Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 160 år 1973        Prop. 1973:160

Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till anläggningslag m. m.; given den 28 september 1973.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredra­ganden hemställt.

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Samverkan mellan fastigheter för tUlgodoseende av gemensamma be­hov blir alltmer nödvändig. Sådan samverkan kan avse vägar, parke­ringsutrymmen, lekplatser, anordningar för värme-, vatten- och avlopps­försörjning och andra liknande anläggningar. TUl fastigheter hör ofta också samfälligheter som förvaltas av fastighetsägarna gemensamt.

I propositionen läggs fram förslag tUl anläggningslag. Bestämmelser om inrättande och förvaltning av gemensamma anläggningar finns f. n. i bl. a. lagen (1939: 608) om enskilda vägar och lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar. Den nu föreslagna lagen är avsedd att träda i stället för de bestämmelser om inrättande av gemensamma an­läggningar som finns i nyssnämnda båda lagar. Lagförslaget syftar tUl att samordna och modernisera gällande bestämmelser samt anpassa dessa till fastighetsbUdningslagen (1970: 988). Det omfattar dock inte sådana vägar inom områden med tätare bebyggelse om vilka bestämmelser finns i 3 kap. lagen om enskilda vägar.

I propositionen läggs vidare fram förslag tUl lag om förvaltning av samfälligheter. Bestämmelser om förvaltning av mark som är samfälld för flera fastigheter finns f. n. i lagen (1921: 299) om förvaltning av by-samfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter (by-samfällighetslagen). Denna lag är föråldrad och riksdagen (rskr 1957: 154) har begärt en översyn av den. Den föreslagna lagen är avsedd att träda i stället för såväl bysamfällighetslagen som förvalUiingsbestämmel-sema i lagen om enskilda vägar och lagen om vissa gemensamhetsan­läggningar. Förslagets innebörd är att förvaltning av samfälUghet skall

1    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                         2

anordnas på ettdera av två sätt. Delägarna skall kunna antingen handha förvaltningen själva eller bilda en särskild juridisk person, s. k. samfäl-lighetsförening, för förvaltningen.

De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973:160

1    Förslag till Anläggningslag

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för
flera fastigheter och som tUlgodoser ändamål av stadigvarande bety­
delse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsan-
läggning prövas vid förrättning.

Kan enligt bestämmelser i annan författning än fastighetsbUdnings­lagen (1970: 988) fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fastigheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej den­na lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning.

2    § Lagens bestämmelser om fastighet äger motsvarande tillämpning på tomträtt som inskrivits och på grava. Om det är lämpligt, skall be­stämmelserna tillämpas även på byggnad eller annan anläggning som ej hör tUl fastighet och på naturreservat.

3    § Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förord­nande utan att äganderätten tillkommer nägon anses vid lagens tillämp­ning som fastighetens ägare. Som ägare av naturreservat anses den som förvaltar reservatet.

Förrättningsmyndighet

4 §    Anläggningsförrättning handlägges av fastighetsbildningsmyndig­het.

Om det är lämpligt, får fastighetsbUdnrngsmyndigheten förordna sär­skUd förrättningsman. Denne skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig till detta. Vad som i denna lag föreskrives om fastighetsbildningsmyndighet gäller i tillämp­liga delar sådan särskUd förrättningsman.

Villkor för Inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.

5    § Gemensamhetsanläggning får ej inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen.

6    § Gemensamhetsanläggning får inrättas endast om fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anlägg­ningen medför. Är anläggningen föratsatt i fastställd generalplan, stads­plan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskUda skäl föranleder det.

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör till fastighet, om ökad kostnad eller annan olä­genhet av betydelse därigenom kan komma att uppstå för annan delta­gare i gemensamhetsanläggningen.


 


Prop. 1973:160                                                         4

7 § Gemensamhetsanläggnmg får ej inrättas, om ägarna av de fastig­
heter som skall deltaga i anläggningen mera allmänt motsätter sig åt­
gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.

Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

8    § Gemensamhetsanläggning skall förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Åtgärd för att underlätta framtida tUl-byggnad eller ökat utnyttjande av anläggningen får vidtagas, om åt­gärden medför endast ringa ökning av kostnaden.

9    § Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fast­ställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnads-plan, skall stå i överensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller an­vändning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårds­föreskrifter, skall anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna ej motverkas.

Om särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestäm­melsema medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnade av bygg­nadsnämnden. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse ske från plan, om det är förenligt med planens syfte. Länsstyrelsen får medge imdantag enligt första punkten från fastställd generalplan, stads­plan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

Talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mot länsstyrelsens beslut i fråga som av­ses i tredje stycket föres talan hos Kungl. Maj:t genom besvär.

10    § Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får gemensamhetsanläggning ej inrättas, om anläggningen skulle försvå­ra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

11    § Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse.

Första stycket gäller icke när anläggningen är till övervägande nytta från allmän synpunkt.

Skyldighet att avstå utrymme

12 § Mark eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tagas
i anspråk på fastighet som skall deltaga i anläggningen eller på annan
fastighet, om det icke orsakar synnerligt men för fastigheten. Större
utrymme får dock ej tagas i anspråk än som behövs med hänsyn tUl
fastigheter som kan anslutas enligt 5 §.

Även om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå utrymme, om anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Om ägaren begär det, skall fastigheten inlösas. Är olägenheten begränsad tUl viss del av fastigheten, skall endast den delen inlösas. Inlösen sker


 


Prop. 1973:160                                                         5

för de fastigheter som skall deltaga i anläggnmgen utom sådana som avses i 2 §.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen (1972: 719) äger motsvarande tUlämpning vid upplåtelse och inlösen enligt denna paragraf. Utan hinder av dessa bestämmelser kan dock särskild rätt, som tillkommer staten och ej utgör vågrätt, rubbas. Vidare får förord­nas att rätten tUl utrymme för anläggningen skall ha företräde framför särskild rätt som tillskapats genom expropriation eller annat tvångs­förvärv eller vid fastighetsbUdning eller på liknande sätt, dock ej om den särskUda rätten utgör vågrätt.

Ersättning för utrymme m. m.

13 §    I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § äger ■
4 kap. expropriationslagen (1972: 719) motsvarande tUlämpning. 4 kap.
3 § expropriationslagen skall härvid tillämpas i fråga om värdeöknmg
som ägt rum under tiden från dagen tio år före det anläggningsförrätt­
ningen påkallades.

Är innehavare av rättighet, som minskar fastighets värde, berättigad till ersättning, skall det värde som tUlgodoräknas fastighetens ägare minskas med belopp motsvarande den värdeminskning för fastigheten som rättigheten inneburit. Om det värde som skall tillgodoräknas fas­tighetens ägare ej kan minskas utan att skada uppkommer för inne­havare av fordran med bättre rätt, minskas i stället ersättningen tUl rättighetshavaren med motsvarande belopp.

Samfällighet

14 § Gemensamhetsanläggning och rätt till utrymme är samfällda för
de fastigheter som deltager i anläggningen. Inlöst mark är samfälld för
de fastigheter för vUka inlösen skett.

För anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastighe­terna en särskild samfäUighet.

Fördelning av kostnader

15 § Grandema för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsan-
läggnings utförande fastställes vid förrättningen. För varje fastighet an­
ges andelstal, som bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn
främst tUl den nytta fastigheten har av anläggningen. Inlöses mark för
endast vissa av deltagarna i anläggningen, fastställes grunderna för för­
delning av kostnaderna för inlösen särskilt.

Andelstal fastställes även i fråga om kostnaderna för anläggningens drift. Sådant andelstal bestämmes efter vad som är skäligt med hän­syn främst till den omfattning i vilken fastigheten beräknas använda an­läggningen. Om det är lämpligt, kan föreskrivas att kostnaderna i första hand skall fördelas genom att avgifter uttages för anläggningens ut­nyttjande. Grunderna för beräkningen av sådana avgifter fastställes vid förrättningen.

Överenskommelser mellan sakägare m. m.

16 §   Avsteg får göras från

1. 5 §, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen medger det.


 


Prop. 1973:160                                                         6

2.    8 § såvitt den innebär skydd för enskilt intresse, 12 § första styc­ket eller 13 §, om de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt be­röres medger det,

3.    15 §, om det medges av fastighetsägare som ålägges större bi­dragsskyldighet än som i annat fall skolat gälla och avvikelsen från be­stämmelsen icke sker i otUlbörligt syfte.

Svarar fastighet för fordran, får avsteg från 13 eller 15 § med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare med­ger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dess­utom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för rdaxation. Medgivande av rätts­ägare behövs ej, om anläggningens inrättande är väsentligen utan bety­delse för honom.

Påkallande av förrättning

17 § Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreg­
lering förordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, får
frågan dock upptagas utan ansökan.

Anläggningsfråga får prövas gemensamt med annan anläggnings­fråga eller med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan ge­mensam förrättning får åter delas upp på skUda förrättningar.

18 § Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkoimner ägaren av
fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, samt byggnadsnämn­
den.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eUer liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Förrättning

19    § I fråga om förrättning enUgt denna lag äger 4 kap. 1—24, 27—40 och 42 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

20    § Innehavare av särskUd rätt tUl fastighet, som inlöses eller eljest tages i anspråk för gemensamhetsanläggning, är sakägare vid förrättning­en, om hans rätt beröres.

21    § FastighetsbUdningsmyndigheten skall utreda föratsättningama för anläggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.

Har förrättningen påkallats endast av ägaren av fastighet, som finnes ej kunna tilläggas rätt att deltaga i anläggningen, föreligger hinder mot att inrätta anläggningen.

22    § Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7 § första och andra styckena fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning.

23    § Avser förrättningen gemensamhetsanläggning som kräver bygg­nadslov eUer som rör område med stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § att anläggningens tiUåt-


 


Prop. 1973:160                                                                     7

lighet enligt 10 § kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunk­ter än som avses i 9—11 §§ förutsättningar för att inrätta anläggning­en, skaU fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet till byggnads­nämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej möta mot anlägg­ningen enligt sistnämnda paragrafer, skaU nämnden lämna medgivande tUl anläggningen.

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande tUl anläggningen eller gjort sådant medgivande beroende av vUlkor föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot länsstyrelsens, beslut föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivan­de till anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är buidande för fastighetsbildningsmyndigheten.

24 § Om hinder icke möter mot anläggningen, skall fastighetsbUd-
ningsmyndigheten meddela anläggningsbeslut.

I anläggningsbeslut anges

1.    anläggningens ändamål, läge, storlek och huvudsakliga beskaffen­het i övrigt,

2.    de fastigheter som skall deltaga i anläggningen,

3.    utrymme som upplåtes för anläggningen,

4.    fastighet eller del därav som inlöses,

5.    tiden för anläggningens bestånd, om sådan anses böra bestämmas,

6.    den tid inom vilken anläggningen skall vara utförd,

7.    behövliga föreskrifter i fråga om anläggningens utförande.

I anläggningsbeslutet får också anges de i aiUäggningen deltagande fastigheternas andelstal i fråga om kostnadema för anläggningens utfö­rande och drift.

Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbUdningsåtgärd vid en förrättning, får anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildnings­beslutet.

25    § Om det är lämpligt, får anläggningsbeslut meddelas utan hinder av att tekniska arbeten och värderingar ej utförts.

26    § TiUträde av utrymme som tagits i anspråk eUer av mark som in­lösts sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestäm­mer. Innan tillträde sker, skall anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft och ersättning enligt 13 § ha betalats.

27    § Utan hinder av att ersättning enligt 13 § ej betalats får tillträde ske, om berörda sakägare medger det. Även utan medgivande får till­träde ske, sedan fastighetsbildningsmyndigheten bestämt förskott på den ersättning som slutligen fastställes och detta betalats. Är det uppenbart att förskottet skulle uppgå till endast obetydligt belopp, kan fastighets­bildningsmyndigheten föreskriva att tillträde får ske utan att förskott betalas.

I beslut om förskott skall anges hur betalningsskyldigheten skall för­delas mellan delägarna i anläggningen. I beslutet skall vidare anges den tid inom vilken förskott, som utgör vUlkor för tUlträde, skall ha betalats. Har betalning ej skett inom utsatt tid, får tUlträde ej ske förrän ersätt­ning enligt 13 § har betalats.


 


Prop. 1973:160                                                                     8

Även sedan tillträde har skett kan fastighetsbildningsmyndigheten på begäran av sakägare bestämma att förskott skall utgå.

Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga ersätt­ningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

28    § Förrättnmg som påbörjats enligt förordnande vid fastighetsreg­lering skall inställas, om regleringsförrättningen inställes. Förrättningen skall dock fortsättas, om sakägare som fört talan vid förrättningen och som kunnat ansöka om denna begär det. Underrättas sakägama om regleringsförrättningens inställande vid sammanträde, skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall skall, begäran framställas inom tid som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver.

29    § Förrättningskostnaderna skall, om anläggningsbeslut meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen efter vad som är skäligt.

I övrigt äger 2 kap. 6 § fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsva­rande tillämpning på förrättning enligt denna lag.

Domstolsprövning

30 § I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av fastighets-
bUdningsmyndigheten enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildnings­
lagen (1970: 988) motsvarande tillämpning. Bestämmelserna om fastig­
hetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.

Mot fastighetsbUdningsmyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket denna lag föres talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen,

Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetbildningslagen i ärende om godkännande enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för fastighetsbildningsmyndighetens beslut. Mot beslut om sådant godkän­nande får byggnadsnämnden och länsstyrelsen föra talan såsom mot an­läggningsbeslut.

31 § Bestämmelserna i 16—18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:
988) om rättegången i fastighetsbildningsmål äger motsvarande till-
lämpning på mål som fullföljts enligt 30 §.

VerkstäUighet m. m.

32 § Ersättning enligt 13 § skall erläggas inom tre månader efter det
att ersättningsbeslutet vann laga kraft. I den män ersättningen betalas
efter utgången av denna frist eller, om tiUträde har skett dessförinnan,
efter tillträdet, skaU dessutom utges sex procent årlig ränta på ersätt­
ningen, i det förra fallet från fristens utgång och i det senare fallet från
den dag då tillträdet skedde.

I fråga om ersättning som avses i första stycket och förskott enligt 27 § äger 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

33 § Har inom ett är efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § ej till fullo betalats i föreskriven ordning och ej
heller någon som i beslutet tiUerkänts sådan ersättning begärt verkställig-


 


Prop. 1973:160                                                         9

het av beslutet i denna del, är anläggningsbeslutet förfallet. Anläggnings­beslutet är även förfallet, om anläggningen ej utförts inom den tid som bestämts i beslutet.

Skall enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller beslutet i denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

Om särskUda skal föreligger, får fastighetsbildningsmyndigheten be­sluta om förlängning av tid som anges i första stycket.

Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att anläggnings­beslutet förfallit enligt denna paragraf.

34 § Uppgift om förrättning enligt denna lag införes i fastighetsregist­
ret snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna, eller om be­
svär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft. Har förrättnings­
beslut förfallit eUer av annan anledning upphört att gälla, skaU även
detta antecknas.

Verkan av ändrade förhållanden m. m.

35 § Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt den­
na lag slutiigt avgjorts, ändrade förhåUanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana
förhållanden inträtt, fär ny förrättning äga ram, om i det tidigare av­
görandet föreskrivits att frågan fär omprövas efter viss tid och denna
tid utgått.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eUer fas­tighets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke på­verkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, be­höver byggnadsnämndens medgivande enligt 23 § ej inhämtas.

36    § Beslutas ändring i fråga om de fastigheter som skall vara anslut­na tiU gemensamhetsanläggning och förvaltas den till anläggningen knutna samfälligheten av samfällighetsförening, skall prövas huruvida föreningen skall upplösas. Förvaltar föreningen även annan samfällighet, skall i stället prövas huruvida den verksamhetsgren som anläggningen utgör skall avvecklas.

37    § Inträder fastighet i bestående samfällighet, skall ägaren förplik­tas att utge ersättning till övriga delägare för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som tillföres honom genom anslutningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när anddstal höjes för fastighet som ingår i samfällighet.

38 § Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren till­
erkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott
som han förlorar genom utträdet. Föreligger enligt samma paragraf
underskott, skall han förpliktas utge ersättning för sin andel däri.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas.

39 § I fräga om samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening
skall vid tillämpningen av 37 och 38 §§ som överskott eller underskott
anses skUlnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens till-


 


Prop. 1973:160                                                                    10

gångar, å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. I fråga om annan samfällighet skall anläggningens värde anses som över­skott. Anläggningens värde uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnaderna för dess utförande samt till anläggning­ens ålder och fortsatta användbarhet.

Gäller skilda andelstal beträffande anläggningens utförande och drift, skall överskott eller underskott beräknas för varje sådan verksamhets­gren för sig.

40    § I fråga om betalning av ersättning enligt 37 eller 38 § äger 32 § första stycket motsvarande tillämpning.

41    § Om fastighet, som är ansluten till gemensamhetsanläggning, in­går i sammanläggning, övergår fastighetens skyldigheter gentemot öv­riga delägare på den nybildade fastigheten.

Första stycket äger motsvarande tUlämpning när fastighet genom fastighetsreglering i sin helhet överföres till annan fastighet.

42 § Delas fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning,
får fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas mellan
de särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när del av fastighet ge­nom fastighetsreglering överföres till annan fastighet.

Fördelningen skall ske enligt de grunder som anges i 15 §. Den gäl­ler endast till dess annat bestämts enligt denna lag och skall ej beaktas vid tillämpningen av 35 §.

43    § Överenskommelse att fastighet skall inträda i eller utträda ur samfällighet eller att fastighets andelstal skall ändras har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om den godkännes av fastighetsbildnings­myndigheten. Sådant godkännande får lämnas endast om det är uppen­bart att överenskommelsen ej strider mot denna lag.

44    § Upplåtes tomträtt i fastighet som deltager i gemensamhetsan­läggning, skall tomträtten när den inskrivits deltaga i anläggningen i fastighetens ställe.

45    § Uppgift om fördelning enligt 42 § eller om godkännande enligt 43 § införes i fastighetsregistret snarast möjligt sedan fördelningen eller godkännandet vunnit laga kraft.

Särskilda bestämmelser om enskilda vägar

46 §    Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.

Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väganordning. Väganordning är också till väg ansluten brygga eller fär­ja med färjläge.

47    § Om särskilda skäl föreligger, kan fastighet anslutas till gemen­samhetsanläggning som avser väg utan hinder av att anläggningen till­godoser endast tillfälligt behov för fastigheten.

48    § I fråga om gemensamhetsanläggning som avser väg får vid tUl-lämpningen av 15 § andra stycket särskUd fördelning ske av kostnader­na för de åtgärder som krävs för att vägen skall kunna användas vin­tertid.


 


Prop. 1973:160                                                                    H

49 § Är det av väsentiig betydelse för att tUlgodose fastighets behov
av väg, kan upplåtas rätt för fastigheten att bygga väg över annan fas­
tighet, om det icke medför synnerligt men för sistnämnda fastighet.

I fråga om ersättning för upplåtelse enligt första stycket gäller be­stämmelserna i 13 §.

50 § Om det är av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga
användning, kan upplåtas rätt för fastigheten att tUlfälligt begagna väg
som ej hör till fastigheten. Sådan upplåtelse får icke ske, om synnerligt
men uppkommer för annan fastighet som har rätt att begagna vägen
eller för fastighet över vUken vägen går.

För upplåtelse enligt första stycket skall ersättning utgå efter vad som är skäligt främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som beräk­nas uppkomma genom vägens begagnande. Sådan ersättning skall be­stämmas att utgå på en gång eller årligen i förskott under den tid som rätten att begagna vägen avser och av den berättigade tages i anspråk.

51 § Har fastighet enligt denna lag ålagts skyldighet att bidraga tUl
kostnadema för utförande eller drift av väg och fordras för vägens ut­
förande eller drift att sand, grus, jord eller sten tages på annan fastig­
het eller att växande träd, buskar eller annan växtlighet borthugges eller
kvistas eller snöskärm uppsattes på fastigheten, kan rätt därtill upp­
låtas för den förra fastigheten. Behövs det med hänsyn till trafiksäker­
heten, kan rätt att röja träd, buskar eller annan växtlighet upplåtas
för fastighet som enligt denna lag berättigats att begagna vägen.

Upplåtelse enligt första stycket får ej ske, om den medför synnerligt men för den tjänande fastigheten. För upplåtelse och för intrång som föranledes därav skaU ersättning utgå. Ersättning för rätt att taga väg­hållningsämnen skall bestämmas att utgå på en gång. Om sådan rätt icke förbehålles uteslutande den fastighet för vilken upplåtelsen sker, kan dock bestämmas att ersättning skall betalas varje gång rättig­heten begagnas efter visst pris för den mängd som då tages.

Vid upplåtelse och begagnande av rättighet, som anges i första styc­ket, skall tUlses att den tjänande fastigheten icke betungas mer än nöd­vändigt. Träd av större prydnadsvärde eller träd och buskar på tomt eller i trädgård får fällas endast om synnerliga skäl föranleder det. In­nan rätt att borthugga eller kvista träd, buskar eller annan växtlighet begagnas, skall fastighetens ägare eller innehavare varje gång under­rättas om åtgärden.

52 § Har fastighet enligt denna lag tillerkänts rätt att bygga eller be­
gagna väg, kan till förmån för fastigheten bestämmas att grind eller
led icke får behåUas eller uppsättas på vägen. Sådant förbud får ej avse
grind eller led i korsning av järnväg, spårväg eUer vattenväg. Förbudets
tillämpning i övrigt kan begränsas efter vad som är skäligt.

Förbud enligt första stycket får ej meddelas, om det medför synnerligt men för fastighet. För intrång som föranledes av förbudet skall bestäm­mas ersättning att utgå på en gång.

53 § Fråga om rättighet som avses i 49—52 §§ prövas vid förrättning
enligt denna lag. Har frågan samband med anläggningsfråga, får den
upptagas utan ansökan. I annat fall upptages den på ansökan av äga­
ren av den fastighet till vars förmån rättigheten skall gälla. Frågan får


 


Prop. 1973:160                                                                    12

prövas gemensamt med anläggningsfråga eller fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning.

Vid förrättningsprövningen äger 8—11 §§, 12 § tredje stycket och 16 § motsvarande tillämpning. Hänvisningen i 16 § tiU 12 § första styc­ket skall därvid avse bestämmelserna i 49—52 §§ om villkoren för upp­låtelse av rättigheten och hänvisningen tUl 13 § bestämmelserna i sam­ma paragrafer om ersättning för upplåtelsen. 16 § andra stycket gäller dock endast i fråga om ersättning för upplåtelse enligt 49 §.

54 § I fråga om upplåtelse enligt 49 § äger 32 och 33 §§ motsvarande
tillämpning.

Har engångsersättning bestämts för rättighet enligt 50, 51 eller 52 §, skall ersättningen erläggas inom tre månader efter det att ersättnings­beslutet vann laga kraft. Rättigheten fär icke tagas i bruk innan betalning skett. I fråga om verkan av underlåtenhet att betala ersättningen äger 33 § första stycket motsvarande tillämpning. Har ersättning enligt 50 eller 51 § bestämts att utgå med visst årligt belopp, får rättigheten icke under något år tagas i bruk innan beloppet för samma år betalats.

55 § Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg,
järnväg, spårväg, kanal eller flottled, är förvaltningen av denna andra
trafikled berättigad att ombesörja de anordningar som föranledes därav.
Verkställer förvaltningen ej själv detta arbete, skall förvaltningen över­
vaka arbetet och, om anordningarna icke utföres på ett för trafiken be­
tryggande sätt, i god tid anmäla förhållandet hos vederbörande myndig­
het, som får meddela de föreskrifter som behövs.

Om ikraftträdandet av denna lag förordnar Kungl. Maj:t med riks­dagen.

2    Förslag till

Lag om förvaltning av samfälligheter

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §   Vid tillämpningen av denna lag skall som samfäUighet anses

1.    samfäUighet enligt fastighetsbUdningslagen (1970: 988),

2.    annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantalssatta fastigheterna i en socken,

3.    servitut eller annan särskild rättighet som hör tUl flera fastigheter gemensamt,

4.    samfällighet enligt anläggningslagen ( ).

Med ddägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällig­het och med delägare ägaren av ddägarfastighet.

2 § Lagen äger tUlämpning endast i den mån det är förenligt med
annan lag eller författning. Dock får enligt lagen beslutas om nyttjande
av samfällighet i strid mot byggningabalken eller förordningen den 1 au­
gusti 1805 om skogarna i riket.


 


Prop. 1973:160                                                        13

3 § Lagens bestämmelser om fastighet äger motsvarande tillämpning
på sådan tomträtt, gruva, byggnad, annan anläggning eller naturreservat
som har del i samfäUighet enligt 1 § första stycket 3 eller 4.

Den som innehar fastighet på grand av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som fastighetens ägare. Som ägare av naturreservat anses den som för­valtar reservatet.

Innehavare av tomträtt i fastighet som har del i samfällighet enligt 1 § första stycket 1 eller 2 skall vid tiUämpningen av denna lag anses som delägare i fastighetsägarens ställe.

4    § SamfälUghet förvaltas antingen direkt av delägama (delägarför-valtning) eller av särskilt bUdad samfällighetsförening (föreningsförvalt-nmg).

5    § Avstyckas samfällighet som avses i 1 § första stycket 1 eUer 2 eller viss ägovidd av sådan samfällighet utan att ha övergått tUl annan ägare och förvaltas samfälligheten av samfällighetsförening, övergår äganderätten tiU den sålunda bUdade fastigheten genom avstycknmgen till föreningen.

Delägarförvaltning

6    §   Vid delägarförvaltning beslutar delägarna gemensamt.

7    § Kan delägarna icke enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomstolen på begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för avgörande av frågan. Förordnande skall dock icke meddelas, om åtgärden med hänsyn till samfällighetens om­fattning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att förenmgsförvaltning anordnas.

Har begäran framställts om förordnande enligt första stycket, får domstolen, om synnerliga skäl föranleder det, i avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säker­ställa delägarbeslutet.

8    § Den som förordnats att håUa sammanträde enligt 7 § skall utreda vUka som är delägare.

9    § TUl sammanträdet skaU samtUga kända delägare kallas. Är det ovisst vilken av flera som är delägare, kallas samtliga. Om det kan antagas att okända delägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges delägama. 10 § första stycket och 16 § andra stycket delgivningslagen (1970: 428) äger icke tillämpning på sådan delgivning.

10    § Kallelse och delgivnmg enligt 9 § ombesörjes av den som skall hålla sammanträdet. Denne skall vidare göra anmälan hos rätten, när god man enligt 18 kap. 4 § föräldrabalken behöver förordnas.

11    § Har delägare infunnit sig tUl sammanträdet, får det hållas även om han icke fått del av kallelse.


 


Prop. 1973:160                                                        14

12 § Delägare, som själv eUer genom ombud är närvarande vid sam­
manträdet, har, oavsett om han äger en eller flera ddägarfastigheter, en
röst. I fråga som har ekonomisk betydelse skall delägarnas röstetal i
stället beräknas efter ddägarfastigheternas andelstal, om delägare begär
det. Dock får delägares röstetal ej överstiga en femtedel av det sam­
manlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade delägare.

För beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller att upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år ford­ras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. I andra frågor skall som beslut gälla den mening för vilken de flesta rösterna avgivits eller, vid lika röstetal, den menmg som ordföranden biträder.

Innehavare av rättighet i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av fråga som rör hans rätt.

13    § När beslut fattas om överlåtelse eller om upplåtelse av rättighet, kan även bestämmas vem som skall underteckna överlåtelse- eller upp­låtelsehandling på delägarnas vägnar. Vad som nu sagts äger motsva­rande tillämpning i fråga om ansökan om inteckning.

14    § Vid sammanträdet skall föras protokoll genom ordförandens för­sorg.

15    § Anser delägare att beslut som fattats vid sammanträdet icke till­kommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller att hans enskilda intressen icke i skälig omfattning be­aktats i beslutet, får han klandra beslutet genom att väcka talan mot öv­riga delägare hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att rätten till talan annars är förlorad.

När talan väckts, kan domstolen förordna att beslutet tills vidare icke skall lända tUl efterrättelse.

Innehavare av rättighet i ddägarfastighet får klandra beslut som rör hans rätt. I fråga om sådan talan äger första och andra styckena mot­svarande tillämpning.

Dom varigenom beslut upphävts eller ändrats gäller även för delägare eller rättighetshavare som ej fört talan.

16 § Kostnad för sammanträdet förskjutes av sökanden. Leder sam­
manträdet till beslut om förvaltningsåtgärd, skall kostnaden slutligt beta­
las av delägama efter deras delaktighet i samfälligheten.

Föreningsförvaltning

AUmänna bestämmelser om samfällighetsförening

17    § Samfällighetsförening är en enligt denna lag bUdad sammanslut­ning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och vars medlemmar utgöres av delägama i samfäUighet.

18    § Samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfälUghet för vilken den bUdats.

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten skaU tillgodose.

19 § Föreningen skall vid förvaltningen tUlgodose medlemmarnas ge­
mensamma bästa. Varje medlems enskilda intressen skall även beaktas
i skälig omfattning.


 


Prop. 1973:160                                                                    15

Bildande av samfällighetsförening

20 § Samfällighetsförening bUdas vid sammanträde med delägama
genom att de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighets­
domstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran
av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighets­
bildningslagen (1970: 988) eller anläggningslagen (
         ) fastighetsbild­
ningsmyndigheten eller, om särskUd förrättningsman förordnats enUgt
4 § sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket
beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i
samfälligheten begär det eller om det är av väsentUg betydelse från all­
män synpunkt att samfällighetsförening bUdas.

21    § I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7 § andra stycket, 8—-11 §§, 12 § första stycket första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. HåUes sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) eller anläggnings­lagen ( ), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sam­manträdet vad som gäUer om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

22    § Som sammanträdets beslut gäller den mening som fått de flesta röstema. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträdes av ordföranden.

23    § I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 15 § mot­svarande tillämpning.

Har fastighetsbUdnings- eller anläggningsbeslut meddelats, får sam­manträde för bUdande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens bUdande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättnmg att fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslutet vinner laga kraft.

24 § Kostnad för sammanträdet skall förskjutas av sökanden men
slutiigt betalas av föreningen.

Registrering, stadgar och firma

25 § Samfällighetsförening registreras hos länsstyrelsen i det län där
föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Hos varje länsstyrelse skall föras samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enUgt denna lag eller annan författning skall anmälas för registrering eUer annars intagas i registret. I fråga om , registrering i samfäUighetsföreningsregistret äger 99-103 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning. Därvid skall 100 § första stycket andra punkten gälla klandertalan som avses i 23 § första stycket och 53 § andra stycket denna lag samt hänvis-nmgen i 100 § andra stycket tUl 7 § tredje stycket avse 29 § första stycket andra punkten denna lag.

Närmare bestämmelser om samfäUighetsföreningsregistret och om avgifter för registrering meddelas av Kungl. Maj:t.


 


Prop. 1973:160                                                        16

26 § Registrering av samfällighetsförening sker på ansökan av för­
eningens styrelse. Har sammanträde för bUdande av föreningen hålUts
enligt 20 § andra stycket tredje punkten, får registrering ske också på
ansökan av den som hållit sammanträdet.

Vid ansökningshandlingen skall fogas två bestyrkta avskrifter av stadgarna samt en bestyrkt avskrift av protokoll från sammanträde en­ligt 20 §.

Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om föreningens post­adress samt styrelseledamötemas fullständiga namn, bostads- och post­adress och telefon. Om särskild firmatecknare utsetts, skall uppgift lämnas också om denne.

27 § Innan samfällighetsförening blivit registrerad, kan den ej för­
värva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

Handlar medlemmar i samfällighetsförening eller dess styrelse eller annan, som enUgt denna lag är ställföreträdare för föreningen, på föreningens vägnar mnan den registrerats, skall de som deltagit i åt­gärden eller beslut därom svara solidariskt för uppkommande förbin­delser.

28 §   Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1.    föreningens firma,

2.    samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för för­valtningen,

3.    den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4.    hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grandema för dess beslutförhet,

5.    hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6.    föreningens räkenskapsperiod,

7.    hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

8.    det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas tiU medlemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna fär ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

29 § Samfällighetsförenings firma skall mnehålla ordet samfällighets­
förening. Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen
registrerade ännu bestående samfällighetsföreningsfirmor.

Annan än samfällighetsförening får ej i sin firma använda ordet samfällighetsförening. Den som bryter mot vad som nu sagts dömes tUl böter.

Styrelse och firmateckning

30    § Styrelsen för samfällighetsförening skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte i den ort där medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dessa Ugger. Styrelseledamot skaU vara myndig.

31    § När skäl därtill föreligger, får länsstyrelsen förordna att sty­relsen skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgama. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om stadgeändring. Länssty­relsen får vidare i föreningsstämmans ställe utse en ledamot eller, om synnerliga skäl föreligger, flera ledamöter i styrelsen. Kan överenskom-


 


Prop. 1973:160                                                        17

melse ej träffas om arvode till sådan ledamot, bestämmer länsstyrelsen arvodet.

Om länsstyrelsens beslut enligt första stycket skall anteckning göras i samfäUighetsföreningsregistret.

32    § Styrelseledamot kan av den som utsett honom skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid för vilken han utsetts.

33    § Har styrelseledamots uppdrag upphört eller är styrelseledamot förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå beslutför, får länsstyrelsen förordna syssloman i sådan ledamots ställe. Finns av skäl som nu sagts icke nägon styrelseledamot att tillgå, får sysslomannen ensam handha föreningens angelägenheter och företräda föreningen som styrelse. Sysslomannens förordnande gäller till dess beslutför styrelse åter finns.

Sysslomannen har rätt tiU arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av föreningen.

34 § Om ej annat följer av stadgama eller av föreningsstämmobe­
slut, får styrelsen utse särskild firmatecknare.

Bemyndigande att teckna firma kan av styrelsen när som helst åter­kallas.

35    § Styrelsen handhar föreningens angelägenheter i överensstämmel­se med denna lag, stadgama och föreningsstämmobeslut, i den mån be­slutet ej strider mot denna lag eller annan författning eller mot stad­garna.

36    § Styrelseledamot får ej taga befattning med angelägenhet i vil­ken han har ett väsentligt intresse som strider mot föreningens.

37    § Styrelsen är behörig att företräda föreningen i förhållande till tredje man. Samma behörighet tUlkommer firmatecknare. Styrelsen och firmatecknaren får dock ej utan stöd av stadgama eller förenings­stämmobeslut överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller upp­låta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år.

38    § Som styrelsens beslut gäller den mening om vilken vid styrelse­sammanträde de flesta röstande förenar sig. Vid Uka röstetal avgöres val genom lottning. I andra frågor gäUer den mening som biträdes av ordföranden.

Första stycket gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.

39 § Sker ändring i fråga om sådant förhållande som anges i 26 §
tredje stycket, skall detta genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering.

Uttaxering av bidrag m. m.

40    § Om samfällighetsförenmgs medelsbehov ej täckes på annat sätt, skall bidrag i pengar uttaxeras av medlemmarna.

41    § Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och in­komststat för föreningen. Staten förelägges förenmgsstämman för god­kännande.

2    Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                        18

Gäller i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika be­stämmelser för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och ut­gifterna för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma in­komster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenama efter vad som är skäligt.

42 § Om ej annat föreskrives i stadgarna, uttaxeras medlemmarnas
bidrag genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framläg­
ger debiteringslängd.

I debiteringslängden anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning skall ske.

I fall som avses i 41 § andra stycket redovisas varje verksamhetsgren för sig i debiteringslängden.

43 § Räcker ej tUlgängliga medel till betalning av klar och förfallen
skuld för vilken föreningen svarar, skaU styrelsen utan dröjsmål upp­
rätta och på föreningsstämma framlägga särskild debiteringslängd samt
omedelbart uttaga vad som fordras.

Försummar styrelsens ledamöter vad som åligger dem enligt första stycket, är de solidariskt ansvariga för skulden. Är försummelsen uppen­bar, förordnar länsstyrelsen på borgenärens yrkande syssloman att debitera och uttaga vad som fordras. I fråga om ersättning till sådan syssloman äger 33 § andra stycket motsvarande tUlämpning.

44    § Övergår ddägarfastighet till ny ägare på annat sätt än genom försäljning på exekutiv auktion, svarar den nye ägaren tillsammans med den förre ägaren gentemot föreningen för oguldet belopp som dess­förinnan påförts den förre ägaren enligt 42 eller 43 § och som ej för­fallit till betalning tidigare än ett år före den bestämda tUlträdesdagen. Mot den nye ägaren anses beloppet förfallet tillträdesdagen, om ej be­loppet enligt debiteringslängden förfaller först efter denna dag.

45    § I fall som avses i 41 § andra stycket får medel och andra till­gångar som är att hänföra enbart till viss verksamhetsgren icke använ­das eller utmätas för ändamål som faUer utanför verksamhetsgrenen. Medel som nyss sagts får ej heller sammanblandas med andra medel.

46    § Anser medlem att uttaxering ej överensstämmer med denna lag, stadgarna eller föreningsstämmobeslut, får han väcka talan mot för­eningen om rättelse hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då debiteringslängden framlades på föreningsstämma.

Debiterat och tUl betalning förfallet belopp får, om domstolen ej för­ordnar annat när den prövar talan om rättelse, uttagas enligt bestäm­melserna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om fordran för vUken betal-nmgsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft.

Föreningsstämma

47 § Medlemmarnas rätt att deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter utövas på föreningsstämma.

Kallelse till föreningsstämma sker genom styrelsens försorg. I kallel­sen anges vilka ärenden som skall behandlas på stämman.

Underlåter styrelsen att utfärda kallelse till ordinarie föreningsstäm­ma i enlighet med stadgarnas föreskrifter, skall länsstyrelsen på anmälan


 


Prop. 1973:160                                                        19

av medlem utlysa föreningsstämma. Om minst en femtedel av samtliga röstberättigade medlemmar eller det mindre antal, som kan vara be­stämt i stadgama, hos styrelsen begär att extra föreningsstämma skall hållas och därvid anger de ärenden som skall behandlas, åligger det styrelsen att inom en vecka kalla till sådan stämma att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Sker det ej, utlyser länsstyrelsen stämma på anmälan av medlem.

48 § I fall som avses i 41 § andra stycket får vid avgörande av fråga
som enbart rör viss verksamhetsgren rösträtt utövas endast av de med­
lemmar som är bidragsskyldiga till denna verksamhetsgren.

Den som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskyldighet får deltaga i förhandlingama men ej utöva rösträtt, innan han fullgjort vad han eftersatt.

Medlem eller annan får icke, själv eller genom ombud eller som om­bud, deltaga i behandlingen av angelägenhet, vari han äger ett väsent­Ugt intresse som strider mot föreningens.

Innehavare av rättighet i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av fråga som rör hans rätt.

49 § Röstberättigad medlem, som är närvarande vid föreningsstämma,
har, oavsett om han äger en eller flera ddägarfastigheter, en röst. I
fräga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal i stäl­
let beräknas efter ddägarfastigheternas andelstal, om medlem begär det.
Dock får medlems röstetal ej överstiga en femtedel av det samman­
lagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Medlems rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en medlem. Som stämmans beslut gäller den mening för vilken de flesta rösterna avgivits. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, medan i andra frågor den mening gäller som biträdes av ordföranden.

Första och andra styckena gäller ej i den mån annat följer av 51 eller 52 §. Avvikelse från andra stycket får föreskrivas i stadgama.

50 § Styrelsen är skyldig att på föreningsstämma lämna de upplys­
ningar om föreningens verksamhet som medlem begär och som kan
vara av betydelse för medlemmarna.

Över beslut som fattas på föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras protokoll, vilket skall hållas tillgängligt för medlemmarna senast två veckor efter stämman.

Överlåtelse av fast egendom m. m.

51 § För beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller
att upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år
fordras minst två tredjedelar av de avgivna röstema, om ej annat före­
skrives i stadgarna.

Ändring av föreningens stadgar

52 § Vid omröstning i fråga om ändring av föreningens stadgar har
varje röstberättigad medlem, oavsett om han äger en eller flera ddägar­
fastigheter, en röst. För beslut om sådan ändring fordras minst två
tredjedelar av de avgivna rösterna. Föreskrives strängare vUlkor i stad­
garna, skall det gälla.


 


Prop. 1973:160                                                        20

Beslut enligt första stycket skall genom styrelsens försorg genast an­mälas för registrering. Vid anmälan skall fogas två bestyrkta avskrifter av protokoll över beslutet. Beslutet får ej tillämpas innan registrering skett.

Talan mot föreningsstämmobeslut

53 § Anser styrelseledamot eller sådan medlem eller innehavare av
rättighet i ddägarfastighet vars rätt beröres att beslut som fattats på
föreningsstämma ej tillkommit i behörig ordning eller att det strider
mot denna lag eller annan författning eller mot stadgama, får han
klandra beslutet genom att väcka talan mot förenuigen hos fastighets­
domstolen.

Grandas talan enUgt första stycket på att beslutet ej tillkommit i be­hörig ordnkig eller att det eljest kränker endast medlems eller rättig-hetshavares rätt, skaU talan väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att beslutet annars är gällande.

När talan väckts, äger fastighetsdomstolen förordna att beslutet tills vidare ej får verkställas.

Dom varigenom stämmobeslut upphävts eller ändrats gäller även för medlem eller rättighetshavare som ej fört talan.

Skadeståndsskyldighet m. m.

54 § I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt den­
na lag, revisor eller medlem att ersätta skada, som han tillskyndat för­
eningen, medlem eller tredje man, och om talan om sådan ersättning
äger 63—66 och 106—109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska för­
eningar motsvarande tUlämpning. Talan upptages dock av fastighets­
domstolen.

Föreningar för förvaltning av flera samfälligheter

55 § Samfällighetsförening kan bildas för att handha förvaltningen
av flera samfälligheter. 20—24 §§ äger motsvarande tillämpning på
sådan föreningsbildning. Föreligger olikhet i fråga om delaktigheten i
samfällighetema, gäller dock de avvikelser som anges i andra stycket.

Begäran om sammanträde för bildande av sådan samfällighetsför­ening som avses i första stycket tredje punkten skall göras av minst en delägare i varje samfällighet. Vid sammanträdet skall särskild omröst­ning ske bland delägarna i varje samfällighet över yrkandet att bUda gemensam förening. Härvid äger bestämmelsema i 12 § första stycket om omröstning i fråga som har ekonomisk betydelse motsvarande till-lämpning. BifaUes yrkandet vid samtliga omröstningar, skall delägama vid gemensam omröstning utse styrelse och antaga stadgar för för­eningen. I annat fall har frågan förfallit. På begäran av delägare skall dock vid sammanträdet behandlas fråga om bildande av annan förenmg enligt denna paragraf eller 20 §.

56 § Fmner den som enligt 20 § skall hålla sammanträde för bildande
av samfälUghetsförening att förvaltningen av samfälligheten lämpligen
kan handhas av befintlig samfällighetsförening, skall han inhämta ytt­
rande från föreningens styrelse huruvida den förordar att samfällig­
heten anslutes tiU föreningen. Om sådant förord lämnas, skall vid sam-


 


Prop. 1973:160                                                                    21

manträdet omröstning ske i anslutningsfrågan. Härvid äger bestämmel­serna i 12 § första stycket om omröstning i fråga som har ekonomisk betydelse motsvarande tUlämpning. Fattas beslut om anslutning, skall föreningen upptaga fråga om den ändring av föreningens stadgar som behövs för att anslutning skaU ske. Till dess det slutligt avgjorts huru­vida anslutning kommer till stånd, skall frågan om bildande av ny sam­fällighetsförening vila.

57    § Mellan samfällighetsföreningar får avtalas att den ena förening­en (överlåtande föreningen) skall uppgå i den andra (övertagande för­eningen) på så sätt att medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen och att den överlåtande för­eningen upphör att bestå samt alla dess tillgångar och skulder övertages av den övertagande föreningen (fusion).

58    § Fusionsavtal är bindande först när det godkänts av förenings­stämma i den överlåtande föreningen och behövlig ändring i den över­tagande föreningens stadgar beslutats.

59    § Den överlåtande föreningens styrelse skall anmäla fusionsavtal för registrering. Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av fusions­avtalet samt av protokoll över föreningsstämmans beslut att godkänna avtalet.

Registrering av fusionsavtalet får ske endast i samband med registre­ring av beslutet om ändring i den övertagande förenmgens stadgar. När registrering skett, är fusionen genomförd.

60 § Förvaltar samfällighetsförening flera samfälligheter och förelig­
ger olikhet i fråga om delaktigheten i dessa, äger 41 § andra stycket,
42 § tredje stycket, 45 § och 48 § första stycket motsvarande tillämp­
ning.

Upplösning av samfällighetsförening

61    § SamfälUghetsförening skall upplösas, när den eller de samfällig­heter som förvaltas av föreningen upphör att bestå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmama är ense om det och länsstyrelsen medger det. Om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten att förordna om upp­lösning av samfällighetsförening finns bestämmelser i anläggningslagen (    ).

62    § Samfällighetsförening får ej upplösas förrän alla dess skulder be­talats eller de medel som fordras för betalningen nedsatts hos länssty­relsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas pä föreningens okända borgenärer. De i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig pre­skription och om kallelse å okända borgenärer meddelade bestämmel­serna om sådan kallelse äger därvid motsvarande tillämpning.

Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tUlgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grander som för­eningsstämman beslutat. Vad som nu sagts gäller ej, om annat före­skrives i stadgarna.

63 § När samfällighetsförening upplösts, skall detta genom styrelsens
försorg anmälas för registrering. Har skifte av tillgångarna skett, skall
vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av skifteshandlingen.


 


Prop. 1973:160                                                        22

64 § Förvaltar samfälUghetsförening flera samfälligheter och upphör
någon av dessa att bestå, skall den verksamhetsgren som samfälligheten
utgör avvecklas. Detsamma gäller om delägama i samfälligheten är ense
om att avveckling skall ske och om länsstyrelsen medger det. Om rätt
för fastighetsbildningsmyndigheten att förordna om avveckling av verk­
samhetsgren finns bestämmelser i anläggningslagen (
       ).

62 och 63 §§ äger motsvarande tillämpning i fräga om avveckling som anges i första stycket.

65 § Framkommer efter upplösning av samfällighetsförening eller av­
veckling av verksamhetsgren ny skuld eUer tUlgång, skaU länsstyrelsen på
begäran av borgenär eller annan som saken rör förordna syssloman att
vidtaga de åtgärder som skulle ha ålegat styrelsen, om skulden eller till­
gången varit känd tidigare.

Fastighetsdomstols behörighet

66 § Mål eller ärende, som enligt denna lag skall prövas av fastighets­
domstol, upptages av den fastighetsdomstol inom vars område samfäl­
ligheten är belägen. Ligger samfälligheten under flera fastighetsdom­
stolar, upptages talan av den domstol under vilken huvuddelen Ugger.
Detsamma gäller om målet eller ärendet rör flera samfälligheter som
ligger under skilda fastighetsdomstolar.

Talan mot länsstyrelses beslut

67 § Talan mot länsstyrelses beslut att vägra registrering enligt denna
lag föres hos kammarrätt genom besvär inom två månader från dagen
för beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt 31 § första stycket första eller tredje punkten, 32 §, 33 § första stycket, 61 § eller 64 § föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Mot annat länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos kam­marrätt genom besvär.

Om ikraftträdandet av denna lag förordnar Kungl. Maj:t med riksda­gen.

3    Förslag till

Lag om införande av anläggningslagen (                         ) och lagen (           )

om förvaltning av samfälligheter

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1    § Anläggningslagen (        ), lagen (         ) om förvaltning av samfälligheter och denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2    § Genom anläggningslagen (       ) och lagen (         ) om förvaltning av samfäUigheter upphäves, med den begränsning som föl­jer av denna lag.


 


Prop. 1973:160                                                        23

lagen (1921:299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter,

lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,

lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa

gemensamhetsanläggningar.

3    § Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till före­skrift som ersatts genom bestämmelse i anläggningslagen (                                                    ), lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter eller denna lag skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

4    § Vad som i anläggningslagen (        ) och lagen (         ) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om fastighet äger mot­svarande tillämpning på sådan lott eller sådant område som kan komma att utgöra fastighet för sig genom legalisering.

5    § Den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid tillämpningen av anläggningslagen (                                                     ) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter anses som fas­tighetens ägare.

6    § Vad som enligt anläggningslagen (    ) gäller för det fall att fastighet svarar för fordran skall tUlämpas även när fastighet besväras av rätt tUl avkomst eller annan förmån.

Bestämmelserna i anläggningslagen om byggnadsplan äger motsva­rande tillämpning på avstyckningsplan.

Övergångsbestämmelser angående anläggningslagen (     )

7    § Lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar skall fort­farande tillämpas i fråga om förrättning enligt lagen vid vilken samman­träde med sakägama hållits före utgången av år 1973 samt i fråga om verkställighet i anledning av anläggningsbeslut som meddelats enligt lagen.

8    § Har vid förrättning enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensam­hetsanläggningar förmånsrätt fastställts med stöd av 7 § andra stycket lagen, äger 39—42 §§ samma lag samt lagen (1966: 701) om förmåns­rätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar tillämpning så länge något förmånsrättsbelopp kvarstår.

9    § Förrättning enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vä­gar får ej påbörjas efter utgången av år 1973. Detta gäller dock ej för­rättning som avses i 67 § fjärde stycket samma lag.

Bestämmelserna i 67 och 68 §§ lagen om enskUda vägar äger ej tUl-lämpning, om i ärendet om sammanläggning eller delning beslut av fas- tighetsbildningsmyndigheten meddelas efter utgången av år 1973.

10 § Bestämmelserna i 35 och 37—40 §§ anläggningslagen (       )
om omprövning av förrättning enligt nämnda lag äger motsvarande
tillämpning i fråga om annan förrättning enligt lagen (1966: 700) om
vissa gemensamhetsanläggningar än som avses i 8 § samt i fråga om
förrättning enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskUda vägar
eller motsvarande äldre bestämmelser.


 


Prop. 1973:160                                                        24

11    § Beslutas vid omprövning enligt 10 § ändring beträffande anlägg­ning som är gemensam för flera fastigheter, anses anläggningen vara inrättad enligt anläggningslagen (         ). Förvaltas anläggningen av sådan samfällighet som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldig­heter, skall samtidigt förordnas att samfälligheten skall upplösas.

12    § Bestämmelserna i 41 och 42 §§ anläggningslagen (    ) äger motsvarande tillämpning när fastighetsbildningsåtgärd som där avses rör fastighet som är ansluten till gemensam anläggning vUken tillkommit vid förrättning enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensam­hetsanläggningar eUer enligt 2 eUer 4 kap. lagen (1939: 608) om en­skilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. Med fastighets skyl­dighet gentemot delägare i samfäUighet jämställes därvid ansvar för samfällighets gäld som åvilar fastigheten samt förmånsrätt som fast­ställts i fastigheten med stöd av 7 § andra stycket lagen om vissa ge­mensamhetsanläggningar.

Upplåtes tomträtt i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § anläggningslagen.

Vad som i 51 och 52 §§ anläggningslagen föreskrives för det fall att fastighet ålagts skyldighet eller tUlerkänts rättighet enligt nämnda lag äger motsvarande tUlämpning när skyldigheten eller rättigheten tillkom­mit enligt 2 eller 4 kap. lagen om enskUda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser.

13 § Bestämmelsen i 1 § andra stycket första punkten anläggnings­
lagen (
         ) hindrar ej att fråga om inrättande av väg inom om­
råde som avses i 71 § första stycket lagen (1939: 608) om enskUda vä­
gar prövas enligt förstnämnda lag.

Finner fastighetsbildningsmyndigheten anledning antaga att fråga som upptagits vid förrättning enligt anläggningslagen bör lösas enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar, skall myndigheten underrätta länsstyrelsen härom. Förordnar länsstyrelsen förrättningsman enligt sistnämnda lag, inställes förrättningen.

14 § Bestämmelsema i 13 och 49 §§ anläggningslagen ( ) om
tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719) gäller ej
värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

Övergångsbestämmelser angående lagen (     ) om förvaltning av

samfälligheter

15    § Mål eller ärende enligt lagen (1921: 299) om förvaltning av by­samfäUigheter och därmed jämförUga samfällda ägor och rättigheter som är anhängigt hos domstol vid utgången av år 1973 skall handläg­gas och prövas enligt nämnda lag.

16    § Har domstol enligt lagen (1921: 299) om förvaltning av bysam­fäUigheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter med­delat beslut med avseende på samfällighets förvaltning, skall nämnda lag fortfarande gälla i det hänseende beslutet avser. Utan hinder av vad nu sagts skall, om delägare begär det, enligt lagen (    ) om förvaltning av samfälligheter bildas samfällighetsförening, som har att övertaga förvaltningen. Finns syssloman eller god man enligt först­nämnda lag, göres begäran om sammanträde för bildande av förening hos honom och har han att utan förordnande hålla sammanträdet.


 


Prop. 1973:160                                                        25

17    § Bestämmelserna i 1 § andra stycket, 5 §, 7 § första stycket tredje punkten och tredje stycket, 8, 22—34 och 43 §§ samt 44 § andra stycket lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar skall fortfarande tUlämpas i fråga om sådan samfällighet enligt nämnda lag som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

18    § I fråga om sådan samfällighet enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar som icke kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter äger vad som i lagen (    ) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om samfällighet enligt anläggningslagen (               ) motsvarande tillämpning.

19    § På samfällighetsstämma i samfällighet som avses i 17 § kan be­slutas att samfälligheten skall ombildas till samfällighetsförening. Be­slutas sådan ombildning, skall stämman vid tillämpningen av lagen (   ) om förvaltning av samfälligheter anses som sammanträde enligt 20 § i lagen.

Första stycket gäller icke samfällighet som åtnjuter förmånsrätt en­ligt lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

Första stycket äger motsvarande tUlämpning i fråga om vägsamfällig-het enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre lagstiftning.

20 § När samfällighetsförening som bUdats enligt 19 § registrerats,
skall den anses ha övertagit samfällighetens samtliga tillgångar och för­
pliktelser. Den anläggning, som förvaltas av samfälligheten, skaU vid
tillämpningen av lagen (
       ) om förvaltning av samfälligheter
jämställas med gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (

).

4    Förslag till

Lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (          ) om för-

valtning av samfälligheter

Härigenom förordnas som följer.

Med samfällighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering en­
ligt lagen (
        ) om förvaltning av samfälligheter påförts ägare av
fastighet eller innehavare av tomträtt, följer förmånsrätt enligt 6 § 1
eller 7 § 2 förmånsrättslagen (1970: 979), om beloppet icke förfallit tUl
betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973:160


26


5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 19 § lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


19 §1


Vad i denna lag finnes stadgat
äge ej tillämpning å sådan samfäl­
lighet, som avses i lagen (
     )
om förvaltning av samfälligheter,
eller å sådan allmänning, som av­
ses i lagen (1952:166) om härads-
allmänningar eller lagen (1952:
lö7)om allmänningsskogar i Norr­
land och Dalarna; ej heller vare i
något fall lagens föreskrifter tiU-
lämpliga i fråga om bildande av
jaktvårdsområde, bestående av al­
lenast en fastighet, eller av fiske­
vårdsområde, omfattande allenast
en fastighet eller det till allenast en
fastighet hörande fisket.

/ fråga om ägor, som vid skifte av jord blivit undantagna för del-ägarnes allmänna behov eller el­jest äro samfällda för flera fastig­heter, de där till någon del hava sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda, äge vad i denna lag fin­nes stadgat ej tillämpning, utom såvitt angår mark, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båts­manstorp anslagen; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tUl-lämpliga / avseende å oskift fiske­vatten eller i fråga om bildande av jaktvårdsområde, bestående av al­lenast en fastighet, eller av fiske­vårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det tiU allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskift dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eller äro redare i sam­ma fartyg eller deltagare i samma gruvrörelse, gälle vad därom är sär­skilt stadgat.


Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyn­dig äger del.


Vad i 15 kap. lö § föräldrabal­ken stadgas skall ej äga tillämp­ning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egen­dom, vari omyndig äger del.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

' Senaste lydelse 1960: 133.


 


Prop. 1973:160                                                                    27

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt,

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4                                      §

Ä   sockenallmänning,   byaskog Å  samfällighet  må   delägarna,
eller annan dylik samfällighet må
där de ej annorledes åsämjas, alle­
delägarna,   där   de   ej annorledes
nast för egna behov utöva jakträtt,
åsämjas, allenast för egna behov
utöva  jakträtt.

Äro särskilda föreskrifter gäl-  Äro särskilda föreskrifter gäl­
lande om allmänningens eller sam-
lande om samfällighetens förvalt-
fällighetens förvaltning, äga del-
ning, äga delägarna i enlighet där-
ägarna i enlighet därmed fatta be-
med fatta beslut om jakträttens
slut om jakträttens tillgodogörande
tUlgodogörande för gemensam räk-
för gemensam räkning. I annat fall
ning. I annat fall må bestämmelse
må bestämmelse om jakträtten
om jakträtten träffas efter ty är
träffas efter ty är stadgat i lagen
stadgat i lagen ( ) om för-
om förvaltning av bysamfällighe-
valtning av samfälligheter.
ter och därmed jämförliga sam­
fällda ägor och rättigheter.

Avgärda by have jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsären­den

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 §1 Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren do­mare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som Vid annan handläggning än som

sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava

den sammansättning som anges i den sammansättning som anges i

tredje stycket,                                       tredje stycket,

» Senaste lydelse 1973: 656,


 


Prop. 1973:160


28


Föreslagen lydelse

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö­religger därtill, eller om ärendet angår

1.    samtycke tUl hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande tUl äktenskap enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk eller för­ordnande angående sådan egen­doms förvaltning i andra fall,

2.    talan mot överförmyndares beslut,

3.    nedsättning av bolags aktie­kapital eller gmndfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldig­het för bolag eller förening att trä­da i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller till­stånd till försäljning av egendom under likvidation eller tiU fusion,

4.    förvaltning av stiftelse, eller

5.    tiUstånd till viss förvaltnings­åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

Nuvarande lydelse

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö­religger därtill, eller om ärendet angår

1.    samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som bam ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk eUer för­ordnande angående sådan egen­doms förvaltning i andra fall,

2.    talan mot överförmyndares beslut,

3.    nedsättning av bolags aktie­kapital eller grandfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldig­het för bolag eller förening att trä­da i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller till­stånd till försäljning av egendom under Ukvidation eller tUl fusion,

4.    förvaltning av stiftelse,

5.    underställning av delägares beslut eller meddelande av särskU­da föreskrifter angående god mans förvaltning enligt lagen om för­valtning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

6.    tUlstånd till viss förvaltnings­åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren do­mare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfama domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ärende enligt lagen (1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, som handlägges av domstol efter ut­gången av år 1973.


 


Prop. 1973:160


29


8    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 24 och 25 §§ lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


24 §1


Oskiftat fiske ävensom annat fiske som är samfällt för två eller flera fastigheter må nyttjas av fas­tigheternas ägare efter vad de kun­na sämjas. Sämjas de ej, må läns­styrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva huru fisket må nyttjas. Innan sådan föreskrift meddelas skola de övriga ägarna genom särskilda underrättelser er­hålla tillfälle att yttra sig, såvitt det kan ske utan märklig tidsut­dräkt.

Upplåtelse av fiskerätt åt annan än någon av fastigheternas ägare må ej annat än i samband med upplåtelse av jord till brukande göras av en ägare utan de flesta övrigas samtycke. Därvid skola de, som med samäganderätt inne-hava viss fastighet, tillsammantag­na räknas för en ägare och skall likaså endast en röst beräknas för den som äger flera fastigheter.

Hör fiske till allenast en fastig­het, vilken ej utgöres av enbart fiske, och innehaves fastigheten med samäganderätt, må på ansö­kan av någon av delägama med­delas föreskrift enligt vad i första stycket är stadgat.


/ fråga om tillgodogörandet av
fiske som är samfällt för flera fas­
tigheter gäller lagen (
              )
om förvaltning av samfälligheter.

Hör fiske till allenast en fastig­het, vilken ej utgöres av enbart fiske, och innehaves fastigheten med samäganderätt, må länsstyrel­sen på ansökan av någon av del­ägarna föreskriva hur fisket må nyttjas.


Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning å fiske som ingår i fiskevårdsområde.

25 §2

Upplåtes jord till brakande, må brakaren nyttja det fiske som hör till jorden, om ej annorlunda avtalas.

Avser upplåtelsen icke hel fas-   Avser upplåtelsen icke hel fas-

tighet och har annat ej  avtalats     tighet och har annat ej  avtalats

' Senaste lydelse 1962: 47. » Senaste lydelse 1970: 1015.


 


Prop.1973:160


30


 


Nuvarande lydelse

om omfattningen av fiskerätten, skall 24 § första stycket äga mot­svarande tillämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrand, om ej annat finnes lämpligare.


Föreslagen lydelse

om omfattningen av fiskerätten, skall 24 § andra stycket äga mot­svarande tUlämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrand, om ej annat finnes lämpligare.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess delägama beslu­
tat annat enligt lagen (
  ) om förvaltning av samfälligheter.

Bestämmelsema i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess föreningsförvaltning enligt lagen ( ) om förvaltning av sam­fälligheter anordnats, dock längst till utgången av år 1978.

Beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 § andra stycket i dess äldre lydelse, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning.

9    Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas, att 3 kap. 2 och 3 §§, 7 kap. 9 §, 9 kap. 1 och 7 §§, 14 kap. 1 § samt 16 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970: 988)1 sjfaii ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 3 kap.


Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomt­indelning eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överensstäm­melse med planen.

Gäller eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårds­föreskrifter, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmel­serna icke motverkas.


Om särskUda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestäm­melserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan så­dant medgivande får mindre av­vikelse från planen eller bestäm­melserna ske, om åtgärden är för­enlig med planens eller bestämmel­sernas syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd general­plan, stadsplan eller byggnadsplan

1 Lagen omtryckt 1971:1035. ' Senaste lydelse 1972: 778.


Om särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestäm­melserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan så­dant medgivande får mindre av­vikelse från plan ske, om åtgärden är förenlig med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fast­ställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om bygg­nadsnämnden tUlstyrkt det.


 


Prop. 1973:160


31


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

endast om byggnadsnämnden tUl­styrkt det.

Fär på grund av särskilt medgivande nybyggnad eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som av­ses i första eller andra stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mot länsstyrelsens beslut i fräga som avses i tredje stycket föres talan hos Konungen genom besvär.

3 §


7 kap. 9 §


Har stadsplan eller byggnads­plan icke fastställts för visst om­råde och har tätbebyggelse upp­kommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för be­byggelse skall bildas, får fastig­hetsbildning icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ända­målsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller mot­verka lämplig planläggning av om­rådet.

Servitut som bildats enligt 2— 6 kap. vattenlagen eller motsva­rande äldre lagstiftning får ej änd­ras eller upphävas genom fastig­hetsreglering. Om servitut tUlkom­mit med stöd av 7 eller 8 kap. vattenlagen eller motsvarande äld­re bestämmelser eUer enligt lag­stiftningen om ägofred eller en­skilda vägar eller enligt lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, får åtgärd som nyss nämnts före­tagas endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighets­bildningsåtgärd och är av betydel­se för denna.


Har stadsplan eller byggnads­plan icke fastställts för visst om­råde, får fastighetsbildning för be­byggelse icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ända-målsenUga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motver­ka lämplig planläggning av områ­det. Föreligger tätbebyggelse, gäl­ler vad som nu sagts även fastig­hetsbUdning för annat ändamål.

Servitut som bildats enligt 2—
6 kap. vattenlagen eUer motsva­
rande äldre lagstiftning får ej änd­
ras eller upphävas genom fastig­
hetsreglering. Om servitut tillkom­
mit med stöd av 7 eller 8 kap.
vattenlagen eller motsvarande äld­
re bestämmelser eller enligt lag­
stiftningen om ägofred eller en­
skilda vägar eller enligt anlägg­
ningslagen (
        ) eller mot­
svarande äldre bestämmelser, får
åtgärd som nyss nämnts företagas
endast om åtgärden sker i sam­
band med en annan fastighetsbild­
ningsåtgärd och är av betydelse
för denna.


9 kap.

1 § Anläggningsarbete eller liknande åtgärd skall efter beslut av fastig­hetsbildningsmyndigheten verkställas under förrättningen som ett för


 


Prop. 1973:160


32


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


sakägarna gemensamt arbete enligt denna lag, om det främjar fastig­hetsregleringens syfte och arbetet ej lämpligen bör ombesörjas av enskild sakägare.

Beslut enligt första stycket får ej avse sådant företag som skulle väsentligt ändra arten och omfattningen av regleringen och ej heller annat företag enligt vattenlagen än dikning.


Kan till följd av andra stycket företag icke utföras som gemen­samt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får fastighetsbUdningsmyndigheten förordna om prövning enligt vat­tenlagen, lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar eller lagen om vissa gemensam­hetsanläggningar.


Kan till följd av andra stycket företag icke utföras som gemen­samt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får fastighetsbildningsmyndigheten förordna om prövning enligt vat­tenlagen eller anläggningslagen.


7 §


Har gemensamt arbete utförts enligt denna lag, skall fastighets­bildningsmyndigheten, om det be­hövs, förordna att fråga rörande det framtida underhållet och drif­ten av den utförda anläggningen skall prövas enligt de särskilda föreskrifter som kan gälla därom.


Har anläggning utförts som ge­mensamt arbete enligt denna lag, får fastighetsbildningsmyndigheten vid samma förrättning pröva frå­ga om fördelning av kostnader för driften av anläggningen. Fördel­ningen sker i enlighet med bestäm­melserna i anläggningslagen.

Finnes fråga som avses i första stycket böra prövas särskilt enligt vattenlagen eller anläggningslagen, skall fastighetsbildningsmyndighe­ten förordna om sådan prövning.

Anläggning som utförts som ge­mensamt arbete enligt denna lag anses inrättad enligt anläggnings­lagen. Vad som nu sagts gäller ej dike, om fråga om fördelning av kostnader för driften prövats en­ligt vattenlagen.


14 kap.

1 § Uppkommer vid fastighetsbildning fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eUer om beståndet eller omfånget av servitut som bildats på annat sätt än enligt 2—6 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det be­hövs för fastighetsbUdningen.


På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet


På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet


 


Prop. 1973:160


33


 


Nuvarande lydelse

eller om beståndet eller omfånget av servitut som tillkommit vid av-vittring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbUdning eller enskilda vägar eller enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida icke frågans avgörande uppenbar­ligen är utan betydelse för sökan­den. Samma rätt att .påkalla fastig­hetsbestämning tillkommer bygg­nadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan.


Föreslagen lydelse

eller om beståndet eller omfånget av servitut som tUlkommit vid av-vittring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller motsvarande äldre bestäm­melser, såvida icke frågans avgö­rande uppenbarligen är utan be­tydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighetsbestämning tillkommer byggnadsnämnden så­vitt gäller område med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan.


16 kap. 1 §

Är talan i fastighetsbildnings­mål icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighets­domstolen.

Är talan i fastighetsbildnings­mål icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighets­domstolen. Har besvärsinlagan fö­re besvärstidens utgång kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten, skall den omständigheten att inla­gan först efter utgången av nämn­da tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

10    Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971: 948)

Härigenom förordnas, att 60 § väglagen (1971: 948) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


60


För att minska de olägenheter, som genom vägran av tillstånd som avses i 39 § eller genom före­skrift eller förordnande som med­delats med stöd av 39—41 § upp-korruner för fastighet som haft utfart till  allmän väg,  får väg-

3    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


För att minska de olägenheter, som genom vägran av tillstånd som avses i 39 § eller genom före­skrift eller förordnande som med­delats med stöd av 39—41 § upp­kommer för fastighet som haft utfart  till   allmän  väg,  får  väg-


 


Prop.1973:160


34


 


Nuvarande lydelse

hållaren själv bygga nödvändig utfartsväg för fastigheten. Väghål-laren får därvid, i den mån det behövs för företagets genomföran­de, göra gällande den rätt att på­påkalla förrättaing enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar för ianspråktagande av annan fastighet tillhörig mark och att föra talan vid förrättningen, som tUlkommer ägaren av fastighet, vars behov av utfartsväg skall tUlgodoses.


Föreslagen lydelse

hållaren själv bygga nödvändig
utfartsväg för fastigheten. Väghål-
laren får därvid, i den mån det
behövs för företagets genomföran­
de, göra gällande den rätt att på­
kalla förrättning enligt anlägg­
ningslagen (
           ) för ian­
språktagande av annan fastighet
tillhörig mark och att föra talan.
vid förrättningen, som tillkommer
ägaren av fastighet, vars behov av
utfartsväg skall tillgodoses.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 57 och 59 §§ lagen (1955:183) om bank­rörelse skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


57 §1


Bankaktiebolag skall tUl insättar-nas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande tUl bankbolagets till­gångar och tUl garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, chec­kar, postremissväxlar samt ford­ringar hos riksbanken och riks­gäldskontoret,

2.    skattkammarväxlar och ob­ligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller in­rättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebo­lag,

3.    andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfäUighet, bankaktiebolag,

» Senaste lydelse 1972: 656.


Bankaktiebolag skall tUl insättar-nas skydd ha eget kapital tUl visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till bankbolagets till­gångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, chec­kar, postremissväxlar samt ford­ringar hos riksbanken och riks­gäldskontoret,

2.    skattkammarväxlar och ob­
ligationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in­
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo­
lag,

3.   andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jäm­
förlig samfällighet, bankaktiebolag.


