvsyskon. Sexuella förbindelser mellan sådana personer är straffbe­lagda. Mellan ett syskon och ett annat syskons avkomUng får äkten­skap inte ingås utan Kungl. Maj:ts tUlstånd. Utan sådant tillstånd får inte heller äktenskap ingås mellan personer av vilka den ene har varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led.


 


Prop. 1973: 32                                                          99

För äktenskapshindren på grund av släktskap har arvsbiologiska hän­syn spelat avgörande roll. Även etiska synpunkter har haft betydelse. De anförda skälen har fortfarande sin bärkraft. I likhet med de sak­kunniga anser jag därför att bestämmelserna om förbud mot äktenskap mellan dem som är i rätt upp- och nedstigande släktskap och mellan helsyskon bör behållas. När det gäller halvsyskon Ugger saken något annorlunda till. Från genetisk synpunkt kan äktenskap mellan halv­syskon jämställas med äktenskap mellan ett syskon och ett annat sys­kons avkomling. De arvsbiologiska riskerna är i båda situationerna de­samma. Det finns inte någon anledning att upphäva den nuvarande möjligheten för syskon och syskons avkomling att ingå äktenskap med varandra. Vad som skulle tala för bibehållande av ett absolut förbud mot äktenskap mellan halvsyskon skulle då i första hand vara social­etiska hänsyn. Eftersom halvsyskon ofta inte växer upp tiUsammans, kan emellertid sådana hänsyn inte tUlmätas den betydelsen att äkten­skap mellan halvsyskon generellt bör förbjudas. De sakkunniga föreslår att sådant äktenskap skall få ingås efter dispens av Kungl. Maj:t. Detta förslag, som har fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen synes mig väl avvägt och jag ansluter mig till det. Som en konsekvens av denna ändring bor som de sakkunniga föreslår sexuella förbindelser mellan halvsyskon avkriminaliseras.

De sakkunniga förordar, att det nuvarande dispensabla hindret för äktenskap mellan ett syskon och ett annat syskons avkomling upp­hävs. Några remissinstanser har motsatt sig detta förslag under hänvis­ning till att de genetiska riskerna är desamma som när det är fråga om äktenskap mellan halvsyskon och att det inte heller här finns anledning att avstå från kravet på särskild tillståndsprövning. För egen del vill jag först påpeka att samtliga dispensansökningar under åren 1950— 1971 har bifallits. Det kan mot bakgrund härav starkt ifrågasättas om dispensprövningen fyller någon egentlig funktion. Den av socialstyrel­sen framförda synpunkten att kontrahenterna bör få klart för sig att vissa genetiska risker föreligger i en förbindelse av detta slag synes mig inte böra tUlgodoses genom ett krav på särskilt tillstånd. Vidare är att märka att situationen skiljer sig från halvsyskonsäktenskapet därigenom att kontrahenterna endast i mycket sällsynta undantagsfall har vuxit upp tUlsammans. Några socialetiska skäl av betydelse som kan åberopas vid sidan av de genetiska som grund för ett krav på tUlstånd finns en­ligt min mening inte. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag.

Hindret mot äktenskap mellan personer av vilka den ene har varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led infördes ursprungligen under Inflytande av den kanoniska rätten. Numera synes för ett bibehållande av detta hinder endast kunna anföras hänsynen till bam i tidigare äktenskap. Detta skäl har emellertid inte sådan styrka att äktenskapshindret bör kvarstå. Jag ansluter mig därför i likhet med remissinstanserna tiU förslaget att det avskaffas.


 


Prop. 1973: 32                                                                        JOO

Förbud mot tvegifte

Bestående äktenskap utgör hos oss sedan lång tid tillbaka hinder mot nytt äktenskap. Tvegifte är också straffbelagt. Jag anser för min del att det inte finns någon tvekan om att lagstiftningen även i fortsättningen bör slå vakt om det monogama äktenskapet. Bestående äktenskap bör därför, som de sakkunniga föreslår, utgöra ett absolut hinder mot nytt äktenskap.

5.2.3 Hindersprövning

Enligt gäUande lag skall hindersprövning föregå vigseln. Bestämmel­ser om hindersprövning finns i 3 kap. GB. Prövningen görs på gemen­sam ansökan av de trolovade vid pastorsämbetet i den församling där kvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör vara kyrko­bokförd i svensk församling, i den församling där hon vistas.

Eftersom bestämmelserna om äktenskapshinder inte blir effektiva utan en hindersprövning bör det nuvarande systemet med sådan pröv­ning i princip behållas. De sakkunniga har förordat att i GB inte anges vUken myndighet som har att verkställa hindersprövningen. Bestäm­melser härom bör enligt de sakkunniga meddelas av Kungl. Maj:t utan riksdagens medverkan. Frågan om överflyttning av de folkbokförings­uppgifter som f. n. sköts av pastorsämbetena till borgerUg myndighet har behandlats dels av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden i betänkandet (SOU 1970: 70) Folkbokföringsorganisationen m. m,, dels av 1968 års beredning om stat och kyrka i slutbetänkandet (SOU 1972: 36) Samhälle och trossamfund. Innan ställnmg har tagits tUl den frågan finns det enligt min mening inte anledning att frångå den nuvarande reg­leringen. Jag förordar därför att i GB föreskrivs att hindersprövningen skall verkställas av pastorsämbetet i kvinnans hemförsamling eller, om hon inte är eller skall vara kyrkobokförd i svensk församling, i den för­samling där hon vistas.

Om mannen är kyrkobokförd i annan svensk församling än den där hindersprövningen sker är han enligt gäUande lag skyldig att förete äk­tenskapsbetyg, utvisande vad kyrkoböckerna i hans församling iimehål-ler om hans behörighet att ingå äktenskap. De sakkunniga föreslår att denna skyldighet upphävs. De anser att den hindersprövande myndig­heten själv bör skaffa in nödvändiga folkbokföringsuppgifter om man­nen. Under remissbehandlingen har detta förslag kritiserats av riksskat­teverket, som menar att nuvarande bestämmelser om skyldighet att förete äktenskapsbetyg bör behåUas.

Det är otvivelaktigt erUdast för parterna om de inte behöver vända sig till mer än en myndighet för att få hindersprövning verkställd. Det kan inte innebära någon mera betydande belastning för myndigheterna om den hindersprövande myndigheten åläggs att själv införskaffa nöd­vändiga uppgifter om mannen från dennes hemförsamling. Jag biträder


 


Prop. 1973: 32                                                        101

därför de sakkunnigas förslag. Det bör dock inte vara något som hind­rar att parterna själva skaffar in uppgifterna genom att begära äkten­skapsbetyg för mannen i hans hemförsamUng. Genom ett sådant förfa­rande kan de stundom uppnå en snabbare handläggning av ärendet. Med hänsyn tUl att inhämtande av äktenskapsbetyg inte längre föreslås ingå som ett obligatoriskt led i hindersprövningen bör bestämmelser härom inte upptas i GB utan endast i folkbokföringskungörelsen (1967: 495). Närmare föreskrifter rörande ordningen för inhämtande av upp­gifter från kyrkoböckerna i mannens hemförsamling i samband med hindersprövningen torde kunna meddelas av riksskatteverket.

Den som inte är eller skall vara kyrkobokförd här i landet bör i en­lighet med de sakkunnigas förslag liksom f. n. vara skyldig att vid hin­dersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behö­righet att ingå äktenskap som han eller hon kan skaffa.

De sakkunnigas förslag innebär vidare, att mannen och kvinnan skall avge vissa försäkringar i samband med hindersprövningen. I vissa fall skall också tillstånd till äktenskapet och bevis om upplösning av tidigare äktenskap företes. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen.

Liksom gällande rätt mnebär de sakkunnigas förslag, att en fullgjord hindersprövning gäller i fyra månader. Har äktenskap inte ingåtts inom den tiden, måste ny hindersprövning äga rum. Någon ändring i sak här­vidlag bör enligt min mening inte göras.

Vad jag nu har anfört i fråga om hindersprövning avser sådan pröv­nmg som sker inom landet. I vissa fall kan hindersprövning också ske hos svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman i utlandet. Bestäm­melser härom finns i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet. 1 huvudsak innebär bestämmel­serna att den svenske tjänsteman som förrättar vigseln också har att verkstäUa hindersprövning. De sakkunniga föreslår att den särskilda lagen upphävs och ersätts med de allmänna bestämmelserna i GB. Den­na fråga kommer emellertid i ett annat läge, om man, som jag avser att föreslå, inte nu genomför några ändringar i fråga om formen för ingå­ende av äktenskap. Vad gäller hindersprövningen är vidare att märka att det av praktiska skäl inte synes lämpligt att ålägga de vigselförrättare det här gäller att själva införskaffa uppgifter ur kyrkoböckerna i Sverige. Det bör i stället i dessa fall liksom f. n. åligga den som önskar ingå äktenskap och är kyrkobokförd i svensk församling att förete äkten­skapsbetyg. Jag föreslår därför att 1915 års lag kvarstår oförändrad, bortsett från några mindre jämkningar som kommer att redovisas i spe­cialmotiveringen.

5.2.4 Formen för ingående av äktenskap

Enligt GB ingås äktenskap med kyrklig eller borgerlig vigsel. Kyrklig vigsel kan ske inom svenska kyrkan om de trolovade eller en av dem tillhör kyrkan.  Inom  annat  trossamfund  kan  kyrklig vigsel  ske om


 


Prop. 1973: 32                                                        102

Kungl. Maj:t har medgett att vigsel får ske inom samfundet och de tro­lovade eller en av dem tUlhör detta. Kungl, Maj:t kan förordna att medlem av utländskt evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel som medlem av svenska kyrkan. Trolovade som har rätt till vigsel inom svenska kyrkan kan välja den präst de själva vill. Skyldig att viga är emeUertid bara präst i församling, där någon av dem är medlem. Inom annat trossamfund än svenska kyrkan förrät­tas vigsel av den som är behörig att viga enligt förordnande av Kungl, Maj:t. Sådant förordnande är inte förenat med någon vigselskyldighet. Behörig att förrätta borgerlig vigsel är lagfaren domare i allmän un­derrätt samt den som har förordnats till vigselförrättare av länsstyrelsen, GB innehåller inte några bestämmelser om vigselskyldighet för borger­lig vigselförrättare. I administrativ ordning har emellertid sådan skyl­dighet föreskrivits för lagfaren domare.

Vid vigseln skall de trolovade vara samtidigt närvarande inför vig­selförrättaren och på hans fråga avge sitt ja och samtycke tiU äkten­skapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar. Iakttas inte dessa krav blir vigseln ogiltig. Detsamma gäller om vigseln förrättats av någon som helt saknar behörighet att viga. Beträffande förfarandet föreskrivs vidare att vigseln skall förrättas i vittnens närvaro samt att i övrigt skall gälla, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyr­kohandboken och vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk samt vid borgerlig vigsel de bestämmelser som har meddelats av Kungl. Maj:t. Sådana bestämmelser har upptagits i kungörelsen (1964: 678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel.

De sakkunnigas förslag innebär att lagen endast skall reglera de frå­gor som har betydelse för äktenskapets gUtighet, medan vigsel eUer annan högtidlig inramning som mannen och kvinnan kan vilja ge sitt giftermål lämnas helt utanför. Enligt förslaget skall äktenskapet ingås genom att mannen och kvinnan gemensamt anmäler att de är ense om äktenskapet. Anmälan skall vara skriftlig och lämnas av mannen och kvinnan personligen till den som av Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, har utsetts att motta sådana anmälningar. Enligt de sakkunniga bör hos vissa myndigheter, såsom pastorsämbeten, lokala folkbokföringsmyndigheter, försäkringskassor och tingsrätter, ut­ses särskUda tjänstemän med uppgift att motta anmälningar men utan skyldighet att tUlhandahålla någon ceremoniell inramning. Dessutom bör tiU mottagare kunna utses personer som kan förväntas ge giftermålet den högtidliga inramning som parterna kan önska. Dessa mottagare, som inte skall ha skyldighet att motta anmälningar, kan utses bland dem som nu är vigselförrättare inom trossamfund. De sakkunniga tänker sig att även andra personer utan anknytning till någon speciell organisation skulle kunna komma i fråga, t. ex. kommunala förtroendemän. I den mån präster inom svenska kyrkan inte blir skyldiga att vara mottagare


 


Prop. 1973: 32                                                       103

på grund av sin tjänst hos pastorsämbete bör de få behörighet som mot­tagare.

Sakkunnigförslaget är inte enhälligt. Två av de sakkunniga har re­serverat sig till förmån för ett bibehållande av vigseln. De menar bl. a. att det föreslagna systemet är torftigt och föga ägnat att markera att giftermålet är en av de viktigaste händelserna i livet. De finner det också betänkligt att Sverige genom att slopa kravet på vittnens närvaro skulle åsidosätta de regler som gäUer enligt FN-konventionen angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap.

Även under remissbehandlingen har meningarna varit mycket de­lade. Majoritetsförslaget har vunnit stöd från många håll, men ett stort antal remissinstanser har anslutit sig till reservanternas ståndpunkt.

Enligt min mening har de sakkunnigas förslag betydande förtjäns­ter. Det innebär att vi skulle få ett enhetligt förfarande för ingående av äktenskap, grundat på mannens och kvinnans eget handlande, näm­ligen anmälan av deras överenskommelse att ingå äktenskapet. För­slaget stämmer väl överens med min principiella inställning att äkten­skapsrätten bör tillhandahålla lösningar på praktiska problem och att dess regler bör vara utformade på sådant sätt att de kan accepteras av det stora flertalet människor. Det är neutralt i förhållande tUl reli­giösa och andra föreställningar på området. De i lag påbjudna for­maliteterna begränsas tUl vad som behövs från praktisk synpunkt. Det blir möjligt för dem som så önskar att ingå äktenskap utan några sär­skilda ceremonier. I fall då parterna själva vill ge giftermålet en hög­tidlig inramning kan å andra sidan den föreslagna ordningen komplet­teras med eller inordnas i en ceremoni av kyrklig eller annan karaktär.

Det är emellertid svårt att komma förbi invändningen att sakkunnig­förslaget är oförenligt med den av Sverige antagna FN-konventionen angående samtycke tUl, minimiålder för samt registrering av äktenskap. Denna konvention föreskriver nämligen bl, a,, att parternas samtycke till äktenskapet skall avges i vittnens närvaro. Jag kan inte förorda en lagstiftning som klart skulle strida mot våra internationella förpliktelser på denna punkt. Om de sakkunnigas förslag skall genomföras måste det därför kompletteras med en föreskrift om närvaro av vittnen vid an-mälningstillfäUet. Efter ett sådant tillägg skulle den praktiska skUlnaden i förhållande tUl nuvarande regler i GB bli så liten att det enligt min mening inte finns tillräcklig anledning att över huvud taget ändra dessa.

Jag förordar alltså att någon saklig ändring i GB:s regler om formen för äktenskaps ingående inte genomförs. Det väsentliga i detta sam­manhang är emellertid att rättsreglerna kan utformas så att de till­fredsställer både dem som vill ge vigseln en ceremoniell prägel och dem som viU kunna gifta sig helt utan ceremonier. Detta syfte kan tillgodoses utan lagändring, nämligen genom att det i Kungl. Maj:ts


 


Prop. 1973: 32                                                        104

föreskrifter om borgerUg vigsel upptas ett förenklat alternativ till det nuvarande borgerliga vigselformuläret. Detta alternativ bör inte inne­hålla mer än de för vigseln konstitutiva moment som anges i GB, nämligen vigselförrättarens fråga till partema om de vill ingå äkten­skapet, partemas samtycke till detta samt vigselförrättarens förklarande av parterna som äkta makar. Det enklare formuläret bör användas, om parterna särskUt begär det.

Ett problem som skulle ha fått sin lösning med den form för äkten­skapets ingående som de sakkunniga föreslår är frågan om prästs vigselskyldighet. Enligt gäUande lag är församlingspräst skyldig att viga om någon av de trolovade tillhör församlingen. Vissa präster anser emeUertid att det strider mot kyrkans lära att viga frånskilda så länge maken i det upplösta äktenskapet ännu lever. Önskemål om ändringar i gäUande regler har framförts i olika sammanhang. Bl. a. har frågan behandlats vid flera kyrkomöten och föranlett framställningar till Kungl. Maj:t med begäran om lagändring. Senast anhöll 1970 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t om snara åtgärder för att avhjälpa de olägenheter som var förbundna med den nuvarande ordningen (kyrkolagsutskottets betänkande 1970: 6, kyrkomötets skrivelse 1970: 4). Även ett annat problem rörande reglerna om kyrklig vigsel skulle ha fått sin lösning om de sakkunnigas förslag hade genomförts. F. n. får kyrklig vigsel äga ram dels inom svenska kyrkan, dels inom annat trossamfund, om Kungl. Maj:t har medgett att vigsel får förrättas inom samfundet. I båda fallen föratsätts dock att någon av de trolovade tillhör det samfund inom vilket vigseln skall äga rum. Riksdagen har år 1971 anslutit sig tUl ett genom en motion framfört förslag att dessa regler ändras så att vigsel av svenska medborgare får förrättas inom svenska kyrkan och annat kristet trossamfund, även om ingen av de trolovade tillhör vigselförrättarens eget samfund, dock under förutsättning att en av dem tillhör något kristet samfund. För en sådan ändring sades framför allt tala den strävan till ekumenisk samhörighet som präglar eller bör prägla de kristna samfunden (LU 1971: 5, rskr 1971: 47).

Frågan om ändrade regler för kyrklig vigselförrättares behörighet och skyldighet att förrätta vigsel kan inte lösas nu. Den berör, såvitt gäller svenska kyrkan, regler som är av kyrkolags natur och därför inte kan ändras utan kyrkomötets hörande. Något kyrkomöte skall inte äga rum i år. Frågan får därför beredas ytterligare med sikte på att förslag i ämnet senare skall kunna läggas fram för riksdagen och kyrkomötet. För egen del vill jag emellertid anföra följande principiella synpunkter. Giftermålsbalken bör i fråga om kyrklig vigsel inte innehålla några sär­skilda föreskrifter utöver regler om vem som är behörig att förrätta sådan vigsel. Vigselbehörigheten bör inte vara begränsad på det sätt att vigselförrättare är behörig att viga endast under förutsättning att de som vill ingå äktenskap eller någon av dem tillhör visst samfund. Lagen bör


 


Prop. 1973: 32                                                       105

inte heller reglera frågan om skyldighet för viss präst i svenska kyrkan att förrätta kyrklig vigsel. Den bestämmelse som nu ålägger församlings­prästerna sådan skyldighet bör alltså utgå. Däremot bör giftermålsbal­ken innehålla bestämmelser som garanterar att de som önskar gifta sig alltid kan få borgerlig vigsel. Statsmaktema bör svara för att sådan möj­lighet föreligger genom att tillhandahålla ett väl utvecklat system med borgerliga vigselförrättare, som kan stå till tjänst även utanför ordinarie arbetstid. Jag avser att senare ta upp frågan om erforderliga föreskrifter i detta syfte.

Sammanfattningsvis förordar jag således att några sakliga ändringar inte nu görs i GB:s regler om formerna för ingående av äktenskap. På grund av förslaget om upphävande av bestämmelserna om trolov­ning föreslår jag dock vissa redaktionella ändringar i GB:s vigsel­kapitel.

5.3 Upplösning av äktenskap

5.3.1 Inledande synpunkter

Vår gällande rätt innebär att makar som är ense om att skUjas där­för att söndring uppkommit i deras äktenskap har rätt att få äktenska­pet upplöst. Först måste emellertid medling eller åtminstone försök till medling äga rum. Därefter döms på ansökan av makarna tUl hemskUl­nad. Under hemskillnadstiden, som varar minst ett år, måste makarna leva åtskilda. Återupptar de samlevnaden förfaller hemskillnaden. När hemskUlnadsåret löpt ut kan vardera maken utverka dom på äkten­skapsskiUnad. Därmed blir äktenskapet definitivt upplöst.

Make har också möjlighet att utverka dom på hemskUlnad mot and­ra makens bestridande. Hemskillnad kan sålunda utverkas av ena ma­ken, om det har uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna och det inte ändå skäligen kan fordras att de fortsätter samlevnaden. Vidare gäller att, om ena maken har gjort sig skyldig till grov försum­melse av sina plikter mot andra maken eller barnen eller om han är "hemfallen åt missbruk av rusgivande medel" eller för ett "lastbart liv", den andra maken har rätt till hemskillnad, såvida det inte ändå skäli­gen kan fordras att makarna fortsätter samlevnaden. I samtliga dessa fall måste medling eller medlingsförsök ha ägt rum.

I vissa fall kan make få äktenskapsskUlnad utan föregående hemskill­nad. Detta gäller om makarna lever åtskUda på grund av söndring se­dan minst tre år, om andra maken utan giltig orsak har undandragit sig samlevnaden under minst två år eller är försvunnen sedan minst tre år, om andra maken har gjort sig skyldig till tvegifte eller äktenskaps­brott, utsatt sin make för fara att bli smittad av könssjukdom, gjort sig skyldig tiU misshandel eUer vissa andra brott mot maken eUer barnen, blivit dömd till frihetsstraff av viss längd, missbrukar rusgivande me-


 


Prop. 1973: 32                                                                        106

del eller lider av sinnessjukdom, I dessa fall behöver medling inte före­gå dom på äktenskapsskillnad.

Flera av bestämmelserna om omedelbar äktenskapsskillnad liksom också vissa andra regler i äktenskapslagstiftningen bygger på att dom­stolarna skall pröva om någon av makarna bär den huvudsakUga skul­den till att söndring har uppstått mellan dem.

Under år 1971 upplöstes 13 682 äktenskap efter dom på hemskill­nad. Dom på äktenskapsskillnad utan föregående hemskillnad medde­lades i 1 983 fall. Den vanligaste anledningen till äktenskapsskillnad utan föregående hemskillnad var äktenskapsbrott (1 406 fall) och den därnäst vanligaste särlevnad under minst tre år på grund av söndring mellan makama (465 fall).

De sakkunniga föreslår betydande ändringar i det gällande regel­systemet. Ändringarna innebär i sina huvuddrag följande. Medlingen blir helt frivillig. Hemskillnadsinstitutet avskaffas. De olika grunderna för omedelbar äktenskapsskiUnad upphävs så när som på ett par undan­tag. Någon prövning av vem som bär skulden till äktenskapets upplös­ning skall inte i något fall ske. Är makar ense om att skiljas kan de få äktenskapsskillnad omedelbart. Har de gemensamt vårdnaden om barn under 16 år, får de emellertid avvakta dom på äktenskapsskillnad under en betänketid på minst ett halvt och högst ett år från det ansökan om äktenskapsskillnad gjordes. Betänketid skall också löpa om makar­na inte är ense i skillnadsfrågan. Under betänketiden behöver makarna inte leva isär.

Under remissbehandlingen har det visat sig råda nära nog total enig­het om att medlingen skall vara frivUlig, att de olika grunderna för omedelbar äktenskapsskillnad skall i huvudsak upphävas och att någon prövning av skuldfrågan inte skall ske. Det stora flertalet remissinstan­ser accepterar också att hemskillnadsinstitutet ersätts av ett betänketids­system.

För egen de! vill jag till en början uttrycka min tillfredsställelse över att så stor enighet har visat sig råda om de principiellt sett mycket be­tydelsefulla ändringar de sakkunniga har förordat. Jag vill vidare som ett allmänt omdöme om förslaget anföra att det överensstämmer väl med den grundsyn som enligt min mening bör prägla en modem äkten­skapslagstiftning, nämligen att äktenskapet skall vara en form för fri­vUlig samlevnad mellan två självständiga personer och att intresset av stabilitet i familjebildningen inte bör tUlgodoses genom lagregler som inskränker makarnas rätt att få äktenskapet upplöst. Den kanske främsta praktiska förtjänsten hos de föreslagna reglerna är att domstolarna vid sin handläggning av skilsmässomål inte behöver gå in på prövning av frågor om hur makama har betett sig mot varandra. Jag är alltså positivt


 


Prop. 1973: 32                                                                      107

inställd till de sakkunnigas förslag och kan i allt väsentligt ansluta mig till det.

Efter dessa allmänna synpunkter vill jag gå närmare in på frågan hur skilsmässoförfarandet bör gestaltas.

5.3.2 Medling och familjerådgivning

Medling eller åtminstone försök till medling måste enligt gäUande lag­stiftning ha ägt rum innan mål om hemskillnad får tas upp av domstol. Normalt företas medlingen i omedelbar anslutning till talans väckande eUer med andra ord vid en mycket sen tidpunkt, då makarna eller åt­minstone den ena av dem redan har bestämt sig för att skiljas. Redan det förhållandet att medlingen är obligatorisk är ägnat att göra makarna negativt inställda till den. Dessutom kan medlingen lätt upplevas både som en onödig formalitet och som ett opåkallat intrång i personliga angelägenheter. Visserligen kan en medling ibland leda till att makarna tills vidare avstår från att fullfölja skUsmässan. För sådana fall torde emellertid ett obligatorium vara onödigt. Enligt min mening väger nack­delarna med den nuvarande obligatoriska medlingen tyngre än fördelar­na. Jag biträder därför i likhet med flertalet remissinstanser de sakkun­nigas förslag att den obligatoriska medlingen avskaffas.

Vad jag nu har anfört innebär givetvis inte att jag anser det opåkallat att samhäUet ställer resurser tUl förfogande för att hjälpa makar att kom­ma till rätta med sina samlevnadsproblem. Tvärtom anser jag att det är viktigt att så sker, eftersom man därigenom i många fall bör kunna fö­rebygga förhastade skilsmässor. Hjälpen bör emellertid ges på frivillig bas och helst på ett tidigare stadium än då en skilsmässa är omedelbart förestående. De sakkunniga förordar att den nuvarande medlingen er­sätts av en frivillig familjerådgivning. De framhåller som angeläget, att den statsunderstödda kommunala och landstingskommunala familjeråd­givningen byggs ut, så att sådan rådgivning kan erbjudas över hela lan­det. Dessa synpunkter har vunnit anslutning från remissinstanserna.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att familjerådgivningen på flera sätt är överlägsen medlingen som instrument att förebygga förhastade skilsmässor. De personer som är sysselsatta inom familjerådgivningen har särskUd utbUdning för dessa uppgifter, och till verksamheten är knutna konsulter med kompetens på speciella områden. Familjerådgiv­ningen försöker göra sina insatser på ett så tidigt stadium som möjligt. Den är, till skUlnad från den nuvarande medlingen, inte ensidigt inrik­tad på att försöka förmå makarna att fortsätta samlevnaden utan har till syfte att hjälpa dem till en bättre insikt i sin totala situation och om konsekvenserna av olika tänkbara sätt att lösa en uppkommen konflikt.

När det gäller frågan om en utbyggnad av familjerådgivningsverk­samheten vill jag först nämna att socialstyrelsen i sitt remissyttrande upplyst att det enligt av styrelsen godkända planer finns 27 familjeråd-


 


Prop. 1973: 32                                                        108

givningsbyråer. TUl vissa av dessa byråer är knutna filialmottagningar, f. n. 19 stycken. Antalet kuratorer uppgår till 72, och dessutom är till verksamheten knutna 72 konsulter, varav 41 psykiatriska och 31 gyne-kologiska konsulter. Under år 1971 besökte cirka 7 400 personer famil-jerådgivama. Cirka 800 besökte psykiatrisk konsult och cirka 1 975 gynekologisk konsult. F. n. saknas emellertid kommunal eller lands­tingskommunal famUjerådgivning i fem landstingsområden. I andra landstingsområden är verksamheten koncentrerad till en eller två tät­orter. Även om den kommunala och landstingskommunala familjeråd­givningen i viss mån kompletteras av de familjerådgivningsbyråer som har församling, kyrklig samfällighet eller ekumenisk förening som hu­vudman, står det likväl klart att det inte är möjligt att omedelbart göra en så omfattande utbyggnad av familjerådgivningen att den helt kan ersätta den nuvarande medlingen. Socialutredningen har till uppgift att lägga fram förslag rörande familjerådgivningens framtida utformning och organisation och den kommer därvid att ta upp frågan om behovet av ökade resurser för familjerådgivningen. TUls vidare får, som de sak­kunniga har förordat, systemet med särskUda medlare behållas vid sidan av familjerådgivningen. Medlarnas verksamhet bör få karaktären av en social service vilken erbjuds dem som önskar anlita den.

De sakkunniga förordar att en frivUlig medling innehållsmässigt när­mas till familjerådgivningen. Syftet med medlingen skall enligt de sak­kunniga vara att utjämna motsättningarna mellan makama genom att hjälpa dem att nå fram till en djupare insikt om situationen och kon­sekvenserna av olika tänkbara lösningar på deras konflikt. En fortsätt­ning av äktenskapet bör inte nödvändigtvis vara den lösning som ges företräde framför andra. De sakkunniga föreslår vidare att samtliga medlare skall utses genom särskUt förordnande. Detta innebär bl. a, att den nuvarande ordningen med automatisk behörighet för vissa kyrkliga befattningshavare avskaffas. Det skall enligt förslaget finnas minst två m.edlare i varje kommun och dessa skall utses, inte som f. n. är fallet med de borgerliga medlarna av domstolen, utan av länsstyrelsen.

Med den inställning jag har att familjerådgivningen är överlägsen medlingen när det gäller att förebygga förhastade skUsmässor har jag ingenting att invända mot att medlingen innehåUsmässigt närmas till familjerådgivningen. Medlingen kan inte betraktas som någon specifikt kyrklig angelägenhet och det nuvarande systemet med kyrkliga medlare bör därför avskaffas. Jag är inte heller beredd att, såsom ifrågasatts under remissbehandlingen, föreslå en uttrycklig regel om att en av de två medlarna skall vara präst i svenska kyrkan. Däremot kan det vara lämpligt att man vid utseende av medlare ser tUl att en av dem är för­trogen med religiösa föreställningar kring äktenskapet och familjelivet. Vad angår förslaget att medlare skall utses av länsstyrelserna i stället för av domstol vUl jag framhålla, att länsstyrelse synes ha bättre möj-


 


Prop. 1973: 32                                                        109

ligheter än domstolarna att verka för en samordning mellan famUje-rådgivningen och medlingsverksamheten. Det finns enligt min mening inte anledning att, som Svea hovrätt har ifrågasatt, behålla möjligheten för domstol att utse särskUd medlare, om medlingen görs frivilUg. De av de sakkunniga föreslagna ändringarna av medlingsverksamheten sy­nes mig alltså väl avvägda och jag ansluter mig tUl förslaget på denna punkt.

Både familjerådgivning och medUng får med mitt förslag karaktären av en social service som samhället erbjuder inom ramen för den allmän­na familjepolitiken. Familjerådgivning avser samlevnadsproblem över huvud taget och är inte begränsad till konflikter i äktenskapen. Även medlare bör enligt min mening kunna behandla samlevnadskonflikter mellan personer som inte är gifta med varandra. Med hänsyn härtiU och till att det skall vara helt frivilligt att anlita familjerådgivning och medling hör bestämmelserna härom inte hemma i GB. FamUjerådgiv-ningsverksamheten bör tUls vidare regleras endast i samma form som nu, dvs. genom kungörelsen om statsbidrag till försöksvis anordnad fa­miljerådgivning. I fråga om medling fordras vissa bestämmelser i sär­skild lag. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen.

5.3.3 Äktenskapsskillnad

Obligatorisk betänketid eller rätt till omedelbar äktenskapsskillnad

Den nuvarande ordningen med hemskiUnad som inledning tiU äkten­skapets upplösning ger makarna tillfälle att under ett års tid var för sig överväga, om den planerade skilsmässan verkligen bör komma till stånd. I viss utsträckning leder dessa överväganden otvivelaktigt tUl att makarna avstår från skUsmässa och återupptar samlevnaden. Unge­fär 25 procent av hemskillnaderna fullföljs aldrig genom äktenskaps­skillnad. Detta innebär dock inte detsamma som att makama i vart fjärde hemskillnadsfall beslutar att återuppta samlevnaden. I dessa 25 procent ingår nämUgen fall då endera maken dör innan äktenskapsskUl­nad meddelas eller makarna får äktenskapsskillnad på annan grund än att de har varit hemskilda i ett år eller makama fortsätter att leva åt­skilda men inte biyr sig om att fullfölja hemskillnaden genom att be­gära äktenskapsskUlnad. Det synes dock antagligt att övervägande de­len av de hemskillnader som mte fullföljs genom äktenskapsskillnad av­slutas genom att makarna återupptar samlevnaden.

De sakkunniga föreslår som huvudregel att makar som är ense om att upplösa äktenskapet skall kunna få äktenskapsskillnad omedelbart. Remissutfallet är på denna punkt splittrat. Åtskilliga remissinstanser godtar förslaget eller lämnar det utan erinran, medan andra remissm-stanser förordar någon form av betänketid för att minska risken för för­hastade skUsmässor.


