Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1973                     Prop. 1973:123

Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i tryckfrihetsförord­ningen; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl, Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, för prövning i grundlagsenlig ordning förelägga riksdagen det förslag tiU ändring i tryckfrihetsförord­ningen om vars avlåtande tiil riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåU

1 propositionen föreslås ett stadgande i tryckfrihetsförordningen som innebär att del i lag kan föreskrivas förbud mot kommersiell annons i tryckt skrift i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror.

Vidare innehåller propositionen förslag till stadgande i tryckfrihetsför­ordningen som gör del möjligt alt ingripa mol kreditupplysning i tryckt skrift. I denna del utgör utgångspunkten för förslaget det betänkande som kreditupplysningsutredningen lade fram föregående år. Innebörden av förslaget är att det i lag skall kunna meddelas förbud mol offentliggörande av sådan kreditupplysning i yrkesmässig kredilupplys-ningsverksamhel, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift. Möjlighet öppnas också all i lag föreskriva ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt rättelse av oriktig eller missvisande uppgift.

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123


 


Prop. 1973:123

Förslag till

ändring i tryckfrihetsförordningen*

1 KAP.

Utan hinder av denna förordning gäUer vad i lag är stadgat

1.    om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;

2.    om förbud mot offenthggörande i yrkesmässig kreditupplysnings-verksamhet av kreditupplysning, som innebär otUlbörligt intrång i enskilds personUga integritet eller som innehåUer oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om rättelse av oriktig eUer missvisande uppgift.

' Förordningen omtryckt 1971:273,


 


Prop. 1973:123

Utdrag av protokollet över justitieärenden, håUet inför Hans Maj:t Konungen på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om ändring i tryckfrihetsförordningen och anför.

1 Inledning

Efter bemyndigande av Kungl, Maj:l tillkallades år 1970 sakkunniga' med uppgift att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m. De sakkunniga har antagit namnet massmedieutredningen (MMU). Enligt särskilt uttalande i direktiven skulle i utredningens uppdrag ingå alt närmare ta ställning lUl reklamen i tryckt skrift och därvid söka utforma sådana grundlagsregler alt man dels får möjlighet att ingripa mol reklam och annan marknadsföring av varor, som är skadliga eller på annat sätl olämpliga och vilkas spridning därför bör motverkas, dels får en mera klarläggande reglering än f. n. av möjligheterna att ingripa mol reklam och andra marknadsföringsmeloder, som är all anse som otillbörliga från konsumentsynpunkt. MMU har i betänkandet (SOU 1972:49) Tryckfriheten och reklamen särbehandlat reklamen i tryckt skrift. I betänkandet föreslås vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) i detla hänseende. Förslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

MMU:s belänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgelts av justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÄ), hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen, giftnämnden, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen (SÖ), kommerskollegium, marknadsrådet (numera marknadsdomstolen), näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), statens konsumenlråd, alkoholpolitiska utredningen (APU), reklainulred-ningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges marknadsförbund. Systembolaget AB, AB Vin- och Spritcentralen, Svenska bryggareföreningen. Svenska Tobaks AB, Svenska lobaksbranschföreningen, Läkemedelsinduslriföreningen. Centralförbun­det för alkohol- och narkolikaupplysning. Nationalföreningen för upplys­ning   om   tobakens   skadeverkningar,   lOGT   —   NTO,   nämnden   för

' Justitierådet Sven Romanus, ordförande, numera ambassadören Yngve Möller, riksdagsledamöterna Nils Carlshamre, Sven Gustafsson, Lisa Mattsson och Olle Svensson samt partisekreteraren Gustaf Jonnergård.


 


Prop. 1973:123                                                                       4

granskning av rusdrycksreklam, nämnden för bedömning av läkemedelsin­formation. Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben, Svens­ka journaUstförbundet (sistnämnda tre organisationer genom Pressens samarbetsnämnd). Allmänhetens pressombudsman, Svenska annonsörers förening, Svenska reklambyrå förbundet, Sveriges direktreklamförening, Nykterhetsrörelsens landsförbund och Sveriges författarförbund. RÄ har till sill yttrande fogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskammare i Stockholm, handelskammaren i Öre­bro, handeiskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad samt Skånes handelskammare. Handelskammaren i Stockholm, Skånes handelskamma­re, Sveriges mdustriförbund, Sveriges grossistförbund. Läkemedelsindu­striföreningen, Represenlantföreningen för utländska farmacevtiska indu­strier, nämnden för granskning av rusdrycksreklam, nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, Svenska annonsörers förening och Svenska reklambyrå förbundet har samtliga åberopat ett av Näringslivels delegation för marknadsrätt (NDM) utarbetat yttrande,

Efler bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallades år 1969 sakkunniga' med uppgift att verkställa utredning angående kredilupplysningsverksam-helens former och framlida organisation. De sakkunniga, som har antagit namnet kredilupplysningsutredningen (KUU), har i delbelänkandet (SOU 1972:79) Kreditupplysning och integritet framlagt förslag till lag om kreditupplysning och till ändring i TF, Lagförslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över KUU:s betänkande avgetis av JK, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, CivUförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, riksförsäkringsverket, bankinspektionen, riks­skatteverket, statskontoret, statistiska centralbyrån, kommerskollegium, KO, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, datasamordnings­kommittén, inlegritelsskyddskommitlén, konkurslagskommiltén, kredil-köpkommittén, MMU, offentlighets- och sekrelesslagstiftningskommit-tén, riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför­eningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, postbanken. Svenska försäk­ringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistför­bund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorgani­salion (SHIO), Famäjeföretagens förening, Finansieringsförelagens för­ening. Svenska företagares riksförbund, Svensk industriförening. Indust­rins försvarsbyrå. Kooperativa förbundet. Lantbrukarnas riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers central­organisation. Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges advokatsamfund. Pressens samarbetsnämnd (Publicislklubben, Svenska journalistförbundet

