Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 132 år 1973        Prop. 1973:132

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om lokal kristidsförvalt­ning, m. m.; given Stockholms slott den 11 maj 1973.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche­fen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdora:

CARL GUSTAF

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en raodernisering av lagstiftningen angående kommunemas skyldighet att i kristid fullgöra uppgifter av betydelse för folkförsörjningen. En sammanfattning av regelsystemet på området läm­nas som bakgmnd till raodemiseringen, vilken huvudsakligen är av for­mell natur.

1    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 132

 

Prop.1973:132

1    Förslag till

Lag om lokal kristidsförvaltning

Härigenora förordnas sora följer.

1 § Koraraer rikel i krig, träder besläraraelserna i 2 § i tillämpning.
När kriget upphört, förordnar Konungen före avslutandet av den riks­
dagssession som börjar närraast efler krigets slut, att besläraraelserna
icke vidare skall tillärapas. Detta gäller dock ej i den raån bestämmel­
serna alltjämt skall tillämpas på grund av förordnande enligt andra
stycket.

Vid krigsfara vari riket befinner sig och under förhållanden som avses i 1 § tredje stycket allraänna ransoneringslagen (1954: 280) får Konung­en förordna att besläraraelserna i 2 § skall tillärapas. Sådant förordnan­de skall inora en raånad, eller om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av näslkoraraande session underställas riksdagen för prövning av frågan ora förordnandet skall bestå. Sker ej sådan under­ställning eller godkänner ej riksdagen förordnandet inora två raånader från det underställning skett, förfaller förordnandet. Upphör krigsfara sora föranlett förordnandet, skall förordnandet upphävas före näsl­koraraande riksdagssessions avslutande.

2 § Koraraun är skyldig att i den omfaltning Konungen bestämmer
fullgöra uppgifter för att fylla befolkningens eller produktionens behov
av vikliga förnödenheter eller för alt tillgodose annat ändamål av bety­
delse för folkförsörjningen.

Det åligger koraraun att i den omfattning Konungen bestämmer med­verka vid allmän prisreglering.

3 § Bestämraelser ora skyldighet för koraraun alt i fredslid vidtaga
de förberedelser, sora fordras för att kommunen skall kunna fullgöra
uppgifter enligt denna lag, finns i lagen (1964: 63) om kommunal be­
redskap.

4 § Uppgift enligt 2 § och planläggning, som föranledes därav, an­
koraraer på kristidsnärand.

Koramun kan tiUsätta särskild kristidsnärand. Ora särskild kristids­närand ej finns, skall koraraunstyrelsen vara kristidsnärand. Koraraun kan också uppdraga åt annat koraraunalt organ att vara kristidsnärand.

5 § Ledaraöter och suppleanter i särskUd kristidsnärand väljes av
kommunfullmäktige till del antal fullmäktige bestämraer. Antalet leda­
raöter får ej vara under fem. Valet skall vara proportionellt, ora del be­
gäres av rainst så många väljande, sora raotsvarar det tal, vilket erhåUes,
ora saratiiga väljandes antal delas med det antal personer valet avser,
ökat raed 1. Ora förfarandet vid sådant proportionellt val finns särskilda
bestäraraelser. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

 

Prop. 1973:132                                                                      3

I fråga om särskild kristidsnärand i annan koraraun än Stockholra äger besläraraelserna i 32—36 §§, 37 § första stycket och 38—42 §§ kommunallagen (1953: 753) ora koramunstyrelsen saml 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd raotsvarande tillämpning. Protokoll behöver dock ej innehålla annat än förteckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Beträffande kristidsnämnd i Stockholra gäller 51 § koraraunallagen (1957: 50) för Stockholra med undanlag av hänvisningen till 39 § andra stycket näranda lag. Dessutom gäller vad kommunfullmäktige föreskri­ver enligt samma lag. Protokoll behöver dock ej innehålla annat än för­teckning över närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.

Ulan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971: 290) äger 4 och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild kristidsnämnd.

6 § Bestämmelser oni koraraunal krigsorganisation finns i lagen (1964:
63) ora komraunal beredskap.

Om överflyttning av uppgifter, som tillkoraraer viss kommunal rayn­dighet, till annan sådan rayndighel finns föreskrifter i lagen (1942: 87) raed särskilda bestäraraelser angående stats- och kommunalmyndighe­terna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara ra. m.

7    § Kommunstyrelsen skall övervaka all erforderlig planläggning sker och övriga nödvändiga förberedelser vidtages för verksamheten inom koraraunen enligt denna lag.

8    § Inom varje län skall länsstyrelsen följa tillämpningen av denna lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse, att såväl förberedelsearbetet sora själva verksaraheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt saml samordnas raed annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.

Om det oundgängligen erfordras, får länsstyrelsen meddela kommun föreskrift om hur verksamheten skall bedrivas.

9 § Bestäraraelser ora statsbidrag till koraraun för särskild plan över
kommunens förberedelser för uppgifter enligt denna lag finns i lagen
(1964: 63) om komraunal beredskap.

10 § Underlåter koraraun alt fullgöra skyldighet enligt denna lag eller
enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen, får länsstyrelsen, ora
rättelse ej vinnes på annat sätt, förelägga koraraunen lämpligt vite. Läns­
styrelsen kan också i koraraunens ställe vidtaga den åtgärd, som skyl­
digheten avser, samt i den mån komraunen icke är berättigad till ersätt­
ning av statsmedel för åtgärden taga ut kostnaden för denna av kom­
munen.

Utan hinder av 3 § första stycket förvaltningslagen (1971: 290) äger 14—20 §§ näranda lag tillämpning i ärende hos länsstyrelsen sora av­ses i första stycket.

11 § Talan raot kristidsnärands beslut i ärende enligt denna lag föres
hos länsstyrelsen genora besvär.

Mot länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan genora besvär hos Konungen eller rayndighet sora Konungen bestäramer.

Kristidsnärands och länsstyrelses beslul länder till efterrättelse utan hinder av besvär, om ej annorlunda förordnas.

 

Prop. 1973:132                                                                        4

12 §    Närraare föreskrifter för tillärapningen av denna lag raeddelas av Konungen eller rayndighet sora Konungen bestäraraer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, dä lagen (1939: 254) ora skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig ra. ra. föran­ledda arbetsuppgifter skall upphöra att gälla.

Inrättar koraraun särskild kristidsnärand, skall val av ledaraöter, sora första gången förrättas, avse tiden intill utgången av det kalender­år, då allraänna val av koraraunfullraäktige äger rura första gången efter den tidpunkt från och raed vilken ledaraöterna blivit valda. Vad nu sagts gäller ej kristidsnärand i Stockholra.

2   Förslag till

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959: 83)

Härigenora förordnas, att 3 § allraänna tjänstepliktslagen (1959: 83) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3§

Del åligger arbetsraarknadsstyrelsen att närraast under Konungen för riket i dess helhet handhava tillärapningen av denna lag och raed stöd därav raeddelade föreskrifier.

Under arbetsraarknadsstyrelsens   Under arbetsraarknadsstyrelsens

ledning skall inora varje län läns-     ledning skall inom varje län läns­arbetsnämnden och i Stockholms     arbetsnäranden handhava tillärap-stad arbelsnämnden handhava till-     ningen av lagen och nyssnäranda lärapningen  av  lagen   och  nyss-     föreskrifter, näranda föreskrifter. Vad nedan i lagen   sägs   om   länsarbetsnämnd skall avse jämväl arbelsnämnden.

Krislidsnämiid eller annan kom­munal myndighet, åt vilken upp­dragils att fullgöra krislidsnämnds uppgifter, åligger alt inom sitt verksamhetsområde lämna arbets­marknadsstyrelsen och länsarbets­nämnd biträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

 

Prop. 1973:132

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän förvalt­ningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenora förordnas, all 1 § lagen (1971: 309) ora behörighet för allraän förvaltningsdomstol att pröva vissa raål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§-Ora besvär raot beslut, vilket raeddelals raed slöd av lag eller an­nan författning sora utfärdals före den 1 januari 1972, enligt vad hit­tills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den raån ej an­nat föreskrives i 2 §, i stället anföras hos karamarrätt i följande raål:

1.    raål ora val till befattning eller uppdrag, mål ora val för upprät­tande av förslag till befattning eller uppdrag,

2.    raål om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, raål ora resekost­nads- och traktamentsersättning, raål ora delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allraän anstalt eller kassa, raål ora rätt till pension eller dylik förraån, allt såvida raålet avser vad sora skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och målet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

3.    raål ora ersättning till tjänsteraän vid polis-, åklagar- eller exeku­tionsväsendet för utgift, sora är föranledd av hans verksamhet,

4.    mål om annan ersättning som enhgt författning utgår av stats­medel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersätt­ning att vid tvist anhängiggöra talan hos allraän doraslol eller expro­priationsdomslol eller ersättning enligt författningen utgår lill kommun eller annan komraunal förvaltningsenhet eUer fråga är ora ersättning eller hittelön enligt lagen (1942: 350) ora fornminnen eller om ersätt­ning enligt naturvårdslagen (1964: 822),

5.    raål ora beslut av tullrayndighet i saraband raed in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut ora befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift sora raeddelals med stöd av Konungens bemyndigande, raål om tillstånd att hålla provianleringsfrilager,

6.    mål om beslut rörande sta- 6. mål om beslut rörande sta­tens, kommuns eller annan kom-            tens, koramuns eller annan kom­munal förvaltningsenhets utlagan- munal förvaltningsenhets uttagan­de enligt gällande föreskrift av       de enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej           skatt eller anan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller be- beslutet avser nedsättning eller be­frielse och meddelats med stöd av    frielse och meddelats med stöd av Konungens bemyndigande eller Konungens berayndigande eller fråga är ora oljeavgift eller avgift,                                    fråga är ora oljeavgifl eller avgift,

 Härvid har beaktats den ändring som föreslagits i prop. 3973:130. 2 Senaste lydelse 1971: 1157.

 

Prop.1973:132                                                                         6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

vars uttagande  genora utmätning     vars  uttagande  genom  utmätning förutsätter beslut av allmän dora-     förutsätter beslut av allmän dora­stol, eller om beslut enligt lagen      stol, (1939:254)    om    skyldighet    för kommun all fullgöra vissa av krig in. m.  föranledda arbetsuppgifter,

I.     raål ora beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller and­
ra allraänna raedel, såvida ej beslutet raeddelals raed stöd av Konungens
berayndigande eller avser avgifi vars uttagande genora utmätning förut­
sätter beslut av allmän domstol,

8.    anmärknings- och avkorlningsmål, raål ora tillsyn över stiftelser,

9.    raål ora beslul sora enligt författning eller föreskrift rörande den allraänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur-eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående orahänderlagande, sraillrening, oskadlig­görande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan komraunal förvaltnings­enhet, eller ora beslut enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) eller med slöd därav raeddelade föreskrifte, allraänna ordningsstadgan (1956:617), lagen (1956: 618) ora allraänna sararaankoraster eller strålskyddslagen (1958: 110) eller i ärende sora avses i skogsförläggningslagen (1963: 246),

10.    mål om förordnande angående läkarundersökning av den sora är
anställd i allraän tjänst, raål ora disciplinär bestraffning, mål ora av­
stängning från tjänstgöring, mål om skiljande från allraän tjänst eller
därmed jämförligt uppdrag annorledes än i saraband med förflyttning,

II.      raål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar koramun eller annan kommunal förvalt­
ningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919: 240) om fond-
koraraissionsrörelse och fondbörsverksarahel, lagen (1940: 358) raed
vissa bestäraraelser till skydd för försvaret ra. ra., lagen (1942: 335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen (1948: 433)
om försäkringsrörelse, lagen (1950: 272) ora rätt för utländsk försäk­
ringsanstalt alt driva försäkringsrörelse här i riket, lagen (1950: 596)
ora rätt till fiske, lagen (1955: 183) ora bankrörelse, lagen (1955: 416)
ora sparbanker, lagen (1956: 216) ora jordbrukskasserörelsen, lagen
(1959: 73) raed vissa bestäraraelser ora inländsk försäkringsrörelse vid
krig ra. ra., lagen (1959: 118) ora krigsansvarighet för liv- och invalidi­
tetsförsäkring, civilförsvarslagen (1960: 74), lagen (1963: 76) ora kredit-
aktiebolag, jordförvärvslagen (1965: 290), förordningen (1968: 576) ora
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och ora sladshypoleksför­
eningar, railjöskyddslagen (1969: 387), jordhävdslagen (1969: 698), la­
gen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och ora landshypo­
teksföreningar, lagen (1970: 596) ora förenklad aktiehanlering eller lagen
(1971: 827) ora registrering av aktieinnehav,

12.   raål ora utdöraande av vite,

13.   raål ora beslut sora i särskilt fall raeddelals angående behand­lingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eUer av intagning i arbetsanstall.

 

Prop. 1973:132

Nuvarande lydelse

14. mål om handräckning, så­vida ef fråga är om beslul enligt lagen (1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsupp­gifter.

Föreslagen lydelse

14. raål ora handräckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

 

Prop. 1973:132

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 11 maj 1973.

Näivarande: rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO­BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för handelsdeparteraentel, statsrådet Feldt, anraäler efter ge­raensara beredning raed statsrådels övriga ledaraöter fråga ora kommu­nemas medverkan inom folkförsörjningen i kristid och anför.

1    Inledning

Inom handelsdepartementet har upprättats en proraeraoria (Ds H 1971: 1) angående koraraunemas raedverkan i den lokala kristidsförvalt­ningen.

Efter reraiss har yttranden över promemorian avgetts av överbefäl­havaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, transporinämnden, statens jord­bruksnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmark­nadsstyrelsen (AMS), länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Värralands och Norrbottens län, civUbefälhavarna i Västra civilområdet och i Bergslagens civilområde, riksnämnden för kommunal beredskap, 1967 års rekvisitions- och förfogandeutredning. Svenska koraraunförbundet saral Stockholras, Örebro, Degerfors' och HaUsbergs korarauner. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden av Malmö och Helsingborgs korarauner.

2    Gällande rätt

2.1 Allmänt

De grundläggande besläraraelserna om den lokala kristidsförvaltning­ens organisation finns i lagen (1939: 254) om skyldighet för komraun att fullgöra vissa av krig m. ra. föranledda arbetsuppgifter. TiU denna lag, sora vanligen benäranes koraraunala fullmaktslagen (KEL), ansluter sig kungörelsen (1939: 658) om kristidsnämnder och kungörelsen (1939: 659) ora koraraunala kristidsförbund. Bestäraraelser ora kristidsnärands uppgifter finns även i allmänna tjänstepUktslagen  (1959: 83). Vidare

 

Prop. 1973:132                                                         9

finns i lagen (1964: 63) om koraraunal beredskap (KBL) bestäraraelser ora planläggning och andra förberedelser på det komraunala planet.

2,2 Lagen om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter (KFL)

KFL är en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:t möjlighet att förordna att koraraunerna skall fullgöra uppgifter inom folkförsörjningen.

Enligt 1 § träder lagen automatiskt i tillärapning, när riket koraraer i krig. Vid krigsfara eller andra utomordentliga av krig föranledda förhål­landen eller när i en bristsituation förutsättningar föreligger att tillärapa aUmänna ransoneringslagen (1954: 280), kan Kungl. Maj:t förordna att KFL skall tillämpas. Sådant förordnande skall inora viss tid underställas riksdagen för prövning av frågan om förordnandet skall beslå.

När KFL är i tillämpning, kan enligt 2 § Kungl. Maj:t föreskriva alt koraraunerna i den orafattning Kungl. Maj:t bestäraraer skall fuUgöra uppgifter, sora är erforderliga för att fylla befolkningens eller produk­tionens behov av vikliga förnödenheter, för att lämpligt utnyttja till­gänglig arbetskraft eller för att tillgodose annat ändaraål av betydelse för folkförsörjningen.

Sådana uppgifter skall enligt 3 § handhas av koraraunala kristids-närander. Länsstyrelsen bestäraraer kristidsnärands verksamhetsområde och kan då besluta om avvikelse från gällande kommunindelning. Fin­ner länsstyrelsen att två eller flera komrauner bör ha gemensara kristids­närand, kan länsstyrelsen föreskriva all koraraunerna skall utgöra kom­munall kristidsförbund. Delsamma gäller om länsstyrelsen finner att del av komraun bör ingå i verksarahelsområde för kristidsnärand.

Koramun är enligt 4 § skyldig att ställa erforderUga medel till förfo­gande för kristidsnärands verksamhet. Inom kommunalt krislidsförbund skall kostnaderna, om annan överenskommelse ej träffas, för varje år fördelas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som på­förts de skattskyldiga inom de särskilda delarna av krislidsnämndens verksamhetsområde vid nästföregående års taxering lill allmän koramu-nalskatl.

