Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Kungl. Majits proposition nr 162 år 1973        Prop. 1973:162

Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om nya regler för allmän fas­tighetstaxering, m. m.; given den 26 oktober 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departements­chefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås, inför 1975 års allmänna fastighetstaxering, nya regler för allmän fastighetstaxering. De föreslagna reglerna innebär i huvudsak följande.

Det civilrättsliga fastighetsbegreppet skall i princip användas även in­om skatterätten. För att bibehålla ett såvitt möjligt oförändrat underlag för beräkning av garantibeloppet, som ingår vid beräkningen av inkomst för kommunal beskattning, kommer emellertid s. k. industritillbehör — som hittills i stor utsträckning behandlats som lös egendom i skatterätten — att vara befriade från skatteplikt.

Bestämmelserna om bildande av taxeringsenhet moderniseras och an­passas tUl den nya fastighetsbildningslagstiftningen. SamfäUighelernas behandling i fastighetstaxeringshänseende regleras.

All fastighetsvärdering vid fastighetstaxering — således även av skogs­mark och växande skog — skall ske med utgångspunkt i marknadsvärdet. Taxeringsvärdenivån, som hittills bestämts genom rekommendationer på det s. k. Stockholmsmötet, fastställs författningsmässigt till 75 % av den statistiskt belagda marknadsvärdenivån vid ingången av året före taxe­ringsåret.

Byggnadsvärdet skall redovisas som delvärde även vid taxering av jordbruksfastighet. I samband därmed ändras den nuvarande delvärde-redovisningen på några smärre punkter, såväl för jordbraksfastighet som

Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                         2

för annan fastighet. I det sistnämnda hänseendet kan nämnas att det sär­skilda maskinvärdet inte skall redovisas längre.

För delvärdet skogsbraksvärdet — dvs. taxeringen av skogsmark och växande skog — sker en rad förändringar. Förutom övergången till marknadsvärdet som värderingsgrand införs en ny skogsvärderings-instruktion som bättre än den nuvarande tar hänsyn till regionala för­hållanden och awerkningspolitiska överväganden. Även beräkningen av kostnaderna för skogsbruket ger bättre differentiering än vad som kan ske med nuvarande metoder.

En genomgående linje i förslaget är att författningarna endast tar upp grundläggande värderingsfrågor under det att detaljregleringen fär an­komma på riksskatteverket.

Förslaget innefattar även organisations- och förfarandefrågor. I det förstnämnda avseendet kan nämnas införandet av gemensamma fastig­hetstaxeringsnämnder för taxering av komplicerade fastighetsförhållan­den samt inrättandet av en fastighetstaxeringsrätt i varje län som per­manent skall handlägga fastighetstaxeringsmål i andra instans. Fastig­hetstaxeringsrätt skall bestå av ordförande, nämndemän och värderings-tekniska ledamöter. I fråga om förfarandet sker vissa ändringar i tids­planen för den allmänna fastighetstaxeringen. Vidare kommer under­rättelse om slutliga beslut vid allmän fastighetstaxering att utsändas i re­kommenderat brev i de fall sådan underrättelse skall lämnas. En viss uppmjukning i besvärsreglerna föreslås dessutom.

I propositionen föreslås även vissa följdändringar i fråga om inkomst-och förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten och stämpelskatten. Dessa ändringar föranleds främst av den ändrade situationen i skatte­hänseende såvitt gäller industritillbehören. Även den s. k. proportione-ringsregdn för beräkning av underlag för byggnadsavskrivning i jord­bruket föresläs ändrad till följd av att byggnadsvärde skall redovisas vid taxeringen av jordbruksfastighet.

De nya reglerna föreslås i princip skola tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och vid 1976 års årliga taxering.


 


Frop. 1973:162

1   Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 6 §, punktema 6 och 7 av anvisningama till 8 §, punkterna 4 och 5 av anvisningarna tUl 9 §, punktema 4 a—6 av anvisningama till 10 §, punkt 1 av anvisningarna till 13 § samt rabriken närmast före 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 4 §, 5 § 1 och 5 mom., 7—11, 47 och 60 §§, punkt 8 av an­visningarna till 5 §, punkt 1 av anvisningarna till 7 §, punkterna 1—5 av anvisningarna tUl 8 §, punkterna 1, 2 och 6 av anvisningarna till 9 §, punktema 1—4 av anvisningama till 10 §, punkt 3 av anvisningarna till 22 §, rubriken till andra kapitlet samt rubriken närmast före 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas närmast före 5 och 9 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

2 kap. Om skattepUkt för fastighet    2 kap. Om fastighetstaxering
Skattepliktig fastighet
                 AUmänt

4 §3    ,
Garantibelopp som i 2 § sägs
        Underlag för beräkning av kom-

fastställes för skattepliktig munal inkomstskatt såvitt gäller
fastighet.
                                     fastighet bestämmes vid fastighets-

taxering, om ej annat föreskrives.
Därvid beslutas även om och i vad
mån fastighet skall vara skatte­
pliktig. Skatteplikt för fastighet
innebär att garantibelopp enligt 47
§ skall beräknas för fastigheten.
Skattepliktig är all inom  riket
        Bestämmelserna i denna lag om

belägen fastighet med de undan- fastighet äga motsvarande tillämp-
tag, varom stadgas i 5 §.
             ning i fråga om byggnad, som är

lös egendom, om ej annat före­
skrives.
Med fastighet förstås  i  denna
      Fastighetstaxeringen skall, med

lag vad enligt allmän lag är att iakttagande av 9, 12 och 13 §§, hänföra till fast egendom, så ock ske på grundval av fastighets be-byggnad, ändå att den enligt all- skaffenhet vid taxeringsårets in­man lag ej är hänförlig till fast     gång.

1   Senaste lydelse av
6 § 1972:169

punkt 4    av anvisningarna till 9 § 1968: 729

punkt 5    av anvisningarna till 9 § 1968: 729

punkt 4 a av anvisningarna lill 10 § 1968: 729

punkt 4 b av anvisningarna tiU 10 § 1968: 729

punkt 5    av anvisningarna till 10 § 1963: 682

punkt 6    av anvisningarna till 10 § 1950:122

punkt 1    av anvisningama till 13 § 1972:169

2       Senaste lyddse 1953; 400.

3       Senaste lyddse 1966:136.


 


Prop. 1973:162

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

egendom; dock skall registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft med mera icke föranleda därtUl, att så­lunda registrerad egendom alle­nast på denna grund i beskatt­ningsavseende hänföres till fastig­het. Med aUmän lag förstås härvid lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra, oaktat denna lag har upphört att gälla.

Skatteplikt,   beskattningsnatur  och taxeringsenhet

5 §

1 m o m.* Från skatteplikt undantagas;

a)   nationalparker    och   såsom        a) nationalparker; naturminnesmärken fridlysta om­råden;

b)   staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser;

c)    staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående industriell anläggning;

d)    statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för all­
män styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ord­
ning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller under­
visning, sä ock byggnader, som avses i 18 § lagen om socialhjälp;

e)    byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier,
Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock
allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid
rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande
stadgar äro skyldiga att vara medlemmar saml samarbetsorgan för så­
dana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, kyrkor
och trossamfund som avses i 53 § 1 mom. e), sjukvårdsinrättningar
vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar
samt sädana stiftelser och föreningar som avses i nyssnämnda lagram,
därest byggnaderna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet
såsom sädana, ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;

f)     regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötes­
platser uppförda byggnader, avsedda tiU begagnande under tjänstgöring
därstädes;

g)    nykterhetsföreningars byggnader, därest byggnaderna äro avsedda
för nämnda föreningars verksamhet såsom sådana;

* Senaste lyddse 1970: 72.


 


Prop. 1973:162                                                                        5

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

h) sådana sammanslutningar eller enskilda tUlhöriga kyrkobyggnader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas, i den mån desamma icke kunna anses hänförliga under e) här ovan, samt museer och så kallade soldathem;

i) post- och tdgrafverkens för     i) post- och televerkens för drif-

driftens omedelbara behov avsed-     tens   omedelbara   behov   avsedda
da byggnader.
                            byggnader.

Därest under d)—i) angiven fastighet jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eUer mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastig­hetens värde.

Från skatteplikt undantages vi-  Från skatteplikt undantages vi-

dare prästgård, som avses i eckle-     dåre prästgärd, som avses i lagen
siastik boställsordning.
                 (1970:939)    om   förvaltning   av

kyrklig jord.
5 mom.  Att främmande  stat
       5 mom.  Från skatteplikt un-

tillhörig, för dess beskickning eller     dantages egendom, som avses i 2
konsulat härstädes avsedd fastig-     kap. 3 § jordabalken, samt ledning
het i visst fall kan undantagas från     ingående i det elektriska kraftöver-
skatteplikt, därom stadgas i 73 §.
           förings-    eller    kraftdistributions­
nätet  liksoni  transformator-  eller
kopplingsstation, som hör till detta
nät. Vidare undantages från skatte­
plikt ledning liksom pump, pump­
station   och   pumpanläggning  för
allmän va-anläggning.
(Se vidare anvisningarna.)
          (Se vidare anvisningarna.)

7 §»

Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den använ­des för jordbruk eller skogsbruk, och såsom annan fastighet, då den användes för annat ändamål.

Användes fastighet delvis för jordbrak eller skogsbrak och delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbrak eller skogs­bruk, med därtill hörande byggnader och imättningar taxeras såsom jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan faslig­het.

Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jordbraks­fastighet, såframt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än jordbrak eller skogsbrak.

Under jordbruk inbegripes jämväl binäring tUl jordbruk.

I  jord-  eller fastighetsregistret I fastighetsregister särskilt upp-

särskilt upptaget fiskeri taxeras så- taget fiskeri taxeras såsom annan

som annan fastighet.                                                  fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)   (Se vidare anvisningarna.)

5 Senaste lydelse 1968: 729.


 


Prop. 1973:162


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


8 §6


Varje taxeringsenhet skall, där ej annat följer av ö § 2 mom., åsättas särskilt taxeringsvär­de.

Taxeringsenhet är inom var kommun för sig:

a)    där ej annat följer av vad ne­
dan under d) och e) stadgas, å
landet varje hemman eller lägen­
het eller del därav, som skall i
jordregister särskUt redovisas, samt
i stad och annat samhälle, där fas­
tighetsregister såsom för stad skall
föras, varje tomt eller stadsäga,

dock att del av dylik fastighet skall utgöra taxeringsenhet, där fastighetsdelen antingen tillhör sär­skUd ägare eller upplåtits till an­nan för självständigt, mera sta­digvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;

b)     i jord- eller fastighetsregist­
ret särskilt upptaget fiskeri;

c)     byggnad eller med varandra
sammanhörande byggnader å an­
nans mark, därest byggnadens el­
ler byggnadernas ägare icke inne­
har marken med besittningsrätt för
obegränsad tid;

d)     skogsområde, vilket är att
anse såsom brukningsenhet, samt
vid skifte avsatt samfällighet, som
står under särskild förvaltning,
även om området eller samfällig­
heten består av flera hemman el­
ler lägenheter eller delar av så­
dana;

e)     komplex av fastigheter eller
delar av fastigheter, varom i a)
sägs, därest de tillhöra samme äga­
re och ligga i oskift samfällighet
eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader eller av annan anled­
ning icke kunna till sina inbördes
värden tillförlitligen bedömas.

Om fastighet eller komplex av


1      mo m. Fastighet indelas i
taxeringsenheter i enlig­
het med 2 mom. Med taxeringsen­
het avses vad som skall taxeras för
sig.

2     mom. Fastighet utgör taxe­
ringsenhet, om ej annat föreskrives
i detta moment.

Har viss ägovidd av mark över­låtits, skall fastighet indelas i taxe­ringsenheter sålunda att den över­låtna delen utgör en taxeringsenhet och återstoden en taxeringsenhet. Motsvarande skall gälla, om del av fastighet innehaves med sådan be­sittningsrätt att innehavaren därav enligt 47 § i stället för ägaren skall upptaga garantibeloppet så­som skattepliktig inkomst.

Användes fastighet eller del där­av, som enligt första eller andra stycket eljest skolat utgöra taxe­ringsenhet, för ändamål som sins­emellan äro väsentligen olika och kan olikheten i användningssätt hänföras till skilda områden av fastigheten, skall fastigheten eller delen, med utgångspunkt i de oli­ka användningssätten, uppdelas i flera taxeringsenheter.

Ha fastigheter eller delar därav, som enligt första—tredje styckena eljest skolat utgöra var sin taxe­ringsenhet, samma ägare, skola de sammanföras till en taxeringsenhet, om fastigheterna eller delarna äro att hänföra till beskattningsnaturen jordbruksfastighet och brukas till­sammans. Äro fastigheterna eller delarna därav att hänföra till be­skattningsnaturen annan fastighet skall detsamma gälla, om fastighe­terna eller delarna angränsa var­andra och användas på ett likartat sätt samt stå under gemensam för­valtning. Taxeringsenhet får ej om­fatta fastigheter eller fastighetsde­lar av skilda beskattningsnaturer.


e Senaste lydelse 1972:169.


 


Prop. 1973:162


Nuvarande lydelse

fastigheter eller delar av fastighe­ter, som eljest skulle vara taxe­ringsenhet, är till viss del skatte­pliktig och till annan del icke skat­tepliktig, skola dessa delar var för sig utgöra taxeringsenhet.

Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, in­om vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxeringsenhet belägen inom och annan del utom särskUt sådant om­råde, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som anses skäligen belöpa å varje så­dan del av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fas­tigheter eller delar av fastigheter, som avses i första stycket under a) här ovan, skall, därest ägare eller arrendator av dylik fastighet eller del av fastighet det påfordrar, angivas, huru stor del av taxe­ringsvärdet och de i 10 § omför­mälda särskilda värden som be­löper å fastigheten eller fastighets­delen.

(Se vidare anvisningarna.)


Föreslagen lyddse

Byggnad på annans mark skall sammanföras med marken till en taxeringsenhet, om byggnadens ägare enligt 47 § är skyldig att upptaga garantibelopp för marken.

Till en och samma taxeringsen­het få ej hänföras markområden i skilda kommuner.

3 mom. Tillhöra delar av taxe­ringsenhet olika församlingar, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § om­förmälda delvärden som anses skäligen belöpa på varje sådan del av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fas­tigheter eller delar av fastigheter, skall, om ansökan därom göres av ägare eller arrendator av dylik fastighet eller fastighetsdel eller av taxeringsintendent eller den kom­mun, vari fastigheten eller delen är belägen, angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda delvärden som belö­per på fastigheten eller fastighets­delen. Sådan ansökan skall under år varunder allmän fastighetstaxe­ring äger rum ske hos fastighets­taxeringsnämnd samt eljest hos taxeringsnämnd.

(Se vidare anvisningarna.)


 


9 §'

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhe­tens värde efter ortens pris (all­männa saluvärdet).

Område, som utgöres av skogs­mark och växande skog, skall upp­tagas till det värde, det kan anses

7 Senaste lydelse 1968: 729.


Taxeringsvärde och delvärde

Taxeringsvärde skaU, om ej annat följer av tredje styc­ket,  åsättas  varje taxeringsenhet.

Taxeringsvärde skall åsättas till det belopp som motsvarar sjuttio­fem procent av taxeringsenhetens


 


Prop. 1973:162


8


 


Nuvarande lydelse

äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del därav anses be­tinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ända­mål än vid användning för skogs­bruk, skall dock området eller de­len upptagas till allmänna salu­värdet.

(Se vidare anvisningarna.)


Föreslagen lydelse

marknadsvärde. Nämnda värde skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingång­en av året före taxeringsåret i en­lighet med de närmare föreskrif­ter riksskatteverket meddelar.

Taxeringsvärde skall ej åsättas taxeringsenhet, som innefattar en­dast från skatteplikt undantagen egendom. Föreligger skatteplikt för endast del av egendomens vär­de, skall egendomens hela taxe­ringsvärde angivas samt vad av detta som belöper på den icke skattepliktiga delen. Är den icke skattepliktiga delen att hänföra till egendom, som avses i 5 § 1 mom. första stycket c) eller 5 mom., skall dock taxeringsvärde åsättas endast den skattepliktiga delen.

(Se vidare anvisningarna.)


10 §8


Vid taxering av fastighet skola, i den män förhållandena därtill föranleda, följande särskUda vär­den, vUka tUlsammans utgöra fas­tighetens taxeringsvärde, redovi­sas, nämligen;

för   jordbruksfastig­het:

a) jordbruksvärde;

b) skogsbruksvärde;

c)    värde av övrig mark;

d)    värde av särskilda
tillgångar;

e) exploateringsvärde;

för annan fastighet:

a)    markvärde eller värdet av marken, däri inbegripet värdet av träd, trädgårdsanläggningar och dylikt;

b)    byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten,

s Senaste lydelse 1968: 729.


Vid taxeringen skola, i den mån förhållandena föranleda därtUl, re­dovisas följande delvärden, vUka tUlsammans utgöra taxeringsvärde för taxeringsenheten i fråga, näm­ligen:

för   jordbruksfastig­het:

a)jordbruksvärde;

b)skogsbruksvärde;

c)    värde av övrig mark;

d) byggnadsvärde;

e)    värde av särskilda
tillgångar;

f)  övervärde;

för annan fastighet: a) markvärde;

b) byggnadsvärde.


 


Prop. 1973:162


Nuvarande lydelse

skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å ma­skiner och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsak­ligen tjäna industriellt eller där­med jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)


Föreslagen lydelse

(Se vidare anvisningarna.)


11 §9


Taxeringsvärde utföres i fulla tusental kronor, så att överskju­tande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likaledes skola de enligt 10 § re­dovisade särskilda värden utföras i fulla tusental kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att nämnda värden skola sammanlagt mot­svara  det  åsatta  taxeringsvärdet.


Taxeringsvärde utföres i fulla tusental kronor, så att överskju­tande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likaledes skola de enligt 10 § re­dovisade delvärdena utföras i fulla tusental kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att delvärdena sko­la sammanlagt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.


47 §10

För faslighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, be­räknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda är. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fas­tigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikom­missrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testa­mentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a)    den, som innehar faslighet med äborält, med tomträtt eUer med vattenfallsrätl, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b)   innehavare av skogsområde,   b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till     som blivit av staten upplåtet till

kanalbolag eller till kommun eller annan menighet; samt

bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eUer an­nan menighet; samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.


Såsom innehavare av publikt bo­ställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller till­godonjuta dess avkastning. Beträf­fande i ecklesiastik boställsordning

ö Senaste lydelse 1972: 169. JO Senaste lydelse 1965: 120.


Såsom innehavare av publikt bo­ställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgo­donjuta dess avkastning. Beträf­fande sådant löneboställe som av-


 


Prop. 1973:162


10


Nuvarande lydelse

avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Föreslagen lydelse

ses i lagen (1970: 939) om förvalt­ning av kyrklig jord är vederbö­rande pastorat att anse såsom in­nehavare.

Skall avkastning utöver husbe­hovet av skog å fastighet, som un­der a) eller c) omförmäles, för­fattningsenligt helt eller delvis till­komma allmän fond eUer inrätt­ning, är denna alt anse såsom fas­tighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besitt­ningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkast­ning av skog å fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke be­räknas å det i taxeringsvärdet in­gående skogsvärdet.

Skall avkastning utöver husbe­hovet av skog å fastighet, som un­der a) eller c) omförmäles, författ­ningsenligt helt eller delvis tUlkom­ma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighe­tens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besitt­ningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver hus­behovet tUlgodogöra sig avkast­ning av ■ skog å fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke be­räknas å det i taxeringsvärdet in­gående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtUl.

(Se vidare anvisningarna.)

60 §11

Innefattar kommun flera församlingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i någon av församlingama, beskattas i denna församling för hela den inkomst, som enligt bestämmelserna om beskattningsort skall beskattas i kommunen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämp­ning, då oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bo­satt här i riket, skall beskattas inom kommun, som innefattar flera för­samlingar.

För annan än i första stycket avsedd skattskyldig skall, om kommun innefattar flera församlingar, vid taxering enligt denna lag angivas, huru stor del av den beskattningsbara inkomsten som belöper å varje försam­ling, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelserna om beskatt­ningsort hava motsvarande tillämpning. Innan sådan fördelning sker skall dock, om i den skattskyldiges taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet, sä stor del av den beskattningsbara inkomsten, som mot­svarar garantibeloppet, tUlföras den församling, där fasligheten är be­lägen.

Finnes inom kommun munici-palsamhäUe eller annat än här ovan omförmält administrativt om­råde, inom vilket menighet äger ut-

11 Senaste lydelse 1954:158.


 


Prop. 1973:162


11


 


Nuvarande lydelse

öva beskattningsrätt, skola i fråga om vad som skaU där beskattas be­stämmelserna i nästföregående stycke äga motsvarande tillämp­ning beträffande samtliga inom kommunen skattskyldiga. Ingår i skattskyldigs taxerade inkomst ga­rantibelopp för fastighet och un­derstiger den beskattningsbara in­komsten garantibeloppet, skall he­la den beskattningsbara inkomsten tagas till beskattning i den del av kommunen, där fastigheten är be­lägen.

(Se vidare anvisningarna.)


Föreslagen lyddse

(Se vidare anvisningarna.)


Anvisningar

tUl 5 §


8. Huruvida fastighet skall helt eller delvis vara frikallad från skatteplikt, skall i anslutning tUl regeln i 6  i mom. andra stycket bedömas efter förhållandena vid taxeringsårets ingång. Detta bör, om fastighet tidvis uthyrts, sä för­stås, att fastigheten skall vid taxe­ringsårets ingång hava varit dispo­nerad på sätt, som inneburit, att fastigheten tidvis plägat uthyras, även om uthyrningen ej ägt rum just vid tiden omkring årsskiftet.


8. Huravida fastighet skall helt eller delvis vara frikallad från skatteplikt, skall i anslutning till regeln i 4 § tredje stycket bedömas efter förhållandena vid taxerings­årets ingång. Detta bör, om fastig­het tidvis uthyrts, så förstås, att fastigheten skall vid taxermgsårets ingång hava varit disponerad på sätt, som inneburit, att fastigheten tidvis plägat uthyras, även om ut­hyrningen ej ägt rum just vid ti­den omkring årsskiftet.


tUl 7§


1. Fastighets kamerala beskaf­fenhet är icke avgörande för frå­gan, huruvida fastigheten skall i beskattningshänseende anses såsom iordbruksfastighet eller såsom an­nan fastighet, utan beror detta av användningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för industriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, var­emot tomtområde, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruks­fastighet. Om å ägorna till en jord-braksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning av­sedd byggnad, skola de områden.


1. Om å ägorna till en jord­bruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ändamål tagas i anspråk, tillika med anläggningar­na anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hän­föres till jordbruksfastighet. An­vändes sådan byggnad delvis tiU uthyrning eUer dyl. och delvis för ändamål, som bör föranleda bygg­nadens hänförande till jordbraks­fastighet, får den huvudsakliga an­vändningen vara avgörande. Lika­ledes skall, om visst område av en


 


Prop. 1973:162


12


 


Nuvarande lyddse

som för sådant ändamål tagas i anspråk, tillika med anläggningar­na anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänfö­res till jordbruksfastighet. Använ­des sådan byggnad delvis till ut­hyrning eller dyl. och delvis för ändamål, som bör föranleda bygg­nadens hänförande tUl jordbruks­fastighet, får den huvudsakliga an­vändningen vara avgörande. Lika­ledes skall, om visst område av en jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses så­som annan fastighet. En torvmos­se, som tUlgodogöres i ett torvin-dustridlt företag, skall således taxeras såsom annan fastighet, li­kaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.


Föreslagen lydelse

jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eUer skogsbruk, detta område anses så­som annan fastighet. En torvmosse, som tUlgodogöres i ett torvindustri-ellt företag, skall således laxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.


till 8 §


1. Vid bestämmande av vad som skall särskUt för sig taxeras (taxe­ringsenhet) har man att utgå frän den s. k. kamerala enheten, d. v. s. å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet samt i stad eller samhälle å landet, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, tomt eller stadsäga. Är den kamerala enheten genom laga förrättning delad, skall i alhnänhet varje sålunda uppkommen del vara taxeringsenhet. Där jord- eller fas­tighetsregister är upprättat, bör följaktligen detta följas vid taxe­ringsenheternas bestämmande.


1. Vid bestämmande av vad som skall taxeras för sig (taxeringsen­het) har man att utgå från gäl­lande fastighetsindelning enligt fastighetsregister. Huvudregel är sålunda att taxeringsenhet skall ut­göras av fastighet enligt fastighets­register, däri inbegripet även jor-deboksfisken och vattenverk i den mån de registrerats.

Marksamfällighet eller gemen­samhetsanläggning skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta skall dock ej gälla om gemensamhetsanlägg­ning, vari de delägande fastighe­terna uteslutande eller så gott som uteslutande utgöras av sådana en-eller tvåfamiljsfastigheter för vilka intäkt beräknas enligt 24 § 2 mom. första stycket. Marksamfällighet eller gemensamhetsanläggning, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde, skall icke taxeras för sig och således icke utgöra en taxe­ringsenhet.


 


Prop. 1973:162


13


 


Nuvarande lydelse

2,1- Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera taxeringsenheter, än som föl­jer av de i punkt 1 angivna regler, äga rum.

I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är delad mel­lan olika ägare, så att varje ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant område utgör taxeringsen­het.

Detsamma gäUer, om del av fastighet upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis torp, även torp för skogsarbetare o. dyl, därå jord­bruket av torpinnehavaren bedrives som självständig näring och väsent­ligen med egna inventarier, särskUt taxeras. Om däremot innehavet av torpet väsentligen är att anse så­som bostadsförmån eller såsom en dd av den ersättning, som tUl­kommer torparen för åtagen ar-betsskyldighet tiU huvudfastighe­ten, bör torpet icke behandlas så­som särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen av tillfällig art, så att det upplåtna området kan förvän­tas inom kortare tid komma att i brukningsavseende återförenas med den fastighet, varifrån upp­låtelsen skett, föreligger ej anled­ning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant mindre om­råde som till exempel lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild taxeringsenhet.

Vidare skall såsom taxeringsen­het anses från en fastighet icke rättsligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upp­låtet — stadigvarande brukas sär­skilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse


Föreslagen lydelse

2. Till taxeringsenhet, som ut­göres av byggnad på annans mark, räknas tillbehör som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tUlhöra byggnadens ägare.


" Senaste lydelse 1932: 291,


 


Prop. 1973:162                                                                     14

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

faller exempelvis utgård med sär­skilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde stadgandet ha­va sin största betydelse för det fall, att fastigheten visserligen hu­vudsakligen användes för jord­bruk med binäringar, men till en del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar, såsom bostadshus, av­sedda för uthyrning, s. k. som­marnöjen med trädgårds- eller planteringsland samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.

Under stadgandet i fråga in­begripes även det fall, att en tomt i stad användes för skilda ända­mål, såsom om den till ena hälf­ten är bebyggd med bostadshus till uthyrning och till andra hälf­ten användes för någon industri­ell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sam­manhängande område av fastig­het å landet, som användes för skilda ändamål, komma att upp­delas i olika taxeringsenheter. Hu­ruvida så skall ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att anse såsom en enhet eller ej. Om sålunda flera för uthyrning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda i omedelbar närhet av varandra, kan all den mark, som nyttjas till dem, betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område, utan hinder därav att, praktiskt taget, olika delar av området kun­na anses åtminstone företrädesvis anvisade för begagnande av de oli­ka hyresgästerna och för sådant ändamål till äventyrs inhägnats eller eljest särskUt utmärkts (jfr punkt 2 av anvisningarna till 18 §). Likaså må allenast ett, sär­skilt för sig nyttjat område kun­na anses föreligga i det fall, att flera   skilda   företag,   exempelvis


 


Prop. 1973:162


15


 


Nuvarande lydelse

såg- och kvarnrördse, av samme företagare drivas å ett samman­hängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å an­nans mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggna­derna för jordbruksändamål, ex­empelvis om arrendator äger de till den arrenderade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola de jämlikt 7 § upptagas såsom jordbruksfastig­het. Särskild taxering av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga, enär mar­ken ingår i och taxeras tillsam­mans med jordbruksfastigheten i övrigt. Användas däremot bygg­naderna för annat ändamål, så att de skola taxeras såsom annan fas­tighet, kommer den mark, därå byggnaderna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i an­språk, att vara taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnader­na, å ena sidan, och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt taxerade. Byggnad å annans mark skaU icke särskilt för sig taxeras, när bygg­nadens ägare innehar marken med besittningsrätt på obegränsad tid, såsom fallet exempelvis är vid åborätt, så kallad ofri tomt i stad, skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd, m. m.

3.13 Understundom äro förhål­landena sådana, att fastigheter, som äro rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock böra tillsam­mans bilda taxerings­enhet.

Detta är fallet med skogsområ­de, som är att anse såsom bruk-tiingsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står un­der särskild förvaltning. Hit höra


Föreslagen lydelse

3. Uppdelning av fastighet i flera taxeringsenheter av skäl, som anges i 2 mom. andra stycket andra punkten, torde — såvitt gäl­ler ständiga eller ärftliga besitt­ningsrätter — komma i fråga främst då visst markområde på fastighet innehaves med åborätt. Tomträtt och rätt tiU ofri tomt i stad avser däremot alltid hel fas­tighet. Uppdelning, som nyss sagts, skall även ske, då publikt


13 Senaste lydelse 1963: 682.


 


Prop. 1973:162


16


 


Nuvarande lydelse

kronopark, vid utarrendering av staten tUlhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog un­der skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garantibdopp skall enligt 47 § upptagas såsom skattepliktig in­komst för innehavaren (gruvsko-gar, gruvallmänningar, kanalsko­gar, städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. be­sparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom brukningsenhet må ock be­handlas enskUd skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig en­het (skogsblock).

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskUd förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egendoms taxering så­som en densamma tillhörande sär­skild förmån.

Vidare böra såsom en enhet taxeras fastigheter eller delar där­av, som tillhöra samme ägare och vilkas inbördes värden icke kun­na vart för sig tillförlitligen bedö­mas. Detta inträffar, då fastighe­terna ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensam­ma åbyggnader. I dessa fall lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut­nyttjande, att det svårligen låter sig göra att med tillförlitlighet an­giva vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt värd. Understundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen föl­ja de i punkt 1 här ovan angivna enheterna uppkomma även av an­nan anledning, och bör även då det gemensamma komplexet be­handlas   som   en   taxeringsenhet.


Föreslagen lydelse

boställe utgöres av del av fastig­het.

Exempel på olika användnings­sätt som enligt 2 mom. tredje styc­ket skall föranleda uppdelning i flera taxeringsenheter är använd­ning för jord- och skogsbruk med binäringar, för bostadsändamål, varmed avses användning för permanent bostad eller fritidsbo­stad, för hyreshusändamål, för in­dustriändamål eller för exploate­ring. Vid användning för jord-och skogsbruk och för exploate­ring kan en taxeringsenhet bestå av flera markområden, som ej an­gränsa varandra. Ett annat exem­pel är ett områdes användning för ändamål som medför frihet från skatteplikt.


 


Prop. 1973:162


17


 


Nuvarande lyddse

En förutsättning för att sådan ge­mensam taxering, som nu sagts, skall få ske, är dock, att fastighe­terna ligga inom samma kommun. Tillhöra de olika kommuner, mås­te under alla förhållanden vad som ligger inom en viss kommun för sig taxeras.

Då kameral enhet eller genom laga förrättning uppkommen del av dylik enhet utgör del av taxe­ringsenhet, kan ägare eller ar­rendator stundom hava särskilt intresse att få officiellt fastslaget, huru stort värde i taxeringshän­seende tillkommer den kamerala enheten eller delen därav. I följd härav skall det, om ägaren eller arrendatorn sådant påfordrar, angivas, huru stor del av taxe­ringsvärdet och de i 10 § omför­mälda särskUda värden som kan anses belöpa på den kamerala enheten eller delen av densamma. Därvid märkes, att, i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet är mera värd än obebyggd sådan, ett större värde tiUkommer den del av taxeringsenheten, å vilken åbyggnaderna äro belägna. På-fordran, som nyss är nämnd, må det år, varunder allmän fastighets-ta.xering äger rum, ske hos fastig­hetstaxeringsnämnd samt eljest hos taxeringsnämnd.

4. Styckena under a) och e) bö­ra tillämpas vid sidan av varandra på sådant sätt, att ett komplex av sådana i förra delen av a) avsedda fastigheter, vilka enligt bestämmel­serna under e) skola taxeras ge­mensamt, betraktas såsom e n fas­tighet, vara sedermera bestämmel­serna i senare delen av a) komma i tillämpning.

5. Det kan inträffa, att en taxe­ringsenhet inom en kommun är fördelad på  olika administrativa


Föreslagen lydelse

4.    Inom planlagt område bör endast fastighet eller del av fas­tighet inom ett kvarter eller mot­svarande sammanföras till en taxe­ringsenhet. Utanför planlagt om­råde kan sammanföring ske även om fastigheterna och fastighetsde­larna skiljas av mark för kommu­nikationsändamål e. dyl. Exploate­ringsmark bör sammanföras till en taxeringsenhet, även om den be­står av från varandra skilda mark­områden.

5.    Egendom som avses i 5 §5 mom. skall ej utgöra särskild taxe­ ringsenhet.


2   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                                       18

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

områden, enligt vilka menighet
äger beskattningsrätt, eller att en
dd av taxeringsenheten faUer in­
om och en annan del utom sär­
skilt sådant område, såsom i fråga
om municipalsamhällen ofta är fal­
let. Administrativa områden, som
här avses, äro municipalsamhäUe,
kyrkoförsamling,
      skoldistrikt,

tingslag och väghållningsdisirikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika administrativa områ­den, måste taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda vär­den i enlighet härmed uppdelas. Vid en dyUk uppdelning bör å var­je del av taxeringsenheten läggas det värde, som med hänsyn till dess storlek och beskaffenhet i övrigt å den kan anses skäligen be­löpa av värdet å det hela, med iakttagande av att den del, å vil­ken åbyggnaderna äro belägna, åsättes förhållandevis större del av det gemensamma värdet. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över grän­sen till administrativt område utan jämväl då till en fastighet härer iitjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dy­likt område än fastigheten i övrigt.

till                                             9 §

1.1*   Med  fastighets   värde   ef-         1. Med   marknadsvär-

ter ortens pris (allmänna saluvär- det   för en taxeringsenhet avses

det) förstås  det  belopp,  som  en det pris, som den sannolikt skulle

förståndig köpare kan antagas vil- betinga vid en försäljning. Härvid

ja betala for fastigheten, om den avses  priset  utan   avräkning   för

tankes såld inom den kundkrets, gäld eller för kapitalvärdet av skyl-

som för en dylik egendom kan an- dighet att utgiva undantag eller av

tagas vara att påräkna, och köpt annan   privaträltslig   förpliktelse,

för ett tned hänsyn tiU fastighetens vilken ej är hänförlig till servitut

beskaffenhet lämpligt utnyttjande, eller annat liknande förhållande,

utan avräkning för gäld eller för  Vidare avses, i fråga om byggnad

kapitalvärdet av skyldighet att ut- som ej är förenad med äganderätt

giva undantag eller av annan pri- tUl marken, priset utan hänsyns-

vaträttslig förpliktelse, vilken ej är tagande tiU att byggnadens ägare

hänförlig till  servitut eller annat                ej jämväl äger marken.

liknande förhåUande.                 Marknadsvärdet    uppskattas    i

i* Senaste lyddse 1937: 518.


 


Prop. 1973:162


19


 


Nuvarande lydelse

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt be­talts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvär­det. Frånsett det att köpeskilling­en kan hava påverkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap, af­fektionsvärde o. dyl., kan densam­ma vara ett topp-pris eller ett bot­tenpris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för för­säljningen rådande abnorma kon­junkturer å fastighetsmarknaden, av särskilt tvingande skäl till för­säljning eller köp vid en viss tid­punkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal oli­ka försäljningar föreligga, om vU­ka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter in­verkat å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fas­tighet faktiskt betald köpeskUling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskattningsgrund dock ingalunda må underskattas — mås­te vid taxeringen beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av allmän­na saluvärdet å en fastighet, så­som fastighetens avkastning m. m.

Särskilt vad angår jordbruksfas­tighet böra till ledning vid taxe­ringen gälla de enhetsvär­den, som föreslagits i den ord­ning, taxeringsförordningen när­mare omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan ofta förfaras så, att man utgår från för­håUandena beträffande ett tillräck­ligt antal för ändamålet utvalda


Föreslagen lydelse

första hand med ledning av verk­
ställda fastighetsförsäljningar i or­
ten, om vilka anledning ef finnes
att antaga att ovidkommande om­
ständigheter inverkat på prisbild­
ningen. Då ortspriset ej ger erfor­
derlig ledning kan marknadsvär­
det uppskattas på grundval av
taxeringsenhetens
    avkastning,

byggnads återstående varaktighets­tid, den förräntning av insatt kapi­tal, varmed man allmänt räknar vid köp av fastigheter av ifråga­varande slag, m. m. Beträffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt att beräkna en normal av­kastning, kan marknadsvärdet upp­skattas med utgångspunkt i åter-anskaffningskostnaden, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m. (tekniskt nuvärde).

Oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskattas skall värdet bestämmas under hänsyns­tagande till sådana för den ifrå­gavarande taxeringsenheten säreg­na förhållanden som äro av be­skaffenhet att inverka på värdet.


 


Prop. 1973:162                                                                     20

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under normala förhål­landen i allmänna marknaden el­ler för vilka eljest det allmänna saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkast­ningens och framför allt hyresav-kastningens storlek tjäna till led­ning. Stundom torde det emeller­tid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattningsgrund, utan måste värderingsmetoden lämpas efter omständigheterna i det sär­skilda fallet. Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller an­nan byggnad, för vilken det är svårt att direkt beräkna en nor­mal hy resav kastning, kan det exempelvis visa sig lämpligt att ut­gå från antingen den faktiska el­ler den uppskattade anskaffnings­kostnaden, som förvandlas till nu­värde under beaktande av änd­ringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m.

När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen, bör märkas, att fråga är om den normalt påräkne-liga framtida avkastningen, samt att värdet vanligen erhålles genom kapitalisering av denna enligt den procentsats, varmed för fastighe­ter av ifrågavarande slag kalkyle­ras vid affärer å fastighetsmark­naden. Hänsyn måste emellertid tagas jämväl till variationer i av­kastningen och dennas sannolika varaktighet, vilka förhållanden kunna böra föranleda modifikatio­ner i det värde, som framkommer vid enkel kapitalisering. Härvid bör beaktas, att nuvärdet av ett av­kastningsbelopp är mindre, ju läng­re avlägsen den tidpunkt är vid vilken avkastningsbeloppet förvän­tas utfalla. Kan avkastningen även vid normal användning av fastig-


 


Prop. 1973:162


21


 


Nuvarande lydelse

heten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar eller bli­va av kort varaktighet, kan en me­ra noggrann beräkning bliva erfor­derlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida netto­årsavkastning diskonteras till ett nuvärde, varefter de sålunda er­hållna nuvärdena sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes efter annan metod än avkastnings­metoden, denna senare metod lämpligen bör användas för kon­troll och eventuell justering av vär­desättningen. Särskilt kan ett så­dant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses en jämförelsevis kort återstående var­aktighetstid.

Allmänna saluvärdet bör sålun­da framgå såsom resultat av ett övervägande av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavaran­de fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, om ock stundom obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mos­sar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt värde­löst, då det kan tänkas äga an­vändbarhet ur andra synpunkter.

2,15 Vid värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgö­res av skogsmark och växande skog skall noga be­aktas, om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det vär­de, som erhålles vid tillämpning av de för fastigheter av motsvaran­de storlek i orten antagna enhets­priser eller andra allmänna taxe­ringsgrunder, bör äga rum till följd av förhållanden,  vilka äro


Föreslagen lydelse

2. Om säkerheten vid uppskatt­ningen av taxeringsenhets mark­nadsvärde är lägre än normalt, så­som kan vara fallet då det upp­skattade värdet är betingat av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig fram­tid bli exploaterad för bebyggelse, får taxeringsvärdet i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 § eljest skolat åsättas.


15 Senaste lyddse 1932: 291.


 


Prop. 1973:162                                                                    22

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsätt­nings- och användningsförhållan­den;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda el­ler svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller vanhävdad och för­fallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fas­tigheter av motsvarande storlek vanligt ineddbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes, förnämligare bo­stadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbygg­naderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsan­läggning eller bestånd av växande träd å åker eller ang, som kan på­verka fastighetens saluvärde;

särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna fin­nas å fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyn­digheter, möjlighet till jakt, fiske­vatten o. dyl., försåvitt samma na­turtillgång eller förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskUt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som av­ses i punkt 5 här nedan;

med mera sådant.

Jämväl vid värdesättning av a n-nan fastighet skall hänsyn tagas till för varje fastighet säreg­na förhållanden såsom:

fastighetens läge med därav föl­jande större eller mindre möjlig­heter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om in­skränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i sta­dens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvud-


 


Prop.1973:162


23


 


Nuvarande lydelse

gata eller bigata, om den är hörn­
tomt eller mellantomt o. s. v.; för
industrifastighet,
    upplagsplats,

stenbrott, grustäkt o. dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer, o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller tnindre lämplighet för ett förmån­ligt tillgodogörande, exempelvis otn tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggnings­förhållanden, om stenbrott, grus­täkt o. dyl. för sitt utnyttjande er­bjuder större eller mindre av na­turförhållandena förorsakade svå­righeter, o. s. v.;

förekomsten av plantering, träd­gårdsanläggning eller dyl., som kan göra fastigheten särskilt begärlig;

servitut eller annan liknande rät­tighet till förmån eller last för fas­tigheten;

med mera sådant.

Vid värdesättningen måste all­tid fasthållas, att det, alldeles oav­sett vilken metod, som användes för denna, alltid är allmänna sa­luvärdet, som skall vara avgörande för taxeringen. En riktig tillämp­ning av de här stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller hög­re taxeringsvärde än ett aimat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruks­fastighet, allenast på den grund att beträffande den senare fastighe­ten värdesättningen skett på grund­val av de i punkt 1 här ovan an­givna enhetsvärden.

6.18 Qm två eller flera fastighe­ter, vilka äro belägna i skilda kom­muner, skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam taxeringsenhet.


Föreslagen lydelse

6. Om två eller flera fastighe­ter, vilka äro belägna i skilda kom­muner, skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam taxeringsenhet.


10 Senaste lydelse 1932: 291.


 


Prop. 1973:162


24


 


Nuvarande lydelse

bör taxeringen verkstäUas, som om detta varit förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista stycket av anvisning­arna till 8 § skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet som be­löpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

tUl 1.1 Det i enUghet med bestäm­melserna i 9 § åsatta taxerings­värdet skall jämlikt 10 § redovisas i särskilda värden. På sätt framgår av 11 § skola dessa särskilda redo­visningsvärden utföras i jämna tu­sental kronor, och får därför vid redovisningsvärdenas bestämman­de ske den jämkning, som erford­ras för att de skola jämnt mot­svara det åsatta taxeringsvärdet.

2.1 Med jordbruksvär-d e förstås fastighetens värde av annan produktiv mark än skogs­mark med de byggnader och and­ra anläggningar, som äro behöv­liga för jordbruksdrift. Vid an­givande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten i fråga användes till jordbruk med binäringar. I jordbruksvärdet skall ingå värdet av fastighetens hela ägoområde i åker, tomt- och träd­gårdsmark och ängs- och betes­mark samt byggnad som tillhör jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften, såsom mangårds-och driftbyggnad samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar. Om dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.


Föreslagen lydelse

bör taxeringen verkställas, som om detta varit förhållandet och det i enlighet med föreskriften i 8 § 3 mom. sista stycket skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet som belöpt på vad soin faller inom varje särskild kommun.

10 §

1. / 10 § angivna delvärden skola, där ej stadgandet i punkt 2 av anvisningarna till 9 § föranle­der till annat, vart för sig bestäm­mas med tillämpning av den i 9 § andra stycket för åsättande av taxeringsvärde   angivna   grunden.

2. Vid fastställande av j or d-bruksf as tighets delvärden skall följande iakttagas:

a)     Med jordbruksvärde
förstås värdet av den produktiva
marken med undantag av skogs­
mark och tomt samt värdet av de
inom taxeringsenheten befintliga
markanläggningar, som användas
eller äro behövliga för växtodling­
en.

Vid bestämmandet av jordbruks­värdet har man att utgå ifrån att marken användes för jordbruk.

Från jordbruksvärdet skall åker­värdet urskUjas och särskilt angi­vas.

b)     Med skogsbruksvär-
d e förstås värdet av taxeringsen­
hetens skogsmark med därå växan­
de skog och med de inom taxe­
ringsenheten befintliga markan­
läggningar, som användas eller äro
behövliga för skogsbruk.

Vid bestämmandet av skogs­bruksvärdet har man att utgå ifrån att marken användes för skogs­bruk. Till ledning vid bestämman­det   av    skogsbruksvärdet   skola


" Senaste lydelse 1972:169. IS Senaste lydelse 1968: 729.


 


Prop. 1973:162                                                                    25

Nuvarande lyddse                         Föreslagen lydelse

gälla de grunder varom stad­gas i skogsvärderingsinstruktionen (1973: 00).

Från skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas och särskilt angivas.

c)      Med värde av övrig
mar k förstås värdet av annan
till taxeringsenheten hörande mark
än åker-, ängs- och betesmark
samt skogsmark liksom värdet av
vattentäckt område som ingår i
taxeringsenheten. Såsom övrig
mark räknas sålunda tomt och
icke produktiv mark.

Vid bestämmandet av värdet har man att utgå ifrån att marken, där den ej utgöres av s. k. impedi­ment, användes som tomt. Till tomt hänföres byggnadsplats och sådant område därintill som an­vändes för prydnadsträdgård, upp­lagsplats, parkeringsplats o. d.

Från värdet av övrig mark skall tomtvärdet urskiljas och särskilt angivas.

d)     Med byggnadsvärde
förstås värdet av de byggnader
som höra till taxeringsenheten.

Såsom byggnadsvärde skall re­dovisas det mervärde som taxe­ringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Vid bestämmandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl. a. värde av andel i samfäUighet i vad andelen avser byggnad.

Från byggnadsvärdet skall ur­skUjas och särskilt angivas dels värdet av envar byggnad, som an­vändes av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggna­der, dels värdet av överbyggnad. Med värdet av överbyggnad avses värdet av byggnad i den mån den ej är behövlig för jordbruk eller skogsbruk.

e)     Med värde av s ärs kil­
da tillgångar förstås värdet
av sådana särskilda förmåner eller
naturtillgångar   o. d.   som   skulle


 


Prop. 1973:162

Nuvarande lydelse

3.1 Med skogsbruksvär-d e förstås fastighetens värde av växande skog med de byggnader och anläggningar, som äro behöv­liga för skogsbruksdrift, samt vär­de av skogsmark. Såsom skogs-bruksvärde upptages värdet av den växande skogen på all i fastighe­ten ingående skogsmark (skogs-värdet) och värdet av skogsmar­ken (skogsmarksvärdet). I skogs­värdet ingår värdet av de byggna­der och andra anläggningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift.

19 Senaste lydelse 1968: 729.


26

Föreslagen lydelse

verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av grusfyndig-heter, fiske, servitut, som ej avser rätt till byggnad, samt värdet av rätt till ersättningskraft och sådana anläggningar som ej användas eller äro behövliga för jord- eller skogs­bruksdriften. Vidare inräknas vär­det av andel i samfäUighet i den mån andelen icke utgöres av andel i byggnad. Såsom särskUd tiUgång räknas även värde av jakt i de fall då särskilt goda möjUgheter till jakt eller till ekonomiskt utnytt­jande av jakt föreligga, dock att som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som van­ligtvis är förenat med markinne­hav. Det jaktvärde som vanligtvis är förenat med markinnehav an­ses inbegripet i jordbruksvärdet, skogsbruksvärdet och värdet av övrig mark.

f) Med övervärde förstås det värde, som taxeringsenheten äger utöver jordbruksvärde, skogs­bruksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde och värde av sär­skilda tUlgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig fram­tid bli exploaterad för bebyggelse eller eljest på grund av att taxe­ringsenheten är från värdesyn-pimkt gynnsamt belägen.

3. Vid fastställande av annan fastighets delvärden skall följande iakttagas:

a) Med markvärde förstås värdet av taxeringsenhetens mark och markanläggningar.

Vid bestämmandet av markvär­det skola beaktas bl. a. servitut, som ej avser rätt till byggnad, rätt till ersättningskraft, andel i samfällighet i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va-anläggning samt om skyldighet att erlägga ga-


 


Prop. 1973:162


27


 


Nuvarande lydelse

Skogsvärde och skogsmarksvärde skola uppskattas enligt de grunder, som angivas i punkt 4 av anvis­ningarna till 9 §. Vid bestämman­det av skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskUjas ur to­talvärdet och särskilt angivas.

4." Med värde av övrig mark förstås fastighetens värde av icke produktiv mark samt vär­de av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke produk­tiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas för jord­bruk eller skogsbruk.


Föreslagen lydelse

tukostnadsbidrag är fullgjord eller icke.

b) Med byggnadsvärde förstås värdet av de byggnader som höra till taxeringsenheten.

Såsom byggnadsvärde skall re­dovisas det mervärde som taxe­ringsenheten har på grund av att den är bebyggd.

Vid bestämmandet av bygg­nadsvärdet skall beaktas bl. a. vär­de av andel i samfällighet i vad andelen avser byggnad. Värdet av skyldighet att leverera ersättnings­kraft avräknas på byggnadernas värde.

4. Värdet av mark, skog och byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden fast­ställts på sätt anges i taxeringsför­ordningen (1956: 623), bör med beaktande av vad som föreskrives i punkt 1 sista stycket av anvis­ningarna till 9 § bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande skall gälla i den mån grunder för värdesättningen eljest faststäUts på sätt nyss sagts.


till 22 §

3.-1 Kostnad för anskaffande av byggnad, som är belägen på fastig­heten och som är avsedd att användas för driften i förvärvskällan, där­under inbegripet behövlig bostadsbyggnad, dragés av genom årliga vär­deminskningsavdrag. För tillfällig byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningskostnaden i sin helhet dragas av för det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten tiU personal (personalbostad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden ej representerar ett större värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

1 byggnads anskaffningskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och tUlbehör som äro särskUt avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften. I enlighet härmed inräknas ej i anskaffningskost­nad för ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång som bås, box eller spilla, bäsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, ut­rustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller   gödsdbehåUare,   gödselstad,   mjölkningsanläggning,   kylbassäng,

-o Senaste lydelse 1968: 729. "1 Senaste lydelse 1972: 741.


 


Prop.1973:162


28


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eUer ventUationsanordning. I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tillgång som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Där­emot inräknas i anskaffningskostnaden för byggnad kostnaden för så­dan anordning som är nödvändig för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.

I fråga om tillgång för vUken anskaffningskostnad enUgt tredje styc­ket ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnaden tillämpas i stället föreskrifterna enligt punkt 5 om värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar, som höra till marken, hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskriv­ningsplan till viss procent av byggnadens anskaffningskostnad. Bygg­nads anskaffningskostnad beräknas enligt följande.

Har byggnad uppförts under tid varunder ägaren innehaft fastigheten, är byggnadens anskaffningskostnad ägarens kostnader för uppförande av byggnaden. Till anskaffningskostnaden hänföres även kostnad för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren.


Har bebyggd fastighet förvär­
vats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, beräknas vad som
belöper på byggnaderna av fastig­
hetens anskaffningskostnad på
grundval av det taxeringsvärde
som gällde för fastigheten vid för­
värvet. Om i taxeringsvärdet icke
ingår exploateringsvärde, värde av
mera betydande naturtiUgångar
eller särskilda förmåner eller
skogsbruksvärde
     överstigande

25 000 kronor, skall 25 procent av fastighetens anskaffningskost­nad anses belöpa på byggnaderna. I annat fall skall på byggnaderna anses belöpa så stor del av fastig­hetens anskaffningskostnad, som 25 procent av taxeringsvärdet tninskat med exploateringsvärde, värde av mera betydande natur­tillgångar eller särskilda förmåner eller skogsbruksvärde till den del skogsbruksvärdet överstiger 25 000 kronor utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses så­som  mera  betydande, om  värdet


Har bebyggd fastighet förvär­vats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall på byggna­derna anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värde av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvär­de. Vad som enligt denna beräk­ning anses belöpa på byggnaderna av faslighetens anskaffningskost­nad innefattar även sådan tillgång för vUken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaff­ningskostnad för byggnad. Kost­naden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter av­skrivningsunderlaget för byggna­derna erhålles. Detta avskrivnings­underlag får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskost­nad som inte anses belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tillgångar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgång­ar, särskUda förmåner m. m. som


 


Prop. 1973:162


29


Föreslagen lydelse

förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av av­skrivningsunderlaget för byggna­den punkt 3 b sista stycket av an­visningarna till 29 § i tillämpliga delar.

Nuvarande lydelse

därav överstiger en tiondel av taxeringsvärdet minskat med ex­ploateringsvärde och skogsbruks­värde till den del skogsbruksvär­det överstiger 25 000 kronor. Vad som enligt dessa bestämmelser skall anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskost­nad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaff­ningskostnad för byggnad. Kost­naden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för bygg­naderna erhålles. Vad som skall anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad får jämkas, om värdet av bebyg­gelsen, däri inbegripet sådan till­gång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad, föranleder ändring med minst en femtedel, dock minst 10 000 kro­nor. Har bebyggd fastighet förvär­vals pä annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskriv­ningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvis­ningarna tUl 29 § i tillämpliga delar.

Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skola beaktas även sådana omständigheter som att byggnads användningslid kan antagas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verk­samhet och liknande förhållanden. Har byggnad uppförts av nyttjande­rättshavare och är jordägaren icke enligt nylljanderätlsavtalet skyldig att vid nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa bygg­naden, skall särskUd hänsyn tagas till detta förhällande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen — utöver årliga värdeminskningsav­drag — med 10 procent av den i planen upptagna kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett av de första fem beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt tiUgodogöra sig de avdrag som åter-stodo för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad eller personalbostad, får


 


Prop. 1973:162                                                                    30

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterid eller dylikt i samband med utrangeringen eller riv­ningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tUlämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1975 och vid årlig taxering år 1976. Äldre bestämmelser tUlämpas vid fastighetstaxeringar, som ägt rum före är 1975 samt 1975 ärs taxering tUl inkomst och förmögenhet och vid eftertaxering för år 1975 eUer tidigare år. Skattskyldig som ägt beräkna avskrivningsunderlag för byggnader enligt punkt 3 sjunde styc­ket av anvisningarna tUl 22 § i dess äldre lydelse får om den skattskyl­dige önskar det frän och med det beskattningsår för vUket taxering i första instans verkställes år 1976 i stället använda ett avskrivningsunder­lag beräknat efter samma anvisningspunkt i dess nya lydelse. Härvid skall dock de avdrag för årlig värdeminskning av byggnaderna som den skattskyldige åtnjutit enligt avskrivningsplanen vid 1974 och 1975 års taxeringar anses åtnjutna jämväl på den nya avskrivningsplanen.


 


Prop. 1973:162                                                                    31

2    Förslag till Skogsvärderingsinstruktion

Härigenom förordnas följande.

A. Grundläggande bestämmelser

Enligt huvudregeln i 9 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall taxe­ringsvärde åsättas till det belopp som motsvarar sjuttiofem procent av taxeringsenhetens marknadsvärde. EnUgt punkt 1 av anvisningarna till 10 § nämnda lag skall samma grund tiUämpas vid bestämmandet av ddvärdet skogsbruksvärde.

I fråga om skogsmark med därå växande skog och med inom taxe­ringsenheten befintiiga markanläggningar, som användes eller är be­hövliga för skogsbraket, kan marknadsvärdet för de särskilda taxe­ringsenheterna i allmänhet inte bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten. Marknadsvärdet skall därför bestämmas med ledning av värdetabeller. I tabellerna skall marknads­värdet vara beräknat på grundval av skogens avkastning.

Tabellerna upprättas enligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogs­bruk bedrives.

B. Innebörden av begreppet skogsmark

Skogsbruksvärde skaU åsättas de delar av jordbruksfastighet som ut­gör skogsmark.

Med skogsmark förstås vid fastighetstaxering mark som är lämplig för virkesproduktion och ej väsentligen utnyttjas för annat ändamål. Till skogsmark hänföres även sådan mark, på vilken jämsides med skogsbruk bedrives visst betesbrak (hagmark), likaså förut såsom åker eller äng brukad mark som på grund av nuvarande eUer förestående brukningsförhållanden ej längre bör redovisas som sådan. Ljungmark och annan av ålder kal mark hänföres även till skogsmark om den är lämplig för skogsproduktion.

C. Bestämmelser om värderingen och förfarandet

Cl. Allmänt

Skogsbruksvärde beräknas för varje värderingsenhet. En värderingsenhet skall i regel utgöras av all skogsmark inom en taxe­ringsenhet. Om uppdelning av en taxeringsenhets skogsmark i flera värderingsenheter kan leda till en riktigare taxering, får sådan uppdel­ning ske. Skäl för uppdelning av en taxeringsenhet i flera värderings­enheter kan bl. a. vara stora skillnader i markens godhetsgrad och i kostnader för virkesproduktion. Likaledes får, om detta kan leda tiU en riktigare taxering, värderingsenhet omfatta skogsmark på flera taxe­ringsenheter i det fall taxeringsenheterna ligger i skilda kommuner och skulle ha sammanförts till en taxeringsenhet om de varit belägna i samma kommun.


 


Prop. 1973:162                                                        32

Värderingen av en värderingsenhet sker med utgångspunkt i de vär­defaktorer för skogsmark och virkesförråd som avses i punkt C.2. Värderingen sker antingen enligt en noggrannare metod eller enligt en förenklad metod. Då tillfredsställande skogs-uppskattningshandlingar är tUlgängliga vid taxeringen skall värderingen ske enligt den noggrannare metoden. I övriga faU skall den förenklade metoden tillämpas.

Riket skall för fastighetstaxering såvitt gäller skogsmark och växande skog indelas i värderingsområden. Ett värderingsområde skall omfatta ett eller flera län eller delar därav och såvitt möjligt vara en­hetligt i fråga om produktions- och avsättningsförhållanden för skog, Riksskatteverket fastställer vid varje allmän fastighetstaxering den in­delning i värderingsområden, som skall gälla under den löpande taxe­ringsperioden,

C.2. Värdefaktorer vid taxeringen

Taxering av skogsmark och växande skog skall grundas på de värde­faktorer för skogsmark och virkesförråd, som anges i det följande.

a. Skogsmark

Skogsmarken graderas med hänsyn till godhetsklass och kostnads­klass.

Godhetsklass

Godhetsklassen utgör ett uttryck för skogsmarkens produktionsför­måga. Varje värderingsområde indelas i fem eller, om förhållandena därtill föranleder, ännu flera godhetsklasser. För varje värderingsområ­de skall indelningen i godhetsldasser anknytas till den genomsnittliga produktionsförmåga för området (bonitet) som bestämts vid riksskogs-taxeringen.