' Landshövdingen Erik Westerlind, ordförande, direktören Per Eric Bolin, riks­dagsledamoten Kurt Hugosson, rättschefen Kurt Malmgren, riksdagsledamoten Lennart Pettersson och direktören Sven G, Svenson,


 


Prop. 1973:123                                                                        5

och Svenska tidningsutgivareföreningen). Tidningarnas telegrambyrå AB (TT), AB Svensk Handelstidning Justitia, Svensk köpmannatidning, Soliditet AB, Kreditregister AB, AB Automatisk kontokonlroll, AB Svensk upplysningstjänst, AB Kundkontroll, Kapital-kontroll AB, AB Balanskontroll och Ackordscenlralen, Kommerskollegium har bifogat yttrande av Handelskamrarnas nämnd, länsstyrelsen i Malmöhus län yttrande från kronofogdemyndigheten i Malmö samt LO yttranden från vissa medlemsförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistför­bund, Sveriges köpmannaförbund, SHIO, SAF och Handelskamrarnas nämnd har avgett ett gemensamt yttrande, tUl vilket även Motorbran­schens riksförbund har anslutit sig. Dessutom har yttranden kommit in från exekutionsväsendets organisationsnämnd och Handelstiänslemanna-förbundets Stockholmsavdelning, vilken bifogat yttrande från bransch­kommittén för inkasso- och juridiska byråer.

Jag anhåller nu att få lill behandling ta upp de av MMU och KUU i de nämnda betänkandena framlagda förslagen till ändringar i TF.


 


Prop. 1973:123

2 Alhnänt om yttrandefriheten i tryckt skrift

Yttrandefriheten i tryckt skrift regleras dels i vår nuvarande regerings­form (RF) dels i TF. I 86 § i vår nuvarande RF slås innebörden av begreppet tryckfrihet fast. Där anges sålunda som grundläggande be­ståndsdelar i tryckfriheten varie medborgares rätt att - utan några av aUmänna organ i förväg lagda hinder - ge ut skrifter, alt för innehållet i skrift kunna åtalas endast inför lagUg domstol och att inte kunna straffas för innehållet i tryckt skrift annat än om delta strider mol tydlig lag (TF). 1 samband med att förslag till ny RF nyligen förelagts riksdagen (prop. 1973:90) har föreslagits att det nämnda stadgandet i vår nuvarande RF, med någon redaktioneU ändring, skall föras över till I kap. 1 § TF.

Mol bakgrunden av det allmänna stadgandet om tryckfriheten utvecklas dess innebörd närmare i TF:s inledande paragraf. Där föreskrivs att det liU säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är i TF meddelade tiU skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar saml meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Det skall också stå envar fritt alt, i alla de fall då ej annat är i TF föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eUer utgivare eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter.

TF bygger på bl. a. den grundläggande principen all censur inte får förekomma. Censurförbudet slås fast i 1 kap, 2 § TF, Där stadgas sålunda att någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning av sädan inte får förekomma. Det är vidare enligt samma lagrum förbjudet för myndighet eller annat allmänt organ alt på grund av skrifts innehåll genom åtgärd som inte äger stöd i TF hindra tryckning eUer utgivning av skriften eUer dess spridning bland allmänheten.

Av 1 kap, 3 § TF framgår att för missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri inte någon får i annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer tilltalas eller dömas lill ansvar eller ersättningsskyldig­het eller skriften konfiskeras eller läggas under beslag. Härmed åsyftas bl. a. bestämmelserna i TF 7:4 som uttömmande anger vad som skaU anses som otillåtet yttrande i tryckt skrift och i och med det utgöra missbruk av tryckfriheten. Vidare avses i TF 1:3 de särskilda bestämmel­serna om ansvarighet i 8 kap,, där del för olika situationer anges vem som skall bära ansvaret för ett tryckfrihetsbrotl. Dessutom avses bestämmel­serna i 9—12 kap, om tiUsyn och åtal, särskilda tvångsmedel, enskilda anspråk och om rättegången i tiyckfrihetsmål.

Enligt 9 kap, I § skall chefen för justitiedepartementet själv eUer genom tryckfrihetsombud vaka över TF:s efterlevnad. För att underlätta kontrollen föreskrivs i 4 kap, 7 § TF alt varie boktryckare är skyldig att


 


Prop. 1973:123                                                                       7

av allt han framställt vid tryckeriet avlämna granskningsexemplar. På varje tryckalster skall vidare enligt 4 kap. 4 § TF utsättas tryckeriets namn eller firma, tryckningsorlen och tryckningsåret. Från dessa bestämmelser görs emellertid undanlag såvitt gäller s. k. bild- eller tillfällighetstryck. Enligt 4 kap. 9 § TF förstås med sådant tryck "vykort och bildalbum, visitkort och nolifikalioner, adresskort, etiketter, blan­ketter, reklam- och emballagetryck samt annat affärslryck ävensom andra sådana tryckalster, allt under förutsättning att på grund av texten eller vad eljest framställes tryckfrihetsmissbruk kan anses uteslutet".


 


Prop. 1973:123

3 Massmedieutredningen

3.1 Bakgmnden tiU massmedieutredningens förslag

Som förut har nämnts har MMU i sitt här aktuella betänkande särbehandlat frågan om reklamen i tryckt skrift. Som bakgrund lill sina förslag till ändringar i TF i detta hänseende har utredningen i betänkandet dels till allmän behandling tagit upp reklamen och dess verkningar dels lämnat en allmän redogörelse för förhållandet mellan TF i nuvarande utformning och reklamen i tryckt skrift. Utredningen har också redogjort för vad som hittills förekommit i fråga om begränsningar av reklam för vissa varor — främst alkoholhaltiga drycker och tobak -och därvid behandlat förhållandet mellan TF och sädana begränsningar. I ett särskilt avsnitt i belänkandet har utredningen vidare behandlat lagen (1970:412) om otillböriig marknadsföring (marknadsföringslagen) och förarbetena lill denna. Enligt min mening bör i detta sammanhang kunna hänvisas liU vad utredningen i de nämnda avseendena har anfört i sill betänkande (SOU 1972:49 s, 14-51).