 


Prop. 1973:160


35


 


Nuvarande lydelse

sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 av­sedd kassa eller imättning, kredit­aktiebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4.    fordringar för vUka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5.    garantiförbmddser för vUka banken erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran som an­gives under A 1—4,

B.     1. andra fullgoda obligatio­
ner än de som angivas under A 2,

2.    fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäk­ringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3.    fordringar för vUka säkerhe­ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,

inteckning i jordbraks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttio­fem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande på bankbolagets föranstaltande,

4.    garantiförbindelser för vUka
banken erhållit säkerhet i värde­
handling eller fordran, som angi­
ves under B 1—3,

C.     1. fordringar för vilka säker­
heten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är för­stärkt med borgen och inteckning­en ligger mellan sjuttiofem och ett-


Föreslagen lydelse

sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 av­sedd kassa eller inrättning, kredit­aktiebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4.    fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eUer fordran, som angives under A 1—3,

5.    garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran som an­gives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligatio­ner än de som angivas under A 2,

2.    fordringar för vilka utländskt bankföretag eUer annat försäk­ringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3.    fordringar för vUka säkerhe­ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B  1  eller 2,  eller

inteckning i jordbraks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttio­fem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten.

4. garantiförbindelser för vilka banken erhåUit säkerhet i värde­handling eller fordran, som angi­ves under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säker­heten utgöres av

inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är för­stärkt med borgen och inteckning­en ligger mellan sjuttiofem och ett-


 


Prop. 1973:160


36


Föreslagen lydelse

hundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen el­ler, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomt­rätten,

förlagsbevis eller aktie, som no­teras vid fondbörs här i landet, el­ler

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofem­tusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller bor­gensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garanti­förbindelser utom sådana som en­ligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

Nuvarande lydelse

hundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen el­ler, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt tUl sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör tUl tomt­rätten,

förlagsbevis eller aktie, som no­teras vid fondbörs här i landet, el­ler

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofem­tusen kronor,

2. garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller bor­gensförbindelse som angives under Cl,

D. övriga tUlgångar och garanti­förbindelser utom sådana som en­ligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital tUl lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp tUl bokfört värde och garantiförbindelse tiU sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av bankbolaget, intUl ett belopp motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagets kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tUlskjutit tUl annat in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är del­ägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grandval av intecknuig i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som ute-


 


Prop. 1973:160


37


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


slutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tiUgodose där­med sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget kapital av­räknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fas­tighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eUer den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på grandval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel tiU främjande av bostadsbyggandet sådant lån bevU-jats till uppförande av viss byggnad, skall tUl grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser faststäUda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna upp­föres, om ej särskUda skäl föranleda annat.

59 §2


Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av bor­gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av bankaktiebolags eget kapital och dess inlåning. Däratöver får kredit utan säkerhet bevUjas,

1.    sådan låntagare, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2.    samfällighet som avses i la­gen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsan­läggningar, såvida krediten ej över­stiger belopp för vilket förmåns­rätt åtnjutes på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på bankbolagets föranstaltande,

3.    näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.


Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av bor­gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas tUl ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av bankaktiebolags eget kapital och dess inlåning. Däratöver får kredit utan säkerhet bevUjas,

1.   sådan låntagare, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2.   samfällighetsförening.

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.


Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag.

Bestämmelsen i 49 § om förbud för bankbolag att som pant mottaga egen aktie äger motsvarande tUlämpning på förlagsbevis som bolaget ut­färdat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. ' Senaste lydelse 1968: 601.


 


Prop. 1973:160


38


12    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 26 och 28 §§ lagen (1955: 416) om spar­banker skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

26 Sparbank skall till insättarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till sparbankens tUl­gångar och tiU garantiförbindelser som sparbanken ingått (placering­ar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen

A.    1. inneliggande kassa, chec­
kar, postremissväxlar samt ford­
ringar hos riksbanken och riks­
gäldskontoret,

2.    skattkammarväxlar och obli­gationer som utfärdats av staten, kommun eUer därmed jämförUg samfällighet, allmän kassa eller in­rättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebo­lag, -

3.    andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet, bankaktiebo­lag, sparbank, postbanken, central­kassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kre­ditaktiebolag eller försäkringsföre­tag med svensk koncession svarar,

4.    fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5.    garantiförbindelser för vUka sparbanken erhållit säkerhet i vär­dehandling eller fordran, som an­gives under A 1—4,

B.    1. andra fullgoda obligatio­
ner än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vUka utländskt bankföretag   eUer   annat   försäk-

» Senaste lydelse 1972: 657.


Föreslagen lydelse §1

Sparbank skall till insättamas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande tiU sparbankens till­gångar och till garantiförbindelser som sparbanken ingått (placering­ar). Vid beräkningen av kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A.    1. inneliggande kassa, chec­
kar, postremissväxlar samt ford­
ringar hos riksbanken och riks­
gäldskontoret,

2.    skattkammarväxlar och obli­gationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller in­rättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebo­lag,

3.    andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jäm­förlig samfällighet, bankaktiebo­lag, sparbank, postbanken, central­kassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kre­ditaktiebolag eller försäkringsföre­tag med svensk koncession svarar,

4.    fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5.    garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i vär­dehandling eller fordran, som an­gives under A 1—4,

B.    1. andra fullgoda obligatio­
ner än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag   eller   annat   försäk-


 


Prop. 1973:160


39


 


Nuvarande lydelse

ringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3.   fordringar för vilka säkerhe­
ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs-eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttio­fem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december 196Ö (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande på sparbankens föranstaltande, .

4.   garantiförbindelser för vUka
sparbanken erhållit säkerhet i vär­
dehandling eller fordran, som an­
gives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säker­heten utgöres av

inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fastig­het, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteck­ningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det upp­skattade värdet av den fasta egen­domen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträt­ten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i frå­ga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomt­rätten,

förlagsbevis eller aktie, som no­teras vid fondbörs här i landet, el­ler


Föreslagen lydelse

ringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet uiom sjuttio­fem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten.

4. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i vär­dehandling eller fordran, som an­gives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vUka säker­heten utgöres av

inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med flerfamiljs­hus för vUket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerhe­ten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttio­fem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomt­rätt, av byggnad som hör till tomt­rätten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i frå­ga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör tUl tomt­rätten,

förlagsbevis eller aktie, som no­teras vid fondbörs här i landet, el­ler


 


Prop. 1973:160                                                        40

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

borgen, dock ej till högre belopp borgen, dock ej tUl högre belopp

för varje låntagare än tjugufemtu- för varje låntagare än tjugufem-

sen kronor,                                               tusen kronor,

2. garantiförbindelser för vUka 2. garantiförbindelser för vUka

sparbanken erhåUit säkerhet i form sparbanken erhållit säkerhet i form

av   värdehandling,   fordran   eUer av   värdehandling,   fordran   eller

borgensförbmddse    som    angives borgensförbindelse    som    angives

under C 1,                                                    under C 1,

D. övriga tiUgångar och garan- D. övriga tiUgångar och garan­
tiförbindelser utom sådana som
tiförbinddser utom sådana som en-
enligt femte och sjätte styckena
ligt femte och sjätte styckena skola
skola avräknas från sparbankens
avräknas från sparbankens egna
egna fonder.
                                                     fonder.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I öv­rigt skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder tUl lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställ­da av sparbanken, intill ett belopp motsvarande sparbankens reserv­fond. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio pro­cent av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har tUl huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslu­tande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggande sådant lån bevil­jats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmdser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna upp­föres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Sparbank, som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande


 


Prop. 1973:160


41


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kra­vet på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskottet i be­räkning intill belopp och på villkor som tiUsynsmyndigheten fastställer.


Kredit fär bevUjas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av bor­gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av sparbanks fonder och dess inlå­ning. Därutöver får kredit utan sä­kerhet beviljas

1.   sådan låntagare, som avses i 26 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2.   samfällighetsförening.

28: Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av bor­gen. Utan säkerhet fär dock kredit lämnas tUl ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av sparbanks fonder och dess inlå­ning. Därutöver får kredit utan sä­kerhet beviljas

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

1.    sådan låntagare, som avses i 26 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2.    samfällighet som avses i la­gen den 16 december 196Ö (nr 700) om vissa gemensamhetsan­läggningar, såvida krediten ej över­stiger belopp för vilket förmåns­rätt åtnjutes på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar en­ligt nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på sparbankens föranstaltande,

3.    näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Aktie i bolag, som huvudsakUgen förvaltar eller driver handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även föriagsbevis som utfärdats av sådant bolag.

Sparbank får ej som pant mottaga förlagsbevis, som sparbanken ut­färdat, och ej heller bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Senaste lyddse 1968: 602.


 


Prop. 1973:160


42


13    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 34 och 36 §§ lagen (1956: 216) om jord­brukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


34 §1


Centralkassa jämte anslutna jordbrakskassor skall till insättar­nas skydd ha eget kapital tUl visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensamt i förhållande tUl deras tUlgångar och av dem in­gångna garantiförbindelser (place­ringar). Vid beräkningen av ka­pitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, chec­kar, postremissväxlar samt ford­ringar hos riksbanken och riks­gäldskontoret,

2.    skattkammarväxlar och obli­
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in­
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo­
lag,

3.     andra fordringar för vUka
staten, kommun eller därmed jäm­
förlig samfällighet, bankaktiebo­
lag, sparbank, postbanken, central­
kassa eller annan under A 1 eller
2 avsedd kassa eller inrättning,
kreditaktiebolag eller försäkrings­
företag med svensk koncession
svarar,

4.    fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A1 —3,

5.    garantiförbindelser, som ut­färdats av centralkassan eller an­sluten jordbrukskassa och för vil­ka kassan erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran, som angi­ves under A 1-


Centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall till insättar­nas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes för kassorna gemensamt i förhållande tiU deras tUlgångar och av dem ingångna garantiförbindelser (pla­ceringar). Vid beräkningen av ka­pitalkravet indelas placeringarna i följande  fyra  grupper,   nämligen

A. 1. inneliggande kassa, chec­kar, postremissväxlar samt ford­ringar hos riksbanken och riks­gäldskontoret,

2.    skattkammarväxlar och obli­
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in­
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo­
lag,

3.     andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jäm­
förlig samfällighet, bankaktiebo­
lag, sparbank, postbanken, central­
kassa eller annan under A 1 eller 2
avsedd kassa eller inrättning, Icre-
ditaktiebolag eller försäkringsföre­
tag med svensk koncession svarar,

4.    fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A1 —3,

5.    garantiförbindelser, som ut­färdats av centralkassan eller an­sluten jordbrukskassa och för vil­ka kassan erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran, som angi­ves under A 1—4,


1 Senaste lydelse 1972: 658.


 


Prop. 1973:160


43


 


Nuvarande lydelse

B.     1. andra fullgoda obligatio­
ner än de som angivas under A 2,

2.   fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäk­ringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3.   fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av

värdehandling eUer fordran, som angives under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttio­fem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen el­ler, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den lö december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande på kassans föranstaltande,

4.    garantiförbindelser, som ut­
färdats av centralkassan eller an­
sluten jordbrukskassa och för vil­
ka kassan erhållit säkerhet i värde­
handling eller fordran, som angi­
ves under B 1—3,

C.     1. fordringar för vilka säker­
heten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vUket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är för­stärkt med borgen och inteckning­en ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskat­tade värdet av den fasta egendo­men eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet


Föreslagen lydelse

B. 1. andra fullgoda obligatio­ner än de som angivas under A 2,

2.   fordringar för vUka utländskt bankföretag eller annat försäk­ringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3.   fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten.

4. garantiförbindelser, som ut­färdats av centralkassan eller an­sluten jordbrukskassa och för vil­ka kassan erhållit säkerhet i värde­handling eller fordran, som angi­ves under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka sä­kerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med flerfamiljs­hus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fas­tighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och in­teckningen ligger mellan sjuttio­fem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomt­rätt, av byggnad som hör till tomt­rätten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet


 


Prop. 1973:160                                                                    44

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

av den fasta egendomen eller, i      av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och
fråga om tomträtt, av byggnad och
annan egendom som hör till tomt-
   annan egendom som hör tUl tomt­
rätten,
                               rätten,

förlagsbevis eller aktie, som no- förlagsbevis eller aktie, som no­
teras vid fondbörs här i landet,
       teras vid fondbörs här i landet,
eller
                                   eller

borgen, dock ej tiU högre belopp borgen, dock ej till högre belopp
för varje låntagare än tjugofem-
för varje låntagare än tjugofem­
tusen kronor,
                       tusen kronor,

2. garantiförbindelser, som ut-   2. garantiförbindelser, som ut­
färdats av centralkassan eller an-
   färdats av centralkassan eller an­
sluten jordbrukskassa och för vil-
    sluten jordbrukskassa och för vil­
ka kassan erhållit säkerhet i form
    ka kassan erhållit säkerhet i form
av värdehandling, fordran eUer
   av värdehandling, fordran eller
borgensförbindelse som angives
  borgensförbindelse som angives
under C 1,
                           under C 1,

D. övriga tiUgångar och garan-   D. övriga tillgångar och garan­
tiförbindelser utom sådana som
   tiförbinddser utom sådana som
enligt femte och sjätte styckena
enligt femte och sjätte styckena
skola avräknas från eget kapital,
skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I öv­rigt skall centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och

åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av stämma fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det no­minella värdet av förlagsbevis, utställda av centralkassan, intill ett belopp motsvarande det belopp vartUl centralkassans och anslutna jordbruks­kassors eget kapital uppgår. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av detta kapital.

Från centralkassans och de anslutna jordbrukskassomas eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit tUl företag som driver någon form av bankverk­samhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grandval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har centralkassa eller ansluten jordbrukskassa väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda någon av kassorna lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från det egna kapitalet avräknas åtta procent av summan av det


 


Prop. 1973:160


45


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot kassans innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som kreditkassa bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grand för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av bor­gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av centralkassas och anslutna jord­brukskassors eget kapital samt centralkassans inlåning. Däratöver får kredit utan säkerhet beviljas

1.  sådan låntagare, som avses i 34 § första stycket A 2 eUer 3, dock icke staten, samt utiändskt bankföretag,

2.  samfällighetsförening,

36 §2 Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av bor­gen. Utan säkerhet får dock kre­dit lämnas till ett sammanlagt be­lopp, som vid varje tidpunkt sva­rar mot högst tre procent av sum­man av centralkassas och anslutna jordbrakskassors eget kapital samt centralkassans inlåning. Därutöver får kredit utan säkerhet beviljas

1.   sådan låntagare, som avses i 34 § första stycket A 2 eller 3, dock icke staten, samt utländskt bankföretag,

2.   samfällighet som avses i la­gen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsan­läggningar, såvida krediten ej överstiger belopp för vilket för­månsrätt åtnjutes på grund av la­gen om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag och förmåns­rätten får göras gällande på kre­ditkassans föranstaltande,

3.   näringsidkare i och för hans       3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig,     rörelse, om krediten är kortvarig.

Kredit utan säkerhet enligt första stycket bevUjas av centralkassa eller, efter medgivande av denna, av ansluten jordbrakskassa.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även för­lagsbevis som utfärdats av sådant bolag.

Kreditkassa får ej som pant mottaga aktie i bolag, som har till upp­gift att tillgodose för kreditkassor gemensamma intressen, eller förlags­bevis, som sådant bolag eller centralkassa utfärdat, och ej heller bevis om andel i eller tillskott tiU kreditkassan själv eller annan jordbrukets kreditkassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. « Senaste lydelse 1968: 605.


 


Prop. 1973:160


46


14    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 732) om postbanken

Härigenom förordnas, att 7 och 9 §§ lagen (1969: 732) om postban­ken skall ha nedan angivna lydelse.


7§i

Nuvarande lydelse

Postbanken skall till täckning av de risker som är förenade med bankrörelsen ha kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till postbankens till­gångar och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fy­ra grupper, nämligen

A.    1. inneliggande kassa, chec­
kar, postremissväxlar samt ford­
ringar hos riksbanken och riks­
gäldskontoret,

2.   skattkammarväxlar och obli­
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller
inrättning, vars reglemente fast­
ställts av Konungen, eller kredit­
aktiebolag,

3.    andra fordringar för vUka
staten, kommun eller därmed jäm-
färlig samfällighet, bankaktiebo­
lag, sparbank, centralkassa eller
annan under A1 eller 2 avsedd
kassa eller inrättning, kreditaktie­
bolag eller försäkringsföretag med
svensk koncession svarar,

4.    fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som anges under A 1—3, och

5.    garantiförbindelser för vUka postbanken fått säkerhet i värde­handling eller fordran, som anges under A 1—4,

B.    1. andra fullgoda obligatio­
ner än de som anges under A 2,

2. fordringar för vUka utländskt

' Senaste lydelse 1972:659.


Föreslagen lydelse

Postbanken skall tiU täcknmg av de risker som är förenade med bankrörelsen ha kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till postbankens till­gångar och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A.    1. inneliggande kassa, chec­
kar, postremissväxlar samt ford­
ringar hos riksbanken och riks­
gäldskontoret,

2.   skattkammarväxlar och obli­
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in­
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo­
lag,

3.    andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jäm­
förlig samfällighet, bankaktiebolag,
sparbank, centralkassa eller annan
under A 1 eller 2 avsedd kassa el­
ler inrättning, kreditaktiebolag el­
ler försäkringsföretag med svensk
koncession svarar,

4.    fordringar för vUka säkerhe­ten utgöres av värdehandling eller fordran, som anges under A 1—3, och

5.    garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värde­handling eller fordran, som anges under A 1—4,

B.    1. andra fullgoda obligatio­
ner än de som anges under A 2,

2. fordringar för vUka utländskt


 


Prop. 1973:160


47


 


Nuvarande lydelse

bankföretag eller annat försäk­ringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3.    fordringar för vilka säkerhe­
ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomt­rätt till sådan fastighet inom sjut­tiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen el­ler, i fråga om tomträtt, av bygg­nad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen (19öö: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsan­läggningar, om förmånsrätten får göras gällande på postbankens för­anstaltande,

4.     garantiförbindelser för vUka
postbanken fått säkerhet i värde­
handling eller fordran, som anges
under B 1—3,

C. 1. fordringar för vUka sä­kerheten utgöres av

inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en eller två-familjshus eller med flerfamiljs­hus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fas­tighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och in­teckningen Ugger mellan sjuttio­fem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomt­rätt, av byggnad som hör tiU tomt­rätten,

inteckning i fastighet, som helt eUer delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fräga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomt­rätten,

förlagsbevis eller aktie, som no-


Föreslagen lydelse

bankföretag eller annat försäk­ringsföretag än som avses under A3 eller samfällighetsförening sva­rar,

3. fordringar för vilka säkerhe­ten utgöres av

värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten.

4. garantiförbuidelser för vilka postbanken fått säkerhet i värde­handling eller fordran, som anges under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säker­heten utgöres av

inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en eller två-familjshus eller med flerfamiljs­hus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fas­tighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och in­teckningen ligger mellan sjuttio­fem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomt­rätt, av byggnad som hör till tomt­rätten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för indu­striell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomt­rätten,

förlagsbevis eUer aktie, som no-


 


Prop. 1973:160                                                                    48

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

teras vid fondbörs här i landet, teras vid fondbörs här i landet,

eller                                                                     eller

borgen, dock ej till högre belopp borgen, dock ej tiU högre belopp
för varje låntagare än tjugofem-
för varje låntagare än tjugofem­
tusen kronor,
                                            tusen kronor,

2. garantiförbindelser för vUka 2. garantiförbindelser för vilka
postbanken fått säkerhet i form av
postbanken fått säkerhet i form av
värdehandling, fordran eller bor-
värdehandling, fordran eller bor­
gensförbindelse som anges under
gensförbindelse som anges under
Cl,
                                                                         Cl,

D. övriga tUlgångar och garanti- D. övriga tillgångar och garanti­
förbindelser utom sådana som en-
förbindelser utom sådana som en­
ligt femte och sjätte styckena skall
ligt femte och sjätte styckena skall
avräknas frän postbankens risktäc-
avräknas frän postbankens risktäc­
kande kapital.
                                           kände kapital.

För placeringar, som anges under A, fordras ej risktäckande kapital. I övrigt skall postbanken vid varje tidpunkt ha risktäckande kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som anges under B, fyra procent av summan av placeringar, som anges under C, och åtta procent av summan av placeringar, som anges under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nomineUa belopp.

Med postbankens risktäckande kapital avses stamkapital, statsverks­lån, dispositionsfond och balanserade vinstmedel.

Från postbankens risktäckande kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tUlskjutit till annat in- eller utländskt företag som driver någon form av bank­verksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har tUl huvud­sakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har postbanken väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som ute­slutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvär­vats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tUlgodo­se därmed sammanhängande behov, skall från postbankens risktäckan­de kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktiema i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som postbanken bestämt på grundval av särskUd värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel tUl främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall tUl grund för bedömandet i stäl­let för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fast­ställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppfö­res, om ej särskilda skäl föranleder annat.

9                                      §

Kredit får beviljas endast mot Kredit får beviljas endast mot

betryggande säkerhet i fast eUer betryggande säkerhet i fast eUer

lös egendom eller i form av bor- lös egendom eller i form av bor-


 


Prop. 1973:160


49


Föreslagen lydelse

gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver får kredit utan säkerhet beviljas

1.   sådan låntagare, som avses i 7 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2.   samfällighetsförening.

Nuvarande lydelse

gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver får kredit utan säkerhet beviljas

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

1.    sådan låntagare, som avses i 7 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,

2.    samfällighet som avses i la­gen (19ÖÖ: 700) om vissa gemen­samhetsanläggningar, såvida kre­diten ej överstiger belopp för vil­ket förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen (19öö: 701) om förmåns­rätt för fordringar enligt nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på postbankens föranstal­tande,

3.    näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

15    Förslag tUl

Lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 11, 19, 21, 30 och 31 §§ förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11 §1


Inflyter medel tUl kassan, som denna icke genast kan använda till infriande av sina förbindelser eller till utiåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel ränte­bärande   genom   insättning   hos

1 Senaste lydelse 1970: 66. 4   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


Inflyter medel tUl kassan, som denna icke genast kan använda tUl infriande av sina förbindelser eller tiU utiåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel ränte­bärande   genom   insättning   hos


 


Prop. 1973:160


50


 


Nuvarande lydelse

riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jord­brakskredit eller postbanken eller genom placering i statsobligatio­ner eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller genom utlåning mot betryggande säkerhet av såda­na obligationer eller av inteckning i fastighet eller i tomträtt eller mot sådan förmånsrätt som åtnju­tes på grund av lagen den lö de­cember 1966 (nr 701) om för­månsrätt för fordringar enligt la­gen om vissa gemensamhetsanlägg­ningar och som får göras gällande på kassans föranstaltande.


Föreslagen lydelse

riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jord­brukskredit eller postbanken eller genom placering i statsobligatio­ner eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller genom utlåning mot betryggande säkerhet av såda­na obligationer eller av inteckning i fastighet eller i tomträtt eller genom utlåning åt samfällighets­förening.


19 §


Stadshypoteksförening har till ändamål att lämna lån mot säker­het av inteckning i fast egendom eller tomträtt och lån för vilket förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen om förmånsrätt för ford­ringar enligt lagen om vissa ge­mensamhetsanläggningar samt att driva annan verksamhet som står i samband därmed.


Stadshypoteksförening har till ändamål att lämna lån mot säker­het av inteckning i fast egendom eller tomträtt och lån åt samfäl­lighetsförening samt att driva an­nan verksamhet som står i sam­band därmed.


21 §


Medlem i förening är fastig­hetsägare, tomträttshavare eller i 31 § angiven samfällighet, som hos föreningen häftar för lån för vilket föreningen erhållit medel från kassan.


Medlem i stadshypoteksförening är fastighetsägare, tomträttshava­re eller samfällighetsförening, som hos stadshypoteksföreningen häftar för lån för vilket denna erhållit medel från kassan.


30 §

Intecknuig i fast egendom eller tomträtt skall lyda på minst det be­lopp, till vilket län beviljas, och Ugga inom tre fjärdedelar av uppskatt­ningsvärdet av den fasta egendomen eller av byggnad, som hör till tomt­rätten.

Inteckning, som utgör säkerhet för byggnadskreditiv, skall lyda på minst det belopp med vUket kreditivet tages i anspråk.

Uppskattningsvärdet bestämmes av den långivande föreningen på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån bevUjats tUl uppförande av viss byggnad, bör tUl grand för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser faststäUda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleder annat.


 


Prop. 1973:160


51


 


Nuvarande lydelse

Får beträffande den fasta egen­domen eller tomträtten åtnjutas förmånsrätt på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsan­läggningar, skall vid beviljande av lån mot inteckningssäkerhet anses som om lånesökanden till belopp, för vilket sådan förmånsrätt får åtnjutas, erhållit lån mot säkerhet av inteckning med bästa förmåns­rätt.


Föreslagen lydelse

Åtnjuter samfällighetsförening, som förvaltar gemensamhetsan­läggning, förmånsrätt för fordran i lånesökandens fasta egendom el­ler tomträtt, skall vid bevUjande av lån mot inteckningssäkerhet an­ses som om lånesökanden till be­lopp, motsvarande den del av kost­naden för utförande av anlägg­ningen som belöper på hans fasta egendom eller tomträtt, erhållit lån mot säkerhet i form av panträtt på grund av inteckning med bästa för­månsrätt.


31 §


Till samfällighet, som avses i la­gen den lö december 196Ö (nr 700) om vissa gemensamhetsan­läggningar, får förening lämna lån //// belopp för vilket förmånsrätt får åtnjutas på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag, om förmånsrätten får göras gällande på föreningens för­anstaltande.

Samfällighet får ej beviljas lån till högre belopp än det vartill med hänsyn till 30 § första och tredje styckena lån mot inteck­ningssäkerhet sammanlagt kunnat lämnas för de fastigheter som ut­gör samfälligheten.

Lån får lämnas samfällighet även i form av byggnadskreditiv. Första och andra styckena äger därvid   motsvarande   tiUämpning.

Första—tredje styckena äger motsvarande tillämpning på tomt­rätt, som är inskriven, och på så­dan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom.


Till samfällighetsförening får stadshypoteksförening lämna lån utan inteckningssäkerhet.

Samfällighetsförening får ej be­viljas lån till högre belopp än det vartill med hänsyn till 30 § förs­ta och tredje styckena lån mot inteckningssäkerhet sammanlagt kunnat lämnas för de fastigheter och tomträtter som har del i sam­fälligheten.

Lån får lämnas samfällighets­förening även i form av byggnads­kreditiv. Första och andra stycke­na äger därvid motsvarande tUl-lämpning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973:160


52


16    Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 9 § jordabalken skaU ha nedan angivna lydelse.


Föreslagen lydelse 20 kap. 9§

Nuvarande lydelse

Har fastighet förvärvats genom expropriation eller liknande tvångsförvärv eUer sålts exekutivt tUl betalning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av pant­rätt eUer på annan grand svarar oavsett vem den tillhör, har för­värvaren rätt att erhålla lagfart utan hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart.


Har fastighet förvärvats genom
expropriation eller liknande
tvångsförvärv eller sålts exekutivt
tUl betalning av fordran för vilken
den till följd av upplåtelse av pant­
rätt eller på annan grund svarar
oavsett vem den tUlhör, har för­
värvaren rätt att erhålla lagfart
utan hinder av att den föregående
ägaren ej har lagfart. Detsamma
gäller samfällighetsförenings för­
värv enligt 5 § lagen (
       )
om förvaltning av samfälligheter.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

17   Förslag till

Förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas, att 4 § stämpelskatteförordningen (1964: 308)i skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Skatteplikt föreligger icke vid

1)   förvärv från make, om för­
värvet sker i syfte att för sam­
manläggning åstadkomma enhet­
liga lagfartsförhållanden beträffan­
de makarnas fasta egendom;

2)   förvärv genom byte i den mån
vederlaget utgöres av annan fast
egendom, om bytet sker för att
åstadkomma en lämpligare fastig-

' BaUcen omtryckt 1971:1209.

» Förordningen omtryckt 1971: 454.


4§


Föreslagen lydelse

Skatteplikt föreligger icke vid

1)   förvärv från make, om för­
värvet sker i syfte att för samman-
läggnmg åstadkomma enhetliga
lagfartsförhållanden beträffande
makarnas fasta egendom;

2)   förvärv genom byte i den mån
vederlaget utgöres av annan fast
egendom, om bytet sker för att
åstadkomma en lämpligare fastig-


 


Prop. 1973:160


53


 


Nuvarande lydelse

hetsindelning eller utgör led i åt­gärder för jordbrakets eller skogs­brukets yttre rationalisering;

3)   sambmksförenings   förvärv genom tUlskott från medlem;

4)   försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäk­ringsbestånd, som avses i 295 § lagen om försäkringsrörelse;

5)   förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;

 

6)   kommuns eller annan menig­hets förvärv av mark, vUken enligt fastställd plan skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskat­telagen;

7)   förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderätts-havare att inlösa under nyttjande­rätt upplåtet område;

8)   förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;

9)   förvärv av ständig besittnings­rätt till kronohemman eller krono­bygge, då på grand av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

 

10)   upplåtelse av tomträtt i ny­bildad fastighet, vars mark tidi­gare helt eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme tomt­rättshavare; eUer

11)   återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger en­ligt 42 §.


Föreslagen lydelse

hetsindelning eller utgör led i åt­gärder för jordbrukets eller skogs­brukets yttre rationalisering;

3)    sambruksförenings förvärv
genom tUlskott från medlem och
samfällighetsförenings förvärv en­
Ugt 5 § lagen (
       ) om för­
valtning av samfälligheter;

4)  försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäk­ringsbestånd, som avses i 295 § lagen om försäkringsrörelse;

5)  förvärv av jämväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;

6 kommuns eller annan menig­hets förvärv av mark, vilken enligt fastställd plan skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskat­telagen;

7)  förvärv på gmnd av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderätts-havare att inlösa under nyttjande­rätt upplåtet område;

8)  förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;

9)  förvärv av ständig besittnings­rätt till kronohemman eller krono­bygge, då på grand av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

 

10)   upplåtelse av tomträtt i ny­bildad fastighet, vars mark tidi­gare helt eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme tomt­rättshavare; eller

11)   återgång av fång i fall, där rätt tiU återviniung föreligger en­ligt 42 §.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.


 


Prop. 1973:160                                                        54

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 december 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR­DAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med stats­rådets övriga ledamöter fråga angående ny lagstiftning om gemensam­hetsanläggningar m. m. och anför.

I    Inledning

I syfte att modemisera och så långt som möjligt föra samman nu­varande bestämmelser om inrättande av anläggningar som är gemen­samma för flera fastigheter samt om förvaltningen av sådana anlägg­ningar och andra gemensamhetsbildningar har inom justitiedeparte­mentet upprättats en promemoria (Ds Ju 1971: 16) med förslag till an­läggningslag och lag om förvaltning av samfälligheter samt till över­gångs- och följdlagstiftning. Förslagen torde få fogas vid statsrådsproto­kollet i detta ärende som bilaga 1.

Remissyttranden har avgetts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i Väster­bygdens vattendomstol, statens jämvägar, statens vägverk, kammar­kollegiet, statskontoret, bankinspektionen, lantbraksstyrdsen, skogssty­relsen, statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, statens planverk, lant-mäteristyrdsen, fiskeristyrelsen, domänverket, länsstyrelsema i Stock­holms, Östergötiands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västemorrlands län, Stockholms och Göteborgs kom­muner, utredningen om ledningsrätt, vattenlagsutredningen, grustäkts-kommittén, 1969 års skyddsramsutredning, 1969 års vägutredning, bygg­lagutredningen, Sveriges advokatsamfund, Svenska kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrakarnas Riksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Sveriges Lantmätareförening, Svenska Kommunal Tekniska Föreningen, Föreningen statens lantbraks-ingenjörer. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges Allmän-


 


Prop. 1973:160                                                        55

na Hypoteksbank, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Svenska Bankför­eningen, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks-institution. Svenska Naturskyddsföreningen, Statstjänstemannaförbundet och SäUskapet för agronomisk hydroteknik.

Remissinstanserna har i vissa fall bifogat yttranden från myndigheter, tjänstemän och sammanslutningar.

Yttranden över promemorian har vidare inkommit från Skogsindu­striernas Samarbetsutskott, styrelsen för lantbrukshögskolan. Älvdalens jordägande socknemän samt Särna och Idre jordägande socknemän.

I skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 1 aprU 1970 har saneringsutredningen överlämnat en inom utredningen utarbetad promemoria och hemställt att däri anförda synpunkter måtte beaktas i förevarande lagstiftnmgsärende. En liknande hemställan har gjorts av naturvårdskommittén i skrivelse tUl Kungl. Maj:t den 15 mars 1972.

n    Lagstiftningens inriktning och omfattning

Gällande rätt

Vår nuvarande lagstiftning innehåller åtskUliga bestämmelser om samverkan mellan fastigheter. Vissa av dessa regler föratsätter att fri­vUlig överenskommelse träffas mellan fastighetsägarna. Av särskild be­tydelse är bestämmelserna i nya jordabalken (JB) om servitut. Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning får enligt 14 kap. 1 § JB i fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör tUl denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende (servitut). Servitut får dock endast avse ändamål som är av stadigva­rande betydelse för den härskande fastigheten och får inte förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra annat än underhåU av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servi-tutet. Regler om servitut fanns tidigare i lagen (1907: 36 s. 25) om servitut.

Lagstiftningen uppvisar också flera exempel på regler om fastighets-samverkan som innefattar visst mått av tvång. Sålunda innehåller fas­tighetsbUdningslagen (1970: 988) (FBL) regler om bildande av servitut och samfälligheter vid fastighetsbUdningsförrättning. Liknande bestäm­melser har funnits i tidigare fastighetsbUdningslagstiftning.

Angående förvaltningen av samfälld mark gäller bestämmelserna i lagen (1921: 299) om förvaltnmg av bysamfäUigheter och därmed jäm­förliga samfällda  ägor och  rättigheter (bysamfällighetslagen).  Denna


 


Prop. 1973:160                                                        56

lag skall tUlämpas även på rättigheter eller förmåner som är samfällda för flera fastigheter. Om särskUda bestämmelser meddelats för förvalt­ning av vad som faller under lagen, skall denna inte äga tUlämpning i vidare mån än som är förenligt med bestämmelserna. • I viss mån besläktade med de nu angivna bestämmelsema i fastighets-bUdningslagstiftningen är vissa regler i lagen (1938: 274) om rätt till jakt och lagen (1960:130) om fiskevårdsområden. Enligt dessa regler kan genom majoritetsbeslut vid förrättning bUdas sammanslutningar (jakt- resp. fiskevårdsområden) för främjande av ddägamas gemensam­ma intressen.

Beslut om bildande av jaktvårdsområde skall ange de huvudsakliga grandema för verksamheten på området. I övrigt saknas bestämmelser om förvaltningen av jaktvårdsområde.

Beträffande fiskevårdsområde skall stadgar fastställas av länsstjTcl-sen. Vidare skall styrelse finnas. Delägarna kan åläggas skyldighet att bidra tUl fiskevårdsområdets utgifter. Talan mot beslut av delägarna eller mot beslut av styrelsen om uttaxering kan föras hos länsstyrelsen genom besvär.

Vattenlagen (1918: 523) (VL) innehåller flera exempel på tvångsvis samverkan mellan fastigheter. 3 kap. behandlar institutet vattenregle­ring. Enligt detta kapitel kan samfällighet bUdas bl. a. i syfte att bereda ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft. Delägama i samfälligheten är i princip skyldiga att ta del i kostnaden för företaget, var och en efter den båtnad som uppkommer för hans egendom. Ansökan om vatten­reglering görs hos vattendomstolen och prövas av denna antingen direkt eller efter underställning av utiåtande som meddelats av synemän. Se­dan medgivande tUl vattenreglering erhållits, skall stadgar antas och fastställas av länsstyrelsen samt styrelse utses för att handha företagets angelägenheter.

En liknande samfällighetsbildning kan komma till stånd enligt 7 kap. VL, som behandlar torrläggning av mark genom dikning, vattenavled-ning eller invallning. Om dike som någon vill ta upp på sin mark är till båtnad även för annans mark, skall denne delta i dikningen. All mark vars ägare skall delta i företaget utgör en samfällighet. Delägare är i princip skyldig att ersätta kostnadema för samfällighetens torrlägg­ning efter värdet av den båtnad som bereds hans mark. Ansökan om dikning skall ges in tUl länsstyrelsen eller lantbruksnämnden och prövas vid syneförrättning. Synemännens utlåtande skall i vissa fall understäl­las vattendomstolen. Reglerna om dikning skall tUlsammans med vissa ytterligare bestämmelser tUlämpas även på vattenavledning. Härmed menas att någon för torrläggning av sin mark vill sänka eller tappa ut sjö eller annan vattensamling, fördjupa, utvidga eller räta älv, å eller annat vattendrag eller eljest avleda vatten därifrån. Att märka är att vissa dikningsföretag skall följa bestämmelserna om vattenavledning.


 


Prop. 1973:160                                                        57

Detta gäller avdikning av kärr, mosse och annan sådan vattendränkt mark, om företaget märkbart kan inverka på vattenförhållandena i vattendrag, sjö eller annan vattensamling. Vad som föreskrivs om vat­tenavledning skall i princip tillämpas även på invallning, dvs. åtgärd varigenom vall eUer annan byggnad uppförs för torrläggning vid eUer i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet. I fråga om in­vallning gäller emellertid vissa särbestämmelser. Bl. a. är skyldigheten att delta i företaget mer begränsad. Beträffande samfällighetens organi­sation och verksamhetsformer gäller samma regler för dikning, vatten­avledning och invallning. De stämmer i stort sett överens med motsva­rande bestämmelser om vattenregleringsföretag.

8 kap. VL innehåUer bestämmelser om samfällt avledande av av­loppsvatten. Är avloppsföretag gemensamt för två eller flera samhällen, skaU i allmänhet det samhälle som är bäst lämpat åläggas att ha hand om företagets angelägenheter mot ersättning för den del av företagets utgifter som skall åvUa den eller de övriga deltagarna. Om företaget är gemensamt för samhälle och en eller flera fastigheter, som är belägna utom samhället, skall dess angelägenheter som regel handhas av sam­häUet.

I nära samband med 8 kap. VL står lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, Lagen syftar tiU att reglera vattenför­sörjnings- och avloppsfrågorna mellan den som omhänderhar en allmän vatten- och avloppsanläggning — huvudmannen — och ägama av fas­tigheter som skall anslutas till anläggningen. Huvudmannen har möjlig­het att ålägga ägare av fastighet skyldighet att bidra till kostnaderna för företaget, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt detta behov inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt.

Lagen (1939: 608) om enskilda vägar (EVL) reglerar samverkan mel­lan fastigheter för att tUlgodose behovet av väg. EnUgt 2 kap., som gäller enskilda vägar i allmänhet, föreligger under vissa förutsättningar skyldighet att upplåta mark till väg och att upplåta redan befintUg väg till begagnande. Om en väg, som någon vUl bygga för sin fastighet, kommer att bli av synnerlig vikt för annan fastighet, är dennas ägare skyldig att delta i byggandet. Skyldig att delta i vägunderhåll eller vuiter-väghåUning är ägare av fastighet, som har nytta av vägen under den tid marken är bar resp. snötäckt. Väghållningsbördan fördelas mellan flera väghållningsskyldiga med hänsyn till den omfattning i vUken de be­räknas komma att begagna vägen. Dock får inte på någon fastighet läg­gas större andel än som svarar mot dess nytta av vägen. Arbetet med vägbyggnad, vägunderhåll och vinterväghållning skall utföras antingen gemensamt eller efter vägdelning. I det förra faUet bUdar fastigheterna en samfällighet för handhavandet av den gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter. För samfälligheten skall antas


 


Prop. 1973:160                                                        58

stadgar, som fastställs av länsstyrelsen, och utses en styrelse. Delägarnas rätt att besluta i samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträde. Samfällighetens medelsbehov täcks genom uttaxering. Samfälligheten har förmånsrätt för bidragsfordringar före inteckningar i ansluten fas­tighet. Frågor om rättigheter och skyldigheter enligt lagen prövas vid förrättning. Förrättningsman förordnas av länsstyrelsen. I vissa fall skall förrättnmgsmannen biträdas av två gode män. Förrättningen kan över­klagas hos fastighetsdomstolen. 3 kap. i lagen innehåller en specialregle­ring beträffande vissa vägar inom områden med tätare bebygggelse. Väghållningen inom sådant område kan genom förrättning anförtros åt en samfäUighet av delvis annat slag än som nyss nämnts. Sådan sam­fäUighet — vägförening — omfattar i regel ett stort antal fastigheter. I fråga om fördelningen av väghållningsbördan och i vissa andra hän­seenden innebär särregleringen väsentliga förenklingar. Den får sin sär­skilda prägel genom det starka aUmänna intresset av att vägnätet inom tätbebyggda områden ordnas på lämpligt sätt. Ett uttryck härför är att länsstyrelsen fått ett avgörande inflytande på frågorna om vägförenings bildande och om dess organisation och förvaltning.

Enligt lagen (1933: 269) om ägofred kan bestämmas att vissa sak­ägare gemensamt skall håUa stängsel eller utföra arbete för betesmarks inhägnande och anordnande för betesbruk. När detta blivit bestämt i laga ordning — genom förrättning eller dom eller genom skriftiig över­enskommelse — bildas en samfällighet. Är sakägarna flera än två, skall styrelse utses för samfälligheten. Vidare kan sakägarna anta stadgar.

Lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA) öppnar vidgade möjligheter att få tUl stånd samverkan mellan fastigheter. Enligt lagen kan för två eller flera fastigheter inrättas gemensam anläggning av stadigvarande betydelse för dem. Som exempel på sådan anläggning anges i lagen parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lek­plats, anordning tUl skydd mot grandvatten, ledning, anläggning för vattenförsörjning eller avlopp, värmeanläggning och tvättstuga. Lagen gäller inte allmän vatten- och avloppsanläggning eller anläggning vars inrättande gemensamt för två eller flera fastigheter kan prövas av dom­stol eller annan myndighet enligt särskilda bestämmelser. Lagen har främst till ändamål att främja frivillig samverkan. Möjlighet finns emellertid att inrätta anläggning även när enighet inte nås. Sålunda kan fastighet mot ägarens vilja anslutas tUl gemensamhetsanläggning. Fas­tighetsägare kan också framtvinga anslutning av sin egen fastighet. Tvångsmöjligheterna är emellertid begränsade till att avse i huvudsak fastigheter inom stadsplan och byggnadsplan. Vidare innehåller lagen regler om rätt att ta i anspråk utrymme för gemensamhetsanläggning. Av hänsyn till allmänna intressen föreskrivs i lagen vissa begräns­ningar i möjligheterna att få till stånd gemensamhetsanläggning. An­läggning får sålunda inte inrättas i strid mot fastställd plan eller be-


 


Prop. 1973:160                                                                    59

stämmelse för markens bebyggande eller så, att ändamålsenlig bebyg­gelse eUer lämplig planläggning försvåras. Fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggnings utförande, underhåll och drift skall en­ligt lagen ske efter andelstal. Dessa skall bestämmas med hänsyn tUl det behov som beräknas bli tiUgodosett för varje fastighet. I fråga om underhålls- och driftskostnader kan det faktiska utnyttjandet i stället läggas till grund för fördelningen. Fråga om inrättande av gemen-samhetsaidäggning prövas vid förrättning. Förrättningsman förordnas av länsstyrelsen. I vissa faU skall förrättningsmannen biträdas av två gode män. Frågan huruvida anläggning strider mot planintressen skaU av förrättningsmannen understäUas byggnadsnämndens prövning. Om nämnden vägrar medgivande tUl anläggningen, kan denna inte komma till stånd. De fastigheter för vUka gemensamhetsanläggning imättas utgör en samfällighet för anläggningens utförande, underhåll och drift. Antingen kan samfälligheten organiseras som en juridisk person med särskilt förvaltningsorgan och med möjlighet att självständigt ingå för­bindelser och förvärva egendom eller också kan den behållas i en enk­lare form utan rättssubjektivitet och särskUt förvaltningsorgan. I det se­nare fallet omhänderhas förvaltningen av aUa delägare gemensamt och dessa svarar för ingångna förbindelser med sina egna tillgångar.

Promemorieförslaget

I promemorian erinras om att bestämmelser som behandlar sam­verkan mellan fastigheter f. n. finns i ett flertal olika lagar. Dessa lagar har tUlkommit vid skUda tidpunkter. De flesta har karaktären av speciallagar som varit inriktade på att tiUgodose behovet av lagreglering på särskilda områden inom rättslivet. Av mer allmän natur är LGA, men även dess tUlämpningsområde är begränsat. Lagen omfattar nämli­gen inte sådana gemensamma anläggningar som regleras i speciallag­stiftningen.

De skilda lagarna om fastighetssamverkan företer, påpekas det i pro­memorian, ganska stora likheter beträffande den principieUa upplägg­ningen. De frågor som behandlas gäller rätt och skyldighet att delta i samverkan, rätt att ta annans utrymme i anspråk för det gemensamma ändamålet, kostnadsfördelning, prövningsförfarande och förvaltnings­organisation. Problemen har dock inte sällan fått sakliga lösningar som skiljer sig från varandra, och även i fråga om den lagtekniska utform­ningen framträder olikheter.

Att bestämmelsema företer avvikelser kan i viss utsträckning för­klaras av att de gäller gemensamhetsbildningar av helt olika karaktär och omfattning. TUl inte ringa del framstår emeUertid den bristande enhetligheten knappast som sakligt motiverad utan måste ses som en följd av att bestämmelserna har tillkommit vid skilda tidpunkter och


 


Prop. 1973:160                                                        60

att någon verklig samordning av dem inte har skett. Det ligger i öppen dag att det från principiell synpunkt inte är tillfredsställande att lag­stiftningen innehåUer i materiellt och formeUt hänseende olika lösningar på frågor som i grand och botten rör helt jämförbara förhållanden.

Lantmäteristyrelsen har enligt promemorian i skilda sammanhang framhåUit att också praktiska olägenheter är förenade med den nuva­rande ordningen. Bl. a. har påtalats att det f. n. inte är möjligt att låta en och samma association ha hand om förvaltningen av gemensam­hetsbildningar som tillkommit med stöd av olika lagar. Det är tydligt att detta i många fall tynger och fördyrar förvaltningen. Givetvis skulle det vara önskvärt att man kunde meddela gemensamma associations­rättsliga bestämmelser för alla former av fastighetssamverkan. Detta torde emellertid i vart fall på kort sikt inte vara möjligt. Däremot synes hinder inte möta att föra samman de förvaltningsbestämmelser som f. n. finns i bysamfällighetslagen med vissa av de nuvarande reglerna om förvaltning av gemensamma anläggningar till en lag. Denna bör utformas så att det blir möjligt att ställa samfäUigheter och anlägg­ningar av olika slag under förvaltning av samma association.

I promemorian påpekas vidare att lantmäteristyrelsen även framfört önskemål om samordning av bestämmelserna om inrättande av ge­mensamma anläggningar. Styrelsen har därvid fäst uppmärksamheten på att den nuvarande gränsdragningen meUan LGA och EVL medför komplikationer i tUlämpningen. Svårighetema har sin grund i att LGA inte får tUlämpas på sådan självständig väganläggning som faller inom tillämpningsområdet för EVL. SärskUt när det gäller fritidsbebyggelse är det vanligt att en väg och en gemensamhetsanläggning enligt LGA skaU betjäna samma krets av fastigheter. Praktiska skäl talar då för att frågan om anläggningarna prövas vid en förrättning, men detta går inte f. n. HärtUl kommer att det i vissa fall kan vara svårt att av­göra om en väganläggning utgör en sådan självständig anläggning på vilken EVL är tillämplig eller om den har tUl huvudsakligt syfte att möjliggöra tillträde till en gemensamhetsanläggning och alltså faller inom tillämpningsområdet för LGA (jfr prop. 1966: 128 s. 122). Även i vissa andra hänseenden anses gränsdragningen mellan LGA och EVL vålla svårigheter.

Vad som nu anförts talar enligt promemorian med styrka för att en samordning sker av reglerna i LGA och EVL. Vägande skäl kan åbe­ropas för att låta en sådan samordning omfatta även reglema om dik­ning i VL. Frågor om dikning torde inte sällan aktualiseras i samband med andra anläggningsarbeten, och det är då uppenbarligen fördel­aktigt om man genom prövning vid en förrättning kan lösa frågorna i ett sammanhang.

En reformering av bestämmelserna i LGA och EVL samt av dik-ningsreglema i VL framstår även från andra synpunkter som angelägen.


 


Prop. 1973:160                                                                    61

Möjlighet bör sålunda öppnas att få tUl stånd en ändamålsenlig sam­ordning mellan förrättningar enUgt FBL och förrättningar rörande an­läggningsföretag. Vidare är bestämmelsema i EVL och dikningsreglerna i VL i många hänseenden föråldrade och svårtillämpade. Härtill kom­mer att erfarenheterna från tiUämpningen av LGA visat att också denna lag är behäftad med vissa brister.

Det samlade reformbehov som sålimda föreligger bör, uttalas det i promemorian, tUlgodoses på det sättet att man för samman bestäm­melserna i LGA och EVL samt dikningsreglerna i VL tiU en ny och tidsenlig lag om gemensamma anläggningar.

1 enlighet med dessa överväganden innehåller promemorian förslag dels tUl anläggningslag, dels till lag om förvaltning av samfäUigheter, dels tUl övergångs- och följdlagstiftning.

Vid utformningen av lagförslagen har, framhålls det i promemorian, beaktats att visst utredningsarbete gjorts och annat sådant arbete pågår inom ifrågavarande rättsområden.

Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 26 aprU 1957 åt lantmä­teristyrelsen att i samråd med skogsstyrelsen och 1954 års fastighets-bUdningskommitté se över bysamfällighetslagen och att tUl Kungl. Maj:t inkomma med det förslag vartill översynen kunde ge anledning. Lantmä­teristyrelsen har i skrivelse den 9 november 1970 redovisat utrednings­uppdraget. Med skrivelsen har styrelsen överlämnat lagutkast och mo­tiv tUl lag om förvaltning av samfälligheter. Den av styrelsen gjorda utredningen har enligt promemorian i betydande omfattning tUlgodo-gjorts vid utformningen av förslaget tiU lag om förvaltning av samfällig­heter.

En särskUd utredningsman har den 7 november 1968 avgett betän­kande med förslag tUl ändringar i VL:s torrläggningsbestämmelser (SOU 1968:51). Betänkandet har remissbehandlats. De synpunkter som framförts i betänkandet och remissyttrandena anses ha varit av värde när det gällt att utarbeta promemorieförslaget till anläggnuigs-lag.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1969 har chefen för kommunikationsdepartementet fått bemyndigande att tUlkalla sak-i kunniga med uppdrag att se över lagstiftningen om enskUda vägar. I utredningsdirektiven har erinrats om arbetet inom justitiedepartementet med att samordna LGA, EVL och dikningsbestämmdserna i VL med regelsystemet i FBL. I samband därmed har betonats att detta arbete inte var inriktat på de särskUda materiella problemen inom EVL:s tUl-lämpningsområde. Med hänsyn tiU det uppdrag som anförtrotts åt de sakkunniga (1969 års vägutredning) har den materiella regleringen i promemorieförslagen begränsats till att gäUa sådana frågor som bör lösas på samma sätt för alla slags gemensamma anläggningar. I den


 


Prop. 1973:160                                                        62

mån specieUa bestämmelser om vägar ansetts behövliga också i fortsätt­ningen, har dessa utformats i nära anslutning till gällande rätt.

De i 3 kap. EVL upptagna reglerna om vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse företer enligt promemorian en del särdrag i för­hållande till övriga bestämmelser i EVL. De offentiigrättsliga inslagen är här framträdande. Detta hänger samman med att det allmänna har ett starkt mtresse av att väghåUningen inom tätbebyggelseområden ord­nas på ett tillfredsställande sätt. Bestämmelserna i 3 kap. EVL får också sin särskilda betydelse genom att de tjänar som medel för att genomföra byggnadsplan såvitt gäller vägar och aUmänna platser. Mot denna bak­grand är det naturligt att kommunerna ofta medverkat vid tillkomsten av vägföreningar och stött deras verksamhet. Enligt direktiven för nyss­nämnda utredning bör de sakkunniga pröva om det finns skäl att införa lagregler om kommunal medverkan i frågor som rör det enskilda väg-väsendet. I anslutning härtiU har understrakits att de sakkunniga bör hålla nära kontakt med bygglagutredningen, som enligt sina direktiv skall överväga bl. a. frågoma om ett sammanförande av stads- och bygg-nadsplaneinstituten tUl ett detaljplaneinstitut och om ansvaret för ge­nomförandet av detaljplan. Det kan, sägs det i promemorian, inte ute­slutas att de sakkunnigas överväganden rörande väghållningen inom tätbebyggelseområden leder till lösningar som inte kan inrymmas i de nya lagar som nu föreslås. Det har därför ansetts lämpligt att i avvak­tan på resultatet av de sakkunnigas arbete behåUa regleringen i 3 kap. EVL. De nya lagama har dock utformats med tanke på att de skall kunna användas för att ordna väghåUningen inom tätbebyggelseområ­den, i den mån frågoma anses böra lösas huvudsakligen på privaträtts­lig grand.

Också vissa andra bestämmelser i EVL bör enligt promemorian läm­nas orabbade av den nya lagstiftningen. Vad som åsyftas är de i 5 kap. upptagna bestämmelserna tUl främjande av trafiksäkerheten. Dessa har en så utpräglat offentUgrättslig karaktär att de knappast har sin rätta plats i förevarande lagstiftning. Det får ankomma på 1969 års vägut­redning, som enligt sina direktiv har att överväga också trafiksäkerhets-frågor, att ta ställning till var bestämmelsema slutligen skaU placeras.

Remissyttrandena

Många remissinstanser ansluter sig utan reservationer till syftet med promemorieförslagen, att modemisera och föra samman nuvarande be­stämmelser om fastighetssamverkan. Hit hör Statens Järnvägar, kam­markollegiet, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Kopparbergs och Västernorrlands län, Stock­holms och Göteborgs kommuner, fastighetsägareförbundet, lantmätare­föreningen och kommunal tekniska föreningen.

Kammarkollegiet framhåUer att spUttringen i de nuvarande bestäm-


 


Prop. 1973:160                                                        63

melserna utgör ett praktiskt hinder för rationella lösningar beträffande samverkan mellan fastigheter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län under­stryker att uppdelningen av samverkansreglerna på flera lagar medför uppenbara olägenheter och att det därför är angeläget att den undan­röjs. Länsstyrelsen i Västernorrlands län betecknar promemorieförsla­gen som en värdefull samordning och koncentration av de betydelse­fulla reglerna om fastighetssamverkan. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslagen utgör ett behövligt bidrag till förenklade former för att åstadkomma en utvidgad fastighetssamverkan och tillgo­dose ett i samhällsplaneringen ökande behov av plangenomförande åt­gärder. Enligt kommunal tekniska föreningen gör samordningen och moderniseringen av gäUande bestämmelser lagstiftningen mer lättill­gänglig och användbar. Även bankinspektionen påpekar att samord­ningen medför avsevärda praktiska fördelar. Stockholms kommun (ju­ridiska avdelningen) finner att samordningen och moderniseringen av lagmaterialet är fördelaktig från kommunal synpunkt. Lantmätareför­eningen bedömer reformen som angelägen med hänsyn tUl utveckUngen inom området för fastighetssamverkan. Liknande uttalanden görs av läns­styrelsen i Malmöhus län och Göteborgs kommun (fastighetsnämnden). Lantmäteristyrelsen understryker att betydelsen av samverkan mellan fastigheter ökar. Den allmänna tekniska och ekonomiska utveckUngen och de ökade anspråk som stäUs när det gäller miljöns tekniska, hy­gieniska och sociala standard medför att det i ökad omfattning blir anledning att genomföra gemensamma lösningar av frågor som tidigare lösts separat för varje fastighet. Det blir också i ökad omfattning ak­tuellt att lösa flera olika samverkansfrågor för en viss krets av fastig­heter liksom också att organisera en effektiv förvaltning av olika sam­verkansobjekt med identiska eUer delvis skilda ddägarkretsar. Den nu­varande splittringen av regelsystemet innebär emellertid att tiUskapan-det och förvaltningen av gemensamhetsanläggningar försvåras och för­dyras onödigtvis på grand av att olika förfaranden och förvaltningsfor­mer måste tillämpas. Detta förhållande har ofta lett till att organisato­riska lösningar med mindre väl utformad sakrättslig anknytning mellan fastighetema kommit till användning. Lantmäteristyrelsen, som i skilda sammanhang pekat på olägenhetema av rådande splittring, ser med stor tUlfredsstäUelse att förslag tiU anläggningslag och lag om förvaltning av samfäUigheter nu läggs fram. De båda lagförslagen kommer, om de upphöjs tUl lag, att medföra effektivare plangenomförandemedel och stora rationaUseringsmöjligheter. Av väsentlig betydelse är enligt styrel­sens menmg också den språkliga modernisering av lagtexten som ägt ram. Denna gör att tiUämpnmgen av de båda lagama i hög grad kom­mer att underlättas. Inte minst betydelsefuUt blir att lagbestämmelsema genom den språkliga och redigeringsmässiga reformeringen görs till-


 


Prop. 1973:160                                                                    64

gängliga för en bredare sakägarallmänhet och inte bara för personer med juridisk utbUdning.

En viss tvekan inför förslagen kommer till uttryck i 19ö9 års väg-utrednings remissyttrande. Utredningen har frågat sig om det är mo­tiverat att bryta sönder det väl sammanfogade och inarbetade system som EVL innebär i syfte huvudsakligen att tillgodose behovet av sam­fällighetsbildning på andra områden. Utredningen säger sig emellertid inte ha kunnat undgå att beakta att behovet av samfällighetsbildningar för olika ändamål ständigt stiger och att det i aUt fall med tiden torde bli ofrånkomligt att skapa någorlunda enhetUga regler, bl. a. med tanke på gränsdragnmgsproblemen. Utredningen, som vid flera tillfällen sam­rått med den arbetsgrapp som utarbetat promemorieförslagen, har vid dessa överläggningar inte velat motsätta sig att man försöker samman­föra bestämmelsema om bUdande och förvaltning av samfälligheter för skilda ändamål. En reform av denna innebörd torde kunna få väsentlig betydelse inte bara genom att skapa reda och enhetlighet i författnings­materialet utan också genom att möjliggöra önskvärda rationaliseringar av samfällighetsförvaltningen. Utredningen framhåller att den inte har anledning att frångå denna uppfattning och att den således i princip ansluter sig till de tankegångar på vilka promemorieförslagen grandar sig. Även i fråga om författningsmaterialets disposition och utformning kan utredningen i huvudsak ansluta sig till förslagen. Synpunkter som utredningen under hand framfört tiU arbetsgrappen har i stor utsträck­ning beaktats i förslagen.

Några remissinstanser mstämmer i och för sig i syftet med prome­morieförslagen men är tveksamma huravida tidpunkten är lämplig för en samordning av lagstiftningen i den utsträckning som skett. Man hän­visar härvid tUl pågående utredningar (vattenlagsutredningen och 1969 års vägutredning) och ifrågasätter om inte den i förslaget tUl anlägg­ningslag gjorda samordningen bör anstå i avvaktan på resultat av utred­ningarnas arbete. Uttalanden av denna innebörd görs av vattenrättsdo­marna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol, läns­styrelsen i Gävleborgs län, utredningen om ledningsrätt, grustäktskom-mittén, advokatsamfundet, lantbrukarnas riksförbund och skogsägare­föreningarnas riksförbund. Grustäktskommittén anser bl. a. att diknings-frågoma inte blivit tUlräckligt belysta i promemorian och att vissa av de materiella reglema i förslaget tUl anläggningslag inte är särskilt väl lämpade för dikningsföretag. Även lantbrukarnas riksförbund menar att förslaget mindre väl tar hänsyn tiU dikningsproblemen. Som ett särskilt skäl för att utesluta enskilda vägar ur förslaget anger förbundet att det är svårt att fömtse hur de relativt allmänt hållna bestämmelsema kom­mer att verka i praktiken. Advokatsamfundet påpekar att det inte finns någon klar gränsdragning mellan dikning och vattenavledning och att skUlnaden ibland kan vara svår att praktiskt bestämma. Frågan om dik-


 


Prop. 1973:160                                                        65

ningsföretagens överförande tiU anläggningslagen bör därför möjligen anstå till dess det genom vattenlagsutredningen klargjorts vilka regler som i fortsättningen skall gälla beträffande vattenavledning. Vattenrätts­domarna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol hävdar att ett dikningsföretag inte utan vidare kan sakligt jämställas med andra gemensamhetsanläggningar, eftersom frågan vilka fastigheter som får nytta av ett dikningsföretag beror på rådande hydrologiska och topografiska förhållanden.

Även vägverket finner det tveksamt om det föreligger tillräckliga skäl att till anläggningslagen överföra bestämmelserna om vägsamfälligheter i EVL och bestämmelserna om dikning i VL. Verket framhåller att statsbidrag till drift av enskilda vägar utgår till drygt 20 000 olika väg-sammanslutningar. Endast för en mindre del av dessa är väghållningen ordnad genom vägföreningar eller friviUiga överenskommelser. An­talet sådana organisationer torde kunna uppskattas till 4 000—5 000. Ett inordnande av vägsamfälligheterna under anläggningslagen skulle kunna ge upphov tUl betydande komplikationer som knappast skulle motsvaras av de fördelar den nya lagstiftningen är avsedd att medföra. Verket imderstryker att det enskilda vägnätet måste planeras och utfor­mas på ett för den allmänna trafiken tillfredsställande sätt. Det all-

1
manna har således ett betydande intresse av det enskilda vägnätets ut­
formning och dess styrning. Bidragsverksamheten blir därvid ett instra­
ment varigenom detta intresse kan tillgodoses på ett tekniskt och eko­
nomiskt riktigt sätt. Ett sammanförande i materiellt och formellt hän­
seende av vägsamfälligheter med andra mera "privat" inriktade sam­
fälligheter är enligt verkets mening mindre lämpligt. De arbetsratiner
som under årens lopp utvecklats och befunnits ändamålsenliga vid stats-
bidragsgivningen skulle sålunda komma att störas allvarligt. Verket
anser vidare mycket tala för att vattenfrågor i största möjliga omfatt­
ning hålls samlade i VL, särskilt med hänsyn till det intima sambandet
mellan olika sådana frågor.
                          i

Andra remissinstanser motsätter sig mera bestämt atf anläggnings­lagen får det vidsträckta tillämpningsområde som föreslagits. Uttalan­den i denna riktning görs av Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen, skogssty­relsen, domänverket, vattenlagsutredningen, föreningen statens lant­bruksingenjörer, statstjänstemannaförbundet och sällskapet för agrono­misk hydroteknik. Domänverket anser att såväl diknings- som vägföre-tag t. v. bör undantas från anläggningslagens tUlämpningsområde. Att redan nu vidta ändringar i EVL och 7 kap. VL skulle enligt verkets mening innebära ett föregripande av de på mer allsidiga bedömningar grandade förslag som pågående utredningar har att lägga fram. Genom den föreslagna lagtekniska anordningen beträffande berörda delar av EVL och VL skulle dessutom skapas ett provisoriskt och svåröverskåd­ligt komplex av i viss utsträckning allmänt hållna lagbestämmelser. Detta  skulle  medföra  svårigheter   och   osäkerhet  vid   tUlämpningen.

5   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


Prop. 1973:160                                                        66

Skogsstyrelsen framhåUer att EVL visat sig utomordentligt värdefull för skogsvägbyggnadsverksamheten. Eftersom skogsvägar ytterst sällan ra­tioneUt kan sammankopplas med andra anläggningar känner styrelsen inget angeläget behov av en genomgripande lagändring beträffande des­sa vägar. Även VL:s dikningsbestämmdser har enligt styrelsens upp­fattning fungerat väl. För dikning gäller i ännu högre grad än vid skogsvägbyggnad att anläggningen sällan kan rationellt sammankopplas med annat anläggningsföretag eller med fastighetsbUdning. Styrelsens slutsats är att förslaget till anläggningslag inte f. n. bör genomföras i de delar som rör skogsvägar och skogsdikning utan i stället överlämnas tUl de sittande utredningarna för fortsatta överväganden.

Lantbruksstyrelsen avstyrker att anläggningslagen görs tillämplig i fråga om dikning för jordbruksändamål. Styrelsen vill inte bestrida att VL:s bestämmelser om dikning behöver reformeras men anser det ofrån­komligt att den allmänna översyn av VL som f. n. sker genom vatten­lagsutredningens försorg också bör omfatta dessa bestämmelser. Enligt styrelsens mening är sambandet mellan dikning och andra åtgärder en­ligt VL i det praktiska arbetet betydligt viktigare än sambandet mellan dikning och fastighetsbildning. Förslaget att dikningsförrättning skall handläggas av förrättningslantmätare i stället för som nu av lantbraks-ingenjör eller annan tjänsteman vid lantbraksnämnd skulle medföra olägenheter i skUda hänseenden och strida mot allmänna principer om delegering och rationalisering inom statsförvaltningen. Liknande syn­pimkter framförs av föreningen statens lantbruksingenjörer, statstjänste­mannaförbundet och sällskapet för agronomisk hydroteknik.

Vattenlagsutredningen förordar att promemorieförslagen inte läggs till grund för lagstiftning i vad de gäller dikning. Utredningen anser det visserligen angeläget att frågor om samverkan mellan fastigheter får en såvitt möjligt enhetlig reglering i lagstiftningen. En del av de föreslagna reglerna i anläggningslagen kan emellertid enligt utredning­ens menmg inte anses lämpade för dikningsföretag. Detta gäller bl. a. de centrala bestämmelsema om anslutningsrätt och anslutningstvång, kostnadsfördelning och rätt att dika över annans mark. Promemorie­förslagen kan också medföra olägenheter genom att de bryter möjlig­heterna att samordna dikningsarbeten med vattenavledning och andra företag enligt VL. Utredningen erinrar vidare om att den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1971 har att enligt riksdagens önskemål över­väga kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendrag (JoU 1971: 17, rskr 67). Redan utredningens förberedande kontakter med myndigheter och enskilda visar att det här föreligger ett mycket starkt behov av lag­stiftning. Det är troligt att en lagstiftning i ämnet måste inriktas på att få tUl stånd en samverkan mellan olika intressen inom ramen för vat­tendrags- eller vattenvårdsförbund. Utrednmgen anser att det inte är ägnat att underlätta lösningen av detta kompUcerade lagstiftningspro-


 


Prop, 1973:160                                                                    67

blem, om dikningsföretagen nu bryts ut ur sitt vattenrättsliga samman­hang.

Svea hovrätt avstyrker f. n. den föreslagna samordningen av de nu­varande bestämmelserna i EVL, LGA och 7 kap. VL. Hovrätten anser att reglerna i anläggningslagen ofta fått en för vägarnas del mindre väl lämpad utformning. HärtUl kommer att ett flertal hittUls i EVL regle­rade frågor lämnats helt olösta. Antalet behövliga särbestämmelser för vägar är enligt hovrättens bedömande så stort att de helt skulle spränga ramen för anläggningslagen och motverka dess syfte att ge så enhetliga regler som möjligt för alla av lagen omfattade gemensamhetsanlägg­ningar. TiU stöd för att utesluta dikningsföretagen från anläggnings­lagens tUlämpningsområde anför hovrätten ett flertal synpunkter som i huvudsak överensstämmer med dem som förat redovisats i frågan. För den händelse dikningsföretagen ändå skulle omfattas av anlägg­ningslagen, krävs enligt hovrättens mening särbestämmelser för dessa i en helt annan omfattning än som tagits upp i promemorieförslaget, bl. a. i fråga om anslutningstvång och rätt att ta annans mark i anspråk.

Föredraganden

Sedan lång tid tUlbaka har i svensk rätt funnits regler om samverkan mellan fastigheter. Bestämmelser om servitut, dvs. rätt för ägare av fastighet att i visst hänseende ta i anspråk eUer råda över annan fastig­het, meddelas i 14 kap. JB. Vid sidan om dessa föreskrifter, som avser friviUiga upplåtelser, finns regler om samverkan som innefattar ett visst mått av tvång. Enligt FBL är det sålunda möjligt att oberoende av sak­ägares medgivande bilda samfälligheter och servitut. Lagen ohi rätt till jakt och lagen om fiskevårdsområden öppnar möjlighet att genom majo­ritetsbeslut vid förrättning bUda jakt- resp. fiskevårdsområden för främ­jande av delägarnas gemensamma intressen. Vidare innehåller olika lagar bestämmelser om inrättande av gemensamma anläggningar efter prövning vid förrättning eller av domstol. De viktigaste av dessa lagar är VL, EVL och LGA. VL innehåller bl. a. bestämmelser om vatten-reglering (3 kap.) samt om torrläggning av mark genom dikning, vatten­avledning eller invallning (7 kap.). I EVL finns förutom föreskrifter om enskilda vägar i allmänhet (2 kap.) specialbestämmelser om vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse (3 kap.) och om skogsvägar (4 kap.). LGA upptar generella regler om inrättande av gemensamma aiUäggningar som är av stadigvarande betydelse för tvä eller flera fas­tigheter. Som exempel nämns i lagen parkeringsanläggning, förbmddse-led, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten, an­läggning för vattenförsörjning eller avlopp, ledning, värmeanläggning och tvättstuga. Lagen gäller dock inte allmän vatten- och avloppsan­läggning eller anläggning vars inrättande gemensamt för två eller flera


 


Prop. 1973:160                                                        68

fastigheter kan prövas av domstol eller annan myndighet enligt sär­skUda bestämmelser.

Lagstiftningen om fiskevårdsområden och om gemensamma anläggr ningar innehåller bestämmelser inte bara om tillskapande av gemensam-hetsbUdningarna utan också om förvaltningen av dessa. I fråga om för­valtningen av samfälld mark gäller bestämmelserna i bysamfällighets­lagen. Denna äger tillämpning också på rättigheter och förmåner som är samfällda för flera fastigheter. Reglerna i bysamfällighetslagen är dock subsidiära i förhållande till förvaltningsföreskrifter i speciallag­stiftningen.