Kostnadsklass

Värderingsenheterna indelas i kostnadsklasser med hänsyn tUl de totala kostnaderna för virkesproduktionen. Kostnadsklassen för en vär­deringsenhet bestämmes sålunda främst på grundval av terrängens och skogens beskaffenhet samt med hänsyn tUl transportkostnadernas andel i virkespriset och skogens belägenhet i förhållande till ort där för skogs­driften påräkneUg arbetskraft är bosatt. Inom varje värderingsområde fastställes fem eller, om förhållandena därtill föranleder, ännu flera kostnadsklasser,

b. Virkesförråd

Det på skogsmarken befintliga förrådet av växande skog, virkesför­rådet, uppskattas i skogskubikmeter (fast volym stamvirke ovan stub­be, inklusive topp och bark). Virkesförrådet uppdelas på trädslagsklas­ser och, i vissa fall, trädslag eller grupper därav samt på dimensions-klasser.

Trädslagsklass och trädslag eller grupp därav

Trädslagsklasserna är barrskog och lövskog. Om förhål­landena därtUl föranleder skall inom trädslagsklassen barrskog träd­slagen  tall   och  gran   redovisas särskilt. Inom trädslagsklassen löv-


 


Prop. 1973:162                                                        33

skog skall under motsvarande förhållanden ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) och ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn) redovisas särskUt,

Dimensionsklass

För varje trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp därav uppdelas virkesförrådet på tre dimensionsklasser, näm­ligen

1)    träd med en diameter av mindre än 15 centimeter (klen skog),

2)    träd med en diameter av 15 men mindre än 25 centimeter (me-delgrov skog) och

3) träd med en diameter av 25 centimeter och däröver (grov skog),
Måttangivdserna avser trädens brösthöjdsdiameter i centimeter på

bark,

C.3. Anvisningar

Före varje allmän fastighetstaxering skall riksskatteverket, på sätt som föreskrives i 143 § 1 mom. första stycket och 144 § 2 mom. taxe­ringsförordningen (1956: 623), fastställa anvisningar om riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skUda slag av fastigheter.

För taxeringen av skogsmark och växande skog skall riktvärdena ut­göras av värdetabeller. Dessa skall upprättas för varje värderingsom­råde i enlighet med vad som föreskrives under punkt C.4.

Riksskatteverket meddelar de ytterligare anvisningar för värdesätt­ningen av skogsmark, växande skog och andra tillgångar på skogsmark som kan behövas, bl. a. för indelning i godhets- och kostnadsklasser saml för bestämning av värdefaktorer.

C.4. Värdetabeller

fl. Tabellernas uppbyggnad m. m.

Värdetabellerna upprättas på grundval av en schabloniserad värde­ringsmodell. Denna innebär alt för varje värderingsområde upprättas en grundläggande avkastningskalkyl. TUl grund fÖr kalkylen skall ligga en avverkningsberäkning för värderingsområdet i dess helhet. Värde­ringsmodellen skall vara uppbyggd så att enligt denna kan beräknas värden för olika värdeklasser inom värderingsområdet. Värde-klassema utgör kombinationer av de värdefaktorer som är tillämpliga för området.

Värdetabellerna för ett värderingsområde skall utarbetas och fast­ställas i huvudsak enligt följande.

För varje värderingsområde beräknas de totala awerkningsuttagen, fördelade på de värdeklasser till vilka skogen i området är hänförlig med hänsyn till markens beskaffenhet och läge samt virkesförrådets sammansättning. Avverkningsberäkningen skall för de närmast följande tioårsperioderna göras mera utförlig och för tiden därefter mera scha­blonmässig. Beräkningarna sker med hänsyn tUl aktuellt skogstillstånd, framtida produktionsförutsättaingar för skogen samt skogsindustrins rådande och förväntade efterfrågan på virke. Aktuellt skogstillstånd och framtida produktionsförutsättningar för skogen skall bedömas ut­ifrån uppgifter från riksskogslaxeringen.

Värderingen av de sålunda beräknade totala och på värdeklasserna

3    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                                    34

fördelade virkesuttagen sker med hänsyn till rådande och förväntade prisföratsättningar för virkesråvara och arbetskraft samt enligt den kal­kylräntefot, som finnes skälig på grund av prisrelationen mellan gammal och ung skog.

De värden som beräknas för olika värdeklasser skall vara anpassade till marknadsvärdenivå. Anpassningen skall grandas på jämförelser med erlagda köpeskillingar för fastigheter som helt eller till betydande del består av skog. Anpassningen till marknadsvärdenivå sker i huvudsak genom en omräkning av antagen kalkylräntefot eller av antagna pris­förutsättningar för virke och arbetskraft.

Sedan värdena för de olika värdeklasserna anpassats till marknads­värdenivå skall de nedräknas till föreskriven taxeringsvärdenivå och därefter införas i värdetabeUema.

b. Ingångsdata och tabellvärden

Tabellerna skall upprättas i två serier för varje värderingsområde. Den ena serien skall användas vid värdering enligt den noggrannare me­toden och den andra serien vid värdering enligt den förenklade meto­den.

I den förra serien skall för de värdeklasser som förekommer inom värderingsområdet tabellvärden, anges dels för virkesförråd, dels för skogsmark. Ingångsdata i tabellerna skall vara värdefaktorema godhets-klass, kostnadsklass, trädslagsklass och dimensionsklass samt, i före­kommande fall, trädslag eller grupp av trädslag. Tabellvärdena skall för virkesförrådet redovisas per skogskubikmeter i dimensionsklassema klen skog, meddgrov skog och grov skog. För skogsmarken skall tabellvärde­na ange markvärdet per hektar.

I den serie tabeller, som avser värdering enligt den förenklade meto­den, skall ingångsdata vara värdefaktorerna godhetsklass och kostnads­klass samt, i stället för dimensionsklass, virkesförrådets storlek per hek­tar skogsmark och den procentuella andel av virkesförrådet som utgöres av grov skog (grovskogsprocenten). Tabellvärdena skall avse skogs­bruksvärdet per hektar skogsmark. Skogsmarksvärde redovisas särskilt. Skogsmarksvärdet skall anses vara detsamma som det skogsbruks­värde för kal skogsmark, som i tabellen anges vid den godhetsklass och kostnadsklass som gäller för marken i fråga.

C.5. Tillvägagångssätt vid taxeringen

Taxeringen av skogsmark och växande skog skall grunda sig pä de uppgifter som lämnats i fastighetsdeklaration. Föreligger behov av ytter­ligare uppgifter, skall sådana lämnas av fastighetsägaren. Fastighets­ägaren är skyldig att förete skogsuppskattningshandlingar, som han in­nehar.

a. Värdering enligt den noggrannare metoden

Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kost­nadsklass för skogsmarken. För virkesförrådet bestämmes trädslagsklass och, i förekommande faU, trädslag eller grupp av trädslag samt fördel­ningen på dimensionsklasserna klen skog, meddgrov skog och grov skog.

Ur tUlämplig värdetabell framtages på grund av de sålunda bestämda


 


Prop. 1973:162                                                        35

ingångsdata dels — för virkesförrådet — värde per skogskubiknieter i de dimensionsklasser, som förekommer på enheten och dels— för skogs­marken — markvärde per hektar. Värdet per kubikmeter i varje di­mensionsklass multipliceras med det virkesförråd, uttryckt i skogsku­bikmeter, som finns på värderingsenheten i dimensionsklassen i fråga. Markvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, ut­tryckt i hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten er­hålles genom att det framräknade totala värdet i förekommande di­mensionsklasser och det totala markvärdet sammanlägges, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad ne­dan under c. anges.

b.       Värdering enligt den förenklade metoden

Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kost­nadsklass för skogsmarken. Virkesförrådet klassificeras i enlighet med vad som anges i tillämplig värdetabell. Klassificeringen avser virkesför­rådets storlek per hektar skogsmark och bestämmande av grovskogspro-cent. Ur värdetabellen framtages på grund av sålunda bestämda in­gångsdata skogsbruksvärdet och skogsmarksvärdet per hektar. Det to­tala skogsbruksvärdet för värderingsenheten erhålles genom att det framtagna skogsbruksvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar, varefter det sålunda beräknade vär­det i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c, anges,

c.       Justering i vissa fall av det enligt tabell beräknade skogsbruksvärdet
Vid värderingen skall, enligt anvisningar som riksskatteverket medde­
lar, hänsyn tagas till onormalt stor förekomst av tekniska fel i virket,
särskUda föryngringssvärigheter för skogen, meddelade skydds- eller
fridlysnmgsbestämmdser, skogens belägenhet nära gräns mot annat vär­
deringsområde och andra jämförliga, på värdet inverkande omständig­
heter, I fråga om värderingsenheter, för vUka föratsättningar föreligger
för tillämpning av nämnda anvisningar, skall därför det enligt reglerna
under a, eller b, beräknade skogsbruksvärdet justeras i enlighet med vad
som anges i anvisningarna.

d.       Redovisning av fastställda värden

Omfattar taxeringsenheten endast en värderingsenhet, skall det enligt reglerna under a. eller b. beräknade värdet, sedan det i förekommande fall justerats efter vad under c. sägs, utföras som taxerat skogsbruks-värde för taxeringsenheten. Om taxeringsenheten omfattar flera värde­ringsenheter, skall de på motsvarande sätt framtagna värdena för de olika värderingsenheterna sammanläggas och det sammanlagda värdet utföras som taxerat skogsbraksvärde för taxerUigsenheten.

Om värderuigsenheten består av skogsmarken på två eller flera, i skUda kommuner belägna fastigheter eller delar därav (jfr punkt C. 1. första stycket) skall vad ovan sägs om taxeringsenhet ha avseende å den av de ifrågavarande fastigheterna eUer fastighetsdelarna bestående en­heten. Om fördelning av skogsbraksvärdet på respektive kommuner stadgas i punkt 6 av anvisningarna tUl 9 § kommunalskattelagen.

Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Genom instrak-


 


Prop. 1973:162                                                        36

tionen upphäves skogsvärderingsinstraktionen (1951: 440), vilken dock skaU tUlämpas vid 1974 års fastighetstaxermg och fastighetstaxeringar tidigare år.


 


Prop. 1973:162                                                                    37

3    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst­skatt

Härigenom förordnas, att 3 § samt 6 § 1 mom, förordningen om stat­lig inkomstskatt (1947: 576) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3                                              §1

Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje Bestämmelserna i 3  och 4 §§

stycket samt 64—66 §§ kommu- samt 64—66 §§ kommunalskatte-

nalskattdagen skola äga motsva- lagen skola äga motsvarande till-

rande tUlämpning vid taxering till lämpning vid taxering tUl statlig

statlig inkomstskatt,                                  inkomstskatt,

I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna för­ordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till statiig inkomstskatt, skola likaledes anvisningama till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse,

6 § 1  m o m,2  Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs;

a) fysisk person;

för inkomst som avses i denna förordning enligt de grunder som an­gives i 53 § 1 mom, första stycket a) kommunalskattelagen samt, såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst ge­nom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b)   svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskUd för­
fattning äro skyldiga alt avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, sam­
fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska per­
soner, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så
kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade sam­
fälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räk­
ning;

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvär­vats;

c) utiändska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt för slutlig skatt eller tillkom-eller tillkommande skatt, som resti-     mande skatt, som restituerats, av-

1 Senaste lydelse 1950: 253,

2 Senaste lydelse 1970:163,


 


Prop. 1973:162


38


Föreslagen lydelse

kortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtajutits vid tidigare års taxeringar; samt

Nuvarande lydelse

tuerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bo­laget åtnjutits vid tidigare års taxe­ringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska för­eningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975, Äldre bestäm­melser tillämpas dock vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.


 


Prop. 1973:162                                                                    39

4    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögen­hetsskatt

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 2 mom,, 4 och 7 §§ förordningen om statlig förmögenhetsskatt (1947: 577) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna för­ordning givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till stat­lig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögen-      Vid taxeringen till förmögen­
hetsskatt skola bestämmelserna i
hetsskatt skola bestämmelserna i
3 §, 4 § tredje stycket, 64 § 2
3 och A §§, 64 § 2 mom, och 65 §
mom, och 65 § kommunalskatte-
kommunalskattelagen äga motsva-
lagen äga motsvarande tUlämp-
rande tillämpning. I den mån be-
ning. I den mån bestämmelserna i
stämmelserna i kommunalskatte-
kommunalskattelagen eller i denna
lagen eller i denna förordning
förordning meddelade, med stad-
meddelade, med stadganden i kom-
ganden i kommunalskattelagen lik-
munalskattdagen likartade be-
artade bestämmelser äga tUlämp-
stämmelser äga tillämpning vid
ning vid taxeringen till förmögen-
taxeringen till förmögenhetsskatt,
hetsskatt, skola likaledes anvis-
skola likaledes anvisningama till
ningama till kommunalskattelagen
kommunalskattelagen i motsvaran-
i motsvarande delar lända till ef-
de delar lända till efterrättelse,
terrättdse.

3 § 2   m o m."   Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a)    kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b)   rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annor­ledes än i följd av försäkring åtnjutes på grand av förutvarande tjänste­förhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskUd för­fattning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c)    rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000 kronor;

d)   rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast­
ningen;

e)   möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

1      Senaste lyddse 1952: 407.

2      Senaste lydelse 1950: 312.


 


Prop. 1973:162


40


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

f)     konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt
ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt häller dem för all­
mänheten tUlgängliga;

g)    sädana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest samman­
lagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, även­som rätt tUl firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;


i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro av­sedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skatt­skyldiges löpande utgifter avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)


i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro av­sedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skalt-skyldiges löpande utgifter avsedd kassa;

j) fastighet, i den mån skatte­plikt enligt 5 § kommunalskatte­lagen (1928: 370) icke föreligger för fastigheten, utom såvitt fråga är om sådana tillbehör till fastig­heten som avses i 2 kap. 3 § jorda­balken.

(Se vidare anvisningarna.)


4 §3

Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med hänsyn tUl förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande av här nedan meddelade bestämmelser.


Faslighet upptages lill det taxe­ringsvärde, som vid nämnda tid­punkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsätt eller har under beskattningsåret om­ständighet inträffat, som kan un­der taxeringsperioden påkalla för­ändrad värdering, upptages fastig­heten till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsätt.

Fastighet upptages tUl det taxe­ringsvärde, som vid nämnda tid­punkt var för densamma gäUande. Var sådant värde då ej åsätt eller har under beskattningsåret omstän­dighet inträffat, som kan under taxeringsperioden påkalla föränd­rad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsätt. Finnas sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skola dessa upptagas särskUt. Bestämmelserna i fjärde stycket om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättig­heten med hänsyn till vUlkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför

8 Senaste lyddse 1968: 732.


 


Prop. 1973:162                                                                    41

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala för­hållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tUlgång i rörelse, upptagas tUl sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under be­skattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem procent utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna för­ordning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utiändsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Annan för evärddig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp,. vartUl den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under be­skattningsåret, och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, III och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men än­dock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv så­lunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tUlgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upplagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

7 § I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med ägare:

a)    den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b)   innehavare av fastighet med b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så  stadgad åborält; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar faslighet med som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;    ständig eller ärftiig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som


 


Prop. 1973:162                                                        42

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

blivit av staten upplåtet till bergs­hanteringens understöd;

c)   efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen
av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d)   annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmö­
genhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn
eller adoptivbarns avkomling;

e)   den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss
familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger
åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartUl äganderätten tUlkommer
stiftelsen;

f)   så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,
vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande före­
Ugger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra be­
traktas såsom förmögenhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till alt för­mögenheten beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som av­kastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattnings­år.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestäm­melser tUlämpas dock vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.


 


Prop. 1973:162


43


5    Förslag till

Förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas,  att  8   §   1  mom.  stämpelskatteförordningen (1964: 308)1 siau h nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


1 mom. Vid tillämpningen av 7 § skall som värde av fast egen­dom gälla taxeringsvärdet året närmast före det år, dä lagfart sökes. Vid köp, där köpeskUlingen överstiger detta taxeringsvärde, skall dock egendomens värde an­ses motsvara köpeskUlingen. Där­vid skall i denna icke inräknas rätt tUl avkomst eller annan för­mån av egendomen, som förbehål­lits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skall, i den män det är möjligt, tillämpas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte av fast egen­dom med olika taxeringsvärden å ömse sidor skall värdet å vardera sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid byte av fast egendom mellan-gift i penningar eller annan lös egendom, skall för vartdera för­värvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom för­värvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte efter avdrag för den mel-langift denne må ha lämnat är högre, detta värde. Därvid skall

1 Förordningen omtryckt 1971: 454.


1 mom. Vid tUlämpningen av 7 § skall som värde av fast egen­dom gälla taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sö­kes. Ingår i egendomen sådana tiUbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av dessa tillbehör, fastställt av in­skrivningsmyndigheten efter intyg av sakkunnig eller annan utred­ning. Vid köp, där köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet och i förekommande fall värde av till­behör till fastighet som nyss sagts skaU dock egendomens värde an­ses motsvara köpeskillingen. Där­vid skall i denna icke inräknas rätt tUl avkomst eller annan förmån av egendomen, som förbehåUits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skaU, i den mån det är möjligt, tilläm­pas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvär­den å ömse sidor skall värdet å vardera sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid byte av fast egendom meUangift i penningar eller annan lös egendom, skall för vartdera förvärvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom för­värvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte efter avdrag för den mel-langift denne må ha lämnat är högre, detta värde. Därvid skall


 


Prop. 1973:162                                                                    44

Nuvarande lydelse                 Föreslagen  lydelse

som värde av fast egendom gälla som värde av fast egendom gälla
det taxeringsvärde, som sägs i det värde, som sägs i första styc-
första stycket.
                     ket första och andra punkterna.

Finnes för egendomen icke särskilt taxeringsvärde för det i första stycket angivna året, skall vid tillämpningen av 7 § i stället gälla egen­domens värde vid tidpunkten för upprättande av den handling, vara förvärvet grundas. Detta värde fastställes av inskrivningsmyndigheten efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Detsamma skall gälla om det visas att egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda är avsett, men fÖre fångeshandlingens upprättande nedgått i värde till följd av eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan tilldragelse, borttagande av byggnad eller annan anläggning på egendomen eller tUl­behör till denna, skogsavverkning, nedläggning eller väsentiig för­ändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan lik­nande anledning.

Visas alt egendomens värde efter fångeshandlingens upprättande höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, skall denna förhöjning av värdet icke medräknas, när egendomens värde bestämmes.

I fall, som avses i tredje stycket, äger inskrivningsmyndigheten, när särskUda skäl föranleda det, hos länsstyrelsen påkalla, att egendomen åsättes värde till ledning för skattens bestämmande. Därvid skall i tUl-lämpliga delar gälla vad som är stadgat om åsättande av särskUt värde vid bestämmande av arvsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestäm­melser tillämpas dock om förvärv av egendomen skett före ikraftträdan­det.


 


Prop. 1973:162


45


6    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 20 och 22 §§ förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


20 §1

Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse i boupp­teckning eller, där skatt uttages efter deklaration, i denna upptaget värde, så framt icke föreskrifterna i 21, 22 eUer 23 § föranleda åsättan­de av annat värde. Njtj anderätt eller rätt tUl ränta, avkomst eller an­nan förmån, som av arvlåtaren stiftats genom testamente, uppskattas enligt i 23 § meddelade föreskrifter.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stadgas i 27 §.


Såsom fast egendom enligt den­na förordning anses vad som är fast egendom enligt lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hän­föra, oaktat denna lag har upp­hört att gälla. Vid tUlämpning av bestämmelserna i 21—27 §§ skall byggnad dock alltid anses som fast egendom.


Vid tillämpning av bestämmel­serna i 21—27 §§ skall vad som föreskrives om fastighet äga mot­svarande tillämpning i fråga om byggnad som är lös egendom.


22 §


1 mom. Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föran­ledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets taxe­ringsvärde.

1 mom. Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föran­ledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets taxe­ringsvärde. Finnes sådana tillbe­hör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesättning av lös egendom äga därvid motsva­rande tillämpning.

2 m o m.2 Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregå­ende årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vat­tenflöde eller annan dylik tUldragdse eller genom borttagande av bygg­nad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig föränd-

1       Senaste lydelse 1967: 157.

2       Senaste lyddse 1958: 562.


 


Prop.1973:162


46


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


ring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknan­de anledning, skall länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testatmenlsexekutor, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde tUl ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, tUl- eller om­byggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkaUa att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes särskUt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av länsstyrelsen åsättas värde tiU ledning för arvsskattens bestämmande. Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig där det finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.


Vid den värdesättning, varom i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i till­lämpliga delar av de i kommunal­skattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkt, som avses i 21 §. Sökan­de är pliktig meddela länsstyrelsen erforderliga upplysningar för an­sökningens prövning. Länsstyrel­sen äger all i ärendet höra ordfö­randen i faslighelstaxeringsnämn-den för del distrikt, inom vilket egendomen är belägen, eller, om denna nämnd avslutat sin verk­samhet, ordföranden i taxerings­nämnden i orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta därom så­framt, då ärendet upptagits på an­sökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för besikt­ningen. I fall, som avses i andra stycket av detta moment, bestridas kostnaderna av allmänna medel.

Vid den värdesättning, varom i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i tiU-lämpliga delar av de i kommunal­skattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkt, som avses i 21 §. Vad i 22 § 1 mom. andra och tredje punkterna är stadgat skall därvid äga motsvarande tillämpning. Sö­kande är pliktig meddela länssty­relsen erforderliga upplysningar för ansökningens prövning. Läns­styrelsen äger att i ärendet höra ordföranden i fastighetstaxerings-nämnden för det distrikt, inom vil­ket egendomen är belägen, eller, om denna nämnd avslutat sin verk­samhet, ordföranden i taxerings­nämnden i orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta därom så­framt, då ärendet upptagits på an­sökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för besikt­ningen. I fall, som avses i andra stycket av detta moment, bestridas kostnaderna av aUmänna medel.

Över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detta moment, må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestäm­melser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före ikraftträ­dandet.


 


Prop. 1973:162                                                                    47

7    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen om skogsvårdsavgift (1946:324) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Den, för vilken vid taxering tUl Den, för vilken vid taxering till
kommunal    inkomstskatt    såsom
kommunal    inkomstskatt    såsom
skattepliktig inkomst upptagits ga-
skattepliktig inkomst upptagits ga­
rantibelopp för jordbruksfastighet,
rantibdopp för jordbraksfastighet,
som vid fastighetstaxering åsätts
som vid fastighetstaxering åsätts
särskilda   värden   för   skogsmark
delvärdet     skogsbruksvärde,     är
och växande skog, är skyldig er-
skyldig   erlägga   skogsvårdsavgift,
lägga skogsvårdsavgift. Sådan av-
Sådan avgift utgår med högst en
gift utgår med högst en och en
och en halv promille av skogs-
halv promille av summan utav de
                 bruksvärdet,
värden å skogsmark och växande
skog, som legat till grund för be­
räkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 47 § sista stycket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall för det året utgå.

Skogsvårdsavgift skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att avgiftsbeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öre­tal avrundas nedåt tUl närmaste hela krontal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmel­ser tillämpas dock i fråga om skogsvårdsavgift för år 1975 eller tidigare år.

' Senaste lydelse 1953:403.


 


Prop. 1973:162                                                                    48

8   Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)i

dels att 131 § 2 mom., 134 §, 139 § 2 mom., 144 § 3 mom., 146 §, 154 § 3 mom,, 158 § 2 och 3 mom, samt 191 § 3 mom, skaU upphöra att gälla,

dels att 2 § 2 mom,, 38 § 1 mom,, 102, 131, 133, 135, 135 a, 136, 137, 139, 142—145 och 147 §§, 148 § 1 och 3 mom,, 149—156, 158 och 159 §§, 164 § 1—3 mom,, 167—169, 172 och 173 §§, 174 § 4 och 5 mom,, 184, 185, 186 a, 189—191 och 193 §§, 195 § 2, 3 och 5 mom,, 197 och 200 §§ samt rubrikerna närmast före 164 och 193 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 143 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 §
2 m o m. Beteckningarna t a x e- 2 m o m. Beteckningarna taxe­
ringsår, beskattningsår ringsår, beskattningsår
och hemortskommun ha- och hemortskommun ha­
va i denna förordning samma in- va i denna förordning samma in­
nebörd som i kommunalskattda- nebörd som i kommunalskattela­
gen,
                                   gen {1928: 370).

Vidare skola vid taxering enligt denna förordning bestämmelserna i 4 § andra stycket kommunalskat­telagen äga motsvarande tillämp­ning.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 § kommunalskaltdagen stad­gade grunderna.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bo­satt, skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.

Vad i denna förordning sägs om makar skall i tillämpliga delar jäm­väl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kom­munalskattelagen.

38 §

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för regislreringsplikligt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxe­ring utan anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet, nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst­skatt och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan del­ägare, vilken uppgift skall avfattas enligt reglema för allmän självde-

' Förordningen omtryckt 1971: 399.


 


Prop. 1973:162


49


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


klaration och tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkomman­de andelen av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eUer rederiet; samt

b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för­värvskälla är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskUd självdeklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som å varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtiiga delägare skattskyldiga till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock uppgift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.


Innefattar kommun flera för­samlingar, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs i före­kommande fall jämväl lämnas er­forderliga uppgifter för tillämp­ning av bestämmelserna i 60 § kommunalskattelagen.

Finnes inom kommun admi­nistrativt område, inom vilket me­nighet äger utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs i förekommande fall jämväl lämnas erforderliga uppgifter för tillämpning av be­stämmelserna i 60 § kommunal­skattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30 § 1 mom, första och andra styckena omförmälda handlingar.

102 §


Har fastighets taxeringsvärde le­gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrät­ten, kammarrätt eller skatterätt sådan ändring beträffande fastig­hetstaxeringen att inkomsttaxe­ringen eller förmögenhetstaxering­en bör bestämmas till annat be­lopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd änd­ring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skalt-skyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommu­nal inkomstskatt, vederbörande kommun.


Har fastighets taxeringsvärde le­gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrät­ten, kammarrätt eller fastighets­taxeringsrätt sådan ändring beträf­fande fastighetstaxeringen att in­komsttaxeringen eller förmögen-hetslaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må be­svär med yrkande om härav för­anledd ändring i taxeringen för inkomst eUer förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsin­tendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, veder­börande kommun.


Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex må­nader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger,

131 §
1 mo m. För allmän fastighets-
  I  län  skola finnas     lokala

taxering skola i första instans fin-     fastighetstaxeringsdi-
nas  fastighetstaxeringsnämnder.
  strikt   och   gemensamma

4   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162


50


 


Nuvarande lydelse

Fastighetstaxeringsnämnds verk­samhetsområde är fastighet s-taxeringsdistrikt.

Faslighetstaxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl äro därtill, må dock två eller flera kommuner sammanföras till ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före taxeringsåret.


Föreslagen lydelse

fastighetstaxeringsdi­strikt.

Lokalt fastighefstaxeringsdi-strikt skall utgöras av församling eller del därav eller av flera, inom samma kommun belägna försam­lingar. För taxeringen av större in­dustrifastigheter och därmed jäm­förliga fastigheter, kraftverk, out­byggda vattenfall och reglerings­dammar samt andra slag av fastig­heter för vilka från värderingssyn­punkt speciella förhållanden äro rådande skall i varje län vidare finnas ett eller flera g em e n-samma fastighetstaxe­ringsdistrikt.

För varje lokalt fastighetstaxe­ringsdistrikt skall finnas en 1 o-kal fastighetstaxerings-n ämn d och för varje gemen­samt fastighetstaxeringsdistrikt skall fintias en ge m e n s a m fastig hetstaxering s-n ä m n d.

Länsstyrelsen meddelar efter hö­rande av de lokala skattemyndig­heterna beslut otn antalet gemen­samma fastighetstaxeringsdistrikt samt om distriktens omfattning och de slag av fastigheter, som skola taxeras i varje sådant distrikt. Lo­kal skattemyndighet utväljer ef­ter anvisningar av skattechefen de fastigheter som skola taxeras i ge­mensamt fastighetstaxeringsdi­strikt.

Länsstyrelsen verkställer indel­ning i fastighetstaxeringsdistrikt senast den 1 mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.


133 § 1 mom. Fastighetstaxerings-nämnd består av ordförande samt ytterligare, enligt vad nedan i den­na paragraf angives, lägst fyra och högst sju ledamöter.


 


Prop. 1973:162


51


 


Nuvarande lydelse

Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fas-tighetslaxeringsdistrikt,

/ övrigt inträda i nämnden:

å landet:

a)    en av landstingskommunens förvaltningsutskott vald ledamot,

b)    tre av kommunalfullmäktige valda ledamöter; samt

ista d:

tre av stadsfullmäktige valda le­damöter.

Därest med hänsyn till fastig­hetstaxeringsdistriktets utsträck­ning eller eljest så finnes påkallat, må länsstyrelsen förordtia, att på landet antalet av landstingskom­muns förvaltningsutskott och av kommunalfullmäktige valda leda­möter skall vara två respektive fyra samt att i stad antalet av stadsfullmäktige valda ledamöter skall vara fem.

Består fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, skall läns­styrelsen bestämma hur många le­damöter som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighets­taxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall för­rättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband med valet må ftdlmäktige utse en av le­damöterna alt på kommunens be­kostnad deltaga uti de i 144 § 1 mom. och 145 § omförmälda sam­manträdena.


Föreslagen lydelse

1 mom. Ordförande och yt­terligare en ledamot i fastighets­taxeringsnämnd förordnas av läns­styrelsen i samband med indelning­en i faslighetstaxeringsdistrikt. Öv­riga ledamöter väljas av kommun-fuUmäktige eller, såvitt angår ge­mensam fastighetstaxeringsnämnd, av landstingskommunens förvalt­ningsutskott. Omfattar gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt ej mer än en kommun, förrättas dock va­let av kommunfullmäktige.

Antalet valda ledamöter i fastig-lietstaxeringsnämnd skall utgöra lägst tre och högst sex. Antalet ledamöter bestämmes av länsstyrel-

Val av ledamöter i faslighels-taxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrät­tas senast den 31 mars året näst före det år då allmän fastighets­taxering äger rum. I fråga om lo­kal fastighetstaxeringsnämnd skola kommunfullmäktige i samband med valet utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad del­taga dels i arbetet inom sådan ar­betsgrupp, som avses i 143 § 2 mom., och dels i de sammanträden som skola hållas enligt 144 § 1 mom. och 145 §. Vad angår ge­mensam fastighetstaxeringsnämnd skola de, på vilka valet ankom­mer, i samband med valet utse en av ledamöterna att på landstings­kommunens eller, i fråga om di­strikt som ej omfattar mer än en kommun, på denna kommuns be-


 


Prop. 1973:162


52


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

kostnad deltaga i sammanträde som skall hållas enligt 144 § 1 mom.

Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de valda.


2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i fas­tighetstaxeringsnämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kom­munallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet icke i enUghet med vad därom är stadgat i 172 §, jäm­förd med 13 § 1 mom., olika grupper av skattskyldiga blivit ve­derbörligen företrädda, har läns­styrelsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överkla­gas det därefter företagna valet och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen ut­se ledamöter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.


2 mom. Bestämmelserna i 13 § angående ledamöter och sup­pleanter i taxeringsnämnd skola äga motsvarande tillämpning be­träffande ledamöter och supplean­ter i fastighetstaxeringsnämnd. Vad där föreskrives beträffande känne­dom om olika grupper av skatt­skyldiga skall därvid avse känne­dom om olika slag av fastigheter. Vidare skall vad som där före­skrives beträffande särskild taxe­ringsnämnd tillämpas i fråga om gemensam fastighetstaxerings­nämnd.

3 mo m. Besvär över kommun­fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxerings­nämnd må anföras hos länsstyrd-sen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga de­lar gälla vad i kommunallagen (1953: 753) är föreskrivet angåen­de besvär över beslut av kommun­fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet kännedom om olika slag av fastigheter icke blivit vederbör­ligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter med kännedom om re­spektive slag av fastigheter som


 


Prop. 1973:162


53


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

skola väljas. Överklagas det där­efter företagna valet och befin­nes detsamma icke böra faststäl­las, äger länsstyrelsen utse leda­möter i nämnden.

Över   länsstyrelsens   beslut   må klagan icke föras.


135 §


1 mom. Länsstyrelsen för­ordnar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fas­tighetstaxering äger rum, erfor­derligt antal personer inom länet, som genom sin verksamhet kun­na antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering, (fastighetstaxeringsom­bud) alt inom områden, som länsstyrelsen bestämmer, sam­ordna arbetet i fastighetstaxe­ringsnämnderna. Fastighetstaxe­ringsombuds verksamhetsområde skall vara så stort, som omstän­digheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera fastighetstaxerings­distrikt. Fastighetstaxeringsom­bud må icke vara ledamot av fas­tighetstaxeringsnämnd i länet.


1 mom. Länsstyrelsen förord­
nar senast den 1 mars året näst
före det år, då allmän fastighets­
taxering äger rum, erforderligt an­
tal personer inom länet, som ge­
nom sin verksamhet kunna anta­
gas besitta sakkunskap i fråga om
fastighetsvärdering
   (fastig-

hetstaxeringsombud), alt inom områden, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i lo­kal fastighetstaxeringsnämnd. Fas­tighetstaxeringsombuds verksam­hetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera lokala fastighetstaxeringsdistrikt. Fastig­hetstaxeringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxerings­nämnd i länet.


Det åligger fastighetstaxeringsombud att


a)    för överläggningar angående den förestående allmänna fastig­hetstaxeringen kalla till samman­träde enligt 145 §,

b)   genom deltagande i samman­träden i fastighetstaxeringsnämn­derna inom SUt verksamhetsområ­de följa taxeringsarbetet, i erfor­derlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och lik­formig taxering,

c)    fortlöpande hålla förste taxe­ringsintendenten underrättad om arbetets fortskridande.


1)      göra undersökning enligt
143 § 2 mom.,

2)   för överläggningar angående den förestående allmänna fastig­hetstaxeringen kalla tUl samman­träde enligt 145 §,

3)   genom deltagande i samman­träden i lokal fastighetstaxerings­nämnd inom ombudets verksam­hetsområde följa taxeringsarbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,

4)     fortlöpande hålla skatteche­
fen underrättad om arbetets fort­
skridande.

Fastighetstaxeringsombud äger deltaga i lokal fastighetstaxerings­nämnds överläggningar men icke i dess beslut.


 


Prop. 1973:162


54


 


Nuvarande lydelse

2 mom. / län, där länsstyrel­sen så finner erforderligt, för­ordnar länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger ram, två personer (konsulenter för taxering av vattenfalls-fastighet) att vid nämnda taxering biträda nämndertia, så­vitt angår taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regle­ringsdammar. Av konsulenterna skall den ene företräda taxerings­teknisk och den andre vattenkraft­teknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen, hu­vudsakligen genom upprättande av tiggare över vattenfallsfastig­heter, som böra bliva föremål för taxering, komplettering av dekla­rationsmaterialet samt avgivande av skriftliga utiåtanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, närvara vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.


Föreslagen lydelse

2     mom. Länsstyrelsen förord­
nar senast den 1 mars året näst
före det år, då allmän fastighets­
taxering äger rum, erforderligt an­
tal personer med sakkunskap i
fråga om fastighetsvärdering
(konsulenter för fastig­
hetstaxering) att vid den
allmänna fastighetstaxeringen bi­
träda gemensam fastighetstaxe­
ringsnämnd. Konsulent må icke
vara ledamot av fastighetstaxe­
ringsnämnd i länet.

Det åligger konsulent att grans­ka de deklarationer och andra handlingar, som nämnden för så­dant ändamål överlämnar till ho­nom, att efter erforderlig utred­ning avge skriftiiga utlåtanden till ledning vid taxeringen samt att, i den omfattning nämndens ordfö­rande finner påkaUat, i nämnden föredraga ärenden i vilka konsu­lenten avgivit utlåtande. Konsu­lent äger att beträffande av ho­nom granskade deklarationer del­laga i nämndens överläggningar men icke i dess beslut.

3       m o m. Fastighetstaxerings­
nämnd äger, i den mån behov av
särskUd sakkunskap föreligger vid
behandling av taxeringsfråga, ef­
ter samråd med skattechefen anli­
ta biträde av sakkunnig med insikt
och erfarenhet på det område frå­
gan rör. Sådant samråd skall ske
även vid behov av tolk.


135 a § Det åligger lokal skattemyndighet att

1)   ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra upp­gifter,

2)   svara för längdföring av fas-      2) svara för längdföring av fas-tighelstaxeringsnämnds beslut och     tighetstaxeringshämnds beslut,

i fastighetslängden anteckna skilj­aktig mening av ordföranden,

3)    ombesörja att anmäld eller på annat sätt känd förändring i ägan­
derätten till fastighet, som skall upptagas i fastighetslängd, införes i den­
na längd.


 


Prop. 1973:162


55


 


Nuvarande lydelse

4)     senast den 15 maj under taxeringsåret, om ej länsstyrelsen föreskriver annat, översända de­klarationer och övriga handlingar som inkommit från fastighetstaxe­ringsnämnd till länsstyrelsen samt fastighetslängderna på den tid och i den ordning Kungl. Maj:t före­skriver,

5)     i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen föreskri­ver, i övrigt medverka vid taxe­ringsarbetet.


Föreslagen lydelse

4) i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen föreskri­ver, i övrigt medverka vid taxe­ringsarbetet.


136 §

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastighet, med undantag för sådan, som avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller 4 mom. kommunalskattelagen, av fastighetens ägare utan an­maning avgivas deklaration (allmän fastighetsdeklara­tion).

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fast­ställt formulär.


Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastig­hetens areal av olika ägoslag, an­vändning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskil­lingen, hyror och därmed jämför­lig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjor­dens dränering, kreatursbesättning­en och skogen, beträffande an­nan fastighet, om anskaffningsår och anskaffningskostnader för så­dana maskiner och liknande till­gångar, för vilka särskilt maskin­värde skall angivas, samt beträf­fande fastighet, därå vattenfall fin­nes, uppgifter om meddvattenfö-ring och brultofallhöjd vid medel-vattenföring samt, där så kan ske, om magasinsvolym för års- och kortlidsreglering, som är eller med sannolikhet väntas bliva genom­förd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår och an­skaffningskostnader.


Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fas­tighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, den senast för fastigheten erlagda kö­peskillingen, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastighe­ten samt till fastigheten hörande särskUda förmåner ävensom, be­träffande jordbruksfastighet, om åkerjordens dränering, kreatursbe­sättningen och skogen samt beträf­fande fastighet, därå vattenfall fin­nes, uppgifter om meddvattenfö-ring och bruttofallhöjd vid medd-valtenföring samt, där så kan ske, om magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolikhet väntas bliva genom­förd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår och an­skaffningskostnader.


 


Prop. 1973:162                                                                       56

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Kungl. Maj:t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighets-deklaration utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för statistiskt ändamål.

2 mom. Efter anmaning är ägare av fastighet skyldig att till led­ning vid fastighetens taxering, avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.

Ägare av fastighet är vidare skyldig att efter anmaning förete skogsbruksplan eller annan upp­skattningshandling som han inne­har och som avser skog på fastig­heten.

137 §

Allmän fastighetsdeklaration Allmän fastighetsdeklaration,
skall avlämnas senast den 15 sep-
    som avgives utan anmaning, skall
tember året näst före det, då all-
       inges till länsstyrelse, lokal skalte-
män fastighetstaxering skall äga
        myndighet eller ordföranden i den
rum, och ingivas till vederbörande
      lokala eller gemensamma fastig-
fastighetstaxeringsnämnds ordfö-
      hetstaxeringsnämnd på vilken taxe­
rande eller till länsstyrelsen eller
        ring av fastigheten ankommer och
till lokal skattemyndighet i det län
      ha inkomnnt senast den 15 sep-
där taxeringen skall äga rum.
     tember året näst före det, då all-

Har på föranstaltande av eller      män fastighetstaxering skall äga
i samråd med länsstyrelsen i kom-
       ram. Bestämmelserna i 35 § and­
mun vidtagits särskild anordning
ra stycket äga motsvarande till­
för mottagande av deklarationer,
  lämpning vid allmän fastighets-
må deklaration till ledning för
       taxering,
taxering inom länet i enlighet där­
med avlämnas.

139 §

1 m o m. Till ledning vid all­män fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet avlämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade av­skrifterna av lagfartsbevis för ti­den från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighets­taxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgif­ten skall avlämnas.

Hy pot eksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det vär­de, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet bli­vit uppskattad vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande an­ställd och godkänd under tiden från och med den 1 juli året näst


 


Prop. 1973:162


57


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

före det, då allmän fastighetstaxe­ring senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som föreskrives av riks­skatteverket, lämna den lokala skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med beviljade byggnadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet.

142 §


Anmaning må utfärdas av fas-tighetsprövningsnämnd, prövnings­nämnd, laxeringsintendent, ordfö­randen i fastighetstaxeringsnämnd samt konsulent för taxering av vat­tenfallsfastighet, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaralion.

Vad i 34 § 4 mom,, 52, 54 och 55 §§ är stadgat om anmaning skall i tiUämpliga delar gälla jäm­väl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna i 53 § sko­la äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i fastighets­taxeringsnämnd samt beträffande taxeringsintendent, fastighetspröv-ningsnämnd, prövningsnämnd och länsstyrelse.


Anmaning må utfärdas av taxe­ringsintendent, fastighetstaxerings­nämnd samt konsulent för fastig­hetstaxering, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande av all­män fastighetsdeklaration.

Vad i 34 § 4 mom., 52, 54 och 55 §§ är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jäm­väl beträffande anmaning som här avses.

/ anmaning som utfärdas av taxeringsintendent eller fastighets­taxeringsnämnd, må vite föreläg­gas.


143 §


1 mom. Angående skyldighet dels för skogshögskolan att före allmän fastighetstaxering faststäl­la centrala skogstaxeringsanvis-ningar samt till länsstyrelserna av­lämna arealuppgifter m. m. dels ock för skogsstyrelsen att före så­dan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter rörande virkespri­ser m. m. stadgas i skogsvärde­ringsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på grundval av anvisningar och upp­gifter som nu sagts samt i mån av behov inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogs-taxeringsanvisningar varom likale-


1 mom. Senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, skall riksskatteverket faststäUa för taxeringen erforderliga anvisning­ar av organisatorisk och värde­ringsteknisk natur. Verket skall ofördröjligen tillställa länsstyrel­serna nämnda anvisningar.

Vidare skall riksskatteverket se­nast den 1 maj tillställa länsstyrel­serna uppgifter om de riktvärden och andra grunder för värdesätt­ningen av skilda slag av fastighe­ter inom län eller delar av län, som verket överväger att faststäl­la för tillämpning vid den förestå­ende allmänna fastighetstaxering-


 


Prop.1973:162


58


 


Nuvarande lydelse

des är stadgat i skogsvärderingsin­struktionen.

2 mom. Före sammanträde varom i 144 § 1 mom. förmäles, har landskamreraren att på grund­val av de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats, och de upplys­ningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde. Länsstyrelsen äger kalla lämpligt antal personer med ingående kän­nedom om fastighetsvärdena att därvid tillhandagå landskamrera­ren med upplysningar.


Föreslagen lydelse

en. I fråga om mark skola riktvär­dena ange genomsnittliga värden per ytenhet mark av visst eller vis­sa ägoslag därvid värdena, i den mån det är påkallat från värde­ringssynpunkt, anges särskilt för olika godhetsklasser och bruk­ningsförhållanden. I fråga om byggnader skola riktvärdena ange genomsnittliga värden för byggna­der av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffen­het att erfarenhetsmässigt inverka på värdet. Riktvärden skola fram­tagas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. För villabygg­nader och andra småhus liksom för bostadsbyggnader pä jordbruksfas­tigheter skola värdena anges i form av byggnadsvärdetabeller, som för olika prislägen utvisa vär­derelationerna mellan hus av olika hustyp, storlek, ålder och stan­dard. Riktvärden skola faststäUas även i fråga om skogsmark och växande skog m. m., varvid vär­dena skola anges i form av tabeller på sätt stadgas i skogsvärderings­instruktionen (1973: 00).

1    detta moment nämnda anvis­
ningar och uppgifter skola genom
skattechefens försorg tillställas
ordförandena i fastighetstaxerings­
nämnderna, fastighetstaxeringsom­
buden och konsulenterna för fas­
tighetstaxering.

2      mom. Fastighetstaxerings­
ombud skall, sedan de i 1 mom.
nämnda uppgifterna om de till­
tänkta grunderna för värdesätt­
ningen kommit honom till hända
i enUghet med föreskrifter som
skattechefen meddelar föranstalta
om undersökning i syfte att utrö­
na om en tillämpning av nämnda
grunder skulle medföra taxerings­
värden, som med hänsyn till för­
hållandena i orten framstå som
riktiga. Vid nämnda undersökning
skall även övervägas vilka bygg-


 


Prop. 1973:162                                                                       59

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

nadsvärdetabeller, som med hän­syn till rådande prisläge böra kom­ma till användning inom olika de­lar av fastighetstaxeringsombudets verksamhetsområde. Undersök­ningen skall vidare omfatta upp­rättandet av förslag till markvär­dekartor, vilka för tätbebyggda de­lar av verksamhetsområdet utvisa genomsnittligt värde på tomter av den storlek som för de olika del­områdena är normal.

Undersökning enligt första styc­ket skall inom varje lokalt fastig-hetstaxeringsdistrikt göras av fas-tighetstaxeringsombudet och un­derställas en arbetsgrupp inom fas­tighetstaxeringsnämnden bestående av ordföranden och den av läns­styrelsen utsedde ledamoten av nämnden samt den ledamot som därtill utsetts enligt 133 § 1 mom. tredje stycket. Undersökningen skall omfatta ett lämpligt antal fastigheter inom ombudets verk­samhetsområde, därvid i första hand utväljas fastigheter som för­sålts efter närmast föregående all­männa fastighetstaxering.

143 a § Före sammanträde enligt 144 § 1 mom. har skattechefen att på grundval av tillgängliga uppgifter rörande sådana försäljningar av fastigheter inom länet, som skett efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering, och de upplys­ningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning om mark­nadsvärdet på fastigheter av skilda slag inom länet. Länsstyrelsen äger kalla lämpUgt antal personer med ingående kännedom om fastighets­värdena att därvid tillhandagå skattechefen med upplysningar.

144 §
1 m o m. Senast den 20 septem-
     1 m o m. Senast den 30 juni året

ber året näst före det, då allmän     näst  före  det,  då  allmän fastig-fastighetstaxering skaU äga ram,     hetstaxering äger rum, skola efter


 


Prop. 1973:162


60


 


Nuvarande lydelse

skola efter kallelse av länsstyrd-sen ordförandena i fastighetstaxe­ringsnämnderna, de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, som ut­setts enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter i sådan nämnd, som utsetts av landstings­kommunens förvaltningsutskott, samt fastighetstaxeringsombuden sammanträda inför landskamrera­ren pä lämpUg ort för förberedan­de överläggningar om tillämpning­en av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastig­hetstaxeringen. Länsstyrelsen kan tUl dessa sammanträden kalla även andra personer, som på grund av sin verksamhet eUer av annan an­ledning kunna antagas äga sakkun­skap om fastighetsvärdena inom länet eller om värdering av fas­tigheter.

Vid sådant sammanträde redo­gör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste all­männa fastighetstaxering och för de slutsatser om fastigheternas all­männa saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa pri­ser, saml för övriga förhållanden av beskaffenhet alt inverka på nämnda varde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala skogstaxerings-anvisningar som upprättats enligt 143 § 1 mom, andra stycket samt i behövlig utsträckning förslag till särskilda anvisningar i andra hän­seenden, såsom angående förfa­randet vid bestämmande av olika ddvärden samt enhetliga grunder för taxeringen av jordbruksfastig­het och annan fastighet med me­ra. Avser sammanträdet överlägg­ning angående taxeringen inom en­dast viss del av länet, skola redo­görelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jor-


Föreslagen lydelse

kallelse av länsstyrelsen ordföran­dena i fastighelstaxeringsnämnder-na och de ledamöter i fastighets­taxeringsnämnd, som därtill utsetts enligt 133 § 1 mom, tredje stycket, samt fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighets­taxering sammanträda inför skat­techefen på lämplig ort för förbe­redande överläggningar om tiU-lämpningen av de allmänna grun­derna vid den förestående allmän­na fastighetstaxeringen. Länssty­relsen kan lUl dessa sammanträ­den kalla även andra personer, som pä grund av sin verksamhet eller av annan anledning kunna antagas äga sakkunskap om fastig­hetsvärdena inom länet eller om värdering av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redo­gör skattechefen för priserna vid försäljning av fastigheter inom lä­net under tiden efter senaste all­männa fastighetstaxermg och för de slutsatser om fastigheternas marknadsvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa pri­ser, samt för övriga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Vidare lämnas re­dogörelse för de grunder för vär­desättningen av fastigheter inom länet, som riksskatteverket enligt 143 § 1 mom, andra stycket pre­liminärt föreslagU, samt för de i anslutning därtUl verkställda un­dersökningarna enligt 143 § 2 mom.

På grundval av de redogörelser som lämnats enligt andra styc­ket   ha   de   i  sammanträdet   del-


 


Prop. 1973:162


61


 


Nuvarande lydelse

dens beskaffenhet anses vara vä­sentligen likartade, böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhets­klasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvär­den må tjäna till ledning vid taxe­ringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.


Föreslagen lydelse

tagande att överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de riktvärden och andra grunder för värdesätt­ning av fastigheter inom länet, som riksskatteverket sålunda före­slagit. Vidare överväges i vad mån anvisningar för fastighetstaxering­en inom länet erfordras utöver dem, som riksskatteverket fastställt eller föreslagit, samt hur dessa yt­terligare anvisningar böra vara ut­formade. I samband därmed över­väges om de byggnadsvärdetabel­ler och markvärdekartor, som de i 143 § 2 mom. nämnda arbets­grupperna ansett böra användas för olika områden inom länet, äro ägnade att medföra en för länet i dess helhet likformig och rättvis taxering eller om, för uppnående av nämnda syfte, andra byggnads­värdetabeller böra väljas eller markvärdekartor böra ändras.

2 mom. På grundval av vad som förekommit vid sammanträ­de, som avses i 1 mom. och de upplysningar som i övrigt kunna vinnas har skattechefen att upp­rätta och senast den 1 augusti året näst före det år, då allmän fastig­hetstaxering äger rum, till riks­skatteverket avge yttrande över de av verket föreslagna riktvärdena och andra grunder för värdesätt­ningen av fastigheter inom länet. Skattechefen skall därvid ange vil­ka ändringar i och tUlägg till nämnda grunder som anses på­kallade för att taxeringsvärdena skola bliva rätt åsatta.

Senast den 10 september året häst före taxeringsåret skall riks­skatteverket fastställa och till läns­styrelserna överlämna anvisningar upptagande de riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom olika län eller delar av län, som verket finner böra centralt fast­ställas att gälla för den föreståen­de allmänna fastighetstaxeringen.


 


Prop. 1973:162

Nuvarande lydelse


62

Föreslagen lydelse

Sedan anvisningarna kommit skattechefen till hända skall den­ne, så snart det kan ske, fastställa de ytterligare anvisningar för fas­tighetstaxeringen inom länet, som äro påkallade utöver de av riks­skatteverket fastställda, däribland anvisningar rörande vilka bygg­nadsvärdetabeller och markvärde­kartor som böra användas för oli­ka områden.

De för länet gällande anvisning­arna skola genom skattechefens försorg utan dröjsmål tillställas ordförandena i fastighetstaxerings­nämnderna, fastighetstaxeringsom­buden, konsulenterna för fastig­hetstaxering och riksskatteverket.


145 §


Sedan de av fastighetsprövnings-nämnden fastställda lokala skogs-taxeringsanvisningarna och övriga anvisningar för fastighetstaxering­en kommit fastighelstaxeringsom-budet och ordförandena i fastig­hetstaxeringsnämnderna tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighels-taxeringsombudet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angående tid och plats, samman­kalla ordförandena och de av läns­styrelsen och landstingskommu­nens förvaltningsutskott utsedda ledamöterna i fastighetstaxerings-nämnderna inom sitt verksamhets­område ävensom de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder, som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar rörande det förestående taxerings­arbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få kallas om särskilda skäl föreligga. Vid överläggning­arna skola förenämnda anvisning­ar, särskilt de däri angivna värde­ringsgrunderna, genomgås. Upp­märksamhet bör ägnas åt åtgärder för   befordrande   av  likformighet


Sedan de i 144 § 2 mom. nämn­da anvisningarna kommit fastig­hetstaxeringsombudet och ordfö­rande i lokal fastighetstaxerings­nämnd till hända och innan nämn­den börjar det egentliga arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet, efter samråd med skattechefen i fråga om tid och plats, samman­kalla ordförandena och de av läns­styrelsen förordnade ledamöterna i de lokala fastighetstaxerings­nämnderna inom sitt verksamhels-område ävensom de ledamöter i dessa nämnder, som enligt 133 § 1 mom. tredje stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, tUl överläggningar rörande det före­stående taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få efter länsstyrelsens medgivande kallas om särskilda skäl föreligga.

Vid överläggningarna skola fö­renämnda anvisningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, genomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder för befordrande av likformighet och rättvisa i taxe­ringen samt åt spörsmål, som kun­na förväntas vålla fastighetstaxe­ringsnämnderna svårigheter.


 


Prop. 1973:162


63


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

och rättvisa i taxeringen samt ät spörsmål, som kunna förväntas vålla fastighetslaxeringsnämnderna svårigheter.

147 § Länsstyrelsen har att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxeringsin­tendenten att övervaka fastighets­taxeringsnämndernas och fastig-hetstaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplys­ningar och annat bistånd.

Bestämmelserna i 17 § äga mot­svarande tiUämpning vid allmän fastighetstaxering. Skattechefen får kalla även fastighetstaxerings­ombud med verksamhetsområde inom länet, konsulenten för fastig­hetstaxering i länet och andra i fastighetsvärdering kunniga och er­farna personer för att erhålla upp­lysningar av dem,

Fastighetslaxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

1)    att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom framstäUer begäran erforderliga upplysningar om honom ålig­gande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2)    mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra hand­lingar,

3)    vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande.

Bestämmelserna i 17 § äga mot­svarande tillämpning vid allmän fastighetstaxering. Förste taxe­ringsintendenten får kalla även fas­tighetstaxeringsombud med verk­samhetsområde inom länet och andra i fastighetsvärdering kunni­ga och erfarna personer för att er-hälla upplysningar av dem.


4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande.

4) kaUa nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet samt vara föredragande i nämnden, i den mån han icke uppdragit föredragningen åt kon-sidenten för fastighetstaxering,

5)    ombesörja förandet av nämndens protokoll samt övriga göromål av expeditionen art,

6)    avgiva yttranden i besvärsmål.


Vid fullgörande av honom ålig­gande uppgifter må ordförande åt­njuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas. För avgivande av yttrande i besvärs­mål, som är anhängigt i fastighets-prövningsnämnd, må ordföranden rådgöra med ledamot av fastighets-


Vid fullgörande av honom ålig­gande uppgifter må ordförande åt­njuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas. För avgivande av yttrande i besvärs­mål, som är anhängigt i fastighets­taxeringsrätt, må ordföranden råd­göra med ledamot av fastighets-


 


Prop. 1973:162


64


 


Nuvarande lydelse

taxeringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla leda­möterna till sammanträde utan hinder av alt nämndens arbete i övrigt är avslutat.


Föreslagen lyddse

taxeringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kaUa leda­möterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.


148 §


1 mom. Fastighetstaxerings­nämndens sammanträden hållas å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta länsstyrelsen och vederbörande fastighetstaxe­ringsombud om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för leda­mot hinder att lillstädeskomma, skall han i sitt stäUe kalla sin suppleant och tillika härom under­rätta ordföranden i nämnden.

1 mom. Fastighetstaxerings­nämndens sammanträden hållas å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta skattechefen och vederbörande fastighetstaxe­ringsombud eller, såvUt angår ge­mensam fastighetstaxeringsnämnd, konsulenten för fastighetstaxering om utsatt tid och plats för sam­manträde. Möter för ledamot hin­der att tUlstädeskomma, skall han i sitt StäUe kaUa sin suppleant och tiUika härom underrätta ordföran­den i nämnden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Proto­kollet justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.


3 mom. Förste taxeringsin­tendenten eUer av honom beord­rad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med fastighetstaxe­ringsnämnd tiU fuUgörande av vad honom åligger enligt 147 § andra stycket.

Fastighetstaxeringsombud äger närvara vid sådant sammanträde och därunder deltaga i överlägg­ningen men ej i besluten.


3 mom. Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med fas­tighetstaxeringsnämnd.


149 §


Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordfö­randen, innan taxeringsarbetet ta­ger sin början och i närvaro av faslighelslaxeringsombudet, avgiva noggrann redogörelse för värde-ringsgrander och andra anvisning­ar, som fastighetsprövningsnämn-clen faststäUt och som berör di­striktet samt de slutsatser om fas­tigheternas aUmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av priser som   tillämpats   vid  fastighetsköp


Fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall äga rum senast den 5 oktober året näst före taxeringsåret. Vid detta samman­träde skall ordföranden, i närvaro av fastighetslaxeringsombudet el­ler, såvitt avser gemensam fastig­hetstaxeringsnämnd, i närvaro av konsulenten för fastighetstaxering, avgiva noggrann redogörelse för värderingsgrunder och andra an­visningar, som fastställts av riks­skatteverket eller skattechefen och som berör distriktet.


 


Prop. 1973:162


65


 


Nuvarande lydelse

under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering. Finnas inom di­striktet fastigheter med skog, skall i redogörelsen även ingå upplys­ning om det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom det område av länet, vari distriktet är beläget, samt virkesförrådets fördelning på trädslagsklasser, för­rådsgrupper och om det har bety­delse trädslag inom samma om­råde.

150

1     mom. Fastighetstaxerings­nämnden skall preUminärt åsätta fastigheterna i distriktet taxerings­värden och, sedan ägare av fastig­het, som skall taxeras, beretts tUl­fälle inkomma med erinringar, slutligt fastställa taxeringsvärdena.

2     mom. Fastighetstaxerings­nämndens preliminära beslut till taxering skola upptagas i taxe­ringslängd        (fastighets­längd). Närmare föreskrifter angående längdens förande med­delas av Kungl. Maj:t.


Föreslagen lydelse

§

1     mom. Fastighetstaxerings­nämnden skall meddela prelimi­närt beslut om taxering av fastig­het, som ingår i distriktet. Sedan fastighetsägaren beretts tUlfälle att inkomma med erinringar, skall nämnden meddela slutligt beslut om taxering av fastigheten.

2     mom. Fastighetstaxerings­nämndens slutliga beslut om taxe­ring skola upptagas i fastig­hetslängd. De preliminära besluten om taxering skola upp­tagas i stomme till fastighetslängd.

Nämndens beslut i fråga om fastigheter, som avses i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), skola dock icke upptagas i fastig­hetslängd eller i stomme till sådan längd.

Närmare föreskrifter angående fastighetslängd meddelas av Kungl. Maj:t.