 


Prop. 1973:32                                                                        HO

Gentemot det nuvarande systemet med en betänketid i form av ett hemskillnadsår kan den anmärkningen riktas att hemskillnaden i det stora flertalet fall — minst 75 procent —• inte får den verkan att ma­karna avstår från skUsmässa, varför hemskillnaden ofta lätt framstår som en onödig fördröjning av en under alla omständigheter oundviklig upplösning av äktenskapet. Inte sällan föranleds skUsmässan av att en av makarna — eller kanske båda — vill ingå nytt äktenskap. I andra fall aktualiseras detta under hemskUlnadsåret. Så länge hemskUlnads-tiden löper kan emeUertid ingen av makarna gifta om sig, utan de hän­visas då till samlevnad i annan form än äktenskap. Det kan vidare med fog göras gällande, att den av mig i det föregående berörda principen om äktenskapets frivillighet leder till att makar bör kunna ha anspråk på att få äktenskapet upplöst utan någon tidsutdräkt. Visserligen kan en regel av sådan innebörd sägas innefatta en viss risk för att skilsmäs­sor kommer tUl stånd på grundval av beslut som i själva verket inte är fattade efter moget övervägande. Denna risk synes mig dock förhål­landevis liten. Jag är övertygad om att de flesta makar noggrant har övervägt situationen innan de tar steget att vända sig till domstol med ansökan om skilsmässa. Man får inte heller förbise, att det tar sin tid att ordna de praktiska detaljer som är förknippade med en sådan an­sökan. Slutligen bör också påpekas att det under alla förhållanden är makamas sak att bestämma om de skall skiljas och att eventuella för­hastade beslut inte nödvändigtvis behöver få sådana skadeverkningar att lagstiftaren bör ha ambitionen att undanröja varje risk för sådana be­slut, även till det priset att en upplösning av äktenskapet fördröjs i den stora majoritet av skUsmässofall där något förhastat beslut inte före­ligger. Det är därför min uppfattning att den principiella utgångspunk­ten för lagstiftningen måste vara att äktenskapsskillnad skall kunna erhållas utan föregående hemskillnad eller annan form av obligatorisk betänketid. Jag ansluter mig alltså till förslaget att makar som är ense om att upplösa äktenskapet som huvudregel skall kunna få äktenskapet upplöst omedelbart.

Krav på betänketid när makarna har minderåriga barn

Sakkunnigförslaget innebär att krav på betänketid uppställs när makarna gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Nästan alla remissinstanser godtar att rätt tUl omedelbar skUsmässa inte bör före­ligga i den situationen. Advokatsamfundet och Föreningen Sveriges rättshjälps jurister anser dock att makar skall kunna få äktenskapsskill­nad omedelbart även i detta fall. Advokatsamfundet framhåller bl. a. att hemskillnadsinstitutet i praktiken oftast betraktas som ett helt onö­digt ingrepp från samhällets sida i två människors rätt att bestämma över sitt liv tillsammans och att den föreslagna betänketiden inte kom­mer att betraktas på annat sätt.


 


Prop. 1973: 32                                                                     111

En skilsmässa medför ofta svåra påfrestningar för makarnas barn. Barnen mister den nära kontakten med en av föräldrama, som de i fortsättningen får träffa bara mera sporadiskt. Ofta kommer barnen att efter skilsmässan leva i en ofullständig familj, där det inte finns mer än en vuxen person. Det är känt att det har betydelse för barnens ut­veckling att det inom familjen finns vuxna personer som kan fyUa både faders- och modersrollen. Hänsynen tUl barnen kan visserligen inte drivas så långt att man på ett mer avgörande sätt lägger hinder i vägen för upplösning av äktenskap med minderåriga barn. Det kan natur­ligtvis också vara skadligt för barnen att växa upp i en miljö som präglas av svåra slitningar mellan föräldrama. Barnens intresse kräver dock enligt min mening att risken för förhastade beslut om skUsmässa så långt möjligt undanröjs, även om detta innebär en fördröjning av äktenskapets upplösning i den stora majoritet av skilsmässofall där föräldrama först efter moget övervägande har beslutat att skilja sig. Jag är medveten om att en sådan fördröjning av många kan komma att upplevas som ett opåkallat ingrepp i vuxna människors rätt att själva bestämma över sitt liv. I en barnfamilj kan emellertid ett beslut om skilsmässa, med hänsyn tUl den ingripande betydelse beslutet får för barnen, inte betraktas som makarnas ensak. Det synes mig därför i så­dana fall inte oskäligt mot makarna att dessa får finna sig i en viss fördröjning av äktenskapets upplösning, och jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag att en betänketid skall föregå dom på äktenskaps­skillnad när det finns barn i familjen.

Kravet på betänketid gäller enligt utredningsförslaget om makarna gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Under remissbehand­lingen har påpekats att det kan finnas skäl att kräva betänketid även då endast en av makarna har vårdnaden om sådant barn. Vidare har gjorts gällande att åldersgränsen bör bestämmas tUl 18 år.

Om en av makarna ensam har vårdnaden om ett barn, torde barnet i allmänhet bo hos makarna. Det kan vara fråga om ett bam utom äktenskap eller ett barn i tidigare äktenskap. Många gånger har ett sådant barn vuxit upp i makarnas gemensamma hem och fått starka känslomässiga bindningar till sin styvfar eller styvmor. En förhastad familjeupplösning kan vara tUl lika stor nackdel för ett sådant barn som för makarnas gemensamma bam. Detta talar för att betänketid bör gälla även i dessa fall. För en sådan ordning kan också andra argument anföras. Det system som förordas av de sakkunniga kan nämligen utan större svårigheter kringgås. Makar som har för avsikt att skUjas kan med stöd av 6 kap. 7 § FB gemensamt ansöka att en av dem tUläggs vårdnaden om barnen. En sådan ansökan måste dom­stolen bifalla om detta inte är uppenbart stridande mot barnens bästa. Efter domstolens beslut i vårdnadsfrågan har inte makama gemensamt vårdnaden om barn och något hinder mot omedelbar äktenskapsskUlnad


 


Prop. 1973:32                                                         112

föreligger då inte längre. Det kan inte anses tUlfredsställande att syste­met med betänketid — som är avsett att skydda barnen — skall kun­na kringgås så lätt. Om krav på betänketid införs även för fall då bara en av makarna har vårdnaden om barn förhindras sådant kring­gående, och jag förordar mot bakgmnd av det nu anförda att reglerna ges detta innehåU. Däremot anser jag inte att det finns anledning att höja den föreslagna åldersgränsen från 16 till 18 år.

Krav på betänketid när makarna inte är ense om skUsmässa

En annan situation där omedelbar upplösning av äktenskapet inte bör få ske är den då en av makama motsätter sig skilsmässa. Det synes rimligt att makarnas motstående intressen avvägs så att den make som motsätter sig skilsmässa medges ett visst anstånd innan en upplösning av äktenskapet kommer till stånd. Ett sådant anstånd kommer också att fungera som betänketid, i första hand för den make som har begärt skUsmässa. Jag ansluter mig därför i likhet med det stora flertalet remissinstanser till de sakkunnigas förslag att betänketid skall föregå dom på äktenskapsskillnad om makarna är oense i skillnadsfrågan.

Betänketidens längd

De nuvarande bestämmelsema om hemskillnad Innebär att upp­lösningen av äktenskapet fördröjs med minst ett år. De sakkunniga an­ser att detta är en onödigt lång betänketid och föreslår att tiden be­stäms till minst sex månader. Det stora flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag.

Det synes mig föga sannolikt att det skulle behövas längre betänke­tid än den föreslagna för att motverka förhastade beslut i skUsmässo-frågan, Å andra sidan bör betänketiden vara tUlräckligt lång för att makarna skall hinna bli upplysta om möjligheterna att få familjeråd­givning eUer medling och att genomgå sådan rådgivning eller medUng. De sakkunnigas förslag om en betänketid på sex månader synes mig väl awägt och jag ansluter mig därför tiU det.

I detta sammanhang vill jag emellertid ta upp ett detaljförslag av de sakkunniga, som har kritiserats av flera remissinstanser. Förslaget innebär att domstolarna bör åläggas att underrätta familjerådgivnings-byråenia om inkomna skilsmässoansöknlngar. Som har påpekats från flera håll kan ett sådant system lätt uppfattas som intrång i personliga angelägenheter. Fömtsättningama för en meningsfylld familjerådgiv­ning sKuUe inte bli särskUt goda. Jag ansluter mig därför till remiss­kritiken på denna punkt och anser inte att det förordade systemet bör genomföras.

De sakkunnigas förslag om betänketid skUjer sig på flera sätt från det nuvarande hemskUlnadsinstitutet. Betänketid löper enligt förslaget under högst ett år, medan hemskUlnad kan fortgå under obegränsad


 


Prop. 1973:32                                                        113

tid. Förslaget innebär vidare att makarna kan leva samman under be­tänketiden. En dom på hemskiUnad föratsätter däremot att makarna flyttar isär, och om samlevnaden återupptas förfaller hemskillnaden.

Betänketidens uppgift är att minska risken för förhastade skils­mässor i fall då verkningarna av ett förhastat beslut skuUe drabba familjemedlemmar som inte har tagit del i beslutet. Makarna skall alltså förmås att ordentligt tänka igenom sin situation och ta ställning till hur framtiden skall gestalta sig för dem. Det är inte lämpligt att ett slutligt avgörande uppskjuts på obestämd tid. Genom en begräns­ning av betänketiden framtvingas ett sådant avgörande. Inte minst om den ena av makarna i själva verket vill fortsätta äktenskapet och kanske rentav direkt har motsatt sig skilsmässa, synes det rimligt att lagen utformas så att den andra maken inom en inte alltför lång tid får ta definitiv ståndpunkt i skUsmässofrågan. Jag ansluter mig därför till det under remissbehandUngen allmänt godtagna förslaget om en maxi-mering av betänketiden till ett år.

Frågan om krav på särlevnad under betänketiden

Det nuvarande kravet på särlevnad under hemskillnadstiden moti­verades vid sin tillkomst med att makama, om de tvingades att under någon kortare tid leva isär, skulle få det bästa tUlfället att i lugn överväga saken och vinna viss erfarenhet av hur livet efter en skils­mässa skulle gestalta sig för dem. Under remissbehandlingen har advokatsamfundet framhållit, att de flesta som sysslar med skUsmäs-soproblem i praktiken har den uppfattningen att det knappast är möj­ligt att — i fall då makarna är oense — föra en konstraktiv diskussion om deras problem så länge de bor tillsammans. Dessa synpunkter har otvivelaktigt stor bärkraft. Först när samlevnaden har hävts får makama fullt klart för sig vad en skilsmässa skulle innebära. De erfarenheter makama då gör ger dem anledning att mera grandligt tänka igenom sin situation än de kanske har gjort tidigare.

Det finns alltså skäl som i sin mån talar för att särlevnadskravet be­hålls. I så fall skulle, som advokatsamfundet har ifrågasatt, hemskill­nadsinstitutet behållas för vissa fall med några justeringar och med en förkortning av hemskillnadstiden. Emellertid har nästan alla andra remissinstanser godtagit att hemskillnadsinstitutet avskaffas. Ett krav på särlevnad är också förknippat med avsevärda nackdelar. Det kan leda till att makar avstår från att försöka återuppta samlevnaden, efter­som de vet att ett nytt skUsmässoförfarande måste inledas om försö­ket att fortsätta familjegemenskapen misslyckas. Vidare ligger det i sakens natur att det är svårt för domstolarna att effektivt kontrollera om särlevnadskravet är uppfyllt. Skulle makama tvista i den frågan, tvingas domstolen tiU en närmare undersökning av makarnas personliga för­hållanden. Det finns domstolsfall som på ett slående sätt belyser nack-

8   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973:32                                                                         114

delama med en sådan ordning. Ytterligare en aspekt på frågan är att ett inledande av betänketid inte behöver förenas med så starka rätts­verkningar, om man avstår från att uppställa krav på särlevnad under betänketiden. Betänketidens inledande behöver därigenom inte framstå som ett lika definitivt steg mot upplösning av äktenskapet som den nu­varande hemskillnaden lätt gör, vilket givetvis är en fördel. Mina över­väganden har lett mig till den slutsatsen att något krav på särlevnad under betänketiden inte bör uppställas. I praktiken kan man dock säker­ligen räkna med att makarna ändå i de allra flesta fall kommer att leva isär under betänketiden eller större delen därav.

Förfarandet när betänketid skall tillämpas

I fall då betänketid skall föregå dom på äktenskapsskillnad kom­mer enligt de sakkunnigas förslag skUsmässan att genomföras på följan­de sätt. Betänketiden börjar löpa när makarna gemensamt ansöker vid domstol om äktenskapsskUlnad eller när den ena makens ansökan del­ges den andra. När sex månader har gått från denna tidpunkt kan rät­ten döma till äktenskapsskUlnad, under föratsättning att särskilt yr­kande härom framställs i målet av endera maken. Om sådant yrkande inte har framställts när ett år förflutit från betänketidens början förfal­ler talan om äktenskapsskillnad.

Förslaget innebär den ändringen i förhållande till gällande rätt att betänketiden är inbyggd i ett förfarande som syftar till upplösning av äktenskapet och att inledande av betänketid inte, som i nuvarande sy­stem med dom på hemskillnad, förutsätter något särskilt avgörande från domstolens sida. Förslaget ses av de sakkunniga som ett led i en strävan att undvika att inledande av betänketid framstår som ett mer eller mindre definitivt steg mot skilsmässa. För egen del är jag inte övertygad om att derma synpunkt väger särskilt tungt. För de flesta makar torde redan inledandet av en skUsmässoprocess framstå som det avgörande steget på väg mot en skilsmässa. De sakkunnigas förslag — som har kritiserats bara av någon enstaka remissinstans — synes emellertid lämpligt om man har ambitionen att i möjligaste mån be­gränsa rättsverkningarna av betänketidens inträde för att därmed un­derlätta för makarna att besluta sig för att fortsätta äktenskapet. Jag har därför inte något att invända mot den valda konstruktionen.

Interimistiska förordnanden

I samband med mål om hemskillnad eller äktenskapsskillnad frani ställs f. n, ofta yrkande om underhållsbidrag till make eller barn. Vi­dare kan tvist uppstå om vem som skall ha vårdnaden om makamas barn eller i vilken utsträckning den make som inte får vårdnaden skall ha rätt att ha barnet hos sig, s, k, umgängesrätt. Det finns möjlighet att provisoriskt lösa sådana frågor under pågående rättegång genom


 


Prop. 1973:32                                                         115

interimistiska beslut, som gäller till dess domstolen förordnar annor­lunda eller lagakraftägande dom föreligger. Genom interimistiskt be­slut kan domstolen också förordna om samlevnadens hävande och om förbud för make vid vite av böter eller fängelse i högst ett år att be­söka andra maken. Vid förordnande om samlevnadens hävande kan domstolen också bestämma vilken av makarna som får sitta kvar i hem­met. Ett sådant beslut gäller tUl dess bodelning sker, om det senare döms till hemskUlnad eller äktenskapsskUlnad.

De sakkunniga föreslår att man behåUer möjligheterna att meddela interimistiskt beslut i frågor om underhåll, vårdnad, umgängesrätt, samlevnadens hävande, besöksförbud och rätten att sitta kvar i hemmet. Starka praktiska skäl talar för detta förslag och jag ansluter mig till det. Hovrätten för Nedre Norrland har emeUertid påpekat att det blir svårt för en domstol att avgöra tvistiga frågor om samlevnadens hävande och om besöksförbud. Detta synes mig vara ett riktigt påpekande. Det kan inte gärna komma i fråga att domstolarna skall behöva undersöka ma­karnas personliga förhållanden för att ta ställning till interimistiska yr­kanden av denna typ. Jag föreslår därför att make skall få oviUkorlig rätt till interimistiskt förordnande om samlevnadens hävande och om besöksförbud.

Äktenskapsskillnad på särskUda grunder

Det gällande systemet med vissa i lagen specificerade skilsmässo­grunder, som ger make rätt till omedelbar äktenskapsskillnad, skall enligt sakkunnigförslaget — som på denna punkt har godtagits av prak­tiskt taget alla remissinstanser — i princip upphävas. Systemet förutsät­ter i allmänhet en undersökning av makarnas personliga förhållanden. Som jag förut har anfört bör sådant i största möjliga utsträckning und­vikas. Behovet av de gällande bestämmelserna minskar väsentligt ge­nom de av mig förordade reglerna om omedelbar äktensskapsskillnad eller äktenskapsskUlnad efter betänketid, vilka regler förutsätter att domstolen inte skall efterforska anledningen till skilsmässan. Jag för­ordar mot bakgrund av det nu anförda att de specificerade skilsmässo­grunderna med endast vissa undantag i princip utmönstras ur lagstift­ningen.

Enligt gällande lag kan omedelbar äktenskapsskUlnad meddelas om makarna på gmnd av söndring lever åtskilda sedan minst tre år. De sak­kunniga förordar en motsvarighet till den bestämmelsen. Enligt för­slaget skall nämligen krav på betänketid inte gälla för makar som lever åtskilda sedan minst tre år. Förslaget har vunnit anslutning från re­missinstanserna, men på ett par håll ifrågasätts en förkortning av tre­årstiden. För egen del kan jag hålla med de sakkunniga om att en legal betänketid knappast har någon funktion att fylla om makarna har levt åtskilda en längre tid. Jag kan därför godta att man för sådana situa-


 


Prop. 1973:32                                                         116

tioner gör undantag från reglerna om betänketid. Det kan dock finnas skäl att överväga en förkortning av treårstiden. Jag vill i detta sam­manhang erinra om den av mig förordade ändringen av de sakkunnigas förslag att betänketid skall löpa även om endast en av makarna har vårdnaden om barn under 16 år. Denna ändring innebär bl. a. att ma­kar som har separerat utan att begära något annat rättsligt avgörande än ett beslut i vårdnadsfrågan — och kanske också i fråga om under­håll — blir underkastade kravet på legal betänketid. Visserligen torde antalet sådana fall vara ganska litet. Inte desto mindre finns det skäl som talar för att man på något sätt begränsar den speciella grupp som på detta sätt kan komma att omfattas av kravet på betänketid. Härtill kommer att det över huvud taget synes tveksamt om inte den förordade treårstiden är onödigt lång. Jag har för min del kommit till att den utan olägenhet bör kunna sänkas till två år. Jag föreslår därför att krav pä betänketid inte i något fall skall gälla i fråga om makar som lever åt­skilda sedan minst två år.

Vissa bestämmelser i den gällande skUsmässokatalogen tar sikte på fall då den ena maken grovt har förbrutit sig mot den andra, t. ex. miss­handlat sin make eller rentav försökt ta makens liv. Det är i en så­dan situation givetvis angeläget att förbindelsen mellan makarna kan upplösas omedelbart. De regler jag nu har förordat innebär att den förfördelade maken kan väcka talan om äktenskapsskUlnad och utverka omedelbart hävande av samlevnaden mellan makarna samt besöksför­bud. SkUsmässa kan erhållas tidigast efter en betänketid på sex måna­der. Det kan visserligen göras gällande att det i fall av denna typ skulle framstå som i hög grad rimligt att den förfördelade maken kunde få äktenskapsskillnad omedelbart. Om man vUl tUlgodose intresset härav måste man emellertid acceptera skilsmässoregler som förutsätter att domstolarna undersöker makamas personliga förhållanden. Detta bör, som jag flera gånger tidigare har framhåUit, i möjligaste mån undvi­kas. Bestämmelser om rätt till äktenskapsskUlnad på grund av misshan­del och liknande öppnar vidare möjlighet tUl processer som kan vara mycket uppslitande för båda parter. Risk finns också för att reglerna skulle kunna utnyttjas i rent trakasseringssyfte. Jag har för min del kommit tUl den slutsatsen att det inte finns tUlräcklig anledning att för de nu åsyftade situationerna göra undantag från bestämmelserna om betänketid.

5.3,4 Återgång

De sakkunniga föreslår att omedelbar äktenskapsskiUnad alltid skall kunna erhållas vid tvegifte och när äktenskapet har ingåtts i strid mot indispensabelt äktenskapshinder. Detta sammanhänger med de sakkun­nigas förslag att institutet återgång av äktenskap avskaffas. Detta för-


 


Prop. 1973:32                                                        117

slag har mottagits positivt vid remissbehandlingen. Endast ett par re­missinstanser har velat behålla återgångsinstitutet.

Enligt gällande rätt kan återgång av äktenskap ske om makes sam­tycke tUl äktenskapet var ogiltigt på grund av bristande rättslig hand­lingsförmåga, misstag, tvång eUer svek. Återgång kan också ske, om äktenskapet har ingåtts i strid mot vissa äktenskapshinder. Hit hör ti­digare bestående äktenskap, sinnessjukdom och sinnesslöhet samt sådana släktskapshinder där någon dispensmöjlighet inte finns.

En dom på återgång har inte tUlbakaverkande kraft utan får bara rättsverkningar för framtiden. Bodelningen skall ske enligt särskilda regler, vilka innebär att all egendom som make hade vid vigseln eller som han därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente skall an­ses som hans enskilda och alltså undantas från bodelningen, s. k. åter­gångsdelning. Underhållsbidrag kan aldrig utdömas. Däremot kan make som vid vigseln kände till den omständighet som föranleder återgång åläggas att utge skadestånd till den andra makert.

Under perioden 1959—1970 uppgick det sammanlagda antalet åter­gångsfall tUl 29. Återgångsinstitutet har alltså mycket ringa praktisk be­tydelse. Redan denna omständighet utgör enligt min mening ett starkt stöd för förslaget att avskaffa reglerna om återgång.

Avskaffas återgångsinstitutet får detta vissa återverkningar av ekono­misk natur för de fall där i dag återgång kan komma i fråga. Jag vill därför något beröra frågan om dessa återverkningar är sådana att man fördenskull bör avstå från att följa de sakkunnigas förslag.

Om återgångsinstitutet avskaffas försvinner den speciella återgångs­delningen, I stället får bodelning göras enligt allmänna regler, vilka in­nebär att makarnas giftorättsgods skall delas lika meUan dem. Som jag kommer att redovisa närmare i det följande förordar jag emellertid reg­ler som gör det möjligt att i vissa fall jämka bodelningen. Dessa regler är visserligen avsedda att få ett begränsat tiUämpningsområde. De synes mig dock i någon mån kunna utgöra en ersättning för återgångsdelning­en, särskilt som en anledning att överväga jämkning skall vara att äk­tenskapet haft kort varaktighet, något som torde vara det normala i de nuvarande återgångsfallen.

En annan följd av ett slopande av återgångsinstitutet blir att make i vad som nu är återgångssituationer kommer att kunna åläggas att utge underhållsbidrag till andra maken. Å andra sidan faller möjligheten att döma ut skadestånd bort. Skadeståndsregeln syftar bl. a. tUl att ge godtroende make ett ekonomiskt skydd, som i någon mån kan ersätta en rätt till underhåll. Med viss rätt kan alltså hävdas att den fördel som införande av rätt till underhåll innebär för den ekonomiskt svagare maken motvägs av att rätten till skadestånd bortfaller. Ytterligare bör framhållas att frågan huruvida underhållsbidrag skall dömas ut i prin­cip bör avgöras på grundval av makarnas behov av sådant bidrag resp.


 


Prop. 1973:32                                                         118

möjligheter att utge bidrag och att omständigheterna kring äktenska­pets ingående inte bör ha någon avgörande betydelse i sammanhanget.

Mina överväganden har lett mig tUl den slutsatsen att ett avskaffande av återgångsinstitutet inte får sådana återverkningar på det ekonomiska området att man fördenskull bör behålla institutet.

De av mig förordade skilsmässoreglerna innebär att make alltid har rätt att få äktenskapsskillnad och alltså inte behöver påvisa att det före­ligger någon särskild grund för upplösning av äktenskapet. Vidare kan en skilsmässa i regel erhållas på kort tid. Också mot den bakgrunden finns det skäl att ställa sig frågan om det över huvud taget finns anled­ning att behålla återgångsinstitutet. Anser make att äktenskapet bör upplösas därför att hans samtycke till äktenskapet var ogiltigt, måste det vara betydligt enklare för honom att ansöka om äktenskapsskillnad en­ligt de föreslagna nya reglerna än att öppna en återgångsprocess, där han måste bevisa att hans samtycke tUl äktenskapet på grund av sär­skUda omständigheter var ogiltigt. Ofta torde en sådan process också ta betydligt längre tid än som går åt för att uppnå dom på äktenskaps­skillnad, även om betänketid skall tillämpas. Med den utformning av bestämmelserna om hinder mot äktenskap som jag har förordat kan det vidare inte längre komma i fråga att som grand för återgång åbe­ropa att make var sinnessjuk eUer sinnesslö vid vigseln eller att äkten­skapet har ingåtts mellan halvsyskon. Av nu gäUande återgångsgrunder återstår då tvegiftesfallen och fall då äktenskap har ingåtts mellan dem som är besläktade med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller mellan helsyskon. Även för dessa fall synes mig äktenskapsskillnad kun­na vara en lämplig form för upplösning av äktenskapet. Eftersom äk­tenskapet i dessa fall har ingåtts i strid mot ett indispensabelt äkten­skapshinder bör det dock alltid kunna upplösas omedelbart, dvs. regler­na om betänketid bör inte gälla i dessa fall.

På grund av det nu anförda biträder jag förslaget att återgångsinsti­tutet avskaffas.

Det allmännas intresse av att tvegiftessituationer upphör och att äk­tenskap som står i strid med indispensabla äktenskapshinder upplöses talar enligt min mening för de sakkunnigas förslag att talerätt i dessa fall tillerkänns allmän åklagare. Däremot anser jag, tUl skUlnad från vissa remissinstanser, inte att gällande bestämmelser om skyldighet för åklagare att föra talan om äktenskapets upplösning i dessa fall bör stå kvar. Man kan nämligen inte helt utesluta att ett äktenskap kan böra accepteras av samhället trots att det har ingåtts i strid mot indispensa­belt äktenskapshinder. Det kan t. ex. vara fråga om ett tvegifte, där det första äktenskapet har ingåtts utomlands och det andra äktenskapet har bestått under lång tid vamnder båda parter felaktigt utgått från att det första äktenskapet enligt svensk lag varit att anse som upplöst. Jag finner inte heller tillräckliga skäl att föreslå någon motsvarighet till nu-


 


Prop. 1973:32                                                          119

varande bestämmelser om att vid tvegifte den omgiftes make i det första äktenskapet har rätt att yrka återgång av det senare äktenskapet. Där­emot bör, i enlighet med vad de sakkunniga har förordat, i en sådan situation make i det första äktenskapet kunna få detta äktenskap iipp-löst utan föregående betänketid. Denna rätt bör också tillkomma den omgifte maken själv. Undantag från de allmänna bestämmelserna om betänketid bör dock komma i fråga bara om en tvegiftessituation består när äktenskapsskillnad skall äga rum.

5.4 Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar

Det nu aktueUa förslaget från famUjelagssakkunniga berör i princip inte gällande bestämmelser om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. På vissa punkter föreslås emeUertid jämkningar i detta regelsystem,

5.4.1  Underhållsskyldighet

Nuvarande bestämmelser om makars underhållsskyldighet går i hu­vudsak ut på att makarna skall leva på samma standard så länge äkten­skapet består. Detta gäller även om makarna lever åtskilda på grund av söndring eller det har dömts till hemskiUnad mellan dem. I sådant fall kan make åläggas att utge underhållsbidrag till andra maken. Make som bär den huvudsakliga skulden tUl söndringen eller hemskillnaden har dock rätt till underhållsbidrag bara om det finns synnerliga skäl till det. Underhållsbidrag kan också utdömas efter äktenskapsskillnad. Här­för krävs att den ena maken är i behov av bidrag till sitt tillbörliga un­derhåll och att det kan anses skäligt att ålägga andra maken att utge underhåUsbidrag. Make som bär den huvudsakliga skulden till äkten­skapsskillnaden har dock inte rätt tUl underhåll.

Jag har förut framhållit att bestämmelser som bygger på att man skall undersöka vem som bär skulden tUl en uppkommen söndring mellan makarna inte hör hemma i en modern äktenskapslagstiftning. I enlighet härmed ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag om av­skaffande av de regler som innebär att make kan gå förlustig rätt till underhåll därför att han bär den huvudsakliga skulden tUl söndringen.

Bortsett från det nu sagda bör inte i detta sammanhang genomföras några principiella förändringar i fråga om makars underhållsskyldig­het. En allmän översyn får anstå till den kommande reformen av reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. De föreslagna nya skilsmässoreglerna kan emellertid få viss återverkan när det gäl­ler makes rätt till underhåll. I ett stort antal fall där i dag skilsmässa sker genom hemskUlnad och äktenskapsskillnad kommer med mitt förslag äktenskapsskillnad att äga mm omedelbart. Detta skulle kun­na försätta den ekonomiskt svagare maken i ett sämre läge. I dag har denne nämligen garantier för att under hemskillnadsåret få leva på


 


Prop. 1973: 32                                                        120

samma standard som den andra maken. Med mitt förslag blir de snävare reglerna om underhåll efter äktenskapsskUlnad omedelbart till­lämpliga.

Förhållandet har uppmärksammats av de sakkunniga som framhål­ler att gällande regler om underhåll efter äktenskapsskillnad ger möj­lighet att för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden tillägga make ett underhållsbidrag som så småningom trappas av eller helt försvinner. Denna möjlighet bör enligt de sakkunniga utnyttjas så att de nya reglerna om upplösning av äktenskap inte leder till att den ekonomiskt svagare maken får sämre försörjning under omställningen i samband med familjeupplösningen än nuvarande ordning medger. De sakkun­nigas uttalanden har i sak godtagits under remissbehandlingen, men på något håll hävdas att lagreglerna om underhåll måste ändras om det åsyftade resultatet skall kunna nås.

Det generösare underhåUet under hemskillnadstiden möjliggör en mjuk övergång från famUjens tidigare standard till den standard på vilken frånskild make senare skall leva. Det underlättar för den eko­nomiskt svagare maken att förbereda sig på att bli självförsörjande och skaffa sig egna förvärvsinkomster. Det står enligt min mening klart att det även efter genomförandet av de nya skilsmässoreglerna finns be­hov av en möjlighet att ge den ekonomiskt svagare maken en omställ­ningsperiod så att han inte drabbas av en plötslig, kraftig sänkning av levnadsstandarden.

Gällande regler innebär att makama under hemskillnadsåret — eller den längre tid hemskillnaden i det särskUda fallet varar — skall leva på i huvudsak samma standard. Ett avskaffande av hemskUlnadsin­stitutet medför att denna ordning upphör. Detta innebär emellertid inte att möjligheterna att åstadkomma en mjuk övergång till en annan lev­nadsstandard bortfaller. Nuvarande regler om makars underhållsplikt under bestående äktenskap, tillämpade i det nya skilsmässosystemet, innebär sålunda att makarna skall leva på i huvudsak samma standard medan betänketiden löper. När äktenskapsskiUnad meddelas, vare sig detta sker omedelbart eller efter föregående betänketid, skall emellertid underhåU bestämmas med tillämpning av reglerna om underhåll efter äktenskapsskillnad.

I avvaktan på den allmänna översyn av reglerna om makars under-håUsskyldighet som famUjelagssakkunniga skall företa synes det lämp­ligt att undvika större sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller härom. Vid den fortsatta tillämpningen av reglema om under­hållsbidrag efter äktenskapsskillnad kan i och för sig hänsyn tas till att det nya systemet innebär att skilsmässan har föregåtts av en kortare omställningsperiod än den nuvarande hemskillnadstiden eller inte av någon sådan period aUs. Reglernas nuvarande utformning ger utrym­me för att bestämma underhållsbidrag så att make för en kortare tid får


 


Prop. 1973: 32                                                                        12i

ett relativt högt bidrag, vilket senare trappas av för att slutligen even­tuellt helt försvinna. I praxis förekommer redan nu avgöranden av det slaget. Eftersom de nya skilsmässoreglerna bör föranleda att denna metod utnyttjas i större omfattning än hUtUls synes det motiverat att genom en uttrycklig lagregel markera att domstolarna vid sin prövning av underhållsfrågor skall ta skälig hänsyn till den ekonomiskt svagare makens behov av en omställningsperiod och döma ut underhållsbidrag på sådant sätt att denna make under den första tiden efter det att ma­karna har skilts inte skall behöva leva på en påtagUgt sämre standard än andra maken. Hur lång en sådan omställningsperiod bör vara synes kunna avgöras av domstolen efter omständigheterna i det särskilda faUet. Jag förordar att i bestämmelsen om underhållsbidrag efter äkten­skapsskillnad införs ett tUlägg, innebärande att domstolen vid sin pröv­ning skall beakta, att make kan ha ett särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

5.4.2 Egendomsgemenskap och arvsrätt

Gällande rätts regler om makars egendom innebär i sina huvuddrag följande. Under äktenskapets bestånd råder vardera maken över sin egendom och svarar själv för sina skulder. Vardera maken har dock giftorätt i den andras egendom, om inte denna har karaktären av en­skild egendom. Egendom kan vara enskild på grund av överenskom­melse mellan makarna i form av äktenskapsförord eller på grand av föreskrift vid gåva eller i testamente. Upplöses äktenskapet genom äk­tenskapsskillnad eller genom ena makens död eller döms det tUl hem­skUlnad eller boskillnad, skall bodelning ske. Vid bodelningen avsätts så mycket av vardera makens egendom att det täcker denna makes skulder. Återstoden av makarnas sammanlagda giftorättsgods delas lika mellan dem. EnskUd egendom ingår inte i bodelningen.