I promemorian framhålls att den bristande enhetiighet som råder beträffande bestämmelserna om fastighetssamverkan till betydande dd inte är sakligt motiverad utan måste ses som en följd av att bestämmel­serna tillkommit vid skUda tidpunkter och att någon verklig samordning av dem inte skett. Det anses från principiell synpunkt inte tillfreds­ställande att lagstiftningen innehåller i materiellt och formellt hänseen­de olika lösningar på frågor som i grand och botten rör helt jämförbara förhållanden. Också praktiska olägenheter är enligt promemorian för­enade med den nuvarande ordningen. En olägenhet är att det f. n. inte är möjligt att låta en och samma association förvalta gemensamhets-bUdningar som tUlkommit med stöd av olika lagar. En annan olägenhet som påtalas i promemorian är att man inte f. n. vid en förrättning kan pröva frågor om vägar, diken och andra gemensamhetsanläggningar när anläggningama skall betjäna samma krets av fastigheter. En refor­mering av bestämmelserna i LGA och EVL samt av dikningsreglerna i VL anses även från andra synpunkter angelägen. I promemorian pe­kas bl. a. på behovet av samordning mellan förrättningar enligt FBL och förrättningar rörande anläggningsföretag. Vidare framhålls att be­stämmelserna i EVL och dikningsreglerna i VL i många hänseenden är föråldrade och svårtillämpade samt att erfarenheterna från tiUämp­ningen av LGA visat att också denna lag är behäftad med vissa brister.

I enlighet med dessa överväganden föreslås i promemorian att be­stämmelsema om inrättande av gemensamma anläggningar i LGA, EVL och 7 kap. VL förs samman tUl en anläggningslag samt att bestämmel­serna om förvaltning av sådana anläggningar förs samman med be­stämmelserna i bysamfällighetslagen till en lag om förvaltning av sam­fälligheter. Från den föreslagna lagstiftningen undantas bestämmelserna om vägförening i 3 kap. EVL och reglerna om vattenavledning och invallnmg i 7 kap. EVL. Vidare innehåller promemorian förslag till övergångs- och följdlagstiftning.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett övervä­gande positivt mottagande. Behovet av en reform vitsordas allmänt av de länsstyrelser och kommuner som hörts i ärendet. Även olika ämbets­verk och organisationer ger uttryck för samma uppfattning. Från flera


 


Prop. 1973:160


69


håll understryks att förslaget innebär rationaliseringsmöjligheter och effektivare medel för plangenomförande.

AtskilUga remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma eller kri­tiska till förslaget. I första hand framhålls därvid att EVL och VL ät föremål för översyn av 1969 års vägutredning resp. vattenlagsutred­ningen och att resultatet av dessas arbete bör avvaktas innan förslaget genomförs. I flera yttranden betonas att dikningsfrågoma inte blivit till­räckligt belysta i promemorian och att vissa av de materiella reglema i förslaget till anläggningslag inte är lämpade för dikningsföretag. Bl. a. anses detta gäUa reglema om anslutningsrätt och anslutningstvång, kost­nadsfördelning och rätt att dika över annans mark. Det påpekas också att dikning ofta har samband med vattenavledning och andra företag enligt VL och att förslaget bryter möjligheterna att samordna företagen. Sambandet mellan dikning och fastighetsbildning sägs däremot vara mindre viktigt. Vattenlagsutredningen ger dessutom uttryck för uppfatt­ningen att ett utbrytande av dikningsföretagen ur VL skulle kunna försvåra lösningen av frågan om en samordning av olika intressen inom ramen för vattendrags- eller vattenvårdsförbund. I vissa yttranden ifrå­gasätts även lämpligheten av att föra över bestämmelsema om vägsam­fälligheter i EVL tiU anläggningslagen. Vägverket anser att ett samman­förande av vägsamfällighetema med andra samfälligheter skulle allvar­ligt störa ratinerna vid utdelning av statsbidrag till enskilda vägar. Ver­ket synes vidare hysa farhågor för att ett genomförande av förslaget skulle försvåra möjligheterna för det allmänna att påverka det enskilda vägnätets utformning. Skogsstyrelsen hävdar att byggandet av skogs­vägar sällan kan sammankopplas med andra anläggningsföretag och att det därför inte finns något angeläget behov av en genomgripande lagändring beträffande dessa vägar. Svea hovrätt slutligen anser att för­slaget till anläggningslag fått en för vägarnas del mindre väl lämpad utformning och att ett flertal i EVL reglerade frågor lämnats helt olösta i förslaget. Antalet behövUga särbestämmelser är enligt hovrättens me­ning så stort att de skulle spränga ramen för den nya lagen.

För egen del vill jag ansluta mig till uppfattningen att det fmns be­hov av att modernisera och föra samman nuvarande bestämmelser om fastighetssamverkan. Den allmänna samhällsutvecklingen medför ökade standardkrav på olika områden. Inte minst gäller detta kraven på bo­städer, serviceanordningar och fritidsanläggningar. De behov som det här är fråga om är inte sällan knutna till innehavet av fastigheter. Att tillgodose dessa behov genom separata anläggningar för varje fastighet är ofta uteslutet av tekniska, ekonomiska, hygieniska eller miljömässiga skäl. Särskilt i samband med nyexploatering och sanering av bostads­områden är det lämpligt att frågan om kollektiva anläggningar av olika slag löses i ett sammanhang. Det är även i hög grad ägnat att förbilliga och förenkla förvaltningen av anläggningar som betjänar i huvudsak


 


Prop. 1973:160                                                        70

samma krets av fastigheter, om förvaltningen är underkastad samma rättsregler och kan omhänderhas av samma organisation. Den nuvaran­de lagstiftningen om inrättande och förvaltning av gemensamma anlägg­ningar lägger hinder i vägen för sådana samlande lösningar. HärtiU kommer att den också i andra hänseenden framstår som otidsenlig och svårtillämpad. Detta gäller främst EVL och VL. LGA, som tillkom så sent som 1966, motsvarar givetvis i lagtekniskt hänseende de krav som bör ställas på en modern lag men har visat sig vara behäftad med vissa andra brister som gjort att lagen inte tUlämpats i den omfattning som avsetts.

Det framstår vidare som uppenbart att bysamfällighetslagen är för­åldrad och i behov av en genomgripande revision. Redan år 1957 fick lantmäteristyrelsen i uppdrag att se över denna lag och reformbehovet har under den tid som därefter förflutit ökat ytterligare. Även när det gäller förvaltning av de objekt som avses i denna lag gör sig kravet på samlande lösningar gäUande. Starka skäl talar också för att man öppnar möjlighet att samordna förvaltningen av dessa objekt med förvaltningen av gemensamma anläggningar.

Behovet av en ny lagstiftning i fråga om fastighetssamverkan har un­derstrukits genom tillkomsten av FBL. MeUan fastighetsbildning och an­läggningsföretag föreligger ett intimt samband. NybUdning eller ombild­ning av fastigheter föratsätter ofta att vägar byggs eller ändras till sin sträckning och att andra kollektiva anläggningar inrättas. A andra si­dan kan tillkomsten av en sådan anläggning medföra behov av ändringar i den rådande fastighetsindelningen. Detta gäller i första hand vägar men äger tiUämpning också på vissa andra slag av anläggningar. Detta ömsesidiga samband meUan fastighetsbildnings- och anläggningsfrågor gör det nödvändigt att anpassa de olika lagstiftningskomplexen till varandra. En sådan anpassning måste beröra såväl förfarandebestäm­melser som materiella föreskrifter. I samband med FBL:s ikraftträdande har visserligen i detta syfte genomförts vissa ändringar i anläggnings­lagstiftningen (prop. 1971: 151). Dessa är emellertid endast av provi­sorisk natur och innebär inte lösningar som på längre sikt kan anses godtagbara.

FBL innehåller vidare bestämmelser som i förhållande till gällande rätt innebär vidgade möjligheter att bilda samfälligheter för skilda ända­mål. Av särskild betydelse torde reglema om avsättande av mark till gemensamhetsskog komma att bli. Det är givetvis angeläget att förvalt­ningen av nytillskapade samfälligheter redan från början kan ske i rationella former.

Vad som nu har anförts talar med stor styrka för att en lagstiftning i enlighet med promemorieförslaget bör genomföras så snart som möj­ligt. Till stöd för en motsatt uppfattning har vid remissbehandlingen i första hand åberopats att såväl EVL som VL f.n. är föremål för en allmän översyn genom särskilt tUlkaUade sakkunniga och att resultatet


 


Prop. 1973:160                                                                    71

av utredningsarbetet bör avvaktas innan förslaget läggs till gmnd för lagstiftning. Med anledning härav viU jag erinra om att i direktiven för de båda utredningama gjorts vissa uttalanden som begränsar deras upp­drag och som har samband med det utredningsarbete som ligger till grand för promemorieförslaget. Sålunda har i vattenlagsutredningens direktiv framhållits att ställning först senare kunde tas tiU frågan i vad mån utredningen borde se över torrläggningsbestämmdsema i 7 kap. VL (1969 års riksdagsberättelse Ju: 58). I direktiven för 1969 års väg­utredning har erinrats om det redan pågående arbetet med en ny lag­stiftning om samverkan meUan fastigheter samt betonats vikten av att detta och översynen av EVL bedrevs i nära samråd (1971 års riksdags­berättelse K: 32).

Det utredningsarbete som bedrivits inom justitiedepartementet och som lett fram till promemorieförslaget omfattar alltså inte frågor som förbehållits vattenlagsutredningen och 1969 års vägutredning. A andra sidan innebär vad som anförts i utredningsdirektiven inte att de frågor som behandlas i promemorieförslaget definitivt undandragits utred­ningarna. Om det med hänsyn till den kritik mot förslaget som fram­förts vid remissbehandlingen eller av andra skäl anses nödvändigt att vissa frågor bryts ut ur förslaget och hänskjuts tUl utredningarna för fortsatta överväganden, bör givetvis så ske. Det Ugger i sakens natur att stor vikt härvid måste fästas vid de synpunkter som framförts i ut­redningarnas remissyttranden.

Vattenlagsutredningen har som tidigare nämnts förordat att prome­morieförslaget inte läggs tiU grand för lagstiftning såvitt gäller diknings­företag. Vad utredningen anfört tUl stöd för detta ställningstagande styrks av uttalanden från andra remissinstanser som har sakkunskap i torrläggningsfrågor. Mot bakgrunden härav finner jag övervägande skäl tala för att dikningsfrågoma inte löses i detta sammanhang utan att de tillsammans med övriga torrläggningsfrågor överlämnas till vattenlags­utredningen. Jag kommer senare denna dag att anmäla fråga om ut­vidgning av utredningens uppdrag i dessa hänseenden. Jag vill emeller­tid redan här understryka vikten av att sambandet mellan torrläggnings­företag och andra anläggningsföretag samt fastighetsbildningsåtgärder beaktas under det fortsatta utredningsarbetet.

1969 års vägutredning har i sitt remissyttrande i princip godtagit pro­memorieförslaget. Av yttrandet framgår också att förslaget utarbetats i samråd med utredningen i enlighet med vad som föratsätts i dess di­rektiv. Mot denna bakgrand saknas det anledning anta att ett genom­förande av promemorieförslaget skulle föregripa resultatet av utred­ningens arbete eller försvåra detta. Inte heller i övrigt kan jag finna tillräckliga skäl föreligga för att bryta ut vägfrågoma ur förslaget. Som framgår av det följande bör vissa ändringar och kompletteringar göras i förslaget till anläggningslag. Det står givetvis utredningen fritt att un­der sitt fortsatta arbete föreslå ytterligare ändringar och komplette-


 


Prop. 1973:160                                                        72

ringar. De behövliga särbestämmdsema torde mycket väl kunna rym­mas inom ramen för lagen. Påståendet att ett sammanförande av väg­samfälligheter med andra samfälligheter skulle allvarligt störa arbets­rutinerna vid statsbidragsgivningen till enskilda vägar synes överdrivet. Även om vissa komplikationer skuUe uppstå, måste dessa anses väga lätt i förhållande tiU de fördelar som står att vinna. Möjligheterna för det allmänna att genom statsbidragsgivningen påverka det enskilda vägnä­tets utformning berörs inte genom den föreslagna nya lagstiftningen.

Jag anser således att promemorieförslaget med undantag av de delar som rör dikningsföretag bör läggas till grund för lagstiftning.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.    anläggningslag,

2.    lag om förvaltning av samfälligheter,

3.    lag om införande av anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfäUigheter,

4.    lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen ( ) om förvalt­ning av samfälligheter,

5.    lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt,

6.    lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt,

7.    lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols­ärenden,

8.    lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

9.    lag om ändring i fastighetsbUdningslagen (1970:988),

 

10.   lag om ändring i väglagen (1971: 948),

11.   lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

12.   lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,

13.   lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrakskasserörelsen,

14.   lag om ändring i lagen (1969: 732) om postbanken,

15.   lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sve­riges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2'.

III    Förslaget till anläggningslag

1 Allmänna synpunkter

1.1 Promemorieförslaget och remissyttrandena

1.1.1 Lagtekniska frågor

Promemorieförslaget. Enligt promemorian talar starka skäl för att man för samman de nuvarande bestämmelserna i LGA och EVL samt dikningsreglerna i VL till en enda lag om gemensamhetsanläggnmgar.

 Av bilaga 2 återges här endast författningsförslagen under 1—9. Övriga för­fattningsförslag är likalydande med motsvarande, vid propositionen fogade för­slag.


 


Prop. 1973:160                                                        73

En sådan reform innebär inte att samtliga bestämmelser i den nya la­gen skall ha generell tUlämplighet på de olika slags anläggningar som det här är fråga om. Anläggningama tjänar ändamål av skiftande art och deras omfattning och utformning varierar inom vida gränser. Det föreUgger därför behov av särbestämmelser för vissa typer av anlägg­ningar. Sådana särbestämmelser kan tas upp i särskUda avdelningar i den nya lagen.

Om man skaU nå några påtagliga vinster med en gemensam lag, är det emellertid, sägs det vidare i promemorian, tydligt att särregleringen inte får bli alltför omfattande. Goda förutsättningar synes också före­ligga att utforma lagen på sådant sätt att vissa grundläggande bestäm­melser får generell gUtighet; Frågor om tvångsdelaktighet, tvångsrätt, beaktande av allmänna intressen, kostnadsfördelning, prövningsförfa­rande och överprövning uppkommer beträffande samtliga anläggnings­typer, och det framstår som naturligt att de löses efter samma princi­per.

När det gäller att utforma bestämmelser i dessa ämnen anses det ligga nära till hands att söka förebilder i FBL. Frågor av det slag som nyss nämnts har där fått tidsenliga lösningar. I den mån dessa lämpar sig även för anläggningsförhållanden faller det sig naturligt att använda sig av dem i anläggningslagen. Härigenom skulle möjligheterna att sam­ordna förrättningar enligt de olika lagarna öka i hög grad och lagtill-lämpningen även i övrigt underlättas.

Vid sidan av FBL bör enligt promerorian LGA tjäna som mönster vid utformningen av den nya lagen. Emellertid är det tydligt att man endast i begränsad utsträckning kan efterbUda LGA:s regler. En anled­ning härtill är att den nya lagen får ett betydligt vidsträcktare tillämp-nmgsområde vUket gör att reglerna ofta måste ges en mer allmän av­fattning än bestämmelserna i LGA. En annan orsak är att man vid ut­formningen av de nya reglerna måste beakta behovet av samordning med FBL. Slutiigen har erfarenheten visat att LGA:s regelsystem på en del punkter inte fungerar helt tillfredsställande, och det är givetvis an­geläget att man inte överför dessa brister till en ny lagstiftning.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen erinrar om att anläggningsla­gen är avsedd att reglera gemensamhetsanläggningar av vitt skUda typer. En förutsättning härför är att de allmänna bestämmelserna utformas så, att en flexibel tiUämpning blir möjlig. Först i andra hand bör olika specialintressen tillgodoses genom särskilda bestämmelser. Promemorie­förslaget är enligt styrelsens mening uppbyggt på detta sätt.

I några remissyttranden diskuteras frågan om lämpligheten av att ef­terbilda FBL:s bestämmelser i den utsträckning som skett i promemorian. Bankinspektionen menar att den sålunda gjorda uppläggningen av ar­betet medför avsevärda fördelar. Proceduren vid anläggningsförrättning


 


Prop. 1973:160                                                        74

blir, påpekas det, densamma som vid fastighetsbUdning, och samord­ning av förrättningar kan ske på ett smidigt sätt. Enligt inspektionens uppfattning står promemorieförslagen lagtekniskt på en hög nivå. Hov­rätten över Skåne och Blekinge uttalar att sammanförandet av de olUca anläggningsrättsliga bestämmelsema med varandra och samordningen av dessa med FBL vållat betydande lagtekniska svårigheter. Resultatet av arbetet har emellertid enUgt hovrättens mening blivit i stort sett myc­ket gott. Lantmätareföreningen betecknar den gjorda anpassningen till FBL:s regelsystem som nödvändig och ändamålsenlig. Ett liknande utta­lande görs av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Andra remissinstanser är mer kritiska mot promemorieförslaget på denna punkt. Grustäktskommittén framhåUer att de föreslagna reglerna i stor omfattning utformats efter mönster från FBL utan att det klar­lagts i vad mån förhållandena är fullt jämförbara med dem som råder vid fastighetsbUdning. Lantbruksstyrelsen ger uttryck för uppfattningen att kravet på koncentration och enhetlighet tillmätts alltför stor betydel­se i promemorian på ändamålsenlighetens bekostnad.

1.1.2 Lagens tillämpningsområde

Promemorieförslaget. LGA är tUlämplig bara på anläggningar som är avsedda för flera fastigheter gemensamt. EVL innehåller däremot inte någon sådan begränsning. En fastighetsägare kan således med stöd av EVL få rätt att uteslutande för egen räkning bygga och begagna väg över annan fastighets område.

Huvudsyftet med den nya lagen bör enUgt promemorian vara att reglera sådan samverkan mellan fastigheter som avser inrättande och utnyttjande av gemensamma anläggningar. Behovet av att till förmån för fastighet eller därmed jämstäUd egendom upplåta rätt att begagna an­nans fastighet för väg eller annan anläggning bör i första hand tiUgodo­ses genom bUdande av servitut enligt allmänna bestämmelser därom. Fullt tidsenliga sådana bestämmelser finns i 14 kap. JB och 7 kap. FBL.

De nyssnämnda bestämmelserna i JB och FBL ger emellertid inte till­räckliga möjligheter tUl servitutsbUdning i vissa fall. Enligt såväl JB som FBL gäller krav på att ett servitut skall tUlgodose ändamål, som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. FBL innehål­ler dessutom ett uttryckligt förbud att bilda tidsbegränsade eller vill­korsbundna servitut. Enligt EVL kan man däremot bilda servitut för att tillgodose ett tillfälligt behov av väg. I lagens förarbeten (NJA II 1940 s. 347) nämns som exempel på sådant tillfälligt vägbehov att en fastighetsägare vUl avverka skog eller på annat sätt utnyttja en natur­tillgång och fastighetens ordinarie vägar inte är tUlräckliga för ändamå­let. Andra exempel som anförs är att varor för ett byggnadsarbete skaU hämtas från en plats till vilken stadigvarande vägförbinddse inte behövs


 


Prop. 1973:160                                                                    75

och att en fastighets ordinarie vägförbinddse är oframkomlig på grund av naturhändelse eller ombyggnad av vägen. Det är enligt promemorian tydligt att man också i fortsättningen har behov av att kunna bygga vä­gar för dessa och liknande ändamål.

LGA uppställer som vUlkor för inrättande av gemensamhetsanlägg­ning att denna är av stadigvarande betydelse för fastigheter. Ett liknande krav bör, sägs det i promemorian, inskrivas i den nya lagen. Detta bör i likhet med motsvarande krav i servitutskapitlet i JB ges den innebörden att anläggningen skall avse ett ändamål som är av stadigvarande bety­delse. Därmed är inte sagt att ändamålet för all framtid skall tillgodoses just med den aktuella anläggningen (jfr prop. 1970: 20 s. B 728).

I fräga om vägföretag synes det inte möjUgt att upprätthålla ett krav på att ändamålet skall vara av stadigvarande betydelse. På samma sätt som en fastighet kan ha ett rent tUlfälUgt behov av en väg, kan ett så­dant behov föreligga för flera fastigheter gemensamt. Det bör därför öppnas möjlighet att i sådana fall få tUl stånd en samverkan för att lösa vägfrågan.

Den specialreglering som enligt det anförda behövs i fråga om enskilda vägar anses böra tas upp i den avdelning av den nya lagen som skaU innehålla särbestämmelser beträffande vägar.

Från LGA:s tillämpningsområde har undantagits sådan anläggning vars uirättande gemensamt för flera fastigheter kan prövas av domstol •eller annan myndighet enligt särskilda bestämmelser. I promemorian uttalas att ett liknande undantag bör göras i den nya lagen. Med hänsyn till att 2 kap. EVL avses inte skola tUlämpas efter den nya lagens ikraft­trädande kommer undantaget att få en betydligt mindre räckvidd än det har f. n. LGA gäller vidare inte sådan anläggning som avses i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Motsvaran­de inskränkning torde böra göras i den nya lagens tUlämpningsområde.

I Ukhet med LGA bör, sägs det vidare i promemorian, den nya lagen inte begränsas i territoriellt hänseende. Den bör således vara tillämplig såväl inom tätbebyggda områden som inom glesbygder och oavsett hu­ravida detaljplaner eller andra byggnadsreglerande föreskrifter gäUer el­ler inte. Även tvångsbestämmdsema bör ges generell gUtighet. Detta in­nebär en avvikelse frän LGA. Enligt denna lag får nämligen anslutning av fastighet utan ägarens medgivande i allmänhet ske endast om fas­tigheten är belägen inom område med stadsplan eller byggnadsplan. Vidare kan som regel bara ägare av sådan fastighet begära tvångsan­slutning. I fråga om vägar föreligger, betonas det i promemorian, up­penbarligen ett behov av tvångsregler med generell giltighet och detsam­ma torde även gälla vissa andra slag av gemensamhetsanläggningar. Av hänsyn tiU enskilda intressen bör dock uppställas ganska stränga vUlkor för tUlämpning av tvångsreglerna.

Ett annat spörsmål som bör tas upp i detta sammanhang är vad en an-


 


Prop. 1973:160                                                                    76

läggning i lagens mening skall anses omfatta. TUl en början inställer sig frågan vUka tiUbehör som ingår i anläggningen. I 2 § EVL finns f. n. en uttrycklig föreskrift om vad som hör till väg. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits upp i LGA. Fastighetsbildningskommittén uttalade (SOU 1963: 23 s. 86) att det med hänsyn tiU att dess förslag omfattade ett stort antal anläggningstyper av vitt skilda slag var svårt att utforma en tillbehörsregel som uppfyllde skäliga krav på enkelhet samtidigt som den gav verklig ledning för rättstillämpningen. Enligt kommitténs mening var det utan särskild föreskrift tydligt att en an­läggning skulle vara försedd med alla de tillbehör som behövdes för att den skulle tjäna sitt ändamål liksom att dessa anordningar borde tUl­höra den gemensamma anläggningen, om de inte med större fördel kunde ombesörjas av de anslutna fastigheternas ägare var för sig. Dessa syn­punkter bör enligt promemorian alltjämt vara vägledande. Den nya la­gen bör således inte innehålla någon tillbehörsregel med allmän giltighet. När det gäller vägar anses det dock vara nödvändigt att i fortsättningen liksom hittUls genom en uttrycklig bestämmelse reglera tillbehörsfrågan.

En annan fråga som diskuteras i promemorian är när en enda anlägg­ning eller flera anläggningar skall anses föreligga. LGA innehåUer inte någon föreskrift härom. Fastighetsbildningskommittén anförde (SOU 1963: 23 s. 87) att också denna fråga i praktiken torde lösas på det sätt som var mest naturligt och ändamålsenligt. Anordning vars huvudsak­liga uppgift var att möjliggöra eUer underlätta utnyttjandet av en ge­mensamhetsanläggning borde ingå som en del av denna och inte be­traktas som en självständig anläggning. Att en parkeringsanläggning jämte anslutande enskild tUlfartsväg eller för anläggningen nödvändig vatten- och avloppsledning normalt utgjorde en enda anläggning ansåg kommittén ligga i sakens natur på samma sätt som att en värmeanlägg­ning omfattade även gemensamma ledningar genom vUka värme fördes från anläggningen till de särskUda fastigheterna.

EVL saknar en uttrycklig reglering av frågan huruvida olika vägsträc-kor som hänger samman med varandra skall betraktas som en enda väg eller som olika vägar. 1935 års vägsakkunniga, vars förslag ligger tiU grund för lagen, menade (NJA II 1940 s. 335) att spörsmålet borde av­göras med hänsyn tUl vad som i varje särskUt fall kunde anses naturligt och praktiskt varvid reglerna om väghållningen kunde inverka. När olika sträckor av en väg var tUl nytta för helt skilda grupper av fastig­heter, borde enligt de sakkunniga var och en av dessa vägsträckor be­traktas som en särskild väg. Motsvarande borde däremot inte obetingat gälla när en vägsträcka var gemensam för flera fastigheter fastän vä­gens fortsättning var av betydelse bara för vissa av dem. Här kunde det uppenbarligen vara lämpligt att vägsträckorna även från väghållnings­synpunkt ansågs som delar av en och samma väg. Vid bestämmande av de särskilda fastigheternas andelar i väghållningen kunde man dock ta


 


Prop. 1973:160                                                        77

behövlig hänsyn till att vägen inte i sin helhet användes av alla fastighe­terna.

Vad som nu har anförts visar enligt promemorian att det knappast är möjligt att genom en lagbestämmelse fastslå när en enda anläggning eller flera anläggningar skall anses föreligga. Frågan bör därför liksom hittills överlämnas åt rättspraxis. Ledning synes kunna hämtas från de uttalanden i ämnet som gjorts av 1954 års fastighetsbildnmgskommitté och 1935 års vägsakkunniga. En given utgångspunkt bör vara att man som en anläggning betraktar vad som vid ett funktionellt betraktelsesätt framstår som en enhet. Utrymme bör också finnas för överväganden av ekonomisk natur. Man bör således fästa vikt vid vad som är ägnat att åstadkomma en skälig kostnadsfördelning. Särskilt när det gäller vä­gar bör hänsyn också tas till att det ofta är ägnat att främja företagets genomförande att kostnaderna kan slås ut på så många delägare som möjligt.

Enligt LGA gäller att endast en anläggning kan behandlas vid sam­ma förrättning (NJA II 1966 s. 212 och 214). I promemorian framhåUs att starka praktiska skäl talar för att anläggningsfrågor skaU kunna före­tas till gemensam prövning vid en förrättning. Möjlighet härtill bör öpp­nas i den nya lagen. Vidare skall en och samma association kunna för­valta flera samfälligheter eller anläggningar. Den omständigheten att man behandlar ett företag som flera anläggningar kommer därför inte att medföra några förrättningstekniska eller förvaltningsmässiga olägen­heter.

Enligt LGA skall lagens bestämmelser om fastighet äga motsvarande tUlämpning på tomträtt, som är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom. Vidare skall efter en 1970 genom­förd lagändring detsamma kunna gälla byggnad eller annan anläggning som ej tillhör ägaren av marken. Motsvarande reglering bör enligt pro­memorian genomföras i den nya lagen. I enlighet med vad som skett i EVL bör med fastighet även jämställas gruvegendom.

Remissyttrandena. Den i promemorian anvisade lösningen att rätt tUl väg för stadigvarande behov skall upplåtas enligt reglerna i JB eller FBL och inte enligt anläggningslagen kritiseras av Svea hovrätt. Härige­nom kommer, framhåller hovrätten, dels andra ersättningsregler än för övriga vägupplåtdser att gälla, dels de särskUda bestämmelserna om vägar i aiUäggningslagen inte att äga tillämpning på sådana upplåtelser. Rätt att mot slitageavgift begagna väg över annans mark kan inte heller upplåtas. Hovrätten föreslår att i anläggningslagen förs in en bestäm­melse son medger upplåtelse av rätt att bygga eller begagna väg för stadigvarande behov till förmån för en enda fastighet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge biträder vad som anförts i prome­morian om au någon tillbehörsregel med allmän giltighet inte bör tas in


 


Prop. 1973:160                                                        78

i lagen. Den oklarhet som skulle kunna uppkomma i vissa fall kan en­ligt hovrättens mening undanröjas genom att anläggningsbeslutet utfor­mas klart och konkret. Det får ankomma på lantmäteristyrelsen att ut­veckla en god praxis hos fastighetsbildningsmyndigheterna i detta hän­seende. Detsamma bör gälla beträffande frågan huruvida en eller flera anläggningar skall anses föreligga. Förslaget att flera anläggningsfrågor skall kunna prövas vid en förrättning anser hovrätten innebära en bety­delsefull förbättring.

Några remissinstanser väcker spörsmålet om inte naturreservat bör jämställas med fastighet vid tillämpningen av anläggningslagen. Na­turvårdsverket påpekar att en fastighet för vilken naturreservatsbestäm­melser gäller kan påföras en betydande kostnadsandel för byggande och underhåll av enskild väg. Kostnaden belastar fastighetens ägare, inte naturreservatets förvaltare. Regler saknas om hur fastighetsägaren skall kompenseras härför. Även när överenskommelse kan träffas i detta hän­seende, blir det fastighetsägaren som får föra talan vid sammanträden med delägare i vägsamfällighet e. d. Förvaltaren av naturreservatet sak­nar rösträtt trots att reservatet kanske orsakar största delen av ttafiken på vägen. Inte heller kan förvaltaren ta initiativ tiU förrättning för byg­gande av utfartsväg från reservatet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att, om inte naturreservat kan påföras andel i väghåll­ningskostnader, länsstyrelsen i samband med reservatbildningen måste genom intrångsersättning kompensera fastighetsägaren det ökade nytt­jande av vägen som föranleds av reservatet. Att redan vid denna tid­punkt uppskatta ersättningen är dock enligt länsstyrelsens mening nästan Ogörligt. Även lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Östergötlands och Västernorrlands län anför skäl för att naturreservat i anläggnings­sammanhang bör jämställas med fastighet. Lantmäteristyrelsen påpekar att huvudmannen för reservatet i så fall bör företräda reservatet.

Lantmätareföreningen vill ytterligare utvidga rätten och skyldigheten att delta i gemensamhetsanläggning. Föreningen menar att kronan eller kommun i åtskilliga fall kan ha ett direkt intresse av att vara delägare i sådan anläggning utan att äga fastighet. Som exempel kan nämnas na-tuiTcservat, område där försvarsövningar regelbundet förekommer och anläggningar för fritids- och miljövårdsändamål. Oftast torde det för övriga delägare i gemensamhetsanläggningen vara naturUgare att kronan eller kommunen i dessa fall ingår som delägare än att myndigheterna på olika sätt utifrån försöker påverka utförandet och driften av anlägg­ningen. Föreningen föreslår därför att reglerna utformas så, att kronan eller kommun kan delta i gemensamhetsanläggning utan att äga fastighet inom anläggningens båtnadsområde.

Ett speciellt fall rörande anslutning tUl gemensamhetsanläggning tas upp av 19Ö9 års vägutredning. Utredningen omtalar att det ofta inträf­far att medlemmarna i en vägsamfällighet har nytta av en annan väg-


 


Prop. 1973:160                                                        79

samfällighets vägar, varför deras fastigheter ansluts även till den andra samfälligheten. Detta är enligt utredningens uppfattning inte alltid prak­tiskt. Det skulle, åtminstone i vissa fall, vara bättre om hela vägsamfäl-ligheten som en enhet kunde anslutas. Utredningen inser visserligen att en konstraktion av detta slag kan möta vissa svårigheter men håller dock före att den bör övervägas vid lagens slutliga utformning. Lantmä­teristyrelsen ifrågasätter om inte möjlighet bör öppnas att ansluta väg­förening till anläggningssamfällighet. Ett fall då en sådan möjlighet skulle fylla ett behov är då utfart från ett vägföreningsområde sker på enskUd väg som inte tillhör föreningen. Enligt styrelsens mening är det också önskvärt att det blir möjligt att ansluta en samfällighet enligt an­läggningslagen tUl annan sådan samfällighet. Det kan härvid gälla an­slutning av ett garage till en värmeanläggning som är gemensam för en annan krets av fastigheter.

1.1.3 Bestämmelser till skydd för allmänna intressen

Promemorieförslaget. Frågan om beaktande av allmänna intressen i anläggningssammanhang kan enligt promemorian inte anses tUlfreds­stäUande löst i gällande rätt. I 6 § andra stycket LGA föreskrivs att an­läggning inte får inrättas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eUer så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämp­lig planläggning försvåras. Bestämmelser med i huvudsak samma inne­börd finns i 4 § andra stycket EVL. Reglema i 3 kap. samma lag för­utsätter vidare att väghållningen inom en vägförenings område skall ske under hänsynstagande också tUl andra samhällsintressen.

F. n. saknas en generell bestämmelse om att allmänna intressen skall beaktas och att en avvägning skall ske mellan olika sådana intressen. Behovet av en sådan bestämmelse har, sägs det i promemorian, växt sig. allt starkare på senare tid. Framför allt mUjövårds- och trafiksäkerhets­intressena påkallar uppmärksamhet i detta liksom i andra sammanhang. Det måste betecknas som helt otillfredsställande att det saknas bestäm­melser om att hänsyn skaU tas till dessa intressen exempelvis när det gäller att anlägga vägar.

I sina motiv tUl 3 kap. FBL diskuterade fastighetsbildningskommittén lämpligheten av att införa en bestämmelse om att varje fastighetsbild­ning som motverkade ett allmänt intresse skulle vara förbjuden. En så­dan bestämmelse skuUe, uttalade kommittén, medge ett tillräckUgt hän­synstagande tUl de allmänna lokaliseringssträvandena samt tUl synpunk­ter av betydelse för bl. a. försvaret, trafiksäkerheten, hälsovården, natur­skyddet och den allmänna trevnaden över huvud taget. Kommittén hade emellertid betänkligheter mot en bestämmelse av sådan innebörd främst med hänsyn till de enskilda fastighetsägama. Bestämmelsen skulle enligt kommittén ge de tillämpande myndigheterna en långtgående diskretio-när prövningsrätt som inte stod i överensstämmelse med principen om


 


Prop. 1973:160                                                                    80

fastighetsbildningen som en judicieU angelägenhet. Kommittén påpekade vidare att det inte sällan genom speciallagstiftningen var sörjt för att åt­gärder som medförde en från allmän synpunkt olämplig markanvänd­ning inte kom tUl stånd. Med tillämpning av eljest gällande jordpolitiska bestämmelser, främst det allmänna lämplighetskravet, fanns det möjlig­het att ingripa mot fastighetsbUdning som stred mot speciallagstiftning­en. Kommittén ansåg sig därför inte kunna förorda en bestämmelse med generellt förbud mot fastighetsbUdning i strid mot allmänt intresse av betydelse. Departementschefen godtog kommitténs bedömning på denna punkt. (Se prop. 1969: 128 s. B 99 och B 101.)

De skäl som föranledde att en bestämmelse av nu angivet innehåll inte togs upp i FBL äger enligt promemorian inte samma bärkraft i fö­revarande sammanhang. Någon motsvarighet till det allmänna lämplig­hetskravet i 3 kap. FBL kan uppenbarligen inte här komma i fråga. Det finns därför inte möjlighet att med stöd av ett sådant krav förbjuda en anläggning som står i strid mot speciaUagstiftning tUl skydd för visst all­mänt intresse. Med hänsyn till den mångskiftande beskaffenheten av de anläggningar som det här är fråga om är det inte heUer tänkbart att ef­ter mönster från bestämmelserna i 3 kap. 5—8 §§ FBL föreskriva skydd för speciella allmänna intressen som i första hand löper risk att för­närmas. Det synes därför inte återstå armat än att införa en generellt verkande regel. För att ge stadga åt rättstUlämpningen torde man böra utforma bestämmelsen så, att hinder mot anläggning föreligger endast när olägenhet av viss betydelse uppkommer för allmänt intresse. Det är emellertid tydligt, betonas det i promemorian, att en sådan regel inte kan göras undantagslös. Inte sällan är situationen den att vissa allmänna intressen talar för och andra sådana intressen mot att en anläggning in­rättas. I sådana fall synes det rimligt att man jämför de olika intressena med varandra och tillåter anläggningen när denna är till Övervägande nytta från allmän synpunkt. En liknande intresseawägning förutsätts skola ske enligt 3 kap. 10 § FBL.

När det gäller att utforma regler som skall garantera att en gemensam­hetsanläggning står i överensstämmelse med planer eller andra bestäm­melser för markanvändningen torde man kunna anknyta tUI föreskrif­terna i 3 kap. 2 § FBL. Dessa mnebär, understryks det i promemorian, en tidsenlig reglering av förhållandet mellan fastighetsbildning och pla­ner eller liknande föreskrifter. De problem som i detta hänseende möter i anläggningssammanhang torde vara helt likartade dem som uppkom­mer vid fastighetsbildning och böra lösas efter samma principer. Till en början bör således tas upp en regel om att gemensamhetsanläggning som inrättas inom område med fastställd generalplan eller stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med pla­nen. Vidare bör föreskrivas att gemensamhetsanläggning inte får mot­verka syftet med andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande


 


Prop. 1973:160                                                                    81

eller användning, exempelvis regionplan, utomplansbestämmelser eUer naturvårdsföreskrifter. Med hänsyn till att planer och andra bestäm­melser ofta ganska snabbt blir föråldrade och att det är en tidskrävan­de och dyrbar procedur att ändra dem bör i likhet med vad som skett i FBL tas upp regler som ger länsstyrelsen eUer, efter delegation, bygg­nadsnämnden rätt att medge undantag från plan eller bestämmelse. I vissa fall finns möjlighet att ytterligare förenkla förfarandet. Om undan­tag som nyss sagts redan medgetts i annan ordning, exempelvis i bygg­nadslovsärende, synes det helt onödigt att kräva ett nytt medgivande vid anläggningsprövningen. Det bör därför i en särbestämmelse fastslås att det tidigare medgivandet har verkan även i sistnämnda sammanhang. En bestämmelse med denna innebörd finns redan i FBL. Slutligen bör, också efter mönster från FBL, meddelas en föreskrift om att mindre av­vikelse från plan får ske, om det är förenligt med planens syfte. En så­dan föreskrift behövs med tanke på de fall då planen i någon detaljfråga har fått ett innehåll som vid tiUämpning visar sig mindre ändamålsenligt och det framstår som uppenbart att en avvikelse inte strider mot de in­tentioner som ligger bakom planen.

Den nu föreslagna regleringen torde, heter det i promemorian, i stort sett stämma överens med vad som enligt 6 § andra stycket LGA och 4 § andra stycket EVL gäller i fråga om anläggningar inom områden med plan eller andra bebyggelsebestämmelser. Vidare uppstäUs i båda dessa lagram generella förbud mot att inrätta anläggning så, att ändamålsen­Ug bebyggelse försvåras. Enligt 6 § andra stycket LGA får uite heUer lämplig planläggning försvåras genom anläggningen. I fråga om fastig-hetsbUdnmg innehåller 3 kap. 3 § FBL liknande förbud. Har stadsplan eller byggnadsplan inte faststäUts för visst område och har tätbebyggel­se uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skaU bildas, får enligt denna paragraf fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvåra områ­dets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Det är enligt promemorian utan vidare klart att också en motsvarighet till sist angivna bestämmelser behövs i den nya lagen om gemensamhets­anläggningar. Uppenbarligen är det av största vikt att anläggningar av detta slag inrättas efter planmässiga överväganden. Detta bör gälla oav­sett huruvida tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta på platsen. De begränsningar som i detta hänseende föreskrivits i 3 kap. 3 § FBL hänger samman med att man velat koordinera bestämmelsen med bygg­nadslagstiftningen enligt vilken glesbebyggelsen i princip lämnats fri. Denna synpunkt synes inte böra tillmätas avgörande betydelse när det gäUer att bedöma frågan om tUlåtligheten av en gemensamhetsanlägg­ning. Åtskilliga sådana anläggningar är inte att anse som byggnader i byggnadslagstiftnmgens mening och frågan huravida tätbebyggelse fö-6   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                        82

religger saknar då egentligt intresse. HärtUl kommer att en del gemen­samhetsanläggningar, exempelvis vägar och diken, kan ha mycket stor inverkan på den framtida markanvändningen och bebyggelsen. Det är därför särskilt angeläget att anläggningarna alltid blir föremål för plan­mässiga bedömningar.

Remissyttrandena. Behovet av en generellt verkande bestämmelse till skydd för allmänna intressen ifrågasätts i några remissyttranden. Enligt grustäktskommitténs mening är det lika självklart att bestämmelser i speciallagstiftningen om trafiksäkerhet, hälsovård, naturvård osv. skall beaktas i anläggningssammanhang som vid fastighetsbildning. I övrigt ger den planpolitiska prövningen tUlräckliga möjligheter att ta hänsyn tiU alla de allmänna intressen som gör sig gäUande i fråga om markens användning för såväl bebyggelse som andra ändamål. Kommittén hän­visar i detta sammanhang till uttrycket "försvåra områdets ändamålsen­liga användning" i 11 § förslaget. Svea hovrätt framhåller att någon motsvarande bestämmelse till skydd för allmänna intressen inte gäller när anläggning inrättas med stöd av reglerna i 6, 7 eller 9 kap. FBL. Trots detta torde det slutliga resultatet vid fastighetsbildning komma att bli detsamma som det med anläggningslagen åsyftade. Utredningen om ledningsrätt påpekar att frågan om en generell bestämmelse till skydd för allmänna intressen var föremål för ingående överväganden av 1954 års fastighetsbUdningskommitté. Det stäUningstagande som därvid gjor­des anser utredningen fortfarande äga giltighet också i förevarande sam­manhang.

Frågan om sambandet mellan de olika föreslagna bestämmelserna till skydd för allmänna intressen diskuteras ingående av lantmäteri­styrelsen. Styrelsen framhåller att den aUmänna regeln i 12 § principiellt innebär ett generellt och absolut skydd för de allmänna intressena. Ef­tersom samma intressen också genom 10 och 11 §§ åtnjuter ett mycket långtgående skydd synes om förslaget genomförs en dubbel reglering till skydd för allmänna intressen uppkomma. Man skulle kunna uppnå i huvudsak samma skyddseffekt genom att nöja sig antingen med 10 och 11 §§ eller med 12 §. Utanför områden med detaljplan synes 11 § ge praktiskt taget samma skyddseffekt som 12 §. Inom detaljplan har de allmänna intressena beaktats vid planläggningen, och denna skaU föl­jas vid tUlämpningen av anläggningslagen. I fall då en gällande detalj­plan inte ensam i tillräcklig grad ger uttryck för de allmänna intressen som bör beaktas vid anläggningsprövningen torde planen normalt vara föråldrad, anför styrelsen. Vill planmyndigheterna i sådana områden hindra byggnadsföretag som stämmer överens med gällande plan men som kan försvåra arbetet med ny plan kan nybyggnadsförbud meddelas med stöd av bestämmelser i byggnadslagen. Sådant nybyggnadsförbud blir till följd av 10 § andra stycket anläggningslagen att beakta också vid prövning enligt denna lag. Om det anses att man inom detaljplan bör


 


Prop. 1973:160                                                        83

kunna ta hänsyn till allmänna intressen utöver vad som följer av planen, är det enligt styrelsens mening lämpligast att bygga ut 10 § anlägg­ningslagen med en bestämmelse som i likhet med 11 § ger möjlighet att beakta alla aktuella intressen. Eventuellt kan man helt enkelt slopa den begränsning i 11 § som gör att paragrafen inte gäUer inom detaljplan. Styrelsen påpekar vidare att konstruktionen av skyddet för det all­männa i 12 § skiljer sig i viss mån från den principiella uppbyggnaden av skyddet för allmänna intressen vid planläggning. Enligt en grandläg­gande regel i byggnadslagen (4 §) skall nämligen planläggning ske med tillbörligt beaktande av såväl allmänna som enskUda intressen. Denna princip torde vara tillämplig också vid sädana planmässiga övervägan­den som skall göras enligt den föreslagna 11 § anläggningslagen. Det bör tilläggas att de begränsningar i markägarens befogenheter som före­ligger enligt olika lagar och bestämmelser givetvis skall beaktas vid in-tresseawägningen.

Advokatsamfundet hävdar att 12 § i promemorieförslaget fått en for­mulering som kan leda till en alltför snäv bedömning av de enskilda in­tressena. Samfundet anser det önskvärt att bestämmelsen ändras på sådant sätt att den gör klart att endast sådana allmänna intressen som framstår som mer beaktansvärda än föreliggande enskilda intressen ut­gör hinder mot anläggningens inrättande.

1.1.4 Villkor med hänsyn till enskUda intressen

Promemorieförslaget. Enligt promemorian är det önskvärt att inrät­tandet av en gemensamhetsanläggning i största möjliga utsträckning sker på frivillighetens väg. Som regel torde också fördelarna med an­läggningen vara så påtagliga, att fastighetsägarna utan vidare är vil­liga att träffa överenskommelser i saken. Man måste emellertid räkna med att det finns fastighetsägare som inte är beredda att lämna sin medverkan trots att en samverkan objektivt sett är till fördel för samt­liga deltagande. Med tanke på sådana fall föreligger i fortsättningen Uk­som hittUls behov av regler som gör det möjligt att ansluta en fastighet till gemensamhetsanläggning utan ägarens samtycke.

Med hänsyn till de förpliktelser som är knutna tUl delaktighet i en ge­mensamhetsanläggning bör, sägs det i promemorian, tvångsanslutning ske endast när starka skäl talar för det. Som närmare kommer att be­röras i det följande bör härvid uppställas ett krav på att anläggningen skall vara av viss betydelse för den fastighet som avses skola tvångsan­slutas. Emellertid synes detta inte tillräckligt. För att en tvångsanslut­ning skall anses motiverad torde det dessutom böra krävas att anlägg­ningen enligt ett objektivt bedömande är tUl fördel för samtiiga delta­gande fastigheter. Det är nämligen att märka att det vid frivillig anslut­ning inte skall gälla något villkor att den aktueUa anläggningen är av


 


Prop. 1973:160                                                        84

viss betydelse för fastigheten. Det kan därför tänkas att anläggningen i sin helhet inte är ekonomiskt bärkraftig trots att den har sådan vikt för en viss fastighet att denna kan tvångsanslutas. Från principiell synpunkt vore det högst otillfredsställande om en fastighetsägare på detta sätt skulle tvingas delta i företag som på förhand kan bedömas som ekono­miskt tvivelaktigt eller rent av förlustbringande. I likhet med vad som skett i 5 kap. 4 § första stycket FBL torde därför i den nya lagen om gemensamhetsanläggningar böra inskrivas ett båtnadsvillkor, dvs. ett krav på att den ifrågasatta anläggningen skall medföra fördelar som överväger de därmed förenade kostnaderna och olägenheterna. Kravet innebär att man skall göra en kalkyl beträffande anläggningens lön­samhet. Som fördel i detta sammanhang bör anses varje förbättring av möjligheterna att utnyttja de fastigheter som skall delta i anläggningen. I aUmänhet torde en förbättring av detta slag yttra sig i en ökning av fastighetsvärdet. Oavsett om en sådan ökning kan påvisas eller inte, bör förbättringen beaktas. Däremot bör man vid båtnadsberäkningen inte ta hänsyn till sådana omständigheter som att anläggningen tUlgodoser en fastighetsägares rent personliga intressen.

Eftersom syftet med båtnadsvillkoret är att skydda enskilda fastig­hetsägare, bör i den ekonomiska kalkylen inräknas endast sådana ut­giftsposter som belastar fastighetsägarna. Om statsbidrag utgår till före­taget, skall avdrag alltså göras för sådana kostnader som täcks av bidra­get. Till de kostnader som skall beaktas vid båtnadsberäkningen hör gi­vetvis inte bara kostnaderna för anläggningens utförande utan också framtida underhålls- och driftskostnader. Även förrättningskostnader och kostnader för s. k. enskilda fuUföljdsåtgärder bör ingå i kalkylen. Med olägenhet menas i detta sammanhang ekonomisk olägenhet (jfr prop. 1969: 128 s. B 350).

På sätt framgår av avsnitt 1.1.7 bör rätt att ta initiativ tUl inrättande av gemensamhetsanläggning tillkomma inte bara fastighetsägare utan också vissa representanter för det allmänna. Bakgmnden tUl att det all­männa bör få initiativrätt är att en gemensamhetsanläggning ofta fyUer en vUctig samhällsuppgift. EmeUertid är det enligt promemorian knap­past rimligt att ge det allmänna en obetingad rätt att få tUl stånd en ge­mensamhetsanläggning. En sådan rätt skulle inte stå väl i överensstäm­melse med lagstiftningens huvudsakUgen privaträttsliga karaktär. Av ännu större vikt är emellertid att syftet med en anläggning ofta skulle äventyras, om den fick inrättas trots att fastighetsägarna mer allmänt ställde sig avvisande till en anslutning. I sådana fall kan det antas att de i fortsättningen begagnar varje möjlighet att dra sig ur gemenskapen och att anläggningens underhåll försummas. Med hänsyn härtUl bör det uppställas krav på att anläggningen stöds av en viss fastighetsägaropi­nion. Vid fastighetsreglering gäller enligt 5 kap. 5 § andra stycket FBL ett sådant opinionsvillkor. Villkoret har där utformats så, att fastig-


 


Prop. 1973:160                                                        85

hetsbUdningsmyndigheten har rätt att ganska fritt bedöma om en önsk­värd anslutning tiU åtgärden finns bland sakägama. Vidare omfattar villkoret inte ett krav på att en viss opinionsyttring tUl förmån för regle­ringen kommit tUl uttryck, utan det har i stället formulerats så, att reg­leringen inte får äga ram, om det motstånd som kan konstateras är av viss angiven styrka. Departementschefen har i anslutning därtill uttalat (prop. 1969: 128 s. B 363) att förrättningsmännen måste göra en hel­hetsbedömning av de invändiungar som reses mot regleringsföretaget. I första hand skall enligt departementschefen beaktas antalet sakägare som motsätter sig regleringen. Emellertid är också de skäl som åbero­pas mot företaget av väsentlig betydelse. Förrättningsmännen skall ock­så ta hänsyn till sakägarnas reella intresse av den föreliggande frågan. OpinionsvUlkoret har därför i FBL getts den avfattningen att reglering­en inte får komma till stånd, om de sakägare som har ett väsentligt in­tresse i saken mer allmänt motsätter sig regleringen och har beaktans­värda skäl för det.

De synpunkter som ligger till grand för den nyssnämnda bestämmel­sen anses äga full giltighet när det gäller att utforma opinionsviUkoret i den nya anläggningslagen. Bestämmelsen har därför med endast for­mella jämkningar tagits upp i promemorieförslaget.

Syftet med de hittUls berörda vUlkoren är, heter det i promemorian, att hindra tillkomsten av anläggningar som inte är ekonomiskt moti­verade eller som inte har tiUfredsställande anslutning från fastighets­ägarnas sida. Emellertid är det tydligt att det däratöver behövs bestäm­melser som tar sikte på att skydda den enskUde fastighetsägaren mot att tvingas delta i anläggning som han inte har nägon påtaglig nytta av. En omständighet som måste tillerkäimas betydelse i detta sammanhang är att ett samgående alltid i viss mån är ägnat att begränsa den enskilde fastighetsägarens dispositionsfrihet.

Det anförda talar enligt promemorian för att ganska sttänga krav bör uppställas för tvångsanslutning. EmeUertid måste man samtidigt beakta att det från andra synpunkter är angeläget att möjUghetema härtill inte kringskärs alltför mycket. De delägare som skall delta i en gemensam­hetsanläggning har ett klart intresse av att anläggningens ekonomiska underlag blir så brett som möjligt. Detta är givetvis också ur samhälls­ekonomisk synvinkel fördelaktigt. Att gemensamhetsanläggningar av lämplig omfattning kan inrättas är vidare angeläget med hänsyn till sta­tens och kommunernas uppgifter på den fysiska samhällsplaneringens område.

Det är tydligt att en avvägning måste ske mellan de olika intressen som här gör sig gällande. I LGA har som villkor för fastighets anslut­ning föreskrivits att anläggningen skall vara av synnerlig vikt för fas­tighetens ändamålsenliga användning. Ett analogt viUkor gäUer i fråga om skyldigheten att delta i vägbyggnadsföretag enligt 2 kap. EVL. I


 


Prop. 1973:160                                                                    86

FBL har som vUlkor för tvångsvis bildande av samfällighet föreskrivits att åtgärden skall vara av väsentlig betydelse för fastighet som skall ha del i samfälligheten. Fastighetsbildningskommittén hade föreslagit att man skuUe kiäva att åtgärden var av synnerlig vikt för fastigheten. Lantmäteristyrelsen anförde emellertid i sitt remissyttrande att uttrycket "väsentlig betydelse" bäst motsvarade den avvägning som här borde göras och förordade att lagtexten jämkades i enlighet härmed. Departe­mentschefen anslöt sig till detta förslag (prop. 1969: 128 s. B 505).

Skäl kan enligt promemorian anföras för att viUkoret för tvångsan­slutning tUl gemensamhetsanläggning formuleras på samma sätt som viUkoret för tvångsdelaktighet i samfällighet enligt FBL. Om en anlägg­ning bedöms vara av väsentlig betydelse för fastighetens användning, torde det vara fuUt rimUgt att ägaren deltar i anläggningen. Frågan blk då vUka omständigheter som skall beaktas när det gäller att pröva om vUlkoret är uppfyllt. Att det måste finnas ett behov för fastigheten att ha tUlgång tUl en anläggning av ifrågavarande slag är uppenbart. Om fastigheten är utrustad med en separat anläggning som fyller samma funktion som en ifrågasatt gemensamhetsanläggning, bör anslutning mot ägarens vUja i allmänhet inte ske. Undantagsvis kan emellertid en tvångs­anslutning vara motiverad, exempelvis om den befintiiga anläggningen är utsliten eller om den på grand av planföreskrift eller annat myndig­hetsbeslut inte längre får användas. När en fastighetsägare inte vill delta i en gemensamhetsanläggning med motivering att han har för avsikt att för samma ändamål anskaffa och driva en separat anläggning, får man göra en bedömning rörande sannolikheten av att så sker. Som ett viktigt moment i denna bedömning bör ingå en jämförelse mellan de kostnader som fastighetsägaren får vidkännas om gemensamhetsanlägg­ningen kommer tUl stånd och de kostnader som är förenade med en se­parat anläggning. Hänsyn bör givetvis också tas tUl den nytta som an­läggningama medför för fastigheten. Om det vid den vinstkalkyl som så­lunda bör göras visar sig att gemensamhetsalternativet ställer sig fördel­aktigast, torde man i allmänhet kunna bortse från alternativet med en separat anläggning.

Detta alternativ kan, påpekas i promemorian, vara uteslutet också av andra skäl. En separat anläggning kan sålunda framstå som så oaccepta­bel från allmän synpunkt att man kan förutse att myndighet inte kommer att tillåta att den inrättas eller används. Om exempelvis en plan eller ett planförslag anger att vissa fastigheters behov av en nyttighet skaU till­godoses genom en kollektiv anläggning, torde man kunna räkna med att byggnadslov eller annat behövligt tUlstånd inte kommer att ges för en se­parat anläggning på någon av fastigheterna. Ett annat exempel är att så­dan anläggning anses så skadlig från miljövärds- eller trafiksäkerhets­synpunkt att ett ingripande från de organ som har att bevaka sådana intressen kan väntas, om anläggningen inrättas.


 


Prop. 1973:160                                                                   87

Som vUlkor för att fastighet skall kunna mot ägarens vilja anslutas tUl en gemensamhetsanläggning har alltså i förslaget uppställts att anlägg­ningen är av väsentiig betydelse för fastigheten. Samma villkor anses böra gälla, om en fastighetsägare vill ansluta sin fastighet till en sådan anläggning men någon av de övriga delägarna sätter sig mot detta. En sådan anslutning kan medföra att anläggningen måste göras mer omfat­tande än som annars varit nödvändigt, och det får med hänsyn härtill anses rimligt att kräva att fastigheten har ett påtagligt behov av anlägg­ningen. I promemorian understryks att fastighetens skyldighet att bidra till anläggningen skall stå i proportion till dess nytta av denna. Ett krav på att anläggningen skall vara av väsentlig betydelse för fastigheten in­nebär därför en viss garanti för att de ökade kostnader som kan uppkom­ma genom anslutningen inte kommer att drabba övriga delägare i anlägg­ningen.

Enligt LGA är bestämmelserna om tvångsanslutning i huvudsak be­gränsade till att avse fastigheter som är belägna inom stadsplan eller byggnadsplan. Som tidigare nämnts (avsnitt 1.1.2) har någon motsva­rande begränsning inte föreskrivits i promemorieförslaget. Tvängsanslut-ning skall alltså, konstateras i promemorian, generellt kunna ske även av fastigheter utom planområden.

För att en fastighet skall kunna tvångsanslutas krävs enligt LGA vi­dare att det yrkas av ägaren till annan fastighet som själv kan anslutas på detta sätt. Ett liknande krav gäller för tvångsanslutning tUl vägföre­tag som avses i 2 kap. EVL. Att tvångsanslutning förutsätter yrkande från annan fastighetsägares sida har i motiven till LGA ansetts följa av lagens Övervägande privaträttsliga karaktär (NJA II 1966 s. 217). Vill­koret att även den sistnämnda fastigheten skall kunna tvångsanslutas infördes på förslag av lagrådet. Lagrådet fann det inte tillfredsställande att en ägare av fastighet för vilken en gemensamhetsanläggning inte var av synnerlig vikt kunde få till stånd anläggningen så snart det fanns en enda fastighet som kunde tvångsanslutas. Lagrådet menade att behovet av anläggningen för den fastighet vars ägare begärde tvångsanslutning kunde vara förhållandevis ringa och att ägaren därför i många fall kun­de delta utan risk att belastas med kännbara kostnader. Den tvångs­anslutna fastighetens ägare kunde då tvingas att ensam svara för huvud­parten av kostnaderna. Det skydd för denne fastighetsägare som låg i kravet att anläggningen skulle vara av synnerlig vikt för hans fastighet var enligt lagrådets bedömande i detta faU inte tillräckligt. (Se NJA II 1966 s. 221).

De sålunda anförda synpunkterna bör enligt promemorian inte längre tillmätas avgörande betydelse. Visserligen bör även den nya lagen ges en övervägande privaträttslig karaktär. Av vad som tidigare har anförts framgår emellertid att allmänna intressen bör beaktas i anlägg­ningssammanhang. SärskUt inom planområden och andra områden med


 


Prop. 1973:160                                                        88

tätbebyggelse är det ett klart allmänt intresse att gemensamhetsanlägg­nmgar av lämplig omfattning kan inrättas. Redan f. n. har representan­ter för det alhnänna vissa möjligheter att ta mitiativ till en gemensam­hetsanläggning, och dessa möjligheter bör som senare kommer att ut­vecklas vidgas i den nya lagen. Det Ugger helt i linje härmed att ge det allmänna större mflytande när det gäUer att bestänuna omfattningen av en gemensamhetsanläggning. De enskUda fastighetsägarnas intressen sy­nes bli tUlgodosedda genom de vUlkor som i övrigt bör gälla i tvångs­fallen. BåtnadsviUkoret i den nya lagen torde sålunda innebära ett betyd-» ligt bättre skydd mot att en tvångsansluten fastighetsägare tUlfogas för­luster än de nuvarande bestämmelserna om att tvångsanslutning får ske endast på yrkande av ägaren till annan fastighet som kan tvångsanslutas. Någon motsvarighet tUl dessa bestämmelser finns därför inte i prome­morieförslaget.

För att en gemensamhetsanläggning skall kunna inrättas krävs att mark eller annat utrymme ställs tUl delägarnas disposition. I viss ut­sträckning torde man, uttalas det i promemorian, kunna räkna med att privata överenskommelser kan träffas om upplåtelse av det behövliga utrymmet. Möjlighet finns också att tUlgodose utrymmesbehovet genom fastighetsbUdningsåtgärd, exempelvis bildande av servitut eUer samfällig­het. Uppenbart är emeUertid att det fordras särskilda bestämmelser som medger att rätten tiU utrymme säkerställs i samband med att anlägg­ningen inrättas. Sådana bestämmelser finns också i den gällande lag­stiftningen om gemensamma anläggningar. Bestämmelserna innebär att det utrymme som behövs för en sådan anläggning upplåts med begränsad rätt av servitutskaraktär. Denna gäller sedan med bästa rätt i fastighe­ten, dvs. den rabbas inte vare sig vid frivUlig eller exekutiv försäljning av fastigheten. Beträffande förutsättningarna för upplåtelsen skiljer sig de olika lagarna något från varandra.

Enligt 3 § LGA skall för gemensamhetsanläggning behövligt utrym­me bestämmas i fastighet för vUken anläggningen är avsedd eller i an­nan fastighet. Det anges uttryckligen att utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till fastigheten som kan tUlkomma annan. Som huvudvUlkor för upplåtelsen gäller att denna inte får orsaka fastigheten betydande olägenhet. Undantag härifrån görs för det fallet att anlägg­ningen behövs för bebyggelse, som är av större omfattning eller eljest av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, och anläggningen inte kan utföras på annat sätt utan att kostnaden ökas avsevärt. Vidare gäller att annat utrymme inte får tas i anspråk än som fordras för att tillgodose behovet för fastigheter som kan anslutas tvångsvis. Fastighetsägaren, kan dock medge avvikelse från dessa villkor. Även innehavare av annan särskild rätt än fordran måste lämna medgivande i den mån hans rätt berörs av upplåtelsen. Sistnämnda krav betingas av att utrymme får tas


 


Prop. 1973:160                                                                   89

i anspråk utan hinder av den rätt tUl fastigheten som kan tUlkomma annan.

Bestämmelser om rätt att bygga väg över annans fastighet meddelas i 6 § EVL. Som vUlkor för sådan rätt föreskrivs att vägföretaget skaU vara av synnerlig vikt för fastighets ändamålsenliga brukande och inte lända tiU märkligt men för den besvärade fastigheten. Enligt 34 § samma lag kan sakägarna träffa förening i vägfråga. Sådan förening är emeller­tid inte gällande, om den uppenbarligen betungar fastighet med för­pliktelse i avsevärt högre grad än som enligt lagens bestämmelser skall åligga fastigheten.

De nyss berörda bestämmelserna i LGA anses i stort sett innefatta en lämplig reglering av frågan om rätt att ta utrymme i anspråk för en gemensam anläggning. Bestämmelserna,har därför utan några mera vä­sentliga sakliga ändringar tagits upp i promemorieförslaget.

Vid tUlkomsten av LGA diskuterades frågan om fastighetsägare borde få rätt att kräva inlösen när utrymme togs i anspråk trots att betydande olägenhet uppkom för fastigheten. Tanken härpå avvisades emellertid. Departementschefen påpekade att bestämmelser om rätt för fastighets­ägare att påkalla inlösen av fastighet, nar ett ingrepp föranledde synner­ligt men vid fastighetens nyttjande, fanns på åtskiUiga håU i lagstiftning­en. Exempel på sådana bestämmelser utgjorde 12 § första stycket lagen (1917:189) om expropriation, 9 kap. VL samt 24 § lagen (1943: 431) om allmänna vägar och 26 § naturvårdslagen (1964: 822). Även byggnads­lagen (1947: 385) innehöU vissa bestämmelser om lösningsplikt (21 och 48 §§). Som regel kom, framhöll departementschefen vidare, lösnings­plikten enligt de nämnda bestämmelserna att åvUa det allmänna eller också enskilda subjekt med betydande resurser. I anläggningssamman­hang var emellertid förhållandena andra. En lösningsplikt skulle där åvUa enskilda fastighetsägare i skiftande ekonomiska förhållanden, och den kunde bli väsentligt mera betungande än som svarade mot deras behov av utrymme och som stod i proportion till företaget. Departe­mentschefen uttalade vidare att en bestämmelse om lösningsplikt skulle få praktisk betydelse endast inom områden med stadsplan och byggnads­plan. Ägare av mark, som var avsedd för enskilt bebyggande men som blev underkastad bebyggelseinskränkning genom planläggning, saknade emellertid rätt att påkalla inlösen av marken. Sådan inskränkning kunde ske genom en planbestämmelse som förbjöd att marken bebyggdes så, att det hindrade tUlkomsten av en gemensamhetsanläggning. Departements­chefen erinrade också om att det vid inlösen enligt byggnadslagen av mark inom stadsplan saknades rätt att påkalla utvidgning av ianspråkta­gande tUl att omfatta återstoden av fastigheten. Skälet härtill var att pla­nen antogs medge en ändamålsenUg användning av all mark inom stads­planeområdet och att som regel även vad som återstod av fastighet ef­ter expropriation kunde få sådan användning att den inte blev onyttig.


 


Prop. 1973:160                                                                    90

I fråga om gemensamhetsanläggning som hade stöd i stadsplan skulle alltså, menade departementschefen, införandet av en lösningsplikt för delägarna i det gemensamma företaget komma i strid med nyssnämnda prmcip. (Se prop. 1966:128 s. 147.)

De skäl som sålunda anfördes mot att införa inlösenbestämmelser i LGA äger enligt promemorian inte full giltighet när det gäUer att be­döma frågan huruvida sådana bestämmelser bör tas upp i anläggnings­lagen. TUl en början är att märka att den nya lagen skall innehålla ett båtnadsvillkor som mnebär att en gemensamhetsanläggning får inrät­tas endast om fördelarna av anläggningen överväger kostnaderna och olä­genheterna. Om lösningsskyldighet införs, skall givetvis vid båtnadsbe­räkningen hänsyn tas till de utgifter som är förenade med inlösningen. En sådan skyldighet kan med hänsyn härtUl inte leda tUl att fastighets­ägarna betungas oskäligt eller att kostnader uppkommer som inte står i rimlig proportion tUl företaget. Möjligen kan lösningsskyldigheten nå­gon gång tänkas medföra att en gemensamhetsanläggning inte kan in­rättas på den plats som planerats. Som regel torde det dock vara möj­ligt att förlägga anläggningen till ett annat ställe eller utföra den på sådant sätt att inlösen undviks eller kostnaderna härför nedbrUigas. För övrigt bör framhållas att skillnaden i storlek mellan inlösenersättning och den ersättning som skall utgå vid annat ianspråktagande ofta inte torde bli särskilt betydande.

Den nya lagens tvångsregler är inte begränsade till att gälla enbart inom detaljplaneområden. Undantagsregeln om att utrymme får tas i anspråk trots att väsentiig olägenhet uppkommer kan i fortsättningen mycket väl komma att tUlämpas även utanför planområden. Att lös­ningsskyldigheten enligt byggnadslagen är i viss mån begränsad inom område med stadsplan är därför inte något avgörande skäl mot att införa sådan skyldighet i förevarande samriianhang. Det synes inte heller mo­tiverat att ha olika bestämmelser om inlösen för planområden och andra områden. Som framhållits i motiven till 141 § byggnadslagen bör vid stadsplans upprättande tillses att aU mark inom stadsplaneområdet får en efter sin beskaffenhet och övriga förhållanden lämplig användning. På grand härav torde inlösen av restfastighet i samband med att en ge­mensamhetsanläggning inrättas inom sådant område som regel bli ak­tuell endast om avvikelse sker från planen. Att möjlighet till inlösen öppnas i sådana situationer kan inte anses strida mot principerna för 141 § byggnadslagen.

Några mer vägande invändningar kan enligt promemorian således inte anföras mot att i anläggningslagen ta upp bestämmelser om rätt för den vars fastighet tillfogas väsentiig olägenhet av en gemensamhetsanlägg­ning att kräva att fastigheten helt eller delvis inlöses. Att starka skäl ta­lar för att sådan inlösenmöjlighet bör mföras torde inte behöva utvecklas närmare. Det kan räcka med att hänvisa till att motsvarande rätt att be-


 


ä»rop. 1973:160                                                      91

ära inlösen redan finns i närliggande lagstiftning, exempelvis lagen om allmänna vägar och naturvårdslagen.

I enUghet med dessa överväganden innehåller promemorieförslaget hestämmdser om inlösen.

Remissyttrandena. Promemorieförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att vUlkoren med hänsyn till enskilda intressen i förslaget fått en i stort sett bra utformning. Bo-stadsstyrdsen anser att den föreslagna regleringen av villkoren för tvångsanslutning synes utgöra ett verksamt medel för tillkomsten av an­läggningar som bl. a. kan förbättra bostädernas närmiljö. Styrelsen fin­ner vidare promemorieförslaget vara väl ägnat att på ett bättre sätt än muvarande bestämmelser tillgodose en anläggnings behov av mark eller ■utrymme.