3      mom. Fastighetstaxerings­
nämnden skall pröva hos nämn­
den gjord framställning om sådant
särskilt angivande av värden av
olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastighe­
ter som avses i 8 § 3 mom. sista
stycket
        kommunalskattelagen
(1928:370).


151 § Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om jäv och omröstning i taxerings­nämnd skall äga motsvarande tUlämpning beträffande fastighetstaxe­ringsnämnd.

5   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162


66


Föreslagen lydelse

Beslut om taxering må icke fat­tas av fastighetstaxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två andra ledamöter äro tUlstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågava­rande taxering.

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.

Nuvarande lydelse

Beslut må icke fattas av fastig-
helstaxeringsnämnd å landet, så­
vida icke ordföranden samt en av
landstingskommunens
   förvalt-

ningsutskott vald och en kom­munvald ledamot äro tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd i stad, såvida icke ordföranden och minst två ledamöter äro tUl-städes. Dock skall den omständig­heten, att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågava­rande taxering.

Är ordföranden av skiljaktig mening såvitt avser beslut om taxering, skall han på deklaration eller därvid fogad handling an­teckna sin mening samt i proto­koUet ange de faU, i vilka detta skett.

Anser ordföranden att värde bort åsättas annorlunda än fastig­hetstaxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller där­vid fogad handling angiva det vär­de, han ansett böra åsättas, samt i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett. Ordförande skall underrätta lokal skattemyndighet härom i den ordning, som före­skrives av Kungl. Maj:t eller myn­dighet som Kungl. Maj:t bestäm­mer.

Annan ledamot, som deltagit i nämndens beslut, äger anföra reserva­tion mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet av­slutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.


Av nämnden anlitad sakkunnig äger alt beträffande taxering, vid vars handläggning han biträtt, an­teckna särskUd mening till proto­kollet.


Konsulenten liksom av nämn­den anlitad sakkunnig äger att be­träffande taxering, vid vars hand­läggning han biträtt, anteckna sär­skild mening till protokollet.

Ordföranden skall, i den ord­ning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, underrätta lokal skattemyndighet om sådan skilj­aktig mening, reservation eller sär­skUd mening som antecknats i protokoll eller annan handling.


152 §

Fastighetstaxeringsnämndens ar­bete bör taga sin början senast den 5 oktober året näst före taxerings-


 


Prop. 1973:162


67


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

året. Arbetet skall vara avslutat senast den 25 mars under taxe­ringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxering skola föreligga färdiga senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skaU nämn­dens ordförande ha tUlstäUt lokal skattemyndighet samtliga fastig­hetsdeklarationer. Sedan lokal skattemyndighet infört de prelimi­nära besluten i stomme till fastig­hetslängd, skall myndigheten så snart det kan ske återsända dekla­rationerna till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall ombesörja att ägare av fastighet senast den 15 februari under taxe­ringsåret underrättas

1) om innehållet i fastighets­taxeringsnämndens preliminära be­slut.

Fastighetstaxeringsnämndens prdimuiära beslut om taxerings­värden skall föreUgga färdigt se­nast den 25 januari under taxe­ringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ordförande ha till­ställt lokal skattemyndighet samt­liga fastighetsdeklarationer. Sedan lokal skattemyndighet infört fas­tighetstaxeringsnämndens prelimi­nära beslut tUl taxering i fastig­hetslängden skall myndigheten så snart det kan ske återsända dek­larationerna tiU ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall se­nast den 15 februari under taxe­ringsåret underrätta ägare av fas­tighet, som skall taxeras,

1)   om den taxering och de en­ligt 10 § kommunalskattelagen re­dovisade särskilda värden för fas­tigheten som preliminärt bestämts,

2)   om att ägaren äger senast den 10 mars till fastighetstaxerings­nämndens ordförande avgiva skriftiiga erinringar mot förslaget.


3)    om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren av­givit erinringar mot preliminärt åsätt taxering eUer om fastighets­taxeringsnämnden, utan att erin­ringar avgivits, beslutat åsätta fas­tighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,

4)    om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fas­tighetstaxeringsnämndens beslut om taxeringen.

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena blivit upptagna i fastighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kom­munen   på   lämplig   expedition.


3)    om att särskUd underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren av­givit erinringar mot det prelimi­nära beslutet eller om fastighets-taxeringsnämnden, utan att erin­ringar avgivits, beslutat åsätta fas­tighet annan taxering än som pre­liminärt bestämts eller eljest från­gått det preliminära beslutet,

4)    om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fas­tighetstaxeringsnämndens beslut om taxeringen samt om skiljaktig mening, reservation eller särskild mening, som antecknats i proto­koll eller annan handling.

Sedan de preliminära besluten om taxering blivit upptagna i stommen till fastighetslängden skall stommen under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas till­gänglig inom kommunen på lämp-


 


Prop. 1973:162


68


 


Nuvarande lydelse

med rätt för ägare av fastighet inom distriktet att på sätt och in­om tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighetstaxe­ringsnämnd senast den 15 februa­ri under taxeringsåret utfärda kun­görelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars översända fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ordförande.


Föreslagen lydelse

lig expedition, med rätt för fastig­hetsägarna att avgiva erinringar på sätt och inom tid som angives i föregående stycke. Lokal skatte­myndighet skall efter samråd med ordförande i fastighetstaxerings-nämnd senast den 15 februari un­der taxeringsåret utfärda kungö­relse härom.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars översända stommen till fas­tighetslängden tUl ordföranden i den lokala fastighetstaxerings­nämnden.


153 §


Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fas-lighetslaxeringsnämnden samman­träda för att slutiigt besluta om taxeringarna. Därest erinran av­givits eller känt blivit, att beträf­fande i fastighetslängden uppförd fastighet inträffat sådan omstän­dighet, som bör föranleda, att fas­tigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller eljest anled­ning förekommit att åsätta annat taxeringsvärde än längden utvisar, skall ordföranden närmare redo­göra härför och nämnden särskUt besluta härom.

Nämndens beslut skall, om det skUjer sig från det preliminära be­slutet, antecknas och meddelas till lokal skattemyndighet i den ordning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

När taxeringarna slutligt fast­ställts, skall fastighetstaxerings­nämndens ordförande ofördröjli­gen meddela detta till den lokala skattemyndigheten samt återsända fastighetslängden och fastighets­deklarationerna. Lokal skattemyn­dighet antecknar i längden slutligt beslut som skiljer sig från prelimi­närt beslut och underskriver där­efter längden.


Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fastig­hetstaxeringsnämnden samman­träda för att slutiigt besluta om taxeringarna. Om erinran avgivits eller anledning förekommer att bestämma taxeringen annorlunda än som preUminärt bestämts, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämnden särskilt be­sluta härom.

Fastighetstaxeringsnämndens ar­bete skall vara avslutat senast den 31 mars under taxeringsåret. Se­nast samma dag skall nämndens ordförande till lokal skattemyn­dighet återsända fastighetsdeklara­tionerna och, såvitt avser lokal fastighetstaxeringsnämnd i lokalt fastighetstaxeringsdistrikt, den en­ligt 152 § sista stycket till nämn­den överlämnade stommen till fas­tighetslängd.


 


Prop. 1973:162


69


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


154 §


1 mom. Har ägare av fastig­het avgivit erinringar mot preli­minärt åsätt taxermg eller har fas­tighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preUminära be­slutet, skall den lokala skattemyn­digheten senast den 5 maj under taxeringsåret tillsända ägaren un­derrättelse om den taxering och de enligt 10 § kommunalskatte­lagen redovisade särskilda värden, som av fastighetstaxeringsnämn­den slutligt bestämts. Underrättel­sen skall innehålla upplysnuig om vad som skall iakttagas vid anfö­rande av besvär över fastighets­taxeringsnämndens beslut.

2 mom. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insän­da fastighetstaxeringsnämndens protokoU och övriga handlingar.


1     mom. Har ägare av fastig­
het avgivit erinringar mot prelimi­
närt beslut otn taxering eller har
fastighetstaxeringsnämnden, utan
att erinringar avgivits, frångått sUt
preliminära beslut, skall den lo­
kala skattemyndigheten senast den
15 maj under taxeringsåret till­
sända ägaren underrättelse om in­
nehållet i nämndens beslut. Vidare
skall den lokala skattemyndighe­
ten så snart det kan ske sända un­
derrättelse till sökande som begärt
fördelning av taxeringsvärdet en­
ligt 8 § 3 mom. sista stycket kom­
munalskattelagen (1928: 370). Un­
derrättelsen skall innehålla upplys­
ning om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över fas­
tighetstaxeringsnämndens beslut
samt om skiljaktig mening, reser­
vation eller särskild mening som
antecknats i protokoll eller annan
handling.

Underrättelse om innehållet i slutligt beslut om taxering skall tillstäUas även den som före ut­gången av februari månad under taxeringsåret ej erhållit underrät­telse om det preliminära beslutet och som senast den 25 mars un­der taxeringsåret hos den lokala skattemyndigheten i det fögderi där fastigheten är belägen anmcUer att han önskar erhålla underrättel­se om innehållet i slutligt beslut.

Underrättelse enligt första och andra styckena skall tillställas ägaren i rekommenderat brev. Återkommer försändelsen såsom obestäUbar och finns anledning antaga att ägaren kan anträffas, bör underrättelsen delgivas honom där så lämpligen kan ske.

2        mom. Fastighetslängden
skall i bestyrkt avskrift under en
tid av minst tre veckor före den
15 juni under taxeringsåret finnas
offentligen framlagd inom kom­
munen i den ordning Kungl. Maj:t
föreskriver.


 


Prop. 1973:162


70


 


Föreslagen lydelse 155 §

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:t meddelar de när­mare föreskrifter om fastighets­taxeringsnämnds och fastighets­taxeringsombuds arbete som behö­vas utöver bestämmelsema i demia förordning.


Kungl. Maj:t meddelar de när­mare föreskrifter om fastighets-taxeringsnämnds, fastighetstaxe­ringsombuds och konsulents för fastighetstaxering arbete som be­hövas utöver bestämmelsema i denna förordning.


156 §

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastig­hetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eUer eljest uppenbarligen felaktigt eUer har anteckning om ägare i fastighetslängd bUvit oriktig, må den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxermgsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt tiU följd av

1)   uppenbar felräkning, eUer

2)   uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen,

må den lokala skattemyndighe-    må den lokala skattemyndighe-

ten, om ej särskilda skäl föranleda     ten, om ej särskilda skäl föranleda

att fastighetstaxeringsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

att fastighetsprövningsnämnden bör avgöra frågan, besluta om rät­telse i denna del.

Efter den 1 oktober under taxeringsåret må rättelse enUgt denna para­graf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dess­förinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skaU, om detta ej är överflödigt, yttrande in­hämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter, fastighetens ägare.


Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tUl-ställa fastighetens ägare underrät­telse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives för un­derrättelse beträffande taxerings­nämnds beslut samt underrätta förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslu­tet i fråga om rättelse.

Talan mot beslut i fråga om rät­telse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxering­en må även i den del beslutet av­ser föras i den ordnuig som före­skrives i 158 och 167 §§.


Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tUl-ställa fastighetens ägare underrät­telse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som avses i 154 § 1 mom. tredje stycket, samt under­rätta skattechefen och vederböran­de kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxe­ringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som före­skrives i 158,159 och 167 §§.


Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.


 


Prop. 1973:162


71


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


158 §


1 mom. Talan mot fastighets-taxeringsnämnds beslut må genom besvär hos fastighetsprövnings­nämnden föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av ve­derbörande kommun och taxe­ringsintendent.

Har fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, må taxeringsintendenten ej anföra besvär hos nämnden rörande sam­ma taxering.


Talan mot fastighetstaxerings­nämnds beslut föres genom be­svär hos fastighetstaxeringsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxe­ringsintendent.

Bestämmelserna i 75 § skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt denna paragraf.


159 §


Beslut av fastighetsprövnings­nämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi­seende innehåller uppenbar orik­tighet, får rättas av länsskatterät­ten. Om det ej år obehövligt, skall tUlfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse sker.

VII. Om besvär över fastighets-prövningsnämnds och kammarrätts beslut


Besvär av ägare av fastighet skola ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av september må­nad under taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av oktober månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yr­kanden och grunder för besvärs­talan, om ej med hänsyn till ut­redningens vidlyftighet eller andra synnerUga skäl fastighetstaxerings­rätten medgiver anstånd.

Inkomna besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av oktober månad under taxerings­året, får fastighetstaxeringsrätten pröva besvären om taxeringsinten­denten helt eller delvis biträder be­svären i sak.

Har fastighetstaxeringsrätten av­gjort besvär över viss taxering, får besvär ej anföras hos fastighets­taxeringsrätten rörande samma taxering.

VII. Om besvär över fastighets­taxeringsrätts och kammarrätts be­slut


164 § 1   mom.   Besvär  över fastig-        1   mom.   Besvär över fastig-hetsprövningsnämnds   beslut   må     hetstaxeringsrätts beslut må anfö-anföras hos kammarrätt av ägare     ras av ägare av den fastighet, som


 


Prop. 1973:162


72


 


Nuvarande lydelse

av den fastighet som beslutet av­ser samt av vederbörande kom­mun,

1)    om klaganden besvärat sig hos fastighetsprövningsnämnden över fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2)    om fastighetsprövningsnämn­den ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av honom.

2       mom. Taxeringsintendent
må hos kammarrätt anföra besvär,
om fastighetsprövningsnämnden
icke bifallit av honom anförda be­
svär eller fastighetsprövnings­
nämnden efter besvär av annan
ändrat fastighetstaxeringsnämnds
beslut.

3     mom. Besvär till kammar­
rätt må endast innefatta fullföl­
jande helt eller delvis av yrkande,
som klaganden framställt hos fas­
tighetsprövningsnämnden. Har
denna ändrat fastighetstaxerings­
nämnds beslut utan att yrkande
därom framställts av klaganden,
må besvären till kammarrätten
icke innefatta längre gående yrkan­
de än taxeringens bestämmande i
enlighet med fastighetstaxerings­
nämndens beslut.


Föreslagen lydelse

beslutet avser, samt av vederbö­rande kommun,

1)    om klaganden besvärat sig hos fastighetstaxeringsrätten över fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2)    om fastighetstaxeringsrätten ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av kla­ganden.

 

2       mom. Taxeringsintendent må anföra besvär över fastighets­taxeringsrätts beslut, om fastig­hetstaxeringsrätten icke bifallit av taxeringsintendenten anförda be­svär eller efter besvär av annan ändrat fastighetslaxeringsnämnds beslut.

3       mom. Mot fastighetstaxe­ringsrätts beslut i fråga som avses i 8 § 3 mom. sista stycket kom­munalskattelagen (1928: 370) får talan ej föras.


167 §


1 mom. Den som enligt 158 § 1 mom. äger föra talan mot fas­tighetstaxeringsnämnds beslut må i särskild ordning anföra besvär,

1)    om fastighet genom förbise­ende icke blivit taxerad,

2)    om taxering ägt rum av an­nan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunalskattela­gen är att hänföra till fastighet,

3)    om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undan­tagen från skatteplikt, eller undan­tagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4)    om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall.


1 mom. Har ägare av fastig­het, som skolat erhålla underrättel­se enligt 154 § 1 mom., icke er­hållit sådan underrättelse senast den 25 maj under taxeringsåret, må ägaren anföra besvär intill ut­gången av året efter taxeringsåret.


 


Prop. 1973:162


73


 


Nuvarande lydelse

där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5)    om taxeringsbeslut beträffan­de fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6)    om eljest sådana omständig­heter föreligga, som bort föran­leda väsentligt annorlunda taxe­ring, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7)    om underrättelse som avses i 152 § tredje stycket eller 154 § 1 mom. haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten. Har taxeringen prövats av länsskatte­rätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrät­ten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammar­rätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret.


Föreslagen lydelse

2 mom. Den som enligt 158 § äger föra talan mot fastighetstaxe­ringsnämnds beslut må före ut­gången av femte året efter taxe­ringsåret anföra besvär,

1)    om fastighet genom förbise­ende icke blivit taxerad,

2)    om taxering ägt rum av an­nan egendom än fastighet,

3)    om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undan­tagen från skatteplikt, eller undan­tagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4)    om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5)    om taxeringsbeslut beträffan­de fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6)    om eljest sådana omständig-


 


Prop. 1973:162


74


 


Nuvarande lydelse

3 mom. Anföras besvär i sär­skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 § motsvarande tillämp­ning.


Föreslagen lydelse

heter föreligga, som bort föran­leda väsentligt annorlunda taxe­ring, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7) om underrättelse som avses i 152 § andra stycket eller 154 § 1 mom. haft felaktigt innehåll.

3     mom. Besvär enligt denna
paragraf prövas av fastighetstaxe­
ringsrätten. Har taxeringen prö­
vats av fastighetstaxeringsrätten,
skall kammarrätt pröva målet.
Har taxeringen prövats av kam­
marrätt eller regeringsrätten, skall
regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammar­rätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.

4     mom. Anföras besvär i
särskUd ordning hos fastighets­
taxeringsrätt, äger 75 § motsva­
rande tUlämpning.


168 § Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av laxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vUken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskalldagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.


Vad i 107, 108, 110, 111 och 113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga de­lar gäUa jämväl beträffande be­svär över allmän fastighetstaxe­rmg.

Beslut av kammarrätt eller rege­ringsrätten beträffande allmän fas­tighetstaxering skall, därest beslu­tet innefattar ändring av fastig-hetsprövningsnämnds eller läns­skatterätts beslut, för kännedom tUlställas, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kom­mun, där fastigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastig­heten är belägen, så ock, där fas-


Vad i 106, 107, 108, 110, 111 och 113 §§ är stadgat rörande be­svär över taxering för inkomst el­ler förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande be­svär över allmän fastighetstaxe­rmg.

Beslut av kammarrätt eller rege­ringsrätten beträffande allmän fas­tighetstaxering skall, därest beslu­tet innefattar ändring av fastig­hetstaxeringsrätts beslut, för kän­nedom tillställas, förutom klagan­den, den som äger fasligheten, den kommun, där fastigheten är belä­gen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fastighetens   ägare   har   sin   hem-


 


Prop. 1973:162                                                       75

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

tighetens ägare har sin hemorts-     ortskommun i annat län, skatte­kommun i annat län, skattechefen     chefen i det länet, i det länet.

Vid sådant beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse tUl den skattskyldige om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad han därvid har att iakttaga.

169 §

Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rö­rande allmän fastighetstaxering, att taxeringen verkställts på orätt ort eUer underlåtits på rätt ort, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären.

Beträffande skatterätts befogen- Beträffande  fastighetstaxerings-

het att vidtaga åtgärd som avses rätts befogenhet att vidtaga åtgärd
i första stycket skall 105 § 2 mom. som avses i första stycket skall
gälla i tUlämpliga delar.
           105 § 2 mom. gälla i tillämpliga

delar.

172 §

Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxering för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tiUämpning eller hava avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:

1)    13—15 §§, 16 § 2 och 3 1) 14 J, 16 § 2 och 3 mom. lUi-mom. liksom 18 och 19 §§ med       som 18 och 19 §§ med vissa be-bestämmdser om taxeringsnämn- stämmelser om taxeringsnämnder, der, riksskatteverket m. m.,      riksskatteverket m. m.,

2)    46 § angående uppgifter från statUg och kommunal myndighet m. m.,

3)    47—50 §§ angående gemen- 3) 47—50 §§ angående gemen­samma bestämmelser rörande de-        samma bestämmelser rörande de­klarationer och andra uppgifter, klaralioner och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av dock att samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd, så ock  fastighetstaxeringsnämnd liksom konsulent för taxering av vatten- fastighetstaxeringsombud och kon-fallsfastighet äga deltaga i gransk-      sulent för fastighetstaxering äga ningen av deklarationer och upp-  deltaga i granskningen av dekla-gifter, som avlämnats tiU ledning rationer och uppgifter, som av-vid allmän fastighetstaxering, lämnats   tUl   ledning   vid   aUmän

fastighetstaxering,

4)    123—125 §§ angående viten, samt

5)    126—128 §§ med särskUda föreskrifter.

Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskatte­lagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives be­träffande ägare i stället sådan innehavare.


 


Prop. 1973:162


76


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


173 §


1 mom. Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande till-lämpning beträffande kostnader för allmän fastighetstaxering, var­vid följande skall iakttagas.

1)    Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å er­sättning till ordförandena i fastig­hetstaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade ledamö­terna i dessa nämnder ävensom fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för taxering av vat­tenfallsfastighet.

2)    Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar.

de personer, som till samman­träde enligt 144 § 1 mom. särskilt inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 § inkal­lats efter länsstyrelsens medgivan­de,

de ordförande i fastighetstaxe­ringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sam­manträde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 147 § tredje stycket.

2      mom. I 165 § 2 mom. om-förmäld ledamot av kammarrät­ten åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, er­sättning av statsmedel enligt grun­der, som fastställas av Kungl. Maj: t.

3      mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsva­rande tillämpning å kommunvald ledamot (' fastighetstaxerings­nämnd.


1   mom.   Av statsmedel bestri­das:

1) ersättning åt ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade le­damöterna i dessa nämnder lik­som fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighets­taxering samt

2) bidrag tiU kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge­nom tillhandahållande av tjänste­män enligt 172 § första stycket vid 1), jämfört med 16 § 2 mom., eller annorledes, om dessa anstal­ter finnas äga särskilt värde för det allmänna.

Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av riksskat­teverket om ersättningar och bi­drag som ovan sägs.

2      mom. Sakkunnig eller tolk
erhåller gottgörelse av statsmedel
med belopp, som bestämmes av
länsstyrelsen.

I fråga om gottgörelse till sak­kunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskilda bestäm­melser.

3      mom. De personer, som
jämlikt 143 a § inkallats av läns­
styrelsen för meddelande av upp­
lysningar,

de personer, som enligt 144 §


 


Prop. 1973:162


77


 


Nuvarande lydelse

För inställelse vid fastighets­taxeringsnämnds sammanträden ävensom för inställelse vid sam­manträden, som omförmälas i 144 § 1 mom. och 145 §, äger av landstingskommuns förvaltningsut­skott utsedd ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning av lands­tingskommunens medel efter de för landstingsmän stadgade grun­der.


Föreslagen lydelse

1 mom. första stycket sista me­ningen kallats till sammanträde, som i nämnda moment sägs, eller som enligt 145 § första stycket sis­ta meningen kallats till samman­träde, som avses i nämnda styc­ke,

de ordförande i fastighetstaxe-ringsnätnnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sam­manträde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §, samt de av länsstyrelsen utsedda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd som ef­ter kallelse inställt sig till sam­manträde som anges i 145 §,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 147 § andra stycket samt

de personer som på vederbörlig kallelse deltagit i instruktionssam­manträde avseende fastighetstaxe­ring, som anordnats av riksskatte­verket eller länsstyrelse,

äga att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsmedel enligt be­stämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t.

4    mo m. I 1Ö5 § 2 mom. om-förmäld ledamot av kammarrätt åtnjuter för tid, varunder han va­rit inkallad till tjänstgöring, ersätt­ning av statsmedel enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj:t.

5    m o m. Av kommun valda le­damöter i fastighetstaxerings­nämnd äga, om sådant beslutas av kommunen, att av dess medel åt­njuta arvode, traktamente och re­sekostnadsersättning efter de grun­der som föreskrivas i kommunal­lagen (1953: 753) angående sådan gottgörelse till ledamöter i kom­munala nämnder.

Bestämmelsen i första stycket skall äga motsvarande tUlämpning beträffande av landstingskommuns förvaltningsutskott valda ledamö­ter, dock att ersättningen utgår ef­ter de för ledamöter i landstings­kommunens nämnder stadgade grunder.


 


Prop. 1973:162                                                                    78

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Om kostnad för deltagande i ar­bete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 § 2 mom., samt för inställelse vid sammanträde enligt 144 § 1 mom. och 145 § finnas bestämmelser i 133 § 1 mom. tred­je stycket.

174 §

4    mom. SärskUd fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande
samt ytterligare lägst fyra och högst åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med förordnande om särskUda fastighetstaxeringsdistrikt.

Övriga ledamöter väljas av kommunfuUmäktige. Länsstyrelsen be­stämmer antalet ledamöter med hänsyn tUl det särskUda fastighetstaxe­ringsdistriktets omfattning. Består särskUt fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen hur många ledamöter som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i särskUd fastighetstaxeringsnämnd jämte supple­anter, en för varje ledamot, skaU förrättas senast den 31 december året näst före taxeringsåret. Den som därvid fört ordet har att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i den särskUda fastighetstaxeringsnämnden och de valda om utgången av valet.

/ fråga om val av ledamöter och De   bestämmelser,   som   enligt

suppleanter  i  särskild fastighets-     13 § gälla i fråga om ledamöter
taxeringsnämnd gäller 13 § i till-     och suppleanter i lokal taxerings­
lämpliga delar.
                       nämnd,  skola  gälla  även  beträf­
fande  ledamöter och suppleanter
i      särskild      fastighetstaxerings­
nämnd.
Bestämmelserna i 133 § 2 mom.
  Bestämmelserna i 133 § 3 mom.
äga  motsvarande   tillämpning  på     äga   motsvarande   tillämpning  på
särskUd  fastighetstaxeringsnämnd.     särskUd   fastighetstaxeringsnämnd.

Bestämmelserna i det följande om taxeringsnämnd eller ordförande i taxeringsnämnd gälla även särskUd fastighetstaxeringsnämnd eller ord­förande i sådan fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat föreskrives.

5    mom. Taxeringsnämnd skall 5 mom. Taxeringsnämnd skall
pröva hos nämnden gjord fram-
pröva hos nämnden gjord fram­
stäUning om sådant särskilt an-
ställning om sådant särskUt angi-
givande av värden av olika i taxe-
vande av värden av olika i taxe­
ringsenhet ingående fastigheter el-
ringsenhet ingående fastigheter el­
ler delar av fastigheter som avses
ler delar av fastigheter som avses
i 8 § sista stycket kommunalskat-
i 8 § 5 mom. sista stycket kommu-
lelagen.
                                                 nalskattdagen.

184 §

Bestämmelsema i 7 §, 16 § 3 mom. samt 17 och 59 §§ äga motsva­rande tUlämpning vid särskild fastighetstaxering.

Samtliga ledamöter i taxeringsnämnden må deltaga i granskningen av särskUda fastighetsdeklarationer samt uppgifter och andra hand-Ungar som ingivits tiU ledning för den särskUda fastighetstaxeringen.


 


Prop. 1973:162


79


 


Nuvarande lydelse

För avgivande av yttrande i be­svärsmål, som är anhängigt i skat­terätt, må ordföranden rådgöra med ledamot i taxeringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla ledamöterna till sam­manträde utan hinder av att nämn­dens arbete i övrigt är avslutat.


Föreslagen lydelse

För avgivande av yttrande i be­svärsmål, som är anhängigt i fas­tighetstaxeringsrätten, må ordfö­randen rådgöra med ledamot i taxeringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla leda­möterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.


185 §2


Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 §§ samt 151 § fjärde—sjunde styckena gälla i tUlämpliga delar särskUd fastig­hetstaxering.

Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 §§ samt 151 § tredje—femte styckena gälla i tUl-lämpliga delar särskild fastighets­taxering. Härutöver skall iakttagas att lokal skattemyndighet skall i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, un­derrättas om reservation, som an­förts av annan ledamot än ordfö­randen.

Beslut om taxering må icke fattas av taxeringsnämnd såvida icke ord­föranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tUlstädes. Den om­ständigheten att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör dock ej hinder mot att beslut fattas om denna taxering.

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.


186

Uppkommer fråga om ny taxe­ring av fastighet i faU då särskUd fastighetsdeklaration icke avgivils, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om laxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighe­tens totala areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående särskilda värden en­ligt 10 § kommunalskattelagen (1928; 370) samt om anledningen till den nya taxeringen.

• Senaste lydelse 1972; 171. » Senaste lydelse 1972:171.


a §3

Uppkommer fråga om ny taxe­ring av fastighet i fall då särskUd fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tUlfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighe­tens totala areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tUltänkta taxeringsvärdet och däri ingående delvärden enligt 10 § kommunalskattelagen (1928; 370) samt om anledningen till den nya taxeringen.


 


Prop. 1973:162


80


Nuvarande lyddse                         Föreslagen lydelse

Fastighetsägaren skall, på sätt som avses i första stycket, beredas tUlfälle att yttra sig även då särskUd fastighetsdeklaration avgivits och fråga uppkommit att åsätta taxeringsvärde med avvikelse i väsentiigt hänseende från uppgift, som lämnats i deklarationen eller på annat sätt av ägaren. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om innebörden av den ifrågasatta avvikelsen och om de tUltänkta värdena.

189 §


Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av laxeringsåret samt den som där­efter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan underrättelse, om

ny taxering skett,

ny taxering icke skett i det fall särskUd fastighetsdeklaration av­givits eller framställning om ny taxering gjorts,

taxeringsnämnden med avvikel­se från vad som varit gällande un­der nästföregående taxeringsår, enligt 8 § sista stycket kommunal­skattelagen fördelat taxeringsvär­det på olika fastigheter eller delar av fastigheter som ingå i taxe­ringsenhet eller avslagit framstäU­ning om vidtagande av sådan taxe­ringsåtgärd.

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehåUet i taxe­ringsnämndens beslut samt, i fö­rekommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden som bestämts. Underrättelsen skall vidare inne­hålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.


Den lokala skattemyndigheten skaU så snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som där­efter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan underrättel­se, om ny taxering skett eller ny taxering icke skett i det fall sär­skild fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts.

Vidare skall den lokala skatte­
myndigheten så snart det kan ske
sända underrättelse till sökande
som begärt fördelning av taxe­
ringsvärdet enligt 8 § 3 mom. sista
stycket
        kommunalskattelagen

(1928: 370).

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe­ringsnämndens beslut samt, i före­kommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen {1928: 370) redovisade delvärden som be­stämts. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om skiljaktig mening, reservation eller särskUd mening som antecknats i protokoll eller annan handling.


I övrigt äga bestämmelsema i 69 § 4 mom. andra stycket motsvarande tillämpning beträffande underrättelse som nu sagts.

« Senaste lydelse 1972; 171.


 


Prop.1973:162


81


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


190 §6


Bestämmelserna i 156 § om rät­telse av fastighetslängd och fastig­hetstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av yttrande från nämndens ordförande och om un­derrättelse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tUlämp­ning på särskUd fastighetstaxering. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad un­der taxeringsåret, om ej anmärk-lung i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 156 § om rät­telse av faslighetslängd och fastig-helstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av yttrande från nämndens ordförande och om un­derrättelse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tUlämp-nuig på särskild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs angåen­de fastighetsprövningsnämnd avse skatterätt. Rättelse må dock ej be­slutas efter utgången av november månad under taxermgsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktighe­ten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt första stycket må ej föras särskUt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 191 och 195 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enUgt denna paragraf meddelas av Kungl, Maj;t,

191 §


1 mom. Talan mot taxerings­nämnds beslut må genom besvär hos länsskatterätten föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendent.

Har skatterätten avgjort besvär över viss taxering, må besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

2 m o m. Besvären skola ha in­kommit senast, från ägare den 15 augusti under taxeringsåret, från kommun den 30 september under taxeringsåret och från taxerings­intendent den 30 aprU året efter taxeringsåret.


1    mom. Talan mot taxerings­
nämnds beslut må genom besvär
hos fastighetstaxeringsrätten föras
av ägare av den fastighet beslutet
rör samt av vederbörande kom­
mun och taxeringsintendent.

Har fastighetstaxeringsrätten avgjort besvär över viss taxermg, må besvär ej anföras hos fastig-hetstäxeringsrätten rörande sam­ma taxering.

Bestämmelserna i 75 § skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt detta moment.

2    m o m. Besvären skola ha in­
kommit senast, från ägare den 15
augusti under taxeringsåret och
från kommun den 30 september
samma år.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april må­nad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yr-


<■ Senaste lydelse 1972:171. 6   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162

Nuvarande lydelse


82

Föreslagen lydelse

kanden och grunder för besvärs­talan, om ej med hänsyn till ut­redningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl fastighetstaxerings­rätten medgiver anstånd.

Inkomna besvär från ägare av fastighet efter den enligt första stycket för ägaren gällande be­svärstiden men före utgången av april månad efter taxeringsåret, får fastighetstaxeringsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.


 


Vn. Om besvär över skatterätts och kammarrätts beslut


VII. Om besvär över fastighets­taxeringsrätts och kammarrätts be­slut


193 §


Bestämmelserna i 164 § om be­svär över fastighetstaxeringsrätts beslut rörande allmän fastighets­taxering äga motsvarande tillämp­ning på särskild fastighetstaxering.

Bestämmdserna i 164 § om be­svär över fastighetsprövnings-nämnds beslut äga motsvarande tillämpning på särskild fastighets­taxering. Därvid skall vad som sägs om fastighetsprövningsnämnd avse skatterätt.

Bestämmelserna i 165 § äga motsvarande tillämpning på kammarrätts handläggning av mål angående särskild fastighetstaxering och därmed: sammanhängande frågor.

195 §

2 m o m. Den som enligt 191 § 1 mom. äger föra talan mot taxerings­nämnds beslut må i särsldld ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende icke blivit taxerad,


2) om taxering ägt rum av an­nan egendom än faslighet.

2)    om taxering ägt rum av an­nan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunalskattela­gen är att hänföra till fastighet,

3)    om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undanta­gen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4)    om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5)    om taxeringsbeslut beträffande fastigheten blivit oriktigt på grand av felräkning, misskrivning eUer annat uppenbart förbiseende,

6)    om eljest sådana omständigheter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskUda skäl föreligga för prövning av besvären,

7)    om underrättelse som avses i 189 § haft felaktigt innehåll.


 


Prop. 1973:162


83


 


Nuvarande lydelse

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterät­ten. Har taxeringen prövats av länsskatterätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prö­vats av kammarrätten eller rege­ringsrätten, skaU regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammar-rätlen må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas tUl prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos länsskatte­rätt, äger 75 § motsvarande till-lämpning.


Föreslagen lydelse

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetstaxe­ringsrätten. Har taxeringen prö­vats av fastighetstaxeringsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall rege­ringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammar­rätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas tiU prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.

5 mom. Anföras besvär i särskUd ordning hos fastighets­taxeringsrätt, äger 75 § motsva­rande tillämpning.


197 §«


Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med an­ledning av anförda besvär ändras eUer taxeringsvärde åsättes fastig­het, som ej blivit taxerad, har skatterätten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga där­emot svarande åtgärder för efter­följande år under taxeringsperio­den, om ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 13 § 1 mom. kommunal­skattelagen bör föranleda ny taxe­ring av fastigheten.

Sådan anmälan hos skatterätten må jämväl göras av fastighetens ägare eUer, om besvären anförts av annan än ägaren, av denne.


Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med an­ledning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastig­het, som ej blivit taxerad, har fastighetstaxeringsrätten att efter anmälan av taxeringsintendent vid­taga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxe­ringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant förhållande in­träffat som enligt 13 § 1 mom. kommunalskaltdagen bör föranle­da ny taxering av fastigheten.

Sådan anmälan hos fastighets­taxeringsrätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om be­svären anförts av annan än äga­ren, av denne.


200 § Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskatte­lagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens stäUe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives be­träffande ägare i stället sådan innehavare.

Bestämmelserna i denna förord- Bestämmelserna i denna förord­
ning om taxeringsnämndernas
   ning om taxeringsnämndernas
verksamhet beträffande taxeringen
verksamhet beträffande taxeringen
för inkomst och förmögenhet samt
för inkomst och förmögenhet samt

' Senaste lydelse 1972: 171.


 


Prop. 1973:162          x                                                       84

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

för sådan taxering meddelade ge-   för sådan taxering meddelade ge­
mensamma bestämmelser om de-
    mensamma bestämmelser om de­
klarationer och andra uppgifter
       klarationer och andra uppgifter
liksom föreskrifterna om riksskat-
    liksom föreskrifterna om riksskat­
teverket, de särskilda föreskrifter-
   teverket, de särskUda föreskrifter­
na om viten i 123—125 §§ och om
   na om viten i 123—125 §§ och om
kostaader för taxeringsarbetet i
      kostnader för taxeringsarbetet i
129 §, 130 § och 173 § 2 mom.
      129 och 130 §§ äga motsvaran-
äga motsvarande tillämpning i
  de tillämpning i fråga om hand-
fråga om handhavandet av sär-
      hävandet av särskild fastighets-
skUd fastighetstaxering i den mån
   taxering i den mån ej annat före-
ej annat föreskrivits.
             skrivits.

Ledamot av kammarrätten åtnjuter för tid, varunder han varit inkal­lad tUl tjänstgöring enligt 193 § andra stycket, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången, i fråga om bestämmelser som avser allmän fastighetstaxering, vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och i övrigt vid 1976 års årUga taxering; dock att äldre bestämmelser om länsskatterätts befattning med mål om fastighetstaxering skaU fr. o. m. den 1 juli 1975 avse fas­tighetstaxeringsrätt.

Äldre bestämmelser tUlämpas vid 1975 års taxering för inkomst och förmögenhet och vid eflertaxermg för år 1975 eller tidigare år.

9   Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291)

Härigenom förordnas, alt 1, 9, 27 och 33 §§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller rättskipning i Denna lag gäller rättskipning i
regeringsrätten, kammarrätt, skat- regeringsrätten, kammarrätt, skat­
terätt och länsrätt.
               terätt,   fastighetstaxeringsrätt  och

länsrätt.

9 §

Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntiig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antagas vara tUl fördel för utredningen.

I   kammarrätt,   skatterätt   och I kammarrätt, skatterätt, fastig-

länsrätt skall muntlig förhandling hetstaxeringsrätt och länsrätt skall

hållas, om enskild som för talan muntlig förhandling hållas, om en-

i målet begär det samt förhand- skild som för talan i målet begär

lingen ej är obehövlig och ej hel- det samt förhandlingen ej är obe-

ler särskilda skäl talar mot det. hövlig och ej heller särskUda skäl

talar mot det.


 


Prop. 1973:162                                                                    85

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

27 §
Finner  skatterätt  eller  länsrätt
  Finner    skatterätt,    fastighets-

att förhör med vittne eller sak- taxeringsrätt eller länsrätt att för-
kunnig lämpligen bör hållas av hör med vittne eller sakkunnig
annan skatterätt eller länsrätt, får lämpligen bör hållas av annan
rätten efter samråd med denna be- skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
sluta härom.
                         eller länsrätt, får rätten efter sam-

råd med denna besluta härom.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken i tUlämpliga delar.

33                                     §

Mot   skatterätts   och   länsrätts Mot skatterätts, fastighetstaxe-

beslut föres talan hos kammarrätt, ringsrätts och länsrätts beslut föres

Mot kammarrätts beslut föres ta- talan hos kammarrätt. Mot kam-

lan hos regeringsrätten. Talan fö- marrätts  beslut  föres  talan  hos

res genom besvär.        regeringsrätten. Talan föres genom

besvär.

Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

10   Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas i fråga om lagen om skatterätt och länsrätt (1971; 52),

dels att rabriken till lagen samt 1—3 och 5—14 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

Lag

om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §
I varje län finns en länsskatte-        I varje län finns en länsskatte­
rätt och en länsrätt. För hela lan-     rätt, en fastighetstaxeringsrätt och
det finns en mellankommunal skat-     en länsrätt. För hela landet finns
terätt.
                                en meUankommunal skatterätt.

2§ Länsskatterätt och länsrätt har        Länsskatterätt,     fastighetstaxe-sitt kansli i länsstyrelsen. Den mel-     ringsrätt och länsrätt har sitt kansli


 


Prop. 1973:162


86


 


Nuvarande lydelse

lankommunala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.

Skatterätt och länsrätt samman­träder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskUda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.


Föreslagen lyddse

i länsstyrelsen. Den meUankom-munala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.

Skatterätt, fastighetstaxerings­rätt och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.


3 § Vid skatterätt handlägges mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

Vid fastighetstaxeringsrätt hand­lägges mål om fastighetstaxering enligt vad därom är särskilt före­skrivet samt mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370).


5 § Skatterätt och länsrätt består av ordförande och nämndemän, om ej annat följer av 6 §. Rätten är domför med ordförande och tre nämnde­män. Fler än fyra nämndemän får ej tjänstgöra i rätten.

Fastighetstaxeringsrätt består av ordförande, värderingstekniska ledamöter och nämndemän, om ej annat följer av 6 §. Rätten är domför med ordföranden och tre andra ledamöter, varav minst en värderingsteknisk ledamot och minst två nämndemän. Fler än fyra ledamöter, utöver ordföran­den, får ej tjänstgöra i rätten. Sam­manträde med samtliga ledamöter får dock hållas för överläggning rörande de värderingsgrunder som avses skola tillämpas.

Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall fin­nas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellankommunala skatterät­ten.

Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall fin­nas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellankommunala skatterät­ten. Konungen bestämmer också hur många värderingstekniska le­damöter och nämndemän som skall finnas i varje län för tjänst­göring i fastighetstaxeringsrätt.


 


Prop. 1973:162


87


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


6 §

Skatterätt och länsrätt är dom­för utan nämndemän


Skatterätt, fastighetstaxerings­rätt och länsrätt är domför med ordföranden ensam


1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages.


2. vid sådant förhör med vitt­ne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt eller länsrätt.

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt, fastighetstaxe­ringsrätt eller länsrätt,

3.    vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eUer annat uppenbart förbiseende,

4.    vid beslut att tills vidare återkaUa körkort eller turistkörkort eller att tiUs vidare vägra godkännande av utiändskt körkort, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5.    vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål,

6.    vid avgörande ay mål i vilket saken är uppenbar.


Om det ej är påkallat av sär­skild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är skatterätt och länsrätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar pröv­ning av målet i sak.

Om det ej är påkallat av sär­skild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är skatterätt, fas­tighetstaxeringsrätt och länsrätt domför med ordföranden ensam vid beslut som ej innefattar pröv­nmg av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1.    mål om utdömande av vite,

2.    mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagan­de från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kon­trolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3.    mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårds-lagen (1960: 97),


4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfatlningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.


4.    mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5.   mål om uppdelning av taxe­ringsvärde enligt 8 § 3 mom. sista stycket         kommunalskattelagen (1928: 370).


7 §


I länsskatterält och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka in­nehar tjänst vid länsstyrelsen. Så­dan tjänst tillsättes av Konungen, I den mellankommunala skatterät­ten finns en eller flera ordföran­de vilka förordnas av Konungen för viss tid.


I länsskatterätt, fastighetstaxe­ringsrätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka innehar tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsättes av Konungen, I den mellankommunala skatterät­ten finns en eller flera ordförande vilka förordnas av Konungen för viss tid.


 


Prop. 1973:162


88


 


Nuvarande lydelse

Om bevUjande av ledighet och förordnande av vikarie för ord­förande i skatterätt och länsrätt meddelas bestämmelser av Ko­nungen,

Ordförande i skatterätt och läns­rätt skaU vara lagfaren. Ordföran­de och föredragande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk med­borgare. Den som är omyndig eller i konkurstUlstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragan­de.


Föreslagen lydelse

Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ord­förande i skatterätt, fastighets­taxeringsrätt och länsrätt medde­las bestämmelser av Konungen,

Ordförande i skatterätt, fastig­hetstaxeringsrätt och länsrätt skaU vara lagfaren. Ordförande och fö­redragande i sådan rätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.


 


8 §

Nämndeman i länsskatterätt och länsrätt utses genom val. Va­let förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäk­tige med den fördelnuig dem emel­lan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommun­fullmäktige i Gotlands kommun.


Nämndeman i länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstings­kommun, av landstinget och kom­munfuUmäktige med den fördel­ning dem emellan som länsstyrel­sen bestämmer efter befolkningsta­len. I Gotlands län förrättas va av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.


Nämndeman i den mellankonmiunala skatterätten förordnas av Ko­nungen.

Värderingsteknisk ledamot i fas­tighetstaxeringsrätt förordnas av länsstyrelsen.


.9

Valbar tUl nämndeman i läns­skatterätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är man­talsskriven och bosatt uiom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämndeman i den mellankommu­nala skatterätten får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

§

Valbar till nämndeman i läns-skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är mantalsskri­ven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämnde­man i den mellankommunala skat­terätten får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länssty­relse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårds­konsulent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.


 


Prop. 1973:162


89


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

9 a §

Värderingsteknisk ledamot i fastighetstaxeringsrätt skall vara myndig svensk medborgare och ha sakkunskap i fråga om fastig­hetsvärdering. Bland de värde­ringstekniska . ledamöterna skall finnas företrädd sådan sakkunskap beträffande olika slag av fastig­heter.

Bestämmelsen i 9 § andra styc­ket skall äga motsvarande tillämp­ning beträffande värderingsteknisk ledamot.


10 §

Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman visar giltigt hinder, får skatterätt eller länsrätt entle­diga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att från­träda uppdraget. Upphör nämnde­man att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Nämndeman / skatterätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan rätt visar gUtigt hinder, får rätten entlediga honom tidi­gare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara val­bar eller behörig, förfaller upp­draget.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning be­träffande nämndeman i fastighets­taxeringsrätt, dock att sådan nämn­deman utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.

Värderingsteknisk ledamot i fas­tighetstaxeringsrätt förordnas för tid som sägs i andra stycket.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för återstående tid.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman eller förordnas ny värderingsteknisk ledamot för den tid som i vartdera fallet återstår.


11 §

Ledamot och föredragande i skatterätt och länsrätt skall ha av­lagt domared eller försäkran en­ligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.


Ledamot och föredragande i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall ha avlagt do­mared eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.


 


12 §

De som står i sådant förhållan­de till varandra som sägs i 4 kap.


De som står i sådant förhållan­de till varandra som sägs i 4 kap.


 


Prop. 1973:162


90


 


Nuvarande lydelse

12 § rättegångsbalken får ej sam­tidigt tjänstgöra som ledamöter i skatterätt eller länsrätt.


Föreslagen lydelse

12 § rättegångsbalken får ej sam­tidigt tjänstgöra som ledamöter i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt.


13 §


I fråga om omröstning i skatte­rätt och länsrätt gäller bestämmel­serna i 16 och 29 kap. rättegångs­balken om omröstning i domstol med endast lagfama ledamöter. Ordföranden säger först sin me­ning.


I fråga om omröstning i skatte­rätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt gäller bestämmelsema i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med en­dast lagfarna ledamöter. Ordfö­randen säger först sin mening.


14 §


Konungen meddelar ytterUgare föreskrifter om skatterätts och länsrätts organisation och verk­samhet.


Konungen meddelar ytterligare föreskrifter om skatterätts, fastig­hetstaxeringsrätts och länsrätts or­ganisation och verksamhet.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975, dock att lagen skaU gäUa redan dessförinnan i fråga om åtgärder som erfordras för lagens tUl-lämpning efter ikraftträdandet.


 


Prop. 1973:162                                                        91

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 oktober 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS­SON, FELDT,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nya reg­ler för fastighetstaxeringen, m. m. och anför.

1   Inledning -

Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Den senaste all­männa fastighetstaxeringen ägde rum år 1970. Nästa allmänna fastig­hetstaxering skall således ske år 1975. Särskild fastighetstaxering verk­ställs de år då allmän fastighetstaxering inte äger ram.

Ett omfattande arbete med modernisering av fastighetstaxeringsreg­lerna har företagits under de senaste fem åren. Översynen påbörjades inför 1970 års allmänna fastighetstaxering av 1966 års fastighetstaxe­ringskommittéer. Dessa lämnade förslag till nya regler inom olika områ­den av den allmänna fastighetstaxermgen. Förslaget har legat lill grund för lagstiftning (prop. 1968: 154, BeU 1968: 72, rskr 1968: 376, SFS 1968: 729—734). Efter förslag av fastighetstaxeringskommitteérna har nya organisatoriska och andra formella bestämmelser om särskUd fastig­hetstaxering införts (prop. 1970; 160, BeU 1970: 61, rskr 1970: 386, SFS 1970: 673 och 935). Vidare har efter förlag av fastighetstaxeringskom-mittéema och efter utredningar, som företagits inom finansdepartemen­tet, ytterligare ny lagstiftning om fastighetstaxering skett under nyss­nämnda tidsperiod (prop. 1969: 96, BeU 1969; 43, rskr 1969: 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969; 147, BeU 1969: 70, rskr 1969: 409, SFS 1969: 709 och 710, prop. 1970: 132, BeU 1970; 43, rskr 1970: 269, SFS 1970:231, prop. 1971:68, SkU 1971:32, rskr 1971:162, SFS 1971: 171).

I december 1970 tillkallades 1971 års fastighetstaxeringsutredning för den fortsatta översynen av fastighetstaxeringsreglerna. Efter förslag i ett delbetänkande av fastighetslaxeringsutredningen (Ds Fi 1971: 13), Ny-och omtaxering av fastighet, har bl. a. nya materiella regler införts vid särskUd fastighetstaxering (prop. 1972:49, SkU 1972:23, rskr 1972: 164, SFS 1972:169—171 och 443).


 


Prop. 1973:162                                                        92

TiU följd av ändrmgar av den civilrättsliga fastighetslagstiftningen tillkallades i april 1966 en särskUd sakkunnigi fö tt se över reglema för det skatterättsliga fastighetsbegreppet och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen antog för utredningsverksamheten beteck­ningen utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Denna ut­redning har i november 1971 avgett betänkandet (Ds Fi 1971: 15) Det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Vidare har utredningen i december 1972 avgett promemoria (Ds Fi 1972: 11) angående beskattnmg av vis­sa gemensamhetsanläggningar. Promemorian innehåller förslag såväl om fastighetstaxeringen av gemensamhetsanläggningar enUgt lagen (1966; 700) om vissa gemensamhetsanläggningar som om inkomst- och förmögenhetstaxeringen av sådana anläggningar.

1971 års fastighetstaxeringsutredning2 har i januari 1973 avgett sitt slutbetänkande (SOU 1973:4) Fastighetstaxering. Detta umehåller förslag till nya och ändrade bestämmelser i materiella samt organisa­toriska och andra formeUa regler vid fastighetstaxeringen. Vidare har inom finansdepartementet i febraari 1973 upprättats promemoria an­gående fastighetsbegreppet i skatterätten, m. m. (Ds Fi 1973; 7). Utom förslag som avser fastighetsbegreppet innehåller promemorian främst förslag tiU ändrade regler om taxeringsenhet.

Remissyttranden avgivna över betänkandet Det skatterättsUga fastig­hetsbegreppet har sammanställts i bihang tUl promemorian angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m. m. vartill hänvisas i delta av­seende. Efter remiss har yttranden vidare avgetts över samtiiga tre öv­riga förslag, nämligen betänkandet Fastighetstaxering (kallas i fortsätt­ningen utredningsförslaget) samt promemoriorna angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar (i det följande benämnt promemo­rieförslaget om gemensamhetsanläggnmgar) och fastighetsbegreppet i skatterätten, m. m. (kallas i fortsättningen promemorieförslaget om fas­tighetsbegreppet) av kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, Göta hovrätt, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket (RSV), centralnämnden för fastighetsdata (CFD), lantbraksstyrdsen, lantmäteristyrelsen, skogssty­relsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelsema i Stockholms, Uppsala, Östergöt­lands, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtiands och Västerbottens län, realisationsvinstkommittén, bostadsskattekommit-tén. Föreningen auktoriserade revisorer, HSB:s riksförbund (HSB), Ko­nungariket Sveriges stadshypotekskassa. Lantbrukarnas riksförbund. Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska revi-

» Länsrådet S. Villner.

" F. d. generaldirektören R. Dahlgiren, ordförande, fastighetsrådet B. Hall, läns­rådet S. Manhem, professorn N.-E. Nilsson och kammarrättsrådet U. Wadell.


 


Prop. 1973:162                                                        93

sorsamfundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges akademikers cen­tralorganisation (SACO), Sveriges aUmänna hypoteksbank, Sveriges fas­tighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sve­riges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveri­ges skogsägareföreningars riksförbund och Taxeringsnämndsordförande­nas riksförbund (TOR). Lantbruksstyrelsen har till sitt yttrande fogat ut­låtanden från lantbraksnämnderna i flertalet län. Skogsstyrelsen har bi­fogat sammanställning över skogsvårdsstyrelsernas yttranden tUl skogs­styrelsen angående skogstaxeringen. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttrande från den lokala skattemyndigheten i Linköping och länsstyrelsen i Jönköpings län yttranden frän de lokala skattemyndighe­terna i Jönköping, Tranås och Vetianda. Sveriges allmänna hypoteks­bank har bifogat yttrande frän Smålands m. fl,, provinsers hypoteksför-ening.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i sitt yttrande i fråga om skogs­taxeringen hänvisat tUl och överlämnat ett av länsstyrelsens skogssak­kunnige avgivet utiåtande. Länsstyrelsen i Jämtiands län åberopar i fråga om skogslaxeringen skogsvårdsstyrelsens i länet avgivna yttrande tUl skogsstyrelsen. Beträffande speciella frågor vid taxeringen av skogs­brak och jordbruk hänvisar länsstyrelsen i Hallands län tUl överlämnade yttranden av skogsvårdsstyrelsen resp, lantbruksnämnden i Hallands län, Lantbrakarnas riksförbund hänvisar i sitt yttrande till ett inom Lantbru­kets skattedelegation upprättat utlåtande, Samma utiåtande åberopas i huvudsak av Sveriges jordbrukskasseförbund och av Sveriges skogsäga­reföreningars riksförbund, SR åberopar vad SACO anfört i sitt yttrande. Svenska bankföreningen åberopar i angivna delar ett inom Näringslivets skattedelegation upprättat utlåtande. Detta utlåtande åberopar vidare Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund såsom sitt ytt­rande. I utlåtandet av Näringslivets skattedelegation åberopas i vad gäl­ler skogstaxeringen vad som anförts i Skogsindustriemas samarbetsut­skotts nedan angivna remissyttrande.

Därutöver har remissyttranden avgetts över utredningsförslaget (SOU 1973; 4) av statskontoret, justitiekanslem, Svea hovrätt, statistiska cen­tralbyrån (SCB), statens vattenfallsverk, statens naturvårdsverk, statens institut för byggnadsforskning, domänverket, bankinspektionen, tekniska högskolan i Stockholm, lantbrakshögskolan, skogshögskolan, länsstyrel­sen i Värmlands län. Föreningen Sveriges fögderichefer. Landsorganisa­tionen i Sverige (LO), Samfundet för fastighetsvärdering. Skogsindust­riernas samarbetsutskott, Svensk industriförening. Svenska dverksföre-. ningen. Svenska kraftverksföreningen. Svenska riksbyggen, Sveriges jordägareförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Skogsmdustriemas samarbetsutskott hänvisar utom i fråga om skogs-taxeringen tiU NärmgsUvets skattedelegations utlåtande.


 


Prop. 1973:162                                                        94

Efter remiss har yttranden över promemorieförslaget om gemensam­hetsanläggningar (Ds Fi 1972:11) avgetts av allmänna ombudet för mellankommunala mål, försäkringsinspektionen, företagsskattebered-ningen. Samfundet för fastighetsvärdering och TCO. TUl promemorie­förslaget har bifogats skrivelse från Hummelvretens anläggningssamfäl­lighet angående den skatterättsliga behandlingen av gemensamhetsan­läggningar.

Över promemorieförslaget om fastighetsbegreppet (Ds Fi 1973; 7) har remissyttranden även avgetts av kammarkollegiet, SCB, statens vatten­fallsverk, aUmänna ombudet för meUankommunala mål, lantbrakshög­skolan, företagsskatteberedningen. Skogsindustriemas samarbetsutskott, Svensk induslriförening. Svenska elverksföreningen och Svenska kraft­verksföreningen. Skogsmdustriemas samarbetsutskott hänvisar utom så­vitt gäller frågor om skog tUl utiåtande av Näringslivets skattedelega­tion. Yttrande över förslaget har vidare inkommit från Aktiebolaget Sydvatten.

2    Allmän orientering

2.1 Garantibeskattningen

Fastighetstaxeringens ursprungliga syfte är att ta fram ett underlag för den kommunala fastighetsbeskattnmgen främst i form av laxermgs-värden på fastigheterna. Den kommunala beskattningen av fastighet är utformad som en garantiskatt. Detta innebär att den kommun, där en fastighet är belägen, skall garanteras att få viss skatt från fastigheten. Enligt nuvarande bestämmelse i 47 § kommunalskattelagen (1928: 370, KL) sker detta genom att till fastighetsägarens inkomster av olika slag läggs ett belopp, det s. k. garantibeloppet, motsvarande 2 % eller det s. k, repartilionstalet av fastighetens taxeringsvärde. Vid den kommu­nala beskattningen avräknas emeUertid det s, k, procentavdraget från nettointäkten av fastigheten. Procentavdraget är lika stort som garanti­beloppet för fastigheten (45 § KL). För kommunerna innebär garanti­beskattningen en merinkomst endast om den är effektiv, vUket den är om procentavdraget inte kan eller endast delvis kan utnyttjas samt ga­rantibeloppet helt eller delvis kvarstår trots grandavdrag. Vidare iimebär garantibeskattaingen att den kommun där fastighet är belägen har en garanti för att minst 2 % av taxeringsvärdet av varje inom kommunen belägen skattepliktig fastighet skall inkomstbeskattas där.

Fastighetstaxeringsutredningen har gjort vissa beräkningar i vilken grad garantibeloppen kan anses vara effektiva. Man har då funnit att ef­fektivitetsgraden ligger vid 20 % för jordbruksfastigheter och industri­fastigheter, 75 % för villor, fritidshus samt hyres- och affärsfastigheter och 100 % för exploateringsfastigheter. Motsvarande beräkningar har


 


Prop. 1973:162                                                        95

gjorts inom finansdepartementet. Man har därvid kommit tUl ett i stort sett likartat resultat. Med utgångspimkt i den beräknade effektivitetsgra­den samt från de skattepliktiga taxeringsvärden, som uppges i SCB;s sammanställning över slutresultatet av 1972 års fastighetstaxering gör fastighetstaxeringsutredningen — dock utan att göra anspråk på exakt­het — följande uppställning, för att utvisa storleksgraden av den nuva­rande effektiva garantibeskattningen.

 

 

Taxerings-

Garanti-

Effekti-

Effektiva

 

värde

belopp

vitetsgrad

garanti-

 

1972

milj. kr.

%

belopp

 

miljarder kr.

 

 

milj. kr.

Jordbruk

33,2

664

20

132,8

ViUor och fritidshus

86,5

1730

75

1 297,5

Hyres- och affärs-

 

 

 

 

fastigheter

102,3

2 046

75

1 534,5

Industrifastigheter

57,7

1 154

20

230,8

Exploateringsfastig-

 

 

 

 

heter

2,8

56

100

56,0

Summa

282,5

5 650

 

3 251,6

Detta gör vid en genomsnittlig utdebitering av 25 kr. en årlig inkomst för kommunerna av ca 800 milj. kr. Efter 1975 års allmänna fastighets­taxering torde motsvarande belopp kunna anges till ca 900 milj. kr.