För att vid behov kunna framtvinga efterlevnad av vad kommunerna med stöd av KFL ålagts alt utföra har länsstyrelsema fått vissa raakl-raedel till sitt förfogande. Sålunda föreskrivs i 5 § alt länsstyrelsen får bestämraa vilket belopp som skall utgå om kommun eller kristidsför­bund ej ställer erforderliga raedel för krislidsnärandens verksarahet till förfogande. Om komraun eller kristidsförbund eljesl underlåter att vidla erforderlig åtgärd för fullgörande av uppgift, som kommunen eller för­bundet ålagts med stöd av lagen, får länsstyrelsen föranstalta ora alt ål-gärder vidtas på koraraunens eller förbundets bekostnad. Länsstyrelsen kan också förelägga vite och utdöraa sådant vite.

 

Prop. 1973: 132                                                       10

Har kommun enligt bestäraraelse i annan författning ålagts skyldig­het att fullgöra uppgift av beskaffenhet, sora avses i KFL, kan Kungl. Maj:t, ora krislidsnärander tillsatts, enligt 6 § föreskriva att den hand­läggning, sora enligt sådan bestäramelse ankoraraer på annat koraraunalt organ, i stället skall skötas av kristidsnärand. Närmast åsyftas här upp­gifter sora ankoraraer på kommun enligt rekvisilionslagen (1942: 583).

I 7 § föreskrivs att besvär över länsstyrelses beslut om utdömande av vite förs hos kammarrätten och att besvär över annat länsslyrelsebeslut förs hos Kungl. Maj:t. Länsstyrelses beslut, sora inte avser vites utdö­raande, länder till efterrättelse utan hinder av besvär intill dess annor­lunda förordnas.

Enligt 8 § får Kungl. Maj:t meddela närmare bestäramelser angående krislidsnärander och koraraunala krislidsförbund särat rörande tillärap­ningen av lagen i övrigt.

2.3 Kungörelsen om kristidsnämnder

Kristidsnärand skall enligt 1 § finnas i alla korarauner. Ora arbetsupp­giftema är av ringa omfattning, kan emellertid koraraunen få länsstyrel­sens raedgivande att låta annat organ fullgöra uppgifterna.

När två eller flera kommuner har gemensara kristidsnärand, skall dessa koramuner utgöra ett koraraunalt kristidsförbund, för vilket be­släramelserna i kungörelsen ora sådana förbund skall gälla. I 2 § klargörs att vad sora i kungörelsen ora krislidsnärander sägs om koraraun i stäl­let skall gälla koraraunalt kristidsförbund, om sådant bildas.

Kristidsnämnd skall enligt 3 § fuUgöra de uppgifter som nämnden i lag eller författning är eller kan bli ålagd eller som anbefalls av Kungl. Maj:l, central krislidsmyndighet eller länsstyrelse. Nämnden skall dess­utom vidta de andra åtgärder, som kan lindra kristidens verkningar, för­utsatt dock att åtgärderna inte verkar hindrande eller försvårande för det statliga kristidsarbetet. Vissa arbetsuppgifter rörande ransoneringar uppräknas särskilt i 4 §.

I 5-—7 §§ finns bestämmelser om nämndens sammansättning, sam­manträden och beslutförhet.

Enligt 8 § utfärdar länsstyrelsen instruktioner med närmare bestära­melser ora de skyldigheter, som åvilar ordförande och ledamöter i kris­tidsnärand, saral ora arbetsfördelningen dera eraellan. Kristidsnäranden får fraraställa förslag till länsstyrelsen i dessa frågor.

I 9 § finns bestämmelser ora kristidsnärands personal. Där ges också kristidsnärand raöjlighet alt för kortare lid eller för vissl uppdrag anlita sakkunniga eller biträden.

10 § reglerar arvoden åt nämndledamöterna. I 11 och 12 §§ finns be­stäramelser om förvaltning och redovisningsskyldighet.

 

Prop. 1973:132                                                        H

13 § innehåller föreskrifier ora besvär över kristidsnärands beslul. Där klargörs att sådant beslut skall ulan hinder av besvär gälla intill dess an­norlunda förordnas.

2.4     Kungörelsen om kommunala kristidsförbund

Sora tidigare berörts innehåller KFL en bestäraraelse ora att länssty­relsen, ora den finner att två eller flera koramuner bör ha geraensara kristidsnärand, kan föreskriva att koramunerna skall utgöra komraunalt kristidsförbund. I förevarande kungörelse ges bestämmelser om for­merna för bildande av sådana kristidsförbund saml härför erforderUga organ. Vidare regleras förbundets stäUning till de anslutna koraraunema ra. m.

Besläraraelserna i kungörelsen ansluter sig i väsentliga delar lill lagen (1919: 294) ora komraunalförbund, nuraera ersatt av lagen (1957: 281) ora kommunalförbund. Den principiella skillnaden raellan koraraunal-förbund och de här avsedda koraraunala kristidsförbunden är att de förra bildas efler frivilligt beslul av de deltagande koramunema, raedan de senare är tvångssararaanslutningar.

2.5      Allmänna tjänstepUktslagen (1959: 83)

Enligt 3 § allraänna tjänstepUktslagen skall tiUämpningen av den la­gen närmast under Kungl. Maj:t handhas av arbetsmarknadsstyrelsen. Under styrelsens ledning skaU inom varje län tillämpningen av lagen handhas av länsarbetsnämnden. Vidare föreskrivs i paragrafens Iredje stycke alt det åligger kristidsnämnd eller annan koraraunal rayndighel, ål vilken uppdragits att fullgöra kristidsnärands uppgifter, alt inora sitt verksamhetsområde biträda arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbets­närand.

2.6      Bestämmelser om planläggning och andra förberedelser

I 6 § första stycket KBL föreskrivs generell skyldighet för kommun att redan i fredstid vidta de förberedelser, som erfordras för att kommu­nen skall kunna såväl fullgöra sina uppgifter enligt 1, 2 och 4 §§ samt 5 § första stycket KBL som upprätthålla eller utöva annan för totalför­svaret viktig verksamhet, vilken åligger komraunen enligt särskild för­fattning eller eljest bedrivs av kommunen. Föreskriften innefattar en planläggningsskyldighel som omspänner den koraraunala förvaltnings­apparaten i dess helhet — social- och hälsovården, folkförsörjningen, familjebidragsväsendel, de koraraunala civilförsvarsuppgiflerna, krigs­hjälpen, sjukvärden, skolväsendet m. m.

Planläggningsskyldigheten gäller för alia komrauner. Vissa krigsvik-

 

Prop. 1973:132                                                        12

tiga uppgifter koraraer näraligen att åvila alla korarauner, oavsett ora de i större orafattning berörs av utrymningar eller ej. Så måsle t. ex. alla kommuner medverka inom folkförsörjningen vid utdelning av ransone­ringskort. Vidare koraraer alla kommuners administration alt beröras av inkaUelser, och aUa korarauner blir berörda av de särskUda åtgärder som niåste vidtas för penningraedelsförsörjningen i krig.

Anvisningar för planläggning och andra förberedelser skall enligt 6 § första stycket koraraunala beredskapskungörelsen (1964: 722) raeddelas av vederbörande centrala rayndigheter efler erforderligt sararåd sinse­raeUan och raed riksnämnden för kommunal beredskap.

Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn lill beredskapsupp­gifternas orafattning eller betydelse i viss kommun, att dennas förbere­delser redovisas i särskild plan, skall komraunen enligt 7 § första stycket KBL efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan särat underställa länsstyrelsen denna för godkännande.

Enligt 7 § andra stycket KBL kan länsstyrelsen förordna ora revision av koraraunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållan­den.

Enligt 5 § länsstyrelseinstruktionen (1971: 460) åligger det länsstyrel­sen särskilt att ta befattning raed bl. a. den civila försvarsberedskapen. Det ankoraraer därvid på länsstyrelsen alt övervaka att vad sora enhgt lag eller annan författning åligger kommun blir behörigen fullgjort.

Genom Kungl. brev den 20 juli 1951 raed allmänna riktlinjer för läns­styrelsernas verksamhet för den ekonoraiska försvarsberedskapen har länsstyrelsen ålagts att planlägga den organisation och beredskap i öv­rigt som erfordras för att ransoneringar på livsmedels- och bränsleområ­dena skall kunna snabbt genomföras. Planläggningen skall även avse in­rättande vid beredskaps- eller krigstillstånd av kristidsnämnder.

3    Departementspromemorian

3.1 Inledning

Inledningsvis anförs i proraeraorian att totalförsvaret kräver förbere­delser och insatser på raånga av samhällslivets områden. Under fredstid försiggår på olika håll planläggning för verksamheten under beredskaps-tiUstånd och krig. Den civila försvarsverksaraheten och därtill anslu­tande förfallningsraässiga regleringar ägnas en fortlöpande översyn. An­svaret för planläggningen av den ekonoraiska försvarsberedskapen vilar på olika centrala rayndigheter. Saraordnande central förvaltningsrayn­dighet är ÖEF.

En vägledande princip vid all försvarsplanläggning i vårt land är, på­pekas del i proraeraorian, att ansvaret för en verksarahet skall ligga på sarama myndighet i krig och fred. Det ankoraraer på koraraunerna lik-

 

Prop. 1973:132                                                        13

som på en rad statliga myndigheter att fullgöra sina uppgifter även i krig så långt del är möjligt och verksamheten inle är av det slag att den kan läggas ned. På flera oraråden raåsle dock den verksarahet, sora skall fortsätta, ges en delvis annan inriktning än fredsverksaraheten. Den komraunala verksaraheten raåste i likhet med all annan samhällsverk­samhet anpassas raed hänsyn till inriktningen av de saralade försvarsan­strängningarna. Koraraunerna har alltså en given plats i totalförsvaret.

Koraraunens uppgifter inora totalförsvaret regleras i första hand ge­nom KBL. Enligt denna lag åligger det exempelvis inkvarteringskorarau-ner att efler en ulryraning sörja för att de inora koraraunen inkvartera­des behov i olika hänseenden blir tillgodosedda. Verksamheten bland och för de inkvarterade raåste i princip bli av sararaa karaktär sora den verksamhet, vilken de ordinarie samhällsorganen bedriver i fråga ora den i orten bosatta befolkningen. De inkvarterades hjälpbehov och pro­blem i övrigt måste emellertid fömtses få hell andra proportioner än den fasta befolkningens. I proraeraorian frarahålls det vidare att också iståndsättning av skadade anläggningar såsom byggnader, sarafärdsle-der, gas-, vatten- eller elektricitetsverk eller distributionsnät i anslutning till dessa eller andra anordningar inora det s. k. koraraunallekniska ora­rådet ankoraraer på de ordinarie sarahällsorgan sora i fredstid ansvarar för underhåll och drift av sararaa anläggningar, dvs. oftast korarau­nerna.

Koraraunerna har också betydande uppgifter sora regleras i civilför­svarslagstiftningen. Även andra specialreglerade oraråden raed bered­skapsuppgifter för koraraunerna — såsora sjukvården enligt krigssjuk­vårdslagen (1966: 52), folkförsörjningen enUgl KFL och krigshjälp en­ligt lagen (1964: 47) ora krigshjälp — faller utanför lagstiftningen ora komraunal beredskap utom såtillvida att skyldighet alt planlägga för verksamheten under beredskap och i krig regleras generellt i sistnäranda lagstiftning.

Koraraunerna har sora tidigare närants (avsnitt 2) viktiga uppgifter på lokalplanet inora folkförsörjningen i kristid. Besläraraelserna härora finns i första hand i KFL. Av proraeraorian framgår att komraunema redan under första världskriget, dvs. före tillkomsten av KFL år 1939, fullgjorde uppgifter inom folkförsörjnuigen. Det konstateras vidare att det även i dag frarastår sora nödvändigt att anknyta den lokala kristids-förvaltningen till den koraraunala organisationen.

3.2 Erfarenheter från första världskriget

I proraeraorian påpekas all de lokala krislidsorganen under första världskriget genomgick flera utvecklingsskeden. Promemorian lämnar huvudsakligen följande redogörelse härora.

Omedelbart efter krigsutbrottet anbefalldes länsstyrelserna att tillse

 

Prop. 1973:132                                                                       14

att "lokala livsmedelskomraissioner" blev tillsatta för de orter eller om­råden där sådana behövdes. I några län anraodade länsstyrelserna ma­gistraten eller sladsfullraäklige i cn del större städer all utse livsmedels-koraraissioner. I andra län tUlsalte länsstyrelserna själva kommissioner, delvis för städer och andra mera betydande orter, delvis också för hela Fänsdelar. I några län kom ganska många kommisioner till stånd, medan i andra, där svårigheterna kanske var lika slora, endast någon enstaka eller ett fåtal inrättades. Flertalet av de förordnade organen fick emel­lertid en rätt obetydlig verksamhet under det första krigsåret.

På hösten 1915 beredde staten sig raöjligheter alt ställa s. k. korapen-sationsvaror till förfogande i syfte att förbilliga priserna på en del vik­tiga förnödenheter. För hanteringen av dessa varor och för annan eko­nomisk verksamhet, som blev nödvändig bl. a. på gmnd av de starkt sti­gande priserna, måsle livsmedelskommissionerna skaffa sig rörelsekapi­tal och rusta sig för omlagd och utvidgad verksamhet. Det visade sig också nödvändigt att anordna s'ärskild kristidsverksamhet på allt flera orter. I denna situation blev del en olägenhet att vissa kommissioner fått sitt uppdrag av länsstyrelsen och inle av kommunerna. Allvarligast var att de härigenom ofta saknade alla ekonomiska resurser. I februari 1916 förordnades därför att i alla komrauner skulle väljas organ för de sär­skilda kristidsåtgärder som behövdes inora kommunen. Samtidigt utbyt­tes namnet livsmedelskommission mot livsraedelsnärand. Ora det i raindre landsbygdskomrauner ansågs onödigt att välja en särskild livs­medelsnämnd, kunde motsvarande uppdrag anförtros åt kommunal­nämnden.

Genom att fullständig korlransonering på hösten 1916 måste tillgripas på bl. a. socker ökades livsraedelsnärandernas arbetsuppgifter väsentligt samtidigt som uppgifterna ändrade karaktär. Tidigare hade del till övervägande del stått de kommunala organen fritt alt bestämraa i vilken utsträcknmg de skuUe ingripa för att lindra kristidens verkningar, men nu ålade staten nämnderna tvångsvis uppdrag att medverka i ransone­ringen. Kronoombud förordnades att, inom nämnd med ransonerings­uppgifter på landsbygden, bevaka kronans räll och biträda näranden i dess arbete. Ransoneringsuppdragen beslod frärast i all raedverka vid inventering och kontroll över beslagtagna lantbruksprodukter, upprätta och fullfölja den registrering av ortsbefolkningen sora erfordrades för utdelning av ransoneringskort, fördela allmänna ransoneringskort samt alt fördela extra ransoner.

Redan från ransoneringens början tillsattes för län eller större delar av län statliga fördelningsnämnder för att förmedla samarbetet raellan centralorganet, folkhushållningskomraissionen och de kommunala nämn­derna. Fördelningsnämnderna hade först uteslutande raed ransoneringen sammanhängande arbetsuppgifter och kunde därför endast övervaka de koraraunala närandernas arbete i dessa avseenden.

 

Prop. 1973:132                                                                     15

På soraraaren 1917 utarbetades planerna för det nya ransoneringsåret 1917—1918. Det ansågs då ofrånkomligt att i olika avseenden ytterli­gare bygga ul den lokala organisationen. En viktig förutsättning härför skapades genom att enhetlighet samtidigt genorafördes i den centrala livsraedelsförvallningen. Folkhushållningskomraissionen fick överta livs-raedelskoraraissionens arbetsuppgifter. Vidare utbyggdes fördelnings­nämnderna lill fastare organiserade livsmedelsslyrelser. Beträffande den koraraunala livsraedelsförvallningen föreskrevs alt särskilda livsniedels-närander skulle tillsältas i alla koramuner, att livsmedelsstyrelserna skulle ha inseende över nämndernas arbete och ha rätt att förordna ord­förande i dera. Särskilda kronoombud skulle tillsättas av länsstyrelserna på begäran av folkhushållningskomraissionen. Kronoombudsinstitutionen förlorade eraellertid sin betydelse på grund av ordförandenas nya ställ­ning såsora livsraedelsstyrelsernas förlroendem.än. Liksom under före­gående ransoneringsår lämnades anslag av statsraedel, sora enligt givna norraer fördelades lill livsraedelsnäranderna såsora bidrag till läckande av kostnaderna för de av staten pålagda förvaltningsuppdragen. Kora­raunerna i överskottsorarådena blev särskilt tillgodosedda. Det ansågs skäligt eftersora de hade det minsta intresset av de statliga ingripandena. Fördelningen av medlen orabesörjdes i sista hand av livsraedelsstyrel-serna.

Den komraunala förvaltningen på livsraedelsorarådet handhades av ungefär 3 000 livsraedelsnärander. Denna starka splittring raedförde otvivelaktigt ölägenheter. Den koraraunala livsraedelsadrainislralionen visade sig därför i betydande orafattning inle vara situationen vuxen un­der de påfrestande förhållanden sora rådde i landet på livsraedelsorarå­det under förbrukningsåret 1917—1918. Det befanns eraellertid inle raöjligt alt under rådande kris åstadkoraraa några raera genoragripande förstärkningar i organisationen.