Lantmäteristyrelsen framhåller att det stora flertalet gemensamhets­anläggningar som utförts enligt LGA tUlkommit på frivillig väg i sam­band med nyexploatering. Endast i rena undantagsfall har lagens möj­ligheter att tvångsansluta fastighet kommit till användning. Detta har sannolikt sin grund i att LGA:s tvångsanslutningsbestämmelser inte är särskilt vittgående och inte har visat sig vara tillräckligt effektiva. Av ■samma anledning har inte heller några gårdssaneringar i egentlig me­ning genomförts, trots att behovet av sådana saneringar var en av huvudanledningarna till lagens tillkomst. En bidragande orsak tUl att LGA inte har fått den betydelse i saneringssammanhang som varit avsedd kan även ha varit att möjligheter saknats att tvinga fram och samordna upprustning av befintlig bebyggelse. Sådana åtgärder torde normalt vara lämpliga och ofta nödvändiga att vidta samtidigt med gårdssaneringen. Denna brist kan väntas bli avhjälpt om det nyligen framlagda förslaget till bostadssaneringslag upphöjs tUl lag. Förslaget ger kommunen möj­lighet att förelägga fastighetsägare att upprusta bostadshus. Med hänsyn till det nära sambandet mellan bostadssanering och gårdssanering bör ■enligt styrelsens mening anläggningslagen utformas så, att den ger möj­lighet att få till stånd gårdssanering och gemensamhetsanläggningar som behövs som komplement till bostadsupprustningen. Det får mot denna tiakgrund anses välbetänkt att förslaget till anläggningslag inte innehål­ler någon motsvarighet till bestämmelsen i LGA att tvångsanslutning av fastighet får ske endast på yrkande av ägare till annan fastighet som kan tvångsanslutas. Styrelsen understryker vidare att man vid tillämp­ningen av båtnadsvillkoret och villkoret för tvångsanslutning av fastighet «om är avsedd för bostadsändamål bör beakta också anläggningens be­tydelse för dem som använder anläggningen. Exempelvis kan vid sane­ring av äldre bostadskvarter tillskapandet av ett gemensamt gårdsutrym­me med gemensamhetsanläggningar av olika slag medföra väsentliga


 


Prop. 1973:160                                                                    92

fördelar för hyresgästerna i kvarterets bostadshus. Vidare bör man ock­så beakta de allmänna krav på beskaffenheten av byggnad och tomt­plats som gäUer eUer kan stäUas enligt oUka bestämmelser i byggnads­stadgan. Med tiUämpning av dessa bestämmelser kan byggnadsnämnden med eller utan samband med byggnadslovsprövning föreskriva att fastig­het skall vara utrustad med vissa sekundära utrymmen. I många fall är det tUl uppenbar fördel för de berörda fastigheterna att sådana behov tUlgodoses i form av gemensamhetsanläggningar i stäUet för genom sepa­rata lösningar för varje särskUd fastighet. I de fall då gemensamhets­anläggnmg är föreskriven eller förutsatt i detaljplan enligt byggnadsla­gen finns det enligt styrelsen särskilda skäl för att de materieUa viUkoren i anläggningslagen inte bör utgöra hinder för att anläggnmgen koimner till stånd. Prövningen av frågan om anläggningens behövlighet får då an­ses ha blivit i huvudsak verkställd vid planläggningen, varför de mate­riella vUlkoren i anläggningslagen får mindre betydelse. Om plangenom­förandet ännu inte hunnit så långt att behovet av anläggningen är tUl­räckligt aktuellt för alla de fastigheter som på längre sikt bör anslutas, måste emellertid också inom plan kunna uppkomma situationer då an­slutningsvillkoren för tUlfället hindrar att anläggningen kommer till stånd. Styrelsen betonar att man vid tolkning av plan i nu avsedda sam­manhang också bör beakta syftet med planen sådant det framkommer bl. a. i beskrivningen till planen. TUl grand för planläggningen kan ofta ligga vissa plankvalitetskrav, exempelvis beträffande serviceanläggning­ar i anslutning till bostadsbebyggelse. I vissa fall kan situationen vara den att anläggningen även om den inte är föreskriven i planen ändå behövs för att marken i övrigt skaU kunna nyttjas för bebyggelse.

Vissa remissinstanser ger uttryck för uppfattningen att tvångsmöjlig-heterna bör utvidgas. Göteborgs kommun (byggnadsnämnden) anser det önskvärt att båtnadsvillkoret mildras i sådana fall då en anläggning skall inrättas för att uppfylla en standard som förutsatts i faststäUd stadsplan eller i meddelat byggnadslov. Över huvud taget kan båtnads­villkoret hindra inrättande av anläggningar som inte direkt är lönsamma men som av andra skäl är önskvärda. Ett sådant fall är när ett exploate­ringsavtal ingåtts mellan en kommun och en exploatör och detta avtal innehåller bestämmelser om att viss anläggning skall komma tiU stånd. Om det senare visar sig att anläggningen inte uppfyller båtnadskiavet, skulle anläggningen inte kunna inrättas. Enligt byggnadsnämndens me­ning bör ett exploateringsavtal som ligger till grund för ansökan om in­rättande av gemensamhetsanläggning i sig självt innebära en presumtion för att de villkor som uppställts tUl skydd för enskilda intressen är upp­fyllda. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att båtnadsvill­koret bör förses med ett tillägg för underlättande av byggnadsnämndens samhällsbyggande verksamhet. TUlägget bör utformas så att, om en ge­mensamhetsanläggning är upptagen i faststäUd plan eller föratsatt i be-


 


Prop. 1973:160                                                                   93

skrivning tUl planen, båtnadsvillkoret skall anses uppfyllt om inte sär­skUda skäl föranleder annat. Ett Uknande uttalande görs av bygglagut­redningen, som också understryker angelägenheten av att lagen främjar tiUkomsten av behövliga gemensamhetsanläggningar så tidigt som möj­ligt.

Stockholms kommun (byggnadsnämnden) anser att förutsättningarna för att inrätta gemensamhetsanläggning mot markägares bestridande inte ändrats i sådan grad att den nya lagen blir ett bättre medel för plange­nomförande, vilket enligt byggnadsnämndens mening varit önskvärt. Göteborgs kommun (fastighetsnämnden) framhåller att båtnadsvillkoret kan medföra att möjligheten att få tUl stånd en för kommunen angelägen anläggning omintetgörs. Enligt kommunal tekniska föreningen har det visat sig finnas behov av utvidgade möjligheter att ansluta fastighet till gemensamhetsanläggning. Detta har framför aUt varit faUet vid sane­ring inom gammal stadsbebyggelse.

I några yttranden diskuteras frågor om innebörden av båtnadsvUlkoret. Fastighetsägareförbundet anser att i den kalkyl beträffande gemensam-hetsanläggningens lönsamhet, som skall göras vid prövningen av vUlko­ret, de deltagande fastigheterna skall var för sig bettaktas som företags­ekonomiska enheter. Skogsindustriernas samarbetsutskott vänder sig mot vad som anförts i promemorian om att båtnaden skall beräknas ef­ter avdrag för ev. statsbidrag tiU företaget. Ett sådant synsätt kan enligt samarbetsutskottet resultera i en helt snedvriden lönsamhetsbedömning. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att en viss oklarhet före­ligger om man i den ekonomiska kalkylen bör räkna in sådana kost­nader som en sakägare kan tillskyndas för att bevaka sin rätt vid anlägg­ningsförrättningen, dvs. kostnader av typen advokatarvode. Enligt ett motivuttalande skall vid tUlämpningen av motsvarande bestämmelse i FBL hänsyn inte tas till sådana kostnader. Hovrätten anser att detsam­ma bör gälla vid tiUämpningen av anläggningslagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter vidare om inte opi­nionsviUkoret bör gälla också när fastighetsägare begärt anläggnings­förrättning. Hovrätten påpekar att motsvarande vUlkor i 5 kap. 5 § FBL i viss utsträcknmg gäller för sådana fall. Enligt hovrättens mening är det i stort sett inte någon skUlnad om initiativet kommer från det allmänna eller från en minoritet av sakägare. Visserligen utgör övriga regler i många fall fullgott skydd för berörda sakägare, men främst när det gäl­ler tidpunkten för anläggnmgens genomförande torde opinionsvUlkoret vara det bästa skyddet mot att berättigade enskilda intressen inte träds för när.

I ett par remissyttranden hävdas att reglerna om tvångsanslutning bör utformas efter mönster från bestämmelsema i LGA och EVL. Svea hovrätt vänder sig mot att förslaget inte innehåller någon motsvarighet till bestämmelsema i dessa lagar om att tvångsanslutning kan ske endast


 


Prop. 1973:160                                                                    94

på begäran av ägare till fastighet som själv uppfyller kraven på tvångs­anslutning. Hovrätten menar att reglerna om byggnadsnämndens, läns­styrelsens och fastighetsbildningsmyndighetens rätt att ta initiativ till an­läggningsförrättning tillräckligt tillgodoser det allmänna intresset av att få till stånd en betydelsefull anläggning. En anläggning torde nämligen, uttalar hovrätten, sällan kunna betraktas som särskilt angelägen från allmän eller enskild synpunkt, om inte någon enda ägare till fastighet som uppfyller kraven för tvångsanslutning är vUlig att delta i anlägg­ningen och begära tvångsanslutning av övriga intressenter. Grustäkts­kommittén anser det onödigt att föreskriva ett särskilt båtnadsvillkor. Kommittén anför att ett företag, som på förhand kan bedömas som ekonomiskt tvivelaktigt eller rent av förlustbringande, inte kan anses vara av väsentlig betydelse för en fastighet utom möjligen i vissa un­dantagsfall då en anslutning till gemensamhetsanläggningen trots den­nas bristande lönsamhet framstår som ett avsevärt bättre alternativ än en separat anläggning. Kommittén ifrågasätter vidare om inte det i förslaget upptagna kravet på väsentlig betydelse bör skärpas för att hindra tvängsanslutning i sådana fall då det inte föreligger en godtag­bar säkerhetsmarginal. Enligt kommitténs uppfattning är det tryggast att behålla det nuvarande villkoret att anläggningen skall vara av syn­nerlig vikt för ett ändamålsenligt utnyttjande av den berörda fastig­heten.

Den föreslagna rätten att få till stånd inlösen av mark som krävs för gemensamhetsanläggning bör enligt lantmäteristyreisens mening bytas ut mot rätt att få till stånd marköverföring enligt FBL. Marken bör här­vid föras över från den fastighet vars ägare begärt åtgärden.

1.1.5 Fördelning av kostnader

Promemorieförslaget. I promemorian framhålls att fördelningen av kostnaderna för gemensamhetsanläggning spelar en viktig roll, när det gäller att tillgodose ddägamas krav på ekonomisk rättvisa. Liksom LGA och EVL bör anläggningslagen innehålla regler om hur kostnadsskyl­digheten skall fördelas mellan delägarna.

Som framgår av följande avsnitt skall fråga om inrättande av gemen­samhetsanläggning enligt den nya lagen prövas vid förrättning. Enligt promemorian är det naturligt att grandema för kostnadsfördelningen fastställs vid förrättningen. Härigenom ges möjlighet till en objektiv ut­redning i frågan och behövliga förhandingar mellan fastighetsägarna. För varje fastighet bör vid förrättningen bestämmas ett andelstal som är normerande för dess skyldighet att bidra till kostnaderna fÖr anlägg­ningen.

Den nuvarande lagstiftningen anger olika grunder för kostnadsfördel­ningen, påpekas i promemorian. Enligt 7 § första stycket LGA skall an-


 


Prop. 1973:160                                                        95

delstalen bestämmas med hänsyn till varje fastighets beräknade behov av anläggningen. I 11 § EVL fastslås att väghållningsskyldigheten skall fördelas med hänsyn till den omfattning vari fastigheterna beräknas komma att använda vägen, dock att fastighets nytta av företaget skall utgöra den yttersta gränsen för väghållningsskyldigheten.

Under förarbetena till LGA diskuterade fastighetsbildningskommittén närmare på vilket sätt kostnadsfördelningen borde ske. I och för sig låg det enligt kommittén nära tUl hands att låta nyttan vara avgörande för fördelning av anläggningens byggnadskostnader och låta den be­räknade användningen bestämma fördelningen av utgifter för underhåll och drift. Kommittén fann det emellertid angeläget att undvika en dif­ferentiering av fördelningsnormen med hänsyn till skilda slags kostna­der. En enhetiig fördelningsnorm borde i stället eftersträvas som i huvudsak överensstämde med både nyttan och den beräknade använd­ningen. Kommittén föreslog därför att bidragsskyldigheten skulle för­delas mellan fastigheterna efter vad som var skäligt med hänsyn till de­ras beräknade behov av anläggningen. Kommitténs förslag kritiserades vid remissbehandlingen. Det framhölls att det inte som kommittén tänkt sig var det rent faktiska behovet som blev vägledande utan ett på mer eller mindre bärkraftiga grander uppskattat behov och att skillnaden mellan ett sålunda uppskattat behov och det rent faktiska behovet många gånger kunde vara betydande. Den lämpligaste granden för kost­nadsfördelningen borde därför i stället vara nyttan. Departementschefen anslöt sig emellertid till kommittéförslaget. (Se prop. 1966: 128 s. 156, 159 och 162).

I fräga om kostnader vid fastighetsreglering gäller enligt huvudregeln i 5 kap. 13 § FBL att fördelningen skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta varje sakägare har av regleringen. Med fastighets nytta avses den värdehöjning som fastigheten undergår i följd av regleringen, minskad med enskilda fullföljdskostnader, omställnings­kostnader och anpassningsförluster (prop. 1969: 128 s. B 384).

Utförandet av en gemensamhetsanläggning framstår, betonas i pro­memorian, på samma sätt som fastighetsreglering som en åtgärd för förbättring av fastighetsbeståndet. Det synes redan med hänsyn härtill naturligt att tillämpa samma norm när det gäller att fördela kostnaderna för de båda slagen av åtgärder. Härigenom skulle också en samordning av regleringsförrättningen och anläggningsförrättningen underlättas. Några större svårigheter att tillämpa det nyttobegrepp som gäller enligt FBL i anläggningssammanhang torde inte heUer föreligga. I Ukhet med vad som skett i FBL bör emellertid möjlighet öppnas att vid kostnads­fördelningen ta hänsyn också till andra fördelningsfaktorer än nytto­beräkning. Fördelningen torde i viss utsträckning kunna ske med tUl-lämpning av schablonmetoder.

Andra synpunkter kan enligt promemorian i viss mån anläggas när


 


Prop. 1973:160                                                                   96

det gäller att finna en norm för fördelningen av utgifterna för anlägg­nings underhåll och drift. Som fastighétsbUdningskommittén anfört lig­ger det här nära till hands att låta den beräknade användningen av an­läggningen bestämma fördelningen. Storleken av underhålls- och drifts­kostnaderna är ju beroende av i vUken omfattning anläggningen använts och det måste därför anses naturligt att den fastighet som begagnar an­läggningen mer än en annan får svara för en högre andel av kostnader­na. Ofta torde en fördelning efter den beräknade nyttan och en fördel­ning efter den beräknade användningen ge samma resultat. Ibland kan emellertid inte oväsentliga skillnader uppkomma. Det kan exempelvis inträffa att tiUkomsten av en väg innebär en avsevärd värdeökning för en fastighet trots att denna kan antas komma att nyttja vägen i ganska blygsam omfattning. Också det omvända förhållandet låter sig mycket väl tänkas. Rättvisesynpunkter talar sålunda för att underhålls- och driftskostnaderna för gemensamhetsanläggning fördelas efter varje fas­tighets beräknade användning av anläggningen. Den omständigheten att en tillämpning av skUda fördelningsnormer för olika slag av kostnader innebär vissa ölägenheter synes inte böra tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Olägenheterna synes för övrigt vara av mycket be­gränsad räckvidd.

Dessa överväganden leder enligt promemorian tiU att fördelning av underhålls- och driftskostnaderna för en gemensamhetsanläggning bör göras på grandval av varje fastighets beräknade användning av anlägg­ningen. Också andra faktorer bör dock kunna beaktas vid fördelningen. I likhet med vad som skett i LGA bör man dessutom öppna möjlighet att fördela kostnaderna med hänsyn tUl anläggningens faktiska utnytt­jande. Det torde utan vidare kunna konstateras att denna metod är den från rättvisesynpunkt mest tilltalande. Visserligen kan det i vissa fall uppstå svårigheter att fastställa arten och omfattningen av utnyttjandet. Denna synpunkt leder emellertid inte längre än att man bör begränsa användningen av metoden tUl de fall då fördelarna klart överväger nack­delarna.

Enligt LGA gäller att det överlämnats åt delägarna att själva be­stämma huruvida underhålls- och driftskostnadema för gemensamhets­anläggning skall fördelas efter det faktiska utnyttjandet (7 § första styc­ket). En sådan ordning synes knappast tUlfredsstäUande, sägs det i pro­memorian. Frågan vilken metod som skall komma tUl användning är av sådan betydelse för delägarna att den bör avgöras vid förrättningen. Detta framstår som särskilt angeläget med hänsyn tUl att det inte synes möjUgt att i lagen närmare ange de förutsättningar som bör gälla för att metoden med fördelning efter det faktiska utnyttjandet skaU tilläm­pas. En förrättningsprövning innebär uppenbarligen särskilda garantier för att metoden kommer till användning endast i sådana fall då det från sakliga synpunkter är motiverat.


 


Prop. 1973:160                                                        97

Enligt promemorian bör det finnas möjlighet att vid förrättningen be­stämma att endast viss del av underhälls- och driftskostnaderna skall fi­nansieras genom avgifter. Även bortsett härifrån får man räkna med att kostnaderna inte alltid täcks med avgifter som utgår enligt fastställda normer. Med hänsyn härtill bör andelstal för underhålls- och driftskost­naderna bestämmas vid förrättningen, även om föreskrift meddelas om uttagande av avgifter.

I promemorian betonas att det anförda gäller fördelning av kostna­derna för gemensamhetsanläggning mellan delägarna i anläggningen. Uppenbarligen kan även den vars fastighet av någon anledning inte an­slutits till anläggningen ibland ha ett intresse av att kunna använda denna. Avtal härom bör då kunna träffas mellan honom och delägarna. I samband därmed fär överenskommelse också träffas om den ersätt­ning som skall utgå för utnyttjandet. Någon anledning att reglera dessa frågor i lag synes inte föreligga. Kan någon överenskommelse inte träf­fas, har vardera sidan möjlighet att ansöka om ny förrättning för an­slutning av fastigheten (se avsnitt 1.1.10).

Remissyttrandena. De i promemorian föreslagna principerna för fast­ställande av andelstal godtas av det stora flertalet remissinstanser. Lant­mäteristyrelsen framhåller att det vid den skälighetsprövning som skaU ligga till grund för kostnadsfördelningen synes finnas goda möjligheter att i de enskilda fallen anpassa fördelningen till vad situationen kräver. Detta är enligt styrelsens mening värdefullt. Lantbrukarnas riksförbund uttalar visserligen att kritik kan riktas mot att andelstalen fastställs oli­ka för, å ena sidan, kostnader för anläggnings utförande och, ä andra sidan, dess underhåU och drift. Förbundet anser det emeUertid svårt att finna ett system som bättre än det föreslagna passar olika fall.

Några remissinstanser förordar en enhetlig regel för kostnadsfördel­ningen. Svea hovrätt påpekar att nyttan i åtskilliga fall motsvarar den beräknade användningen. I andra fall kan betydande divergenser uppstå. Vägar liksom många andra anläggningar medför, hävdar hovrätten, inte alltid någon märkbar höjning av delägande fastighets ekonomiska värde. Med hänsyn härtill ger den beräknade användningen av en väg ofta en mer rättvis fördelning av vägbyggnadskostnaderna än den på schema­tiska grunder framräknade nyttan. Det bör därför åtminstone för de enskilda vägarnas del övervägas att behälla principen om kostnadsför­delning efter den beräknade användningen. Grustäktskommittén menar att skillnaden mellan nyttan och den beräknade användningen i detta sammanhang är mera teoretiskt än praktiskt grundad. KommUtén fram­håller vidare att i fråga om vissa anläggningstyper den värdeökning som svarar m.ot nyttan inte kan beräknas utan att det också bestäms vUket utnyttjande som skaU tillkomma den ena eller den andra fastigheten. Det beräknade behovet är enligt kommitténs uppfattning den norm som här

7   Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                        98

ligger närmast tUl hands. Eftersom den är mera genereUt tUlämplig än nyttan, bör den gälla också beträffande delaktigheten i kostnaderna. Bankinspektionen erinrar om att promemorieförslaget innebär att man vid fördelningen av underhålls- och driftskostnader skall ta hänsyn till den användning som pä längre sikt är normal för fastigheterna. Enligt inspektionens uppfattning är denna användning liktydig med nyttan. Den distmktion som gjorts i promemorian förefaller därför konstlad och ägnad att i onödan komplicera förfarandet. Inspektionens slutsats blir att nyttan bör vara principiellt avgörande vid all kostnadsfördelning.

Förslaget om uttagande av avgifter lämnas över lag utan erinran. Bankinspektionen framhåUer att det av praktiska skäl, t. ex. i fråga om garageanläggningar, måste finnas möjlighet att finansiera underhåll och drift med avgifter. Lantmäteristyrelsen påpekar möjligheten att kombi­nera metoden med fördelning efter andelstal och metoden med avgifts­uttag. Detta innebär enligt styrelsens mening en värdefull flexibiUtet. Man kan t. ex. reglera det normala vägunderhållet med hjälp av andels­tal, medan ersättning för onormalt slitage på grand av speciellt tunga transporter tas ut i form av avgifter. Hinder synes inte heller möta att föreskriva att vinterväghållningen skall finansieras med avgifter av dem som har intresse av att vägen hålls öppen.

1.1.6 Prövningsförfarandet

Promemorieförslaget. Fråga om inrättande av gemensamhetsanlägg­ning enligt LGA prövas vid förrättning. Detsamma gäller fråga om byg­gande av väg enligt EVL. I promemorian framhålls att starka skäl talar för att förrättningsformen också i fortsättnmgen bör användas när det gäUer att pröva anläggningsfråga. Inom ramen för ett förrättningsför­farande är det möjUgt att få tUl stånd en objektiv utredning i ärendet och behövliga förhandlingar mellan sakägarna. Vidare underlättas kon­takten mellan sakägarna och de myndigheter vUkas verksamhetsområden berörs samt meUan dessa myndigheter inbördes. Förrättningsformen har också valts för prövning av fastighetsbildningsfråga i FBL och det framstår med hänsyn tiU behovet av samordning mellan denna lag och anläggningslagen som angeläget att samma prövningsförfarande tilläm­pas i båda lagarna.

F. n. gäUer enligt LGA och EVL, å ena, samt FBL, å andra sidan, i viss mån oenhetiiga regler rörande förrättningsmyndigheten. Både LGA och EVL tUlämpar den ordningen att förrättningsman förordnas av läns­styrelsen. I lagama anges vissa krav på kompetens hos förrättningsman­nen. Enligt LGA skall förrättningsman äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver samt också i övrigt vara lämplig till detta. Samma egenskaper krävs enligt EVL, vUken dessutom anför lantmätare som ex-


 


Prop. 1973:160                                                        99

empel på lämplig förrättningsman. Förrättningsmännen skall under vissa förutsättiungar biträdas av två gode män.

I FBL har som beteckning på den myndighet som skall handlägga för­rättning införts termen fastighetsbUdningsmyndighet. Som huvudregel anges i 4 kap. 1 § att fastighetsbildningsmyndigheten skall bestå av en förrättningslantmätare. Frågan om kompetenskraven för förrättnings­lantmätare har lämnats öppen i lagen. Det har emellertid föratsätts att han skall vara anstäUd i allmän tjänst. Lekmannainflytandet vid fastig­hetsbUdningsförrättning tiUgodoses på det sättet att två eller undan­tagsvis flera gode män i vissa fall skall ingå i myndigheten. Det anges emellertid särskilt att gode män aldrig skaU delta i utförandet av teknis­ka göromål.

Enligt promemorian är det uppenbart att en samordning meUan fas­tighetsbildningsförrättning och anläggningsförrättning skulle underlättas i hög grad, om de handlades av samma myndighet. Att uppgiften i så faU bör anförtros åt fastighetsbUdningsmyndigheten är också tydligt. Härigenom skulle man också vinna att det nuvarande förfarandet vid an-hängiggörandet av anläggningsärenden förenklas. Sålunda skuUe sär­skUd förrättningsman inte behöva förordnas varje gång som en fråga om gemensamhetsanläggning aktualiseras. I stället skulle frågan direkt kunna tas upp av den myndighet på vilken prövningen ankommer.

Starka skäl talar alltså, heter det vidare i promemorian, för att fastig­hetsbUdningsmyndigheten får hand om prövningen av anläggningsären­den. Frågan blir då om myndigheten har tUlräcklig kompetens för den­na uppgift. Det kan till en början konstateras att handläggningen av dessa ärenden kräver juridiska kunskaper på samma sätt som handlägg­ningen av fastighetsbUdningsärenden, främst grundliga insikter i fastig­hetsrätt. Sådana kunskaper måste varje förrättningslantmätare ha. Tve­kan behöver inte heller råda om att fastighetsbUdningsmyndigheten har tUlgång tUl den särskUda sakkunskap som behövs för prövningen av så­dana anläggningsfrågor som f. n. faUer under LGA och EVL. Flertalet förrättningar enligt dessa lagar torde redan f. n. handläggas av lantmä­tare i aUmän tjänst och erfarenheterna av denna ordning är enbart goda.

Det kan därför enligt promemorian knappast med fog göras gällande att fastighetsbUdningsmyndighetema inte är kompetenta att ha hand om förrättningar enligt den nya anläggningslagen. Emellertid får man räkna med att behövlig kunskap i specieUa frågor ibland måste tUlföras fastig­hetsbildningsmyndigheten utifrån. EnUgt FBL kan myndigheten i sådana faU anlita biträde av sakkunnig. Sålunda kan det väntas bli ganska van­ligt att den tekniska projekteringen av en gemensamhetsanläggning ut­förs av sakkunnig. Projekteringen av en skogsväg torde exempelvis ofta kunna göras av tjänsteman hos skogsvårdsstyrelsen. Det förtjänar också nämnas att FBL föreskriver skyldighet för myndigheten att vid behov


 


Prop. 1973:160                                                                   100

samråda med de myndigheter som berörs av en förrättning. Samma ord­ning torde böra tillämpas i anläggningssammanhang.

På grund härav föreslås i promemorian att förrättning enligt den nya lagen handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten.

Även när det gäller att närmare reglera förrättningsförfarandet anses en nära anknytnmg tUl FBL böra eftersträvas. Bestämmelserna härom i 4 kap. innefattar tidsenliga lösnmgar på de frågor som här möter och är redan av detta skäl värda att efterbildas. Uppenbarligen är det också äg­nat att underlätta en samordnmg av fastighetsbildningsförrättning och anläggningsförrättning, om förfarandereglerna stämmer överens i så stor utsträckning som möjligt.

Enligt FBL finns det vidsträckta möjligheter att dela upp en förrätt­ning i olika moment. Syftet härmed är att arbetskrävande och dyrbara göromål inte skall utföras förrän det står klart att de blur till verklig nytta. Åtgärder av verkställighetsnatur, exempelvis tekniska arbeten och värderuigar, kan därför uppskjutas till dess fastighetsbildningsmyndighe­ten meddelat beslut om hur fastighetsbildningen skall genomföras i de­talj och detta s. k. fastighetsbUdningsbeslut vunnit laga kraft. En liknan­de ordning bör enligt promemorian gälla också i anläggningssamman­hang. Fastighetsbildningsbeslutet bör här motsvaras av ett anläggnings­beslut som innefattar ett ställningstagande tUl de grundläggande frågor­na vid förrättningen. Hit hör bl. a. frågoma om anläggningens ändamål, läge, storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt, om vilka fastighe­ter som skall delta i anläggningen, om upplåtelse av utrymme för anlägg­ningen samt om inlösen av fastighet. Anläggningsbeslutet bör alltså kun­na meddelas och vinna laga kraft innan tekniska arbeten och värdering­ar slutförts. Med hänsyn till båtnadsvillkoret måste emellertid en allmän kalkyl beträffande företagets lönsamhet göras innan anläggningsbe­slutet meddelas.

FBL öppnar möjligheter att ytterligare dela upp förrättningshandlägg­ningen. Sålunda kan fastighetsbildningsmyndigheten till en början in­skränka utredningen och planläggningen till vad som behövs för att de allmänna förutsättningarna för fastighetsbildningens tillåtlighet skall kunna bedömas. Om hmder mot åtgärden därvid inte anses föreligga, kan myndigheten meddela ett principbeslut om att fastighetsbildningen får ske (tillståndsbeslut). Först när tillståndsbeslutet vunnit laga kraft, ut­arbetas slutlig fastighetsplan som sedan läggs tUl grund för fastighets-bUdningsbeslutet. Möjlighet finns också att dela upp fastighetsbildnings­beslutet i olika delbeslut. För att ett sådant delbeslut skaU kunna vinna laga kraft krävs emellertid att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Några motsvarigheter tUl bestämmelserna om tillståndsbeslut och par-tieUa fastighetsbUdningsbeslut torde, sägs det i promemorian, inte böra införas i anläggnmgslagen. De frågor som hör tUl anläggningsbeslutet


 


Prop. 1973:160                                                                  101

har sådant samband med varandra att det inte synes m.öjligt att avgöra dem var för sig. Inte heller torde något uttalande kunna göras om till-låtligheten av den begärda anläggningen innan fullständig utredning fö­religger i nämnda frågor. Det är emellertid i detta sammanhang att mär­ka att en och samma förrättning skall kunna avse flera olika anlägg­ningar. Beträffande varje anläggning skall i sädana fall ett särskilt an­läggningsbeslut meddelas. En uppdelning av förrättningsarbetet kan så­lunda åstadkommas genom att man utreder och avgör frågan om varje anläggningsföretag för sig. Det normala torde dock böra vara att an­läggningsbeslut beträffande samtliga företag meddelas samtidigt.

Övriga sakfrågor som fastighetsbildningsmyndigheten har att ta ställ­ning till vid en anläggningsförrättning kan avgöras antingen i anslutning till anläggningsbeslutet eller senare under förrättningen. I vilken ordning dessa frågor skall tas upp till prövning får avgöras med hänsyn till om­ständigheterna i varje särskilt fall. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer torde kunna meddela de anvisningar som be­hövs i detta hänseende.

Enligt gällande lagstiftning om gemensamma anläggningar sker över­prövning av förrättningsmännens beslut och åtgärder som regel i judi­cieU väg. Undantag gäller dock för förrättningar enligt 3 kap. EVL där överprövningen handhas av länsstyrelsen. Att märka är emellertid i det­ta sammanhang att ersättningsfrågor inte prövas vid förrättning som nyss sagts. Kan överenskommelse inte träffas i sådan fråga, skall tvisten avgöras av domstol.

Ett system som innebär att prövningen av anläggningsfrägorna i första instans delas upp mellan förrättningsmyndigheten och domstol strider enligt promemorian helt mot nutida krav på enkla och smidiga hand­läggningsformer och bör inte tillämpas för framtiden. Av samma skäl bör inte heller någon uppdelning mellan administrativ myndighet och domstol ske i fråga om överprövningen av förrättningsavgörandena. Med hänsyn till anläggningsfrågornas övervägande privaträttsliga karaktär synes det uppenbart att öveiprövningen av förrättningsmyndighetens be­slut och åtgärder bör vara en judicieU angelägenhet. Härigenom nås ock­så på denna punkt principiell överensstämmelse med FBL. Även i fråga om den närmare utformningen av systemet för överprövning bör FBL i allt väsentligt tjäna som mönster. Som första domstol över förrättnings­myndigheten bör alltså fastighetsdomstolen fungera, och rätt att fullfölja talan mot förrättning bör tillkomma inte bara sakägarna utan också re­presentanter för allmänna intressen. Från fastighetsdomstolen bör må­len i princip kunna fullföljas till hovrätten och sedan vidare tiU högsta domstolen.

Remissyttrandena. De i promemorian redovisade förslagen, mottas i stort sett positivt av remissinstanserna. Förslaget att anläggningsförrättning skall handläggas av fastighets-


 


Prop. 1973:160                                                       102

bildningsmyndigheten tillstyrks av lantmäteristyrelsen. Styrelsen fram­håller att de organ som ombesörjer fastighetsbildningen har goda förut­sättningar att också pröva frågor om sådan fastighetssamverkan som det här gäller. Detta hänger främst samman med arbetsuppgifternas i stor utsträckning likartade karaktär såväl frän rättsliga som från tekniska och ekonomiska synpunkter. Behov av särskild teknisk sakkunskap kan till­godoses i vissa faU genom specialisering eller specialistservice inom lant-mäteriorganisationen och i andra fall genom utnyttjande av bestämmel­serna om biträde av sakkunnig. Projektering av anläggning kan ske inom eller utom förrättningsförfarandet. Utvecklingen synes alltmer gå i den riktningen att projekteringen sker utanför förrättningens ram. I många fall, påpekar styrelsen vidare, föreligger ett nära samband mellan behand­lingen av fråga enligt FBL och behandlingen av fråga enligt anlägg­ningslagen. I sådana fall är det av praktiska skäl lämpligt att fastighets­bildningsmyndigheten handlägger båda frågoma. Ibland är detta helt ofrånkomligt, t. ex. i vissa fall som åsyftas i 4, 41 och 42 §§ i promemo­rieförslaget. Styrelsen understryker vidare att den föreslagna ordningen innebär den påtagliga praktiska fördelen att det inte blir nödvändigt att i varje särskilt fall förordna förrättningsman och att sökanden alltid kan vända sig direkt tUl den handläggande instansen.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker också förslaget och framhål­ler att detta innebär fördelar. För länsstyrelsens del bortfaller arbetsmo­mentet att förordna förrättningsman. Även om åtgärden mänga gånger är av ratinmässig karaktär, kan dock svårigheter med åtföljande tids­åtgång uppkomma vid utseende av förrättningsman eller vid bedömning av förrättningsman som sökanden föreslagit. Otvivelaktigt är en sådan bedömning ofta av grannlaga natur. Motstridiga åsikter om personvalet kan uppkomma bland sakägarna. Kompetensfrågan kan också vålla pro­blem. En annan fördel med fastighetsbildningsmyndigheten som förrätt­ningsinstans är att frågor om anläggnings läge och omfattning lättare kan lösas med anknytning till planläggnings- och fastighetsbUdningsfrä-gor. Detta samband är särskilt nödvändigt i varje fall i tätbebyggda re­gioner. Länsstyrelsen pekar också på möjligheten att kombinera fastig­hetsbildnings- och anläggningsförrättningar. Denna möjlighet kan i prak­tiken utnyttjas endast om förrättningarna handläggs av samma förrätt­ningsman.

Uttalanden i tillstyrkande riktning görs också av statens järnvägar, länsstyrelserna i Kopparbergs och Västernorrlands län, Stockholms kommun (fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret), lantmätareför­eningen och lantmäteriets tjänstemannaförening.

Åtskilliga remissinstanser är emellertid kritiska mot förslaget i denna del och ger uttryck for uppfattningen att anläggningsförrättning bör kunna handläggas även av förrättningsman som inte är knuten till fas­tighetsbildningsmyndigheten. Skogsstyrelsen framhåller att anläggning.


 


Prop. 1973:160                                                       103

underhåll och drift av skogsvägar numera ingår som ett led i skogsbru­ket för att bästa ekonomiska resultat skall nås. Stora krav ställs på att väghållningen samordnas med den skogUga driftsplanläggningen. Denna utförs av skogsvårdsstyrelserna. Dessa har vidare ansvaret för den över­siktliga skogsvägplanläggningen i länen. Om ytterligare en myndighet kopplas in på förrättningsstadiet, bryts kontinuiteten i planläggningen med förseningar och dubbelarbete som oundviklig följd. Det är, uttalar styrelsen vidare, bestyrkt att förrättningskostnaderna i flertalet fall blir väsentiigt högre om två myndigheter kopplas in än om skogsvårdssty­relsen ombesörjer även förrättningen. Liknande uttalanden görs av do­mänverket och skogsägareföreningarnas riksförbund. 1969 års vägutred­ning betonar att de nybyggnader av enskilda vägar, som f. n. äger rum, till öveivägande del avser skogsvägar och att en viss samordning med statsbidragsgivningen inte bara är önskvärd utan också i viss omfattning nödvändig. Skogsindustriernas samarbetsutskott framhåller att skogs­vårdsstyrelserna f. n. handlägger ett stort antal förrättningar för byg­gande av skogsbilvägar och att skogsbolagen har goda erfarenheter av denna ordning.

Stockholms kommun (juridiska avdelningen) ifrågasätter om lantmä­tare regelmässigt är bäst skickade att handlägga förrättningar för imät-tande av gemensamhetsanläggningar med hänsyn tUl att en sådan ofta utgörs av byggnader och maskinella anordningar, t. ex. parkeringsut­rymme inomhus, underjordiska förbindelseleder och värmeanläggningar. Enligt stadshypotekskassan är det önskvärt att även annan än lantmä­tare skall kunna förordnas till förrättningsman. De rättsliga frågorna vid en förrättning kan många gånger vara av vidlyftig beskaffenhet och ställa krav på insikter hos förrättningsmannen som går utöver den rena fastighetsrätten. Kommunal tekniska föreningen hävdar att möj­ligheter bör skapas för dem som har behörighet som mätningsman i stad att handlägga förrättning enligt anläggningslagen. Även de som förvär­var kompetens som chef för fastighetsbildningsmyndighet men inte ver­kar inom sådan myndighet bör kunna förordnas som förrättningsman.

Förslaget att de ekonomiska frågorna skall falla utanför ramen för anläggningsbeslutet kritiseras av vissa remissinstanser. Svea hovrätt framhåller att redan för bedömningen av huruvida villkoren för anlägg­ningsbeslut är uppfyllda och för fastställande av kretsen av delägare fordras i de flesta fall ett ställningstagande till ersättningsfrågorna och till kostnadernas fördelning. Såväl vid prövningen av båtnadsvillkoret som vid bedömningen av frågan om anläggningen är av väsentlig be­tydelse för de enskilda delägarna måste en ekonomisk kalkyl, baserad bl. a. på ersättningskostnaderna, göras. En uppdelning på skUda beslut som förordas i promemorian torde följaktligen komma att bli förhål­landevis sällsynt och få sin huvudsakliga betydelse, då alla delägare är överens såväl om anläggningens inrättande som om ddägarkretsen eller


 


Prop. 1973:160                                                                   104

då anläggningen medför sådana ekonomiska fördelar för alla berörda fastigheter att tvekan ej behöver råda vare sig om anläggningens tillåtlig­het eller om dess ddägarkrets. Grustäktskommittén ifrågasätter om situa­tionen i anläggningssammanhang är fullt jämförbar med den som före­Ugger vid fastighetsbildning. Att ersättnings- och förddningsfrågorna prövas samtidigt med övriga grundläggande spörsmål rörande anlägg­ningens inrättande är av särskild betydelse med hänsyn till att denna prövning kan påverka bedömandet av företagets lönsamhet för de be­rörda fastigheterna, vilket främst i tvångsfallen kan bli avgörande för vUka fastigheter som skall ingå i samfälligheten. Problemet ägnades stor uppmärksamhet under förarbetena tUl LGA. Det då gjorda ställnings­tagandet torde enligt kommittén ligga närmast till hands även i föreva­rande sammanhang. Lantmätareföreningen och skogsindustriernas sam­arbetsutskott anser också att frågan om kostnadsfördelning bör regleras i anläggningsbeslutet.

1.1.7 Bevakningen av allmänna intressen

Promémorief örslaget. I promemorian betonas att allmänna intressen av skiftande art och styrka gör sig gällande i frågor som rör gemensam­hetsanläggningar. Det är tydligt att ett system för bevakning av dessa intressen måste byggas in i anläggningslagen. De frågor som härvid in­ställer sig är vilka myndigheter som skall ha hand om bevakningen av allmänna intressen och i vilka former den skall bedrivas under olika skeden i förfarandet.

Inte sällan är det frän allmän synpunkt av betydelse att en gemen­samhetsanläggning kommer tUl stånd. Särskilt gäller detta när en sådan anläggning förutsätts i gällande plan. I dessa fall är plangenomförandet beroende av att anläggningen inrättas. Också andra gemensamhetsan­läggningar kan emellertid tillgodose viktiga samhällsintressen, exempel­vis trafik- och miljövärdsintressen.

Vad som nu anförts leder enligt promemorian tiU att det allmänna bör få rätt att ta inhiativ till en gemensamhetsanläggning. En sådan initiativrätt kan knappast anses strida mot lagstiftningens övervägande privaträttsliga karaktär. Genom det opinionsvUlkor som skall gälla i faU av officialinitiativ är det sörjt för att en anläggning som regel har visst stöd hos sakägarna. Det är vidare att märka att det allmännas före­trädare inte skall vara sakägare vid föiTättningen.

F. n. finns regler om officialinitiativ i LGA och EVL. Enligt LGA har byggnadsnämnden samma rätt att söka förrättning som enskUd sakägare. Reglerna i EVL innebär att länsstyrelsen kan sätta i gång förrättning för bildande av vägförening enligt 3 kap. i lagen. Som föratsättning härför gäller att tätare bebyggelse uppkommit eUer inom nära förestående tid väntas uppkomma.


 


Prop, 1973:160                                                       105

När det gäller att bedöma vilken eller vilka myndigheter som bör få initiativrätt i den nya lagen behöver det enligt promemorian inte råda någon tvekan om att sådan rätt bör tillkomma byggnadsnämnden. Med hänsyn till nämndens viktiga uppgifter på det bebyggelsepolitiska om­rådet står det klart att den måste få ett mycket stort inflytande i fråga om både tiUkomsten och utformningen av en gemensamhetsanläggning. I likhet med vad som skett i LGA bör byggnadsnämnden i anläggnings­lagen ges generell rätt att söka anläggningsförrättning. Det ligger i sa­kens natur att nämnden torde komma att begagna sig av denna rättighet främst i fråga om anläggningar inom plan- eller andra tätbebyggelse­områden.

Syftet med byggnadsnämndens initiativrätt är främst att tillgodose de lokala bebyggelseintressena. I vissa fall kan det emellertid också från andra synpunkter av allmän natur vara angeläget att en gemensamhets­anläggning inrättas. Det synes därför, betonas i promemorian, inte till­räckligt att byggnadsnämnden får rätt att begära anläggningsförrättning. För att en samordning skall kunna komma till stånd av de olika in­tressen som här kan göra sig gällande bör den ytterligare initiativrätt som sålunda behövs anförtros åt länsmyndighet. I FBL finns bestäm­melser om rätt för länsmyndighet att ta initiativ till fastighetsreglering. Denna initiativrätt tUlkommer i första hand överlantmätaren. Också läns­styrelsen och lantbruksnämnden har emellertid initiativrätt. I prop. 1970: 188 med förslag till riktiinjer för omorganisation av lantmäteri­verksamheten har emellertid förordats att initiativrätten skall utövas av länsstyrelsen ensam. Detta har godtagits av riksdagen. Samma ordning torde böra gälla i fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning. In­nan länsstyrelsen utövar sin initiativrätt, bör givetvis samråd ske med övriga myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs av anläggnings­ärendet.

Som villkor för den initiativrätt som enligt det anförda skall tUlkom­ma länsstyrelsen torde böra gälla att anläggningen enligt myndighetens bedömande är av större betydelse från aUmän synpunkt. Bara när så är fallet synes det befogat med ett initiativ från länsmyndighets sida.

Även sedan en anläggningsförrättning påbörjats föreligger enligt pro­memorian ett behov av att allmänna intressen bevakas. Av praktiska skäl är det uteslutet att tillämpa ett system enligt vUket olika repre­sentanter för det allmänna kallas till förrättningssammanträden och där bereds tillfälle att utveckla sina synpunkter på anläggningsfrågan. Tyd­Ugt är att här liksom eljest en samordning av de skUda allmänna in­tressena bör ske. En naturlig ordning synes vara att förrättningsmyndig­heten får i uppdrag att ha hand om allmänbevakningen med skyldighet att samråda med andra myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs.

Systemet med förrättningsmyndigheten som i första hand ansvarig för bevakningen av allmänna intressen tillämpas såväl i den nu gallan-


 


Prop. 1973:160                                                       106

de lagstiftningen om gemensamma anläggningar som i FBL. Med hän­syn till den stora roll som bebyggelse- och markanvändningsfrågor spe­lar för den kommunala verksamheten har det emellertid ansetts påkallat att kommunerna får möjlighet att också på annat sätt än vid samråd med förrättningsmyndigheten hävda sina intressen. I LGA har bygg­nadsnämnden tillerkänts ett avgörande inflytande vid tillkomsten av en gemensamhetsanläggning. Innan anläggningsbeslut får meddelas, skaU förrättningsmannen hänskjuta ärendet tUl byggnadsnämnden för pröv­ning om hinder möter mot anläggningen frän de synpunkter nämnden har att bevaka. Om nämnden inte lämnar medgivande tUl anläggning­en, skall förrättningen inställas. Byggnadsnämnden har alltså vetorätt i frågan. Enligt EVL föreligger ingen sådan vetorätt. Byggnadsnämnden skall i stället underrättas om tid och ställe för sammanträde vid förrätt­ning som rör dess verksamhetsområde. Nämnden har givetvis sedan möjlighet att inställa sig vid sammanträdet och framföra sina synpunk­ter.

Statsmakternas beslut år 1966 att i LGA införa bestämmelser om vetorätt för byggnadsnämnden vid tillkomsten av gemensamhetsanlägg­ning grandades på ingående överväganden, påpekas i promemorian. 1954 års fastighetsbildningskommitté föreslog i sitt enhälliga betän­kande sådana bestämmelser under motivering att byggnadsnämnden borde anförtros ett såväl reellt som formellt inflytande vid bedömning­en av anläggningsfrågan (SOU 1963: 23 s. 147). Vid remissbehandlingen av betänkandet riktades kritik mot förslaget på denna punkt av bl. a. Svea hovrätt, lagberedningen och lantmäteristyrelsen. Det framhölls där­vid att systemet med vetorätt för byggnadsnämnden verkade tyngande på förfarandet och innebar risk för förseningar (prop. 1966: 128 s. 188). I lagrädsremissen anslöt sig emellertid departementschefen till kommit­téförslaget (prop. s. 192). Lagrådet avstyrkte i sitt yttrande införandet av ett sådant system och framförde en rad kritiska erinringar (prop. s. 347). Bl. a. uttalades att allvarliga olägenheter var förbundna med den föreslagna samordningen av den judicidla och planpolitiska prövningen. Departementschefen vidhöll emellertid i propositionen sin tidigare upp­fattning och betecknade de av lagrådet påtalade olägenheterna som över­drivna (prop. s. 386). I riksdagen väcktes motioner med yrkande om slopande av vetorätten. Motionerna avstyrktes emellertid av vederbö­rande lagutskott (3LU 1966: 57 s. 99). Riksdagen beslöt därefter med stor majoritet bifalla propositionen på denna punkt (prot. 1966:1: 38 s. 91 och 1966: H: 38 s. 157).

I FBL har byggnadsnämndens intressen i fastighetsbildningssamman­hang tillgodosetts på så sätt att nämnden skall få tUlfälle att närvara vid sammanträden och i övrigt följa förrättningen samt dessutom har rätt att överklaga förrättningsavgörandena. Med hänsyn till det samband som ofta föreligger mellan fastighetsbildnings- och anläggningsfrågor talar


 


Prop. 1973:160                                                                   107

enligt promemorian vissa skäl för att samma system införs i anläggnings­lagen. Detta skulle nämligen underlätta samordningen mellan fastighets­bildnings- och anläggningsförrättning (jfr avsnitt 1.1.8). Man skulle vi­dare vinna den från principiell synpunkt tUltalande ordningen att bygg­nadsnämndens medverkan kom att ske i samma former vare sig en ge­mensamhetsanläggning utfördes som gemensamt arbete vid fastighets­reglering eller frågan om anläggningen prövades vid särskild förrätt­ning.

Emellertid bör skUlnaden mellan de båda systemen inte överdrivas. De förutsätter båda att fastighetsbUdningsmyndigheten i första hand skall bevaka de allmänna intressena vid förrättningen och att myndig­heten därvid skall samråda med berörda administrativa myndigheter, bl. a. byggnadsnämnden. Mot denna bakgrund är det tydligt att ett be­slut av byggnadsnämnden att medge eller vägra tillstånd till den åtgärd som förrättningen avser i allmänhet endast utgör en formell bekräftelse på ett tidigare ställningstagande. Beslutet bör då kunna komma till stånd utan större omgång och tidsutdräkt. Såvitt kunnat utrönas har systemet med vetorätt för byggnadsnämnden inte heller föranlett några påtagliga olägenheter vid tiUämpningen av LGA. De svårigheter som är förknippade med systemet torde således vara relativt begränsade och i stort sett kunna bemästras med en lämplig handläggningsordning.

Slutsatsen i promemorian är att det inte föreligger tillräckliga skäl att rubba det ställningstagande som gjordes vid tillkomsten av LGA. Bygg­nadsnämnden bör alltså även i den nya lagen få vetorätt i fråga om in­rättandet av gemensamhetsanläggning. Det bör enligt promemorian inte komma i fråga att inskränka denna vetorätt tUl att avse endast vissa slag av anläggningar. Uppenbart är emellertid att byggnadsnämndens in­tresse främst är koncentrerat till sådana anläggningar som kräver bygg­nadslov eller som är av betydelse frän plansynpunkt.

I likhet med vad som gäller enligt LGA bör bestämmelser om klago-rätt mot byggnadsnämnds beslut att vägra medgivande tiU gemensam­hetsanläggning tas upp i den nya lagen.

I promemorian understryks att införandet av vetorätt för byggnads nämnden inte innebär att frågan om gemensamhetsanläggnings tUlåt lighet från allmän synpunkt undandras fastighetsbUdningsmyndigheten prövning. Den omständigheten att byggnadsnämnden lämnat medgi­vande till en sådan anläggning hindrar sålunda i och för sig inte att fas­tighetsbildningsmyndigheten sedan vägrar tillstånd till anläggningen un­der åberopande av allmänna intressen. Emellertid bör fastighetsbild­ningsmyndigheten såtUlvida vara bunden av byggnadsnänmdens ställ­ningstagande att myndigheten inte bör frångå nämndens bedömning i fräga om sådana intressen som denna har till uppgift att särskilt svara för (jfr prop. 1969: 128 s. B 57). Skiljaktiga uppfattningar mellan fastig­hetsbildningsmyndigheten och byggnadsnämnden i detta hänseende bör


 


Prop. 1973:160                                                                  108

klarläggas och om möjligt sammanjämkas vid samråd i ett tidigt skede av förrättningen.

Uppenbarligen är det en krävande uppgift för fastighetsbUdningsmyn­digheten att göra den rätta avvägningen mellan olika allmänna intres­sen samt mellan sädana intressen och enskilda intressen. Även med be­aktande av den skyldighet att samråda med andra myndigheter, som skaU åvila fastighetsbildningsmyndigheten, torde man inte kunna räkna med att myndigheten alltid skall kunna överblicka alla de olika intres­sen som här kan göra sig gäUande och träffa ett avgörande som framstår som godtagbart från aUmän synpunkt. Med hänsyn härtiU framstår det enligt promemorian som rimligt att företrädare för det allmänna på samma sätt som enskilda sakägare får möjlighet att begära en överpröv­ning av fastighetsbUdningsmyndighetens beslut i anläggningsfrågor. I första hand synes fullföljdsrätt böra tillerkännas byggnadsnämnden. Fullföljdsrätten motiveras här av nämndens intresse att få till stånd överensstämmelse mellan dess och fastighetsbildningsmyndighetens ställ­ningstagande till frågan om gemensamhetsanläggnings tiUåtlighet från allmän synpunkt. Även om nämnden endast i undantagsfall torde få an­ledning att begagna sig av fullföljdsrätten, framstår dock denna som ett naturligt komplement till dess vetorätt i anläggningsfrågor. Nämn­den har också enligt nuvarande lagstiftning om gemensamma anlägg­ningar i allmänhet rätt att överklaga förrättning och även FBL tUlerkän­ner byggnadsnämnden sådan rätt.

Byggnadsnämnden kan, sägs det vidare i promemorian, väntas kon­centrera sin bevakning tUl anläggningsförrättningar inom detaljplane­områden och andra tätbebyggelseområden. Det är emellertid tydligt att det också beträffande andra förrättningar kan finnas behov av att fas­tighetsbildningsmyndighetens ställningstaganden i frågor som rör all­männa intressen underkastas viss kontroll. Viktiga allmänna intressen, exempelvis miljövårds- och trafiksäkerhefsintressena, berörs också av anläggningsförrättningar inom glesbebyggda områden. Med hänsyn till att någon avvägning mellan de olika intressena i sådana fall inte skett vid planläggning framstår uppgiften att bevaka det allmännas intressen i dessa fall som särskilt svårbemästrad.

Det föreligger således enligt promemorian behov av att också annan myndighet än byggnadsnämnden får rätt att fullfölja talan mot anlägg­ningsförrättning. Det synes naturligt att denna uppgift liksom uppgiften att påkalla förrättning på det allmännas vägnar läggs på länsstyrelsen. I likhet med vad som är avsett att gälla vid fastighetsbildning bör läns­styrelsen innan den tar stäUning i fuUföljdsfrågan samråda med andra myndigheter och försöka jämka samman ev. uppkommande menings­skiljaktigheter.


 


Prop. 1973:160                                                                     109

Remissyttrandena. I några remissyttranden framförs allmänna syn­punkter på promemorieförslaget i denna del. Planverket framhåller att det från rena plangenomförandesynpunkter hade varit önskvärt med större befogenheter för byggnadsnämnden. Det torde dock inte vara möjligt att inom ramen för anläggningslagen, som i huvudsak har privat­rättslig karaktär, komma till rätta med detta problem. Fastighetsägare­förbundet anser förslaget innehålla vidgade möjligheter till tvångsåtgär­der från samhällets sida som i själva verket rubbar lagstiftningens pri­vaträttsliga grundval. Enligt förbundet är det tänkbart att byggnads­nämnden eller länsstyrelsen kan vilja tvångsvis inrätta gemensamhets­anläggningar för sådana extema servicefunktioner som efter en utvidg­ning av begreppet boendeservice måste anses tUlgodose ändamål av sta­digvarande betydelse för berörda fastigheter. Som exempel på ändamål av detta slag nämner förbundet barntillsyn, åldringsservice, kulturdistri­bution, motion och förströelse. En sådan utveckling anser sig förbundet inte kunna acceptera. Förbundet framhåller att förslaget kan göra det möjligt för samhället att i betydande utsträckning överföra kostnader, som hittUls ansetts böra bäras av samhället, på grupper av fastighets­ägare och i sista hand på berörda hyresgäster.

De föreslagna bestämmelserna om initiativrätt för byggnadsnämnden och länsstyrelsen tillstyrks uttryckligen av hovrätten över Skåne och Blekinge och länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen uttalar att det från flera synpunkter är lämpligt att sådan initiativrätt gäller för alla slags anläggningar. Detta är fallet i synnerhet beträffande anläggningar inom detaljplanelagda områden, där plangenomförandet kan vara be­roende av att anläggning inrättas. Planmässiga synpunkter bör även kun­na föranleda att det allmänna tar initiativ i fråga om anläggningar utanför detaljplandagt område, t. ex. anläggningar för tillgodoseende av trafik- och miljövårdsintressen.

Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott ifrå­gasätter om inte kommunstyrelsen bör få initiativrätt i stället för bygg­nadsnämnden. Till stöd härför anförs att byggnadsnämnden har skyldig­het att pröva förrättning från plansynpunkt och att det är olämpligt att nämnden skall kunna ta initiativ till en förrättning som den själv skall prö­va i vissa hänseenden. Lantbrukarnas riksförbund menar att byggnads­nämnden inte bör ha initiativrätt. Förbundet föreslår i stället den lös­ningen att byggnadsnämnden gör framställning tUl länsstyrelsen som prövar om föratsättningar för initiativrätt föreligger och, om så anses vara fallet, själv begär förrättning. Länsstyrelsen bör bereda fastighets­ägarna tUlfälle att yttra sig innan frågan avgörs.

Lantmäteristyrelsen anser att kretsen av initiativberättigade bör vidgas. Styrelsen påpekar att förslaget i förhållande till FBL innebär den skill­naden att expropriant och liknande företagare inte får initiativrätt. Ett relativt vanligt fall där det finns starka skäl att ge sådan företagare


 


Prop. 1973:160                                                                   110

en självständig initiativrätt föreligger när anläggning eller nybyggnad av allmän väg för med sig ingrepp i det enskilda vägnätet. Det kan ex­empelvis bli nödvändigt att av hänsyn till trafiksäkerheten ändra en en­skild vägs utfart tiU den allmänna vägen. Enligt lantmäteristyrdsens mening finns det anledning att redan i detta sammanhang öppna möjlig­het för väghåUaren att begära anläggningsförrättning i samband med byggande eller omläggning av allmän väg. Lantmäteristyrelsen framhål­ler vidare att det f. n. pågår en översyn av järnvägsnätet i syfte att göra tågförbindelserna på stamlinjerna snabbare. I samband därmed finns behov av att minska antalet korsningar mellan enskUd väg och järnväg. Också järnvägsinnehavare bör därför få möjlighet att påkalla ändring av det enskUda vägnätet med tillämpning av anläggningslagen.

Även 1969 års vägutredning anser att vägverket bör få rätt att ta initia­tiv i frågor om enskild väghållning. Vägverket hävdar att länsstyrelsen bör få rätt att begära förrättning även i andra fall än när anläggningen är av större betydelse från allmän synpunkt, t. ex. vid indragning av väg från allmänt underhåll. Motsvarande initiativrätt bör även ges åt vägverket, som också bör behålla sin rätt att begära förrättning enligt 60 § väglagen (1971: 948).

Förslaget om vetorätt för byggnadsnämnden diskuteras ingående i ett flertal remissyttranden.

Förslaget tillstyrks av bl. a. Göteborgs kommun (byggnadsnämnden) som betecknar det som ett minimikrav att byggnadsnämnden på detta sätt fär inflytande på förrättningsbesluten. Stockholms kommun (stads­byggnadskontoret) anser att erfarenheterna av reglerna i LGA om bygg­nadsnämndens StäUning är goda.

Lantmäteristyrelsen framhåller att FBL inte har bestämmelser om vetorätt. Byggnadsnämndens inflytande tryggas genom andra anord­ningar, som också återfinns i anläggningslagen vid sidan av skyldigheten att inhämta medgivande. Viktigast är den i lagen inskrivna skyldigheten för fastighetsbildningsmyndigheten att i behövlig utsträckning samråda med myndigheter som berörs av åtgärden (4 kap. 25 § FBL, 20 § an­läggningslagen). I övrigt har byggnadsnämnden bl. a. fullföljdsrätt. Sam­rådsskyldigheten är, understryker styrelsen, inte bara en förfaranderegel. Den är också ett uttryck för en materiell samordning mellan planlägg­ning och fastighetsbUdning. Meningen är att utfallet av fastighetsbUd­ningsmyndighetens prövning skall bli detsamma vid tillämpning av sam­rådsförfarandet som vid tillämpning av ett förfarande med formell veto­rätt för byggnadsnämnden. Lantmäteristyrelsen kommer att inom ramen för sina tillsynsskyldigheter bevaka detta. Den åsyftade fördelen med samrådsförfarandet är att det möjliggör enklare handläggning, bl. a. ge­nom att byggnadsnämndens ställningstagande vid samråd inte kan göras till föremål för särskUda besvär. Det bör tiUäggas att den här berörda samordningen var svagare markerad i det regelsystem som gäUde före


 


Prop. 1973:160                                                       111

FBL. Så t. ex. finns i LGA inte någon bestämmelse om samrådsskyldig­het. Mot bakgrund av det sagda finns det enligt styrelsen skäl som talar för att byggnadsnämndens inflytande skulle kunna tillgodoses på samma sätt som i FBL, dvs. utan formell tillståndsprövning av byggnadsnämn­den. Å andra sidan ger erfarenheterna från tUlämpningen av LGA vid handen att en formell tillståndsprövning av byggnadsnämnden i mänga fall inte komplicerar anläggningsfrågans behandlig i nämnvärd grad. Detta hänger samman med att anläggningsfrågor ofta ändå fordrar en relativt ingående bedömning från byggnadsnämndens sida med hänsyn till bestämmelserna om byggnadslov. Den särskUda tillståndsprövningen har dä kunnat samordnas med förhandsprövning av frågan om bygg­nadslov.

En begränsning av vetorätten förordas i några yttranden. Länsstyrel­sen i Kopparbergs län framhåller att ställningstagandet vid tUlkomsten av LGA inte nödvändigtvis behöver leda tUl att byggnadsnämnden tiller­känns generell vetorätt vid förrättningar enligt anläggningslagen med dess betydUgt vidgade tUlämpningsområde. Inom åtskilliga län kommer förrättningsverksamheten till en betydande dd — kanske 90 procent eller mera — att gälla gemensamhetsanläggningar som är belägna utan­för tätbebyggelseområden och avsedda främst för jord- och skogsbru­kets behov. I fråga om hela denna förrättningskategori blir byggnads­nämndens tillståndsprövning en ren formalitet som medför onödiga tids­förluster och kostnader. Bevakningen av de allmänna intressena bör därför enligt länsstyrelsens mening ankomma på fastighetsbildningsmyn­digheten ensam. Byggnadsnämndens vetorätt kan härigenom inskränkas till att avse sådana fall som ligger inom nämndens egentiiga kompe­tensområde och där dess ställningstagande naturligen måste tillmätas avgörande betydelse. Länsstyrelsen förordar att skyldighet att hänskjuta anläggningsfråga till nämndens prövning skall föreligga endast om an­läggningen kräver byggnadslov eller om anläggningen är belägen inom icke detaljplanelagt område där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta. Länsstyrelsen i Östergötlands län betecknar kravet på obligato­riskt medgivande från byggnadsnämnden som orealistiskt och onödigt betungande för såväl fastighetsbildningsmyndigheten som byggnads­nämnden. Förslaget innebär, påpekas det, att nämndens tillstånd fordras för byggande av skogsväg när samfäUighet bUdas för ändamålet. Utförs däremot anläggningen utan samfällighetsbildning, behövs inte tUlstånd. Byggnadsnämndens prövning bör enligt länsstyrelsens mening begränsas tUl att avse dels anläggning inom område med fastställd detaljplan, dels anläggning för vilken krävs byggnadslov. Länsstyrelsen i Stockholms län framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen uttalar att man kan få en bättre samordning mellan fastighetsbildnings- och anläggningsförrätt­ning, om byggnadsnämndens medverkan sker i samma form vid de båda slagen av förrättningar. Vid sådana förrättningar enligt anläggningsla-


 


Prop. 1973:160                                                                   112

gen som motsvarar förrättningar enligt 2 kap. EVL och som avser fråga av ingen eller ringa betydelse från plansynpunkt, e.x.empelvis byggande av väg enbart för jordbruk eller skogsbrak, torde det vara tillfyUest om byggnadsnämndens medgivande inhämtas endast när fastighetsbild­ ningsmyndigheten finner det behövligt.

Förslaget om vetorätt för byggnadsnämnden avstyrks helt i flera ytt­randen. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att sakskälen talat med förödande styrka för att vetorätten slopas. Det viktigaste skälet an­ses vara att man inte har någon motsvarande vetorätt i FBL trots att byggnadsnämnden har viktigare intressen att bevaka vid fastighetsbild­nings- än vid anläggningsförrättning. Enligt FBL tUlgodoses, påpekar hovrätten, byggnadsnämndens intressen på två sätt. Nämnden har sålun­da rätt att följa varje förrättnuig och en omfattande besvärsrätt. Härtill kommer att de materiella villkoren för fastighetsbUdning i 3 kap. FBL medför en stark bundenhet för fastighetsbUdningsmyndigheten vid plan­myndigheternas beslut. I praktiken torde det f. ö. förhålla sig så att ut­förandet av en gemensamhetsanläggning ofta kräver något slag av bygg­nad. Anläggningen är därför beroende av att byggnadsnämnden ger byggnadslov. Sammanfattningsvis uttalar hovrätten att promemorieför­slaget ger byggnadsnämnden sämre möjligheter att positivt verka för goda lösningar än den skulle ha haft, om man följt FBL:s system, samt att svårigheterna att handlägga kombinerade fastighetsbildnings- och anläggningsförrättningar är uppenbara. Behovet av konformitet i regel­systemet kan enligt hovrätten inte understrykas nog kraftigt.

Svea hovrätt anser att den kritik som riktats mot vetorätten under för­arbetena till LGA alltjämt är bärande. Den utvidgning av vetorätten som promemorieförslaget innebär kan enligt hovrätten än mindre godtas. Flertalet enskUda vägbyggen fordrar inte byggnadslov och torde vara utan intresse för byggnadsnämnden. Genom bestämmelser om vetorätt orsakas betydande omgång och tidsutdräkt. Genom möjligheten att över­klaga byggnadsnämndens beslut att vägra tillstånd kan de redan f. n. långa förrättningstiderna för enskilda vägar komma att förlängas högst avsevärt. Eftersom fastighetsbildning på ett vida mera ingripande och betydelsefullt sätt än anläggningsföretag påverkar bebyggelseplanering­en, saknas enligt hovrätten all anledning att i anläggningslagen gå längre för att ge byggnadsnämnden tUlfälle att bevaka sina intressen än som skett i FBL.

Liknande synpunkter framförs av bankinspektionen, länsstyrelsen i Malmöhus län, grustäktskommittén, advokatsamfundet, lantmätareför­eningen och skogsindustriernas samarbetsulskott. Bankinspektionen framhåller att förhållandet mellan fastighetsbUdningsmyndighetema och de byggnadsreglerande myndigheterna och mellan de intressen som de olika myndigheterna har att företräda blev ingående prövat vid till­komsten av FBL, som utan tvekan innebär en mer genomtänkt lösning


 


Prop. 1973:160                                                       113

på området än LGA. Advokatsamfundet ifrågasätter om byggnads­nämndens vetorätt är förenUg med lagens övervägande privaträttsliga karaktär. Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott anser att anordningen innebär en onödig byråkratisering och motverkar de fördelar som förrättningsinstitutet ger i form av partsförhandlingar under ledning av ansvarig myndighet.

1.1.8 Samordningen mellan anläggnings- och fastighetsbildnings­förrättning

Promemorieförslaget. I 9 kap. FBL finns särskUda bestämmelser om gemensamma arbeten. Dessa bestämmelser innebär att tekniska aiUägg­ningar och liknande företag som aktualiseras i samband med en fastig­hetsreglering i vissa fall kan utföras som ett för sakägarna vid regle­ringen gemensamt arbete. Därmed sammanhängande frågor prövas då helt enligt FBL. Vad som nu sagts gäller dock inte annat företag enligt VL än dUining. Företag som väsentiigt skulle ändra arten och omfatt­ningen av regleringen får inte heller prövas i denna ordning. Om ett an­läggningsföretag inte kan utföras som gemensamt arbete enligt FBL eller om ett sådant utförande inte är lämpligt, får fastighetsbUdnings­myndigheten förordna om frågans prövning enligt VL, EVL eller LGA.

I motiven till nämnda bestämmelser förutsätts att sådana ändringar görs i speciallagarna att fastighetsbUdningsmyndigheten får befogenhet att ta mitiativ till förrättningar enligt dessa. I överensstämmelse härmed bör enligt promemorian i anläggningslagen införas en föreskrift om att anläggningsfråga får tas upp till prövning utan ansökan när beslut om sådan prövning meddelas vid fastighetsreglering. En förutsättning för införande av en sådan bestämmelse är givetvis att samma myndighet skall handlägga de olika slagen av förrättningar. Enligt vad som fram­går av avsnitt 1.1.6 avses detta bli faUet.

Genom att anläggningsförrättning på detta sätt kan inledas i anslut­ning tUl pågående fastighetsregleringsförrättning uppkommer emeUertid även fråga hur den fortsatta samordningen mellan de båda förrättning­arna lämpUgen bör ske. Om det inte råder delade meningar vare sig om den fastighetsplan som skall läggas tUl grund för kommande fastig­hetsbildningsbeslut eller om de frågor som gäller anläggningens utfö­rande, föranleder samordningsfrågorna i allmänhet inga särskilda problem. Förrättningarna kan då i stort sett handläggas parallellt. An­läggningsförrättningen bör sedan kunna avslutas så snart lagakraftägan­de fastighetsbildningsbeslut föreligger.

Förhållandena kan emellertid, heter det i promemorian, i andra fall vara mer komplicerade. Tveksamhet beträffande fastighetsindelningens utformning eller gemensamhetsanläggningens omfattning och utform­ning kan uppkomma på grand av sakägarnas bristande enighet eller av

S   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


 


Prop, 1973:160                                                                  114

andra skäl, t. ex. jord- eller planpolitiska hänsyn eller andra allmänna överväganden. En samordning måste då ske av de olika förrättningar­na, om det finns ett direkt och ömsesidigt samband mellan fastighets­indelningen och gemensamhetsanläggningen. Ett sådant samband torde ofta föreligga när anläggningsförrättningen avser väg- eller diknings­företag. Också i åtskilliga andra fall kan man räkna med att ett ställ­ningstagande vid den ena förrättningen är beroende av de avgöranden som träffas vid den andra. De problem som härvid uppstår är inte be­gränsade tiU att gäUa enbart förrättningshandläggningen. Man måste också se till att överinstanserna får möjligheter till en samlad bedöm­ning av fastighetsbUdnings- och anläggningsfrågan.

Det smidigaste sättet att lösa ifrågavarande samordningsproblem kan enligt promemorian ibland vara en formell sammankoppling av båda förrättningarna. FastighetsbUdningsfrågan och anläggningsfrågan bör då kunna avgöras genom ett gemensamt beslut. Till följd av bestäm­melserna i 16 kap. 11 § andra stycket FBL får domstol i så fall vid ändring i avslutad förrättning eller i särskilt överklagat fastighetsbild­ningsbeslut viss möjlighet att göra ändring även i del av förrättningen eller beslutet som inte överklagats. Domstolen kan begagna denna möjlighet för att undvika motstridighet eller oenhetlighet mellan av­görandena i fastighetsbUdnings- och anläggningsfrägan.

För åstadkommande av den nu antydda ordningen behövs en före­skrift om att anläggningsfräga får prövas gemensamt med fastighets­bildningsåtgärd vid en förrättning. Vidare krävs en bestämmelse om att anläggningsbeslut som meddelas vid sådan gemensam förrättning kan tas upp i fastighetsbildningsbeslutet.

I samband med större fastighetsregleringsföretag uppkommer vissa speciella samordningsproblem. Sådana företag förutsätter som regel en omfattande utbyggnad av kollektiva anläggningar, i första hand vägar. Planeringen av vägnätet måste ske med beaktande av redan befintliga allmänna och enskilda vägar samt terräng- och andra naturförhållan­den. Stor hänsyn måste också tas tUl allmänna intressen, exempelvis plan-, trafiksäkerhets- och miljövårdsintressen. De nu angivna fakto­rerna är ofta av avgörande betydelse åtminstone när det gäller huvud­vägnätets utformning. Lösningen av vägfrågoma är i sin tur inte säl­lan normerande för utformningen av den fastighetsplan som skall ligga till gmnd för den nya fastighetsindelningen inom regleringsområdet.