3.2 Huvuddragen i massmedieutredningens förslag
3.2.1  Allmänna överväganden

Som förut har nämnts har MMU i sitt betänkande UU särskild behandling tagit upp frågan om förhållandet mellan TF och reklamen. I enlighet med sina direktiv har utredningen sökt utforma regler som klarlägger delta förhållande. Som allmän bakgrund till förslagen i det avseendet framhåller utredningen inledningsvis att vid tillkomsten av marknadsföringslagen år 1970 bestämmelserna i lagen såvitt de avser reklam i tryckt skrift inle ansågs stå i strid med TF. Utredningen finner det emellertid mindre tillfredsstäUande att frågan huruvida ett förfarande faUer under TF eller inte på del sättet skall vara beroende av en tolkning av syftet med TF. Utredningen anser därför all i TF bör införas bestämmelser av sådant innehåll att frågan om och i vad mån reklam i tryckt skrift faller under TF kan bedömas med slöd av uttryckliga bestämmelser i TF. Det slår också enligt utredningens mening klart att det inte kan införas totalförbud för reklam för viss vara utan att det företas en ändring i TF.

Utredningens utgångspunkt är att del genom uttryckliga bestämmelser i TF bör klarläggas om och i vilken mån reklam faller under TF, Utredningen framhåller som sin uppfattning att några principiella liinder från tryckfrihetssynpunkl inte föreligger mot all medge ingripanden mot inte bara sådan reklam som faller under marknadsföringslagen utan även viss annan reklam under förutsättning att i TF närmare anges den ram, inom vUken ingripanden skaU få ske. Några betänkligheter från tryckfri­hetsrättsliga  synpunkter  bör  därför  enligt utredningen inte möta att


 


Prop, 1973:123                                                                       9

tiUåta lagstiftning mot reklam för varor som för samhället anses så skadliga eller i övrigt olämpliga att begränsningar i reklamen bör komma till stånd.

Enligt utredningen kan all reklam innehålla vissa informativa eller åsiktsbiidande inslag. Det är därför enligt utredningen av vikt att i TF anges så klart som möjligt under vilka fömtsättningar ingripanden mot reklam i tryckt skrift skall få ske. Härvidlag uppställer utredningen den begränsningen att ingripande inte får ske mol annan reklam än sådan som förekommer i vad utredningen benämner kommersiell annons. Reklam som förekommer i annan form, dvs. framför allt i redaktionell text, faller normall under TF.

Mot denna bakgmnd föreslår utredningen att i 1 kap, TF förs in en ny paragraf, 9 §, enligt vilken det öppnas möjlighet all i lag meddela bestämmelser rörande ingripande mol kommersiell annons som avser alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror (9 § första stycket) eUer som i vissa angivna hänseenden är otillbörlig (9 § andra stycket). Utredningen föreslär ocksä att begreppet kommersiell annons definieras i TF (9 § tredje stycket). Den närmare utformningen av förslagen framgår av . bilaga 1 till detta protokoU.

I fråga om vissa typer av tryckt skrift har utredningen gjort den bedömningen att de i princip helt kan undanlas från TF. Utredningen syftar på sådana tryckalster som typiskt sett inte innefattar tryckfrihets-missbruk. Utredningen föreslår att sådana tryckalster, av utredningen benämnda affärs- eller tillfällighelslryck, inte betraktas som tryckt skrift i TF:s bemärkelse. En bestämmelse härom föreslås intiyta i ett nytt andra stycke i 1 kap, 5 § TF.

3.2.2 Affärs- eller tiUfäUighetslryek

Enligt MMU är det informativa inslaget i tryckta skrifter i vissa fall sådant att det bara främjar kommersiella och andra intressen som inte har med nyhetsförmedlingen eller opinionsbildningen att göra. En stor del av dessa alster har i gällande TF getts en undanlagsstäUning. Det är sädana tryckalster som är att hänföra under begreppet bild- eller tillfällighets-tryck (4 kap, 9 § TF). På dessa alster behöver boktryckaren inte utsätta boktryckeriets namn eller firma, tryckningsort och tryckningsår (4 kap. 4 § TF). Inte heller behöver granskningsexemplar avlämnas (4 kap, 7 § TF). Av praktiska skäl är del enligt utredningens mening lämpligt all helt undanta dessa alster frän TF:s tillämpningsområde.

Utredningens förslag innebär emellertid att inte bara s, k. bUd- eller tillfällighelslryck undanlas från TF:s tillämpningsområde ulan också andra liknande tryckalster, vilka inte heller kan sägas vara inriktade på åsiktsbildning eller nyhetsförmedling. Som exempel på sådana tryckalster nämner utredningen bruksanvisningar, varudeklarationer, kommersiellt reklamtryck och annat sådant handelstryck. Utredningen lanserar beteck­ningen affärs- eller lillfällighelstryck som en gemensam benämning för de tryckalster, som inte bör omfattas av TF:s bestämning av tryckt skrift.


 


Prop. 1973:123                                                                      10

Vid utformningen av definition och exemplifiering av begreppet har utredningen funnit alt huvudvikten måste läggas på den omständigheten att alstren lill sin natur är sådana att tryckfrihetsbrott i princip kan anses uteslutet. Så måste enligt utredningen anses vara fallet med kalendrar, telefonkataloger, matriklar, postgirokataloger, postnummerkalaloger, medlemsförleckningar och andra liknande trycksaker. Med affärs- eller tillfällighetstryck förslås enligt utredningens förslag sålunda vykort, visitkort, blanketter, adresskort, etiketter, emballagetryck, kalaloger och annat affärstryck ävensom andra lUcnande tryckalster. Avgörande för om ett alster som är all hänföra till affärs- eller tillfällighelslryck skall falla utanför TF skaU emellertid vara om alstret är av sådan art att man i princip kan utesluta tryckfrihetsbrotl. Skulle ett tryckfrihetsbrotl kunna förekomma i ett sådant alster, skall alltså TF enligt förslaget vara tillämplig, I del föreslagna lagrummet (1 kap, 5 § andra stycket TF) kommer delta till uttryck genom alt det anges att alster som där avses faller utanför TF endast under förutsättning att del framsiår som uppenbart att det inte innefattar sådant otillåtet yttrande eller otillåtet offentliggörande som avses i 7 kap, TF.

