Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1973 Prop. 1973: 175

Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m. m.; given den 19 oktober 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemstäUt,

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige tiUträder 1961 års Haagkonvenlion om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, Konvendonen innehåller regler om tUlämplig lag för bedömande av frågan om testamentes giltighet med avseende på formen och syftar lill att vidga möjligheterna för testamentariska förordnanden all vinna internationellt erkännande. Enligt konventionen skall testamente anses gUtigt lUl formen, om del uppfyller vad som i det hänseendet föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eUer vid sin död hade hemvist eller i lagen i stal där teslator vid upprättandel eller vid sin död var medborgare.

Propositionen innehåller också av Haagkonventionen och av vissa ändringar i de nordiska ländernas arvslagstiftning föranledda förslag lUl ändringar i den nordiska arvskonventionen och i motsvarande svensk lagstiftning.

1 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175

1 kap. 4 §

Testamente skall anses vara i laga form upprättat eller återkallat, om därvid förfarits enligt lagen å den ort där rättshandUngen företogs eller i det land i vilket testator då var medborgare.

Testamente skall anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet föreskrives i lagen på den ort där testamentet upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testamentet avser fast egendom skall det också anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes.

Första stycket har motsvarande tUlämpning i fråga om återkallelse av testamente. Återkallelse skall också anses giltig till formen, om återkaUelsen i det hänseendet uppfyller vad som föreskrives i någon av de lagar enligt vilka testamentet enligt första stycket var giltigt till formen.

Vid tillämpning av första eller andra stycket skall som testators hemvist räknas även främmande ort där testator enligt lagen på den orten hade domicil.

Prop. 1973:175

Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 oktober 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, ni. m. och anför.

1 Inledning

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt, av vilken Sverige är medlem, har upprättats en den 5 oktober 1961 dagtecknad konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Konventionen har trätt i kraft. Den har hittills ratificerats av bl. a. Belgien, Frankrike, Japan, Jugoslavien, Norge, Polen, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Flera andra stater har undertecknat men ännu inte ratificerat konventionen, däribland Danmark, Finland och Sverige. Konventionen torde jämte svensk översättning få fogas lill statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Familjerättskommittén fick år 1967 i uppdrag att i samarbete med representanter för övriga nordiska länders justitieministerier ta upp fråga om ratifikation av Haagkonvenlionen och därav föranledda ändringar i konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonvenlionen). I skrivelse lill chefen för justitiedepartementet den 3 november 1969 med PM (Ds Ju 1969: 26) angående formkrav för testamente m. m. förordade kommittén att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera Haagkonventionen. Kommittén lade samtidigt fram förslag till sådana ändringar i nordiska arvskonventionen och den svenska inlernalionell-arvsrättsliga lagstiftningen som krävs för att Haagkonventionen skall kunna ratificeras.

På grundval av kommitténs förslag har ytterligare överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministeriema om de ändringar i nordiska arvskonventionen som påkaUas av en anslutning

Prop. 1973:175 6

till Haagkonventionen om testamentes form. Härvid har också behandlats vissa förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen som föranleds av ny intern lagstiftning i olika nordiska länder. Överläggningarna har inskränkts till sådana frågor som inte har ansetts böra anslå tUl en allmän översyn av konventionen. När en sådan blir aktuell får övervägas om inte konventionen kan ersättas med särskilda sakligt sett ensarlade lagar i de olika länderna.

Vid sidan av de överläggningar som sålunda direkt har tagit sikte på nordiska arvskonventionen har överläggningar upptagits om ersättande av konventionen meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 om erkännande och verkställighet av domar med nya regler. Detta påkallar en ändring av nordiska arvskonventionens bestämmelser om erkännande och verkställighet av vissa avgöranden i arvsrättsliga frågor. Också om en sådan ändring har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministeriema.

Mot bakgrund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria (Ds Ju 1971: 21), vari dels föreslås att Sverige skall ratificera Haagkonvenlionen om testamentes form, dels redovisas de förslag tUl ändringar i nordiska arvskonvenlionen som utgör resultatet av överläggningar mellan företrädare för de nordiska justitieministeriema, dels också läggs fram förslag lUl de ändringar i den svenska internationell-arvsrättsUga lagstiftningen som krävs för att Sverige skall kunna ratificera Haagkonventionen om testamentes form resp. i övrigt föranleds av de föreslagna ändringarna i nordiska arvskonvenlionen.

Remissyttranden över departementspromemorian har avgivils av Svea hovrätt efter hörande av Stockholms tingsrätt samt av kammarkollegiet, Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen.

2 GäUande ordning

Den svenska internationella familjerätten och arvsrätten har sedan länge byggt på den s. k. nationalitetsprincipen. Denna innebär att medborgarskapet är utgångspunkten för val av tillämpligt "personalstatut", dvs. det lands lag som skall bestämma en persons rättsliga förhållanden inom famUje- och arvsrätten. Efter hand har vissa avsteg skett till förmån för den s. k. domicilprincipen, enligt vUken personens hemvist (domicU) är bestämmande för valet av tUlämplig lag. SärskUt i förhållande till de nordiska länderna, av vUka Danmark, Island och Norge tUlämpar domicilprincipen medan Finland liksom Sverige bygger på nationalitetsprincipen, har genom konventioner skett kompromisser som innebär att hemvistet har fått stor betydelse i fråga om medborgare i nordiska stater.

Prop. 1973:175 7

Internationell-arvsrätlsliga liågoi som rör förhållandet lill andra stater än våra nordiska grannländer regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, i del följande benämnd 1937 års lag. Lagen bygger inte på någon konven-lionsreglering. Dess bestämmelser om arv och testamente (1 kap.) vilar på nationalitetsprincipen. Sålunda bedöms rätten lill arv efter svensk medborgare enligt svensk lag, även om den avlidne inte hade hemvist i Sverige, medan rätten till arv efter medborgare i annat land bedöms enligt lagen i det landet (1 §).

Personalstatutet, bestämt enligt nationalitetsprincipen, tiUämpas i fråga om behörigheten att testamentera. Avgörande är lidpunkten för rättshandlingen. Fråga om behörighet att upprätta eller återkalla testamente bedöms sålunda enligt lagen i det land där leslator var medborgare då rättshandUngen företogs (3 §). Enligt samma lag skall bedömas, huruvida rättshandlingen är ogiltig på grund av lestators sinnestillstånd eller på grund av svek, viUfarelse, tvång eUer annan otillbörlig påverkan (6 §), I fråga om testamentes innehåll tUlämpas däremot i princip arvsstatulet, dvs. testators nationella lag vid tiden för dödsfallet (5 §).

Testamente skall anses upprättat eller återkallat i laga form, om testamentet eller återkaUelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där rättshandlingen företogs eller i det land där testator då var medborgare (4 §). Här tUlämpas sålunda den inom internationell privaträtt vanliga regeln all en rättshandlings form får bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingen företogs, den s. k, regeln "locus regit actum", vid sidan av testators personalslatut.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls skull skall prövas enligt lagen i det land där arvlåtaren var medborgare när rättshandlingen företogs (7 §), Frågan huruvida gåva liU arvinge är att anse som förskott på arv bedöms enligt lagen i det land där arvlåtaren (givaren) var medborgare vid tiden för gåvan (8 §),

Om udänning vars nationella lag skall tillämpas är medborgare i stat där särskUda lagar gäller för olika områden, skall frågan vUken av de särskilda lagarna som skall tUlämpas bedömas efter de regler som härvidlag gäller i del främmande landet (3 kap, 1 §). Saknas sådana regler tiUämpas lagen på vederbörandes hemort eller, om han inte har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet, lagen på den ort där han sist inom landet haft hemvist eller, om han över huvud tagel inte har haft hemvist där, lagen i rikshuvudstaden.

Redan före tiUkomsten av 1937 års lag ingick Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge en den 19 november 1934 dagtecknad konvention om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonventionen). Konventionsbeslämmelserna har införlivats med svensk rätt genom tre lagar, nämligen lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket.

Prop. 1973:175 8

m. m., lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eUer Norge samt lagen (1935: 46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Konventionen grundar sig i fråga om rätten till arv på en kompromiss mellan nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgörande vikt läggs vid domicUels varaktighet och gränsen för tillämpning av nationalitetsprincipen dras vid ell femårigt domicU. I andra hänseenden än såvitt rör arvsrätten grundas konventionen väsentligen på en ren domicUprincip.

Om medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade hemvist i annan sådan stat, skall domicillandets lag tillämpas i fråga om rätten till arv efter honom liksom i fråga om rätten för efterlevande make alt sitta i oskiftal bo när bröstarvingar saknas. Hade den avlidnes hemvist i domicUlandet inte varat minst fem år, skall dock i stället lagen i den stal där han var medborgare tillämpas, om arvinge eller testamentstagare vars rätt beror därav yrkar del inom viss angiven frist (art. 1). Femårstiden är på liknande sätl avgörande också i fråga om rätten att sitta i oskiftat bo när bröstarvingar finns (art, 2 och 3). Efterlevande make som vid äktenskapets ingående var medborgare i domiciUandel har dock i sådant fall alltid rätt alt sitta i oskiftal bo enligt det landels lag, även om den avUdne var medborgare i annan nordisk stat och fem-årsfrislen inte utgått. Skall på grund av yrkande bodelning äga rum efter svensk medborgare med mindre än fem års hemvist i stat vars lag tiUägger efterlevande make rätt alt sitta i oskiflat bo med bröstarvinge, tillämpas regeln i 13 kap. 12 § giftermålsbalken om rätt för efterlevande make alt la ut egendom till visst penningvärde (art. 2 andra stycket). Vid bodelning i anledning av makes död tillämpas i övrigt bestämmelserna om makars förmögenhetsförhållanden i 1931 års nordiska familje-rättskonvention (art. 7).

I fråga om behörigheten att upprätta eller återkalla testamente till-lämpas också en kombination av nationaUlets- och domicUprinciperna, Sådan fråga skaU nämligen bedömas enligt lagen i fördragsslutande stal där testator hade hemvist vid den Ud då åtgärden vidtogs. Om han då inte sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall testamentet eller återkaUelsen även gälla om han hade rätt alt vidta åtgärden enligt hemlandets lag (art, 9),

Beträffande testamentes form tillämpas såväl domicUprincipen som nationalitetsprincipen och regeln "locus regit actum". Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragssiutande stat och hade hemvist i sådan stat skaU i avseende på formen anses giltigt, om vid dess tUlkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare, Återkallelse av testamente är däremot gällande

Prop. 1973:175 9

endast om därvid förfarits enligt lagen i stat där testator vid ålerkal-lelsen hade hemvist eUer var medborgare (art. 8). Regeln "locus regit actum" är sålunda inte tillämplig på återkallelse av testamente.

Fråga om testamentes eller återkaUelses ogUtighet på grund av lestators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan OtUlbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den stat där teslator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs (art. 10). Bestämmelser i svensk eller finsk lag om bevakning och klander av testamente tUlämpas, om den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige eller Finland (art. 11). Fråga om verkan av arvsavlal och av gåva för dödsfalls skull liksom även fråga huruvida gåva lill arvinge skall anses som arvsförskott bedöms enligt lagen i fördragsslutande stat där arvlåtaren hade hemvist när rättshandlingen företogs (art. 12). Fråga om arvinges och testamentstagares ansvar för gäld efter medborgare i fördragssiutande stat skaU bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där den döde hade hemvist (art. 17).

Boulredning, bodelning och arvskifte efter medborgare i fördrags-slutande stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skall äga rum i enlighet med hemvistiandets lag och även omfatta lill boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat (art. 19), Härvid bedöms bl, a, fråga om rätt för efterlevande make att mot eller utan vederlag la ut viss egendom enligt hemvistiandets lag (art, 20), Tvist om arv eller testamente m. m. efter medborgare i fördragssiutande stat som hade hemvist i sådan stat skall upptas av domstol i den stal vars lag enligt konventionen skall gälla i fråga om dödsbobehandlingen, dvs, domstol i hemvistlandet, I åtskiUiga angivna fall är sådan domstol exklusivt behörig, I andra fall kan parterna enas om att hänskjuta tvisten till domstol i annan fördragsslutande stat — s, k, prorogation (art, 21), I fråga om erkännande och verkställighet av bl, a, domar som meddelats i fördragsslutande stat rörande rätt på grund av arv eller testamente, efter-levandes makes rätt eUer ansvar för den dödes gäld tillämpas med visst förbehåll bestämmelserna i 1932 års nordiska domskonvention, när den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat (art, 28).

De interna svenska formkraven för upprättande och ålerkaUelse av testamente finns i 10 kap. ärvdabalken. Huvudregeln är alt testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen på ett i lagen närmare angivet sätt. Vid sidan härav förekommer två former av nöd-testamente. Beträffande lestamentsvittnen gäller bl. a. alt de skall ha fyllt 15 år. Återkallelse av testamente kan i princip ske formlöst. Testamente blir utan verkan, om testalor i den ordning som gäller för testamentes upprättande har återkallat sitt förordnande eller har förstört teslamentshandlingen eller eljest otvetydigt givit till känna att förordnandet inte längre var ullryck för hans yttersta vilja. De finska be-

Prop. 1973:175 10

stämmelserna om upprättande och återkallelse av testamente — intagna i 10 kap. finska ärvdabalken — överensstämmer väsentiigen med de svenska. I Danmark och Island har man vid sidan av testamente inför två vittnen möjlighet alt upprätta testamente inför en notarie, och detta är också vanligt, åtminstone i Danmark. Testaments-vittnen skall ha fyllt 18 år. Testamente kan återkallas formlöst, Återkallelse av inbördes testamente (i Island alla gemensamma testamenten) skall för att vara giltig delges den andra parten, om det inte är uteslutet av särskilda skäl. Enligt en ny norsk arvslag den 3 mars 1972 krävs som huvudregel alt testamente upprättas skriftiigen med två vittnen som har fyllt 18 år (§§ 49, 52), Inbördes testamente får upprättas även av andra än äkta makar (§ 49). För återkallelse av testamente krävs att testator använt testamenlsformen eller förstört testamentet eller strukit över det så alt det på grund därav måste anses förstört (§ 57). ÅterkaUelse av inbördes testamente skall som huvudregel meddelas den andra testatorn för att bli gUtigt, Testamentariskt förordnande förlorar sin giltighet bl, a. när det otvivelaktigt inte skall gälla på grund av ett förhållande som inträffat senare. Om nödteslamente gäller f. n. enligt isländsk rätt vissa avvikelser från de norska, danska, finska och svenska reglerna, vilka i huvudsak stämmer överens inbördes.

3 Haagkonventionen om testamentes form 3.1 Konventionens innehåll

Enligt art. 1 första stycket i Haagkonvenlionen om testamentes form skall ett testamenlariskl förordnande anses giltigt tUl formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i en intern lag till vilken förelåg viss anknytning. Att hänvisning sker till intern lag innebär, alt man skall bortse från inlernationellrällsliga regler i den anvisade lagen. Renvoiprindpen skall sålunda inte tiUämpas.

Art. 1 uppräknar flera olika lagar som fakultativt får tiUämpas. Dessa är a) lagen på den ort där teslator upprättade förordnandet, b) lagen i stat där testalor var medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död, c) lagen på ort där lestalor hade domicU antingen vid upprättandet eller vid sin död, d) lagen på ort där testalor hade "résidence habituelle" antingen vid upprättandet eller vid sin död, och e) i fråga om fast egendom, lagen på den ort där egendomen finns.

Om den lag till vilken hänvisning sker skulle ha ändrats mellan tidpunkten för testamentets upprättande och testators död blir frågan om testamentets giltighet tUl formen att bedöma enligt övergångsbestämmelserna i den tillämpliga lagen, åtminstone om ett tidigare ogiltigt testamente därigenom blir giltigt (jfr förklarande rapport av Henri

Prop. 1973:175 11

Batiffol, Conférence de la Haye de droit international privé, Actes et documents de la neuviéme session, Tome III, Forme des testaments, s. 171).

Om testalor hade medborgarskap resp. domicil i flera stater, får lagen i vilken som helst av dem tillämpas. När det gäller "résidence habituelle" däremot utgår konventionen från alt detta är ett faktiskt begrepp och att testator sålunda kan ha haft "résidence habituelle" i konventionens mening endast på en enda ort vid varje särskild tidpunkt. Anledningen till att man i konventionen hänvisar såväl liU "domicUe" som liU "résidence habituelle" är enligt Batiffols rapport (s. 163) alt man har velat beakta olika länders skiljaktiga definitioner av domicUbegreppet. Särskilt har man velat möjliggöra tillämpning av det engelska domicUbegreppet. Det framhålls emellertid i rapporten, att de båda begreppen i vissa länder sammanfaller. I en del länder torde skiUnaden mellan begreppen närmast bero på att man opererar inte med ett faktiskt ulan med ett legalt hemvistbegrepp (så alt t. ex. gift kvinna har samma domicil som mannen, även om hon är bosatt på annan ort). Det hemvist som den legala definitionen anvisar kan då många gånger mer eller mindre framstå som fingerat, och en hänvisning till den faktiska vistelseorten utgör ett önskvärt komplement.