I fall som nyss nämnts talar enligt promemorian flera skäl för att vägbyggnadsfrågorna tas upp och avgörs under det att regleringsför­rättningen befinner sig i ett tidigt skede. Från förrättningsteknisk syn­punkt kan det sålunda vara fördelaktigt att dessa frågor blir slutligt prövade innan fastighetsplanen utarbetas. Av stor praktisk betydelse är också att vägnätet kan byggas ut och tas i användning snabbare än som annars skuUe kunnat ske. Slutiigen torde den antydda hand-


 


Prop. 1973:160                                                                     115

läggningsordningen vara ägnad att underlätta en skälig fördelning av den vinst som uppkommer genom vägbyggnads- och regleringsföre­taget.

Redan i gällande rätt har det visat sig föreligga ett behov av att få vägbyggnadsfrågor som aktualiseras i samband med fastighetsbildnings­förrättning avgjorda så snart som möjligt. Man har därvid ibland för­farit pä det sättet att man genom särskild förrättning avgjort dessa frågor. Sedan fastighetsbildningsförrättningen avslutats och vunnit laga kraft, har underhållsfrågorna prövats vid ny förrättning enligt EVL.

I fortsättningen kan, sägs det vidare i promemorian, smidigare hand­läggningsformer tillämpas. Sålunda blir det i viss utsträckning möjligt att utföra anläggningsföretag som gemensamt arbete vid fastighetsregle­ring.

I de fall då frågor om byggande av väg prövas vid särskild förrätt­ning kan man förfara på följande sätt. Sedan behövliga utredningar gjorts och byggnadsnämndens medgivande inhämtats, meddelar fastig­hetsbUdningsmyndigheten anläggningsbeslut. När detta vunnit laga kraft, kan vägen byggas och tas i brak. I vissa fall kan det vara lämpligt att frågorna om ersättning för markupplåtelse och om fördelning av väg­byggnadskostnaderna avgörs i samband med anläggningsbeslutet. An­läggningsförrättningen får sedan vila till dess lagakraftägande beslut i fastighetsbildningsfrägan föreligger. Därefter prövas frågan om fördel­ningen av underhållskostnaderna och andra återstående frågor.

Det är enligt promemorian givet att fastighetsbildningsmyndighetens och överinstansernas möjligheter till en samlad bedömning av fastig­hetsbildnings- och anläggningsfrågorna inte blir lika goda med denna handläggningsordning som vid en formell sammankoppling av de båda förrättningarna. Om det vid slutförandet av anläggningsförrättningen skulle visa sig önskvärt att ändra ett tidigare meddelat beslut, exempel­vis anläggningsbeslut, med hänsyn till de avgöranden som träffats vid fastighetsbildningsförrättningen eller vid överprövning av denna, torde det emellertid finnas vissa möjligheter härtUl. I detta hänseende hänvisas till de uttalanden som gjorts i motiven till 4 kap. 25 § FBL (prop. 1969: 128 s. B 265).

I promemorian framhålls att de överväganden som nu gjorts gäller samordningen av fastighetsreglerings- och anläggningsföretag. Ett prak­tiskt behov av bestämmelser som gör det möjligt att företa en anlägg­ningsfråga till gemensam prövning med en fastighetsbUdningsfräga torde emeUertid göra sig gäUande också i andra sammanhang. Det kan så­lunda vid avstyckning och klyvning ibland bli aktuellt att inrätta viss gemensamhetsanläggning eller att ansluta styckningsdel eller Idyvnings-lott till en redan befintlig anläggning. För sistnämnda fall föreslås vis­serUgen i avsnitt 1.1.10 bestämmelser som innebär att dessa frågor i regel kan lösas på ett jämförelsevis enkelt sätt, nämligen genom att


 


Prop. 1973:160                                                                   116

fastighetsbildningsmyndigheten antingen interimistiskt fördelar styck­nings- eller klyvningsfastighetens skyldigheter gentemot övriga deläga­re i anläggningen på styckningsdelarna eller klyvningslotterna eller ge­nom sitt godkännande ger en överenskommelse mellan den nybildade fastighetens ägare och delägarna i anläggningen samma verkan som ett beslut vid ny förrättning. Det bör emellertid uppmärksammas att dessa bestämmelser inte kommer att kunna utnyttjas i alla sammanhang. In­terimistiska beslut kan ju t. ex. komma i fråga endast om stycknings-dier klyvningsfastigheten är ansluten tUl den aktuella gemensamhets­anläggningen. Det kan inte heUer förutsättas att det i övriga faU alltid skall bli möjligt att reglera uppkommande frågor genom avtal som kan godkännas av fastighetsbildningsmyndigheten. Finns det i dessa fall ett direkt och ömsesidigt samband mellan anläggnings- och fastighetsbild-ningsfrågorna, bör frågorna kunna tas upp till gemensam handlägg­ning. Den tidigare berörda bestämmelsen om gemensam handläggning av fastighetsbUdnings- och anläggningsförrättning ger möjlighet härtill.

Av det anförda framgår att det finns olika möjligheter att samordna handläggningen av fastighetsbUdnings- och anläggningsföretag. Det bör enligt promemorian inte komma i fråga att i själva lagen ge föreskrifter om handläggningsordningen. I den mån några riktiinjer för valet av lämplig metodik behövs, bör dessa meddelas av Kungl. Maj:t eller myn­dighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Tydligt är att förrättningsmännen måste få vidsträckta möjligheter att anpassa handläggningen till förhål­landena i varje särskUt faU. Om fastighetsbildningsfrågan och anlägg­ningsfrågan prövas vid skilda förrättningar, är det uppenbarligen som regel lämpligt att dessa handläggs av samma förrättningsmän. Genom sin insikt i hela den samlade problematiken och sin kännedom om de olika sakägargrappernas inställning tUl olika frågor bör dessa förrätt­ningsmän ha goda möjligheter att välja en lämplig handläggningsord­ning.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att möj­ligheterna till en samlad bedömning av fastighetsbildnings- och anlägg­ningsfrågor innebär en avsevärd förbättring i förhällande till den nu gällande lagstiftningen. Emellertid torde speciella samordningsproblem kunna uppkomma särskilt vid större fastighetsregleringsföretag. Svårig­heter av såväl formell som materiell natur kan uppkomma vid sam­ordning av vägsystem och andra kollektiva anläggningar med fastig­hetsplanen. Länsstyrelsen anser därför angeläget att behövliga tillämp­ningsföreskrifter meddelas i detta hänseende. Stockholms kommun (stadsbyggnadskontoret) understryker att möjligheterna att handlägga anläggningsförrättning gemensamt med fastighetsbildningsförrättning öppnar vägen för ett smidigt förfarande och löser en del problem som


 


Prop. 1973:160                                                       117

nu föreligger beträffande förrättning enligt LGA, som bara kan tilläm­pas på färdigbildade fastigheter.

Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott påpe­kar att det vid inrättande av gemensamhetsanläggning inte är ovanligt att behov uppkommer av fastighetsreglering för berörda och angrän­sande fastigheter. Det kan med hänsyn härtill vara lämpligt att fastig­hetsbildningsmyndighet som handlägger anläggningsförrättning får rätt att ta initiativ tUl fastighetsreglering som direkt betingas av anlägg­ningsförrättningen.

1.1.9 Finansieringsfrågan

Gällande rätt. Problemet hur man skall kunna trygga tUlgången på medel för gemensamhetsanläggnings utförande samt för dess underhåll och drift har i gällande anläggningslagstiftning i huvudsak lösts pä det sättet att man vid sidan av bestämmelser om delägares bidragsskyldig­het har infört förmånsrätt för samfällighets bidragsfordran.

Av lagen (1939: 609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar framgår, att vägsamfällighet eller vägförening har förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § första stycket första punkten handdsbal­ken, dvs. numera 6 § 1 förmånsrättslagen (1970: 979), för bidrag som i vederbörlig ordning debiteras ägare av fast egendom. Förmånsrätten gäller dock inte bidrag som varit obetalda mer än ett är från förfalloda­gen.

Det tUl LGA knutna förmånsrättssystemet skUjer sig på väsentliga punkter från den konstruktion av förmånsrätten som kommit till an­vändning i nyssnämnda lag. En grundläggande förutsättning för tillämp­ning av lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (LGAF) är sålunda att i anläggnings­beslutet tas upp föreskrifter om förmånsrätt. Därvid skall i beslutet an­ges såväl det belopp för vilket förmånsrätt får åtnjutas i varje fastighet som den tid under vilken det får ske (18 § 7 LGA). Beloppet skall fast­ställas inom ramen för den ökning av fastighetens värde som anslut­ningen till anläggningen beräknas medföra men får dock aldrig sättas högre än fastighetens andel av den beräknade kostnaden för anläggning­ens utförande. Vid avgörandet av frågan hur länge förmånsrätten skall gälla är den övre gränsen den tid under vUken anläggningen med sed­vanligt underhåll kan antas bevara sitt värde väsentligen oförminskat (7 § andra stycket LGA).

Anteckning om anläggningsbeslut införs i fastighetsboken sedan beslu­tet vunnit laga kraft (38 § LGA). Samfällighet har efter samma tidpunkt rätt att ur fastighet, i vems hand den än är, få betalning med förmåns­rätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen för bidrag vilka i vederbörlig ord­ning påförts fastighetens ägare. Detta gäller dock endast i den mån bi-


 


Prop. 1973:160                                                       118

draget faller inom det i anlägningsbeslutet fastställda eller i övrigt gäl­lande förmånsrättsbeloppet och förmånsrätten åberopas inom föreskri­ven tid (1 § LGAF).

Ett av syftena med de nu nämnda förmånsrätterna är att hindra att kostnadema för det gemensamma företaget på ett oskäligt sätt vältras över från en delägare till annan. Brist som uppkommer genom att utde-biterat bidrag inte kan tas ut skall nämligen fördelas mellan övriga del­ägare i förhållande till deras inbördes bidragsskyldighet (59 § EVL och 26 § LGA). Har den fastighet för vilken utdebiteringen skett övergått till ny ägare på annat sätt än genom exekutiv auktion, skall dock enligt LGA subsidiäransvaret för bidrag som inte varit oguldna längre än ett år i första hand åvila fastighetens nye ägare.

Den förmånsrätt som enligt nu redovisade bestämmelser kan tillkom­ma en samfällighet enligt LGA kan helt eller delvis reserveras för be­stämd borgenärs räkning. Detta sker genom anteckning i fastighetsbo­ken. För sådan åtgärd fordras samtycke av samfällighetens styrelse. För­månsrätt som sålunda reserverats får som regel göras gällande endast av syssloman som förordnats av länsstyrelsen (2 § LGAF).

I anläggningsbeslut fastställt förmånsrättsbelopp kan nedsättas. Be­slut därom fattas av samfällighetens styrelse. Nedsättningen skall ske lik­formigt för alla anslutna fastigheter och måste avse minst en femtedel av förmånsrättsbeloppen. Beslutet blir gällande först sedan det anteck­nats i fastighetsboken. Finns anteckning om borgenärs innehav av ford­ran, krävs vidare att denne samtyckt till beslutet (3 § LGAF). Genom ändringar som i anslutning tUl LGA gjorts i bl. a. lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker och lagen (1956: 216) om jordbrakskasserörelsen är förmånsrätt som reserverats för sådant kreditinstituts räkning likställd med säkerhet av konventionellt slag.

De nyss angivna bestämmelserna har till direkt syfte att underlätta att en gemensamhetsanläggning finansieras genom lån. Även övriga bestäm­melser om förmånsrätt för anläggningssamfällighet har emeUertid viss be­tydelse i lånesammanhang. Det förekommer nämligen att låa till sam­fällighet ibland utlämnas utan särskild säkerhet. Långivaren torde i dessa fall ta hänsyn till att samfällighetens debiteringslängd i princip utgör un­derlag för utmätning, att de utdebiterade bidragen i vissa fall dessutom har förmånsrätt samt att reglerna om övriga delägares subsidiäransvar i sista hand nära nog helt eliminerar riskema för att en samfällighet inte skall kunna infria sina betalningsskyldigheter.

Att förmånsrätten även på annat sätt indirekt kan underlätta en låne­finansiering kan utläsas av uppgifter som inhämtats frän ett begränsat antal samfälligheter enligt EVL och LGA (207 vägsamfälligheter och 58 LGA-samfälligheter) och varav framgår bl. a. följande. 34 vägsam­fälligheter har lån på tillsammans omkring 400 000 kr. Högsta och lägsta lånebeloppen är 45 000 kr. resp. 500 kr. I 25 faU utgörs säkerheten för


 


Prop. 1973:160                                                       119

lånet av borgensförbindelser. Det synes därvid i många fall vara styrel­sens ledamöter som tecknat borgen för lånet. Resterande lån har upp­tagits utan säkerhet. I två fall står kommun som långivare tiU samfällig­heten. Av LGA-samfälligheterna redovisar endast två lån, på 25 000 resp. 423 450 kr. Säkerheten utgörs även i dessa fall av borgensförbin­delser. Förklaringen tUl att styrelseledamöter i så hög grad som ifråga­varande uppgifter visar är beredda att teckna borgen för samfälligheters skulder måste vara att ett sådant åtagande, bl. a. på grund av förmåns­rätten, betraktas som en ren formalitet.

Enligt LGA i dess ursprungliga lydelse kunde byggnad eller annan anläggning som tillhör annan än ägaren av marken inte anslutas till ge­mensamhetsanläggning. FastighétsbUdningskommittén, vars förslag la­des tUl grund för lagen, konstaterade i detta sammanhang att en anslut­ning till gemensamhetsanläggning av objekt i vUka samfälligheten inte kunde få bättre rätt för uttaxerade bidrag än som tillkom andra opriori­terade borgenärer innebar att övriga delägares subsidiära solidariska an­svar blev ett mera påtagligt riskmoment och därmed en större belastning på deras fastigheter än som annars var fallet.

Genom lagändring (1970: 132) som trätt i kraft den 1 juli 1970 har det blivit möjligt att även ansluta byggnad eller annan anläggning som ej tillhör ägaren av marken till en gemensamhetsanläggning. Sådan an­slutning får dock ej ske mot bestridande, om det för någon av de andra delägarna kan uppstå ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse (2 § tredje stycket). Genom detta vUlkor torde möjligheterna att tvångs­vis få t. ex. en byggnad på ofri grund ansluten till en gemensamhetsan­läggning i vissa fall vara begränsade. Det förefaller sålunda sannolikt att tvångsanslutning inte kan komma i fråga när byggnadens andel i kostnaderna för anläggningens utförande, underhåll och drift kan beräk­nas uppgå till mera betydande belopp.

Erfarenheter av och kritik mot LGA:s förmånsrättssystem. Under förarbetena till LGA framfördes från flera håll starkt kritiska anmärk­ningar mot dess förmånsrättssystem (jfr prop. 1966: 128 s. 85 o. 370). Vid riksdagsbehandlingen av propositionen konstaterade tredje lagut­skottet (3LU 1966: 57 s. 94) att inte heller utskottet ansåg sig ha blivU övertygat om att LGAF fått den lämpligaste utformningen. Med hän­syn härtill, uttalades det vidare, torde utvecklingen på området böra föl­jas med uppmärksamhet och vid behov leda till revidering.

I en artikel i Svensk lantmäteritidskrift för år 1969 (s. 72) lämnas en redogörelse för erfarenheten av tillämpningen av LGA under tiden 1 januari 1967—1 december 1968. Materialet tUl artikeln har hämtats från de avskrifter av förrättningsakter som finns samlade hos lantmäteristy­relsen. I artikeln uttalas att förmånsrätt beslutats endast i tre fall och då med obetydliga belopp för att trygga framtida kostnader för underhåll


 


Prop. 1973:160                                                       120

och drift. Finansiering av anläggningskostnaderna synes i allmänhet ha skett genom lån mot inteckningssäkerhet i de anslutna fastighetema. Ofta har emellertid en exploatör svarat för utförandet, varvid kostna­dema inräknats i tomtpriset.

I ett remissyttrande över lagberedningens betänkande (SOU 1969: 5) Utsökningsrätt IX med förslag till lag om ordningen för betalning av fordringar (förmånsrättsordning) har Konungariket Sveriges stadshypo­tekskassa berört lagstiftningen om gemensamhetsanläggningar. Kassan framhåUer att stadshypoteksinstitutionen haft goda möjligheter att följa utvecklingen under den tid som lagstiftningen tillämpats.. Erfarenheten har visat att lagstiftningen nästan inte alls kommit till användning såvitt gäller flerfamiljshus men däremot fungerat bra när det gällt gruppbe-byggda småhus. Nämnda förhållande aktualiserar enligt stadshypoteks-kassans mening en överarbetning av bestämmelserna om gemensam­hetsanläggningar. I yttrandet anförs vidare.

Samtidigt kunde prövas om inte den särskilda förmånsrätten enligt gemensamhetslagstiftningen kunde slopas. Denna förmånsrätt är enligt styrelsens erfarenhet inte ändamålsenlig som säkerhet för belåning. Den har såvitt styrelsen har sig bekant inte heller kommit till användning som sådan säkerhet. De ytterligt få förmånsrätter som tillskapats synes sna­rare bero på dålig kunskap om reglernas innebörd än på ett reellt be­hov. Styrelsen anser på grand av nämnda omständigheter att lagutskot­tets uttalande om revidering av lagstiftningen bör aktualiseras.

I ett tiU justitiedepartementet i detta lagstiftningsärende avgivet ytt­rande har bankinspektionen bl. a. framhållit att det från kreditgivarsyn­punkt är av intresse att det finns så få fordringar som möjligt med bätt­re förmånsrätt än den som tillkommer penninginteckningar. Inspektio­nen skulle därför gärna se att ifrågavarande förmånsrätter avskaffas.

I andra yttranden har bl. a. följande synpunkter framförts på nuva­rande förmånsrättssystem. Systemet framstår som svårtUlämpat och har i onödan komplicerat hela lagstiftningen om gemensamhetsanläggning­ar. Förmånsrätten är i sig själv olämplig som lånesäkerhet. Genom att den skall fixeras till visst belopp och gäUer utan något räntetillägg kan en långivare inte lämna län tUl förmänsrättens hela belopp utan måste reservera viss del därav för räntefordringar och andra biförpliktdser. Genom att förmänsrätten är tidsbegränsad kan den inte aUtid utnyttjas för långfristiga lån. Det kan från principiell synpunkt inte vara tillfreds­ställande att driftskostnader och andra löpande kostnader skaU kunna utgå med förmånsrätt framför botteninteckningar. För långivare kan bestämmelserna i 3 § LGAF om nedsättning av förmånsrättsbeloppet ge anledning till viss osäkerhet. Det nya förmånsrättsbeloppet gäller näm­ligen endast bidrag som påförs fastigheten efter det nedsättningen an­tecknats i fastighetsboken. Detta innebär att den som vill förvissa sig om förmänsrättens omfattning efter beslut om nedsättning av förmäns-rättsbeloppet alltid måste ta reda på om det finns några äldre obetalda bidrag.


 


Prop. 1973:160                                                                  121

Promemorieförslaget. I promemorian konstateras att den kritik som i skilda sammanhang riktats mot det till LGA knutna förmånsrättssyste­met inte torde kunna avfärdas som obefogad. Systemet framstår utan tvivel som tillkrånglat och svårtUlämpat. Att det inte omfattas med för­troende frän kreditinstitutens sida är också tydligt. Erfarenheten har vi­sat att LGA huvudsakligen tUlämpats när imättandet av en gemensam­hetsanläggning ingått som ett led i ett företag för nyexploatering av mark. Eftersom finansieringsfrågorna i dessa fall nästan undantagslöst kunnat lösas utan hjälp av förmånsrättssystemet, kan det vid ett första påseende synas som om nämnda olägenheter hittUls haft mycket begrän­sad praktisk betydelse. Det ligger emeUertid nära tiU hands att anta att just förmånsrättssystemet varit en bidragande orsak tUl att lagstiftningen knappast alls har utnyttjats i fall då finansieringsfrågorna i allmänhet är mera svårlösta än vid en nyexploatering, t. ex. vid sanering av äldre bostadskvarter. Från allmän synpunkt är det angeläget att gemensam­hetsanläggningar i fortsättningen kan inrättas i sådana sammanhang. Mot bakgranden härav anses det nödvändigt att söka få tUl stånd en annan lösning på finansieringsfrågan.

I de fall då anläggning kommit till. stånd helt på frivillig väg torde enligt promemorian några svårigheter som regel inte uppkomma att finansiera anläggningen. Om det i dessa fall blir nödvändigt att låna pengar till anläggningen, kan detta ordnas så, att delägarna själva tar upp lån mot säkerhet av inteckning i sina fastigheter. Om anläggningen förvaltas av samfällighetsförening enligt förslaget tiU lag om förvaltning av samfälligheter kan denna stå som låntagare. Säkerheten för lånet utgörs emellertid också då av inteckningar i delägarnas fastigheter. Den­na finansieringsmetod framstår som naturlig med hänsyn till att anlägg­ningen i princip medför en höjning av värdena på fastigheterna. Den synes också i stor utsträckning ha kommit till användning vid tillämp­ningen av LGA.

Man kan emellertid inte räkna med att finansieringsfrågan alltid skall kunna lösas på detta sätt. Redan det förhållandet att delägarfastig-het förat är högt intecknad kan göra att metoden inte är användbar. Desamma gäller när byggnad eUer annan anläggning på ofri grund del­tar i gemensamhetsanläggning. I vissa av de nu nämnda fallen torde delägama kunna prestera annan godtagbar säkerhet, exempelvis borgen. Denna utväg torde emellertid inte sällan vara stängd. Av större bety­delse än vad som nu har anförts är enligt promemorian emellertid att metoden förutsätter medverkan från delägarnas sida. Även om man också i fortsättningen bör sträva efter att få till stånd samförståndslös­ningar i anläggningsfrågor, torde det inte vara realistiskt att utgå från att detta alltid skall lyckas. En tillämpning av tvångsreglerna i anlägg­ningslagen kommer säkerligen att bli aktuell i vissa situationer. För att syftet med dessa regler inte skall förfelas måste det uppenbarligen fin-


 


Prop. 1973:160                                                       122

nas möjlighet att skaffa behövliga medel till anläggningens utförande även när en eller flera av delägarna inte vill samarbeta. Det torde i så­dana fall böra ankomma på samfällighetsförening att ombesörja upplå­ningen. Problemet blir då att få fram behövliga säkerheter från de del­ägare som inte frivilligt vill stäUa sådana tUl förfogande.

Som en tänkbar lösning diskuteras i promemorian möjligheten att genom särskilt beslut av fastighetsbildningsmyndigheten fastställa för­månsrätt i fastighet som skall delta i gemensamhetsanläggning men vars ägare inte vill eller inte kan prestera behövlig säkerhet. Med fastighet bör härvid jämstäUas byggnad eller annan anläggning på ofri grund. Beslut om förmänsrätt bör kunna meddelas i samband med anläggnings­förrättning eller i särskilt ärende som anhängiggörs av samfällighetsför­ening. Förmänsrätten skall avse bidrag som föreningen utdebiterar för att täcka sitt medelsbehov. I beslutet skall i likhet med vad som nu gäl­ler enligt LGA bestämmas högsta belopp och längsta tid för förmånsrät­ten. Kostnaderna för fastställande av förmånsrätten skall betalas av ägaren av den fastighet eller anläggning som beslutet gäller.

Ett förmånsrättssystem av detta slag skulle enligt promemorian säker­ligen få sin största betydelse på så sätt att delägarna i allmänhet torde finna det mest förenligt med sina intressen att ställa inteckningar eller andra konventionella säkerheter till samfällighetsföreningens disposi­tion. Man kan således räkna med att möjligheten att få till stånd beslut om förmånsrätt endast undantagsvis behöver tillgripas.

Mot den diskuterade lösningen på finansieringsfrågan kan enligt promemorian invändas att den inte ger någon garanti för att samfällig­hetsförening under alla förhållanden kommer att få tUlgång till säker­heter som kan tillfredsställa en långivare. Lösningen förutsätter vidare att man behåller det nuvarande systemet med subsidiäransvar för del­ägare i gemensamhetsanläggning. Särskilt om man utgår från att tvångs­reglerna i den nya lagen kommer att begagnas i större omfattning än motsvarande regler i gällande rätt, framstår det knappast som rimligt att delägare skall solidariskt ansvara för brist som uppkommit till följd av att annan delägare inte fullgör sin betalningsskyldighet. En sådan brist kan i vissa fall uppgå till betydande belopp. Framför allt synes det stötande att delägare som utträtt ur gemenskapen fortfarande skall bära sådant ansvar (jfr 42 § LGA och 59 § EVL).

Med hänsyn härtill och till att ett införande av särskild förmånsrätt i byggnad eller annan anläggning på ofri grund skulle innebära en ny­konstruktion vars verkningar är svåra att överblicka bör man enligt pro­memorian överväga huravida inte andra lösningar på finansieringsfrå­gan står tiU buds.

Vidare erinras i promemorian om att lagberedningen under förarbe­tena till LGA uttalat att finansieringen av gemensamhetsanläggningar i mån av behov borde kunna ordnas med borgen av kommun eller med


 


Prop. 1973:160                                                       123

kommunalkredit. Som motiv för ett sådant kommunalt engagemang åberopades att det i viss utsträckning är fråga om angelägenheter som dittills skötts av kommunerna och att dessa regelmässigt bär ansvaret för planutformningen och har intresse av planernas genomförande (prop. 1966: 128 s. 86).

I promemorian anförs också att Sveriges jordbrukskasseförbund i ett tiU bankinspektionen den 10 mars 1970 avgivet yttrande framhåller att de gemensamhetsanläggningar det här är fråga om ofta är av stort all­mänt intresse. Förbundet vill därför antyda möjligheten av att behöv­lig säkerhet för lån lämnas i form av statlig lånegaranti.

Vad lagberedningen och jordbrukskasseförbundet sålunda framhållit om gemensamhetsanläggningarnas intresse från samhällssynpunkt kan enligt promemorian knappast bestridas. Det finns goda skäl anta att den framtida utvecklingen leder till att det allmänna intresset för dessa samverkansföretag blir ännu mera framträdande. Inrättandet av gemen­samhetsanläggningar torde ofta kunna ingå som ett viktigt led i sam-hällsbyggandet.

Det anförs emellertid i promemorian att tanken på ett kommunalt engagemang som en generell lösning av ifrågavarande finansieringspro­blem synes böra avvisas redan av det skälet att det allmänna intresset för gemensamhetsanläggningarna framträder med högst varierande styr­ka. I åtskUliga fall måste en sådan anläggning betraktas som en fastig­hetsägarnas helt interna angelägenhet.

Samma skäl kan enligt promemorian i huvudsak även åberopas mot en ordning som innebär ett mer eller mindre generellt anlitande av statliga kreditgarantier. Sådana garantier synes kunna komma i fråga endast när det gäller investeringar i företag vilka från allmän synpunkt framstår som särskilt angelägna. En eventuell statlig medverkan till lösning på finansieringsfrågan torde böra bygga på principen om kost­nadstäckning. Vidare bör en lösning syfta tUl att avskaffa det nuvarande subsidiäransvaret för delägare i gemensamhetsanläggning.

I promemorian framhålls att ett sätt att tillgodose nu nämnda önske­mål är att inrätta en särskild garantifond för samfällighetsföreningar. Denna kan byggas upp genom avgifter som tas ut av länsstyrelserna i samband med registrering av samfällighetsföreningarna. Ersättning från fonden till ansluten samfällighetsförening bör utgå efter sär­skild prövning i fall då föreningen visat att delägare saknar utmät­ningsbara tillgångar för utdebiterat bidrag till föreningen och en för­delning av denna brist eller del därav på övriga delägare skulle leda till ett från skälighetssynpunkt otillfredsställande resultat. Några sär­skUda bestämmelser om subsidiäransvar behövs i så fall inte. Den förlust som kan drabba en samfällighetsförening till följd av delägares underlåtenhet att betala utdebiterat bidrag skaU normalt falla inom ramen  för föreningens  utgifts-  och inkomststat.  Någon särskild  ut-


 


Prop. 1973:160                                                       124

debitering kommer då inte i fråga. En viss "självrisk" bör sålunda alltid tolereras. Vid bedömningen av om en brist helt eller delvis skall er­sättas ur fonden bör hänsyn tas inte bara till bristens storlek utan även tUl dess relation till övriga utdebiterade bidrag. Utbetalning från fonden bör kunna vägras i fall där sådan försummelse förekommit i fräga om föreningens skötsel att skadeståndsansvar kan utkrävas t. ex. av styrelseledamöter.

Enligt promemorian bör ifrågavarande fond förvaltas av en central nämnd som tiUsätts av Kungl. Maj:t. I nämnden bör finnas företrä­dare för kommunala intressen och expertis på kreditfrågor.

Med tanke på de fall då en samfällighetsförening önskar ta upp lån för att finansiera viss kostnad och en delägare inte kan förmås att lämna föreningen nöjaktig säkerhet bör, anförs det vidare i promemo­rian, nämnden få möjlighet att ikläda fonden ett mera preciserat an­svar, dvs. en för viss ddägarfastighet tUl beloppet bestämd garanti. En kreditgarantigivning av nu nämnt slag innebär givetvis en belast­ning på fonden. Det ligger sålunda i sakens natur att behovet av ga­rantin i allmänhet gäller fall där risken för framtida betalningssvårig­heter framstår som särskilt påtagUg. Ett utnyttjande av fonden för nämnda ändamål bör enligt promemorian medföra skyldighet att erlägga vissa tUläggsavgifter tUl fonden. Dessa avgifter bör beräknas med ledning av garantibeloppets storlek samt utges årligen. Avgiftema bör tas ut av de delägare som inte ställer behövliga säkerheter. Detta innebär en viss påtryckning på dem att skaffa fram säkerheterna.

Med det nu angivna systemet synes det i och för sig vara möjligt att alltid lösa frågan om finansiering av gemensamhetsanläggning. Ibland kan emellertid en tillämpning av systemet vara förenad med vissa olägenheter, påpekas det i promemorian. Även om man bortser från det besvär och arbete som enskilda och t. ex. inskrivningsmyn­digheter förorsakas om varje delägare i en större samfällighet skall lämna inteckningar eller andra säkerheter på ibland jämförelsevis låga belopp till samfällighetsf öreningen, kan det sålunda tänkas att en presum­tiv långivare drar sig för att ta emot och bevaka en så disparat sam­mansatt säkerhet. Det erinras i promemorian om att de samverkans-företag det här är fråga om i många fall kommer att tillgodose be­tydande allmänna intressen. En av grundtankarna bakom den i prome­morian föreslagna reformen är därför att i görligaste mån underlätta tillämpningen av den nya anläggningslagen. En möjlighet att lösa finansieringsfrågorna på ett enkelt och smidigt sätt skulle otvivelaktigt kunna bli ett mycket betydelsefuUt bidrag till en sådan utveckling. Mot bakgrund av dessa överväganden framstår det enligt promemorian som naturligt att införa en möjlighet att stödja vissa anläggningsföretag med en statlig lånegaranti. Det primära villkoret för en sådan garanti-givning bör vara att fråga är om inrättande eller underhåll av gemen-


 


Prop. 1973:160                                                       125

samhetsanläggnmg som till både art och omfattning framstår som särskUt angelägen från allmän synpunkt, t. ex. av hänsyn till plan-, trafik-, naturvårds- eller andra miljövärdsintressen. Det bör vidare göras sannoUkt att finansieringsfrågan inte kan lösas på annat sätt utan att betydande svårigheter eller olägenheter uppstår. Detta inne­bär bl. a. att garantigivning som regel inte bör kunna komma i fråga i fall då inrättandet av en anläggning ingår som ett led i ett större exploateringsföretag. Utformningen av ett sådant system bör i övrigt ske i anslutning till vad som f. n. gäller om liknande staUig låne­garanti, bl. a. enligt kungörelsen (1967: 453) om statligt stöd tUl jord­brukets rationalisering m. m. Behörigheten att meddela beslut om den stadiga lånegarantin och att fastställa villkoren därför torde med fördel kunna anförtros nämnden för garantifonden. Eftersom finansie-ringsfrågoma i allmänhet bör klarläggas redan i samband med den förrättning som gäller inrättandet av anläggningen, bör nämnden även vara skyldig att på begäran lämna förhandsbesked i fråga om möjlig­heten att erhålla statlig garanti.

I promemorian anges att antalet vägsamfäUigheter i landet med led­ning av material från statskontoret beräknats tiU 15 000—16 000. An­talet samfäUigheter enligt LGA torde f. n. inte överstiga 400.

Det framhåUs i promemorian att det givetvis är svårt att med led­ning av nu nämnda siffror dra några säkra slutsatser om det antal föreningar som kan väntas bli anslutna till den föreslagna riskutjäm­ningsfonden. För vägföretagens del finns det skäl räkna med en ut­veckling mot färre och större enheter. Det anses vidare sannolikt att den nya lagstiftningen kommer att få till följd att skilda anläggnings­företag i viss utsträckning kommer att handläggas inom ramen för en och samma förrättning eUer i varje fall ställas under förvaltning av en och samma samfällighetsförening. A andra sidan finns goda skäl räkna med att tUlämpningen av anläggningslagstiftningen inom kort kommer att öka i betydande utsträckning.

TUl underlag för en bedömiung av vilka risker det här kan bli fråga om har under utarbetandet av promemorian vissa upplysningar inhäm­tats från landets kronofogdemyndigheter. En sammanställning av detta material visar att antalet utmätningsärenden pä grund av obetalda av­gifter enligt debiteringslängder för väg- och andra anläggningssamfäl-Ugheter under åren 1967—1969 uppgick tUl sammanlagt 2 591. Den totala summan som dessa ärenden gäUde var 762 800 kr. Antalet ären­den som inte lett till för sökanden positivt resultat uppgick till omkring 200. Med ledning av medelbeloppet per ärende — 295 kr. — kan den sammanlagda bristen för samfälligheternas del beräknas till omkring 60 000 kr., eller 20 000 kr. per år. I promemorian påpekas emellertid att nämnda summa troligen är alltför hög. Bland de med negativt resul­tat redovisade ärendena kan sålunda finnas fall där ansökan t. ex. av-


 


Prop. 1973:160                                                       126

visats eller lett till ett delvis positivt resultat. Belysande är för övrigt att det vid särskild förfrågan hos en myndighet som redovisat 36 ären­den under rubriken "Antalet fullföljda ärenden som inte lett tiU för sökanden helt positivt resultat" upplysts att de flesta av dessa ärenden hade återkallats, förmodligen därför att betalning skett.

När nyssnämnda material skaU läggas tUl grund för en uppskattning av de anspråk som kan komma att riktas mot garantifonden bör, heter det i promemorian, till en början observeras att antalet samfälligheter enligt LGA som varit verksamma under åren 1967—1969 är förhållan­devis Utet. Finansieringsfrågorna har i allmänhet inte heUer vållat dessa nybildade samfälligheter några problem. I promemorian påpekas vidare att anläggningar av det slag som f. n. faller under LGA i många fall kan bli väsentligt dyrbarare i både utförande och drift än som är nor­malt för ett vägföretag. A andra sidan lär skälighetsprövningen av an­språk på ersättning ur fonden få tUl följd att en betydande del av det sammanlagda belopp som återstår oguldet efter utmätningar kommer att stanna på respektive samfällighetsförening av den anledningen att delbeloppet inte överstiger en tolerabd "självrisk". Slutligen erinras i promemorian om att det för vägsamfälligheternas del f. n. inte finns någon motsvarighet till LGA:s bestämmelser om att brist hos föregå­ende ägare av fastighet i första hand skall ersättas av fastighetens nye ägare, om bidraget inte varit obetalt längre än ett år före tillträdesdagen (26 §). En bestämmelse med denna innebörd ingår däremot i förslaget till förvaltningslag.

Om det förutsätts att antalet registrerade samfällighetsföreningar efter en tid kommer att uppgå till omkring 15 000, bör engångsavgifterna till garantifonden kunna begränsas tUl förhållandevis blygsamma belopp, anförs det i promemorian. Utgår man från en efter medlemsantalet graderad skala, ger redan en avgift om 50—300 kr. per förening ett grundkapital vars förräntning bör kunna täcka alla normala löpande utbetalningar. DärtUl kommer vidare på inkomstsidan de särskilda tiU-läggsavgifterna för en preciserad lånegaranti.

Det kan emellertid enligt promemorian inte helt uteslutas att belast­ningen på fonden kan bli stön-e än man antagit när avgiftsbeloppen fastställdes. Av hänsyn härtill torde det vara ofrånkomligt att staten ikläder sig en garanti för fondens åtaganden. Eftersom det emellertid inte skall vara fråga om någon statiig subventionering av den aktuella verksamheten, bör systemet inrymma möjlighet att vid behov verk­ställa extra uttaxering av bidrag från de anslutna samfällighetsförening­arna.

I promemorian uttalas att den redovisade lösningen av finansierings­frågan synes innefatta sådana fördelar i förhållande tUl såväl nu gäl­lande förmänsrättssystem som det skisserade förmånsrättssystemet att den bör läggas till grand för förslaget tUl anläggningslag. De grundlag-


 


Prop. 1973:160                                                                     127

gande bestämmelserna om garantifonden och dess verksamhet torde böra tas upp i en särskild lag. Närmare föreskrifter i ämnet bör däremot kunna meddelas av Kungl. Maj:t. Frågan om generell statiig lånega­ranti till vissa allmännyttiga anläggningar synes i sin helhet böra regle­ras genom bestämmelser av sist angivet slag.

Remissyttrandena. Den kritik som i promemorian framförts mot det till LGA knutna förmånsrättssystemet vitsordas till alla delar av bank­inspektionen. Uttalanden av samma innebörd görs av bl. a. stadshypo­tekskassan, hypoteksbanken och bankföreningen. Länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län anför däremot att frågan om förmånsrättssyste­mets effektivitet som länesäkerhet bör lösas i ett större sammanhang samt att systemet i avbidan därpå bör kvarstå. Svea hovrätt framhåller att vad som kritiserades vid tUlkomsten av LGAF inte var den princi­piella konstruktionen med förmänsrätt utan utformningen av förmåns­rätten.

Förslaget att inrätta en särskUd garantifond för samfällighetsför­eningar får ett övervägande positivt mottagande av hovrätten över Skå­ne och Blekinge, statskontoret, bankinspektionen, bostadsstyrdsen, plan­verket, länsstyrelsen i Kopparbergs län, advokatsamfundet, fastighets­ägareförbundet, stadshypotekskassan, bankföreningen och Stockholms kommun. Vissa yttranden innehåller dock detaljanmärkningar mot pro­memorieförslaget.

Avvisande till förslaget ställer sig Svea hovrätt, skogsstyrelsen, läns­styrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Väs­ternorrlands län, 19Ö9 års vägutredning, lantmätareföreningen och skogs­industriernas samarbetsiitskott liksom Älvdalens samt Särna och Idre jordägande socknemän.

Enligt lanttnäteristyrelsen ger promemorieförslaget mera begränsade lösningar än som svarar m.ot föreliggande behov. Styrelsen menar att staten bör bidra till att förbättra låneförutsättningarna genom att öppna möjlighet för samfäUighetsförening att få statlig kreditgaranti för inves­teringslån. Möjligheten bör vara generell i den meningen att den inte bör begränsas tUl vissa investeringsändamål. Det bör bara fordras att in­vesteringen är ekonomiskt sund och förenlig med samfällighetsförening­ens ändamål. Styrelsen föreslår att regler om sådan statlig kreditgaranti kommer till stånd i syfte att göra samfällighetsförening jämställd med enskild fastighetsägare på lånemarknaden när det gäller investeringar. Mot bakgrund av det behov av samverkan mellan fastigheter som nu­mera föreligger och som tagit sig uttryck i exempelvis reglerna om ge­mensamhetsskog i FBL synes det vara naturligt att staten bidrar till en sådan jämställighet.

Liknande synpunkter framförs av Svea hovrätt. En lösning av finan­sieringsfrågorna bör ta sikte pä samfällighetsförenings egna lånemöjUg-


 


Prop. 1973:160                                                                  128

heter och vad som kan göras för att förbättra dessa med inriktning på statlig eller eventuell kommunal lånegaranti. Ett förmånsrättssystem i likhet med det som är knutet tiU FBL torde enligt hovrätten möjligen också kunna övervägas som komplettering. Också bankinspektionen förordar ett utvidgat engagemang från det allmännas sida genom låne­garanti tUl samfällighetsförening som sådan. Länsstyrelsen i Östergöt­lands län anser att staten helt bör svara både för samfällighetsförenings förluster på grund av att utdebiterat bidrag ej kan tas ut och för låne­garantier tUl föreningsmedlem. Lantbrukarnas riksförbund ifrågasätter om ej systemet med statlig lånegaranti är överlägset det i promemorian föreslagna.

I syfte att kunna reglera fmansieringsfrågan på ett tidigt stadium och förenkla den admmistrativa hanteringen föreslår bostadsstyrelsen änd-rUig i kungörelsen (1962: 581) med vissa bestämmelser angående kom­muns upptagande av lån m. m. Kommun bör medges rätt att utan under­ställningsskyldighet ikläda sig borgensansvar för lån till samfällighets­förening för utförande av anläggning som är samfälld för flera bostads­fastigheter enligt den föreslagna lagstiftningen. Åtgärder för underlät­tande av kommunal borgen eller kredit för gemensamhetsanläggningar m. m. som ur allmän synpunkt är särskUt betydande föreslås även av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län såsom komplettering till det nuvarande förmånsrättssystemet. Länsstyrelsen anser sig inte kunna finna tillräckliga skäl förebragta för att det bör vara en statlig angelägenhet att stödja vissa anläggnUigsföretag med lånegaranti.

1969 års vägutredning säger sig inte vara övertygad om behovet att skapa en ersättning för förmånsrätterna genom bestämmelser om en ga­rantifond. Utredningen ifrågasätter om inte bestämmelsen om ny ägares ansvar för tidigare ägares oguldna bidrag i förening med skadeståndsre­geln i 54 § lagen om förvaltning av samfälligheter är tillräckliga. Skogs­styrelsen gör gällande att fonden inte har någon väsentlig uppgift att fylla, eftersom fastighetsägare som inte klarar sina skulder måste sälja sin fastighet och skuld tUl samfällighetsförening därvid övergår på den nye ägaren. Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län innebär promemo­rieförslagets regler om förlustutjämning inte några fördelar i jämförelse med gällande förmånsrättssystem. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte dessa regler bör utgå.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, lantmätareföreningen och skogsin­dustriernas samarbetsutskott anser att behovet av en garantifond är be­gränsat tiU sådana anläggningar som nu faller under LGA. Älvdalens samt Särna och Idre jordägande socknemän anför att behov av uttaxe­ring av bidrag från delägarna i deras samfäUigheter aldrig har förelegat och inte heller kommer att föreligga i framtiden. De skuUe därför inte få någon nytta av en garantifond men enligt förslaget ändå åläggas att utge avgifter till en sådan. Socknemännen föreslår att det i allt fall öpp-


 


Prop. 1973:160                                                                  129

nas möjlighet för länsstyrelsen att lämna dispens från avgiftsskyldigheten. Kammarkollegiet ifrågasätter lämpligheten av att samfäUighetsför-enings anslutnmg tiU garantifonden blir obligatorisk. Anslutningen sy­nes i StäUet böra bygga på dispositionsfrihet för föreningen. Kollegiet utgår nämligen från att den omständigheten att LGAF i stor utsträck­ning Stannat på papperet kan tUl en stor del bero på att det i anlägg-ningssammanhang vid sidan av konventionella säkerheter i form av in­teckningsgaranti och borgen inte föreUgger något större behov av ytter­ligare lagbestämmelser. I många föreningar torde det knappast bli ak­tueUt att utnyttja garantin. Uppfattningen att anslutning tiU fonden bör vara frivUlig delas av 1969 års vägutredning. Enligt utredningen torde dock förlustriskerna därigenom öka i sådan omfattning att det kan ifrå­gasättas om verksamheten är möjlig att bedriva utan tUlskott av allmän­na medel.

Lantmäteristyrelsen anför att utformningen av reglema beträffande ändamålet med och storleken av de bidrag som samfällighetsförening skall lämna till fonden torde få stor betydelse för tiUämpningen. Från denna synpunkt finns det enligt styrelsen viss anledning till betänksam­het mot det förhåUandet att storleken av samfälUghetsförenings avgifter till fonden kan komma att röna inverkan av förluster som fonden gör på andra samfällighetsföreningar, vUkas verksamhet dessutom kanske av­ser intressen som är helt främmande för den först åsyftade föreningen. Styrelsen framhåUer betydelsen av att reglema om garantifonden får ett sådant innehåU att de inte motverkar bUdandet av samfällighetsför­eningar eUer åstadkommandet av behövlig anläggningssamverkan. Utta­landen av samma innebörd görs av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Västemorrlands län, 1969 års vägutredning, kommun­förbundet, lantbrukarnas riksförbund, stadshypotekskassan, bankför­eningen och Göteborgs kommun. Kommunförbundet hemställer att dessa frågor bUr föremål för ytterligare överväganden.

Vikten av att storleken av avgiftema till fonden inte motverkar en övergång till föreningsförvaltning understryks också av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Enligt länsstyrelsens bedömning synes det finnas mo­tiv för en längre gående avgiftsdifferentiering och ett större hänsynsta­gande till förvaltningsobjektets värde vid bestämmandet av avgiftemas storlek. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om inte aUmänintresset i fråga om samverkansföretageri kan anses så beydande att garantifonden till någon del bör finansieras med allmänna medel.

Den i promemorian föreslagna ordningen för förlustutjämning är enligt bankföreningen inte ändamålsenlig. I stället föreslås att staten såvitt avser borgenärs rätt tUl betalnmg av samfällighetsförening skaU ha en obetingad skyldighet att ur fonden erlägga betalning för sådant i föreningens debiteringslängd upptaget belopp som utestår oguldet ännu två månader efter förfallodagen. Betalning skall ske direkt tiU

9   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                       130

borgenär, som anmält anspråk tUl nänmden för handläggnmg av ga­rantiärendena. Föreligger samtidigt anspråk från flera borgenärer som tUlsammans överstiger enligt debUeringslängd förfallet belopp, bör be­talning från fonden kunna ske i proportion tiU borgenärernas ford­ringar. Borgenär som inte får full betalning skall kunna påfordra och genomdriva extra utdebitering från föreningens medlemmar. För ut­betalda belopp från fonden bör staten ha regressrätt mot föreningen i samma utsträckning som den enligt promemorieförslaget skall äga vägra utbetalning från fonden. Med den av bankföreningen föreslagna ord­ningen bör samfällighetsförening kunna godkännas som sådant subjekt tUl vUket kredit kan lämnas utan särskUd säkerhet.

Statskontoret påpekar att någon begränsning av möjligheten för fon­den att ersätta förening för uteblivet bidrag från föreningsmedlem inte synes ha föratsätts. Fonden skulle således år efter år kunna få svara för medlemmens bidrag. Fondens regressrätt mot medlemmen torde vara imaginär.

Svea hovrätt och grustäktskommittén anför att konsekvenserna av medlems underlåtenhet att erlägga den särskilda avgiften för lånega­ranti inte har belysts i promemorian.

Hovrätten över Skåne och Blekinge samt grustäktskommittén riktar kritik mot förslaget att samfällighetsförening alltid skall bära en viss "självrisk". I mindre föreningar torde flertalet debiterade avgifter inte uppgå till det föreslagna självriskbeloppet av 300 kr. Sådana föreningar har bara belastningen att betala avgifter tUl fonden men kan aldrig på­räkna något utbje härav. Hovrätten påpekar vidare att det vid varje debitermgstillfälle kan vara flera betalningsskyldiga som inte kan be­tala, varför föreningen totalt skulle lida en förlust som betydligt över­stiger 300 kr. även om varje enskild debitering inte går upp tUl detta belopp. Sett ur föreningens synpunkt torde det vara angeläget att garan­tin kunde verka i sådana fall.

Statskontoret anför att förvaltningen av fonden bör kunna anförtros statskontorets fondbyrå som redan förvaltar andra fonder av liknande slag. Erforderlig sakkunskap torde finnas tUlgänglig på fondbyrån, och den lokala bevakningen kan ordnas genom samarbete mellan fondbyrån och vederbörande länsstyrelse. Det kan alltså enligt statskontoret ifrå­gasättas om ett nytt organ skall behöva tillskapas för ändamålet.

1.1.10 Verkan av ändrade förhållanden

Promemorieförslaget. Den aktivitet och rörlighet som allmänt ut­märker dagens samhälle har enUgt promemorian i allt högre grad framhävt behovet av ett ändamålsenligt och smidigt system för att an­passa en gemensam anläggning efter olika ändrade förhållanden som kan inträffa sedan beslut om anläggningens inrättande meddelats. Mar-


 


Prop. 1973:160                                                       131

kens indelning i fastigheter och dess användning är inte i samma ut­sträckning som tidigare konstanta faktorer. Från såväl allmän som enskild synpunkt synes det angeläget att anpassningen i görligaste mån sker utan en ny tids- och kostnadskrävande förrättning.

Omprövning av lagakraftägande beslut om delaktighet i vägföretag, som handlagts enligt 2 kap. EVL, kan i princip endast ske vid ny för­rättning (65 §). För omprövningen krävs att det inträtt "ändrade för­håUanden, som på frågan i synnerlig mån inverka". Detta innebär till en början en viss begränsning av möjligheten att över huvud taget få till stånd en minskning eller ökning av de till en vägsamfällighet hö­rande fastigheternas antal eller en omfördelning av väghållningsskyl­digheten. Av större praktisk betydelse är emellertid att frågan måste prövas vid en förrättning till vUken en av länsstyrelsen särskilt förord­nad förrättningsman skall utfärda kungörelse och kalla samtliga kända sakägare.

Vad som nu sagts om EVL:s ordning för anpassning av vägsamfällig­het tiU ändrade förhåUanden är emeUertid inte uttömmande. I 67 § EVL finns nämligen vissa generella bestämmelser om hur rättigheter och skyldigheter enligt 6—14 §§ EVL påverkas av att fastighet ingår i sammanläggning eller delas. Som huvudregel gäller att den av sådan fastighetsbildningsåtgärd berörda fastighetens rättigheter eUer skyldig­heter tUls vidare skaU hänföras tUl den eller de nybUdade fastigheterna. För delningsfaUen anges vidare att den ursprungliga fastighetens väg­hållningsskyldighet skall fördelas meUan de nybUdade fastighetema i förhållande tUl deras taxeringsvärden. Denna fördelningsnorm gäller så­väl när väghåUningsarbetet redan från början utförts gemensamt för flera fastigheter som när den delade fastigheten svarar för viss väg-lott. I sistnämnda fall skall nämligen väghåUningsarbetet beträffande denna väglott i fortsättningen utföras gemensamt för de nybildade fas­tigheterna.

Bestämmelserna i 67 § EVL är närmast avsedda som övergångsvis tUlämpliga schablonregler. De gäller sålunda endast tUl dess annat bli­vit bestämt i laga ordning. Härmed avses inte bara beslut vid ny väg-förrättning eller av domstol utan också särskilt fördehiingsbeslut vid den begränsade form av förrättning om vUket det finns föreskrifter i paragrafens sista stycke. Vid sådan förrättning prövas endast frågan om den inbördes fördelningen av delad fastighets skyldigheter meUan de nybildade fastigheterna. Enda sakägare vid förrättningen är därför dessa fastigheters ägare.

I LGA saknas en motsvarighet tiU 67 § EVL. Huvudregeln i 39 § första stycket om prövning vid ny förrättaing överensstämmer däremot i stort sett med 65 § EVL. VilUcoret för ny förrättning är dock enligt 39 § LGA att det inträtt "ändrade förhållanden av beskaffenhet att i väsentlig mån inverka på frågan".


 


Prop. 1973:160                                                       132

Av förarbetena till LGA framgår (prop. 1966: 128 s. 266) att fas­tighetsbildningskommittén övervägt en regel om verkan av att fastig­hetsindelningen ändrats. Innebörden av regeln skulle vara att de rättig­heter och skyldigheter inom gemensamhetsföretaget som varit knutna till den av fastighetsbildningsåtgärden berörda fastigheten skuUe hän­föras till den eller de fastigheter till vilka den förstnämnda fastighe­tens mark övergått. Enligt kommitténs mening skulle emellertid en så­dan föreskrift knappast motsvara de krav man kunde ställa i förevaran­de sammanhang. En reglering i ämnet borde sålunda åstadkomma en någorlunda varaktig lösning av de aktuella frågorna så att nya förrätt­ningar kunde undvaras i en inte alltför obetydUg utsträckning. Hithö­rande frågor borde enligt kommitténs uppfattning i stället lösas an­tingen inom ramen för ny lagstiftning om fastighetsbildning eller an­nars i större sammanhang, omfattande alla de fall där fastighetsbUd­ningsåtgärd kunde påverka till fastighet knutna rättigheter.

I promemorian understryks att det i fortsättningen liksom hittills måste finnas möjlighet att få tUl stånd en omprövning av beslut som fattats vid inrättandet av en gemensamhetsanläggning. Det synes na­turligt att omprövningen som regel sker i samma ordning som den ur­sprungUga prövningen, dvs. vid förrättning. I likhet med vad som skett i 65 § EVL och 39 § LGA bör i den nya lagen som föratsättning för omprövning anges att det inträtt väsentligt ändrade förhåUanden se­dan beslutet meddelades.

Eftersom man strävar efter ett system som medger att en gemensam­hetsanläggning på ett smidigt sätt anpassas tUl ändrade förhållanden, bör enligt promemorian kravet på ändrade förhållanden inte tolkas alltför restriktivt. Omprövning bör kunna ske även om sådana förhål­landen inträtt beträffande en enstaka fastighet. Emellertid är det tyd­Ugt att en ny förrättning som kommer tUl stånd på begäran av ägaren av en sådan fastighet och som genomförs med tUlämpning av de van-Uga reglerna om inrättande av gemensamhetsanläggning i vissa fall skulle kunna leda tUl stötande konsekvenser från enskild och allmän synpunkt. Exempelvis skulle en fastighets utträde ur ddägarkretsen kunna omintetgöra anläggningens lönsamhet. Trots att anläggningen fortfarande kanske hade väsentiig betydelse såväl från övriga deläga­res som från det allmännas synpunkt, skulle det måhända bli omöjligt att driva den i fortsättningen. Anslutning av en ny fastighet till en be­fintlig anläggning skulle i sin tur kunna medföra att anläggningen måste byggas ut och därigenom få en försämrad lönsamhet.

I 39 § andra stycket LGA har tagits in en bestämmelse som har till syfte att hindra delägare i gemensamhetsanläggning att helt eller delvis dra sig undan sina förpliktelser. I bestämmelsen föreskrivs att vid pröv­ning av fråga om fastighets fortsatta anslutning till anläggningen eller om minskning av fastighets andelstal hänsyn inte skall tas till sådan


 


Prop. 1973:160                                                                  133

ändring av fastighetens bebyggelse eller användning som kan antas ha skett i syfte att få utträde eUer nedsättning av fastighetens bidrags­skyldighet. Enligt ett uttalande i motiven (prop. 1966:128 s. 266) har bestämmelsen tiUkommit med tanke på "de verkUgt Ulojala fallen".

Den nu redovisade bestämmelsen är, framhålls det i promemorian, inte helt tUlfredsstäUande. Den innebär enligt sin ordalydelse att en del­ägare som vidtagit viss åtgärd för att få utträde eller nedsättning kan vara förhindrad att få bifall till sin begäran härom, även om nägon som helst olägenhet för övriga delägare eller för det allmänna inte upp­kommer. Om något sådant syfte inte kan påvisas tillåter bestämmelsen å andra sidan utträde trots att anläggningens fortsatta drift kanske helt omöjliggörs. En bestämmelse i ämnet torde i stället böra direkt ta sikte på att hindra att omprövningen leder till konsekvenser som inte kan anses godtagbara. Den synes lämpligen kunna formuleras som ett för­bud att vid den nya förrättningen besluta sådan ändring angående kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggning eller fas­tighets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

Förrättningsförfarandet enUgt den nya lagen erbjuder goda möjlig­heter att genomföra en förrättning för prövning av ändrade förhållan­den på ett jämförelsevis enkelt sätt. I vissa fall framstår emellertid en ny förrättning trots detta som en onödigt betungande åtgärd. Det är därför angeläget att undersöka om man inte för åtminstone vissa fall av ändrade förhållanden kan nå en anpassning på ett smidigare sätt. Intresset knyts då i första hand till den anpassning som aktualiseras av en ändrad fastighetsindelning. Det institut i FBL som därvid bör äg­nas särskUd uppmärksamhet är fastighetsregleringen. Genom fastighets­reglering kan betydande markområden, i vissa fall t. o. m. fastighets hela ägovidd, överföras till en eller flera andra fastigheter. Marköver­föring kan väntas bli av betydelse för inrättade gemensamhetsanlägg­ningar främst i följande två fall: 1. Mark som ingår i gemensamhets-anläggnmgs båtnadsområde överförs från fastighet som deltar i an­läggningen till annan sådan fastighet. 2. I båtnadsområdet ingående mark överförs från deltagande tUl utomstående fastighet. I fall 1 torde i allmänhet endast uppkomma fråga om viss omfördelning av berörda fastigheters delaktighetstal. I fall 2 skapar marköverföringen däremot större problem eftersom den kan innebära att ny fastighet får ett ome­delbart behov av att utnyttja gemensamhetsanläggningen. Samtidigt kan anläggningen ha förlorat sin betydelse för en ansluten fastighet.

Frågan huruvida marköverföringen skall föranleda omprövning av anläggningsförrättning utgör främst ett internt problem för de av åt­gärden direkt berörda fastigheternas ägare. Fastighetsregleringen som sådan påverkar ju inte samfällighetens rätt att uttaxera medel i enlighet med tidigare faststäUda andelstal. Det torde därför i allmänhet knap-


 


Prop. 1973:160                                                       134

past finnas något intresse för annan delägare att ta initiativ till en om­fördelning av andelstalen. Mot denna bakgrund skulle, heter det i pro­memorian, en tänkbar lösning vara att man efter förebild från 67 § fjärde stycket EVL inför bestämmelser om en särskild form av för­rättning med enbart berörda fastigheters ägare som sakägare. En så­dan lösning är emellertid inte idealisk. En betydligt smidigare ordning kan nås, om fastighetsbUdningsmyndigheten får befogenhet att i sam­band med fastighetsregleringen meddela ett provisoriskt beslut angåen­de fördelningen av fastigheternas skyldigheter gentemot samfälligheten. Det torde fmnas goda föratsättningar för att en sådan fördelning blir mer rättvis än den som i allmänhet kan uppnås med en schablonme­tod, t. ex. fördelning efter taxeringsvärden (jfr 67 § EVL). Detta bör bli fallet även om det förutsätts att fastighetsbildningsmyndigheten inte skall vara tvungen att grunda sitt beslut på en uttömmande utredning om samtiiga de förhållanden som kan påverka fördelningsberäkningen. Genom att fastighetsbildningsmyndighetens beslut får provisorisk ka­raktär kan varje sakägare som är missnöjd med beslutet när som helst ansöka om ny förrättning enligt huvudregeln. Vid prövningen av frå­gan huravida förutsättningarna för sådan ny förrättning är uppfyUda bör det interimistiska beslutet givetvis inte tillmätas någon betydelse.

En lösning efter nu angivna riktlinjer synes inte bara vara ändamåls­enUg för huvuddelen av fastighetsregleringsfallen utan bör med fördel kunna tUlämpas också på delningsfallen. Ett interimistiskt beslut av fastighetsbildningsmyndigheten ersätter i dessa fall sådan fördelnings-förrättning som avses i 67 § fjärde stycket EVL.

F. n. gäUer enligt 67 § första stycket EVL att, om väghållningsskyl-dig fastighet ingår i sammanläggning, väghållningsskyldigheten efter åt­gärden skall hänföras tUl den nybildade fastigheten. En motsvarighet tiU denna bestämmelse bör enligt promemorian tas upp i den nya lagen. På sätt tidigare angetts kan marköverföring ibland leda tUl samma praktiska resultat som en sammanläggning, nämUgen när fastighets he­la ägovidd överförs till en enda fastighet. Det torde inte finnas skäl alt i förevarande sammanhang göra någon skUlnad mellan verkan av så­dan ensidig marköverföring och sammanläggning. Fastighetsbildnings­myndighets befogenhet att meddela interimistiskt fördelningsbeslut i samband med fastighetsreglering bör vid sådant förhällande inte avse fall när all fastighets enskilda mark överförs till en annan fastighet.

Beslut om fördelning av andelstalet mellan fastigheter som nybildats vid delning eller mellan fastigheter som berörs av marköverföring bör gälla endast framtida skyldigheter. Det torde i allmänhet vara lämpligt att anknyta beslutets rättsverkningar till tUlträdesdagen, eller om till­träde redan skett, till den dag beslutet meddelas.

En påtaglig praktisk fördel med det sålunda förordade systemet är att fördelningen av ifrågavarande skyldigheter med anledning av fastig-


 


Prop. 1973:160                                                                  I35

hetsbUdning kan samordnas med fördelningen av motsvarande rättig­heter (jfr 2 kap. 5 §, 10 kap. 4 § och 11 kap. 5 § FBL). Vid fastighets­reglering kan en samordning dessutom ske med den ekonomiska upp­görelsen.

Vad härefter angår fall då ändrade förhållanden uppkommer genom fastighetsbildningsåtgärd som inte berör en till anläggningen redan an­sluten fastighet erinras i promemorian om att det kommer att bli möj­ligt att samordna ny förrättning enligt den nya lagen med fastighets-bUdnmgsförrättning (jfr avsnitt 1.1.8). Detta kan bli aktueUt när fastig­hetsbildningsåtgärden medför att nybildad eller ändrad fastighet får ett direkt behov av anslutning till anläggningen. I vissa fall kan ett sådant behov vara så angeläget att anslutningen är en föratsättning för fastig-hetsbUdningsåtgärden. Möjligheten att samordna en ny anläggningsför­rättning med en pågående fastighetsbUdningsförrättning är givetvis äg­nad att underlätta anpassningen till de ändrade förhållandena. Det kan emeUertid inte bestridas att det ibland måste anses onödigt omständligt att över huvud taget anordna en ny förrättning. Detta kan vara fallet när fråga uppkommer om att nyansluta fastighet tUl en anläggning med stor ddägarkrets. Besvär och kostnader i samband med en ny förrätt­nmg kan i sådant fall framstå som alltför betungande i förhåUande tUl den aktuella frågans vikt. SärskUt påtagligt blir detta när fastighetens anddstal kan väntas bli jämförelsevis obetydligt eller när det på grund av planbestämmelser eller av andra skäl är alldeles uppenbart att an­slutning skall medges.

Behov av ett enklare förfarande för nyanslutning föreligger också när ett anslutningsbart objekt tillkommer på annat sätt än genom fastig­hetsbUdning, exempelvis i samband med upplåtelse av bostadsarrende.

Med tanke på de nu nämnda fallen bör det finnas möjlighet att få tUl stånd nyanslutning på ett smidigare sätt än genom en ny förrättning. Det är då enligt promemorian naturligt att tänka sig att delägarna i anläggningen får möjlighet att träffa överenskommelse med ägaren av en utomstående fastighet om dennas anslutning till anläggningen. Det kan emellertid göras invändningar mot en sådan ordning av både prin­cipiella och praktiska skäl. Det är sålunda ett väsentiigt intresse från såväl allmän som enskUd synpunkt att samfällighetens omfattning lik­som delägarnas yttre ansvar och inbördes skyldigheter är klart fixerade och offentligt redovisade. Andra betänkligheter som gör sig gällande i förevarande sammanhang hänger samman med behovet av skydd för borgenars- och minoritetsintressen liksom för allmänna intressen.

Mot bakgrund av dessa synpunkter synes det uppenbart att en even­tuell möjlighet att ingå avtal beträffande förevarande frågor måste förenas med någon form av officiell kontroll. En sådan ordning kan lättast åstadkommas genom att överenskommelse angående fastighets anslutning tUl gemensamhetsanläggning alltid måste underställas fastig-


 


Prop. 1973:160                                                       136

hetsbUdningsmyndighetens prövning. Myndigheten bör kunna besluta att överenskommelsen skall tUlerkännas samma verkan som ett vid för­rättning fattat beslut eller att anslutningsfrågan skall prövas i normal ordning. Härvid bör gälla att ny förrättning skall kunna undvaras en­dast när myndigheten finner det uppenbart att överenskommelsen inte strider mot lagens bestämmelser.

Det nu föreslagna förenklade systemet för anpassning tUl ändrade förhållanden bör kunna tUlämpas även i fall då den aktuella fastigheten redan är ansluten till anläggningen. En höjning eller en sänkning av en delägares andelstal kan sålunda under vissa förhållanden framstå som en rätt självklar åtgärd. Utträde ur en anläggningssamfällighet kan visserligen på sätt tidigare visats ofta aktualisera betydligt flera kontro­versiella och mera svårbedömda frågor än som normalt innefattas i ett ärende om nyanslutning eller ändring av fastighets andelstal. Någon gång bör emellertid förhållandena även i ett sådant fall kunna vara av så enkel beskaffenhet att det finns möjUgheter att avstå från en ny förrättning.

Ett anpassningsproblem av speciell natur har, sägs det i promemo­rian, uppmärksammats under tiUämpningen av LGA. Det förekommer sålunda att en gemensamhetsanläggning inrättas för en grapp av fastig­heter vUka sedermera skall upplåtas med tomträtt. Förrättningsutlåtan­det kommer i dessa fall att ange att fastighetema är anslutna tUl an­läggningen. Det naturliga synes emellertid vara att, sedan tomträtten inskrivits, innehavaren av tomträtten inträder som delägare i anlägg-ningssamfälligheten i fastighetsägarens ställe och att han i fortsättning­en utövar de rättigheter och fullgör de skyldigheter som följer med del-ägarskapet. Rättsläget bör med andra ord gestalta sig på samma sätt som om anläggningen inrättats efter tomträttsupplåtelsen. Denna verkan av tomträttsupplåtelse i fastighet som deltar i gemensamhetsanläggning bör av praktiska skäl inträda automatiskt. En särbestämmelse härom bör tas upp i den nya lagen.

Enligt EVL skall de fastigheter som ingick i vägsamfällighet när denna ådrog sig en skuld svara för betalningen av denna skuld i för­hållande tUl då gällande andelstal för den gren av samfällighetens verk­samhet till vilken skulden hänför sig (59 §). Betalningsskyldighet intill visst belopp av skuld kan i vissa fall åläggas fastighet som inträder i redan bestående vägsamfällighet (66 § andra stycket). Sammanläggs eller delas fastighet som enligt nu nämnda regler är ansvarig för sam­fällighets gäld, övergår ansvaret på den eller de nybildade fastigheterna (68 §). För vägförenings förbindelser svarar de i föreningen ingående fastigheterna efter de andelstal som gäller i fråga om väghållningsskyl­digheten (90 §).

LGA bygger i fråga om ansvaret för skulder i princip på samma system som gäUer för vägföreningar. Särbestämmelser gäller dock för


 


Prop. 1973:160                                                                  I37

det faU då fastighet inträder i eller utträder ur samfällighet eller då fastighets andelstal höjs eller sänks (41 och 42 §§). Nyansluten fastig­hets ägare liksom ägare av fastighet med höjt andelstal svarar sålunda inte efter det nya eller förhöjda andelstalet för högre belopp av skul­derna än som motsvaras av anläggningens värde och samfällighetens tillgångar vid tidpunkten för den nya förrättningen. På liknande sätt skaU utträdande fastighets ägare eller ägare av fastighet med sänkt an­delstal fortfarande svara för samfällighets skulder i den mån dessa över­stiger värdet av aiUäggningen och tUlgångarna liksom för brist hos an­nan delägare beträffande betalning av skuld som uppkommit före den nya förrättningen.

Är värdet av anläggningen och samfällighetens tUlgångar högre än skulderna, skall enligt LGA nyansluten fastighets ägare eller ägare av fastighet med höjt andelstal utge ersättning till övriga delägare för den del av överskottet som svarar mot hans andel i anläggningen (41 §). Utträdande fastighets ägare eller ägare av fastighet med sänkt andelstal skall få ersättning för sin andel i sådant överskott (42 §).

Enligt 9 § andra stycket EVL kan ägare till fastighet, som får rätt att använda befintiig väg, i vissa fall åläggas skyldighet att utge ersättning för kostnader som nedlagts på vägen under de sist förflutna fem åren från det frågan om upplåtelsen väcktes. Dessa bestämmelser gäller en­dast väg enligt 2 kap. EVL. För väg som ingår i vägförening saknas motsvarande föreskrifter.

I fråga om anläggningar enligt såväl LGA (40 §) som 2 kap. EVL (66 § första stycket) finns f. n. även den möjligheten att en ekonomisk uppgörelse på grund av ändrade förhållanden genomförs på det sätt, att den tidigare samfälligheten upplöses och ny samfällighet bildas.

Enligt promemorian skulle det vara önskvärt att den nya lagen kunde baseras på samma enkla system som nu gäller för vägföreningar. Med tanke på alla de olika typer av gemensamhetsföretag som här är i fråga är emellertid en sådan lösning inte tänkbar. Systemet skulle kunna loda tUl OtillfredsstäUande resultat särskUt i fall då anläggningskostnaderna är höga och ddägarkretsen liten. Det synes uppenbart att man vid sökan­det efter en generell lösning på hithörande frågor bör utgå frän regle­ringen i LGA. Denna tillgodoser utan tvekan högt ställda krav på eko­nomisk rättvisa.