3.2.3  Begreppet kommersiell annons

I fråga om reklamen i tryckt skrift är MMU:s utgångspunkt, som tidigare har nämnts, alt det genom uttryckliga bestämmelser i TF bör klarläggas om och i vilken mån reklam faller inom TF:s tillämpningsområ­de. Utredningens förslag innebär emeUertid all man liksom hittills skall ulan hinder av TF kunna genom lag ingripa mot viss otillbörlig reklam. Vidare skall ulan hinder av TF ingripanden genom lag kunna ske mot reklam, som utan att vara otillbörlig avser alkoholhaltiga drycker och lobaksvaror.

Marknadsföring kan, framhåller utredningen, ske på olika sätt. Av väsentlig betydelse är därvid vilka åtgärder som skall kunna bedömas utanför TF och vilka som bör omfattas av denna. För all undvika ovisshet vid den framtida tillämpningen är det nödvändigt att gränsen blir så tydligt markerad som möjUgt.

I fråga om reklamen för alkohol och tobak uttalar utredningen bl. a. att det inle synes kunna bli lal om alt från TF undanta alla uppgifter i tryckt skrift som avser sådana varor och som kan innebära att konsumtionen av dem främjas. Ett sådant undantag frän TF skulle alltför mycket inskränka möjUgheterna tUl åsiktsbildning och nyhetsförmedling och tryckfriheten skulle därigenom bli beskuren på ett sätt som enligt utredningens mening inle kan accepteras. Enligt utredningen bör det inle ske någon inskränkning som drabbar journalistiken. Gränsen bör dragas så snävt, att endast meddelanden som har rent kommersiell karaktär faller utanför TF.

Också i fråga om reklam som kan anses otillbörlig är utredningen av den uppfattningen alt en begränsning måste ske lill rent affärsmässiga förhållanden. Utredningen redovisar vissa uttalanden i samband med tillkomsten av marknadsföringslagen enligt vilka ingripanden enligt lagens


 


Prop. 1973:123                                                                      11

generalklasul borde begränsas tdl tramslällningar som hade rent kommer­sieUa förhållanden lill föremål, dvs. avsåg en näringsidkares affärsverk­samhet eller där tillhandahållna varor eller tjänster. Däremot borde ingripanden inte kunna göras mol reklam i tryckt skrift, om reklamen var inriktad pä att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka dess allmänna beteende i viss riktning.

Mot bakgrund av att förslaget innehåller bestämmelser om möjligheter till ingripande mot reklamen, som avser att läcka bl. a. vad som stadgas i marknadsföringslagen, måste enligt utredningens mening även begräns­ningen lill rent affärsmässiga förhållanden intagas i TF, efiersom man inle längre kan hänvisa tiU att begränsningen följer av TF:s bestämmelser.

Ordet reklam har, påpekar utredningen, i och för sig en vidsträckt innebörd och kan läcka även orden propaganda och PR. Ingripanden utanför TF bör emellertid inle kunna ske mol allt som skulle kunna betecknas som propaganda eller PR i tryckt skrift. Sålunda bör exempelvis reportage från vinprovningar och restauranger inle kunna förbjudas enligt det föreslagna 1 kap. 9 § första stycket. Över huvud tagel bör enligt utredningen annonser som inle utgör marknadsföring — dvs, inte syftar till avsättning av varor eller tiänster - inte kunna föranleda ingripanden med slöd av undantagsstadgande i TF,

De begränsningar i möjligheterna att vid sidan av TF ingripa mol reklam i tryckt skrift som utredningen anser önskvärda har utredningen funnit böra komma till uttryck i TF genom att hänvisningen lill allmän lag i de föreslagna I kap. 9 § första och andra styckena anges avse endast kommersiell annons. Som förut har nämnts föreslår utredningen att en bestämning av vad som avses med detta begrepp tas in i TF. Kommersiell annons har i utredningens förslag getts innebörden "sådan annons eller därmed jämställt meddelande som syftar tiU all främja avsättning av vara eller tiänst och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tiänst" (1 kap. 9 § tredje stycket).

Med kravet på att meddelandet skall syfta till att främja avsättning av vara eller tiänst avser utredningen vad som enligt marknadsföringslagen utlryckes med att ell förfarande sker "vid marknadsföring av vara eller tiänst". Annonser, vilkas ändamål är alt vinna anslutning till en idé eller lUl religiösa, politiska eller andra ideella sammanslutningar eller lill ideell verksamhet av annat slag tillhör enligt förslaget således del tryckfrihets-rättsligt skyddade området.

Med uttrycket att annons "syftar till" att främja avsättning avser utredningen att ange att det skall krävas ett direkt uppsåt.

Utredningen framhåller att det, för att en annons skall kunna bedömas som kommersiell, också bör krävas all del affärsmässiga syftet framstår som väsentligt. Som kommersiella annonser bör därför inte anses sådan annonsering som främst har andra påtagliga ändamål, t. ex, kommunernas lokaliseringsannonser och luristreklam för landskap eller orter. Annonser som inte har något väsentligt syfte att främja avsättning av varor och tjänster skall alltså enligt utredningens mening endast kunna angripas i de fall TF anger.