2.2 Användningsområden i övrigt för uppgifter från fastighetstaxeringen

Uppgifter från fastighetstaxeringen kommer till användning för åtskU-Uga andra ändamål än garantibeskattningen, både inom och utom be­skattningens område. För beskattningens del kan nämnas den schablon­mässiga inkomstbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt fas­tigheter, som tilUiör bostadsföreningar m. fl. Uppgifter från fastighets­taxeringen används för att ta fram underlag för byggnadsavskrivningar och för beskattning av intäkt av skogsbruk. De har vidare betydelse för realisationsvinstbeskattningen, för fördelning av inkomst av faslighet mellan olika kommuner, för beräkning av förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt, stämpelskatt och skogsvårdsavgift m. m.

Även utanför beskattnUigen har rättsverkningar knutits till värden och andra uppgifter som fastställs vid fastighetstaxeringen. I korthet kan här nämnas en del av dessa f aU.

Taxeringsvärdets storlek har betydelse för vissa placerings- och fon-deringsregler i bl. a. förordningen (1924: 474) med särskUda bestämmel­ser om anbringande av omyndigs medel, lagen (1972: 262) om under­stödsföreningar, lagen (1944: 705) om aktiebolag, lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, kommunallagen (1953:753), förordningen (1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor, reglementet (1961: 265) angående


 


Prop. 1973:162                                                        96

förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder och reglementet (1962: 401) angående förvaltningen av de aUmänna försäkringskassornas fon­der för den obligatoriska och den friviUiga sjukförsäkringen.

Taxeringsvärdets storlek kan även ha betydelse som fördelningsgrand t. ex. i fråga om bidrag tUl vägförenmgs utgifter enligt lagen (1939; 608) om enskilda vägar och av ansvarighetsbeloppet i fråga om gemensamt intecknade fastigheter enligt jordabalken (JB). Enligt förköpslagen (1967: 868) får kommuns förköpsrätt inte utövas i fråga om fastighet med mindre ägovidd än 3 000 m och med lägre taxeringsvärde än 200 000 kr.

I praktiken förekommer det vidare att fastighetsbelåningen anknyts till taxeringsvärdena även om föreskriftema därom upphävts. Även vid obligationsupplåning och som vUlkor för placering av stiftelses medel använder man ibland taxeringsvärdena som grand för beräkning av be­lopp, intill vUket inteckning i fastighet får godkännas som säkerhet vid utlåning eUer som täckning för fonder.

Fastighets beskattaingsnatur, dvs. dess karaktär av antingen jord­braksfastighet eUer annan fastighet, sådan den faststäUs vid fastighets­taxeringen, är grandläggande för inkomstbeskattningen av dessa fastig­heter. Beskattningsnataren har också avgörande betydelse vid tiUämp­ningen av jordförvärvslagen (1965: 290) och jordhävdslagen (1969: 698). Inkomst av jordbruksfastighet men ej av arman fastighet är vidare pen­sionsgrundande i fråga om tiUäggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Arealuppgifter som faststäUts vid fastighetstaxe­ringen har betydelse för möjligheten att erhåUa särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag enligt kungörelsen (1967; 422) om särskilt över­gångsbidrag och avgångsvederlag åt jordbrukare.

Såväl statiiga och kommunala organ som det privata näringslivet, en­skUda personer och institutioner har användning av värden och andra uppgifter, som bestämts vid fastighetstaxeringen, både då det gäller be­dömningar av själva fastighetsmarknaden och klarlägganden av fastig­hetsbeståndets straklur för olika planeringsändamål och samhällspoli-tiska överväganden. Användbara för nyssnämnda ändamål torde även vissa nya uppgifter vara som fr. o. m. 1970 års taxering redovisats ut­över de traditionella; de sistnämnda har avsett värden, beskattningsna­tur, skattepUktsförhållande, arealstorlek m. m. Antalet i fastighetsläng-dema angivna koder är i fråga om beskattningsnatur två och skatteplikt nio. De nya uppgiftema avser ägarkategorier, för vilka anges nio ko­der, fastighetstyper, för vUka anges 20 koder, bebyggelseförhåUanden, för vilka fem koder markeras, m, fl.


 


Prop. 1973:162                                                        97

2.3 Statistikuppgifter

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxeruig uppgick det totala taxe­ringsvärdet för något över 2 milj. skattepliktiga taxeringsenheter till omkring 258 miljarder kr. Av det sammanlagda taxeringsvärdet föll ca 33 miljarder eller ungefär 12 % på jordbruksfastighet och i det närmaste 225 miljarder kr. eller ca 88 % på annan fastighet.

Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering var motsvarande siffror följande. Det totala taxeringsvärdet för ca 1,8 milj. skattepliktiga taxeringsenheter uppgick till 164 miljarder kr., varav omkring 26 miljar­der kr. eller 16 % avsåg jordbruksfastigheterna och återstoden, ca 137 miljarder kr. eller ungefär 84 % annan fastighet. För jordbruksfastighe­ternas del steg sålunda taxeringsvärdet 27 % och för annan fastighet med 64 %. Motsvarande procenttal var i fråga om höjningarna mellan 1965 och 1970 års taxeringar 20 % resp. 113 %.

I fråga om delvärdena för de båda beskattningsnaturerna kan föl­jande procentueUa förändringar mellan 1965 och 1970 års laxeringar framhållas. Lantbruksvärdet (jordbraksvärdet och värdet av särskilda tillgångar) uppgick år 1970 tUl omkring 19 miljarder kr. och hade ökats med 28 %. Skogsbraksvärdet uppgick tiU något mer än 13 mil­jarder kr. och hade stigit med 16 %. Exploateringsvärdet (1965 års tomt- och industrivärde) var närmare 800 milj. kr. och hade höjts med 75%.

Markvärdet på annan fastighet steg mellan 1965 och 1970 års taxe­ringar med 69 % och byggnadsvärdet med 61 %. Markvärdets andel av det totala taxeringsvärdet på annan faslighet sjönk från 19 % vid 1965 års taxering tiU 11 % vid 1970 års taxering. Vid 1970 års taxe­ring uppgick det totala markvärdet till omkring 44 miljarder kr, och byggnadsvärdet tUl något över 180 miljarder kr.

Det sammanlagda antalet skattepliktiga taxeringsenheter var år 1970 något mer än 2 milj. Motsvarande antal vid 1965 års taxering var •omkring 1,8 milj. Antalet jordbruksfastigheter, som år 1970 var unge­fär 351 000, minskade under perioden 1965—1970 med ca 33 000, An­talet taxeringsenheter med beskattningsnaturen annan fastighet var år 1970 över 1,7 mUj. De hade mellan åren 1965 och 1970 ökat med nära 300 000,

Antalet skattepliktiga taxeringsenheter av beskattningsnaturen annan fastighet fördelade sig på olika fastighetstyper enligt följande:

 

Villafastigheter

 

1512 235

därav med

 

 

enfamiljsvilla

762 741

 

tväfarailjsvilla

83 623

 

rad- och kedjehus

54 826

 

fritidshus

420 418

 

Hyres- och affärsfastigheter

 

114 555

Industrifastigheter

 

67 055

Exploateringsfastigheter

 

33 154

 

S:a

1 726 999

7    Riksdagen 1973.1 saml.

Nr 162

 


 


Prop. 1973:162                                                        98

Fr, o. m, 1970 års allmänna fastighetstaxering åligger det SCB att utföra den statistiska bearbetningen av taxeringsmaterialel. Resultatet har redovisats för hela riket, län. A-regioner, kommunblock och kom­muner. Fr, o. m, år 1971 utför SCB även bearbetningar av materialet från den särskilda fastighetstaxeringen. Delta redovisas länsvis.

3    Frågor om grunder och värdering vid fastighetstaxeringen 3.1 Fastighetsbegreppet

3.1.1 Nuvarande ordning

Grundläggande för fastighetstaxeringen är bestämmelser om vad som skall taxeras. Detta regleras genom föreskrifter om vad som i skatterätten skall hänföras till fastighet.

Skatterättsliga bestämmelser om fastighetsbegreppet finns främst i KL. TUl dessa bestämmelser hänvisas i förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt (SI) och förordningen (1947: 577) om statiig förmö­genhetsskatt (SF). Vidare finns skatterättsliga bestämmelser om fastig­hetsbegreppet i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). I förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt (MF) och i stäm­pelskatteförordningen (1964: 308) ingår regler som är avhängiga av det fastighetsbegrepp, som tillämpas inom skatterätten.

Såvitt gäller fastighetstaxeringen samt inkomst- och förmögenhets­taxeringen ges en grandläggande definition i 4 § tredje stycket KL. Där föreskrivs att med fastighet förstås i KL vad enligt allmän lag är att hänföra till fast egendom, liksom byggnad, även om den enligt all­män lag inte är hänförlig till fast egendom. Registrering enligt lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska an­läggningar samt om rätt tUl elektrisk kraft m. m. skall emellertid inte föranleda alt sålunda registrerad egendom enbart på denna grund i beskattningsavseende hänförs till fastighet. Med allmän lag förstås här­vid lagen (1895: 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra, trots att denna lag har upphört att gälla.

Enligt 1895 ärs lag är fast egendom jord på landet och i stad (1 §). Till jorden hör därpå uppförda hus, vattenverk och andra byggnader, för stadigvarande bruk i jorden anbragta ledningar och andra anlägg­ningar, stängsel, pä rot stående träd och andra växter tUlika med frukt därpå, samt gödsel (2 § första stycket). Till byggnad hör fast inredning, såsom avbalkningar, ledstänger, spiltor, krubbor och annat dylikt, ledningar för uppvärmning, belysning, luftväxling samt vattens eller andra ämnens inledande eller bortförande, annat, som i vägg, tak eller golv är inmurat eller intimrat, samt vad som anskaffats till sta­digvarande bruk för byggnaden, såsom dubbeldörrar, innanfönster, nycklar, järnspislar, järnugnar, kaminer, brandredskap m. m. (3 § första


 


Prop. 1973:162                                                        99

stycket), TUl fabrik eller annan byggnad som inrättats för industriell verksamhet hör dessutom varje motor, maskin, kärl eller därmed jäm­förligt redskap, som för sin användning kräver och även vilar på fast, från grunden berett underlag, liksom kraftledningar med därtill hö­rande inrättningar, dock med undantag av sådana ledningar som över­för kraft från det allmänna ledningssystemet till särskild maskin som inte är att hänföra tUl fast egendom (3 § andra stycket). Även om de tillhör jordägaren, hänförs inte byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning, som är avsedd för gruvdrift, till den jord varpå gruvan är belägen (4 § andra stycket). Såsom fast egendom anses byggnad på ofri tomt i stad i förening med sådan rätt till tomten att densamma inte får återtas av ägaren, så länge tomtören erläggs eller utan att lösen ges för byggnaden, vattenverk på annans grund i förening med sådan rätt till grunden, att densamma inte får återtas av ägaren så länge verket uppehålls, i jordeboken upptaget fiskeri, varmed ägande­rätt till grunden inte är förenad, samt frälseränta (5 §),

Allmän kommunalskatt utgår som kommunal inkomstskatt, som be­räknas på grundval av inkomst och av garantibelopp för faslighet (2 § första stycket KL),

Fastighet skall taxeras (6 § 1 mom, första stycket KL), Allmän fas­tighetstaxering skall ske vart femte år (12 §), De år då allmän fas­tighetstaxering inte äger rum verkställs särskild fastighetstaxering, var­vid i vissa fall ny taxering sker (13 § 1 mom.).

Garantibelopp fastställs för skattepliktig fastighet. Skattepliktig är all inom landet belägen fastighet med de undantag som nämns i 5 § KL (4 § första och andra styckena). Garantibeloppet, som tas upp till beskattning inom den kommun där fastigheten är belägen, beräknas f. n. till 2 % av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret (47 § första stycket).

Kommunal inkomstskatt utgår för olika inkomstslag t. ex. inkomst av jordbraksfastighet och annan fastighet. Fastighetsbegreppet får där­vid betydelse främst då taxeringsvärde eller delvärde utgör underlag för schablonbeskattning eller beräkning av avskrivningsunderlag (jfr bl. a. 24 § 2 och 3 mom. samt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § KL). Även vid reaUsationsvinstbeskattnmgen används ibland taxeringsvärdet som beräkningsunderlag (se anvisningama till 36 §).

Vid taxeringen lill statiig inkomstskatt sker inkomstberäkningen i be­rörda hänseende efter i princip samma regler som vid taxeringen till kommunal inkomstskatt (2 § första stycket och 3 § SI).

På grund av 3 § första stycket SI tUlämpas fastighetsbegreppet en­ligt 4 § tredje stycket KL vid taxering till statlig inkomstskatt. Även för förmögenhetsskatten tillämpas fastighetsbegreppet enligt 4 § tredje stycket KL (1 § tredje stycket SF). Den skattepliktiga förmögenheten


 


Prop. 1973:162                                                                  100

utgörs av värdet av de tillgångar, bl. a. fastighet, som anges i 3 § 1 mom. SF minskat med skulderna. Fastighet tas i princip upp tiU taxe­ringsvärde som gällde för den vid utgången av beskattningsåret (4 § andra stycket SF).

Beträffande arvs- och gåvoskatten finns bestämmelser om innebör­den av uttrycket fast egendom i 20 § tredje stycket AGF. Där före­skrivs att såsom fast egendom enligt AGF anses vad som är fast egendom enligt 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra, trots att denna lag har upphört att gälla. Vid tillämpningen av värderingsbestämmelserna i 21—27 §§ AGF skall byggnad dock alltid anses som fast egendom.

Skatteplikt till mervärdeskatt föreligger enligt MF i regel för vara. Till vara hänförs bl. a. ej mark eller byggnad (7 § MF). Byggnad, som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, är emellertid enligt 9 § MF skattepliktig till mervärdeskatt. Fastighet enligt 4 § KL utgör inte vara. Vara som inmonterats i fastighet räknas som tillbehör till fastigheten (första stycket av anvisningama till 7 § MF). Fast maskin och annat inventarium som hör till byggnad och som enligt punkt 5 av anvis­ningarna till 10 § KL åsätts särskUt maskinvärde anses alltid som vara enligt MF. Ä andra sidan räknas alltid ledning för överföring av elek­trisk kraft, värme, gas, vatten eller annan produkt, för teleförbindelse eller för jämförligt ändamål som fastighet när ledningen inte ingår i fast maskin, som är att anse som vara, eller i annat inventarium (and­ra stycket av anvisningarna till 7 § MF).

Stämpelskatt enligt stämpelskatteförordningen erläggs för bl. a. för­värv av fast egendom. Någon definition av vad som avses med fast egendom finns inte i förordningen. Som värde av fast egendom gäller taxeringsvärdet året närmast före det år då lagfart söks. Vid köp, där köpeskUlingen överstiger detta taxeringsvärde, skall egendomens värde anses motsvara köpeskillingen (8 § 1 mom. första stycket). Under vis­sa förhållanden skall särskild värdering ske (8 § 1 mom, tredje stycket),

1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra har upp­hört att gälla den 1 juli 1967. Oavsett detta har den som nämnts alltjämt gUtighet inom skatterätten [jfr lagen (1966: 136) om ändrad lydelse av 4 § KL]. 1895 års lag efterträddes inom civUrätten av la­gen (1966:453) om vad som är fast egendom, vilken lag med vissa änd­ringar infogats i JB.

I 1 kap. 1 § JB definieras begreppet fast egendom. Sådan anges vara jord. Denna är indelad i fastigheter. Om fastighetsbildning finns be­stämmelser i fastighetsbildningslagen (1970: 988, FBL).

Bestämmelsen i JB om fast egendom, som nära ansluter till 1 § i 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra, motsvarar med formella jämkningar 1 § i 1966 års lag om vad som är fast egen-


 


Prop. 1973:162                                                                  lOi

dom. Med begreppet jord avses inte bara själva jordytan utan också den därtill hörande grunden.

Till fastigheterna, dvs. de rättsliga enheter i vilka den fasta egen­domen är indelad, hör vissa föremål eller anordningar som är anbrag­ta i eller på marken. Bestämmelser om vad som är tUlbehör till fas­tighet meddelas i 2 kap. JB.

Det finns enligt dessa bestämmelser tre grapper av fastighetstillbehör, nämligen omedelbara fastighetstillbehör, byggnadstillbehör eller industri-tillbehör.

Omedelbara fastighetslillbehör är byggnad, ledning, stängsel och an­nan anläggning som anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk, på rot stående träd och andra växter samt naturlig gödsel (2 kap. 1 § första stycket). Även sådan byggnad eller annan anläggning som är uppförd utanför fastigheten hör till den, om den är avsedd för stadig­varande bruk vid utövning av servitut till förmån för fastigheten och inte hör tUl den fastighet där den finns (2 kap. 1 § andra stycket).

1 fråga om byggnadstillbehören gäller att till byggnad hör fast in­redning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av den, såsom fast av­balkning, hiss, ledstång, ledning för vatten, värme, ljus eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrastning, värmepanna, ele­ment till värmeledning, kamin, kakelugn, innanfönster, markis, brand­redskap, civilförsvarsmaterid och nyckel, I enlighet härmed hör där­jämte i regel till byggnad, såvitt angår

bostad: badkar och annan sanitetsanläggning, spis, värmeskåp och kylskåp samt maskin för tvätt eller mangling,

butikslokal: hylla, disk och skyltfönsteranordning,

samlingslokal; estrad och sittplatsanordning,

ekonomibyggnad tiU jordbruk: anordning för utfodring av djur och anläggning för maskinmjölkning,

fabrikslokal: kylsystem och fläktmaskineri (2 kap, 2 § första och andra styckena).

Reservdel och dubblett till föremål som angetts hör inte lill bygg nåden (2 kap. 2 § tredje stycket),

Reglema om industritUlbehören lämnas i 2 kap, 3 §. Där stadgas att till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verk­samhet hör, utöver vad som sålunda beskrivits, maskin och annan ut­rustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten hu­vudsakligen på denna. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg hör dock inte till fasligheten.

Föremål som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighets­ägaren tillfört fastigheten hör inte till denna, om inte föremålet och fastigheten kommit i samma ägares hand. Detsamma gäller i fråga om industritillbehör och som tillförts fastigheten av fastighetsägaren utan


 


Prop. 1973:162                                                                      102

att han ägde föremålet. Har fastighetsägaren lUlfört fastigheten in­dustritillbehör som förvärvats under s. k, ägarförbehåll, dvs, där över­lätaren under vissa omständigheter har rätt att återta det överlåtna föremålet, hör detta inte till fastigheten så länge förbehållet gäller (2 kap. 4 § första stycket JB), Har fastighetsägaren däremot förvärvat annat föremål än sådant som är industritillbehör med ägarförbehåll och sedan tillfört fastigheten detsamma så att det hör till fastigheten, får ägarförbehållet därefter inte göras gällande (2 kap, 5 § första stycket). Att i vissa fall föremål som ingår i företagsintecknad verksamhet inte kan höra tUl fastighet framgår av 2 kap, 4 § andra stycket.

Byggnad, stängsel och annan anläggning på område, som besväras av inskriven tomträtt, samt anläggning för gruvdrift hör inte till fas­ligheten, även om de tUlhör fastighetens ägare (2 kap, 6 §),

3.1.2  Utrednings- och promemorieförslagen Betänkandet Det skatterättsliga fastighetsbegreppet

I betänkandet har en allmän översyn av reglerna för det skatterätts­liga fastighetsbegreppet verkställts. Såvitt möjligt har ett skatterättsligt fastighetsbegrepp eftersträvats som är lätthanterligt inom de beskatt­ningsområden, där det får praktisk tUlämpning, Speciellt för rörelsefas­tigheter har man ansett det erforderligt att göra betydande avvikelser från de civilrättsliga reglerna. Sålunda föreslogs då fräga är om fastig­het, som i KL:s mening helt eller delvis ingår i rörelse, att ur det skatte-rätlsliga fastighetsbegreppet skulle uteslutas alla anordningar, delar och tillbehör lill mark och byggnad, som är avsedda alt direkt tjäna fastighe­tens användning för rörelseändamål och inte är att hänföra liU s. k, markanläggning.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Indelningen i fast och lös egendom har enligt gällande rätt betydelse för överväganden på skatterättens område. Den skatterättsUga katego­riindelningen av förmögenhetstUlgångar i fast och lös egendom över­ensstämde i allt väsentligt med den civilrättsliga fram till juli 1967, då nuvarande regler om vad som är fast egendom i civUrättsligt hänseende till huvudsaklig del antogs. Numera föreligger bristande överensstäm­melse i betydelsefulla hänseenden mellan det civUrättsliga och det skatte­rättsliga fastighetsbegreppet.

Inom civilrätten är fast egendom jord. Denna är indelad i fastigheter. Ordet fastighet används här för att beteckna en viss ägovidd av jorden, under föratsättning att densamma består av ålder eller bestämts att ut­göra en för sig bestående fastighet vid fastighetsbildning. Bestämmel­serna om fastighetsbildning finns i FBL, Över fastigheterna förs fastig-helsregister. Fastighetsbildning är fullbordad när uppgift om den införts i registret. Andra förmögenhetstUlgångar än jord, indelad i fastigheter.


 


Prop. 1973:162                                                       103

kan inte — i trängre terminologisk betydelse — utgöra fastighet men väl tillbehör till fastighet. Vanligtvis avses emellertid med ordet fastighet så­väl själva marken som fastighetstillbehören. Undantagsvis kan fastighet bestå av annat än viss ägovidd av jord, t. ex. i vissa fall enbart av andel i samfällighet (s. k. andelsfastighet).

Vid fastighetstaxeringen som avser fastighet i skallerättslig bemär­kelse avgörs i första hand vilka fastigheter som enligt nuvarande termi­nologi är skattepliktiga till garantibelopp. Skattepliktig är all fastighet i landet med de undantag som finns uppräknade i 5 § KL, För att få un­derlag för fastighetstaxeringen har i lagstiftningen skapats begreppet taxeringsenhet, som avser den egendomsmassa som skall taxeras för sig. Begreppet taxeringsenhet kan enligt promemorian närmast sägas mot­svara begreppet registerfastighet inom civilrätten. Taxeringsvärdena lik­som taxeringen i övrigt hänför sig sålunda primärt till taxeringsenhet, inte till fastighet i den betydelse detta begrepp har terminologiskt. Reg­lerna om taxeringsenhet finns i 8 § KL.

Länsstyrelsen för på magnetband register över fastigheter i länet, det s. k. fastighetsbandet [1 § kungörelsen (1967: 497) om vissa register hos folkbokföringsmyndighet över fastigheter och skattskyldiga]. Fastig­hetsbandet bildar underlaget för fastighetslängden som innehåller de slutliga besluten om taxering av fastighet. Med beslut om taxering avses, som framhållits i förarbeten till lagstiftning på fastighetstaxeringens om­råde på senare lid, utöver åsättande av taxeringsvärde, varje taxerings­nämndens beslut som skaU längdföras (se bl, a, prop 1972: 49 s, 68 och SOU 1973: 4 s. 284), Sålunda innefattas i begreppet taxering t. ex, avgö­randen i skattepliktsfrågor samt bestämning av beskattningsnatur.

Garantibeloppet bestäms med utgångspunkt i det vid fastighetstaxe­ringen fastställda taxeringsvärdet. Detta fastställs i sin tur i princip på grandval av allmänna saluvärdet.

Garantibeloppets beräkningsunderlag bör enligt promemorian, gene­rellt sett, även i fortsättningen utgöras av den fasta egendomen i varje kommun. Även byggnader bör dock liksom nu inräknas i underlaget, även om de utgör lös egendom. Emellertid finns åtskillig maskinell ut­rustning, som utgör tillbehör till fastighet enligt den nya men inte enligt den tidigare civilrättsliga lagstiftningen och som således är fast egendom och skulle ingå i beräkningsunderlaget för garantibeloppet, om den fasta egendomen i ograverat skick skulle läggas till grund för fastställandet av detta underlag. Detta skulle enligt promemorian leda till en omotiverad skatteskärpning för vissa industrier.

För fastighetstaxeringens del finns det inte något behov av ett särskilt skatterättsligt fastighetsbegrepp. Det har tvärtom framhålUts i t. ex. fas­tighetstaxeringsutredningens remissyttrande över betänkandet. Det skat­terättsliga fastighetsbegreppet att en anknytning till de civilrättsliga be­stämmelserna  är  den   bästa  lösningen  för  fastighetstaxeringens   del.


 


Prop. 1973:162                                                                  104

Denna taxering skall utföras med hjälp av marknadsvärdering som till största delen sker pä grandval av SCB:s fastighetsprisstatistik. Denna är i sin tur grundad på uppgifter om priser för försålda fastigheter. Med försålda fastigheter avses här i enlighet med vedertaget språkbruk såväl den försålda marken som de till denna hörande fastighetstillbehören.

Bl. a. med hänsyn till uppfattningen att den aktuella regleringen inte skall leda till ändring av den materiella skatterätten, bör enligt prome­morian den enklaste och bästa lösnmgen på problemet med fastighetsbe­greppet i KL vara att man knyter detta till det faslighelsbegrepp som tillämpas inom civilrätten. Däraied avses det vidare fastighetsbegrepp som nyss behandlats. Detta borde terminologiskt korrekt definieras som fastighet med fastighetstillbehör. Ett sådant tillvägagångssätt har inte ansetts behövUgt i den civUrättsliga lagstiftningen. Även i skattelagstift­ningen bör således den avsedda förmögenhetsmassan kunna definieras genom ordet fastighet. Därmed bör sålunda avses dels registerfastighet och sådan fast egendom eller fastighet som inte är införd i fastighetsre­gister men som enligt gällande föreskrifter skall tas upp i sådant register, dels den egendomsmassa som utgör fastighet i trängre bemärkelse jämte tillbehör dvs. den fasta egendomen, i den mån den kan införas i fastig­hetsregister.

I promemorian anmärks vidare ett par förhållanden av intresse för taxeringen. Först anges att alla fastigheter inte bildas av viss ägovidd av jorden. Så hänförs enligt lagen (1970: 995) om införande av nya jorda­balken vissa äldre rättsinstitut såsom ofri tomt i stad, jordeboksfiske och vattenverk under vissa föratsättningar lill fast egendom. Då t, ex. jorde­boksfiske därvid införs i fastighetsregister utgör sådant fiske fastighet i civilrättslig mening. Denna bedömning bör då enligt promemorian även vara avgörande för skatterätten. Ett fiske av nämnt slag skall alltså taxe­ras. Vidare framhålls att vissa vattenområden och viss mark inte indelas i fastigheter och således inte heller införs i fastighetsregister. Vattenom­rådena och marken i fråga utgör sålunda inte fastighet och skall därvid inte taxeras. Detta gäller vattenområde som enUgt lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde är allmänt och vidare områden i stad som redovisas i det s, k, bihang C till fastighetsregistret enligt de för stad meddelade bestämmelserna (stadsregister) dvs, vägar, gator, torg och andra allmänna platser samt sådana områden som såvitt bekant inte hör tiU en eller flera fastigheter enskUt,

Den omständigheten att viss fast egendom, som skall indelas i fastig­het och registreras som sådan, ännu inte blivit indelad och/eller regist­rerad förtar enligt promemorian inte egendomen dess karaktär av fastig­het. Det firms t, ex, alltjämt mänga äldre fastigheter som inte införts i fastighetsregister. Detta gäller främst äldre avsöndringar. Egendom som enligt gällande föreskrifter skall registreras, skall också taxeras, I fråga om fastighetstillbehören gäller att dessa endast skall laxeras så länge de i


 


Prop. 1973:162                                                       105

civilrättslig mening har kvar sin karaktär av sådant tillbehör och inte avlägsnats från fastigheten.

I promemorian föreslås sammanfattningsvis att fastighetsbegreppet inom skatterätten i princip helt bör stämma överens med det civilrätts-liga. När man i skatterättsligt sammanhang talar om fastighet, bör därmed förstås fastighet i civilrättslig bemärkelse. Något särskilt skatte­rättsligt fastighetsbegrepp bör inte tillskapas,

3.1.3 Remissyttrandena Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Principfrågan om samordning mellan det civilrättsliga och det skatte­rättsliga fastighetsbegreppet har tagits upp av de flesta remissinstan­serna. Det helt övervägande flertalet har tillstyrkt den föreslagna sam­ordningen. Bland dessa är kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, RSV, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, bo-stadsskattekommittén, HSB, SACO, Svenska sparbanksföreningen, Sve­riges allmänna hypoteksbank, Sveriges redovisningskonsulters förbund och TOR. Även bostadsstyrelsen anser att ett enhetligt och entydigt fastighetsbegrepp måste vara väsentligt ur samordningssynpunkt inte minst för kreditgivare, vilka liksom bostadsstyrdsen beviljar län lill övervägande del mot säkerhet i fastigheter. SCB tiUstyrker det nya förslaget till fastighetsbegrepp, då det i princip överensstämmer med det fastighetsbegrepp som tiUämpas i fastighelsprisstatistiken och då det i övrigt enbart synes vara fördelar med ett enhetiigt fastighets­begrepp i skatterätt och civilrätt. CFD anför att man genom det före­slagna förfarandet erhåller en bättre grand i förhållande till nuläget för samordningen mellan redovisningen i fastighetsdatabanken å ena sidan och fastighetsbandet samt fastighetslängden å andra sidan.

ÅtskUliga remissinstanser avstyrker förslaget och förordar alt ett skat­terättsligt faslighelsbegrepp utformas på sätt föreslagits av utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Bl. a. Lantbrukets skattedele­gation och Näringslivets skatteddegation förordar en lösning av frågan efter denna linje. Näringslivets skattedelegation anför bl. a. att utred­ningens om det skatterättsUga fastighetsbegreppet förslag innebar för­delar bl, a, med avseende på en riktig värdering av tillgångarna vid in­komst- och förmögenhetsbeskattningen. Kritiken mot förslaget synes i huvudsak ha avsett dess konsekvenser i fråga om fastighetstaxeringen och garantibeskaltningen. Det i departementspromemorian framlagda förslaget tUl fastighetsbegrepp synes vara helt inriktat på att tillgodose nyssnämnda kritiska synpunkter. Om man bortser från att industri-


 


Prop. 1973:162                                                       106

tillbehören inte skall taxeras och därmed inte heller garantibeskattas, in­nebär förslaget att man för skatterättens del ersätter det gamla civilrätts­liga fastighetsbegreppet med det nya. Därmed har inget väsentligt vun­nits. Enligt delegationens mening utgör förslaget inte någon godtagbar lösning av problemet med det skatterättsliga fastighetsbegreppet vare sig på kort eller läng sikt. Delegationen anser att fastighetstaxeringen och garantibeskattningen tillmätts en alltför stor betydelse vid utformningen av promemorian. Liknande synpunkter framförs av andra remissinstan­ser, t, ex, SHIO, Svensk industriförening och Svenska revisorsam­fundet, som avstyrker promemorieförslaget.

Även företagsskatteberedningen anser alt syftet med promemorieför­slaget varit att i första hand tillgodose fastighetstaxeringens behov. Så­vitt beredningen kan bedöma innebär det föreUggande promemorieför­slaget en enkel och praktisk lösning för fastighetstaxeringens vidkom­mande. Beredningen ifrågasätter om några väsentliga fördelar står att vinna från redovisnings- och inkomsttaxeringssynpunkt, om reglerna om fastighetsbegreppet i stället anpassades tiU de för avskrivningsberäkning gjorda avgränsningarna. Reglerna som sädana är av relativt föränderligt slag. Principiella skäl kan därför anföras mot en anknytning lill till­gångsgrupperingen i avskrivningshänseende, då det skatterältsliga fastig­hetsbegreppet bör innefatta en hög grad av kontinuitet. F. n, föreligger inte nägon samordning mellan avskrivningsreglerna och nu gällande fas­lighelsbegrepp inom skatterätten. Denna ordning synes inte ha medfört särskilda svårigheter vare sig vid inkomsttaxeringen eller frän rent bok­föringsteknisk synpunkt. Någon påtaglig fördel torde därför knappast uppnås genom en eventuell samordning av dessa regelsystem.

Bland andra frågor som särskilt tagits upp är fastighetsbegreppets be­tydelse för fastighetsprisstatistiken. SCB anför bl. a. att en konsekvens av förslaget i betänkandet Det skatterättsliga fastighetsbe­greppet skulle bli att fastighetsprisstatistiken inte skulle kunna utnyttjas för fastställandet av rörelsefastigheternas allmänna saluvärde, vilket lig­ger till grund för åsättandet av taxeringsvärde. Förslaget i promemorian innebär att det skatterättsliga fastighetsbegreppet knyts till fastighetsbe­greppet enligt JB, som tillämpas i civilrättsliga sammanhang och som utgör registerenhet i fastighetsregistret. SCB tillstyrker det sistnämnda förslaget tUl fastighetsbegrepp, bl. a. då det i princip överensstämmer med det fastighetsbegrepp som tillämpas i fastighetsprisstatistiken. RSV anför att fastighetstaxeringen även i fortsättningen skall följa köpeskU-lingsstatistiken som i sin tur baseras på försäljning av fastighet. Förslaget till skatterättsligt fastighetsbegrepp i betänkandet Det skatterättsliga fas­tighetsbegreppet skulle nästan helt ha uteslutit denna möjlighet. Liknan­de synpunkter framförs av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Östergöt­lands och Skaraborgs län.


 


Prop. 1973:162                                                       107

Ett antal remissinstanser framför en motsatt åsikt i fråga om förhål­landet fastighetsbegreppet-fastighetsprisstalistiken. Näringslivets skatte­delegation anför att det alltsedan de nu gällande avskrivningsreglerna infördes är 1969 varit nödvändigt för köpare och säljare av rörelsefas­tighet alt träffa avtal om köpeskillingens fördelning mellan fastighet och inventarier. Detsamma gäller numera också vid överlåtelse av jord­bruksfastighet. Denna fördelning på tiUgångsgrupper, som är av stor ekonomisk betydelse, har vid inkomstbeskattningen godtagits av stats­makterna. Nägon riktigare förddningsgrund torde inte heller kunna tän­kas vid marknadsmässiga överlåtelser. Den borde därför kunna accepte­ras också vid fastighetstaxeringen. För att erhålla en saluvärdesstatistik, där de registrerade saluvärdena svarar mot det fastighetsbegrepp som tillämpas vid inkomstbeskattningen, erfordras endast att man i samband med behandlingen av lagfartsärenden inhämtar uppgifter om ifrågava­rande fördelning av köpeskillingen. Bl. a. lantbrukshögskolan och Lant­brukets skattedelegation redovisar likartade ståndpunkter. Svenska revi­sorsamfundet anför att det inte torde vara omöjligt att komplettera sta­tistiken — i vart fall för år 1974 — med uppgifter om fördelning i kö­peavtal av köpeskillingarna på olika tillgångsgrupper. Om nästa all­männa fastighetstaxering på grand därav måste uppskjutas till är 1976 accepterar samfundet detta. Liknande synpunkter framförs av SHIO, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges fastighetsägareför­bund.

Fastighetsbegreppets betydelse vid samordningen mellan fastighets­längderna och den civilrättsliga fastighelsregistreringen berörs av några remissinstanser. CFD anför bl. a. att den föreslagna utökningen av det skatterättsliga fastighetsbegreppet att omfatta fastighetstillbehör helt motsvarar redovisningen i fastighetsregistret. Nämnden framhåller att en utökad rättighetsredovisning av intresse bl. a. vid fastighetstaxering efter införandet av det civilrättsliga fastighetsbegreppet skall ske i det nya fastighetsregistret.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som i princip tillstyrker promemo­rieförslaget, föreslår en modifikation i fråga om viss mark m. m, som f. n, är redovisad i bihang C. Länsstyrelsen anför bl. a. att enligt kungö­relsen (1973: 40) om ändring i kungörelsen (1968: 379) om uppläggande av nytt fastighetsregister, m. m., som trädde i kraft den 1 maj 1973, all mark som är redovisad i bihang C och som inte är gemensam för flera fastigheter skall avföras ur bihanget och registreras som en särskild fas­lighet. Även efter denna ändring är det enligt länsstyrelsens mening be­fogat att dessa områden, som genom införande i fastighetsregister blir särskUda fastigheter och vilka är undantagna från skatteplikt, inte redo­visas i fastighetslängderna.


 


Prop. 1973:162                                                                     108

Några remissinstanser diskuterar frågan om en definition av fastig­hetsbegreppet i KL. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar upp­fattningen i promemorieförslaget att någon kodifiering av detta begrepp, som f. n. återfinns i 4 § KL, inte längre behövs. I den mån det är nöd­vändigt att antingen inskränka eller utvidga underlaget för vad som skall bli föremål för taxering, anser länsstyrelsen att detta lämpligen, såsom föreslagits, kan åstadkommas genom särskilda föreskrifter. RSV och lantbrukshögskolan anser emellertid att man bör överväga om inte fas­tighetsbegreppet bör definieras i KL.

3.2 Skatteplikt

3.2.1    Nuvarande ordning

I 2 § KL föreskrivs att allmän kommunalskatt utgår såsom kom­munal inkomstskatt och att den kommunala inkomstskatten beräknas på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet. Enligt 4 § första stycket utgår garantibelopp för skattepliktig fastighet. Skatte­pliktig är enligt andra stycket i samma paragraf all inom riket belägen fastighet med vissa i 5 § nämnda undantag. I 5 § anges i fem moment den egendom som helt eller delvis undantas frän skatteplikt. Bl, a. är nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden un­dantagna från skatteplikt enligt 5 § 1 mom, första stycket a). Till paragrafen hör anvisningar i åtta punkter med förtydliganden m. m. I 47 § första stycket stadgas att för fastighet, som varit skattepliktig under beskattningsåret, skall garantibeloppet beräknas till 2 % av taxeringsvärdet.

3.2.2    Utrednings- och promemorieförslagen
3.2.2.1 AUmänt
Utredningsförslaget

Den översyn av bestämmelsema i 5 § KL, som fastighetstaxeringsut­redningen ansett sig böra göra, innebär i huvudsak endast en anpassning av reglerna i denna paragraf till nu gällande lagstiftning på vissa and­ra områden. Utredningen har emellertid anmärkt, att det inte är ute­slutet att man vid en mera fullständig översyn kan uppnå vissa prak­tiska förenklingar av bestämmelserna i 5 §. Utredningen har där­vid pekat pä möjligheten att beträffande de delvis skattefria fastighe­terna låta skattepliktsfrågan i vidgad omfattning avgöras enligt huvud-saklighetsprincipen. Utredningen har därför ifrågasatt om inte en full­ständig översyn av hela skattepliktsfrågan borde ske i lämpligt sam­manhang.


 


Prop. 1973:162                                                       109

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet                  '

I samband med att fastighetsskatten avskaffades år 1953 och ersattes med reglema om garantibelopp gjordes vissa omdisponeringar av KL. Andra kapitlet var före omläggningen rubricerat Om fastighetsskatt. Där behandlas de olika frågor, som hade direkt samband med fastig­hetsskatten, t. ex. skatteplikt till sådan skatt, och taxeringen i övrigt tiU grund för denna skatt dvs. fastighetstaxeringen. Där avhandlades också vem som var skattskyldig för fastighetsskatten. Vid omläggning­en av garantibeskattningen på fastighet från fastighetsskatt till inkomst­skatt på garantibdopp överfördes dé' huvudsakliga bestämmelserna om denna beskattning från det andra till det tredje kapitalet i KL. I tredje kapUlet behandlas numera i 47 § skattskyldigheten för garantibeloppet och hur detta belopp skall beräknas. Dessa för garantibeskattningen grundläggande frågor regleras sålunda nu för sig, vitt skilda från reg­lerna om fastställande av underlaget för denna beskattning.

Andra kapitlet i KL innehåller sålunda numera endast regler om fastighetstaxering vilket bör framgå av kapitelrubriken. Innebörden av fastighetstaxeringen bör preciseras i en inledande paragraf. Där­efter bör de olika huvudmomenten i denna taxering — bl. a. bestäm­ningen av skaltepliktsförhållandena — behandlas. Det bör därvid klart sägas ut att vad som i fråga om skatteplikten för fastighet nu behand­las i 2 kap. KL avser skatteplikten för fastigheten i fråga om garanti­beskattningen. Med hänsyn tUl att fastighetsskatten numera avskaffats synes det enligt promemorian adekvatare att beträffande fastighet byta ut begreppet skatteplikt och skattepliktig mot garanti plikt resp. garantipliktig. Ordet garantiplikt avses ha samma materiella innebörd som uttrycket skatteplikt i förevarande hänseende. Garanti­plikt innebär således, att garantibdopp enligt 47 § skall beräknas för fastigheten. Detta bör föreskrivas i 4 §.

Någon ändring såvitt avser de nu i 5 § angivna undantagen är inte avsedd med förslagen i promemorian. Vissa redaktionella ändringar har emellertid föreslagits,

3.2.2.2 IndustritUlbehör promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Avsikten med förslaget i promemorian sägs vara att bibehålla ett oförändrat skatteuttag vid garantibeskattningen genom att låta beräk­ningsunderlaget för taxeringsvärdena i möjlig mån förbli detsamma som förut. Detta föreslås ske inte genom inskränkning i det civUrättsliga fastighetsbegreppet eller i innehållet i vad som skall särskilt för sig taxe­ras, dvs. taxeringsenheterna, utan genom att till enhet hörande faslig-helstillbehör i vissa fall inte skall omfattas av garantiplikten. De i 2


 


Prop. 1973:162                                                       HO

kap. 3 § JB angivna industritillbehören har av detta skäl föreslagits bli undantagna från garantiplikt i 5 § 5 mom. KL. Dessa tillbehör be­höver då inte värderas. I samband med detta förslag anförs i prome­morian bl. a. följande.

Om man skulle genomföra det förslag till gränsdragning i skatte­rättsligt hänseende meUan fastighet och lös egendom, som utredningen om det skatterättsUga fastighetsbegreppet lämnade, skulle vid en jäm­förelse med vad som nu gäller en avsevärd del av underlaget för ga­rantibeskattningen falla bort. I första hand skulle de fasta maskiner m. m,, som enligt punkt 5 av anvisningama lill 10 § KL åsätts särskilt maskinvärde, undantas från garantibeskattningen. Det särskilda ma­skinvärdet uppgick vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lill ca 10,5 miljarder kr, och utgjorde ungefär en femtedel av det totala taxe­ringsvärdet för industrifastigheter m, fl,, som uppgick till i det när­maste 52 miljarder kr. Då garantibeskattningens effektivitetsgrad i fråga om industrifastigheter anses ligga vid ca 20 %, skulle ett effektivt garan­tibelopp av omkring 42 milj, kr. bortfalla om fasta maskiner inte hän­förs till fastighet och särskilt maskinvärde inte åsätts. Vid en kommunal utdebitering av 25 kr. skulle detta medföra ett skattebortfall av något mer än 10 milj. kr. Emellertid kan det här enligt promemorian röra sig om högre belopp, då de särskUda maskinvärdena till en större del än ge­nomsnittet har hänfört sig till kraftverk och regleringsdammar, där effektivitetsgraden ligger högre än den för industrierna genomsnittliga, dvs. 20 %.

Förslaget i betänkandet Det skatterältsliga fastighetsbegreppet inne­bar emellertid avsevärt större konsekvenser i fråga om skattebortfall än enbart det som sammanhängde med det särskilda maskinvärdet. Förslaget innefattade ett undantagande från fastighetsbegreppet av åt­skillig egendom utöver den, som åsätts särskilt maskinvärde och som i StäUet är hänförlig till byggnadstillbehör. Beräkningar av vad detta skulle innebära i fråga om minskning av taxeringsvärden och skatte­bortfall finns inte i betänkandet men bl. a. av remissyttrandena fram­går att det rör sig om stora belopp. I fräga om jordbruksfastig­heter har beräknats att underlaget för taxeringen skulle minska med ca 30 %. Då det gäller vissa fastigheter där det bedrivs industriell verksamhet torde man få räkna med ett avsevärt större bortfall, sär­skUt med tanke på den pågående utvecklingen i fråga om konstruktio­nen av industribyggnader.

Möjligheten att låta hela kretsen av industritUlbehör utgöra under­lag för åsättandet av taxeringsvärde finns givetvis, sägs det i prome­morian. Liksom vad gäller förslaget i Betänkandet Det skatterättsliga fastighetsbegreppet skulle ett sådant tUlvägagångssätt medföra avsevärda förändringar av taxeringsvärdena i förhållandet till nuläget. Denna för­ändring skulle bara avse industrifastigheterna. TiUförlitliga beräkningar


 


Prop. 1973:162                                                       111

av vad effekten i ökade taxeringsvärden och ökad garantiskatt skulle bli för industrifastigheterna vid detta alternativ har inte kunnat göras. Det står dock klart att avsevärt över hälften av vissa industriers värden är att hänföra till industritillbehör. I detta läge får det anses mindre lämpligt att låta industritillbehören utgöra underlag för garantibe­skaltningen, även om t. ex. den panträttsliga behandlingen av indu­stritillbehören kan tala för en garantibeskattning av dessa. Vidare skul­le vissa praktiska svårigheter vara förenade med en värdering av in­dustritillbehören vid fastighetstaxeringen.

Vid en målsättning om ett såvitt möjligt oförändrat underlag för garantibeskattningen ligger enligt promemorian det altemativ som in­nebär ett bortseende vid värderingen frän industritillbehören närmast. Som nämnts kan därvid visst skatteunderlag falla bort i och med att de fasta maskiner, som nu åsätts maskinvärde, därvid kunde bli lös egendom. De särskUda maskinvärdena spelar erfarenhetsmässigt störst roll i kraftverkskommunerna och vissa kommuner med stora petroke­miska industrier. I det sammanhanget framhålls det att en stor del av den egendom, som därvid åsätts särskilt maskinvärde, är sådan att den torde tUlhöra "skräddarsydd" eUer likartad industri och som därför skall ingå i byggnadsvärdet även i fortsättningen, då den får anses utgöra byggnadstillbehör. En förutsättning för att maskinell utrustning i skräddarsydda industribyggnader skall räknas till bygnadstillbehör bör vara att industribyggnadens användning och värde är helt beroende av den maskinella utrastningen i fråga. Maskiner av det slag som åsyftas är t. ex. masugnar, tegelbruksugnar, turbiner och generatorer i kraft­verk samt maskiner i silobyggnader. Maskinerna skall alltså, för att vid värderingen anses som byggnadstillbehör, representera stora värden och i regel ha en avsevärd storlek. Vidare kommer att som byggnadstillbehör räknas även maskiner i industrilokaler av nyss nämnt slag, vUka inte "kräver och jämväl vilar på fast, från grunden berett underlag", vilket är det främsta kriteriet på de fasta maskiner, som åsätts särskilt ma­skinvärde. Som exempel kan nämnas mobila generatorer, instrumente­ringspaneler m. m. I fastighets taxeringsvärde skulle sålunda — även om industritillbehören undantas från värderingen — alltjämt ingå den mest värdefuUa och väsentliga maskineUa utrustningen i kraftverk m. m. Övriga särskUda maskinvärden, avseende mindre värdefulla fasta maskiner torde inte ha någon större betydelse för garantibeskatt­ningen. Med tanke på att i fastighetsbegreppet skulle komma att ingå viss mobil och annan maskinell utrustning, som tidigare inte var fast egendom, torde de skillnader i fräga om underlaget för garantibeskatt­ningen i förhällande till nuläget, som skulle uppkomma vid ett förslag om bortseende från industritillbehören vid värderingen, vara obetyd­liga. Man bör därför enligt promemorian kunna bortse från dessa och därigenom erhålla en tUlfredsstäUande klar gränsdragning i fråga om vad som skall värderas och inte värderas.


 


Prop. 1973:162                                                                   112

3.2,2,3 Ledningar m, m.

Betänkandet Det skatterättsliga fastighetsbegreppet

Kraftledningar på annans mark skaU enligt de nya reglerna i JB till skUlnad mot tidigare helt följa allmänna regler, dvs, bli tillbehör till stationsfastigheten i den mån de innehas med servitutsrätt till för­mån för denna fastighet (2 kap, 1 § JB), Med hänsyn till utredningens om det skatterättsliga fastighetsbegreppet principiella ställningstagan­den i fråga om fastighetsbegreppet i skatterätten och till det sätt på vilket kraftledningar f. n. behandlas vid fastighetstaxeringen talar skäl för alt sådana ledningar inte tas med i det skatterättsliga fastighetebe­greppet.

Värdet av ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m, m., som är nödvändiga för en byggnads allmänna användning, bör ingå i byggnadsvärdet. Ledningar liksom alla andra anordningar, delar och tillbehör tUl mark och byggnad, som är avsedda att direkt tjäna en fastighets användning för rörelseändamål och som inte är att hänföra till markanläggning, bör däremot uteslutas ur det skatterättsliga fas­tighetsbegreppet.

Tunnelanläggningar föreslås bli behandlade enligt reglerna för bygg­nad.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

I promemorian anförs att markanläggningar, ledningar, tunnlar o, d. vid fastighetstaxeringen i princip behandlas enligt de civilrättsliga reg­lerna såvitt angår frågan om de skall hänföras till mark, byggnad eller inventarier, I fråga om kraftledningar finns ett särskilt stadgande i 4 § KL, Där föreskrivs att registrering enligt lagen med vissa bestäm­melser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. inte skall föranleda att sålunda registrerad egen­dom endast på denna grund i beskattningsavseende hänförs till fastig­het.

De nya reglerna i JB synes medföra förändring av den hittills tillämpade skatterättsliga klassificeringen som fast eller lös egendom av här avsedda anläggningar m. m. Främst följer detta av den nya be­stämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket JB om viss med servitutsrätt innehavd egendom. I detta lagrum föreskrivs att tUl fastighet hör bygg­nad eller annan anläggning som är uppförd utanför fastigheten, om den är avsedd för stadigvarande brak vid utövning av servitut till för­mån för fastigheten och inte hör tiU den fastighet där den finns. Detta innebär i allt väsentligt — utom vad gäller kraftledningar — en kodi­fiering av gällande fastighetsrättslig praxis.

I enlighet med den huvudprincip i fråga om fastighetsbegreppet i KL, som förslagits  i promemorian,  bör här avsedda  anläggningar m. m.


 


Prop. 1973:162                                                                  113

hänföras till fastighet i samma utsträckning som inom civilrätten. Om det skulle befinnas lämpligt att undanta en del av dessa anläggning­ar m. m. från garantibeskattningen trots att de utgör fastighet, bör det­ta ske enligt samma metod som föreslagits i fråga om industritillbehö­ren enligt 2 kap. 3 § JB, nämligen genom föreskrift i 5 § KL om un­dantag från garantiplikt och genom särskUt hänsynstagande vid vär­deringen.

Skatterättslig praxis synes generellt sett innebära att ledningar och Uknande anläggningar m. m. som ligger på mark, vars ägare även äger ledningarna m. m., taxeras som fastighetstillbehör under det att led­ningar m. m. på annans mark ansetts utgöra lös egendom. Av tUl­gängliga rättsfall från skatterätten har inte framgått om ledningarna m. m. på annans mark i dessa faU anlagts på grand av servitut. Det torde dock stå klart, sägs det, att man i skatterätten, i motsats till civil­rätten, hänfört byggnader, anläggningar och ledningar på annans mark till lös egendom, oavsett om rätten att anlägga byggnaden m, m. grun­dat sig på servitut eller annan rätt. Det förändrade skatterättsliga läge, som inträffar i fråga om ledningar m. m., om man inför fastighetsbe­greppet i JB och följer bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket JB, be­rör sålunda inte ledningar m. m., som ligger på annan fastighets mark och som inte disponeras på grund av servitut enligt nämnda lagrum. Dessa ledningar kommer nu liksom tidigare att utgöra lös egendom och skall därför inte omfattas av garantiplikt. Till skillnad mot nu gäl­lande ordning kommer däremot ledningar och ledningsliknande an­läggningar, som på grund av 2. kap. 1 § andra stycket är hänförliga till fastighetstillbehör i fortsättningen att garantibeskattas, om inte an­nat särskilt föreskrivs. Fråga är därför i första hand om några av dessa ledningar, anläggningar och byggnader bör undantas från garan­tiplikt.

Vissa skäl synes tala för att en del av de ledningar och lednings-liknande anläggningar, som utgör fastighetstUlbehör, undantas från garantiplikt utöver dem som redan nu är undantagna frän skatteplikt. Delta gäller främst kraftledningarna. Med målsättningen om ett i möj­lig mån oförändrat skatteuttag är en ändring av behandlingen i ga­rantiskattehänseende i fråga om dessa ledningar inte önskvärd. Sådana ledningar sträcker sig ofta över flera kommuner och skulle, om de an­lagts med stöd av servitut, kunna föranleda stora höjningar av de härskande fastigheternas taxeringsvärden. Detta synes vidare olämpligt, då kraftledningar, som framdragits på grund av nyttjanderätt, inte skulle medföra sådana konsekvenser.

Numera fmns tunnlar och pipdines, som anlagts på grund av ser­vitut men som går långa sträckor utanför den "egna" fastigheten. Sådana ledningsliknande anläggningar fanns inte vid tiden för tUl-

8   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                       114

komsten av reglerna om skatteplikt i 5 § KL. Dessa anläggningar har många gånger tillkommit i kommersiellt syfte. Garantiplikt bör åvila sådana ledningar och ledningsliknande anläggningar.

I fråga om vissa andra ledningar och ledningsliknande anläggning­ar, anlagda med stöd av servitut enligt 2 kap. 1 § andra stycket JB, synes kunna övervägas om de bör undantas från garantiplikt. Detta gäller sådana ledningar m. m. som ingår i allmänt försörjnings- eller kommunikationssystem och drivs enligt självkostnadsprincipen, såvida inte undantag från garantiplikt redan föreligger på grand av bestäm­melserna i 5 § 1 och 2 mom. KL. Därmed avses främst ledningar o. d. utanför den "egna" fastigheten, som ingår i allmän va-anlägg­ ning enligt lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg­ ningar. Även andra ledningssystem, t. ex. för gas och värme, skulle even­tuellt kunna likställas i garantiskattehänseende med allmänna va-anlägg­ningar. Att avgränsa de gas- och värmeledningsanläggningar, som drivs endast för täckande av självkostnader mot andra slag av sådana anlägg­ningar, sägs dock inte vara lika lätt som då det gäller allmänna va-an­läggningar.

På grund av vad som anförts, föreslås i promemorian en bestäm­melse i 5 § 5 mom. KL om imdantag från garantipUkt för kraftled­ningar, varmed avses kraftöveiföringsledningar och kraftdistributions-ledningar, samt ledningar och därmed jämförUga anläggningar tiU all­män va-anläggning. Skäl anses tala för att allmänna vattenledningar i garantiskattehänseende behandlas enhetligt med avloppsledningarna för vilka redan nu beskattning av garantibelopp inte sker. Taxesätt­ningen vilar för dessa båda typer av anläggningar på principen om självkostnadspris. Befrielse skall därvid gälla utom lednings- eller rör­systemet även värde av rätten att nyttja erforderlig mark för anlägg­ningen. Befrielse från garantiplikt synes kunna utvidgas sedermera i den mån andra typer av ledningssystem för allmän användning befinns driv­na enligt självkostaadsprincipen.

De föremål som bör kunna undantas från garantiplikten bör av­gränsas till föratom egentliga ledningar även ledningar som utgörs av rör, tunnlar och likartade anordningar.

3.2.2.4 Naturmmnen Utredningsförslaget

Nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden är f. n. enligt 5 § 1 mom. första stycket a) KL undantagna från skatte­plikt. Reglema om skydd av naturområden m. m. finns i 1964 års na­turvårdslag (1964:822, NVL). NVL upptar flera olika slag av frid­lysta naturskyddsobjekt däribland nationalpark (4 §), naturreservat (7 §) och naturminne (13 §). Enligt övergångsbestämmelser tUl NVL


 


Prop. 1973:162                                                       115

skall i fråga om fridlysning, som skett med stöd av äldre lag, anses som om beslutet meddelats enligt motsvarande bestämmelse i nya la­gen.

Fastighetstaxeringsutredningen anför att begreppet naturminnes­märke utmönstrats ur NVL. Institutet naturpark som behandlades i 1952 års naturskyddslag, vilken föregick NVL, har likaledes ut­mönstrats. Vidare har begreppet naturminne i NVL fått en annan inne­börd än begreppet hade i den äldre naturskyddslagen. Som naturmin­nesmärken eller naturminnen tidigare fridlysta områden eller tUl fas­tighet hörande naturföremål är numera att anse som naturreservat, om skyddsobjektet är ett markområde, och som naturminne, om objektet är ett naturföremål. På samma sätt är ett tidigare som natur­park fridlyst område enUgt utredningen numera att anse som natur­reservat. Stadgandet i 5 § 1 mom. första stycket ä) KL om undanla­gande från skatteplikt av nationalparker och såsom naturminnesmär­ken fridlysta områden bör därför ändras.

Anlednmg saknas att ändra på nu gällande bestämmelse om national­parks undantagande frän skatteplikt. Vad åter angår fridlysning av visst naturföremål såsom naturminne torde det för naturföremålet er­forderliga skyddsområdet — som jämväl omfattas av fridlysningen — oftast vara av ringa storlek. Även om skyddsföreskrifterna för ett sådant skyddsområde skulle vara av ingripande natur, blir fridlysning­ens påverkan på fastighetens marknadsvärde ofta ringa eller ingen, be­roende på att det är en så liten del av fastigheten som över huvud berörs av fridlysningen.

Utredningen föreslår, att nationalparker bibehålls i katalogen över skattefria objekt i 5 § 1 mom. första stycket, att begreppet natur­minnesmärke utmönstras ur katalogen samt att hithörande fridlys­nings- och skyddsföreskrifter i övrigt t. ex. i fråga om naturreservat beaktas vid värdeuppskaltningen genom skälig nedsättning av det taxe­ringsvärde som eljest skulle ha åsätts. I den mån särskilda anvis­ningar behövs i detta hänseende torde det i vanlig ordning få ankom­ma på RSV eller vederbörande skattechef att meddela sådana anvis­ningar.

3.2.3 Remissyttrandena 3.2.3.1 Allmänt Utredningsförslaget

Flera remissinstanser delar fastighetstaxeringsutredningens uppfatt­ning att en översyn bör göras av bestämmelserna om skatteplikt till garantibdopp för fastigheter. Denna mening framförs bl.a. av lant­brukshögskolan, länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län, lokala skattemyndigheten i Tranås och Svenska


 


Prop. 1973:162                                                       116

landstingsförbundet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a. att det i det praktiska taxeringsarbetet ofta uppkommer svårigheter att avgöra om en viss fastighet skall vara skattefri jämlikt 5 § KL. En ytterligare modernisering och en exaktare exemplifiering skulle därför vara önskvärda. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen om inte kretsen av folkrörelser, vars fastigheter undantas från skatteplikt, kan utvidgas yt­terligare. Landstingsförbundet ifrågasätter om inte en fullständig över­syn av skattepliktsreglerna i 5 § KL borde ske. En omarbetning av reg­lerna om undantag från skatteplikt för vissa fastigheter är angelägen ur landstingens synpunkt, t. ex. för fastigheter som helt används för vård­ändamål, terapi etc.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Förslaget till omdisponering av 2 kap. KL lämnas utan erinran av remissinstanserna. Det föreslagna utbytet i 5 § KL av begreppen skatte­plikt och skattepliktig såvitt gäller garantibelopp för fastighet mot orden garantiplikt och garantipliktig tas upp av några instanser. En ne­gativ inställning till detta förslag redovisar kammarrätterna i Stock­holm och Göteborg, Göta hovrätt, länsstyrelserna i Göteborgs och Bo­hus samt Örebro län. Göta hovrätt anser att benämningen garanti­plikt civUrättsligt för tankama till annat än vad som åsyftas. Läns­styrelsen i Östergötlands län tillstyrker utbytet.