Livsraedelsbrislen började lätta redan på hösten 1918. Organisationen sattes därför aldrig på något verkligt allvarligt prov under konsurations-årel 1918—1919.

3.3 Planläggningen under mellankrigsåren

Är 1928 tillsattes rikskoraraissionen för ekonoraisk försvarsberedskap (RKE). RKE:s huvudsakliga uppgift var att planlägga och vidla bered-skapsålgärder för en krishushållning. Redan på ett tidigt stadiura av sin verksarahet utarbetade RKE en generalplan för krislidsförvaltningens organisation.

Vid planläggningen inom RKE av en fraratida organisation av den lo­kala krislidsförvallningen hade raan frärast att ta ställning lill frågan ora och i vilken utsträckning raedverkan från kommunernas sida borde på­kallas eller om en tillfredsställande organisation kunde tänkas raed ute-

 

Prop. 1973:132                                                        16

slutande statliga organ. RKE fastslog att komraunemas raedverkan var oundgänglig i olika avseenden. När RKE avgav förslag till kommunal fullmaktslag och författningar angående upprättande av lokala kristids­organ, uttalade komraissionen bl. a. all det vid en kris av raindre svår­artad natur i de flesta koramuner bör vara tillräckligt raed rent lokala åtgärder utan att staten behöver engagera sig alltför djupt. Ora situatio­nen eraellertid blir så kritisk, alt en genoragripande konsumtionsregle­ring är ofrånkoralig, raåste del anses oraöjligt att av en i sin helhet ira-proviserad statlig organisation få ett tillfyllestgörande arbete utfört, när det gäller arbetsuppgifter av kvantitativt och kvalitativt så betydande mått sora i dylikt fall. Anknytning till den redan beslående koraraunala organisationen är en kraftkälla, sora icke kan undvaras. Därtill koraraer, fortsatte RKE, att den lokala administrationen bör kunna bli avsevärt bUligare vid en samverkan mellan staten och kommunerna, än ora staien ensara påtog sig hela det ekonoraiska ansvaret. RKE yttrade vidare, att en viktig medverkande faktor till att saraarbetet raeUan de statliga och koraraunala livsraedelsrayndighelerna under världskrigsåren icke ge­noragående blev så gott och friktionsfritt som önskvärt var den icke fullt klara rättsgrunden för statens påkallande av koraraunal medverkan vid utförande av vissa arbetsuppgifter. Besluten härutinnan hade nämligen genoragående forraen av kungliga förordningar utan alt riksdagens god­kännande någon gång inhäratades.

I prop. 1939: 276 raed förslag till lag ora skyldighet för koramun att fullgöra vissa av krig m. ra. föranledda arbetsuppgifter, KFL, uttalade föredragande departeraentschefen att del torde vara uteslutet alt full­göra de uppgifter sora raåste lösas under krigs- eller krisförhåUanden ge­nora att endast anlita redan bestående lokala statliga förvaltningsorgan. Därför syntes del vara nödvändigt att vid ordnande av den lokala kris­tidsförvaltningen söka anknytning till den redan bestående koraraunala organisationen.

3.4 Erfarenheterna under och den närmaste tiden efter andra världs­ kriget

3.4.1 Den lokala kristidsorganisaiionen särskilt på livsmedelsområdet

KFL, sora utfärdades den 15 juni 1939, gjorde det raöjligt alt under det andra världskriget oraedelbart skapa en lokal krislidsförvallning av helt annan fasthet och effektivitet än den sora under del första världs­kriget successivt och dröjande upprättades. Några dagar efter krigsut­brottet förordnade Kungl. Maj:t att besläraraelserna i KFL skulle äga tUlärapnuig tills vidare. Kungörelserna ora krislidsnärander och korarau­nala kristidsförbund och en kungörelse om kristidsstyrelser utfärdades den 8 septeraber 1939.

Enligt den sista av dessa kungörelser skulle tUl biträde åt de centrala

 

Prop. 1973:132                                                        17

kristidsrayndigheterna finnas kristidsstyrelser i 33 angivna orter. Kris­tidsstyrelsernas verksarahetsoraråden sararaanföU i sexton fall raed hela län. Stockholras stad räknades sora ett oraråde. Älta län Indelades. Kris­tidsstyrelserna skulle såsora rent statliga institutioner fullgöra uppgifter sora befanns erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändaraål av betydelse för folkförsörjningen. De hade all leda och övervaka kristids-närandemas arbete saral i övrigt ta den befattning raed närandema sora kunde koraraa att föreskrivas.

Folkförsörjningsnäranden, sora var ett provisoriskt organ, avsett att förbereda systeraet för krishushållningsorganisationen på livsraedelsora­rådet, bemyndigades att i saraverkan raed övriga centrala kristidsrayn-digheter raeddela närraare föreskrifter angående Icristidsstyrelsernas ar­betsuppgifter och verksarahet. Den 1 noveraber 1939 övertogs dessa be­fogenheter av statens livsmedelskomraission (LK).

Vid kristidsstyrelserna anställdes ett växande antal befattningshavare. Är 1943 uppgick antalet tUl över 1 000. Vidare träffade LK över­enskoraraelse raed kontrollslyrelsen att viss personal vid systerabolagen skulle få las i anspråk för den på styrelserna ankoraraande kontrollen och licensgivningen i saraband med de på olika oraråden anordnade handels- och förbrukningsregleringarna. Till följd härav inrättades fr. o. ra. april 1940 lill biträde åt kristidsstyrelserna kontrollbyråer vid syslerabolagen. LK svarade för kostnaderna för byråerna.

Kristidsnärandema i koraraunema skulle bestå av ordförande saral le­daraöter tUl del antal, minst två och högst åtta, som kristidsstyrelsen be­stämde. För rainst halva antalet skulle finnas suppleanter. Ordföranden skulle utses av kristidsstyrelsen, ledamöter och suppleanter av vederbö­rande koraraun. Sora tidigare närants (avsnitt 2.3) ålåg det kristidsnäran­dema alt inora sina verksarahetsoraråden dels fullgöra dera författnings-raässigt lUlagda eller av Kungl. Maj:t, central krislidsmyndighet eUer kristidsstyrelse anbefallda uppgifter, dels vidla andra åtgärder sora kunde lindra kristidens verkningar utan att hindra eller försvåra det statliga kristidsarbetet. Sistnäranda bestäraraelse öppnade för nämn­dema möjlighet lill och utgjorde på samma gång uppfordran till verk­samhet på eget initiativ. Sora exerapel på uppgifter, sora kunde åläggas nämnderna, uppräknas i kungörelsen om krislidsnärander bl. a. raedver­kan vid inventeringar och statsbeslag, utdelning av ransoneringskort och inköpstillslånd, tillsyn över efterlevnaden av raeddelade ransoneringsfö­reskrifter och beivrande av överträdelser härav. Är 1941 tilldelades näranderna också uppgiften att biträda krislidsstyrelsema i deras pris­övervakande verksarahet.

Kristidsnärands ordförande och eventuellt särskilt betungad ledaraot skulle avlönas av koraraunen raed skäligt arvode. Även i övrigt skulle koraraunen anvisa nödiga medel för kristidsnämnds verksarahet.

2   Riksdagen 1973. 1 saml Nr 132

 

Prop. 1973:132                                                        18

Arbetet raed att tillsätta krislidsnärander och bilda komraunala kris­tidsförbund kunde anses i huvudsak avslutat under första hälften av no­vember 1939.

Med hänvisning lill all kristidsnärandema raed stöd av KFL i växan­de orafattning togs i anspråk av de centrala krisorganen för uppgifter, sora betingades av det rådande läget, erhöll koraraunema år 1941 raöj­lighet all få statsbidrag för bestridande av kostnaderna för detla arbe­te. Varje koramun eller kristidsförbund skulle dock intill ett visst belopp för skattekrona helt svara för kostnaderna. Konstruktionen av bidrags-rätten ledde till att de slora komraunema raed stort skatteunderlag i regel inte kunde få statsbidrag.

Kristidsnärandernas arbetsuppgifter, sora i början var täraligen be­gränsade, blev under årens lopp alltraer omfattande. Nämnderna fick tjänstgöra inte bara sora lokalt verkställande organ åt LK ulan efter hand logs de i växande grad i anspråk även av andra centrala kris-tidsrayndigheter. Uppgifterna förgrenades alltraer i saraband raed att verksaraheten kora att gälla inte bara konsuralionsreglerande ingrepp i näringslivet utan även produktionsreglering.

3.4.2 Prisombudsorganisaiionen under 1940- och 1950-talen

I departeraentsproraeraorian erinras, att det i april 1940 frarastod sora nödvändigt att oraedelbart vidta åtgärder för att ordna en över hela landet utsträckt allraän övervakning av prisförändringarna. Den första förutsättningen för att denna prisövervakning skulle kunna verk­ställas var att ett prisorabud oraedelbart utsågs i varje kristidsnärand. LK anraodade i ett cirkulär kristidsnärandema att utse särskUl pris­ombud med uppgift all följa den allmänna prisutvecklingen inora nämn­dens verksamhetsoraråde — frärast beträffande detaljhandeln — alt raotta anmälningar från allmänheten om anraärkningsvärda prissteg­ringar saral att till kristidsstyrelsen rapportera sådana fall sora om­budet genom anraälan eller på annat sätt fått kännedom ora.

Kungl. Maj:l beslöt att priskonlor skulle inrättas från den 1 juli 1941 vid kristidsstyrelserna med uppgift att biträda priskontrollnämn­den. Vidare föreskrevs alt kristidsnärandema enligt de närraare före­skrifter priskontrollnämnden raeddelade skulle biträda kristidsslyrel-serna vid priskontrollen genom att inom sitt verksamhetsområde insam­la prisuppgifter, medverka vid verkställande av utredningar, övervaka efterlevnaden av raeddelade prisföreskrifler och lill kristidsstyrelsen anraäla överträdelser därav. I de föreskrifter, som priskontrollnämn­den efter sararåd raed LK raed anledning därav utfärdade, förklarades alt kristidsnärand sora skulle biträda kristidsstyrelse på detta oraråde i första hand skulle utöva verksaraheten genora prisorabud.

Den inrättade prisombudsorganisaiionen omfattade ca 1 870 orabud. Erfarenheterna blev från början övervägande negativa.  Prisorabuden

 

Prop. 1973:132                                                        19

avlönades raed ett obetydligt arvode. Uppdraget var inte avsett sora ett heltidsarbete. Orabuden saknade i allraänhet utbildning för uppgiften. Under det första skedet förelades orabuden inle några egentUga pris-kontrollerande uppgifter. Man fick nöja sig raed att från vissa av pris­ombuden införskaffa månadsrapporter beträffande detaljhandeln med livsmedel och bränsle. Under senare delen av år 1942 överläts den egentliga priskontrollen i delaljledet åt särskilda kontrollanter som an­ställdes på heltid vid priskontoren till ell antal av en eller två per kontor.

Vid årsskiftet 1946—1947 genorafördes en oraorganisation sora rains­kade antalet prisorabud till 943. Saratidigt överflyttades kontrollen av priserna på livsraedel och beklädnadsartiklar från priskontoren till ora­buden för att göra den lokala priskontrollen raer intensiv och ora­fattande särskilt raed anledning av att orasällningsskall slopades vid den tidpunkten. Ungefär ett år senare ansågs den skärpta kontrollen inte längre nödvändig. Man fann då också att prisorabud skulle kunna undvaras på landsbygden. Ombudsorganisationen inskränktes därför starkt och berörde sedan endast vissa uppräknade städer och orter, sararaanlagt 128 platser. Hela organisationen avvecklades den 1 feb­ruari 1953.

3.5 Tidigare reformförslag

3.5.1 Komniunalrältskommilténs förslag

I departeraentsproraeraorian erinras ora att den s. k. koraraunalrälls-koramittén tillsaltes år 1959 för att utreda vilka uppgifter sora i fort­sättningen skulle åvila koraraunerna raed anledning av att civilförsva­rels uppgifter i förhållande till andra sarahällsorgans verksarahet av­gränsades i samband med att civilförsvaret erhöll en ny organisation. I belänkandet (SOU 1962: 7) Komraunal beredskapslag redovisade kora­mittén sina överväganden och förslag. Betänkandet låg till grund för 1964 års lagstiftning ora koraraunal beredskap.

I betänkandet påpekade koraraittén att vissa uppgifter sora hade samband med det ekonoraiska försvaret ingick i de koraraunala be­redskapsuppgifterna raen att det härutöver fanns även andra lokala folkförsörjningsuppgifter sora kunde behöva läggas på koraraunema och alt en koraraunal organisation kunde behöva finnas för dessa upp­gifter. Korarailtén, som fann det svårt att dra någon klar gräns mellan dessa allmänna folkförsörjningsuppgifter och de särskilda uppgifter sora hade ett direkt saraband raed de koraraunala beredskapsuppgifterna, ansåg alt ett sådant sakUgt och organisatoriskt saraband mellan bered-skapsuppgiflerna och koraraunemas uppgifter inora det ekonoraiska försvaret förelåg att en enhetlig författningsraässig reglering borde komma till stånd. Lämpligast kunde detta ske genom att KFL ersattes

 

Prop. 1973:132                                                        20

av bestäraraelser i kommitténs förslag tUl lag om vissa koraraunala beredskapsuppgifter.

Kommunalrättskoraraitlén ansåg vidare att man borde precisera de kommunala skyldigheterna närmare än sora sker i KFL. Denna preci­sering syntes kunna åstadkoraraas genom en anknytning av uppgifter­na till de för försörjningen och arbetskraftens utnyttjande gällande krisförfatlningama. Därvid borde anges att skyldigheterna skuUe avse tillämpningen av allraänna förfogandelagen, allraänna ransoneringslagen eller lagen ora allraän tjänsteplikt eller eljesl äga samband raed ranso-neringsväsendel eller raed arbetskraftens utnyttjande. Det uppgiftsorarå-de, för vilket koraraunala fullraaktslagen korarait tUl användning, skulle raed en sådan bestäraning vara i erforderlig raån täckt. För att tillgodo­se ell föreliggande behov av vidare saraverkan raellan koraraunerna och det ekonoraiska försvaret förordade koraraittén också skyldighet för koramun att lärana sådant biträde ål det ekonoraiska försvarels rayn­digheter sora kunde erfordras för tryggande av ortens försörjning raed livsraedel och andra vikliga förnödenheter.

Korarailtéförslaget erhöll vid reraissbehandlingen visst gensvar på denna punkt. Bl. a. ÖEF förklarade sig inte ha någol att erinra raot alt bestäramelser raotsvarande dera som finns i KFL intogs i en lag om komraunala beredskapsuppgifter.

Föredragande departementschefen uttalade emellertid i prop. 1964: 4 med förslag tili lag ora koraraunal beredskap ra. ra. följande.

När ställning skall lagas till orafattningen av den nu aktuella lagstiftningen raåste beaktas att det på vissa orarå­den redan finns bestämmelser, som ålägger kommunerna skyldigheter att medverka inom totalförsvaret. Sålunda har kommunerna uppgifter inom folkförsörjningen enUgl den s. k. koraraunala fullraaktslagen, inora krigs­sjukvården enligt krigssjukvårdslagen, inom civilförsvaret enligt civil­försvarslagen, vid rekvisition enligt rekvisitionslagen etc. Det kan vi­dare förutses att särskilda arbetsuppgifter komraer att åläggas kommu­nerna i samband med att en för beredskap och krig lärapad reglering av olika sociala förmåner kommer lill stånd. Komraittén har med ut­gångspunkt i de för kommittén meddelade direktiven begränsat sitt förslag tUl att gälla endast en reglering av de uppgifter, som kommunerna övertagit från civUförsvaret, dock raed det väsentliga un­dantaget att de koraraunala uppgifterna inora folkförsörjningen inar­betats i kommitténs förslag. Under reraissbehandUngen av förslaget har yrkanden fraraförts ora en utvidgning av den föreslagna lagen lill all omfatta även de koraraunala civilförsvarsuppgifterna och vissa andra områden inora totalförsvaret. Eraellertid torde det på vart och ett av de oraråden, sora f. n. är specialreglerade raed föreskrifter bl. a. ora komraunal raedverkan, vara nödvändigt raed en sådan speciell reglering för att enhetlighet skall uppnås, som möjliggör central eller regional ledning. Bestämraelser i speciallagstiftningen ora vilka organ sora skall svara för verksaraheten i fråga torde regelmässigt ej heller kunna und­varas. Jag förordar med hänsyn härtill och då en ändrad ordning skulle föranleda väsentliga rubbningar i den omfattande planläggning.