 


Prop. 1973:123                                                                      12

Kravet i utredningens förslag att meddelandet skall avse näringsidka­res affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tiänst anknyter, påpekar utredningen, lill den begränsning i marknadsföringslagens räck­vidd som enligt uttalanden vid lagens tillkomst skulle gälla i fräga om lagens tillämpning på tryckta skrifter, ehum detta inte uttryckligen angivits i lagen. Utredningen nämner bl. a. uttalandet att, för att en framställning skulle kunna anses vara av sådan rent kommersiell art all den föll utanför tryckfrihetsområdet, det inte syntes vara tiUräckligt att den faktiskt hade lämnats i rent kommersiellt syfte; en sådan princip ansågs kunna leda till avsevärda inskränkningar i den yttrandefrihet som TF avser att garantera och det förordades därför att ingripanden mot reklam i tryckt skrift begränsades till sådana framställningar som hade rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs, avsåg en näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållna varor och tjänster. Enligt utredningens mening bör det föreslagna rekvisilet ha samma innebörd som del sålunda får anses ha enligt marknadsföringslagen.

Genom kravet all meddelandet skall utgöra annons eller därmed jämställt meddelande dras enligt utredningen en gräns mot den redaktio­nella texten, vilken fortfarande skall vara tryggad av TF:s regler. Även den reklam i vidsträckt bemärkelse som kan innehållas i en redaktionell nyhets- eller informalionsartikel tillhör sålunda enligt utredningen sådant som bör skyddas av TF.

Utredningen framhåller alt man enligt grundreglerna för reklam klart skall kunna skilja mellan annons och annan tidningstext. Eftersom emellertid annonser kan förekomma i förklädd form, har utredningen i sitt förslag använt ullrycket "annons eller därmed jämställt meddelan­de". Meddelandet skall sålunda om det inte har formen av annons kunna anses jämställt därmed, I allmänhet lorde enhgt utredningen inle några större svårigheter föreligga all avgöra meddelandets karaktär. Avgörande bör vara om själva publiceringen av reklamen skett i näringsidkarens intresse.

3.2.4  Reklam för skadliga varor

MMU framhåller all del har varit en väsentlig uppgift för utredningen alt ta ställning till vilka varor som kan anses ha sådan skadlighets- eller olämplighetsgrad att ell grundlagsskydd beträffande reklamen för dem inte bör föreligga. Att genom en allmän bestämmelse i TF medge lagstiftning mot reklam för alla de varuslag som kan komma i fråga är enligt utredningens mening otänkbart. Undantaget i TF måste därför begränsas tiU vissa varor eller varugrupper.

I sitt förslag har utredningen stannat för att föreslå möjlighet lUI ingripanden mol reklam för alkoholhaltiga drycker och lobaksvaror. Utredningen har emellertid övervägt all medge inskränkning i TF:s räckvidd också beträffande andra varor som kan medföra skadeverk­ningar. Aktuella i detla sammanhang har varit läkemedel, bekämpnings­medel, gifter och andra hälsovådliga varor. Reklamen för läkemedel är


 


Prop. 1973:123                                                                      13

emellertid av största värde för t. ex. läkarnas verksamhet och det synes inte utredningen böra komma i fråga all generellt släppa grundlagsskyd­det för läkemedelsreklamen. Liknande synpunkter kan enligt utredningen anläggas på reklamen för bekämpningsmedel och andra hälsovådliga eller skadliga varor. Utredningen pekar också på möjligheten alt, när del gäller t. ex. miljöfarliga varor, förbjuda varorna eller reglera deras försäljning saml påpekar att utredningens förslag möjliggör ingripanden mol s. k. otillbörlig reklam. Delta kommer att lämna visst utrymme för ingripan­den även mot reklam för de nu avsedda varorna. Utredningen har därför stannat för att skäl inle finns att generellt inskränka TF:s räckvidd beträffande reklamen annat än i fråga om alkohol- och tobaksreklamen.

Utredningen har inte ansett sig ha anledning att närmare gå in på de hälsorisker som är förbundna med användningen av tobak och alkohol utan utgår från att det är ett samhällsintresse all denna konsumtion begränsas. De kommersiella intressena måste i fråga om dessa varor vika för de samhälleliga. Utredningen har inte heller närmare gått in på frågan om verkningarna av eventuell reklambegränsning utan anser sig endast ha alt la ställning till om den grundlagsfästa tryckfriheten i förevarande fall gör sig gällande med sådan styrka att den bör hindra samhällets strävanden att begränsa förbrukningen av alkohol och tobak. Utred­ningens överväganden utmynnar i all grundlagsskydd för alkohol- och tobaksreklam bör få stå tUlbaka för önskemålet att hålla konsumtionen av dessa varor tillbaka och att detta kan ske ulan all de bärande principerna i TF frångås. Utredningen har därför föreslagit att TF ändras på sådant säll att lagstiftning om förbud mol eUer begränsning i reklamen för alkohol och tobak kan ske utan hinder av TF.

Utredningen behandlar också frågan om värdet av överenskommelser rörande reklam för alkohol och tobak. Utredningens förslag innebär all beträffande kommersiell annons för alkoholhaltiga drycker och tobak utan hinder av TF skall gälla vad i lag är stadgat. Reklamen för alkohol och tobak i kommersiell annons omfattas således inte av TF, I särskild lagstiftning skall kunna beslutas på dessa områden. Enligt utredningens mening skall emellertid lagstiflningn kunna utformas sä alt statsmakterna lämnar utrymme för myndigheterna alt föranstalta om överenskommel­ser med rätt till sanktioner. Del är då länkbart att överenskommelser blir så effektiva all direkta samhällsingripanden genom straff inte behöver göras.