Ett testamente kan anses gUtigt såväl om del följer av lagen i den stat där testator var medborgare eller hade hemvist när testamentet upprättades som om det följer av lagen i den stat där han var medborgare eller hade hemvist vid dödsfallet. Härav följer bl. a., att ett testamente, som var ogiltigt enligt lagen i den stal lill vilken testator hade anknytning vid upprättandet, kan bli giltigt enligt lagen i stat till vilken han senare har fått anknytning.

I fråga om tillämpningen av lagen i den stat där testator tUlhörig fast egendom är belägen följer av konvenlionstexten, alt sådan tiUämpning endast avser fast egendom i den staten, alltså inte annan egendom som tillhör testalor.

Art. 1 andra stycket innehåUer en bestämmelse som har avseende på stater med flerrältssyslem. Om den nationella lagen, dvs. lagen i den stat där testalor var medborgare, utgörs av ett rättssystem som inte är enhetiigt för hela landet, bestäms tillämplig lag enligt de regler som gäller enligt detta rättssystem eller, i brist på sådana regler, på gmndval av den närmaste anknytning som testator hade tUl någon av de i systemet ingående rättsordningarna.

Enligt tredje stycket i art. 1 skall frågan huruvida testator hade domicil på viss ort avgöras enligt lagen på den orten. Denna bestämmelse avviker från den vanliga metoden att tolka anknytningsbestämmelserna enligt domstolslandets lag. Enligt art. 9 kan emellertid fördragsslutande stat förbehålla sig rätt att vid avgörande av frågan på vilken ort testator hade domicU tillämpa domstolsorlens lag.

Prop. 1973:175 12

Bestämmelser om återkallelse av testamente tas upp i art. 2. Enligt första stycket är art. 1 tUlämplig på testamentariskt förordnande, varigenom ell förut upprättat förordnande återkallas. Enligt andra stycket skall återkaUelse även anses giltig lUl formen, om återkaUelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i någon av de lagar enligt vilka det återkallade förordnandet på gmnd av vad som sägs i art. 1 var giltigt.

Etl förordnande enligt första stycket kan avse enbart återkallelse av ett tidigare testamente och behöver sålunda inte innefatta ett nytt testamente. Återkallelse genom muntiigt testamente omfattas av bestämmelsen. Däremot omfattas enligt rapporten från konferensen inte återkallelse som anses ha ägt mm på grund av etl faktum eller en rättshandling med annat ändamål, t. ex. äktenskaps ingående eller äktenskaps-skUlnad.

När andra stycket medger tUlämpning av en lag enligt vUken testamentet var giltigt, utesluter denna formulering tillämpning av en lag som kunde ha använts men med vars formföreskrifter testamentet faktiskt inte överensstämmer.

Enligt art. 3 inkräktar konventionen inte på nu gällande eller blivande bestämmelser i de fördragssiutande staterna, enligt vilka testamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättas enligt formföreskrifter i annan lag än som anges i art. 1 och 2. Intet hindrar sålunda fördragsslutande stat från all uppställa egna mera liberala regler än konventionen.

Art, 4 och 5 upptar vissa bestämmelser om konventionens tillämpningsområde.

Enligt art. 4 är konventionen tillämplig även på testamentariska förordnanden som har gjorts av två eller flera personer i samma handling. Frågan om lillåtligheten från materiell synpunkt av inbördes testamenten berörs inte av konventionen. Men om en fråga som hänför sig lill inbördes testamente enligt domstolslandels inlernalionellprivaträtlsliga principer är att uppfatta som en formfråga, blir konventionen tillämplig. Verkan av att det ena men inte det andra förordnandet i ell inbördes testamente anses gUtigt lill formen regleras inte av konventionen. Konventionen är inte heller tUlämplig på arvsavtal.

Enligt art. 5 anses bestämmelser, som med hänsyn till testators ålder, nationalitet eller andra personliga förhållanden hos honom begränsar annars tillåtna former för testamentariska förordnanden vara att hänföra tiU testamentes form. Detsamma gäller bestämmelser rörande behörighet att vara testamentsviltne. Som exempel på bestämmelser som omfattas av art. 5 kan nämnas föreskrifter att minderåriga och omyndiga endast får använda vissa typer av testamente. Däremot är konventionen inte tillämplig på frågor om behörighet att över huvud laget upprätta testamente.

Prop. 1973:175 13

Art 6—8 innehåller vissa bestämmelser om sättet för tillämpning av konventionen.

Enligt art. 6 skall de i konventionen upptagna bestämmelserna om tUlämplig lag gälla oberoende av ömsesidighet. Konventionen är till-lämplig även om berörda personer inte är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller om den lag som enligt föregående artiklar i konventionen är tUlämplig inte är lagen i sådan stal. Innebörden av art. 6 är alltså alt de fördragsslutande staterna måste göra konventionens bestämmelser generellt tillämpliga.

Art. 7 innehåUer en ordre public-regel, enligt vUken lag som är tilllämplig enligt konventionen inte kan åsidosättas annat än om dess tiU-lämpning skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för vederbörande stats rättsordning.

Enligt art. 8 äger konventionen tillämpning i alla de fall då testator avlidit efter ikraftträdandet. Fördragsslutande stat kan dock enligt art. 13 göra förbehåll om att tillämpa konventionen endast på testamentariska förordnanden som upprättats efter dess ikraftträdande. Enligt rapporten från konferensen skall, om testamente innehåller förordnande om sekundosuccession, tidpunkten för testators död — och alltså inte tidpunkten för den första lestamenlstagarens död — vara avgörande för frågan om tillämpning av konventionen.

Art. 9—13 reglerar möjligheten att göra reservationer mot olika föreskrifter i konventionen. Art. 9 som rör bestämmelsen i art. 1 tredje stycket och art. 13 som rör art. 8 har uppmärksammats i det föregående. Enligt art. 10 kan fördragsslutande stat förbehålla sig alt inte erkänna muntUga testamentariska förordnanden, aimat än under extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och inte samtidigt är medborgare i annan stat. Enligt art. 11 kan fördragsslutande stat göra förbehåll alt, i enUghet med föreskrifter i sin egen lag, under vissa särskilt angivna fömtsättningar inte erkänna vissa former för utomlands upprättade testamentariska förordnanden. Sådant förbehåll har verkan endast med avseende på egendom som finns i den stal som har gjort förbehållet. Enligt art. 12 slutligen kan fördragsslutande stat göra förbehåll om att från konventionens tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser som enligt dess lag inte är av arvsrältslig natur. Del kan t. ex. tänkas att enligt viss lag adoption kan ske eller ett utomäktenskapUgt barn erkännas genom testamente. Om en lag som innehåUer sådana bestämmelser enligt domstolslandels internationella privaträtt är tiUämplig på den föreliggande materieUa frågan, skall frågan om formen också för ett sådant testamente bedömas enligt Haagkonventionen, om inte reservationsmöjligheten enligt art. 12 utnyttjas.

Enligt slutbestämmelserna i art. 14—20 är konventionen öppen för undertecknande och ratifikation av stater som var representerade vid Haagkonferensens nionde session (art. 14). Konventionen har trätt i

Prop. 1973:175 14

kraft den 6 januari 1964 sedan tre stater deponerat sina ratifikationsinstrument. För stat som senare ratificerar konventionen träder den i kraft sextionde dagen efter det att statens ratifikationsinstrument har deponerats (art. 15). Stat som inte var företrädd vid Haagkonferensens nionde session kan ansluta sig till konventionen med verkan från sextionde dagen efter deposition av anslutningsinstrument (art. 16). Konventionen är sålunda öppen. Eftersom konventionsreglerna skall gälla utan krav på ömsesidighet, medför del inte någon ytterligare förpliktelse för konventionsstatema att andra stater utan någon prövning kan ansluta sig till konventionen. Reservation enligt art. 9—13 skall göras senast i samband med ratifikation eller anslutning. Andra reservationer är inte tiUåtna (art. 18). Bland övriga slutbestämmelser kan nämnas, att konventionen gäller för femårsperioder med lyst förlängning men kan uppsägas (art. 19).

3.2 Familjerättskommittén

I sin inledningsvis omnämnda PM angående formkrav för testamente m. m. anför familjerättskommittén, att rättshandlingar som vederbörande i en given situation har haft gmndad anledning att anse som gUtiga inte bör kullkastas enbart därför att de kommer under bedömning av svensk domstol och svensk internationell privaträtt blir tillämplig. Denna ståndpunkt har föranlett kommittén alt vid utarbetandet av lagförslag rörande internationell äktenskapsrätt och arvsrätt godta alternativa anknytningsfakta i åtskUliga hänseenden, så att t.ex. en rättshandling skall anses giltig om den slår i överensstämmelse med vederbörandes nationella lag eUer med lagen i den stat där han har hemvist eUer annan lag lill vilken finns viss anknytning (se SOU 1969: 60). Liknande synpunkter ligger lill gmnd för Haagkonvenlionen. Självfallet är det enligt kommittén önskvärt att testamente, som upprättats enligt en lag som testalor hade anledning anse tillämplig, inte blir ogUtigt till följd av formfel därför att en annan lag tillämpas efter lestators död. De valmöjligheter som konventionen ger i fråga om tillämplig lag är enligt kommitténs mening fullt godtagbara från svensk synpunkt.

Kommittén framhåUer vidare att konventionen har vunnit anslutning från åtskilliga betydelsefulla stater, såsom Frankrike, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Den befordrar sålunda rättslikheten på ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt område. Kommittén kan inte finna annat än att Sverige bör ratificera konventionen.

Ingen av reservationsmöjligheterna har utnyttjats i någon större utsträckning. Såvitt kommittén kan se finns det inte anledning för Sverige att göra någon reservation. Vad angår tillämpningen av domicUbegreppet (art. 1 tredje stycket och art. 9) är det önskvärt t. ex. alt en tes-

Prop. 1973:175 15

tator kan använda engelsk form, om han enligt engelsk uppfattning har domicil i England. Sverige bör enligt kommitténs mening inte reservera sig mot muntliga testamenten (art. 10). Sådana testamenten kan f. n. godtas enligt regeln "locus regit actum" i 1937 års lag. Reservationsmöjligheten enligt art. 11, som avser alt läcka bestämmelser av in-lernalionellrättslig karaktär i vissa främmande lagar, är inte aktuell för vår del. Bestämmelsen i art. 12 kan enligt kommittén föranleda tvekan om verkan av konventionen med avseende på frågor som inte rör testators kvarlåtenskap. För att konventionen skall tillämpas på sådana fall krävs alt det av svensk intern eller internationell rätt följer att den åtgärd som är i fråga kan företas genom testamente. Under denna förutsättning torde det inte finnas något att invända mot att frågan om formen för sådant testamente bedöms enligt konventionen. Vad slutiigen angår reservationsmöjligheten enligt art. 13 angående tiden för konventionens ikraftträdande anför kommittén, alt konventionens regel i art. 8 beträffande ikraftträdandet står i god överensstämmelse med de principer som i motsvarande fall tillämpas i intern svensk rätt.

Vid kommitténs överläggningar med de sakkunniga från Danmark, Finland och Norge uppnåddes enighet om alt konventionen borde kunna ratificeras utan några reservationer.

Kommittén framhåller att en svensk ratifikation av konventionen förutsätter ändring av bestämmelserna om testamentes form i nordiska arvskonventionen och i gällande svensk internationell rätt. KommUtén har upprättat förslag tiU sådana ändringar.

3.3 Departementspromemorian

3.3.1 Fråga om ratifikation av Haagkonventionen

I departementspromemorian framhålls att det sedan familjerättskommittén år 1969 föreslog att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera Haagkonventionen inte inträffat något som väsentUgen ändrat fömlsäll-ningarna för bedömningen av denna fråga. Genom Haagkonventionen främjas enheten på ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt intemationellrältsligt område. EnUgl promemorian synes den reglering av ämnet som konventionen innehåller fullt godtagbar från saklig synpunkt. Konventionen gör det som regel möjligt att upprätthålla giltigheten av ett testamente i fråga om formen, när detta upprättats enligt en lag till vilken testator hade rimlig anknytning.

Familjerättskommittén har i sitt betänkande (SOU 1969: 60) Internationell äktenskaps- och arvsrätt lagt fram förslag till ny lag om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo, innehållande bl. a. bestämmelser om testamentes form som grundar sig på Haagkonventionen. I departementspromemorian berörs frågan om Sverige bör avvakta

Prop. 1973: 175 16

med ratifikation av Haagkonventionen tills ställning tagits till familjerättskommitténs förslag i övrigt, så att aktuella ändringar på den internationella arvsrättens område kan genomföras i ett sammanhang. Den fortsatta behandlingen av familjerätlskommilténs förslag — som har visst samband med familjelagssakkunnigas arbete på en översyn av den intema svenska familjerätten — måste dock under alla omständigheter ta ålskUlig tid i anspråk. Sverige har redan år 1961 undertecknat Haagkonventionen och bör därför inte dröja ytterligare med att ratificera den, om inte särskilda skal talar mot en ratifikation. Konventionen har numera tillträtts av flera betydelsefulla stater, varför skälen för en svensk ratifikation snarast har vuxit i styrka. Från dansk och finsk sida är man beredd att ratificera Haagkonvenlionen, och i Island är man i vart fall beredd att medverka tiU sådan ändring av nordiska arvskonventionen att övriga nordiska stater kan ratificera Haagkonventionen.

I promemorian föreslås på nu anförda skäl att Sverige ratificerar Haagkonventionen. Enligt promemorian synes del inte föreligga anledning för Sverige alt utnyttja någon av de möjligheter till reservation som konventionen ger. Inte heUer från dansk eller finsk sida torde några reservationer vara aktuella.

3.3.2 Åtgärder som krävs för att göra en ratifikation av Haagkonventionen möjlig

De fördragsslutande staterna föipliktar sig genom Haagkonventionen att genereUt tillämpa konventionens regler om tiUämplig lag i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Den innehåller inte något förbehåll för äldre konventioner. Konventionen hindrar inte all testamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättats enligt formföreskrift i annan lag än som är tillämplig enligt konventionen. Däremot får fördragsslutande stat inte uppställa strängare krav för gUtighet än konventionen medger. Varken 1937 års lag eller nordiska arvskonvenlionen ger samma frihet vid valet av tillämplig lag som Haagkonventionen. De måste därför ändras.

Det synes enligt departementspromemorian inte föreligga något behov av att ta med ytterligare anknytningsfakta för valet av tillämplig lag än dem som är uppräknade i Haagkonventionen. Vid de nordiska överläggningarna har enighet nåtts om att den internordiska regleringen — i motsats till vad som torde vara fallet beträffande Haagkonvenlionen — bör omfatta även tUlämplig lag i fråga om formlös återkaUelse av testamente. Något hinder härför finns inte enUgt Haagkonventionen. Enighet har också förelegat om att formlösa återkallelser bör behandlas enligt samma regler som de återkallelser genom testamentariska förordnanden som faller under Haagkonventionen.

Den reglering varom man sålunda vid de nordiska överläggningarna

Prop. 1973:175 17

enats för den nordiska arvskonventionens vidkommande — och som sammanfattningsvis kan beskrivas som en transformering av Haagkonventionens bestämmelser med det tUlägget att de skall tillämpas också i fråga om formlös återkallelse av testamente — synes från svensk synpunkt lämplig också i förhållande till andra rättssystem än de nordiska. Motsvarande ändringar bör därför enligt promemorian göras i 1937 års lag.

I promemorian framläggs förslag lill erforderliga ändringar i 1937 års lag och i den nordiska arvskonvenlionen.

3.3.3 Förslag till ändring i 1937 års lag

Bestämmelser om tillämplig lag för testamente och återkallelse av testamente finns i 1 kap. 4 § 1937 års lag. I promemorian föreslås att bestämmelserna i denna paragraf anpassas till reglerna i Haagkonventionen.

I detta sammanhang diskuteras bl. a. de i Haagkonventionen som sidoordnade anknytningsfakta upptagna begreppen domicil och "résidence habituelle". I förslaget till ändring i 1937 års lag används uttrycket '"hemvist", vilket avser att läcka begreppet "résidence habituelle". Det har upprepade gånger i samband med Haagkonferensens arbete förklarats att "résidence habituelle" är ett faktiskt begrepp. Detta torde dock enligt promemorian inte hindra all viss hänsyn tas också tUl testators avsikter när det gäller all bedöma om vistelsen i ett land är stadigvarande (habituelle). "Résidence habituelle" i 1955 års Haagkonvention om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker och i 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkstäUighet av avgöranden om underhåll till barn motsvaras också av "hemvist" i de svenska lagar (1964: 528 resp. 1965: 723) varigenom konventionsregleringen införlivats med svensk rätt. Vid de nordiska överläggningarna rörande Haagkonvenlionen om testamentes form har från svensk sida uttalals önskan att använda uttrycket "hemvist" och för dansk och norsk del har valls uttrycken "bopael" resp. "bopel".