Det torde sålunda tUl en början inte kunna bestridas att bestämmel­serna i 41 och 42 §§ LGA om skyldighet för nyansluten fastighets ägare att utge ersättning och om rätt för utträdande fastighets ägare att få ersättning när värdet av anläggningen och tillgångarna i sam-fäUigheten överstiger samfällighetens förbindelser innefattar en från principiella synpunkter mer tilltalande ordning än vad som gäller i fråga om enskUda vägar. Ibland kan visserligen svårigheter uppstå att uppskatta värdet av anläggningen. Dessa svårigheter torde emellertid


 


Prop. 1973:160                                                       138

endast mera sällan göra sig gällande, och de måste accepteras om man inte helt skall uppge rättvisekravet. Motsvarigheter till bestämmelserna bör därför tas upp i den nya lagen. I överensstämmelse med vad som gäller enligt LGA bör med nyanslutning jämställas höjning av fastighets andelstal och med utträde sänkning av andelstalet.

Vad angår LGA:s regler om ansvaret för samfällighetens skulder konstateras i promemorian att upprätthållandet av rättvisekravet skett på bekostnad av vissa praktiska olägenheter. Det synes föga rationellt att ägaren av en fastighet som utträder ur samfälligheten inte har möj­Ughet att på en gång reglera alla sina mellanhavanden med samfällig­heten. Befrielse från eventuellt primäransvar för skuld kan visserligen nås genom frivillig betalning i förtid. En sådan åtgärd måste grundas på en överenskommelse med övriga delägare. I och med att utträdande delägare alltid är subsidiärt ansvarig för brist hos tidigare medddägare är han emellertid under alla förhållanden, om han på bästa sätt vill bevaka sina intressen, tvungen att under en längre tid efter sitt utträde ur samfälligheten följa förvaltningen av anläggningen (jfr prop. 1966: 128 s. 280). En annan olägenhet med LGA:s system framträder när delägande fastighets hela ägovidd eller viss del av dess båtnadsområde genom fastighetsreglering överförs till annan fastighet. Vid likvidvärde­ringen uppstår då svårigheter att uppskatta den negativa post som fastig­hetens ansvar för samfäUighetens skulder utgör. Vad som nu anförts talar med styrka för att ägare av fastighet som utträder ur samfällighet eUer vars andelstal sänks genast får betala den del av samfällighetens skulder som belöper på honom och som inte motsvaras av tillgångar i samfälligheten.

Den antydda lösningen kan, påpekas i promemorian, innebära en övervältring av den utträdande delägarens subsidiäransvar på kvarva­rande delägare. Genom inrättandet av den i föregående avsnitt nämnda garantifonden reduceras emellertid detta ansvar i sådan grad att det i förevarande sammanhang inte längre torde behöva tillmätas någon praktisk betydelse.

Det kan måhända också invändas att en obligatorisk skyldighet för utträdande delägare att genast erlägga betalning för viss del av samfäl­lighetens skulder kan orsaka problem både för honom själv och övriga delägare. För faststäUande av betalningsskyldighetens omfattning krävs sålunda att man på ett någorlunda tUlförlitiigt sätt kan bedöma såväl framtida ränteutgifter som tidpunktema för amorteringar och slutbetal­ningar av de aktuella förbindelserna. För den utträdande delägaren tillkommer därutöver de svårigheter och olägenheter som kan uppstå genom att han tvingats infria ifrågavarande betalningsskyldighet tidi­gare än beräknat. Nämnda svårigheter bör emeUertid inte överskattas. En beräkning av primäransvarets omfattning är nödvändig även i fall då tillgångarna överstiger skuldema, vUket bör vara det ojämförligt


 


Prop. 1973:160                                                       139

vanligaste förhållandet. Fråga om fastställande av belopp som utträ­dande delägare skaU utge lär bli aktuell endast mera säUan. I de säll­synta fall då en betalningsskyldighet kommer att avse något mera be­tydande belopp finns det möjlighet att bemästra hithörande problem genom en särskild överenskommelse om en uppdelning av betalningen på flera terminer.

Ett väsentligt besvärUgare problem i förevarande sammanhang lik­som vid all annan reglering av ekonomiska verkningar av ändringar beträffande delaktigheten i en anläggning är enligt promemorian fast­ställandet av anläggningens värde. I 41 § LGA föreskrivs att värdet skall uppskattas med hänsyn tUl kostaaden för anläggningens utförande efter skäUgt avdrag för förslitning och mmskad användbarhet. Den närmare innebörden av denna bestämmelse har klarlagts genom skilda uttalanden i lagens förarbeten (se prop. 1966:128 s. 274, 277 och 367). Det skulle naturligtvis vara en fördel om bestämmelsen i oförändrat skick kunde föras över till den nya lagen. Av hänsyn tUl de speciella förhåUanden som uppkommer bl. a. när det gäller att värdera vägar, i synnerhet äldre sådana, torde det emellertid vara nödvändigt att mera uttryckUgt än i LGA markera att det i en del fall snarare kommer att bli fråga om ett skälighetsavgörande än en på bokföringsuppgifter och mätbara faktiska förhållanden grandad exakt värdering. Den nya be­stämmelsen synes kunna formuleras så att anläggningens värde skall uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnadema för dess utförande samt till anläggningens ålder och fortsatta använd­barhet.

I lUdiet med LGA (40 §) bör den nya lagen innehålla en bestäm­melse som anger att det i samband med beslut om ändring i ddägar­kretsen skall prövas om tidigare bUdad samfällighetsförening som för­valtar anläggningen skall upplösas. En sådan åtgärd torde i första hand kunna bU aktuell om föreningens skulder överstiger dess tUlgångar och anläggningens värde (jfr prop. 1966: 128 s. 363).

Enligt 41 § LGA svarar ägare tiU nyansluten fastighet inte för större del av samfällighetens förbindelser än som motsvaras av de samman­lagda tillgångarna. Bestämmelsen tar uppenbarligen sikte enbart på de fall då samfälligheten utgör en juridisk person. En tillämpning av be­stämmelsen medför bl. a. behov av skilda debiteringslängder (jfr prop. 1966: 128 S. 365). Ett överförande av bestämmelsen tiU den nya lagen skulle följaktUgen, framhålls det i promemorian, innebära att principen om att ansvaret för samfällighetsförenmgs skulder alltid åvilar med­lemmarna i förhållande till deras aktuella delaktighet i anläggningen inte kan få generell räckvidd. En sådan ordning vore av flera skäl be­klaglig. Det är därför angeläget att undersöka om en motsvarighet till bestämmelsen inte kan undvaras i den nya lagen. Man kan då utan vi­dare konstatera att frågan om en nyanslutaing i fall som det föreva-


 


Prop. 1973:160                                                       140

rande torde bli aktuell endast i undantagsfall. Föreningens negativa ba­lans tyder ju på att anläggningen är förlustbringande och att föreningen av detta skäl bör upplösas. I vissa faU kan emellertid förhållandena vara annorlunda, t. ex. om den negativa balansen beror på en tidigare bristande täckning av drifts- och underhållskostnadema. Det torde då som regel vara lämpligt att föreningens ekonomi saneras genom extra utdebitering innan frågan om nyanslutning aktualiseras. Om anslutning ändå sker, har fastighetsbildningsmyndigheten möjlighet att besluta om upplösning av föreningen. Regeln härom synes innebära ett tUlräck­ligt skydd för ägaren av den nyanslutna fastigheten.

En ekonomisk reglering med anledning av ändrad delaktighet i ge­mensamhetsanläggning som förvaltas av samfällighetsförening kom­mer enligt promemorian att ge anledning till följande överväganden. Genom en jämförelse mellan anläggningens aktuella värde och för­eningens tUlgångar, å ena sidan, och föreningens skulder, å andra sidan, konstateras tUl en början om det föreligger överskott eller underskott i balansen. Härefter prövas om de ändrade förhållandena behöver med­föra att den bestående föreningen skall upplösas. Om detta inte är fal­let får man avgöra huravida ersättning bör utgå. Eftersom uppskatt­ningen av anläggningens värde sällan torde kunna bli särskUt exakt utan ofta får gmndas på skälighetsbedömningar, bör inte varje fram-räknat överskott eller underskott föranleda ersättningsskyldighet. Vad som saken ytterst gäller är med ett något förenklat uttryckssätt att pröva i vad mån det med hänsyn tUl samtliga föreUggande förhållan­den framstår som rättvist och rimligt att t. ex. en nytillträdande del­ägare får "köpa in sig" i anläggningen eller en utträdande delägare får återbäring på sina investeringskostnader. Förvaltas anläggningen mte av någon förening utan direkt av delägama kan vid den ekonomiska reg­leringen intresset helt inriktas på beräkningen av anläggningens värde. Samfälligheten som sådan kan ju i detta fall inte ha vare sig tillgångar eller skulder.

Det anförda avser, understryks i promemorian, endast de situationer då frågan om ändrad delaktighet i gemensamhetsanläggning skall prö­vas vid ny förrättning eller avgöras genom avtal som skall godkännas av fastighetsbildningsmyndigheten. I de allra flesta fall av ändrade för­hållanden som hänger samman med ändringar i fastighetsindelningen kommer ju frågoma om delaktigheten enligt vad som tidigare föresla­gits att avgöras, låt vara provisoriskt, i samband med fastighetsbUd-ningsåtgärden. Den uppdelning av andelstalen som därvid sker kommer naturligtvis även att gäUa ansvaret för samfälUghetsförenings förbindel­ser liksom delaktigheten i dess tUlgångar.

Remissyttrandena. Allmänna omdömen om promemorieförslaget i denna del avges av hovrätten över Skåne och Blekinge, som anser för-


 


Prop. 1973:160                                                       141

slaget väl genomarbetat, och lantbrukarnas riksförbund, som betecknar det som värdefuUt.

Den föreslagna bestämmelsen om att det vid omprövning av förrätt­ning inte får beslutas sådan ändring angående kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal att av­sevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt kritise­ras i ett par remissyttranden. Svea hovrätt anser att bestämmelsen fått en alltför vidsträckt avfattning och utgör en opåkallad inskränkning i den nuvarande omprövningsrätten enUgt LGA och EVL. Genom be­stämmelsen omöjliggörs, menar hovrätten, omprövning för det fall att nyttan av anläggningen nedgått av helt legitima orsaker men en ny prövning skulle medföra avsevärd olägenhet för övriga delägare. Det kan emellertid inte vara riktigt att tvinga ägaren av en fastighet som inte längre uppfyller kraven för anslutning till en gemensamhetsanlägg­nmg att av hänsyn till övriga delägare alltjämt bidra tiU anläggningen i oförändrad omfattning. En anläggning som inte längre är ekonomiskt lönande för de delägare som har nytta av den bör avvecklas och inte subventioneras genom fortsatt tvångsanslutning av delägare som inte längre har nytta av anläggningen. Bestämmelsen bör enligt hovrättens uppfattning bytas ut mot en regel som mer direkt tar sikte på att för­hindra icke godtagbara konsekvenser av Ulojala åtgärder men som läm­nar delägarna möjlighet att anpassa anläggningens omfattning och ut­nyttjande tUl den fortgående utvecklingen. Liknande synpunkter fram­förs av grustäktskommittén.

En specieU fråga om anslutning tUl gemensamhetsanläggning av av­styckade fritidsfastigheter tas upp av Svea hovrätt. En fördelnmg av styckningsfastighetens andelstal på de nybildade fastighetema ger ofta, framhåUer hovrätten, ett mindre rättvist resultat i förhållande tUl övriga delägare i anläggningen. Att lösa frågan genom överenskommelse eller genom omprövning av förrättning är enligt hovrättens mening onödigt omständligt, eftersom en jämkning av övriga delägares andelstal inte behöver ske. En enklare metod är att varje ny fastighet åsätts ett en­hetligt andelstal. Summan av anddstal kommer härigenom att öka, vil­ket innebär att andelstalen får ett mindre reellt värde än tidigare. Re­dan vid den första förrättningen bör andelstalen kunna bestämmas på sådant sätt att systemet blir flexibelt med hänsyn till kommande änd­ringar.

Förslaget att tomträttsupplåtelse i fastighet som deltar i gemensam­hetsanläggning skall innebära överflyttning av fastighetens rättigheter och skyldigheter tiU tomträtten hälsas med tillfredsställelse av Stock­holms kommun, vars juridiska avdelning betecknar anordningen som en synnerligen viktig och efterlängtad lagreform.

De föreslagna bestämmelsema om ekonomisk reglering vid inträde i eller utträde ur bestående samfäUighet diskuteras i åtskiUiga yttran-


 


Prop. 1973:160                                                       142

den. Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott an­ser det vara en fördel att den nuvarande femårsgränsen i EVL för skyldighet att delta i anläggningskostnad slopas. A andra sidan medför bestämmelsema i promemorieförslaget stora krav på utredning om an­läggningens värde (saluvärde, braksvärde, värde efter avskrivning eller annat skäligt värde) vid varje tillfälle då fastighet skall anslutas till eller utträda ur gemensamhetsanläggning. Det är, heter det i yttrandena, önskvärt att lagtexten anger vUket värde som skall likvideras och om möjligt meddelar någon anvisning om hur avskrivning skall göras på anläggning.

Även skogsstyrelsen bedömer det som fördelaktigt att femårsgränsen i EVL tas bort. Styrelsen framhåller dock att det är svårt att fastställa värdet på äldre anläggningar och att det många gånger kan framstå som direkt obUligt att låta tillkommande markägare betala del av investe­ringar som ligger långt tillbaka i tiden. Styrelsen skulle finna det värde­fullt, om bestämmelsen om skyldighet att utge ersättning kunde ges en mindre kategorisk utformning och om motiveringen kunde göras fyl­ligare, gäma genom att en ungefärlig tidsgräns anges för skyldigheten att delta i investeringar. Gränsen bör därvid sättas så, att en skälig del av investeringar som skett under de senaste tio åren alltid skall ersättas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län är likaså av den uppfattningen att den föreslagna regleringen är att föredra framför femårsregeln i EVL men att svårigheter kan uppstå att bestämma anläggningens värde. Det måste här bli en skälighetsbedömning. Hänsyn bör tas till anlägg­ningskostnaderna, anläggningens ålder och framtida användbarhet. Självfallet skall, understryker länsstyrelsen, bidrag tUl anläggningskost­nad som utgått från stat eller kommun ej tas i beräkning vid uppskatt­ningen av anläggningens värde.

Svea hovrätt anser att bestämmelsen om uppskattning av anlägg­ningens värde kan få svåröverblickbara följder, bl. a. såvitt gäller vägar. Det värde som kommer fram vid en tillämpning av bestämmelsen kan medföra att en samfällighetsförening uppnår ett överskott som är endast bokföringsmässigt. Anläggtungar av detta slag har nämligen inte något reellt saluvärde. I fråga om samfällighet som förvaltas direkt av del­ägama kan bestämmelsen, säger hovrätten, medföra än egendomligare konsekvenser. Kvarvarande delägare kan nämligen då bli skyldiga att ersätta utträdande delägare för ett rent fiktivt värde.

1.2 Föredraganden

1.2.1 Dispositionen av en ny anläggningslag

I promemorian föreslås att bestämmelsema i LGA och EVL samt dikningsreglerna i VL förs samman till en ny anläggningslag. Det förut­sätts därvid att särbestämmelser för vissa typer av anläggningar skall


 


Prop. 1973:160                                                       143

kunna meddelas. De grundläggande bestämmelsema om tvångsdelaktig­het, tvångsrätt, beaktande av allmänna intressen, kostnadsfördelning, prövningsförfarande och överprövning anses emellertid böra bli ge­nereUt tUlämpliga. Vid utformningen av dessa bestämmelser har i första hand motsvarande föreskrifter i FBL efterbUdats. Även bestämmelserna i LGA har fått tjäna som mönster, dock i mer begränsad utsträckning.

Vid remissbehandlingen har den lagtekniska uppbyggnaden av försla­get tUl anläggningslag allmänt godtagits. Inte heller jag fiimer anledning till erinran mot systematiken i förslaget. Som jag förat har anfört bör den nya lagen inte omfatta dikningsföretag. Att de grundläggande be­stämmelserna i lagen bör vara gemensamma för de skilda slag av an-läggnin.gar som lagen omfattar framstår som självklart mot bakgrund av syftet med den nya lagstiftningen. Lika uppenbart är det enligt min upp­fattning att FBL bör tjäna som förebild för anläggningslagen. Som framhållits i promemorian ökar detta möjligheterna att samordna för-rättaingar enligt de båda lagarna. Detta är enligt mui mening av största betydelse med hänsyn till det nära sambandet mellan fastighetsbUd­nings- och anläggningsfrågor. Jag finner det slutligen också naturligt att LGA efterbildas i den omfattning som är möjlig.

Givet är att anpassningen av anläggningslagen tiU FBL inte får ske på bekostnad av ändamålsenligheten. I den mån så skett i promemorieför­slaget, bör detta ändras. TUl de anmärkningar som riktats mot detaljer i förslaget återkommer jag i specialmotiveringen.

1.2.2 Lagens tillämpningsområde

Enligt promemorian bör huvudsyftet med den nya lagen vara att re­glera frågor om inrättande av anläggningar som är gemensamma för flera fastigheter. Rätt för enstaka fastighet att begagna annans fastighet för väg eller annan anläggning bör i första hand upplåtas enligt reg­lerna om bildande av servitat i 14 kap. JB och 7 kap. FBL. I dessa be­stämmelser uppställs krav på att ett servitut skall avse ändamål som är av stadigvarande betydelse för den berättigade fastigheten. Enligt EVL får servitut däremot bildas för att tillgodose tillfälligt behov av väg. I promemorian föreslås en särbestämmelse för sådan servitatsbildning.

Vid remissbehandlingen har anförts att upplåtelse av rätt tUl väg även för enstaka fastighets stadigvarande behov bör kunna ske enligt anlägg­ningslagen. Jag vill ansluta mig till denna uppfattning. Härigenom vin­ner man den fördelen att man med tillämpning av samma lag kan tiUgo­dose fastighets behov av väg vare sig detta behov är av tillfällig eller sta­digvarande natur. Vidare blir de särskUda bestämmelser om vägar som anses böra tas upp i anläggningslagen tiUämpliga i fråga om samtliga vägrättsupplåtdser, vilket från såväl principiell som praktisk synptmkt är fördelaktigt. Jag vUl emellertid understryka att möjlighet även i


 


Prop. 1973:160                                                                  144

fortsättningen bör finnas att i samband med fastighetsbildning tillskapa servitut genom fastighetsreglermg (7 kap. 2 § andra stycket FBL). Gi­vetvis bör även möjligheten att med stöd av bestämmelserna i 14 kap. JB bilda vägservitut genom frivillig upplåtelse lämnas orubbad.

I promemorian föreslås vidare att som villkor för inrättande av ge­mensamhetsanläggning skaU gälla att anläggnmgen avser ändamål som är av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Anslutning av fastighet tUl vägföretag skall dock kunna ske även om fastighetens behov av vä­gen endast är tillfälligt. Nägon erinran mot vad som sålunda föreslagits har mte gjorts vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till pro­memorieförslaget i denna del.

Jag vill också biträda förslaget om att från lagens tillämpnmgsområde skall undantas anläggning som enligt särskilda bestämmelser kan inrät­tas gemensamt för flera fastigheter samt anläggning som avses i lagen om allmänna vatten' och avloppsanläggningar. Frågan om gränsdrag­ningen mellan anläggnmgslagen och 3 kap. EVL kommer jag att beröra närmare i specialmotiveringen till 1 §.

Som förordats i promemorian bör lagen i princip gälla utan territo­riella begränsningar. Även tvångsreglerna bör alltså vara tillämpliga så­väl inom som utom planområden.

Promemorieförslaget innehåller inte någon generell regel om vUka tillbehör som ingår i en anläggning. Det förutsätts emellertid att en ge­mensamhetsanläggning skall vara försedd med alla de anordnmgar som behövs för att den skall tjäna sitt ändamål och att dessa anordningar skall tillhöra anläggningen om de inte med större fördel kan ombesörjas av de anslutna fastigheternas ägare var för sig. Såvitt gäller vägar anses det nödvändigt att i fortsättningen reglera tiUbehörsfrågan genom en ut­trycklig bestämmelse. Remissinstanserna har inte gjort några invänd­ningar mot promemorieförslaget i denna del. Jag anser mig också kunna tUlstyrka förslaget. I likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge vill jag emellertid understryka vikten av att anläggningsbeslutet utformas så, att det klart framgår vUka tillbehör som skaU ingå i anläggningen.

I promemorian berörs vidare frågan när en enda anläggning eller flera anläggningar skall anses föreligga. Inte heUer denna fråga anses möjlig att reglera i lag. En given utgångspunkt vid de bedömanden som här krävs bör enligt promemorian vara att man som en anläggning be­traktar vad som funktionellt sett framstår som en enhet. Utrymme bör emeUertid också finnas för överväganden av ekonomisk natur. Hänsyn bör bl. a. tas till vad som är ägnat att åstadkomma en skälig kostnads­fördelning. Dessa uttalanden har inte mött någon kritik vid remissbe­handlingen. Även jag kan ansluta mig till dem. Frågan bör aUtså över­lämnas åt rättspraxis. I den mån anvisningar tUl ledning för förrätt­ningsmännen behövs får det ankomma på Kungl. Maj:t eUei myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att meddela sådana.


 


Prop. 1973:160                                                                  145

Jag tiUstyrker vidare förslaget att flera anläggningar skall kunna bli föremål för prövning vid en och samma förrättaing. Som närmare kom­mer att utvecklas i avsnitt 1.2.8 bör anläggningsfråga kunna prövas ge­mensamt även med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Möjlig­het bör vidare öppnas att dela upp gemensam förrättning på skUda för-rättaingar. Dessa anordningar är viktiga medel för att åstadkomma ett rationellt förrättningsförfarande.

SlutUgen behandlas i detta avsnitt av promemorian frågan vilka objekt som vid tiUämpningen av lagen skaU jämstäUas med registerfas­tigheter. Detta föreslås bli fallet med tomträtt som är inskriven och gruva. Även byggnad eller annan anläggning som inte tUlhör ägaren av marken skall enligt förslaget kunna jämställas med fastighet. Vid remiss­behandlingen har framförts önskemål om att kretsen skaU utvidgas tiU att omfatta också naturreservat. För egen del vill jag tUl en början tUl­styrka att lagens bestämmelser om fastighet skall äga motsvarande till-lämpning på tomträtt som inskrivits och gmva samt, efter lämplighets­prövning, på byggnad eller annan anläggning som inte hör till fastighet. Jag finner även starka skäl tala för att naturreservat behandlas på samma sätt. Ett sådant reservat måste ofta för att fylla sin uppgift ha tiUgång tUl väg. VäghåUningsskyldighet kan visserUgen åläggas fastighet för vilken reservatbestämmdsema gäller. Komplikationer uppstår emel­lertid om fastigheten ägs av annan än kronan eller kommun. Bl. a. sak­nas bestämmelser om hur fastighetsägaren skaU kompenseras för sin an­del i väghållningskostnaderna. 1960 års naturvårdsutredning förordade i sitt betänkande (SOU 1962: 36) Naturen och samhället att bl. a. naturre­servat skulle ges ställning som vägintressent (bet. s. 359) men förslaget genomfördes inte. Naturvårdskommittén har i sin i den allmänna inled­ningen omnämnda skrivelse uttryckt Uknande önskemål. Det synes lämpUgt att i detta sammanhang ta upp frågan om lagstiftning i ämnet. Eftersom ett naturreservat kan ha behov även av andra anläggningar än vägar (jfr 9 § naturvårdslagen), bör generell möjUghet öppnas att efter lämpUghetsprövning jämställa naturreservat med fastighet vid tiUämp­ningen av anläggningslagen. Den som förvaltar reservatet (se 7 § natur­vårdskungörelsen 1964: 825) bör därvid anses som fastighetens ägare. Bestämmelser av motsvarande innebörd bör införas i lagen om förvalt­ning av samfälUgheter. Vad som sålunda bör gälla i fråga om naturre­servat synes, som naturvårdskommittén påpekat i sin skrivelse, även böra tillämpas på nationalparker.

Däremot anser jag mig inte kunna biträda ett vid remissbehandlingen framfört förslag att kronan eller kommun skall kunna delta i gemensam­hetsanläggning utan att äga fastighet inom anläggningens båtnadsom­råde. En sådan anordning skulle strida mot grundläggande principer i lagen och föratsätta omfattande ändringar i promemorieförslaget. Jag har inte heUer blivit övertygad om att det finns något större behov av

10   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                       146

anordningen. Naturreservat skall enligt vad som nyss nämnts kunna jämställas med fastighet och sålunda kunna anslutas till gemensamhets­anläggning. I övrigt har i remissyttrandet nämnts områden där försvars­övningar förekommer regelbundet och anläggningar för fritids- och mUjövårdsändamål. I dessa fall torde emeUertid kronan eller kommun ofta äga byggnad eller annan anläggning som kan tjäna som anslutnings­objekt.

Inte heller kan jag tillstyrka att, såsom föreslagits i andra remissytt­randen, vägsamfällighet, vägförening eller annan anläggningssamfällig­het som en enhet skall kunna anslutas tUl gemensamhetsanläggning. Även i fråga om detma konstruktion gäller att den skulle strida mot vik­tiga grundsatser i promemorieförslaget. En annan sak är att sådan sam­fäUighetsförening som avses i förslaget till lag om förvaltning av samfäl­Ugheter i viss utsträckning bör kunna företräda delägarna vid behand­lingen av anslutningsfrågor. Jag återkommer till detta spörsmål i spe­cialmotiveringen.

1.2.3 Bestämmelser till skydd för allmänna intressen

EnUgt 6 § andra stycket LGA får gemensamhetsanläggning inte inrät­tas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyg­gande eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försväras. Liknande föreskrifter finns i 4 § andra stycket EVL. I prome­morian framhålls att det f. n. saknas en generell bestämmelse om att all­männa intressen skall beaktas och att en avvägning skall göras mellan olika sådana intressen. Enligt promemorian har emellertid behovet av en sådan föreskrift framträtt allt starkare på senare tid. Att man vid tUl­komsten av FBL avvisade tanken på att införa en bestämmelse av detta slag anses inte böra tillmätas avgörande betydelse i förevarande sam­manhang. I promemorian föreslås därför att anläggning inte skall få in­rättas, om den medför olägenhet av någon betydelse för allmänt in­tresse. När situationen är sådan att vissa allmänna intressen talar för och andra sådana intressen mot anläggningen, skall dock denna få komma till stånd om den är tiU övervägande nytta från allmän syn­punkt.

Vidare förordas i promemorian regler som skall garantera att en an­läggning står i överensstämmelse med planer och andra bestämmelser för markanvändnmgen. Som förebild för dessa regler har tjänat före­skriftema i 3 kap. 2 § FBL. Till en början föreslås en bestämmelse om att anläggning som inrättas mom område med fastställd generalplan el­ler med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i över­ensstämmelse med planen. Vidare bör enligt promemorian föreskrivas att anläggning inte får motverka syftet med andra särskUda bestämmel­ser för marks bebyggande eller användning,  exempelvis regionplan.


 


Prop. 1973:160                                                       147

utomplansbestämmelser eller naturvärdsföreskrifter. Länsstyrelsen eller, efter delegation, byggnadsnämnden skall dock kunna medge undantag från plan eller bestämmelse. Om undantag medgetts i annan ordning, exempelvis enligt byggnadslagen, skall det tidigare medgivandet gälla även vid anläggningsprövningen. Mindre avvikelser från plan skall slut­Ugen få ske utan medgivande, om det är förenligt med planens syfte. Sistnämnda bestämmelse tar sikte på sådana fall då en plan i någon de­taljfråga fått ett innehåll som visar sig mindre ändamålsenligt och det framstår som uppenbart att ett avsteg från planen inte strider mot de in­tentioner som ligger bakom denna.

Promemorieförslaget innehåller vidare en bestämmelse som syftar till att säkerställa att även anläggning utanför planområde kommer till stånd efter planmässiga överväganden. Det föreslås för detta fall förbud mot att inrätta anläggning som skulle försvåra områdets ändamålsenUga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. TiU skillnad från motsvarande föreskrift i 3 kap. 3 § FBL i dess nuvarande lydelse gäller den föreslagna bestäm­melsen oavsett huruvida tätbebyggelse uppkommit eUer är att vänta på platsen. I promemorian betonas bl. a. att en del gemensamhetsanlägg­ningar kan ha mycket stor inverkan på den framtida markanvändningen och bebyggelsen och att det därför är angeläget att de blir föremål för planmässiga bedömningar.

Vid remissbehandlingen har behovet av en generell bestämmelse tUl skydd för allmänna intressen ifrågasatts i några yttranden. I huvudsak har därvid gjorts gäUande att de planpolitiska bestämmelser som föresla­gits ger tUlräckliga möjligheter att beakta de allmänna intressena och att förslaget därför innebär en dubbel reglering tiU skydd för sådana intres­sen.

För egen del anser jag mig kunna ansluta mig till de i förslaget upp­ställda kraven på planöverensstämmelse och planmässighet vid inrät­tande av gemensamhetsanläggning med en viss utvidgning av sist­nämnda krav. Utvidgningen hänger samman med de förslag till änd­ringar i byggnadslagstiftningen som lagts fram i prop. 1972: 111 om re­gional utveckling och hushållning med mark och vatten. Enligt dessa förslag skall också glesbebyggelse föregås av planmässiga överväganden. Därför bör även beträffande gemensamhetsanläggning prövningen gå ut på att förhindra olämplig bebyggelse av vad slag som helst.

Frågan är om det krävs någon ytterligare bestämmelse till skydd för allmänna intressen. Visserligen innebär kravet på att en anläggning inte får strida mot plan eller andra byggnadsreglerande bestämmelser ofta ett tillfredsställande skydd för berörda allmänna intressen. Undantagsvis är emellertid så inte fallet. Jag syftar härvid på sådana situationer då ett nytt allmänt intresse tillkommit eller förhållandena eljest ändrats efter fastställande av plan eUer bestämmelse. I dagens dynamiska samhälle


 


Prop. 1973:160                                                       148

måste man räkna med att planer och andra byggnadsreglerande före­skrifter föråldras ganska snabbt. Möjligheterna för byggnadsnämnden att genom byggnadsförbud hindra tillkomsten av en från allmän syn­punkt olämplig gemensamhetsanläggning är begränsade. En lagbestäm­melse som innebär ett direkt skydd för allmänna intressen utgör ett både effektivare och smidigare medel att nå detta mål. Även som komplette­ring av kravet på planmässighet torde bestämmelsen ha en uppgift att fylla. Den översiktliga bedömning av en anläggnings lämplighet från all­männa planläggningssynpunkter som skall göras vid prövningen av detta krav innebär inte någon garanti för att inte speciella allmänna intressen fömärmas.

I FBL tiUgodoses behovet av skydd för allmänna intressen utöver det som följer av kraven på planöverensstämmelse och planmässighet i 3 kap. 2 och 3 §§ dels genom det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. 1 §, dels genom bestämmelserna om skydd för speciella allmänna intressen i 3 kap. 5-8 §§. Som anförts i promemorian kan det inte komma i fråga att ta upp motsvarigheter till dessa i anläggningslagen. Det återstår därför inte något annat än att meddela en genereUt verkande regel. Någ­ra allvarligare betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt synes inte be­höva hysas mot en sådan bestämmelse, om den som förordats i prome­morian utformas så, att endast olägenhet av viss betydelse medför hin­der mot anläggning.

Även i övrigt ansluter jag mig i princip till promemorieförslaget i denna del. Jag anser således att undantag från den generella bestämmel­sen till skydd for allmänna intressen bör göras endast när anläggningen i fråga är tUl övervägande nytta från allmän synpunkt. Undantagsbestäm­melsen bör med andra ord utformas efter mönster av 3 kap. 10 § FBL. Det bör emellertid påpekas att enskilda och allmänna intressen ofta sammanfaller. Om en anläggning är av betydelse från enskild synpunkt, torde som regel även allmänna intressen ktmna åberopas tUl stöd för dess inrättande. Dessa intressen får då vägas mot det eller de allmänna intressen som pekar i motsatt riktning. Denna avvägning måste anför­tros åt de rättstiUämpande myndigheterna.

1.2.4 Villkor med hänsyn till enskilda intressen

I promemorian framhåUs som önskvärt att gemensamhetsanlägg­ningar i största möjliga utsträckning tiUkommer på frivUlighetens väg. Det anses emellertid finnas behov av regler som gör det möjligt att un­der vissa föratsättningar ansluta en fastighet tUl gemensamhetsanlägg­ning utan ägarens samtycke. Vid remissbehandlingen har behovet av tvångsregler inte ifrågasatts. Även jag anser det uppenbart att sådana regler bör tas upp i anläggningslagen. Som påpekas i promemorian måste man nämligen aUtid räkna med att det finns fastighetsägare som inte är


 


Prop. 1973:160                                                       149

beredda att medverka vid inrättande av en gemensamhetsanläggning trots att denna är till fördel för samtliga deltagande fastigheter.

TiU en början bör enligt promemorian i anläggningslagen inskrivas ett båtoadsviUkor, dvs. ett krav på att den ifrågasatta anläggningen skall medföra fördelar som överväger de därmed förenade kostnadema och olägenhetema. Kravet innebär att en kalkyl skall göras beträffande an­läggningens lönsamhet. Som fördel skall anses varje förbättring av möj­Ughetema att utoyttja de fastigheter som skall delta i anläggningen. I allmänhet torde en förbättring av detta slag yttra sig i en ökning av fas­tighetsvärdet. Oavsett om en sådan ökning kan påvisas eller inte, skall förbättringen beaktas. Däremot skall vid båtnadsberäkningen hänsyn inte tas tiU att en anläggning tillgodoser en fastighetsägares rent person­liga intressen. I kalkylen skall på utgiftssidan inräknas endast sådana poster som belastar fastighetsägarna. Om statsbidrag utgår tUl företaget, skaU avdrag göras för kostnader som täcks av bidraget. TUl utgiftspos-tema skall hänföras inte bara kostnadema för anläggningens utförande utan också framtida underhålls- och driftskostnader. Även förrättnings-kostaader och kostaader för s. k. enskilda fuUföljdsåtgärder skall tas med i beräkningen.

I ett remissyttrande har behovet av båtnadsvillkoret ifrågasatts. Det framhålls att en ekonomiskt tvivelaktig anläggning inte kan anses vara av väsentiig betydelse för fastighet. Som jag närmare kommer att ut­veckla i det följande innefattar kravet på väsentlig betydelse primärt inte någon bedömning av anläggningens lönsamhet. Jag ansluter mig därför tUl förslaget att ett särskilt båtnadsvillkor bör inskrivas i anlägg­ningslagen.

Vid remissbehandlingen har röster också höjts för en mildring av båt­nadsvillkoret, bl. a. i sådana fall då en gemensamhetsanläggning är före­skriven i detaljplan. I ett remissyttrande föreslås att man i en uttrycklig bestämmelse slår fast att båtnadsvUlkoret i dessa fall skall anses uppfyllt om inte särskilda skäl föranleder annat. För egen del vUl jag ansluta mig tUl uppfattningen att särskild båtnadsprövning i allmänhet inte bör ske i fråga om gemensamhetsanläggning som är förutsatt i detaljplan. Med sådan plan bör härvid jämställas fastställd generalplan. Om det framgår av planen, exempelvis i beskrivningen, att vissa behov bör tillgodoses ge­nom gemensamhetsanläggning, måste planfastställdsen anses innefatta en bedömning av anläggningens för- och nackdelar för de deltagande fastighetema. Denna bedömning bör vara bindande för förrättnings­myndigheten utom i sådana fall då planen är föråldrad eller dess ge­nomförande ännu inte blivit aktuellt. Huruvida sådana förhållanden föreligger får klarläggas vid samråd mellan planmyndigheten och för­rättningsmyndigheten (jfr avsnitt 1.2.7). På grund av det anförda före­slår jag att uttryckligt undantag från båtnadsvUlkoret görs i de angivna planfallen.


 


Prop. 1973:160                                                       150

En situation där tUlämpningen av båtnadsvillkoret kan ge anledning till osäkerhet är när ett exploateringsavtal innehåller föreskrifter om ut­förande av en gemensamhetsanläggning. Oftast torde i denna situation finnas detaljplan som föratsätter sådan anläggning. I annat fall måste en båtnadsprövning ske. Som antytts i ett remissyttrande synes det rim­Ugt att man då tillmäter exploateringsavtalet stor bevisverkan. Motsva­rande verkan bör också kunna tUlmätas översiktUg planeruig som lagts till grund för tillstånd att uppföra tätbebyggelse utan detaljplan (se prop. 1972: 111 bU. 2 och 3 s. 321), om gemensamhetsanläggningen skaU ingå som ett led i sådan bebyggelse.

Med anledning av vad som anförts i vissa andra remissyttranden vill jag understryka att man vid tUlämpningen av båtnadsvillkoret skaU ta hänsyn även tUl sådana fördelar för deltagande fastighet som inte direkt påverkar dess värde. Frågan vUka faktorer som sålunda skall tas med i beräkningen och vUken betydelse som skall tillmätas dem får bedömas mot bakgrunden av de värderingar som råder vid varje särskUd tidpunkt och med beaktande av lokala förhållanden. Anläggningar som har sam­band med sanering av äldre bostadsområden torde i dagens läge ofta in­nebära sådana fördelar av social natur att stor vikt bör fästas vid dem även om de inte i nämnvärd grad återverkar på fastighetsvärdena. Tyd­ligt är att man härvid har att ta hänsyn till anläggningens betydelse inte bara för fastighetsägarna utan också för hyresgäster och andra som an­vänder sig av den. Detta gäller givetvis endast under föratsättning att in­tresset av anläggningen är knutet till fastighet. Rent personliga önskemål kan som framhålUts i promemorian inte beaktas i förevarande samman­hang.

Beträffande tolkningen av båtnadsvillkoret vill jag ansluta mig till ut­talandet i promemorian att kostnadema för anläggningen skall beräknas efter avdrag för eventuellt statsbidrag tiU företaget. Detta följer direkt av syftet med villkoret, nämligen att skydda sakägama mot ofördelak­tiga investeringar. Som hovrätten över Skåne och Blekinge anfört i sitt remissyttrande bör vidare vid båtnadsberäkningen hänsyn inte tas tUl advokatarvode och andra kostnader som sakägare kan tillskyndas för att tillvarata sin rätt vid anläggningsförrättningen. Med olägenhet i föreva­rande sammanhang avses ekonomisk olägenhet. Detta innebär inte att olägenheten måste ta sig uttryck i minskning av fastighets värde. Olä­genheten kan bestå i arbete som drabbar delägare till följd av anlägg­ningens utförande, underhåll eller drift. Även besvär eller obehag i så­dant hänseende som har ekonomisk betydelse bör beaktas.

EnUgt promemorian bör vidare för inrättande av en gemensamhetsan­läggning krävas att detta stöds av en viss fastighetsägaropinion. I sådana fall då anläggningsförrättning påbörjats efter initiativ från representant för det allmänna föreslås därför gälla ett särskilt opinionsvillkor. I pro­memorian anförs att det inte skulle stå väl i överensstämmelse med lag-


 


Prop. 1973:160                                                       151

stiftningens i huvudsak privaträttsliga karaktär att ge det aUmänna en obetingad rätt att få till stånd en gemensamhetsanläggning. Vidare skulle syftet med en anläggning ofta kunna förfelas om den fick inrättas trots att fastighetsägarna mer allmänt ställde sig avvisande. Det kan an­tas att de i fortsättningen skulle begagna varje möjlighet att dra sig ur gemenskapen och även försumma anläggningens underhåll.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i sitt remissyttrande ifrågasatt om inte opinionsvillkoret bör gälla även när fastighetsägare sökt anlägg­ningsförrättning. Även jag finner skäl tala för en sådan utvidgning av villkorets tUlämpningsområde. Som anförts i promemorian skulle syftet med en anläggning kunna motverkas om anläggningen fick inrättas i strid mot en mer allmän fastighetsägaropinion. Denna synpunkt har samma giltighet vare sig anläggningen begärts av representant för det allmänna eller av fastighetsägare. Enligt 5 kap. 5 § andra stycket FBL gäller också vid fastighetsreglering som sökts av fastighetsägare ett opi­nionsvUlkor. Detta är visserligen begränsat till sådana fall då regleringen har större omfattning än som i och för sig behövs för att förbättra sö­kandens fastighet. Situationen vid inrättande av gemensamhetsanlägg­ning är emellertid ur de icke sökande fastighetsägarnas synvinkel helt att jämställa med den som råder vid fastighetsreglering av nu angivet slag. Jag vill alltså ansluta mig till hovrättens uppfattning att opinionsvUlko­ret bör vara tillämpligt oberoende av vem som sökt anläggningsförrätt­ningen. Som närmare kommer att utvecklas i specialmotiveringen till 7 § bör undantag från opinionsvillkoret föreskrivas för sädana fall då be­hovet av en gemensamhetsanläggning är synnerligen angeläget. En mot­svarande undantagsregel finns i 5 kap. 5 § tredje stycket FBL.

Enligt promemorian behövs vid sidan av båtnadsvillkoret och opi­nionsvillkoret bestämmelser som tar sikte på att skydda den enskilde fastighetsägaren mot att tvingas delta i en anläggning som han inte har någon påtaglig nytta av. Efter mönster från bestämmelsema om bil­dande av samfällighet i 6 kap. 1 § FBL föreslås att som villkor för tvångsanslutning av fastighet tUl gemensamhetsanläggning skall gälla att anläggningen är av väsentUg betydelse för fastigheten. Förslaget har all­mänt godtagits av remissinstansema. Även jag ansluter mig till förslaget. Angående innebörden av villkoret kan jag också i aUt väsentligt biträda vad som anförts i promemorian. Det avgörande bör i princip vara om det föreUgger ett påtagligt behov för fastigheten att ha tUlgång till den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen. För det fallet att nyttigheten inte kan med samma fördel för fastighetsägaren tillgodoses genom en separat anläggning bör det räcka med att konstatera att ett så­dant behov föreligger. Om fastigheten redan är utrustad med en separat anläggning som fyller samma funktion som den ifrågasatta gemensam­hetsanläggningen, bör å andra sidan anslutning som regel inte komma i fråga. Undantag bör dock göras för sådana fall då den befintliga anlägg-


 


Prop. 1973:160                                                       152

ningen är utsUten eller dess användning står i strid mot plan eller andra byggnadsreglerande bestämmelser eller mot beslut av myndighet som har att svara för hälsovård, trafiksäkerhet, mUjövård eller andra lik­nande intressen. Ett påstående av fastighetsägare att han har för avsikt att anskaffa och driva en separat anläggning torde i allmänhet kimna lämnas utan beaktande. Endast om fastighetsägaren kan göra sannolikt att den separata anläggningen är fördelaktigare för honom och att det finns ekonomiska, tekniska och rättsliga föratsättningar att utföra an­läggningen, bör hans fastighet lämnas utanför gemensamhetsbildningen. Vad som nu anförts innebär att det inte i varje särskUt fall behöver utre­das att en gemensamhetsanläggning ställer sig bUligare för fastighetsäga­ren än en separat anläggning.

I promemorian behandlas vidare den situationen att en fastighetsä­gare vUl ansluta sin fastighet tiU en gemensamhetsanläggning men någon av de övriga delägarna motsätter sig detta. Även här anses som krav för anslutaing böra gäUa att anläggningen skall vara av väsentiig betydelse för fastigheten. Själv är jag också av den uppfattningen att ett sådant vUlkor bör uppställas.

Beträffande tillämpningen inom planområden av kravet på väsentlig betydelse torde böra gälla detsamma som nyss anförts i fråga om båt­nadsvillkoret. Om en fastighet i plan föratsätts skola delta i gemensam­hetsanläggning bör den bedömning som gjorts i planärendet i princip anses bindande för förrättningsmyndigheten (jfr 3LU 1966: 57 s. 96). Någon särskild bestämmelse härom synes emellertid inte behövUg. Jag vill i detta sammanhang nämna att saneringsutredningen i skrivelse den 1 april 1970 till chefen för justitiedepartementet hemställt om uppmjuk­ning av det nuvarande viUkoret för tvångsanslutning i 2 § LGA. Om mina här gjorda uttalanden om innebörden av villkoren för tvängsan­slutning i anläggningslagen godtas vid den fortsatta behandlingen av lag­stiftningsärendet, torde syftet med utredningens framställning vara tUlgo­dosett.

I motsats till vad som f. n. gäUer enligt LGA och EVL skaU enligt promemorian tvångsanslutning av fastighet kunna ske utan att det be­gärs av ägaren till annan fastighet som kan tvångsanslutas. Det anses ligga helt i linje med de föreslagna reglema om rätt för representanter för det allmänna att ta initiativ till gemensamhetsanläggning att man ger det allmänna större inflytande när det gäller att bestämma omfattningen av gemensamhetsbUdningen. Vid remissbehandlingen har invändning mot förslaget i denna del gjorts endast av Svea hovrätt. Enligt hovrät­tens mening kan en anläggning inte bedömas som särskilt angelägen om inte någon enda ägare till fastighet som kan tvångsanslutas begär anslut­ning av övriga intressenter. För egen del biträder jag promemorieförsla­get. En gemensamhetsbildning av det slag som det här är fråga om bör ges den omfattning som framstår som lämplig frän företags- och sam-


 


Prop. 1973:160                                                                  153

häUsekonomiska synpunkter. Att låta delägarkretsens storlek vara be­roende av en sådan i viss mån slumpartad omständighet som att yrkande om tvångsanslutning framstäUs måste därför betecknas som otillfreds­ställande. Som framhållits i promemorian tillgodoses de enskilda fastig­hetsägarnas intressen genom de vUlkor som i övrigt uppställts för tvångsanslutning.

För att en gemensamhetsanläggning skall kunna inrättas krävs att mark eller annat utrymme ställs till ddägamas disposition. Bestämmel­ser härom finns i den nuvarande lagstiftningen om gemensamma anlägg­ningar. Bestämmelserna innebär att behövligt utrymme upplåts med ser­vitutsrätt som sedan gäller med bästa rätt i fastigheten. I promemorian föreslås att reglema i den nya lagen utformas efter mönster av bestäm­melsema i 3 § LGA. Som huvudregel skall alltså gälla att mark eller an­nat utrymme för gemensamhetsanläggning får tas i anspråk på fastighet som skall delta i anläggningen eller på annan fastighet under fömtsätt­ning att fastigheten inte tUlskyndas väsentlig olägenhet. Större utrymme får dock inte tas i anspråk än som fordras för att tUlgodose behovet för fastigheter som kan anslutas tvångsvis tUl anläggningen.

Även om väsentlig olägenhet uppkommer för den ianspråktagna fas­tigheten, skall utrymme kunna upplåtas när anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller annars är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. I sådant faU skall dock fastigheten eller del av fastigheten in­lösas, om ägaren begär det. Inlösenbestämmelsen innebär en nyhet i för­hållande tiU LGA. Enligt promemorian talar starka skäl för införandet av en sådan bestämmelse. Det hänvisas till att motsvarighet till bestäm­melsen redan finns i närliggande lagstiftning, exempelvis väglagen och naturvårdslagen.

Promemorieförslagen om skyldighet att upplåta utrymme för gemen­samhetsanläggning och att förvärva mark i samband med sådan upplå­telse har i princip godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag anslu­ter mig tUl förslagen. Det i promemorian använda uttrycket väsentUg olägenhet bör dock bytas ut mot synnerligt men som i fråga om fastig­hetsägarens rätt att påkalla inlösen används i andra liknande samman­hang, t. ex. 3 kap. 8 § i förslaget till ny expropriationslag. I likhet med vad som skett i bl. a. 8 kap. FBL anser jag att de tvångsförvärv som det här gäller bör benämnas inlösen. Frågan huravida förvärvet bör kombi­neras med fastighetsbildningsåtgärd kommer att behandlas i specialmoti­veringen till 12 §.

SlutUgen vill jag i detta sammanhang framhålla att av hänsyn till öv­riga deltagare i ett anläggningsförtag viss begränsning bör göras av möj­ligheten att ansluta byggnad eller annan anläggning på ofri grand. Jag återkommer närmare härtUl i samband med behandlingen av finansie­ringsfrågan (avsnitt 1.2.9).


 


Prop. 1973:160                                                                  154

1.2.5 Fördelning av kostnader

Liksom LGA och EVL bör enligt promemorian anläggningslagen in­nehåUa bestämmelser om att grandema för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggning skall bestämmas vid förrättningen. För varje fastighet bör härvid bestämmas ett andelstal som anger dess skyl­dighet att bidra till sådana kostnader.

Den nuvarande lagstiftningen innehåller olika normer för kostnads­fördelningen. Enligt 7 § första stycket LGA skall andelstalen bestämmas med hänsyn till varje fastighets beräknade behov av anläggningen. I 11 § EVL föreskrivs att väghållningsskyldigheten skall fördelas med hänsyn tUl den omfattning vari fastigheterna beräknas komma att använda vä­gen. Dock skall nyttan av företaget utgöra den yttersta gränsen för varje fastighets väghållningsskyldighet.

I promemorian erinras om att kostnaderna för fastighetsreglering en­ligt huvudregeln i 5 kap. 13 § FBL skall fördelas efter vad som är skä­ligt med hänsyn främst till den nytta varje sakägare har av regleringen. Med fastighets nytta avses härvid den värdehöjning som fastigheten un­dergår till följd av regleringen, minskad med enskilda fullfölj dskostna­der, omställningskostnader och anpassningsförluster. Eftersom inrättan­det av en gemensamhetsanläggning på samma sätt som fastighetsregle­ring utgör en förbättring av fastighetsbeståndet, bör enligt promemorian nyttan tjäna som norm även för fördelning av kostnadema för utfö­rande av sådan anläggnmg. I likhet med vad som skett i FBL bör emel­lertid möjlighet öppnas att vid kostnadsfördelningen ta hänsyn också tUl andra faktorer än nyttan.

I fråga om fördelningen av kostnaderna för gemensamhetsanläggnings underhåll och drift bör enligt promemorian andra synpunkter anläggas. Storleken av sådana kostnader är beroende av i vilken omfattning an­läggningen används och det är därför naturligt att den fastighet som be­gagnar anläggningen mer än en annan får svara för högre andel av kost­naderna. Det föreslås därför att tUl grund för fördelningen av under­hålls- och driftskostnadema skall läggas varje fastighets beräknade an­vändning av anläggningen. Också andra faktorer skall emellertid kunna beaktas.

Promemorieförslaget i denna del har allmänt gillats av remissinstan­serna. I några yttranden förordas emellertid en enhetlig norm för kost­nadsfördelningen. Enligt en remissinstans bör som norm tjäna den be­räknade användningen, enligt en annan det beräknade behovet och en­ligt en tredje nyttan. För egen del vill jag ansluta mig tUl promemorie­förslaget. Som framgår av promemorian är det från teoretiska utgångs­punkter naturligt att nyttan läggs till grund för fördelningen av kostna­derna för anläggningens utförande och att den beräknade användningen är normerande för fördelningen av underhålls- och driftskostnaderna. I


 


Prop. 1973:160                                                       155

praktiken torde tUlämpningen av dessa båda normer ofta leda till samma resultat. Som påvisats i promemorian är detta dock inte alltid fallet. I vissa situationer torde ganska stora skUlnader kunna upp­komma. Uppenbarligen har man större möjUgheter att i det enskilda fal­let nå fram tUl en rättvis kostnadsfördelning om man kan tUlämpa olika normer för de skUda slagen av kostnader. Jag vill understryka att pro­memorieförslaget innebär att man vid sidan av de båda särskUt angivna omständigheterna, nyttan och den beräknade användningen, skall kunna beakta även andra faktorer vid kostnadsfördelningen. Promemorieför­slaget rymmer sålunda ett betydande mått av flexibilitet vUket får anses vara en styrka med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan upp­komma.

Beträffande underhålls- och driftskostnader öppnas i promemorie­förslaget möjlighet att få tUl stånd en kostnadsfördelning efter varje fas­tighets faktiska utnyttjande av anläggningen. En liknande möjlighet finns f. n. enligt LGA. Det ankommer härvid på delägama att besluta om finansiering på detta sätt. Promemorieförslaget innebär däremot att frågan skall avgöras vid förrättningen. Det skall vara möjligt att be­stämma att endast viss del av kostnaderna skall täckas genom avgifter för begagnandet av anläggningen. Även om föreskrift meddelas om av­giftsuttag, skall andelstal fastställas vid förrättningen. Vad som sålunda föreslagits har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget. Jag anser det som en värdefull nyhet att beslut om avgiftsuttag skall meddelas vid förrättningen. Härigenom får man, som också framhåUits i promemorian, särskilda garantier för att metoden kommer till användning bara när det framstår som motiverat från sak­liga synpunkter. Som värdefullt måste också betecknas att de olika me­toderna för kostnadsfördelning skall kunna kombineras. På sätt anförts i lantmäteristyrdsens remissyttrande kan härigenom föreskrivas att avgif­ter skall utgå för sådant utnyttjande av anläggning som föranleder sär­skilda kostnader medan övriga kostnader skall fördelas efter andelstal.

I promemorian förutsätts slutligen att avtal skall kunna träffas mellan delägarna i gemensamhetsanläggning och utomstående person om rätt för den senare att mot ersättning begagna anläggningen. Någon anled­ning att reglera dessa frågor i lag anses inte föreligga. Jag vill ansluta mig till dessa uttalanden som inte föranlett erinran vid remissbehand­lingen.

1.2.6 Prövningsförfarandet

I promemorian förordas att fråga om imättande av gemensamhetsan­läggning skall prövas vid förrättning. Förslaget har godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag ansluter mig tiU det. Förrättningsförfarandet tillämpas f. n. enligt LGA och EVL och det erbjuder utan tvivel en


 


Prop. 1973:160                                                       156

lämpUg ordnmg för behandlmg av anläggningsfrågor. Behovet av att kunna samordna prövningen av sådana frågor och fastighetsbildningsåt­gärder talar också med styrka fÖr den föreslagna lösnmgen.

Enligt LGA och EVL gäUer att förrättaingsman förordnas av länssty­relsen. Denne skaU under vissa fömtsättaingar biträdas av två gode män. I FBL har som beteckning på den myndighet som skaU handlägga förrättning införts termen fastighetsbildningsmyndighet. Denna består av en förrättningslantmätare. I vissa fall skall två eller undantagsvis flera gode män ingå i myndigheten.

I promemorian föreslås att fastighetsbUdningsmyndigheten skall anför­tros prövningen av anläggningsfrågor. Förslaget har tiUstyrkts eller läm­nats utan ermran av de allra flesta remissmstanser. I åtskUliga yttranden ges dock uttryck för uppfattningen att anläggningsförrättaing bör kunna handläggas även av förrättningsman som inte tjänstgör vid fastighets­bUdningsmyndighet. Flera remissinstanser påpekar sambandet mellan planläggningen på skogsbrukets område och förrättnmgsverksamheten för utbyggnad av skogsvägnätet. Enligt dessa instanser bör möjlighet fin­nas för tjänsteman hos skogsvärdsstyrdsen att handlägga förrättningar som rör skogsvägar. I andra yttranden framhålls mer allmänt önskvärd­heten av att även annan än lantmätare vid fastighetsbildningsmyndighet skall kunna vara förrättningsman.

För egen dd vill jag bUräda förslaget att fastighetsbildningsmyndighe­ten skall få behörighet att handlägga anläggningsförrättning. Som fram­hållits i promemorian vinner man härmed att det nuvarande förfarandet vid anhängiggörandet av anläggningsärenden förenklas och att sam-ordnmgen med fastighetsbUdnmgsförrättning underlättas. Med hänsyn till sina kunskaper på det fastighetsrättsliga området och sin förrätt-nmgserfarenhet är fastiglietsbildningsmyndigheten utan tvivel väl kvalifi­cerad att handha prövningen av anläggningsfrågor. Behovet av särskild teknisk sakkunskap kan, som påpekas i lantmäteristyrdsens yttrande, till­godoses genom specialistservice inom lantmäteriorganisationen eller ge­nom anlitande av utomstående sakkunnig. Projektering av anläggning kan ske utom ramen för förrättningsförfarandet om det är lämpligt. Så torde inte sällan vara fallet i fräga om skogsvägar.

Vad som nu sagts leder till att anläggnmgsförrättning normalt bör handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten. Det kan emellertid inte förnekas att det i vissa fall skulle vara praktiskt, om handläggningen kunde anförtros åt särskild förrättningsman. Bl. a. gäller detta förrätt­ningar rörande skogsvägar som planerats eller projekterats av skogs­vårdsstyrelsen. Uppenbarligen skulle besparmgar i fråga om tid och kostnader i vissa fall kunna nås om lämplig tjänsteman hos skogsvårds-styrelsen fick fungera som förrättningsman. Även i andra faU skulle för­delar stå att vinna om till förrättningsman kunde utses någon som är särskilt insatt i de frågor som skall avhandlas vid förrättningen. Jag an-


 


Prop. 1973:160                                                       157

ser därför att möjUghet bör öppnas för annan än tjänsteman vid fastig­hetsbUdningsmyndigheten att handlägga anläggningsförrättaing. Det bör ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att utse sådan förrättnings­man. Härigenom uppnår man att allmänheten alltid kan hänvända sig tiU fastighetsbUdningsmyndigheten i anläggningsärenden. Några särskUda förutsättningar för att nämnda möjlighet skall få utnyttjas torde inte böra föresklivas. Det får ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att avgöra frågan efter en lämplighetsprövning i varje enskUt fall. Om sökanden begär att särskild förrättningsman skall förordnas, bör givetvis skälig hänsyn tas härtUl. Uppenbarligen bör särskild förrättningsman inte utses, om anläggningsfrägan har samband med fastighetsbildnings­åtgärd och gemensam handläggnmg kan bli aktuell på sätt närmare ut­vecklas i avsnitt 1.2.8. Även i övrigt bör anordningen tillämpas med viss urskillning. Större eller mer kompUcerade förrättningar bör endast un­dantagsvis överlåtas till utomstående förrättningsman. I lagen bör upp­ställas vissa krav på kompetens hos sådan förrättningsman. Efter möns­ter från LGA synes böra föreskrivas att han skall ha den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver samt också i övrigt vara lämplig för detta. Jag vill särskilt understryka vikten av att förrättningsmannen har sådan kännedom om tiUämpliga bestämmelser att han kan handlägga förrättaingen på ett från rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt.

I fråga om den närmare regleringen av förrättningsförfarandet bör enUgt promemorian en nära anknytning till FBL eftersträvas. Jag delar denna uppfattning, som godtagits av samtliga remissinstanser.

I promemorian föreslås att anläggningsförrättning i likhet med fastig­hetsbildningsförrättning skaU kunna delas upp i olika moment på så sätt att åtgärder av verkställighetsnatur, exempelvis tekniska arbeten och värderingar, skall kunna uppskjutas till dess fastighetsbUdningsmyndig­heten genom ett anläggningsbeslut tagit ställning till de grundläggande frågoma vid förrättningen och detta beslut vunnit laga kraft. Anlägg­ningsbeslutet skall enligt förslaget avse bl. a. frågorna om anläggningens ändamål, läge, storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt, om vUka fastigheter som skall delta i anläggningen, om upplåtelse av utrymme samt om inlösen.

Vid remissbehandlingen har ifrågasatts lämpligheten av att lämna de ekonomiska frågoma utanför anläggningsbeslutet. Bl. a. hävdas att såväl prövningen av båtnadsvillkoret som bedömningen av frågan om anlägg­ningen är av väsentlig betydelse för fastighet föratsätter att en ekono-nusk kalkyl görs. För egen del biträder jag även på denna punkt prome­morieförslaget. Av vad jag tidigare anfört framgår att det som regel inte behövs några ekonomiska beräkningar för att avgöra om kravet på vä­sentiig betydelse är uppfyUt. Detsamma gäller tUlämpningen av båtnads-viUkoret beträffande anläggningar som har stöd i detaljplan. Är samtliga sakägare ense om anläggningens inrättande, gäller det förstnämnda vUl-


 


Prop. 1973:160                                                       158

koret över huvud taget inte. I de återstående fallen torde det inte sällan vara tillfyllest med överslagsmässiga kalkyler för att konstatera om an-slutningsvUlkoren är uppfyUda. Några svårigheter att avgöra anslut­ningsfrågan fristående från de rent ekonomiska spörsmålen torde såle­des i allmänhet inte föreligga. Ä andra sidan talar starka skäl för att man på sätt föreslagits i promemorian bör kunna dela upp förrättningen i olika moment och uppskjuta tekniska arbeten och värderingar till dess de grundläggande frågoma avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft. De angivna göromålen är ofta arbets- och tidskrävande och det är då angeläget att de inte utförs förrän det står klart att de kommer till nytta. Stor betydelse måste också tUlmätas det förhållandet att en uppdelning av anläggningsförrättning i enlighet med promemorieförslaget i vissa fall är nödvändig för att åstadkomma en lämplig samordning mellan sådan förrättaing och fastighetsbUdningsförrättning. Jag vill i detta hänseende hänvisa till avsnitt 1.2.8, som behandlar dessa samordningsfrågor.

Vad som nu anförts innebär inte att en uppdelning av anläggningsför­rättning alltid bör ske. Särskilt när enighet föreligger mellan sakägarna i samtiiga förrättningsfrågor och även när förrättningen i annat fall är av okomplicerad natur, saknas anledning att göra en sådan uppdelning.

BehövUga föreskrifter om en lämpUg handläggningsordning i olika fall torde få meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Anvisningar rörande förrättaingsverksamheten synes det böra ankomma på lantmäteristyrelsen att utfärda.

I likhet med remissinstanserna godtar jag ställningstagandet i prome­morian att några motsvarigheter till bestämmelsema i FBL om tUl­ständsbeslut och partiella fastighetsbildningsbeslut inte bör tas upp i an­läggningslagen. Som anförts i promemorian finns det när förrättning av­ser flera anläggningar möjlighet att utreda och avgöra frågan om varje anläggning för sig. Jag vill emellertid understryka promemorians ut­talande om att det normala bör vara att anläggningsbeslut beträffande samtiiga företag meddelas samtidigt.

Enligt promemorieförslaget skall överprövningen av förrättningsavgö­randena ankomma på domstol. Som första instans skaU fastighetsdom­stolen fungera. Rätt att föra talan skall tillkomma såväl enskilda parter som representanter för aUmänna intressen. Från fastighetsdomstolen skall målen i princip kunna fullföljas till hovrätten och sedan vidare tUl högsta domstolen. Någon kritik mot promemorieförslaget i denna del har inte framkommit vid remissbehandlingen. Inte heller jag finner an­ledning tUl erinran mot förslaget. Detta bygger på FBL:s system för överprövning av fastighetsbildningsförrättning. Ett genomförande av förslaget skapar föratsättningar för en samordning även av den dom-stolsmässiga prövningen av anläggnmgs- och fastighetsbildnmgsfrågor. Behovet av en sådan samordning kommer att belysas närmare i avsnitt 1.2.8.


 


Prop. 1973:160                                                       159

1.2.7 Bevakningen av allmäima intressen

I anläggningsfrågor gör sig allmänna intressen av skiftande art och styrka gällande. I likhet med vad som skett i nuvarande lagstiftning om gemensamma anläggningar och i FBL bör i anläggningslagen inbyggas ett system för bevakning av dessa intressen. Vid utformnmgen av ett så­dant system måste beaktas vikten av att det allmänna kan få till stånd anläggningar som förutsatts i planer eller som eljest är av betydelse från allmän synpunkt. Vidare bör det allmänna ges möjlighet att kontrollera att anläggnmgar inte kommer till stånd i strid mot allmänna intressen. A andra sidan måste hänsyn tas till att ett alltför stort inflytande för det allmänna kan inverka tyngande på förfarandet och även minska de en­skUda ddägamas engagemang i anläggningsföretagen. De förslag som lagts fram i detta avsnitt av promemorian grandar sig på en avvägning mellan dessa olika synpunkter. Förslagen har i stort sett fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Även jag finner dem i allt väsent­Ugt väl underbyggda.

I promemorian tas först upp frågan i vad mån det allmänna bör få rätt att ta initiativ till en gemensamhetsanläggning. Det påpekas att det från allmän synpunkt inte sällan är av betydelse att en gemensamhetsan­läggning kommer till stånd. Särskilt gäller detta när anläggningen har stöd i gällande plan. Också andra gemensamhetsanläggningar kan emel­lertid tillgodose viktiga samhäUsintressen, t. ex. trafik- och mUjövårds-intressen. En initiativrätt för det aUmänna kan enligt promemorian knappast strida mot lagstiftningens övervägande privaträttsliga karaktär. En sådan rätt anses därför böra införas i anläggningslagen. I likhet med vad som gäller enligt LGA föreslås att byggnadsnämnden får en generell rätt att söka anläggningsförrättning. Syftet med denna initiativrätt sägs främst vara att tUlgodose de lokala bebyggelseintressena. För att möjlig­göra inrättande av anläggning som från andra synpunkter av ailmän na­tur är angelägen föreslås vidare att länsstyrelsen skall få rätt att ta ini­tiativ till anläggning som den finner vara av större betydelse från all­män synpunkt. En motsvarande initiativrätt tillkommer länsstyrelsen vid fastighetsreglering (5 kap. 3 § fjärde stycket FBL).

Vid remissbehandlingen har i ett par yttranden ifrågasatts huravida inte kommunstyrelsen borde få initiativrätt i stället för byggnadsnämn­den. I ett yttrande förordas den lösnmgen att nämnden inte skall få rätt att söka anläggningsförrättning utan endast möjlighet att begära att länsstyrelsen utövar sin initiativrätt. För egen del anser jag det uppen­bart att en självständig initiativrätt bör tillkomma byggnadsnämnden. Den omständigheten att nämnden själv skaU pröva förrättningen i vissa hänseenden bör enligt min mening inte tillmätas betydelse i detta sam­manhang. Frågan om kommunstyrelsens inflytande får i allt faU f. n. anses böra lösas internt inom varje kommun.


 


Prop. 1973:160                                                                  160

Förslaget om initiativrätt för länsstyrelsen har i princip godtagits av samtliga remissinstanser. Vägverket hävdar dock att initiativrätten bör utvidgas tUl att omfatta även andra fall än när anläggningen är av större betydelse från allmän synpunkt, t. ex. när väg dras in från aUmänt un­derhåll. Motsvarande initiativrätt bör, påpekas det, ges åt vägverket, som också bör behålla sin rätt att begära förrättning enligt 60 § vägla­gen. Lantmäteristyrelsen menar att väghållare bör få rätt att begära an­läggningsförrättning i samband med att allmän väg byggs eller läggs om. Vidare bör enligt styrelsens mening innehavare av järnväg få möjlighet att begära ändring av det enskUda vägnätet i sjrfte att minska antalet korsningar mellan enskild väg och järnväg. För egen del anser jag att man som föreslagits i promemorian f. n. bör inskränka sig tUl att ge länsstyrelsen rätt att ta initiativ till anläggning som är av större bety­delse från allmän synpunkt. Skäl synes visserligen tala för att det aU­männa får utvidgade befogenheter att ta initiativ till förrättningar som rör enskUda vägar. Det torde emellertid böra ankomma på 1969 års väg­utredning att närmare utreda och ta stäUnmg tiU dessa frågor (jfr prop. 1971: 123 s. 137 och 143). I avvaktan härpå bör dock de nuvarande be­stämmelserna i 60 § väglagen om rätt i visst fall för väghållare att på-kaUa vägförrättning och föra talan vid sådan förrättnuig behållas utan ändring i sak.

Enligt 5 kap. 3 § andra stycket FBL har vid expropriation eUer lUaian-de tvångsförvärv förvärvaren rätt att ta initiativ till fastighetsreglering som kan undanröja, minska eller förebygga olägenhet av förvärvet. Skä­len tUl denna initiativrätt (se prop. 1969: 128 s. B 340 och 346) äger gil­tighet även när det gäller frågan om rätt att påkaUa anläggningsförrätt­ning. Jag anser sålunda att en bestämmelse motsvarande 5 kap. 3 § andra stycket FBL bör mföras i anläggnmgslagen.

I promemorian understryks att det också sedan en anläggningsförrätt­ning påbörjats finns ett behov av att allmänna intressen bevakas. I över­ensstämmelse med vad som gäller enligt den nuvarande lagstiftningen om gemensamma anläggningar och enligt FBL föreslås att förrättnuigs-myndigheten i första hand skaU svara för allmänbevakningen med skyl­dighet att samråda med andra myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs. Någon erinran mot detta förslag har inte gjorts vid remissbe­handlingen. Även jag ansluter mig till det. Självfallet omfattar inte för­rättningsmyndighetens ansvar byggnadstekniska o. d. frågor som det an­kommer på byggnadsnämnden att bevaka.

Enligt gäUande rätt har byggnadsnämnden möjlighet att även på an­nat sätt än vid samråd med förrättningsmyndigheten hävda sina intres­sen. I LGA har nämnden fått ett avgörande inflytande på frågan om in­rättande av gemensamhetsanläggning. Innan anläggningsbeslut med­delas, skaU förrättningsmannen hänskjuta ärendet tUl byggnadsnämn­den. Om nämnden därvid inte lämnar medgivande tiU anläggningen.


 


Prop. 1973:160                                                       161

skall förrättningen inställas. Nämnden har således vetorätt i anlägg-nmgsfrågor. Enligt EVL finns ingen sådan vetorätt. Byggnadsnämnden skall i stället underrättas om sammanträde vid förrättning som rör dess verksamhetsområde och nämnden har sedan möjlighet att inställa sig vid sammanträdet och framföra sina synpunkter. Samma system gäller enligt FBL vid behandlingen av fastighetsbUdningsfrågor.

I promemorian anförs att det med hänsyn till det samband som ofta råder mellan fastighetsbUdnings- och anläggningsfrågor finns skäl som talar för att det system som föreskrivits i FBL för byggnadsnämndens medverkan tas upp också i anläggningslagen. Å andra sidan påpekas att statsmaktemas beslut år 1966 att i LGA införa bestämmelser om veto­rätt för byggnadsnämnden grundades på ingående överväganden, varvid avgörande betydelse tUlmättes synpunkten att byggnadsnämnden borde få ett såväl reellt som formellt inflytande på bedömningen av anlägg­ningsfrägan. Det betonas vidare att ett beslut av byggnadsnämnden att medge eller vägra tillstånd till gemensamhetsanläggning i allmänhet en­dast utgör en formell bekräftelse på ett stäUningstagande som redan gjorts vid samråd med fastighetsbUdningsmyndigheten och därför bör kunna komma tUl stånd utan större omgång och tidsutdräkt. Slutsatsen i promemorian är att det inte föreligger tiUräckliga skäl att frångå det ställningstagande som gjordes vid tillkomsten av LGA. Byggnadsnämn­den skall således enligt promemorieförslaget ha vetorätt i fräga om in­rättande av gemensamhetsanläggning.