I fråga om den närmare reglering av reklamen som möjliggöres enligt utredningens förslag till ändring i TF ser utredningen det som nödvändigt att denna sker genom lag och att i själva TF anges den yttre ram inom vilken lagstiftning angående tobaks- och alkoholreklam skall kunna ske. Denna yttre ram bör enligt utredningen å ena sidan inte dras upp så att från TF undanlas alla uppgifter i tryckt skrift som avser sådana varor och som kan innebära att konsumtionen av dem främjas, Ell motsatt tillvägagångssätt skulle alltför mycket inskränka möjligheterna till åsikts­bildning och nyhetsförmedling, A andra sidan är det angeläget all skiljelinjer mellan del område där grundlagsskydd kan undvaras och det


 


Prop. 1973:123                                                                    14

där det skall bestå bestämmes så noggrant som möjligt. Genom att hänvisa lill allmän lag endast i fråga om kommersiell annons anser sig utredningen ha dragit upp en lämplig skiljelinje,

3.2.5  OtiUböriig reklam

Som redan nämnls är MMU av den uppfattningen alt förutsättningarna för ingripande mot otillbörlig reklam vid sidan av TF bör framgå av uttryckliga bestämmelser i TF. Det synes utredningen lämpligt att inle begränsa möjligheterna att ingripa mol otillbörlig reklam enbari till sådan som kan angripas enligt den nu gällande marknadsföringslagen ulan ge fullmakten att ingripa mot otillbörlig reklam en något vidsträcktare innebörd. Annars kunde enligt utredningen befaras att även en förhållan­devis obetydlig ändring i marknadsföringslagen skulle kräva ytterligare ändring i TF.

Marknadsföringslagens generalklausul omfattar endast reklam som är att anse som otillbörlig mot konsumenter eUer näringsidkare. Reklam som från andra synpunkter är otiUbörlig eller olämplig berörs således inte av generalklausulen. Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att utan hinder av TF ingripa mot viss reklam som nu inte kan åtkommas med stöd av marknadsföringslagen.

Utredningen påpekar att det i de internationella grundreglerna för reklam uttalas, att all reklam skall vara förenlig med gällande lag och med goda seder. Ofta kan det emellertid vara svårt att komma tUl rätta med reklam i tryckt skrift som strider mol dessa principer. Sådana avarter bör i och för sig enligt utredningen kunna bli föremål för lagstiftning utan hinder av TF på samma sätl som skett med den reklam som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.

Den av utredningen åsyftade, mol nyssnämnda principer stridande reklamen torde enligt utredningens uppfattning alllid kunna sägas vara oförenlig med god affärssed. Detta begrepp finns redan i marknadsfö­ringslagen. Del utgör där den samlande beteckningen för de internationel­la grundreglerna för reklam, näringslivets opinionsnämnds praxis och de särskilda branschöverenskommelserna är normerande för reklamen, även om de inte kan anses bindande vid bedömningen. Utredningen är medveten om att begreppet god affärssed är tänjbart och att det med tiden kan ändra innebörd. Detta förhållande finner utredningen inle sakna fördelar. En sådan bestämning torde således enligt utredningen vara nödvändig för en praktisk tillämpning. Anknytningen lill de rådande normerna kan f. ö. sägas innebära att näringslivet i viss mån själv bestämmer vilken reklam som är olämplig. Utredningen finner det inte möta något hinder att använda detta uttryck i författningstexten och föreslår därför att i TF införs eit stadgande som innebär att inte bara — som enligt marknadsföringslagen — reklam som är otillbörlig genom alt åsidosätta hänsynen tUl konsumenter eller näringsidkare skall kunna förbjudas eller påtalas utan också reklam som utan all åsidosätta denna hänsyn är otillbörlig genom att strida mot god affärssed.


 


Prop. 1973:123                                                                      15

Utredningens förslag innebär att i allmän lag skall - inom de i TF uppdragna gränserna — kunna ges bestämmelser om t. ex, ett reklamför­buds omfattning, vem som skall kunna göras ansvarig, vitesföreläggande, straff, förverkande och skadestånd. Eftersom del inte blir fråga om tryckfrihetsprocess, skall även förfarandet vid prövningen följa reglerna i allmän lag. SärskUda stadganden skall ocksä kunna meddelas om granskande eller prövande myndigheter och om deras befogenheter. Frånsett regler av nu angivet slag kommer emellertid reklamen enligt utredningens förslag att omfattas av TF. För den händelse i en kommersiell annons förekommer ärekränkning eller annat tryckfrUiets-brott är TF ocksä i sin helhet tillämplig i detta avseende, under förulsättntng dock alt fall som avses i 7 kap. 2 § TF inle föreligger,

3.3 Remissyttrandena över massmedieutredningens förslag 3.3.1   Allmänt

MMU:s förslag om kodifiering av gränsen meUan tryckfrihet och reklam har fåll ett blandat mottagande. Bland de remissinstanser som har funnit förslaget ägnat att läggas tUl grund för lagstiftning eller som inte har funnit något att erinra mol förslaget återfinns Ä, RÄ, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, hovrätten för Övre Norrland, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handels­kainrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, NO och Sveriges köpmanna­förbund. Också enligt Sveriges författarförbund är del lill gagn för tryckfriheten att dess gränser blir uttryckligen angivna.

Kritiska lill den allmänna uppläggningen i utredningens förslag är bl. a, KO, kommerskollegium, marknadsrådet, reklamutredningen, KF, statens konsumentråd, NDM och Sveriges direktreklamförening.

KO vUl för sin del i första hand hävda alt gränsdragningen mellan tryckfrihet och reklam i och för sig har fått en sådan stadga att den kan jämställas med en konstitutionell sedvänja och att någon ändring av TF därför inle skulle vara nödvändig. Liknande synpunkter framförs av marknadsrådet reklamutredningen, KF och NDM.