En hemskillnadsdom har enligt gällande rätt den verkan att gifio-rättsgemenskapen hävs och att all egendom som make förvärvar efter domen är hans enskilda. Ett återupptagande av samlevnaden innebär visserligen att hemskillnaden förfaller, men trots detta kvarstår hem­skillnadsdomens rättsverkningar i fråga om makarnas egendom. Denna ordning har visat sig vara förenad med vissa nackdelar. Makarna utgår ofta från att alla rättsverkningar av hemskillnadsdomen automatiskt förfaller om de återupptar samlevnaden. Ett sådant felaktigt antagande kan leda till rättsförluster. Det kan t. ex. vid en makes död visa sig, att hans egendom helt eller tUl största delen utgör enskild egendom till följd av en sedan länge förfallen hemskiUnadsdom och att egendomen därför inte skall ingå i bodelning utan tillfalla den dödes barn. Om makarna hade haft detta klart för sig skulle de kanske ha återinfört gif­torättsgemenskap genom äktenskapsförord eller upprättat inbördes tes­tamente för att trygga den efterlevande. Det anförda visar enligt min


 


Prop. 1973:32                                                                        122

mening att man bör försöka få till stånd en ordning som innebär att giftorättsgemenskapen inte påverkas av ett inlett men aldrig fullföljt skilsmässoförfarande.

Mer än 60 procent av alla skilsmässor avser äktenskap där det finns barn under 16 år och där alltså enligt mitt förslag betänketid skall löpa. Det stora flertalet sådana skilsmässor inleds i dag genom att makarna gemensamt ansöker om hemskillnad. Dom på hemskillnad kan då som regel meddelas inom några dagar efter det att ansökan kom in tUl dom­stolen. Genom domen upplöses giftorättsgemenskapen, och därefter kan bodelning omedelbart äga rum. Mitt förslag om avskaffande av hemskillnadsinstitutet och införande av en legal betänketid innebär, att någon bodelning inte kommer att kunna företas förrän dom på äk­tenskapsskillnad har meddelats, vilket sker sex månader tUl ett år efter det att ansökan om äktenskapsskillnad gjordes. De nya skilsmässoreg­lerna får alltså tUl följd att bodelningen fördröjs i ett mycket stort an­tal skilsmässofall. Detta bör emeUertid inte medföra att giftorättsgemen­skapen mellan makarna förlängs i tiden i motsvarande mån. Det är sannolikt att makar i praktiken vanligen kommer att leva åtskilda under betänketiden eller större delen av den. Eftersom f. n. mer än 75 pro­cent av hemskUlnaderna leder till äktenskapsskillnad kan man vidare anta att i det helt övervägande antalet fall en ansökan om äktenskaps­skillnad kommer att fullföljas efter betänketidens utgång. Mot denna bakgrund synes det mig rimligt att egendom som make har förvärvat efter inledandet av skilsmässoförfarandet i princip ges karaktär av en­skild egendom och alltså undantas från bodelningen.

Sakkunnigförslaget innebär att egendom som förvärvas efter det att talan om äktenskapsskillnad har väckts blir makes enskilda, om det se­nare döms till äktenskapsskillnad med anledning av den väckta talan. Om talan inte fullföljs kommer däremot egendom som make har för­värvat under handläggningen av målet att utgöra giftorättsgods och gif­torättsgemenskapen mellan makarna består som om någon skilsmässa aldrig hade varit aktuell. Nästan alla remissinstanser har lämnat detta förslag utan erinran. På något håll har emellertid invänts att det med tanke på trygghet och snabbhet i omsättningen är en nackdel att det i inte obetydlig omfattning skulle förekomma egendom beträffande vil­ken frågan om dess natur av enskild egendom eller giftorättsgods är svävande.

Med anledning av den sålunda framförda kritiken vill jag framhålla att frågan om makes egendom utgör giftorättsgods eller enskild egen­dom inte har något egentligt intresse för andra än makarna själva. Vår lagstiftning bygger nämligen på den principen att vardera maken själv svarar för sina skulder. För utkrävande av gäldsansvaret är det likgil­tigt om egendomen är enskild eller giftorättsgods. Borgenärerna har inte heller några möjligheter att hindra makar från att när som helst


 


Prop. 1973: 32                                                        123

genom äktenskapsförord förändra egendomens karaktär eller genom ansökan om boskiUnad bringa giftorättsgemenskapen att upphöra. Jag kan därför inte finna att hänsynen till den allmänna omsättningen skulle innebära något hinder mot att genomföra de sakkunnigas förslag. Detta tillgodoser de synpunkter jag nyss anförde på frågan om betänketidens inverkan på giftorättsgemenskapen. Jag ansluter mig därför till för­slaget.

På en speciell punkt vill jag emellertid förorda en annan ordning än de sakkunniga har föreslagit. Det gäller det fallet att någon av makar­na avlider under pågående skilsmässoförfarande.

Enligt sakkunnigförslaget skall i en sådan situation egendom som make förvärvat efter det att talan om äktenskapsskillnad väcktes anses som giftorättsgods och ingå i den bodelning som sker med anledning av dödsfallet. Egendomen skall med andra ord behandlas på samma sätt som om någon skUsmässa inte hade varit aktuell. I visst samband med denna regel står en av de sakkunniga förordad ändring i ärvda-balkens (ÄB) bestämmelser om makes arvsrätt. F. n, gäUer att reg­lerna om makes arvsrätt inte är tillämpliga om makarna vid arvlåtarens död levde åtskilda på grand av hemskUlnad eller om talan om hem­skillnad eller äktenskapsskUlnad då var anhängig. De sakkunniga före­slår att denna undantagsregel helt slopas. Makes arvsrätt skall alltså en­ligt förslaget bestå under skUsmässoförfarandet.

Utgångspunkten för regleringen i den händelse make avlider under pågående skilsmässoförfarande bör enligt min mening vara, att makar­na i flertalet fall får antas ha varit inställda på att fullfölja skilsmäs­san. Som redan framhållits kan man också räkna med att makarna i re­gel flyttar från varandra i samband med att skilsmässoprocessen inleds. Detta talar för att egendom som har förvärvats efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts bör behandlas som enskild egendom, även om skilsmässoförfarandet avbryts genom att endera maken dör. Jag föreslår i likhet med ett par remissinstanser att reglerna utformas i en­lighet härmed.

I fråga om makes arvsrätt kan framhållas, att den arvsrättsliga regle­ringen bör syfta till att åstadkomma ett resultat som i flertalet fall kan antas överensstämma med arvlåtarens vilja. Arvsreglerna måste alltså ta sikte på den vanligaste situationen. Det typiska fallet får, som redan sagts, antas vara att makarna vid dödsfallet var inställda på att skiljas. Normalt torde make i en sådan situation inte ha för avsikt att den andra maken skall få del i kvarlåtenskapen om han dör. Det kan därför inte vara riktigt att tillerkänna make arvsrätt efter andra maken även när dödsfallet inträffar under pågående skilsmässoförfarande. Det bör i det­ta sammanhang framhållas, att frågan har ganska ringa praktisk bety­delse. Om betänketid löper beror detta som regel på att makarna har minderåriga barn, och i så fall föreligger inte någon arvsrätt för ma-


 


Prop. 1973:32                                                         124

ken. Är reglerna om betänketid inte tillämpUga går skUsmässoförfa­randet så snabbt att det nu berörda problemet säUan kommer upp. Jag vill inte förneka att det någon gäng skulle kunna framstå som rimligt att make får arvsrätt efter andra maken, även om dödsfallet har inträf­fat under pågående skilsmässoförfarande. Som exempel kan nämnas den situationen att dödsfallet inträffar sedan makarna har återupptagit samlevnaden men innan talan om äktenskapsskillnad har återkallats eller förfallit. I och för sig skulle man kunna ta hänsyn till sådana si­tuationer genom en speciell lagregel. Skälen för en särskild bestämmelse som gör makes arvsrätt beroende av att makarna sammanlevde vid dödsfallet synes mig dock inte tUlräckligt starka för att jag skall vara beredd att förorda en sådan bestämmelse, som skulle strida mot min principiella inställning att närmare undersökningar av makarnas per­sonliga förhållanden bör undvikas. Jag föreslår alltså i likhet med ett par remissinstanser att reglema om arvsrätt för make inte skall vara tiUämpliga när andra maken avlider under pågående skUsmässoprocess. Detta överensstämmer med gällande rätt.

5.4.3 Skadestånd och jämkning av bodelning

Gällande rätt innehåller vissa bestämmelser om skadestånd vid äk­tenskapsskillnad. Bestämmelserna förutsätter en prövning av om ena maken grovt har kränkt den andra maken eller åsidosatt sina plikter mot denne. Som jag förut har framhållit bör bestämmelser av denna innebörd inte kvarstå i lagstiftningen. Bestämmelserna har emellertid i många fall kunnat användas som ett korrektiv mot oskäliga verkningar av den hälftendelning av makarnas giftorättsgods som skall ske vid bo­delningen. En liknande funktion har f, ö. också bestämmelsema om skadestånd vid återgång av äktenskap kommit att få. Slopas skade-ståndsbestämmelserna aktualiseras därför frågan om det finns behov av att redan nu, i avvaktan på en allmän översyn av reglerna om makars förmögenhetsförhållanden, införa särskUda bestämmelser som möjlig­gör jämkning av bodelningen.

De sakkunniga förordar en särskild jämkningsregel som tar sikte på skilsmässor i kortvariga äktenskap. Man skaU kunna jämka bodel­ning som sker med anledning av äktenskapsskiUnad, om ekonomisk gemenskap av betydelse inte har uppkommit mellan makarna på grund av att äkenskapet varat kort tid. I stället för en hälftendelning skall då på yrkande av endera maken delning ske efter annan grund som kan anses skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den föreslagna jämk­ningsregeln. Förslaget har dock kritiserats från den synpunkten att rekvisiten är obestämda, vilket kommer att försvåra den praktiska till-lämpningen. Det har också påpekats att det finns behov av att kunna


 


Prop. 1973: 32                                                        125

jämka bodelningen även när äktenskapet har varat längre tid. Svea hovrätt har ifrågasatt om inte jämkningsmöjligheten bör begränsas tUl fall då en likadelning skulle ge resultat som är uppenbart obilligt.

I likhet med de sakkunniga anser jag det erforderligt att införa regler om jämkning av bodelning som ett slags ersättning för de nu­varande skadeståndsreglerna. Jag godtar också förslaget att jämknings­möjligheten begränsas till fall då äktenskapet upplöses genom äkten­skapsskiUnad.

De sakkunnigas förslag innebär i praktiken att reglerna om likadel­ning alltid skall frångås om make begär det när äktenskapet har varat kort tid. Enligt min mening kan lämpligheten av en så vidsträckt jämk­ningsmöjlighet sättas i fråga. Som jag förat har framhåUit skall hela frågan om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar tas upp först när de sakkunniga har slutfört sitt utredningsarbete i den delen. Att under sådana förhållanden genomföra regler om jämkning av bodelning som i själva verket kan sägas innebära en generell reglering av hur bodel­ning skall ske vid upplösning av kortvariga äktenskap synes mig knap­past lämpligt. Vad det nu gäller är att få till stånd en provisorisk regel med begränsat tillämpningsområde som kan utgöra något av en ersätt­ning för skadeståndsreglerna i avvaktan på att frågan om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar fått en slutgiltig lösning. Man bör härvid hålla i minnet att skadeståndsreglerna i själva verket ger ganska begrän­sade möjUgheter att på tUlfredsställande sätt jämka bodelningen. Det förutsätts för det första att ena maken har gjort sig skyldig till ett för­farande som gmndar rätt tUl skadestånd för andra maken. Är den för­fördelade maken den ekonomiskt svagare kan en med stöd av skade­ståndsreglerna företagen jämkning av bodelningen få tilltalande resul­tat, men motsatsen kan också lätt bli fallet, nämligen om den förför­delade maken är den ekonomiskt starkare.

När man överväger en provisorisk regel om jämkning av bodelning bör man enligt min mening utgå från följande överväganden. Jämkning bör inte komma i fråga annat än i speciella undantagsfall. Hur makama har förhållit sig till varandra under äktenskapet får inte ha någon be­tydelse för regelns tillämpning. Syftet med regeln bör enbart vara att undvika en bodelning som ger ett från ekonomisk synpunkt oskäligt resultat. Eftersom den allmänna riktpunkten för reformarbetet när det gäller äktenskapets ekonomiska rättsverkningar är att dessa skall be­gränsas bör det vidare inte i detta sammanhang komma i fråga att öppna möjlighet för make att med stöd av en jämkningsregel få större del av den andra makens giftorättsgods än han skulle ha fått, om giftorättsgodset hade delats lika. Jämkningen måste med andra ord gå ut på att ge make möjlighet att behålla mer av sitt eget giftorättsgods än vad han skulle ha fått vid en likadelning. På den punkten får alltså en jämkningsregel mer begränsad omfattning än de nuvarande


 


Prop. 1973: 32                                                        126

skadeståndsreglerna. Slutligen bör jämkningsregeln — i motsats till vad de sakkunniga har föreslagit — utformas så att man inte utesluter möj­ligheten av jämknmg också vid upplösning av långvariga äktenskap. Även för de långvariga äktenskapens del fordras nämligen något slags ersättning för skadeståndsreglerna.

Tillämpningsområdet för en provisorisk regel om jämkning bör i enlighet med det anförda bli snävt. Det kan inte bestämmas så att jämkningen i alla situationer ger samma ekonomiska resultat som skade­ståndsreglerna i de fall där dessa är tillämpliga. I anslutning till vad Svea hovrätt har förordat under remissbehandlingen föreslår jag att som föratsättnkig för avvikelse från likadelningen skall gälla att en så­dan delning skulle framstå som uppenbart obUlig.

Vid prövningen av frågan om en likadelning skulle vara uppenbart obillig bör man ta stor hänsyn till äktenskapets varaktighet. Det synes mig klart att utrymmet för jämkning bör vara större, om ett äktenskap har varat kort tid, kanske bara ett eUer ett par år, än om det har varat förhållandevis länge, kanske tio år eller mera. Särskilt vid kort­variga äktenskap kan det framstå som obilligt, om ena maken skulle kunna "skilja sig till pengar", dvs. få en stor del av den andra makens förmögenhet vid bodelningen. Som redan anförts bör det emellertid inte vara uteslutet att jämka även vid ett långvarigt äktenskap. Som en jämkningsfaktor vid sidan av äktenskapets varaktighet bör i lagtexten nämnas makarnas ekonomiska förhållanden. Man får alltså inför bo­delningen ställa sig den frågan, om en likadelning skulle medföra att make får avstå från sin egendom i en utsträckning som måste anses uppenbart obUlig med hänsyn tUl båda makarnas ekonomiska situation. Härvid kan också innehav av enskild egendom komma in i bilden. Om exempelvis den ena maken har en betydande förmögenhet som ut­gör enskild egendom kan det ofta te sig rimligt att låta den andra maken vid bodelnmgen behålla allt eller större delen av sitt giftorätts­gods, även om detta skulle innebära en avvikelse från regeln om lika-delning. Som ett annat exempel på fall då jämkning kan vara motiverad kan nämnas att en av makarna har betydande tUlgångar men begränsade möjligheter att försörja sig själv, under det att den andra maken saknar större tlUgångar men har goda arbetsinkomster. Jämkningen kan i ett sådant fall gå ut på att vissa av den förstnämnda makens tUlgångar undantas från bodelningen.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna jämkningsregeln skall del­ning ske efter annan grund som finnes skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet eller därefter förvärvat genom arv, gåva eUer testamente. Denna utformning av regeln synes mig vålla vissa tillämpningsproblem. Sålunda är det svårt att avgöra vUken be­tydelse som skall tillmätas det förhållandet att egendom som make hade vid giftermålet eller senare förvärvat genom arv, gåva eller testa-


 


Prop. 1973: 32                                                        127

mente utgör enskUd egendom. Jag har också svårt att se hur skälig-hetsprövningen skall gå till om båda makarna ägde ungefär lika mycket vid äktenskapets ingående och något förvärv genom arv, gåva eller testamente inte har ägt rum därefter. Enligt min mening är det lämp­ligare att låta delningen ske efter en allmän skälighetsprövning, där makarnas förmögenhetsförhållanden och äktenskapets varaktighet får den avgörande betydelsen.

Det är ofrånkomligt att en jämkningsregel av den typ jag här har diskuterat måste ges en ganska allmän formulering, som lämnar utrym­me för skönsmässiga bedömningar. Jag vUl i detta sammanhang ta upp ett under remissbehandlingen väckt förslag att tillämpning av jämk­ningsregeln måste påkallas i äktenskapsskillnadsmålet. Granden för detta förslag är att det inte bör ankomma på skiftesman att göra de skönsmässiga bedömningar som det här är fråga om. För egen del kan jag emellertid inte se någon nackdel i att det i första hand blir parternas och i andra hand skiftesmannens sak att tUlämpa jämknings­regeln. Det nämnda förslaget skulle kunna leda till att skilsmässomålen belastas med bodelningstvister som parterna skulle ha goda möjligheter att, eventuellt med biträde av skiftesman, klara upp på egen hand. Så som jämkningsregeln föreslås bli utformad skulle domstolen inte kunna ta ställning i tvisten utan ingående kännedom om makarnas ekonomiska förhållanden. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga att tillämp­ningen av jämkningsregeln, liksom övriga bodelningsregler, i första hand bör ankomma på parterna och, om de inte kan enas, på skiftes­man. Mot skiftesmannens avgörande skall givetvis talan kunna föras vid domstol enligt nu gällande regler.

5.5 Vårdnaden om barn m. m.

Vårdnaden om barn innefattar en plikt för vårdnadshavaren att sörja för barnets person och ge det en sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavaren skall besluta i barnets personliga angelägenheter. Förvaltningen av bar­nets egendom liksom befogenheten att företräda barnet i andra angelä­genheter än sådana som rör barnets person ingår däremot inte i vård­naden utan i förmynderskapet.

För barn i äktenskap är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare och — om de själva är myndiga — förmyndare. Lever föräldrarna på grund av söndring åtskUda, skall domstolen på ansökan av endera besluta vem av dem som skall ha vårdnaden och därmed också vara förmyndare. Sådant beslut skall alltid meddelas om det döms till hemskillnad, äk­tenskapsskillnad eller återgång av äktenskapet. Är föräldrarna ense i vårdnadsfrågan, skall domstolen besluta i enlighet härmed, om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrama oense, avgörs


 


Prop. 1973: 32                                                        128

frågan i första hand efter en prövning av vad som med hänsyn till bar­nets bästa är skäligt. Om föräldrama är lika skickade att ha hand om barnet, är den av dem som inte bär den huvudsakUga skulden till sönd­ringen närmast till att få vårdnaden. Anser domstolen det med hänsyn till bamets bästa uppenbart att ingendera av föräldrama bör utöva vård­naden, anförtros denna åt särskUt förordnad förmyndare. Om en av föräldrama avlider, får den andre automatiskt vårdnaden — och för­mynderskapet — såvitt föräldrama utövade vårdnaden gemensamt. Om detta inte var fallet och vårdnadshavaren dör, skall domstolen besluta i vårdnadsfrågan. Den kvarlevande av föräldrarna skall därvid tilldelas vårdnaden, om inte denna med hänsyn till bamets bästa bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

För barn utom äktenskap är modern ensam vårdnadshavare och — om hon är myndig —• förmyndare. Är föräldrarna ense om att fadern skall ha vårdnaden, kan domstolen överflytta denna på honom, om han anses lämplig som vårdnadshavare. Anses modem inte lämplig att utöva vårdnaden eller dör hon, kan domstolen överflytta vårdnaden på fadem eller på särskilt förordnad förmyndare.

Möjlighet för fadern att få vårdnaden om utomäktenskapligt barn

Vårdnadsreglerna är alltså olika för barn i och utom äktenskap. I fråga om utomäktenskapliga bam har fadern en svagare ställning. Han har små möjligheter att få vårdnaden om barnet ifall modern motsätter sig hans önskan. De sakkunniga föreslår att de nuvarande reglema änd­ras så att föräldrarna även när det gäller barn utom äktenskap blir likställda i fråga om rätten att få vårdnaden om barnet. Om fadern be­gär att få vårdnaden skall denna fråga enligt förslaget bedömas efter samma regler som gäller för barn i äktenskap, och en tvist mellan för­äldrarna i vårdnadsfrågan skall avgöras under hänsynstagande enbart till barnets bästa. Remissinstanserna har i stort sett lämnat de sakkun­nigas förslag i denna del utan erinran.

Som de sakkunniga framhållit har förslaget betydelse i första hand för sådana fall då föräldrarna har sammanbott och gemensamt haft hand om barnet. Om föräldrarna bestämmer sig för att häva samlevnaden uppkommer en situation som i praktiken liknar en skUsmässa mellan äkta makar, och här tillgodoser förslaget påtagliga praktiska behov. I fall då föräldrarna aldrig har sammanlevt skulle det däremot möjUgen kunna ge upphov till vissa olägenheter. Risken för att fadern skall göra anspråk på att få vårdnaden om barnet skulle kunna göra en ogift mor mindre benägen att medverka i faderskapsutredningen. Hon skulle ibland under en längre tid kunna få leva i ovisshet om hon skulle få behålla sitt bam. Det får emeUertid inte förbises att prövningen av vad som är bamets bästa måste påverkas av att föräldrarna inte har levt sam­man. Om bamet aldrig har bott tUlsammans med sin far är det normalt


 


Prop. 1973: 32                                                        129

bäst för barnet att det stannar hos modern. Den föreslagna ändringen har därför begränsad praktisk betydelse när det gäller utomäktenskap­liga bam vars föräldrar aldrig har sammanlevt. Skulle det faktiskt vara bättre för barnet att stå under faderns vårdnad trots att föräldrama aldrig har sammanlevt och modem i och för sig är skickad att ta hand om barnet, synes det emellertid starkt motiverat att fadern också får vårdnaden. Vidare är det rimligt att fadern till ett barn utom äktenskap uttryckligen ges företräde till att överta vårdnaden, om modern visar sig olämplig som vårdnadshavare eller om hon dör, I Ukhet med vad som för motsvarande fall gäller beträffande barn i äktenskap. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas förslag.

Möjlighet för ogifta föräldrar att utöva vårdnaden gemensamt

De sakkunniga förordar vidare att samlevande föräldrar till barn utom äktenskap skall få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden och för­mynderskapet för sina barn på samma sätt som föräldrar till barn i äk­tenskap. Föräldrar som önskar utnyttja denna möjlighet skall enligt för­slaget tiUsammans anmäla till myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, att de vill utöva vårdnaden om barnet gemensamt. Sakkunnigförslaget är inte enhälligt på denna punkt, utan en minoritet har reserverat sig mot det. Under remissbehandlingen har meningarna varit delade. Socialstyrel­sen, ett par barnavårdsnämnder, två tingsrätter, kommunförbundet och advokatsamfundet hör till dem som tUlstyrker majoritetens förslag. Hov­rätterna, tingsrättsdomareföreningen, socialutredningen och föreningen Sveriges rättshjälpsjurister ingår bland dem som avstyrker förslaget.

Det är förhållandevis vanligt att föräldrar till bam utom äktenskap sammanlever med varandra. I sådana fall torde de också i praktiken ut­öva vårdnaden om sina barn gemensamt. Beslut rörande bamets person­liga förhållanden som är av mer ingripande betydelse fattas med all san­nolikhet vanligtvis av föräldrarna i samråd, medan mera triviala angelägenheter avgörs av den av dem som för tUlfället råkar vara när­mast till hands. Över huvud taget torde situationen inte nämnvärt skilja sig från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra. Praktiskt sett innebär det knappast några egentiiga olägenheter att ogif­ta föräldrar inte kan utöva vårdnaden gemensamt. Skulle föräldrama själva fästa stor vikt vid att den rättsliga vårdnaden ligger hos dem bägge har de normalt möjlighet att åstadkomma detta genom att gifta sig. Utformas äktenskapslagstiftningen efter de riktUnjer som jag tidigare har angett bör en sådan lösning kunna godtas av så gott som alla.

Så länge förhållandet mellan föräldrarna är gott torde det från barnets synpunkt vara utan nämnvärd betydelse om föräldrarna utövar vårdnaden om bamet gemensamt eller vårdnaden ligger hos endast den ena av dem. Den faktiska omvårdnaden om bamet gestaltar sig rimligen på samma sätt i båda fallen. Läget kan bli något annorlunda

9    Riksdagen 1973. 1 samL Nr 32


 


Prop. 1973: 32                                                        130

om föräldrama separerar. Skulle de utöva vårdnaden tillsammans, måste genom särskilt beslut av domstol avgöras vem som skaU ha hand om bamet. Det finns dock inte någon garanti för att saken verkligen aktualiseras av någon av föräldrama. Man måste räkna med att det kan uppkomma åtskUliga fall där den rättsliga vårdnaden kvarstår som gemensam trots att familjen har upplösts och en av föräldrama har tagit hand om barnet. Detta kan medföra komplikationer av skilda slag. Sålunda kan beslut i för barnet viktiga frågor komma att fördröjas på grund av svårigheter att få ett ståndpunktstagande från den av för­äldrarna som inte längre har hand om bamet. Det finns betydande risker för att motsättningar mellan föräldrarna gör sig gällande också i vårdnadsangelägenheter och därmed kommer att gå ut över barnet på ett sätt som skapar stora påfrestningar för detta. Över huvud taget är det opraktiskt och föga lämpligt att föräldrar som på grund av söndring lever åtskUda fortfarande utövar vårdnaden gemensamt. En sådan situation kan visserligen uppkomma i dag, om gifta föräldrar separerar utan att begära skUsmässa. Detta är dock mindre vanligt. Den omständigheten att en för bamets intressen olämplig situation kan upp­komma vid separation mellan gifta föräldrar utgör emellertid inte något argument för att åstadkomma motsvarande situation vid separation mellan ogifta föräldrar.

Med tanke på olägenheter av den typ jag nu har berört har under remissbehandlingen ifrågasatts, att någon företrädare för det allmänna skulle ges rätt att påkalla ett avgörande i vårdnadsfrågan, om för­äldrar som separerar inte själva aktualiserar denna. För egen del tror jag inte att man genom ett sådant system i någon större utsträckning skulle komma åt de fall där föräldrar efter separation fortfarande har vårdnaden gemensamt. Detta skulle förutsätta en omfattande kontroll och övervakning av personliga förhållanden som inte kan accepteras.

Sakkunnigförslaget om gemensam vårdnad efter anmälan medför ock­så andra komplikationer. I och med att anm.älan görs kommer eventuel­la tidigare domar eller avtal om underhåll att förlora sin verkan, efter­som skyldighet att utge underhållsbidrag inte åvilar den som själv har del i vårdnaden (jfr 7 kap. 2 § andra stycket FB). Skulle föräldrarna senare separera och den gemensamma vårdnaden upphöra fordras ett nytt avgörande i underhållsfrågan. En komplikation av Uknande slag är att bidragsförskott inte utgår om båda föräldrarna har vårdnaden. Detta leder tiU att den som har hand om barnen efter separationen går miste om möjligheten att uppbära bidragsförskott så länge vårdnads­frågan inte är avgjord.

Vid en samlad bedömning av frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar finner jag att nackdelarna med en sådan ordning överväger fördelarna. Jag är därför inte beredd att på den punkten ansluta mig tUl sakkunnigförslaget.


 


Prop. 1973: 32                                                         131

Skuld till söndringen

De sakkunniga förordar att man slopar nuvarande bestämmelse om att frågan om vem som har skulden till söndring mellan föräldrarna kan få betydelse vid avgörandet av vårdnadsfrågan. I enlighet med vad jag tidigare har anfört om att domstolarna inte bör gå in på be­dömningar av denna art ansluter jag mig till förslaget.

Umgängesrätt

Den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet har normalt rätt att träffa barnet, s. k. umgängesrätt. Umgängesrätten utövas van­ligtvis så att föräldem i fråga har barnet hos sig vissa tider under året. Umgängesrättens omfattning kan fastslås genom dom. En sådan dom är verkställbar. Länsrätten, som har att besluta i verkställighets­frågan, kan förelägga — och även utdöma — vite eller, om det anses nödvändigt, besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg. För sådan hämtning skall myndigheterna iaktta särskUda för­siktighetsåtgärder som syftar tUl att skydda bamet.

Det förekommer att vårdnadshavare saboterar den av domstolen fast­ställda umgängesrätten. De sakkunniga har uppmärksammat detta men vill inte förorda några ändringar i verkställighetsreglema, som trädde i kraft så sent som den 1 januari 1968. De sakkunniga framhåller att det ligger I barnets Intresse att det får hålla god kontakt också med den av föräldrarna som inte har del i vårdnaden och att det därför finns anledning att se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida som syftar till att omintetgöra umgängesrätten. Sådana åtgärder kan enligt de sakkunniga utgöra en omständighet som ger anledning att ompröva vårdnadsfrågan.

I likhet med de sakkunniga är jag inte beredd att nu förorda några ändringar i reglema om verkställighet av domar om umgängesrätt. Vad de sakkunniga har anfört om möjligheten att ompröva vårdnads­frågan när vårdnadshavare saboterar umgängesrätten synes mig emel­lertid välgrundat. Det får fömtsättas att de framförda synpunkterna — om de inte möter några invändningar från riksdagens sida — kommer att beaktas i rättstiUämpningen.

5.6 Rätten tiU bostaden

Vi har alltsedan år 1948 haft en provisorisk lagstiftning om makars gemensamma bostad. Den nu gällande lagen, som tillkom år 1959, gäl­ler till utgången av år 1974. Lagstiftningen syftar tUl att göra det möj­ligt att vid upplösning av äktenskap ge den gemensamma bostaden till den av makarna som bäst behöver den.

Någon motsvarande lagstiftning finns inte när det gäller personer som sammanlever under äktenskapsUknande förhållanden utan att vara


 


Prop. 1973: 32                                                         132

gifta med varandra. Den av parterna som har tecknat sig som hyres­gäst eller innehar bostadsrätten tUl den gemensamma lägenheten får behåUa lägenheten när samlevnaden upplöses, även om den andra par­ten skulle ha större behov av denna. Inte heller för det fall att båda parter står som hyresgäster finns det någon regel som ger företräde åt den som bäst behöver bostaden.

De sakkunniga förordar att man inför särskild lagstiftning — i sak motsvarande nuvarande lag om makars gemensamma bostad — med be­stämmelser om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa faU av äktenskapsUknande samlevnad. Remissinstanserna har genom­gående godtagit att lagstiftning av sådan typ genomförs.

Det ligger enligt min mening i öppen dag att den nu gällande ord­ningen kan ge stötande och från social synpunkt olämpliga resultat när en äktenskapsUknande samlevnad upphör. Särskilt gäller detta i de fall då det finns barn i den upplösta familjen. Det är naturligtvis angeläget att barnen tUlförsäkras en så god uppväxtmiljö som möjligt. Mycket talar därför för att den som skall ha vårdnaden om barnen bör kunna få rätt att behålla bostaden när familjen upplöses, även om hyres- eller bostadsrätten tillkommer den andra parten. Jag ansluter mig därför i likhet med remissinstanserna tUl de sakkunnigas förslag att det nu införs en särskUd lagstiftning som gör det möjligt att med ledning av sociala synpunkter avgöra vilken av parterna som skall ha den gemensamma bostaden när en äktenskapsUknande samlevnad mel­lan man och kvinna upphör.