Ullrycket domicil i Haagkonventionen syftar på det legala domicUbegreppet i olika rättssystem, bl. a. det engelska. Vid de nordiska överläggningarna har rått enighet om att detta begrepp bör få direkt motsvarighet i de nordiska texterna. Del skuUe dock vara missvisande att i den nordiska arvskonvenlionen uppta hemvist och domicil som sidoordnade begrepp eftersom något från hemvistet skUt domicU inte kan tänkas förekomma i de nordiska länderna. Också i svensk lagtext skuUe det le sig främmande all ställa samman hemvist och domicil. Härtill kommer att enligt konventionens huvudregel frågan om testator hade domicil på viss ort skall bedömas enligt lagen på den orten. För att Haagkonventionens krav skall tillgodoses föreslås därför alt det i 1937

2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175

Prop. 1973:175 18

års lag las upp en särskUd bestämmelse av innebörd att, om teslator enligt lagen på främmande ort hade domicU på den orten, detta domicU får åberopas i stället för hemvist i fall som avses i paragrafen.

Konventionens bestämmelser om återkallelse av testamentariska förordnanden kan enligt promemorian erbjuda vissa tolkningssvårigheter. Om man antog att konventionen lägger hinder i vägen för sådan formlös återkallelse som kan ske enligt bl. a. svensk rätt, skulle Sverige knappast kunna ratificera konventionen. Emellertid kan enligt promemorian inte antas att så skulle vara förhållandet. Däremot synes det vara klart att åtminstone art. 2 första stycket avser endast återkallelser som sker genom testamentariska förordnanden. Del är något oklart om andra stycket i art. 2 har ell vidare tillämpningsområde än första stycket. Den meningen har åtminstone framförts, att en formlös återkallelse skulle falla under konventionen, om testamentet upprättats enligt en lag som tillåter sådan återkallelse, vilket är fallet med t. ex. de danska, finska och svenska lagarna. Det är emellertid också möjligt alt andra stycket anknyter lill bestämmelsen i första stycket. Intet hindrar enligt promemorian, att det sålunda oreglerade området behandlas enligt samma regler som gäller för de återkallelser som konventionen omfattar. Detta är också innebörden av den i promemorian föreslagna ändringen i 1937 års lag.

I promemorian behandlas härefter bestämmelserna i Haagkonvenlionen och i 3 kap. I § 1937 års lag om stater med flenättssystem. Både enligt konventionen och enligt svensk lag skall, när den nationella lagen utgörs av ett rättssystem som inte är enhetiigt för hela landet, tillämplig lag bestämmas enligt de regler som gäller härom enligt lagen i vederbörande land. Däremot skUjer sig konventionen och den svenska lagen ål när det gäUer bestämmandel av tillämplig lag då regler härom saknas i landet i fråga. Den svenska regeln i 1937 års lag har motsvarighet i 7 kap. 1 § lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Om Sverige ratificerar Haagkonventionen om testamente bör dess bestämmelser angående stater med flerrättssystem införlivas med svensk rätt såvitt angår testamentes form. Konventionens bestämmelser, som har motsvarighet i etl par andra Haagkonvenlioner, synes enligt promemorian lämpa sig bättre som internationellrättslig huvudregel än gällande bestämmelser i svensk rätt,. Familjerättskommittén har också i sina förslag tiU ny lagstiftning om inlernationellrällsliga förhållanden rörande äktenskap resp. dödsbo upptagit regler som nära ansluter till regeln i Haagkonventionen om testamentes form. Med hänsyn härtill föreslås nu att 3 kap. 1 § 1937 års lag ändras till överensstämmelse med Haagkonventionen inte bara i fråga om testamentes form ulan för alla frågor som avses i lagen.

I promemorian påpekas slutligen att ordre public-regeln i art. 7 i Haagkonventionen läcks av 1 kap. 12 § i 1937 års lag, där det före-

Prop. 1973:175 19

skrivs att bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket inte får vinna tUlämpning här.

3.3.4 Förslag till ändringar i den nordiska regleringen

I promemorian redovisas de förslag till ändringar i nordiska arvskonvenlionen om vilka enighet har nåtts vid de nordiska överläggningama.

Art. 8 i konventionen, som behandlar testamentes form, avser f. n. endast fall då testator vid sin död vad medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stal. Denna begränsning föreslås alltjämt skola gälla, bl. a. därför att följande artiklar i konventionen bygger på den. Konventionen reglerar f. n. endast sådana faU då testamente har upprättats enligt lagen i fördragsslutande stat. Att upprätthåUa denna begränsning synes enligt promemorian inte lämpligt. Eftersom enligt Haagkonventionen samma regler skall gälla för situationer med anknytning tiU stater utanför Norden som för intemordiska förhåUanden skulle en sådan begränsning i den nordiska konventionen bli missvisande. Den föreslagna lydelsen av art. 8 reglerar därför alla fall då testalor vid sin död var medborgare i nordisk stat och hade hemvist i sådan stat.

De föreslagna nya bestämmelserna i art. 8 ansluter lill Haagkonventionens regler om tillämplig lag. I likhet med vad som förordas beträffande 1937 års lag föreslås all samma regler skall gäUa också i fråga om sådan återkallelse av testamente som inte sker i form av ett testamentariskt förordnande. Vidare föreskrivs i förslaget att bestämmelserna om upprättande av testamente har motsvarande tillämpning också i fråga om ändring av testamente. Från svensk synpunkt är detta en självklarhet, varför motsvarande föreskrift saknas i förslaget till ändring i 1937 års lag.

I likhet med vad som föreslås beträffande 1937 års lag har i förslaget lagils upp en bestämmelse av innebörd att, om teslator enligt lagen i inte fördragsslutande stat hade domicil i den staten, delta domicil får åberopas i stället för hemvist i fall som avses i artikeln. Av hänvisningen till vad som sägs om hemvist följer enligt promemorian att även domicil utgör en anknytning till viss ort, och alt det sålunda är lagen på denna ort som skall tillämpas, om särskilda lagar gäller för olika områden av den främmande staten.

I övrigt har det enligt promemorian inte ansetts behövligt att belasta den nordiska konventionen med bestämmelser som saknar betydelse när det gäller tillämpningen av nordisk lag men som kan behövas när den nordiska konventionen medför tillämpning av lagen i utomnordisk stat. Därför föreslås i art. 8 en bestämmelse all, om i övrigt enligt artikeln uppstår fråga om tillämpning av lagen i inte fördragsslutande stat, de allmänna regler som gäller härom i varje fördragsslutande stat skall tiUämpas. Bestämmelsen syftar enligt promemorian på de regler om ordre public och om stater med flerrättssystem som skall gälla för tUl-

Prop. 1973:175 20

lämpning av Haagkonvenlionen utanför nordiska förhållanden. Dessa regler återfinns för Sveriges vidkommande i 1937 års lag.

I promemorian erinras om art. 12 första stycket i nordiska arvskonvenlionen. Denna bestämmelse innebär bl. a. att fråga om bindande verkan av gåva för dödsfalls skull skall bedömas enligt lagen i den av staterna där arvlåtaren (givaren) hade hemvist när rättshandlingen företogs, om arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragssiutande stat och hade hemvist i sådan stat. Enligt svensk lag (17 kap. 3 § andra punkten ärvdabalken) är utfästelse om gåva, som inte får göras gällande under givarens livstid, giltig bara såvitt följer av vad som är föreskrivet i fråga om testamente. Uppkommer vid tillämpning av nordiska arvskonventionen fråga om en handling, som betecknats som gåvobrev men materiellt sett är ett testamente, är gUtig tUl formen, skall denna fråga bedömas enligt reglema i art. 8. Däremot är dessa regler inte tUlämpliga på arvsavtal.

I departementspromemorian föreslås sålunda att 1937 års lag och den nordiska arvskonvenlionen får i sak överensstämmande regler om till-lämplig lag i fråga om formen för testamente och för återkallelse av testamente. Regleringen i den nordiska konventionen föreslås bli införlivad med svensk rätt genom ändring i lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eUer norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. Eftersom den nordiska konventionens regler om tillämplig lag i sak överensstämmer med dem som föreslås införda i 1937 års lag, synes det enligt promemorian tillräckligt att göra en allmän hänvisning till denna lag. En sådan allmän hänvisning föreslås intagen i 9 § lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

4 övriga ändringar i den nordiska arvskonventionen

I departementspromemorian föreslås i övrigt vissa ändringar i nordiska arvskonventionen som innebär en anpassning av huvudsakligen teknisk natur tiU ny nordisk arvslagstiftning.

4.1 Art. 1, 2 och 7

Enligt art. 2 första stycket har efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, om detta följer av lagen i den stal där den avlidne hade hemvist. Hade den avlidne inte hemvist där sedan minst fem år kan dock bröstarvinge — med visst förbehåll — yrka alt bodelning skall ske, om han har rätt till det enligt lagen i den stat där den. avlidne var medborgare. Enligt artikelns andra stycke gäller att när sådan bodelning skett efter svensk medborgare efterlevande maken har den rätt att ta ut egendom till visst penningvärde som är föreskriven i

Prop. 1973:175 21

svensk lag. Bestämmelsen syftar på regeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken, vilken ger maken rätt alt — i andra fall än då den avlidne efterlämnar barn under sexton år som inte är också efterlevande makens bam — av giftorättsgodset, såvitt det räcker, ta ut egendom till så stort värde att den jämte egendom som kan enskilt tillhöra maken motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring. Svenska makar, som har tagit hemvist i annan nordisk stat, blir enligt nordiska familjerättskonventionen underkastade hemvistiandets lag i fråga om egendomsordning i äktenskapet. Om nämnda rätt att ta ut egendom till visst belopp behandlades som en bodelningsregel, skulle den inte bli tUlämplig när makarna hade hemvist i annat nordiskt land. Om enligt arvskonventionen bodelning skulle äga rum på yrkande av bröstarvinge, när makama hade hemvist i Danmark, Island eller Norge, skulle därför, om annat inte föreskrevs, den svenska maken gå miste om såväl rätten att sitta i oskiflat bo på grund av hemvistiandets lag som förmånen att ta ut egendom tUl visst värde enligt svensk lag. Särregeln i art. 2 andra stycket i nordiska arvskonventionen har tillkommit för att förebygga ett sådant resultat.

Även i Danmark, Finland och Norge har numera införts bestämmelser som ger efterlevande make en Uknande rätt som den svenska "basbeloppsregeln" eller som fyller samma funktion.

Samtiiga nu åsyftade bestämmelser avser att tiUgodose efterlevande makes skäliga behov vid uppgörelse i anledning av den först avlidnes död. Om detta behov tillgodoses inom ramen för egendomsordningen eller arvsrätten är en rent teknisk fråga. I internordiska förhållanden är det nödvändigt att efterlevande makens rätt enligt de åsyftade bestämmelserna samordnas särskilt med rätten att sitta i oskiflat bo enligt dansk, isländsk och norsk lag. Detta kan enligt promemorian bäst ske genom att den särskilda rätten alt ta ut egendom till visst värde alltid behandlas som en arvsrältslig förmån, oavsett om den genom sin placering i den intema lagstiftningen ter sig som en arvsrätlsUg regel eller en bodelningsregel. Enligt nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket nordiska arvskonventionen skaU bestämmelserna i första och andra styckena om tUlämplig lag beträffande rätten tiU arv tiUämpas också på vissa specieUa frågor, nämligen efterlevande makes rätt alt sitta i oskiftat bo när bröstarvinge ej finns och sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt hemlandets lag tUlkommer arvinge utöver hans arvslott. Om efterlevande makes rätt enligt "basbeloppsregeln" och motsvarande bestämmelser i andra nordiska länder förs in under denna föreskrift, uppnås att förmånerna i fråga blir att bedöma enligt samma lag som är tillämplig på rätten till arv efter den avlidne, det s. k. arvsstatulet.

Den begränsning som art. 1 tredje stycket innehåller i fråga om till-

Prop. 1973:175 22

lämpning av arvsstatulet på rätten tiU underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen, nämligen att det skall vara fråga om sådan rätt enligt hemlandets lag, torde enligt promemorian sammanhänga med alt vid tiden för nordiska arvskonventionens tillkomst endast den svenska arvslagen hade bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap. Numera finns emellertid sådana bestämmelser också i den danska, finska och norska arvslagstiftningen. Med hänsyn härtUl bör den nuvarande begränsningen, att det skall vara fråga om rätt till underhållsbidrag enligt hemlandets lag, utgå.

Mot bakgrund av det nu anförda föreslås i promemorian alt det i art. I tredje stycket föreskrivs att bestämmelserna i första och andra styckena om rätt till arv skall tUlämpas också i fråga om efterlevande makes rätt att sitta i oskiftat bo, när bröstarvinge inte finns, och på sådan rätt lill bidrag till uppehälle och utbildning ur kvarlåtenskap som tUlkommer arvinge eller efterlevande make. Detsamma skall gälla rätt för efterlevande make att ur boel la ut egendom intill visst penningvärde.

Om en bestämmelse som omfattar bl. a. regeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken sålunda tas upp i art. 1 tredje stycket, kan nuvarande bestämmelse i art. 2 andra stycket utgå. Detta föranleder en redaktioneU ändring i art. 7.

Medan i art. 1 tredje stycket i förslaget upptas regler om rätt för efterlevande make att ta ut egendom till visst penningvärde, innehåller art. 20 en regel om efterlevande makes rätt att vid bodelning ta ut viss egendom, mot eller utan vederlag. Denna rätt skall bedömas enligt den lag som är tUlämplig på förfarandet vid boutredning, bodelning och arvskifte, dvs. lagen i den stat där den avlidne vid sin död hade hemvist. Någon ändring av art. 20 har inte ifrågasatts. I promemorian påpekas att den anförda regeln har större räckvidd nu än när nordiska arvskonventionen kom lUl, eftersom bl. a. efterlevande makes rätt liU makarnas bostad enligt den svenska lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad går in under regeln.

De föreslagna konventionsändringarna föranleder ändring i 2 och 8 §§ lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

4.2 Art. 4 och 5

Art. 4 i konventionen innehåller specialbestämmelser med anledning av regler i dansk rätt om s. k. tilsynsvaerge. Dessa regler har avskaffats genom den nya danska arvslagen. Under de nordiska överläggningarna har från danskt håll anförts att art. 4 på gmnd härav bör upphävas. Från övriga länders sida har man inte haft något att erinra mot detta. Upphävs art. 4, bor också hänvisningen till denna artikel i art. 5 utgå.

Förslaget om ändring i konventionen i denna del föranleder upphä-

Prop. 1973:175 23

vande av 6 § lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

4.3 Art. 11

Enligt art. 11 i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall, om medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade hemvist i Finland eller Sverige, där gällande lag vinna tillämpning i fråga om bevakning och klander av testamente.

Vid arvskonventionens tillkomst var det bara finsk och svensk rätt som hade bestämmelser om bevakning och klander av testamente. Be-vakningsinstilutet var sålunda okänt i dansk, isländsk och norsk rätt. I den nya norska arvslagen har emellertid upptagits en bestämmelse (§ 70) av innehåll, att rätt enligt testamente kan göras gällande bara om minst en av testamentstagarna har gjort anmälan tUl skifleretten inom sex månader från det att han fick kännedom om testamentets innehåll och lestators död. Anmälan krävs dock inte, om skifleretten eller minst en av dem, som annars skulle få den del av arvet som förordnandet avser, på annat sätt har fått kännedom om testamentet innan anmälningsfristen har löpt ut för alla testamentstagarna. Invändning om att testamentariskt förordnande är ogiltigt kan inte göras gällande av arvinge eUer testamentstagare, om inte minst en av arvingarna eller testamentstagarna har gjort anmälan tUl skifleretten inom sex månader från det att han fick kännedom om förordnandet och testators död samt grunden för påstående all testamentet är ogiltigt. Rätten att göra invändning mot förordnandet bevaras likväl i den mån sådan anmälan skett tUl envar av teslamenlstagama.

Från norsk sida har man vid de nordiska överläggningarna inte velat jämställa den nya ordningen i Norge med bevakning och klander av testamente enligt finsk och svensk rätt. Man har emellertid från norsk sida önskat, alt i art. 11 införs ett nytt andra stycke av innehåll, alt bestämmelser i norsk lag om att rätt på grund av testamente och invändningar mot gUtigheten av testamente skall göras gällande inom vissa frister också skall tUlämpas i fråga om testamente efter medborgare i annan fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i Norge. Mot det norska önskemålet har de andra nordiska ländernas representanter inte haft något att erinra.

Den föreslagna ändringen i art, 11 föranleder inte någon ändring i svensk lag,

4.4 Art. 28

Enligt art, 28 första stycket i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall bestämmelsema om erkännande och verkställighet

Prop. 1973:175 24

av dom eller förlikning i konventionen den 16 mars 1932 meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar också tillämpas på dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld, såframt den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådant stat, EnUgt andra stycket skall vissa i konventionen den 16 mars 1932 meddelade särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande tillämpas bara när domen rör efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld,

I promemorian erinras om pågående överläggningar mellan företrädare för de nordiska justitiedepartementen om att upphäva 1932 års nordiska domskonvention och i stället la in bestämmelser om erkännande och verkställighet av nordiska domar i särskilda sakligt sett ensarlade lagar i de olika länderna. Lagarna avses skola stödja sig på en allmänt håUen konventionsbestämmelse om erkännande och verkstäUighet av domar som meddelats i nordisk stat. Förslag till svensk lagstiftning i ämnet har lagts fram av justitierådet Lars Welamson i en år 1970 avlämnad promemoria (Ds Ju 1970: 20) med förslag till lag om erkännande och verkstäUighet av nordiska domar på privaträttens område. Förslaget har därefter överarbetats inom justitiedepartementet i samråd med företrädare för övriga nordiska länder.