 

Prop. 1973:132                                                                       21

sora skett på oUka områden av totalförsvaret, att den komm.unala med­verkan däri, sora f. n. är reglerad i särskilda lagar eller författning­ar, alltfort får förbli reglerad i denna ordning. Detta innebär bl. a. att den nu aktuella lagen — i motsats till vad kommittén föreslagit — icke bör reglera den komraunala skyldigheten att raedverka inora folkförsörjningen. För denna ståndpunkt föreligger så raycket större skäl, sora ifrågavarande skyldighet raåste kunna tagas i anspråk icke blott under beredskap och krig utan även under de övriga förutsätt­ningar, imder vilka ransonerfngslagen kan träda i tUlämpning.

Riksdagen hade ingenting att erinra mot departementschefens ut­talande och koraraitténs förslag i den delen genorafördes aldrig.

3.5.2 ÖEF:s förslag år 1969

I saraband raed krisen i Tjeckoslovakien i augusti 1968 verkställdes genomgång av olika beredskapsfrågor. ÖEF förberedde arbetet raed översyn av bl. a. KFL. För ändaraålet bildades en arbetsgrupp raed representanter för närraast berörda rayndigheter och organ. Gruppens verksarahet redovisades i en proraeraoria, upprättad i februari 1969.

Enligt departeraentsproraeraorian var arbetsgruppen inne på tanken att söka förverkliga koraraunalrättskoramitténs förslag att upphäva KFL och i KBL inarbeta bestämraelser ora kommunala skyldigheter inora folkföisörjningen. Representanter för korarauner och länsstyrelser hade i olika samraanhang påtalat all de gällande författningarna var svåra att överblicka. Det förelåg uttalade önskeraål all olika bestäraraelser ora koraraunernas uppgifter skuUe förenklas och ora raöjligt sararaan­föras.

Med anledning av arbetsgruppens proraeraoria skedde överläggningar inora rådet för ekonomisk försvarsberedskap. Dessa överläggningar resulterade i att del befanns angeläget att en grundlig översyn av vissa författningar skedde och att Kungl. Maj:t lät föranstalta om denna översyn såvitt angick KFL och kungörelserna ora krislidsnärander och kommunala kristidsförbund. ÖEF gjorde därför en framställning härora till Kungl. Maj:t.

3.6 Förslag till ny lagstiftning

3.6.1 Kommunal medverkan vid kristidsförvallning och regleringen där­av

Som tidigare framgått (avsnitt 3.1) påpekas del i departementspro­memorian all det är en vägledande princip vid försvarsplanläggningen alt ansvaret för en verksamhet skall ligga på sararaa rayndighet i krig och fred. Vidare frarahålls del alt koraraunerna — vilkas verksamhet måsle fortsätta i krig även om inriktningen av verksaraheten raåhända blir något annorlunda än tidigare — har en given plats i totalförsvaret.

 

Prop. 1973:132                                                        22

Förutsättningama för koraraunernas raedverkan inora totalförsvaret har påtagligt förändrats under tiden efler andra världskriget. Genora den pågående indelningen i storkorarauner skapas genoragående kom­muner med betydande resurser inte minst på det adrainistrativa orarå­det. Är 1941 fanns över 2 500 korarauner. Hälften av dessa hade raindre än 1 000 invånare. Ungefär 2 000 av alla koraraunerna hade raindre än 3 000 invånare. Den pågående kornraunindelningsreformen skall i huvudsak vara slutförd den 1 januari 1974. Då har antalet korarauner gått ned till ca 270 raot orakring 460 i dag.

Det frarahålls i proraeraorian att det i avsnittet 3.3 oranäranda ut­talandet av föredragande departeraentschefen i prop. 1939: 276 ora nödvändigheten all anknyta den lokala kristidsförvaltningen till den kommunala organisationen uppenbarligen äger full giltighet även nu.

Det föreslås därför i proraeraorian att Kungl. Maj:t genora en s. k. fullraaktslag även fortsättningsvis skall kunna förordna att koraraun skall fullgöra uppgifter inora folkförsörjningen. Genora en sådan lag berayndigar riksdagen Kungl. Maj:t att under utoraordentUga förhål­landen, då det skulle vara förenat raed allvarliga olägenheter att av­vakta riksdagens beslut i varje särskilt fall, besluta om åtgärder, som annars skulle kräva riksdagens raedverkan. Erfarenheterna från de båda världskrigen och tiden närraast efler dera visar att rayndighetema vid krig, krigsfara och andra utoraordentliga förhållanden raåsle kunna ingripa på näringslivets oraråde i syfte att trygga folkförsörjningen och krigsmaktens behov genora att bl. a. reglera tillverkningen, orasättning­en och förbrukningen av livsviktiga förnödenheter av olika slag. Kungl. Maj:t bör därför även i fortsättningen ges fullraakt av riksdagen att be­sluta om åtgärder i väsentligen sararaa utsträckning sora enligt KFL. Emellertid föreslås till skillnad mot vad KFL innehåller att del i lag­reglerna på orarådet insätts en direkt bestäraraelse ora all koraraun skall raedverka vid allmän prisreglering i den omfattning Kungl. Maj:t bestäraraer.

Skyldighet för koramun alt raedverka inora folkförsörjningen skall föreligga vid krig och krigsfara raen även i övrigt under förhållanden sora avses i 1 § Iredje stycket allraänna ransoneringslagen (1954: 280). Motsvarande regler finns i dag i KFL. I proraeraorian föreslås emellertid härutöver den nyheten i förhållande lill vad sora gäller i dag, att Kungl. Maj:t skall kunna förordna alt koramun skall medverka vid allmän prisreglering — förutom vid krig och krigsfara —• när av annan orsak betydande fara för allvarlig stegring av allraänna prislägel inora riket uppkorarait.

Närraare föreskrifer för tiUärapningen av en fullraaktslag ora de kommunala uppgifterna inora folkförsörjningen bör, anförs det i pro­raeraorian, kunna raeddelas av Kungl. Maj:t eller den rayndighet Kungl. Maj:t bestäraraer. Vidare raåste det ankoraraa på de centrala rayndig-

 

Prop. 1973:132                                                                      23

heterna alt i samråd meddela de anvisningar som krävs för tUlämpning av lagen.

Beträffande frågan huruvida bestämraelserna ora koraraunernas upp­gifter inom folkförsörjningen bör inarbetas i KBL eller tas in i en speciell fullraaktslag konstateras i proraeraorian alt regering och riksdag tagit ställning lill frågan år 1964 och då bestärat alt besläramelserna ej skulle ingå i KBL. I proraeraorian tas därför spörsraålet, sora huvud­sakligen är av lagleknisk karaktär, inte upp till förnyat övervägande.

3.6.2 Precisering av kommunernas skyldigheter m. m.

Sora närants tidigare (avsnitt 3.5.1) sökte koraraunalrätlskoraraitlén i sitt år 1962 framlagda lagförslag närmare än som sker i KFL precisera de koraraunala skyldigheterna genora en anknytning av uppgiftema lill de för försörjningen och arbetskraftens utnyttjande gällande krisförfatl­ningama. Koramittén förordade också att koramun utöver all syssla raed direkta folkförsörjningsuppgifter skulle ha skyldighet att lärana så­dant biträde åt det ekonoraiska försvarets rayndigheter sora kan erford­ras för tryggande av ortens försörjning raed livsraedel och andra viktiga förnödenheter.

1 proraeraorian understryks att komraunerna har intresse av att deras skyldigheter klargörs och avgränsas. De uppenbara svårigheterna all överblicka behoven av komraunal raedverkan i de växlande situationer, sora kan tänkas uppstå under extraordinära förhållanden, begränsar eraellertid självfallet raöjligheterna att tillgodose detta önskeraål. Det sy­nes, framhålls del i promemorian, ofrånkoraligt att även för fraratiden ge Kungl. Maj:t en täraligen vidsträckt rätt att under sådana förhållan­den ålägga koramunerna av orasländighelerna föranledda arbetsuppgif­ter. På sararaa satt sora i KFL bör därför dessa uppgifter anges i slora drag i en ny fullraaktslag. Precisering av uppgiftema får ske i en till-lämpningskungörelse och i de centrala myndigheternas anvisningar.

Utöver de skyldigheter sora åläggs koraraun enligt 2 § KFL föreskrivs, sora tidigare nämnls (avsnitt 2,5), f. n. skyldigheter för koraraun i före­varande avseende i allmänna tjänstepUktslagen. Enligt 3 § tredje stycket gäller nämligen att kristidsnärand eller annan kommunal myndighet, åt vilken uppdragils all fullgöra kristidsnämnds uppgifter, inora sitt verk­sarahelsområde skall lärana AMS och länsarbetsnämnd biträde.

Av proraeraorian fraragår eraellertid att AMS i skrivelse den 12 janu­ari 1971 till inrikesdeparteraentet föreslagit alt besläraraelserna i 2 § KFL och 3 § allraänna tjänstepUktslagen ora koraraunala uppgifter i saraband raed arbetskraftens utnyttjande upphävs. Motiven härtill har AMS utvecklat sålunda. Grunden för koraraunernas tidigare raedverkan och ansvar för arbetsförmedling bortföll genom förstatligandet år 1940 av de koraraunala arbetsförraedlingarna och liUkorasten 1948 av det nu­varande arbetsraarknadsverket. Enligt de riktlinjer för personalplanering

 

Prop. 1973:132                                                        24

inom totalförsvaret, sora 1963 års riksdag antagit, utövas ledningen av totalförsvarels personaltjänst av ÖB och AMS i saraverkan. Kungl. Maj:ts instraktion för AMS och länsarbetsnäranderna ålägger dessa rayndigheter att planlägga utnyttjandet av landets arbetskraft vid krig och därraed järaförliga förhållanden. I anvisningar angående länsarbets-närandernas organisation och uppgifter i krig har ÄMS reglerat saraban­det raellan näranderna och sådana korarauner sora saknar arbetsförraed-lingsorgan. I dessa korarauner skall koraraunal befatmingshavare eller annan lämplig person utses till kontaktman. Kontaktmannens uppgift är frärast att underrätta arbetsförraedUngen ora behov av eller överskott på arbetskraft sora kräver åtgärder från arbetsförraedlingens sida. Kontakt-raannen skall vara underställd arbetsmarknadsverket och inte korarau­nen. Vidare har AMS påpekat att skyldighet kvarstår för koraraunema enligt 3 § koraraunala beredskapskungörelsen (1964: 722) att orabesörja alt uppgifter för befolkningsregistrering inhämtas och tillställs den lo­kala arbetsraarknadsrayndigheten.

I promemorian föreslås i enlighet med de av AMS fraraförda syn­punkterna att bestäraraelsema ora koraraunal raedverkan beträffande arbetskraftens utnyttjande i 2 § KFL och 3 § Iredje stycket allraänna tjänstepUktslagen upphävs.

3.6.3 Organisationen för de kommunala uppgiftema inom folkförsörj­ningen

I proraeraorian understryks, sora tidigare närants (avsnitt 3.1), att en genoragående princip inora all beredskapsplanläggning är att det organ, som handhar viss verksarahet i fred, också skall svara för verksamheten under beredskap och krig. Överflyttning av ansvaret i sidled skall inte förekoraraa. Endast raed denna ordning kan sakkunskapen på olika ora­råden tas till vara i ett läge sora raåste förutses bli kännetecknat av svåra störningar i den samhälleliga verksaraheten.

Enligt KBL ansluts fördelningen av uppgifterna inora den komrau­nala organisationen under beredskap och krig hell lill fredsorganisalio­nen. Eventuellt erforderliga orafördelningar av arbetsuppgifterna kan ske i den ordning och under de förutsättningar sora anges i adrainistra­liva fullraaktslagen (1942: 87) och i tillärapningsföreskrifter till denna.

Under beredskap och krig krävs, frarahålls det i proraeraorian, ett koraraunalt ledningsorgan raed särskilda befogenheter. Detla ledningsor­gan skall enligt KBL vara koraraunens styrelse. Ingen annan närand har sararaa auktoritet och ställning eller sararaa överblick över förhåUan­dena sora koramunens styrelse. De befogenheter, som tillkoraraer styrel­sen i dess egenskap av ledningsorgan, har utforraals så all en kraftfull ledning kan utövas. De innefattar en långtgående rätt all ge direktiv till andra nämnder rörande verksamhetens inriktning och bedrivande saml omfattande rätt att fördela och omfördela koraraunens resurser i fråga

 

Prop. 1973:132                                                        25

ora personal och raateriel mellan de olika organen. Avsikten är all kom­munstyrelsen skall kunna få till stånd en kraftsaraUng i sådana lägen, då någon sektor av den koraraunala verksaraheten är eller väntas bli ställd inför särskilt svåra eller betydelsefulla uppgifter.

Koraraunalrältskomrailtén frarahöll i sitt betänkande att koraraunerna bör anförtros att i största raöjliga utsträckning själva avgöra hur bered­skapsuppgifterna skall lösas. Rörande utforraningen av organisationen påpekade komraitién att övervägande skäl kan tala för att koramunens styrelse själv direkt sörjer också för verksamheten på deloraråden, ora uppgifterna inte är av större orafattning. Andra närander och deras le­daraöter kan då utnyttjas för ett raindre självständigt biträdande med göroraål inora beredskapsverksarahelen. Saratidigt frarahöll korarailtén att uppgifterna ofta raåsle vara av sådan orafattning att organisationen behöver utbyggas genom inlemmande i denna av ytterligare närander.

Såvitt angår handhavandet av de uppgifter, sora raed stöd av 2 § KFL kan åläggas koraraunerna, skall dessa uppgifter enligt 3 § första stycket KFL i dag ankorama på komraunala krislidsnärander. Enligt huvudre­geln skall kristidsnämnder finnas i alla koramuner, men om arbetsupp­gifterna är av ringa omfattning kan en koraraun få länsstyrelsens raedgi­vande att låta ett annat koraraunalt organ fullgöra krislidsnärandens uppgifter.

Kristidsnärandema fullgör i krislid både koraraunala och statiiga ar­betsuppgifter. Detta avspeglas bl. a. på det sättet i kungörelsen om kris­tidsnämnder att ordföranden och hans ställföreträdare i nämnden utses och entiedigas av länsstyrelsen medan övriga raedleraraar väljs av kom­munen. Länsstyrelsen kan också förhindra att uppenbart olämpliga leda­möter väljs in i nämnden.

I proraeraorian sätts i fråga om del föreligger behov av särskilt inrät­tade nämnder på det lokala planet för uppgifterna inom folkförsörj­ningen sedan den planerade koraraunindelningen genomförts. Vidare StäUs frågan om det bör föreligga skyldighet att inrätta särskUda kris­tidsnämnder i storkomraunerna eller om det räcker med att möjligheter därtUl ges.

Vid behandUngen av dessa frågor erinras det i proraeraorian ora andra kommunala beredskapsorgan, nämligen beredskapsnämnden, ci-vilförsvarsnäranden och krigshjälpsnäranden. Om dessa nämnder anförs bl. a. följande.

Enligt KBL skall fredsorganet också vara krigsorgan, men uppgifter, som saknar motsvarighet i fred, skall handhas av en beredskaps­nära n d, ora inte i annan författning angetts vilket organ som skall sköta uppgiften. Som exerapel på uppgifter för beredskapsnärand kan näranas att sörja för att de inkvarterades bostadsförhållanden ordnas saral att verkställa befolkningsregistrering.

Beredskapsnärand, som kan tillsättas redan i fredstid, är obligatorisk

 

Prop. 1973:132                                                                       26

endast under civilförsvarsberedskap. Inte ens då är det emellertid nöd­vändigt att tillsätta en särskUd beredskapsnämnd. Vissa komrauner kora­raer inte att i större utsträckning ställas inför sådana uppgifter sora sak­nar raotsvarighet i fred och sora inte är specialreglerade. Det ankoraraer på kommunen själv alt avgöra huruvida beredskapsnämnd skall an­ordnas sora en särskild närand eller vara identisk raed redan befintlig nämnd. Om koramun inte inrättar särskUd beredskapsnärand eller upp­drar ål annan nämnd att vara beredskapsnärand, blir koraraunens sty­relse vid civilförsvarsberedskap auloraatiskt också beredskapsnärand.

Enligt civilförsvarslagen skall i varje koraraun komraunens uppgifter med avseende på civilförsvaret handhas av en civilförsvars­nära n d. Koraraun kan antingen utse särskild civilförsvarsnärand eller uppdra åt annat kommunalt organ att vara sådan närand. Har korarau­nens fullraäktige inte vidtagit någon av dessa åtgärder, skall koraraunens styrelse vara civilförsvarsnärand.

I varje kommun skall vidare finnas en krigshjälpsnämnd för de uppgifter sora åvilar kommunen enligt lagen (1964: 47) om krigs­hjälp.

Enligt promemorian koramer del all även fortsättningsvis behövas speciella närander för folkförsörjningsuppgifterna på lokalplanet.