De sakkunnigas förslag är begränsat såtillvida att det gäller endast vid upplösning av en varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna som har eller har haft barn tillsammans. Begränsningen har kritiserats av vissa remissinstanser. I några yttranden anförs att lagen bör vara tUlämplig när ogift man och ogift kvinna varaktigt samman­bor oberoende av om de har eller har haft barn. Vidare påpekas att lagen bör gälla i det fallet att kvinnan är gravid när samlevnaden upp­hör. Svea hovrätt menar att det inte finns anledning att låta lagen gälla när det inte längre finns barn i famUjen, medan den å andra sidan bör vara tUlämplig så snart någon av parterna har vårdnaden om minder­årigt barn, även om barnet inte är parternas gemensamma.

Den föreslagna lagen gör det möjligt att avgöra bostadsfrågan efter behovsprövning i de samlevnadsfall där en sådan möjlighet framstår som mest påkallad, nämligen när parterna har minderåriga barn. La­gen kan därför ses som en naturlig komplettering av de föreslagna nya reglerna om vårdnad om bam utom äktenskap. Den av de sakkunniga förordade avgränsningen av lagens tillämpningsområde har den för­tjänsten att den är förhållandevis lätt att tUlämpa. Det möter i regel inga svårigheter att konstatera, om parterna har eller har haft barn tillsammans. Förekomsten av gemensamma bam utgör vidare ett starkt


 


Prop. 1973: 32                                                         133

indicium för att det verkligen är fråga om en äktenskapsUknande sam­levnad. Kan man konstatera, att en man och en kvinna under inte allt­för kort tid har bott tillsammans och har de dessutom gemensamma barn, torde deras samlevnad så gott som aUtid vara av äktenskapsUk­nande karaktär. Detsamma torde som regel vara fallet, om samboende man och kvinna har haft barn tillsammans. Som ett ytterligare argu­ment för sakkunnigförslaget kan åberopas, att förekomsten av gemen­samma barn har tillagts avgörande betydelse inom skatte- och social­lagstiftningen när det har gällt att bestämma vUka samlevnadsformer som skall jämställas med äktenskap.

Skulle man överväga att vidga tillämpningsområdet för lagen kom­mer man lätt i svårigheter. En grundläggande förutsättning för lagens tUlämplighet bör vara att samlevnaden har äktenskapsUknande karak­tär. Det förhållandet att den ena parten i egenskap av anställd eller inneboende har haft sin bostad hos den andra parten bör givetvis ald­rig vara tUlräckligt. Vidare måste det vara fråga om samlevnad av en viss stadga. Kortvariga, mer eller mindre tillfälliga förbindelser bör inte kunna ge den ena parten rätt att överta den andras bostad. Man kan knappast i lagtext närmare precisera, var gränsen går mellan tUl-fälligare förbindelser och mera stadigvarande, äktenskapsUknande för­hållanden. Lagtexten måste bil ganska allmänt hållen. Detta skapar stora svårigheter för de tUlämpande myndigheterna. Dessa skulle ofta bli tvungna att närmare undersöka parternas personliga förhållanden, något som i görligaste mån bör undvikas. En viss precisering skulle vis­serligen kunna uppnås genom en föreskrift att samlevnaden skall ha bestått under viss minsta tid för att lagen skall få åberopas. Som de sakkunniga har påpekat är det emellertid svårt att bestämma hur lång denna tid bör vara. Oskäliga resultat kan lätt uppkomma i de enskilda fallen. Härtill kommer att det ofta kan vara svårt för de tillämpande myndigheterna att avgöra vid vilken tidpunkt den äktenskapsUknande samlevnaden egentligen började. Också med en sådan avgränsnlng kan myndighetema bli tvungna att göra ganska ingående undersökningar av parternas personUga förhållanden.

De nu anförda synpunkterna talar I och för sig med styrka för en avgränsnlng i enlighet med sakkunnigförslaget. Det är emellertid svårt att bortse från att avgränsningen i enskUda fall kan te sig ganska god­tycklig. Stundom kan det vara utomordentligt angeläget från social synpunkt att ha en möjlighet att avgöra bostadsfrågan efter behovs­prövning trots att parterna aldrig har haft barn tUlsammans. Jag tän­ker exempelvis på det fallet att samlevnaden har varat i många år och upplöses genom att den av parterna som har rätten till bostaden avlider. Andra fall, som har berörts under remissbehandlingen, är dels att en längre tids samlevnad upplöses innan parterna har fått några gemen­samma barn men efter det att kvinnan har blivit gravid och dels att


 


Prop. 1973:32                                                         134

den part som inte har rätt till bostaden har vårdnaden om ett minder­årigt barn som mte är parternas gemensamma.

Mot bakgrund av det nu anförda har jag kommit tiU den slutsatsen att lagens tillämpningsområde bör utvidgas något i förhållande till de sakkunnigas förslag så att det blir möjligt att i de från social synpunkt mest ömmande fallen åstadkomma en behovsprövning av bostadsfrågan trots att parterna saknar gemensamma barn. De förut berörda svårig­heterna med avgränsningen av lagens tUlämpningsområde synes mig kunna i huvudsak bemästras, om de sakkunnigas avgränsnlng behålls som en huvudregel. Normalt bör behovsprövning alltså ske endast i fall då mannen och kvinnan har eller har haft barn tillsammans. Om synnerliga skäl talar för det, bör emellertid behovsprövning kunna ske även i andra fall. En föratsättning bör dock härvid vara att det har varit fråga om en äktenskapsUknande samlevnad. Som de sakkunniga har förordat bör också krävas att parterna är ogifta. Annars skuUe nämligen betydande komplikationer kunna uppstå vid konkurrens med anspråk från den ena partens make i ett ännu bestående äktenskap.

Med den av mig nu förordade uppläggningen av lagen reduceras de i det föregående berörda tUlämpningsproblemen väsentligt, eftersom det inte kan bli fråga om att tillämpa lagen på samboende utan barn annat än i utpräglade undantagssituationer. TUl frågan om den lagtekniska ut­formningen av reglerna återkommer jag i specialmotiveringen.

Den nuvarande lagstiftnmgen om makars gemensamma bostad avser hyres- och bostadsrättslägenheter. Den gäller emellertid också egen fas­tighet, tomträtt och byggnad på ofri grund. Om sådan egendom mte utgör glftofättsgods, har dock andra maken Inte någon rätt att överta egendomen. De sakkunniga har ansett att man vid regleringen av bo­stadsfrågan för samlevande ogifta personer bör jämställa sådan samlev­nad med äktenskap där all makarnas egendom utgör enskild egendom. De sakkunniga förordar därför, att lagen skall gälla bara i fråga om hyres- och bostadsrätt. För egen del finner jag det uppenbart att man inte bör införa regler som på detta område ger samlevande ogifta per­soner mer vittgående ömsesidiga rättigheter och skyldigheter än vad som gäller för gifta makar, vilka genom äktenskapsförord har infört fullständig egendomsskillnad. Jag biträder därför de sakkunnigas för­slag.

Sakkunnigförslaget Innebär i övrigt i huvudsak följande. Om parterna eller en av dem med hyresrätt eller bostadsrätt innehar lägenhet, som uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemensam­ma bostad, får vid samlevnadens upplösning den av parterna som bäst behöver lägenheten lösa till sig rätten tUl denna, såvida det kan anses skäligt. Om samlevnaden upplöses genom ena partens död har den efter­levande motsvarande lösningsrätt. Lösningsrätten måste göras gällande


 


Prop. 1973: 32                                                                     135

inom tre månader från det samlevnaden upphörde. Den som övertar hyres- eller bostadsrätten är skyldig att utge ersättning för dess värde. Ersättningen skall erläggas vid övertagandet, men om synnerliga skäl föreligger får betalningen anstå mot att parten ställer godtagbar säker­het. Förslaget överensstämmer i sina grunddrag med vad som gäller en­ligt lagen om makars gemensamma bostad. Lösningsrätten ersätter det bodelningsförfarande som skall ske enligt den lagen. Förslaget om en preskriptionstid på tre månader — som inte har någon direkt motsvarig­het i lagen om makars gemensamma bostad — får ses mot bakgrund bl. a. av att det vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad inte skall ske någon bodelning där frågan kan aktualiseras.

Under remissbehandlingen har förslaget i huvudsak godtagits. För egen del ansluter jag mig till förslaget. Jag återkommer i speciahnotive-ringen tUl vissa detaljfrågor som aktualiseras i detta sammanhang.

Advokatsamfundet har i sitt remissyttrande påpekat, att det finns behov av särskUda processuella regler som möjliggör interimistiska be­slut om vem av parterna som skall ha rätt att nyttja bostaden till dess bostadsfrågan har blivit slutligt avgjord. Jag delar denna uppfattning. Bestämmelsema synes mig böra utformas efter mönster av reglerna i 15 kap. 11 § GB om interimistiska förordnanden beträffande makes rätt att sitta kvar i hemmet.

Lagen om makars gemensamma bostad är som jag förut nämnde tidsbegränsad och gäller f. n. till utgången av år 1974. På längre sikt torde lagens regler böra inarbetas i GB. I avvaktan på att de sakkunniga slutför sitt utredningsarbete bör emellertid lagens gUtighetstid förlängas, lämpligen till utgången av år 1979. Den nu föreslagna lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad bör få samma giltighetstid.

Den nya lagstiftningen om samboendes bostad kräver vissa följdänd­ringar i jordabalkens hyreskapitel. Jag har för avsikt att inom kort an­mäla förslag till andra ändringar i hyreslagstiftningen, och nyssnämnda följdändringar kan lämpligen tas upp i det sammanhanget.

6    Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i giftermålsbalken,

2.    lag om ändring i föräldrabalken,

3.    lag om ändring i ärvdabalken,

4.    lag om ändring i brottsbalken,

5.    lag om ändring i rättegångsbalken,

6.    lag om medling mellan samlevande,

7.    lag om ogifta samboendes gemensamma bostad.


 


Prop. 1973: 32                                                        136

8.    lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fuUföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående,

9.    lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa faU inför svensk myndighet i utlandet,

 

10.    lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag,

11.    lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskrip­tion och om kallelse å okända borgenärer,

12.    lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av dom­stolsärenden,

13.    lag om ändring i namnlagen (1963: 521),

14.    lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437),

15.    lag om ändrmg i rättshjälpslagen (1972: 429).

Vid upprättande av lagförslaget 14 har samråd skett med chefen för jordbmksdepartementet.

Förslagen torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

7    Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

2 kap. Om hinder mot äktenskap

2 §

Paragrafen innehåller enligt den föreslagna lydelsen bestämmelser om att den som är omyndigförklarad inte får ingå äktenskap utan för­myndarens samtycke och att i fall då samtycke vägras rätten kan på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran inte föreligger. Detta överensstämmer med gäUande rätt (2 kap. 3 och 4 §§ GB).

Enligt 10 kap. 2 § FB kan rätten förklara, att en underårig skall förbli omyndig också efter uppnådd myndighetsålder. Har sådan för­klaring meddelats, får enligt förevarande paragraf den underårige inte ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke. Är omständigheterna be­träffande en underårig sådana att han skulle ha kunnat förklarats omyndig, om han uppnått 20 års ålder, kan alltså enligt förslaget den underåriges föräldrar i princip förhindra ett giftermål genom att ut­verka förklaring enligt 10 kap. 2 § FB och därefter vägra samtycke till äktenskapet.

3 §

Paragrafen innehåller de i den allmänna motiveringen (5.2.2) berörda reglerna om släktskap såsom äktenskapshinder. Bestämmelserna tar en-


 


Prop. 1973: 32                                                         137

dast sikte på biologisk släktskap. Sålunda finns inte något hinder mot att adoptant och adoptivbarn ingår äktenskap med varandra (jfr 4 kap. 7 § FB).

4 §

Paragrafen förbjuder tvegifte.

5 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att den underåriges vårdnads­havare, om det kan ske, skall beredas tillfäUe att jrttra sig i ärende om tUlstånd för den som inte fyllt 18 år att ingå äktenskap. Detta an­sluter i sak nära tUl nuvarande regler om giftomannasamtycke i 2 kap.

2  § GB, bortsett från att tUlämpningsområdet är begränsat till dem
som är under 18 år. Vidare föreskrivs att yttrande skall inhämtas från
barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt hem­
vist. Detta överensstämmer med vad som redan nu tUlämpas av de
flesta länsstyrelser.

Talan mot länsstyrelsens beslut skall erJigt andra stycket, liksom enligt gällande lag, föras genom besvär hos kammarrätten.

Genom föreskriften i tredje stycket ges den underåriges vårdnads­havare rätt att föra talan mot länsstyrelsens eller kammarrättens be­slut om tUlstånd till äktenskap. Grunderna för denna regel har redo­visats i den allmänna motiveringen (5.2.2).

3 kap. Om prövning av hinder mot äktenskap

1 §

I paragrafen har endast gjorts en redaktionell jämkning.

2 §

Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall enligt första stycket i paragrafen vid hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet han kan anskaffa. Detta innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad som gäller f. n. (3 kap. 2 § 1 mom. första stycket).

Enligt andra stycket skall vid hindersprövningen företes bevis om samtycke eller tUlstånd när sådant måste föreligga enligt bestämmelser­na om hinder för den som är under 18 år (2 kap. 1 § departements­förslaget) eller omyndigförldarad (2 kap. 2 § departementsförslaget) att gifta sig utan förmyndarens samtycke eller rättens tUlstånd och för halvsyskon att gifta sig utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (2 kap. 3 § andra stycket de­partementsförslaget) .


 


Prop. 1973: 32                                                        138

3 §

I paragrafen föreskrivs att mannen och kvinnan är skyldiga att vid hmdersprövningen avge skriftlig försäkran på heder och samvete att de inte är i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller hel-syskoo samt, om inte tillstånd tUl äktenskap enligt 2 kap. 3 § företes, att de inte heller är halvsyskon (första stycket). Vardera av mannen och kvinnan är vidare skyldig att på motsvarande sätt uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som fömt ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet har blivit upplöst, om detta inte framgår av folkbok­föringen eller av intyg som avses i 2 § (andra stycket).

Bestämmelsema i paragrafen har motsvarigheter i gällande lag (3 kap. 2 § 6 och 7 mom.). Närmare föreskrifter angående försäkran som skall avges enligt paragrafen bör meddelas av Kungl. Maj:t (jfr f. n. kungörelsen (1969: 119) om försäkran av trolovad angående frihet från vissa äktenskapshinder).

4 §

Enligt gällande lag skall intyg om hindersprövningen på begäran av de trolovade utfärdas av pastorsämbetet i kvinnans hemförsamling (3 kap. 3 §). Utan sådant intyg får ingen annan än präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen har skett förrätta vigsel (4 kap. 6 § första stycket).

Enligt de sakkunnigas förslag skall intyg om hindersprövningen alltid utfärdas, alltså även om mannen och kvinnan inte har begärt det. För­slaget på den punkten får ses mot bakgrund av det system for ingå­ende av äktenskap som de sakkunniga har förordat. Eftersom jag inte föreslår några ändringar i reglerna om vigsel anser jag mig inte ha anledning att på denna punkt föreslå någon ändring i gällande rätt. I enlighet härmed föreskrivs i paragrafens första stycke att pastorsäm­betet, om ämbetet finner att hinder inte föreligger mot äktenskapet, skall utfärda intyg därom på begäran av mannen och kvinnan.

Andra stycket innehåUer regler om besvär.

F. n. regleras frågan om talan mot den hindersprövande myndig­hetens beslut i lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående. Lagen gäller också beslut angående utfärdande av äktenskapscertifikat och angående företagande av vigsel. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att denna lag bör upp­hävas och ersättas av besvärsbestämmelser i de författningar som reg­lerar de beslut det är fråga om. Besvärsbestämmelserna bör aUtså över­föras tUl GB, lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet och kungörelsen (1969: 123) om äkten­skapscertifikat.

Besvär över beslut om hindersprövning som har fattats av präst inom svenska kyrkan anförs f. n. hos domkapitlet. De sakkunniga föreslår


 


Prop. 1973: 32                                                       139

att besvär i sådana faU skall anföras hos länsstyrelsen. Jag anser emel­lertid för min del att det inte finns anledning att nu göra någon änd­ring i sak i besvärsreglema. I andra stycket föreskrivs därför att talan mot beslut i fråga om hindersprövning skall föras genom besvär hos domkapitlet. Besvär över domkapitlets beslut föres hos kammarrätten.

4 kap. Om vigsel
2, 3, 4, 6 och 8 §§

I dessa paragrafer har endast redaktionella jämkningar gjorts.

Enligt gällande rätt uppkommer ett giltigt äktenskap om vigselför­rättaren över huvud taget hade behörighet att viga samt de i 8 § andra stycket angivna formföreskriftema för vigsel har iakttagits, oavsett om hinder för äktenskapet förelåg. Departementsförslaget har sam­ma innebörd. Skulle t. ex. en av kontrahentema ha saknat rättslig hand­lingsförmåga vid vigseln hindrar det sålunda inte att ett gUtigt äktenskap likväl föreUgger.

10 §

I denna paragraf har införts nya bestämmelser om talan mot beslut angående förrättande av vigsel. Bestämmelserna innebär att besvär skall föras hos domkapitlet, om beslutet har meddelats av präst inom svenska kyrkan, och hos länsstyrelsen, om det har meddelats av borgerlig vig­selförrättare, samt att vidare fullföljd äger ram hos kammarrätten. Be­stämmelserna överensstämmer med vad som f. n. gäller enligt lagen om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingåen­de, vilken lag enligt vad jag har anfört vid 3 kap. 4 § andra stycket föreslås upphävd.

5   kap. Allmänna bestämmelser om makars rättsförhållanden Reglerna i 7 § om underhållsskyldighet när malcar på grund av sönd­ring lever åtskilda har av skäl som jag redovisat i den allmänna moti­veringen (5.4,1) ändrats så att frågan om ena maken bär den huvudsak­liga skulden till sammanlevnadens hävande inte längre tUlmäts någon betydelse. Det bör framhållas att reglema i 7 § är tillämpliga intill dess det dömts till äktenskapsskillnad. Detta Innebär att make, även när samlevnaden hävts och betänketid löper, har möjlighet att utverka un­derhållsbidrag bestämt efter principen att makar skall leva på samma standard under äktenskapet.

6  kap. Om makars egendom

I kapitlet har 2 och 6 a§§ jämkats med anledning av att hemskill­nadsinstitutet har avskaffats.


 


Prop. 1973: 32                                                        140

7 kap. Om makars gäld

I 4 § upptas regler om hustras ansvar för s. k. hushållsgäld. Sedan bodelning har skett med anledning av boskiUnad, hemskillnad eller äk­tenskapets upplösning är enligt paragrafens första stycke i dess nuvaran­de lydelse hustruns ansvar för sådan gäld begränsat tUl värdet av dels den enskilda egendom hon ägde vid giftorättsgemenskapens upplös­ning och dels den egendom som tUlades henne vid bodelningen. I fall då bodelning mte skall äga rum är ansvaret begränsat till värdet av den egendom hon hade när hemskillnad vanns eller äktenskapet upplöstes.

Jag kan Instämma med Fredrlka-Bremer-Förbundet i att lagregeln, som ger hustmn ett speciellt ekonomiskt skydd ter sig otidsenlig och knappast torde ha någon större praktisk betydelse. Jag har dock inte ansett naig böra i detta sammanhang föreslå att den avskaffas. Denna fråga får prövas i samband med den pågående översynen av reglema om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar.

Stycket har jämkats med anlednmg av att hemskillnadsinstitutet av­skaffats. Vidare har jämkning skett med anledning av de nya reglema i 11 kap. 6 § om tidpunkten för giftorättsgemenskapens upphörande. För det fall att giftorättsgemenskap inte föreUgger bestäms tidpunkten i fråga om hustrans gäldsansvar till den tidpunkt då giftorättsgemen­skapen skulle ha upphört om sådan förelegat, dvs. dagen för ansökan om äktenskapssldllnad resp., om äktenskapet har upplösts genom man­nens död och talan om äktenskapsskillnad inte då var anhängig, dagen för dödsfallet.

8 kap. Om äktenskapsförord; så ock om andra rättshandlingar mellan
makar

Kapitiets 8 § har jämkats med anledning av att hemskillnadsmstitutet har avskaffats.

11 kap. Om äktenskapsskillnad

Nuvarande bestämmelser om hemskiUnad och äktenskapsskillnad i 11 kap. 1—13 §§ har i mitt förslag ersatts av reglerna i 1—5 §§ om äktenskapsskUlnad. Gällande bestämmelser i 14 § om att egendom som förvärvas efter hemskillnad är enskild egendom ersätts av reglerna i den föreslagna 6 § om vUlkoriig giftorätt. Bestämmelserna i 15—21 §§ har i huvudsak oförändrade överförts till 7—13 §§. 22—25 §§ har inte någon motsvarighet i mitt förslag. 26 § har med en i det följande redo­visad saklig ändrmg överförts tUl 14 §. 27 §, som innehåller en erinran om att det enligt FB åligger rätten att vid hemskillnad och äktenskaps­skillnad besluta i frågor om vårdnad och att FB mnehåller bestämmelser om bidrag till bamens underhåll i sådana fall, har utmönstrats såsom överflödig utan att någon ändring i sak åsyftats. 28 och 29 §§ har 1 hu­vudsak oförändrade överförts till 15 och 16 §§ i mitt förslag. 30 § slut­ Ugen saknar motsvarighet i förslaget.


 


Prop. 1973: 32                                                       141

1 §

I paragrafen fastslås principen att makar som är ense om att skiljas har rätt att få äktenskapsskUlnad. Av paragrafen framgår att någon grand för upplösningen inte behöver anges. Därav följer att en dom­stol inte har rätt att vid sin bedömning av skillnadsfrågan gå in på nå­gon prövning av makamas inbördes förhållanden. Om makarna är ense om att skiljas skall dom på äktenskapsskillnad meddelas omgående, såvida inte regeln i andra punkten om betänketid är tillämplig.

Äktenskapsskillnaden skall föregås av en betänketid för makama på minst sex månader om makarna gemensamt eller någon av dem har bam under 16 år under sin vårdnad. Med vårdnad åsyftas givetvis den rättsliga vårdnaden, inte den faktiska. Det skall vara fråga om makamas eller makens eget bam. Härmed jämstäUs adoptivbam. Om make har fosterbarn eller är förmyndare och vårdnadshavare för någon annans bam utgör detta däremot inte hinder mot att döma till äktenskapsskill­nad utan föregående betänketid. Närmare regler om betänketid finns i3§.

Mål om äktenskapsskillnad är indispositivt. Det åligger alltså rätten att undersöka, om förhållandena är sådana att betänketid skall löpa. Det bör krävas av parterna att de upplyser om de har barn under 16 år samt inger utdrag ur folkbokföringsregistren tUl styrkande av denna uppgift. Folkbokföringsregistren innehåller visserUgen inte några upp­gifter om vårdnaden. Däremot framgår om barnet sammanbor med för­äldem i fråga. I den praktiska tUlämpningen synes man kunna utgå från att make har vårdnaden om sitt bam ifall maken och barnet bor tUl­sammans. Om de inte bor tillsammans torde man ofta, exempelvis om det framgår att det är fråga om bam i ett tidigare upplöst äktenskap, kunna utgå från att maken inte har vårdnaden om barnet. SkuUe vård­nadsfrågan i något fall vara tveksam får ytterligare utredning infordras. I avvaktan därpå får man utgå från att reglerna om betänketid är till­lämpliga.

Om makama gemensamt har ansökt om äktenskapsskUlnad eller om den ena maken har medgivit den andras ansökan, får de anses vara ense i skillnadsfrågan. Återkallas ett lämnat medgivande innan rätten har hunnit meddela dom, får 2 § anses tiUämplig och då skall alltså betänketid löpa. Åtminstone teoretiskt kan tänkas att det är för dom­stolen känt, att en make saknar rättslig handlingsförmåga eller genom tvång eller svek förletts att biträda andra makens ansökan om äkten­skapsskUlnad. I ett sådant, i praktiken säkerligen utomordentligt sällsynt fall, kan domstolen givetvis inte granda sin dom på att parterna är överens.

Avgörande för frågan om betänketid skall tUlämpas är förhållan­dena när rätten första gången upptar målet tUl prövning. Det kan tän-


 


Prop. 1973: 32                                                        142

kas att förhållandena ändras under målets handläggning. Make som tidigare vägrat att gå med på skilsmässa kanske ändrar sin instälhiing. Ett bam kan uppnå 16 års ålder. Vårdnaden om ett minderårigt barn kan överföras tiU någon annan än makama. Sådana ändrade förhållan­den innebär att hindret för att omedelbart meddela dom på äktenskaps­skillnad har bortfallit. Om betänketid har börjat löpa enligt 3 § kan denna emeUertid inte avbrytas utan medverkan av part. Domstolen kan alltså mte självmant meddela dom på äktenskapsskillnad med hänvis­ning till att förhållandena har ändrats. För att det skall kunna dömas tiU äktenskapsskUlnad fordras att part inkommer med begäran härom under åberopande av de ändrade förhållanden som medför att kravet på betänketid inte längre gäller. Läget bUr då det att en ny grund åbe­ropas för yrkandet om äktenskapssldllnad. Eftersom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid kan meddelas bara om makama är ense därom, kan åberopandet av den nya grunden medföra dom på äkten­skapsskillnad först efter det att domstolen förvissat sig om att båda makarna är ense om att det skall dömas till äktenskapsskUlnad.

§

Paragrafen reglerar det fallet att makarna inte är ense i skillnads­frågan. I sådant fall har den make som vill skiljas rätt till äktenskaps­skillnad. Äktenskapsskillnaden skall emellertid då föregås av betänke­tid. Paragrafen blir tillämplig inte bara då makes ansökan om äkten­skapsskUlnad uttryckligen bestrids av andra maken utan också då denne inte yttrar sig.

§

Paragrafen Innehåller närmare bestämmelser om den betänketid som skall gälla enhgt 1 och 2 §§. Betänketid inleds när makes yrkande om äktenskapsskillnad delges andra maken eller makama gemensam.t an­söker om äktenskapsskUlnad.

Det krävs inte att makama lever isär under betänketiden. Dom på äktenskapsskillnad meddelas på yrkande av make när betänketid har löpt under minst sex månader. Har sådant yrkande inte framställts inom ett år från betänketidens början, är talan om äktenskapsskillnad för­fallen.

Något särskilt beslut från rättens sida fordras Inte för att betänketi­den skaU börja löpa. Det synes emellertid lämpligt att parterna under­rättas om när betänketiden har börjat, när yrkande om äktenskapsskUl­nad tidigast kan framställas och när talan förfaller. Föreskrifter om skyldighet för domstolarna att lämna sådana meddelanden bör meddelas av Kungl. Maj:t.

Paragrafen förutsätter att det framstäUs två yrkanden om äktenskaps-


 


Prop. 1973: 32                                                       143

skillnad vid skilda stadier i processen. Det första yrkandet görs när ta­lan väcks. Det andra yrkandet får framställas först efter sexmånaders-tidens utgång. Det kan göras av makama gemensamt eller av endera maken ensam. Det saknar härvid betydelse vem som har väckt talan om äktenskapsskillnad. I syfte att skapa ordning och reda samt under­lätta delgivning med motpart föreskrivs att det särskilda yrkandet i princip skall framställas skriftligen. Undantag från kravet på skriftiig form gäller dock om yrkandet framställs inför rätten, dvs. vid förhand­ling i målet. Sådan förhandling kan förekomma exempelvis för pröv­ning av vårdnads- eller underhållsfrågor. Enligt 15 kap. 5 § andra styc­ket får dom på äktenskapsskillnad efter särskilt yrkande från ena ma­ken meddelas först efter det att den andra maken har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Har talan om underhåll, vårdnad om barn eller andra Uknande frå­gor väckts av make i samband med talan om äktenskapsskillnad bör sådan talan handläggas i sedvanlig ordning. I allmänhet kan det alltså bli aktuellt med muntlig förberedelse i sådana tvistefrågor medan be­tänketiden löper.

Om ett år förflutit från betänketidens början utan att yrkande om äktenskapsskUlnad framställts, skall målet om äktenskapsskillnad avskri­vas från vidare handläggning. Med hänsyn till att vissa rättsverkningar knyts till det förhållandet att mål om äktenskapsskUlnad är anhängigt — reglerna om makes arvsrätt är sålunda inte tUlämpliga under denna tid — är det angeläget att avskrivningsbeslut meddelas utan dröjsmål.

Paragrafen utgår från att de båda yrkandena om äktenskapsskillnad skall framställas i ett och samma mål. Make kan inte i ett nytt mål åbe­ropa att viss betänketid kan ha förflutit i ett äldre mål.

Har talan om äktenskapsskUlnad förfallit, får make inleda nytt skils­mässoförfarande om han vill skiljas. Har makarna levt åtskUda under minst två år finns emellertid möjlighet att få äktenskapsskUlnad enligt 4 § utan föregående betänketid.

4 §

Lever makar åtskilda sedan minst två år får enligt paragrafen äkten­skapsskUlnad meddelas utan föregående betänketid för makarna. Para­grafen innebär alltså, liksom 5 §, ett undantag från de aUmänna bestäm­melserna i 1 och 2 §§ om skyldighet för makar att i vissa fall iaktta betänketid.

För att paragrafen skaU vara tUlämpUg krävs endast att makarna faktiskt har levt åtskilda under två år och inte därefter åtempptagit samlevnaden. Orsaken till särlevnaden saknar betydelse. Om makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskUlnad enligt detta lagram och före­ter utdrag ur folkbokföringen som visar att de sedan minst två år är skrivna på skUda håll, torde domstolen som regel kunna godta deras


 


Prop. 1973:32                                                         144

påstående om särlevnad och meddela dom på äktenskapssldllnad utan att iaktta reglema om betänketid. Gör däremot en av makama gällan­de att de inte har levt åtskilda i två år, kan domstolen tvingas tUl mer ingående undersökningar. Med hänsyn tUI att make aUtid har möjUghet att erhålla skilsmässa efter en betänketid på sex månader förefaller det dock knappast troligt att det skall behöva uppkomma processer i vilka tvisten rör frågan om denna paragraf är tillämplig eller ej.

5 §

Om äktenskap har ingåtts i strid mot indispensabelt äktenskapshinder enligt 2 kap. 3 § första stycket, dvs. släktskap, kan enligt första stycket i förevarande paragraf endera maken utverka äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

Paragrafen innehåller också bestämmelser om äktenskapsskUlnad utan föregående betänketid när det är fråga om en tvegiftessituation. Regle­ringen bygger på tanken att i första hand de berörda parterna själva skall avgöra, om det första eller det andra äktenskapet skall upplösas. Härav följer att den omgiftes make i såväl det första som det andra äktenskapet bör ha rätt att utverka omedelbar äktenskapsskUlnad så länge tvegiftessituationen består. Också den person som själv har begått tvegifte bör ha rätt att utverka omedelbar upplösning av ettdera av äk­tenskapen. Sedan ett av äktenskapen har upplösts, kan det andra äkten­skapet upplösas endast enligt de allmänna reglema i 1, 2 eller, i före­kommande fall, 4 §.

Regler om upplösning av det senare äktenskapet, vilket måste ha in­gåtts i strid med äktenskapshindret i 2 kap. 4 § departementsförslaget, har tagits upp i första stycket, medan regler om upplösning av det ti­digare äktenskapet finns i andra stycket.

Om en tvegiftessituation inte upplöses av berörda parter själva kan enligt tredje stycket allmän åklagare ingripa och föra talan om äkten­skapsskillnad. Åklagarens talerätt är emellertid begränsad tUl att avse det senare äktenskapet. Han kan aUtså inte välja vUket äktenskap som skall upplösas. Åklagaren har också rätt att föra talan om äktenskaps­skUlnad när äktenskap har ingåtts i strid mot indispensabelt släktskaps­hinder. Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen (5.3.4) har åklagaren inte någon absolut skyldighet att föra talan. I praktiken synes det dock endast i undantagsfall böra komma I fråga att åklaga­ren avstår från att föra talan, när partema själva underlåter att ta ini­tiativ tUl äktenskapsskUlnad.

6 §

I paragrafen föreskrivs, att egendom som make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskUlnad har väckts skall vara hans enskilda, om det döms till äktenskapsskillnad eller make avlider under det må-


 


Prop. 1973: 32                                                         145

let är anhängigt. Detsamma gäller om det döms tUl boskillnad på ta­lan som har väckts innan talan om äktenskapsskUlnad förfallit.

Paragrafen innebär att det föreUgger en endast villkorlig giftorätt i fråga om egendom som make förvärvar under betänktetiden. Så länge denna löper bör de rådighetsinskränkningar som gäller för giftorätts-gods i aUmänhet anses omfatta även sådan egendom. Om bodelning sedermera skall ske på grund av äktenskapets upplösning eller boskill­nad, skall egendomen behandlas som enskUd egendom och alltså i princip inte påverka bodelningen. Det får då anses som om egendo­men hade varit makens enskilda från tiden för förvärvet. Bodelningen skall alltså omfatta den egendom makarna hade vid tidpunkten för an­sökan om äktenskapsskillnad, då giftorättsgemenskapen hävdes, och som då inte var enskild egendom.