Vid remissbehandlingen har flera remissinstanser helt avstyrkt försla­get att byggnadsnämnden skall ha vetorätt i anläggningsfrågor. Det häv­das att vetorätten inte innebär någon reell förbättring av byggnads­nämndens möjUgheter att påverka avgörandena och att den medför be­tydande omgång och tidsutdräkt. Det sägs vidare att vetorätten motver­kar de fördelar som förrättningsinstitutet ger i form av förhandlingar under ansvarig myndighet. Vissa andra remissinstanser nöjer sig med att förorda en begränsning av vetorätten. Från dessa håll påpekas att ett stort antal förrättningar enligt den föreslagna lagen kommer att avse ge­mensamhetsanläggningar utanför tätbebyggelseområden som har ingen eller endast ringa betydelse från plansynpunkt. Vetorätten bör, heter det i ett yttrande, inskränkas till att avse sådana fall som ligger inom bygg­nadsnämndens egentiiga kompetensområde och där dess stäUningsta­gande naturligen måste tillmätas avgörande betydelse.

För egen del anser jag det ställt utom tvivel att införandet av vetorätt för byggnadsnämnden är ägnat att medföra ett starkare inflytande för nämnden på bedömningen av anläggningsfrågor än enbart en rätt att vid informellt samråd och vid förrättningssammanträden framföra sina syn­punkter. Lika tydligt är att systemet med vetorätt i viss mån verkar tyngande på förfarandet och kan medföra tidsutdräkt. Klart är också att komplikationer kan uppstå vid samordningen  mellan fastighetsbUd-

11    Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                       162

nings- och anläggningsförrättningar. Dessa olägenheter bör som under­strakits i promemorian inte överdrivas men de bör heller inte underskat­tas. Frågan blir då om anläggningsfrågor kan anses ha sådan betydelse för byggnadsnämndemas verksamhet att det trots angivna olägenheter kan finnas skäl att ge dem det starkare inflytande som vetorätten inne­bär. Vid bedömande av denna fråga torde man utan vidare kunna kon­statera att byggnadsnämnden inte alltid har lika starka intressen att be­vaka i anläggningssammanhang. Sådana anläggningar vilkas utförande kräver byggnadslov måste givetvis generellt tillmätas väsentlig betydelse från nämndens synpunkt. Detsamma gäller anläggningar som berör om­råden med detaljplan. Det kan emellertid tänkas att också sådan anlägg­nmg utanför detaljplaneområde som inte fordrar byggnadslov strider mot kravet på planmässighet. Byggnadsnämnden måste självfaUet kunna hävda sitt anspråk på att detta krav alltid upprätthålls. Råder det tvekan om en anläggning uppfyller kravet, bör den avgörande bedömningen gö­ras av nämnden.

Vad som sålunda anförts talar för att byggnadsnämnden får vetorätt mot alla anläggningar som kräver byggnadslov och dessutom mot andra anläggningar som berör detaljplaneområde. Vidare bör byggnadsnämn­den ges vetorätt i sådana fall då nämnden vid fastighetsbUdningsmyn­dighetens samråd med nämnden finner att en anläggnings överensstäm­melse med kravet på planmässighet kan sättas i fråga. I övrigt bör enligt min mening FBL:s system för bevakning av nämndens intressen gälla vid tillämpningen av anläggningslagen. Utformas vetorätten på detta sätt torde de komplikationer för förrättningsförfarandet som vetorätten medför inte bli särskilt framträdande. Beträffande anläggningar som kräver byggnadslov kan, som lantmäteristyrelsen anfört i sitt remissytt­rande, den särskUda tUlståndsprövningen samordnas med en förhands­bedömning i byggnadslovsärendet. Frågan om nämnden skall utöva sin vetorätt i fråga om andra slags anläggningar utanför detaljplaneområde torde oftast i praktiken kunna avgöras på ett tidigt stadium.

I promemorian föreslås vidare att byggnadsnämnden får rätt att full­följa talan mot beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning. Nå­gon erinran mot detta förslag har inte gjorts vid remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget. Vare sig byggnadsnämnden har vetorätt mot anläggningsförrättning eUer inte bör nämnden få rätt att påkalla över-prövning av förrättningen. Som påpekats i promemorian har byggnads­nämnden fullföljdsrätt såväl enligt nuvarande lagstiftning om gemensam­ma anläggningar som enligt FBL.

Slutligen skall enligt promemorieförslaget rätt att påkalla överpröv­ning av anläggningsförrättning tillkomma länsstyrelsen. Även detta för­slag har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Själv vill jag också ansluta mig tiU det. Med hänsyn tiU att viktiga samhällsintressen vid sidan av dem som byggnadsnämnden har att bevaka kan beröras av


 


Prop. 1973:160                                                       163

en gemensamhetsanläggning föreligger utan tvivel behov av fullföljdsrätt på länsplanet. Som påpekats i promemorian bör länsstyrelsen innan den tar ställning till fuUföljdsfrågan samråda med andra myndigheter och försöka jämka samman olika uppfattningar. Liknande uppgifter åvilar länsstyrelsen i fastighetsbildningsärenden.

1.2.8 Samordningen mellan anläggnings- och fastighetsbildnings­förrättning

Som jag haft anledning att understryka i olika sammanhang tidigare råder det ett intimt samband meUan fastighetsbildningsåtgärder och anläggningsfrågor. Under förarbetena till FBL ägnades stor uppmärk­samhet ät problemet hur man skulle kunna få till stånd en lämplig sam­ordning mellan handläggningen av fastighetsbUdnings- och anläggnings­frågor. Lantmäteristyrelsen gick i sitt remissyttrande över 1954 års fas­tighetsbildningskommittés förslag till lag om fastighetsbildning så långt att man framhöll att det mot bakgrunden av teknisk-ekonomiska syn­punkter kunde te sig mest rationellt att ta upp regler för fastighetsbild­ning och anläggningar i en gemensam lag (prop. 1969: 128 s. B 627). Även om det som styrelsen själv konstaterade inte är realistiskt att inom överskådlig framtid räkna med en sådan lagstiftaing, bör man uppen­barligen sträva efter att åstadkomma en så långt driven samordning som möjligt.

Vid tillkomsten av FBL knöts intresset i främsta rummet tiU frågan om utbyggnad av tekniska anläggningar i samband med fastighetsregle­ring. I 9 kap. togs upp bestämmelser i ämnet. Enligt dessa kan anlägg­ning i vissa fall utföras vid fastighetsreglering som ett för sakägarna ge­mensamt arbete. Sådant gemensamt arbete får inte avse anläggningsfö­retag av viss beskaffenhet. Om företag inte kan utföras som gemensamt arbete eller om sådant utförande inte är lämpligt, får fastighetsbild­ningsmyndigheten förordna om prövning enligt VL, EVL eller LGA. Har gemensamt arbete utförts enligt FBL, skall fastighetsbildningsmyn­digheten, om det behövs, förordna att fråga beträffande det framtida underhållet och driften av anläggningen skall prövas enligt speciallag­stiftningen.

I motiven till 9 kap. FBL förutsätts att sådana ändringar görs i spe­ciallagarna att fastighetsbildningsmyndigheten får befogenhet att ta ini­tiativ tUl förättningar enligt dessa. I avvaktan på att förslaget till an­läggningslag genomförs har ändringar av denna innebörd skett i VL, EVL och LGA (se prop. 1971: 151).

I promemorian föreslås nu att i anläggningslagen införs en föreskrift om att anläggningsfråga skall få tas upp utan ansökan när vid fastighets­reglering beslutats om prövning enligt lagen. Förslaget har över lag god­tagits av remissinstanserna och även jag vill tillstyrka det. En förutsätt-


 


Prop. 1973:160                                                       164

ning för att den tänkta ordningen skall fungera är att fastighetsbUd­ningsmyndigheten skall handlägga även anläggningsförrättning. Jag har i avsnitt 1.2.6 förordat en sådan ordning. Som där påpekats bör möjlig­heten att förordna särskild förrättningsman inte utnyttjas när anlägg­ningsförrättning har samband med fastighetsbildningsförrättning.

I ett par remissyttranden ifrågasätts om inte fastighetsbildnuigsmyn-dighet som handlägger anläggningsförrättning bör få rätt att ta initiativ till fastighetsreglering som direkt betingas av anläggningsförrättningen. Det är inte otänkbart att en sådan anordning i vissa fall skulle vara tUl fördel. EmeUertid skulle den föratsätta vissa ändringar i FBL vars kon­sekvenser inte utan vidare låter sig överblickas. Om inrättandet av en gemensamhetsanläggning medför behov av fastighetsreglering, torde så­dan som regel komma till stånd på begäran av sakägare eller av länssty­relsen eUer byggnadsnämnden efter påpekande från fastighetsbildnings­myndighetens sida. Om det vid tillämpningen av den nya lagstiftaingen likväl visar sig föreligga ett praktiskt behov av initiativrätt för fastig­hetsbUdningsmyndigheten, får frågan tas upp till förnyat övervägande i lämpligt sammanhang.

I promemorian behandlas härefter frågan om den fortsatta sam­ordningen mellan fastighetsregleringsförrättning och anläggningsförrätt­ning. Om det inte råder delade meningar i de grandläggande frågorna vid de båda förrättningarna föranleder enligt promemorian sam­ordningen inga särskilda problem utan förrättningarna kan handläggas parallellt. Andra gånger kan emellertid förhållandena vara mer kom­plicerade. Tveksamhet kan uppkomma beträffande fastighetsindelning­ens utformning eller gemensamhetsanläggningens omfattning eller ut­formning. En verklig samordning måste då ske av de olika förrättaing-arna. Man måste också se till att överinstanserna får möjligheter att göra en samlad bedömning av fastighetsbUdnings- och anläggningsfrå­gan.

I promemorian framhålls att det smidigaste sättet att lösa sam­ordningsproblemet ibland är att formellt koppla samman förrättning­arna och att sedan avgöra fastighetsbildningsfrågan och anläggningsfrå­gan genom ett gemensamt beslut. Enligt bestämmelsema i 16 kap. 11 § andra stycket FBL har domstol möjlighet att undanröja motstridighet el­ler oenhetlighet mellan avgörandena i fastighetsbildnings- och anlägg-nUigsfrågan, om dessa är beroende av varandra men endast det ena över­klagats.

I samband med större fastighetsregleringsföretag uppkommer, påpe­kas vidare i promemorian, vissa speciella samordningsproblem. Sådana företag förutsätter i allmänhet en omfattande utbyggnad av koUektiva anläggningar, i första hand vägar. I sådana fall talar flera skäl för att anläggningsfrågorna tas upp och avgörs i ett tidigt skede av reglerings-förrättningen. I viss utsträckning är det möjUgt att utföra anläggningsfö-


 


Prop. 1973:160                                                       165

retaget som gemensamt arbete vid fastighetsregleringen. Om anlägg-ningsfrågan tas upp vid särskild förrättning kan följande handläggnings­ordning tillämpas. Sedan förutsättningarna för anläggningens inrättande konstaterats föreligga, meddelar fastighetsbUdningsmyndigheten anlägg­ningsbeslut. När detta vunnit laga kraft, kan anläggningen utföras och tas i brak. Frågorna om ersättning för upplåtelse av utrymme och om fördelning av kostnaderna för anläggningens utförande kan i vissa fall lämpUgen avgöras i samband med anläggningsbeslutet. Anläggningsför­rättningen får sedan vila tills lagakraftägande beslut i fastighetsbUd-ningsfrågan föreligger. Därefter prövas frågan om fördelningen av un-derhåUskostnader och övriga frågor. Om det därvid visar sig önskvärt att ändra ett tidigare beslut, exempelvis anläggningsbeslut, med hänsyn till de avgöranden som träffats vid fastighetsbildningsförrättningen, finns det vissa möjligheter till det.

Vad som sålunda anförts i promemorian om samordningen av fastig­hetsreglerings- och anläggningsförrättning har inte föranlett erinran vid remissbehandlingen. För egen del vUl jag också ansluta mig tUl den lös­ning av samordningsfrågan som anvisats i promemorian. För att åstad­komma den i vissa fall önskvärda sammankopplingen av förrättningarna behövs dels en bestämmelse om att anläggningsfråga får prövas gemen­samt med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning, dels en föreskrift om att anläggningsbeslut som meddelas vid sådan förrättning får tas upp i fastighetsbildningsbeslutet.

De nyss angivna bestämmelserna ger som påpekats i promemorian möjUghet att samordna även avstycknings- eller klyvningsförrättning med anläggningsförrättning när fastighetsbildningsåtgärden aktuaUserar frågan om att inrätta gemensamhetsanläggning eller att ansluta nybil­dad fastighet tUl befintlig sådan anläggning. Som framgår av avsnitt 1.2.10 kan anslutningsfrågan i vissa fall lösas på enklare sätt. När en ny anläggningsförrättning krävs, framstår det emellertid ofta som en smidig lösning att koppla samman denna med fastighetsbildningsförrättningen.

Jag vill slutligen instämma i uttalandet i promemorian att det i lagen inte bör ges närmare föreskrifter i fråga om valet av metodik vid sam­ordningen av fastighetsbildnings- och anläggningsförrättning utan att behövliga sådana föreskrifter bör meddelas av Kungl. Maj:t eller myn­dighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Som också framhållits i prome­morian är det i allmänhet lämpUgt att samma förrättningsman handläg­ger fastighetsbildnings- och anläggningsförrättning som har samband med varandra men som inte formellt kopplats samman.

1.2.9 Finansieringsfrågan

Av central betydelse vid inrättandet av en gemensamhetsanläggning är frågan hur anläggningens utförande samt dess underhåll och drift skall finansiera», när delägarna själva skall stå för dessa kostnader. I


 


Prop. 1973:160                                                       166

fråga om mindre anläggningar torde finansieringen som regel inte med­föra några problem. Kostnaderna torde då ofta kunna täckas genom kontanta bidrag från delägama, men svårigheter uppstår, om delägare inte fullgör sin bidragsskyldighet. Finansieringen av större anläggningar ställer sig besvärligare. I vissa fall lär väl också en sådan anläggning helt eller delvis kunna finansieras genom kontanta bidrag från delägarna. En särskild form av direktfinansiering kan komma till användning, när in­rättandet av en gemensamhetsanläggning ingår som led i ett exploate­ringsföretag. Kostnaderna förskjuts då ofta av exploatören som därefter inräknar dem i köpeskillingarna när de delägande fastigheterna säljs.

Det är tydligt att finansiermgen av gemensamhetsanläggningar i stor utsträckning måste ske genom lån från banker och andra kreditinrätt­ningar. Möjligheterna att få sådana län hänger givetvis intimt samman med de garantier som kan ges för att återbetalning sker i vederbörlig ordning. Betryggande säkerhet kan i många fall lämnas i form av pant­brev i delägarnas fastigheter. Denna metod är emellertid inte alltid an­vändbar, eftersom den förutsätter att samtliga delägare har vilja och förmåga att prestera godtagbar säkerhet av detta slag. Detsamma gäUer i fråga om borgensförbindelser. Det måste därför anvisas andra vägar att säkerställa betalningen av lån som avser gemensamhetsanläggning.

Som säkerhet för att delägare i anläggningsföretag fullgör sin skyldig­het att länana bidrag till kostnaderna för företaget har man i gällande rätt bestämmelser om att förfallna bidragsfordringar belastar ddägarfas­tighet som en legal panträtt med bättre förmånsrätt än den som följer med inteckning. Vidare finns bestämmelser om subsidiäransvar för öv­riga delägare. Förmånsrätten och subsidiäransvaret tjänar också syftet att underlätta möjligheterna att skaffa krediter till företaget.

De till EVL och LGA knutna förmånsrättssystemen företer en del in­bördes olikheter. Vägsamfällighet och vägförening har förmånsrätt en­ligt 6 § 1 förmånsrättslagen för bidrag som debiteras ägare av fast egen­dom, om bidraget inte varit obetalt mer än ett år från förfallodagen. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt (avsnitt 1.1.9) är LGA:s förmånsrättssystera mera invecklat och restriktivt, vilket huvudsakUgen motiveras av hänsyn till inteckningshavare.

I promemorian hävdas att den nu gällande lagstiftningen är behäftad med så allvarliga brister att det är nödvändigt att söka få tiU stånd en annan lösning på finansieringsfrågan. De invändningar mot nuvarande ordning som redovisas i promemorian är av såväl principiell som prak­tisk natur. Det är, sägs det, angeläget att det finns så få fordringar som möjUgt med bättre förmänsrätt än den som följer med inteckning och det är otillfredsställande att driftskostnader och andra löpande kostaa­der utgår med förmånsrätt framför panträtt på grund av botteninteck­ning. Förmånsrätten är i sig själv olämplig som lånesäkerhet. På grand av finansieringsproblemet försvåras f. n. anslutning av annan egendom


 


Prop. 1973:160                                                       167

än fastighet till gemensamhetsanläggning. LGA:s förmånsrättssystem är så tUlkrånglat och svårtUlämpat att det knappast kan utnyttjas i mera komplicerade fall, t. ex. vid sanering av äldre bostadskvarter. Dessutom får tidsbegränsningen till följd att systemet inte alltid kan utnyttjas för långfristiga lån. Det subsidiäransvar för brist hos delägare som åvUar övriga delägare är i sig knappast rimligt och kan få rent stötande konse­kvenser.

Vad som framkommit vid remissbehandUngen ger också vid handen att gällande lagstiftning inte erbjuder helt ändamålsenliga lösningar av finansieringsproblemen i samband med gemensamhetsanläggningar. Jag ansluter mig därför till ståndpmikten att en reformering bör komma tiU stånd, även om jag är av den uppfattningen att kritiken mot gäUande rätt i vissa avseenden är oberättigad eller överdriven. För att syftet med anläggningslagstiftningen skall kunna vmnas är det av fundamental be­tydelse att finansieringen av gemensamma anläggnmgar kan ordnas på ett tillfredsställande sätt.

När det sedan gäller att finna en framkomlig väg för en reform disku­teras tUl en början i promemorian frågan om ett ökat samhälleligt enga­gemang såvitt gäller finansieringen av gemensamhetsanläggningar. Ett sådant engagemang skulle kunna ta sig uttryck i kommunal borgen eller kredit eller i statlig lånegaranti. En generell lösning efter dessa linjer av­visas emellertid i promemorian främst av det skälet att det aUmänna m-tresset för gemensamhetsanläggningar framträder med högst varierande styrka och att sådana anläggningar i åtskilliga fall måste betraktas som en helt uitern angelägenhet för fastighetsägarna. Enligt promemorian framstår det emellertid som naturligt med en möjlighet att stödja vissa anläggningsföretag med statlig lånegaranti. Härvid avses inrättande eller underhåll av sädana anläggningar som till både art och omfattning är särskilt angelägna från allmän synpunkt, t. ex. av hänsyn till plan-, tra­fik-, naturvårds- eller andra miljövårdsintressen. Som villkor för statlig lånegaranti bör gälla att det görs sannolikt att finansieringsfrågan inte kan lösas på annat sätt utan att betydande svårigheter eller olägenheter uppstår. Utformningen i övrigt bör enligt promemorian ske i anslutning tiU vad som f. n. gäller om liknande statiig lånegaranti på andra områ­den, bl. a. vid jordbruksrationalisering.

Tanken på ett vidgat engagemang från statens och kommunernas sida för att underlätta finansieringen av gemensamhetsanläggningar tas upp av åtskiUiga remissinstanser och mer eller mindre långtgående förslag framställs. Sålunda föreslår lantmäteristyrelsen att samfällighetsförening skall få statlig kreditgaranti för investeringslån utan annan begränsning än att investeringen är ekonomiskt sund och förenlig med föreningens ändamål. Enligt en annan remissinstans bör staten helt svara både för samfällighetsförenings förluster på grund av att utdebiterade bidrag inte kan tas ut och för lånegarantier till föreningsmedlem. Från vissa håll


 


Prop. 1973:160                                                       168

förordas ökade möjUgheter för kommun att ekonomiskt stödja anlägg­ningsföretag genom borgen eller kredit. Bostadsstyrelsen föreslår i detta hänseende att kungörelsen (1962:581) med vissa bestämmelser an­gående kommuns upptagande av lån m. m. ändras så, att kommun med­ges rätt att utan underställningsskyldighet ikläda sig borgensansvar för lån till samfäUighetsförening för utförande av anläggning som skall be­tjäna flera bostadsfastigheter.

För egen del är jag av den åsikten att promemorians unställning tiU principfrågan är riktig. Eftersom inrättande av gemensamhetsanläggning måste anses i främsta rummet vara delägarnas enskUda angelägenhet, bör en generell lösning av finansieringsproblemen ske på annan grand­val än statligt eller kommunalt stöd. Man kan emellertid inte bortse från att en mycket stor grupp anläggningar tUlgodoser även allmänna intres­sen. F. n. utgår statsbidrag eller statiigt stöd i annan form till vissa slag av anläggningar som är av denna beskaffenhet. Detta gäller bl. a. en­skUda vägar i stor utsträckning. Såvitt nu kan bedömas finns det inte an­ledning att i fortsättaingen vara mera restriktiv när det gäller statiigt stöd till ifrågavarande verksamhet. Villkoren och formerna för ett sådant stöd får emellertid närmare övervägas i annat sammanhang. Vad angår frågan om kommunalt stöd vUl jag framhålla att ett huvudsyfte med för­slaget till ny anläggningslagstiftaing är att den skall vara ett effektivt in­strament för kommunema att genomföra deras planintentioner. Möjlig­het bör därför stå öppen för kommun att verksamt bidra till att en ge­mensamhetsanläggning, som stämmer överens med sådana intentioner och som alltså är du-ekt önskvärd från kommunens synpunkt, verkligen kommer tUl stånd och inte hindras av ekonomiska skäl. I de fall kommu­nal borgen kan komma i fråga bör den tecknas efter särskUt tiUstånd av Kungl. Maj:t enligt 60 § kommunallagen (1953: 753) eUer 64 § kommu­nallagen (1957: 50) för Stockholm.

Som en generell lösning av finansieringsfrågan föreslås i promemo­rian att en särskild garantifond för samfällighetsföreningar inrättas. Denna skall enligt förslaget byggas upp genom avgifter som tas ut i sam­band med registrering av föreningarna. Anslutning till fonden skall såle­des vara obligatorisk för alla samfällighetsföreningar. Förening skall kunna få ersättning av staten ur fonden i fall då föreningsmedlem sak­nar utmätningsbara tillgångar att betala utdebiterat bidrag till förening­en. Härigenom bortfaller behovet av bestämmelser om subsidiäransvar. Enligt promemorieförslaget skall fonden dessutom kunna iklädas en till beloppet bestämd garanti för viss ddägarfastighet när det är nödvän­digt för finansieringen av anläggning som skall utföras av samfällighets­förening och delägaren inte kan lämna föreningen nöjaktig säkerhet av konventionellt slag. För sådan garanti skall särskUd avgift årligen utges av delägaren. Fonden bör enligt promemorian förvaltas av en central nämnd som tillsätts av Kungl. Maj:t. Möjlighet sägs böra finnas att vid


 


Prop. 1973:160                                                       169

behov verkställa extra uttaxering av bidrag från de anslutna samfäUig-hetsföreningarna.

Mot förslaget om tillskapande av en garantifond efter dessa riktlinjer har olika invändningar riktats vid remissbehandlingen. Enligt en åsikt bör det inte vara en statlig angelägenhet att stödja vissa anläggningsföre­tag med lånegaranti. Det har även ifrågasatts om det över huvud taget föreligger behov av en garantifond som ersättning för förmånsrättssyste­met och om inte förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter inne­håller tUlräckliga bestämmelser till skydd för samfällighetsförenings ekonomi. Vidare har anförts att anslutning tUl garantifonden bör vara frivillig eller i allt fall inte omfatta annat än vissa slag av samfäUighets-föreningar med hänsyn främst till att avgiftsskyldigheten skuUe kunna verka hämmande på den i och för sig önskvärda föreningsbildningen. Kritik har också riktats mot den i promemorian föreslagna möjligheten tUl extra uttaxering av bidrag från de till fonden anslutna föreningarna, eftersom en sådan möjlighet kan sägas innebära ett subsidiäransvar för andra föreningars förbindelser vUket också kan få en hämmande verkan på föreningsbildningen.

Kritiken mot inrättandet av en garantifond i enlighet med promemo­rieförslaget förefaller mig i väsentliga delar befogad. Framförallt anslu­ter jag mig till ståndpunkten att det inte kan anses vara en uppgift för staten att stå som huvudman för en fond av ifrågavarande slag. Att lägga ansvaret för fonden på något annat subjekt synes ogenomförbart av såväl principiella som praktiska skäl.

Finansieringsfrågan bör därför enligt min mening lösas efter andra linjer än en fondbildning. Främst knyter sig intresset då tUl frågan vilka möjligheter som finns att eliminera olägenhetema av det nuvarande för­månsrättssystemet. Härvid vill jag peka på att ingen allvarligare kritik har riktats mot den förmånsrätt som vägsamfällighet och vägförening f. n. åtnjuter i ddägarfastighet för uttaxerat bidrag utan annan begräns­ning än att bidraget inte får ha varit obetalt längre tid än ett år efter förfallodagen. Kan sådan förmånsrätt tillerkännas också samfällighets­förenings fordringar på kostnadsbidrag till anläggningar som nu faller inom LGA:s tUlämpningsområde, skulle finansieringen av gemensam­hetsanläggningar alltid kunna ske på ett enkelt och smidigt sätt. Låne­transaktioner underlättas genom att de enskilda fastighetsägarnas med­verkan inte behövs. För att göra gällande betalningskrav behöver borge­nären aldrig vända sig mot någon annan än föreningen. Om föreningens fordran på bidrag från medlem har förmånsrätt i medlemmens fastighet framför mteckning, blir föreningens tUlgång på medel till infriande av skulder alltid tryggad. Att förmånsrätten tillkommer föreningen för dess bidragsfordringar och inte föreningens borgenärer saknar betydelse för borgenärsskyddet med hänsyn till de bestämmelser som tagits upp i 43 § förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter. Enligt dessa skall


 


Prop. 1973:160                                                       170

samfäUighetsföreningens styrelse, om tillgängliga medel inte räcker tUl betalning av klar och förfallen skuld, utan dröjsmål upprätta och på för­eningsstämma lägga fram särskUd debiteringslängd samt omedelbart ta ut vad som fordras. Försummar styrelsen detta, är dess ledamöter soli­dariskt ansvariga för skulden. Om försummelsen är uppenbar, skall länsstyrelsen på borgenärens yrkande förordna syssloman att debitera och ta ut vad som fordras.

Vad som skulle kunna utgöra ett hinder mot att överföra det nuva­rande EVL-förmånsrättssystemet till den nya anläggningslagstiftningen är hänsynen till fordringshavare med panträtt på grund av inteckning i ddägarfastighet. Så som departementsförslaget till anläggningslag har utformats anser jag dock att denna hänsyn inte bör hindra en sådan lös­ning av finansieringsfrågan. Jag vill här först erinra om att båtnadspröv­ning skall ske obligatoriskt vid anläggningsförrättning (se specialmotive­ringen till 16 §) utom i fall då anläggningen har förutsatts i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Inrättande av gemensam­hetsanläggning skall alltså alltid med nyss angivna begränsning med­föra fördelar som i allmänhet ytttar sig i en ökning av fastighetsvärdet (jfr avsnitt 1.2.4). Vad angår de fall då båtnadskravet inte gäller för­tjänar understrykas att planfastställelses verkan för inteckningshavare inte beaktas i andra sammanhang. Anledning saknas dessutom att för­sätta inteckningshavare i en bättre ställning än fastighetsägare. För öv­rigt torde man med fog kunna utgå frän att anläggningen även i det helt övervägande antalet av ifrågavarande fall medför båtnad för ddägarfas-tigheterna. Vidare vill jag peka på att fördelningen av kostnaderna för anläggnings utförande skall ske främst med hänsyn tUl varje fastighets nytta av anläggningen och att avsteg från denna princip fär ske endast med fordringshavares medgivande eller efter oskadlighetsprövning. Till­räckliga garantier för att anläggning bibehålls i funktionsdugligt skick finns i förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter. De bidrag som för varje år taxeras ut från ddägarfastigheterna och som skall täcka kostnaderna för driften samt amorteringar och ränta på investeringslån jämte eventuell fondering torde i praktiken regelmässigt inte uppgå till så stora belopp att de kan anses utgöra någon risk för fordringar med sämre rätt i fastigheten under förutsättning att innehavare av sist­nämnda fordringar iakttagit den försiktighet som normalt bör kunna krävas av en kreditgivare. Det bör påpekas att genom samfälligheternas sakrättsliga anknytaing till ddägarfastigheterna skyldigheten att betala bidrag för framtiden alltid belastar fastigheterna och att en förmänsrätt för förfallna bidrag egentligen bara är en konsekvens härav. Om fastig­hetsregistreringen i framtiden sker med hjälp av automatisk databe­handling (ADB), kommer kreditinstitutens riskbedömning att avsevärt förenklas. Beträffande frågan om publicering av uppgifter som kan vara av betydelse för bedömningen av förmånsrättens inverkan pä fastighets


 


Prop. 1973:160                                                                  171

kreditvärde återkommer jag i specialmotiveringen till 34 § (jfr också av­snitt 3.5.5 under rubriken Ekonomiska förhållanden).

På grund av det anförda föreslår jag att samfällighetsförenings i debi­teringslängd upptagna fordran på bidrag till kostnaderna för gemensam­hetsanläggning skall vara förenad med förmånsrätt i bidragsskyldig fas­tighet enligt 6 § 1 förmånsrättslagen, om bidraget inte varit obetalt längre än ett år från förfallodagen.

Liksom i gällande rätt bör de behövliga bestämmelsema om förmåns­rätt tas upp i en särskild lag.

En komplikation när det gäller förmånsrätt är att sådan rätt inte kan avse alla slag av objekt som kan anslutas till gemensamhetsanläggning. Beträffande tomträtt bör vad som sagts om fastigheter äga motsvarande tUlämpning, varvid fråga blir om förmånsrätt enligt 7 § 2 förmånsrätts­lagen. TUl gemensamhetsanläggning skaU enligt departementsförslaget vi­dare kunna anslutas gruva, naturreservat och nationalpark. I fråga om dessa slag av objekt torde det dock inte finnas något behov av förmäns­rätt. Emellertid skall också byggnad och arman anläggning som inte hör tiU fastighet kunna anslutas till gemensamhetsanläggning. Det är främst i fråga om sådan egendom som finansieringen kan bli problematisk. Som anförs i promemorian skulle ett införande av förmånsrätt i bygg­nad eller annan anläggning på ofri grund innebära en nykonstruktion vars verkningar är svåra att överblicka. Risken kan dock vara avsevärd att den andel i kostnadema för anläggningen för vilken sådan egendom skall svara övervältras på övriga delägare i anläggningen. I LGA har denna risk föranlett en särskild bestämmelse om att byggnad eller annan anläggning på ofri grand inte mot bestridande får delta i gemensamhets­anläggning, om detta för annan deltagare kan medföra ökad kostnad eller annan olägenhet som är av betydelse. EnUgt min mening bör en be­stämmelse med motsvarande innebörd införas i anläggningslagen. Av hänsyn till innehavare av fordran med panträtt i ddägarfastighet bör be­stämmelsen dock vara indispositiv.

Det torde vara ofrånkomligt att ålägga delägare i gemensamhetsan­läggning subsidiär ansvarighet för det kostnadsansvar som åvilar annan delägare. De av mig förut redovisade bestämmelserna om utdebitering för klar och förfallen skuld i 43 § förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter innebär emellertid i praktiken ett subsidiäransvar. Jag an­ser att några ytterUgare bestämmelser om sådant ansvar inte är påkal­lade.

I 59 § första stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse, 28 § första stycket lagen (1955: 416) om sparbanker, 36 § första stycket lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen och 9 § första stycket lagen (1969: 732) om postbanken finns bestämmelser om att kredit utan sär­skild säkerhet (s. k. blancokredit) får — utöver en på visst sätt bestämd ram — lämnas till bl. a. samfällighet enligt LGA under vissa föratsatt-


 


Prop. 1973:160                                                       172

ningar. Vidare gäUer enligt 19 och 31 §§ förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksför­eningar att stadshypoteksförening, Ukaledes under vissa föratsättningar, kan lämna lån tUl samfäUighet enligt LGA utan i övrigt gällande krav på inteckningssäkerhet. Enligt 11 § samma förordning (senaste lydelse 1970: 66) har stadshypotekskassan rätt att göra medel, som inflyter till kassan och som inte genast kan användas tUl infriande av förbindelser eller utiåning tUl föreningama, räntebärande bl. a. genom utiåning till samfällighet enligt LGA under viss föratsättaing.

För att de eftersträvade förenklmgama med det av mig förordade förmånsrättssystemet skall kunna vinnas är det angeläget att bankinsti-tuten och stadshypoteksinstitutionen får bevUja kredit utan särskUd sä­kerhet för gemensamhetsanläggning enligt den nya lagen. Som fram­går av vad jag anfört i det föregående blir borgenärsskyddet så väl tUl­godosett att samfälUghetsförening bör få beviljas kredit utan krav på ställande av säkerhet.

Med det av mig förordade förmånsrättssystemet blir betydelsen av övriga, nu använda former av lånesäkerhet reducerad vid finansieringen av gemensamhetsanläggning. Pantbrev i ddägarfastigheter och personlig borgen torde liksom kommunal borgen komma i fråga främst som kom­plettering tUl den säkerhet som förmånsrätten utgör. Dessa säkerheter kan emellertid tänkas vara av intresse för kreditgivarna av andra skäl, inte mmst från handläggningssynpunkt men också, såvitt avser kommu­nal borgen, med hänsyn tiU kapitaltäckningsbestämmelsema i banklag­stiftningen. Vidare kommer endast dessa slag av säkerhet att stå till buds när anläggning som skall lånefinansieras inte står under förvaltning av samfälUghetsförening utan förvaltas omedelbart av delägama själva. In­rättas anläggning i samband med nyexploatering, synes det vara lämp­ligt att, liksom hittills i regel har skett, exploatören svarar för anlägg­ningskostnaden och därefter räknar in den på varje ddägarfastighet be­löpande kostnadsandelen i köpeskUlingen för fastigheten.

I nu behandlade frågor har jag särskilt samrått med finansministern.

1.2.10 Verkan av ändrade förhållanden

I dagens dynamiska samhälle är det angeläget att möjligheter skapas att anpassa en gemensamhetsanläggning till ändringar i de förhållanden som förelåg vid tidpunkten för dess inrättande. Inte minst fastighetsbild­ningsåtgärder kan föranleda behov av en sådan anpassning. Ett nödvän­digt inslag i anläggningslagen är därför bestämmelser som medger en ändamålsenlig och smidig anpassning av befintliga anläggningar tUl änd­rade förhållanden. De förslag som läggs fram i detta avsnitt av prome­morian har i huvudsak fått ett mycket gynnsamt mottagande vid remiss­behandlingen och även jag anser dem väl underbyggda. Jag nöjer mig


 


Prop. 1973:160                                                                  173

därför i stort sett med att lämna en sammanfattning av förslagen. En­dast de förslag som föranlett erinringar vid remissbehandlingen kommer att belysas närmare.

Som huvudprincip gäller enligt promemorieförslaget att omprövning av beslut som fattats vid inrättande av gemensamhetsanläggning skall ske vid ny förrättning med tillämpning av eljest gällande materieUa och formella regler. Föratsättningen för att ny förrättning skaU få komma tiU stånd är att det inträtt ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan. Detta stämmer överens med vad som f. n. gäller enligt 39 § LGA.

I promemorian föreslås emellertid en inskränlaiing i fråga om rätten att få tUl stånd ändring i tidigare beslut. Det påpekas att en ny förrätt­ning som genomförs enligt de vanliga reglerna om inrättande av gemen­samhetsanläggning i vissa fall skulle kunna leda till stötande konsekven­ser. Som exempel anges bl. a. att en fastighets utträde ur ddägarkretsen skuUe kunna omintetgöra anläggningens lönsamhet. Enligt promemorian bör med hänsyn härtill i lagen inskrivas förbud mot att vid ny förrätt­ning besluta sådan ändring angående kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggning att avsevärd olägenhet uppkommer från all­män eller enskUd synpunkt. Vid remissbehandlingen har bl. a. Svea hov­rätt riktat kritik mot den föreslagna bestämmelsen. Det anförs att be­stämmelsen omöjliggör omprövning i sådana fall då fastighets nytta av anläggningen nedgått av helt legitima orsaker men en ändring av tidi­gare beslut skulle medföra avsevärd olägenhet för övriga delägare. Detta anses inte riktigt. Bestämmelsen bör därför enligt hovrättens uppfattning bytas ut mot en regel som mer direkt tar sikte på att hindra icke godtag­bara konsekvenser av illojala åtgärder men som lämnar delägarna möj­lighet att anpassa anläggningen till den fortgående utvecklingen.

För egen del ansluter jag mig till promemorieförslaget. En begräns­ning av rätten att ändra tidigare beslut bör uppenbarligen ha till syfte att hindra konsekvenser som inte är godtagbara från allmän eller enskild synpunkt. Det framstår då som följdriktigt att i lagtexten som förutsätt­ning för omprövning anges att sådana menliga verknmgar inte uppstår. Jag vill betona att promemorieförslaget innebär att endast olägenheter som kan betecknas som avsevärda härvid skall beaktas. Härav torde följa att en tillämpning av undantagsbestämmelsen endast mera sällan blir aktuell. Jag vill också understryka att man när det gäller att bedöma huruvida avsevärd olägenhet uppkommer från enskild synpunkt bör ta hänsyn också tUl de fördelar som en ändring skulle medföra för den som begärt omprövning. Det synes rimligt att man vid den intresseav­vägning som här skall ske fäster avseende även vid de motiv som ligger bakom ändringsyrkandet. Påpekas bör slutligen också att bestämmelsen inte hindrar avveckling av en anläggning som inte ens med bibehåUen ddägarkrets uppfyller båtnadsvillkoret. En sådan avveckling torde näm-


 


Prop. 1973:160                                                       174

ligen aldrig kunna anses medföra avsevärd olägenhet vare sig från all­män eller enskild synpunkt.

Vid sidan av de nyss angivna bestämmelsema om omprövning av an­läggningsfråga vid ny förrättning föreslås i promemorian vissa särbe­stämmelser som syftar tUl att på ett smidigare sätt anpassa delaktighets­förhållandena tUl en ändrad fastighetsindelning. För det fall att fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning ingår i sammanläggning skall enligt promemorieförslaget gälla att fastighetens skyldigheter gent­emot övriga delägare övergår på den nybildade fastigheten. Denna be­stämmelse skall äga motsvarande tillämpning när fastighet genom fastig­hetsreglering i sin helhet överförs till annan fastighet. För övriga fall av fastighetsreglering samt för delning av fastighet skall gälla att fastighets­bildningsmyndigheten fär vid fastighetsbildningsförrättningen meddela ett provisoriskt beslut om fördelning av ansluten faslighets skyldigheter gentemot övriga delägare. Delägare som är missnöjd med sådant beslut skall sedan när som helst kunna ansöka om ny förrättning enligt huvud­regeln. Vid denna förrättning skaU det provisoriska beslutet inte tillmä­tas någon betydelse.

I promemorian erinras om att det skall vara möjUgt att samordna omprövningsförrättning enligt anläggningslagen med fastighetsbildnings­förrättning. Denna metod kan användas när fastighetsbUdningsåtgärd rör fastighet som inte är ansluten till gemensamhetsanläggning men ny­bildad eller ändrad fastighet har. behov av anläggningen.

Vidare föreslås i promemorian att möjlighet skall öppnas att genom överenskommelse få till stånd ändring i fråga om delaktigheten i gemen­samhetsanläggning. En sådan överenskommelse måste dock alltid un­derställas fastighetsbUdningsmyndighetens prövning. Myndigheten skall därvid kunna besluta att överenskommelsen skall tillerkännas samma verkan som ett vid förrättning meddelat beslut eller att frågan skall prö­vas i vanlig ordning. Endast om myndigheten finner det uppenbart att överenskommelsen inte strider mot lagens bestämmelser skall ny förrätt­ning kunna undvaras.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Svea hovrätt har dock framhållit att vid avstycknmg av fritidsfastigheter en fördelning av styckningsfastighetens andelstal på de nybildade fastigheterna kan ge ett mindre rättvist resul­tat för övriga delägare i gemensamhetsanläggning. Att lösa frågan ge­nom överenskommelse eller ny förrättning anses onödigt omständligt. Hovrätten förordar därför att varje ny fastighet åsätts ett nj andelstal samtidigt som de tidigare andelstalen lämnas orubbade. Förslaget förut­sätter att delaktighetsförhållandena från början regleras så att systemet blir flexibelt. För egen del är jag såtiUvida ense med hovrätten att vid inrättande av gemensamhetsanläggning andelstalen bör bestämmas så att de formellt inte behöver ändras när nya fastigheter ansluts. Om man


 


Prop. 1973; 160                                                      175

bortser från sådana faU då styckningsfastighets anddstal fördelas mellan stamfastighet och styckningslott, innebär emellertid anslutning av ny fastighet alltid en ändring i rådande delaktighetsförhållanden. Andelsta­len får som hovrätten uttryckt saken ett mindre reellt värde än tidigare. Enligt min mening är det uppenbart att en sådan ändring inte bör få ske utan att de ursprangliga delägarna fått tUlfälle att yttra sig. Kravet på ny förrättning eUer av fastighetsbildningsmyndigheten godkänd över­enskommelse måste alltså upprätthållas även i den av hovrätten åsyftade situationen. Som framhållits i promemorian kan ny anläggningsförrätt­ning handläggas gemensamt med fastighetsbildningsförrättningen. Jag vill också betona att en överenskommelse ofta kan komma tUl stånd på ett enkelt sätt. Om anläggningen förvaltas av samfällighetsförening, har denna behörighet att ingå överenskommelsen på delägarnas vägnar. Fas­tighetsbildningsmyndighetens godkännande bör som regel kunna erhål­las utan större tidsutdräkt.

I promemorian tas härefter upp ett speciellt anpassningsproblem, nämligen det som uppkommer när tomträtt upplåts i fastighet som del­tar i gemensamhetsanläggning. Det naturliga i sådana faU är enligt pro­memorian att tomträtten, sedan den inskrivits, deltar i anläggningen i fastighetens ställe. Denna verkan anses böra inträda automatiskt. Jag tillstyrker detta förslag, som fått ett enbart positivt mottagande vid re­missbehandlingen.

Slutligen diskuteras i promemorian frågan om ekonomisk reglering mellan delägare i gemensamhetsanläggning med anledning av ändring i delaktighetsförhållandena. De förslag som läggs fram i denna del av promemorian präglas av en strävan att med tiUgodoseende av rättvise­kraven åstadkomma så enkla och lättUlämpade regler som möjligt. I fråga om ansvaret för anläggningssamfällighets förbindelser skall enligt promemorian gälla att de åvilar delägarna efter de vid varje tidpunkt gällande andelstalen. Denna princip ligger till grund för de bestämmel­ser som föreslås gälla i fråga om den ekonomiska regleringen. Dessa in­nebär att vid varje ändring i delaktighetsförhållandena skall göras en be­räkning huruvida det föreligger överskott eller underskott i samfällighe­tens ekonomiska balans. Som framgår av det följande kan underskott uppkomma endast när anläggningen förvaltas av samfällighetsförening. Om överskott föreligger skall fastighet som inträder i samfälligheten åläggas att utge ersättning för den andel i överskottet som tillförs ho­nom genom anslutningen. Fastighet som utträder skall å andra sidan till­erkännas ersättning för den andel i överskottet som han förlorar genom utträdet. Utvisar balansen i stället underskott, skaU utträdande delägare förpliktas utge ersättning för sin andel i detta. Det har inte ansetts kunna komma i fråga att i sistnämnda fall tillerkänna inträdande del­ägare ersättnmg för andel i underskottet. En sådan anslutning anses kunna bli aktuell endast i undantagsfall. Det är då enligt promemorian


 


Prop. 1973:160                                                       176

lämpligt att samfällighetsföreningens ekonomi saneras innan anslutning sker. Möjlighet skaU också finnas att i samband med ändring av dd­ägarkretsen förordna om upplösning av föreningen.

Vad som anförts i promemorian för det fall att fastigheten inträder eller utträder ur samfällighet skall äga motsvarande tillämpning när fas­tighets andelstal höjs eller sänks.

Promemorieförslaget innehåller uttryckliga bestämmelser om faststäl­lande av samfällighets ekonomiska balans. Om samfälligheten, som van­ligen torde komma att bli fallet, förvaltas av samfällighetsförenmg, skall som överskott eller underskott anses skillnaden mellan värdet av anlägg­ningen och föreningens tUlgångar, å ena sidan, samt föreningens förbin­delser, å andra sidan. Beträffande annan samfällighet skaU anläggning­ens värde anses som överskott. Samfälligheten som sådan kan i detta fall inte ha vare sig tUlgångar eller skulder. Anläggningens värde skall upp­skattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU kostnadema för dess utförande samt tiU anläggningens ålder och fortsatta användbarhet.

Vid remissbehandlingen har någon erinran inte gjorts mot de princi­per som enligt promemorieförslaget skall gälla vid den ekonomiska upp­görelsen mellan delägama. I flera yttranden understryks emellertid att svårigheter kan uppkomma när det gäller att uppskatta värdet av ge­mensamhetsanläggning. Svea hovrätt uttalar att en tillämpning av de föreslagna bestämmelserna kan medföra att en samfäUighetsförening uppnår ett överskott som endast är bokföringsmässigt, eftersom en an­läggning av det slag som det här gäller inte har något reellt sakvärde. I fråga om samfällighet som förvaltas direkt av delägama kan följden en­ligt hovrättens mening bli att kvarvarande delägare kan bli skyldiga att ersätta utträdande delägare för ett rent fiktivt värde.

För egen del vill jag helt ansluta mig till promemorians förslag rö­rande den ekonomiska regleringen. Vad gäller uppskattningen av an­läggningens värde ansluter promemorieförslaget nära tUl den nuvarande bestämmelsen i 41 § LGA. Som framgår av de i promemorian gjorda hänvisningarna till lagens förarbeten skall man vid uppskattningen inte utgå från försäljningsvärdet utan från återanskaffningsvärdet (se prop. 1966; 128 s. 277). Härifrån skall avdrag göras för förslitning och mins­kad användbarhet. I promemorieförslaget har gjorts en viss jämkning i förhållande till bestämmelsen i LGA för att markera att det i en del fall snarare kommer att bli fräga om ett skälighetsavgörande än en på bok­föringsuppgifter och mätbara faktiska förhållanden grundad exakt vär­dering. Som framhållits i promemorian går hela värderingen ut på att fastställa i vad mån det med hänsyn till samtliga föreliggande förhållan­den framstår som rättvist och rimligt att t. ex. en ny delägare får "köpa in sig" i anläggningen eller att en utträdande delägare får tUlbaka en del av sina investeringar i anläggningen. Någon ersättaing för bokförings-mässiga överskott eller fiktiva värden skall givetvis inte utgå. Särskilt


 


Prop. 1973:160                                                                  177

när det gäller vägar torde det inte sällan framstå som obilligt att ålägga ny delägare skyldighet att ersätta investeringskostnader som ligger långt tillbaka i tiden. Att som ifrågasatts i ett remissyttrande ange någon tids­gräns för sådan skyldighet synes emellertid inte möjligt. Hänsyn bör nämligen också tas tUl det underhåU som lagts ned på anläggningen för att hålla denna i användbart skick. Ofta torde det vara möjUgt att få tiU stånd överenskommelse mellan delägarna i ersättningsfrågan. I övrigt får det överlämnas åt de rättstiUämpande myndigheterna att med beak­tande av omständigheterna i varje särskUt fall bedöma i vad mån ersätt­ning skäligen bör utgå. Slopandet av den i 9 § andra stycket EVL upp­ställda femårsgränsen för inträdande fastighets skyldighet att ersätta väg-byggnadskostaader synes därvid inte böra tiUmätas en alltför genomgri­pande betydelse utan denna gräns torde fortfarande kunna tjäna till viss vägledning.

2 Specialmotivering Lagens mbrik

Remissyttrandena. Mot promemorians förslag att kalla den nya lagen anläggningslagen har vid remissbehandlingen gjorts vissa erinringar. Lantmäteristyrelsen menar att begreppet anläggning har en väsentligt vi­dare innebörd än den som avses i lagförslaget. För att ge en korrekt uppfattning om innehållet föreslår styrelsen att man bygger på något av uttrycken fastighetssamverkan, anläggningssamfälligheter, gemensam­hetsanläggningar och fastighetsanläggningar. Vägutredningen uttalar att den föreslagna benämningen för den oinitierade kan uppfattas som om lagen skulle handla om anläggningar i allmänhet och inte det speciella fall som rör samverkan mellan två eller flera fastigheter. Vägutred­ningen ifrågasätter om det inte är bättre att lagen får namnet lag om ge­mensamma anläggningar (anläggningslagen). Liknande synpunkter an­förs av länsstyrelsen i Kopparbergs län och grustäktskommittén. Dessa föreslår att lagen kallas lag om gemensamhetsanläggningar.

Föredraganden. Praktiska skäl talar enligt min mening för att den nya lagen får en annan benämning än motsvarande äldre lag. Namnet ge­mensamhetsanläggning är f. ö. en missvisande beteckning eftersom för­slaget innehåller bestämmelser om upplåtelse av rätt till väg till förmån för enstaka fastighet. Jag ansluter mig därför till förslaget i promemo­rian att lagen skall kallas anläggningslagen.

Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen anger vilka gemensamrna anläggningar som omfattas av lagen.

12   Riksdagen 1973.1 .mml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                       178

Promemorieförslaget. Paragrafen inleds med en definition av begrep­pet gemensamhetsanläggning. Under detta begrepp faller sådan anlägg­ning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem. Något krav uppställs inte på att än­damålet för all framtid skall tillgodoses med just den aktuella anlägg­ningen. Härav följer enligt promemorian att det inte möter hinder att redan från början begränsa tiden för anläggningens bestånd, om man kan förutse att anläggningen inom överskådlig tid kommer att bli över­flödig.

I 1 § LGA finns en uppräkning av vissa typer av anläggningar som anses fylla kravet på stadigvarande betydelse. Uppräkningen omfattar parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, an­ordning till skydd mot grundvatten, anläggning för vattenförsörjning el­ler avlopp, ledning, värmeanläggning och tvättstuga. Uppräkningen är emeUertid enbart av exemplifierande karaktär. I motiven anges vissa andra exempel på godtagbara anläggningar. Bl. a. nämns vissa anlägg­ningar för fritidsändamål - bryggor, småbåtshamnar och friluftsbad -och en del anläggningar för jordbraksdrift, nämligen andelsladugårdar samt lagrings- och torkanläggningar.

Det har inte ansetts lämpligt att i den nya lagen göra någon uppräk­ning av godtagbara anläggningstyper. En sådan uppräkning kan, fram­hålls det i promemorian, lätt uppfattas som ett krav på att den ifråga­satta anläggningen måste kunna hänföras till eller vara jämförlig med någon av de uppräknade typerna. Det avgörande rekvisitét, att anlägg­ningen skall tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för fastighe­ter, torde också komma att framträda tydligare med den nya utform­ningen av lagtexten. Den i 1 § LGA och motiven därtill gjorda exempli­fieringen synes emellertid också i fortsättningen vara vägledande.

I paragrafen anges att gemensamhetsanläggning kan inrättas enligt la­gen. Oftast torde det enUgt promemorian bli fråga om att utföra en helt ny anläggning. Med nyssnämnda uttryckssätt avses emellertid endast att man gör lagens bestämmelser tillämpliga på en viss anläggning. Också en redan befintlig anläggning, som hittills betjänat en enstaka fastighet eller utnyttjats gemensamt på rent avtalsrättslig gmnd, kan inrättas som gemensamhetsanläggning. När det finns flera intressenter i anläggningen torde situationen ofta vara den att de är ense om att på detta sätt få till stånd en fastare och mer ändamålsenlig reglering av sina inbördes rät­tigheter och skyldigheter. Det finns emellertid möjlighet att också tvångsvis ta en befintlig anläggning i anspråk och ansluta fastighet till den.

Efter mönster från 1 § LGA har i paragrafen införts en bestämmelse om att lagen inte gäller anläggning som enligt särskilda bestämmelser kan inrättas gemensamt för flera fastigheter efter prövnuig av domstol eller annan myndighet. Räckvidden av denna undantagsbestämmelse


 


Prop. 1973:160                                                       179

blir, betonas i promemorian, emellertid mindre i framtiden, eftersom be­stämmelsema om förrättning för vägföretag enligt 2 kap. EVL inte skall få tillämpas efter det anläggningslagen trätt i kraft. Detta innebär att en­skilda vägar blir en ny anläggningstyp som faller under lagen.

Enligt FBL kan anläggningsarbete utföras som ett led i genomförande av fastighetsreglering. Om sådana gemensamma arbeten finns särskilda bestämmelser i 9 kap. FBL. En anläggnmg, som omfattas av dessa be­stämmelser, skall i vissa fall inrättas enligt anläggningslagen. Denna lag bör enligt promemorian vidare göras tillämplig på anläggning som redan utförts som gemensamt arbete vid fastighetsreglering. Frågor om under­håll och drift av sådan anläggning bör alltså regleras enligt den nya la­gen. Detsamma gäller exempelvis frågor om verkan av ändrade förhål­landen. Den nyss angivna undantagsbestämmelsen har därför utformats så, att den inte gäller de fall då det av speciallagstiftningen framgår att anläggningslagen skall kunna tillämpas.

I promemorian påpekas att det i LGA finns en uttrycklig bestäm­melse om att lagen inte galler allmän vatten- och avloppsanläggning. Be­stämmelsen har sin grund i att en sådan anläggning kan komma till stånd utan prövning av domstol eller annan myndighet. En motsvarande bestämmelse har tagits upp i förevarande paragraf.

Att den nya lagen inte omfattar allmänna vägar har däremot inte an­setts behöva särskilt föreskrivas. Frågor härom prövas enligt lagstiftaing­en om allmänna vägar. Motsvarande gäUer i fråga om gator, torg och andra allmänna platser inom område för stadsplan. Om anordnande av sådana allmänna platser finns särskilda bestämmelser i byggnadslagen. I promemorian understryks att tUlkomsten av den nya lagen inte innebär någon ändring i fråga om kommuns skyldighet enligt 49 § byggnadslagen att svara för iordningställande och upplåtande tiU allmänt begagnande av gata eller annan allmän plats inom stadsplaneområde.

I promemorian erinras vidare om att reglema i 3 kap. EVL inte rab­bas genom den nya lagstiftningen. Detta anses innebära att vägar och andra allmänna platser som finns inom vägförenings område också fal­ler utanför anläggningslagen.

Av 55 § civilförsvarslagen (1960: 74) följer att sådana skyddsrum som det enligt 24 § samma lag åligger enskilda att anordna inte omfattas av anläggningslagen. Om skyldighet som nyss sagts mte föreligger, torde ett för flera fastigheter gemensamt skyddsrum i princip kunna inrättas en­ligt den nya lagen, påpekas i promemorian.

Remissyttrandena. Vissa remissinstanser anser att lagtexten bör inne­hålla en exemplifiering av oUka anläggningstyper som fyller kravet på stadigvarande betydelse. Till dessa remissinstanser hör länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, statens järnvägar, lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott.  Samarbetsutskottet medger  dock


 


Prop. 1973:160                                                       180

att det kan vara en fördel med en mera allmänt hållen definition med hänsyn till den snabba utvecklingen på fastighetssamverkans område. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det lämpligast att frågan om vilka anläggningstyper som enligt lagen kan komma i fråga lämnas till förrätt­ningsmannens bedömande utan att denne skall vara bunden till vissa i lagen angivna anläggningstyper.

Beträffande det föreslagna tillämpningsområdet för den nya lagen framhåller naturvårdsverket som en fördel att lagen utformats så, att den kan användas vid tillskapandet av system för lokal uppvärm.ning av typ fjärrvärme. Förslaget anknyter härigenom tUl den stadiga energi­kommitténs förslag om uppgörande av s. k. värmeplaner (SOU 1970: 13). Naturvårdsverket tillägger att fjärrvärmesystemet är inom så­väl befintlig som blivande bebyggelse av stor betydelse för luftvården.

1969 års skyddsrumsutredning anser det i och för sig värdefullt att ge­mensamma skyddsrum kan inrättas enligt förslaget. Utredningens arbete är dock f. n. inriktat på att lösa skyddsrumsfrägan under beaktande av behovet inom större områden och innebär att skyldighet att bygga skyddsrum skall knytas till vissa enskilda byggnadsprojekt, som efter planläggning funnits vara speciellt lämpade härför. Det kan tänkas att det blir fråga om att knyta sådan skyldighet till en samfälld anläggning, t. ex. en garagebyggnad.

Naturskyddsföreningen ifrågasätter om inte möjligheten att inrätta gemensamhetsanläggningar också bör kunna utnyttjas i mer aktivt mil­jövårdande syfte. Som exempel härpå anger föreningen att man i land­skapsvårdens intresse i närheten av fritidsbebyggelse avsätter mark som skall håUas öppen genom bete eUer odling. Enligt föreningens mening bör anläggningsbegreppet ges en vidsträckt tolkning, som bl. a. innefat­tar mark som på ena eUer andra sättet behöver vårdas. Vid bedöm­ningen av anläggningens betydelse bör beaktas också den ökade vikt som med nuvarande utveckling miljövårdssynpunkter kan väntas få en­ligt allmänt omfattade värderingar. Även om en sådan tillämpning är förenlig med den föreslagna lagens ordalag, synes det önskvärt att dessa frågor uppmärksammas ytterligare. Också naturvårdsverket anser att anläggningslagen bör kunna användas för gemensamma arbetsföretag för landskapsvärd. Detta förutsätter dock enligt verket att man löser frågan om rätten för en samfällighet med landskapsvård som syfte att hålla mark öppen genom röjning, betning, odling o. dyl.

Frågan om den närmare avgränsningen mellan anläggningslagen och 3 kap. EVL behandlas av några rem.issinstanser. Vägutredningen fram­håller att man enligt promemorieförslaget inte får överskrida gränsen för vägföreningamas kompetensområde enligt 3 kap. EVL. Motsva­rande ordning gäller enligt LGA, något som i praktiken vållat vissa svå­righeter vid tillämpning av sistnämnda lag. Sålunda har det rätt ovisshet om man med hänsyn tUl reglerna i 71 § EVL kunnat tillämpa LGA på


 


Prop. 1973:160                                                                   181

sådan parkanläggning, vars skötsel miöjligen skulle kunna regleras enligt 3 kap. EVL. Någon gäng har man - möjligen med överskridande av den gräns lagstiftaren uppdragit - tillämpat LGA på parkmark i fall då man inte kunnat anta att vägförening skulle komma till stånd. Det har nämligen visat sig önskvärt och praktiskt att lösa de gemensamma pro­blemen med så få samfällighetsbildningar som möjligt. För att undvika sådan oklarhet vill utredningen i princip uttala sig för att reglerna i förs­ta hand utformas med tanke på de praktiska behoven, så att man vid tillämpningen kan välja den lösning som i det särskilda fallet är lämp­ligast. Bl. a. talar goda skäl för att det bör vara tUlåtet att använda lagen på väg och parkmark inom område med tätare bebyggelse i de fall då man inte avser att bilda vägförening. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län kan undantagsbestämmelsen i andra punkten medföra tolkningssvå­righeter beträffande vägföretag enligt 3 kap. EVL. Det låter sig nämli­gen inte utan vidare oomtvistligt avgöras om de i lag givna förutsätt­ningarna för tUlämpning av reglerna i 3 kap. EVL föreligger eller ej. Un­dantagsbestämmelsens lämplighet kan ifrågasättas även av andra skäl. Det kan t. ex befinnas önskvärt att inom ett planområde vid en gemen­sam förrättaing, omfattande en enhetUg grapp av fastigheter, samtidigt ordna fastighetssamverkan beträffande såväl vägar som parkeringsplat­ser, vatten och avlopp, parker, lekplatser, badplatser, bryggor m. m. En sådan i och för sig ändamålsenlig lösning står icke till buds om icke den nu ifrågavarande bestämmelsen uppmjukas. Det kan i sammanhanget erinras om att tillämpning av 2 kap. EVL kan komma ifråga även inom område där föratsättningar finns att lösa vägfrågoma enligt 3 kap. Den konstruktionen medger en viss valfrihet i det enskilda fallet och har ve­terligt icke medfört några olägenheter. Gränsdragningen mellan kapit­lens tillämpningsområden i en konkurrenssituation är klar och entydig genom att 3 kap. har gjorts tUlämpligt även inom område där vägfrå­goma redan lösts enligt bestämmelsema i 2 kap. Liknande synpunkter framförs av lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Väs­ternorrlands län, lantmätareföreningen och skogsindustriernas samar­betsutskott.

Den omständigheten att 3 kap. EVL lämnas orubbat av förslaget till anläggningslag kan enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län inte anses medföra begränsning i hittillsvarande princip att bestämmelserna i 2 kap. EVL bibehåller sin giltighet inom vägföreningsområde med av­seende på vägar, som med stöd av 3 kap. 73 § EVL undantagits från vägförenings verksamhet. Något hinder att tillämpa anläggningslagen på sådana vägar bör därför enligt länsstyrelsens mening inte möta. Länssty­relsen framhåller vidare att bestämmelserna i 28 § byggnadsstadgan medför skyldighet för länsstyrelsen att vid fastställdse av byggnadsplan pröva om vägförening bör bUdas för planområdet. Den diskretionära prövningsrätt, länsstyrelsen enligt 71 § första stycket EVL har i fråga


 


Prop. 1973:160                                                       182

om bildande av vägförening, anknyter närmast till behovet av vägförhål­landenas reglering genom vägförening men torde i princip inte innebära att den nya anläggningslagen skall kunna träda i stället för vägförening, i varje fall ej i fråga om tätbebyggelseområde av betydande omfattning. I regel torde också bildande av en vägförening kunna tillgodose förelig­gande behov av fastighetssamverkan inom ett planområde. Länsstyrelsen understryker att en vägförenings befogenheter med avseende på iord­ningställande och underhäll av allmänna platser inom planområde i en­lighet med planens intentioner är omfattande. För samverkan inom ett mindre planområde kan emellertid tillämpning av den nya anläggnings­lagen medföra fördelar. Om möjlighet härtiU öppnas, bör man överväga en ändring i 113 och 116 §§ byggnadslagen så att lagrammen blir till­lämpliga även då väg skall övertas av anläggningssamfällighet. Lantmä­teristyrelsen anser att anläggningssamfälligheten bör svara för ersättning för planskada enligt 116 § byggnadslagen när anläggningslagen tillämpas i fråga om väg eller park inom område med byggnadsplan.

Lantmätareföreningen anför att vid förrättaing enligt 2 kap. EVL rätt till väg för endast en fastighet kan uttas över en eller flera andra och så­dana förrättningar är ganska vanliga. Denna möjlighet tycks nu bli ute­sluten genom regeln i 1 § av förslaget att anläggning skall vara "gemen­sam för flera fastigheter". För att lösa en sådan vägfråga blir man då hänvisad tiU fastighetsreglering enligt nya FBL. Enligt förenmgens upp­fattning är detta opraktiskt. Sådan ändring i 1 § bör därför göras att även uttagande av väg för enstaka fastighet kan göras enligt anlägg­ningslagen. Detta ter sig naturligt eftersom tillfälligt behov av väg för enstaka fastighet kan tiUgodoses enligt 47 § promemorieförslaget. Samma synpunkter anförs av skogsindustriernas samarbetsutskott.

Enligt grustäktskommittén bör i 1 § promemorieförslaget göras en re­servation med angivande av de paragrafer enligt vilka anläggning kan inrättas även för en enstaka fastighet. Kommittén syftar härvid på de speciella bestämmelsema om vägar i förslaget.

Föredraganden. Paragrafen har i departementsförslaget delats upp i två stycken.

Jag ansluter mig till den i promemorian redovisade uppfattningen att någon uppräkning inte bör göras i lagtexten av godtagbara anläggnings­typer. Den i promemorieförslaget upptagna definitionen på gemensam­hetsanläggning har därför i oförändrat skick förts över till departe­mentsförslaget. Som naturvårdsverket och naturskyddsföreningen anfört bör lagen i viss utsträckning kunna tillämpas på landskapsvårdande företag. Kravet på att anläggningen skall tillgodose ett ändamål av sta­digvarande betydelse för fastigheterna måste dock vara uppfyllt. Sedan anläggningen inrättats, har samfäUigheten både rättighet och skyldighet att vidta behövliga åtgärder för att hålla anläggningen i sådant skick att den fyller sitt ändamål.


 


Prop. 1973:160                                                                  183

Fjärrvärmeanläggning är som naturvårdsverket påpekat sådan anlägg­ning som faller under den angivna definitionen. Jag vill emellertid i detta sammanhang nämna att kommunförbundet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 april 1972 understrukit behovet av en ny lagstiftning av samma typ som lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsan­läggningar för att kommunerna skall få ökade möjligheter att lösa upp-värmningsfrågorna på ett rationellt sätt. Frågan övervägs f. n. inom jus­titiedepartementet.

Som anförts i den allmänna motivermgen (avsnitt 1.2.2) bör i fråga om enskilda vägar avsteg göras från kravet på att anläggning skall vara av stadigvarande betydelse och att den skall tillgodose mer än en fastig­hets behov. Bestämmelser härom tas upp i 47 och 49-50 §§ departe­mentsförslaget. Jag finner det inte behövligt att i förevarande paragraf särskilt hänvisa till dessa speciella regler.

I första stycket andra punkten departementsförslaget föreskrivs att fräga om inrättande av anläggning prövas vid förrättaing. Bestämmelsen motsvarar 4 § första stycket första punkten promemorieförslaget.

Undantagsregeln i andra stycket första punkten departementsförslaget stämmer överens med promemorieförslaget.

Enligt EVL har reglema i 3 kap. visst företräde framför bestämmel­serna i 2 kap. Länsstyrelsen kan således enligt 18 § avslå ansökan om förrättning enligt 2 kap. eller förordna om inställande av sådan förrätt­ning, om frågan i stället anses böra lösas enligt 3 kap. Till vägförenings vägar kan vidare hänföras väg som tidigare varit föremål för förrättning enligt 2 kap. (74 §). Något hinder mot att 2 kap. tillämpas inom områ­den där vägförening bildats eller kan bildas föreligger däremot inte. Jag delar den i flera remissyttranden framförda uppfattningen att det inte finns anledning att i detta hänseende frångå den nu gällande ordningen. Härför krävs en uttrycklig bestämmelse om att föreskriften i andra styc­ket första punkten inte hindrar att fråga om inrättande av väg inom om­råde som avses i 71 § första stycket EVL prövas enligt anläggningslagen. Denna bestämmelse bör lämpligen tas upp i promulgationslagen och där placeras före den i 14 § promemorieförslaget upptagna bestämmelsen om skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att underrätta länssty­relsen när myndigheten finner att fråga som tagits upp vid förrättning enligt anläggningslagen bör lösas enligt 3 kap. EVL.

Enligt 71 § andra stycket EVL skall, om inom vägförenings område finns mark som i byggnadsplan avsetts till annan allmän plats än väg, föreningens väghållning omfatta även iordningstäUande och underhåll av sådan plats. Enligt min mening är det fullt klart att denna bestäm­melse i förening med andra stycket första punkten i förevarande para­graf inte hindrar att anläggningslagen tillämpas på parkanläggning inom område som avses i 71 § första stycket EVL, om vägförening inte bildats för området.


 


Prop. 1973:160                                                       184

Enligt 116 § byggnadslagen har ägaren av mark som enligt byggnads­plan skall användas till väg eller annan aUmän plats under vissa förut­sättningar rätt till ersättning för det intrång han lider genom att han inte fär utnyttja marken på det för honom fördelaktigaste sättet. Är det fråga om mark för enskild väg, skall ersättningen utges av vägför-eningen. Finns inte vägförening när ersättningsfrågan uppkommer, skall länsstyrelsen föranstalta om sådan förenings bUdande. Under remissbe­handlingen har gjorts gällande att vad som åligger vägförening enligt 116 § byggnadslagen också bör åvila anläggningssamfällighet när an­läggningslagen tillämpas på vägar och parkanläggningar inom område för vilket byggnadsplan gäller.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang ta närmare ställning till lämpligheten av den föreslagna ändringen i byggnadslagen. En samlad översyn av byggnadslagstiftningen pågår f. n. inom bygglagutredningen. Den fråga som det nu gäller och som inte har omedelbart samband med den nya lagstiftningen bör därför tas upp tUl bedömande först sedan ut­redningens förslag har framlagts.

I andra stycket andra punkten departementsförslaget har tagits upp bestämmelsen i promemorieförslaget att anläggningslagen inte gäller all­män vatten- och avloppsanläggning.

2 §

Denna paragraf innehåUer bestämmelser som innebär att viss lös egendom vid tillämpningen av lagen skall jämställas med fastighet.

Promemorieförslaget. Enligt 1 § andra stycket LGA skall lagens be­stämmelser om fastighet äga motsvarande tillämpning på tomträtt, som är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egen­dom. Om det prövas lämpligt, får bestämmelserna tillämpas också på sådan byggnad eller annan anläggning i övrigt som inte tillhör ägaren av marken. I fräga om upplåtelse av utrymme för gemensamhetsanläggning och ersättning med anledning därav skall med fastighet likställas om­råde som inte ingår i fastighetsindelningen.

I 1 § andra stycket EVL anges att lagens bestämmelser om fastighet skall gälla även gruva och, när omständigheterna prövas föranleda det, sådan byggnad eller industriell anläggning som tillhör annan än äga­ren av marken.