Genom det i KFL valda namnet kristidsnärand på dessa närander åsyftades enligt proraeraorian att klargöra alt hela det koraraunala kris-lidsarbete, sora inte faller inora orarådet för de ordinarie koraraunala organens verksarahet, borde koncentreras hos en enda myndighet, kris­tidsnämnden. Även ora avsteg redan skett från den principen — t. ex. genora bestämmelserna i lagen ora krigshjälp rörande särskild krigs­hjälpsnämnd — bör det komraunala organ, sora skall handha kommu­nens uppgifter inora folkförsörjningen, även i forlsältningen kunna be­näranas kristidsnärand.

I promemorian föreslås att komraun efter sararaa raönster sora gäller för beredskapsnämnd skall kunna tillsätta särskild kristidsnärand. Detta innebär bl. a. alt några bestäraraelser liknande de sora nu föreskriver att länsstyrelse skall tillsätta ordföranden inte koraraer att finnas. Ora sär­skild nämnd inte inrättas, skall kommunens styrelse vara kristidsnämnd. Komraunen skall eraellertid också kunna uppdra åt annat koraraunalt organ alt vara kristidsnärand. Nämnden kan enligt förslaget tillsältas re­dan i fredstid.

I KBL har reglerna om särskild beredskapsnärands sararaansättning och arbetsforraer anpassats till koraraunallagens raotsvarande bestära­raelser för där reglerade närander. Delta har skett genora att i 10 § KBL upptagits, utöver bestämraelser om antalet ledamöter samt om val av dessa och suppleanter, i huvudsak endast hänvisning tUl 32—42 §§ saral 45 § andra och tredje styckena koraraunallagen (1953: 753) respektive 51 § koraraunallagen (1957: 50) för Stockholra.

 

Prop. 1973:132                                                                       27

Motsvarande regler föreslås i proraeraorian införas även beträffande kristidsnärand.

Beräffande kristidsnärand i annan komraun än Stockholra föreslås sålunda följande regler.

Ledaraöter och suppleanter väljs av koraraunfullraäktige eller kora-munförbundsfullmäktige för tre år, räknat från och raed den 1 januari året näst efler det då allraänna val av koraraunfullraäktige ägt rura. Fullraäklige bestämmer antalet ledamöter och suppleanter. I Ukhet raed vad sora gäller för andra närander för specialreglerad verksarahet får dock antalet ledaraöter inle undersliga fera. Valet skall vara proportio­nellt, ora det begärs av minst ell vissl antal väljande. Detta rainiraianlal varierar med hänsyn lill antalet väljande och del antal personer valet gäller. Minimiantalet motsvarar sålunda det tal man får, om man delar samtliga väljandes antal med del antal personer valet avser, ökat med 1.

Val av suppleanter sker genom proportioneUt val eller genora raajori-tetsval, oavsett vilken metod sora används vid val av ledamöter. Sker va­let av suppleanter proportionellt, blir den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring bestärad genora valet. Väljs suppleanterna genora majoritetsval, måsle den ordningen särskilt besläraraas.

Valbar lill ledamot eller suppleant i näranden är varje röstberättigad, sora bor i kommunen, dock inte den som är omyndig. Liksora i fråga om andra kommunala närander kan inte landshövding, länsöverdirektör eller avdelningschef vid länsstyrelse eller koraraunal befattningshavare i ledande ställning inom komraunens sarafällda förvaltning vara ledaraot eller suppleant i kristidsnämnden.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar, skall han eller hon omedelbart frånträda sill uppdrag. Den som uppnått 60 års ålder får av­säga sig uppdrag all vara ledamot eller suppleant. I övrigt får ingen av­säga sig sådant uppdrag annat än om vederbörande uppger hinder som fullmäktige godkänner.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val under löpande man­datperiod, inkallas lill ledamot den suppleant, som enligt den bestämda ordningen bör inträda, för att tjänstgöra under den återstående delen av mandatperioden. Avgår annan ledaraot, skall fyllnadsval ske för näranda tid.

Fullmäktige skall bland ledamöterna utse ordförande och vice ordfö­rande alt tjänstgöra under deras mandatperiod. Om dessa val skall läns­styrelsen underrättas. Är både ordföranden och vice ordföranden för­hindrade att inställa sig vid kristidsnärands sararaanlräde, får nämnden utse annan ledamot att för tillfället föra ordet.

Kristidsnämnd skall sammanträda på det släUe och på de tider nämn­den bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner det behövligt. Sammanträde skall också äga rura, ora minst halva antalet av närandens ledamöter för visst angivet ändamål gör framställning därora.

 

Prop. 1973:132                                                        28

Är ledaraot hindrad alt närvara vid sammanträde eller har uppkom­raen ledighet inte fyllts genom fyllnadsval, skall suppleantema kallas lill tjänstgöring i den vid valet bestärada ordningen. Suppleant har dock rätt att närvara vid alla sararaanträden och skall alltid underrättas om dessa.

För beslutsmässighet fordras att raer än halva antalet ledamöter är närvarande. Beslut fattas med enkel majoritet och ordföranden har ul-slagsröst utora vid val eller tjänstetillsättning, då lotten avgör vid lika rösttal.

Vid sararaanlräde skall ordföranden föra eller låta föra protokoll. Detta behöver inte innehålla annat än förteckning över närvarande leda­möter och beslutet i varje ärende. Den som deltagit vid avgörandet av ell ärende har rätt att anföra reservation raot beslutet.

Nämndens protokoll skall justeras senast tio dagar efter sammanträ­det av ordföranden och rainst en vid sararaanträdet närvarande ledaraot. Nämnden kan också justera protokollet antingen genast eller vid nästa sararaanlräde. Senast andra dagen efter justeringen skall genom ordfö­randens försorg justeringen och det ställe, där protokollet finns tillgäng­ligt, tillkännages på komraunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall vara försett med uppgift ora den dag det anslagits, och det får inte av­lägsnas före utgången av föreskriven besvärstid. Anledningen till dessa ingående regler är alt besvärsliden löper från dagen för anslaget på kommunens anslagstavla.

Kristidsnäranden skall på lärapligt sätt kungöra var och på vilka tider framställningar tUl nämnden mottas. För varje kalenderår skall kristids­näranden inora eller utora sig utse en kassaförvaltare, om inte nämndens medelsförvallning är ordnad på sådant sätl alt kassaförvaltare blir obe­hövlig.

Kristidsnämnd kan, om fullraäklige raedgett det, uppdra åt särskild inom näranden bildad avdelning eller åt ledaraot eller suppleant i nämn­den eller åt befattningshavare i kommunens tjänst all på närandens väg­nar besluta i vissa grupper av ärenden sora skall anges i fullraäktiges be­slut. Om beslut fattats på grund av sådan delegation, skall det anmälas vid krislidsnärandens nästa saramanlräde.

De föreslagna reglerna för särskild kristidsnämnd i Stockholm över­ensstämraer i stort sett raed dem som föreslås för övriga kommuner. Den väsentiigaste avvikelsen är att ledamöternas och suppleanternas tjänstgöringslid är ett år.

F. n. gäUer att länsstyrelsen, om den finner det lämpUgl att två eller flera kommuner bör ha gemensam kristidsnämnd, kan föreskriva att koraraunerna skall hell eller delvis sararaanföras till ett kommunalt kris­tidsförbund. I proraeraorian anförs all kornraunindelningsreformen rainskat behovet av interkoramunal saraverkan på folkförsörjningens oraråde. I den raån sådan saraverkan aUtjärat kan vara påkallad kan saraverkan ske frivilligt inora raraen för lagen ora koramunalförbund.

 

Prop. 1973:132                                                        29

Det föreslås därför alt kungörelsen ora koraraunala kristidsförbund upp­hävs och att någon raöjlighet för länsstyrelsen att bestämma kristids­närands oraråde med avvikelse från gällande komraunindelning inte kvarstår.

Enligt 3 § KFL kan länsstyrelsen också föreskriva t. ex. att en kora­raun delas upp i flera oraråden raed var sin kristidsnärand. I proraerao­rian betonas eraellertid att varje koraraun för framliden torde utgöra ett lämpligt krislidsnärandsdistrikt, varför inle heller raöjlighet all uppdela koramun i flera kristidsnämndsdistrikl bör finnas i fortsättningen. Även om ett behov av att uppdela komraunen i flera distrikt skulle föreligga kan näraligen lärapligheten härav ifrågasättas. Ell sådant behov skulle frärast uppstå för vidsträckta eller folkrika korarauner. De fraraför allt praktiska problem, som kan tänkas framkalla behovet, kan, frarahålls det, säkerligen lösas t. ex. genora att kristidsnäranden anordnar expedi­tionslokaler på skilda håll inom sitt verksamhetsområde. Ora raera ora­fattande offentliga ingripanden blir nödvändiga, kan kristidsnärand få fördela sin verksamhet på ett antal var för sig i huvudsak självständigt verksamma avdelningar. Behov alt på sådant sätt utveckla organisatio­nen lär i första hand koraraa att göra sig gällande inora större konsum-tionscenlra. Det är emellertid betydelsefullt, sägs det i proraeraorian, att de olika grenarna av verksaraheten organisatoriskt hålls sararaan av en gemensam ledning för att sararaanhang och konsekvens i de olika åtgär­derna skall tryggas och garanti vinnas för en läraplig arbetsfördelning.

3.6.4 Planläggning och andra förberedelser för den kommunala verk­samheten inom folkförsörjningen

I KBL stadgas generell skyldighet för koramun att redan i fredstid vidla de förberedelser sora krävs för att koraraunen skall kunna fullgöra sina uppgifter även enligt särskild författning. KBL:s planläggningsfö­reskrift gäller även folkförsörjningsplaneringen. I proraeraorians lagför­slag har en erinran härora tagits in.

I proraeraorian framhålls, att det bör ankoraraa på det koraraunala organ, sora i verkställighetslägel skall svara för en viss uppgift, att också ombesörja planläggningen för denna. Vissa organ, som skall vara i verk­samhet under krisförhållanden, saknas emellertid norraall i fred. Så blir säkerligen fallet raed exempelvis de föreslagna särskUda kristidsnämn­derna. Kommunen får i sådana fall bestämma var planläggningsarbetet skall ske. Har någol beslut härora inte raeddelals, raåste det åvila kora­raunens styrelse att se till att planläggningen kommer till stånd. Kora­raunstyrelsen eller av koraraunen utsett särskilt samordningsorgan raåste också leda planläggningsarbelet och se lill att planläggningen blir sam­ordnad dels olika verksarahetsoraråden sinseraeUan, dels raed annan to­talförsvarsplanläggning.

 

Prop. 1973:132                                                        30

3.6.5 Krigsorganisation

Enligt proraeraorian lorde del kunna förutses såsora det raest sanno­lika fallet vid en utrikespolitisk kris att en skärpning av vår beredskap sker successivt. Komraunernas organisation och förvaltning kan i inled­ningsskedet fungera i fredsraässiga forraer i såväl utryranings- sora in­kvarteringskommuner, låt vara att inkallelser av personal otvivelaktigt kommer att medföra vakanser. När däreraot ulryraningar blir obligato­riska, uppkomraer i inkvarteringskomraunema genast besvärliga pro­blera raed orahändertagandet i olika hänseenden av de inkvarterade, sär­skUt i den raån företagna ulryraningar varit slutliga utrymningar. Även i ulryraningskomraunerna blir probleraen stora efler ulryraningar, åt­rainstone om komraunen raåste behålla en förvaltningsapparat för all betjäna befolkning, sora bor kvar i delar av koraraunen, vilka ej slutiigt ulryrats eller vilka rentav kan ha raottagil inkvarterade från korarau­nens tätorter eller andra kommuner. Del kan efler slutlig utrymning av hemorten förutses att en speciell belastning raycket snart uppkoraraer inora inkvarleringskomraunernas socialvårds- eller krigshjälpsverksam-het raen också inora andra oraråden såsora inora hälsovården och skol­väsendet. För detta läge föreligger ell behov av en koraraunal krigsorga­nisation, inora vilken verksaraheten snabbt kan anpassas efter lägels växlingar och arbetet bedrivas effektivt och saraordnat under ett särskilt ledningsorgan.

Regler ora sådan krigsorganisation finns i 11 och 12 §§ KBL.

I första hand ankommer det på komraunerna själva alt avgöra när de under civilförsvarsberedskap skall övergå till krigsorganisation. Ä andra sidan kan också länsstyrelsen förordna att kommun skall övergå lill så­dan organisation.

I krigsorganisationen skall koramunens styrelse ingå som ledningsor­gan. Vidare skall de nämnder och andra fackorgan raed förtroenderaan och anställda, som fullgör uppgifter av betydelse för försvarsberedska­pen, ingå i organisationen. Exempel på sådana närander är socialnärand, sora i regel torde korama alt tjänstgöra såsora krigshjälpsnärand, even­tuellt inrättad särskild krigshjälpsnärand, bamavårdsnärand, civUför-svarsnärand, beredskapsnärand, kristidsnärand, farailj ebidragsnärand och hälsovårdsnärand. I utryraningskoraraun, sora endast beredskapsut-ryrats, raåste i krigsorganisationen också ingå olika organ för korarau-nalteknisk verksarahet. I komraun, som i sin helhet slutiigt utrymts, kan å andra sidan krigsorganisationen reduceras kraftigt, möjligen lill alt orafatta, förutora koraraunstyrelsen, endast civilförsvarsnärand och or­gan för oundgänglig koramunalteknisk verksarahet. Krigsorganisatio­nens orafattning raåste sålunda variera alltefter koraraunernas olika upp­gifter. Organisationens samraansättning bör också inom en och sararaa koraraun ändras aUtefter företagna ulryraningar och dessas återverk­ningar på de koraraunala uppgifterna.

 

Prop. 1973:132                                                        31

I egenskap av ledningsorgan skall koraraunens styrelse äga raeddela koraraunens närander och andra organ, dock inle fullraäktige, direktiv rörande verksamhetens inriktning och bedrivande samt fördela korarau­nens tillgångar i personal och raateriel raellan de i krigsorganisationen ingående organen. Direklivrällen innebär inle någon generell raöjlighet för koraraunens styrelse alt överta på annat organ ankoraraande uppgif­ter i deras helhet eller all flytta över arbetsuppgifter från ett ordinarie organ till ell annat. Endast för det fall att ett fackorgan är helt utslaget har det befunnits raotiverat att annat organ inträder i dess stäUe. Denna situation är eraellertid förutsedd i adrainistrativa fullraaktslagen. Över­flyttningen av arbetsuppgifterna bör således ske under de förutsätt­ningar sora anges i näranda lag och i tillärapningsföreskrifter till denna.

Det betonas särskilt i proraeraorian att reglerna i KBL ora krigsorga­nisation kommer alt gälla även sådan förvaltning sora den föreslagna administrationen för den komraunala verksaraheten inora folkförsörj­ningen. Del föreslås en särskild bestäraraelse i den nya fullmaktslagen, som anger detta.

3.6.6 Kostnaderna för den kommunala verksamheten inom folkförsörj­ningen

Enligt KFL skall koraraunerna i princip svara för den lokala krisför­valtningens kostnader. Dessa är inte begränsade till endast utgifter för den lokala krisadrainistralionen. Ät kristidsnämnd kan nämligen enUgt KFL även uppdras t. ex. att utöva viss varuförmedlande verksarahet. Även kostnaderna för den delen av närandens verksarahet drabbar i så fall vederbörande koraraun.

Sora tidigare nämnts (avsnitt 3.4.1) läranades dock under andra världskriget, liksora under det första, i viss utsträckning statsbidrag tUl kommunerna för bestridande av kostnaderna för de förvaltningsuppdrag staten pålade kristidsnärandema.

I KBL regleras, anförs det i proraeraorian, i slort sett komraunernas uppgifter under civilförsvarsberedskap, skyldigheten för koraraun att planlägga och vidta andra förberedelser för den kommunala beredska­pen samt organisationen och finansieringen av verksamheten. Den väg­ledande principen, när det gäller fördelningen av kostnadsansvaret för de i KBL reglerade åtgärderna, har varit att man inte belastar korarau­nerna raed sådana kostnader av försvarsnatur, vilka inle i första hand koraraer komraunernas egna medlemmar till godo. Sådana kostnader skall i stället i princip bäras av staten i form av särskilda statsbidrag till koraraunerna.

Beträffande kostnadema för planläggning är huvudregeln den att dessa kostnader skaU stanna på koraraunerna. För de faU, då länsstyrel­sen, på grund av all planläggningen är särskilt betydelsefull, förordnal att kommunens beredskapsplan skall underställas länsstyrelsens prov-

 

Prop. 1973:132                                                        32

ning, har eraellertid i 16 § KBL införts en rätt för koraraunen att erhålla statsbidrag. Ora planen godkänts, skall statsbidrag utgå tUl planlägg­ningskostnaden med lägst 90 % av beloppet i den mån det kan anses skäligt. När plan upprättas första gången gäller dock att bidraget skall, såvida koraraunen ej begär ersättning enligt den nyss näranda regeln, be­räknas schablonmässigt enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder i stäl­let för efter utredning om den verkliga kostnaden.