3.2.3.2 IndustritUlbehör Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Frågan om gränsdragningen mellan byggnadstillbehör och industri­tillbehör har behandlats av bl. a. kammarrätterna i Stockholm ,och Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings saml Göteborgs och Bohus län. Näringslivets skattedelegation och TOR. Kammarrätten i Stockholm anser att förslaget om den maskinella ut­rustningen i s. k. skräddarsydda industribyggnader och liknande fått en utformning som i stort sett överensstämmer med kammarrättens uppfattning. Maskinerna i de skräddarsydda industribyggnaderna bör hänföras till byggnadstillbehör endast om de representerar stora värden och i regel har en avsevärd storlek. Maskiner i kraftverksbyggnader uppfyller ofta inte dessa villkor men är ändå av så specifik karaktär att de bör behandlas på samma sätt. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Göteborg och av länsstyrelserna i Göteborgs och Bo­hus samt Jämtlands län liksom av TOR. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a. att det med hänsyn tUl industrins snabba utveckling i samhället kan befaras att svära gränsdragningsproblem kan uppkomma med angivna Imapphändiga distinktion. Länsstyrelsen förklarar sig dock inse svårigheten med att i förarbetena ge en mera detaljerad beskrivning av dessa anläggningar. Problemet torde få över-


 


Prop. 1973:162                                                       117

lämnas till rättstillämpningen och eventuellt bli föremål för närmare anvisningar. Kammarrätten i Göteborg och TOR föratsätter att RSV lämnar anvisningar angående gränsdragningen mellan byggnadstillbe­hör och industritillbehör. Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg anser att man bör förtydliga lagtexten avseende undantagande från skatteplikt för industritillbehör. Enligt kammarrätten i Stockholm bör man i en anvisningspunkt till 5 § KL ange att tiU industritillbehör inte hänförs maskiner i skräddarsydda industribyggnader och sådana ma­skiner som tjänar tUl stadigvarande brak för industribyggnader i all­mänhet.

Även länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län understryker de tolkningssvårigheter som kan uppkom­ma i fråga om begreppen byggnadstillbehör och industritillbehör. Det­samma gäller Sveriges fastighetsägareförbund och Näringslivets skatte­ddegation. Näringslivets skattedelegation anser att man skapar nya svårigheter med det föreslagna fastighetsbegreppet genom bestäm­ningen av kretsen tillbehör till industribyggnad.

Statens vattenfallsverk. Svenska elverksföreningen och Svenska kraft­verksföreningen har berört frågor om gränsdragning mellan byggnads-tillbehör och industritUlbehör inom kraftindustrin. Kraftverksföreningen framhåller att så gott som all utrustning av betydelse kommer, om för­slaget genomförs, att inräknas i taxeringsvärdet för kraflindustrin. Läns­styrelsen i Jämtlands län anser det tillfredsställande att den mest värde­fulla och väsentliga utrustningen i kraftverk enligt förslaget kommer att ingå i taxeringsvärdet.

En del remissinstanser har yttrat sig över den effekt på skatteutfallet som promemorieförslaget om fastighetsbegreppet har. Bland dessa är kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, Lantbrukets skattedelega­tion, Näringslivets skatteddegation. Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Kammarrätten i Stockholm anför bl. a. alt en huvudprincip i det framlagda förslaget varit att underlaget för taxe­ringsvärdet såvitt möjligt skuUe bibehållas vid oförändrad storlek. Så sy­nes enligt kammarrätten även i huvudsak bli fallet, om förslaget genom­förs. En fördel med ett i huvudsak oförändrat taxeringsunderlag är bl. a. att en önskvärd kontinuitet därigenom bibehålls såväl beträffande fas­tighetsvärdestatistiken som vad gäller själva fastighetstaxeringen, som grandas på denna statistik. Kammarrätten i Göteborg anför att den föreslagna lösningen för att undvika skatteskärpningar för vissa fastig­hetsägare synes lämplig och förmodligen är den enda framkomliga vä­gen. Svenska kommunförbundet anför att förbundsstyrelsen avstyrkte förslaget i betänkandet Det skatterättsliga fastighetsbegreppet om ut­mönstring av maskiner och andra tillbehör tUl rörelsefastigheter ur det skatterältsliga fastighetsbegreppet på grund av att en sådan åtgärd kunde antas medföra betydande skattebortfall för åtskUUga kommuner.


 


Prop. 1973:162                                                                   118

Med målsättningen i det nu föreliggande förslaget att det materiella in­nehållet i fastighetsbeskattningen skall förbli i stort sett oförändrat genom att fastighetsbegreppet i skatterätten i princip bringas att över­ensstämma med det civilrättsliga fastighetsbegreppet har styrelsen inte några invändningar mot delta förslag. Svenska landstingsförbundet an­för bl, a, att även om förslaget kommer att medföra ett totalt sett oför­ändrat taxeringsvärdeunderlag kan dock lokalt vissa avvikelser uppstå. För landstingskommunemas vidkommande torde sådana avvikelser en­dast få marginell betydelse.

Näringslivets skattedelegation anför att effekterna på garantibeskatt­ningen av ett minskat underlag inte redovisats. Av de uppgifter som lämnats om garantibeskattningens effektivitet m. m. framgår att skatte­bortfallet — om man godtagit förslaget i betänkandet Det skatterättsUga fastighetsbegreppet — skulle; blivit mycket begränsat. Storleksordningen skulle varit 10—20 milj. kr., motsvarande 1—2 % av den totala skatt garantibeskattningen inbringar. En så obetydlig förändring i skatteutfal­let är försumbar i detta sammanhang. Skulle den drabba enskilda kom­muner på ett icke acceptabelt sätt, borde det vara möjligt att lämna kompensation för skattebortfallet i annan ordning. Det är också möjligt att bygga på taxeringsvärdet med ett värde på vissa fastighetsinventarier enkom för garantibeskattningen, men sådana åtgärder synes, med hän­syn till den ringa ekonomiska betydelsen, knappast motiverade. Lik­nande synpunkter framförs av Lantbrukets skattedelegation och Svenska revisorsamfundet.

Särskilda frågor om skatteutfallet för främst kraftindustrin och elver­ken vid det föreslagna fastighetsbegreppet behandlas 2m statens vatten­fallsverk. Svenska elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen. Statens vattenfallsverk anser att beräkningsunderlaget för taxeringsvär­det kommer att öka för kraflverksinduslrin, då större delen av den ma­skinella utrustningen enligt förslaget skall räknas som byggnadstUlbehör. Verket anser att denna ökning bör neutraliseras genom att här avsedda byggnadstillbehör får ingå i taxeringsvärdet med ett reducerat belopp. Reduktionen bör åstadkommas genom en lägre taxeringsvärdenivå än den generella. Vidare bör återanskaffningskostnaden för de fasta ma­skinerna reduceras med ca 35 å 40 % i stäUet för som f. n. 30 å 35 %, eftersom beräkningsunderlaget enligt förslaget ökar. Svenska kraftverks­föreningen och Svenska elverksföreningen framför liknande synpunkter. Elverksföreningen tillägger bl. a. att det är uppenbart att taxeringsvär­dena för exempelvis kärnkraftverk skulle öka med synnerligen stora be­lopp om allt större maskineri tiU oreducerat värde räknades in i detta värde.


 


Prop. 1973:162                                                       119

3.2.3.3 Ledningar m. m. Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Mot förslaget att kraftledningar och ledningar för allmän va-anlägg­ning skall undantas från skatteplikt finns inte någon erinran i remiss­yttrandena.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att uttrycket ledning för elektrisk kraft i förtydligande syfte bör bytas ut mot lokutionen ledning för elekt­risk kraftöverföring eller kraftdistribution. Därigenom skulle man und-\\ka. misstaget att undantaget skulle gälla vanliga ledningar för elektrisk ström.

Några remissinstanser anser att undantagen från skatteplikt bör ut­vidgas att avse även vissa andra liknande typer av anläggningar. Kam­marrätten i Stockholm anser att det inte finns anledning att behandla pi­pdines och tunnlar annorlunda än ledningar. I lagtexten kunde därför anges att med ledningar för allmän va-anläggning avses även pipdines och tunnlar.

Några remissinstanser tar upp frågan om skatteplikt för vissa av stat och kommun indirekt ägda fastigheter. Aktiebolaget Sydvatten uppger att bolagets uppgift är att trygga Skånes framtida vattenförsörjning. Bo­laget kan betecknas som ett kommunalt samarbetsorgan i aktiebolags­form. Eslöv, Helsingborg, Landskrona, Lund och Maknö är aktieägare. Bolaget skall bl. a. handha byggande och drift av en fjärrvattenanlägg-ning. Vattenverket till anläggningen skall ligga i Riseberga kommun. Från detta skall ett ledningssystem sprida sig över stora delar av västra Skåne. Tunnel från ytvattentäkten, sjön Bolmen, kommer att gå genom stora delar av Kronobergs och Kristianstads län. Verkslällbart tillstånd tUl företaget föreligger. I 1972 års penningvärde beräknas anläggningen komma att kosta 430 milj. kr. exkl. räntor. Därav belöper 164 milj. kr. på tunneln, 181 milj. kr. på distributionsledningarna samt 85 milj. kr. på det i Riseberga kommun belägna vattenverket. Bolaget anser att dess anläggningar är av den art som enligt den föreslagna lagstiftningens principer bör befrias från garantiplikt. Lagtexten och motiven bör där­för ges en sådan utformning att ett fjärrvattenförelag som Sydvatten inordnas i undantagsbestämmelserna. Bolaget framhåller att det vore olyckligt om ett helägt kommunföretag som med allmännyttigt syfte arbetar på självkostnadsbasis inte skulle kunna komma i åtnjutande av befrielse frän garantiplikt endast av det skälet att bolagsformen valts för samarbetet. Länsstyrelsen i Stockholms län framför liknande syn­punkter. Det är numera vanligt att särskilt förvaltningsbyggnader ägs av helt kommunalägda aktiebolag och att reningsverk och andra an­ordningar för vattenvård ägs av aktiebolag och föreningar som i sin tur ägs av en eller flera kommuner. För att uppnå i taxeringsävseen-de likformig behandling av ifrågavarande byggnader bör övervägas om


 


Prop. 1973:162                                                       120

inte förutom av stat samt kommun eller annan menighet direkt ägda förvaltningsbyggnader m, m, även av dessa indirekt ägda sådana bygg­nader borde undantas från skatteplikt.

Statens vattenfallsverk. Svenska elverksföreningen och Svenska kraft­verksföreningen anser all befrielsen från skatteplikt bör avse även vissa andra eldistributionsanläggningar än ledningar för elektrisk kraft. Sta­tens vattenfallsverk anser att allmänna anläggningar för distribution av elkraft utgör kommunikationsanstalt som bör befrias från skatteplikt genom att kretsen av kommunikationsanstalter i 5 § 2 mom, KL ökas med allmänna anläggningar för distribution av elkraft, Anläggningama inom stamlinjenätet ägs av staten och får utayttjas av stamlinjetransitö-rer enligt en taxa som är avsedd att täcka självkostnaden för anlägg­ningarna. Regionala och lokala nät beslår av ett mycket stort antal led­ningar samt transformator- och kopplingsstalioner, Anläggningama ägs och drivs i stor omfattning av stat och kommun eller dem tillhöriga di­stributionsföretag. Kostnadema för anläggningama täcks genom avgif­ter enligt taxor som bygger på självkostnadsprincipen. Det torde sålunda enligt vattenfallsverkets åsikt vara möjligt att redan nu undanta hela di­stributionsnätet och inte bara ledningarna från skatteplikt. Konsekven­serna för kommunema torde vara ringa. Transformatorstationerna på stamlinjenätet har ett sammanlagt taxeringsvärde under 200 milj. kr. fördelat på ett stort antal kommuner. Sammanlagda taxeringsvärdet för övriga eldistributionsanläggningar är inte känt. Med hänsyn till ägare-fÖrhållandena torde dock skattebortfallet för varje kommun för sig vara av ringa betydelse. Dessutom skulle genom befrielsen från garantiplikt taxeringsarbetet förenklas. Detta skulle vara av värde för både taxe­ringsmyndigheterna och deklaranterna. De åsikter som vattenfallsverket framför delas av Svenska dverksförenmgen och Svenska kraftverksföre­ningen. Elverksföreningen anför bl. a. att i det elektriska distributions­nätet ingår — förutom de egentliga kraftledningarna — ett stort antal transformatorstationer och kopplingsstalioner av olika typ och utfö­rande. Totalt finns i landet ca 90 000 transformatorstationer. Till denna siffra kommer ett ännu större antal kabelskåp som eventuellt också skulle bli garantipliktiga. Att man i KL valt att medge undantag från skatteplikt för post- och televerkets anläggnmgar samt anläggningar till­hörande kanal, järnväg, spårväg och andra kommunikationsanstalter torde i första hand bero på att dessa verksamheter tillhör den s. k. in­frastrukturen i samhället. Detsamma gäller emellertid även det elekt­riska distributionsnätet med däri ingående anläggningar. En ändring av skatteplikten för transformator- och kopplingsstalioner skulle kanske inte omedelbart påverka eldistributionsföretagens kostnadsnivå. På sikt måste emellertid effekten helt slå igenom i taxenivån. Om de aktuella el­distributionsanläggningarna   undantogs   från   skatteplikt,   skulle   både


 


Prop. 1973:162                                                       12i

skattskyldiga och myndigheter slippa ifrån ett avsevärt arbete. Effekten i form av skattebortfall för kommunerna skulle bli av ringa omfattning och motsvaras av en minskning pä kostnadssidan i eldistributionsföreta­gens taxekalkyler, som kommer dabonnenlema till godo. I andra hand hävdar elverksföreningen dels att vissa typer av stationer och andra an­ordningar — t. ex. stolptransformatorer och kabelskåp — över huvud ta­get inte är byggnader utan integrerade delar i ledningsnätet och att dessa anordningar därmed faller utanför det fastighetsbegreppet, dels att det för andra typer av transformatorstationer, t. ex. nätstationema, är up­penbart att flertalet är uppförda av prefabricerade standardelement av plåt eller betong vilka kan kombineras med olika utrastning och därför på intet sätt kan betraktas som "skräddarsydda". I dessa fall bör det så­lunda vara uteslutet att inräkna värdet av transformatorer och andra ap­parater m. m. i taxeringsvärdet.

3.2.3.4 Naturminnen Utredningsförslaget

Förslaget att nationalparker men inte naturminnen även i fortsätt­ningen skall vara undantagna från skatteplikt tUlstyrks av de remissin­stanser som yttrat sig i frågan. Detsamma gäller förslaget alt fridlys­nings- och skyddsföreskrifter i fråga om fastigheter, främst avseende na­turreservat skaU beaktas vid värderingen genom skälig reduktion av det taxeringsvärde som eljest skulle ha åsätts.

Kammarrätten i Stockholm anser att man skall ange i anvisningarna tUl 9 § KL att sådana säregna förhållanden som är av beskaffenhet att inverka på värdet föreligger då område förklarats utgöra naturreservat eller naturminne eller eljest blivit föremål för beslut enligt NVL, lagen (1942: 350) om fornminnen, lagen (1960: 690) om byggnadsminnen eller jämförlig lagstiftning som kan anses påverka taxeringsenhetens värde vid en överlåtelse. Likartade synpunkter framförs av Göta hovrätt och statens naturvårdsverk. Även andra remissinstanser understryker beho­vet av anvisningar i hitaörande frågor. Skogsstyrelsen bedömer behovet av särskilda anvisningar starkt motiverat om värdenedsättningarna skall bli rimliga med hänsyn lUl åsamkad värdeminskning och för undvikande av aUtför stora regionala skillnader i beräkningsmetodiken. Sveriges jordägareförbund framhåller att driften på de tiU förbundet anslutna godsen mycket ofta av hävd har bedrivits under särskilt hänsynstagande till naturvårdens krav. I anvisningarna för fastighetstaxeringen bör man ta in föreskrifter om att inom taxeringsenheten förekommande inopti-mala driftsformer inom jord- och skogsbrak, som är värdefulla ur all­män synpunkt, skall påverka taxeringsvärdet i sänkande riktning. Detta är särskUt motiverat i de allt vanligare faU, där markägarna har ingått bindande avtal med det allmänna om tUl naturvården anpassade drifts­former.


 


Prop. 1973:162                                                       122

Statens naturvårdsverk tar upp frågan om skatteplikt för vissa, av staten förvärvade fastigheter. Verket föreslår att — föratom national­parker — även sådana fastigheter, som staten inköpt för naturvårdsän­damål och som bokförts på naturvårdsfonden, undantas från skatteplikt. Det är här enligt verket, liksom beträffande nationalparkerna, fråga om särskilt utvalda naturvårdsområden av stort allmänt intresse, inte minst för den kommun, där områdena är belägna.

3.3 Taxeringsenhet

3.3.1 Nuvarande ordning

Bestämmelserna om taxeringsenhet lämnas i 8 § KL. Enligt första stycket i denna paragraf gäller f. n. att varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde. Undantag gäller enligt 6 § 2 mom., bl. a. för taxeringsenhet som avser försvarsfastighet. Vidare är enligt 8 § andra stycket taxeringsenhet mom var kommun för sig.

a)    varje hemman eller lägenhet eller del därav, som skall redovisas särskilt i jordregister, Uksom — där fastighetsregister såsom för stad skall föras — varje tomt eller stadsäga, dock att del av sådan fastighet skall utgöra taxeringsenhet, om fastighetsdelen antingen tillhör särskUd ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande eUer annars stadigvarande brakas särskilt eller används för annat ändamål än fastigheten i övrigt,

b)   i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget fiskeri,

c)    byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader på annans mark, om byggnadens eller byggnadernas ägare inte innehar marken med besittningsrätt för obegränsad lid,

d)   skogsområde, som är att anse som brakningsenhet, liksom samfäl­
lighet, som avsatts vid skifte och som står under särskild förvaltnmg,
även om området eller samfälligheten består av flera hemman eller lä­
genheter eller delar av sådana,

e)   komplex av fastigheter eller delar av fastigheter om de tillhör
samma ägare och ligger i oskift samfällighet eller i sambruk med gemen­
samma åbyggnader eller av annan anledning inte kan tillförUtligen be­
dömas till sina mbördes värden.

Om fastighet eller komplex av fastigheter eller delar av fastigheter, som annars skulle vara taxeringsenhet, är tUl viss del skattepliktig och till annan del icke skattepliktig, skall dessa delar enligt 8 § tredje stycket var för sig utgöra taxeringsenhet.

Enligt 8 § fjärde stycket skaU i fråga om taxeringsenhet som hör till olika administrativa områden, inom vUka menighet äger utöva beskatt­ningsrätt, anges hur mycket av enhetens värden som belöper på resp. områden.


 


Prop. 1973:162                                                       123

I femte stycket lämnas föreskrift om uppdelning av värden på fastig­het eller fastighetsdel som ingår i taxeringsenhet. Sådan uppdelning skall göras efter påfordran av ägare eller arrendator.

Till 8 § finns anvisningar, vari lämnas ytterligare föreskrifter om be­stämmandet av taxeringsenhet. I dessa anvisningar anges i huvudsak följande.

I anvisningspunkt 1 sägs att man vid bestämmande av vad som är taxeringsenhet skaU utgå från den kamerala enheten, dvs. på landet hem­man och i jordeboken upptagen lägenhet samt i stad m. m. tomt eller stadsäga. Var den kamerala enheten delad genom laga förrättning, skulle vid förrättaingen uppkommen del i allmänhet vara taxeringsen- ■ het. Fanns jord- eller fastighetsregister, borde detta därför följas vid taxeringsenheternas bestämmande.

I punkt 2 av anvisningarna behandlas de fall då registerfastighet e. d. enligt 8 § andra stycket a) skall delas upp på flera taxeringsenheter. Ett antal exempel och typfall anges, då sådan uppdelning skall ske, varav följande kan återges här.

För att uppdelning skall ske, då delar av en fastighet tillhör olika ägare, skall enligt andra stycket i punkt 2 delama vara "å marken be­stämda". Upplåtelse för självständigt mera stadigvarande nyttjande som skall medföra uppdelning exemplifieras i tredje stycket av anvisnings­punkten med "torp, även för skogsarbetare o. dyl., därå jordbruket av torpirmehavaren bedrives som självständig näring och väsentligen med egna inventarier". Som exempel på del av fastighet, som utan att vara rättsligen avskild eller upplåten till annan stadigvarande brakas särskilt eller stadigvarande används för annat ändamål än fastigheten i övrigt och som tUl följd därav skall utgöra taxeringsenhet, anges i fjärde styc­ket av anvisningspunkten bl. a. "utgård med särskilda åbyggnader och särskild drift" samt på en jordbruksfastighet befintliga "bostadshus, av­sedda för uthjrning, s. k. sommarnöjen med trädgårds- eller planterings­land samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binä­ring lill jordbrak".

Förutom nu angivna fall då uppdelning av fastighet på flera taxe­ringsenheter skall ske och som främst avser jordbruksfastigheter, anges i anvisningspunkten jftterligare exempel, då uppdelning skall ske. Fastig­heten kan då vara antingen jordbruksfastighet eller annan fastighet. Av dessa exempel kan nämnas det fallet att delar av en faslighet används för särskUda ändamål och utgör särskilda enheter för ägaren. Vidare an­ges att, om det på en del av en fastighet finns flera för uthyrning av­sedda bostadshus som är uppförda i omedelbar närhet av varandra, denna del kan redovisas för sig som en taxeringsenhet. Finns på ett sam­manhängande område flera skilda företag, t. ex. såg- och kvamrördse, som tillhör samma ägare, kan detta område avskiljas till en särskild taxeringsenhet.


 


Prop. 1973:162                                                       124

I sjätte stycket av anvisningspunkt 2 sägs att byggnad på annans mark — som enligt 8 § andra stycket c) skall utgöra taxeringsenhet — taxeras såsom jordbruksfastighet om den används för jordbruksändamål och el­jest såsom annan fastighet. Från regeln att byggnad på annans mark skall taxeras som särskild taxeringsenhet undantas — likaså enligt 8 § andra stycket c) — sådan byggnad, vars ägare innehar marken med be­sittningsrätt på obegränsad tid, vilket i anvisningen exemplifieras genom angivande av "äborält, så kallad ofri tomt i stad, skogsområde, som bli­vit av staten upplåtet tUl bergshanteringens understöd, m. m.".

I punkt 3 av anvisningarna anges fall då rättsligen skilda fastigheter eller delar därav enligt 8 § andra stycket d) och e) skall slås samman och tiUsammans bilda en taxeringsenhet. Därvid tas först förhållanden upp som avser skogsfastigheter samt vid skifte undantagna samfällighe­ter. Därefter behandlas jordbruksfastigheter i övrigt och övriga fastighe­ter.

I fråga om skogen anges i andra stycket av anvisningspunkt 2 fall då enligt regeln i 8 § andra stycket d) till särskild taxeringsenhet bör avskil­jas skogsområde, vilket är att anse som särskild brakningsenhet, samt vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning. Detta gäller:

"Kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, bostäUsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garan­tibelopp skall enUgt 47 § upptagas såsom skattepliktig inkomst för inne­havaren (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k, skogsundantag i Kopparbergs län. Så­som brukningsenhet må ock behandlas enskild skog, i den mån den i in­nehavarens hand bildar en i brakningshänseende naturlig enhet (skogs­block),"

För samfällighet, som undantagits vid skifte men som inte står under särskUd förvaltning, lämnas en särskild föreskrift i tredje stycket av an­visningspunkt 3, Däri sägs att värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje andelsberättigad egendom, skall taxeras som en särskild förmän för den egendomen.

Andra fall, då sammanslagning bör äga rum, anges i fjärde stycket vara att fastigheters inbördes värden inte kan vart för sig tillförlit­ligen bedömas vilket sägs inträffa då fastigheter ligger i oskift sam­fällighet eller i sambrak med gemensamma åbyggnader. De anses då vara förenade på ett sådant sätt att man inte tillförlitligen kan ange varje fastighets värde. De skall då taxeras tillsammans liksom skall ske i vissa andra fall då liknande svårigheter av annat skäl kan ha uppkommit att följa huvudregeln om att den kamerala enheten o. d. skall utgöra taxeringsenhet.


 


Prop. 1973:162                                                       125

I det femte stycket av anvisningspunkt 3 lämnas ytterligare före­skrifter i fråga om det i 8 § femte stycket reglerade s. k. uppdelnings­värdet.

I punkt 4 av anvisningama lämnas vissa föreskrifter om samman­slagning av delar av fastighet med komplex av fastigheter m. m. I punkt 5 behandlas fördelning av värden m. m. på olika administrativa områden med egen beskattningsrätt, vilka anges vara municipalsam­häUe, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag och väghållningsdistrikt. En regel för taxering av mark, enklaverad i annan kommun än den, till vilken den markägande fastigheten hör, lämnas i anvisningspunkt 6. I anvisningspunkt 7 lämnas slutligen föreskrift om fastighetsbeteck­ningar i taxeringslängd.

3.3.2 Utrednings- och promemorieförslagen

3.3.2.1 Allmänt

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Reglerna om taxeringsenhet är i många stycken föråldrade. De har i stort sett kvarstått oförändrade sedan KL infördes år 1928. I första hand den nya fastighetsbildningslagstiftningen med dess ändrade be­greppsbestämningar och det ändrade materiella rättsläge, som denna lagstiftaing i vissa avseenden medfört, påkallar enligt promemorian en översyn av reglema om taxeringsenhet. Men även förslaget tiU anlägg­ningslag och lag om förvaltning av samhälligheter, grundat på en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1971: 16), vilket var föremål för lagrådsremiss, är av betydelse för reglerna om taxe­ringsenhet som bl. a. berör olika former av samfälligheter.

Grundvalen för bildandet av taxeringsenhet bör enligt promemorian som hittills vara den civUrättsliga fastighetsbildningen som den fram­går av fastighetsregister. Emellertid bör byggnad kunna utgöra taxe­ringsenhet även om den inte är fastighetslillbehör utan lös egendom civUrättsligt sett.

Vid indelning i taxeringsenheter bör hänsyn i främsta rummet tas till ekonomiska enheter, dvs. vad som kan normalt sett utgöra objekt för överlåtelse eller upplåtelse. Överlåtelse och upplåtelse kan ske även av enheter som bestämts på annat sätt än som registerfastighet, t. ex. markområden eller byggnader. Redan med gällande bestämmelser kan taxeringsenhet bildas för fall som de nu avsedda. Taxeringsenhetens omfattnmg bör bestämmas, förutom av tillgångarnas art och egen­skaper att vara ekonomisk enhet, även av värderingsmöjligheterna vid fastighetstaxeringen.

Skäl att ändra den grundläggande systematiken i nuvarande bestäm­melser om taxeringsenhet synes inte föreligga. Den primära taxerings­enheten bör sålunda aUtjämt vara den, som enligt gällande lagstiftning


 


Prop. 1973:162                                                       126

förs i de officieUa fastighetsregistren, dvs. numera registerfastigheten. Liksom nu bör sekundära enheter bildas genom uppdelning på grund av bl. a. skUda sätt att använda de primära enheterna. Tertiära enhe­ter slutUgen bör liksom nu bildas vid oUka former av gemensam an­vändning av de tidigare nämnda enheterna. För speciella fastighets-sammanslutningar, t. ex. vissa slag av samfälligheter, och fastigheter, som irmehas med vissa särskUda former av besittningsrätt och liknande, torde vidare alltjämt särskilda bestämmelser få meddelas. Reglerna får emeUertid nu anpassas tUl de nya jordabalks- och fastighetsbildnings­reglerna, tiU annan ny lagstiftning på fastighetsrättens område och tUl de modernare samhällsförhållanden som inträtt, sedan reglema om taxeringsenhet kom tUl.

3.3.2.2 Huvudregel om registerfastighet Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Inledningsvis bör i 8 § KL fastslås att fastighet och byggnad som är lös egendom skall indelas i taxeringsenheter. Vidare bör konstateras att med taxeringsenhet menas det som skall taxeras särskilt för sig.

Därefter bör de huvudsakliga inddnuigsgruppema för taxeringsen­heterna anges. Den grundläggande regeln bör vara att fastighet som är upptagen i fastighetsregister (registerfastighet) skall utgöra taxeringsen­het. — Registerenheter i fastighetsregister är dels fastigheter, dels sam­fälligheter. Den huvudsakliga indelningsgruppen bör fortsättningsvis lämpligast vara registerfastigheten.

I promemorian behandlas vidare indelningen i taxeringsenheter av garanlipliktiga ledningssystem, arUäggningar och byggnader som på grand av servitut anlagts utanför den härskande fastigheten och som därför och enligt bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket JB utgör tillbehör till denna fastighet.

Byggnader anlagda utanför den härskande fastigheten på grund av servitutsrätt taxeras nu enligt praxis som byggnad på ofri grund och utgör särskild taxeringsenhet.

Det synes enligt promemorian vara motiverat bl. a. av systematiska skäl och från värderingssynpunkt att även i fräga om ledningar, an­läggningar och byggnader som anlagts på grund av servitut utanför den härskande fastigheten i så hög grad som möjligt hålla fast vid bestämmelserna i JB. Är ledningar, anläggningar och byggnader, som är uppförda på grand av servitut som sägs i 2 kap. 1 § andra stycket JB, belägna i samma kommun som den härskande fastigheten, bör värdet av dem därför tilläggas den härskande fastighetens värde vid taxeruigen. Längdf öringen av sådana beslut bör ske enligt metod som RSV bestäm­mer efter samråd med CFD. Det sagda gäller inte endast ledningens, anläggningens och byggnadens värde i sig utan även värdet av servitutet.


 


Prop. 1973:162                                                       127

I fråga om sådana ledningar, anläggningar och byggnader, som på grund av servitutsrätt eller likartad rätt anlagts i annan kommun än den härskande fastigheten, kunde principen att taxeringsenhet inte får sträcka sig över kommungräns liksom synpunkten om fördelning av garantibeskattningen mellan kommunerna efter nedlagda investeringar i fastighet, leda till den uppfattningen att särskild taxeringsenhet borde bUdas av ledningen, anläggningen och byggnaden i den kommun, där den är belägen. Taxeringsenheten skuUe därvid hänföras till området för anläggningen m. m. Liksom då det gäller byggnader m, m, anlagda på grand av servitut och belägna inom samma kommun som den härs­kande fastigheten, talar emellertid systematiska och värderingstekniska skäl för att "servitutsbyggnaden" m, m, vid taxeringen hänförs till den härskande fastigheten även då byggnaden är belägen i annan kom­mun än den härskande fastigheten. Praktiska skäl för ett sådant tillvägagångssätt föreligger också. Fastighetsägaren fullgör sin deklara­tionsskyldighet i fråga om fastighet med tillbehör av här aktuellt slag genom att avge deklaration endast till taxeringsnämnden i det distrikt där registerfastigheten är belägen, I annat fall kunde deklarationer få av­ges och taxering ske i fråga om samma fastighet i flera kommuner, ibland i flera län. Registrering i fastighetsregister sker endast av den härskan­de registerfastigheten ocb inte av "servitutsbyggnaderna" m, m. Dessa skäl talar enligt promemorieförslaget för att byggnader, anläggningar och ledningar som avses i 2 kap, 1 § andra stycket JB oavsett var de är belägna taxeras tUlsanmians med den härskande fastigheten. Ifråga om kraftverkstunnlar sägs det emellertid att dessa med hänsyn tiU den värderingsmetod som tUlämpas vid taxeringen av vattenfallsfastigheter nu får och även framdeles synes böra få en särskild behandling vid fastighetstaxeringen,

3.3.2,3 Uppdelning av registerfastighet

Utredningsförslaget

Jordbruksbeskattningskommittén ifrågasatte i sitt betänkande (SOU 1971; 78) Jordbraksbeskattningen om inte beträffande inkomstbeskatt­ningen av jordbruksfastighet en med schablonbeskattning av vUlor lik­artad effekt kunde nås genom ändrade regler om fastighetstaxeringen. Ett tillvägagångssätt vore därvid att beträffande vissa, främst mindre jordbruksfastigheter bryta ut bostadsbyggnaden tiU särskUd taxerings­enhet.

Fastighetstaxeringsutredningen anser inte att jordbruksbeskattnings-kommitténs förslag är en lämplig väg att nå det åsyftade ändamålet. Det förekommer att fastigheter, som ägs och brukas av "fritidsjord­brukare", "ddtidsjordbrakare" och liknande, är lika stora som och i övrigt likartade med jordbruk som ägs och drivs av hdtidsjordbrakare.


 


Prop. 1973:162                                                       128

Det bör beaktas att ägare av jordbruksfastighet numera i ökande om­fattning brakar sina fastigheter på deltid. Urvalet av taxeringsenheter, på vilka bostadsbyggnaden skulle brytas ut till särskild taxeringsenhet, skulle få baseras även på sådana faktorer som ägarens sysselsättning vid sidan av jordbruket. Utredrdngen anser att förhållanden av detta slag inte bör vara avgörande vid fastighetstaxeringen.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Efter huvudregeln om att regislerfastighet skall utgöra taxeringsenhet bör följa en grupp av regler om de fall då den primära enheten, register-fastigheten, skall delas upp på flera, sekundära taxeringsenheter. Någon avsevärd förändring av nuvarande praxis på området eftersträvas inte enligt promemorian. Anspassningen lill nya regler om fastighetsbildning, m. m. synes dock påkalla vissa innehållsmässiga ändringar.

I nuvarande bestämmelser kan uppdelning av fastighet som angetts ske på en rad grander. Sämjeddning har tidigare tolererats och olika former av upplåtelser, t. ex. av skogstorp och kolonistugor, har också medfört uppdelning på taxeringsenheter. Sämjeddnmg är numera utan verkan enligt JB. Äldre sämjedelningar finns i stor omfattning. Dessa har fortfarande rättsverkan. De kan liksom andra former av privat jorddelning som skett före den 1 juU 1962 legaliseras genom ett enkelt förrättningsförfarande. Därigenom blir de skilda sämjelotterna m. m. registrerade som fastigheter i fastighetsregistret. Legalisering är bero­ende av ansökan. Sämjedelningar torde komma att leva kvar mycket länge. För att privat jorddelning eller upplåtelse i fortsättningen skall kunna grunda uppdelning i taxeringsenheter, bör den enligt promemo­rian vara av sådan karaktär att den med hänsyn tUl de nya fastighets­bildningsreglerna och taxeringsintresset kan jämställas med fastighets­bildning. Sämjedelningen eller upplåtelsen skall med andra ord ekono­miskt och -— på ett sätt — även rättsligt fungera självständigt och be­stående. Detta torde främst gäUa äldre sämjdotter o. d. och sådana de­lar av regislerfastighet, för vUka innehavaren enligt 47 § KL har att erlägga garanlibelopp. Ny privat jorddelning, dvs. sådan som ägt ram efter den 30 juni 1962 och som kommer att ske, bör inte kunna utgöra grund för uppdelning. Inte heller bör upplåtelse, som inte är så kvalifi­cerad att den, till vilken fastighetsdelen upplåtits, enligt 47 § i fråga om skattskyldigheten för garantibeloppet trätt i ägarens ställe, med­föra uppdelning på flera taxeringsenheter. För tydUghetens skull bör enligt promemorian föreskrivas att privat avtal efter den 30 juni 1962 om överlåtelse av område inte skall leda till att området bryts ut till särskUd taxeringsenhet, även om överlåtelsen är privaträttsUgt bin­dande och ansökan om fastighetsbildning gjorts men denna inte lett till bUdande av fastighet och fastighetsregistrering.


 


Prop. 1973:162                                                       129

Ansökan om avskiljande av försålt område skaU enUgt 4 kap. 7 § JB inges inom sex månader från överlåtelsen tiU fastighetsbUdnings­myndigheten. Enligt 20 kap. 7 § JB kan den nya ägaren därvid få vilande lagfart på förvärvet. Sedan fastigheten bUdats och registrerats meddelas lagfarten. Meddelande om att överlåtelsen skett kommer normalt inte skattemyndigheten till hända förrän fastighetsbildnings-myndigheten dit översänder underrättelse om att den nya fastigheten bildats. Det kan då, sägs det i promemorian, synas som om en säljare av ett sådant område pä ett oskäligt sätt skulle kunna drabbas av fas­tighetsbeskattningen, om den påförs honom under tiden intill det sålda området bildar egen registerfastighet. Man skulle kunna finna det lämp­ligare alt utbrytningen av området skedde, om inte vid köpet, som en­ligt nuvarande praxis, så i vart fall sedan vilande lagfart meddelats. Emellertid blir ärenden av nu aktuellt slag endast i undantagsfall lig­gande någon längre tid hos fastighetsbildningsmyndigheten. Normalt har dessa ärenden avgjorts inom ett halvår. Blir behandlingen mer långvarig, beror detta nästan undantagslöst på alt det föreUgger tvek­samhet om ansökningen bör föranleda bildande av ny registerfastighet. Anledning kan vid sådant förhållande även föreligga till försiktighet med utbrytning tUl särskild taxeringsenhet. Om skäl föreligger, bör kö­paren och säljaren avtala om faslighetsbeskattningen för tiden mellan överlåtelsen och registreringen.

Enligt nu gällande regler skall del av fastighet brytas ut till särskild taxeringsenhet, om delen stadigvarande brukas särskUt eller används för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Anledning lill att en ut­brytning skall ske på nu angivna grander torde enligt promemorian vara synsättet att taxeringsenheten skall vara en ekonomisk enhet och att denna bör lämpa sig för värdering, vilket oftast är fallet i fråga om enheterna med väsentligt skild användning. Den ståndpunkt, som intagits i denna del, synes i allt väsentUgt alltjämt vara riktig. Några större förändringar i sak föreslås därför inte i promemorian i fräga om utbrytning på nu angivna skäl. I ett tredje stycke av 8 § 2 mom. KL bör anges att uppdelning i olika taxeringsenheter skall ske vid väsent­lig skillnad i användningen av fastighet eller del därav och skillnaden i användningen är hänförlig tUl olika markområden. Väsentlig skillnad i användning anknyter därvid i första hand till de förhållanden som gäller garantiplikt och beskattningsnatur. Föreligger skillnad i dessa avseenden i fråga om oUka delar av fastighet skall en uppdelning på de olika delarna ske. I övrigt bör exemplifieringen av de skilda an­vändningssätt, som bör föranleda en uppdelning, moderniseras.

En regel om att utbrytning inte får ske av icke garantipliktiga ideella fastighetsdelar föreslås, CFD har framhållit att svårigheter till sam­ordning mellan CFD:s registrering och registreringen i RSV:s fastig-

9   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                       130

hetsband, som lill största delen grundar sig på fastighetstaxeringen, uppkommer på grund av uppdelningen vid taxeringen av viss egen­doms värde på en skattefri och en icke skattepliktig del. Dessa delar avser inte lokalt bestående fastighetsdelar utan del av egendomens taxeringsvärde. Fr. o. m. 1973 års taxering gäller att varje sådan vär­dedel skall vara taxeringsenhet. Så har redan tidigare i praktiken varit fallet vid längdföringen m. m.

Det förhållandet av taxeringsenheter bildas genom ideella kvotupp­delningar e. d. av byggnad och motsvarande uppdelning av mark utan angivande av gränser på marken väUar enligt CFD samordningspro­blem och förekommer endast i fråga om nyss nämnda delvis skatte­pliktiga egendom. Från RSV:s sida har framhållits att denna svårighet kan undanröjas. Detta sägs lämpligast kunna ske genom att den skatte­fria och den skattepliktiga delen av värdet av viss egendom i redovis­ningshänseende behandlas på samma sätt som fastighet, innehavd med samäganderätt. Hela den egendom, vars värde kommer att delas pä en garantipUktig och en icke garantipliktig del, skall därvid utgöra en taxeringsenhet. De båda värdedelarna redovisas emeUertid som två redovisningsenheter. För dén garantipliktiga värdedelen kan därvid re­dovisas de totala värdena och de andra uppgifter, såsom areal m. m., som skall längdföras för hela egendomen. I den redovisningsenhet som avser den icke garanlipliktiga värdedelen anges däremot endast det värde som ansetts belöpa pä delen i fräga. Oavsett vilket tillvägagångs­sätt, som RSV efter samråd med CFD väljer, torde nägon svårighet inte kvarstå för CFD:s del alt identifiera den egendom, som vid före­slaget förfarande bUr värdebärande enhet och alltså avser hela den lo­kalt avgränsade egendomen.

Med anledning av det anförda bör det inte längre föreskrivas att taxeringsenheter skall bUdas av dels den skattepliktiga, dels den icke skattepliktiga delen av fastighets taxeringsvärde. I stället bör det stad­gas att då garantiplikt föreligger för endast del av egendoms värde, egendomens totala taxeringsvärde skall anges samt dessutom vad av detta som belöper pä den icke garantipliktiga delen.

En fråga som något berör uppdelning av fastighet är den rätt som fastighetsägare och arrendator f. n. har att efter framställning hos fas­tighetstaxeringsnämnd resp. särskild fastighetstaxeringsnämnd få veta vad av taxeringsvärdet som belöper på viss fastighet. I promemorian föreslås att möjlighet att göra framställning om s. k. uppdelningsvärde skall utvidgas alt omfatta laxeringsintendent och kommun.


 


Prop. 1973:162                                                                  131

3.3.2.4 Sammanföring till en taxeringsenhet Utredningsförslaget

Frågan om de skogliga taxeringsenhetemas omfattning har behand­lats av fastighetstaxeringsutredningen. Utgångspunkt har därvid varit bestämmelsen i 8 § KL om att till särskild taxeringsenhet bör avskiljas skogsområde, som är att anse såsom brukningsenhet liksom vid skifte avsatt samfällighet som står under särskild förvaltning. Mot delta har utredningen inte något att erinra. Den följande exemplifieringen av vad som avses med brukningsenhet och samfällighet anser utredningen i åtskilliga delar vara inaktuell. Detta gäller bl. a. i fråga om gruv­skogar och gruvallmänningar, då bestämmelsema om rekognitionssko-gar numera upphävts. Motsvarande gäller beträffande bestämmelsen om byggnad på skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergs­hanteringens understöd. Vidare borde uttryckssättet städernas skogar ändras till kommunemas skogar. Vid en exemplifiering borde s. k. ge­mensamhetsskogar enligt lagen (1921: 299) om förvaltning av bysamfäl-ligheter eller därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter (bysam­fäUighetslagen) vara av väl så stort intresse som de angivna s. k. be­sparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län.

Beteckningen skogsblock i anvisningspunkt 3 liU 8 § KL på en viss enskild skog, som bör bilda taxeringsenhet, torde endast förekomma i detta sammanhang och bör därför avföras ur anvisningstexten.

Vid bedöm.ning av vad som sakligt sett bör ingå i den skogliga taxe­ringsenheten anser utredningen det riktigt att man, såsom nu sker, utgår från brakningsenheten och — i viss män — från vid skifte avsatt skog, som står under särskild förvaltning. Däremot bör sådan exemplifiering, som anvisningspunkt 3 f. n. innehåller, inte lämpligen ingå i anvisnings-texten.

Vid bedömning av vad som i fråga om allmänna och enskilda skogar skall anses som brakningsenhet bör avgörande vikt fästas vid vad som i administrativt hänseende och redovisningsmässigt utgör en enhet. För skog i enskUd ägo torde det i allmänhet inte föreligga svårigheter att avgöra vad som skall anses utgöra brakningsenhet. Då det gäller stora bolagsskogar o, d. samt domänverkets skogar har utredningen i princip den uppfattningen att de förvaltningsenheter för skogen, av vilka dessa skogar består, bör anses som brukningsenheter. Skäl att bryta ned dessa enheter i mindre delar än dem, för vUka redovisning­en sker och redovisningshandlingar o, d, i fråga om skogen upprättats — dvs. för domänverket i allmänhet dess revir och för skogsbolagen deras förvaltningar — synes inte föreligga. Detta skulle nämligen förorsaka deklarantema stort besvär. Att en skoglig brakningsenhet kan komma att omfatta flera kommuner synes inte vara något hin­der härvidlag. Visserligen skall enligt 8 § KL den inom varje kommun


 


Prop. 1973:162                                                       132

belägna delen av brakningsenheten utgöra en särskild taxeringsenhet. I enlighet med föreskriftema i punkt 6 av anvisnmgarna till 9 § skaU emellertid taxeringen verkställas som om fastigheterna i de olika kom­munema var en taxeringsenhet, varefter enligt punkt 3 av anvisning­arna till 8 § skall anges hur stor del av taxeringsvärdet som faller inom varje kommun. Brukningsenhet bör dock inte få sträcka sig över läns­gräns. En stor skoglig brakningsenhet som här avses bör lämpligen kunna taxeras i sådant gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt, som ut­redningen ämnar föreslå.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

De nuvarande reglema om sammanföring av fastigheter och fas­tighetsdelar hänför sig främst till jordbruksfastigheter. Dessa regler avser till stor del förhållanden som inte råder längre. I viss över­ensstämmelse med den tidigare systematiken föreslås att reglerna om sammanföring skall delas upp på två grupper. Den ena bör avse jord­bruksfastigheter i aUmänhet, den andra övriga fastigheter.

Ett genereUt krav för sammanföring av delar av jordbraksfastighe-ler bör vara att delarna brukas tUlsammans. Om jordbruket bedrivs på de ingående delama, bör delarna ligga i sambruk för att sammanföring skall ske.

Vad fastighetslaxeringsutredningen anfört om de skogliga laxerings-enheterna bör enligt promemorian beaktas i praxis.

Reglerna  om sammanföring av fastigheter eller fastighelsddar av beskattningsnaturen annan faslighet är knapphändiga. I stort sett har endast ett fall angetts, då sammanföring bör ske i fråga om annan fastighet, nämligen då de uibördes värdena mellan fastigheterna och fastighetsdelama i komplexet mte kan tillförlitligen bedömas. Även i fortsättningen bör en mera restriktiv hållning intas i fråga om sam­manföring av fastigheter av annan fastighets natur.  Detta samman­hänger bl. a.  med att handeln med detta slag  av fastigheter oftast avser registerfastigheter. I vissa fall, då sådana fastigheter ligger intUl varandra och används på likartat sätt, kan fastighetskomplexet tänkas bli föremål för försäljning och det kan under sådana förhållanden lämpligen utgöra värderingsobjekt. En ytterligare förutsättning för att sammanföring skall få ske i dessa fall bör dessutom vara att fastig­hetema eller delarna därav står under gemensam förvaltnmg och an­vänds gemensamt. Såsom vid bildande av alla slag av taxeringsenhe­ter fordras vidare  att aU egendom som skall  ingå däri har samma ägare och ligger i samma kommun. Däremot synes det olämpligt att, som föreslagits i fråga om vissa fastigheter av jordbruksfastighets na­tur, bUda taxeringsenheter av områden som är skilda från varandra, även om de bildar en förvaltningsenhet. Det bör sålunda krävas att de i en taxeringsenhet ingående fastighetema eller fastighetsdelarna av


 


Prop. 1973:162                                                                     133

annan fastighets natur skall förvallas gemensamt, användas gemensamt och på ett likartat sätt samt att de skaU gränsa till varandra. Inom planlagt om.råde bör endast enheter inom ett kvarter e. d. få föras samman. Utanför planlagt område bör sammanföring fä ske även om enheterna skiljs av mark för kommunikationsändamål, t. ex. väg. I fråga om exploateringsmark synes man däremot inte behöva fasthälla kravet att enhetema skall gränsa till varandra.

Vid preciseringen av vad som avses med likartad användning bör man utgå från tidsenliga definitioner av fastighetstyper. Man bör där­vid kräva att enhetema skall vara hänförliga till samma fastighetstyp, t. ex. hyreshus, fritidshus, industri.

Slutligen bör enligt promemorian intas en föreskrift för del fall äga­ren av en byggnad jämväl innehar marken på den fastighet där bygg­naden är belägen med sådan rätt som enligt 47 § KL medför att han skall erlägga garantibelopp förutom för byggnaden även för marken. I så fall bör byggnaden och marken sammanföras till en taxermgsenhet.

3.3.2.5 Samfälligheter

Promemorieförslaget om gemensamhetsanläggningar

Under senare år har intresse knutits tUl fastighetstaxeringen av ge­mensamhetsanläggningar enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg­ningar (LGA). Utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet har i promemorieförslaget om gemensamhetsanläggningar redogjort för rättsläget i denna fråga. Däri anförs bl. a. att LGA avser anläggningar som är gemensamma för två eller flera fastigheter. Syftet är alt reglera frågor om samverkan för utförande, underhåll och drift av anläggningar som är av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Som exempel anges parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten, anläggning för vattenförsörjning eller avlopp, ledning, värmeanläggning eller tvättstuga (1 § första stycket). LGA gäl­ler dock inte allmän va-anläggning och inte heller anläggning, vars in­rättande gemensamt för två eller flera fastigheter kan enligt särskilda bestämmelser prövas av domstol eller annan myndighet. Ursprungligen föll även enskUda va-anläggningar utanför LGA. Genom lagändring (1970: 132) kan dock LGA numera tUlämpas på denna typ av anlägg­ningar samt även på byggnad pä ofri grund.

LGA reglerar samverkan mellan fastigheter, företrädda av sina ägare resp. innehavare av tomträtt samt fideikommissinnehavare och likställ­da, I första hand bygger lagen på frivilligt samgående. Denna princip uttrycks i 2 § första stycket. Under vissa förutsättningar skall fastig­het även kunna anslutas utan ägares samtycke (2 och 3 §§). En ge­mensamhetsanläggning tillkommer efter beslut (anläggningsbeslut) vid särskild förrättning (18 §), Beslutet får, sedan det vunnit laga kraft, verkstäUas  som  lagakraftvunnen  dom.  De  fasligheter  för vilka  ge-


 


Prop. 1973:162                                                       134

mensamhetsanläggning inrättas skall enligt 5 § första stycket utgöra en samfällighet. I 5 § andra stycket anges uttryckligen att fastighetemas rätt till anläggningen, inkl. rätten i samfälligheten, skall höra lill fastig­heterna. Härav följer att det inte är möjligt att vid överlåtelse av en delägande, ansluten fastighet undanta delaktigheten. Inte heller kan del­aktigheten i en gemensamhetsanläggning överlåtas för sig. Den sakrätts­liga anknytningen har sådan styrka, att sambandet mellan anläggningen och de anslutna fastigheterna kan brytas endast om en objektiv pröv­ning visar att tillräckliga skäl inte längre finns för gemenskapens upp­rätthållande.

Samfällighelen kan efter sakägamas eget bestämmande förvaltas på två olika sätt. Enligt det första alternativet förvaltas samfälligheten utan särskilt förvaltningsorgan på sätt fastighetsägarna gemensamt be­stämmer (22 § första stycket). I det andra fallet konstrueras samfäl­ligheten som juridisk person med särskUt förvaltningsorgan i form av styrelse. Beslut om att utse styrelse skall anmälas lill länsstyrelse. Sam­fälligheten kan därefter förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (22 § andra stycket).

Kostnaderna för gemensamhetsanläggningens utförande, underhåll och drift fördelas mellan fastighetsägarna efter andelstal (7 § första stycket). Andelstalen skall bestämmas efter vad som är skäligt med hän­syn till det behov som beräknas bli tUlgodosett för varje fastighet genom anläggningen. En annan möjlighet är att beräkna bidragsplikten efter det faktiska utnyttjandet. 7 § andra stycket innehåller bestämmel­ser om förmånsrätt i de anslutna fastigheterna för fordringar på bidrag till kostnader för driften. Samfälligheten har under vissa förutsättningar tillerkänts förmånsrätt i delägares fastighet för dylika bidrag. [Ursprung­Ugen enligt numera upphävda 17 kap. 6 § första stycket handdsbal­ken; se punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förmånsrältslagen (1966: 701) samt 6 § samma lag.]

I promemorian erinras bl. a. om att 1966 års fastighetstaxeringskom­mittéer ansåg att det värdetillskott, som andelarna i en gemensamhets­anläggning medförde för de delägande fastigheterna, borde inräknas i dessa fastigheters taxeringsvärden (SOU 1968: 32 s. 45). I dåvarande riksskattenämndens (RN) anvisningar inför 1970 års allmänna fastighets­taxering uttalades i fråga om gemensamhetsanläggningar enligt LGA:

"Sådan gemensamhetsanläggning, som enligt KL:s allmänna regler skulle — därest den inte haft karaktär av gemensamhetsanläggning — utgjort särskUd taxeringsenhet, bör oavsett sin nämnda karaktär taxeras såsom en för sig bestående taxeringsenhet med samfälligheten som skatt­skyldig samt åsättas typkod 00.

Beträffande gemensamhetsanläggning av annat slag än ovan sagts bör gälla, att värdet därav fördelas på de i samfälligheten ingående fastigheterna efter deras andelstal. Värdet bör i fråga om jordbraks­fastighet upptas såsom värde av särskilda tillgångar samt i fråga om


 


Prop. 1973:162                                                                   I35

annan fastighet tUläggas byggnadsvärdet eller markvärdet, allt efter ge­mensamhetsanläggningens beskaffenhet.

Det sagda innebär regelmässigt att, om en gemensamhetsanläggning helt upptar visst markområde, anläggningen bör behandlas som särskild taxeringsenhet."

I promemorian sägs vidare att fastighetstaxeringsnämndema och fas-tighetsprövningsnämnderna i regel följt RN:s anvisningar vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Kammarrätten, som i fastighetstaxeringsmål av detta slag var sista instans, hade emellertid en annan uppfattning i några mål som avgjorts den 30 november 1970.

Något självständigt värde sägs i regel knappast återstå hos gemen­samhetsanläggningen med hänsyn lill att delaktigheten i denna är sä starkt sakrättsligt knuten till varje delägande fastighet. Därför föreslås att värdet av gemensamhetsanläggning enligt LGA skall tUläggas de delägande fastigheterna allt efter deras andelstal. Förslaget gäller oav­sett arten av den verksamhet som bedrivs på gemensamhetsanlägg­ningen och oavsett om förvaltningen sker enligt 22 § första eller andra stycket LGA. Några större praktiska nackdelar med en sådan lösning synes inte föreligga även om avsteg görs från gällande regler i KL om taxeringsenhet. Reglerna om fastighetstaxering samt inkomst- och förmögenhetsbeskattning om gemensamhetsanläggningar enligt LGA fö­reslås bli intagna i en särskild lag om beskattning av vissa gemensam­hetsanläggningar.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

I promemorian om fastighetsbegreppet framhålls att det i 8 § KL och anvisningarna tUl denna paragraf finns föreskrifter om fastighetstaxe­ringen av vissa typer av fastighetssammanslutningar och andra former för samverkan mellan fastigheter. I 8 § andra stycket d) liksom i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 8 § föreskrivs sålunda att vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, skall utgöra särskild taxeringsenhet. I tredje stycket av nämnda anvisnings­punkt sägs vidare alt vid skifte undantagen samfällighet, som inte slår under särskild förvaltning, inte skall utgöra särskild taxeringsenhet, I stället skall värde av andel i sådan samfällighet komma i betraktande vid den anddsberättigade egendomens taxering såsom en till egendo­men hörande särskUd förmån. Som exempel på under särskild förvalt­ning ställd samfällighet har angetts vissa former av samfällda skogar, nämligen s, k, besparingsskogar och vissa s, k, skogsundantag i Koppar­bergs län. För andra faslighelssammanslutningar, som alltjämt är av intresse, har regler lämnats i fräga om häradsalhnänningar, vUka enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 8 § bör utgöra särskild taxeringsenhet,

I promemorian anförs vidare att ny lagstiftning avseende bl, a, ge-


 


Prop. 1973:162                                                       136

mensamhetsanläggningar föreslagits i promemorian Ds Ju 1971: 16. Sistnämnda promemoria innehåller förslag tUl anläggningslag och lag om förvaltning av samfälligheter. Förslaget syftar till att modernisera och så långt möjligt föra samman nuvarande bestämmelser om inrättande av anläggningar som är gem.ensamma för flera fastigheter samt om förvalt­ningen av sådana anläggningar och andra gemensamhetsbUdningar.

Vidare framhålls att bestämmelser om andra samfälligheter, fastighets­sammanslutningar och annan samverkan mellan fastigheter nu finns i åtskilliga författningar. Dessa avser främst dels bildandet av samfäl­lighetema och sammanslutningarna, dels deras förvaltning. Samfällig­hetema kan med utgångspunkt i det intresse, som fastighetstaxeringen företräder, sägas vara indelade i marksamfälligheter, anläggningssam­fälligheter och övriga samfälligheter eller samverkansformer.

Marksamfälligheter bUdas med stöd av FBL. Därvid avsätts i allmän­het mindre marksamfälligheter för gemensam användning, t. ex. grön­områden och badplatser vid nybildning av fastigheter för bostadsända­mål eller fritidsbebyggelse utanför stads- eller byggnadsplandagt om­råde. Även stora marksamfälligheter kan bildas enligt FBL, t. ex. ge­mensamhetsskogar. Motsvarande gällde tidigare enligt bestämmelser i lagen (1926: 326) om delning av jord å landet. Enligt denna lag kunde vid fastighetsbildning mark avsättas för gemensamt behov, t. ex. för samfäUda vägar, grastäkter, skogsområden och strömfall. Enligt samma lag kunde vidare för gemensamt skogsbruksändamål avsättas gemensam­hetsskogar och enligt äldre lagstiftning rörande awittring allmännings­skogar och vissa husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Marksamfälligheter finns också av ålder, t. ex. häradsallmänningar.

I 10 kap. byggningabalken finns föreskrifter om utnyttjande av sam­fälligheter avseende rätt för delägande fastighet alt i oskiftad skog och mark för husbehov la ved och timmer och i 16 kap. om sockenallmän­ningar. Vidare lämnas föreskrifter om nyttjande och om förvaltning av marksamfälligheter i lagen (1952: 166) om häradsaUmänningar (hä­radsallmänningslagen) och lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (allmänningsskogslagen). Regler om förvaltning­en av bys eller annat skifteslags samfällda ägor, som vid skifte e. d. undantagits för gemensamt behov, finns i bysamfällighetslagen. Bysam­fällighetslagens förvaltningsregler gäller för förvaltningen av marksam­fälligheter, som bUdats enligt annan lag, i den mån särskilda förvalt-ningsbestämmdser inte finns i vederbörande lag.

Även anläggningssamfälligheter kan f. n. bildas på grand av bestäm­melser i åtskiUiga författningar. I promemorieförslaget om fastighets­begreppet nämns samfälligheter, som tillkommer på grund av bestäm­melser i vattenlagen (1918: 523). I 3 kap. denna lag lämnas bestäm­melser om samfällighet för vattenreglering, i 7 kap. för torrläggning av mark genom dikning, vattenledning eller invallning samt i 8 kap. om


 


Prop. 1973:162                                                       137

avledande av avloppsvatten, I 2 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar regleras vägsamfälligheter och i 3 kap. samma lag vägföreningar. Av återstående författningar, som behandlar anläggningssamfälligheter, torde LGA vara av störst intresse.