Vid bedömande av frågan i vilken utsträckning de nu angivna be­stämmelserna skaU överföras tiU den nya lagen är enligt promemorian att märka att sådan rätt tUl ofri tomt i stad, som är fast egendom, i framtiden torde komma att redovisas som särskild fastighet i fastighets­registret. Detsamma gäller sådant område i stad som f. n. inte ingår i fastighetsindelningen. Den nya lagens bestämmelser om fastighet blir därför utan vidare tillämpUga pä rättighet och område som nu sagts. I


 


Prop. 1973:160                                                       185

övrigt har paragrafen utformats efter mönster från bestämmelsema om viss lös egendoms jämställande med fastighet i LGA och EVL. Tomträtt och gruva bUr således helt likställda med fastighet i fråga om rätt och skyldighet att delta i gemensamhetsanläggning. Byggnad eller annan an­läggning som inte hör till fastighet är däremot inte helt jämställd med fastighet. Frågan om sådan anläggnings anslutning är beroende av en lämplighetsprövning i det enskUda fallet. En faktor som man härvid bör tillmäta betydelse är anläggningens värde och beskaffenhet i övrigt. Så­dan arrendebebyggelse som inte grundar besittningsskydd enligt reglerna i 10 kap. JB torde exempelvis som regel inte böra anslutas. För att an­slutning skall kunna komma i fråga synes i normalfallen vidare böra krävas att det föreligger en tryggad rätt att under längre tid ha anlägg­ningen kvar. I promemorian betonas att begreppet anläggning här har samma innebörd som i 2 kap. 1 § JB (se prop. 1966: 24 s. 59 och 88 samt 1970: 20 s. B 893).

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att paragrafen synes medge att bl. a. småbåtshamnar, campingplatser och badplatser på ofri grund ansluts till gemensamhetsanläggning under förutsättning att på platsen finns uppförd byggnad eller annan anläggning. En sådan inne­börd av paragrafen anser styrelsen vara önskvärd.

Föredraganden. Som antytts i promemorian bör fastighetsbegreppet i princip ha samma innebörd i anläggningslagen som i FBL. Det skall så­ledes omfatta vad som införts eUer enligt registreringsbestämmelserna skall införas som fastighet i fastighetsregistret (prop. 1969: 128 s. B 79). Detta innebär bl. a. att stycknings- eller klyvningslott som ännu inte re­gistrerats kan anslutas tUl gemensamhetsanläggning. Emellertid bör man vid tillämpningen av anläggningslagen inte vara helt bunden vid fastig­hetsbegreppet enligt FBL. Sålunda torde sämjdott böra jämställas med fastighet. En uttrycklig bestämmelse härom bör tas upp bland över­gångsbestämmelserna. Vidare bör i vissa fall en brukningsenhet som be­står av flera fastigheter betraktas som en fastighet. Frågan huruvida så skall ske måste bedömas från fall tUl fall och det synes inte möjligt att i en lagregel ange de föratsättningar som här bör gälla. Lagrådet har vid granskningen av LGA godtagit en sådan utvidgning av fastighetsbegrep­pet som nyss berörts och därvid understrukit att den bör komma i fråga endast om det framstår som praktiskt taget uteslutet att viss fastighet skall kunna brytas ut ur fastighetskomplexet och bli en brukningsenhet för sig (prop. 1966: 128 s. 342).

I departementsförslaget har bestämmelsen i andra punkten om vissa anläggningars jämställande med fastighet utvidgats till att omfatta även naturreservat och nationalpark. Skälen härtill har jag redovisat i den all­männa motiveringen. Vad lantmäteristyrelsen anfört i sitt yttrande om


 


Prop. 1973:160                                                                      186

tillämpningen av nämnda bestämmelse föranleder ingen annan kom­mentar från min sida än att jag vUl påpeka att delaktigheten i gemen­samhetsanläggningen i de angivna fallen formellt skall anknytas till den på platsen uppförda anläggningen.

3 §

I paragrafen ges en bestämmelse om vem som i visst fall skall utöva de funktioner som enligt lagen tiUkommer fastighetsägare.

Promemorieförslaget. 1 § andra stycket LGA innehåller en bestäm­melse om att den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller an­nars utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förord­nande utan att äganderätten tillkommer någon skall vid lagens tillämp­ning anses som fastighetens ägare. En liknande föreskrift finns i 5 § andra stycket EVL. Den senare bestämmelsen är emellertid inte in­skränkt till att gälla enbart sädana fall då fastigheten saknar ägare.

De nu nämnda bestämmelserna innebär att besittningshavaren vid tUl-lämpningen av LGA eller EVL i alla hänseenden är att jämställa med fastighetsägare. 5 § tredje stycket EVL innehåller en bestämmelse av mer begränsad räckvidd. Enligt denna skall den som innehar fastighet på sådana villkor att han, om fastighetsskatt skall utgå för fastigheten, enligt kommunalskattelagen är skyldig att erlägga sådan skatt svara för de förpliktelser som enligt EVL åligger fastighetsägare. Bestämmelsen avser bl. a. innehavare av åborätt, tomträtt, rätt till ofri tomt i stad samt annan innehavare av ständig eller ärftlig besittningsrätt.

Bestämmelsen i 1 § andra stycket LGA utgör enligt promemorian snarast ett klarläggande av hur begreppet fastighetsägare skall tolkas i förevarande sammanhang. Den har därför utan saklig ändring förts över till den nya lagen. Eftersom fideikommissen befinner sig under avveck­ling, har det ansetts lämpligast att reglera frågan om fideikommissaries ställning i övergångsbestämmelsema. Bestämmelsen i övrigt har fått sin plats i 3 §. Att låta bestämmelsen omfatta även sådana fall då det finns ägare till en av testamentstagare innehavd fastighet har inte ansetts mo­tiverat.

Enligt 2 § skall lagens bestämmelser om fastighet äga motsvarande tillämpning på bl. a. tomträtt. Detta får anses innebära att tomträttsha­vare skall vid tillämpningen av lagen behandlas som fastighetsägare, sägs det i promemorian. Att innehavare av rätt till ofri tomt i stad skall behandlas på samma sätt framgår av vad som anförts i motiven till samma paragraf. Vad gäller innehavare av åborätt eller annan ständig besittningsrätt är att märka att dessa vid tUlämpningen av FBL skall jämställas med fastighetsägare enUgt 10 § lagen (1970: 989) om infö­rande av fastighetsbildningslagen. Starka skäl synes föreligga att ge dessa rättighetshavare samma ställning vid prövningen av anläggnings-


 


Prop. 1973:160                                                       187

frågor. Eftersom det här gäller rättsinstitut som är under avveckling, har föreskriften härom tagits upp i övergångsbestämmelserna. Frågan om det behövs en motsvarighet till föreskriften i 5 § tredje stycket EVL kommer att beröras närmare i anslutning tUl dessa bestämmelser.

Föredraganden. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen har utan ändring tagits upp i departementsförslaget. Som en konsekvens av den under 2 § förordade utvidgningen av lagens tUlämpningsområde har i departementsförslaget införts en bestämmelse enligt vilken förval­tare av naturreservat eUer nationalpark skall anses som ägare av reser­vatet eller parken vid tillämpningen av lagen.

Förrättningsmyndighet

4 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förrättningsmyndighe­ten.

Föredraganden. Paragrafen har i departementsförslaget fått en annan utformning än i promemorieförslaget. Bestämmelsen om förrättnings­prövning har som nämnts överförts till 1 §. I departementsförslagets första stycke, som stämmer överens med 4 § första stycket andra punk­ten promemorieförslaget, fastslås att förrättning skall handläggas av fas­tighetsbUdningsmyndigheten.

I andra stycket anges att fastighetsbUdningsmyndigheten efter lämpUg­hetsprövning får förordna särskild förrättningsman. Vidare föreskrivs att sådan förrättningsman skaU äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara lämplig till det. Angående bak­grunden till och innebörden av dessa bestämmelser vill jag hänvisa tUl den aUmänna motiveringen (avsnitt 1.2.6).

Som framgår av 19 § skall 4 kap. FBL äga tillämpning vid anlägg­ningsförrättning. Utses särskild förrättningsman bör vad som föreskrivs om fastighetsbildningsmyndighet i tillämpliga delar gälla denne. En be­stämmelse härom tas upp som en sista punkt i andra stycket. Bestäm­melsen innebär bl. a. att, sedan i enlighet med 4 kap. 8 § FBL ansökan •om förrättning ingetts till fastighetsbildningsmyndigheten och särskild förrättningsman förordnats, denne skall handlägga förrättningen. Under villkor som anges i 4 kap. 1 § FBL skall dessutom två gode män delta vid förrättningen.

I motsats till EVL och LGA innehåller departementsförslaget ingen bestämmelse om ersättning till särskilt förordnad förrättningsman. Den reglering som behövs torde få ske i administrativ ordning. Utgångspunk­ten bör härvid vara att särskilt förordnad förrättningsman skall ha rätt till ersättning enligt de grunder som anges i lantmäteritaxan beträffande ersättning till statsverket.

Bestämmelsema i andra och tredje styckena promemorieförslaget har i departementsförslaget förts över till 17 §.


 


Prop. 1973:160                                                                  188

Villkor för inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.

5 §

Denna paragraf, som motsvarar 6 § promemorieförslaget, reglerar frågan om tvångsanslutning av fastighet till gemensamhetsanläggning.

Promemorieförslaget. I paragrafen föreskrivs att gemensamhetsan­läggning inte får inrättas för andra fastigheter än sädana för vUka det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. Angående motiven för bestämmelsen hänvisas i promemorian till vad som anförts i den all­männa motiveringen (avsnitt 1.1.4). I promemorian påpekas att bestäm­melsen avser inte bara det fallet att en fastighet skall anslutas tUl en ge­mensamhetsanläggning mot ägarens vilja utan också det fallet att en fas­tighetsägare önskar anslutning men någon av övriga delägare sätter sig mot denna. Med tanke på den sist angivna situationen har i 2 § tredje stycket LGA tagits upp en särbestämmelse. Finns det föratsättningar att inrätta gemensamhetsanläggning för flera fastigheter, kan enligt bestäm­melsen ägaren av en utomstående fastighet få denna ansluten till anlägg­ningen, om ökad kostnad eller annan olägenhet som är av betydelse inte uppstår för någon av de andra fastigheterna. Motivet för denna särbe­stämmelse har angetts vara att det, även om en gemensamhetsanlägg­ning inte kan sägas vara av synnerlig vikt för fastighetens ändamålsen­liga nyttjande, likväl kan vara önskvärt att en fastighet ansluts tiU an­läggningen när denna kan antas bli till en viss, lägre grad av nytta för fastigheten, särskilt som en breddning av fastighetsimderlaget i allmän­het medför kostnadsbesparing för företaget i dess helhet (SOU 1963: 23 s. 180). Någon motsvarighet till ifrågavarande bestämmelse har inte an­setts behövlig i den nya lagen. Det där upptagna villkoret för tvångsan­slutning av fastighet, att anläggningen är av väsentlig betydelse för fas­tigheten, innebär, sägs det i promemorian, en mildring av det nuvarande kravet på synnerlig vikt i LGA och synes lämna utrymme för anslutning i alla de fall då en fastighetsägare kan åberopa några beaktansvärda skäl för en begäran härom. Om anslutningen inte medför ökade kostnader el­ler andra olägenheter för övriga deltagande fastighetsägare, torde dessa för övrigt som regel samtycka därtill. Enligt 17 § promemorieförslaget behövs i sådant fall ingen prövning huruvida kravet på väsentlig bety­delse är uppfyllt.

1 likhet med det nuvarande rekvisitét synnerlig vikt bör enligt prome­morian kravet på väsentlig betydelse anses uppfyllt även när den ak­tuella fastigheten visserligen vid anslutningstiUfället inte har behov av anläggningen men sådant behov kan väntas föreligga inom den närmaste framtiden. Härvid syftas bl. a. på sådana fall då ett exploateringsföretag omfattar ett flertal fastigheter som skall bebyggas i etapper inom några


 


Prop. 1973:160                                                                      189

års förlopp. Även den fastighet som blir bebyggd sist bör då kunna tvångsanslutas till en för samtliga fastigheter avsedd anläggning redan i samband med den första etappen. (Jfr prop. 1966: 128 s. 341 och 385.)

Remissyttrandena. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det skulle vara av värde om i lagtexten angavs att fastighet för vilken ge­mensamhetsanläggning är av väsentlig betydelse är skyldig att delta i an­läggning under de förutsättningar som fortsättningsvis anges i lagen.

Enligt lantmäteristyrelsen bör en motsvarighet till bestämmelsen i 2 § tredje stycket LGA tas upp i anläggningslagen. En sådan regel kan bidra till att handläggningen i vissa fall kan ske enklare än vad som är möjligt om många fastighetsägares samtycke måste inhämtas. Dessutom kan man inte bortse från att sakägare i enstaka fall kan försöka hindra an­slutning av annan sakägare utan att egentiigen ha någon sakligt motive­rad anledning till detta.

Föredraganden. Promemorieförslaget är utformat efter mönster av föreskriften i 6 kap. 1 § andra stycket FBL och ger enligt min mening klart och koncist uttryck för att villkoret om anläggningens betydelse för den enskilda fastigheten skall gälla i fråga om såväl fastighetens skyldighet som dess rätt att delta i anläggningen. Jag kan därför inte bi­träda det förslag till utformning av paragrafen som framlagts av hovrät­ten över Skåne och Blekinge utan tUlstyrker promemorieförslaget.

Inte heller finner jag anledning föreligga att, som lantmäteristyrelsen förordat, i paragrafen ta upp en motsvarighet till bestämmelsen i 2 § tredje stycket LGA. Som anförts i promemorian lämnar den där före­slagna bestämmelsen utrymme för anslutning av fastighet i alla de fall då ägaren kan åberopa några beaktansvärda skäl för en begäran härom. Att medge tvångsanslutning även när sådana skäl inte föreligger synes inte rimligt med hänsyn till övriga delägare.

Denna paragraf behandlar det s. k. båtnadsvillkoret och motsvarar 7 § promemorieförslaget.

Promemorieförslaget. I förevarande paragraf har tagits upp ett båt­nadsvillkor, dvs. ett krav på att en gemensamhetsanläggning skall med­föra fördelar som överväger de därmed förenade kostnaderna och olä­genheterna. Det har inte ansetts möjligt att i lagtexten närmare ange vilka slags fördelar, kostnader och olägenheter som skall beaktas i sam­manhanget. Angående motiven för och innebörden av bestämmelsen hänvisas i promemorian till den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.4).

Kravet på ekonomiskt utbyte av anläggningen torde, påpekas i pro­memorian, i praktiken kunna varieras efter förhållandena i varje särskilt


 


Prop. 1973:160                                                       190

fall. Om de uppskattningar som läggs till grund för bedömningen är sär­skilt osäkra, bör man givetvis räkna med större säkerhetsmarginal än i normalfallen. Utredningen i frågan bör också anpassas efter omständig­heterna. Inte sällan torde det framstå som mer eller mindre uppenbart att kravet på lönsamhet är uppfyllt. Utredningen bör då kunna begrän­sas i hög grad. Om mer ingående kalkyler behövs, kan det ibland vara lämpligt att företagsekonomisk sakkunskap anlitas.

Föredraganden. Första stycket första punkten departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.4) har i andra punkten av samma stycke tagits in en bestämmelse om att båtnadsprövning inte skall ske när anläggningen är föratsatt i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Också i detta fall skall dock båtnadsvUlkoret gäUa, om särskilda skäl föranleder det. I fråga om innebörden av uttrycket sär­skUda skäl vUl jag hänvisa tUl vad jag anfört i den allmänna motive­ringen (avsnitt 1.2.4). Detsamma gäller angående min uppfattning om innebörden av båtnadsvUlkoret.

Till paragrafen har i departementsförslaget fogats ett nytt andra stycke. Där föreskrivs inslcränkning i möjligheten att till gemensamhets­anläggning ansluta byggnad eUer annan anläggning på ofri grand. Be­träffande skälen härtill kan hänvisas till den aUmänna motiveringen (av­snitt 1.2.9).

Paragrafen, som motsvarar 8 § promemorieförslaget, reglerar frågan om opinionsprövning.

Promemorieförslaget. I första stycket anges att gemensamhetsanlägg­ning som begärts av annan än fastighetsägare inte får inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. I fråga om bakgrunden till denna bestämmelse hänvisas i promemorian tiU den all­männa motiveringen (avsnitt 1.1.4). Som en andra punkt har tillagts att man vid tUlämpningen av detta s. k. opinionsvUlkor främst skall beakta deras mening som har störst nytta av anläggningen. Det har ansetts rim­Ugt att särskild betydelse på detta sätt tillmäts uppfattningen hos dem som får bära de största kostnaderna (jfr 16 § promemorieförslaget).

Ibland är enligt promemorian det allmänna intresset av att en gemen­samhetsanläggning kommer till stånd så starkt att den bör få inrättas utan hänsyn tiU opinionen hos sakägarna. I andra stycket har därför ta­gits upp en bestämmelse om att opinionsvillkoret inte gäller, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget. Bestämmelsen tar i första hand sikte på sådana faU då ett samgående också för fastighetsägama innebär sådana fördelar att det med fog kan antas att de, när beslut i


 


Prop. 1973:160                                                       191

frågan väl föreligger, kommer att positivt medverka vid utförandet, un­derhållet och driften av anläggningen.

Även i vissa andra fall då anläggningen är av stor allmän betydelse bör undantagsbestämmelsen kunna tUlämpas, sägs det i promemorian. I detta sammanhang förtjänar understrykas att huvudregeln i första styc­ket öppnar möjlighet för fastighetsbildningsmyndigheten att gå emot en enhällig opinion hos fastighetsägama, om dessa inte kan åberopa några beaktansvärda skäl för sin uppfattning. Också vid tillämpningen av be­stämmelsen i andra stycket synes viss hänsyn böra tas till den sakUga tyngden av sakägarnas argument. Endast om en klar övervikt tUl för­mån för de allmänna intressena kan konstateras i de fall som nu avses, bör anläggningen inrättas mot sakägarnas vilja.

Remissyttrande/ta. Några remissinstanser är kritiska mot utform­ningen av första stycket. Enligt statens järnvägar bör det övervägas om inte större mått av precision kunde uppnås i utformningen av bestäm­melsen i första stycket. De där förekommande kriteriema att fastighets­ägare "mera alUnänt" motsätter sig anläggning och kan ha "beaktans­värda skäl" härför synes kunna lämna rum för sådan variation i den praktiska tillämpningen som möjligen skulle kunna av allmänheten upp­fattas som uttryck för inverkan av slumpmässiga faktorer på bedöm­ningen. Också lantbruksstyrelsen anser att uttrycket "mera allmänt" är alltför obestämt för att fungera som rättssäkerhetsgaranti. Styrelsen till­lägger att när staten samtidigt medges både initiativrätt (5 § promemo­rieförslaget) och medbestämmanderätt (31 § lagen om förvaltning av samfälligheter) är det inte godtagbart att en gemensam anläggning kan bildas i strid mot en klar majoritet bland delägarna.

Undantagsregeln i andra stycket kritiseras av fastighetsägareförbun­det. Enligt förbundet blir därvid frågan i sista hand om båtnads- och opinionsvillkoren kan anses ge tillräckligt skydd för enskilda intressen. Väsentiighetsrekvisitet i 6 § promemorieförslaget kan knappast väntas fungera som nägon spärr mot krav på gemensamhetsanläggningar för sådan boendeservice "av social karaktär", som hittills ansetts falla helt under samhällets ansvar. Med ökade krav på allsidig närservice i bo­stadsområdena kan även behovet av anläggningar för t. ex. barndaghem, inomhusmotion och liknande servicefunktioner inom en inte alltför av­lägsen framtid komma att bedömas såsom "synnerUgen angeläget". Den judicidla prövningen vid förrättningar enligt anläggningslagen måste gi­vetvis också påverkas av en sådan glidning i de sociala värderingama. Undantagsbestämmelsen i andra stycket kan därigenom komma att tiU-lämpas i en betydligt större utsträckning än vad man har anledning räkna med i dagens situation. Det finns sålunda enligt förbundets fönne-nande en risk för att man med stöd av denna undantagsbestämmelse i ökad omfattning kan komma att framtvinga inrättandet av allt flera ty-


 


Prop, 1973:160                                                       192

per av gemensamhetsanläggningar utan hinder av att berörda fastighets­ägare "mera allmänt" motsätter sig företaget. Belastat med undantags­bestämmelsen i andra stycket måste det s. k. opinionsvillkoret därför an­ses vara ett bräckligt skydd för fastighetsägarnas intressen. Med hänsyn härtill och då ingen gemensamhetsanläggning kan väntas fungera effek­tivt då den framtvingats i strid mot en enig opinion bland de berörda fastighetsägarna bör nämnda undantagsbestämmelse enligt förbundets uppfattning utgå.

Även Svea hovrätt ställer sig kritisk till bestämmelsen i andra styc­ket. Hovrätten anser att i de fall fastighetsägarna saknar intresse för en anläggning men en sådan anses ur allmän synpunkt vara synnerligen an­gelägen, bör detta behov tillgodoses pä annat sätt än genom att tvinga fram en inte önskad enskild anläggning enligt anläggningslagen. Kom­mun eller berörd statlig myndighet bör i sådant fall - i överensstäm­melse med vad som för närvarande gäller - träda in och själv ombe­sörja anläggningens utförande och drift. Undantag från opinionsvillko­ret bör följaktligen allenast få ske för tillgodoseende av övriga del­ägande fastigheters intresse och behov av anläggningen. Liknande syn­punkter framförs av hovrätten över Skåne och Blekinge samt stadshypo­tekskassan.

Frågan om innebörden av undantagsregeln i andra stycket tas upp i några remissyttranden. Enligt grustäktskommitténs uppfattning bör be­dömningen huruvida behovet av anläggningen är synnerligen angeläget på samma sätt som enligt 5 kap. 5 § tredje stycket FBL gälla fastigheter­nas behov av anläggningen. Att det allmänna har ett intresse av att be­byggelsen och markanvändningen ordnas på ett ändamålsenligt sätt -bl. a. genom att fastighetema i viss omfattning får tUlgång till gemen­samhetsanläggningar - är en annan sak. Bostadsstyrelsen anser att be­stämmelsen behöver utförligare precisering och exemplifiering. Prome­morian ger nämligen ingen väglednmg vid bedömningen av vad som kan avses med att behovet av anläggningen skall vara synnerligen angeläget. Lantmäteristyrelsen anser särskilda skäl föreligga att tillämpa undan­tagsregeln dels i vissa fall när det gäller gemensamhetsanläggning som är föreskriven eller förutsatt i plan, dels i vissa fall vid gårdssanering i kvarter med äldre bostadsbebyggelse.

En komplettering av bestämmelsen i andra stycket föreslås av länssty­relsen i Göteborgs och Bohus län. Enligt länsstyrelsen bör det föreskri­vas att, om i fastställd stadsplan angetts eller i dess beskrivning förat­sätts att viss gemensamhetsanläggning skall finnas, behovet av anlägg­ningen skall anses synnerligen angeläget, om inte särskUda skäl föranle­der annat.

I ett yttrande ifrågasätts om inte tillämpningen av opinionsvillkoret bör ankomma på administrativ myndighet. Stockholms kommun (juri­diska avdelningen) anser sålunda att negativt inställda fastighetsägare


 


Prop. 1973:160                                                       193

bör hänvisas tUl att hos länsstyrelsen överklaga byggnadsnämnds beslut att begära anläggningsförrättning. Bestämmelsema härom bör, framhålls det i yttrandet, utformas med ledning av föreskriftema om byggnads­nämndens vetorätt. I själva verket är ju i båda fallen fråga om en kon­flikt mellan det av byggnadsnämnden företrädda planintresset och fas­tighetsägarnas enskilda intressen. I ena fallet önskar byggnadsnämnden att en gemensamhetsanläggning kommer tiU stånd men ej fastighetsä­garna. I den omvända situationen vUl byggnadsnämnden inte tUlstyrka anläggningen medan fastighetsägarna önskar en sådan. Konflikten synes i båda fallen böra lösas efter enahanda riktlinjer. Det är inte rimligt att vid byggnadsnämndens initiativ tvistefrågan avgörs av fastighetsbild­ningsmyndigheten och i andra instans av fastighetsdomstol men vid byggnadsnämndens veto av administrativ besvärsinstans. Rimligt är att i båda fallen den senare vägen väljs. Avgörandet av frågor om planintres­sens existens och tyngd torde ej böra träffas av domstol utan av myndig­heter som i andra sammanhang har att ta ställning till dylika ärenden, dvs. länsstyrelse och i sista hand Kungl. Maj:t.

Föredraganden. Av skäl som jag redovisat i den aUmänna motive-ruigen (avsnitt 1.2.4) har opinionsvillkoret i departementsförslaget gjorts tillämpligt oberoende av vem som sökt anläggningsförrättningen. I öv­rigt har villkoret utformats helt i överensstämmelse med promemorie­förslaget. Jag anser det sålunda välgrandat att opinionsvillkoret här lik­som i 5 kap. 5 § andra stycket FBL ges en ganska allmän utformning. Även om vissa svårigheter kan komma att möta vid rättstUlämpnuigen, synes några risker från rättssäkerhetssynpunkt inte behöva befaras. En­ligt min mening står det också klart att prövningen av detta villkor lik­som av övriga villkor som uppställts med hänsyn tUl enskilda intressen bör ske i judicieU ordning.

I motsats till vissa remissinstanser anser jag det vidare nödvändigt att föreskriva undantag frän opinionsvillkoret för det fall att behovet av an­läggningen är synnerligen angeläget. Bestämmelsen härom i andra styc­ket promemorieförslaget har därför i oförändrat skick överförts tUl de­partementsförslaget. Vad som ytterst motiverar denna bestämmelse är givetvis det allmänna intresset av en ändamålsenlig markanvändning. Detta allmänna intresse måste givetvis beaktas vid tillämpning av be­stämmelsen. Emellertid bör samtidigt betonas att allmänna och enskilda intressen här Uksom eljest när det gäller att förbättra fastighetsbeståndet som regel sammanfaller. I de fall då det kan bli aktuellt att tUlämpa be­stämmelsen torde man därför kunna räkna med att anläggningen är till sådan nytta för deltagande fastigheter att fastighetsägarna, sedan det en gång bestämts att anläggningen skall inrättas, torde komma att med­verka till att syftet med denna nås.

Som lantmäteristyrelsen anfört kan det särskilt bli aktueUt att tUl-

13   Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160


 


Prop. 1973:160                                                                  194

lämpa undantagsbestämmelsen i andra stycket i fråga om gemensamhets­anläggning som är förutsatt i plan eller som har samband med sanermgs-företag. Att som en annan remissinstans ifrågasatt införa en special­bestämmelse för det först angivna slaget av anläggningar är däremot en­ligt min mening inte lämpligt. Det ligger i sakens natur att planmyndig-hetemas uppfattaing i fråga om behovet av anläggning bör tillmätas stor och som regel avgörande betydelse.

Har expropriant eller annan tvångsförvärvare ansökt om anläggnings­förrättning enligt 18 § tredje stycket departementsförslaget, gör sig vid tillämpningen av opinionsvillkoret samma synpunkter gällande som i motsvarande situation vid fastighetsreglering (prop. 1969: 128 s. B 364).

Denna paragraf motsvarar 9 § promemorieförslaget och innehåUer allmänna riktlinjer för lokalisering och utförandet av en gemensamhets­anläggning.

Promemorieförslaget. Enligt huvudregeln i förevarande paragraf skall gemensamhetsanläggning förläggas och utföras på sådant sätt att ända­målet med anläggningen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Liknande bestämmelser finns i gäUande rätt (6 § första stycket LGA, 4 § första stycket EVL och 7 kap. 4 § första stycket VL).

Frågan om lokaliseringen och utförandet av gemensamhetsanläggning är, påpekas det i promemorian, i första hand att bedöma enligt de i 10-13 §§ promemorieförslaget upptagna bestämmelserna till skydd för allmänna och enskilda intressen. Särskilt villkoret att anläggningen skall stå i överensstämmelse med fastställd plan är givetvis av betydelse i detta sammanhang. Endast om de nyss angivna bestämmelserna lämnar utrymme för olika lösningar blir den nu aktueUa regeln tiUämplig. Syftet med bestämmelsen är att skydda såväl enskUda som allmänna intressen. Hänsyn bör härvid tas inte bara tiU ekonomiska utan också till ideella värden. Inte minst naturvårds- och miljövårdssynpunkter bör väga tungt i sammanhanget. Det synes emellertid inte möjligt att ange några när­mare riktlinjer för den bedömning som här bör ske. Rättspraxis bör få lösa frågan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och till de värderingar som råder vid den aktuella tidpunkten.

I en andra punkt av paragrafen har föreskrivits att man får vidta åt­gärd för att underlätta framtida tillbyggnad eller ökat utnyttjande av an­läggningen, om åtgärden medför endast ringa ökning av kostnaden. Be­stämmelsen har utan saklig ändring förts över frän 6 § första stycket LGA. Den tar sikte på sådana fall då man kan vänta att nya fastigheter kommer att anslutas till anläggningen och det är till fördel att redan vid dess utförande vidta åtgärder som kan underlätta en senare utvidgning. Som exempel härpå nämns i motiven tiU LGA (NJA II 1966 s. 238) att


 


Prop. 1973:160                                                       195

en parkeringsanläggning, som utförs helt inom en fastighets gränser, kan väntas bli utsträckt senare, så att det blir nödvändigt att ta i anspråk även mark från fastighet vilken genom en brandmur skiljs från den andra fastigheten. Om muren redan vid parkeringsanläggningens till­komst utförs så, att den lätt kan öppnas i samband med utvidgningen av anläggningen, kan vissa merkostnader undvikas. I motiven har vidare understrukits att frågan huruvida en merkostnad är ringa bör bedömas inte bara med hänsyn till kostnadens absoluta belopp utan också i jäm­förelse med totalkostnaden för anläggningen och i förhållande till de fördelar som åtgärden kan antas medföra. Dessa uttalanden bör enligt promemorian vara vägledande också vid tillämpningen av den nya la­gen.

Som framgår av 17 § promemorieförslaget är bestämmelserna i före­varande paragraf, såvitt de innebär skydd för enskUt intresse, av disposi­tiv natur.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen framhåller att man vid plan­läggningen av en gemensamhetsanläggning bör sträva efter att nå en så god lösning som möjligt. Något absolut krav på att lösningen skall vara optimal torde inte föreligga vare sig enligt denna paragraf eller enligt andra regler i lagen.

Föredraganden. Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget. Med anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört i sitt remissyttrande viU jag framhålla att man vid tillämpningen av hu­vudregeln i första punkten alltid bör göra en avvägning mellan för- och nackdelar hos oUka planläggningsaltemativ. Någon optimal lösning i den mening att anläggningen skall ge största möjliga fördelar bör såle­des inte eftersträvas.

1 denna paragraf, som motsvarar 10 § promemorieförslaget, har tagits upp kraven på anläggnings överensstämmelse med planer och andra be­stämmelser för marks bebyggande eller användning.

Promemorieförslaget. Första stycket innehåller den viktiga regeln att gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fastställd ge­neralplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med planen. Detta innebär, understryks det i prome­morian, inte bara att fastställda planlinjer skall följas utan också att an­läggningen skall vara ändamålsenlig från de synpunkter som ligger tiU grund för planen.

I andra stycket fastsläs principen att också andra bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall respekteras vid inrättande av


 


Prop. 1973:160                                                       196

gemensamhetsanläggning. Som exempel på sådana bestämmelser anges regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter. Efter­som de bestämmelser som här avses ofta inte har plankaraktär utan är utformade som förbud, har den nämnda grandsatsen uttryckts på så sätt att syftet med bestämmelserna inte får motverkas.

Vid tillämpningen av första och andra styckena bör fastighetsbild­ningsmyndigheten enligt promemorian i alla tveksamma faU samråda med den myndighet som annars har att tillämpa planen eller bestämmel­sema.

De olika undantagssituationerna regleras i tredje stycket. Enligt första punkten får dispens från plan eller bestämmelse medges av länsstyrelsen eller, efter delegation, av byggnadsnämnden. Som föratsättning härför har endast angetts att särskilda skäl föreligger. I promemorian uttalas att föreskrifter beträffande förfarandet vid dispensgivning och om talan mot beslut i sådant ärende bör meddelas av Kungl Maj:t (jfr 55 § pro­memorieförslaget). Föreskrifterna synes böra anpassas till vad som gäl­ler i fråga om dispens enligt byggnadslagstiftningen (jfr prop. 1969: 128 s. B 120 och 125).

Andra punkten i tredje stycket avser det fall ätt undantag från plan eller bestämmelse redan medgetts i samband med prövning av ansökan om byggnadslov eller i annan särskild ordning. För undvikande av onö­dig dubbelprövning har föreskrivits att medgivande enUgt anläggningsla­gen då inte behövs. I promemorian understryks att full identitet måste råda mellan den anläggning som avses med det tidigare medgivandet och den som är aktuell vid anläggningsförrättningen. I annat fall krävs nytt medgivande antingen enligt den särskilda lagstiftningen eUer enligt dispensregeln i första punkten.

I en tredje punkt har fastslagits att man utan särskilt medgivande får göra mindre avvikelse från plan, om det är förenligt med planens syfte. Bestämmelsen tar sikte på sådana fall då en plan i någon detaljfråga fått ett mindre lämpligt innehåll och det är uppenbart att en avvikelse inte strider mot de intentioner som ligger bakom planen. Bestämmelsen bör, betonas det i promemorian, tillämpas med försiktighet och samråd bör ske med planmyndigheten i tveksamma fall. Det är självklart att avvi­kelsen inte får innebära att allmänt eller enskilt intresse förnärmas. Till­läggas bör att det med hänsyn till den utformning andra stycket fått inte behövs någon särskild föreskrift om att avvikelse som nu sagts får göras från andra bestämmelser om markanvändning än planer.

Av 22 § promemorieförslaget framgår att byggnadsnämnden har rätt att med bindande verkan för fastighetsbildningsmyndigheten avgöra att hinder mot anläggningen möter enligt förevarande paragraf.

Remissyttrandena. Enligt Svea hovrätt är de i paragrafens första stycke angivna planerna av den art att de ofta inte kommer att innehålla


 


Prop. 1973:160                                                       197

några uppgifter om den gemensamhetsanläggning som avses med en ev. förrättning. Kravet på att anläggningen skall stå i överensstämmelse med planen kan följaktligen i denna situation ej uppfyUas. För dessa faU torde enligt hovrätten i stället böra krävas att anläggningen ej strider mot planens syfte.

Utredningen om ledningsrätt och vägutredningen framhåller att tredje stycket i paragrafen bör utformas så att länsstyrelsens dispensbefogenhet överensstämmer med motsvarande regler i byggnadslagstiftningen. En­ligt dessa får länsstyrelsen endast efter byggnadsnämndens tUlstyrkande medge avvikelse från fastställd generalplan eller stadsplan. Härigenom skulle också överensstämmelse nås med senaste lydelse av 3 kap. 2 § tredje stycket FBL. Kommunförbundet anser däremot att de nu berörda bestämmelserna bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med nu­varande regler i LGA. I annat fall kan man få den situationen att bygg­nadsnämnden enligt 22 § promemorieförslaget lämnar medgivande till sådan anläggning beträffande vUken man tidigare tillstyrkt undantag från faststäUd plan. Det synes för sådant fall enklare och rationellare att samla dessa bedömanden och anknyta dem till byggnadsnämndens med­givande enligt 22 §.

Enligt grustäktskommittén bör uttrycket "medgivande enUgt denna lag" i paragrafens tredje stycke förtydligas så att det klarläggs, om det avser även byggnadsnämndens medgivande enligt 22 § promemorieför­slaget eller om medgivande av sistnämnda slag krävs under alla förhål­landen. Vid sistnämnda alternativ, vUket är det som vinner stöd av mo­tiven till 22 §, uppkommer en onödig dubbelprövning. Skulle medgi­vande enligt 22 § ej fordras, borde konsekvensen snarast bjuda, att det inte heller behövs för att få fastslaget, att en anläggning står i över­ensstämmelse med plan. Kommittén ställer sig också tveksam inför an­ordningen med särskilt medgivande av länsstyrelsen eller efter dess för­ordnande av byggnadsnämnden enligt paragrafens tredje stycke första punkten vid sidan av det medgivande som krävs enligt 22 §. En förenk­ling synes kunna ske genom att dispensen ges i den form som anvisas i sistnämnda paragraf. Bestämmelsen i tredje stycket första punkten före­varande paragraf torde kunna omformuleras enligt följande: Om sär­skilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelsema medges vid prövning enligt 22 §.

Göteborgs kommun (fastighetsnämnden) framhåller att enligt 3 kap. 2 § tredje stycket FBL tillåts mindre avvikelse från plan eller bestämmel­ser för markens bebyggande eller användning utan något medgivande, om det är förenligt med planens eller bestämmelsernas syften. I anlägg­ningslagen ges möjlighet till dylik avvikelse endast från plan, ej från be­stämmelser. Med hänsyn till den sakliga överensstämmelse som råder mellan FBL och anläggningslagen i denna fråga synes det mindre lämp­ligt att bestämmelsen ges olika utformning i de båda lagarna.


 


Prop. 1973:160                                                                  198

Planverket föratsätter att mindre avvikelse enligt tredje stycket tredje punkten inte kommer att innebära annat än som kan anses falla inom ramen för plantolkningen. Verket understryker att gemensamhetsanlägg­ning till skillnad från fastighetsbildning ofta innebär sådana fysiska in­grepp att dispens enligt byggnadslagstiftningen krävs.

Föredraganden. Första och andra styckena departementsförslaget har, bortsett från en redaktionell jämkning i andra stycket, utformats helt i enlighet med promemorieförslaget. Med anledning av vad Svea hovrätt anfört om bestämmelsen i första stycket vill jag framhålla att bestäm­melsen inte innefattar krav på att en gemensamhetsanläggning alltid måste ha uttryckligt stöd i planen. Det får anses tillräckligt att anlägg­ningen står i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom planen. Om anläggningen, trots att sådan överensstämmelse föreligger, ändå strider mot någon detaljföreskrift i planen, kan en tillämpning av undantagsbestämmelserna i tredje stycket komma i fråga.

I anslutning till andra stycket vill jag understryka att till sådana sär­skilda bestämmelser som här avses bör hänföras sådana byggnadsförbud som meddelas i avbidan på planläggning m. m.

Som förebild för dispensreglema i promemorieförslagets tredje stycke har tjänat motsvarande bestämmelser i 3 kap. 2 § FBL. Sistnämnda be­stämmelser har ändrats genom lagen (1971: 1035) om ändring i fastig­hetsbildningslagen (1970: 988). I prop. 1972: 111 om regional utveckling och hushållning med mark och vatten har föreslagits ytterligare ändring i bestämmelserna. Departementsförslaget har utformats i enlighet med sistnämnda förslag. Detta innebär att länsstyrelsens dispensrätt begrän­sas så, att undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnads­plan får medges endast med byggnadsnämndens tillstyrkande. Vidare har till paragrafen fogats ett nytt fjärde stycke med fullföljdsregler. En­ligt dessa skall talan mot byggnadsnämnds beslut i dispensfråga föras hos länsstyrelsen genom besvär och talan mot länsstyrelsens beslut föras hos Konungen, likaledes genom besvär. Talan får dock inte föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag som nyss nämnts.

I de fall då byggnadsnämnden har att pröva såväl fråga om dispens enligt förevarande paragraf som fråga om medgivande enligt 23 § de­partementsförslaget bör givetvis en samordning av de olika prövning­arna ske. Några uttryckliga bestämmelser härom i själva lagen anser jag inte behövliga.

Bestämm.elsen i tredje stycket andra punkten promemorieförslaget saknar motsvarighet i departementsförslaget. Det torde nämligen utan särskild föreskrift stå klart att undantag från plan eller andra byggnads­reglerande föreskrifter som medgetts enligt byggnadslagen eller annan särskild lagstiftning gäller också i förevarande sammanhang.

Föreskriften i tredje stycket tredje punkten promemorieförslaget har


 


Prop. 1973:160                                                                     199

utan ändring överförts till departementsförslaget som andra punkten i samma stycke. Som framhållits i promemorian behövs det inte någon särskild föreskrift om avvikelse från andra bestämmelser om markan­vändning än planer, eftersom redan av andra stycket följer att sådan av­vikelse får ske i den mån syftet med bestämmelserna inte motverkas. I avsnitt XI föreslår jag att också 3 kap. 2 § FBL utformas så, att över­ensstämmelse även i detta hänseende nås. Med anledning av vad plan­verket anfört i sitt remissyttrande viU jag understryka att möjUgheten att avvika från plan bör utnyttjas endast i sädana fall då det framstår som klart att de intentioner som Ugger bakom planen inte motverkas. Som påpekas i promemorian bör samråd i allmänhet ske med planmyndighe­terna. Det bör inte komma i fråga att fastighetsbUdningsmyndigheten be­slutar om avvikelse i strid mot planmyndigheternas uppfattning.

I fråga om förhållandet mellan 9 och 11 §§ departementsförslaget vUl jag hänvisa till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.3).

10 §

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att plansynpunkter skall beaktas även när det gäller att inrätta gemensamhetsanläggning utom delaljplaneområde. Paragrafen motsvarar 11 § promemorieförsla­get.

Promemorieförslaget. I paragrafen föreskrivs att gemensamhetsan­läggning, som inte ligger inom område med stadsplan eller byggnads­plan, inte får inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ända­målsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Syftet med bestämmelsen är, framhålls det i promemorian, att åstad­komma att gemensamhetsanläggningar inrättas efter planmässiga över­väganden. Vad man framför allt vill hindra är att en sådan anläggning försvårar en framtida detaljplanering. Mot denna bakgrund framstår det som uppenbart att byggnadsnämnden och andra planmyndigheter måste ges ett mycket starkt inflytande vid tillämpningen av bestämmelsen. Fastighetsbildningsmyndigheten bör därför i behövlig omfattning sam­råda med dessa myndigheter och ta största möjliga hänsyn till de syn­punkter som därvid framförs. Inte minst med hänsyn till byggnads­nämndens befogenheter enligt 22 § promemorieförslaget bör samråd all­tid ske med byggnadsnämnden. Härvid bör givetvis frågan om bygg­nadslov för anläggningen tas upp, om sådant behövs. Det understryks vidare att fastighetsbildningsmyndigheten i samråd med planmyndig­heten alltid bör verka för att anläggningen förläggs och utförs på sådant sätt att den fyller rimliga krav pä planmässighet.


 


Prop. 1973:160                                                       200

Föredraganden. I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motive­ringen bör anläggningslagen innehålla ett krav på planmässighet vid in­rättande av gemensamhetsanläggning utanför detaljplaneområde. Be­stämmelsen härom i promemorieförslaget har överförts till departe­mentsförslaget. Enligt prop. 1972: 111 om regional utveckling och hus­hållning med mark och vatten skall emellertid all bebyggelse föregås av planmässiga överväganden. Paragrafen har i departementsförslaget getts en lydelse i överensstämmelse därmed. Jag vill här också peka på den i 23 § departementsförslaget föreskrivna skyldigheten för fastighetsbUd­ningsmyndigheten att hänskjuta frågan om anläggnings tiUåtlighet enligt förevarande paragraf tiU byggnadsnämndens prövning, om nämnden vid samråd enligt 21 § departementsförslaget sätter tillåtligheten i fråga.

11 §

Paragrafen, som motsvarar 12 § promemorieförslaget, innehåller en generell bestämmelse om skydd för allmänt intresse.

Promémorief örslaget. I enlighet med de överväganden som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.3) har i första stycket upptagits ett förbud mot att inrätta gemensamhetsanläggnuig som strider mot all­mänt intresse av någon betydelse. Härifrån görs i andra stycket undan­tag för det fall att anläggningen är tiU övervägande nytta från allmän synpunkt.

Paragrafen har, påpekas i promemorian, generell giltighet. Den skall således i pruidp tillämpas också i fråga om anläggning inom planom­råde. Som regel har emellertid berörda allmänna intressen beaktats och vägts mot varandra i planärendet. I praktUten torde det därför säUan bli aktuellt att med stöd av 12 § promemorieförslaget vägra tillstånd till en anläggning som är förenUg med plan. Det kan dock inträffa, om nå­got nytt allmänt intresse tUlkommit eller om förhåUandena annars änd­rats efter det planen fastställdes. I fråga om anläggnuigar utanför plan­områden gäller enUgt 11 § promemorieförslaget ett krav på planmässig­het. Detta krav måste alltid vara uppfyllt. Bestämmelsema i förevarande paragraf innebär därutöver ett skydd för bestämda allmänna intressen, exempelvis trafik- och miljövårdsintressen.

När det gäller för fastighetsbildningsmyndigheten att göra en avväg­ning mellan olika allmänna intressen bör enligt promemorian samråd ske med de myndigheter som företräder de skilda intressena och i före­kommande fall också med planmyndigheterna. Inte sällan torde det där­vid visa sig möjligt att få tUl stånd samlande lösningar som också kan accepteras av sakägama.

Av 22 § promemorieförslaget följer att byggnadsnämnden kan hindra tUlkomsten av gemensamhetsanläggning med stöd av förevarande para­graf. Som regel torde dock, sägs det i promemorian, nämndens prövning


 


Prop. 1973:160                                                       201

imikta sig främst på frågan om anläggningens förenlighet med 10 och 11 §§ promemorieförslaget. FastighetsbUdningsmyndigheten bör därför noga pröva huruvida villkoret i förevarande paragraf är uppfyllt, även när byggnadsnämnden lämnat medgivande till anläggningen.

Remissyttrandena. Enligt vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjö­rerna i Västerbygdens vattendomstol bör första stycket i paragrafen ut­formas så att omfattningen av den olägenhet som skall utgöra hinder mot gemensamhetsanläggning tydligare anges. Med nuvarande lydelse synes även olägenhet av bagateUartad natur avses.

Föredraganden. Med anledning av vad som anförts i ett remissytt­rande har första stycket omformulerats så att det klart framgår att en­dast olägenhet av viss betydelse medför hinder mot anläggningen. Den närmare innebörden av paragrafen har jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.3).

Skyldighet att avstå utrymme

12 §

I denna paragraf regleras frågan om rätt att ta i anspråk utrymme för gemensamhetsanläggning. Paragrafen motsvarar 13 § promemorieförsla­get.

Promemorieförslaget. Angående de ställningstaganden som ligger till grund för paragrafen hänvisas i promemorian till den allmänna motive­ringen (avsnitt 1.1.4) Enligt huvudregeln i första stycket får mark eUer annat utrymme för gemensamhetsanläggning tas i anspråk på fastighet som skaU delta i anläggningen eller på annan fastighet, om det inte med­för väsentlig olägenhet för fastigheten.

Rätten tiU utrymme är till sin juridiska karaktär att hänföra till tvångsservitut. I 3 § LGA finns en bestämmelse om att utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till fastigheten som kan tillkomma an­nan. Det är enligt promemorian visserligen klart att rättighet som grundar sig på frivUlig upplåtelse måste få vika för ett tvångsservitut av detta slag. Frågan huruvida en annan tvångsrättighet bör kunna undan­trängas synes emellertid inte lika uppenbar (jfr Hedlund, Till frågan om rättshandlingsservituten och tvångsservituten, s. 102). Detta spörsmål torde kurma överlåtas åt praxis. I likhet med FBL innehåller promemo­rieförslaget därför inte någon uttrycklig bestämmelse om undanträngan­de av äldre rättighet vid servitutsbUdning.

Givetvis bör förrättningsmännen söka få till stånd en sådan lokalise­ring av en gemensamhetsanläggning att den inte inkräktar på befintliga rättigheter. Om detta inte visar sig möjligt, bör man undersöka om det går att ändra eller upphäva den äldre rättigheten och på så sätt undvika


 


Prop. 1973:160                                                       202

en kollision. Först nar båda dessa vägar är stängda, aktualiseras frågan om ett undanträngande. Man torde kunna räkna med att sådana fall kommer att bli ganska sällsynta.

Upplåtelse av rätt till utrymme fär anses innefatta rätt att vidta alla de åtgärder som behövs för anläggningens utförande, underhåll och drift. Bl. a. bör befintlig bebyggelse få rivas eUer ändras. Upplåtelsen kan tidsbegränsas.

Möjligheten att ta utrymme i anspråk enligt denna paragraf skaU en­ligt promemorian inte begagnas, om dispositionsrätten redan är säker­ställd på ett fullt betryggande sätt, t. ex. genom servituts- eUer samfällig-hetsbUdning vid fastighetsbUdningsförrättning. I samband med nyex­ploatering torde det inte sällan visa sig lämpligt att samfäUigheter tillska­pas som underlag för gemensamhetsanläggningar. 1 detta sammanhang är att märka att FBL tillåter samfällighetsbUdning även inom tomt-indelad mark. För att ett befintligt servitut skall kunna godtas bör krä­vas att det gäller med bästa rätt, dvs. att det inte rubbas ens vid exekutiv försäljning av den tjänande fastigheten. Ett rättshandlingsservitut är så­ledes inte tillräckligt.

Att rätten till utrymme inte får medföra väsentiig olägenhet för den tjänande fastigheten innebär att ägaren av denna är skyldig att tåla visst intrång, framhålls det i promemorian. Det synes vanskligt att ange några närmare riktlinjer för bedömningen av vad som är att hänföra till vä­sentlig olägenhet. Frågan torde kunna överlämnas åt rättspraxis. Det bör understrykas att kausalsamband skall råda mellan upplåtelsen och intrånget. Man skall således bortse från olägenhet som uppkommit i an­nat sammanhang. Om fastighetsägarens rådighet redan inskränkts ge­nom detaljplan, skall förrättningsmännen begränsa sig till att pröva hu­ruvida någon ytterligare olägenhet som kan anses väsentlig uppkommer.

I likhet med vad som gäller enligt LGA skall, påpekas det i promemo­rian, vid bedömningen av frågan huruvida väsentlig olägenhet uppkom­mer hänsyn som regel tas enbart till verkningarna för den fastighet vari upplåtelsen sker. I undantagsfaU bör man dock kunna beakta verkning­arna för en brukningsenhet som består av flera registerfastigheter. Om väsentlig olägenhet uppkommer för viss sådan fastighet men däremot inte för brukningsenheten i dess helhet, bör upplåtelsen få komma till stånd, om det framstår som praktiskt taget uteslutet att fastigheten bryts ut ur fastighetskomplexet och bUdar en brukningsenhet för sig.

För att hindra att en tvångsupplåtelse frän en fastighet kommer till stånd enbart på grund av överenskommelse mellan ägarna av andra fas­tigheter har huvudregeln i paragrafens första stycke försetts med ett till-lägg som innebär att större utrymme inte får tas i anspråk än som be­hövs med hänsyn tUl fastigheter som kan tvångsanslutas till anläggning­en. En liknande bestämmelse finns i 3 § andra stycket LGA.

Andra stycket innehåller en undanlagsbestämmelse som medger att


 


Prop. 1973: 160                                                      203

fastighet tas i anspråk för gemensamhetsanläggning, även om den tillfo­gas väsentlig olägenhet. Som förutsättning härför anges att anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller annars är av väsentlig bety­delse frän allmän synpunkt. Motsvarighet till denna bestämmelse finns i 3 § andra stycket LGA. Enligt sistnämnda bestämmelse gäller som ytter­ligare villkor för ianspråktagandet att anläggningen inte kan utföras på annat sätt utan att kostnaden ökas avsevärt. Med hänsyn till den all­männa bestämmelsen om anläggningens utförande i 9 § promemorie­förslaget har det ansetts onödigt att skriva in detta villkor i den nya la­gen.

Med stöd av undantagsregeln blir det enligt promemorian möjligt att göra omfattande ingrepp i bestående fastigheter när enskUda och all­männa intressen av betydande styrka motiverar detta. Bl. a. torde be­stämmelserna bli av betydelse när det gäller att inrätta gemensamma gårdsutrymmen eller andra kollektiva anläggningar på fastigheter med saneringsmogen bebyggelse.

I andra stycket föreskrivs vidare att ägare av fastighet som tas i an­språk med stöd av undantagsregeln har rätt att kräva att fastigheten in­löses. Är olägenheten begränsad tiU att gälla viss del av fastigheten, kan han begära inlösen endast av den delen. Bestämmelserna har utformats efter mönster av föreskrifterna 12 § första stycket andra punkten lagen om expropriation och 24 § första stycket lagen om allmänna vägar. Vid bedömande av frågan huruvida hela fastigheten eller endast del därav skall inlösas anses ledning kunna hämtas från den praxis som utvecklats i anslutning tUl nyssnämnda bestämmelser.

Av 15 § promemorieförslaget framgår att mark som inlösts är sam­fälld för de fastigheter som deltar i anläggningen. Bestämmande för del­aktigheten i samfälligheten är enligt promemorian de andelstal som gäl­ler i fråga om skyldigheten att betala kostnader för utförandet av an­läggningen.

Vid införandet av LGA diskuterades frågan huruvida vid sidan av reglerna om upplåtelse av utrymme för ny anläggning borde föreskrivas skyldighet för innehavare av äldre anläggning att låta denna tas i an­språk. FastighétsbUdningskommittén föreslog inte någon sådan lagregel. Kommittén uttalade (SOU 1963: 23 s. 124) att en ändamålsenlig lösning i flertalet fall torde kunna uppnås redan på grand av övriga bestämmel­ser. Om en ny anläggning inte lämpligen kunde förläggas tUl annan plats än den där den äldre var inrymd, fick på vanUgt sätt prövas huruvida upplåtelse av det aktuella utrymmet kunde ske. Kom sådan upplåtelse till stånd, innebar den att markägaren tvingades avstå även den befint­liga anläggningen, som därpå - i oförändrat skick eller efter till- eller ombyggnad - kunde utnyttjas gemensamt enUgt den föreslagna lagstift­ningen. Detta kunde i sin tur medföra att den fastighet som förut betjä­nats av anläggningen blev tvångsvis ansluten till det gemensamma före-


 


Prop. 1973:160                                                                  204

taget. Om anläggningen däremot inte kunde tas i anspråk på detta sätt, borde det enligt kommittén inte komma i fråga att låta den införlivas med gemensamhetsföretaget mot ägarens vilja. Mot ett frivUUgt överta­gande av anläggningen lade förslaget inte något hinder i vägen. Departe­mentschefen godtog kommitténs ställningstagande (NJA II 1966 s. 229). Det har inte heller ansetts påkallat att i den nya lagen ta upp särskUda regler om ianspråktagande av äldre anläggning. Frågan härom får, på­pekas det i promemorian, bedömas enligt reglerna i denna paragraf och - i frivilligfallen - 17 § första stycket 2 promemorieförslaget.

Remissyttrandena. Frågan om tolkningen av bestämmelsen i första stycket tas upp av Stockholms kommun (fastighetskontoret), som finner det olyckligt att några riktiinjer ej anges i förslaget när väsentUg olägen­het för fastighet skall anses föreligga. Denna fråga är av fundamental karaktär och med hänsyn till att fall med inslag av tvång sannolikt även i fortsättningen kommer att bli förhållandevis sällsynta kommer det att ta avsevärd tid innan rättspraxis på detta område hinner stabUiseras. Förekomsten av en klart uttalad regel kommer enligt kommunen att po­sitivt påverka möjligheterna till frivUUga uppgörelser.

I anslutning tiU frågan huravida stiftande av ett tvångsservitut inne­bär utsläckande helt eller delvis av tidigare upplåten, konkurrerande rät­tighet uttalar Svea hovrätt att det kan tänkas fall, när särskUda rättigheter bör stå kvar, t. ex. kraftledningsservitut. Finns andra tvångsrättigheter, blir det en prioritetsfråga rättighetema emellan. Det synes hovrätten lämpligast att fastighetsbildningsmyndigheten i anläggningsbeslutet tar ställning tUl frågan om existerande rättigheter skall bestå efter förrätt­ningen eller ej. En föreskrift härom bör enligt hovrätten införas i anlägg­ningslagen. Inte heller grustäktskommittén anser att frågan i vUken ut­sträckning tvångsrättigheter undanträngs bör överlämnas åt rättstUl-lämpningen. När det nya anläggningsservitutet inte går att lokalisera så att en konflikt kan undvikas, är det av största vikt, att klarhet omedel­bart kan vinnas om vUken verkan servitutsbUdningen får på den äldre rättigheten. Hur dennas innehavare eljest skall kunna i egenskap av sak­ägare bevaka sina intressen och föra talan om ersättning belyses inte i promemorian. Enligt kommittén uppnås åsyftad klarhet genom en auto­matiskt verkande regel av den typ som nu finns bl. a. i 3 § första stycket andra punkten LGA.

Lantmäteristyrelsen framhåller att frågan om förhållandet mellan be­stämmelsen i första stycket och bestämmelserna om bildande av servitut genom fristående servitutsåtgärd enligt FBL regleras i 7 kap. 2 § FBL. Paragrafen innebär att FBL inte får tillämpas om anläggningslagen är tillämplig. Denna gränsdragning synes få tolkas så att FBL kan tilläm­pas när det gäller att bilda servitut som inte föranleder något aktuellt behov att lösa frågor om gemensamt anläggande eller om drift och un-


 


Prop. 1973:160                                                       205

derhåll av gemensam anläggning. Anläggningslagen skall däremot till-lämpas om det är aktuellt att i samband med tUlskapandet av rättighet för flera fastigheter också få till stånd beslut om anläggande, skötsel och kostnadsfördelning.

Innebörden av bestämmelserna om inlösen i andra stycket diskuteras i några yttranden.

Grustäktskommittén finner det oklart vari det fastighetsbildande mo­mentet består vid inlösen av fastighetsdel enligt promemorieförslaget. Inte heller anser kommittén att det framgår av promemorian, att avsik- . ten skulle vara att i dessa fall alltid kombinera förrättningen med en fas-tighetsbUdningsförrättaing. Frågan bör klarläggas under det fortsatta lag­stiftningsarbetet.

Enligt vägutredningen torde inte mark, som inlösts enligt anläggnings­lagen, bilda en marksamfällighet utan att anläggningsbeslutet tas upp i ett fastighetsbildningsbeslut för fastighetsreglering. Normalt torde det emellertid frän praktisk synpunkt Lnte vara lämpligt att bilda marksam­fällighet. Reglerna om marköverföring i 6-8 kap. FBL kan infe tilläm­pas annat än i undantagsfall. Om del av fastighet inlöses, synes den enk­laste vägen enligt utredningen vara att fastighetsbUdningsmyndigheten utan ansökan förordnar om avstyckning. Utredningen föreslår att lag­texten jämkas i enlighet härmed. Också Göteborgs kommun (fastighets­nämnden) ifrågasätter lämpligheten av att anläggningslagen får en fas­tighetsbildande effekt. Härigenom motverkas strävan i FBL att samla alla regler om fastighetsbildning i en lag. Kommunen anser vidare att anläggningslagens bestämmelser om bildande av samfällighet bör under­kastas de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. FBL.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att med utformningen av promemorieförslaget kommer vissa rättighetshavare i sämre ställning vid inlösen enligt anläggningslagen än de har enligt FBL. Det är inte ovanligt att ägare och brakare av fastighet har motsatta intressen och i anläggningslagen beaktas bara ägarens intresse. Inlösen leder ju enligt reglerna i 7 kap. 29 § JB till att nyttjanderätten utsläcks vid inlösen en­ligt FBL. Uppenbarligen bör effekten av inlösen enligt anläggningslagen bli densamma, vilket emellertid enligt hovrätten torde göra en ändring av nämnda bestämmelser i JB nödvändig. Enligt hovrättens mening är det förenat med betydande vanskligheter, från rättighetsskyddets syn­punkt att konstruera inlösen enligt anläggningslagen som ett självstän­digt fastighetsbildningsinstitut. Om man i stäUet hade valt den modellen att inlösen skulle ske såsom fastighetsregleruig i kombination med an­läggningsförrättning, hade man s. a. s. gratis fått hela det i FBL och JB inbyggda systemet av rättighetsskydd. Hovrätten vill här bara fästa upp­märksamheten på några av de viktigaste skyddsreglerna som finns i 5 kap. 7 § och 8 kap. 3 § FBL. Hovrätten förordar därför att inlösenförfa­randet vid det fortsatta lagstiftningsarbetet bearbetas i syfte att stärka rättighetshavamas stäUning.


 


Prop. 1973:160                                                       206

Om rätt att få marken inlöst skall finnas bör enligt lantmäteristyrd­sens mening olägenheter som kan uppkomma från fastighetsbUdnings-synpunkt genom inlösningen i möjligaste mån begränsas. Av detta skäl bör reglerna ges ett innehåll som medför att frågan om en anpassning av fastighetsindelningen tas upp av fastighetsbildningsmyndigheten. Möjli­gen kan detta önskemål tillgodoses utan särskUd föreskrift genom att länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller ägarna till de fastigheter som inlö­ser marken utnyttjar sin initiativrätt till fastighetsreglering (5 kap. 3 § FBL). De inlösande fastighetsägarna synes kunna jämstäUas med ex-proprianter. Den lämpligaste lösningen erhålls enligt lantmäteristyrd­sens mening om rätten att få mark inlöst enligt anläggningslagen byts ut mot en rätt att få till stånd marköverföring enligt FBL. Marköverfö­ringen skall leda till att marken överförs frän den fastighet vars ägare framställt anspråk i sådant syfte. Marken bör överföras till de fastighe­ter som skall anslutas till anläggningen eller, om detta är lämpligare och kan ske utan avsevärd olägenhet för någon av sakägarna, till viss eller vissa av dessa fastigheter. Överförs marken till flera fastigheter bör det prövas i varje särskilt fall om marken skall läggas ut som en samfällig­het för fastighetema eller som enskUd mark, eventuellt efter jämkning av existerande fastighetsgränser. Överföring till fastighet som inte berörs av anläggningsförrättningen bör kunna ske i den mån det är möjligt en­ligt FBL. Hela marköverföringsfrågan bör behandlas enligt FBL men med de avsteg från lagens materiella vUlkor som framgår av det nyss sagda. 1 ersättningshänseende synes bestämmelsema i 5 kap. FBL böra gälla. Det kan tilläggas att det vid behandlingen av marköverföringsfrå­gan självfallet inte kommer i fråga att överföra mark tUl andra mottaga­re än fastigheter. Byggnad pä ofri grund eller annan liknande anlägg­ningsintressent som skall vara ansluten till anläggningen kommer aUtså inte att beröras. Den i promemorian föreslagna lösningen synes inte sär­skUt ha beaktat denna situation.

Svea hovrätt och grustäktskommittén påpekar att inlösenbestämmel­serna bör föranleda komplettering av reglerna om fastighetsregistrering.

Föredraganden. I enUghet med vad jag anfört i den allmänna motive­ringen (avsnitt 1.2.4) har uttrycket väsentlig olägenhet i promemorie­förslaget bytts ut mot synnerligt men. Att närmare utveckla innebörden av detta krav synes inte möjligt. Att det skall vara fråga om höggradigt intrång är emellertid uppenbart. I övrigt fär det ankomma på de rätts-tillämpande myndigheterna att med hänsyn till förhåUandena i varje sär­skilt fall avgöra huruvida upplåtelse enligt första stycket skaU få ske el­ler inte. Ledning kan därvid hämtas från den praxis som utvecklats i an­slutning tUl andra lagbestämmelser där samma villkor förekommer, t. ex. 9 kap. 3 § VL, 27 § naturvårdslagen i dess lydelse enligt prop. 1972: 111 och 3 kap. 8 § expropriationslagen i dess lydelse enligt prop. 1972: 109.


 


Prop. 1973:160                                                       207

I övrigt stämmer första stycket departementsförslaget helt överens med promemorieförslaget. Till det av Svea hovrätt och grustäktskom­mittén berörda problemet om förhållandet meUan rättighet som uppstår enligt detta stycke och tidigare upplåten konkurrerande rättighet åter­kommer jag strax. Vad gäller gränsdragningen mellan ifrågavarande be­stämmelser och servitutsreglerna i 7 kap. FBL vUl jag ansluta mig tiU lantmäteristyrdsens bedömning att det bör vara möjligt att vid fri­stående fastighetsreglering bilda servitut till förmån för flera fastigheter om det inte föreligger något aktuellt behov av att samtidigt lösa frågan om utförande och drift av anläggning på servitutsområdet.

Att bestämmelser om inlösen bör tas upp i anläggningslagen framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.4). Som för­utsättning för inlösen bör i enlighet med promemorieförslaget gälla att anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt. Vidare bör föreskrivas att anläggningen medför synnerligt men för fastigheten och att dess ägare begär inlösen. Om dessa föratsättningar är uppfyllda bör enligt min me­ning hänsyn till ev. rättighetshavare i fastigheten inte få hindra inlösen. En annan sak är att man i största möjliga utsträckning bör låta rättighe­terna kvarstå efter inlösningen. Denna fråga kommer jag att beröra när­mare i det följande.

I motsats tUl hovrätten över Skåne och Blekinge anser jag således de i FBL upptagna reglerna om skydd för rättighetshavare inte lämpade för användning i förevarande sammanhang. Inte heller i övrigt finner jag det nödvändigt eller ändamålsenligt att konstruera inlösningen som en fastighetsbUdningsåtgärd. TUl en början vUl jag understryka att det från principiell synpunkt inte möter något hinder att på sätt som skett i pro­memorieförslaget tillägga inlösningen direkt fastighetsbUdande verkan. Det synes tillräckligt att i detta avseende hänvisa till att expropriation och annan inlösen av fastighetsdel har sådan effekt. Att enligt prome­morieförslaget inlösningen ger upphov till en samfällighet i stället för en ny fastighet och att även ianspråktagande av hel fastighet leder till så­dan fastighetsbildning är visserligen en nyhet som dock synes sakna principiell betydelse. Frågan bör enligt min mening lösas efter praktiska överväganden. En utgångspunkt för dessa bör vara att man behåller den nuvarande konstruktionen att en gemensamhetsanläggning skall vara tillbehör till de delägande fastigheterna. Detta leder till att rätten tiU det utrymme som krävs för anläggningen måste vara samfälld för dessa fas­tigheter. Det kan härvid vara fråga antingen om samfälld servitutsrätt eller om samfäUd äganderätt (samfällighet). När inlösen måste tiUgripas för att tillgodose behovet av utrymme, synes det i normalfallet vara na­turligt att man låter marken få karaktär av samfäUighet. Med den i pro­memorieförslaget angivna lösningen nås den effekten omedelbart. Att i dessa fall kräva en fastighetsbUdningsförrättning framstår som onödigt.


 


Prop. 1973:160                                                                  208

Att det i vissa fall är lämpligt att kombinera inlösningen med en fas­tighetsbildningsåtgärd är emellertid ställt utom tvivel. Ett exempel är att inlösningen omfattar mer mark än som fordras för anläggningen. Givet­vis kan det då vara tUl fördel att den överflödiga marken överförs till annan fastighet eller samfällighet eller får bilda ny sådan enhet. Någon gång kan det också visa sig ändamålsenligt att man genom avstyckning ombildar hela samfälligheten tUl en fastighet och sedan tar det för an­läggningen behövliga utrymmet i anspråk med servitutsrätt. Sistnämnda metod kan exempelvis komma till användning i den i lantmäteristyrel-sens remissyttrande berörda situationen då byggnad på ofri grand eller därmed jämställt objekt skaU delta i gemensamhetsanläggnmg som för­anleder inlösen. Man torde kunna räkna med att fastighetsbildning i de nu åsyftade fallen kommer till stånd på initiativ av enskild sakägare el­ler representant för det allmänna enligt reglerna i FBL.

På grand av vad jag har anfört har de i andra stycket promemorie­förslaget upptagna bestämmelsema förts över till departementsförslaget med endast redaktionella jämkningar som föranleds bl. a. av att uttryc­ket väsentlig olägenhet bytts ut mot synnerligt men i första stycket.

Promemorieförslaget innehåller inga bestämmelser om vilken verkan upplåtelse av servitutsrättighet eller inlösen har på särskUda rättigheter i den fastighet som är föremål för åtgärden. I likhet med vad som skett i FBL har denna fråga ansetts kunna överlåtas åt rättspraxis. Emellertid har numera i det förslag till expropriationslag som lagts fram i prop. 1972: 109 tagits upp bestämmelser som förtjänar uppmärksammas i det­ta sammanhang. I 1 kap. 3 § förslaget föreskrivs att vid expropriation av fastighet med äganderätt upphör all sådan särskUd rätt till fastigheten som tUlkommit genom frivillig upplåtelse, om rättigheten inte skall läm­nas orabbad på grand av förordnande i expropriationstillståndet eller överenskommelse som fastställts av domstolen. Av hänsyn till panträtts-havare uppställs vissa villkor för att förbehåll eller fastställande skall få meddelas. I fråga om annan särskild rätt än sådan som tillkommit ge­nom frivillig upplåtelse gäller att den består efter expropriationen, om inte annat förordnats i expropriationstUlståndet. De nu berörda reglema gäller dock inte särskild rätt som tillkommer staten eller vågrätt som tillkommer annan än staten. Sådan rättighet består alltid efter exprop­riation. Enligt 1 kap. 4 § förslaget har nyttjanderätt eller servitutsrätt som tUlskapats genom expropriation företräde framför all annan rätt till fastigheten utom särskUd rätt som tillkommit genom expropriation eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eUer på liknande sätt. Särskild rätt som tUlkommer staten och vågrätt som tillkommer annan än staten rubbas dock aldrig genom expropriation. Vad som sålunda föreslagits synes innefatta lämpliga lösningar även i fråga om upplåtelse av servitutsrätt och inlösen enUgt förevarande paragraf. Jag förordar därför att i paragrafens tredje stycke tas upp en föreskrift om att be-


 


Prop. 1973:160                                                       209

stämmelserna skall äga motsvarande tillämpning på upplåtelse och inlö­sen som nyss sagts. Uppenbarligen skall det härvid ankomma på förrätt­ningsmyndigheten att med