Bestämraelserna i 16 § KBL om statsbidrag, påpekas det i proraerao­rian, gäller även plan rörande för totalförsvaret viktig verksamhet som åligger komraun enligt särskUd förfaUning. TUl sådan viktig verksamhet hör uppenbarligen uppgifterna inora folkförsörjningen. En erinran ora att KBL:s bestäraraelser gäller i fråga ora planläggningskostnader bör enligt proraeraorian tas in i en ny fullraaktslag.

Enligt proraeraorian lorde, bortsett från gällande bestäraraelser ora statsbidrag för planläggningskoslnad, frågorna ora fördelningen av ut­gifterna för den komraunala verksaraheten inora folkförsörjningen rael­lan stat och kommun få avgöras genom särskilda bestämmelser i sam­band raed att verksaraheten behöver utnyttjas.

3.6.7 Personalen för den kommunala verksamheten

I promemorian betonas att frärast förtroenderaan och befattningsha­vare, sora under fredslid är sysselsatta i den koraraunala verksarahe­ten, engageras i beredskapsarbetet. Även särskilt anskaffad personal kan dock uppenbarligen behövas. Personallillgången raåste tryggas, frara­hålls det, såväl genora åtgärder för att i största raöjliga utsträckning bi­behålla den fredstida personalen sora genora att till verksaraheten binda läraplig tUlskottspersonal.

Personahillgångarna rainskar genora ulryraningar, inkallelser till mili­tärtjänst samt rekryteringen till civilförsvaret och för andra uppgifter inora totalförsvaret.

Förtroenderaan och kommunala befattningshavare, som tilldelats uppgifter inora heraorlens beredskapsverksamhel, raåste, frarahålls det i proraeraorian, givetvis vid ulryraning kvarstanna där. Ora i någol fall de skyldigheter, sora kan härledas ur den komraunala anställningen, inte är tillräckliga för alt hålla vederbörande kvar vid uppgifter i hem­orten, kan tjänstepliktslagen komraa till användning.

Vidare sägs det i proraeraorian att ora de koraraunala insatserna inte skall äventyras, raåste uppskov från railitärtjänslgöring och befrielse från civilförsvarsljänst bevUjas såväl ell antal personer inora den kora­raunala ledningsorganisationen sora befatlnmgshavare i nyckelpositioner inora kommunernas förvaltning och verksamhet. När det gäller led­ningsorganisationens förtroendemän raåste uppskov och befrielse kunna ifrågakoraraa för ordföranden och vice ordföranden i de i organisatio­nen ingående nämndema och i viss utsträckning även för andra ledamö-

 

Prop, 1973:132                                                        33

ter sora behöver anlitas för mer fortlöpande arbete med beredskapsverk­sarahelen. I den mån i nämndema i övrigt finns värnphktiga eller civilförsvarspliktiga ledamöter får dessa ersättas av suppleanter eller nämnderna arbeta med mindre antal ledaraöter. Administrativa full­maktslagen och tillämpningskungörelsen till denna koraraer, påpekas det, att i skilda hänseenden få betydelse för den koraraunala beredskaps­verksarahelen. Vidare erinras ora att ett ökat antal suppleanter kan be­höva utses. Detla kan ske raed anlitande av adrainistrativa fuUraaktsla-gens bestäraraelser.

Det frarahålls även i proraeraorian att viss personal, sora enligt överenskoraraelse skall ingå i krigsorganisationen, skall beredskapsre-gistreras genora anraälan till länsarbetsnäranden. Vidare skall personal, sora skall upprätthålla ledande befattning inora annan funktion i krig än i fred, läranas individuellt besked om krigsplaceringen.

Beträffande frågan om utbildning och övning av krislidsnämndemas personal anförs i proraeraorian att någon reglering härora inte är erfor­derlig. För uppgifterna koramer i stor utsträckning förtroendemän och koraraunala befattningshavare alt utnyttjas och för dessa får utbild­ning och övning uppfattas sora ett inslag i förtroendeuppdraget eller tjänsten. I övrigt skall för viktiga uppgifter i betydande utsträckning friviUig personal utnyttjas. Denna personal torde, frarahålls det, också frivilligt underkasta sig utbildning och övning. DärtUl koramer att det framför allt är personer i ledande ställning som måste informeras ora närandernas planerade verksarahet. Den inforraationen bör läranas av länsstyrelserna i saraarbete raed de centrala rayndighetema. Frågoma behandlas lärapligen i anvisningsverket för den koraraunala beredska­pen, anförs det sararaanfattningsvis.

4    Remissyttrandena

Förslaget att kommuns skyldighet att fullgöra uppgifter inom folkförsörjningen i kristid även fortsättningsvis skall regleras genora en speciell fullraaktslag tillstyrks el­ler lämnas utan erinran av ÖB, civilförsvarsstyrelsen, transportnämn­den, ÖEF, AMS, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands och Norrbottens län, civilbefälhavarna i Västra civilområdet och i Bergslagens civilområde, riksnämnden för kommunal beredskap, 1967 års rekvisitions- och förfogandeulredning. Svenska kommunför­bundet samt Stockholms, Malmö, Helsingborgs, Örebro, Degerfors' och Hallsbergs kommuner. Statens jordbruksnämnd, sora ansluter sig till proraeraorians betraktelsesätt i fråga ora koraraunal raedverkan vid kristidsförvaltning och i fråga om organisationen för de kommunala uppgifterna inom folkförsörjningen, fmner dock att det vore önskvärt

3    Riksdagen 1973. 1 saml Nr 132

 

Prop. 1973:132                                                        34

om överarbetningen av författningsmaterialet kunde bringas därhän att man ytterligare samraanför de bestäraraelser sora reglerar den korarau­nala adrainistrationen och de koraraunala skyldigheterna på orarådet. Behovet härav belyses, anför nämnden, av att betydande delar av den föreslagna komraunala fullmaktslagen består av hänvisningar lill andra författningar eller innehåller bestämmelser sora utgör dubblering av el­ler parallelltext till bestäraraelser i andra författningar. Om ytterligare samraanföring ej anses kunna ske, koraraer slort behov all föreligga av en från centralt håll meddelad information till kommunerna där man överskådligt och lättfattligt redogör för principer och bestäramelser på området. Härvid är det angeläget alt man separat redovisar vad som gäUer i fråga om planläggningen och i fråga ora verkställigheten, frara­håller näranden.

Av de tillstyrkande reraissinstanserna anför länsstyrelsen i Norrbot­tens län att det från vissa synpunkter varit önskvärt att en enhet­lig författningsmässig reglering av koraraunernas beredskapsuppgifter och uppgifterna i anslutning lill det ekonoraiska försvaret kunnat korama lill stånd. Länsstyrelsen har eraellertid även förståelse för de skäl sora anförts raot en sådan lösning och har därför ingen erinran raot de fraralagda förslagen i delta avseende. Genora sararaanföran­de av de spridda förfaltnmgarna och bestämraelserna lill en handbok kan de påtalade olägenhelema elimineras, frarahåller länsstyrelsen. Lik­nande tankegångar fraraförs av civilbefälhavaren i Bergslagens civilom­råde. Också ÖB anser att åtgärder för att underlätta överblicken över de författningar sora gäller på orarådet bör övervägas. Örebro kommun an­ser det angeläget att alla bestäraraelser ora koraraunernas uppgifter inom totalförsvaret samlas i en koraraunal beredskapsbok.

CivUförsvarsstyrelsen understryker särskilt alt den delar den i prorae­raorian uttalade raeningen, att frågan ora att sarala alla bestäraraelser ora kommunala beredskapsuppgifter i en författning inle nu bör tas upp till fömyat övervägande.

Såviti angår frågan ora naranet på den föreslagna la­gen finner länsstyrelsen i Malmö den i proraeraorian föreslagna be­näraningen "koraraunal fuUraaktslag" oegentlig eftersora lagen enbart hänför sig till kommunens skyldigheter inora folkförsörjningen. En lämpligare benäraning torde därför "koraraunal fullmaktslag avseende folkförsörjningen" vara. Statens jordbruksnämnd anför all det ter sig begreppsmässigt raindre tillfredsställande raed en "adrainistrativ full­raaktslag", sora gäller både för den statliga och den koraraunala adrai­nistrationen, och en "koraraunal fullraaktslag", sora avser koraraunal administration.

Några invändningar ihot den föreslagna lokala kristidsför­valtningens organisation har inte fraraförts. Av de reraiss­instanser sora uttalat något i denna fråga anför länsstyrelsen i Stock-

 

Prop. 1973:132                                                                       35

holms län och Hallsbergs kommun alt regler ora koraraunala krislidsför­bund ej längre erfordras. Örebro kommun finner det tillfredsställande att särskild kristidsnärand inte föreslås bli obligatorisk. Krig och lik­nande utoraordentliga förhållanden kräver regelraässigl iraprovisationer, särskUt i det öratåliga igångsättningsskedel. Riskerna för bristande effek­tivitet rainskas avsevärt ora fredsorganisationen (koramunstyrelsen) di­rekt kan övergå till krigsorganisation, anför koraraunen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser de föreslagna ändringama att koramun själv skall utse ledaraöterna i kristidsnärand, sålunda även ordföranden, all sär­skild kristidsnämnd skall kunna tUlsättas och alt kommun kan uppdra åt annat koraraunalt organ än koraraunstyrelsen eller särskilt utsedd kris­tidsnärand att fungera sora sådan närand, innebära positiva lösningar.

Flera reraissinstanser fraraför invändningar raot promemorians för­slag angående de uppgifter sora skall åvila korarau­nerna inora folkförsörjningen. Således anser ÖEF, läns­styrelsen i Kronobergs län, majoriteten inom riksnämnden för kommu­nal beredskap och Svenska kommunförbundet att koraraunerna ej bör engageras i prisregleringar, raedan en rainoritet inora riksnämnden för kommunal beredskap och länsstyrelsen i Stockholms län anser att kora­munerna skall ha prisregleringsuppgifter endast i händelse av krig eller krigsfara. Stockholms kommun hävdar alt komraunerna bör medverka på prisregleringens område i saraband raed ransonering.

ÖEF pekar på alt koraraun med slöd av 1 § Iredje stycket förslaget tUl ny fullmaktslag skulle kunna åläggas raedverka inle endast vid pris­reglering under beredskap och krig utan även ora prisreglering tillgrips i fred vid sarahällsekonoraiska rubbningar, vare sig dessa orsakas av in­ternationella eller inheraska förhållanden. Det innebär att koraraunernas medverkan skulle kunna påkallas även vid en sådan prisreglering, som infördes hösten 1970. En sådan utvidgning av den kommunala fuU-raaklslagens tiUärapningsoraråde finner ÖEF ej förenlig raed grunderna för vår beredskapslagsliflning på del ekonoraiska försvarets område. ÖEF har i departeraentsproraeraorian ej funnit någon raolivering till förslaget att koraraunerna skulle kunna åläggas alt raedverka vid allraän prisreglering. Däreraot, anför ÖEF, har redogjorts för de övervägande negativa erfarenheterna av kommunernas raedverkan på prisorarådet under andra världskriget. Enligt ÖEF:s raening, vilken mening delas av länsstyrelsen i Kronobergs län, bör de prisreglerande uppgifterna även under beredskap och krig åvila länsstyrelsernas priskonlor, vilka i ett så­dant läge bör utbyggas så alt de motsvarar de ökade krav sora då kora­raer att ställas på dera.

Liknande synpunkter fraraförs av raajoritelen inora riksnämnden för kommunal beredskap. Näranden frarahåller därjärate, att det bör under­sökas ora inte statistiska centralbyråns intervjuorganisalion raed sina 500 lokalorabud skulle kunna utnyttjas för här avsedda uppgifter, åt­rainstone under en beredskapssituation.

 

Prop. 1973:132                                                        36

Även Svenska kommunförbundet betonar de negativa erfarenheterna av 1940- och 1950-talens prisorabudsorganisation. Förbundet anför vi­dare att det nuraera i statens pris- och kartellnämnd finns ett statligt prisreglerande organ och att det synes förbundet lämpligare att en even­tuellt erforderlig regional eller lokal prlskontrollerande organisation di­rekt sorlerar under pris- och kartellnäranden med staten såsora huvud­man.

En minoritet inora riksnämnden för kommunal beredskap (länsöver­direktören T. Nyqvist) anser att det blir av väsentlig betydelse för pris­kontrollen under beredskap och krig att koraraunema har uppgifter och befogenheter på orarådet och därmed känner ansvar därför. Priskontrol­len förutsätter kontakter raed befolkningen och vardagslivet i orterna, kontakter sora är naturliga för den koraraunala verksamheten. Under beredskaps- och krigsförhållanden mister priskontrollen också sina all­mänpolitiska aspekter och får i stället ell nära saraband raed bl. a. för­sörjningsväsendet. Bestämraelser ora koraraunemas raedverkan på pris-regleringsorarådet bör därför finnas i fullraaktslagen raen de bör be­gränsas att gälla de förhållanden som oranärans i 1 § första och andra styckena allmänna prisregieringslagen, dvs. vid krig och krigsfara.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser det tillräckligt i krisregle-ringshänseende ora kommun genora lagbestäraraelser åläggs raedverkan vid prisreglering under de extraordinära förhållanden, sora avses i 1 § första och andra styckena allraänna prisregleringslagen.

Stockholms kommun pekar på att såsora proraeraorieförslaget är ut­format skulle kommun kunna åläggas övervakningsuppgifter i anslut­nuig lill ett allraänt prisstopp av det slag, sora trädde i kraft hösten 1970. Kommunerna, även Stockholra, saknar uppenbarligen erforderliga adrainistrativa resurser härför och bör ej kunna åläggas att under angi­ven förutsättning ställa sådana resurser till förfogande. Det torde i stäl­let lärapligen åvila pris- och kartellnäranden att vid prisövervakning av denna karaktär förlita sig på en i statlig regi uppbyggd övervaknuigs-organisation. Eraellertid bör koraraunema i saraband med ransonering raedverka även på prisregleringens område raed hänsyn till det nära saraband sora dessa två regleringsåtgärder får anses ha.

Av de lill proraeraorieförslaget i denna del raer positivt inställda re­raissinstanserna framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län att det möjli­gen kan anföras betänkligheter mot kommuns medverkan vid allmän prisreglering, däresl denna medverkan lägges direkt på kommunal nämnd eller styrelse (kristidsnäranden). För fullgörande av de övriga uppgifter, sora åUgger kommun enligt lagförslaget, krävs att koraraunen (kristidsnäranden) har ett förtroendefullt samarbete med näringslivet, såväl industri som parti- och detaljhandel, i försörjningsfrågor. Fömt­sättningama härför synes rainska ora näranden även åläggs uppgiften alt övervaka prisregleringen. Såvitt länsstyrelsen kan finna behöver eraeller-

 

Prop. 1973:132                                                        37

lid koramunens raedverkan vid allraän prisreglering icke direkt anknytas till kristidsnärand eller annan koraraunal närand. Kontrollantemas ar­betsuppgifter gmndar sig helt på beslul fattade på regional nivå och för koramunens del behövs inget annat beslutsfattande än all utse konlrol-lantema och att svara för löneutbetalning lill dera, vilken senare uppgift ställer sig besvärlig från länsstyrelsens krigsuppehållsplats. Korarauns priskontrollanter bör därför lärapligen utgöra ett från andra närander och styrelser fristående organ.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar, alt del raed hänsyn tUl de negativa erfarenheterna av de koraraunala prisombudens verksarahet under andra världskriget ifrågasatts ora koraraunemas medverkan på prisregleringens oraråde är nödvändig. Länsstyrelsen anser det eraeller­tid värdefullt, att koraraunernas raedverkan kan tas i anspråk ora så an­ses erforderligt. Effektiviteten koraraer all bero på de direktiv sora ges för verksaraheten och dennas organisation.

Såvitt angår frågan ora kostnaderna för den korarau­nala verksaraheten anför Hallsbergs kommun att fullraaktsla-gens verkslällighelsoraråde koraraer att påverka de koraraunala organi­sationerna olika enär vissa, fraraför allt glesbygdskoramuner sora utgör inkvarteringsoraråden, koraraer att belastas raed arbetsuppgifter och kostnader därför, utöver vad sora kan anses norraalt för koraraunens fasta befolkning. Utöver statsbidrag för planläggningskoslnaden bör därför utjäraningsbidrag för läckande av sådana kostnader utgå.

Örebro kommun påpekar alt statsbidragen enligt 16 § KBL till kom­munernas plankostnader hittills varit alldeles olUlräckliga för sitt av­sedda ändaraål. Koraraunemas beredviUighel all salsa på fuUgod plane­ring och länsstyrelsernas intresse att förordna ora upprättande av planer har därigenora inle blivit vad raan avsett. Då koraraunerna ingår sora en viktig del i totalförsvaret är det angeläget att en kraftig höjning av stats­bidragen skyndsarat genomförs.