Det kan förekomma, att make under betänketiden använder gifto­rättsgods för att förvärva annan egendom. Som nyss anfördes skall denna egendom anses ha varit enskild egendom alltifrån förvärvet, om det under betänketiden döms till äktenskapsskillnad eller boskillnad eUer make avlider under denna tid. Enligt 13 kap. 7 § GB har den and­ra maken vid bodelningen rätt till vederlag för att giftorättsgods på detta sätt använts för förvärv av enskild egendom. Vid bodelningen skall enligt 11 kap. 8 § i förslaget, som motsvarar nuvarande 11 kap. 16 §, make redovisa för sin förvaltning av giftorättsgodset och dess avkastning. Om make under betänketiden har använt nyförvärvad egen­dom, t. ex. arbetsinkomster, för att förbättra egendom som fanns före ansökningen om äktenskapsskillnad, kan maken ha anspråk på veder­lag enligt 13 kap. 8 §.

Den särskilda regeln om verkan av boskUlnad skall ses mot bak­grund av att all egendom som make förvärvar efter ansökan om bo­skUlnad är hans enskilda, såvida det döms tUl boskillnad (9 kap. 3 § GB). Den nu föreslagna regeln tar sikte på det fallet att make under betänketiden ansöker om boskUlnad. I sådant fall medför boskillnads­domen att egendom som förvärvats efter ansökan om äktenskapsskill­nad men före boskillnadsansökningen är enskild egendom, även om ta­lan om äktenskapsskillnad förfaller.

7—13 §§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 15—21 §§. De har jämkats redaktionellt, varjämte de ändringar gjorts som föranleds av att hem­skillnadsinstitutet avskaffas.

17 föreskrivs att bodelning skall äga rum när det har dömts till äktenskapssldllnad. Bestämmelser om bodelning finns i 13 kap.

Enligt 8 §, som motsvarar nuvarande 16 §, råder make i princip över sitt giftorättsgods tills bodelning sker med skyldighet att vid bo­delningen redovisa för sin förvaltning. Nuvarande bestämmelser ger

10    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973: 32                                                        146

make rätt att råda över det giftorättsgods "som tillhörde honom då hemskillnaden beviljades". Eftersom giftorättsgemenskapen enligt mitt förslag i princip hävs från ansökningen om äktenskapsskillnad (se 6 §) har någon motsvarighet tUl de citerade orden inte intagits i 8 §. Som förut nämnts är make under betänketiden underkastad de rådighets­inskränkningar som följer av 6 kap. GB även i fråga om egendom som han förvärvar under denna tid.

19 finns regler om att giftorättsgods kan avskiljas och sättas un­der särskUd vård och förvaltning. Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 17 §. AvskUjande kan enligt den föreslagna bestämmelsen ske så snart talan om äktenskapsskillnad har väckts. Regeln syftar tUl att ge make skydd mot illojala transaktioner från andra makens sida under betänketiden och den tid som förflyter meUan äktenskapsskillnadsdo­men och bodelningen. Förordnande enligt paragrafen gäller tUls vidare tUl dess bodelning skett eller talan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 11 kap. 3 §. Däremot upphör förordnandet inte automatiskt om talan om äktenskapsskillnad förfaller på grund av makes död.

Reglerna om utmätning av giftorättsgods i 10 §, som motsvarar nu­varande 18 §, har jämkats något med anledning av att redan talan om äktenskapsskUlnad bryter giftorättsgemenskapen under de förutsättning­ar som anges i 6 §.

111 § upptas bestämmelser om makes konkurs. Paragrafen motsvarar nuvarande 19 §.

I fråga om innebörden av 12 §, som upptar bestämmelser om boupp­teckning, kan påpekas, att makarnas tUlgångar och skulder skall för­tecknas sådana de var när talan om äktenskapsskillnad väcktes. Detta motsvarar vad som enligt 9 kap. GB gäller vid boskUlnad men innebär en ändring i förhållande tUl vad som nu gäller enUgt 11 kap. 20 §, där det inte anges tUl vilken tidpunkt upptecknmgen skall hänföra sig. Ändringen sammanhänger med att giftorättsgemenskapen enligt mitt förslag upphör när ansökan om äktenskapsskillnad görs, såvida äk­tenskapsskillnad eller boskUlnad kommer tUl stånd eller äktenskapet upplöses genom makes död. F. n. gäller att förordnande om boupp­teckning före domen, i fall då talan väckts av endast ena maken, förat­sätter att skälig anledning till hemskillnaden eller äktenskapsskUlna-den har visats. Detta krav har fått utgå ur paragrafen, eftersom make enligt de föreslagna nya skillnadsreglema aldrig kan vägras att få äk­tenskapsskUlnad.

Enligt 13 §, som motsvarar nuvarande 21 §, är bestämmelserna i 7—12 §§ inte tiUämpliga om ingendera maken har giftorättsgods.

14 §

Paragrafen innehåUer regler om underhåll efter äktenskapsskillnad. Den motsvarar nuvarande 26 §. Den där upptagna bestämmelsen om att underhållsbidrag inte får tUlerkännas make som bär huvudsakliga


 


Prop. 1973: 32                                                       147

skulden till skillnaden har fått utgå i enUghet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (5.4.1). Vidare har tUlagts att domstol vid prövningen av underhållsfrågan skall beakta att make kan ha särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

Det torde utan särskild föreskrift stå klart att domstolama vid pröv­ningen av underhållsfrågor i fortsättningen skall grunda sin bedöm­ning uteslutande på ekonomiska faktorer och inte får ta någon som helst hänsyn tUl hur makama har betett sig mot varandra. VUl någon av makarna föra bevisning om att andra maken har varit vållande till söndringen skall därför bevisningen avvisas.

Syftet med det nya tiUägget tiU underhållsreglerna är att skapa ga­rantier för att den ekonomiskt svagare maken inte skall få påtagligt sämre levnadsstandard än den andra maken under omställningstiden i samband med famUjeupplösningen. Under denna tid bör alltså under­hållsbidrag utgå, såvida de båda makarnas förvärvsförmåga omedel­bart efter äktenskapsskiUnaden är mera väsentiigt olika. Frågan hur lång omställningstiden skall vara får bedömas efter omständighetema i det särskUda fallet. Härvid blir bl. a. av betydelse om makarna har levt åtskilda viss tid före äktenskapsskiUnaden. I så fall kan det vara naturligt att betrakta denna tid — under vUken reglerna om underhålls­plikt i bestående äktenskap har varit tillämpliga — som en omställnings­period, vars längd påverkar bedömningen av frågan om underhållskyl­dighet skall föreligga även efter äktenskapets upplösning.

I många fall torde en omställningsperiod av ungefär ett år framstå som skäUg. Stundom kan det emellertid vara motiverat att utsträcka tiden längre, exempelvis när den bidragsberättigade maken på grund av vårdnad om små barn, pågående yrkesutbUdning eller liknande först vid en senare tidpunkt har möjlighet att få egna arbetsinkomster av nå­gon betydelse. I situationer av denna typ döms f. n. ofta ut underhålls­bidrag för viss tid, och denna praxis bör bestå.

Storleken av det underhållsbidrag som skall utgå under omställ­ningstiden får också bestämmas efter omständigheterna i det särskilda fallet. Självfallet kan bidraget aldrig sättas tiU högre belopp än vad som följer av 5 kap. 2 §. För makar med mera normala inkomst-och förmögenhetsförhållanden torde underhållsbidraget i allmänhet böra bestämmas så att åtminstone under den första delen av omställnings­tiden ingendera maken behöver vidkännas större sänkning av sin lev­nadsstandard än vad som blir en nödvändig följd av att makamas sammanlagda levnadskostnader stiger när de inte längre lever tillsam­mans. Anses bidrag böra utgå under en jämförelsevis lång period kan det eventuellt vara lämpligt att avtrappa det gradvis så att en mjuk övergång kommer till stånd.


 


Prop. 1973: 32                                                                       148

15 §

Paragrafen, som i sak motsvarar nuvarande 28 §, innehåller be­stämmelser om att underhållsfrågor kan omprövas vid väsentligt änd­rade förhållanden. Jag har inte funnit anledning att, såsom ifråga­satts av någon remissinstans, föreslå en uppmjukning av förutsättning­arna för jämkning av tidigare dom eller avtal i underhållsfrågor.

Det bör anmärkas, att den omständigheten att äktenskapslagstift­ningen nu ändras inte innebär ett sådant väsentligt ändrat förhåUande som avses i denna paragraf. Make som har gått förlustig rätt till under­håll på gmnd av att han ansetts huvudsakligen vållande tUl skillnaden kan alltså inte åberopa den nya lagstiftningen som grund för om­prövning av underhåUsfrågan.

16 §

Paragrafen innehåller regler om jämkning av avtal i bodelnings- eller underhållsfrågor som har slutits med avseende på förestående äkten­skapsskUlnad och som är uppenbart obUligt för ena maken. I huvud­sak motsvarar paragrafen nuvarande 29 §. Enligt denna paragraf kan jämkning emellertid inte ske av avtal, som har slutits under pågående hemskillnad. Detta har motiverats med att risken för obehöriga på­tryckningar vid avtalets slutande då är betydligt mindre. Mitt förslag innebär att paragrafen blir tillämplig också på avtal som har tillkom­mit under löpande betänketid och detta även när domstolen har be­slutat om sammanlevnadens hävande. Eftersom det får antas att fler­talet makar lever åtskUda under betänketiden, skulle det kunna sägas att förslaget på denna punkt innebär en ändring i förhållande till gäl­lande lag. Mitt ståndpunktstagande — som motsvarar vad de sakkun­niga har föreslagit — föranleds bl. a. av att jag anser det rimligt att en make skall kunna få till stånd jämkning av ett avtal som i realiteten har slutits före ansökan om äktenskapsskillnad men formellt bekräftats först under betänketiden.

12  kap.  Vissa  bestämmelser med avseende  å  äktenskaps  upplösning
genom makes död

11 § har gjorts en mindre jämkning med anledning av att hemskiUnads-institutet försvinner.

13        kap. Om bodelning

1 §

Paragrafen har jämkats med anledning av att instituten återgång och hemskillnad utmönstrats ur lagstiftningen.


 


Prop. 1973:32                                                        149

2 §

Det svenska giftorättssystemet utmärks av att vardera maken under äktenskapet är ensam ägare till sin egendom och svarar för sina skulder. Giftorätten får sin fulla verkan när delning av giftorättsgodset skall äga rum. Bodelningen sker i två etapper. Först beräknas tUl vilket vär­de vardera maken skaU erhåUa egendom. Därefter vidtar lottiäggningen, då det bestäms vilken egendom som skall tilldelas vardera maken. Vid beräkningen av till vilket värde make skall tilldelas egendom måste hän­syn också tas tUl makarnas skulder. I princip skaU make först tillgodo­räknas egendom tiU värde motsvarande det sammanlagda beloppet av hans skulder. Detta led i den första etappen regleras i 2 §.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse är — när det är fråga om bodelning i anledning av återgång, hemskUlnad eller äktenskapsskUl­nad — den gäld för vilken täckning skall beräknas sådan gäld som tiUkommit före domen på återgång, hemskillnad eller äktenskapsskUl­nad. Som de sakkunniga har förordat måste paragrafen tiU en början jämkas med anledning av att återgångs- och hemskiUnadsinstituten för­svinner. I enlighet med vad ett par remissinstanser har påpekat bör vidare den ändringen göras att vid bodelning till följd av äktenskaps­skUlnad hänsyn skall tas bara till sådana skulder som make har ådragit sig före talans väckande. Detta har samband med att giftorättsgemen­skapen enUgt 11 kap. 6 § i princip bryts när talan om äktenskapsskUl­nad väcks.

Avlider en av makarna under betänketiden skall enligt 11 kap. 6 § giftorättsgemenskapen anses ha upphört när talan om äktenskapsskUl­nad väcktes. För denna speciella situation bör gäldstäcknlng ske endast i fråga om skulder som tillkommit före ansökan om äktenskapsskUl­nad. En annan speciell situation där tidpunkten för ansökan om äkten­skapsskillnad bör vara avgörande för beräkningen av gäldstäckningen är den som regleras i 11 kap. 6 § andra punkten, nämligen att det döms till boskillnad på talan som väckts innan talan om äktenskapsskillnad förfaUit.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i paragrafens första stycke att, om make häftar för gäld, som tillkommit innan ansökningen om boskUlnad eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelning äger mm tUl följd av ena makens död, före dödsfallet, av den gäld-bundne makens giftorättsgods skall tilläggas honom egendom till täck­ning av gälden eller, om bägge makarna svarar för denna, av den del av gälden som makarna emellan belöper på honom (första punkten), samt att, om talan om äktenskapsskillnad var anhängig när ansökning­en om boskillnad gjordes eller dödsfallet inträffade, dock endast sådan gäld skall täckas som tUlkommit före ansökningen om äktenskapsskUl­nad (andra punkten).

Andra stycket motsvarar helt nuvarande 13 kap. 2 § andra stycket.


 


Prop. 1973: 32                                                        150

3 §

Paragrafen innehåller i första punkten huvudregeln om likadelning av giftorättsgodset.

Andra och tredje punkterna, som är nya, upptar i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (5.4.3) regler om jämk­ning av likadelningen.

Enligt andra punkten skaU vid bodelning på grund av äktenskaps­skillnad delning ske efter annan skälig grand än likadelning, om en llka-delning skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhåUanden och den tid äktenskapet varat. Jämkningsre­geln är tUlämplig bara vid bodelning efter äktenskapsskiUnad. Sker bo­delning med anledning av boskiUnad eller makes död skall likadelning alltid ske.

Jämkning kan ske bara om en likadelning skulle vara uppenbart obU­lig. Utrymmet för jämkning är alltså mycket snävt. Vid bedömningen skall hänsyn tas till makamas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat. Däremot har det inte någon betydelse hur makarna har förhållit sig till varandra eller vem av dem som kan anses ha varit orsak till skUsmässan. Ett exempel på fall där jämkning kan vara mo­tiverad är att äktenskapet har varat kort tid, t. ex. ett eller två år, och den ena av makarna men inte den andra har stora tillgångar. Ett annat exempel är att äktenskapet varat längre tid och mannen har höga arbets­inkomster men saknar förmögenhet medan däremot hustrun har en förmögenhet men tUl följd av sjukdom eller av annan orsak har svårt att försörja sig genom eget arbete. Förmögenhetens karaktär av gifto­rättsgods eller enskild egendom har inte någon avgörande betydelse för frågan om jämkning skall ske. Ett exempel på fall där jämkning kan komma i fråga är att den ena maken har enskUd egendom till ett värde av 1 000 000 kr. och den andra giftorättsgods till ett värde av 20 000 kr. I ett sådant faU kan det finnas skäl att göra jämkning så att sist­nämnda make får behålla allt sitt giftorättsgods.

Min avsikt är att uttrycket makarnas ekonomiska förhållanden skall tolkas förhållandevis vidsträckt. Hänsyn bör sålunda kunna tas inte bara tUl sådant som förmögenhetsställning och inkomstmöjligheter utan också exempelvis tUl att make är skyldig att utge underhållsbidrag till en utomstående person. Det bör också vara möjUgt att i speciella fall ta hänsyn till egendomens särskUda karaktär eUer det sätt på vilket make förvärvat egendomen. Sålunda kan det efter ett kortvarigt äktenskap te sig obUligt att den ena maken skall behöva till den andra avstå någon del av en av honom redan före äktenskapets ingående innehavd rörelse eller egendom som han fått genom arv eller gåva och som har särskilt affek­tionsvärde för honom.

Delningen skaU ske efter "annan gmnd (än likadelning) som finnes


 


Prop. 1973: 32                                                                     151

skälig". Bedömningen av vad som är skäUgt får ske på samma sätt och med ledning av samma omständigheter som är avgörande för frågan om jämkning över huvud taget skaU ske.

Enligt tredje punkten kan make genom jämkning aldrig tiUföras mer av andra makens giftorättsgods än vad han skulle ha fått om likadelning hade ägt mm. Jämkningsregeln fungerar alltså i praktiken på det sättet att make kan tillåtas att i större eller mindre utsträckning ta undan sitt giftorättsgods från bodelningen, varefter återstoden av makarnas be­hållna giftorättsgods delas lika mellan dem. Den av makarna som äger mest giftorättsgods kan genom jämkningen försättas i ett gynnsammare läge än om likadelning hade skett. Den make som äger minst giftorätts­gods kan däremot Inte få någon fördel av jämkningsregeln. Regeln över­ensstämmer såtUlvida med nuvarande regler om s. k. återgångsdelning, att den innebär en begränsning av egendomsgemenskapen.

10 §

Paragrafen har jämkats med anledning av att nuvarande regler om skadestånd har utgått.

13 b §

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande bestämmelser i 10 kap. 11 § om hur efterlevande make tillkommande rätt tUl ersättning, pension eller annan förmån skall behandlas när en tvegiftessituation upplöses genom att den omgifte dör.

15 kap. Vissa bestämmelser om rättegången

Nuvarande bestämmelser i 8—10, 12, 14 och 23 §§, som rör medling, återgång och hemskillnad, har inte någon motsvarighet i mitt förslag.

Enligt 3 § skall för den som är sinnessjuk eller sinnesslö talan i äkten­skapsmål föras av förmyndaren. Stockholms tingsrätt har anfört att svå­righeter kan uppstå i sådana fall då ena maken är sinnessjuk men det är ovisst om legal ställföreträdare kan förordnas. Jag kan inte inse att det här föreUgger något egentiigt problem. Om make på gmnd av sin­nessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom skall han enligt 10 kap. 1 § FB förklaras omyndig. Ansökan om omyndighetsförklaring kan enligt 20 kap. 16 § samma balk göras av andra maken. Om sjukdomen kan antas vara övergående kan i stället god man förordnas enligt 18 kap. 3 § FB. Även ansökan härom kan göras av andra maken. Om make saknar rättslig handlingsförmåga kan alltså andra maken åstadkomma att en legal ställföreträdare blir utsedd. Skulle sinnessjukdomen eller sin­nesslöheten inte vara av sådan beskaffenhet att det finns grund för omyndighetsförklaring eller förordnande av god man torde inte heller regeln i 15 kap. 3 § GB kunna anses tillämplig. Jag har av nu angivna


 


Prop. 1973: 32                                                        152

skäl inte funnit erforderligt att — som tingsrätten har förordat — före­slå särskUda bestämmelser om god man för sinnessjuk make i äkten­skapsmål.

1 §

Paragrafen har jämkats med anledning av att återgångs- och hem­skiUnadsinstituten slopas.

4 §

Paragrafen innehåller regler om behörig domstol.

Nuvarande bestämmelser i ämnet är förhållandevis invecklade. Hu­vudregeln är att målet anhängiggörs vid domstolen i den ort där svaranden har sitt hemvist. De sakkunniga har ansett att forumreglema kan förenklas och har föreslagit att talan skall kunna väckas vid rätten i den ort där endera maken har sift hemvist eller, om ingendera har hemvist inom riket, vid Stockholms tingsrätt. Förslaget har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Malmö tingsrätt har emel­lertid framhållit att tvistiga mål bör handläggas vid domstolen i den ort där svaranden har sitt hemvist.

För egen del instämmer jag med de saklcunniga i att forumreglerna bör förenklas. Den föreslagna lösningen av forumfrågan synes mig fuUt godtagbar. Paragrafen har därför utformats i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

5 §

Enligt gällande rätt skall talan i tvistemål i allmänhet väckas genom stämning. Bestämmelserna härom finns i 13 kap. 4 § RB. Detta gäller också famUjerättsllga mål. För äktenskapsmål gäller emellertid enligt 15 kap. 4 § GB den särregeln att stämning inte fordras när makar gemen­samt ansöker om hemskUlnad enUgt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskill­nad enligt 11 kap. 3 eller 4 §. I sådana fa" har rätten möjUghet att meddela dom på handlmgama. Det torde vara mycket ovanligt att för­handling sker i mål av detta slag. I samma ordning behandlas också i ansökningen upptagna yrkanden om underhåll, vårdnad om bam och umgängesrätt. För att sådana yrkanden skall kunna tas upp i en gemen­sam ansökan fömtsätts att parterna är ense. Andra äktenskapsmål än de nu nämnda kan mte prövas utan föregående stämning.

De sakkunnigas förslag innebär att alla mål om äktenskapsskillnad — med undantag av dem där åklagare för talan — skall kunna prövas efter ansökan utan stämning. Förslaget har kritiserats av ett par tings­rätter, som anser att det — frånsett fallet med gemensam ansökan — inte finns anledning att frångå det allmänna kravet på stämning när makarna inte är ense. En annan tingsrätt har väckt frågan om inte alla


 


Prop. 1973: 32                                                        153

familjerättsliga mål bör kunna anhängiggöras genom ansökan utan stämning.

Med den konstruktion skUsmässoreglema har i mitt förslag kan jag inte se någon anledning att uppställa krav på stämning i fall då makar­na är ense om att yrka äktenskapsskillnad med åberopande av 11 kap. 1, 4 eller 5 §. Sådana mål bör normalt kunna avgöras på handlingarna efter gemensam ansökan utan något sammanträde med parterna. Någon gång kan det dock finnas anledning för rätten att föranstalta om munt­lig förberedelse och huvudförhandling. Handlingarna kan t. ex. vara ofullständiga eller rätten kan finna det nödvändigt att få närmare upp­gifter i vissa frågor. Om makarna i gemensam ansökan om äktenskaps­skillnad begär dom i sådana frågor som underhåll, vårdnad om bam el­ler umgängesrätt — vilket förutsätter att de är ense i denna fråga — bör även dessa spörsmål liksom hittills kunna handläggas på samma enkla sätt som själva skilsmässofrågan.

När ansökan om äktenskapsskillnad görs endast av ena maken beror detta i allmänhet på att makama vid de diskussioner som nästan undan­tagslöst föregår ett inledande av rättegång har funnit, att de är oense i någon fråga som har med famUjeupplösningen att göra. Det är ganska ovanligt att oenighet föreligger i själva skilsmässofrågan. Tvister i frå­gor om vårdnad, umgängesrätt och kanske särskUt underhåll före­kommer däremot ganska ofta. Läget är alltså det att man kan räkna med att en ansökan om äktenskapsskUlnad från en av makarna som re­gel kommer att aktualisera en tvist mellan dem. Tvister mellan enskUda parter prövas bäst inom ramen för det allmänna förfarande som RB anvisar, dvs. stämning, förberedelse och huvudförhandling. Det synes mig inte finnas något bärande skäl för ätt behandla familjerättsliga tvister på annat sätt än tvister i allmänhet. Jag anser det därför vara lämpligast att behålla nuvarande ordning med krav på stämning för fall då endast ena maken väcker talan om äktenskapsskillnad,

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket att ma­karna, om de båda vill erhåUa äktenskapsskillnad, skall inge ansökan därom till rätten. Angående väckande av talan då endast en av makar­na vill erhålla äktenskapsskUlnad föreslås inte någon uttrycklig regel. Detta krävs inte eftersom de allmänna reglema i RB är tillämpliga för familjerättsliga mål i den mån inte annat särskilt föreskrivs. För att undvika missförstånd vUl jag framhålla att jag inte avser att någon änd­ring skall ske av den i rättspraxis godtagna ordningen att svaranden kan utan stämningsansökan yrka underhåll i mål om äktenskapsskill­nad (se NJA 1970 s. 504).

I andra stycket första punkten föreskrivs att, om endast ena maken framstäUer sådant särskilt yrkande som avses i 11 kap. 3 §, andra ma­ken skall beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Bestämmelsen, som har hämtats från sakkunnigförslaget, föranleds av


 


Prop. 1973: 32                                                        154

att båda makama bör vara förberedda på dom om äktenskapsskillnad. Dessutom ges den make som bereds tUlfälle att y1:tra sig möjlighet att påkalla rättens avgörande i exempelvis vårdnads- och underhållsfrågor. I sällsynta fall kan det också förekomma att maken har formella in­vändningar att göra.

För indispositiva tvistemål gäller som aUmän regel att svaranden inte har rätt att få målet prövat i sak om käranden återkallar sm talan innan dom faUit (13 kap. 5 § andra stycket RB). En tillämpning av den regeln i mål om äktenskapsskiUnad står inte i god överensstämmelse med reg­lema i 11 kap. 3 § departementsförslaget. Dessa regler innebär nämli­gen att vilken som helst av makama, alltså även den som är svarande, har rätt att efter sexmånaderstidens utgång få dom på äktenskapsskUl­nad. Denna rätt bör inte kunna omintetgöras genom att andra maken återkallar talan. Över huvud taget bör make alltid få tillgodoräkna sig betänketid som löpt i målet, oavsett vem av makarna som har väckt talan. I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i andra punkten i andra stycket att om make återkallar talan om äktenskapsskillnad skall målet likväl prövas såvida andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make får enligt tredje stycket meddelas utan huvudförhandling. Såvitt gäller dom med anled­ning av gemensam ansökan överensstämmer detta med gällande ordning. Regeln är emellertid tillämplig också när bara ena maken har yrkat äk­tenskapsskillnad. Detta beror på att det många gånger är helt klart att ett yrkande om äktenskapsskUlnad skall bifallas och att en förhandling därför inte skulle fylla något ändamål. Sålunda har make efter sex må­naders betänketid ovillkorlig rätt till äktenskapsskillnad. Att andra ma­ken efter utgången av den tiden bestrider yrkandet om äktenskaps­skillnad saknar rättslig betydelse. I en sådan situation synes det rimligt att domstolen kan meddela dom på äktenskapsskillnad utan förhand-Ung med partema.

Domstolen skall givetvis inte avgöra målet utan huvudförhandling i fall där partemas inställelse är behövlig för utredningen. Nagoii gäng kan det finnas behov av en förhandling även om makama är ense i skillnadsfrågan. Ett exempel är att makar, som har barn under 16 år, i gemensam ansökan yrkar äktenskapsskiUnad enligt 11 kap. 4 § utan att förete skriftlig bevisning som tillförlitligen styrker att makama har levt åtskUda i minst två år. Tvistar parterna om annat än själva skill­nadsfrågan, t. ex. vårdnad om bam eller underhåll, måste förhandling äga ram.

Sakkunnlgförslaget innehåller en särskild bestämmelse, enligt vilken målet, om det inte framgår av handlingarna att dom på äktenskaps­skillnad kan meddelas utan föregående betänketid för makarna, skall handläggas så som när betänketid skall föregå äktenskapsskillnaden, så länge annat inte har visats. Syftet med den föreslagna regeln är att


 


Prop. 1973: 32                                                         155

komma tUl rätta med olägenheter som skulle kunna bli följden av att en ansökan om omedelbar äktenskapsskillnad fördröjs därför att rätten finner det nödvändigt att utreda frågan om betänketid behövs. Försla­get innebär då att den tid som åtgår för utredningen räknas som be­tänketid.

För egen del har jag inte något att invända i sak mot förslaget. Jag kan emeUertid inte finna att någon särskild bestämmelse i GB är nöd­vändig för att nå det åsyftade resultatet. Har en gemensam ansökan om omedelbar äktenskapsskillnad fördröjts så att dom inte kunnat medde­las inom sex månader, kan vardera maken med hänvisning till bestäm­melsema om betänketid i 11 kap. 3 § begära äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 1 §. Har en av makama i ansökan om stämning begärt äkten­skapsskillnad delges ansökningen andra maken. När sex månader har förflutit från delgivningsdagen, kan make på motsvarande sätt begära äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 1 eller 2 §. Någon motsvarighet till den av de sakkunniga föreslagna regeln på denna punkt har därför inte upptagits i mitt förslag.

11 §

Paragrafen Innehåller bestämmelser om interimistiska förordnanden angående sammanlevnadens hävande, besöksförbud, underhållsbidrag och rätt att sitta kvar i hemmet.

I överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motive­ringen (5.3.3) har bestämmelsema om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud jämkats så att make får en ovillkorlig rätt att utverka interimistiskt förordnande i sådana frågor. Härav följer att make ock­så alltid måste ha rätt att motsätta sig att ett förordnande upphävs.

Interimistiska förordnanden brukar ofta gälla till dess lagakraftägan­de dom föreligger eller rätten annorlunda förordnar. Vid tillämpning av de nya skUsmässoreglema bör rätten redan när den meddelar det in­terimistiska beslutet begränsa dettas giltighet i tiden så att det upphör att gäUa inte bara när lagakraftägande dom föreligger eller annat för­ordnats utan också när talan om äktenskapsskillnad förfaller.

12 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i sakkunnigförslaget, föreskri­ver att målet skall avskrivas när frågan om äktenskapsskillnad förfaller enligt 11 kap. 3 § och att vardera parten då skall bära sin rättegångs­kostnad.

Om make i ett skUlnadsmål har framställt yrkande om underhålls­bidrag, vårdnad eller umgängesrätt och frågan om äktenskapsskUlnad sedan förfaller på grund av att något särskUt yrkande enligt 11 kap. 3 § inte framställs före betänketidens utgång, torde det normala vara att par-


 


Prop. 1973: 32                                                        156

terna har återupptagit samlevnaden och inte längre har några krav på underhåll. Vårdnadsfrågan torde då inte heller längre vara aktuell. Det är därför lämpligt att också dessa frågor avskrivs från vidare handlägg­ning i samband med frågan om äktenskapsskillnad. Det avskrivnings­beslut som domstolen skall meddela enligt förevarande paragraf skall därför avse även de underhålls- och vårdnadsfrågor som har tagits upp i målet om äktenskapsskillnad. I undantagsfall kan det naturligtvis tän­kas att makarna, trots att frågan om äktenskapsskillnad förfalUt, fort­farande lever åtskilda och att den av dem som i skillnadsprocessen fram­ställt yrkande om underhållsbidrag och vårdnad vidhåller dessa yrkan­den. Yrkandena grandas emeUertid då inte längre på reglerna om äkten­skapsskUlnad utan på GB 5 kap. 7 § resp. FB 6 kap. 7 § första stycket. Vill maken få yrkandena prövade på dessa nya grunder får han väcka särskUd talan.

De sakkunniga har i betänkandet framhållit att vardera maken bör bära sina rättegångskostoader i skUlnadsfrågan om talan om äktenskaps­skillnad förfaller. De sakkunniga menar att situationen kan jämställas med att partema har förlikts. För egen del har jag inte någon annan uppfattning i sak än de sakkunniga. Det synes mig emellertid tveksamt om domstol med stöd av de allmänna bestämmelsema om rättegångs­kostnader i 18 kap. RB kan förordna om kvittning av kostnadema. Jag har därför funnit det lämpligt att i 15 kap. GB Införa en uttrycklig be­stämmelse härom. Denna gäller även de kostnader som har uppstått ge­nom att i målet har förts talan om underhållsbidrag eller om vårdnad och umgängesrätt. Bestämmelsen innebär att part när mål avskrivs enligt denna paragraf aldrig kan åläggas betalningsskyldighet mot statsverket för kostnader föranledda av att andra parten har haft allmän rättshjälp.

24, 28, 29 och 32 §§

Paragrafema har jämkats redaktionellt.

I.kraftträdande- och övergångsbestäm.iv.elser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1974. Bestäm­melse härom har intagits i punkt 1. Erforderligt tidsutrymme torde därmed finnas för att genomföra vissa nödvändiga ändringar i konven­tionen den 6 febraari 1931 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge innehållande intemationellt privaträttsliga bestämmelser om äk­tenskap, adoption och förmynderskap.

De sakkunniga föreslår vissa övergångsbestämmelser. Den nya lag­stiftningen skall i princip gälla även äktenskap som har ingåtts före ikraftträdandet. Undantag görs emellertid för sådana frågor som är föremål för process när de nya reglerna träder i kraft. Har talan väckts före ikraftträdandet skall frågan bedömas enligt äldre lag. Vid tillämp­ningen av denna princip har de sakkunniga behandlat nuvarande skils-


 


Prop. 1973:32                                                          I57

mässoförfarande med hemskillnad och äktenskapsskillnad som en en­het. Om dom på hemskUlnad har meddelats eller talan om hemskill­nad väckts före ikraftträdandet skall därför talan om äktenskapsskill­nad som grundas på hemskillnaden i princip prövas enligt äldre lag, även om talan väcks först efter ikraftträdandet

Remissinstansema har allmänt godtagit förslaget. Svea hovrätt har emellertid gjort gällande att de nya lagreglerna i princip bör kunna få slå igenom omedelbart, även för sådana fall då ett förfarande har inletts före ikraftträdandet.