Avsikten har varit att i de särskilda domslagarna la in bestämmelser om erkännande och verkställighet av dom eUer förlikning angående rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, när den döde var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i en av dessa stater. Det är därför enligt promemorian tillräckligt att i den nordiska arvskonventionen hänvisa till de särskilda lagarna om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.

1 promemorian föreslås därför att del i art. 28 las in en hänvisning till lagen i den stat där erkännande eller verkställighet begärs.

Med hänsyn till den utformning som bestämmelserna om dom mot utebliven svarande föreslås få i lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område behövs enligt promemorian inte någon motsvarighet till de föreskrifter i ämnet som nu upptas i art, 28 andra stycket i arvskonventionen. Dessa bestämmelser föreslås därför utgå.

5 Remissyttrandena

Samtiiga remissinstanser tillstyrker att Sverige ratificerar Haagkonventionen utan förbehåU, Stockholms tingsrätt anför att den nu ak-

Prop. 1973:175 25

tuella konventionen rör ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt område och att den bör ratificeras av Sverige. Konventionens värde ökas av att den har utformats som en uniform inlernalionell-privalrällslig lag, vilket medför en önskvärd förenkling av del inlerna-tioneU-privalrättsliga systemet inom ifrågavarande område. Kammarkollegiet framhåller bl. a. all del är högst tUlfredsstäUande alt etl testamente bUr giltigt om det har upprättas enligt någon av de lagar en testator rimligen kunnat räkna med som tillämpliga. Vidare underlättas prövning från inlernationeU-privalrällslig synpunkt humvida ett testamente har upprättats i laga form.

Svea hovrätt förklarar sig instämma i promemorians förslag att Sverige nu ratificerar Haagkonventionen utan att avvakta att stäUning las tiU familjerättskommilléns förslag tiU ändringar i 1937 års lag i övrigt.

De erinringar som framställs i remissyttrandena mot de föreslagna ändringarna i den nordiska arvskonventionen samt 1935 och 1937 års lagar har huvudsakligen redaktionell karaktär.

Svea hovrätt tar upp Haagkonventionens uttryck "résidence habitueUe". Hovrätten finner del inte nödvändigt alt i detta sammanhang gå in på tolkningsfrågor och erinrar inte mot att i konventionstcxlen utan närmare förklaring ullrycket återges på svenska med "hemvist". Uttrycket hemvist är emellertid inte entydigt och hovrätten vUl fästa uppmärksamheten på de komplikationer som följer om man skärper kraven på att hemvistet skall vara stadigvarande genom att lägga större vikt vid vederbörandes avsikt att stanna kvar i landet viss tid. Hovrätten hänvisar här tUl sitt remissyttrande över familjerätlskommilténs tidigare nämnda betänkande (SOU 1969: 60). I detta yttrande framhöll hovrätten bl. a. alt skilda hemvistbegrepp förekommer såväl i den interna svenska som i den svenska internationell-privaträttsliga lagstiftningen. Hovrätten vände sig mot ett uttalande av famUjerättskommittén (SOU 1969: 60 s. 155) alt begreppet "résidence habituelle" inte på något avgörande sätt skiljer sig från det nordiska internationell-privaträttsliga hemvistbegreppet. Hovrätten ansåg sig ha stöd för uppfattningen alt med termen "résidence habituelle" förstås ett faktiskt, mera begränsat hemvistbegrepp.

De nya lagvalsregler som föreslås beträffande länder med flerrättssystem anses av Svea hovrätt kunna godtas. Hovrätten ifrågasätter emellertid om inte också bestämmelserna i 7 kap. 1 § 1904 års lag redan nu bör ändras på motsvarande sätt.

Svea hovrätt berör också frågan om innebörden av art. 2 första stycket i Haagkonventionen. Hovrätten ställer sig tveksam till den tolkning som ges i promemorian att bestämmelsen endast avser ålerkaUelser som sker genom testamentariska förordnanden, varigenom "formlös återkallelse" skulle ha lämnats utanför konventionsregleringen. Tolkningsfrå-

Prop. 1973:175 26

gan är emellertid av mindre betydelse i detta sammanhang, eftersom den föreslagna ändringen i 1937 års lag är förenlig med konventionen vilkendera tolkningen som än är den riktiga.

6 Föredraganden

6.1 Allmänna synpunkter

InlernationeU-arvsrättsliga frågor som rör förhållandet tUl andra stater än våra nordiska grannländer regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Lagen grundar sig inte på någon internationell konvention. Dess bestämmelser om arv och testamente bygger på nationalitetsprincipen. I fråga om testamentes form tUl-lämpas den regeln att en rättshandlings form får bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingen förelogs, "locus regit actum", vid sidan av lestators personalstatut, dvs, lagen i det land där han var medborgare vid den tidpunkt då testamentet upprättades,

I fråga om förhållandet till de nordiska grannländerna gäller särskilda regler enligt 1934 års konvention meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning. Bestämmelserna i konventionen har för Sveriges del upptagits i tre olika lagar, nämligen lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m., lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, samt lagen (1935: 46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eUer Norge. Konventionen grundar sig i fråga om rätlen till arv på en kompromiss mellan nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgörande vikt läggs vid domicUets varaktighet och gränsen för tillämpning av nationalitetsprincipen dras vid ett femårigt domicil, I andra hänseenden än i fråga om arvsrätten gäller huvudsakligen domicilprincipen, I fråga om testamentes form tillämpas såväl domicilprincipen som nationalitetsprincipen och regeln "locus regit actum". Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall sålunda i avseende på formen anses giltigt om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättande hade hemvist eller var medborgare, Återkallelse av testamente är däremot gällande endast om därvid förfarits enligt lagen i den stat där testator vid återkal-lelsen hade hemvist eller var medborgare.

De arvsrättsliga reglerna varierar i hög grad från land tUl land. De formföreskrifter för testamente som upptas i skilda lagar uppvisar också ett stort antal variationer. Även lagvalsreglema växlar i de olika staternas internalionell-privaträttsliga lagstiftning. Medan många stater

Prop. 1973:175 27

respekterar formreglerna på den ort där testamente upprättats, hänvisar andra till arvsstatulet och åter andra till lagen i den stat där testator var medborgare eUer hade hemvist eller där hans egendom finns. De flesta rättssystem förutser möjlighet att tiUämpa flera av de angivna lagarna. Nu angivna förhållanden leder till en påtaglig osäkerhet humvida ett testamente kommer alt anses som giltigt tUl formen när anknytning finns till flera rättssystem.

Haagkonferensen för internationell privaträtt har år 1961 antagit en konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, avsedd att ge största möjliga valfrihet i fråga om tillämplig lag. Med konventionens bestämmelser nås också större rättsUg enhet så att frågan om testamentes giltighet med avseende på formen bedöms enligt samma lag eUer lagar oavsett i vilken fördragssiutande stat frågan blir aktueU. Enligt konventionen skall testamente anses giltigt till formen, om testamentet i det hänseendet uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller teslator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare eller, i fråga om fast egendom, där egendomen är belägen. Konventionen har ratificerats av ett flertal stater, däribland Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Norge. Den har undertecknats men ännu inte ratificerats av bl. a. Danmark, Finland och Sverige,

Anslutning tiU Haagkonventionen från nordiskt håll medför behov av vissa ändringar i den nordiska arvskonvenlionen. Överläggningar har därför ägt mm i denna fråga mellan företrädare för de nordiska länderna. Härvid har man från dansk, finsk, norsk och svensk sida enats om att förorda ratifikation av Haagkonventionen. Norge har, som nämnts, sedermera ratificerat denna, I Island är man i vart fall beredd att medverka lill de ändringar i nordiska arvskonventionen som bör genomföras i anslutning till ratifikation av Haagkonventionen, och vid överläggningarna har förslag till sådana ändringar upprättats, I detta sammanhang har också tagits upp vissa frågor om ändringar i nordiska arvskonventionen som föranleds av dels nytillkommen arvslagstiftning i de olika ländema dels pågående arbete på en samnordisk lagstiftning om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1971: 21) har föreslagits att Sverige skaU ratificera Haagkonventionen, Förslaget har vid remiss vunnit aUmän anslutning från de hörda instanserna.

För egen del anser jag att Haagkonventionen innefattar en lämplig reglering av frågan om tUlämplig lag rörande testamentes form. Den leder i praktiken tUl att ett testamente kan godtas från formell synpunkt så snart det uppfyller de legala formkraven i någon stat tUl vilken det

Prop. 1973:175 28

föreligger rimlig anknytning. Risken för att ett testamente med internationell anknytning skall underkännas på formella grunder blir därför mycket ringa. Även om det praktiska behovet av en konventionsreglering är begränsat har det otvivelaktigt sitt värde att frågan får en enhetlig lösning i olika länder. Av nu anförda skäl tUlstyrker jag att Sverige ratificerar Haagkonventionen. Något skäl att dröja med ratifikationen i avvaktan på den översyn av de arvsrältsliga reglerna som ingår i familjelagssakkunnigas uppdrag föreligger inte. Sverige har vidare inte anledning att utnyttja någon av de möjligheter till reservation som konventionen erbjuder.

De fördragsslutande staterna förpliktar sig genom Haagkonvenlionen att generellt tillämpa konventionens regler om tillämplig lag i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Fördragsslutande stat får inte uppställa strängare krav för giltighet än konventionen medger. Varken 1937 års lag eller nordiska arvskonventionen ger samma frihet vid valet av tUlämplig lag som Haagkonventionen. De behöver därför ändras,

I den inom justitiedepartemenlet upprättade promemorian har lagts fram förslag tUl ändringar i 1937 års lag och i nordiska arvskonventionen som kan sägas innebära en transformering av Haagkonvenlionens bestämmelser med det tiUägget att de skall tUlämpas även i fråga om formlös återkallelse av testamente. Mot förslaget i denna del har inte framförts några erinringar i sak under remissbehandlingen. Även jag anser den föreslagna regleringen lämplig. Jag har inte heller något i sak all erinra mot de förslag lill ändringar i den nordiska regleringen i övrigt som har framlagts i promemorian,

6.2 Upprättade förslag

Efter remissbehandlingen av departementspromemorian har ytterligare nordiska överläggningar ägt rum. Härvid har utarbetats slutligt förslag lill överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Vidare har inom justiliedeparteinentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

2. lag om ändring i lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Rörande den närmare innebörden av de upprättade förslagen vUl jag ytterligare anföra följande.

Prop. 1973:175 29

6.3 Specialmotivering

6.3.1 Nordiska arvskonventionen

Art, 1

I Danmark, Finland och Norge har numera införts bestämmelser som motsvarar den svenska regeln i 13 kap, 12 § andra stycket giftermålsbalken om rätt för efterlevande make alt få ut egendom till visst värde ur boet eller som fyller samma funktion. Efterlevande makes rätt bör i nämnda hänseende samordnas med rätten att sitta i oskiftat bo enligt dansk, isländsk eller norsk lag. Detta kan, såsom föreslagils, bäst ske genom alt den särskilda rätten att ta ut egendom till visst värde behandlas som en arvsrältslig förmån. Enligt nuvarande lydelse av art, 1 tredje stycket skall bestämmelserna i första och andra styckena om tUlämplig lag beträffande rätten tUl arv tiUämpas också på bl. a. frågan om efterlevande makes rätt all sitta i oskiftal bo när bröstarvinge ej finns. Om efterlevande makes rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken och motsvarande bestämmelser i andra nordiska länder förs in under denna föreskrift, uppnås att förmånerna i fråga blir att bedöma enligt samma lag som är tUlämplig på rätten till arv efter den avlidne. Mot förslaget har inte framställts någon erinran och artikeln har ändrats i enlighet härmed.

Följande i promemorian nämnda två exempel kan belysa den föreslagna regelns innebörd. Svenska makar har sedan mindre än fem år hemvist i Danmark och bröstarvinge yrkar i anledning av ena makens död att bodelning skall äga rum. Svensk lag blir då tillämplig på rätten till arv efter den avlidne. Trots att enligt nordiska familjerättskonventio-nen makarnas egendomsordning bestäms enligt dansk lag, får efterlevande make den rätt att ta ut egendom till etl värde motsvarande fyra basbelopp som tUlkommer honom enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken. Samtidigt tillämpas i förekommande fall reglema om underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen i 8 kap. ärvdabalken. Om under motsvarande förutsättningar fråga är om två finska medborgare, som hade hemvist i Sverige, och bröstarvinge yrkar att finsk lag skall tillämpas beträffande rätten till arv, får efterlevande make den rätt till bidrag ur kvarlåtenskapen som följer av 8 kap, 2 § finska ärvdabalken. Självfallet skall efterlevande make inte därutöver få rätt till förmån enligt 13 kap. 12 § andra stycket svenska giftermålsbalken. Bodelningen får sålunda ske med bortseende från denna bestämmelse, vUket direkt framgår av den föreslagna konvenlionstexten.

Art. 1 tredje stycket innehåller i sin nuvarande lydelse den begränsningen i fråga om tillämpning av arvsstatulet på rätlen till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap, att det skall vara fråga om sådan rätt enligt hemlandets lag. Eftersom bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap numera finns inte bara i svensk utan också i dansk, finsk och

Prop. 1973:175 30

norsk lagstiftning är begränsningen vUseledande. Den föreslås därför utgå. Lltlrycket "underhållsbidrag" har i samband härmed bytts ut mot "bidrag till uppehäUe och utbildning", vilket bättre täcker ifrågavarande danska och finska institut.

I nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket talas om efterlevande makes "lagstadgade" rätt att sitta i oskiftal bo. Hänvisningen till första stycket avser alt arvsstatutet skall tillämpas. Härav framgår att tredje stycket endast avser rättigheter som följer av arvslagsliftningen, varför det är överflödigt att särskilt ange alt fråga är om "lagstadgade" rättigheter.

Även bestämmelserna i art. 1 andra stycket om den lid, inom vUken yrkande skall framställas om tillämpning av hemlandets lag, blir tilllämpliga i fråga om de rättigheter som behandlas i tredje stycket. Om efterlevande make har övertagit boel oskiflat men bodelning senare skall äga rum, bör maken vid arvsskifte efter bodelningen kunna yrka tUl-lämpning av svensk lag, när förutsättningarna därför förelegat vid dödsfallet, med den verkan alt bl. a. regeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken skall tUlämpas.

Art.2

Det nuvarande andra stycket föreslås utgå, eftersom det ersätts av reglerna i art. 1 tredje stycket.

Art, 4 och 5

Art, 4 och hänvisningen därtill i art. 5 föreslås utgå, eftersom det där berörda danska institutet tUlsynsvasrge numera har avskaffats.

Art. 7

Den föreslagna ändringen är av redaktionell art och föranleds av ändringarna i art. 1 och 2.

Art. 8

Denna artikel upptar regler om testamentes form och har i sin föreslagna nya lydelse anpassats tUl Haagkonventionen,

Haagkonventionen innebär att samma regler skall gälla för situationer med anknytning till stater utanför Norden som för internordiska förhållanden. Den begränsning som nu finns i art, 8 och som innebär att nordiska arvskonventionen reglerar endast sådana fall då testamente upprättats enligt lagen i fördragsslutande stat har därför slopats. Förslaget innebär sålunda att konventionen skall reglera alla fall då testator vid sin död var medborgare i nordisk stat och hade hemvist i sådan stat.

Artikelns första stycke innehåller de grundläggande bestämmelsema om tUlämplig lag beträffande formen för testamente. Testamente skall anses giltigt lill formen om testamentet i det hänseendet uppfyller vad

Prop. 1973:175 31

som föreskrivs i lagen på den ort där det upprättades eUer där lestalor hade hemvist vid upprättandet eller vid sin död eller i lagen i stat där teslator var medborgare vid upprättandet eller vid sin död eller, såvitt angår fast egendom, i lagen på den ort där egendomen finns,

I den nordiska konventionen används ordet "testamente" i stället för Haagkonventionens "testamentariskt förordnande". Detta innebär inte någon saklig begränsning,

I Haagkonvenlionen anges att testamente skall anses giltigt om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i den intema lagen i viss stat. Denna begränsning har tillkommit för att utesluta renvoi, dvs, alt man tillämpar annan lag till vilken den i och för sig tilllämpliga lagens internationell-privaträllsliga regler hänvisar. Det följer emeUertid av allmänna grundsatser i svensk internationell privaträtt (se NJA 1939 s, 96), att renvoi som regel inte tillämpas om det inte är uttryckligen föreskrivet. Detsamma torde gälla i övriga nordiska länder.

I enlighet med vad som anförs i promemorian används i den nordiska konventionen uttrycket hemvist, resp, bopael och bopel, som motsvarighet tUl Haagkonventionen "résidence habitueUe". I art. 8 tredje stycket föreslås emellertid en särskild föreskrift för del fall att testator enligt lagen i icke fördragsslutande stat hade domicil i den staten. Svea hovrätt har i sitt remissyttrande berört innebörden av begreppen "hemvist" och "résidence habituelle". Sistnämnda begrepp förekommer också i 1968 års Haagkonvention om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader. Jag har nyligen i proposition med förslag till ändringar i 1904 års lag m.m, (1973: 158 s, 127) behandlat den av hovrätten berörda frågan. Som jag där har anfört har jag ansett det försvarligt att vid överföring av reglerna i 1968 års konvention till svensk lagtext återge uttrycket résidence habituelle med hemvist. Motsvarande uttryck i testa-mentskonvenlionen bör återges på samma sätt. Några tolkningsproblem torde knappast behöva befaras.