Länsstyrelsen i Stockholms län tar upp frågan ora inforraation och utbildning och övning av kristidsnärander­nas personal. Länsstyrelsen frarahåller i detta sararaanhang att ora det skall lyckas alt snabbt sätta i gång en ransonering enligt pla­nerade ransoneringssystem, avsedda att vid behov kunna användas även i fred, torde en förutsättning vara all viss personal ingående i korarau­nernas krigsorganisation är väl inforraerad och övad. För att säkerställa dellagande i arrangeraang, sora länsstyrelsen i detla syfte vidtar, bör dessa frågor regleras i saraband raed de författningsändringar, sora nu görs.

4   Riksdagen 1973.1 saml Nr 132

 

Prop. 1973:132                                                                   38

5    Departementschefen

5.1 Allmän motivering

Totalförsvaret kräver förberedelser och insatser på raånga av sara-hällslivels områden. Under fredstid sker på olika håll planläggning för verksamheten under beredskapslillslånd och krig. De författningar som reglerar den 'civila försvarsverksaraheten ses över fortlöpande.

Ansvaret för planläggningen av den ekonomiska försvarsberedskapen vilar på olika centrala myndigheter. Överstyrelsen för ekonomiskt för­svar (ÖEF) är samordnande central förvaltningsmyndighet.

De författningar, sora har betydelse för det ekonoraiska försvaret, är i flera fall från 1930- och 1940-talen. Förhållandena i samhället har efter författningarnas tillkomst förändrats i många avseenden. För­fattningarna har tillkorarait successivt och under olika oraständigheler. Detla har raedfört att önskvärd saraordning inte alltid kunnat genomfö­ras. Förfatlningskomplexet har därigenora i vissa fall blivit svårt att överblicka. Detta förhållande har bl. a. föranlett att chefen för för­svarsdepartementet raed stöd av Kungl. Maj:ts berayndigande den 13 januari 1967 tillkallat särskild sakkunnig att se över rekvisitions- och förfogandelagstiflningen m. m. Detta utredningsarbete pågår.

I samband med krisen i Tjeckoslovakien år 1968 verkställdes ge­nomgång av olika beredskapsfrågor, vilket ledde till alt en översyn företogs beträffande vissa för komraunernas raedverkan i den lokala krislidsförvallningen grundläggande författningar, frärast lagen (1939: 254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig ra. ra. föran­ledda arbetsuppgifter, den s. k. koraraunala fullmaktslagen (KFL). TUl lagen ansluter sig kungörelsen (1939: 658) om krislidsnärander och kungörelsen (1939: 659) om kommunala krislidsförbund.

KFL är en beredskapslag, som automatiskt är tillämplig i krig. I fredstid är lagen tilläraplig endast efler Kungl. Maj:ts förordnande. Sora förutsättning för ett sådant förordnande gäller all krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden föreligger eller att det föreligger en sådan bristsituation att allraänna ransoneringslagen kan tillärapas. Förordnande att lagen skall tillämpas skall inom viss tid un­derställas riksdagen för prövning ora förordnandet skall bestå.

När KFL är i tillärapning kan Kungl. Maj:t föreskriva att kommu­nerna i den omfattning Kungl. Maj:t bestäraraer skall fullgöra uppgifter sora är erforderliga för alt fylla befolkningens eller produktionens be­hov av viktiga förnödenheter, för all lämpligt utnyttja tillgänglig arbets­kraft eUer för alt tillgodose annat önskemål av betydelse för folkför­sörjningen. Uppgiftema skall handhas av koraraunala krislidsnärander.

Resultatet av nyss näranda översyn beträffande författningarna på den lokala krislidsförvaltningens område har redovisats i en inom han­delsdepartementet upprättad promeraoria (Ds H 1971: 1).

 

Prop. 1973:132                                                        39

I proraeraorian redovisas bl. a. erfarenheterna av den lokala kris­tidsförvaltningen under världskrigen samt det förslag till ny lagstift­ning pä området, sora koraraunalrätlskommittén lade frara år 1962 (SOU 1962: 7).

Det framhålls i promemorian att det ankommer på kommunerna alt även i krig så långl det är raöjligt fuUgöra sina uppgifter, såvida ej verksaraheten på något oraråde är sådan att den kan läggas ned. Verk­samheten måste dock i likhet med all annan sarahällsverksarahet an­passas lill inriktningen av de saralade försvarsansträngningarna. Kora­munerna har därför en given plats i totalförsvaret. Till den sålunda bestående kommunala organisationen är det, framhålls det i promemo­rian, nödvändigt att även fraradeles anknyta den lokala krislidsförvall­ningen.

Denna slutsats har inte mölt några invändningar från remissinstan­sernas sida.

Även jag delar uppfattningen att den lokala krislidsförvallningen måsle knytas till den kommunala organisationen. De olikartade och ofta raycket orafattande folkförsörjningsuppgifter, som måste lösas un­der krigs- eller krisförhållanden torde näraligen inte kunna lösas enbari genom att redan bestående eller nyskapade lokala statiiga förvalt­ningsorgan utnyttjas för uppgiftema i fråga. DärtUl kommer att kora­raunernas adrainistraliva resurser förbättrats sedan andra världskriget frärast sora en följd av de därefter beslutade koraraunindelningsrefor-merna. Den nu pågående kommunindelningsreforraen koraraer att vara i huvudsak genomförd den 1 januari 1974 och antalet komrauner kom­raer då att vara endast orakring 270.

Av proraeraorian fraragår all organisationen under första världskri­get raed orakring 3 000 kommunala livsmedelsnämnder, sora handlade folkförsörjningsuppgifter frärast inora ransoneringsorarådet, inle funge­rade helt tiUfredsställande. Däreraot fyllde de drygt hälften så raånga koraraunala kristidsnärandema under andra världskriget på ett förtjänst­fullt sätl sina uppgifter på ransoneringsorarådet. Härtill torde inle minst ha bidragit att del vid tiden för andra världskrigels början fanns en av riksdagen och Kungl. Maj:t geraensaral antagen lag, KFL, sora regle­rade grunderna för koraraunernas raedverkan vid den lokala krislids­förvallningen. I proraeraorian föreslås att ordningen raed en särskild lag sora reglerar koraraunemas raedverkan i folkförsörjningen på lokal­planet behålls även i fortsättningen. Det föreslås alt reglerna tas upp i ny lag, kallad kommunal fullraaktslag. I delta sararaanhang kan näm­nas alt även kommunalrätlskomraittén föreslog en lagreglering av den lokala krislidsförvallningen, raen att koraraittén förordade att beslära­raelserna härora upptogs i koraraunala beredskapslagen (KBL) i stället för i en speciell lag.

Inte någon av reraissinstanserna synes direkt ha raotsatt sig en spe-

 

Prop. 1973:132                                                        40

cialreglering av koraraunernas raedverkan vid den lokala krislidsför­vallningen, raen från några reraissinstanser har fraraförts önskeraål ora en överarbetning av de författningar som reglerar komraunernas raedverkan i totalförsvaret för att underlätta överblicken över författ-ningskoraplexet.

I prop. 1964: 4 raed förslag lUl lag om koraraunal beredskap ut­talade föredragande departeraentschefen i denna fråga, att det på vart och ett av de områden inom totalförsvaret, sora f. n. är specialregle­rade raed föreskrifter bl. a. ora koraraunal raedverkan, torde vara nöd­vändigt raed en sådan speciell reglering för att enhetiighet skall upp­nås, sora raöjliggör central eller regional lednuig. Vidare frarahöll de­parteraentschefen att regelraässigl ej heller besläraraelserna i special­lagstiftningen ora vilka organ, sora skall svara för verksaraheten i fråga, lorde kunna undvaras. Med hänsyn lill delta och då en ändrad ord­ning skulle föranleda väsentliga rubbningar i den orafattande plan­läggning, sora skett på olika oraråden av totalförsvaret, förordade de­partementschefen att den kommunala medverkan i totalförsvaret, som då reglerades i särskilda författningar, alltjämt fick förbli reglerad i den ordningen.

För egen del insläraraer jag i detla uttalande. Jag delar aUlså upp­fattningen alt reglerna om korarauns raedverkan inora folkförsörjningen inle bör las upp i KBL, utan alt reglerna härora bör tas upp i en sär­skild fullraaktslag. Lagen bör enligt rain raening benäranas "lag ora lokal kristidsförvaltning".

Som framgått av vad jag tidigare anfört anger inte KFL i detalj vilka uppgifter, sora kan åläggas koraraunerna enligt lagen, ulan arbets­uppgifterna anges endast i stora drag. Koraraunalrätlskoraraitlén ansåg att de koraraunala skyldigheterna borde preciseras närraare. Detta kunde enligt korarailtén ske genora alt det angavs all skyldigheterna skuUe avse tillärapningen av allmänna förfogandelagen, allraänna ransonerings­lagen eUer lagen ora allmän tjänsteplikt eller eljest äga saraband raed ransoneringsväsendet eller raed arbetskraftens utnyttjande. Någon skyl­dighet att raedverka vid prisreglering fanns inte enligt koraraitténs förslag.

I promemorian betonas att komraunema visserligen har intresse av att deras skyldigheter klargörs och avgränsas men att möjligheterna här­till begränsas genora de uppenbara svårigheterna alt överblicka behoven av koramunal raedverkan i de olika situationer, sora kan uppkoraraa i kris- eller krigslägen. Det föreslås därför att de koraraunala uppgifterna på sararaa sätl sora i KFL endast anges i stora drag i den nya lagen. Det föreslås eraellertid sora en ytteriigare precisering att det direkt ut­sägs i lagen att koraraun skall kunna åläggas alt raedverka vid aUraän prisreglering. Jag vUl dock här påpeka alt denna skyldighet i och för sig föreligger även enligt KFL.

 

Prop. 1973:132                                                                   41

I detta sararaanhang viU jag även nämna all enligt proraeraorian skaU lagen, liksora KFL, kunna tillärapas — förutora vid krig och krigsfara — om situationen eljesl är sådan all aUmänna ransoneringslagen kan sättas i kraft. Dessutom skall enligt proraeraorian lagen, såvitt gäller skyldigheten att medverka vid prisreglering, kunna tillämpas då förhål­landena i landet är sådana alt prisregleringslagen kan sättas i kraft.

Reraissinslansema har inte gjort några invändningar raot att kora­raunernas skyldigheter enligt den föreslagna lagen beskrivs endast i stora drag. Däreraot har från flera håll fraraförts alt koraraunerna raed hänsyn till bl. a. de negativa erfarenheterna från prisorabudsorganisa-lionen under andra världskriget inte bör åläggas några uppgifter i sara­band raed prisreglering. Dessa uppgifter bör i stället skötas av statliga organ såsora exerapelvis statens pris- och kartellnärand och priskonlo­ren vid länsstyrelserna. Några reraissinstanser har särskilt pekat på att promemorieförslaget ger Kungl. Maj:t raöjlighel all påkalla korarau­nernas hjälp även vid prisregleringar av den typ vi hade 1970—1971. Stockholras koraraun anser det tillräckligt i prisregleringshänseende ora koraraun kan åläggas sådan raedverkan i saraband raed ransonering. Ett par andra reraissinstanser anser att prisregleringsuppgifter bör kunna åläggas komraun endast i händelse av krig eller krigsfara.

Även jag har uppfattningen alt koraraunernas skyldigheter enligt lagen endast bör anges i stora drag med hänsyn till att del ej låter sig göra att i detalj fastställa vilka situationer som kan uppkoraraa i ett krisläge.

Vad gäller frågan ora komraunerna bör vara skyldiga alt raedverka vid prisreglering, vill jag frarahålla att det ofta råder ett sådant sara­band raellan ransoneringsåtgärder och prisregleringar all det frarastår sora önskvärt all del i ell krisläge finns en möjlighet att låta dessa frågor på lokalplanet handhas av samma organisation. Jag delar dock den fraraförda kritiken raot proraeraorieförslaget i så raållo att jag ej anser det nödvändigt att koraraunerna skall kunna åläggas prisregle-ringsuppgifler vid exerapelvis prisstopp av den typ sora vi hade 1970— 1971. Däreraot anser jag alt raöjlighet skall finnas all ålägga korarau­nerna prisregleringsuppgifler — förutom vid krig och krigsfara — vid förhållanden som kan leda till tillärapning av allraänna ransonerings­lagen.

Såvitt angår frågan ora de koraraunala uppgifterna inora folkförsörj­ningen vill jag ytterUgare tillägga att del i proraeraorian föreslås all den nya lagen inle skall innehålla någon bestäraraelse raotsvarande den sora i dag finns i KFL all koraraunerna skall ha vissa uppgifter i sara­band raed utnyttjande av arbetskraft. Vidare föreslås att besläraraelsen i 3 § allraänna tjänstepUktslagen (1959: 83) ora att del åligger kristids­närand eller annan koraraunal rayndighel, ål vilken uppdragits alt fuU­göra kristidsnärands uppgifter, att lärana AMS och länsarbetsnärand bi­träde upphävs.

 

Prop. 1973:132                                                        42

Förslaget att kristidsnämnd inte skall kunna åläggas arbelsförraedlan-de uppgifter har föranlelts av en fraraställning från AMS och det har inte raött några erinringar från reraissinstanserna. Även jag godtar för­slaget.

De uppgifter sora åläggs koraraunerna enligt KFL, skall handhas av komraunala krislidsnärander. Närands verksarahetsoraråde bestäms av länsstyrelsen, som ora det behövs kan besluta ora avvikelse från gäl­lande kommunindelning genom all föreskriva antingen att det skall fin­nas flera närander i en koraraun eller att två eller flera koramuner skall bilda ett kristidsförbund, sora i sin lur skall utse en kristidsnämnd. I princip utses kristidsnärand av koraraunfullraäktige dock att läns­styrelsen skall utse ordföranden. Eraellertid har länsstyrelsen, om up­penbart oläm.plig person utses till ledamot, raöjlighet att upphäva be­slutet, genora vilket denne person utsetts lill ledaraot, och utse annan ledamot. Länsstyrelsen kan också entiediga uppenbart oläraplig leda­mot.

Även enligt proraeraorieförslaget skall korarauns uppgifter inora folk­försörjningen handhas av krislidsnärander. Eraellertid skall kommun inte längre vara skyldig att utse särskild kristidsnärand utan koraraun­styrelsen skall kunna antingen själv ta på sig att vara kristidsnärand eller också uppdra ål annat koraraunalt organ att vara kristidsnärand. Kristidsnärand skall kunna tillsättas även i fredstid. Vidare minskas en­ligt förslaget länsstyrelsens inflytande på kristidsnärandema så tUl vida alt länsstyrelse ej längre skall kunna bestäraraa närands verksarahels­område eller påverka nämnds sammansättning. Länsstyrelsen skall dock alltjämt utöva tUlsyn över nämndernas arbete. De regler sora gäller för exempelvis kommunal beredskapsnämnd, civilförsvarsnärand och kora­munstyrelse föreslås i slort gälla även för krislidsnärander.

Del föreslås vidare att ordningen raed koraraunala kristidsförbund avskaffas och att koramunerna i stället i mån av behov frivUligt inora ramen för lagen (1957: 281) ora koraraunalförbund får besluta ora samverkan på folkförsörjningens område.

Proraeraorieförslaget har i dessa delar tillstyrkts eller läranats utan erinran av reraissinstanserna.

Även jag anser den föreslagna organisationen läraplig. Jag vill i detta sammanhang särskilt peka på inslaget av frivillighet i den föreslagna organisationen. Det är näraligen väsentligt att koraraunema under de tidsmässigt eller lökalt betingade växlande förhållanden sora kan råda i kristid har en flexibel organisation, som lätt kan ändras efler situa­tionens krav. Varje komraun bör därför själv få besluta vilket organ som skall handlägga krislidsfrågorna saml självständigt pröva ora och när uppgifterna bör överföras från exerapelvis koraraunstyrelsen till annat organ eller till särskilt inrättad kristidsnärand.

Jag vill också här peka på att några regler ora koraraunalförbunds

 

Prop. 1973:132                                                                      43

befattning raed folkförsörjningsuppgifter inte las upp i den i prorae­raorian föreslagna fullraaktslagen. Bestäraraelsema i 1 § lagen om kom­munalförbund, enligt vilka sådant förbund kan bildas för en eller flera kommunala angelägenheter, blir sålunda utan inskränkning tUlämpliga på dessa uppgifter. Enligt 2 § lagen ora koraraunalförbund skall, ora sådant förbund handhar angelägenhet, sora del enligt särskild författ­ning åligger koraraun att sköta, författningens bestäraraelser om kom­raun avse förbundet. Härav följer att förbundsfullraäklige kan antingen utse särskild kristidsnämnd eller uppdra åt annat organ inom förbun­det att vara kristidsnämnd samt att, om förbundsfullmäktige inte vid­tagit någondera åtgärden, förbundets styrelse skall vara kristidsnämnd.

I övriga delar har proraeraorians lagförslag inle föranlett allvarligare erinringar. Jag förordar därför alt de genoraförs även i dessa delar.

I proraeraorian finns även ett förslag till ny kungörelse ora krislids­närander, kungörelse ora upphävande av kungörelsen ora koraraunala krislidsförbund saral förslag till följdändringar i två författningar, sora har korarait till ulan riksdagens raedverkan. Jag koraraer senare alt för Kungl. Maj:t lägga frara förslag till sådana bestäraraelser.