Förslaget tUl anläggningslag har avseende endast på anläggnings­samfälligheter. Det innehåUer bestämmelser om inrättande av gemen­samhetsanläggning, dvs. anläggning som är gemensam för flera fastig­heter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande nytta för dem. Av förenämnda författningar skall anläggningslagen ersätta 2 kap. lagen om enskilda vägar och lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. För­slaget har anpassats tUl FBL. Anläggningslagen innehåller i motsats tUl lagen om enskilda vägar och LGA inte några bestämmelser om för­valtningen. Sådana bestämmelser har i stället tagits in i förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter, som är avsedd att ersätta bysamfällig­hetslagen, Lagen om förvaltning av samfälligheter skall sålunda tiUämpas på både anläggnings- och marksamfälligheter, Lagen innehåUer bestäm­melser om två förvaltningsformer, delägarförvaltning och föreningsför­valtning. Vid delägarförvaltning skall delägama själva omedelbart svara för förvaltningen. Vid föreningsförvaltning bildas en särskUd juridisk person, samfäUighetsförening, som omhänderhar förvaltningen. Den fö­reslagna lagstiftningen är avsedd att, då den träder i kraft, ersätta främst LGA och berörda delar av lagen om enskilda vägar resp. by­samfällighetslagen. På anläggningssamfälligheter, som bildats före ikraft­trädandet av den nya lagstiftningen, skall de gamla reglerna gälla.

Vid sidan av marksamfälligheter och faslighelssammanslutningar av typen anläggningssamfälligheter finns en särskild typ av gemenskap meUan fastigheter, nämligen fastighetssammanslutningar för jaktvård och fiskevård. De kan tillskapas och förvaltas enligt lagen (1938: 274) om rätt till jakt och lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden.

Regleringen i 8 § KL och anvisningarna till denna paragraf torde i första hand direkt avse endast marksamfälligheter (vid skifte avsatt samfällighet, häradsallmänning, allmänningsskog, samfälld skog) under det att promemorian angående beskattning av vissa gemensamhetsan­läggningar endast berör en form av anläggningssamfälligheter. Enligt promemorieförslaget om fastighetsbegreppet skall till taxeringsenhet, som utgör hel fastighet, höra fastighetstillbehör enligt JB, Detta gäller även bl, a. andel i samfälld mark, samfällt fiske och delaktighet i gemen­samhetsanläggning, vägsamfällighet och andra fastighetssammanslut­ningar. Det har i sistnämnda förslag sålunda förutsatts att värdet av vissa former av samfäUigheter skall delas upp på de delägande fastig­heterna. I första hand avses då de samfälligheter som förvaltas direkt av delägarna.

I 8 § KL föreskrivs att vissa marksamfäUigheter, som står under särskild  förvaltning,  skall  utgöra  särskild  taxeringsenhet.   Dessa  be-


 


Prop. 1973:162                                                                     138

stämmelser avser enligt promemorian till viss del föråldrade rättsinsti­tut. I praxis torde särskild taxeringsenhet ha bildats av marksamfällig­heter av skilda slag — även sådana som inte nämnts i 8 § — om de stått under särskild förvaltning. Skäl kan enligt promemorian'tala för att så även bör bli fallet i fortsättningen.

Enligt den föreslagna nya lagen om förvaltning av samfälligheter skall de huvudsakliga anläggningssamfälligheterna förvaltas enligt sam­ma regler som gäller för motsvarande marksamfälligheter. Man torde vid sådant förhållande och även av andra skäl böra överväga om det är lämpligt alt samfälligheter med föreningsförvaltning eller liknande skall behandlas olika vid fastighetstaxeringen beroende på om de utgör mark­samfäUighet eller anläggningssamfällighet. Skäl kan tala däremot. Vidare synes böra övervägas om i vart fall inte samtliga anläggningssamfällig­heter bör få en enhetlig behandling vid fastighetstaxeringen,

I promemorian anförs vidare att det inte synes föreligga anledning att bryta mot tidigare praxis i fråga om fastighetstaxeringen av mark­samfälligheter, som står under föreningsförvaltning. Tveksamhet torde kunna föreligga om det, bl. a. mot bakgrund av förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter, är sakligt befogat att vid fastighetstaxe­ringen behandla marksamfälligheter och anläggningssamfälligheter olika. Reglerna om fastighetstaxeringen av samfäUigheterna synes emellertid böra inflyta i 8 § KL. Om den lämpligaste lösningen i fräga om fastig­hetstaxeringen av samfälligheter, som är föremål för föreningsförvalt­ning e. d., skulle vara alt de skaU utgöra särskilda taxeringsenheter, sy­nes bestämmelse därom kunna anges i ett sista stycke av 8 §. Ta.xering av samfällighet som särskild taxeringsenhet skulle i sig kunna sägas innebära dels en uppdelning av fastighet genom avskiljande av värdet av andelen från den anddsberättigade fastigheten, dels sammanföring av fastighetsdelar genom sammanläggning av värdet av andelama. Det sista stycket av 8 § skulle vid ett sådant ställningstagande förslagsvis kunna lyda: "Samfällighet, som förvallas av samfällighetsförening eller mot­svarande skall utgöra taxeringsenhet." Vill man särreglera anläggnings-och marksamfälligheter i detta avseende torde en sådan regel böra gälla för marksamfälligheter. Det kan vidare diskuteras om undantag i nu aktuellt avseende bör göras för föreningsförvaltade samfälligheter, vars värde understiger visst belopp, t. ex, 100 000 kr.

3.3.3 Remissyttrandena

3.3.3.1 AUmänt

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

'Förslaget att i princip bibehålla den nuvarande systematiken vid in­delningen i taxeringsenheter tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan, t. ex.  CFD och länsstyrelserna  i Göteborgs och


 


Prop. 1973:162                                                       139

Bohus samt Kopparbergs län. Detsamma gäller förslaget att moderni­sera bestämmelserna om taxeringsenhet bl. a. för att uppnå bättre över­ensstämmelse med den nya fastighetsbildningslagstiflningen. CFD anför bl. a, att det för ett rationellt utnyttjande av CFD:s fastighetsdatabank är av stor vikt att såvitt möjligt skapa enhetliga regler för den skatte­rättsliga indelningen i taxeringsenheter och den uppdelning i redovis­ningsenheter som sker i fastighetsdatabanken. Med en sådan enhetlig­het underlättas arbetet med att vid allmän fastighetstaxering överföra information från databanken, vars indelning grandas på bestämmelserna ifastighelsbildningslagsliftningen,

3.3.3.2          Huvudregel om registerfastighet
Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Förslaget att registerfastighet skall vara primär enhet vid indelningen i taxeringsenheter lämnas utan erinran i remissyttrandena.

Remissinstanserna gör inte heller några invändningar mot förslaget att värdet av byggnader och anläggningar, som uppförts på annans mark på grund av servitut som sägs i 2 kap, 1 § andra stycket JB, skall tillföras den taxeringsenhet i vilken den härskande fastigheten in­går. Detta gäller både då "servitutsbyggnaden" e, d, är belägen i sam­ma kommun som den härskande fasligheten och då den är belägen i en annan kommun. För det senare fallet föreslår Göta hovrätt att ett för­tydligande görs i 8 § KL eller anvisningarna till denna paragraf, inne­bärande att regeln att vad som stadgats om att taxeringsenhet inte får sträcka sig över kommungräns, inte gäller i fall då byggnader och an­läggningar, som avses i 2 kap, 1 § andra stycket JB, är belägna i annan kommun än den härskande fastigheten. Svenska kommunförbundet fram­håller att det f, n, inte torde vara vanligt förekommande med anlägg­ningar och byggnader uppförda inom en kommun med den härskande fastigheten inom annan kommun. Dessa representerar f. n, inte särskilt stora värden. Utvecklingen kan dock leda till väsentiigt ändrade för­hållanden i dessa avseenden. Kommunförbundet anser alt man eventuellt får la upp frågan om en fördelning av garantibelopp mellan berörda kommuner tUl ny prövning om väsentligt ändrade förhållanden skulle inträffa,

3.3.3.3          Uppdelning av registerfastighet
Utredningsförslaget

Frågan om taxering som särskild taxeringsenhet av bostadsbyggna­der på vissa jordbruksfastigheter har berörts av några remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm anser att regler som medger ökad uppdel­ning av fastigheter på två eller flera taxeringsenheter bör införas i syn­nerhet för de fall då en jordbraksfastighets bostadsbyggnader används för fritidsändamål och resten av fastigheten för jordbraks- och skogs-


 


Prop. 1973:162                                                                     140

bruksändamål. Liknande synpunkter framförs av bl, a. länsstyrelsen i Västernorrlands län. Som exempel anger länsstyrelsen sådana jordbruks­fastigheter som består av bostadsbyggnad och i stort sett endast tomt till denna samt däratöver något skogsskifte.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Mot det huvudsakliga innehållet i förslaget att taxeringsenhet lik­som hittUls skall kunna bildas genom uppdelning på vissa angivna grun­der av registerfaslighet, görs inte några erinringar av remissinstanser­na.

I den del förslaget innebär att taxeringsenhet inte längre skall bildas, då del av registerfastighet avyttrats efter den 30 juni 1962 men detta inte lett till fastighetsbildning, har del föranlett delade meningar hos remissinstanserna. Av de remissinstanser som uttryckligen yttrat sig i frågan tillstyrks förslaget av bl. a. RSV samt länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län. Motsatt ställningstagande görs av bl. a. statens vat­tenfallsverk samt länsstyrelserna i Östergötiands, Skaraborgs och Örebro län.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför att det vid 1970 års fastighets­taxering rådde viss osäkerhet rörande taxeringen vid sämjedelning men alt de föreslagna reglema innefattar klargörande regler för taxering av sådana enheter.

Några remissinstanser kritiserar förslaget med hänsyn lUl de länga dröjsmål som de anser förekomma i fastighetsbildningsärenden. Läns­styrelsen i Örebro län anför att del under senare år har observerats flera fall, där fastighetsbildningen inte kommit tUl stånd förrän omkring fem år efter förvärvet, särskilt gäller detta förvärv från jordbruks- och skogs­bolag samt från lantbruksnämnd. Även lantbruksnämnds förvärv av fastigheter eller fastighetsdelar och sedermera rationaliseringsförsälj­ningar kan ibland dra långt ut på tiden. I sådana fall bör en utbrytning av det sålda området till särskild taxeringsenhet ske i samband med förvärvet. Det rör sig här ofta om bebyggda områden, varför frågan om särskUd taxeringsenhet också kan få betydelse vid såväl den årliga in­komsttaxeringen som vid realisationsvinstberäkning vid senare för­säljning. Samma inställning redovisar statens vattenfallsverk. Verket an­för att ärenden av nu aktuellt slag endast i undantagsfall hinner behand­las hos fastighetsbUdningsmyndigheten inom ett halvår. Dessa ärendens handläggning har vanligen tagit mellan två och tre år, och fall har förekommit, då mellan fem och sex år förflutit innan ärendet kunnat avslutas. Även Sveriges jordbrukskasseförbund anför att det enligt för­bundets erfarenhet inte är ovanligt att fastighetsbUdningen kan dra ut på liden upp till fyra—fem år, särskilt vid försäljningar för exploa­teringsändamål.

Effekterna av förslaget för beskattningen av byggnader på det över-


 


Prop. 1973:162                                                       141

lålna området behandlas av ett antal remissinstanser. RSV anför att det förekommer att avyttrat område bebyggs nästan omedelbart. Sådan byggnad skulle anses som byggnad på ofri grund. Vid schablonbeskatt­ningen beräknas därvid intäkten endast på det taxerade byggnadsvärdet varjämte säljaren påförs garantibelopp för fastighetsdel som han inte är ägare till. Länsstyrelsen i Östergötlands län pekar på den situationen då tomtområde med bostadsbyggnad på en jordbraksfastighet överlåts men fastighetsbildning inte hinner verkställas så att ny taxering kan ske det påföljande året. Följden blir alt den nye ägaren skall redovisa fas­tigheten såsom jordbruksfastighet (del av) vid de två inkomsttaxeringar som följer efter hans förvärv, och att han under två år kan företa arbeten på byggnaden och få avdrag vid inkomsttaxeringen för kost­nader för reparation och underhåll av byggnad.

Förslagets följder för skattskyldigheten för garanlibelopp m. m. be­handlas av bl. a. statens vattenfallsverk och länsstyrelsen i Örebro län. Vattenfallsverket anför att även om köpare och säljare i det enskilda fallet kan avtala om fastighetsbeskattningen för tiden mellan överlåtel­se och registrering, föranleder ett längre dröjsmål mellan sistnämnda två tidpunkter mycket extra arbete och besvär för berörda parter. Läns­styrelsen i Örebro län anför att man redan nu i praxis i aUmänhet torde fördela garantibeloppet på köpare och säljare efter skälig grund (jfr regeringsrättens årsbok 1963 not Fi 1262 och 1972 ref. 32). Om man underlåter att särtaxera sålda områden, torde detta därför i och för sig inte få några nämnvärda konsekvenser i fräga om garantibeskatt­ningen. Det måste dock anses olämpligt att under kanske många är sakna ett officiellt fastställt taxeringsvärde för området i fråga. Läns­styrelsen i Skaraborgs län framhåller att försäljning av ett område inte bara påverkar garantibeskattningen utan också köparens och säljarens inkomst- och förmögenhetstaxeringar, som oftast är av betyd­ligt större intresse för parterna. Någon praktisk möjlighet alt avtala om dessa taxeringar föreligger inte.

Byggnadsstyrelsen föreslår att uppdelning av fastighet, tillhörig sta­ten, skall kunna ske då den statiiga förvaltningen av en fastighet delats upp mellan olika ämbetsverk, t. ex. på byggnadsstyrelsen för en­bart byggnaderna och på domänverket för faslighetens mark. Av redo­visningstekniska skäl är det önskvärt, alt varje verk kan bli taxerat för sin förvaltningsdel av fastigheten. Byggnadsstyrelsen uppger att sådan uppdelning tillämpats redan fr. o. m. 1970 års allmänna fastighetstaxe­ring inom Stockholms län, där den statliga äganderätten ansetts kunna knytas till resp. ämbetsverk och inte nödvändigtvis till staten som hel­het.

Förslaget att uppdelning på taxeringsenheter i fortsättningen inte skall göras av fastighets skattepliktiga och icke skattepliktiga värdede­lar har tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig därom bl. a.


 


Prop. 1973:162                                                                   142

kammarrätten i Stockholm och CFD. CFD framhåller vidare att en samordning mellan fastighetsbanden och fastighetsregistret kräver ett samordnat identifikalionssystem, utgående från de officieUa fastighets­beteckningarna, officiell numerisk områdesbeteckning m. m. En sådan samordning föreligger inte mellan RSV;s och CFD:s nuvarande system.

3.3.3.4 Sammanföring till en taxeringsenhet
Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Det helt övervägande antalet remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget om sammanföring i vissa angivna fall av primära och sekundära enheter till taxeringsenhet. Förslaget att fastigheter av be­skattningsnaturen annan fastighet skall fä sammanföras endast då de gränsar intill varandra behandlas av länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen anför all det i fråga om större industrier hittills varit vanligt att byggnader av likartat slag — t. ex. personalbostäder, fabriks­anläggningar •— med tUlhörande mark inom vissa områden samman­förts till en taxeringsenhet. Dessa fastigheter angränsar inte alltid var­andra. Förfaringssättet har enligt länsstyrelsens mening medfört vissa praktiska fördelar, bl. a. har antalet taxeringsenheter nedbringats. Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker med viss reservation för­slaget om utvidgad möjlighet att sammanföra fastigheter av beskatt­ningsnaturen jordbruksfastighet lUl en taxeringsenhet. Förslaget inne­bär ur fastighetstaxeringssynpunkt en klar förbättring, inte minst ur skoglig synpunkt. Eftersom bestämningen av den fastighetstaxerings-mässiga enheten har betydelse såväl för inkomstbeskattningen i för­värvskällan jordbruksfastighet som vid realisationsvinstbeskattningen, anser utskottet all ändringar i denna del inte bör göras tvingande utan vidare utredning och anpassning av övriga skatteregler.

3.3.3.5 Samfälligheter
Promemorieförslaget om gemensamhetsanläggningar

Förslaget att värdet av gemensamhetsanläggningar enligt LGA vid fastighetstaxeringen skall tilläggas de delägande fastigheterna allt efter deras andelstal tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. Bland dessa är byggnads­styrelsen, lantbruksstyrelsen, CFD, försäkringsinspektioncn, länsstyrel­serna i Stockholms, Östergötlands, Hallands, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, allmänna ombudet för mellankommunala mål, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska sparbanksförening­en, Sveriges redovisningskonsulters förbund och Svenska revisorsam­fundet. CFD anför bl. a. alt förslaget innebär att överensstämmelse med den föreslagna redovisningen i fastighetsregistret ernås. Delaktighet i sammanslutning kommer vidare att redovisas i fastighetsregistret. Upp­gift lill grand för taxering av fastighet ingående i sådan sammanslut-


 


Prop. 1973:162                                                                     143

ning kommer således att kunna erhållas från fastighetsregistret. Vidare redovisas den belastning utövandet av samfällighetens verksamhet in­nebär på fastighet som inte ingår i sammanslutningen. Därigenom för­bättras bl, a. underlaget för bedömning av taxeringsvärdet inte bara för sådan fastighet som ingår i sådan sammanslutning utan även för fastighet som inte deltar i anläggningssamfällighet men väl belas­tas av densamma. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför bl. a, att övervägande skäl, inte minst praktiska, talar för att en fastighets andel i gemensamhetsanläggning endast skall påverka markvärdet.

Ytterligare remissinstanser är positiva till förslaget men har en del tilläggsförslag. Detta gäller länsstyrelserna i Uppsala och Kopparbergs län samt HSB. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om inte vissa föreningsförvaltade anläggningssamfälligheter, vars värde är stort, borde betraktas som självständig taxeringsenhet. Svårigheten är att be­stämma den beloppsgräns som i sådana fall är den mest lämpliga. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att de enda undantagen från huvud­regeln om uppdelning av samfällighets värde på delägarfastighetema bör utgöras av marksamfälligheter, som redan är taxeringsenheter och som är föremål för föreningsförvaltning eller motsvarande och på vilka lagen om förvaltning av samfäUigheter inte kommer att bli tillämplig. HSB anför att avsikten med gemensamhetsanläggningarna bl. a. är att de skall innebära vissa rationaliseringar för de betjänade fastigheterna. Delägande fastighet bör därför påföras ett värde som understiger vad en egen motsvarande anläggning skuUe värderats tUl, om anläggningen är av sådant slag att enskUd anläggning kunnat utföras, t. ex. parkerings­anläggning. Genom tUlkomst av gemensamhetsanläggning finns vidare risk för alt delägande fastigheter och därmed indirekt bosladskonsumen-terna belastas med kostnader för anläggningar, som vedertaget kommun eller annan myndighet skulle svarat för. Detta problem uppmärksam­mades vid riksdagens behandling av förslaget till LGA. Lagutskottet pekade på risken att man genom ändrad stadsplanemetodik övervält­rade på fastighetsägarna visst ansvar för anläggningar, som hittills bru­kat bekostas av det allmänna, t, ex, lekplatser och vissa trafikleder (3 LU 1966: 57 s. 93). Departementschefen antydde också att tendenser i sådan riktning inte kunde uteslutas och att fastighetsägarna därför ibland kunde få särskUd anledning att bevaka sina intressen. TUl den del gemensamhetsanläggning innehåller anläggning av sådant slag, som riksdagens uttalande avser, skall enligt HSB delägande fastighet inte påföras något värde eller beräknad avkastning därav.

Ett antal remissinstanser är i och för sig positiva till förslaget men anser att frågan bör lösas i ett sammanhang för gemensamhetsanlägg­ningar enligt LGA och andra samfälligheter. Detta gäller bl, a, lantmä­teristyrelsen,   Lantbrukets  skattedelegation,   Näringslivets  skattedelega-


 


Prop. 1973:162                                                                     144

tion. Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges jordbrukskasseför­bund och TOR.

SACO och TCO anser att ytterligare överväganden måste göras och att utredningen måste kompletteras för alt man skall kunna la ställning till frågan,

ÅtskUUga remissinstanser avstyrker förslaget. Dessa anser genom­gående alt samfällighet som står under särskild förvaltning skall utgöra särskild taxeringsenhet. Bland de remissinstanser som hävdar denna åsikt är RSV, kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads och Skaraborgs län, företagsskatteberedningen och bo-stadsskattekommittén. Kammarrätten i Stockholm framhåUer att för­valtningsformen f, n, är avgörande för hur samfäUighet behandlas vid fastighetstaxering, Samfällighet som står under särskild förvaltning är särskild taxeringsenhet. Förvaltas samfälligheten däremot direkt av del­ägarna tillhör samfällighelen delägarnas fastigheter och upptas i enlighet härmed vid taxeringen inte som särskild taxeringsenhet. Frågan är om de enligt LGA bildade samfällighetema är av så speciell karaktär alt för deras del anledning firms alt göra avsteg från vad som gäller samfällig­het i allmänhet vid bestämmande av taxeringsenhet. Avgörande för kammarrättens ståndpunktslagande i denna fråga är bl, a. värderings­synpunkter. Kammarrätten har i ett antal fastighetstaxeringsmål haft att ta ställning till taxering av gemensamhetsanläggning bildad enligt LGA. Kammarrätten har därvid inte gjort avsteg från gällande regler i KL om taxeringsenhet. Eftersom riktiinjerna för gemensamhetsanläggningarnas liksom andra samfälligheters behandling vid fastighetstaxering redan får anses angivna i gällande lagtext, ifrågasätter kammarrätten, om det inte vore tUl fyllest att närmare tillämpningsföreskrifter utfärdas av RSV. RSV anser att gemensamhetsanläggning som admUiislreras enligt 22 § andra stycket LGA bör taxeras som särskUd taxeringsenhet. Förelags-skatleberedningen anser att principiella skäl talar för att man i fråga om gemensamhetsanläggningama så nära som möjligt ansluter tUl KL:s nu­varande bestämmelser. Samfällighet med särskilt förvaltningsorgan bör därvid anses utgöra taxeringsenhet med samfällighelen som skattskyldig, föratsatt att till samfälligheten hörande fastighet eller fastighetsdel skulle utgjort taxeringsenhet enligt KL:s allmänna regler, om den inte haft karaktär av gemensamhetsanläggning. Bostadsskatlekommittén an­ser att man med hänsyn till inkomstbeskattningen inte bör behandla samtliga anläggningssamfälligheter enhetligt vid fastighetstaxeringen. Förvaltas samfälligheten som juridisk person och är gemensamhetsan­läggningen utförd på av samfälligheten ägd fastighet, bör denna jämte anläggningen utgöra taxeringsenhet med samfälligheten som skattskyl­dig. Är anläggningen belägen på av samfälligheten icke ägd mark — till­hörande delägande eller utomstående faslighet eller utgörande samfälld mark — bör anläggningen utgöra taxeringsenhet med samfälligheten


 


Prop. 1973:162                                                       145

som skattskyldig. Värde av ianspråktagen mark bör härvid tilläggas an­läggningens värde. Förvaltas samfälligheten gemensamt av fastighets­ägarna bör värdet av anläggningen tilläggas de delägande fastigheter­na. Vid taxeringen av den fastighet där anläggningen är belägen beaktas det men anläggningen kan medföra.

Lantmäteristyrelsen anför att bl. a. marksamfälligheter kan vara myc­ket växlande till omfattning och värde. Det finns stora häradsallmän­ningar, allmänningsskogar och gemensamhetsskogar. Ofta utgörs de av mindre områden såsom vagmark, båtplatser, grastag och kvarnplatser. Sådana områden kan i vissa tämligen sällsynta fall ha fått en annan an­vändning än den för vilken de ursprungligen avsatts genom att de utnytt­jas för stugbyar eUer utarrendering av tomtplatser. Till marksamfällig­heter är vidare att räkna samfällda vattenområden och samfällt fiske. Ur de skattskyldigas synpunkt kan det vara önskvärt att båda typerna av samfälligheter — marksamfälligheter och anläggningssamfälligheter — behandlas lika vid såväl fastighetstaxering som inkomst- och förmögen­hetstaxering, så att svårigheten att skilja på de olika samfällighetsty-perna inte ger upphov till felaktigheter och missförstånd. I de fall ge­mensamhetsanläggning ligger på samfälld mark är det också olämpligt att taxering av anläggningen sker på ett sätt och taxering av marken på ett annat sätt. I fråga om större marksamfälligheter under särskild för­valtning, såsom exempelvis häradsallmänningar och gemensamhetssko­gar, bör redovisning och taxering från både kontroll- och taxeringssyn­punkt vara samlade i ett och samma skattesubjekt så som f. n. är fallet. För detta talar också förhållanden som har betydelse för skogsbrakets yttre rationalisering. Det är inte lämpligt att skilja de båda samfällig-hetsgrapperna med ledning av enbart rättslig status eller förvaltnings­form. Huvudregeln bör vara att samfällighet inte skall utgöra självstän­digt skattesubjekt, men att vissa samfälligheter undantas från huvudre-. geln. Undantaget kan förslagsvis avse samfälligheter som slår under sär­skild förvaltning och vars värde är relativt betydande samt vars intäkter i huvudsak kommer från andra än ddägarfastigheter.

Frågan om anslutningsavgifternas betydelse vid taxe­ringen tas upp bl.a. av företagsskatteberedningen. Lantbrukets skattede­legation och Näringslivets skattedelegation. Remissinstanserna anser att frågan är angelägen och att den snarast bör lösas.

Promemorieförslaget om fastighetsbegreppet

Bl. a, kammarrätten i Stockholm samt länsstyrelserna i Kristianstads och Skaraborgs län anser att frågan om fastighetstaxering av både mark-och anläggningssamfälligheter kan lösas på sätt föreslagits i promemo­rian om fastighetsbegreppet, enligt vilket samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening eller motsvarande skall utgöra taxeringsenhet,

10   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                       146

Den gränsdragning för taxering såsom särskild taxeringsenhet som ifrågasatts i promemorieförslaget om fastighetsbegreppet och som avsåg en viss värdegräns för samfälligheten, avstyrks bl, a, av länsstyrelsen i Skaraborgs län och bostadsskatlekommittén. I viss mån motsatt stånd­punkt intas av lantmäteristyrelsen.

3.4 Taxeringsvärde och värderingsgrunder m. m.

3.4.1 Nuvarande ordning

EnUgt 8 § första stycket KL skall varje taxeringsenhet, där inte annat följer av 6 § 2 mom., åsättas särskilt taxeringsvärde, I 6 § 2 mom, stad­gas att taxeringsvärde inte skall åsättas fastighet som avses i 5 § 1 mom, c), 2 och 4 mom. Därmed avses s, k, försvarsfastighet resp, s. k, kommu­nikationsfastighet och byggnad på annans grund, värd under 5 000 kr. Vid taxeringens verkställande skall hänsyn tas till förhållandena vid taxeringsårets ingång (6 § 1 mom, andra stycket).

Vid allmän fastighetstaxering skall fastighetsägare enligt 136 § 1 mom, första stycket taxeringsförordningen (1956: 623, TF) utan anma­ning avge allmän fastighetsdeklaration utom såvitt gäller försvarsfastig­heter, kommunikationsfastigheter och byggnader på annans grund, värda under 5 000 kr, Taxermgsbesluten skall upptas i fastighetslängd (150 § 2 mom,).

Enligt 9 § första stycket KL skall taxermgsvärde åsättas till det be­lopp som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris, det s, k, allmänna saluvärdet. Område som utgörs av skogsmark och väx­ande skog skall dock tas upp till det värde det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Om området i fråga eller del därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande tUl tomtmark eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller delen tas upp till allmänna saluvärdet (9 § andra stycket),

I punkt 1 av anvisningama till 9 § KL lämnas bestämmelser om de generella grunderna och metoderna för beräkning av det allmänna salu­värdet. Däri stadgas att med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antas vilja betala för fastigheten, om den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antas vara att påräkna, och köpt för ett med hän­syn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande, utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vUken inte är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande.

Enligt andra stycket i anvisningspunkt 1 till 9 § får köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, inte utan vidare an­ses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett att köpe­skillingen kan ha påverkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap.


 


Prop. 1973:162                                                       147

affektionsvärde o, d,, kan densamma vara ett topp-pris eller ett botten­pris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan för­anledas av vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer på fastighetsmarknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m, m, dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligger, om vilka det inte finns anledning att anta att ovidkommande omständig­heter inverkat på prisbildningen, kan ur dem dras en tillförlitlig slut­sats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att för­stå såsom ett normalt värde i handel och vandel, inte såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling,

I tredje stycket av sistnämnda anvisningspunkt sägs att man vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskatt­ningsgrund dock ingalunda må underskattas — vid taxeringen måste beakta andra förhållanden, som kan tjäna till ledning för bedömande av allmänna saluvärdet, såsom fastighetens avkastning m. m.

Fjärde—åttonde styckena i anvisningspunkten umehåller — tiU kom­plettering av den i första hand angivna regeln om värdering efter er­lagda köpeskillingar — bl, a, vissa regler för värdering av jordbrak efter enhetsvärden samt värdering av vissa typer av annan fastighet enligt av­kastnings- eller anskaffningskostnadsmetoderna,Vidare lämnas föreskrift bl, a, om hänsynstagande till särskilda förhållanden på en fastighet och om värdering av impediment,

I punkt 2 av anvisningarna till 9 § specificeras närmare de för en fas­tighet säregna förhållanden som medför att justering bör ske av det värde som framräknats enligt allmänna taxeringsgrunder,

I sista stycket av anvisningspunkt 2 föreskrivs bl. a. att, oavsett vilken metod som används för värderingen, det allmänna saluvärdet alltid skall utom i fråga om skogsfastigheter vara avgörande för taxeringsvärdet.

3.4.2 Utredningsförslaget

3.4.2.1 Åsättande av taxeringsvärde m. m.

Reglerna om garantibeskattningen medför att taxeringsvärde måste finnas på all skattepliktig egendom. Vid tidigare överväganden av frå­gan om åsättande av taxeringsvärden på icke skattepliktiga fastigheter har flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan, uttalat sig för en avveckling av taxeringsvärdena på åtminstone ytterligare en del av denna egendom. Till viss del skilda problem föreligger då det gäller att förenkla taxermgen av å ena sidan helt skattefria och å andra sidan del­vis skattefria fastigheter.

Försvarsfastigheter, kommunikationsfastigheter och byggnader på ofri grund, värda under 5 000 kr., är alltid helt skattefria fastigheter. Fastig­heter och byggnader, som avses i 5 § 1 mom. första stycket c)-i) KL, dvs. statens och menigheters förvaltningsbyggnader m. fl., kan däremot


 


Prop. 1973:162                                                       148

vara antingen helt skattefria eller delvis skattefria fastigheter. Klassifi­ceringen beror främst på om någon av de i 5 § 1 mom, andra stycket angivna förutsättningarna föreligger eller inte dvs. om fastigheten delvis används för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot ve­derlag upplåts åt annan tiU begagnande. Vid bedömningen av om man för att förenkla taxeringen bör underlåta att åsätta helt skattefria fastig­heter taxeringsvärde, bör enligt fastighetstaxeringsutredningen fastig­heterna behandlas på samma sätt, oavsett om de är hänförliga till den ena eller den andra gruppen av helt skattefria fastigheter.

För egendom, som i sin helhet är skattefri, föreligger från fastighetstaxeringssynpunkt inte behov av att taxeringsvärden åsätts. Ut­redningen delar den åsikt som tidigare framförts från flera håll att det snarast är en olägenhet att dessa fastigheter åsätts taxeringsvärden, då värdena på grand av värderingssvärigheter oftast måste bli schablonar-tade och orealistiska. På grund därav och med hänsyn till bl. a. den ar­betsinsats, som åtgår för att ta fram taxeringsvärden på dessa fastighe­ter, skulle en omläggning av förfarandet så att taxeringsvärden inte vi­dare åsätts helt skattefri fastighet vara till avsevärd fördel vid fastighets­taxeringen. Utredningen anser att en sådan omläggning bör komma till stånd.

Upphör man med att åsätta de helt skattefria fastigheterna taxerings­värden kan detta inverka på den i anvisningarna till 36 § KL intagna hjälpregdn för realisationsvinstbeskattningen, som utgår från fastighe­tens taxeringsvärde tjugo år före avyttringen. Realisationsvinstbeskatt­ningen är f. n. föremål för utredning inom realisationsvinstkommittén. Från realisationsvinstkommittén har under hand meddelats att man, om ett förslag att avskaffa taxeringsvärdena på helt skattefria fastigheter genomförs, utan större svårighet kan bemästrade enstaka fall,som fram­deles kan tänkas uppkomma då taxeringsvärden, som skulle användas som ingångsvärden vid realisationsvinstbeskattningen, saknas.

Fysisk person är skattskyldig till förmögenhetsskatt även för egen­dom, som enligt 5 § KL är skattefri, I det sällan förekommande fallet att förmögenhetstaxering skall åsättas fysisk person för sådan fastighet, skulle erfordras taxeringsvärde även på de helt skattefria fastigheterna. Sådan förmögenhetstaxering torde i stort sett ha kommit i fräga endast då det gäller naturminnesmärke (naturtcservat) och sådana kyrkobygg­nader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas.

Materiellt sett torde invändning knappast kunna göras mot att helt skattefria kyrkobyggnader och bönehus undantas från skatteplikt vid förmögenhetstaxeringen, även orn de tillhör fysisk person och inte en­dast, såsom f, n, är fallet, om ägaren är förening, samfund eller stif­telse. Utredningen föreslår, att sådan skattebefrielse införs.

Enligt 4 § andra stycket SF skall fastighet vid förmögenhetstaxeringen


 


Prop. 1973:162                                                       149

upptas till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång eller, i vissa fall, tUl det taxeringsvärde som åsätts för taxeringsåret. Nägon komplette­rande värderingsregel finns inte. Detta betyder, i fråga om kommunika­tionsfastigheter och smärre byggnader på annans mark, att skattskyldig­het till förmögenhetsskatt som regel föreligger men att denna skyldighet inte kan effektueras eftersom fastigheter av angivna slag inte skall åsät­tas taxeringsvärde. I praxis sker inte heller någon förmögenhetsbeskatt­ning i dessa fall. Den nuvarande författaingstekniska konstruktionen är enligt utredningen inte ändamålsenlig. Utredningen föreslår att en om-reglering kommer tUl stånd. Denna bör syfta till att från skatteplikt lill förmögenhetsskatt undanta fastigheter som inte skall åsättas taxerings­värden, dvs. de helt skattefria fastigheterna.

Flertalet av de helt skattefria fastigheterna utgörs av försvarsfastighe-tema, kommunikationsfastighetema och byggnaderna på ofri gnmd med värde under 5 000 kr. Beträffande dessa tre grupper av fastigheter är ägaren befriad från skyldighet att utan anmaning avge allmän fastighets-deklaration. Vidare är byggnaderna på ofri grand, värda under 5 000 kr., redan nu i praxis allmänt undantagna från redovisning i fastighets­längd. Uppgifter om försvarsfastigheterna lämnades vid 1970 års all­männa fastighetstaxering av fortifikationsförvallningen resp. byggnads­styrelsen lill vederbörande länsstyrelse.

Även de helt skattefria försvars- och kommunikationsfastighetema skall taxeras. Taxeringsbeslutens huvudsakliga innehåll är att fas­tigheterna är helt undantagna från skatteplikt. För att möjliggöra denna prövning måste fastigheterna i fråga alltjämt upptas i länsstyrelses fas­tighetsband. Vid angivna förhållande och då fastighetslängdema fram­ställs maskinellt skulle den arbetsbesparing som kunde uppnås genom att de helt skattefria försvars- och kommunikationsfastigheterna uteslöts ur fastighetslängden bli mycket obetydlig.

De helt skattefria försvars- och kommunikationsfastigheterna bör därför alltjämt redovisas i fastighetslängderna. Om övervägande skäl ta­lar för fortsatt längdföring av de helt skattefria försvars- och kommuni­kationsfastighetema gäller detta enligt utredningen i så mycket högre grad beträffande övriga helt skattefria fastigheter, bl. a. då skatteplikts­frågan ofta är mera svårbedömd beträffande fastigheter av sistnämnda slag än vad fallet vanligen är med försvars- och kommunikationsfastig­heterna.

Vad härefter angår fastigheter, vars taxeringsvärde fördelats på en skattepliktig och en icke skat­tepliktig del måste enligt utredningen vid fastighetstaxeringen generellt sett hela egendomens värde uppskattas för att taxeringsvärdet på den skattepliktiga delen skall kunna beräknas och bli realistiskt. Det


 


Prop. 1973:162                                                       150

föreligger inte något behov av att för fastighetstaxeringens del ange den icke skattepliktiga delens värde.

Vid inkomsttaxeringen har uppgifter om taxeringsvärde och del­värden betydelse för både den skattepliktiga och den icke skattepliktiga fastighetsdelen vid fördelning av intäkter och kostnader mellan sagda fastighetsdelar. Motsvarande gäller vid förmögenhetstaxe­ringen vid fördelning av intecknad gäld. Tillämpningen av avskriv­ningsreglerna kräver vidare tUlgång till delvärden i fräga om jordbruks­fastighet och uppgift om byggnadsvärde i fräga om annan fastighet. Ut­redningen anser därför att taxeringsvärden och delvärden bör åsättas både de skattepliktiga och de icke skattepliktiga delarna av de delvis skattefria fastigheterna.

Vad därefter angår förmögenhetstaxeringen i fråga om de delvis skat­tefria fastigheterna och fastighetskomplexen bör enligt utredningens me­ning vad som sagts om de helt skattefria fastigheternas undantagande frän förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning beträffande de icke skattepliktiga delama av de delvis skattefria fastigheterna och fas­tighetskomplexen. Detta bör gälla oavsett att taxeringsvärde — av skäl som nyss angetts — åsätts även de skattefria delarna.

3.4.2.2 Värderingsgrunder

Det allmänna saluvärdet gäller f. n, som värderingsgrund vid taxe­ringen av alla fastighetstyper utom skogsfastigheter; för skogsfastigheter gäller avkastningsvärdet som värderingsgrund. Vid modern fastighets­värdering utnj-ttjar man enligt fastighetstaxeringsutredningen i första hand tre värdebegrepp (värderingsgrunder) nämligen marknadsvärdet, avkastningsvärdet och kostnadsvärdet. Värdebegreppen definieras med utgångspunkt i vissa värderingssituationer; Marknadsvärdet är relevant i en överlåtelsesituation, avkastningsvärdet i en innehavaresituation och kostnadsvärdet i en produktionssitualion. För varje värdebegrepp kan olika värderingsmetoder komma i fråga. Det är därvid enligt utred­ningen att märka att vilken värderingsmetod som helst principiellt sett kan användas för att värderingen skall resultera i åsyftat slag av värde.

En fastighets marknadsvärde definieras som det mest sanno­lika priset vid en försäljning av fastigheten. Definitionen av marknads­värdet anknyter till den allmänna marknaden pä fastigheter av ifrågava­rande typ. Prisbildnmgen på denna karakteriseras av att köpare och säljare varken har några speciella relationer till varandra, som t. ex. släktskap, eller befinner sig i en tvångssituation.

De värderingsmetoder som kommer till användning vid uppskattning av marknadsvärdet är ortsprismetoden, avkastningsmetoden och pro­duktionskostnadsmetoden.

Ortsprismetoden är den värderingsmetod som främst kommer till an­vändning vid uppskattning av marknadsvärdet. Denna metod grundas


 


Prop. 1973:162                                                       151

på undersökningar av priser på jämförbara fastigheter. Som bas för un­dersökningen läggs de jämförelseparametrar som befinns lämpliga, t. ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyresintäkter o. d.

Avkastningsmetoden innebär alt man söker bestämma värdet genom en omräkning tUl nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid fastighetens användning.

Produktionskostnadsmetoden innebär att man söker beräkna mark­nadsvärdet av en byggnad med utgångspunkt i vad det skulle kosta att producera en likartad byggnad. Vid beräkningen av värdet beaktas även den värdeminskning som byggnaden undergått genom ålder och brak.

Avkastningsvärde definieras som det sammanlagda nuvärdet av vid värdetidpunkten mest sannolika framtida nettoavkastningar. Om man utgår frän ett driftprogram och en räntefot, som är normal för fas­tighetsägare i allmänhet, kan värdet betecknas som ett objektivt avkast­ningsvärde. Väljs nämnda förutsättningar med hänsyn till en bestämd person, vanligen fastighetsägaren, kan värdet kallas ett subjektivt avkastningsvärde. Den värderingsmetod som i praktiken förekommer vid beräkning av ett sådant värde är en avkastningskalkyl.

Kostnadsvärde definieras som det värde som svarar mot inves­teringskostnaderna för yärderingsobjektet. Vid kostnadsvärdering upp­skattar man vad det skulle kosta att bygga upp en liknande byggnad e. d. De tre som kostnadsvärden betecknade värdena är:

Historisk kostnad (produktionskostnad) definieras som den kostnad som utgick då värderingsobjektet anskaffades. Denna den verkliga pro­duktionskostnaden beräknas efter den prisnivå och det penningvärde som rådde vid anskaffningstillfället.

Äteranskaffningskostnad (nyvärde) motsvarar den kostnad som man vid tidpunkten för värderingen (värdelidpunkten) skulle ha att räkna med om man då skulle ersätta tUlgången med en ny av likartad beskaf­fenhet.

Tekniskt nuvärde definieras som återanskaffningskostnaden reduce­rad med hänsyn till värderingsobjektets ålder och bruk.

De tillgångsvärden som ur beskattningssynpunkt i första hand bör ef­tersträvas är saluvärden, dvs. värdet av objektet vid en överlåtelsesitua­tion. Utredningen anser därför att man generellt bör övergå till en salu­värdering vid fastighetstaxeringen. Med en generell tillämpning av syste­met med saluvärdering — dvs. en tillämpning av detta system inte en­dast på en taxeringsenhets jordbruksdel utan även på dess skogsdel — vinner man bl. a. påtagliga fördelar i fråga om utnyttjandet av köpeskil­lingsstatistiken. TUl frågan om värderingen av skogsfastigheterna åter­kommer framstäUningen i det följande.

Det torde stå klart alt någon skillnad inte föreligger mellan begreppen saluvärde och marknadsvärde,  som tillämpas vid modern fastighets-


 


Prop. 1973:162                                                       152

värdering. Vidare tyder enligt utredningens uppfattning föreskrifterna om det allmänna saluvärdet på all de båda begreppen allmänt sa­luvärde och marknadsvärde skulle vara identiska. De skillnader som kan föreligga i beskrivningama av de båda värdena torde snarare vara be­tingade av att de tUlkoinmit under så avsevärt skilda tidsperioder. I båda fallen synes man ha eftersträvat ett värde som motsvarat det mest sannolika priset. Tekniskt förelåg vid lagtextens tiUkomst inte möjlighet att vid taxering grunda uppskattningen på sådan omfattande och diffe­rentierad statistik som numera ligger till grand för den ortsprismetod, pä vilken man oftast grandar marknadsvärdet.

Marknadsvärdet har numera införts som värderingsgrand vid all mo­dern lagstiftning av betydelse om fastighetsvärdering, såsom i den nya fastighetsbUdnings- och expropriationslagstiftningen.

Med anledning av vad som nu framhållits anser utredningen att be­greppet allmänt saluvärde på de ställen där detta förekommer i KL och avser värde av fastighet skall bytas ut mot uttrycket marknadsvärde.

3.4.2,3 Allmänt om värderingsprinciper; centrala anvisningar

Enligt fastighetstaxeringsutredningens uppfattning skall i KL endast redovisas fastighetstaxeringens huvudsakliga värderingsprinciper och värderingsmetoder, övrig reglering av värderingsmetodik och värde­ringsförfarande bör ske genom RSV:s anvisningar och genom regler i en skogsvärderingsinstruktion,

I 9 § KL bör endast tas in den generella principen för fastighetstaxe­ringen, som enligt utredningens i avsnitt 3.5.2 återgivna förslag innebär att taxeringsvärde skall åsättas till ett belopp som motsvarar viss procent av taxeringsenhetens marknadsvärde. Definitionen av vad som avses med marknadsvärde bör tas in i punkt 1 av anvisningarna till 9 § på samma sätt som där tidigare lämnades en definition av innebörden i be­greppet allmänt saluvärde. Principiella undanlag, modifikationer och klarlägganden beträffande den allmänna värderingsgrunden, marknads­värdet, bör även — till den del de anses vara av sådan vikt att de bör komma till uttryck i KL — tas in i anvisningarna till 9 §,

Då några väsentliga skillnader enligt utredningens mening inte före­ligger mellan de båda begreppen allmänt saluvärde och marknadsvärde, bör det inte finnas skäl att göra några principiella ändringar av beskriv­ningama av värderingsmetoderna i andra—sjunde styckena av punkt 1 av anvisningarna till 9 §,

En modemisering bör emellertid göras av beskrivningarna av värde­ringsmetoderna — ortsprismetoden, avkastningsmetoden och en kost­nadsmetod.

En beskrivrung i andra stycket av anvisningspunkt 1 tUl 9 § av de vanligast använda värderingsmetodema bör enligt utredningens mening främst ge besked om att ortsprismetoden generellt sett i första hand bör


 


Prop. 1973:162                                                       153

komma tUl användning. Endast då ortspriset inte ger erforderlig ledning bör annan värderingsmetod tillgripas, I sådant fall bör i första hand en avkastningsmetod och i andra hand en kostnadsmetod tillämpas, vilket bör framgå av anvisningstexten.

Utredningen föreslår att det nuvarande innehållet i anvisningspunk­terna 2, 4 och 5 tUl 9 § skall utgå. Det klarläggande beträffande be­stämmandet av ett marknadsvärde (allmänt saluvärde), som innefattas i dessa anvisningspunkter och som innebär att den enskUda taxerings­enhetens omfattning och utformning i övrigt liksom de särskilda om­ständigheterna i det enskilda fallet i princip alltid skall beaktas, bör dock även fortsättningsvis komma tUl uttryck i anvisningstexten. När­mare reglering bör lämnas i RSV:s anvisningar.

Fastighetstaxeringsutredningen vill vidare behåUa det undantag frän saluvärderingsregeln, som f. n, gäller i fråga om inverkan av skyldighet att utge undantag och av vissa privaträttsliga förpliktelser. Dessa förhål­landen skall inte beaktas vid värderingen. Utredningen föreslär att un­dantag skall göras från regeln om marknadsvärdering även då det gäller byggnader på annans mark eller på tomträttsmark. Utredningen anför bl, a, att värdet av sådan byggnad kan vara lägre än om byggnaden legat på fri och egen grand. Emellertid kan även det motsatta förhållandet vara för handen. Så kan nämligen inträffa om byggnaden ligger på mark, som innehas med nyttjanderätt för avsevärd tid framåt mot lågt årligt arrende. Frågan kan ställas huravida exakt lika byggnader skall åsättas olika byggnadsvärde om villkoren resp, nyttjanderättsavtal i fråga om marken inte är likvärdiga. Utredningen anser för sin del att så inte bör ske. Byggnaden bör enligt utredningen taxeras enbart på grund­val av sitt värde såsom byggnad.

De nuvarande värderingsreglema främst i anvisningama till 9 § KL härrör till största delen från 1920-talel, De är i vissa delar föråldrade och de har i stort sett fr, o, m, 1970 års allmänna fastighetstaxering i praktiken ersatts av moderna anvisningar, utfärdade av RN. Utred­ningen anser att dessa särskilda värderingsregler, som beskriver olika moment i en värderingsmetod eller föreskriver beaktande av vissa sär­skilda omständigheter i det enskilda värderingsfallet, inte bör lämnas i KL utan i stäUet i erforderlig utsträckning meddelas av RSV. RN:s an­visningar inför 1970 års taxering i de aktuella frågoma täcker mer än väl de regler som i dessa frågor lämnas i KL.

Utredningen föratsätter att RSV kommer att fortsättningsvis utfärda anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen i minst samma omfatt­ning som skett centralt fr. o. m. 1970 års taxering. De kommande anvis­ningarna i värderingsfrågoma bör enligt utredningens mening i princip ha samma eller likartat innehåll som RN:s anvisningar år 1970 i dessa frågor.


 


Prop. 1973:162                                                                  I54

Utredningen har funnit det ligga i linje med målsättningen då RSV in­rättades att verket skall ha ansvaret för det centrala arbetet med fastig­hetstaxeringarna. RSV gör redan nu en kontinuerlig arbetsinsats i fräga om fastighetstaxeringen. Under den löpande taxeringsperioden arbetar RSV sålunda med fastighetsprisstatistik, fastighetslängder samt med ma­teriella frågor vid särskilda fastighetstaxeringar m. m. RSV represente­rar kontinuiteten i nu aktuellt avseende och får anses ha störst kapacitet och resurser för arbetsuppgiften. I den mån RSV inom sig skulle sakna tillräcklig expertis bör arbetsuppgiften enligt utredningen fullgöras med hjälp av till verket tUlfälligt knutna experter.

3.4.2.4 Författnings- och anvisningskomplexet

De regler som f. n. gäller för fastighetstaxeringen och med fastighets­taxeringen sammanhängande frågor ingår i en mångfald lagar och för­ordningar samt andra regelsamlingar. De mest betydelsefulla är KL, skogsvärderingsinstruktionen (1951:440, Skvl), TF och taxeringskun­görelsen (1957: 513, TK). Fastighetstaxeringsreglerna i KL har, sedan denna lag trätt i kraft den 1 januari 1929, kompletterats endast på för­hållandevis få punkter fram till den översyn som företogs av fastighets­taxeringskommittéerna inför 1970 ärs allmänna fastighetstaxering. De är därför till stor del föråldrade. Värderingsreglema avser till helt över­vägande delen jordbruksfastigheterna.

De avsnitt i de centrala skatteförfattningarna KL, TF och TK, som avser fastighetstaxeringsregler, är omfattande både i sig och i förhål­lande till de övriga reglerna i nämnda författningar. Av de 200 paragra­ferna i TF avser f. n. 70 enbart fastighetstaxering; därutöver finns be­stämmelser som delvis avser fastighetstaxering. Motsvarande siffror för TK är totalt 100 paragrafer av vilka 40 avser enbart fastighetstaxering. Bestämmelserna i publikationen Skatte- och "taxeringsförfattningama 1970 avsåg till ca en tredjedel fastighelstaxeringsregler, insprängda bland de andra skatte- och taxeringsreglerna. Vidare föreligger viss bris­tande konsekvens i fråga om fastighetstaxeringsreglernas skiktning på de olika författningama och anvisningssamlingarna efter bestämmelsemas valör eller art.

Faslighetstaxeringskommittéerna framhöll inför 1970 års allmänna fastighetstaxering den bristande likformigheten mellan anvisningarna i sakliga frågor för fastighetstaxeringen i olika län och föreslog att arbetet med anvisningarna för fastighetstaxeringen till större del än tidigare borde utföras centralt.

RN utfärdade därefter inför 1970 års allmänna fastighetstaxering an­visningar för taxeringen av flertalet typer av fastigheter. Anvisningarna intogs i en av RN och fastighetstaxeringskommittéerna sammanställd handledning för allmän fastighetstaxering år 1970.

Genom de centrala anvisningarna kompletterades värderingsreglerna i


 


Frop. 1973:162                                                       155

KL i de hänseenden, där sådana regler redan fanns i viss omfattning, så-«om beträffande jordbruksfastigheter. För fastigheter med beskattnings­naturen annan fastighet, för vilka värderingsreglerna — utom i vad av­ser vattenfallsfastigheter — är knapphändiga i KL, t. ex. för villafastig­heter, meddelade RN utförliga anvisningar. RN:s anvisningar avser vi­dare taxeringen av sådana fastighetstyper och tillgångar för vilka sär­skUda bestämmelser inte lämnats i KL eller Skvl t. ex. gruvor, gemen­samhetsanläggnmgar, fiske, jakt, takter, exploateringsfastigheter m. m.

Genom det anvisningskomplex som utarbetats av RN i samarbete med fastighetstaxeringskommittéema har fastighetstaxeringsreglerna inom vissa områden anpassats efter nuvarande samhällsförhållanden.

Delar av reglerna om fastighetstaxering i KL, Skvl och TF får anses vara föråldrade. Fastighetstaxeringsutredningen har i dessa avseenden i enlighet med sina direktiv föreslagit vissa ändringar. Komplexet av reg­ler om fastighetstaxering är omfattande. Det är fördelat på ett stort an­tal författningar m. m. Regelkomplexets straklur har gjort att fastighets­taxeringsreglerna som helhet blivit ohanterliga och i viss mån svåröver­skådliga. I direktiven till fastighetstaxeringsutredningen framhölls att ut­redningen borde överväga om det är lämpligt att sammanföra de be­stämmelser om fastighetstaxering som nu finns i skilda författningar till ett författningskomplex. Utredningen förordar att en sådan omarbetning av regelkomplexet sker men har på grund av tidsbrist inte hunnit utar­beta förslag till detta.

3.4.3 Remissyttrandena

3.4.3.1 Åsättande av taxeringsvärde m. m.

Många remissinstanser har yttrat sig om förslaget att inte åsätta helt skattefria fastigheter taxeringsvärden och att undanta skattefri faslighet eller fastighetsdel från förmögenhetsbeskattning. Bland dessa är kam­marrätten i Stockholm, RSV, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stock­holms, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Jämtlands och Västernorrlands län, realisationsvinstkommittén. Föreningen Sveri­ges fögderichefer, Svenska landstingsförbundet. Svenska sparbanksför­eningen och TCO. Samtliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran utom Svenska sparbanksföreningen som anser att icke skatte­pliktiga fastigheter även i fortsättningen bör åsättas såväl mark- som byggnadsvärde och längdföras, i vart fall sådana fastigheter som kan bli föremål för belåning.

Frågan om deklarationsskyldigheten för ägare av helt skattefria fas­tigheter tas upp av några remissinstanser. Länsstyrelsen i Örebro län an­ser att ägarna tUl dessa fastigheter bör befrias frän deklarationsskyldig­heten utom efter särsldld anmaning. För en kontroll av detta fastighets­innehav anser länsstyrelsen det tillräckligt alt ägaren i stället avlämnar


 


Prop. 1973:162                                                                     156

en mera summarisk redovisning för innehavda fastigheter och deras areal på särskUd blankett. Även byggnadsstyrelsen anser att ett enklare dekla­rationsförfarande bör övervägas.

3.4.3.2 Värderingsgrunder

Fastighetstaxeringsutredningens förslag att orden allmänna saluvärdet skall bytas ut mot begreppet marknadsvärde tillstyrks eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser, bl, a, RSV, kammar­rätterna i Stockholm och Göteborg, lantbruksstyrdsen, lantmäteristyrel­sen, tekniska högskolan i Stockholm, statens vattenfallsverk, länsstyrel­serna i Uppsala, Östergötlands, Örebro och Västernorrlands län, bo-stadsskattekommittén, LO, Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.

Några remissinstanser är tveksamma tUl förslaget. Detta gäller bl, a. Svenska byggnadsentreprenörföreningen, som ifrågasätter om det före­slagna bytet i terminologi kommer att medföra någon påtaglig fördel, Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget då någon materiell ändring inte är avsedd och begreppet allmänt saluvärde har långvarig hävd i beskattningssammanhang.

Den helt övervägande delen av remissinstanserna förordar att mark­nadsvärdet (aUmänna saluvärdet) i princip skall vara gemensam vär­deringsgrund för samtliga fastighetstyper. Särskilda frågor om mark­nadsvärdering av skog och skogsmark behandlas i avsnitten 3.6.2.7 och 3.6.3.7. Sveriges jordägareförbund anser alt alla slag av jordbruksfastig­heter skall värderas med avkastningsvärdet som riktmärke. För en av­kastningsvärdering talar enligt förbundet bl. a. den väsentliga skillnad i värde, som föreligger mellan de på någon sikt bestående enheterna, och de fastigheter, som omsätts på den allmänna marknaden. Värdet av de på allmänna marknaden försålda fastigheterna bestäms mycket ofta av att försäljningen syftar tUl att lägga samman den försålda fastigheten med en redan bestående taxeringsenhet. För värdesättningen av sådan tUlskottsmark blir helt andra faktorer utslagsgivande än de långsiktiga avkastningsbedömningar, som i praktiken måste bli bestämmande för värdet av det stora flertalet av de på sikt bestående taxeringsenheter, som är föremål för taxering. Den allmänna marknaden för jordbruks­fastigheter är i mycket mindre grad representativ för värderingen av på någon sikt bestående taxeringsenheter än vad som är fallet i fråga om motsvarande marknader för andra slag av fastigheter, t. ex. villa­fastigheter eller hyresfastigheter. Förbundet anser att en avkastnings-värdering av jordbruksfastigheter med ett lämpligt underlag i praktiken torde vara betydligt lättare att genomföra än en marknadsvärdering. Lantbrukshögskolan anför att det är förenat med så stora svårigheter


 


Prop. 1973:162                                                       157

att med någon grad av säkerhet beräkna ett avkastningsvärde för jordbruksfastigheter att tanken t. v. måste förfalla. Problemet bör dock enligt högskolan bli föremål för ytterligare studium.

3.4.3.3 Allmänt om värderingsprinciper; centrala anvisningar

Förslaget att endast de huvudsakliga värderingsreglerna skall tas in i KL och att återstoden av reglerna skall lämnas främst i Skvl och i an­visningar av RSV tillstyrks av den helt övervägande delen av de remiss­instanser som yttrat sig i frågan, t. ex. RSV, SCB, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, lantbruksstyrdsen, lantmäteristyrelsen, bo­stadsstyrdsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Hallands, Skara­borgs, Örebro och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, SACO, TCO och TOR. Länsstyrelsen i Hallands län anför bl. a. att de gällande otidsenliga och svårtillgängliga värderingsreglerna i KL spe­ciellt vid 1970 års taxering fått kompletteras med omfattande centrala anvisningar. Det nu framlagda förslaget innebär i princip en anpass­ning av lagbestämmelserna till vad som redan tillämpats i praktiken. Rent principiellt kan man hysa betänkligheter mot att ersätta lag­regler med anvisningar från myndighet. De värderingsregler som er­fordras för en tUlförlitlig taxering är emellertid så omfattande att de inte ryms inom ramen för en något så när överskådlig författnings­text. Dessutom föreligger behov av alt på ett smidigare och snabbare sätt än lagstiftningsvägen kunna omsätta gjorda erfarenheter och nya metoder och rön till föreskrifter för taxeringsmyndigheterna. Det är liinsstyrdsens uppfattning att den föreslagna lagtexten ger en tillräck­ligt fast ram inom vilken den anvisningsgivande myndigheten har att röra sig och att den kombination av lagregler och anvisningar som föreslås kommer att på ett tUlfredsstäUande sätt tiUgodose kravet på likformighet och rättvisa.

Lantbrukets skattedelegation och Sveriges fastighetsägareförbund är tveksamma inför förslaget. Delegationen ifrågasätter om den av ut­redningen föreslagna gränsdragningen mellan lagtext och anvisningar är lämpligt avvägd och om inte gränsen borde dras något snävare till förmån för lagstiftningsformen. Som skäl anges bl. a. att det inträffat att kammarrätten som högsta instans ansett sig inte kunna följa RN:s anvisningar. Sveriges fastighetsägareförbund anser att något skäl att utmönstra värderingsreglema ur KL inte föreligger.