KO vill inte ifrågasätta det rUviiga i att nu uttryckligen kodifiera gränsen mellan tryckfrihet och reklam. MMU har en annan grunduppfatt-nuig om förhållandet mellan tryckfrihet och reklam än den som enligt KO:s bedömning är historiskt betingad och bekräftad av lagstiftning och rättsutveckling. Utredningen utgår nämligen från all reklam i princip är tryckfrihetsrällsligl skyddad. Såvitt KO kan finna bidrar inte utred­ningens förslag till större klarhet om vad som skall omfattas av del Iryckfrihetsrällsliga skyddet och vad som faller utanför delta skydd. Tvärtom synes utredningens förslag sudda ul den i princip klara gränsen och leda till nya problem och svårigheter, som ytterst kan vara ägnade att skada de vitala intressen som bär upp tryckfriheten. KO kan inte tillstyrka att utredningens förslag läggs till grund för en omarbetning av TF. Ett säll alt lösa den i direktiven givna uppgiften vore enligt KO att i


 


Prop. 1973:123                                                                      16

ett tillägg lill 1 kap. TF ange, all i fråga om kommersiell reklam gäller vad i lag är stadgat. Detta sätt all i TF klargöra på vad sätt och inom vilket område man skall kunna ingripa utan all träda tryckfriheten för när synes KO bäst överensstämma med rådande rättsuppfattning. Till kommersiell reklam synes böra hänföras framställning som används av näringsidkare eller i näringsidkares intresse vid marknadsföring av vara eUer tjänst och som är ägnad att påverka efterfrågan på varan eller tjänsten. Framställningar som enbart är ägnade att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka dess allmänna beteende skulle därmed falla inom Iryckfrihelsområdet,

Marknadsrådet delar MMU:s uppfattning all ett uttryckligt förbud i lag om reklam för vissa angivna varor torde kräva grundlagsändring. Liksom KO finner emellertid marknadsrådel utredningens synsätt — enligt vilket i princip all reklam i tryckt skrift föres under TF — betänkligt både från principiell och praktisk synpunkt. En följd av synsättet är all man i grundlagen tvingas föra in detaljregleringar och undantag från huvudre­geln samt att laborera med ofta oklara begrepp och detinitioner (god affärssed, otillbörlig, kommersiell annons etc), något som bör undvikas i lag av grundlags karaktär. Ett eventuellt önskemål om en precisering av TF:s innebörd såvitt avser reklamen hade lättare kunnat tillgodoses 1. ex. genom införandel av ett stadgande av innebörd att sådana framställningar som har rent kommersiella förhållanden lill föremål hell skall anses undantagna från TF:s tillämpningsområde.

KF är delvis inne på samma linje som KO och marknadsrådel. Förbundet föreslår sålunda att 1 kap. TF kompletteras med en bestäm­melse av innebörd alt utan hinder av förordningen beträffande reklam för rasdrycker och tobak gäller vad i lag är stadgat. KF avstyrker all utredningens förslag i övrigt läggs till grund för lagstiftning och föreslår i stället att del fortsatta arbetet med översyn av TF i delta hänseende inriktas pä ett stadgande som innebär alt utan hinder av förordningen gäller beträffande reklam och annan marknadsföring som har kommer­siella förhållanden till föremål vad i lag stadgas. Inte heller NDM finner alt det nu föreligger någon anledning att i grundlagstexl lösa gränsdrag­ningsfrågan. Kriterierna för denna gränsdragning, sådan den kristalliserats i praxis, är såväl från teoretiska som praktiska synpunkter att föredra framför den som utredningen lanserat i sitt förslag. Samma uppfattning redovisar reklamutredningen, som föreslår att det tills vidare får anslå med en lösning och att problemet bör bli föremål för ytterligare överväganden vid massmedieutredningens fortsatta arbete.

Kommerskollegium ifrågasätter om, från tryckfrihetsrältslig synpunkt, betänkligheter möter att tillåta ingripanden vid sidan av TF, inte bara mol kommersiell annons som innehåller "otillbörligt" meddelande eller reklamerar för skadlig vara, utan mot reklammeddelanden över huvud, som lämnas i form av kommersiell annons. Det förefaller kollegiet rimligt alt samhället ges samma möjligheter alt genom näringslagstiflning påverka det led, som användandet av kommersiell annons i förelagets näringsulövning utgör, som man har i fråga om övriga delar av förelagens


 


Prop. 1973:123                                                                      17

verksamhet. Den av kollegiet förordade, utvidgade möjligheten att genom allmän lag ingripa mot kommersiella annonser bör emellertid inte Omfatta reklammeddelanden för produkter som i sig är tryckfrihelsskyd-dade, exempelvis böcker, tidningar och tidskrifter.

Statens konsumentråd föreslär alt ärendet återförvisas lill utredningen. Enligt rådet ger inte utredningens förslag rörande den kommersiella reklamen tillräckliga möjUgheter alt genom lagstiftning vidta för konsu­menten positiva förändringar i reklamen. Rådet syftar närmast på den alltmer aktualiserade frågan om informationsskyldighet i annonsermgen. Det är enligt rådets uppfattning angeläget att redan nu klargöra humvida informationspUkt och andra bestämmelser kan införas utan nya föränd­ringar i TF. Rådet anser inle att utredningen klarlägger detta problem,

Sveriges marknadsförbund ser utredningens förslag som ett hot mol den grundlagsfästa åsikts- och yttrandefriheten, FrUieten alt framföra en åsikt eiler distribuera ett meddelande bör gälla i lika grad enskilda medborgare, organisationer och företag som politiska partier. Därvid må alla lagliga medel användas — inbegripet reklam och andra former för information om varor och tjänster. En ändring av TF i den av utredningen föreslagna riktningen skulle på ett avgörande säll ändra förutsättningarna för upprätthållandet av denna gmndidé,

3.3.2 Affärs- eUer tillfällighetstryck

Endast ett fåtal remissinstanser har lämnat MMU:s förslag i denna del ulan erinran. Positiva till förslaget är emellertid JK, överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt, hovrätten för Övre Norrland, RSV, APU, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad samt NO.