Artikelns andra stycke behandlar ändring och återkallelse av testamente och föreskriver att reglema i första stycket äger motsvarande till-lämpning i sådant hänseende, Återkallelse skall också anses giltig till formen om återkaUelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lag enligt vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var gUtigt till formen.

Reglerna i andra stycket är tillämpliga även på sådan återkallelse som sker på annat sätt än genom ett testamentariskt förordnande. Detta innebär enligt promemorian en utvidgning i förhållande till Haagkonvenlionen. Svea hovrätt är tveksam beträffande den tolkning av Haagkonventionen som ligger till gmnd för detta uttalande i promemorian. Själv finner jag ingen anledning att gå in på detta spörsmål, eftersom den föreslagna nordiska regleringen i vilket fall som helst är förenlig med Haagkonventionen.

Prop. 1973:175 32

För att inte nordiska arvskonvenlionen skall belastas med bestämmelser som saknar betydelse när del gäUer tillämpningen av nordisk lag men som kan behövas när konventionen medför tUlämpning av lagen i utomnordisk stat har i art. 8 fjärde stycket lagits upp en bestämmelse av innebörd att, om i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket uppstår fråga om tiUämpning av lagen i icke fördragsslutande stat, de aUmänna regler som gäller härom i varje fördragsslutande stat skall till-lämpas. För svensk del återfinns dessa regler i 1937 års lag.

Art. 11

Ändringen föranleds av att det i den nya norska arvslagen har upptagits en bestämmelse av innehåll att rätt enligt testamente kan göras gällande bara om anmälan har skett till skifteretten inom viss tid eller skifteretten eller minst en av testamentstagarna på annat sätt har fått kännedom om testamentet inom anmälningstiden (§ 70). Från norsk sida har man inte velat jämställa den nya ordningen med de regler om testa-mentsbevakning som finns i finsk och svensk rätt. Med hänsyn härtUl har i stället i denna artikel införts ett nytt andra stycke av innehåll, att de åsyftade norska bestämmelserna skall tillämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan fördragsslutande stat, om han vid sin död hade hemvist i Norge.

Art, 28

Enligt art. 28 i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall den nordiska konventionen 1932 om erkännande och verkställighet av domar under vissa förutsättningar tilllämpas på dom eller förlikning om rätt på gmnd av arv eller testamente, om efterlevande makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. Som jag tidigare har nämnt har överläggningar tagits upp om att ersätta 1932 års konvention med nya regler. Olika lösningar har övervägts. En av dem har varit att ersätta konventionen med särskUda sakligt sett ensartade lagar i de olika länderna. Del har också diskuterats alt ersätta 1932 års konvention om bl, a, erkännande och verkställighet av privaträttsliga domar som har upprättats inom den europeiska gemensamma marknaden. Det är f. n, inte möjligt att ta ställning till vilken lösning som bör väljas. Emellertid finns anledning räkna med att 1932 års konvention kommer att upphävas inom en nära framtid. Det har därför ansetts lämpligt att i detta sammanhang låta hänvisningen i art, 28 nordiska arvskonventionen till 1932 års konvention utgå, I art. 28 föreskrivs i stället att i fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt på gmnd av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld bestämmelser i lagen i den stat där erkännande och verkställighet begärs skall gälla.

Prop. 1973:175 33

Vid de nordiska överläggningarna om 1932 års konvention har man enats om att de nya reglerna om erkännande och verkställighet av domar under alla förhållanden bör föranleda att art. 28 andra stycket arvskonvenlionen upphävs. Denna bestämmelse föreslås därför utgå.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna är utformade så att konventionsändringarna skall kunna träda i kraft den 1 januari 1974.

Ändringen i art. 28 sammanhänger med den nya lagstiftning om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område som skall ersätta 1932 års domskonvention. Denna lagstiftning kan inte genomföras liU den 1 januari 1974, I en särskild övergångsbestämmelse föreskrivs därför att den nya lydelsen av artikel 28 träder i kraft först när 1932 års konvention har upphävts och ersatts av nya regler i ämnet.

Ändringarna i nordiska arvskonventionen, frånsett art. 28 bör tiUämpas, om arvlåtaren avlider efter det att ändringen har trätt i kraft, I fråga om dom som har meddelats eller förlikning som har ingåtts innan den nya lydelsen av art, 28 träder i kraft bör äldre bestämmelser gälla. Övergångsreglerna föreslås bli utformade i överensstämmelse med vad som nu anförts.

Enligt önskemål från dansk sida har bland slutbestämmelserna upptagits särskilda regler om konventionens tillämpning på Grönland och Färöarna i likhet med vad som skedde när den nordiska äktenskaps-konventionen ändrades år 1969 (prop, 1969: 145),

6.3.2 1937 års lag

De föreslagna reglerna om tillämplig lag beträffande testamentes form i 1 kap. 4 § överensstämmer med Haagkonventionen och med art, 8 första—tredje styckena nordiska arvskonvenlionen. Som'har påpekats i promemorian är det inte behövligt att i den svenska lagtexten ange att reglerna om upprättande av testamente har motsvarande tillämpning inte bara i fråga om återkallelse av testamente utan också i fråga om ändring av testamente.

Haagkonventionen innehåller särskUda föreskrifter om att konventionen skall tillämpas även med avseende på formen för testamentariska förordnanden som gjorts av två eller flera personer samt om alt bestämmelser i vissa närmare angivna ämnen skall anses vara att hänföra till testamentes form. Enligt svensk uppfattning följer delta av vanliga lolk-ningsprinciper. Några föreskrifter i dessa hänseenden har därför inte tagils upp i 1937 års lag,

Lagvalsreglema för länder med flerrältssyslem i 3 kap. 1 § föreslås anpassade till Haagkonventionen, Den föreslagna lydelsen gäUer för aUa frågor som avses i lagen, inte bara sådana som rör testamentes form,

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 175

Prop. 1973:175 34

En motsvarande ändring har nyUgen föreslagits i 7 kap, 1 § lagen (1904: 26) om vissa intemationeUa rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (prop. 1973: 158).

Lagändringen föreslås träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Ikraftträdandet bör ske senast då Haagkonventionen eller ändringama i nordiska arvskonventionen träder i kraft för svensk del. Om arvlåtaren har avlidit före de nya reglernas ikraftträdande skall äldre bestämmelser alltjämt gälla.

6.3.3 Lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

De föreslagna ändringama i 2 och 8 §§ föranleds av ändringarna i art, 1 och 2 nordiska arvskonventionen. Upphävandet av art. 4 i konventionen föranleder upphävande av lagens 6 §.

Lagens 9 § motsvarar art. 8 i nordiska arvskonventionen. Reglerna i första—tredje styckena i denna artikel överensstämmer i sak med den föreslagna lydelsen av 1 kap. 4 § 1937 års lag. I artikelns fjärde stycke hänvisas i övrigt till de allmänna regler som gäller i den stat vars lag skall tillämpas. För svensk del finns dessa regler i 1937 års lag. Med hänsyn härtill har i enlighet med promemorians förslag reglerna i art. 8 nordiska arvskonvenlionen överförts till svensk lag genom en föreskrift av innehåU att bestämmelserna i 1937 års lag skall ha motsvarande tillämpning i fråga om formen för testamente och återkallelse av testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat. De bestämmelser i 1937 års lag som kommer i fråga är, förutom de allmänna reglerna om formen för testamente och återkallelse av testamente i 1 kap. 4 §, dels reglerna om ordre public i 1 kap. 12 § och dels reglerna om stater med flerrättssystem i 3 kap. 1 §.

Ändringen i art. 28 nordiska arvskonventionen kräver en ändring i 10 § lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge. Denna lagändring bör emellertid inte ske förrän i anslutning till att konventionsändringen träder i kraft.

7. Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t

dels beslutar att den upprättade överenskommelsen om ändring i 1934 års nordiska arvskonvention skaU undertecknas med förbehåU för ratifikation,

dels föreslår riksdagen alt

1. godkänna överenskommelsen om ändring i den nordiska konven-

Prop. 1973:175 35

tionen,

2. godkänna Haagkonventionen samt

3. antaga förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

b) lag om ändring i lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eUer norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt beslutar Hans Maj:t Konungen att överenskommelsen om ändring i den nordiska konventionen skall undertecknas med förbehåll för ratifikation samt att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Convention sur les conflits de lois en matiére de forme des dispositions testamentaires

Les Etats signataires de la présente Convention,

Désiranl établir des régles communes de solution des conflits de lois en matiére de forme des dispositions testamentaires.

Ont résolu de condure une Convention å cet effet et sont convenus des dispositions suivantes :

Artide premier

Une disposition lestamentaire est valable quant å la forme si celle-ci répond ä la loi inlerne :

Convention on the conflicts of laws relating to the form of testamentary dispositions

The States signatory to the present Convention,

Desiring to estabUsh common provisions on the conflicts of laws relating to the form of testamentary dispositions,

Have resolved to condude a Convention to this effect and have agreed upon the following provisions:

Artide 1

A testamentary disposition shall be valid as regards form if ils form complies with the internal law:

fl) du Ueu oö le testateur a disposé, ou

b) d'une nationaUlé possédée par le testateur, soit au moment oii il a disposé, soit au moment de son décés, ou

c) d'un Ueu dans lequel le testateur avait son domieile, soil au moment oii U a disposé, soit au moment de son déces, ou

d) du lieu dans lequel le testateur avait
sa résidence habitueUe, soit au moment oij
il a disposé, soit au moment de son décés, ou

e) pour les immeubles, du lieu de leur
situation.

Aux fins de la présente Convention. si la loi nationale consiste en un systéme non unifié, la loi applicable est déterminée par les régles en vigueur dans ce systéme et, a défaut de telles régles, par le lien le plus effectif qu'avait le testateur avec Tune des législations composant ce systéme..

La question de savoir si le testateur avait un domieile dans un lieu déterminé est régie par la loi de ce méme Ueu.

a) of the place where the testator made it, or

b) of a nationaUty possessed by the testalor, either at the time when he made the disposition, or at the time of his death, or

c) of a place in which the testalor had his domicUe either at the lime when he made the disposition, or at the time of his death, or

d) of the place in which the testator had
his habitual résidence either at the time
when he made the disposition, or at the
time of his death, or

e) so far as immovables are concerned, of
the place where they are situated.

For the purposes of the present Convention, if a national law consists of a non-unified system, the law to be applied shall be determined by the rules in force in that system and, failing any such rules, by the most real connexion which the testator had with any one of the various laws within that system,

The determination of whether or not the testalor had his domicUe in a particular place shall be governed by the law of that place.

Prop. 1973:175 37

Bilaga 1

Konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden

Denna konventions signatärmakter, som önskar åstadkomma gemensamma bestämmelser för lösande av lagkonflikler i fråga om formen för testamentariska förordnanden,

har beslutat att ingå en konvention för detta ändamål och har överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel I

Testamentariskt förordnande skall anses giltigt lill formen, om det i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i den interna lagen:

a) på den ort där testalor upprättade förordnandet; eller

b) i en stat där testator var medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död; eller

c) på en ort där testator hade domicil an-lingen vid upprättandet eller vid sin död; eller

d) på den ort där leslator hade hemvist
(résidence habituelle) antingen vid upprät
tandel eller vid sin död; eller

e) i fråga om fast egendom på den ort
där egendomen finns.

Om den nationella lagen utgörs av ett rättssystem, som ej är enhetligt, bestäms tillämplig lag såvitt angår denna konvention enligt de regler som gäller enligt detta rättssystem eller, i brist på sådana regler, på gmndval av den närmaste anknytning som testator hade till någon av de i systemet ingående rättsordningama.

Frågan huruvida testalor hade domicil på viss ort avgörs enligt lagen på den orten.

4 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175

Article 5

Aux fins de la présente Convention, les prescriptions limitant les formes de dispositions testamentaires admises et se rat-lachant å Tage, ä la nationalité ou ä d'autres qualilés personnelles du testateur, sonl con-sidérées comme appartenant au domaine de la forme. Il en est de méme des qualilés que doivent posséder les témoins requis pour la validité d'une disposition lestamentaire,

Article 6

L'application des régles de conflits établies par la présente Convention est indépen-dante de toute condition de réciprocité. La Convention s'applique méme si la nationalité des intéressés ou la loi applicable en vertu des artides précédents ne sont pas celles d'un Etat contractant.

Article 7

L'application d'une des lois dédarées compétentes par la présente Convention ne

Article 5

For the purposes of the present Convention, any provision of law which limils the permitted forms of testamentary dispositions by reference lo the age, nationaUty or other personal conditions of the testalor, shall be deemed lo pertain lo matters of form, The same rule shall apply to the qualifications that must be possessed by witnesses required for the validity of a testamentary disposition,

Article 6

The application of the mles of conflicts laid down in the present Convention shall be independent of any requirement of reciprocity. The Convention shall be applied even if the nationaUty of the persons in-volved or the law to be applied by virtue of the foregoing Artides is not that of a contracting State.

Artide 7

The application of any of the laws dedared applicable by the present Convention

Prop. 1973:175 39

Artikel 2

Artikel 1 är tillämplig på testamentariskt förordnande, varigenom etl fömt upprättat förordnande återkallas,

Återkallelse skall även anses gUlig till formen, om den i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i någon av de lagar enligt vilka det återkallade förordnandet på grund av vad som sägs i artikel 1 var giltigt.

Artikel 3

Denna konvention inkräktar icke på nu gäUande eller blivande bestämmelser i de fördragsslutande statema, enligt vilka testamentariska förordnanden anses giltiga även om de upprättals enligt formföreskrift i annan lag än som anges i föregående artiklar.

Artikel 4

Denna konvention äger även tUlämpning på formen för testamentariska förordnanden som gjorts av två eller flera personer i samma handling.

Artikel 5

Såvitt angår denna konvention anses bestämmelser, som med hänsyn tiU testators ålder eller nationalitet eller andra personliga förhållanden hos honom begränsar eljest tillåtna former för testamentariska förordnanden, vara alt hänföra lill testamentes form. Detsamma gäller bestämmelser rörande behörighet att vara testamentsviltne.

Artikel 6

De i denna konvention upptagna bestämmelserna om tillämplig lag skall gälla oberoende av ömsesidighet. Konventionen är tillämplig även om parterna icke är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller den lag som enligt föregående artiklar är tUlämplig icke är lagen i sådan stal.

Artikel 7

Lag som enligt denna konvention ar tilllämplig kan ej åsidosättas annat än om dess

Article 8

La présente Convention s'applique ä tous les cas oii le testateur est décédé apres son entrée en vigueur.

Article 9

Chaque Etat contractant peut se reserver, par dérogation å Tarticle premier, alinéa 3, le droit de déterminer selon la loi du for le lieu dans lequel le testateur avail son domieile.

Article 10

Chaque Etat contractant peut se reserver de ne pas reconnaitre les dispositions testamentaires faites, en dehors de circonstances extraordinaires, en la forme orale par un de ses ressortissants n'ayant aucune autre nationalité.

Article 11

Chaque Etat contractant peut se reserver de ne pas reconnaitre en vertu de prescriptions de sa loi les visant, certaines formes de dispositions testamentaires faites å rétranger, si les conditions suivantes sont réunies:

a) la disposition lestamentaire n'est valable en la forme que selon une loi compétente uniquemenl en raison du lieu oii le testateur a disposé,

b) le testateur avait la nationalité de TElat qui aura fait la réserve,

c) le testateur était domicilié dans ledit Etat ou y avait sa résidence habituelle, et

d) le testateur est décédé dans un Etat
autre que celui ou il avait disposé.

Cette réserve n'a d'effets que pour les seuls bien qui se trouvent dans TElat qui Taura faite.

Article 12

Chaque Etat contractant peut se reserver, d'exclure Tapplication de la présente Convention aux clauses testamentaires qui, selon son droit, n'ont pas un caractére successoral.

Article 13

Chaque Etat contractant peut se reserver par dérogation a rartide 8 de n'appliquer

Article 8

The present Convention shall be applied in all cases where the testalor dies after its entry into force.

Article 9

Each contracting State may réserve the rigth, in dérogation of the third paragraph of Artide 1, lo déterminé in accordance with the lex fori the place where the lestalor had his domieile.

Article 10

Each contracting State may réserve the right not to recognize testamentary dispositions made orally, save in exceptional circumstances, by one of its nationals possess-ing no other nationaUty.

Article 11

Each contracting State may réserve the right not to recognize, by virtue of provisions of ils own law relating thereto, forms of testamentary dispositions made abroad when the foUowing conditions are fulfilled:

a) the testamentary disposition is valid as to form by reason only of a law solely appUcable because of the place where the testalor made his disposition,

b) the testator possessed the nationaUty of the State making the reservation,

c) the testalor was domiciled in the said State or had his habitual résidence there, and

d) the teslator died in a State other than
that in which he had made his disposition.