En del synpunkter lämnas på de föreslagna metoderna för beräkning av taxeringsvärdet. Bostadsskatlekommittén anför att fastigheter som Ugs av allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag endast i undantags­fall är till salu, varför någon marknadsprisbildning för deras del inte sker. Produktionsvärdet bör där liksom hittills få bilda utgångspunkt vid värderingen, Sveriges jordägareförbund anser alt man vid en marknads-


 


Prop. 1973:162                                                       158

värdering av jordbruksfastighet klart måste ange att taxeringen i prakti­ken ofta måste grunda sig på överväganden rörande taxeringsenhetens avkastning. För taxeringsenheter tUlhörande bestående fideikommiss eller fideikommissaktiebolag kan endast taxering på grund av avkast­ningsvärdet komma i fråga. Statens vattenfallsverk anser alt återanskaff­ningskostnaden för industribyggnader utgör övre gränsen för marknads­värdet och att detta bör framgå av kommande anvisningar,

Sveriges fastighetsägareförbund anser att det är oundvikligt att större utrymme tillskapas för hänsyn till säregna förhållanden som kan inverka på fastighetens värde. Svenska bankföreningen anser att de föreslagna bestämmelsema om marknadsvärderingen bör förtydligas. Om försälj­ningen kan anses ha skett utan att ovidkommande omständigheter inver­kat på priset men detta ändå avviker frän statistiken för liknande objekt, synes tveksamhet kunna uppstå, huruvida marknadsvärdet då skall be­stämmas med utgångspunkt från försäljningen eller från statistiken. En­ligt bankföreningens mening bör köpeskillingsstatistiken ha företräde framför den faktiskt uppnådda köpeskillingen, vilket klart bör framgå av anvisningama. Föreningen anser vidare att man bör kunna använda t. ex, avkastningsmetoden där det är lämpligt t, ex, vid värdering av hy­reshus även om det finns underlag för ortsprismetoden. Det föreslås därför, att RSV skall ha frUiet att bestämma att avkastningsmetoden genast får tUlämpas för viss typ av fastigheter. Föreningen anser att marknadsvärdet inte bör få bestämmas med ledning av ett tekniskt nu­värde, I det tekniska nuvärdet kan nämligen ligga kostnader av olika slag som en säljare inte alls får täckta vid en avyttring. Föreningen an­sluter sig lill principen att särskUda omständigheter alltid skall beaktas i det enskUda fallet. Uttryckssättet säregna förhållanden, som används i nuvarande och föreslagen lagtext, kan dock leda tanken till att det skall vara fråga om exceptionella förhållanden, något som inte synes ha stöd i motiveringen till det föreslagna stadgandet. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att orden säregna förhållanden bör bytas mot sär­skilda förhållanden. Vidare bör orden ovidkommande omständigheter bytas ut mot tUlfälliga omständigheter.

Några remissinstanser kritiserar det undantag från regeln om mark­nadsvärderingen som föreslagits för byggnader på ofri grund. Lant­brukshögskolan, länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län samt Lantbrukets skattedelegation anser att man bör beakta inverkan på byggnadens värde av den rätt med vUken marken innehas.

Det helt övervägande antalet remissinstanser tillstyrker förslaget om en utvidgning av den centrala anvisningsverksamhet, som skall ombesör­jas av RSV, Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget är SCB, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, RSV, bostadsstyrelsen, länt-


 


Prop. 1973:162                                                       159

bruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens vattenfallsverk, länsstyrel­serna i Uppsala, Hallands, Skaraborgs, Örebro och Västernorrlands län, LO, SACO och TCO.

3.4.3.4 Författnings- och anvisningskomplexet

Samtiiga remissinstanser som yttrat sig om förslaget att föra samman fastighetstaxeringsreglerna till ett särskUt författnings- och anvisnings­komplex anser att en sådan omarbetning bör komma tUl stånd. Detta gäller bl. a. RSV, kammarrätten i Göteborg, Göta hovrätt, länsstyrel­serna i Östergötlands, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands län samt Svenska kommunförbiindet. Länsstyrelsen i Hallands län anser att det varit angeläget att de föreslagna åtgärdema kunnat genomföras redan tUl 1975 års taxering. Då emellertid många frågor, såsom angetts av ut­redningen, ännu återstår att lösa för fastighetstaxeringens del, hoppas länsstyrelsen att en aUmän översyn, som resulterar i ett fullständigt och systematiskt uppbyggt författnings- och anvisningskomplex för fastig­hetstaxeringen, kommer tUl stånd inom en snar framtid.

3.5 Taxeringsvärdenivå

3.5.1 Nuvarande ordning m. m.

Före 1970 års aUmänna fastighetstaxering här man vid angivande av den åsyftade taxeringsvärdenivån förfarit så att man med hjälp av köpe-skillingsstalistiken tog fram den genomsnittliga överprisprocenten — dvs. det procenttal varmed köpeskillingarna genomsnittligt överstigit de försålda fastigheternas taxeringsvärden — för de år som förflutit efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen. Överprisprocenten framtogs särskilt för varje kategori av fastigheter. De framräknade överprispro­centerna reducerades av försiktighetsskäl med ett visst antal enheter; re-duklionstalet kunde vara olika för olika kategorier av fastigheter. De så­lunda reducerade procenttalen rekommenderades i samband med det s. k. Stockholmsmötet som riktpunkt för den genomsnittliga lyftningen av taxeringsvärdenivån. Detta innebar att taxeringsvärdenivån bestäm­des "nedifrån" nämligen genom en rekommendation om uppräkning med viss procent av de äldre taxeringsvärdena. Rekommendationerna gällde de genomsnittliga nivåerna.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering övergick man efter beslut vid Stockholmsmötet till ett nytt system för angivandet av den åsyftade taxeringsvärdenivån. Det nya systemet innebar att taxeringsvärdenivån i stället bestämdes "uppifrån" dvs. genom en anknytning tUl sista årets salupriser, skäligen nedräknade för att tillgodose det traditionella försik­tighetskravet.

Vid det i samband med Stockholmsmötet hållna interna mötet med landskamrerarna  och  förste  taxeringsintendenterna  m. fl.   beslöts  en


 


Prop. 1973:162                                                                     160

taxeringsvärdenivå av 75 % för villor och jordbruksfastigheter samt 80 % för hyresfastigheter, kombmerade bostads- och affärsfastigheter samt "rena" affärsfasligheter, därvid nivåerna i princip skulle grandas pä 1968 ärs statistiskt belagda köpeskiUingsnivå. Vidare uttalades att, i den mån saluvärdet lades till grund för taxeringsvärdet, taxeringsvärde­nivån borde vara 80 % även för industrifastigheter.

Vid skogstaxeringen, som har avkastningsvärdet som värderings­grund, har nivåfrågan reglerats på annat sätt än taxeringsvärdenivån i övrigt. I fråga om skogen har riksdagen beslutat om viss reduktion av det avkastningsvärde som framräknats enligt Skvl, s. k. säkerhetsmargi­nal. Bestämmelser om säkerhetsmarginal har meddelats inför de all-; manna fastighetstaxeringar, som ägt ram sedan Skvl trätt i kraft, dvs. taxeringarna åren 1957, 1965 och 1970. Genom säkerhetsmargina­len har det väntade utfallet av skogstaxeringen korrigerats för att önskat resultat skolat uppnås i fråga om nivå m. m.

Säkerhetsmarginalemas utformning har varit följande: Vid 1957 års taxering räknades bort högkonjunkturäret 1951 vid medelprisberäk­ningen, då detta ärs priser ansågs vara ej representativa. Brattopriserna reducerades dessutom med 20 % (SFS 1956: 179). Vid 1965 års taxe­ring reducerades skogsvärdet per m3 skog med 3 kr., dock högst med 30 % (SFS 1964: 117). Vid 1970 års taxering reducerades skogsvärdet med ett fast avdrag om 100 kr. per hektar skogsmark, dock högst 30 % av summan av skogsvärdet, beräknat utan reduktion, och skogsmarks­värdet (SFS 1969: 209).

3.5.2  Utredningsförslaget

3.5.2.1 Bestämmelser om taxeringsvärdenivå

Främst tre skäl åberopades för den övergäng, som skedde vid 1970 års taxering, till en ny metod för bestämnmg av taxeringsvärdenivån. För det första tog den äldre metoden inte tillräcklig hänsyn lill sista årets överpriser. Vidare kunde rekommendationerna om genomsnittiig höjning av resp. fastighetstypers tidigare taxeringsvärden med viss angi­ven procentsats motverka den individuella taxeringen av fastigheterna. Slutligen var metoden ägnad att medföra orättvisor mellan län eller and­ra områden för vUka särskilda överprisprocenter beräknats. Den ned-räkning av den genomsnittliga överprisprocenten med ett bestämt antal enheter, som den gamla metoden innebar, hade nämligen helt olika ver­kan, då reduktionen gjordes i ett område med ett högt överprisprocent­tal och då nedräkningen gjordes från ett procenttal som var avsevärt lägre. Metoden ansågs sålunda i och för sig vara ägnad att medföra vissa orättvisor de olika länen emellan.

Utfallet av 1970 års taxering har visat att den eftersträvade taxerings-värdenivän beräknad enligt den nya metoden och grandad på 1968 års


 


Prop. 1973:162                                                                  16i

marknadsvärdenivå i stort sett uppnåtts. Även i övrigt har den nya me­toden visat sig fungera väl som utgångspunkt för värderingen.

Enligt fastighetstaxeringsutredningen är det uppenbart att den bestäm­ning av taxeringsvärdenivån, som görs före de allmänna fastighetstaxe­ringarna, har en avgörande inverkan såväl på storleken av de taxerings­värden, som åsätts de enskilda fastigheterna, som på det samlade taxe­ringsresultatet. Utredningen finner det vara en brist att nivåbestäm­ningen görs utan att fråga därom finns uttryckligen reglerad i lag eller annan författning. Den centralt utfärdade rekommendationen torde nämligen inte ha annan författningsmässig täckning än det allmänna försiktighetskrav vid åsättande av taxeringsvärden, som KL:s regler i ämnet förutsätter.

Som tidigare berörts bör enligt utredningens mening även skogsfastig­heterna och skogsdelen av jordbruksfastigheterna marknadsvärderas. Om detta förslag antas, skulle — om nuvarande system för bestäm­mande av taxeringsvärdenivån tiUämpades även i fortsättningen — följ­den bli att även dessa fastigheters taxeringsvärdenivå bestämdes utan riksdagens medverkan. Detta vore enligt utredningens mening inte lämpligt.

Utredningen anser det i stället vara riktigast att riksdagen tar ställning till hela frågan om taxeringsvärdenivån, eftersom denna är av avgö­rande betydelse för taxeringen av de enskilda fastigheterna och också är väsentlig för det samlade taxeringsutfallet. Utredningen föreslär att detta sker i fortsättningen.

Med det nu angivna ståndpunktstagandet uppkommer frågan om sär­skUda beslut om nivån bör fattas inför varje allmän fastighetstaxering eller om man nu kan ta principiell ställning till frågan om procentsatsen på grundval av de undersökningar som utredningen i delta sammanhang låtit företa.

Utredningen anser det sistnämnda alternativet vara lämpligast. Där­igenom uppkommer bl. a. den fördelen att en fastighetsägare kan med ett visst mått av säkerhet bedöma hur ett kommande taxeringsvärde på hans fastighet bör vara beskaffat. Utredningen anser sålimda att före­skrift nu bör lämnas i KL om den taxeringsvärdenivå som skall efter­strävas.

Antas förslaget, får det ankomma på RSV att bevaka om behov av en extra säkerhetsmarginal i förhållande till den lagfästa taxeringsvärde-nivån skulle föreligga inför en allmän fastighetstaxering. Skulle behov av en sådan särskild säkerhetsmarginal befinnas föreligga, bör RSV på­kalla lagstiftning därom.

11    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                       162

3.5.2.2 Marknadsvärdenivåns tidsanknytning

Fastighetstaxeringsutredningen behandlar frågan om vilket års mark­nadsvärdenivå som bör läggas tUl grund för beräkningen av taxerings­värdenivån.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lade man den då statistiskt belagda köpeskillingsnivån — i huvudsak 1968 års nivå —till grund för beräkningen av taxeringsvärdenivän. Principiellt borde köpeskillingssta­tistiken fram tUl ingången av är 1970 ha ingått i underlaget. Delta kunde emellertid inte ske av tekniska skäl. Senare statistik än den som avsåg 1968 års nivå gick inte att la fram till våren 1969, då rekommen­dationen om nivå skuUe göras och värderingstabeUer m. m. med ut­gångspunkt däri skulle upprättas. I den mån senare statistik var till­gänglig torde den i vissa fall ha.utnyttjats för inställning av tabeUer m. m.

Vid 1975 ärs allmänna fastighetstaxering kommer, såvitt utredningen kan bedöma, samma läge att föreligga i nu förevarande hänseende som är 1970. Det torde med andra ord inte finnas tekniska möjligheter för att vid nivåbestämningen utnyttja senare köpeskillingsstatistik än den som gäller det andra året före taxeringsåret, dvs. år 1973.

Vid angivna förhållande torde följande altemativ stå till buds i fråga, om utformningen av bestämmelserna om marknadsvärdenivåns lidsan­knytning.

Vid 1975 års taxering bör värderingen ske på grundval av laxerings-objektets beskaffenhet den 1 januari 1975. Vad därefter angår marknads­värdenivån synes nivåbestämningen kunna anknyta antingen till den sta­tistiskt belagda köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret, dvs. i fråga om 1975 års taxering tUl nivån under år 1973, eller lill den pro- . gnosticerade prisnivån vid taxeringsårets ingång, dvs. i fråga om 1975 års taxering till den prognosticerade nivån den 1 januari 1975, eller tUl köpeskUlingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret. Med hän­syn till förberedelsearbetet före idlmän fastighetstaxering, måste prisni­vån bestämmas redan under de första månaderna av året före taxerings­året. Prisnivån bör ha samma tidsanknytning för hela riket och för alla slag av fastigheter.

Det första alternativet dvs. att nivåbestämningen skulle generellt och utan jämkningsmöjlighet anknyta tUl den statistiskt belagda köpeskil­lingsnivån andra året före taxeringsåret vill utredningen inte förorda. Nivån bör anknytas till en så sen tidpunkt som möjligt. En taxering på basis av köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret skulle knappast kunna godtas om starka förskjutningar i fastighetsprisema börjat in­träda vid slutet av andra året före taxeringsåret. Om fastighetspriserna vid nämnda tidpunkt notoriskt börjat att kraftigt falla, skulle en taxermg på basis av den tidigare högre prisnivån knappast godtas av fastighetsä­gama.


 


Prop. 1973:162                                                       163

Utredningen förordar inte heller det andra alternativet, innebärande att nivåbestämningen skulle kunna anknyta tUl den prognosticerade pris­nivån vid taxeringsårets ingång. Man kan knappast förvänta sig alt fas-: tighetsägama skulle ha förtroende för en taxering, som sker på basis av en obligatoriskt föreskriven prognos beträffande prisutvecklingen.

Såsom ett tredje alternativ i fråga om nivåbestämningen har utred­ningen angett att man anknyter till köpeskUlingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret, dvs. i fråga om 1975 års taxering till nivån den 1 januari 1974. Detta skulle betyda att man utgår från den senaste statis­tik, som finns tillgänglig, eller köpeskillingsstatistiken för år 1973 och, om anledning därtill finns, justerar siffrorna med hänsyn till prisrörel­serna under året. Bedömningen härvidlag bör ankomma på RSV med hjälp av den expertis, som enligt vad utredningen föreslår tillfälligt bör knytas tUl verket under tiden för förarbetena tUl allmän fastighetstaxe­ring. Om fastighetsmarknaden under år 1973 varit i huvudsak oföränd­rad, bör alltså 1973 års köpeskiUingsstatistik kunna godtas såsom ut­tryck för prisnivån den 1 januari 1974. Om åter RSV i början av år 1974 skulle finna, att under år 1973 skett sådana påtagliga prisrörelser på fastighetsmarknaden att köpeskUlingsstatistiken för är 1973 inte ger en i stort sett rättvisande bild av prisnivån den 1 januari 1974, bör RSV föranstalta om den korrigering av den statistiskt belagda köpeskillingsni­vån som nämnda prisrörelser skäligen bör föranleda.

Utredningen föreslår, att nivåbestämningen sker enligt det sist an­givna alternativet. Detta innebär att utredningen förordar ett system, som i sakligt hänseende i stort sett överensstämmer med vad som tilläm­pades vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

3.5.2.3 Val av taxeringsvärdenivå

Till en början konstaterar fastighetstaxeringsutredningen att, om det hade varit möjligt att exakt föratse fastigheternas pris vid försäljning under normala förhållanden, det inte hade funnits anledning att åsätta fastigheterna lägre taxeringsvärden än som fullt ut motsvarade försälj­ningspriset. Fastigheterna hade då bort taxeras till fulla värdet på samma sätt som man t. ex. vid förmögenhetstaxeringen upptar börsnote­rade aktier tUl fulla värdet enligt den noterade köpkursen, I fråga om fastigheter kan man över huvud inte tala om deras verkliga eller sanna värde. Köpeskillingarna för likartade fastigheter kommer även vid för-' säljning under normala förhållanden att variera inom vissa gränser. Vi­dare kan man vid de allmänna fastighetstaxeringarna aldrig räkna med alt ha vare sig tid eller sakkunnig personal tUl förfogande i sådan om­fattnmg att man kan göra en så noggrann värdering som i och fÖr sig vore önskvärd. Rättssäkerheten kräver därför att taxeringsvärdet fast­ställs tUl viss procent av det marknadsvärde, som man vid taxermgen bedömer att fastigheten äger. Även kommande fastighetstaxeringar bör


 


Prop. 1973:162                                                       164

därför enligt utredningens menmg ske på basis av viss angiven taxerings­värdenivå. Denna nivå anger alltså det procenttal av marknadsvärdet, varmed taxeringsvärdet skall utföras.

Som en bakgrand för sina förslag om val av taxeringsvärdenivå fram­lägger utredningen vissa statistiska uppgifter och beräkningar samt en undersökning om spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän fastighets­taxering som utförts mom institutionen för fastighetsekonomi vid tek­niska högskolan i Stockholm under lednuig av professorn Erik Carle-grim.

De taxeringsvärdenivåer (vägda tal) som uppnåddes för jord­bruksfastighet vid 1933—1965 års taxeringar var enligt utred­ningen följande;

 

Taxeringsår

Taxeringsvärdenivå

1933

90%

1938

88 %

1945

71 %

1952

66%

1957

79%

1962

67%

Enligt Carlegrims undersökning i fräga om 1970 års taxering, som grundat sig på 1970 års priser, var taxeringsvärdenivån för jordbruks­fastigheter vid sagda taxering i genomsnitt 70 %. De rekommendatio­ner som gavs inför 1970 års taxering byggde på 1968 års prisnivå. Med hänsyn till uppgifter från SCB om skillnader i 1968 och 1970 års pris­nivåer (vägta tal) anser utredningen att taxeringsvärdena för jordbruks­fastigheter vid 1970 års taxering genomsnittligt utgjorde omkring 75 % av 1968 års priser.

För annan fastighet kan enligt utredningen separata siffror för villor och för hyres- och affärsfastigheter redovisas först fr. o. m. 1952 års taxering. För villor uppnåddes följande nivåer, nämligen år 1952 67 %, år 1957 71 % samt år 1965 68 % för permanentbostäder och 59 % för fritidshus. För hyres- och affärsfastigheter blev nivåerna år 1952 75 %, år 1957 83 % och år 1965 76 %.

Carlegrim redovisar i fräga om 1970 års taxering utifrån samma för­utsättningar som nyss angetts för hans undersökning av taxeringsvärde­nivån för jordbraksfastigheterna — följande genomsnittliga taxerings­värdenivåer för olika huvudsakliga fastighetstyper av beskattningsnatu­ren annan fastighet:

 

Fastighelstyp

Taxeringsvärdenivå

Tomt för fritidsbostad

66 %

Villor, rad- och kedjehus

74 %

Fritidshus

77 %

Hyreshus, bostad

80 %

Hyreshus, ej bostad

81 %

Industrifastigheter m. fl.

84 %

Tomt för permanentbostad

94 %


 


Prop. 1973:162                                                       I65

Med hänsyn till inträffade ändringar i prisnivåer mellan år 1968 och år 1970 torde enligt utredningen — på samma sätt som angetts i fråga om jordbruksfastigheterna — 1970 års taxeringsvärdenivå för en- och tvåfamiljsfastigheter ligga 6 å 7 procentenheter högre än den av Carle­grim redovisade taxeringsvärdenivån. För bostads- och affärsfastigheter (exkl. "rena" affärsfastigheler) har någon prisförändring däremot inte konstaterats. Någon uppjustering av de procenttal som Carlegrim angett för dessa fastigheter skall därför inte ske.

Frågan om taxeringsvärdenivån kan uppdelas i två delfrågor nämli­gen dels om man aUtjämt bör arbeta med två (eller flera) skilda taxe­ringsvärdenivåer och dels vilken nivå (vilka nivåer) som skäligen bör väljas.

Frågan om man bör arbeta med mer än en nivå är avhängig av dels den genomsnittliga säkerhetsgrad, med vUken åsyftad taxeringsvärdenivå kan uppnås i fräga om olika fastighetstyper, dels spridningen kring detta genomsnitt i fråga om de olika taxeringsobjekten.

Som tidigare nämnts har de genomsnittliga taxeringsvärdeniväer för det helt övervägande antalet fastighetstyper uppnåtts på ett tillfredsstäl­lande sätt. En spridning av taxeringsvärdena kring genomsnittet är enligt utredningen naturUg. Ett skäl härtill är alt de faktiska köpeskillingarna av mer eller mindre subjektiva grander ofta avviker från de värden, som en kunnig och erfaren värderingsman skuUe åsätta objekten i fråga. Spridningen har i fråga om grupperna villor, rad- och kedjehus, hyres­hus (bostadshus), kombinerade hyres-, kontors- och/eller affärshus samt rena kontors och/eller affärshus visat sig vara förhållandevis ringa.

De skillnader, som förekommit mellan de olika fastighetskategorierna i fråga om den säkerhet, med vilken åsyftad genomsnittlig taxeringsvär­denivå uppnåtts och om spridningen kring genomsnittet, kan enligt ut­redningen anses tala för att taxeringsvärdenivån borde bestämmas olika för olika fastighetskategorier. Emellertid bör man enligt utredningen även beakta den allmänna trenden i fråga om prisutvecklingen på fastig­hetsmarknaden. En fastighetsägare kan lättare acceptera ett något högt taxeringsvärde om han med en viss säkerhet kan räkna med att fastighe­ten redan om något år "vuxit i" sitt taxeringsvärde till följd av den rå­dande pristrenden. Detta betyder också, att man lättare kan acceptera en viss, icke obetydlig spridning av taxeringsvärdena i fråga om fastig­heter inom de kategorier, där sannolikheten talar för fortsatt stegring av fastighetspriserna. Enligt av SCB lämnade uppgifter uppgår skillnaden mellan 1968 och 1970 års prisnivåer i vägda tal, för en- och tvåfamiljs­fastigheter (permanentbostäder) till drygt 9 %, för fritidshus till drygt 10 % och för jordbruksfastigheter tUl nära 7 %. För bostads- och affärsfasligheter (exkl. "rena" affärsfastigheter) har någon prisföränd­ring däremot inte inträtt. Enligt utredningens mening har man även under den nästkommande taxeringsperioden sannolikt att räkna med


 


Prop. 1973:162                                                       166

prisstegringar på villor för permanent boende samt, om ock i mindre grad, på fritidshus och jordbruksfastigheter. Beträffande hyreshus och industrifastigheter får däremot prisutvecklingen anses mera osäker.

Enligt utredningens mening har man vid val av taxeringsvärdenivå att välja meUan tre altemativ. Det ena altemativet är att man väljer olika taxeringsvärdenivåer för oUka fastighetskategorier. Olika taxeringsvär­denivåer innebär att man behandlar fastighetsägarna inom resp. fastig­hetsgrupper olika trots att den stora mängden av fastigheter är "rätt" taxerade. Detta måste innebära en orättvisa mellan fastighetsägarna in-. hördes. Om man skulle ha olika nivåer, borde frågan överlämnas till RSV för avgörande i form av anvisningar för taxeringen. Utredningen anser emellertid att nivåfrågan bör regleras lagstiftningsvägen och att olika taxeringsvärdenivåer helst inte bör förekomma.

De båda andra altemativen innebär att man har en enda taxeringsvär­denivå. De nivåer, som man därvid har att välja mellan, är enligt utred­ningens mening 75 % eller 80 % dvs. endera av de vid 1970 års all­männa fastighetstaxering rekommenderade nivåerna. En lägre nivå än 75 % bör enligt utredningens mening inte accepteras. Osäkerheten vid taxeringen kan inte för någon fastighetskategori anses motivera ett lägre procenttal. Å andra sidan anser utredningen, att man inte bör välja en högre nivå än 80 %. En högre nivå får anses utesluten med hänsyn till den påvisade spridningen av taxeringsvärdena kring genomsnittet för vissa fastighetskategorier.

En 75-procentig nivå måste principieUt anses låg med tanke på att taxeringsvärdena till huvudsaklig del måste anses "rätt" åsatta. Man kan här inte underlåta att göra jämförelse med ägare av förmögenhetstill­gångar av andra slag, som förmögenhetstaxeras till fulla värdet. Rättvi­seskäl får därför anses tala för att man inte väljer en lägre nivå än som är påkallad med hänsyn till ofullkomligheter i fråga om taxeringsförfa­randet. Carlegrim har belyst dessa ofuUkomligheter bl. a. genom en re­dovisning av övertaxeringsfrekvensen. Termen övertaxering har därvid använts i betydelse av att köpeskUlingen vid senare skedd försäljning varit lägre än taxeringsvärdet, Övertaxeringsfrekvensen har varit påfal­lande hög i fråga om obebyggda villatomter och industrifastigheter, Dén har varit hög även beträffande kombinerade hyres-, kontors- och/eller affärshus samt "rena" kontors- och/eller affärshus. Den omständighe­ten, att en fastighet blivit övertaxerad innebär inte i och för sig att fas­tigheten blivit taxerad felaktigt. Taxeringsvärdet bör bestämmas i rela­tion tUl marknadsvärdet dvs. det mest sannolika priset på den allmänna marknaden. Bl. a. på grund av omständigheter som sammanhänger, med köparens eUer säljarens individuella förhållanden varierar köpeskilling­arna inom ganska vida gränser. Därav följer att man inte kan påstå, att en fastighets marknadsvärde understiger taxeringsvärdet, enbart av den anledningen att vid skedd försäljning köpeskillingen för fastigheten un-


 


Prop. 1973:162                                                       167

derstiger taxeringsvärdet och fastigheten därför klassas som övertaxe­rad.

Vid en bedömning av säkerheten vid taxeringen av olika fastighetsty­per uttalar utredningen först att den anser säkerheten i taxeringen av villafastigheter m. fl. vara så god att en nivå av 80 % ter sig motiverad.

För hyres- och affärsfastigheterna blev den uppnådda taxeririgsvär-denivån särskilt i fråga om de större objekten inte oväsentiigt högre än den rekommenderade nivån, 80 %, Redan en taxeringsvärdenivå av 80 % innebär sålunda vid en bättre genomförd taxering i åtskil­liga fall en sänkning av taxeringsvärdena. En taxeringsvärdenivå av 75 % skulle — om inga prisstegringar på hyreshusen skuUe uppkomma under nu löpande taxeringsperiod ■— innebära en allmän sänkning av taxeringsvärdena för denna fastighetskategori.

Även för industrifastigheterna blev den uppnådda taxeringsvärdenivån något högre än den rekommenderade, 80 %, Industrifastighetema erbju­der problem antingen nivån bestäms tUl 75 eUer tiU 80 %. Detta sam­manhänger med att någon egentiig marknad inte finns i fråga om in­dustrifastigheter. Utredningen räknar emellertid med att de ändringar av taxeringsorganisationen och taxeringsförfarandet som utredningen före­slär skall göra det möjligt att åstadkomma en förbättrad och mera lik­formig taxering av industrifastigheterna. Utredningen anser därför skäl föreligga att för dessa fastigheter bibehålla den vid 1970 års allmänna fastighetstaxering rekommenderade nivån 80 %,

Jordbruksfastighetema utgör antalsmässigt 16 % av de skattepliktiga fastigheterna i riket men värdemässigt endast 11 å 12 %, Den rekom­menderade nivån vid 1970 års allmänna fastighetstaxering var 75 %. Att denna nivå valdes, får i huvudsak ses som en konsekvens av ställ­ningstagandet i fråga om villor; dessa grupper ansågs böra behandlas likartat. Enligt Carlegrims undersökning uppnåddes den rekommende­rade nivån i fråga om fastigheter med taxeringsvärde över 100 000 kr. Däremot blev den genomsnittUga nivån enligt nämnda undersökning nå­got lägre än den rekommenderade för mindre jordbruksfastigheter. Spridningen kring genomsnittet var inte oväsentlig. Jordbruksfastighe­terna utgör enligt utredningens mening en alltför liten grapp av fastighe­terna i riket för att de skall få styra valet av en för de olika fastighets-grupperna gemensam taxeringsvärdenivå. Valet står därför mellan att fastlägga en nivå av 80 % även för jordbruksfastigheterna eller att för dessa fastigheter ha en särskUd, lägre nivå dvs, 75 %,• Utredningen anser emellertid som tidigare angetts att olika taxeringsvärdenivåer helst inte bör förekomma. Utredningen har stannat för uppfattningen att jord­bruksfastighetema i fråga om val av taxeringsvärdenivå bör behandlas lika med fastighetsbeståndet i övrigt. Även för jordbruksfastighetema föreslås sålunda en nivå av 80 %.


 


Prop. 1973:162                                                       168

Utredningen anför att man för alt kunna håUa en viss önskad taxe­ringsvärdenivå måste vara beredd alt vid varje allmän fastighetstaxering genomföra sådana genomsnittliga taxeringsvärdehöjningar som motsva­rar prisstegringen för resp. fastighetskategori under den gångna taxe­ringsperioden. De genomsnittliga taxeringsvärdehöjningar, som erford­ras år 1975, sammanhänger emellertid föratom med inträffade prissteg­ringar även med valet av taxeringsvärdenivå för 1975 års taxering och med den taxeringsvärdenivå, som uppnåddes vid 1970 års allmänna fas­tighetstaxering. Utredningen anser att om man vid 1975 års taxering väljer en nivå av 80 % det endast beträffande jordbruksfastigheterna fordras en taxeringsvärdehöjning som är nämnvärt större än som mot­svarar skillnaden mellan 1968 och 1973 ärs prisnivåer för resp. fastig­hetskategorier.

Den taxeringsvärdehöjning som vid en taxeringsvärdenivå av 80 % genomsnittligt skulle krävas för jordbraksfastigheter ligger inte fullt tio procentenheter över den höjning som är erforderlig för att kompensera de antagna prisstegringarna. På motsvarande sätt blir de taxeringsvärde­höjningar, som genomsnittiigt skulle krävas vid en 75-procentig taxe­ringsvärdenivå, inte fullt 10 % lägre än de antagna prisstegringama utom beträffande jordbruksfastigheter, för vilka taxeringsvärdehöjning-ama skuUe bli av samma storleksordning som prisstegringarna.

Utredningen föreslår att i 9 § KL skall inskrivas att taxeringsvärde skall åsättas till belopp, som motsvarar 80 % av taxeringsenhetens marknadsvärde.

Med hänsyn till den osäkerhet som kan föreligga på grund av väsent­liga omläggningar vid taxeringen av jordbruksfastigheter föreslår utred­ningen i andra hand att KL ändras på sätt förut angetts men att som övergångsbestämmelse föreskrivs, att vid 1975 års allmänna fastighets<-taxering taxeringsvärde på jordbraksfastighet skall åsättas till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde.

Utredningen föreslår vidare vissa säkerhetsregler i förhållande till nyssnämnda genereUa nivåregel. Detta gäller fastighetstyper, i fråga om vilka säkerheten vid värderingen är lägre än normalt, t. ex. fastigheter med exploateringsvärde och vissa stora jordegendomar. För dessa före­slås en föreskrift som innebär att, om säkerheten vid uppskattningen av taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, taxeringsvärdet får i skälig mån nedsättas under det belopp som eljest skolat åsättas. Vidare skall det enligt utredningen ankomma på RSV att vid onormala mark­nadssituationer påkalla lagstiftning om "säkerhetsmarginal" i förhål­lande tiU stadgad taxeringsvärdenivå.


 


Prop. 1973:162                                                       169

3.5.3 Remissyttrandena

3.5.3.1          Bestämmelser om taxeringsvärdenivå

Förslaget alt taxeringsvärdet bör bestämmas lill viss angiven procent­andel av taxeringsenhetens marknadsvärde har mottagits positivt av den helt övervägande delen av remissinstanserna. Detsamma gäller för­slaget att taxeringsvärdenivän skall fastställas med riksdagens medverkan och lagfästas i KL. Bland de remissinstanser som ger uttryck för denna ståndpunkt är RSV, kammarrätten i Göteborg, Göta hovrätt, lantbruks­styrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands och Skara­borgs län. Lantbrukets skattedelegation och Svenska kommunförbundet.

Skogshögskolan, lantbrukshögskolan och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker i princip förslaget men anser att riksdagen bör pröva taxeringsvärdenivåns höjd inför varje allmän fastighetstaxering.

Några remissinstanser framför kritiska synpunkter på förslaget. Läns­styrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om inte huvudregeln även fortsättningsvis bör vara att taxeringsvärdet i princip skall motsvara taxeringsenhetens marknadsvärde. Med en lagstadgad 80 % laxerings-värdenivå förlorar undervärderingen sin karaktär av säkerhetsmarginal. En ny säkerhetsmarginal torde därför komma att sökas under 80 % vilket kan verka som en omotiverad press nedåt pä taxeringsvärdena.

3.5.3.2          Marknadsvärdenivåns lidsanknytning

Förslaget att man vid nivåbestämningen skall anknyta tiU marknads­värdenivån vid ingången av året före taxeringsåret tillstyrks eller läm­nas utan erinran av flertalet remissinstanser, t. ex. RSV, kammarrätten i Göteborg, lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Örebro och Kopparbergs län. RSV anför bl. a. att senare köpeskillingsstatistik inte kommer att finnas tillgänglig. Systemet inne­bär vid stigande priser en säkerhet mot att en för hög nivå skulle kom­ma att ligga till grund för taxeringen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att taxeringsvärdenivåns anknytning till köpeskillingsnivån den 1 januari 1974 innebär att påtagUga prisrörelser under år 1973 blir iakt­tagna vilket befrämjar strävandena alt få större anknytning till aktuella värden.

Några remissinstanser — bl. a. bankinspektionen, lantbrukshögskolan och Lantbrukets skattedelegation — anser att anknytningen bör ske till köpeskillingsnivån under hela andra året före taxeringsåret. Bankinspek­tionen framhåller att marknadsvärdenivån bör bestämmas på grund­val av ett så säkert statistiskt underlag som möjligt. Det statistiska un­derlaget torde knappast vara tillräckligt för att för enskilda orter tillåta några säkra slutsatser om förskjutningar i marknadsvärdenivån under en så begränsad tid som senare delen av ett år. Lantbrukets skattedelega­tion anför bl. a. att om man skall försöka utiäsa en pristrend under det


 


Prop. 1973:162                                                                  170

aktuella underlagsåret är risken påtaglig att riktvärdena kommer att på­verkas av mer eller mindre tiltfälliga omständigheter. Någon justering uppåt av värdena bör i vart faU inte få förekomma med mindre mycket starka belägg finns därför. Lantbrakshögskolan anser att ett frångående av den genomsnittliga prisnivån för andra året före taxeringsåret skulle kunna komma i fråga endast om en tydlig trend kunnat märkas även under tidigare år.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att fastighetens värde vid taxerings­årets ingång även i fortsättningen i princip skall ligga lill grund för taxe­ringsvärdet. Tekniska och praktiska svårigheter beträffande prisstatisti­ken m. m. föranleder inte länsstyrelsen till annan bedömning.

3.5.3.3 Val av taxeringsvärdenivå

Förslaget om en gemensam taxeringsvärdenivå för alla fastighetstyper tillstyrks i princip av den helt övervägande delen av remissinstanserna. Kammarrätten i Göteborg framhåUer att framför allt rättvisesynpunkter talar för att taxeringsvärdenivån bör vara gemensam för alla fastigheter. CFD anför att en gemensam taxeringsvärdenivå för alla fastighetstyper innebär en förenkling för användare av taxerings­uppgifter. Nuvarande system med differentierade nivåer kräver tillgång lill kod för beskattningsnatur och typkod för att av taxeringsvärden få fram ett underlag för marknadsvärden.

Några remissinstanser förordar en differentierad taxeringsvärdenivå. Sveriges jordbrukskasseförbund anser att taxeringsvärdenivån bör vara 75-% för jordbruksfastigheter men att den kan vara högre för andra fas­tighetstyper.

Utredningens i första hand gjorda förslag att taxeringsvärdenivän skall bestämmas till 80 % för alla fastigheter tillstyrks av många re­missinstanser, t. ex. RSV, kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kristianstads, Skaraborgs och Västerbottens län, LO, SACO, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet och TCO. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför bl. a. att såsom utred­ningen framhållit innebär den omständigheten att en fastighet blivit övertaxerad i och för sig inte att den blivit felaktigt taxerad. Bl, a, kan köparens eller säljarens individuella förhållanden ha påverkat köpe­skillingen. I och för sig är en övertaxeringsfrekvens av 12 % som Carlegrim redovisat när det gäller köp som skett under taxeringsåret inte stor. BUden av undertaxeringsfrekvensen har blivit undanskymd i betänkandet. Vid bedömningen av vad som kan vara skälig taxerings­värdenivå bör man inte bortse från att taxeringsvärdena avser en fem­årsperiod. En övertaxering under taxeringsåret blir under normala för­hållanden inhämtad efter ett eller annat år och i slutet av femårs­perioden vanligen förbylt i undertaxering. I princip borde taxerings-


 


Prop. 1973:162                                                                     171

värdet vara identiskt med marknadsvärdet. Eftersom det av naturliga skäl inte är möjligt att göra bedömningen exakt, måste man i fort­sättningen liksom hittills ha en viss säkerhetsmarginal. Den föreslagna taxeringsvärdenivån 80 % är enligt länsstyrelsens mening uttryck för en långt driven försiktighet.

Åtskilliga remissinstanser förordar att en 75-procentig taxe­ringsvärdenivå bestäms för samtliga fastigheter. Detta gäller bl. a. tekniska högskolan i Stockholm, bankinspektionen. Lantbrukets skattedelegation, SHIO, Svensk industriförening och Svenska revisor­samfundet. Bankinspektionen anför att redan en taxeringsvärdenivå på 75 % skulle medföra icke obetydliga övertaxeringsfrekveriser. EnUgt inspektionens mening kan en taxeringsvärdenivå på 75 % principiellt inte anses låg. Den rekommenderade taxeringsvärdenivän för vUlafastig-heter inför 1970 års allmänna fastighetstaxering utgjorde 75 %, medan den uppnådda nivån uppgick till ca 80 %. En liknande differens torde inte kunna uteslutas vid kommande allmänna fastighetstaxeringar. Även detta förhållande manar tUl försiktighet vid fastställande av taxerings­värdenivån. Tekniska högskolan i Stockholm framhåller att resultatet av 1970 års allmänna fastighetstaxering visar att man måste tillämpa stor försiktighet vid fastighetstaxeringen om övervärdering i väsentlig utsträckning skall kunna undvikas. Man bör med hänsyn till tidigare erfarenheter hålla en betryggande säkerhetsmarginal intill dess en upp­följning av kommande taxeringar visar att marginalen kan minskas. Högskolan understryker vidare vikten av att man tar hänsyn lill pris­utvecklingen över en längre period och framhåller särskilt angelägen­heten av att tendenser till sjunkande fastighetspriser beaktas så att övervärderingar vid fastighetstaxeringen i görlig mån undviks.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i fråga om taxeringsvär­denivåns höjd tiUstyrker utredningens andra hands för­slag att nivån generellt skall vara 80 % men att i övergångsbestäm­melse skall föreskrivas att jordbruksfastigheterna skall laxeras efter en 75-procenlig nivå vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Bland de remissinstanser som förordar detta alternativ är kammarrätten i Stock­holm, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stock­holms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Kopparbergs och Jämtlands län, Samfundet för fastighetsvärdering och Sveriges skogsägareförening­ars riksförbund. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att övergängen till 80-procentig taxeringsvärdenivå bör göras så mjuk som möjligt för jordbruksfastigheterna och att man därför vid 1975 års taxering bör inrikta sig på en nivå av 75 %, Härför talar också den ovisshet beträf­fande taxeringsvärdenivån som de nya grunderna för skogstaxering för med sig. Svenska landstingsförbundet anför att en 80-procentig nivå skulle innebära endast en mindre ökning av garantibeloppen för jord­bruksfastigheter.   Med  hänsyn   därtUl  viU   förbundet,   som   i   princip


 


Prop. 1973:162                                                       172

förordar en  80-procentig nivå,  inte  motsätta sig utredningens  andra hands förslag.

Bl, a. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att en 80-procen­tig nivå är för hög samt att det bör ankomma på RSV att rekommen­dera lämplig taxeringsvärdenivå.

Förslagen om extra säkerhetsmarginaler har behand­lats av några remissinstanser. Lantbrukets skattedelegation anser att den extra säkerhetsmarginalen bör användas då ny lagstiftning, som kan för­väntas medföra sänkta fastighetspriser, är förestående. I ett sådant läge måste risken för övertaxering framstå som mycket stor och därför på­kalla extra åtgärder. Sveriges jordägareförbund anför bl. a. att man re­dan i de grundläggande bestämmelserna i 9 § KL bör hänvisa till de i anvisningarna angivna möjUghetema att frångå den normala taxerings­värdenivän. I anvisningama bör som exempel på jämkning anges även den situationen, att tillgängligt ortsprismaterial inte är representativt för värderingen av taxeringsenheten. RSV föreslår att man i anvisningstex­ten skall ange att säkerhetsmarginalen kan behöva tillämpas bl. a, i fråga om mycket stora jordbruksfastigheter, Lantbrakets skatteddegation ger uttryck för liknande synpunkter, Bostadsskatlekommittén understryker vikten av att de antagna marknadsvärden, på vilka taxeringsvärdena be­räknas, blir så realistiska som möjligt. Både rättssäkerhetsskäl och hän­syn till kreditväsendet talar för att taxeringsvärdena bibehåller sin ka­raktär av försiktigt beräknade värden, som normalt skall kunna uttas även vid en nödtvungen realisation.

Vissa särskilda frågor om taxeringsvärdenivån vid taxeringen av vat-lenfallsfastigheter och kraflindustrin i övrigt har tagits upp av statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen. Vattenfallsverket an­för att om förslaget genomförs kommer taxeringsvärdena för vatten­kraftanläggningar att sjunka eftersom taxeringsvärdenivän för dessa enligt särskilda anvisningar bestämts tUl 100 % vid 1970 års taxering. Vattenkraftkommunerna skulle därigenom få minskat skatteunderlag in­te bara vid effektiv garantibeskaltning utan även när inkomst av kraft­produktion skall fördelas, särskilt med hänsyn tUl en väntad höjning av kärnkraftstationernas taxeringsvärden. Verket förklarar sig berett bl, a. att tillstyrka åtgärder vid fastighetstaxeringen som hindrar att garanti­beloppen inom vattenkraftkommunerna minskar till följd av nu aktuell reglering, I värderingssammanhang bedöms investering i maskinell ut­rustning vara ett större risktagande än investering i byggnader. För­siktighetsregeln bjuder alt taxeringsvärdenivån för byggnader med till­behör avsedda för industriell produktion, bör sättas lägre än för övriga byggnader. Vid 1970 års taxering utgjordes i genomsnitt byggnadsvärdet lill ca 25 % av värdet på fasta maskiner. För värmekraftverk (kämkraft, oljekondens, gasturbiner etc) utgör andelen maskiner mellan 70 och


 


Prop. 1973:162                                                       173

90 %, För verkets värmekraftanläggningar bestämdes taxeringsvärde-nivån oftast tUl ca 65 % för de fasta maskinema, medan vissa andra maskiner som vid 1975 års taxering skulle komma att ingå i taxerings­värdet, hittills varit lös egendom. Förslaget innebär således en för vär­mekraftanläggningar avsevärt höjd taxeringsvärdenivå. Verket anser att i lagtexten skall anges undantag från den genereUa taxeringsvärdenivån i de faU taxeringsenheten består av fastighet med byggnadstillbehör som huvudsakligen består av maskinell utrastning för industriell produktion. Kraftverksföreningen framför liknande synpunkter men anser att nivån i fråga om värmekraftverken skall kunna sättas vid 60 %, Värmekraftver­kens livslängd torde med hänsyn bl, a, till den snabba tekniska utveck­lingen vara 20 å 25 år. Det torde vidare bli vanligt att värmekraftverken efter kanske halva livslängden blir omoderna och får stå som reservan-läggnmg. Kraftverksföreningen föreslår därför att man anger i anvis­ningstexten att den generella taxeringsvärdenivän reduceras, om bygg­nadsvärde för kraftproduktionsanläggning till betydande delar härrör från maskinell utrastning med relativt kort livslängd eller där särskilda skäl i övrigt föreligger. Skulle större delen av värdet härröra från sådan utrustning, får taxeringsvärdet nedsättas till 60 % av marknadsvärdet (det tekniska nuvärdet). Beträffande vattenkraftverk gäller att andelen fasta maskiner i stort sett sammanfaller med genomsnittet för industri­fastigheterna i landet och att dessa maskiner har en längre livslängd än för värmekraftanläggningar. För vattenkraftverken fordras inga sär­skilda undantag frän den generella taxeringsvärdenivån.

Frågor om den framtida prisutvecklingens betydelse vid val av taxe­ringsvärdenivå berörs bl. a. av tekniska högskolan i Stockholm och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Tekniska högskolan anför att vad gäller samtliga slag av bostäder imder de senaste åren har börjat uppkomma ett balanstillstånd och i vissa orter har t. o. m. uppkommit betydande överskott av bostadslägenheter. Dessa överskott måste på sikt få konsekvenser för värdenivån för hyresfastigheter. Samtidigt på­går en överflyttning av bostadsproduktionen från flerfamiljshus till små­hus, vUket så småningom bör verka reducerande också på prisnivån för småhusfastigheter. Byggnadsenlreprenörföreningen framhåller bl. a. att förslag tUl lagstiftaing frän bostadsfinansieringsutredningen och bostads­skatlekommittén väntas få en avgörande betydelse för prisbUdningen på hyresfastigheter resp. villafastigheter. Det är osannolikt att dessa verkningar kommer att kunna beaktas via köpeskUlingsstatistiken vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Inte heller konsekvenserna av den nya saneringslagstiftningen samt av det förslag som framlagts av den s. k, byggnadskonkurrensutredningen torde komma fram i denna sta­tistik.


 


Prop. 1973:162                                                                  174

3.6 Skogstaxeringen

3.6.1 Nuvarande ordning

I Skvl lämnas dels materiella föreskrifter om den metod som skall an­vändas vid skogstaxeringen, dels formella regler avseende förfarandet m.m, vid denna taxering, Skvl är uppdelad på sju avdelningar. Av dessa avser de första två värderingen. De övriga avdelningarna hänför sig till förfarandet.

I avdelning A. Allmänna värderingsgrunder ges en närmare bestäm­ning av det avkastningsvärde, som enligt 9 § KL skall vara en skogsfas-tighels taxeringsvärde. Däri stadgas bl. a. att skogsmark med därå växande skog skall värderas med hänsyn till markens produktionsför­måga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den av­kastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter kan antas för framtiden bli uttagen under förutsättning att ett efter förhål­landena avpassat uthäUigt skogsbruk kommer att bedrivas där.

I avdelning A föreskrivs vidare att utgångspunkt för den föreskrivna värderingsmetoden är den s. k. normaliserade genomsnittsskogen. Sådan skog anges inom skogligt sett likartade s. k. tUlväxtområden. Prissätt­ningen på rotstående skog sker för oUka avsättningslägen, betingade av variationer i avverknings- och transportkostnader. Till grund för pris­sättningen läggs bruttopriser samt avverknings- och transportkostnader enligt en s. k. femårsregd. Denna hänför sig tiU medeltalen av gällande meddhöstpriser och motsvarande kostnader under den period om fem kalenderår, som utgår med tredje kalenderåret före taxeringsåret. Pri­serna (kostnadema) förutsätts förbli konstanta även vid framlida av­verkningar.

För varje års avkastning, uppskattad i penningar, görs avdrag för be­räknade allmänna kostnader. Nettoavkastningarna diskonteras därefter till nuvärden och sammanläggs. Därigenom erhålls skogens hela nu­värde (s. k. förväntningsvärde), vUket är det resultat som eftersträvas vid taxering enligt Skvl.

En sammanfattande beskrivning lämnas härefter av uppskattningsför­farandet. Detta sker för varje taxeringsenhet med utgångspunkt i dels markens godhetsgrad, dels det mätbara virkesförrådet. Detta är upp­delat på trädslagsklasser och förrådsgrupper.

Förväntningsvärdet bestäms vidare med ledning av skogskubikme­terpriset för ett grövre och ett klenare typträd inom varje trädslagsklass i varje avsättningsläge samt markvärde- och skogsvärdefaktorer, uträk­nade på grandval av prisrelationer mellan det grövre och det klenare typträdet. Avdrag görs därvid för det beräknade nuvärdet av framtida allmänna kostaader.

Den detaljerade utformningen av värderingsmetoden redovisas under tretton punkter i avdelning B. I punkt 1 definieras vad som förstås med


 


Prop. 1973:162                                                       175

skogsmark. Enligt denna punkt gäller främst alt såsom skogsmark skall tas upp all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbä­rande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

I punkt 2 lämnas regler för hur skogsmarksarealen skall beräknas och i punkt 3 föreskrivs att riket med hänsyn till olikheter i skogsmarkens produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrivs skall indelas i sex tillväxtområden. Enligt punkt 4 skall markens godhetsgrad bestäm­mas i fyra eller flera godhetsklasser per län. Godhetsgraden bedöms ef­ter markens beskaffenhet med hänsyn till den virkesavkastning, som framdeles kan förväntas.

I punkt 5 lämnas regler för uppskattning av virkesförrådets storlek.. Enligt denna punkt kan uppskattningen göras enligt tre metoder. Dessa är dels en fullständig uppskattningsmetod, dels två summariska metoder. Virkesförrådet skall anges i m3 skog, definierat som m3 fast mått pä bark.

Den fullständiga uppskattningsmetoden skall användas, då tUlfreds­stäUande uppgifter för en uppskattning av virkesförrådet fmns. Virkes­förrådet fördelas, då den fullständiga metoden används, på tre trädslags­klasser, fördelade på två eller tre förrådsgrupper med hänsyn .till virkets grovlek.

Den ursprungliga summariska metoden kan användas om en barrskog är normal till sin sammansättaing, därvid grovskogen anges i tiotal pro­cent. Om tall och gran behandlats som skUda prisgrupper skall före­komsten av gran upptas med en noggrannhet av minst 25 %. I vissa fall kan även lövskog uppskattas enligt denna metod.

Den andra summariska metoden, som införts och använts först vid 1970 års taxering, kan tillämpas på taxeringsenheter om mindre än 50 ha i de fem nordligaste länen och mindre än 25 ha i övriga län. Därvid hänförs virkesförrådet till en av tre eller fyra virkesförrädsklasser och den grova barrskogen tUl en av tre eller fyra grovleksklasser,

I punkt 6 lämnas bestämmelser om skogskubikmeterpriset. Detta fast­ställs för ett grövre (30 cm) typträd och ett klenare (20 cm) typträd för varje trädslagsklass inom olika avsättaingslägen i varje enhetligt prisom­råde inom ett län. Skogskubikmeterpriset är avhängigt av den aptering av typträd som för olika apteringsområden fastställs av skogshögskolan efter samråd med skogsstyrelsen. Skogskubikmeterpriset är ett nettopris, som erhålls sedan från femårsmeddtalen för bruttopriserna dragits mot­svarande medeltal för de direkta avverknings- och transportkostna­derna. Hänsyn till variationer i de direkta kostnaderna och avsättnings­läget kan tas genom fördelning av skogarna på olika omkostaadsklasser. Skogskubikmeterpriset kan reduceras vid förekomst av tekniska fel i vir­ket.

För de s, k. allmänna kostnadema inom skogsbraket lämnas föreskrif­ter i punkt 7. Därmed avses kostaaderiia för förvaltning och bevakning.


 


Prop. 1973:162                                                       176

för skogens vård samt för föryngrings- och skyddsåtgärder. Vidare avses kostnader för väg- och dikesunderhåll, för skogsindelning samt sådana övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft, som inte in­ryms i direkta avverknings- och transportkostnader, liksom vissa skatter. Dessa kostnader beräknas till 33 % av skogskubikmeterpriset. Förhöjt avdrag för aUmänna kostnader upp till 50 % av skogskubikmeterpriset kan efter prövning medges bl. a. om avsättningsläget är dåligt.

Förhållandet mellan skogskubikmeteqDriserna för ett grövre (30 cm) och ett klenare (20 cm) typträd (prisrelationen) inom en trädslagsklass bestämmer enligt punkt 8 priserna för samtliga dimensioner inom klas­sen. Detta sker genom tillämpning av skogsvärde- och markvärdefakto­rerna, som fastställs av Kungl. Maj:t enligt föreskrift i avdelning C i in­struktionen. Nämnda faktorer utnyttjas då skogsvärdet resp. skogs­marksvärdet framräknas. Reglema härför lämnas i punkterna 9 och 10. I punkt 9 sägs bl. a. att skogsvärdet per förrädsgrupp erhålls genom att virkesförrådet multipliceras dels med skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet efter avdrag för allmänna kostnader, dels med tillämp­lig skogsvärdefaktor. Skogsvärdet för fastigheten erhålls genom att vär­dena av de olika förrådsgmpperna därefter sammanläggs.

Under punkt 11 lämnas föreskrifter om förfarandet vid prisvariatio­ner inom en trädslagsklass och i punkt 12 sägs att om ett skogsområde belastas med servitut eller annan liknande rättighet, kan på grund därav nedsättning ske av skogsvärdet eller skogsmarksvärdet.

I punkt 13 anges den uppskattningsenhet för vilken skogstaxeringen skall ske. I princip skall en taxeringsenhet uppskattas efter de skogliga förhållanden, som i genomsnitt råder på hela taxeringsenheten. Om i skogligt avseende väsentligt skilda förhållanden råder på olika delar av taxeringsenheten, får dock — om taxeringen därigenom avsevärt under­lättas — särskild uppskattning ske av de olika delama.

Processuella och andra formella regler om skogstaxeringen finns i Skvl och TF. Vidare lämnas sådana regler i centrala och lokala anvisningar.

Enligt avdelning C i Skvl skall Kungl. Maj:t före allmän fastighets­taxering fastställa tabeller med skogs- och markvärdefaktorema. Dessa skall anges i tabellen för varje tillväxtområde. I avdelning C anges även den förräntningsprocent (diskonteringsprocent) efter vUken förvänt­ningsvärdet (avkastningsvärdet) på skog och mark skall beräknas. Den är 5 %. Enligt avdelning D i Skvl skall skogshögskolan senast den 15 april året före taxeringsåret efter samråd med skogsstyrelsen fastställa de centrala skogstaxeringsanvisningar, som skall gälla för den kom­mande taxeringsperioden. Dessa skall innehålla vissa apteringsanvis-ningar och omräkningstal. Skogshögskolan skall vidare senast den 1 au­gusti året före taxeringsåret lämna på riksskogstaxeringama grundade


 


Prop. 1973:162                                                       177

uppgifter till varje länsstyrelse om skogliga förhåUanden i länet såsom areal skogsmark, genomsnittlig godhelsgrad m. m. I avdelning E före­skrivs att skogsstyrelsen senast den 15 aprU året före taxeringsåret skall efter samråd med domänstyrelsen och skogshögskolan tUl varje länssty­relse lämna uppgifter öm bruttohöstpriser och direkta avverknings- och transportkostnader (s. k. femårsmedeltal) samt förslag om vilka trädslag, som skall behandlas som en särskUd grapp inom en trädslagsklass och vilka priser som skall tillämpas för olika typträd.

Innehållet i de lokala skogstaxeringsanvisningarna regleras i avdelning F i Skvl. Anvisningarna skall upprättas för län eller del av län och inne­hålla alla de skogliga uppgifter som är nödvändiga för taxeringen av skogsfastigheter, såsom uppgifter om virkesförråd, trädslagsklass, för­rådsgrupper och trädslag samt godhetsklasser. TUl stor del skall anvis­ningarna ges form av hjälptabeUer.

Enligt 143 § 1 mom. TF åligger det landskamreraren att med biträde av skogssakkunnig upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar. Förslaget diskuteras därefter vid det möte inför landskamreraren, som enligt 144 § 1 mom. skall hållas senast den 20 september året före den allmänna fastighetstaxeringen. Senast den 20 augusti skall landskamre­raren ha sänt in sitt förslag till RSV, som senast den 15 september skall återställa förslaget tUlsammans med eventuella erinringar. Fastighets­prövningsnämnden skall därefter fastställa de lokala skogstaxeringsan­visningarna i sådan tid att de senast den 30 september kan tUlställas bl. a. ordförandena i fastighetslaxeringsnämnderna.

I den sista avdelningen i Skvl, avdelning G, behandlas vissa uppgifter som ankommer på beskattningsnämnd. Däri anges kortfattat gängen vid taxeringen med utnyttjande av de hjälptabeUer som skall vara tillgäng­liga vid skogstaxeringen.

I Skvl finns även vissa regler om längdföring o. d.

3.6.2 Utredningsförslaget

3.6.2.1 Ny skogsvärderingsinstruktion; riktlinjer och grandläggande be­stämmelser

Bestämmelsema i Skvl har nu gällt under tre taxeringsperioder, dvs. för de allmänna fastighetstaxeringarna åren 1957, 1965 och 1970. Skvl har i stort sett fungerat på det sätt som eftersträvats. Reglerna i instruktionen har emellertid medfört en ojämn taxering inom olika re­gioner främst beroende på konstruktionen av avdraget för allmänna kostnader.

RSV:s ställning vid skogstaxeringen bör vara densamma som föresla­gits i fråga om övrig fastighetstaxering. RSV skall sålunda genom cent­rala anvisningar m. m. styra taxeringen så att utfallet därav i princip kommer att utgöra viss fastslagen procentaeU del av marknadsvärdet.

12   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                                  178

Utredningen har bl. a. därför den uppfattningen att en detaljreglering av skogstaxeringen av den omfattning, som anges i nuvarande Skvl, mot­verkar RSV:s möjlighet att med denna målsättning ordna och reglera skogstaxeringen på ett effektivt och lämpligt sätt.