För egen del finner jag det vara en naturlig utgångspunkt att de nya reglema skall gälla för alla äktenskap oberoende av när äktenskapet har Ingåtts. Frågan om undantag bör göras för fall där förfarande en­ligt äldre lag redan har inletts vid ikraftträdandet kan vara något tvek­sam. De sakkunnigas förslag innebär att förhållandena mellan makar kan gestaltas olika allteftersom en make har hunnit väcka talan före ikraftträdandet eller inte. Om övergångsbestämmelserna utformas en­ligt det av Svea hovrätt förordade systemet blir det avgörande i stället om lagakraftägande dom har hunnit meddelas före ikraftträdandet eller inte. Båda systemen kan få verkningar som ter sig slumpmässiga. Jag anser dock att det finns goda skäl för de sakkunnigas förslag att äldre lags regler om äktenskapsskUlnad efter hemskillnad i princip skall vara tillämpliga på talan om äktenskapsskillnad som väckts efter ikraftträ­dandet. En annan ordning skulle medföra tekniska komplikationer bl. a. när det gäller att avgöra under vilka fömtsättningar hemskillnad skall jämställas med betänketid. Vidare kan erinras om att enligt gällande lag en hemskiUnadsdom kan få betydelse i samband med skUsmässan på det viset att skadestånd kan utdömas när hemskillnadsdomen grun­dats på att ena maken grovt åsidosatt sina förpliktelser mot andra ma­ken. Jag ansluter mig därför till sakkunnigförslagets uppläggning även i detta hänseende och övergångsbestämmelsema har utformats i enlighet härmed.

I punkt 2 föreskrivs att äldre lag skall tillämpas om före ikraftträ­dandet har väckts talan om anspråk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 §, dvs. anspråk på återbäring av gåva eller anspråk på skadestånd eller andel i kvarlåtenskap vid upplösning av trolovning. De sakkunniga har förordat att detsamma skall gälla, om anspråk på andel i kvarlåtenskap enligt 1 kap. 6 § före ikraftträdandet har framställts hos den som sitter i boet. Enligt min mening bör man emellertid inte för detta speciella fall göra undantag från principen att äldre lag skall tillämpas endast om talan väckts före ikraftträdandet.

I punkt 3 föreskrivs att den äldre lydelsen av 5 kap. 7 § alltjämt skall tillämpas om talan angående underhållsbidrag enligt paragrafen har väckts före ikraftträdandet. Bestämmelsen innebär att rätten under


 


Prop. 1973: 32                                                        158

angivna förutsättningar kan ta hänsyn till skuldfrågan i tvist om under­håll meUan makar som lever åtskilda på grand av söndring.

Har talan om återgång väckts före ikraftträdandet skaU enligt punkt 4 första stycket talan prövas enligt äldre lag. Har det dömts till åter­gång, vare sig detta skett före ikraftträdandet eller — med stöd av nyssnämnda övergångsbestämmelse — efter Ikraftträdandet, tillämpas enligt andra stycket äldre bestämmelser i fråga om verkan av åter­gången samt om bodelning, underhåll och skadestånd. Detsamma gäller om äktenskap, som kunde ha dömts att återgå, före ikraftträdandet upp­lösts genom makes död. I dessa fall skall alltså de särskilda rättsverk­ningar inträda som enligt äldre lag följer av återgång.

Enligt punkt 5 första stycket skall talan om äktenskapsskUlnad som har väckts före ikraftträdandet prövas enligt äldre lag. ViU käranden uppnå prövning enligt de nya reglema får talan alltså återkallas och ny talan väckas. Vidare föreskrivs att det inte får dömas till äktenskaps­skillnad enligt nya lagen innan talan enligt äldre lag avgjorts genom lagakraftägande dom eller beslut. Innebörden av denna senare bestäm­melse kan belysas med följande exempel. Mannen har före ikraftträ­dandet väckt talan om äktenskapssldllnad enligt 11 kap. 8 § GB i dess äldre lydelse. Efter ikraftträdandet genstämmer hustrun och yrkar äk­tenskapsskUlnad enligt 11 kap. 1 § nya lagen. Hustruns talan skaU då inte avvisas men den får å andra sidan inte heller prövas innan den av mannen väckta talan prövats eller avskrivits och domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Bifalles mannens talan kan det inte bli tal om bifall tUl hustruns talan, som då får avskrivas utan prövning i sak. SkuUe mannens talan ogUlas, kan hustrans talan tas upp till prövning och den tid som löpt från det hennes genstämnUig delgavs mannen får då räknas som betänketid.

Andra stycket innehåller bestämmelser om verkan av att det har dömts till hemskillnad eller att talan därom har väckts före ikraftträ­dandet. Huvudprincipen är att äldre regler skall tiUämpas. I stället för skUlnadsreglema i 11 kap. 1—4 §§ i den nya lydelsen skall alltså 11 kap. 1—3 §§ i den äldre lydelsen gälla. Har hemskUlnad meddelats enligt äldre lag, skall talan om äktenskapsskillnad prövas enligt äldre lag även om talan har väckts efter ikraftträdandet. Detta innebär bl. a. att det nuvarande särlevnadskravet måste iakttas och att rätten liksom hittUls måste begära särlevnadsintyg eller motsvarande utredning för att kunna döma tUl äktenskapsskUlnad på grand av hemskillnaden. Det är bara reglema om äktenskapsskUlnad på grund av hemskUlnad som bUr tiUämpliga enligt övergångsbestämmelsen. Däremot kan aldrig med stöd av denna regel dömas tiU äktenskapsskillnad exempelvis enligt 11 kap. 8 § i den äldre lydelsen.

Det finns tre viktiga undantag från regeln att talan om äktenskaps-


 


Prop. 1973: 32                                                         159

skiUnad skall prövas enUgt äldre lag om dom på hemskillnad meddelats eller talan om hemskillnad väckts före ikraftträdandet.

För det första kan makama, om de är ense därom, alltid avbryta pågående skUsmässoförfarande enligt äldre bestämmelser genom att tillsammans begära äktenskapsskUlnad enligt de nya reglema. Detta kan vara av Intresse särskUt för makar som enligt dessa regler inte behöver iaktta betänketid men för vilka hemskillnadsåret ännu inte har gått tUl ända. Det fordras dock att makama är ense om att gå över till det nya skilsmässosystemet. Make har alltid möjlighet att vägra medverka till en dom på äktenskapsskUlnad enligt de nya reglerna. I så fall skall skils­mässoförfarandet slutföras enligt äldre lag. En anledning för make att handla på det sättet kan vara, att han vUl göra gällande de särskilda påföljder i underhålls- och skadeståndshänseende som kan Ifrågakomma enligt äldre lag.

Makamas enighet om att tillämpa den nya lagen i skUlnadsfrågan behöver inte nödvändigt manifesteras i en gemensam ansökan utan kan också komma till uttryck genom att make medger andra makens stäm­ningsansökan med yrkande om äktenskapsskUlnad enligt nya lagen.

Jag viU i detta sammanhang påpeka följande. De sakkunnigas för­slag innebär, att betänketid aldrig behöver iakttas om hemskilda makar gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad enligt nya lagen, även om makama har barn under 16 år. Genom hemskillnadsdomen har nämli­gen den gemensamma vårdnaden om barnet upphört och däitned före­ligger inte längre den omständighet som enligt saklamnigförslaget utlö­ser krav på betänketid. Mitt förslag har på den punkten en annan inne­börd. Det uppställer nämligen krav på betänketid så snart endera ma­ken har bam under 16 år som står under hans vårdnad.

Ett annat fall då de nya reglema blir tUlämpliga trots att det dömts tUl hemskillnad är att hemskUlnaden förfallit på grund av att makarna har flyttat samman, vare sig detta skett före eller efter ikraftträdandet. I sådant fall har hemskillnadsdomens rättsverkningar i personligt hän­seende upphört och domen kan inte läggas till grand för dom på äkten­skapsskUlnad.

En tredje inskränkning i den nu berörda övergångsbestämmelsens giltighet är att den har gjorts tidsbegränsad. En hemskillnadsdom som har vunnit laga kraft före ikraftträdandet kan inte läggas till grund för äktenskapsskillnad enligt äldre lag efter den 1 juli 1975, dvs. sedan 18 månader har förflutit från ikraftträdandet. Har domen vunnit laga kraft efter ikraftträdandet räknas 18-månaderstiden från den dag då domen vann laga kraft. Syftet med denna reglering är att i mesta möjliga mån begränsa tillämpningen av äldre lag efter ikraftträdandet. De sakkunni­gas förslag, som innefattar en femårig övergångstid, innebär enUgt min mening inte en tiUräckligt långtgående begränsning. Det bör tUläggas att bestämmelsen givetvis inte Innebär att äldre hemskiUnadsdomar för-


 


Prop. 1973: 32                                                         160

faUer när 18-månaderstiden har gått till ända. Rättsverkningarna av hemskUlnadsdomen kvarstår oförändrade så länge makama lever åt­skilda. Detsamma gäller eventuella beslut av domstol angående vård­nad om barn, underhåll m. m. under hemskUlnadstiden. Men om makar­na eller någon av dem efter 18-månaderstidens utgång vill ha skUs­mässa, måste talan väckas och prövas enligt nya lagen.

Innebörden av regleringen i andra stycket kan ytterligare belysas genom följande exempel. Talan om hemskillnad väcks i november 1973. I januari 1974 döms till hemskillnad och domen vinner laga kraft under samma månad. HemskUlnadsåret börjar då löpa. Oberoende härav kan makarna, om de är ense, få frågan om äktenskapsskillnad prövad en­ligt nya lagen. I annat fall kan vardera maken i januari 1975 få äkten­skapsskUlnad enligt 11 kap. 3 § i dess äldre lydelse under förutsättning att makarna inte har återupptagit samlevnaden. Har de gjort det, finns inte längre möjlighet att få äktenskapsskUlnad enligt äldre rätt med de särskilda verkningar i skadestånds- och underhållshänseende som då kan ifrågakomma. I juli 1975 har 18 månader förflutit från det hemskUl­nadsdomen vann laga kraft. Även om makarna inte har återupptagit samlevnaden, bortfaller då deras möjligheter att utverka äktenskapsskUl­nad enligt äldre lag och därmed även rätten att göra gällande de särskil­da påföljder i fråga om underhåU och skadestånd som kan ifrågakomma enligt äldre lag.

I gällande lag knyts åtskUliga rättsverkningar tiU hemskillnad och äktenskapsskillnad. Det finns regler om miderhåll och skadestånd, om giftorättsgemenskapens upphörande och om bodelning. Jag delar de sakkumiigas uppfattning att när det enligt äldre lag har dömts till hem­skUlnad eller äktenskapsskillnad också den äldre lagens bestämmelser om rättsverkningarna av denna dom bör gälla fullt ut. Om dom på hem­skillnad eller äktenskapsskillnad har meddelats enligt äldre lag, skall därför enligt vad som föreskrivs i tredje stycket äldre lags bestämmel­ser om verkan av hemskillnad samt om bodelning, underhåll och skade­stånd gälla. Jag vill påpeka att detta innebär att rättsverkan av en hemskillnad förfaller om makar flyttar samman efter ikraftträdandet (jfr 11 kap. 30 § GB i den äldre lydelsen). SkuUe hemskilda makar återuppta samlevnaden efter ikraftträdandet förfaller alltså t. ex. beslut i hemskillnadsdomen angående underhåU.

Enligt de föreslagna nya reglerna om villkorlig giftorätt anses gifto­rättsgemenskapen ha upphört vid tiden för ansökan om äktenskaps­skillnad, om det sedermera döms tUl äktenskapsskillnad eller om ena maken avlider medan målet är anhängigt eller det döms tUl boskUlnad på talan som väckts innan talan om äktenskapsskillnad förfallit. Av punkt 6 i övergångsbestämmelsema framgår att talan om äktenskapsskill­nad som väckts före Ikraftträdandet mte får nu angivna rättsverkningar i händelse av dödsfall eller boskiUnad.


 


Prop. 1973: 32                                                       161

Enligt punkt 7 skaU de äldre bestämmelserna i 15 kap. om förfa­randet tUlämpas när målet skall prövas enligt äldre lag. Undantag görs dock för 8 och 9 §§, som handlar om medling. Mål om hemskiUnad kan alltså efter ikraftträdandet handläggas trots att medling inte har ägt mm, och vidare blir det inte möjligt att under handläggningen av målet förordna om medling.

I punkt 8 föreskrivs att om i lag eUer annan författning förekommer hänvisnmg till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya la­gen den nya bestämmelsen i stället skall tillämpas.

7.2 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6 kap. 7 §

Paragrafen har jämkats med anledning av att hemskillnads- och åter-gångsmstituten har avskaffats. Vidare har nuvarande regler om hän­synstagande till vem som bär huvudsakliga skulden till söndringen mel­lan makama slopats.

6 kap. 12 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om vårdnaden om barn utom äktenskap. Som huvudregel gäUer enligt första stycket liksom f. n. att barnet står under modems vårdnad tUl dess det har fyUt 20 år eller in­gått äktenskap. Fadem skall enUgt förslaget kunna tillerkännas vårdna­den om det finnes skäligt med hänsyn tiU bamets bästa. Är föräldrama ense om att fadem skall ha vårdnaden, skall rätten på anmälan överföra vårdnaden på honom, om det inte är uppenbart stridande mot bamets bästa.

Bestämmelsema överensstämmer i sak med dem som gäller för barn i äktenskap vid familjeupplösning. De är i första hand avsedda att komma till användning vid upplösning av samlevnad mellan ogifta för­äldrar. Bestämmelserna är emellertid tillämpliga också när föräldrarna aldrig har sammanbott. Om det i ett sådant fall är mer förenligt med bamets bästa att fadem får vårdnaden än att denna blir kvar hos mo­dern skall vårdnaden alltså på faderns begäran överflyttas till honom. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (5.5) lär dock bamets bästa oftast Icräva att det stannar hos modern, om det aldrig har bott tUlsammans med sin far.

Vad som i det konkreta fallet är bamets bästa får, liksom när det gäller barn i äktenskap, avgöras efter en noggrann prövning av före­liggande omständigheter. Som socialstyrelsen har framhållit kan enbart ekonomiska faktorer inte få tUlmätas avgörande betydelse. Det för­hållandet att fadern har god ekonomi kan alltså inte i och för sig ut­göra något argument för att han skall få överta vårdnaden om ett bam som lever i små ekonomiska omständigheter men under i övrigt

11    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973: 32                                                        162

trygga förhållanden hos sin mor. Prövningen av vad som är barnets bästa kan vara särskUt svår i fall då den ena av föräldrama är ut­länning och vUl uppfostra bamet i sitt hemland, som kanske har helt annan kultur, andra traditioner och en annan syn på bams uppfost­ran än vad som gäller hos oss. Under remissbehandlingen har fram­kommit önskemål om närmare anvisningar hur sådana fall skall behand­las. Något entydigt svar på frågan vad som är bamets bästa i sådana konfliktsituationer kan dock uite lämnas. Problemet är dock inte nytt. I princip uppkommer samma problem när det gäller att besluta angåen­de vårdnaden om bam i äktenskap vars föräldrar har olika nationalitet.

I andra stycket tas upp bestämmelser som gör det möjligt att över­flytta vårdnaden när vårdnadshavaren avlider eller för längre tid är förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig tUl grov försummel­se eller andra i 6 § angivna grova förseelser. Initiativ tUl överflyttning av vårdnaden kan tas av den andre av föräldrarna eller av barnavårds­man, bamavårdsnämnd eller allmän åklagare. Den andre av föräldrarna skall förordnas att utöva vårdnaden, om inte hänsyn till bamets bästa kräver att vårdnaden anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Har exempelvis modern vårdnaden om ett barn utom äktenskap och avUder hon, står alltså fadem närmast tiU att överta vårdnaden. Är han inte villig att överta denna, torde det inte vara förenUgt med barnets bästa att anförtro honom vårdnaden. I sådant fall får vårdnaden överflyttas till särsldlt förordnad förmyndare. Bestämmelserna överensstämmer med vad som gäller för barn i äktenskap enligt 9 §.

Med anledning av att andra stycket innehåller bestämmelser om bar­navårdsman vill jag nämna att jag avser att i en nära framtid lägga fram förslag grundat på barnavårdsmannautredningens betänkande (SOU 1972: 65) Barnavårdsmannafrågan. Denna utrednings förslag in­nebär att bamavårdsmannainstitutionen avskaffas och aktualiserar allt­så ytterligare ändringar I bl, a. denna paragraf.

7 kap. 9 §

Paragrafen har jämkats på grand av att instituten återgång och hem­skillnad har avskaffats.

I paragrafen föreskrivs att avtal som makar med avseende på före­stående äktenskapsskillnad har slutit om underhåll till bam kan jämkas av rätten om avtalet är uppenbart obilligt för ena maken. Har talan inte väckts inom ett år från det äktenskapsskiUnaden meddelades, är rätten till talan enligt paragrafen förlorad.

Paragrafen är tUlämplig på avtal som makar har slutit under betänke­tid även om makama skulle ha levt åtskUda under betänketiden. I denna del hänvisas tiU vad som har anförts vid motsvarande regel i 11 kap. 16 § GB.


 


Prop. 1973: 32                                                        163

8 kap. 1 §

Paragrafen har jämkats redaktionellt med anledning av att hemskUl-nadsmstitutet har slopats. Som jag har anfört vid 6 kap. 12 § föreligger f. n. förslag om avskaffande av bamavårdsmannainstitutionen. Detta för­slag Innebär att hela 8 kap. FB skaU upphävas. Jag kommer 1 en nära framtid att ta stäUning tUl detta förslag.

11 kap. 1 §

Paragrafen, som innehåller regler om föräldrars legala förmynder­skap för bam i äktenskap, har jämkats med anledning av att institu­ten återgång och hemskiUnad har avskaffats.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Enligt första punkten träder lagen i kraft den 1 januari 1974.

Även efter ikraftträdandet kommer på grand av övergångsbestämmel­sema till lagen om ändring i GB att kunna dömas till återgång eUer hemskillnad enligt äldre lag. I sådant faU skall fortfarande förordnan­de angående vårdnaden om barnen meddelas. Detta föreskrivs i andra punkten i övergångsbestämmelserna till förevarande lag.

Enligt tredfe punkten skall den äldre lydelsen av 7 kap. 9 § tiUämpas i fråga om dels aVtal som har slutits med avseende på förestående åter­gång av äktenskap eller hemskUlnad, vare sig detta har skett före eller efter ikraftträdandet, dels avtal som före eller efter ikraftträdandet har ingåtts under hemskillnad och dels avtal som i annat fall har slutits före ikraftträdandet med avseende på förestående äktenskapsskillnad. Övergångsbestämmelsen innebär bl. a. att avtal som har ingåtts under hemskillnad inte kan jämkas och, på grmid av hänvisningen tUl 11 kap. 29 § GB, att talan om jämkning skall väckas senast i skillnadsmålet, om äktenskapsskillnad sker enligt 11 kap. 3 § GB i dess äldre lydelse.

Möjligheten att efter hemskillnad få förordnande av bamavårdsman för barn i äktenskap enligt nuvarande bestämmelser i 8 kap. 1 § har bevarats enligt övergångsbestämmelsen i fjärde punkten.

De nya reglema om fadems rätt att få vårdnaden om barn utom äktenskap har inte föranlett någon särskild övergångsbestämmelse. Reg­lema blir alltså tUlämpliga även i mål som är anhängiga vid ikraftträ­dandet. Detsamma gäller den ändring som innebär att skuldmomentet i 6 kap. 7 § tas bort. Efter ikraftträdandet kan alltså någon hänsyn inte tas tiU skuldfrågan ens i vårdnadsprocesser där talan har väckts före Uaraftträdandet.


 


Prop. 1973: 32                                                                     164

7.3 Förslaget tiU lag om ändring i ärvdabalken

3 kap. 8 §

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (5.4,2) kvarstår i paragrafen bestämmelserna om att ar\'srätt för make inte föreligger när talan om äktensskapsskillnad var anhängig vid dödsfal­let. Däremot har ur paragrafen utmönstrats de särskilda bestämmelser som tar sikte på hemskillnads- och återgångssituationer.

25 kap. 3 §

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall vid ansökan om dödför­klaring rätten höra bl. a. kyrkoherden och allmänna åklagaren i den ort där den bortovarande senast ägt hemvist inom riket.

Eftersom ansvaret för folkbokföringen åvilar pastorsämbetet bör det­ta och inte kyrkoherden höras över ansökningen.

RÅ har i en särskild framstäUning till Kungl. Maj:t framhållit bl. a. att åklagarmyndigheten inte längre förfogar över register eller andra upplysningskällor av värde i ärenden om dödförklaring. RÅ föreslår därför att polismyndigheten skall höras i stället för allmänna åklagaren. Rikspolisstyrelsen har i yttrande över förslaget tillstyrkt detta. Även jag ansluter mig tiU det. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. I enlighet med vad som aUmänt brakar iakttas vid ändringar 1 arvslagstiftningen föreslås att den äldre lydelsen av 3 kap. 8 § skall tillämpas om dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. Detsamma skall gälla om dödsfallet har inträffat efter ikraftträdandet och antingen talan om återgång eller hemskillnad då var anhängig eller makama då levde åtskilda på grund av en före eller efter ikraftträdandet meddelad dom på hemskUlnad.

7.4 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

6 kap. 5 §

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (5.2.2) bör samlag mellan halvsyskon avkriminaliseras i samband med att det Införs möjlighet att ge dispens för halvsyskon att gifta sig med varandra. Straffbestämmelsen i andra stycket för otukt med syskon har därför be­gränsats till att avse den som har samlag med sUt helsyskon.

I 7 kap. 2 § straffbeläggs f. n. olaga giftermål. Därmed avses att någon gifter sig med en person, som tiU följd av sinnessjukdom eller till-


 


Prop. 1973: 32                                                        165

fällig sinnesförvirring eller av annan sådan orsak uite äger rättslig hand-Ungsförmåga, att någon ingår äktenskap som på yrkande av andra maken kan dömas att återgå på grund av villfarelse eller svek eller att någon tvingar annan till giftermål. En förutsättning för att åtal skall få ske är enligt 6 § första stycket att det har dömts till återgång av äkten­skapet.

De sakkunniga har föreslagit vissa ändringar i 2 § med anledning av att återgångsinstitutet avskaffas. RÅ har emellertid i sitt remiss­yttrande förordat att 2 § helt upphävs.

I samband med att förslag till brottsbalk remitterades till lagrådet in­tog föredragande departementschefen den ståndpunkten att det inte fanns något praktiskt behov av att behåUa brottstypen olaga giftermål (prop. 1962: 10 B s. 51 f). På hemställan av lagrådet upptogs emeller­tid en straffbestämmelse om olaga giftermål i propositionen med för­slag till brottsbalk.

Som RÅ framhåUer i sitt remissyttrande över nu förevarande för­slag torde fall där ansvar för olaga giftermål kan ifrågakomma vara mycket sällsynta. Vidare är att märka att den som tvingar annan tUl äktenskap kan dömas för olaga tvång och att de gärningar som i övrigt omfattas av brottstypen i allmänhet torde ingå som led i annat krimi­nellt förfarande, t. ex. bedrägeri. EnUgt min mening finns det inte något praktiskt behov av att behålla brottstypen olaga giftermål. Med hänsyn härtUI förordar jag att 2 § och 6 § första stycket upphävs.

35 kap. 4 §

Den särskilda regeln i andra stycket om beräkning av preskriptionstid vid olaga giftermål har utgått.

Ikraftträdandet

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Några särskilda över­gångsbestämmelser behövs inte.

7.5 Förslaget till lag om medling meUan samlevande

I enUghet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (5.3.2) har bestämmelserna om medling bratits ut ur GB och placerats i en särskUd lag. Bestämmelsema i lagen är i sak desamma som de reg­ler de sakkunniga har förordat med det undantaget att medling skall kunna komma i fråga också för dem som sammanlever utan att vara gif­ta med varandra. I enUghet härmed talas inte om medling meUan makar utan om medling mellan samlevande.

1 §

EnUgt paragrafen har medlmg enligt lagen till ändamål att utjämna motsättningar mellan man och kvinna som sammanlever eller har sam-


 


Prop. 1973: 32                                                        166

manlevt. Medlare skaU på lämpligt sätt göra sig underrättad om an­ledningen tUl motsättningarna samt, om fråga uppkommit att bryta sam­levnaden, rådgöra med partema om möjligheterna att fortsätta den.

Av paragrafen framgår att medlare inte bör se som sin uppgift att till varje pris försona partema. Liksom familjerådgivare bör medlare för­söka hjälpa partema att komma till rätta med sina problem, vare sig detta leder till att samlevnaden upplöses eller inte.

2 §

I paragrafen föreskrivs att det skaU utses minst två medlare för varje kommun. Om det är påkallat av särskilda skäl kan samma person för­ordnas tUl medlare för mer än en kommun. Medlare skall utses av läns­styrelsen för två kalenderår. Är medlare inte lämplig för sitt uppdrag skall han entledigas. Avgår medlare före utgången av den tid för vUken han blivit utsedd skall annan förordnas för den återstående tiden.

Vid utseende av medlare bör länsstyrelsen försöka ta till vara den erfarenhet av sådana uppdrag som finns representerad hos svenska kyr­kans präster och hos befattningshavare I andra trossamfund. Det är dock inte lämpligt att båda medlarna är sådana befattningshavare. F. n. skall i varje kommun finnas minst en borgerUg medlare och det har inte varit min avsikt att tiUgången på medlare utan särskild religiös anknyt­ning skulle bli mindre enligt den nya ordningen.

Antalet medlare skall vara minst två. I större kommuner torde detta antal ofta vara otiUräckligt, åtminstone om familjerådgivningsorganisa­tionen mte är utbyggd. I så fall bör flera medlare utses. Det synes inte påkaUat att, som någon remissinstans har föreslagit, införa regler om ersättare för medlare. Behovet av ersättare kan tillgodoses genom att ett större antal medlare utses.

3 §

Enligt denna paragraf är medlare skyldig att medla, om begäran där­om framställs av mannen eller kvinnan och någon av dem är bosatt i den kommun för vilken medlaren har förordnats.

4 §

Paragrafen Innehåller bestämmelser om ersättning till medlare. Er­sättningen betalas av kommunen. Närmare bestämmelser om ersättning­en bör meddelas av Kungl. Maj:t.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för medlare. Att enUgt denna lag förordnad medlare är undantagen från vittnes­plikt följer av 36 kap. 5 § första stycket RB.


 


Prop. 1973: 32                                                         167

Ikraftträdandet

Lagen träder i kraft den 1 januari 1974. Några särskUda övergångs­bestämmelser torde inte vara erforderliga.

Behörigheten för borgerliga medlare som utsetts enligt 14 kap. GB torde få anses upphöra i och med att detta kapitel upphävs och den nya medlingslagen träder i kraft. Åtgärder bör därför vidtas för att med­lare enligt denna lag skall kunna inleda sin verksamhet omedelbart efter ikraftträdandet.

7.6 Förslaget tiU lag om ogifta samhoendes gemensamma bostad

1 §

Paragrafens första stycke innehåller den gmndläggande regeln om rätt för part att vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad överta hyres- eller bostadsrätt som tUlkommer andra parten. Hyres- eller bo­stadsrätten skall avse lägenhet som uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemensamma bostad. För att part skall få överta rätten krävs enligt huvudregeln ätt parten bäst behöver bosta­den och att det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt att övertagande äger ram. Om parterna inte har eller har haft bam tillsammans får övertagande ske endast om synnerliga skäl talar därför.

En gmndläggande förutsättning för att paragrafen skall vara tillämp­lig är att det är fråga om upplösning av äktenskapsUknande samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna. Frågan om parternas samlevnad har haft äktenskapsUknande karaktär får avgöras efter en fri prövning med hänsyn tUl alla förekommande omständigheter. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (5: 6) utgör förekomsten av gemensamma bam ett starkt indicium för att samlevnaden har varit av åsyftad typ. Om en man och en kvinna bor tillsammans sedan någon tid och har el­ler har haft gemensamma barn kan man därför normalt utgå från att förutsättningarna för lagens tillämplighet är uppfyllda.

Om partema inte har eller har haft några gemensamma barn bUr av­görandet betydligt svårare. Frågan torde emellertid sällan komma att ställas på sin spets i sådana fall, eftersom övertagande då skall få ske bara om det föreUgger synnerUga skäl. Jag återkommer strax till inne­börden av detta uttryck. I detta sammanhang vill jag bara framhålla att man i praktiken torde kunna räkna med att de fall där frågan om äktenskapsliloiande samlevnad är tveksam endast undantagsvis är av sådan beskaffenhet att kravet på synnerliga skäl i och för sig är upp­fyllt. En domstol bör enligt min mening ofta kunna lämna ett yrkande om rätt att överta hyres- eller bostadsrätt i fall där parterna varken har eller har haft barn utan bifall under hänvisning till att, även om


 


Prop. 1973: 32                                                        168

ett äktenskapsUknande förhållande skulle ha förelegat, det i allt fall inte finns synnerliga skäl för att tillerkänna part rätt att överta bosta­den. På detta sätt kan domstolen undgå att ta ställning till den ofta svårbedömda frågan om äktenskapsUknande förhållande förelegat.

Om den ena parten är anställd hos den andra — kvinnan är exem­pelvis hushållerska hos mannen — eller hyr rum i den andras lägenhet, kan samlevnad under äktenskapsUknande förhållanden inte anses före­ligga, såvida anställnings- eller hyresavtalet alltjämt består. Givetvis kan vad som från början har varit ett anställnings- eller hyresförhål­lande så småningom glida över i en samlevnad av äktenskapsUknande karaktär. I det särskilda fallet kan det vara svårt att avgöra, om så har skett eller inte. Visar utredningen att kontant lön eller hyra har er­lagts fram till tiden för upplösningen av samboendet, kan som regel samlevnad under äktenskapsUknande former inte anses ha förelegat.

Vid bedömningen av om samlevnaden har haft äktenskapsUknande karaktär får givetvis dennas varaktighet stor betydelse. Om samlevna­den har upphört efter kort tid är detta ett starkt indicium för att den inte har varit äktenskapsUknande. För det fall att samlevnaden upp­lösts genom ena partens död kan dock inte varaktigheten tillmätas sam­ma betydelse som annars. Här får man I stället bedöma om det kan an­tas att parterna skulle ha fortsatt sin samlevnad om inte dödsfallet hade kommit emeUan.

I kravet på att samlevnaden skall ha äktenskapsUknande karaktär får anses ligga att det är fråga om personer som i och för sig skulle kunna ingå äktenskap med varandra. Lagen är alltså inte tillämplig när ett samboende mellan föräldrar och barn eller meUan syskon upphör.

Kravet att båda parter skall vara ogifta torde inte bereda några svå­righeter vid rättstillämpningen. Har en av parterna fått hem.skillnad men inte upplöst äktenskapet genom äktenskapsskillnad är paragrafen givetvis inte tillämiplig. Har lagakraftvunnen dom på äktenskapsskill­nad meddelats gäller däremot paragrafen, även om bodelning i anled­ning av äktenskapets upplösning ännu inte skulle ha ägt rum. Har två makar efter äktenskapsskillnad flyttat samman utan att gifta om sig är paragrafen också tillämplig. Kravet att parterna skall vara ogifta gäller endast vid själva upplösningstUlfället. Vid bedömningen av om samlev­naden har varit av äktenskapsUknande karaktär får hänsyn tas även till tid då parterna sammanlevt innan enderas äktenskap blivit upplöst.

Bedömningen av om det är fråga om upplösning av samlevnaden tor­de som regel inte vålla några svårigheter. Normalt får man godta parts påstående härom. Det bör inte krävas att parterna faktiskt har flyttat isär.

I paragrafen talas inte som i de sakkunnigas förslag om lösningsrätt utan om rätt att överta hyres- eller bostadsrätten. Det är nämligen inte säkert att någon lösen över huvud taget skall erläggas. Detta beror på


 


Prop. 1973: 32                                                        169

om hyres- eller bostadsrätten har ekonomiskt värde. Jag återkommer till denna fråga vid 3 §.

Föreskriften att det skall vara fråga om lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som partemas gemensamma bostad har motsvarighet i lagen om makars gemensamma bostad. Detsamma gäller kravet att den part som vill överta bostaden bäst skall behöva den samt att det med hänsyn till omständighetema i övrigt skall kunna anses skäligt att han får överta den. Innebörden av dessa regler är avsedd att vara densamma här som i nyssnämnda lag.