This reservation shall be effective only as to the properly situated in the State making the reservation.

Article 12

Each contracting State may réserve the right to exclude from the application of the present Convention any testamentary clauses which, under its law, do not reläte to matters of succession.

Article 13

Each contracting State may réserve the right, in dérogation of Artide 8, lo apply

Prop. 1973:175 41

tillämpning skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för vederbörande stats rättsordning (ordre public).

Artikd 8

Denna konvention äger tiUämpning i alla de fall då testalor avlidit efter konventionens ikraftträdande.

Artikel 9

Fördragssiutande stat kan förbehålla sig att, ulan hinder av artikel 1 tredje stycket, vid avgörande av frågan på vilken ort testator hade domicil tiUämpa domstolsortens lag.

Artikel 10

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig, att icke erkänna testamentariska förordnanden, som upprättats muntligen annat än under extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och icke samtidigt är medborgare i annan stal.

Artikel 11

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, i enlighet med föreskrifter i sin egen lag, icke erkänna vissa former för utomlands upprättade testamentariska förordnanden, om samtiiga följande villkor är upppfyllda:

a) förordnandet är giltigt till formen endast enligt lag som är tUlämplig uteslutande på grund av alt det upprättades på ort där lagen gäller,

b) testator var medborgare i den stat som gjort förbehållet,

c) testator hade domicil eller hemvist (résidence habituelle) i denna stat, och

d) teslator avled i annan stat än den där
han hade upprättat förordnandet.

Sådant förbehåll har verkan endast med avseende på egendom som finns i den stat som gjort förbehållet.

Artikel 12

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att från konventionens tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser, som enligt dess lag icke är av arvsrättslig natur.

Artikel 13

Fördragsslutande stat kan förbehålla sig alt, utan hinder av artikel 8, tillämpa kon-

la présente Convention qu'aux dispositions testamentaires poslérieures å son entrée en vigueur.

Article 14

La présente Convention est ouverte a la signature des Elats représentés å la Neuviéme session de la Conférence de La Haye de droit international privé.

Elle sera ratifiée et les instmmenls de ratification seront déposés auprés du Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.

Article 15

La présente Convention entrera en vigueur le soixantiéme jour apres le dépot du troisiéme instrument de ratification prévu par Tarticle 14, alinéa 2.

La Convention entrera en vigueur, pour chaque Etat signataire ratifiant postérieurement, le soixantiéme jour apres le dépot de son instrument de ratification.

Article lö

Tout Etat non représenté å la Neuviéme session de la Conférence de La Haye de droit international privé pourra adhérer ä la présente Convention apres son entrée en vigueur en vertu de rartide 15, alinéa premier. LMnslrument d'adhésion sera déposé auprés du Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour TEtat adhérant, le soixantiéme jour apres le dépöt de son instrument d'adhésion.

Article 17

Tout Etat, au moment de la signature, de la ratification ou de Tadhésion, pourra dédarer que la présente Convention s'étendra å Tensemble des territoires qu'il représenté sur le plan international, ou å Tun ou plusieurs d'entre eux. Celle déclaration aura effet au moment de Tentrée en vigueur de la Convention pour ledit Etat.

Par la suite, toute extension de cette nature sera notifiée au Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.

La Convention entrera en vigueur, pour les territoires vises par Textension, le soixantiéme jour apres la notification mentionnée å Talinéa précédent.

the present Convention only lo testamentary dispositions made after ils entry into force.

Article 14

The present Convention shall be open for signature by the States represented at the Ninth session of the Hague Conférence on Private International Law.

It shall be ratified, and the instruments of ratification shall be deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

Article 15

The present Convention shall enter into force on the sixtielh day after the deposit of the third instrument of ratification referred to in the second paragraph of Artide 14.

The Convention shall enter into force for each signatory State which ratifies subsequentiy on the sixtielh day after the deposit of ils instrument of ratification.

Artide lö

Any State not represented at the Ninth session of jthe Hague Conférence on Private International Law may accede to the present Convention after il has entered into force in accordance with the first paragraph of Artide 15. The instrument of accession shall be deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

The Convention shall enter into force for a State acceding to il on the sixtielh day after the deposit of ils instrument of accession,

Article 17

Any State may, al the time of signature, ratification or accession, dedare that the present Convention shall extend to all the territories for the international relations of which it is responsible, or lo one or more of them, Such a déclaration shall take effect on the date of entry into force of the Convention for the State concerned.

At any lime thereafter, such extensions shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

The Convention shall enter into force for the territories mentioned in such an extension on the sixtielh day after the notification referred to in the preceding paragraph.

Prop. 1973:175 43

ventionen endast på testamentariska förordnanden, som upprättats efter dess ikraftträdande.

Artikel 14

Denna konvention ar öppen för undertecknande av de stater som var företrädda vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde session.

Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall deponeras i Nederländernas utrikesministerium.

Artikd 15

Denna konvention träder i kraft sextionde dagen efter del att det tredje ratifika-tionsinstmmentet deponerats enligt artikel 14 andra stycket.

För varje signatärmakt som senare ratificerar konventionen träder den i kraft sextionde dagen efter det att dess ralifikations-instmment deponerats.

Artikel lö

Stal som ej var företrädd vid Haagkonferensens för intemationell privaträtt nionde session kan ansluta sig till denna konvention sedan den trätt i kraft enligt artikel 15 första stycket. Anslulningsinstmment skall deponeras i Nederiändernas utrikesministerium.

Konventionen skall för stat som ansluter sig träda i kraft sextionde dagen efter det att dess anslutningsinstrument deponerats,

Artikd 17

Stat som undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till konventionen kan i samband därmed förklara, att konventionen skall utsträckas till samtliga de områden för vilkas internationella förbindelser den svarar eller lill ett eller flera av dem. Förklaringen träder i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för berörda stat.

I fortsättningen skall varje gång, som konventionen utsträcks på sådant sätt, underrättelse lämnas till Nederländernas utrikesministerium.

För de områden till vilka konventionen sålunda utsträcks träder den i kraft sextionde dagen efter att sådan underrättelse som avses i föregående stycke har lämnats.

Article 18

Tout Etat pourra, au plus tärd au moment de la ratification ou de Fadhésion, faire une ou plusieurs des réserves prévues aux artides 9, 10, 11, 12 et 13 de la présente Convention. Aucune autre réserve ne sera admise.

Chaque Etat contractant pourra également, en notifiant une extension de la Convention conformément å Farticle 17, faire une ou plusieurs de ces réserves avec effet limite aux territoires ou å certains des territoires vises par Fextension.

Chaque Etat contractant pourra, å tout moment, retirer une réserve qu'il aura faite. Ce retrait sera notifié au Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.

L'effet de la réserve cessera le soixantiéme jour apres la notification mentionnée å Falinéa précédent.

Article 18

Any State may, not läter than the moment of its ratification or accession, make one or more of the reservations mentioned in Artides 9, 10, 11, 12 and 13 of the present Convention. No other reservation shall be permitted.

Each contracting State may also, when notifying an extension of the Convention in accordance with Article 17, make one or more of the said reservations, with its effect limited to all or some of the territories mentioned in the extension.

Each contracting State may at any lime withdraw a reservation it has made. Such a wiihdrawal shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.

Such a reservation shall cease to have effect on the sixtieth day after the notification referred to in the preceding paragraph.

Article 19

La présente Convention aura une durée de cinq ans å partir de la date de son entrée en vigueur conformément a Farticle 15, alinéa premier, méme pour les Etats qui Fau-ront ratifiée ou y auront adhéré postérieurement.

La Convention sera renouvelée tacite-ment de cinq en cinq ans, sauf dénonciation.

La dénonciation sera, au moins six mois avant Fexpiration du délai de cinq ans, nolifiée au Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.

Elle pourra se limiter å certains des territoires auxquels s'applique la Convention.

La dénonciation n'aura d'effet qu'å Fégard de FEtat qui Faura notifiée. La Convention restera en vigueur pour les autres Etats contractants.

Article 20

Le Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas notifiera aux Etats vises å Farticle 14, ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré conformément aux dispositions de Fartide 16:

a) les signatures et ratifications visées å Farticle 14;

Artide 19

The present Convention shall remain in force for five years from the date of its entry into force in accordance with the first paragraph of Article 15, even for States which have ratified it or acceded to it subsequentiy.

If there has been no denunciation, it shall be renewed tacitly every five years.

Any denunciation shall be notified to the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands al least six months before the end of the five year period.

It may be limited to certain of the territories to which the Convention applies.

The denunciation will only have effect as regards the State which has notified it. The Convention shall remain in force for the other contracting States.

Article 20

The Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands shall give notice to the States referred to in Article 14, and to the States which have acceded in accordance with Article 16, of ihe following:

a) the signatures and ratifications referred to in Article 14;

Prop. 1973:175 45

Artikd 18

Fördragsslutande stat kan senast i samband med ratifikation eller anslutning göra ett eller flera av de förbehåll som anges i artiklarna 9—13 i denna konvention. Andra förbehåll är ej tillåtna.

Fördragsslutande stat kan likaledes, samtidigt med att den lämnar underrättelse om utsträckt tiUämpning av konventionen enligt artikel 17, göra ett eller flera av dessa förbehåll med verkan begränsad lUl de områden som avses med underrättelsen eller vissa av dem.

Fördragssiutande stat kan när som helst återtaga förbehåll som den gjort. Om återtagande skaU Nederländernas utrikesministerium underrättas.

Förbehållet upphör att gälla sextionde dagen efter det att sådan underrättelse som avses i näst föregående stycke har lämnats.

Artikd 19

Denna konvention gäller i fem år räknat från tidpunkten för dess ikraftträdande enligt artikel 15 första stycket, även för stater som senare ratificerat eller anslutit sig till konventionen.

Konventionen skaU, om uppsägning ej sker, anses tyst förlängd för fem år i sänder.

Uppsägning skall minst sex månader före utgången av den löpande femårsperioden tillkännages hos Nederländernas utrikesministerium.

Uppsägning kan begränsas tUl vissa av de områden för vilka konventionen är tillämplig.

Uppsägning gäller endast för den stat som gjort uppsägningen. För övriga fördragsslutande stater förblir konventionen i kraft.

Artikd 20

Nederländernas utrikesministerium skall lämna de stater som avses i artikel 14 Uksom de stater som anslutit sig enligt bestämmelserna i artikel 16 underrättelser om:

a) undertecknande och ratifikation enligt artikel 14;

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 175

b) la date å laquelle la présente Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de Farticle 15, alinéa premier;

c) les adhésions visées å Farticle 16 et la date å laquelle elles auront effet;

d) les extensions visées å Farticle 17 et la
date å laqueUe eUes auront effet;

e) les réserves et retraits de réserves vi
ses å Farticle 18;

f) les dénonciations visées å Farticle 19,
alinéa 3.

En foi de quoi, les soussignés, dument autorisés, ont signé la présente Convention.

Fait å La Haye, le 5 octobre 1961, en frangais el en anglais, le texte frangais faisant foi en cas de divergence entré les textes, en un seul exemplaire, qui sera déposé dans les archives du Gouvemement des Pays-Bas et dont une copie certifiée conforme sera remise, par la voie diplomatique, å chacun des Etats représentés a la Neuviéme session de la Conférence de La Haye de droit international privé.

b) the date on which the present Convention enters into force in accordance with the first paragraph of Article 15;

c) the accessions referred to in Article

16 and the date on which they take effect;

d) the extensions referred to in Article

17 and the date on which they take effect;

e) the resen'ations and withdrawals re
ferred to in Article 18;

/) the denunciation referred lo in the third paragraph of Article 19.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed the present Convention.

Done at The Hague the 5th October 1961, in French and in English, the French text prevailing in case of divergence between the two texts, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Government of the Nelherlands, and of which a certified copy shall be sent, through the diplomatic channel, to each of the States represented at the Ninth session of the Hague Conférence on Private Intemational Law.

Prop. 1973:175 47

b) lidpunkten då konventionen träder i kraft enligt artikel 15 första stycket;

c) anslutning enligt artikel 16 och tidpunkten för dess ikraftträdande;

d) förklaring enligt artikel 17 om ut
sträckt tillämpning av konventionen och tid
punkten för ikraftträdandet;

e) förbehåll och återtagande därav enligt
artikel 18;

f) uppsägning enligt artikel 19 tredje
stycket.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Haag den 5 oktober 1961 på franska och engelska språken, varvid den franska texten äger vitsord om texterna skiljer sig från varandra, i ett exemplar som skall deponeras i Nederländernas regerings arkiv och varav bestyrkt avskrift på diplomatisk väg skall överlämnas till varje stat som var företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde session.

Overenskomst mellem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om xndring af den nordiske konvention af 19. november 1934 om arv og dodsboskifte.

Regeringerne i Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige har aftalt, at der i den nordiske konvention af 19. november 1934 om arv og d0dsboskifte foretages f0lgende aendringer:

Art. 4 ophaeves, og art. 1, 2, 5, 7, 8, 11 og 28 affattes således:

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välinen sopimus 19 päivänä marraskuuta 1934 tehdyn, perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskevan pohjoismaisen sopimuksen muuttamisesta.

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsm ja Tanskan hallitukset övat sopineet, etta 19 päivänä marraskuuta 1934 tehtyä, perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskevaa pohjoismaista so-pimusta muutetaan seuraa-vasti: 4 artikla kumotaan ja 1, 2, 5, 7, 8, 11 ja 28 artikla muutetaan näin kuuluviksi.

Överenskommelse mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om ändring av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning.

Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige har överenskommit alt följande ändringar skall företagas i den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boulredning: artikel 4 upphäves och artiklarna 1, 2, 5, 7, 8, 11 och 28 erhåller följande lydelse.

Artikel 1.

Når en slatsborger i en af de kontraherende stater ved sin d0d var bosat i en af de andre stater, skal retten tU arv if0lge loven bestemmes efter loven i den stal, hvor han havde bopael. Havde den afd0de Lkke de sidste fem år vaeret bosat i denne stat, skal dog loven i den stat, hvor han var slatsborger, komme til anvendelse, såfremt nogen arving eller legatar, for hvem det har retiig betydning, begaerer det. Skulle arven efter statsborgerlandets lov tilfalde staten, kan sådan begasring ikke fremsaettes.

Begaering om anvendelse af statsborgerlandets lov skal vaere fremsat inden seks måneder fra d0dsfaldet. Föregår skifte efter denne frist, kan begaering dog fremsast-tes indtU skiftets slutning. Efter at et skifte er sluttet.

1 artikla.

Jos sopimusvaltion kan-salaisella kuollessaan oii kotipaikka toisessa sopimusvaltiossa, on oikeudesta hänellä jääneeseen perintöön voimassa viimeksimainitun valtion laki. MUloin vainajalla ei yhtäjaksoisesti vähin-lään viiden viimeisen elin-vuolensa aikana ole ollut kotipaikkaa siinä valtiossa, on kuitenkin hanen kotimaansa lakia sovdlettava, jos joku perillinen tai testamentinsaa-ja, jonka oikeus on siitä riip-puvainen, sitä vaatii. Jos kotimaan lain mukaan pe-rinnön saisi valtio, ei tällaisla vaalimusta voida esittää.

Vaatimus kotimaan lain sovdtamisesta on esitettävä kuuden kuukauden kuluessa kuolemantapauksesta lukien tai, milloin perinnönjako toi-mitetaan västa tämän ajan kuluttua, viimeistään pe-rinnönjaossa. Kun perinnön-

Artikel 1

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stal, gäller i fråga om rätt lill arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock lagen i hans hemland vinna lilämpning, såframt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.

Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som del-

Rikisstjornir Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og SviJjjöÖar hafa oröiS sammäla um a8 gera Jjaer breytingar ä NorSurlan-dasamningnum frå 19. november 1934, um erföir og skipti å dånarbiium, a5 4. grein falli ur gUdi og 1., 2., 5., 7., 8., 11. og 28. greinar samningsins orSist J)ann-

Regjeringene i Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige har avtalt f0lgen-de endringer i den nordiske konvensjon 19 november 1934 om arv og d0dsbo-skifte:

Artikkd 4 oppheves, Artiklene 1, 2, 5, 7, 8, 11 og 28 skal lyde:

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har överenskommit att följande ändringar skall företagas i den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning:

Artikel 4 upphäves och artiklama 1, 2, 5, 7, 8, 11 och 28 erhåller följande lydelse.

1. grein.

Nii er rikisborgari i einhverju samningsrikjanna vi6 låt sitt biisettur i einhverju hinna rikjanna og skal jpå rétlurinn til lögerföa åkveÖ-inn samkvcemt lögunum i t)vi riki, t)ar sem hann åtti heimUisfang. Hafi hinn låttni ekki att heimilisfang i Jyessu riki siöustu fimm år, skal J)6 fariÖ eftir lögunum i l)vi riki, sem hlutaöeigandi ätti rikisfesti i, ef einhver erfingi eöa dånargjafajjegi, sem Iielta hefur rétlarlega Jjyöingu fyrir, öskar Jiess. Hafi arfurinn samkvaemt lögum rikisfestislandsins ätt aö gänga tU rikisins, er ekki haegt aö gera slika kröfu.