En översyn av värderingsmodellen för skogstaxeringen får vidare an­ses önskvärd bl. a. med hänsyn till att denna modell grandas på data från den andra riksskogslaxeringen (1938—1952), vilka nu kan anses föråldrade. Utredningen framhåller att beräkningsmodeUen i Skvl förat­sätter, att det föreligger en jämn åldersfördelning i skogama. Det ak­tuella skogstillståndet, i landet karaktäriseras emellertid av en uttalat skev åldersfördelning främst genom överskott av gammal avverknings-mogen skog. Utredningen har bl. a. därför ansett det önskvärt att finna en mera realistisk grund för awerkningsberäkningen än den nuvarande som utgår från den normaliserade genomsnittsskogen. Man bör i stäl­let eftersträva att anpassa awerkningsberäkningarna till dels aktueUt skogstillstånd med föreliggande skevhet i åldersklassfördelning m. m., dels den för överskådlig framtid förväntade awerkningspolitiken, sådan denna kommer till uttryck i regionala awerkningsberäkningar.

Av nu angivna skäl och då utredningen föreslår en marknadsvärde­ring av skogen anser utredningen att nuvarande Skvl bör ersättas med en ny skogsvärderingsinstruktion (i fortsättningen betecknad NSkvI),

Skvl innehåller till övervägande delen regler som skall medföra att inom länen framställs lokala skogstaxeringsanvisningar med tabellverk av sådant innehåll, som avses i Skvl, I praktiken har emellertid det ar­bete, som skulle utföras länsvis, alltsedan Skvl:s tillkomst huvudsakligen utförts centralt. Skogshögskolan har nämligen utan att särskild föreskrift förelegat därom upprättat tabellverken för skogstaxeringen i de olika lä­nen samt tagit fram förebilder för anvisningarna i övrigt. Enligt utred­ningens mening bör det centrala arbetet med skogstaxeringsanvisning­arna övertas av RSV med biträde av till verket för ändamålet knutna experter,

RSV bör inte i NSkvI bindas annat än i avseende å de grandläggande principerna och huvuddragen av värderingsmetodiken samt i fråga om innehållet i de värdetabeller vilka bör liksom nu i praktiken är fallet bli bindande och avgörande för skogstaxeringen.

Kortfattade föreskrifter till ledning för den, som skall utföra taxe­ringen, om hur tabeUerna skall användas och hur taxeringen i övrigt skall tillgå, bör finnas i NSkvI Uksom i Skvl, Den enskilde bör vidare med utgångspunkt i regler med beskrivningar av vissa för skogstaxe­ringen grundläggande begrepp kunna bUda sig en uppfattning om upp­nått taxeringsresultat är skäligt.

Innehållet i NSkvI bör inskränkas tUl att i huvudsak avse regler om grundprinciper och allmänna bestämmelser med bl, a, begreppsdefinitio­ner i fråga om den metod, som skaU användas,vid värderingen, samt


 


Prop. 1973:162                                                       179

kortfattade instraktioner i nyss berörda avseende för RSV och taxe­ringsmyndigheterna. Med de aUmänna riktlinjer, som nu redovisats, bör NSkvI kunna göras avsevärt mera kortfattad och överskådlig än Skvl.

Den generella modell för värdering av skogsbruk, som utredningen föreslår, företer enUgt utredningen inte några stora skUlnader från mo­dellen i Skvl vad beträffar erforderliga grunddata för de enskilda fastig­heterna. Liksom i denna behövs uppgifter om skogsmarkens storlek, belägenhet och godhetsklass samt data om virkesförrådet, fördelat på trädslag och dimensionsklasser. Med hjälp av dessa skogsbraksdata bör emellertid konstraeras en mera realistisk värderingsmodell varigenom skogens värde uppskattas under vissa förutsättningar beträffande virkes­förrådets tillväxt och avverkning somt priser på virke, kostnader och diskonteringsprocent. Genom jämförelser mellan sålunda beräknade värden och köpeskillingsstatistiken i fråga om skogsfastigheler erhålls riktlinjer för justering av de framtagna värdena till en nivå, som är rela­terad till marknadsvärdet.

Under en huvudrubrik A i NSkvI, betecknad Grandläggande be­stämmelser, bör anges bl. a. att skogsbruksvärde skall åsättas till det belopp, som motsvarar den genereUt stadgade taxeringsvärdenivån. Vi­dare bör de generella reglema i fråga om hur marknadsvärdet skall framtas vid taxeringen redovisas under avdelning A. Däri bör anges att marknadsvärdet i fråga om skogsmark med därå växande skog och med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för skogsbraket, i allmänhet inte kan bestämmas för de sär­skilda taxeringsenheterna med omedelbar ledning av verkställda fastig­hetsförsäljningar i orten. Marknadsvärdet skall därför bestämmas med ledning av värdetabeller.

Det är enligt utredningens bedömning nödvändigt att i botten av be­räkningen av skogsbraksvärdet- ha en beräkning enligt en avkastnings­metod. I avdelning A bör därför vidare anges alt marknadsvärdet, som det kommer till uttryck i tabellerna, skall vara beräknat på grundval av skogens avkastning av virke.

Med hänsyn tUl den förhållandevis korta tidsperiod under vilken den allmänna fastighetstaxeringen av alla skogsfastigheterna skall utföras kan en fullständig uppskattning av skogens värden inte ske. Uppskatt­ningen måste nödvändigtvis grunda sig på mer eller mindre summariska förfaranden. Detta bör klarläggas i de grandläggande bestämmelserna liksom att metoden med hänsyn tUl bl. a. kraven i skogsvårdslagen (1948: 237) skaU grunda sig på förutsättningen av ett uthålligt skogs­bruk. Med hänsyn därtill bör i avdelning A föreskrivas att tabellerna skall upprättas enligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på för­utsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbrak bedrivs.


 


Prop. 1973:162                                                       180

3.6.2.2         Skogsmarken

Utredningen föreslår att skogsmarksvärdet inte längre skall redovisas särskilt vid fastighetstaxeringen eller i fastighetslängderna; värdet skall ingå i skogsbruksvärdet. Skogsmarksvärdet för en taxeringsenhet skall emellertid alltid kunna framtas ur värdetabeUema. Kvar står enligt ut­redningen skogsmarkens betydelse såsom komponent vid framräkningen av skogsbruksvärdet.

Det hade varit en klar fördel om en enhetiig bestämning av skogs­marksbegreppet gjordes i skogsvårdslagens, riksskogstaxeringens och SCB:s bestämmelser och vid fastighetstaxeringen. Det är emellertid nöd­vändigt att bestämningen av skogsmarksbegreppet vid fastighetstaxe­ringen utformas med hänsyn till vad som är lämpligast ur värderings­synpunkt. Utredningen framhåUer den starka anknytning som nu finns i "fråga om en mängd regler i Skvl till de uppgifter som framtas vid riks-skogstaxeringen. Detta gäller t. ex. bonitetsklassificeringar samt kontrol­ler av virkesförråd och skogsmarksarealer. Denna anknytning av skogs-taxeringsbestämmdsema till riksskogslaxeringen anser utredningen aUt­jämt vara väsentlig för resultatet av taxeringen, bl. a. med hänsyn till den tillgång till siffermaterial och möjlighet till kontroll som därigenom erbjuds. Därför synes det ur värderingssynpunkt mest ändamålsenligt att definitionen av skogsmarksbegreppet i NSkvI överensstämmer med den som tillämpas vid riksskogslaxeringen.

Utredningen föreslår därför att i avdelning B i NSkvI tas in en defini­tion av skogsmarksbegreppet som med några mindre redaktionella änd­ringar överensstämmer med den som tillämpas vid riksskogslaxeringen,

3.6.2.3         Allmänna värderingsbeslämmelser m. m.

De regler som bör ingå i NSkvI utöver dem som föreslagits bli in­tagna i avdelningarna A och B bör kunna sammanfattas i en. avdelning C med rubriken Bestämmelser om värderingen och förfarandet.

Utredningen understryker det ur taxeringssynpunkt angelägna i att bestämmelserna om uppdelning vid värderingen på uppskattningsenhe­ter verkligen kommer till användning i de fall då en riktigare taxering därigenom kan erhållas. Detta bör särskilt uppmärksammas, då en myc­ket stor skoglig brukningsenhet taxeras som en taxeringsenhet. Det får ankomma på taxeringsmyndigheten att avgöra när värderingen skall ske på grundval av uppdelning i uppskattningsenheter. Utredningen föreslär att det i Skvl använda begreppet uppskattningsenhet ersätts med begrep­pet värdering senhet.

Den individuella värderingen av värderingsenheterna skall ske med utgångspunkt i de särskilda värdepåverkande faktorerna. Dessa har sin betydelse för den individuella taxeringen, men de utgör även ett moment i den generella värderingsmodellen. Dessa faktorer föreslås bli beteck-


 


Prop. 1973:162                                                       181

nade värdefaktorer och avser dels skogsmarken, dels virkesför­rådet.

Mot bakgrand av de erfarenheter som vunnits vid senaste allmänna fastighetstaxering, bör man återgå till ett system med endast två indivi-dueUa värderingsförfaranden. Av dessa bör ett utgöra en noggran­nare metod, motsvarande den nuvarande fullständiga metoden. Vid tUlämpning av denna metod kormner värdefaktorerna att användas som direkta ingångsdata i tabellerna. Metoden skall tillämpas i de fall tillfredsställande skogsuppskattningshandlingar är tillgängliga vid taxe­ringen. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt Skvl. I övriga fall skall en förenklad metod tillämpas. Denna metod utgör en schablonisering av den noggrannare metoden.

Utredningen behandlar härefter frågan om vUka områden, som skall bestämmas för awerkningsberäkningarna i värderingsmodellen i NSkvI. Det bör slås fast att en indelning skall göras i ett antal sädana områden. Områdena föreslås bli betecknade värderingsområden. Be­stämningen av omfattningen av de oUka värderingsområdena bör vara avhängig av värderingstekniska och praktiska bedömanden. Ett värde­ringsområde bör omfatta ett eller flera län eller delar därav och bör såvitt möjligt vara enhetligt i fråga om produktions- och avsättningsför­hållanden för skog. Antalet värderingsområden bör bli omkring tio, RSV bör vid varje allmän fastighetstaxering fastställa den indelning i värderingsområdeii, som skall gälla under den löpande taxeringspe­rioden,

3,6,2,4 Värdefaktorer

I Skvl är de faktorer, som bestämmer den enskilda fastighetens värde, godhetsklass och omkostaadsklass för skogsmarken samt träd­slagsklass och förrådsgrupp för virkesförrådet. Det system som i denna del gäller i Skvl föreslås i huvudsak bli gällande även i NSkvI, Vid så­dant förhållande har de resonemang, som redovisats i förarbetena till Skvl i fråga om dessa faktorer, giltighet även för utredningens förslag. Närmare motiveringar i fråga om de föreslagna värdefaktorerna lämnas därför av utredningen endast i den mån dessa avviker från motsvarande faktorer i Skvl.

a. Skogsmarkens produktionsförmåga

Skogsmarken bör även i fortsättningen graderas i godhetsklas­ser. Då den övre-höjdsbonileringen ännu är behäftad med en del brister, torde det vara nödvändigt att t. v. hålla fast vid Jonsons bonite-ringssystem, på vilket system även riksskogstaxeringen bygger.

Vid riksskogstaxeringen har sedan många år parallellt med Jonson-boniteringen insamlats boniteringsdata avseende övre-höjd och bröst-höjdsälder. Det är därför möjligt att genomföra en viss modifiering av


 


Prop. 1973:162                                                       182

Jonson-systemet på så sätt att kurvor för övre-höjd och brösthöjdsåldern konstrueras för de olika Jonson-klasserna. Arbetet med en sådan modi­fiering pågår, och det blir därigenom möjligt att skapa en översätt­ningsnyckel mellan Jonson-systemet och övre-höjdsbonitering.

Systemet med en centrerad klassificering kring meddboniteten i varje enskilt tillväxtområde bör i princip behållas men appliceras på värde-ringsomrädena. Alternativet härtill torde vara att gå över till ett gemen­samt system för hela riket med betydligt flera klasser. Genom den cent­rerade klassificeringen erhåller man sannolikt bättre differentiering.

I NSkvI bör föreskrivas att skogsmarken skall graderas med hänsyn till bl. a. godhetsklass. Godhetsklassen skall utgöra ett uttryck för skogsmarkens produktionsförmåga. Varje värderingsområde bör indelas i fem eller, om förhållandena därtill föranleder, flera godhetsklasser.

b. Kostnader för skogsproduktionen

Skillnadema i värde mellan skogsfastigheter med olika avsättningsläge har i Skvl beaktats genom bestämmelserna om omkostnadsklasser. Dessa skillnader hänför sig främst till olikheter i fråga om de kostnader som direkt avser avverkningar och virkestransporter. Emellertid skall hänsyn tas även till kostnader, som hänför sig tUl skogens förvaltning och skötsel och som i huvudsak är oberoende av avverkningarna. Dessa kostnader har i Skvl benämnts allmänna kostnader. Avdraget är ett schablonavdrag som beräknas till 33 % av skogskubikmeterpriset och avräknas frän detta pris. Förhöjt avdrag för allmänna kostnader upp till 50 % av skogskubikmeterpriset har kunnat medges bl. a. vid särskilt ogynnsamt avsättningsläge eller där trängande behov föreligger att inom en nära framtid i en omfattning uppenbarligen överstigande den normala uppföra enkom för skogsbrukets behov avsedda byggnader, vilka måste antagas icke kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning eUer dylikt.

Konstraktionen av schablonavdraget för allmänna kostnader har för­anlett missnöje på en del håU. Missnöjet bottnade främst i de ojämnhe­ter i taxeringen som avdraget medförde speciellt mellan de norra och södra delarna av landet. I välbdägna skogar av god kvalitet blev avdra­get mycket högt i förhållande till sämre skogar, vilket inte motsvarade det verkliga förhållandet i fråga om de avsedda kostnaderna för förvalt­ning m. m. I direktiven för utredningen har uttalats, att en lösnmg av frågan om avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket nu framstod som angelägen.

En annan fråga, som utredningen i direktiven förelagts att överväga, är taxeringen av skogsbrukets byggnader. Denna fråga har i direktiven angetts ha ett visst samband med utformningen av reglerna för avdrag för allmänna kostnader i skogsbraket,,I skogsbruksvärdet upptas bl.a, fastighetens värde av de byggnader och anläggningar, som är behövliga


 


Prop. 1973:162                                                       183

för skogsbruksdrift. Detta har motiverats med att värdet av dessa bygg­nader och anläggningar med hänsyn till Skvl:s konstraktion påverkar skogsvärdet på grund av bl, a, utformningen av avdraget för allmänna kostnader.

Med anledning av det förslag om ett särskilt byggnadsvärde, innefat­tande samtiiga byggnader på jordbraksfastighet inkl, skogsbrakets bygg­nader, som utredningen framlägger i det följande, bör vid bestämmande av skogsbraksvärdet hänsyn inte tas till den eventuellt värdenunskande eller värdehöjande effekt som skogsbrukets byggnader kan ha. Därför behöver man vid bestämningen av de avdragsposter, som ifrågakommer vid beräkningen av skogsbraksvärdet, inte ta hänsyn till kostnaderna för skogsbrukets byggnader.

Betydelsen av tUlgång på byggnader på taxeringsenheten för skögs-brakets arbetskraft har enligt utredningen på grund av samhällsutveck­lingen avtagit kraftigt under senare tid. Vid tiden för förarbetena till Skvl var det aUtjämt förhållandevis vanligt att bostad bereddes skogsär-betskraften på taxeringsenheten. För omkring 10—15 år sedan inträf­fade den förändringen att skogsarbetarna samlades till s, k, skogsstatio­ner eller skogsarbetarbyar. Numera är det i allt väsentligt sä att skogsar­betarna flyttat från skogen till samhällena. Byggnadsförhållandena på taxeringsenheten bör bl, a, därför inte påverka skogsbraksvärdet, Dé ändrade förhållandena i fräga om arbetskraften fär i stället beaktas genom att hänsyn i det enskilda fallet tas till att kostnaderna varierar bl, a, med hänsyn tUl taxeringsenhetens belägenhet i förhållande till den ort (den bygd) där den för skogsdriften påräkneUga arbetskraften är bosatt.

De allmänna kostnaderna beräknas, som nämnts, f, n, som ett procen­tuellt avdrag på skogskubikmelerpriset. Detta leder i vissa fall till un­derskattning, i andra till överskattning av kostnadema. Detta är en av orsakerna tUl att man vid de senaste fastighetstaxeringarna fått tillämpa olika typer av säkerhetsmarginaler. För ett ställningstagande till frågan om lämplig konstruktion av avdraget för allmänna kostnader har utred­ningen ansett en närmare analys erforderlig och en sådan har utförts inom skogshögskolan. De resultat som framkommit har föranlett ut­redningen att föreslå att de allmänna kostnaderna kombineras med de kostnader, som hittUls påverkat skogsbruksvärdet genom klassificeringen i omkostnadsklass. Samtliga kostnader, som skall påverka skogsbruks­värdet för en taxeringsenhet, bör sålunda beaktas genom en gerriensam klassificering, därvid den ifrågavarande värdefaktorn lämpligen bör be­tecknas kostnadsklass.

De allmänna kostnaderna bör vara relaterade tUl både markens pro­duktionsförmåga och avverkad virkesvolym. En av lantbraksnämnderna tillämpad beräkningsmodell har av utredningen ansetts vara i princip riktig och lämpUg. De totala aUmänna kostnadema är enligt den därvid


 


Prop. 1973:162                                                       184

tUlämpade formeln lika med K1XAXB+K2XV. A är därvid = pro­duktiv skogsmarksareal i hektar, B = idealbonitet, V = avverkad ku­bikmassa i m3 skog. Kl = konstant (f. n. = 0: 50 kr. vid lantbruks­nämndernas värderingar) och K2 = konstant (f. n. 2: 00 kr. vid lant-braksnämndernas värderingar).

Kostnadsklassernas utformning bör liksom utformningen av övriga värdefaktorer bestämmas för varje värderingsområde. Kostnadsklassen bör liksom hittills gällt i fråga om omkostnadsklassen bestämmas på grundval av fastighetens läge i förhållande till aktuellt prissättnings-ställe. Vidare bör klassificeringen ta hänsyn till inverkan av terrängens och skogens beskaffenhet samt skogens belägenhet i förhållande till byg­den.

Antalet kostnadsklasser per värderingsområde bör hållas så lågt som lämpligen kan ske med hänsyn till möjligheterna att i praktiken utföra en relevant klassificering. Minsta antalet kostnadsklasser för varje vär­deringsområde bör dock vara fem.

c. Trädslagsklasser m. m.

Virkesförrådets storlek och beskaffenhet är av dominerande betydelse för värderingen. Några större ändringar i grandema för virkesförrådets uppskattning sätts inte i fråga. Liksom enligt Skvl bör virkesförrådet re­dovisas fördelat på trädslagsklasser. Såsom trädslagsklasser bör anges barrskog och lövskog. Utredningen anser emellertid att en uppdelning på trädslagsklasserna barrskog och lövskog kan visa sig otUl­räcklig. Beträffande barrskogen bör sålunda — liksom i Skvl — träd­slagsklassen barrskog, då förhållandena föranleder därtUl, delas på trädslagen gran och tall. Den i Skvl generellt föreskrivna fördel­ningen av lövskog på trädslagsklassema ordinär lövskog och ädel löv­skog synes däremot inte nödvändig. I stället bör gäUa att trädslagsklas­sen lövskog endast om detta är särskUt fördelaktigt ur värderingssyn­punkt delas på trädslagsgrupperna ordinär lövskog och ädel lövskog.

d. Virkesförrådets storlek

En fördelning på grovleksgrapper torde även i fortsättningen vara nödvändig. Ur värderingsteknisk synpunkt skulle en fördelning av vir­kesförrådet på åldersklasser bjuda betydande fördelar. Utredningen an­ser det emellertid inte vara realistiskt att vid taxeringen efterfråga så­dana grunddata hos fastighetsägarna. Sådana data skulle kunna göras tillgängliga endast för jämförelsevis få fastigheter.

När det gäller fördelningen på grovleksgrupper bör den indelning, som föreskrivs i Skvl, i stort sett bibehållas då den har visat sig ända­målsenlig. Dessutom är man numera vid skogsinventeringar oftast in­ställd på att kunna redovisa en fördelning enligt dessa grunder. Emeller-


 


Prop. 1973:162                                                       185

tid bör tUl skUlnad mot vad som gäller enligt Skvl även lövskogen redo­visas i tre grovleksgrapper. Grovleksgrapperna bör benämnas dimen­sionsklasser. Dessa bör vara klen skog, meddgrov skog och grov skog. De tre klasserna skall avse träd med en diameter i brösthöjd i centimeter på bark av resp. mindre än 15 cm, 15 men mindre än 25 cm samt 25 cm och däröver.

3,6.2.5 Värderingsmetoder

F. n. kan som anförts tre värderingsmetoder tUlämpas vid skogstaxe­ringen, en fullständig och två summariska. Erfarenheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering ger enligt utredningen vid handen, att infö­randet vid 1970 års taxering av ytterligare en värderingsmetod (den s. k. TO-metoden) inte underlättat taxeringens utförande i den utsträckning som man hoppats pä. Den äldre summariska metoden, den s. k. Tl-me-toden, har ofta föredragits av nämndema även i sådana fall, där dekla­rationerna upprättats för värdering enligt TO-metoden. Utredningen an­ser alt det bör vara möjligt och lämpligt att sammanföra de summariska metodema till en metod. Denna metod skulle bygga pä TO-metodens idé med en klassindelning i fråga om virkesförrådet, samt en klassifice­ring med hänsyn lUl grovskogsprocent i enlighet med nuvarande Tl-me-tod.

Alltjämt bör dock de fastighetsägare, som kan framlägga tUlfredsstäl-lande skogsuppskattningshandlingar, ha rätt att fä sin skog taxerad i en­lighet med dessa dvs. enligt den noggrannare metoden.

Utredningen föreslår sålunda att endast en summarisk metod skall finnas för värderingen. Denna metod utgör en schablonisering av den fullständiga metoden. EnUgt denna förenklade metod bör vir­kesförrådet hänföras tUl lämpligt antal klasser, därvid förrådet uttrycks i m skog per hektar. Virkesförrådsklasserna bör fördelas på grupper med olika grovskogsprocent.

Då tillfredsstäUande skogsuppskattningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen skall taxeringen enligt utredningens mening ske enligt en noggrannare metod. Därvid bör en fullständig värdering göras med den noggrannhet, som över huvud taget är möjlig med hänsyn till tidsramen för taxeringen och tUlgången på sakkunnig arbetskraft. Man bör eftersträva att i så stor utsträckning som möjligt få tillgång tUl skogsuppskattaingshandlingar så att den noggrannare metoden kan an­vändas. Den summariska metod, som utredningen förordat, bör kunna tiUämpas på skogsfastigheter i hela riket utan geografiska begränsningar eller begränsningar i fråga om taxeringsenheternas storlek. Den slutiiga avvägningen av bredden på virkesförrådsklassema och grupperna för grovskogsprocent i den summariska metoden bör enligt utredningen gö­ras av RSV inför de allmänna fastighetstaxeringarna. Riktiinjerna för metodernas utformning föreslås bli intagna i NSkvI.


 


Prop. 1973:162                                                                  186

3.6.2.6 Anvisningar

Enligt systemet i Skvl har avsikten varit att de lokala skogstaxerings­anvisningarna skuUe utarbetas inom länen. I realiteten har underlaget för de olika skogstaxeringsanvisningama utarbetats vid skogshögskolan. Vid 1970 års fastighetstaxering framställdes samtiiga värderingstabeller med hjälp av ADB genom skogshögskolans försorg. Utredningen fram­håller att det erforderliga beräkningsarbetet är så komplicerat och om­fattande, att en central handläggning nästan är oundgänglig. Reglerna om meddelandet av anvisningar bör därför bringas i överensstämmelse med de förhållanden som i realiteten föreligger och också måste före­ligga, nämligen att detta arbete omhänderhas av en central myndighet.

Arbetet med centrala värderingsanvisningar bör ombesörjas av RSV. Centralt upprättade värdetabeller för skogstaxeringen bör vara bindande i det närmaste undantagslöst. Utredningens förslag beträffande skogs­taxeringen grundar sig tiU stor del härpå. I avsnitten 5.2.2.1 och 5.2.2.2 redogörs för utredningens förslag om RSV:s skyldighet att meddela an­visningar och förfarandet i samband därmed. Dessa innebär kort sagt, att RSV bl. a. skall senast den 1 mars året före taxeringsåret lämna an­visningar av värderingsteknisk natur. Vidare skall RSV senast den 1 maj lämna uppgifter om preliminära riktvärden (värdetabeller) och andra preUminära grunder för värdesätlningen. Sedan de preliminära anvis­ningama testats i länen skall de återställas tUl RSV, som fastställer an­visningar senast den 10 september. Skattechefen kan meddela komplet­terande anvisningar.

Det förfarande, som föreslagits beträffande andra fastighetstyper, bör gälla även för skogstaxeringen. RSV bör i god tid knyta den expertis till sig som fordras för upprättande av anvisningar för skogstaxeringen. Dessa anvisningar innefattar främst värdetabeller med riktvärden för hela riket. Detta omfattande arbete, som tidigare utan särskild föreskrift därom utförts på skogshögskolan, blir därigenom reglerat, vilket synes önskvärt.

Målsättningen bör vara att antalet värdetabeller inskränks i möjlig mån. F. n. upprättas tabeller inom varje län. Med utredningens upplägg­ning skall tabellverken upprättas för varje värderingsområde, vilka an­getts bli ca tio tUl antalet. Det bör vidare eftersträvas alt antalet tabeller inom varje värderingsomräde hålls nere i den mån det är möjligt utan nämnvärt eftersättande av taxeringens kvalitet.

I NSkvI bör även föreskrivas att RSV skall utöver värdetabeUema ut­färda de ytterligare anvisningar om grunder för värdesättningen av skogsmark, växande skog och andra tUlgångar på skogsmark som kan behövas. Därmed avses bl. a. anvisningar om tekniska fel i virket och särskilda föryngringssvärigheter för skogen och om indelningen i god­hets- och kostnadsklasser samt bestämning av värdefaktorema. Skogs-


 


Prop. 1973:162                                                       187

taxeringsanvisningarna utgör ett sammanhängande regelkomplex av kom­plicerad natur och förutsätts utarbetade med biträde av framstående skoglig expertis. Vid sådant förhållande får det i allmänhet anses olämp­ligt med kompletterande länsanvisningar för skogstaxeringen, fastställda av skattechefen.

3.6.2.7 Värderingsmodell

Värderingsmetoden i Skvl utmärks av att den avverkningsberäkning, som behövs för att göra en avkastningsvärdering av skog, liksom model­len för värderingen i övrigt vilar på föratsättningen av ett tänkt normal-eller jämviktstillstånd hos skogen, som därvid antas ge en jämn årlig av­kastning. Till grund för beräkningarna i Skvl har lagts tillståndet i en s. k. normaliserad genomsnittsskog.

För värderingen av skogsfastigheterna indelas riket med hänsyn till bl. a. den skogliga produktionsförmågan i tillväxtområden och inom dessa i godhetsklasser. Sedan en skogsfastighet hänförts till en godhets­klass, beräknas skogsbruksvärdet genom att man värderar det awerk-ningsuttag, som med hänsyn till den normaliserade genomsnittsskogens sammansättning anses kunna göras från skogen. Värderingen sker genom kapitalisering av ett nettovärde per skogskubikmeter.

Den för skogstaxeringen konstruerade avkastningsmodellen är nu ganska föråldrad. Det måste anses önskvärt att konslraera en värde­ringsmodell, grundad på det aktuella skogstillståndet. Värderingsmodel­len bör därför anknytas tUl en awerkningsberäkning som är anpassad till aktueUt skogstUlstånd och tUl den awerkningspolitik som man med hänsyn till utförda regionala awerkningsberäkningar kan förvänta för överskådlig framtid. Man skulle därigenom fä mera korrekta värderela­tioner mellan ung och gammal skog, varvid förekommande överhållning av äldre skog skulle bli beaktad. Detta skulle jämfört med en normal-skogsvärdering utan beaktande av överhåUning minska värdeskiUnaden mellan äldre och yngre skog. Man skulle också få ett bättre grepp om fördelningen på gallring och slutawerkning av skog, vilket är betydelse­fullt för beräkning av awerkningskostnaden. Värderingsmodellen bör grundas på de bästa regionala awerkningsberäkningar som är tillgäng­liga vid förberedelsearbetet för taxeringen.

Utredningen har låtit utföra visst utvecklmgsarbete i syfte att moder­nisera och förenkla metodiken vid skogstaxeringen. Därvid företagna undersökningar har utförts vid institutionen för skogstaxering på skogs­högskolan av professorn Nils-Erik Nilsson och skog. lic. Ulf Wahlström. Utvecklingsarbetet har bl. a. avsett lämplig metod för beräkning av av­verkningarna. Arbetet har bl. a. grundat sig på vissa provtaxeringar och analyser.

I en sammanfattning av undersökningsresultatet, i vilket utredningen i allt väsentligt mstämmer, anförs bl. a. att den modemiserade värderings-


 


Prop. 1973:162                                                       188

modeUen bör bli baserad på senast utförda regionala avverkningsberäk­ningar, AVB 69 (Awerkningsberäkning 1969, institutionen för skogstax­ering, skogshögskolan, rapport nr 15, 1970). Dessa awerknmgsberäk-ningar grundas på skogstillståndet under perioden 1964—1968 och skulle i värderingsmodellen definiera skogslillståndet i utgångsläget, skogsskötselmodellen och avverkningsnivån under den första 10-årspe-rioden.

Följande ramar bör tillämpas för de områdesvisa awerkningsberäk­ningarna:

Period 1975—1984. Samma uttagsnivå och fördelning på gallring och slutawerkning som alternativ C i AVB 69. För landet i dess helhet inne­bar detta ett årligt uttag av 81,5 milj. skogskubikmeter med fördelning 40 % gallring och 60 % slutavverkning.

Period 1985—1994. Uttagsnivån 5 % lägre än under 1975—1984. Samma fördelning på gallring och slutawerkning.

Period 1995—2004. Uttagsnivän ytterUgare 5 % lägre än 1985—1994. Fortfarande samma fördelning på gallring och slutawerkning.

Period 2005 och därefter. Framtida uttag antas till storlek och dimen­sionsfördelning svara mot tillväxten under första 5-ärsperioden (2005— 2009).

I fråga om beräkningarna i AVB 69 anförs bl. a. att de är grundade på data från ca 50 000 provylor, som är beskrivna med avseende på de värdefaktorer som är av betydelse för skogsvärderingen. Varje provyta representerar därigenom en viss andel av den totala avverkningen. Den avkastningsvärdering som skall utföras sägs därför innebära att man pri­märt beräknar värdetillskotten från varje enskild provyta. Detta möjlig­gör att det totala avkastningsvärdet inom ett sådant område, för vUket avverkning och övriga skogliga förhållanden bör bedömas, ett värde­ringsområde, kan fördelas på de olika kombinationer av värdefaktorer, som bör redovisas i värdetabeUema för området. Dessa kombinationer betecknas värdeklasser.

Man har vidare funnit att ett hos Forskningsstiftelsen Skogsarbeten befintligt program Volym- och värdeberäkningar för långsiktsplanering bör — efter jämförelsevis små modifieringar — kunna användas för det fortsatta beräkningsarbetet avseende värdering av virkesuttagen och ni­våsättning.

Informationen i programmet består bl. a. av drivningsdata samt pris-och kostaadsdata. Dessa föreslås bl. a. i vad de avser bruttopriser samt avverknings- och transportkostnader, bli använda som instrument vid marknadsrdateringen av avkastningsvärdena.

Även kalkylräntefoten kan, sägs det, användas som ett instrument för erhållande av marknadsmässiga relationer mellan yngre och äldre skog och bör därför kunna varieras. Samma kalkylräntefot som nu tillämpas, 5 %, antas vara en lämplig utgångspunkt för värde- och nivåberäkningar i detta sammanhang.


 


Prop. 1973:162                                                       I89

Genom att hela beräkningsgången blir lagd på dator med stor beräk­ningskapacitet kommer behovet av det nuvarande s. k. rdalivprissyste-met att bortfalla.

Det fortsatta förberedelsearbetet för 1975 års allmänna fastighetstaxe­ring avses skola ske inom ramen för RSV:s förberedelsearbete.

Utredningen behandlar i detta sammanhang marknadsvär­deanpassningen av skogsfastigheternas värden. För att göra en sådan anpassning möjlig bör RSV kunna omräkna antagen kalkylrän­tefot och/eller antagna prisförutsättningar för virke och arbetskraft. I professorn Eric Carlegrims tidigare nämnda undersökning har föl­jande köp av skogsfastigheter under är 1970 redovisats:

Skogsbruksvärde                Antal köp

O—25 % av taxeringsvärdet 1 283

25—50 % »             »        463

50—75 % »             »        244

över 75 % »            »          68

Carlegrims undersökning har endast avsett försäljningar av hela be­byggda taxeringsenheter. Däratöver torde i det närmaste lika många försäljningar ske av obebyggda skogsfastigheter och av bebyggda så­dana, som inte utgör hel taxeringsenhet. Vid en bedömning av mark­nadsvärdenivån torde det även vara möjligt att utnyttja köp under flera år. Vid en bedömning av marknadsvärdenivån inför 1975 års allmänna fastighetstaxering bör man enligt utredningen kunna använda köp in­gångna under åren 1970—1973.

Frågan om marknadsvärdeanpassning av skogsfastigheternas värden har undersökts dels av lantmäteristyrdsens värderingsbyrå och av lant­bruksstyrelsen under medverkan av vissa lantbraksnämnder, dels inom skogshögskolan. Sammanfattningsvis framhåller utredningen i fräga om undersökningarna alt påtagliga avvikelser förekommer från den genom­snittliga taxeringsvärdenivå för bebyggda jord- och skogsbruksegendo­mar, som kommit till uttryck genom 1970 års köp. Vidare pekar utred­ningen på en viss tendens tUl lägre köpeskillingskoefficient vid mindre skogsandel for såväl bebyggda som obebyggda fastigheter. Då det gäller rena skogsfastigheter uppvisar undersökningarna av de mycket små fas­tighetema i många fall ett högre värde per hektar än större fastigheter. Till den del detta värde överstiger värdet för medelstora och stora fas­tigheter torde det ofta ha karaktär av sådant mervärde som utredningen i det följande föreslår skall utgöra ett delvärde på jordbraksfastighet och som inte bör påverka skogsbruksvärdet. Under arbetet inför 1975 års allmänna fastighetstaxering bör fortsatta undersökningar äga rum bl. a. om inverkan av förenämnda förhållanden vid försäljningar av skogsfastigheter liksom om köpeskillingsnivåer och pristendenser i öv-


 


Prop. 1973:162                                                       190

rigt i fråga om skogsfastigheter. Utredningen har framlagt förslag om revidering av fastighetsprisstatistiken. Förslaget berör även skogsvärde­ringen.

Anpassningen tUl marknadsvärdenivån kan ses som en justering av de värden, som framtagits på grandval av avkastningsmetoden. De medel, som står till buds för en sådan justering, är de s. k. n i v å f a k t o-rerna.

Anpassningen kan därvid, sägs det, uttryckas såsom en omräkning av vid avkastningskalkylen antagen ränta eller antagna prisföratsättningar för virke och arbetskraft. I realiteten torde marknadsvärdeanpassningen i möjlig mån ske redan vid uträkningarna enligt den primära avkast­ningskalkylen. Redan i dessa uträkningar, som sker genom ADB, bör gi­vetvis beaktas den aktuella prisstatistik som vid uträkningstillfället finns tillgänglig. Endast om en sådan preliminär anpassning inte kunnat ske eller om det vid därefter företagna kontroller genom jämförelser med köpeskillingar för skogsfastigheter av olika typ i fråga om storlek, god­hetsklass, virkesförråd m. m. framkommer att ytterligare anpassning av de framtagna värdena bör ske, kommer en omräkning av tidigare angi­vet slag till användning.

3.6.2.8 Värdetabdler

NSkvI bör innehålla dels en reglering av den principiella uppbyggna­den av värderingsmodellen och dels de huvudsakliga reglerna för upp­rättandet av värdetabeUema. I avdelning C i NSkvI bör under en rabrik Värdetabeller tas in bestämmelser om tabellernas uppbyggnad. Däri bör anges att värdetabeUema skall upprättas på grundval av en schablonise­rad värderingsmodell, vilken i princip innebär att för varje värderings­område skall upprättas en grundläggande avkastningskalkyl som vilar på en awerkningsberäkning för hela området. Föreskrift bör lämnas om att värdena i de värdetabeller som upprättas för varje värderingsområde skall kurma beräknas för de olika värdeklasser som förekommer inom området. Med värdeklass förstås en kombination av värdefaktorer som till resultat ger en värdeangivelse i en "ruta" i värdetabell.

Utredningen anser det lämpligt att man i författningstexten gör en stegvis beskrivning av huvuddragen i fråga om upprättandet av värdeta­bellerna. Beskrivningen bör inledas med en föreskrift om att för varje värderingsområde skall beräknas de totala awerkningsuttagen, förde­lade på de värdeklasser, till vilka skogen i området är hänförlig med hänsyn till markens beskaffenhet och läge samt virkesförrådets samman­sättning. Därefter bör fastslås att awerkningsberäkningen bör vara mera utförlig i fråga om virkesultagen under de närmast följande 10-årsperio-derna samt att awerkningsberäkningen för tiden därefter skall göras mera schablonmässig. I anslutning härtill bör föreskrivas att awerk­ningsberäkningarna skall ske med hänsyn tUl aktuellt skogstillstånd.


 


Prop. 1973:162                                                       191

framtida produktionsförutsättaingar för skogen samt skogsindustrins rå­dande och förväntade efterfrågan på virke. I samband därmed bör anges att aktuellt skogstillstånd och framtida produktionsföratsättningar för skogen skall bedömas utifrån uppgifter från riksskogstaxeringen.

I en stegvis gjord beskrivning av huvudlinjerna vid skogstaxeringen följer härefter bestämmelsema om värderingen av virkesultagen. Dessa bestämmelser bör innehålla grandema för värderingen mot bakgrand av vad som tidigare anförts om nivåfaktorerna. Värderingen skall avse både det beräknade totala virkesuttaget inom värderingsområdet och det virkesuttag, som beräknas falla på varje värdeklass inom området. I en­lighet härmed bör, sägs det, föreskrivas, att värderingen av de beräk­nade totala och på värdeklasserna fördelade virkesuttagen skall ske med hänsyn till rådande och förväntade prisförutsättnmgar för virkesråvara och arbetskraft samt enligt den kalkylräntefot som befinns skäUg på grund av prisrelationen mellan gammal och ung skog.

Beträffande marknadsvärdeanpassningen bör föreskrivas att de vär­den, som beräknas för de olika värdeklasserna, skall vara anpassade till marknadsvärdenivå och att anpassningen skall grandas på jämförelser med erlagda köpeskillingar för fastigheter som helt eller till betydande del beslår av skog. Föreskrift bör lämnas om att denna anpassning skall ske i huvudsak genom en omräkning av antagen kalkylräntefot eller av antagna prisföratsättningar för virke och arbetskraft.

Det sista momentet i arbetet med upprättande och fastställande av värdetabeUema, om vilket föreskrift bör lämnas i NSkvI, utgör en ned-räkning av de värden, som enligt den föregående beskrivningen framta­gits, till föreskriven taxeringsvärdenivå, dvs. enligt utredningens förslag 80 % av marknadsvärdenivån.

Utredningen föreslår vidare att innehållet i värdetabellerna i vad av­ser främst ingångsdata, tabellvärden och tillvägagångssättet vid taxering skall regleras. Inledningsvis bör föreskrivas att tabellerna skall upprättas i två serier för varje värderingsområde. Av dessa skall den ena användas vid värdering enligt deii noggrannare metoden och den andra vid värde­ring enligt den förenklade metoden. Vidare bör en beskrivning lämnas av de båda tabellserierna.

I den tabellserie, som avser den noggrannare metoden, bör i de värde­klasser, som förekommer inom värderingsomrädet, anges tabellvärden dels för virkesförråd, dels för skogsmark. Ingångsdata i tabellerna för de olika värdeklasserna skall vara värdefaktorerna. Vidare bör tillväga­gångssättet vid taxering enligt denna metod och med användning av nämnda tabellserie beskrivas.

I tabellserien för den förenklade metoden, som är en schablonisering av den noggrannare metoden, skall ingångsdata vara, föratom värdefak­torerna godhetsklass och kostnadsklass, vissa klassificeringar i fråga om


 


Prop. 1973:162                                                       192

virkesförrådets storlek och den andel därav som utgörs av grov skog. Vidare bör motsvarande beskrivning göras i fråga om tillvägagångssättet vid taxering enligt den förenklade metoden som föreslagits beträffande den noggrannare metoden.

I tabellerna avses hänsyn inte skola tas tUl mera extraordinära förhål­landen som kan föreligga beträffande vissa skogar. Härvid åsyftas onor­malt stor förekomst av tekniska fel i virket, särskilda föryngringssvärig­heter för skogen, meddelade skydds- eller fridlysningsbestämmdser, sko­gens belägenhet nära gräns mot annat värderingsområde och andra jäm­förliga, på värdet inverkande omständigheter. Vid värderingen måste alltså hänsyn tUl värdepåverkande omständigheter av nu angiven art tas efter det tabellvärdet för skogen framtagits. Den justering av tabellvär­det, som i vissa fall kan erfordras bör inte detalj regleras i NSkvI utan detta bör ske genom anvisningar av RSV.

3.6.2.9 Övriga frågor

Skogstaxeringens resultat i fråga om de enskilda taxeringsenheterna är till väsentlig del beroende av tillgången till uppgifter om resp. fastighe­ter vid taxeringen. Utredningen vill därför lägga ökad vikt vid införskaf­fandet av sådana uppgifter till grund för taxeringen. De uppgifter om skogen som skall efterfrågas på deklarationsblanketten vid 1975 års all­männa fastighetstaxering får av RSV anpassas efter de föreslagna nya reglerna för godhetsklass, kostnadsklass, virkesförråd, värderingsmeto­der m.m.

Erfarenheterna från tidigare taxeringar har visat att deklarationsblan­ketten ofta inte ifylls på ett tillfredsställande sätt, då det gäller uppgifter om virkesförrådets storlek och sammansättning. Skogstaxeringen har med hänsyn tUl det delvis dåliga uppgiftslämnandet i fråga om skogen till stor del kommit att vila på den kännedom om de olika skogsfastighe­terna, som den av länsstyrelsen förordnade skogssakkunnige för fastig­hetstaxeringsnämnden har. Vid 1970 ärs taxering kunde de skogssakkun­niga i vissa fall, på grund av möjligheter att enligt Kungl. brev den 21 februari 1969 skaffa in visst material, t. ex. områdesvis utarbetade skogsbruksplaner och fotogrammetriskt material från skogsvårdsstyrel­se, inför nämndema lämna dokumentation som bakgrand tUl sina stånd-punktstaganden. Det bästa utgångsmaterialet för beslutsfattandet vid skogstaxeringen, nämligen skogsuppskattningshandlingar för de sär­skilda fastighetema, fanns däremot inte tillgängligt vid taxeringen i önskvärd utsträckning. Fastighetsägama var inte alltid villiga att lämna detta material vid taxeringen och någon möjlighet att framtvinga mate­rialet fanns inte.

Utredningen anser det naturligt att fastighetstaxeringen skall grundas på ett så gott material, som med hänsyn till omständigheterna är möj-


 


Prop. 1973:162                                                       193

ligt. Något godtagbart skäl för att skogsuppskattningshandlingar, över vilka fastighetsägaren förfogar, inte skulle göras tillgängliga vid taxe­ringen, föreligger inte enligt utredningens mening. Sådana handlingar torde lika ofta leda tUl ett lägre som till ett högre taxeringsvärde än det, som åsätts utan handlingarna, och handlingarna skulle framför allt leda till ett riktigare taxeringsresultat. Skogsbraksplaner och andra uppskatt-nmgshandlingar utgör — antingen handlingarna är nya eller inte — det bästa underlaget för skogslaxeringen. Är handlingarna inte mer än om­kring fem år gamla kan de, om awerkningskvantitet sedan föregående allmänna fastighetstaxering uppges i deklarationen, i allmänhet direkt tjäna som underlag för taxeringen. Är de äldre fär de först korrigeras med hänsyn till avverkning och tillväxt.

Då sålunda en riktigare och även snabbare skogstaxering kan genorn-föras, om skogsuppskattningshandlingar blir tUlgängliga, anser utred­ningen att sådana medel bör ställas till taxeringsmyndigheternas förfo­gande, som ger dem möjlighet att få tillgäng till dessa handlingar, då de finns hos fastighetsägaren eller skogsvårdsstyrelse. Nuvarande regler in­nefattar inte sådan möjlighet. Utredningen föreslår därför att ägare av fastighet skall vara skyldig att, om skogsbruksplan eller annan handling avseende skog på fastigheten finns upprättad, efter anmaning förete handlingen.

Utredningen föreslår vidare att förbudet mot vite i samband med in­fordrande av handlingar vid allmän fastighetstaxering slopas och ersätts med ett generellt stadgande att vite får föreläggas i anmaning som vid allmän fastighetstaxering utfärdas av taxeringsintendent eller fastighets­taxeringsnämnd.

Utredningen framhåller att de skogsuppskattningshandlingar, som upprättats av skogsvårdsstyrdse på uppdrag av enskild och finns hos skogsvårdsstyrelse, inte är offentliga handlingar. De får därför inte utan uppdragsgivarens samtycke utiämnas till allmänheten förrän efter 20 år. Detta utesluter dock enligt utredningen inte att taxeringsmyndighet får tillgång lill dessa handlingar. Då ett utlämnande av skogsuppskattnings­handlingar tUl vederbörande taxeringsmyndighet inte kan anses strida mot det intresse, som avses skola skyddas genom sekretessbdäggningen av handlingarna i fråga, och då tillgång till dessa handlingar är av stor betydelse för en riktig taxering, anser utredningen att det bör stadgas att, om sådana handlingar finns hos skogsvårdsstyrelse, handUngarna kan rekvireras därifrån om taxeringsmyndigheten så finner lämpligt.

Slutiigen föreslär utredningen som en följd av förslaget att skogsvärde och skogsmarksvärde inte skaU redovisas separat några huvudsakligen redaktionella ändringar i förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift och i 47 § KL.

13   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 162


 


Prop. 1973:162                                                       194

3.6.3 Remissyttrandena

3.6.3.1 Ny skogsvärderingsinstruktion; riktiinjer och grundläggande be­stämmdser

Förslaget att skogstaxeringen i princip skall ske med marknadsvärdet som värderingsgrund har mottagits positivt av den helt övervägande delen av remissinstanserna t. ex. RSV, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, lantbruksstyrdsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, do' mänverket, skogshögskolan, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stock­holms, Jönköpings, Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län, LO och Svenska landstingsförbundet. Detsamma gäller flertalet skogsvårds­styrelser. Domänverket anser att avkastningsvärde och marknadsvärde kan förväntas visa god överensstämmelse i varje fall över längre perio­der. Skogshögskolan anser att det inte finns några principiella skäl tUl att skogsfastigheter vid fastighetstaxeringen skulle värderas efter någon speciell värderingsgrund. När man i samband med fastighetstaxering ta­lar om avkastningsvärde av ett skogsbruk så antas detta värde ha en spe­ciell betydelse, samtidigt som marknadsvärdet av t. ex. en hyresfastighet så gott som regelmässigt fastställs genom en avkastningsvärdering. Skogshögskolan ser ingen reell skillnad mellan värdering av bostadsfas­tighet enligt anvisningarna tUl 9 § KL och värdering av skogsbruk enligt Skvl. LO finner förslaget att likartad värdering skall tillämpas för jord­braks- och skogsfastigheter och andra fastigheter tUlfredsstäUande. En koordinering av normer och nivå bör åstadkomma mera realistiska vär­den.

En del remissinstanser, som i princip förordar att marknadsvärdet skall vara värderingsgrund också vid skogstaxeringen, anser av olika skäl såsom framgår av det följande att marknadsvärdering inte skall ske i fråga om skogen vid 1975 års taxering.

Ett bibehållande av avkastningsvärdet som värderingsgrund vid skogstaxeringen förordas av bl. a. Sveriges jordägareförbund.

Den föreslagna utformningen av NSkvI tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtiiga remissinstanser som yttrat sig i frågan, bl. a. RSV, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, skogshögskolan. Skogsin­dustriernas samarbetsutskott och Sveriges skogsägareföreningars riksför­bund. De remissinstanser som anser att man skall skjuta upp införandet av marknadsvärdering av skogen till efter 1975 års taxering vill att detta skall komma till uttryck i NSkvI. Sveriges skogsägareföreningars riks­förbund förklarar att det i stort kan ansluta sig till det förenklade för­slaget till ny skogsvärderingsinstruktion. Det bör enligt förbundets me­ning bortsett från marknadsvärdeprincipen kunna komma till använd­ning vid 1975 års taxering. På basis av de erfarenheter som då kan ha vunnits av den nya skogsvärderingsinslruklionens tillämpning bör man överväga en precisering av lagtexten.


 


Prop. 1973:162                                                       195

3.6.3.2          Skogsmarken

Förslaget till definition av skogsmark i NSkvI har lämnats utan erin­ran av remissinstanserna.

Förslaget att inte särredovisa skogsmarksvärdet som delpost vid taxe­ringen och i fastighetslängden tillstyrks uttryckUgen av kammarrätten i Stockholm, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen. Lantbruksstyrel­sen anför att någon särskild statistik över markvärden inte finns och att värderingskalkyler blir helt beroende av valet av diskonteringsprocent. En enda procentenhet kan påverka kalkylvärdet med 100 %. Lantmäte­ristyrelsen anser att det är mycket svårt att på principiella grunder göra en uppdelning och att sådana uppdelningar i samband med lantmäteri-förrättningar förorsakat många problem.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att skäl kan före­ligga ur realisationsvinst- och inkomstskattesynpunkt att även i fortsätt­ningen ange skogsmarksvärde.

3.6.3.3          Allmänna värderingsbestämmelser m. m.

Mot de generella förslagen om indelning av riket i värderingsomräden och om beräkning av skogens och skogsmarkens taxeringsvärde per vär­deringsenhet med utgångspunkt i angivna värdefaktorer och enligt an­tingen en noggrannare eller en förenklad metod gör remissinstanserna inte några invändningar. Lantbruksstyrelsen anför emellertid att den an­vänder en värderingsmetod som inriktar sig på marknadsvärdering och som är intagen i lantbraksstyrdsens trycka anvisningar serie C nr 15. Sedan några år är metoden programmerad för databearbetning. Sedan över 20 år har metoden i praktisk tUlämpning visat sig ge en god över­ensstämmelse med värdenivån vid flertalet marköverlåtelser, såväl med lantbruksnämnderna som part som mellan enskilda och skogsbolag. Ef­tersom styrelsens metod redan är marknadsanpassad och dessutom prö­vad under läng tid, vore det naturligt att använda den även vid fastig­hetstaxeringen.

3.6.3.4          Värdefaktorer

De föreslagna värdefaktorema har i stort sett mottagits positivt av re­missinstanserna.

Värdefaktorn godhetsklass har lämnats utan erinran av remissinstan­serna. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län understryker behovet av en bo-niteringsnyckd som anger sambanden mellan olika boniteringssystem och vid taxeringen använda godhetsklasser.

Förslaget att sammanföra de s. k. allmänna kostnaderna och övriga kostaader för skogsbruket till en värdefaktor, kostnadsklassen, lämnas också i stort sett utan erinran. Särskilda frågor om de allmänna kostna­dema behandlas bl. a. av domänverket, länsstyrelsen i Stockholms län.


 


Prop. 1973:162                                                       196

Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksför­bund. Domänverket anför bl. a. att det i Skvl föreskrivna sättet för be­räkning av de allmänna omkostnaderna inte varit tUlfredsstäUande. Ver­ket har också bl. a. vid förberedelserna för 1970 års fastighetstaxering påtalat detta. Det nu föreslagna tvåprissystemet synes vara väl värt att pröva. Effekten blir dock beroende av vilka värden man avser alt an­vända för produktionsförmåga och m3 skog avverkat virke. De värden på konstanterna, som lantbraksnämnderna anges tillämpa f. n., har framtagits i syfte att användas i samband med köp av skogs- och jord­bruksfastigheter. Vid fastighetstaxeringen måste emellertid andra värden komma till användning. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund an­ser den föreslagna metoden för beräkning av avdrag för allmänna kost­nader böra bidra till en jämnare taxering och rimligare värderelationer. Samma uppfattning framförs av Lantbrukets skattedelegation. Länssty­relsen i Stockholms län anser att den föreslagna konstruktionen av all­männa omkostnader är bättre än den tidigare använda men att det är tveksamt om utslaget blir rättvisande för jämförelser mellan t. ex. södra och norra Sverige eller mellan gammal och ny skog. Utfallet skulle möj­ligen bli jämnare om allmänna omkostnader beräknades som en funk­tion av areal och avverkning.

Övriga förslag om behandlingen av skogsbrakets kostnader har tUl­styrkts av remissinstanserna. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att den modernisering av värderingsmodellen som föreslås på kost­nadssidan innebär ökade möjligheter lill en differentiering som bättre tar hänsyn lill förekommande skUlnader mellan olika fasligheter än den ti­digare schablonmetoden. Förbundet anser att denna förändring är väl motiverad och att den möjliggör en rättvisare bedömning av en fastighet i kostnadshänseende. Liknande synpunkter redovisas av Lantbrukets skat­tedelegation. Delegationen anför bl. a. att frågor om kostnader för fas­tigheter i vissa extremlägen och liknande frågor över huvud taget ligger bättre till för smidiga lösningar i den föreslagna värderingsmodellen än i den nu gäUande, rätt fastiåsta och stela metoden. I anslutning till detta berör delegationen taxeringen år 1970 av vissa skogsfastigheter i delar av nedre och övre Norrland, som, enligt vad delegationen anför, i mångas ögon fick orealistiskt låga skogsbraksvärden. De låga skogs-braksvärdena hade sitt ursprung i bl. a. de använda pris- och avsätt-ningsföratsättningarna. Skogsbruksvärdena beräknades med utgångs­punkt från att allt virke avsattes och prissattes vid norrlandskusten. Ef­tersom en inte obetydlig del av i vart fall sågtimret avsätts vid inlandsin­dustri, kom värdena inte sällan att i vissa områden förlora anknytningen tUl den faktiska avkastningsnivån. Sådana för delar av Norrland speciel­la problem bör enligt delegationens mening väl kunna lösas inom ramen för den föreslagna avkastnuigsvärderingen. Liknande åsikter framförs


 


Prop. 1973:162                                                                  I97

av länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges skogsägareföreningars riks­förbund.

Den ena av värdefaktorerna avseende virkesförrådet, trädslagsklass, trädslag eller grapp därav, godtas i stort sett av remissinstanserna. Några remissinstanser berör behandlingen av den föreslagna gruppen av trädslag, ädel lövskog. Skogshögskolan anför att det enligt Skvl har funnits möjlighet till värdereduktion med hänsyn till förekomst av ädel lövskog. Högskolan anser att denna fräga bör prövas ånyo. Sve­riges skogsägareföreningars riksförbund framhåUer att gruppen ädel lövskog ofta betingar ett mycket lågt pris vid försäljning till industri el­ler i vissa fall inte ens mottas. Detta måste enligt förbundet mer än tidi­gare beaktas när en fastighet har stora inslag av dessa trädslag. Skogs­vårdsstyrelserna i Kristianstads och Hallands län anser alt ädel lövskog och ordinär lövskog kan slås samman till en trädslagsgrapp.

Förslaget om den andra värdefaklom för virkesförrådet, dimensions-klassen, lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. En del remiss­instanser anser emeUertid att man bör överväga en fördelning på ål­dersklasser. Skogsstyrelsen anför att enligt uppgifter som är tillgängliga för styrelsen föreligger skogsbraksplaner eller därmed jämförliga upp­skattningshandlingar av tämligen modernt utförande på ca 4 500 000 ha skogsmark i enskild ägo. Till helt övervägande del är därvid virkesförrå­den fördelade på åldersklasser och inte i något fall på grovleksklasser. Det är därför lättare för deklaranten att ange virkesförrådets fördelning på åldersklasser än på dimensionsklasser. Möjligheterna att använda den noggrannare taxeringsmetoden ökar därigenom. Även för de ca 12 milj. ha som tUlhör storskogsbraket finns i regel uppgifter om virkesförrådets fördelning på åldersklasser. Styrelsen föreslår därför att värdetabdler för den noggranna värderingsmetoden framräknas i avseende på såväl virkesförrådets åldersklassfördelning som på dess dimensionsfördelning. Länsstyrelsen i Örebro län framför samma mening. Markägaren torde vela betydligt mer om åldern på sin skog än om dess fördelning på grov­leksgrupper. Markägarens ovilja eller försumlighet vad gäller ifyllandet av för fastighetstaxeringen erforderliga data beror säkerligen på alt de uppgifter som efterfrågas är för honom mycket oklara begrepp. Med tanke på att de större markägamas planer även upptar åldersklass­fördelningen synes det riktiga vara att helt övergå till detta begrepp vid infordrandet av uppgiftema och deras bearbetning. Skogsvårdsstyrel­serna anser överlag att en meningsfull användning av skogsuppskatt­ningshandlingar liksom möjlighet för deklarant att ange relevanta taxe­ringsdata ur sin skogsbraksplan kan erhållas först då den noggrannare metoden anpassas tUl en åldersfördelning av virkesförrådet. Länsstyrel­sen i Jämtlands län anser att virkesförrådet bör kunna delas upp i ål­ders- och/eUer dimensionsklasser.


 


Prop. 1973:162                                                       198

Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att det är omotiverat ur värdesynpunkt att dela upp lövskogen i tre dimensionsklasser.

3.6.3.5          Värderingsmetoder

Förslaget att endast två värderingsmetoder, den noggrannare och den förenklade metoden, skall komma tUl användning vid taxeringen och principerna för metodernas uppbyggnad har lämnats utan erinran av re­missinstanserna.

3.6.3.6          Anvisningar

Förslaget att den centrala anvisningsverksamheten även i fråga om skogstaxeringen skall ankomma på RSV tillstyrks eller lämnas utan er­inran av remissinstanserna.

Skogsstyrelsen räknar med att upprättandet av anvisningar för skogs­taxeringen kommer att kräva expertis inom ett flertal skogliga ämnes­områden, I vissa avseenden förefaller även representanter för olika skogsägarekategorier och landsdelar böra utgöra referenser med hänsyn till de skilda förhållanden under vilka skogsbruket bedrivs i landets olika delar. Stockholmsmötets skogliga sektion, vilken tidigare fungerat som en sådan bred referensgrupp med möjligheter att påverka taxerings­arbetet, synes med den nya uppläggningen komma att bli utan reell be­tydelse, Skoglig sakkunskap av allmänt övergripande kompetens och god kännedom om ifrågavarande arbete torde även behövas vid in