Uttrycket "synnerUga skäl" skall tolkas restriktivt. Det måste med andra ord föreligga mycket starka skäl av i första hand social natur för att övertagande skall kunna ifrågakomma trots att partema inte har eller har haft bam tillsammans. Intresseawägningen mellan parterna måste ge mycket klart utslag till förmån för den som begär att få överta hyres- eller bostadsrätten. Är motpartens intresse av att kunna få dis­ponera bostaden inte särskilt starkt, kan kraven på de skäl som åbero­pas tUl stöd för ett övertagande ställas lägre än annars. Detta kan bli aktuellt särsldlt i det fallet att den part som har hyresrätten avlider. I en sådan situation torde som regel den andra partens intresse av att få bo kvar i det gemensamma hemmet, om samlevnaden där har varat en mera avsevärd tid, väga över dödsbodelägarnas intresse av att få till­gång till lägenheten i sådan grad att synnerliga skäl kan anses föreligga. Av betydelse vid avvägningen kan också bli om en av partema har vårdnaden om barn som inte är parternas gemensamma. Har samlev­naden varat relativt kort tid — ett eller annat år — torde dock före­komsten av sådana bam knappast kunna medföra, att synnerliga skäl föreligger att tilldela vårdnadshavaren bostaden. Åtminstone gäller det­ta om samlevnaden upplöses av annan anledning än att en av parterna dör.

Kravet på synnerliga skäl gäller i princip även det speciella fallet att partema inte vid upplösningstillfället har några gemensamma bam men kvinnan är havande med barn som mannen har avlat. I ett sådant fall torde synnerliga skäl i och för sig få anses föreligga, om en pröv­ning enligt huvudregeln i paragrafen leder till att kvinnan bör få överta bostaden.

Skulle den part som har hyreskontraktet eUer bostadsrätten ha kom­mit över lägenheten med den andra partens hjälp, kan detta vara en omständighet som bör beaktas vid avgörandet av om synnerliga skäl föreligger. Jag tänker exempelvis på det fallet att den part som vill överta bostaden kan visa, att han har lämnat en lägenhet i byte för att den andra skulle kunna få hyresrätten eller att han har lånat eller gett den andra pengar som bidrag till förvärv av bostadsrätten.

Upplöses samlevnaden genom att den part som innehar hyres- eller bostadsrätten dör skall enligt andra stycket bestämmelserna i första


 


Prop. 1973: 32                                                        170

stycket tillämpas i fråga om rätt för den efterlevande att överta hyres-eller bostadsrätten. Skulle den part som inte är innehavare av hyres- eller bostadsrätten dö kan däremot hans dödsbo inte göra gällande rätt enligt lagen att överta bostaden. Som jag tidigare har påpekat kan intresseav­vägningen bli en annan när samlevnadens upplösning beror på dödsfall än i övriga situationer.

§

Denna paragraf innehåUer en regel om preskription av rätten att överta hyres- eller bostadsrätt. Enligt de sakkunnigas förslag måste övertaganderätten göras gällande hos andra parten inom tre månader från samlevnadens hävande. Under remissbehandlingen har påpekats att preskription av övertaganderätten inte bör kunna inträda så länge parten bor kvar i lägenheten. Detta påpekande är enligt min mening riktigt. I paragrafen föreskrivs därför att part förlorar sin rätt att över­ta hyres- eller bostadsrätten, om han har flyttat från lägenheten och inte inom tre månader därefter hos andra parten har framställt an­språk på övertagande. Om andra parten är död skall anspråket göras gällande hos dödsboet. Den förordade jämkningen av preskriptionsre­geln i förhållande till de sakkunnigas förslag torde få betydelse främst när samlevnaden har upplösts genom dÖdsfaU. Någon preskription kan då inte inträda så länge den efterlevande bor kvar i den gemensamma lägenheten.

Enas inte parterna om övertaganderätten får tvisten prövas av dom­stol. Det har inte ansetts erforderligt att föreskriva en viss frist inom vilken talan skall väckas.

§

I paragrafen föreskrivs att den som enligt 1 § övertar hyres- eller bostadsrätt är skyldig att Ull andra parten erlägga lösen motsvarande rättens värde. Ersättningen skall erläggas vid övertagandet. Om synner­liga skäl föreligger, får dock betalningen anstå mot att parten ställer godtagbar säkerhet.

Bestämmelserna motsvarar i sak vad som gäller enligt lagen om ma­kars gemensamma bostad.

Skyldigheten att erlägga lösen förutsätter givetvis att rätten till lägen­heten har ekonomiskt värde. Om så inte är fallet skall rätten övergå utan ersättning. Under remissbehandlingen har framhållits att det inte kan bli fråga om att utge lösen för övertagande av hyresreglerad lä­genhet, eftersom det enligt 11 § andra stycket lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. är förbjudet att ta emot ersättning vid överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet. Jag anser mig mte ha anledning att ta någon ståndpunkt i denna fråga utan nöjer mig med att frarhhålla att


 


Prop. 1973: 32                                                                     171

lagen om ogifta samboendes bostad får samma innebörd i detta hän­seende som lagen om makars gemensamma bostad.

Kommer partema inte överens om lösenbeloppets storlek får frågan avgöras av domstol.

Ersättningen skall i princip erläggas av den lösningsberättigade par­ten vid Övertagandet. Den andra parten är alltså inte skyldig att med­verka till att överföra rätten till bostaden — genom påskrift på hyres­kontraktet eller på annat sätt — om inte betalningen samtidigt erläggs. Avgörs frågan av domstol kan i domen parternas prestationer göras avhängiga av varandra.

Om synnerliga skäl föreligger kan anstånd ges med betalningen, under förutsättning att den lösningsberättigade parten ställer godtagbar sä­kerhet. Anstånd bör kunna ges om det i det särskilda fallet föreligger mycket starka skäl för att överföra rättigheten från ena parten till den andra. Det kan exempelvis vara en kvinna med barn som har ound­gängligt behov av bostaden. Har lösningsrätt utövats efter ena partens död kan också synnerliga skäl för anstånd föreUgga. Den efterlevande får i allmänhet anses ha ett väsentligt större behov av att överta bosta­den än arvingarna, och redan denna omständighet utgör ett starkt skäl för att öppna möjlighet härtill genom att bevUja anstånd med betal­ningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om parts möjlighet att hindra andra parten att hyra ut den gemensamma bostaden. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som för motsvarande fall föreskrivs i 5 § lagen om makars gemensamma bostad.

Liksom enligt lagen om makars gemensamma bostad skall enligt denna paragraf bestämmelsema i 4 § äga motsvarande tillämpning på överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 1 §.

Enligt paragrafen likstäUs med hyresrätt och bostadsrätt andel i så­dan rätt. Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag skaU vad i lagen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande tUlämpning i fråga om andelsrätten. Detsamma gäller enligt lagen om makars gemen­samma bostad.

Paragrafen innehåller de i den allmänna motiveringen berörda be­stämmelsema om möjlighet för domstol att interimisUskt förordna om rätt för ena parten att nyttja bostaden. Har talan om övertagande av


 


Prop. 1973: 32                                                                     172

hyres- eller bostadsrätten väckts av ena parten kan yrkande enligt pa­ragrafen framställas både av denna part och av motparten. Part kan alltså med stöd av paragrafen framtvinga att samboendet upphör genom ätt andra parten lämnar bostaden.

Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med föreskriftema i 15 kap. 11 § GB om rätt för make att sitta kvar i hemmet. Sistnämnda lagrum upptar även regler om makes rätt att nyttja bohaget. Motsvarig­het härtill saknas i förevarande paragraf. Denna skillnad sammanhänger med att den som sammanlever med annan under äktenskapsUknande förhållanden inte har någon rätt till den andres ägodelar som kan sägas motsvara giftorätten och att det inte heller finns någon underhållsskyl­dighet parterna emeUan.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 1974 och gäller tUl utgången av år 1979.

Lagen är enligt särskUd övergångsbestämmelse inte tillämplig om samlevnaden har upphört före ikraftträdandet.

Har lösningsrätt påkallats under lagens giltighetstid skall även efter utgången av år 1979 bestämmelserna i lagen äga tillämpning i fråga om rätt att överta hyres- eUer bostadsrätt. Denna särskilda övergångs­bestämmelse har en motsvarighet i lagen om makars gemensamma bo­stad.

7.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående

Skälen till att lagen föreslås upphävd har redovisats vid 3 kap. 4 § andra stycket GB.

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915; 437) rörande äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

I 2 och 3 §§ har vissa redaktionella jämkningar gjorts. I en ny para­graf, 8 §, har intagits bestämmelser om besvär. Bestämmelserna inne­bär att talan mot beslut enligt lagen skall föras genom besvär hos kammarrätten. Detta överensstämmer med vad som nu gäller enligt lagen om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äkten­skaps ingående, vilken lag föreslås upphävd. EnUgt kungörelsen (1971: 1200) om kammarrätternas domkretsar m. m. skall besvär över beslut av svensk myndighet i utiandet upptas av kammarrätten i Göteborg.


 


Prop. 1973: 32                                                        173

7.9      Förslaget tiU lag om dels fortsatt giltighet av lagen med särsldlda
bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag

Lagen om makars gemensamma bostad har i enUghet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen (5,6) fått fortsatt giltighet till utgången av år 1979.

1 och 2 §§ i lagen har jämkats med anlednuig av att återgångs- och hemskillnadsinstituten avskaffats.

Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall den äldre lydelsen av

1 och 2 §§ tillämpas när äktenskap har gått åter eller det har dömts till
hemskillnad.

7.10    Övriga lagförslag

Bestämmelser om återgång eller hemskUlnad finns i 10 kap. 9 § RB, 10 § förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer, 7 och 15 §§ namnlagen (1963: 521), 2 § rennä­ringslagen (1971:437) samt 31 § rättshjälpslagen (1972:429). Dessa lagrum bör jämkas med anledning av att återgångs- och hemskillnads­instituten försvinner.

Den i 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden intagna hänvisningen till 2 kap. 4 § GB bör ändras till att avse 2 kap.

2 §, som i mitt förslag motsvarar nuvarande 2 kap. 4 §.

I 20 § lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och 7 § 2 mom. militärersättningsförordnlngen (1950: 261) finns regler bl. a. om änkas rätt till livränta när makarna levde åtskilda efter vunnen hemskillnad. Lagen (1956: 2) om socialhjälp innehåller i 35 § regler om betydelsen av hemskillnad när det gäller makes slcyldighet att utge ersättning för socialhjälp som har lämnats åt andra maken. Under lång tid framöver kommer det att finnas makar som lever I hemskillnad och för vilka de nu nämnda bestämmelserna har aktualitet. Efter samråd med chefema för social- och försvarsdepartementen har jag funnit att bestämmelserna inte bör ändras nu.

I vissa fall då utländsk man vinner svenskt medborgarskap medför detta enligt 5 § lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap att även hans barn under 18 år blir svenska medborgare. Detta gäller dock inte barn, som efter äktenskapets återgång eller äktenskapsskillnad eller under hemskillnad står under moderns vårdnad. Även denna bestäm­melse bör, enligt vad jag har kommit fram till efter samråd med stats­rådet Odhnoff, lämnas oförändrad, särskUt som det i dessa fall ofta kan vara fråga om återgång eller hemskillnad som har meddelats enligt ut­ländsk rätt.


 


Prop. 1973: 32                                                                     174

8   HemstäUan

Jag hemstäUer att lagrådets yttrande över förslagen tiU

1.    lag om ändring i giftermålsbalken,

2.    lag om ändring i föräldrabalken,

3.    lag om ändring i ärvdabalken,

4.    lag om ändring i brottsbalken,

5.    lag om ändring i rättegångsbalken,

6.    lag om medling mellan samlevande,

7.    lag om ogifta samboendes gemensamma bostad,

8.    lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående,

9.    lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

 

10.   lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag,

11.   lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskrip­tion och om kallelse å okända borgenärer,

12.   lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols­ärenden,

13.   lag om ändring i namnlagen (1963: 521),

14.   lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437),

15.   lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gvllensten


 


Prop. 1973: 32                                                                        175

Bilaga 1 De sakkunnigas förslag

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken (1920: 405)

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken (1920: 405)i

dels att 2—4 kap., 5 kap. 1 §, 10 kap. och 15 kap. 8—10, 12, 14 och 23 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap., 5 kap. 7 §, 6 kap. 2 och 6a §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 8 §, 11 kap., 12 kap. 1 §, 13 kap. 1—3 och 10 §§, 14 kap. och 15 kap. 1, 4, 5, 11, 24, 28, 29 och 32 §§ samt rabrikerna tUl 1, 11 och 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 b §, av nedan an­givna lydelse.

1 KAP.2 Om ingående av äktenskap

Inledande bestämmelse

1  § Man och kvinna, som är överens om att bestämmelserna i denna
balk och vad i övrigt är föreskrivet beträffande makar skall tillämpas i
deras familjegemenskap, må ingå äktenskap under de villkor och i den
ordning som anges i detta kapitel.

Äktenskaps ingående

2    § Äktenskap ingås genom att mannen och kvinnan gemensamt an­mäler att de är ense om äktenskapet. Anmälan skall vara skriftlig och lämnas av mannen och kvinnan personligen till den som av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, är utsedd att mottaga så­dana anmälningar.

3    § Anmälan om ingående av äktenskap skall icke mottagas eller, om den mottagits, omedelbart avvisas om

 

1.    mannen och kvinnan ej är samtidigt tUlstädes,

2.    mannen och kvinnan ej företer gUtigt intyg om att hinder enligt 5—8 §§ icke möter mot äktenskapet,

3.    gUtigt intyg företes men det är känt för mottagaren att sådant hin­der ändå föreligger,

4.    anmälningshandlingen icke är undertecknad av mannen och kvin­nan,

1 Senaste lydelse av

2 kap.   1§ 1968:758 3 kap. 3 § 1968: 758     10 kap.   1§ 1947:187

2 kap.   2 § 1971:871 3 kap. 7 § 1968: 758    10 kap.   2 §1948:272

2 kap.   5 §1968:758 4 kap. 2 § 1951: 681     10 kap.   3 §1968:758

2kap.   9§ 1947:187  4 kap. 3 § 1951:681     15 kap.   8§ 1968:758

2  kap. 13 § 1971:556 4 kap. 5 § 1964: 654     15 kap.   9 §1968:758

3  kap. 1 § 1968: 758 4 kap. 6 § 1968: 758     15 kap. 14 § 1946: 822 3 kap.   2 § 1 mom. 1968: 758   4 kap. 8 § 1951: 681                       15 kap. 23 § 1946: 822

2 mom. 1948: 272   4 kap. 9 § 1968: 758 4 mom. 1968:758 6 mom. 1947:187

» Kapitlet är nytt. Senaste lydelse av 1 kap. 6 § 1969: 798


 


Prop. 1973: 32                                                        176

5.    anmälningen är oklar till sin innebörd eller

6.    det framgår av omständighetema att marmen eller kvinnan icke gör anmälningen av fri vUja och med insikt om dess innebörd.

Avvisas icke anmälningen, skall bevis om äktenskapet ofördröjligen överlämnas tUl makama.

4 § Avvisas anmälan om Ingående av äktenskap eller är den som mot­
tager anmälningen icke behörig att mottaga sådana anmälningar, upp­
kommer icke något äktenskap. Detsamma gäller om anmälningen icke
avges så som föreskrives i 2 §. Mottages anmälningen utan att hinders­
prövning enligt 9 och 10 §§ föregått, är ingåendet av äktenskapet icke på
den gmnden ogiltigt.

Har anmälan icke avvisats, kan Konungen på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne godkänna förfarande för äktenskaps ingående, som enligt första stycket eljest skulle vara utan verkan. Sådant godkännande kan lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

Hinder mot äktenskap

5    § Den som är under aderton år får ej ingå äktenskap utan tiUstånd av barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt hem­vist.

6    § Den som är förklarad omyndig eUer enligt rättens beslut skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äkten­skap utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på an­sökan tUlåta äktenskapet, om skäl för vägran icke finnes föreligga.

7    § Äktenskap får icke ingås mellan dem som är i rätt upp- och ned­stigande släktskap med varandra eller är helsyskon.

Mellan halvsyskon får äktenskap icke ingås utan tillstånd av Ko­nungen.

8 §   Den som är gift får ej ingå äktenskap.

Hindersprövning

9 § Innan äktenskap ingås skall det vid särskild prövning fastställas att
hinder enligt 5—8 §§ icke möter mot äktenskapet.

Prövningen göres av myndighet som Konungen bestämmer. Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemen­samt hos myndigheten.

10 § 1 mom. Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket
skall vid hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om
sin behörighet att ingå äktenskapet han kan anskaffa.

2    mom. Erfordras tUlstånd tUl äktenskapet enligt 5 eller 6 § eUer enligt 7 § andra stycket skall bevis om tillstånd företes vid hinderspröv­ningen.

3    mom. Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftiig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och ned­stigande släktskap med varandra eller helsyskon eller, om tillstånd till äktenskapet icke föreligger enligt 7 § andra stycket, att de ej heUer är halvsyskon.

Mannen och kvinnan skall även skriftligen på heder och samvete uppge om han eller hon fömt ingått äktenskap.


 


Prop. 1973: 32


177


(Nuvarande lydelse)                     (Föreslagen lydelse)

Den som fömt ingått äktenskap skall styrka att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej framgår av folkbokföringen eller intyg som avses i 1 mom.

4 mom. Finner prövningsmyndigheten att hinder enligt 5—8 §§ icke föreligger mot äktenskapet, skall den utfärda intyg därom. Intyget gäller fyra månader.

Särskilda bestämmelser

11 § Talan mot beslut i fråga som avses i 3 eller 5 § eller 10 § 4 mom. föres hos länsstyrelsen. Har beslutet meddelats av myndighet utom ri­ket, föres talas hos länsstyrelsen i Stockholms län. Mot länsstyrelses beslut föres talan hos kammarrätten. Talan föres genom besvär.

5 KAP.

7 §1


Leva makar på grund av sönd­ring åtskilda, åUgge ändock make att enligt de i 2 § stadgade gran­der bidraga till andra makens un­derhåll.

Leva makar på grand av sönd­ring åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 § stadgade grun­der bidraga till andra makens un­derhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Om bidrag tUl bamens underhåll i fall, som avses i första stycket, stadgas i föräldrabalken.

6 KAP.

2 § Över sitt giftorättsgods rade make med de inskränkningar, som följa av vad i 3—6 §§ sägs


Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskiUnad eller hemskill­nad tage värdera maken eller hans arvingar hälften av makarnas be­hållna giftorättsgods, såvida ej an­norlunda i denna balk stadgas.


Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas behåUna giftorätts­gods, såvida ej annorlunda i den­na balk stadgas.


6a §2


Har make, utan tillbörlig hän­syn till andra makens giftorätt, ge­nom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina tlUgångar; visar sig, efter äkten­skapets  upplösning   eller  boskill-

1 Senaste lydelse 1949: 383 ' Senaste lydelse 1936: 84

12    Riksdagen 1973.1 saml Nr 32


Har make, utan tillbörlig hän­syn till andra makens giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat si­na tUlgångar; visar sig, efter äk­tenskapets   upplösning   eller   bo-


 


Prop. 1973: 32


178


 


(Nuvarande lydelse)

nad eller hemskillnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid bodel­ningen, och finnes gåvotagaren hava insett eller bort inse att gå­van lände andra maken tUl för­fång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den mån sådant erford­ras för tillgodoseende av andra makens rätt. Ej må dock på sådan gmnd talan väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fuUborda-des.


(Föreslagen lydelse)

skillnad, att vederlag ej kan till-fuUo utgå vid bodelningen, och finnes gåvotagaren hava insett el­ler bort inse att gåvan lände and­ra maken till förfång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras för tillgodo­seende av andra makens rätt. Ej må dock på sådan grand talan väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.


Var vid tiden för bodelningen gåva, som tUlkommit imder omständig­heter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande i den mån det skuUe lända till mtrång i andra makens rätt.


7 KAP.

4 §


Sedan i anledning av boskillnad eller äktenskapets upplösning bo­delning verkställts, svare hustran för gäld, varom i 3 § sägs, och vilken uppkommit före boskill­nadsansökningen eller äktenska­pets upplösning, allenast intill vär­det av den enskilda egendom, hon ägde, då boskillnaden söktes eller äktenskapet upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen tillades henne. Skall i anledning av äktenskapets upplösning bodel­ning ej äga ram, svare hustran ef­ter äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd, allenast in­till värdet av den egendom, hon hade, när äktenskapet upplöstes.

Sedan i anledning av boskiU­nad, hemskillnad eller äktenska­pets upplösning bodelning verk­ställts, svare hustran för gäld, var­om i 3 § sägs, och vilken upp­kommit före boskillnadsansök­ningen, hemskillnaden eller äk­tenskapets upplösning, allenast in­till värdet av den enskUda egen­dom, hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillnaden vanns eller äktenskapet upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen tUlades henne. SkaU i anledning av hemskiUnad eller äktenskapets upplösning bodelning ej äga ram, svare hustran efter hemskillnaden eller äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd, allenast in­till värdet av den egendom, hon hade, när hemskillnaden vanns el­ler äktenskapet upplöstes.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

8 KAP.

8 § Om avtal rörande makes under-        Om avtal rörande makes under­hållsskyldighet och om vissa av-     hållsskyldighet och om vissa av­tal  med  avseende   å  förestående     tal  med   avseende  å  förestående


 


Prop. 1973: 32


179


 


(Nuvarande lydelse)

hemskillnad eller upplösning av äktenskap, så ock om tavtal röran­de bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.


(Föreslagen lydelse)

upplösning av äktenskap, så ock om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stad­gas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.


11 KAP.


Om hemskillnad och äktenskaps­skillnad


Om äktenskapsskillnad


 


1 §

Äro makar ense om att ej fort­sätta sammanlevnaden, äga de vinna rättens dom på hemskill­nad.


Äktenskap upplöses efter ansö­kan av make genom dom på äk­tenskapsskillnad.


 


2 §

Gör ena maken sig skyldig till grov försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller bar­nen, eller åsidosätter han eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, el­ler för han ett lastbart liv, äge andra maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra sär­skilda omständigheter ändock skä­ligen kan fordras, att han fortsät­ter sammanlevnaden.

Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständig­heter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevna­den.


Är makarna ense om att upplö­sa äktenskapet och har de ej ge­mensamt vårdnaden om barn un­der sexton år, dömes på deras an­sökan omedelbart till äktenskaps­skillnad.


 


3 §

Hava makar efter vunnen hem­skillnad levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden ej heller där­efter upptagen, varde på talan av endera dömt till äktenskapsskill­nad.

' Senaste lydelse 1968:758


Vill endast ena maken upplösa äktenskapet eller har makarna ge­mensamt vårdnaden om barn un­der sexton år, skall äktenskaps­skillnaden föregås av en betänke­tid för makarna. Denna skall ut­göra sex månader från det makes


 


Prop. 1973: 32


180


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)

ansökan delgavs andra maken el­ler makarna gjorde gemensam an­sökan. Äktenskapsskillnaden med­delas på särskilt yrkande, som ef­ter betänketidens utgång framstäl-les av endera maken. Har sådant yrkande icke framställts senast ett år från betänketidens början, är talan om äktenskapsskillnad för­fallen.


 


4 §

Om makar uian dom å hem­skUlnad på grund av söndring le­va åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna äktenskaps­skiUnad; dock må ej till äkten­skapsskillnad dömas, om endast ena maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter äktenskapet finnes skäligen icke böra på hans talan upplösas.


Lever makarna åtskilda sedan minst tre år, får äktenskapsskillna­den meddelas utan att betänketid enligt 3 § behöver iakttagas.


5 §

Har ena maken egenvilligt och ulan giltig orsak undandragit sig sammanlevnaden två år och ej se­dermera upptagit den, äge andra maken vinna skillnad i äktenska­pet.

Har äktenskapet ingåtts i strid mot 1 kap. 7 § första stycket, dö­mes på ansökan av make till äk­tenskapsskillnad utan föregående betänketid för makarna. Detsam­ma gäller om äktenskapet ingåtts i strid mot 1 kap. 8 § och det ti­digare äktenskapet icke blivit upp­löst.

Föreligger tvegifte skall rätten på ansökan av make i det tidigare äktenskapet upplösa detta genom dom pa äKtenskupsskillnad utan föregående betänketid för makar­na.

I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad väckas även av allmän åklagare genom ansökan om stämning.


6 §

Är ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre sista åren varit vid liv, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.


Egendom, som make förvärvar efter det talan om äktenskapsskill­nad väckts, skall vara hans en­skilda, om det dömes till äkten­skapsskillnad eller till boskillnad på talan, som väckts innan talan om äktenskapsskillnad förfaUit.


 


Prop. 1973: 32


181


 


7 §1

(Nuvarande lydelse)

Har ena maken, i strid mot vad i 2 kap. 10 § är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.


(Föreslagen lydelse)

När det dömts till äktenskaps­skillnad, skall bodelning äga rum.


8 §2


Har ena maken samlag eller an­nat könsumgänge med annan än sin make, äger denne rätt till äk­tenskapsskillnad, såvida han ej samtyckt till handlingen.

Finnes med hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda skäl tala därför, må rätten döma till hemskillnad i stället för äkten­skapsskillnad eller, om dom på hemskillnad redan föreligger, ogil­la talan om äktenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex må­nader efter erhållen kunskap om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.


Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt giftorätts-gods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen redo­visa för sin förvaltning av godset och dess avkastning.


9 §


Har make, som lider av köns­sjukdom i smittosamt skede, med vetskap eller misstanke därom ge­nom könsumgänge utsatt andra maken fÖr fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äkten­skapet, såvida han ef med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas till skillnad, med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det ma­ken fick veta, att han blivit utsatt för smittofara, ej heller om maken ej blivit smittad och sjukdomen, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.


Har talan om äktenskapsskillnad väckts, sättes makes giftorättsgods på yrkande av andra maken under särskild vård och förvaltning om det behövs för alt trygga sökan­dens rätt. Egendom får ej avskiljas till större värde än som av gifto­rättsgodset kan antagas vid bodel­ningen tillkomma sökanden. Mot makes bestridande får gods ej av­skiljas, om han ställer säkerhet som godkännes av rätten.

När rätten meddelar förordnan­de enligt första stycket kan den också ge närmare bestämmelser om användningen av godset eller dess avkastning till nödvändiga ut­gifter. Förordnande enligt första stycket gäller tills vidare intill dess bodelning skett eller talan om äk­tenskapsskillnad förfallit.


» Senaste lydelse 1968: 758 ' Senaste lydelse 1968:758


 


Prop. 1973: 32


182


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


10 §1


Gör ena maken sig skyldig till misshandel eller annat brott mot andra makens person, äger denne vinna äktenskapsskillnad, om ej hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt tala däremot. Detsamma gäller, om make begår motsvarande brott mot barn, som står under andra ma­kens eller båda makarnas vårdnad.

Talan skall väckas inom sex må­nader efter erhållen kunskap om gärningen och senast inom tre år, sedan den begicks.

11

Varder ena maken dömd till fängelse i tre år eller svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

Dömes ena maken till fängelse på viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra ma­ken äktenskapsskillnad, pröve rät­ten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare, om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skiUnad ej äga rum, om andra maken va­rit delaktig i brottet eller samtyckt därtill.

Vill make vinna skillnad, enligt vad nu är sagt, instämme han and­ra maken inom sex månader efter erhållen kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat sin talan.


Giftorättsgods, varöver make rå­der, får utmätas för hans skulder utan hinder av talan om äkten­skapsskillnad eller dom därå. Är sådant gods enligt 9 § satt under särskild vård och förvaltning, får det dock utmätas för makes skuld endast om också andra maken sva­rar för skulden eller godset på grund av panträtt eller eljest sär­skilt svarar därför.

Avträdes makes egendom till konkurs innan bodelning ägt rum, eller har bodelning återgått i an­ledning av makes konkurs, skall det giftorättsgods, varöver make råder, stå under konkursboets för­valtning till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfäl­la maken. Konkursboet får dock sälja egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 § förfaller när konkurs inträffar.


12 §


Är ena maken hemfallen åt miss­bruk av rusgivande medel, må på talan av andra maken dömas till

1 Senaste lydelse 1968:758 » Senaste lydelse 1964:164


När talan om äktenskapsskillnad väckts, skäll rätten, om endera ma­ken yrkar det, förordna lämplig


 


Prop. 1973: 32


183


 


(Nuvarande lydelse)

äktenskapsskillnad, när rätten fin­ner synnerliga skäl därtill föranle­da.


(Föreslagen lydelse)

person att uppteckna vardera ma­kens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes. Make skall under edsförpliktelse redligen uppge dem.

Har ej bouppteckning verkställts när det döms till äktenskapsskill­nad, skall rätten på ansökan av frånskild make eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före bo­delningen, förordna om bouppteck­ning enligt vad som sägs i första stycket.

Om make underlåter att lämna uppgift till bouppteckningen, kan rätten förelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. Förrätt­ningsmannen skall insända avskrift av bouppteckningen till rätten.

Make skall inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om and­ra maken eller borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodelning­en, ansöker därom.


13 §1


Är ena maken sinnessjuk och har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om det ej skäligen kan fordras att han fortsätter äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än som sägs i första stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl föreligga.


Bestämmelserna i 7—12 §§ äger ej tillämpning, om till följd av äk­tenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorätts­gods.


14 §


All egendom, som make förvär­var, efter det hemskillnad vunnits, vare hans enskilda.

1 Senaste lydelse 1968: 758


Om ena maken finnes efter äk­tenskapsskillnaden behöva bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge sådant bidrag, efter vad som prö­vas skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständighe­ter. Bidraget kan, om den under­hållsskyldiges förmögenhetsförhål­landen och omständigheterna i öv­rigt föranleder det, bestämmas till visst belopp, som den underhålls­skyldige skall en gång för alla utge


 


Prop. 1973: 32


184


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)

tUl den underhållsberättigade. Är bidraget bestämt att utgå på sär­skilda tider och ingår den berätti­gade nytt gifte, skall bidrag ej vida­re utgå.


15 §


När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum, och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskUda egendom.


Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal bli­vit bestämt om bidrag till makes underhåll äger rätten på endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreUgger får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skulle ha utgått, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidra­get tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämp­ning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.


16 §


Till dess bodelning sker äge var­dera maken, såvitt ej av stadgandet i 17 § annat föranledes, fortfaran­de råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom, då hemskill­naden beviljades; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva redovisning för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav fallit.


Är avtal, som makar med av­seende på förestående äktenskaps­skillnad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om bidrag till makes underhåll, uppenbart obilligt för ena maken, kan det på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillna­den meddelades, är rätten till ta­lan förlorad.


17 §

Om endera maken det äskar och det finnes erforderligt Ull be­tryggande av hans rätt, skall gifto­rättsgods, varöver andra maken enligt 16 § äger råda, till värde motsvarande vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen till­komma den förre, sättas under särskild vård och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må så­dant avskiljande ej mot andra ma-


 


Prop. 1973: 32                                                                      185

(Nuvarande lydelse)                  (Föreslagen lydelse)

kens bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet, som av rät­ten godkännes, för vad av godset hör vid bodelningen tillkomma sö­kanden.

Vid meddelande av förordnan­de, som i första stycket sägs, må jämväl givas närmare bestämmel­ser om användande av godset el­ler dess avkastning för familjens underhåll eller eljest till nödiga ut­gifter.

18 §
Giftorätisgods,    varöver    make

enligt 16 § äger råda, må utan hinder av dom å hemskillnad ut­mätas för hans gäld. Är sådant gods enligt 17 § satt under särskild vård och förvaltning, må det dock ej utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl andra maken svarar för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt häf­tar därför.

19 §

Avträdes, innan bodelning ägt rum, makes egendom till konkurs, eller har bodelning i anledning av makes konkurs återgått, stånde det giftorättsgods, varöver maken enligt 16 § äger råda, under kon­kursboets förvaltning, till dess ge­nom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla maken; och vare emellertid konkursboet oförhind­rat försälja egendomen, om det finnes erforderligt.

Förordnande, varom i 17 § sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.

20 §1 Är mål om hemskillnad anhäng­iggjort, och har, då talan är väckt allenast av ena maken, skälig an­ledning därtill visats, äge rätten, om ena maken det äskar, förordna lämplig person att förrätta upp­teckning av  vardera makens  till-

1 Senaste lydelse 1969: 798


 


Prop. 1973: 32                                                                     186

(Nuvarande lydelse)                    (Föreslagen lydelse)

gångar och skulder; och åligge det make alt under edsförpliktelse redligen uppgiva sina tillgångar och skulder.

Har ej bouppteckning verk­ställts, skall, sedan hemskillnad beviljats, rätten på ansökan av make eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodel­ningen, meddela förordnande om boupptecknings förrättande, efter vad i första stycket är sagt.

Make, som underlåter att läm­na uppgift till bouppteckning, må av rätten vid vite därtiU hållas. Förrättningsmannen har att till rät­ten översända en avskrift av bo­uppteckningen.

Riktigheten av upprättad bo­uppteckning vare make pliktig att med ed inför rätten fästa, om det yrkas av andra maken eller av borgenär, vilkens fordran tillkom­mit före bodelningen.