BeiÖni um, aÖ fariÖ skuli eftir lögum rikisfestislandsins skal borin fram innan sex manaSa frå låtinu eÖa sé skiptum ekki lokiÖ innan Jjess tima, åÖur en skiptun-um er lokiÖ. Eftir aÖ skiptum er lokiÖ getur så, sem

Artikkd 1

Når en slatsborger i en av de kontraherende stater ved sin d0d var bosatt i en av de andre stater, bed0mmes retten til arv som ikke grun-ner seg på testament, etter loven i den stat hvor han var bosatt. Hadde den av-d0de ikke de siste fem år vaerl bosatt i denne stat, skal dog loven i den stat hvor han var slatsborger, få anvendelse såframt noen arving eller legater for hvem del har rettslig betydning, begaerer det. Skulle arven etter statsborgerlandets lov lil-falle staten, kan slik begjaering ikke framsettes.

Begjaering om anvendelse av statsborgerlandets lov må vaere framsatt innen seks måneder fra d0dsfallet eller, om skifte föregår etter ut-l0pet av denne frist, f0r skiftets slutning. Etter at et skifte er slutlet, kan den

Artikel 1

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stat, gälle i fråga om rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.

Yrkande om tUlämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som del-

kan den, der har deltaget i skiftet, ikke fremscette begaering.

Bestemmelserne i stk. 1 og 2 om retten til arv anvendes også på den efterlevende aegtefaelles ret til at sidde i uskiftet bo, hvor livsarvinger ikke findes, og på sådan ret til bidrag til underhold og uddanndse af et d0dsbos midler, som tilkommer arvinger eller en efterlevende aegtefaelle. Det samme gaelder retten for en efterlevende aegtefaelle til at udtage midler tU en vis vaerdi af boet.

Artikel 2.

Var den afd0de bosat i en stat, hvor loven giver en efterlevende aegtefaelle ret til hensidden i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse, også når den afd0de var slatsborger i en af de andre stater. Havde han ikke vaeret bosat i f0rst-najvnte stat de sidste fem år, kan dog en livsai-ving stråks eller senere kraeve skifte, hvis det er hjemlet ved loven i den stal, hvor den afd0de var slatsborger. Denne ret tilkommer ikke en livsarving, hvis den efterlevende aegtefaelle, da aegteskabet blev indgået, var slatsborger i den stat, hvor den afd0de var bosat.

jako on toimitettu, ei se, joka on osallistunut jakoon, enää saa esittää vaalimusta. MUä 1 ja 2 kappaleessa on sanoltu perintöoikeudesta, on sovdlettava myös eloon jääneen puolison oikeuteen elää jakamattomassa pesässä, mUloin vainajalla ei ole jäänyt rinlaperUlistä, ja sellaiseen oikeuteen, mikä perillisdlä tai eloon jääneel-lä puolisolla on avustuksen saamiseen jäämistöstä toi-meenluloa ja koulutusta varten. Sama on voimassa eloon jääneen puolison oikeudesta ottaa pesästä omaisuutta tieltyyn enim-pään raha-arvoon asti.

2 artikla.

Jos vainajalla oii kotipaikka sopimusvaltiossa, jonka lain mukaan doonjäänyt puoliso saa elää yhdessä rintaperUlisten kanssa pesää jakamatta, on sitä lakia sovdlettava myöskin silloin, kun vainaja oii toisen sopimusvaltion kansalainen. Jol-lei vainajalla yhtäjaksoisesti vähintään viiden viimeisen elinvuolensa aikana ole ollut kotipaikkaa ensiksi maini-tussa valtiossa, saa rintape-riUinen kuitenkin joko heti tai jonakin myöhempänä ajankohlana vaatia osilusta toimitettavaksi, mikäli hänellä on tällainen oikeus vainajan kotimaan lain mukaan. Tällaisla oikeutta ei ole rintaperUliseUä, mUloin doonjäänyt puoliso avioliil-toon mennessään oii sen valtion kansalainen, missa vai-najaUa oii kotipaikka.

tagit i skiftet väcka sådant yrkande.

Bestämmelserna i första och andra styckena om rätt till arv skola tUlämpas också i fråga om efterlevande makes rätt alt sitta i oskiftat bo, när bröstarvinge ej finnes, och på sådan rätt till bidrag till uppehälle och utbildning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller efterlevande make. Detsamma gäller rätt för efterlevande make att ur boet uttaga egendom intill visst penningvärde.

Artikel 2

Hade den döde hemvist i fördragssiutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskiflat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna till-lämpning, ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat. Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, äge dock bröstarvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla awittring, såvitt dylikt rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan rätt äge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare i den stat, där den döde hade hemvist.

hefur lekiö l)ätt i skipl-unum, ekki boriÖ fram slika beiÖni,

ÄkvceÖin i fyrstu og ann-arri mälsgrein um réttinn til arfs nä einnig til réttar eftirlifandi maka til setu i ö-skiptu biii, ef hinn lätni laetur ekki eftir sig lifserfingja, og til jjess réttar, sem erfingj-arnir og eftirlifandi maki geta ätt til lifeyris af fjår-munuin biisins til fram-fairslu og menntunar, Sama å viö um rélt eftirlifandi maka til aÖ taka iir biiinu fjärmuni allt aö åkveÖnu verömaeti.

som har deltatt i skiftet, ikke framsette begjcering,

Bestemmelsene i f0rste og annet ledd om retten til arv får også anvendelse på en gjenlevende ektefelles rett til å beholde boet udelt når den avd0de ikke hadde livsarvinger, og på den rett som arvingene og gjenlevende eklefdle kan ha til bidrag til underhold og utdanning av boets midler. Det samme gjelder retten for den gjenlevende eklefdle til å utta midler av boet til en viss verdi.

tagit i skiftet väcka sådant yrkande.

Bestämmelserna i första och andra styckena om rätt lill arv skola tillämpas också i fråga om efterlevande makes rätt att sitta i oskiflat bo, när bröstarvinge ej finnes, och på sådan rätt till bidrag tiU uppehälle och utbUdning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller efterlevande make. Detsamma gäller rätt för efterlevande make att ur boet uttaga egendom intill visst penningvärde.

2, grein.

Nii var hinn låtni biisettur i riki, jDar sem login heimila eftirlifandi maka setu i öskiplu bui meö lifserfingjum, og skal Jpå fariÖ eftir Jiessum lögum, einnig Jjött hinn latni hafi veriö rikisborgari i einhverju hinna rikjanna, Nii hefur hinn lätni ekki ätt heimilisfang i rikinu siöustu fimm ärin, lå getur lifserfingi ])å strax eöa seinna krafizt skipta, ef iDaÖ er heimilaö i lögum Jjess rikis, sem hinn lätni ätti rikisfesti i, E>ennan rélt hefur lifserfingi po ekki, ef eftirlifandi maki var viÖ slofnun hjuskapar rikisborgari i Jjvi riki, sem hinn lätni var biisettur i.

Artikkd 2

Var den avd0de bosatt i en stat hvor loven gir en gjenlevende eklefdle rett ti! å sitte i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse også når den avd0de var slatsborger i en av de andre stater. Hadde han ikke vaerl bosatt i landet de siste fem år, kan dog en livsarving kreve skifte stråks eller senere dersom delte er hjemlet ved loven i den stat hvor den avd0de var slatsborger. Denne rett tilkommer ikke en livsarving såframt gjenlevende eklefdle da ekteskapet ble inngått, var slatsborger i den stat hvor den avd0de var bosatt.

Artikel 2

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt alt sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna tillämpning, ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat. Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, äge dock bröstarvinge alt, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla bodelning, såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan rätt äge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare i den stat, där den döde hade hemvist.

Artikel 5.

Bestemmelserne i artiklerne 2 og 3 om adgangen til at hensidde i uskiftet bo med livsarvinger finder tUsvarende anvendelse på adgangen til at hensidde i uskiftet bo med adoptivbarn eller dets livsarvinger.

Artikel 7.

Ved deling af aegtefaellers bo efter den enes eUer beg-ges d0d forholdes der, for så vidt ikke andet f0lger af artikel 1, stk. 3, efter de regler, som i artiklerne 3 og 6 i konventionen af 6. februar 1931 er givet om aegtefaellers formueforhold.

5 artikla.

Mitä 2 ja 3 artiklassa määrälään oikeudesta elää yhdessä rintaperUlisten kanssa pesää jakamatta, on vastaavasti sovdlettava oikeuteen elää jakamattomassa pesässä yhdessä otlolapsen tai sen jälkdäisen kanssa,

7 artikla.

Tässä sopimuksessa tar-koilelussa omaisuuden osi-luksessa on, mikäli 1 arlik-lan 3 kappaleesta ei muuta johdu, noudatettava, mitä helmikuun 6 päivänä 1931 tehdyn sopimuksen 3 ja 6 artiklassa on määrätty puo-lisoiden varallisuussuhleista.

Artikel 5

Vad i artiklarna 2 och 3 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge skall äga motsvarande tiU-lämpning i fråga om rätt alt sitta i oskiftat bo med adoptivbarn eller dess avkomling,

Artikd 7

Vid awittring som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av artikel 1 tredje stycket, iakttagas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den 6 februari 1931 är stadgat i fråga om makars förmögenhetsförhållanden.

Artikel 8.

Testamente, der er opretlet af en arvelader, som ved sin d0d var slatsborger i en af staterne og bosat i en af dem, skal i henseende til formen anses for gyldigt, hvis testamentet opfylder de formkrav, som er foreskrevet i loven på det sted, hvor testamentet er opretlet, eller hvor testator var bosat en-len ved oprelldsen eller ved sin d0d, eller i loven i en stat, hvor lestalor var slatsborger enten ved oprettelsen eller ved sin d0d. For så vidt testamentet angår fast ejen-dom, skal det tillige anses for gyldigt i henseende til formen, hvis testamentet opfylder de formkrav, som er foreskrevet i loven på det sted, hvor ejendommen ligger.

Reglerne i stk. 1 finder tilsvarende anvendelse ved aendring eller tilbagekaldelse af testamentet. TUbagekal-delse skal også anses for gyldig i henseende till for-

8 artikla.

Testamentti, jonka on tehnyt henkUö, joka kuollessaan oii sopimusvaltion kansalainen ja jolla oii kotipaikka sopimusvaltiossa, katsolaan muodoltaan päteväksi, jos testamentti muotonsa osalta läyttää sen paikkakunnan lain määräykset, jolla testamentti tehliin tai jolla teslamentintekijäUä oii kotipaikka testamentin tehdessään tai kuollessaan, taikka sdlaisen valtion lain määräykset, jonka kansalainen lestamentintekijä oii testamentin tehdessään tal kuol-lessan. MUloin testamentti koskee kiinteätä omaisuutta, se katsotaan muodoltaan päleväksi myös, jos testamentti muotonsa osalla läyttää sen paikkakunnan lain määräykset, missa omaisuus sijaitsee,

Mitä 1 kappaleessa on sanoltu, soveUelaan vastaavasti m.yös testamentin muultami-seen tai peruuttamiseen, Pe-ruultaminen katsotaan muodoltaan päteväksi myös, jos

Artikel 8

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall anses gUligt till formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen på ort där testamentet upprättades eller teslator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller i lagen i stat där testalor vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testamente avser fast egendom skall del också anses giltigt lill formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes.

Första stycket har motsvarande tillämpning i fråga om ändring eller återkallelse av testamente, Återkallelse skall också anses gUtig lill formen, om återkaUelsen i

7. grein.

Viö skipti å félagsbiii hjöna viö låt annars eöa beggja lieirra, skal, ef ekki leiÖir annaö af åkvaeÖi 3. mälsgr. 1. gr., fariö eftir JDeim reglum, sem sellar eru um fjårmål hjona i 3. og 6. gr, i samningnum frä 6. februar 1931,

8. grein.
Arfleiösluskrä gerö af

arfleiöanda, sem viÖ låt sill var rikisborgari i einhverju samningsrikjanna og biisettur i einhverju Jieirra, skal, aö lvi er formsatriÖin snertir, ålitast gild, ef arfleiösluskräin fulln£egir formkröfum, sem geröar eru i lögum å leim staÖ, Jiar sem arfleiösluskräin var gerö eöa Jjar sem arfleiöandi åtti heimilisfang viÖ gerö hennar eöa viÖ lät sitt, eöa 1 Jjvi riki, Jjar sem arfleiöandi ätti rikisfesti viö gerö hennar eÖa viÖ lät sitt. Ef i arfleiösluskrä er fjallaÖ um fasteign, skal arfleiösluskräin, aö Jjvi er formsatriÖin snertir, einnig ålitast gild, ef hiin fullnsgir formkröfum, sem geröar eru i lögum ä Jieim staÖ, Jjar sem eignin er,

ÄkvEeÖi 1, mälsgreinar gUda meö sama haetti viö breytingu eÖa afturköllun arfleiÖsluskrår, Afturköllun skal, aö \)\i er formsatriÖin snertir, einnig ålitast

Artikkd 7

Ved deling av ektefellers bo etter den ene eller begge ektefellers d0d skal, for så vidt ikke annet f0lger av artikkd 1 tredje ledd, iakttas det som er bestemt om ektefellers formueforhold i artiklene 3 og 6 i konvensjonen av 6 februar 1931,

Artikkd 8

Testament etter en arve-later som ved sin d0d var slatsborger i en av statene og var bosatt i en av dem, skal med hensyn til formen anses for gyldig når det lilfredsstiller fromkravene i loven på det sted der testamentet ble opprettel eUer der testalor hadde sin bopel enten ved opprettdsen eller ved sin d0d, eller i en stat som lestalor var slatsborger av enten ved opprettdsen eller ved sin d0d. For så vidt testamentet angår fast eien-dom, skal det med hensyn tU formen også anses gyldig når det tilfredsstUler form-kravene i loven på det sted der eiendomen ligger.

Reglene i f0rste ledd får tilsvarende anvendelse ved endring eller tUbakekall av testament, TUbakekall skal med hensyn til formen også anses gyldig når det fyller

Artikel 7

Vid bodelning som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av artikel 1 tredje stycket, iakttagas vad i artiklama 3 och 6 av konventionen den 6 februari 1931 är stadgat i fråga om makars förmögen-hetsförhåUanden,

Artikels

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall anses giltigt tiU formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen på ort där testamentet upprättades eller lestalor vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller i lagen i stat där testalor vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testamente avser fast egendom skall det också anses gUtigt tUl formen, om leslamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där egendomen finnes.

Första stycket har motsvarande tillämpning i fråga om ändring eller återkallelse av testamente, Återkallelse skall också anses giltig till formen, om återkaUelsen

men, hvis lilbagekaldelsen er i overensstemmelse med en lov, efter hvilken det testamente, der tilbagekaldes, var gyldigt i henseende til formen efter reglerne i stk, 1.

Havde testalor efter loven i en ikke kontraherende stat domicil i denne stat, kan dette domicil påberåbes i stedet for bopffil i tilfaelde, som omfattes af stk, 1—2,

Opstår der i 0vrigt efter stk, 1—3 sp0rgsmål om at anvende loven i en ikke kontraherende stat, skal de almindelige regler, som gaelder herom i hver kontraherende stat, anvendes.

pemutlamdnen muotonsa osalta läyttää sdlaisen lain määräykset, jonka mukaan testamentti, joka on peruu-tettu, oii 1 kappaleen nojalla muodoltaan pätevä.

Jos testamentintekijällä oii muun kuin sopimusvaltion lain mukaan domisiili (domieile) tässä valtiossa, voidaan tähän domisiiliin ve-dota kotipaikan asemesta 1 tai 2 kappaleessa taikoite-tuissa lapauksissa,

Milloin 1, 2 tai 3 kappaleen mukaan muutoin on kysymys muun kuin sopimusvaltion lain sovdtamisesta, on noudatettava tästä kussakin sopimusvaltiossa voimassa olevia yleisiä sääntöjä.

fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lag enligt vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var giltigt lill formen.

Hade testator enligt lagen i icke fördragsslutande stat domicil i den staten, får detta domicil åberopas i stället för hemvist i fall som avses i första eller andra stycket.

Uppstår i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket fråga om tillämpning av lagen i icke fördragslutande stat, tillämpas de allmänna regler som härom gälla i varje fördragsslutande stat.

Artikd 11.

Bestemmelser i finsk eller svensk lov om, at et testamente efter lestators d0d skal indleveres til retten inden en vis lid (testamentsbe-vakning), får også anvendelse på el testamente efter en slatsborger i en anden af staterne, såfremt han ved d0dsfaldet var bosat i Finland eller Sverige, Det samme gaelder bestemmelser i finsk eller svensk lov om, at en arving, som vU angribe et testamentes gyldighed, skal rejse sag inden en vis tid, efter at testamentet er for-kyndt for ham (teslamentsklander).

Bestemmelser i norsk lov om, at ret på grundlag af testamente og indvendinger mod gyldigheden af el testamente skal g0res gaeldende inden visse frister, får også anvendelse på et testamente efter en slatsborger i en an-

11 artikla.

Jos sopimusvaltion kan-salaisella kuollessaan oii kotipaikka Suomessa tai Ruot-sissa, on testamentin valvon-taan ja moittimiseen sovdlettava siellä voimassaolevaa lakia.