Upphävandet av KFL medför en ändring av redaktionell natur i lagen (1971: 309) ora behörighet för allraän förvaltningsdorastol att pröva vissa mål.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprät­tats förslag till

1.   lag ora lokal kristidsförvaltning,

2.   lag om ändring i allraänna tjänstepUktslagen (1959: 83),

3.   lag ora ändring i lagen (1971: 309) ora behörighet för allmän för­valtningsdomstol att pröva vissa raål.

Sararåd har ägt rura raed chefen för inrikesdeparteraentet beträffande förslaget under 2 och raed chefen för justitiedeparteraenlel beträffande förslaget under 3.

5.2 Specialmotivering till förslaget till lag om lokal kristidsförvaltning

1 §

I denna paragraf, som i sak överensstämraer med innehållet i 1 § KFL, anges under vilka förutsättningar koraraun skall kunna åläggas uppgifter enligt 2 §. Lagen är sålunda med avseende på bestämm.elser­na i 2 § utforraad som fullraaktslag, raedan däreraot lagens övriga be­stäraraelser skall tillärapas perraanent.

Enligt paragrafens andra stycke skall 2 § kunna tillärapas — förutora ora riket koraraer i krig eller krigsfara — även under övriga förhållan­den, då förfogande- och ransoneringslagsliftningen får tiUämpas. Det har därvid ansetts lämpligt alt hänvisa till aUraänna ransoneringslagens beskrivning av dessa förhållanden, raed hänsyn lUl att koraraunernas

 

Prop. 1973:132                                                                    44

raedverkan torde vara raest aktuell vid en raed stöd av näranda lag in­förd reglering. Eftersora raotsvarande bestäraraelse i allraänna förfogan­delagen (1954: 279) är likalydande, hindrar delta inte att koraraunerna åläggs att raedverka i ett fall, när enbari allraänna förfogandelagen är i tillärapnmg. Besläraraelsen innebär vidare alt koraraunema i händelse av prisreglering kan åläggas att medverka vid denna om förhåUandena i landet i och för sig är sådana alt allraänna ransoneringslagen kan sät­tas i tillärapning.

2 §

Paragrafen innehåller bestäraraelser i stora drag ora vUka uppgifter som kan åläggas komraunerna enligt lagen.

Första stycket raotsvarar 2 § KFL, dock att några arbetsraarknads-uppgifter ej föreskrivs i den nya besläraraelsen.

I andra stycket föreskrivs att koramun i den omfattning Kungl. Maj:t bestäraraer skall raedverka vid allraän prisreglering. Besläraraelsen innebär — även ora den saknar direkt raotsvarighet i KFL — inte någol nytt i förhållande lill vad sora gäller i dag ulan utgör närraast ell förtydligande.

3 §

I denna paragraf erinras ora att föreskrifter ora skyldighet att i fredstid vidla förberedelser för folkförsörjningen i kristid finns in­tagna i KBL. Stadgandet saknar direkt motsvarighet i KFL.

Inrättas inte särskild kristidsnämnd redan under normala fredsför­hållanden, bör lärapligen åtminstone ett par av ledamöterna i koraraun­styrelsen eller den närand, sora fått uppdrag alt vara kristidsnärand, sätta sig särskilt in i frågor sora rör den komraunala krislidsförvall­ningen. Någon särskild föreskrift härom i författning har jag inle an­sett erforderlig.

4 §

De uppgifter som åläggs kommunen enligt lagen samt behövlig plan­läggning skall enligt första stycket handhas av kristidsnärand. Stycket raotsvarar i huvudsak 3 § första stycket KFL.

Enligt andra stycket kan koraraun tillsälta särskUd kristidsnärand. Finns ej särskild nämnd skall kommunstyrelsen vara kristidsnämnd. Komraun kan också uppdra åt annat koraraunalt organ att vara kris­tidsnärand. Stycket, som saknar motsvarighet i KFL, innebär att kris­tidsnärand kan utses i fredstid och så snart lagen trätt i kraft.

5 §

Paragrafen innehåller bestämraelser ora val av ledamöter och supp­leanter i särskild kristidsnämnd och ora närandens arbetsforraer ra. ra. Paragrafen har den utforraning, sora är bruklig då nya specialreglerade

 

Prop. 1973:132                                                        45

koraraunala nämnder inrättas. Ulan särskild hänvisning lill 46 § kora­raunallagen gäller alt ledaraöter och suppleanter i kristidsnärand kan få ersättning enligt de grunder som anges i den paragrafen. Viss motsvarig­het till besläraraelserna i förevarande paragraf finns i kungörelsen ora krislidsnärander.

6 §

I denna paragraf erinras ora alt regler ora komraunal krigsorganisa­tion finns i KBL och alt regler ora överflyttning av uppgifter från en koraraunal rayndighet till annan sådan myndighet finns i adrainistrativa fullraaktslagen. Någon direkt raotsvarighet till paragrafen finns ej i KFL, raen 6 § KFL innehåller en bestäraraelse ora att Kungl. Maj:l kan föreskriva att folkförsörjningsuppgifter sora enligt författning an­koraraer på annat koraraunalt organ än kristidsnärand skall orabesörjas av kristidsnärand.

7  §

Koraraunstyrelsen åläggs i denna paragraf tUlsynen över att be­hövlig planläggning kommer till stånd och alt övriga förberedelser vidtas för verksamheten inora koraraunen enligt lagen. Paragrafen saknar di­rekt raotsvarighet i KFL, raen i 13 § KBL finns en liknande föreskrift, som dock endast föreskriver ansvar för förberedelser för koraraunal verksarahet i krig eller vid krigsfara.

Kommunstyrelsen har i planeringsskedet ingen direktivrält gentemot särskild kristidsnämnd eller organ sora fått i uppdrag alt vara kris­tidsnärand. Däreraot har styrelsen en rätt och en skyldighet att ge fackorganet anvisningar. Fackorganet bör naturligtvis även om direktiv-rätt ej föreligger beakta koraraunstyrelsens anvisningar och önskeraål. I verkställighetsskedel kan ju styrelsen efter övergång till krigsorga­nisationen genoradriva sina intentioner.

8 §

Länsstyrelsens ställning som tiUsynsorgan och, när det oundgängligen krävs, järaväl sora ledningsorgan regleras i denna paragraf. Någon raot­svarande bestäraraelse finns ej i KFL utan länsstyrelsens inflytande på den koraraunala krislidsförvallningen garanteras enligt den lagen, sora fraragått av den allmänna raotiveringen, på det sättet att läns­styrelsen kan påverka krislidsnärandens sararaansättning, verksarahels­område ra. m.

9 §

I denna paragraf, sora saknar raotsvarighet i KFL, hänvisas beträf­fande rätten all erhålla statsbidrag för planläggningskostnader lill KBL:s bestäraraelser härora.

 

Prop. 1973:132                                                        46

Några ytterligare regler ora statsbidrag bör enligt rain raening ej tas in i den nya lagen, utan frågorna om ytterligare fördelning mellan stal och kommun av utgiftema för den koraraunala kristidsförvalt­ningen får avgöras genora särskilda bestäraraelser i samband raed att verksamheten behöver utnyttjas.

10 §

Enligt denna paragrafs första stycke, som i huvudsak motsvarar 5 § andra och Iredje punkterna KFL, har länsstyrelse befogenhet att genom vitesföreläggande förmå kommunen att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Det måsle då konstaleras alt komraunen brustit i sina forpUktel­ser, vilket däremot inle behöver vara fallet när länsstyrelsen utövar sin direktivrält enligt 8 §. Länsstyrelsen kan också själv i komraunens ställe vidta den åtgärd, som koraraunen varit skyldig att vidta. I sådant fall kan kostnaden för åtgärden uttas av koraraunen i den raån kommunen ej är berättigad få statsbidrag för åtgärden.

11 §

I denna paragraf upptas bestämraelser om talan raot beslut sora med­delas enligt lagen av kristidsnärand eller länsstyrelse. Vidare föreskrivs att sådana beslut länder lill efterrättelse ulan hinder av besvär, ora inle annat förordnas. Bestämmelser av liknande innehåll finns f. n. intagna i 7 § andra och Iredje styckena KFL och 13 § kungörelsen ora kris­tidsnämnder.

Två remissinstanser, ÖEF och statens jordbruksnärand, har ifrågasatt om inte besvärsbestämmelsen rörande kristidsnämndsbeslut även fort­sättningsvis bör vara intagen i kristidsnärandskungörelsen. Härigenora skulle, anför jordbruksnäranden, besläraraelsen gälla saratliga krislids­närandens beslut. Det kan nämligen tänkas alt kristidsnämnd enligt författning eller genora föreskrifter av Kungl. Maj:t, central rayndig­het eller länsstyrelse blir skyldig fullgöra uppgifter, sora inte kan anses åvila näranden på grund av lagen ora lokal kristidsförvaltning. Be­svärsbestämmelse för närandens beslul i sådana ärenden saknas därför, ora besvärsregierna tas in i lagen i stället för i kungörelsen. Åtrainsto­ne borde, anser jordbruksnäranden, i besvärsparagrafen anges alt talan får föras hos länsstyrelsen raot kristidsnämnds beslul i ärende enligt lagen "eller raed stöd av lagen raeddelad föreskrift".

För egen del anser jag det självklart all beslut av kristidsnärand, sora raeddelals med anledning av att nämnden ålagts ytterligare uppgif­ter genora föreskrifier grundade på lagen, utgör beslul, sora fallals en­ligt lagen och mot vilka besvär får föras enligt denna paragraf. Det Ur därför ej nödvändigt att uttryckligt ange att besvärsbestäraraelsen även avser beslut i 'ärende enligt raed stöd av lagen meddelad föreskrift. Besvärsrätten mot beslut, som fattas av nämnden på grund av åläg-

 

Prop. 1973:132                                                        47

gande enligt annan författning och vilka beslut inte direkt avser folkför­sörjningen, bör regleras i den särskilda författningen. En sådan regle­ring, som kan bli aktuell för kristidsnärand, finns f. ö. redan nu i 45 § allraänna ransoneringslagen. Det är därför inte lämpligt alt besvärs-bestämmelsen tas in i en krislidsnärandskungörelse då ju besläraraelsen i så fall koraraer att omfatta även sistnämnda beslut, för så vill ej un­dantag görs för dessa beslul.

I proraeraorian föreslås alt talan ej får föras raot beslut sora läns­styrelse meddelar i ärende enligt lagen sora genora besvär korarait under länsstyrelsens prövning.

I sitt remissyttrande tar jordbruksnämnden upp denna fråga. Näran­den anför, att under kristiden i anslutning till andra världskriget var besvärsgången kristidsnärand — kristidsstyrelse — livsraedelskorarais-sionen (eller annan central kristidsrayndighet) — Kungl. Maj:t. Detta innebar att den centrala myndighet, sora hade ansvar för ransoneringen och sora hade utfärdat de bestäraraelser sora tiUärapades av den lokala kristidsrayndigheten, också utgjorde besvärsinslans. Fördelen härraed var bl. a. att den centrala myndigheten via besvärsärendena kunde tillse att bestämmelserna tolkades och tillämpades på det sätt som av­selts och att tiUämpningen blev enhetUg i hela landet. Denna betydel­sefulla fördel går man förlustig ora raan låter landets 24 länsstyrelser vara sista besvärsinstans. En sådan konsekvens kan raan, frarahåller nämnden, givetvis acceptera i ett krigsläge, men efiersom beslärarael­serna är avsedda all fungera även i andra fall, exempelvis i ett av­spärrningsläge, bör besvärsgången vara så ordnad alt raan tillgodoser kraven på stadga och enhetlighet i avgörandena. De ärenden varora här är fråga, exerapelvis en tillverkares ansökan ora tilldelning av rå­varor eller en handlandes ansökan ora licens för inköp av varulager, kan vara av raycket stor betydelse för den enskilde. En riralig anord­ning synes härvid vara att besvär över kristidsnärands beslut skall föras hos vederbörande centrala krismyndighet. Härvid får förutsättas att den sistnäranda där ärendets art så kräver inhäralar vederbörande länssty­relses yttrande innan ärendet avgörs. I ett krisläge kan sedan Kungl. Maj:t överföra besvärsprövningen från centralrayndigheten lill läns­styrelserna med slöd av administrativa fullmaktslagen. Enligt nämndens mening bör emellertid i ell krisläge ulan krig även vissa raöjligheter finnas alt föra besvären vidare till Kungl. Maj:t. Erfarenheterna under den senaste kristiden torde ha givit vid handen alt krisrayndighelernas åtgärder kan innebära djupa ingrepp i vikliga raedborgerliga rättigheter och att i saraband härraed behov kan föreligga av en överprövning av myndigheternas beslul.

Med hänsyn till vad jordbruksnäranden anfört har i andra stycket föreskrivits alt talan raot länsstyrelses beslut får föras hos Kungl. Maj:t eller rayndighet sora Kungl. Maj:t bestämraer.

 

Prop. 1973:132                                                        48

12 §

Paragrafen raotsvarar i huvudsak 8 § KFL och erinrar om att Kungl. Maj:t eller myndighet sora Kungl. Maj:t bestäraraer äger raeddela till-lärapningsföreskrifler.

Jag koraraer att i annat sararaanhang föreslå Kungl. Maj:l alt en kungörelse om kristidsnämnder utfärdas.

Slutbestämmelser

Den nya lagen bör träda i kraft och KFL upphöra att gälla den 1 januari 1974.

Den första mandatperioden för ledamöter och suppleanter i särskilt inrättad kristidsnärand bör besläraraas så att överenssläraraelse komraer alt råda med den allmänna raandatliden inora koraraunala närander. En regel härom har tagits in i en slulbestämraelse.

6    Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all antaga förslagen till

1.  lag om lokal kristidsförvaltning,

2.  lag ora ändring i aUraänna tjänstepUktslagen (1959: 83),

3.  lag ora ändring i lagen (1971: 309) ora behörighet för allraän förvaltningsdorastol all pröva vissa raål.

Hinder föreligger inte raot att ärendet behandlas först under riks­dagens höstsession.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga ledaraöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att lill riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga lUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1973:132                                                                    49

Innehåll

Propositionen    ................................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .............................      1

Lagförslag  ........................................................................      2

Förslag till lag om lokal kristidsförvaltning  ....................      2

Förslag till lag om ändring i allraänna tjänstepUktslagen (1959:

83)..................................................................................      4

Förslag lill lag ora ändring i lagen (1971: 309) ora behörighet

för allraän förvaltningsdorastol att pröva vissa raål ......      5

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 raaj 1973.............      8

1       Inledning  .................................................................      8

2       Gällande rätt .............................................................      8

 

2.1    Allmänt    .............................................................      8

2.2    Lagen ora skyldighet för koraraun att fullgöra vissa av krig ra, ra. föranledda arbetsuppgifter (KFL)      ............................................................................ 9

2.3    Kungörelsen ora kristidsnänmder........................    10

2.4    Kungörelsen ora koraraunala kristidsförbund...... .. 11

2.5    Allraänna tjänstepUktslagen   ............................. .. 11

2.6    Bestämraelser ora planläggning och andra förberedelser     11

3   Departeraentsproraeraorian   .................................. .. 12

3.1    Inledning.............................................................. .. 12

3.2    Erfarenheter från första världskriget ................... .. 13

3.3    Planläggningen under raellankrigsåren    ............    15

3.4    Erfarenheterna under och den närraaste tiden efter andra världskriget             16

 

3.4.1    Den lokala kristidsorganisationen särskilt på livs­raedelsorarådet                         16

3.4.2    Prisorabudsorganisalionen under 1940- och 1950-talen                           18

3.5. Tidigare reforraförslag........................................    19

3.5.1    Komraunalrältskoraraitténs förslag  ........... .. 19

3.5.2    ÖEF:s förslag år 1969.................................. .. 21

3.6 Förslag till ny lagstiftning..................................... .. 21

3.6.1    Koraraunal raedverkan vid kristidsförvaltning och regleringen därav                    21

3.6.2    Precisering av koraraunernas skyldigheter ra. ra. ..      23

3.6.3    Organisationen för de koraraunala uppgifterna inora folkförsörjningen               24

3.6.4    Planläggning och andra förberedelser för den kora­raunala verksaraheten inora folkförsörjningen ....                                                                        29

3.6.5    Krigsorganisation ........................................ .. 30

3.6.6    Kostnaderna  för  den  koraraunala  verksaraheten inom folkförsörjnuigen                      31

3.6.7    Personalen för den komraunala verksaraheten ....        32

 

4       Reraissyttrandena   .................................................. .. 33

5       Departeraentschefen  ............................................... .. 38

 

5.1    Allraän motivering................................................    38

5.2    Specialraotivering till förslaget lill lag ora lokal kristids­förvallning                         43

6   Heraställan................................................................    48

MARCUS BOKTR,STOCKHOLM 1973     730300