21 §
Bestämmelserna i 15—20 §§ äge

ej tillämpning, om till följd av äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorätts-gods.

22 §
Vinner make hemskillnad enligt

2 § första stycket, och är den ho­nom vid bodelningen tillkomman­de egendomen ringa, äge rätten på hans yrkande förordna, att han vid bodelningen må av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bo­hag ävensom arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, även om därigenom den andres lott skulle lida inskränkning. Vad nu är stadgat skall ef lända till minsk­ning i den rätt, som enligt 13 kap. 4 § tillkommer vardera maken.

23 §
Vad i 15—20 §§ är stadgat för

det fall, att makar vunnit hem­skillnad,  eller  att  mål  om  hem-


 


Prop. 1973:32                                                                     187

(Nuvarande lydelse)                    (Föreslagen lydelse)

skillnad är anhängiggjort, skall äga motsvarande tillämpning, när till äktenskapsskillnad är dömt eller mål därom är anhängiggjort, så­framt ej till följd av äktenskaps­förord, boskillnad eller hemskill­nad ingendera maken har gifto­rättsgods.

Vinner make äktenskapsskill­nad på grund av förhållande, som innefattar grov kränkning från andra makens sida, eller på grund av dennes missbruk av rusgivande medel, skall vad i 22 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

24 §

Sker äktenskapsskillnad på grund av ena makens förhållande varigenom han grovt kränkt den andre, eller efter hemskillnad, som vunnits på grund därav att ena maken grovt åsidosatt sina plikter mot den andre, njute den­ne skadestånd, efter vad med av­seende å makarnas förmögenhets­förhållanden och övriga omstän­digheter prövas skäligt.

Skadestånd må sällas att utgå på en gång eller a särskilda tider.

Anspråk på skadestånd skall, där fråga ej är allenast om jämk­ning av avtal, som makarna med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust framställas i skUl­nadsmålet.

25 §

Hava makar vunnit hemskill­nad, åligge ändock make att enligt de i 5 kap. 2 § stadgade grunder bidraga till den andres tillbörliga underhåll; dock må, om ena ma­ken huvudsakligen bär skulden till hemskillnaden, den andre ej för­pliktas giva underhållsbidrag, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

26    §1
Varda makar skilda i äktenska­
pet, och finnes den ene efter skill­
naden bliva i behov av bidrag till

1 Senaste lydelse 1952: 333


 


Prop. 1973: 32                                                                        188

(Nuvarande lydelse)                    (Föreslagen lydelse)

sUt tillbörliga underhåU, äge rät­ten ålägga andra maken utgöra så­dant bidrag, efter vad med avse­ende å hans förmåga samt övriga omständigheter prövas skäligt. Underhållsbidrag må likväl ej till­erkännas make, som huvudsakli­gen bär skulden till skillnaden. Bi­draget kan, såframt den under­hållsskyldiges förmögenhetsförhål­landen och omständigheterna i öv­rigt därtill föranleda, bestämmas till visst belopp, som den under­hållsskyldige har att en gång för alla utgiva till den underhållsbe­rättigade. Är bidraget bestämt att utgå på särskilda tider, och trä­der den berättigade i nytt gifte, skall bidrag ej vidare utgå.

27 §1
Om åliggande för rätten att vid

hemskillnad och äktenskapsskill­nad förordna, vilken av makarna skall erhålla vårdnaden om bar­nen, så ock om bidrag till barnens underhåU i dessa fall stadgas i för­äldrabalken.

28     §2
Utan hinder av vad genom rät­
tens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om bidrag till makes un­
derhåll, äger rätten på endera ma­
kens yrkande annorledes förordna
därom, när väsentligt ändrade för­
hållanden påkalla det; dock må al­
lenast när synnerliga skäl därtUl
äro underhållsbidrag till frånskild
make utdömas, såframt sådant bi­
drag icke tidigare skolat utgå, eller
höjas utöver det högsta belopp till
vilket bidraget tidigare varit be­
stämt.

Vad i denna paragraf är stad­gat äge ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

' Senaste lydelse 1949: 383 ' Senaste lydelse 1952: 333


 


Prop. 1973:32                                                         189

(Nuvarande lydelse)                (Föreslagen lydelse)

29   §
Är avtal, som makar med avse­
ende å förestående hemskillnad el­
ler äktenskapsskiUnad träffat om
bodelning eller vad därmed äger
samband, om skadestånd eller om
bidrag till makes underhåll, up­
penbart obilligt för ena maken, må
det, om avtalet ej slutits under
hemskillnad, på hans talan av rät­
ten jämkas. Sådant klander skall
vid talans förlust väckas senast i
skillnadsmålet, om äktenskapsskill­
nad sker jämlikt 3 §, men eljest
inom ett år, från det skillnad i äk­
tenskapet meddelades.

30                                       §
Flytta makar, som vunnit hem­
skillnad,    åter   samman,   förfalle
verkan av hemskillnaden utom be­
träffande frågor, om vilka i 14—

20 §§ är stadgat.

12       KAP.

1 §
Då make dött, skall bodelning
   Då make dött, skall bodelning

ske, såvida ej tiU följd av akten- ske, såvida ej till följd av äkten­
skapsförord, boskillnad eller hem- skapsförord eller boskiUnad ingen-
skillnad ingendera maken vid dera maken vid dödsfallet hade
dödsfallet hade giftorättsgods.
giftorättsgods.

13 KAP.

1                                          §
Bodelning i anledning av bo-
       Bodelning i anledning av bo­
skUlnad, äktenskaps återgång,
skillnad, äktenskapsskillnad eller
hemskillnad, äktenskapsskillnad
ena makens död skall förrättas
eller ena makens död skall förrät-
med iakttagande av bestämmelser-
tas med iakttagande av bestäm-
na i detta kapitel; och skall vid
melserna i detta kapitel; och skall
bodelningen vad som finnes stad-
vid bodelningen vad som finnes
gat om arvskiftes form, förord-
stadgat om arvskiftes form, för-
nande av särskild skiftesman samt
ordnande av särskild skiftesman
dennes eller boutredningsmans
samt dennes eller boutrednings-
befattning med skifte äga motsva-
mans befattning med skifte äga
               rande tillämpning,
motsvarande tUlämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skaU, när make är död, tUlämpas beträffande hans arvingar och universella testamentstagare, såvida ej annorlunda stadgas.

1 Senaste lydelse 1933: 316


 


Prop. 1973: 32


190


(Föreslagen lydelse)

Häftar make för gäld, som tUl­kommit innan ansökningen om bo­skillnad blivit gjord eUer äkten­skapsskillnad vunnits, eller, om bodelningen äger mm till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbundne makens giftorättsgods tUläggas honom egendom till täckning av gälden eller, om bägge makama häfta för denna, av den del av gälden som makarna emellan belöper på ho­nom.

2 §1


(Nuvarande lydelse)

Häftar make för gäld, som tUl­kommit, innan ansökningen om boskillnad blivit gjord eller äkten­skapets återgång, hemskillnad el­ler äktenskapsskillnad vunnits, el­ler, om bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skaU av den gäldbund-ne makens giftorättsgods tUläggas honom egendom tUI täckning av gälden eller, om bagge makama häftar för denna, av den del av gälden, som makarna emellan be­löper på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äkten­skapet uigicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av panträtt eller eljest särsldlt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller ge­nom annat otiUbörligt förfarande eUer tUl förvärv eller förkovran av egendom, som nyss ar sagd, skall tiUdelning, varom i första stycket stad­gas, äga rum allenast för den del av gälden, för vUken betalning ej kan erhållas ur sådan egendom.

3 §


Sedan tUldelnmg för gäld ägt ram, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makamas giftorätts­gods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranleds av vad i 6 kap. 7 §, 10 kap. 5 eller 9 §, 11 kap. 22 § eller 23 § andra stycket eUer ock av vad här nedan i 4—12 §§ sägs.


Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makarnas giftorätts­gods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranledes av vad i 6 kap. 7 § eller av vad här nedan i 4— 12 §§ sägs. Sker bodelningen med anledning av äktenskapsskillnad och har ekonomisk gemenskap av betydelse icke uppkommit mellan makarna till följd av att äktenska­pet varat kort tid, skäll dock på yrkande av endera maken i lika­delningens ställe träda delning ef­ter annan grund som finnes skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet eller därefter för­värvat genom arv, gåva eller testa­mente.


10 §


Skadestånd, som enligt 10 kap. 6 eller 10 § eller 11 kap. 24 § till­kommer make och är till betalning

1 Senaste lydelse 1970: 999


Till betalning förfallet under­hållsbidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 § har att en gång för alla


 


Prop. 1973: 32


191


 


(Nuvarande lydelse)

förfallet, skall vid bodelningen ut­gå av vad därvid tUlkommer andra maken utöver egendom till täck­ning av denne åvUande gäld. Sam­ma lag vare beträffande till betal-nmg förfallet underhållsbidrag, som make jämlikt 11 kap. 26 § har att en gång för alla utgiva till andra maken.


(Föreslagen lydelse)

utgiva till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tUlkommer andra maken utöver egendom tUl täckning av denne åvilande gäld.


13 b §

Föreligger tvegifte och dör den omgifte, innan ettdera äktenskapet upplösts, skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk förmån, som är tillagd efterlevan­de make, såvida ej annat framgår av omständigheterna, anses till­komma maken i första giftet.


Om medling meUan makar


14 KAP.

Om familjerådgivning och medUng


1 §1

Make, som önskar hjälp med att lösa konflikter i sin samlevnad, kan få råd vid familjerådgivnings­ byrå eller påkalla medling av med­ lare som i 2 § sägs.

Make äger påkalla medling, om söndring uppstått i äktenskapet el­ler om tvist eljest uppkommit, som stör sammanlevnaden mellan ma­karna.

Behörig att medla är:

1.    präst i församling av svenska kyrkan, där makarna eller endera är kyrkobokförd;

2.    vigselförrättare inom annat trossamfund än svenska kyrkan, om makarna eller endera tillhör samfundet;

3.    borgerlig medlare i den kom­mun, där makarna eller endera är bosatt;

4.    föreståndare för familjeråd­givningsbyrå, som drives av kom­mun eller landstingskommun.

När skäl föreligger därtill, äger rätten i den ort, där makarna eller endera är bosatt, på makes begä­ran utse särskild medlare.

1 Senaste lydelse 1968: 758


 


Prop. 1973: 32


192


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


2 §1


I varje kommun skall finnas minst en borgerlig medlare. Om det är påkallat av särskilda skäl, kan samma person förordnas till medlare för mer än en kommun.

Borgerlig medlare utses av rät­ten för två kalenderår. Finnes medlare ej vara lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Av­går medlare före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas för den återstående tiden.

För medlare, som avses i denna paragraf, skall finnas ersättare. Vad som år föreskrivet om med­lare gäller även ersättare.


I varje kommun skall finnas minst två medlare. Om det är på­kallat av särskilda skäl, kan sam­ma person förordnas tUl medlare för mer än en kommun.

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår. Finnes medla­re ej vara lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medla­re före utgången av den tid, för vUken han blivit utsedd, skall an­nan förordnas för den återstående tiden.


3 §2


Medlare äger kalla makarna att sammankomma inför sig. Han skall på lämpligt sätt göra sig un­derrättad om anledningen till söndringen eller tvisten och söka förlika makarna.

Medlare har att iakttaga tyst­nad om vad han vid medlingen er­farit Och han må ej höras som vitt­ne därom.


Medlare är skyldig att på ma­kes begäran söka medla mellan makarna om någon av dem är bo­satt i den kommun, för vilken medlaren förordnats.


 


4 §

Ersättning till borgerlig medlare betalas av kommunen.

Ersättning till särskild medlare, som utsetts jämlikt 1 § tredje styc­ket, utgår av statsmedel.

Närmare bestämmelser om er­sättning enligt denna paragraf meddelas av Konungen.


Familjerådgivare eller medlare skäll på lämpligt sätt göra sig un­derrättad om anledningen till kon­flikten och söka utjämna motsätt­ningarna samt, om fråga uppkom­mit om upplösning av makarnas samlevnad, rådgöra med dem om möfligheterna att fortsätta den.


5 §

Ersättning till medlare betalas av kommunen.

Närmare bestämmelser om er­sättning meddelas av Konungen.

6 §

Familjerådgivare i tjänst hos kommun, landstingskommun, för­samling eller kyrklig samfällighet

' Senaste lydelse 1968: 758

   Senaste lydelse 1946: 822

   Senaste lydelse 1968: 758


 


Prop. 1973: 32

(Nuvarande lydelse)


193

(Föreslagen lydelse)

och medlare har att iakttaga tyst­nad om vad de erfarit vid rådgiv­ningen eller medlingen.


15 KAP.

1 §

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om äk­tenskapsskillnad.

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och kvin­na äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om återgång av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskUlnad.

Äktenskapsmål upptages av tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket upp­tages målet av Stockholms tings­rätt.

4 Äktenskapsmål instämmes till rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet till rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast haft gemensamt hemvist el­ler, om de ej här haft sådant, där kärandens hemvist är. Skall talan föras mot såväl mannen som kvin­nan, vare den rätt behörig, där bå­da eller endera har sitt hemvist eller, om ingendera här har sådant, där de senast haft gemensamt hem­vist. Finnes ej behörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages må­let av Stockholms tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra maken vid behörig domstol, äge denne städse till gemensam hand­läggning väcka talan i äktenskaps­mål mot den förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla hemskillnad enligt 11 kap. 1 § el­ler äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 § eller 4 §, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är laga domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äkten­skapsskillnad för brott, därför an­svar yrkas, må ock väckas vid den rätt, där brottmålet är anhängigt.

1 Senaste lydelse 1969: 798 13    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32


 


Prop. 1973: 32


194


 


5 §1

(Nuvarande lydelse)

Är ansökning om hemskillnad gjord av bägge makarna och möter ej hinder för dess upptagande, äge rätten utan huvudförhandling ome­delbart företaga målet till avgö­rande. Vad nu sagts skall ock gäl­la, såvida ansökning om äkten­skapsskillnad gjorts av bägge ma­karna och parternas inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.


(Föreslagen lydelse)

Är ansökan om äktenskapsskill­nad gjord av endast ena maken, skall andra maken beredas tillfälle att avgiva yttrande över ansök­ningen. Detsamma gäller när en­dast ena maken framställer sådant särskUt yrkande som avses i 11 kap. 3 §.

Dom på äktenskapsskillnad ef­ter ansökan av make får meddelas utan huvudförhandling.

Framgår ej av handlingarna i målet att dom på äktenskapsskill­nad kan meddelas utan före­gående betänketid för makarna, skall målet, så länge annat ej vi­sats, handläggas så som när be­tänketid skall föregå äktenskaps­skillnaden.


11   §2


I mål om återgång av äkten­skap, hemskillnad eller äkten­skapsskiUnad äge rätten, på yrkan­de av endera maken, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreUgger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevna­dens hävande och om bidrag av ena maken till den andres under­håll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om samman­levnadens hävande äge rätten be­stämma, vilken av makama må sit­ta kvar i hemmet; och äge denne make innehava och nyttja de and­ra maken tUlhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten be­träffande viss egendom annorlun­da förordnar. Sådan bestämmelse skall, om till återgång, hemskill­nad eller äktenskapsskillnad dö­mes, gälla, till dess bodelning sker. Om den nyttjanderätt tiU ena ma­ken tillhörig egendom, som enligt


I mål om äktenskapsskillnad äge rätten, på yrkande av endera maken, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreUgger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens hä­vande och om bidrag av ena ma­ken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om samman­levnadens hävande äge rätten be­stämma, vilken av makarna må sit­ta kvar i hemmet; och äge denne make innehava och nyttja de and­ra maken tUlhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten be­träffande viss egendom annorlun­da förordnar. Sådan bestämmelse skall, om tUl äktenskapsskUlnad dömes, gälla, tUl dess bodelning sker. Om den nyttjanderätt till ena maken tillhörig egendom, som en­ligt vad nu är sagt kan tillkomma


1 Sena,ste lydelse 1946: 822 ' Senaste lydelse 1964:164


 


Prop. 1973:32


195


 


(Nuvarande lydelse)

vad nu är sagt kan tillkomma den andre, gälle vad i 5 kap. 8 § sägs.


(Föreslagen lydelse)

den andre, gälle vad i 5 kap. 8 §

sägs.


Förordnande, varom nu är sagt, må meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tUlfäUe att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, pröve rätten, när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut, varom i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet Uka med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.


24 §1

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under­håUsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det tUl hemskiUnad eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om så­dant bidrag, äge rätten, på yrkan­de, att för tiden intUl dess laga kraft ägande dom föreligger för­ordna därom, efter vad som skä­ligt finnes.


Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under­hållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det tUl äktenskaps­skillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens be­slut eller genom avtal blivit be­stämt om sådant bidrag äge rätten, på yrkande, att för tiden intUl dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom, efter vad som skäligt finnes.


 


28 §2


VUl make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under sär­skild vård och förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap. 17 eller 23 § eller 12 kap. 5 §, söke han hos rätten förord­nande därom. Sådant förordnande må, om sökanden det äskar, med­delas att gälla tUl dess ärendet av rätten avgöres. Det kan även dess­förinnan när som helst återkallas.


VUl make eller hans arvinge, att egendom skaU sättas under sär­skild vård och förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap. 9 § eUer 12 kap. 5 §, söke han hos rätten förordnande där­om. Sådant förordnande må, om sökanden det äskar, meddelas att gälla till dess ärendet av rätten av­göres. Det kan även dessförinnan när som helst återkaUas.


Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall tillfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, såvida ej förbud däremot kommer från hovrätten.


29 §3

1  äktenskapsmål, boskillnads­
mål, mål rörande bodelning och
mål om underhåll eller skadestånd
som avses i denna balk skall un­
derrätt vid handläggning, som en-

• Senaste lydelse 1946:822

2 Senaste lydelse 1946: 822
» Senaste lydelse 1969:256


I äktenskapsmål, boskillnads­mål, mål rörande bodelning och mål om underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning, som enligt vad el-


 


Prop. 1973: 32                                                        196

(Nuvarande lydelse)               (Föreslagen lydelse)

ligt vad eljest är föreskrivet skall     jest är föreskrivet skall ske med
ske med tre eller fyra lagfarna do-
  tre eller fyra lagfarna domare, be-
mare, bestå av en lagfaren döma-
   stå av en lagfaren domare och
re och nämnd. Vad nu sagts gäUer
  nämnd. Vad nu sagts gäller även
även annat mål som handlägges i
    annat mål som handlägges i sam­
samma rättegång.
                 ma rättegång.

32                                     §1

Mot  beslut,  som  av  underrätt Mot  beslut,  som  av  underrätt

meddelats    under    rättegången   i meddelats   under    rättegången    i

fråga, varom förmäles I 9 kap. 6 fråga, varom förmäles I 9 kap. 6

eUer 9 §,  11 kap. 20 eller 23 § eller 9 §, 11 kap. 12 § eller detta

eller detta kap. 11, 24 eUer 25 §, kap. 11, 24 eller 25 §, skaU talan

skall talan föras särskilt.                              föras särskilt.

Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den... Genom nya lagen upphäves

lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rö­rande äktenskaps ingående och lagen (1915: 437) om äktenskaps ingå­ende i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet.

2.    Har före ikraftträdandet väckts talan om anspåk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 § i dess äldre lydelse, tiUämpas äldre lag. Detsamma gäller så­vida anspråk, som avses i sistnämnda paragraf, före ikraftträdandet framställts hos den som sitter i boet.

3.    Har före ikraftträdandet länsstyrelsens tillstånd till äktenskap sökts enligt   2   kap.   1   §   äldre   lag,   handlägges   ärendet   enligt   denna.

4.    Hindersprövning som skett före ikraftträdandet gäller som hinders­prövning enligt nya lagen under fyra månader från prövningen. Intyg om sådan hindersprövning behöver ej företes enligt 1 kap. 3 § 2. nya lagen, om anmälan om ingående av äktenskap mottages av präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

5.    Bestämmelserna i 4 kap. 9 § andra stycket äldre lag skall alltjämt gälla i fråga om vigsel som ägt rum före ikraftträdandet.

6.    Äldre lydelsen av 5 kap. 7 § tillämpas alltjämt, när talan väckts före ikraftträdandet.

7.    Har före ikraftträdandet talan om återgång väckts, tillämpas allt­jämt äldre lag.

Har före ikraftträdandet dömts tUl återgång eller talan därom väckts eller äktenskap, som kunde ha dömts att återgå, upplösts genom makes död, skall även vad i äldre lag föreskrives om verkan av återgång samt om bodelning, underhåll och skadestånd äga tillämpning.

8. Äldre lags bestämmelser om hemskillnad och om äktenskapsskill­
nad efter hemskUlnad tillämpas alltjämt, när före ikraftträdandet dömts
till hemskillnad eller talan därom väckts. Makar kan dock efter gemen­
sam ansökan erhålla äktenskapsskillnad enligt nya lagen. Väckes talan
om äktenskapsskUlnad sedan fem år förflutit från ikraftträdandet eller
den senare dag dom på hemskUlnad vann laga kraft, tiUämpas nya lagen.

Har talan om äktenskapsskUlnad väckts före ikraftträdandet, skall äldre lag tillämpas.

' Lydelse enligt 1969:256


 


Prop. 1973: 32                                                                        197

Har före ikraftträdandet dömts tiU hemskillnad eller äktenskapsskill­nad eller skall med avseende på hemskillnad eller äktenskapsskillnad äldre lag tUlämpas, skall i stället för motsvarande bestämmelser i nya lagen tillämpas vad i äldre lag föreskrives om verkan av hemskillnad samt om bodelning, imderhåll och skadestånd.

9. Bestämmelserna i 13 kap. i deras äldre lydelse tUlämpas alltjämt,
när enligt äldre lag dömts till återgång, hemskillnad eller äktenskaps­
skUlnad.

10.    I mål som skall prövas enligt äldre lag tiUämpas alltjämt bestäm­melsema i 15 kap. i deras äldre lydelse.

11.    Förekommer I lag eller annan författning hänvisning till före­skrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tUlämpas i stället den nya bestämmelsen.

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken (1949: 381)

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken (1949: 381),

dels att 6 kap. 7 och 12 §§, 7 kap. 9 §, 8 kap. 1 § samt 11 kap. 1 och

2 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)                     (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

7                                                   §
Leva föräldrarna på grand  av
       Leva föräldrarna på grund av
söndring  åtskUda,   har  rätten  på
söndring  åtskilda,   har  rätten  på
ansökan  av endera att förordna,
ansökan av endera att förordna,
vUken av dem skall hava vårdna-
vilken av dem skall hava vårdna­
den om barnen eller, om ej alla
  den om barnen eller, om ej alla
barnen böra stå under den enes
barnen böra stå under den  enes
vårdnad,  huru de skola fördelas
vårdnad,  huru de  skola fördelas
mellan föräldrarna. Äro föräldrar-
mellan föräldrama. Äro föräldrar­
na ense, give rätten sitt beslut i
na ense, give rätten sitt beslut i
överensstämmelse med vad de öns-
överensstämmelse med vad de öns­
ka,  såframt det ej  är uppenbart
ka,  såframt  det ej  är uppenbart
stridande    mot    barnens    bästa;
stridande    mot    barnens    bästa;
åsämjas de ej, bestämme rätten ef-
åsämjas de ej, bestämme rätten ef­
ter  vad  med  hänsyn  främst  till
ter vad med hänsyn tUl barnens
barnens bästa finnes skäligt. Bär
bästa finnes  skäligt.  Finnes med
endera huvudsakligen skulden till
hänsyn till barnens bästa uppen-
sammanlevnadens   hävande,    och
bart, att ingendera av föräldrarna
äro de lika skickade att hava vård-
bör utöva vårdnaden, skall denna
nåden om barnen, vare den andre
anförtros åt särskUt förordnad för-
närmast därtill. Finnes med hän-
                                  myndare.
syn tUl bamens bästa uppenbart,
att ingendera av föräldrarna bör
utöva vårdnaden, skall denna an­
förtros åt särskilt förordnad för­
myndare.


 


Prop. 1973: 32


198


 


(Nuvarande lydelse)

Dömes tUl återgång av föräld­rarnas äktenskap eller till hem­skillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.


(Föreslagen lydelse)

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, meddele rät­ten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stad­gat äga motsvarande tillämpning.


12 §1


Barn utom äktenskap står un­der moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äkten­skap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i moderns stäl­le, varde han, på anmälan, av rät­ ten förordnad att övertaga vård­naden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätlen på an­sökan av fadern eller barnavårds­mannen eller på anmälan av all­män åklagare eller barnavårds­nämnd överflytta vårdnaden å fa­dern eller särskilt förordnad för­myndare. Vad i 2—4 och 10 §§ stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträf­fande barn utom äktenskap.


Barn utom äktenskap står un­der moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äkten­skap. På ansökan av fadern skall dock rätten överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlig­het därmed, om det icke är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av för­äldrarna som har vårdnaden om barnet sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skall rätten på an­sökan av den andre eller barna­vårdsman eller på anmälan av all­män åklagare eller barnavårds­nämnd förordna den andre att ut­öva vårdnaden, såvida ef denna med hänsyn till barnets bästa fin­nes böra anförtros åt särskilt för­ordnad förmyndare.

Vad i 2—4 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tUlämpning beträffande barn utom äktenskap.


 


1 Senaste lydelse 1969:157


12a §

VUja sammanboende föräldrar till barn utom äktenskap alt bar­net skall stå under deras gemen­samma vårdnad, äge de göra an­mälan härom till myndighet, som Konungen bestämmer. Efter så­dan anmälan skall i fråga om vårdnaden   om   barnet  även   vad


 


Prop. 1973: 32


199


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)

som stadgas i 1 och 5—9 §§ med avseende på vårdnad om barn i äktenskap gälla i tillämpliga delar. Vad i första stycket sägs skall gälla även i fråga om barn i äk­tenskap, vars föräldrar sammanbo efter dom på äktenskapsskillnad. Bestämmelserna i 1—10 §§ skola därvid gälla i tillämpliga delar.


7 KAP. 9 §


Är avtal, som makar med av­seende å förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äk­tenskapsskillnad slutit om under­håll tUl barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet, om del ej ingåtts under hemskillnad, på hans talan av rätten jämkas. / frå­ga om lid, inom vilken sådant klander skall väckas, äge vad i 11 kap. 29 § andra punkten gifter­målsbalken är stadgat motsvaran­de tillämpning.


Är avtal, som makar med av­seende å förestående äktenskaps­skUlnad slutit om underhåll till barn uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äkten­skapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.


KAP.


För barn i äktenskap skall bar­navårdsman förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller deras äktenskap är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden om barnet tillerkänts gör framställ­ning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden av särskUd anledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att för­äldrarna leva åtskUda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gäl­la, där jämlikt 6 kap. 6 § rätten förordnat, att vårdnaden om bar­net skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

För bam i äktenskap skall bar­navårdsman förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller deras äktenskap är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden om bamet tillerkänts gör framställ­ning om sådant förordnande eUer barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att för­äldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 § rät­ten förordnat, att vårdnaden om barnet skaU tUlkomma allenast den ene av föräldrama.

Har make vid domstol framställt yrkande, att vårdnaden måtte till­erkännas honom, skaU, efter framställning av endera parten eller där barnavårdsnämnden av särskUd anledning finner det erforderligt, barna­vårdsman förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts.


 


Prop. 1973: 32


200


 


För underårigt bam i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrama, eller kan någon av dem enUgt 4 § icke vara förmyndare, eller varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre bamets förmyndare.

(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse) 11 KAP. 1 §


 


Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskUhiad, vare den bar­nets förmyndare, som skaU hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUl­komma allenast den ene av för­äldrama, vare han ock förmynda­re.


Dömes till äktenskapsskUlnad mellan föräldrarna, vare den bar­nets förmyndare, som skaU hava vårdnaden om det; och skola be­stämmelserna i första stycket gäl­la, om barnet efter föräldrarnas anmälan enligt 6 kap. 12 a § andra stycket står under deras gemen­samma vårdnad. Varder eljest för­ordnat att vårdnaden skall tUlkom­ma allenast den ene av föräldrar­na, vare han ock förmyndare.


2 §


För underårigt barn utom äkten­skap vare modem förmyndare. Har vårdnaden om bamet tillagts fadem, vare han dess förmyndare.

För underårigt bam utom äkten­skap vare modem förmyndare. Har vårdnaden om barnet tUlagts fadern, vare han dess förmyndare. Slår barnet efter föräldrarnas an­mälan enligt 6 kap. 12 a § första stycket under deras gemensamma vårdnad, skall vad som stadgas i 1 § med avseende på barn i äkten­skap gälla i tillämpliga delar.

1.    Denna lag träder i kraft den

2.    Dömes efter ikraftträdandet till återgång eller hemskillnad enligt

bestämmelsema i giftermålsbalken i dess lydelse före den     , skall vad

i 6 kap. 7 § andra stycket är föreskrivet om förordnande angående vård­naden om bam när det dömes till äktenskapsskUlnad äga motsvarande tillämpning.

3.    I fråga om avtal som före ikraftträdandet slutits med avseende på förestående återgång av äktenskap eUer hemskillnad eller efter ikraftträ­dandet ingåtts under hemskillnad, skaU den äldre lydelsen av 7 kap. 9 § alltjämt äga tillämpning.

4.    Den äldre lydelsen av 8 kap, 1 § tillämpas alltjämt, när det dömts till hemskUlnad.

' Senaste lydelse 1971:870


 


Prop. 1973: 32                                                                     201

Förslag till

Lag om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsUknande samlevnad

Härigenom förordnas som följer.

1    § Denna lag äger tillämpning vid upplösning av varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna, som har eller har haft barn tillsam­mans.

2    § Innehar den ena av parterna hyres- eller bostadsrätt till lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemen­samma bostad, äger den andra lösa rätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Lösningsrätten skall göras gällande hos den som innehar rätten tUl lägenheten inom tre månader från samlevnadens hävande.

Enas ej parterna om lösningsrätten, skall rätten på yrkande av part som har lösningsrätt tillägga honom hyres- eller bostadsrätten.

3    § Om samlevnaden upplöses genom ena partens död skall beträf­fande rätt för andra parten att övertaga hyres- eller bostadsrätten be­stämmelserna i 2 § äga motsvarande tUlämpning.

4    § Part som enligt denna lag övertager hyres- eller bostadsrätt är skyl­dig ersätta andra parten eller hans dödsbo egendomens värde. Ersätt­ningen skall erläggas vid övertagandet. Om synnerliga skäl föreligger får dock betalningen anstå mot att parten ställer godtagbar säkerhet.

Enas ej parterna om ersättnmgen bestämmes den av rätten.

5 § Uthyres sådan bostad som avses i 2 § av ena parten eller hans
dödsbo helt eller delvis till annan utan andra partens samtycke och kan
uthyrningen äventyra dennes rätt enligt denna lag, skall på andra partens
yrkande uthymingen gå åter, om han väcker talan därom inom tre må­
nader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han kan även föra
talan om hyresgästens avhysning. Rätten får medgiva hyresgästen skä­
ligt anstånd med avflyttningen.

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten på ansökan tillåta den, om skäl till vägran saknas. I fråga om rättens domförhet och sam­manträde vid avgörande av sådant ärende skall gälla vad för motsva­rande fall är föreskrivet om ärende som angår medgivande till åtgärd en­Ugt 6 kap. 6 § giftermålsbalken.

6    § Bestämmelserna i 5 § skall äga motsvarande tUlämpning på över­låtelse eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 2 §.

7    §    Med hyres- och bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i la­gen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den och gäller till utgången av

Lagen äger icke tUlämpning om samlevnaden hävts före lagens ikraft­trädande.

Har lösningsrätt påkallats under lagens giltighetstid, skall även efter denna tid bestämmelserna i lagen äga tUlämpning i fråga om rätten till hyres- eller bostadsrätt.


 


Prop. 1973: 32                                                                       202

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken (1970: 994)

Härigenom förordnas beträffande jordabalken (1970: 994), att 12 kap. 33 och 47 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                    (Föreslagen lydelse)

12 KAP. 33 § Bestämmelsema i 32 § äger motsvarande tiUämpning på hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet.  Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande
   som varit avsedd att uteslutande
eller huvudsakligen användas som
eller huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen
     gemensam bostad för hyresgästen
och hans make, tiUagts maken ge-
     och hans make, tillagts maken ge­
nom bodelning eller skifte med an-
nom bodelning eller skifte med an­
ledning av boskillnad, hemskillnad,
ledning av boskillnad, äktenskaps-
äktenskapsskUlnad, äktenskapets
skillnad eller hyresgästens död, får
återgång eller hyresgästens död,
  dock maken träda i hyresgästens