Norjan lain säännöksiä, joiden mukaan testamenttiin perusluva oikeus on saatel-tava voimaan ja väitteet testamentin pätevyytlä vastaan on lehtävä tieltyjen määrä-aikojen kuluessa, soveUelaan myös loisen sopimusvaltion

Artikd 11

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tillämpning i fråga om bevakning och klander av testamente.

Bestämmelser i norsk lag om att rätt på grund av testamente och invändningar mot gUtigheten av testamente skall göras gällande inom vissa frister tillämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan för-

gild, ef hiin fullnaegir formkröfum i lögum, er arfleiösluskrä, sem afturkölluÖ er, var gUd samkvaemt Jjeim, eftir äkvaeöum 1, mälsgreinar, aö J)vi er formsatriÖin snertir,

Nii hefur arfleiöandi ätt heimilisfesti (domicil) i riki ööru en samningsriki, samkvaemt lögum Jjess rikis, og må Jjä skirskota til Jiess i StaÖ busetu, i J)eim efnum, sem 1, og 2, målsgrein taka til.

Ef til Jdcss kemur aö ööru leyti samkvaemt 1., 2,, eöa 3, målsgrein, aö afstööu jjurfi aö taka tU Jess, hvort beita skuli lögum annars rikis en einhvers samningsrikjanna, skal beita almennum reglum, sem um jiaÖ efni gUda i hverju samningsriki,

11. grein.

Äkvasöi i finnskum eöa saenskum lögum um, aö arfleiösluskrä skuli, eftir lät arfleiöanda, afhent til réttar-ins innan åkveöins tima (teslamentsbevakning), gUda einnig um arfleiösluskrä eftir rikisborgara i einhverju hinna samningsrikjanna, ef arfleiöandi var biisettur i Finnlandi eöa SviJjjoÖ viÖ lät sitt, Sama gUdir um ä-kvaeÖi i finnskum eÖa saeenskum lögum um, aÖ erfingi, sem vill mölmcda gildi arfleiÖsluskrår, skuli hefja mälssokn innan äkveÖins tima frå Jjvi aÖ arfleiösluskräin haföi veriö birt honum (teslamentsklander).

ÄkvaeÖi i norskum lögum um, aö beita skuli innan tiltekins tima rétli samkvaemt arfleiösluskrä eÖa mötbårum gegn arfleiösluskrä, eiga einnig viÖ um arfleiösluskrä eftir rikisborgara 1 eUihverju hinna

kravene i lovgivning hvor-elter det tilbakekalte testament etter reglene i f0rste ledd var gyldig med hensyn til formen.

Hadde testator etter loven i en ikkekontraherende stat domisil i denne stal, kan dette påropes istedenfor bopel i de tilfelle som omfattes av f0rste og annet ledd.

Oppstår det for 0vrig etter f0rste, annet eller tredje ledd sp0rsmål om å anvende loven i en ikke-kontraheren-de stat, får de alminnelige regler som gjelder på dette område i hver kontraherende stat anvendelse.

Artikkd 11

Bestemmelser i finsk eller svensk lov om at et testament etter lestators d0d skal innleveres tU retten innen en viss lid (teslamentsbevakning), får også anvendelse på testament etter en slatsborger i en annen av statene såframt han ved dddsfallet var bosatt i Finland eller Sverige, Det samme gjelder bestemmelser i finsk eller svensk lov om at en arving som vil angripe et testaments gyldighet, må reise sak innen en viss tid etter at testamentet er forkynl for ham (teslamentsklander).

Bestemmelser i norsk lov om at retten etter et testament og innvendinger mot gyldigheten av et testament skal gj0res gjeldende innen visse frister, får også anvendelse på et testament etter en slatsborger i en annen

i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lag enligt vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var giltigt till formen.

Hade teslator enligt lagen i icke fördragsslutande stat domicil i den staten, får delta domicil åberopas i stället för hemvist i fall som avses i första eller andra stycket.

Uppstår i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket fråga om tillämpning av lagen i icke fördragssiutande stat, tillämpas de allmänna regler som härom gälla i varje fördragsslutande stat.

Arnkd 11

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tUlämpning i fråga om bevakning och klander av testamente.

Bestämmelser i norsk lag om att rätt på gmnd av testamente och invändningar mot giltigheten av testamente skall göras gällande inom vissa frister tiUämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan för-

den af staterne, såfremt han ved d0dsfaldet var bosat i Norge.

Artikd 28.

Om anerkenddse og fuldbyrdelse af afg0relser og förlig om ret til arv eller legat, en efterlevende aegtefaelles rettigheder, d0dsbo-skifle og ansvar for en arve-laders gaeld gaelder loven i den stat, hvori anerkenddse eller fuldbyrdelse skal ske.

kansalaisen tekemään testamenttiin, jos hänellä kuollessaan oii kotipaikka Nor-jassa,

28 artikla.

Sdlaisen tuomion tai so-vinnon tunnustamisessa tai täytänlöönpanossa, joka koskee perintöön tai testamenttiin perustuvaa oikeutta, eloonjääneen puolison oikeutta, pesänselvitystä tai kuoleman johdosta toimi-lettua jakoa taikka vastuula vainajan velasta, on noudatettava sen valtion lakia, missa tunnustamista tai täy-tänlöönpanoa pyydetään.

dragsslutande stal, om han vid sin död hade hemvist i Norge,

Artikel 28

I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld gäller lagen i den stat där erkännande eller verkställig het begäres.

De kontraherende stater kan tiltraede denne overenskomst ved at:

a) undertegne uden forbehold om ratifikation

b) undertegne med forbehold om ratifikation i förbindelse med efterf0lgende ratifikation,

Ralifikalionsdokumenter-ne skal deponeres i det danske udenrigsminislerium,

Overenskomsten trseder i kraft den 1, januar eller den 1, juli, efter at overenskomsten er tiltrådt af saml-lige kontraherende stater,

Bestemmelsen i artikel 28 i den hidtidige affattdse gaelder dog, indtU konventionen af 16. marts 1932 mellem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om anerkenddse og fuldbyrdelse af domme er ophsevet og erstattet af andre regler om emnet.

Er arveladeren d0d f0r overenskomstens ikrafttrae-

Sopimusvaltiot voivat yh-tyä tähän sopimukseen

a) allekirjoitlamalla sen, tekemältä ratifiointia koskevaa ehtoa, tai

b) allekirjoitlamalla sen ratifiointia koskevin ehdoin sekä sen jälkeen ratifioi-malla sen,

Ratifioimisasiakirjat on tallelettava Tanskan ulko-asiainministeriöön,

Sopimus tulee voimaan sen tammi- tai heinäkuun 1 päivänä, joka lähinnä seu-raa sen jälkeen, kun kaikki sopimusvaltiot oval siihen yhtyneel,

Sopimuksen 28 artikla on kuitenkin aikaisemmassa muodossaan voimassa, kun-nes Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan kesken tuomioiden tunnustamisesta ja täytänlöönpanosla 16 päivänä maaliskuuta 1932 tehty sopimus on kumottu ja korvattu asiasta annetuilla uusiUa säännöksiUä,

Jos perittävä on kuollut ennen sopimuksen voimaan-

De fördragsslutande sta terna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna skall deponeras i danska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juU, som infaller näst efter det att överenskommelsen tUlträtts av alla de fördragsslutande statema.

Artikel 28 i dess äldre lydelse skall dock gälla till dess konventionen den 16 mars 1932 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om erkännande och verkstäUighet av domar upphävts och ersatts med nya regler i ämnet.

Har arvlåtaren avlidit innan överenskommelsen trätt

28. grein.

Ur viöurkenningu og fullnustu döma og sälta um rélt tU arfs eÖa dänargjafar, um réttindi eftirlifandi maka, um skipti dånarbiis og um abyrgö å skuldum arfleiöanda gilda lög t)ess rikis, J)ar sem viöurkenn-ingar eÖa fullnustu er leit-aÖ,

Artikkd 28

Loven i den stat der anerkjenndse eller fullbyrding skal skje, gjelder ved anerkjenndse og fullbyrding av avgj0relser og forlik om rett til arv eller legat, om en gjenlevende ektefeUes rettigheter, om d0dsboskifte og om ansvar for en arvelaters gjeld.

Artikd 28

I fråga om erkännande och verkstälUghet av don eller förlikning om rätt p. grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld gäller lagen i den stat där erkännande eller verkställighet begäres.

Samningsrikin geta gengiö aö Jiessu samkomulagi meö J)vi:

a) aö undirrila JjaÖ än fyrirvara um fullgildingu, eöa

b) aö undirrila ]jaÖ meö fyrirvara um fullgildingu åsamt eftirfarandi fuUgUdingu.

FuUgildingarskjölin skulu sett til vörzlu i danska utan-rikisråÖuneytinu.

Samkomulagiö gengur i gildi 1, janiiar eöa 1. juli naeslan eftir aÖ samningsrikin hafa öll gengiö aö sam-komulaginu.

Äkvaeöin i 28, grein gänga 130 ])å fyrst i gildi, jiegar samningurinn frå 16, marz 1932 mUli Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og SviJjjöÖar, um viöurkenningu döma og full-naeggju J)eirra hefur veriÖ felldur ur gildi og nyjar reglur um J)aÖ efni komiö i hans StaÖ.

De kontraherende stater kan slutle seg til denne overenskomst ved

a) undertegning uten forbehold om ratifikasjon, eller

b) undertegning med forbehold om ratifikasjon sammen med etterf0lgende ratifikasjon.

Ratif ikasj onsdokumentene skal deponeres i det danske Utenriksminislerium.

Overenskomsten trer i kraft den 1 januar eller den 1 juli som faller nest etter at alle de kontraherende stater har slultet seg til overenskomsten,

Bestemmelsen i artikkel 28 slik den tidligere l0d skal dog gjelde til konvensjonen 16 mars 1932 mellom Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om anerkjenndse og fullbyrding av dommer er opphevd og er-stalet med nye regler om emnet.

De fördragsslutande staterna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna skall deponeras i danska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaUer näst efter det att överenskommelsen tillträtts av alla de fördragsslutande statema.

Artikel 28 i dess äldre lydelse skall dock gälla till dess konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island ocb Norge om erkännande och verkställighet av domar upphävts och ersatts med nya regler i ämnet.

den, gaelder artikel 4 og artiklerne 1, 2, 5, 7, 8 og 11 i den hidtidige affattdse fortsat. Artikel 28 i den hidtidige affattdse gaelder for så vidt angår afgördser, der er truffet, og förlig, der er indgået, inden konventionen af 16. marts 1932 meUem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om anerken-delse og fuldbyrdelse af domme er ophaevet og erstattet af andre regler om emnet.

Del danske justitsministerium kan efter forhandling med de 0vrige kontraherende staters justils-ministerier bestemme, at konventionen af 19. november 1934 med senere aend-rmger skal gaelde for Gr0n-land. For konventionens anvendelse for Faer0erne og Gr0nland kan det danske justitsministerium efter iagt-lagelse af samme frem-gangsmåde fastsffille sådanne afvigdser, som de saerlige fcer0ske eller gr0nland-ske forhold måtte tUsige,

Til bekraefldse heraf har undertegnede befuldmaegligede underlegnet denne overenskomst.

tuloa, sovelletaan 4 arliklaa sekä 1, 2, 5, 7, 8 ja 11 ar-tiklaa niiden aikaisemmassa muodossa, Arliklaa 28 on sovdlettava aikaisemmassa muodossaan sikäli kuin on kysymys tuomioista, jotka on annetlu, tai sovinnoista, jolka on tehty ennen kuin Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan kesken tuomioiden tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta 16 päivänä maaliskuuta 1932 tehty sopimus on kumottu ja korvattu asiasta annetuilla uusilla säänöksiUä,

Tanskan oikeusminisle-riö vol, neuvotdtuaan mui-den sopimusvaltioiden oi-keusministeriöiden kanssa, määrätä, eltä 19 päivänä marraskuuta 1934 tehtyä so-pimusta siihen myöhemmin lehlyine muutoksineen on sovdlettava myös Grönlan-nissa. Sovdlettaessa sopi-musta Fär-saariUa ja Grön-lannissa vol Tanskan oikeus-ministeriö mainittua menet-telyä noudattaen vahvistaa tehtäväksi sdlaisia poikke-uksia, joita Fär-saarten tai Grönlannin erityiset olot voivat eddlytlää,

Tämän vakuudeksi oval valtuutetut allekirjoittaneet tämän sopimuksen.

i kraft, gäller artikel 4 samt artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och 11 i den äldre lydelsen. Artikel 28 i dess äldre lydelse gäller såvitt angår domar som meddelats eller förlikningar som ingåtts innan konventionen den 16 mars 1932 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om erkännande och verkställighet av domar upphävts och ersatts med nya regler i äm.net.

Danska justitieministeriet kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier bestämma att konventionen den 19 november 1934 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grönland, För konventionens lill-lämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efter iakttagande av samma tillvägagångssätt faststäUa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållanden må kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befuUmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

ur öölazt gildi, skal 4. grein og fyrri reglur 1., 2,, 5,, 7,, 8, og 11, greina halda gildi sinu, Fyrri reglur 28, greinar gilda aö \)vi er varÖar döma, sem uppkveönir em og sattir, sem em geröar äÖur en samningurinn frå 16. marz 1932, mUli Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og Svi}3J6Öar, um viöurkenningu döma og full-naegju lieirra, hefur veriö felldur iir gildi og nyjar reglur um jjaö efni komiö i hans staö.

kraft, gjelder artikkd 4 og de lidligere regler i artiklene 1, 2, 5, 7, 8 og 11 fortsatt. De tidligere regler i artikkd 28 gjelder for så vidt angår avgj0relser som er truffet og forlik som er inngått f0r konvensjonen 16 mars 1932 mellom Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om anerkjenndse og fullbyrding av dommer er opphevd og erstattet med nye regler om emnet.

i kraft, gäller artikel 4 samt artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och 11 i den äldre lydelsen. Artikel 28 i dess äldre lydelse gäller såvitt angår domar som meddelats eller förlikningar som ingåtts innan konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar upphävts och ersatts med nya regler i ämnet.

Danska dömsmålaråöu-neytiö getur, aÖ höfÖu samräöi viö dömsmålaråÖu-neyti hinna samrungsrikj-anna, äkveÖiÖ, aS samningurinn frå 19, november 1934, åsamt siöari breyt-ingum, skuli einnig gUda um Graenland, Til {)ess aÖ samningnum verÖi beitt um Faereyjar og Graenland getur danska dömsmälaräöuneyt-iö åkveÖiS, meÖ sömu forsendum, pau fråvik, sem sérstakar faereyskar eöa graenlenzkar aöstaeöur kynn-u aö krefjast,

TU slaöfeslingar Jjessu hafa undirritaÖir, sem hafa fullgilt umboö, undirritaö samning Jjennan,

Det danske Justitsministerium kan etter forhandlinger med de 0vrige kontraherende staters justitsministerier bestemme at konvensjonen 19 november 1934 med senere endringer skal gjelde for Gr0nland, For konvensjonens anvendelse på Faer-0yane og Gr0nland kan det danske Justitsministerium etter å ha iakltatt samme framgangsmåte faslselte slike avvik som de spesieUe faer0yiske eller gr0nlandske forhold måtte tilsi.

Til bekrefldse herav har de undertegnete som har be-h0rig fullmakt, underlegnet denne overenskomst.

Danska justitieministeriet • kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier bestämma att konventionen den 19 november 1934 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grönland. För konventionens tUl-lämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efter iakttagande av samma tillvägagångssätt fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena må kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befuUmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Prop. 1973:175 60

Innehåll

Propositionen ................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag ...................................................... 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket m. m...................... ... 3

Utdrag ur statsrådsprotokollet över justitieärenden den 19 oktober

1973 ............................................................ ... 5

1 Inledning ...................................................... ... 5

2 Gällande ordning ............................................ ... 6

3 Haagkonventionen om testamentes form ............. .. 10

3.1 Konventionens innehåU................................. .. 10

3.2 Familjerättskommittén ................................ .. 14

3.3 Departementspromemorian ......................... .. 15

3.3.1 Fråga om ratifikation av Haagkonventionen 15

. 3.3.2 Åtgärder som krävs för att göra en ratifikation av

Haagkonventionen möjlig........................ .. 16

3.3.3 Förslag tUl ändring i 1937 års lag ............ .. 17

3.3.4 Förslag lill ändringar i den nordiska regleringen .... 19

4 Övriga ändringar i den nordiska arvskonventionen... 20

4.1 Art. 1, 2 och 7............................................ .. 20

4.2 Art. 4 och 5............................................... .. 22

4.3 Art. 11...................................................... 23

4.4 Art. 28...................................................... 23

5 Remissyttrandena .......................................... .. 24

6 Föredraganden .............................................. .. 26

6.1 Allmänna synpunkter.................................... .. 26

6.2 Upprättade förslag....................................... .. 28

6.3 Specialmotivering ..................................... .. 29

6.3.1 Nordiska arvskonventionen...................... .. 29

6.3.2 1937 års lag ........................................ .. 33

6.3.3 Lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. 34

7 Hemställan...................................................... .. 34

BUagor

1. Konvention om lagkonflikler i fråga om formen för testamentariska förordnanden 36

2. Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning 48

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973 720335