Flertalet remissinstanser är kritiska till utredningens förslag all särbehandla affärs- och tillfällighelslryck. Kritiken avser tUl övervägande delen det förhållandel att reklam enligt utredningens förslag behandlas olika allt efter det medium, vari reklamen kommer till uttryck. Kommerskollegium, marknadsrådet, KO, statens konsumentråd, reklam­utredningen, NDM, KF, Svenska Tobaks AB, Svenska tobaksbranschför­eningen, nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, Sveriges direktreklamförening och Pressens samarbetsnämnd anför samtliga syn­punkter av innebörd att utrednmgens förslag alt göra skillnad mellan affärs- eller tillfällighetstryck samt annan reklam inte är väl underbyggt. Avgörande bör vara framställningens innehåll.

KO anser det svårförklarligt varför av alla former av tryckt reklam just broschyrer och liknande tryckalster skaU ställas i särställning från tryckfrihetssynpunkt. Reklamen sprids i allmänhet genom olika media och vilken "mix" man väljer bestäms av hur man bedömer att man når bästa effekten inom den kostnadsram som står lill förfogande. Till innehållet kan en reklambroschyr vara alldeles lika en annons eller affisch. Ett och samma reklambudskap kan också utformas olika i skUda media beroende på omständigheterna. Men något sakligt motiv för att ett reklambudskap skall behandlas olika beroende pä mediavalet synes inte

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123


 


Prop. 1973:123                                                                      18

finnas. Inte heUer ur mottagarens synvinkel ter sig en särbehandling av vissa media motiverad. Utifrån de intressen som bär upp TF — skyddet för rätten tUl åsiktsyttringar, opinionsbUdning och nyhetsförmedling — saknas anledning att skilja mellan tryckta reklambroschyrer och reklam i andra tryckta media.

Enligt NDM synes en gränsdragning mellan vad som bör och icke bör anses tryckfrihetspriviligierat kunna ske efter två olika linjer. En möjlighet är sålunda att utgå från den tryckta framställningens yttre form och/eller det medel som används för att kommunicera framställningen (media). En annan möjlighet är att utgå från framställningens innehåll, dess funktion eUer syfte. Utredningen synes enligt NDM ha attraherats av tanken att söka en lösning enligt det förstnämnda alternativet. Enligt vad NDM erfarit under hand menar utredningen att "kommersiell annons" är värd tryckfrihetsrällsligl skydd i princip av del skälet att den vanligen förekommer i ett medium, periodisk skrift, som är och bör vara tryckfrihetsrällsligl privUigieral i övriga delar. En olika behandling av annons och annat innehåll i periodisk skrift skulle kunna öppna möjligheter till bl. a. indirekta ingripanden mol den redaktionella texten. Denna utredningens argumentation är enligt NDM beaktansvärd, Samma argumentation kan emellertid anföras när det gäller alla meddelanden av blandad karaktär. Slutsatsen från utredningens egna utgångspunkter skulle snarast bli att alla meddelanden av blandad karaktär systematiskt hör jämställas med kommersiell annons och i lagtexten bör behandlas på samma sätt som utredningen föreslagit i fråga om kommersiell annons. Men därmed har man i själva verket lämnat alternativet med en gränsdragning efter formella kriterier. Det synes NDM inte möjligt all på allvar göra gällande alt del skulle föreligga någon inneboende olikhet med avseende på framställningens art mellan reklambroschyrer och liknande saml kommersiella annonser. Erfarenheten tyder snarast på att större reklambroschyrer och reklamkataloger oftare än annonser innehåller avsnitt som klart hör under TF:s tillämplighetsområde eller ligger åtminstone i gränsmarkerna till detta, Samma erfarenhet redovisar Sveriges direktreklamförening och reklamutredningen.

Statens konsumentråd pekar på att utredningen som skäl att undanta affärs- eller tillfällighelslryck från TF anför alt dessa inte kan sägas vara inriktade på åsiktsbildning och nyhetsförmedling, Samma skäl bör emellertid enligt konsumenlrådet då ligga till grund för bedömningen av den kommersiella annonseringens förhållande till TF.

KF anser inte alt utredningens förslag bidrar till att skapa klarhet i gränsdragningsfrågan. Den av utredningen föreslagna särbehandlingen av vissa tryckalster försvårar i stället möjligheterna att åstadkomma en klarare gränsdragning mellan vad som materiellt sett bör skyddas enligt TF och vad som kan ligga utanför dennas hägn.

Pressens samarbetsnämnd anser att del principiellt ligger ett värde i all förhandscensur inte får tUlämpas vid utgivningen av affärs- eller tillfällig­hetstryck. Praktiska skäl utgör inte tiUräcklig grund för att undanta desamma från TF:s skydd.


 


Prop. 1973:123                                                                      19

Enligt utredningens förslag anses affärs- eller lUlfällighelslryck inle som skrift "aUt under förutsättning att del framsiår som uppenbart att däri icke innefattas sådant otillåtet yttrande eller olUlåtet offentliggöran­de som avses i 7 kap.". Några remissinstanser uppehåller sig vid innebörden av sistnämnda inskränkning, JK framför farhågor för all den föreslagna bestämmelsen om affärs- eUer tillfällighetstryck kommer att bereda vissa svårigheter i tillämpningen och inbjuda till en alltför extensiv tolkning, 1 den nämnda inskränkningen torde emellertid enligt JK ligga tilhäckhg ledning för det bedömande som ålägges boktryckarna.

Hovrätten för Övre Norrland ställer sig något frågande inför tolkningen av den inskränkande bestämmelsen. Avsikten med tUlägget kan enligt hovrätten vara antingen att tryckalster i alla avseenden skaU falla under TF, om del innehåller något enligt TF förgripligt, eller också att TF:s bestämmelser i skilda ämnen blir tillämpliga på tryckalster endast i viss omfattning eller i vissa avseenden. Det förra alternativet — som emellertid torde kunna utnyUjas otUlbörUgt av tryckalstrets upphovsman — synes närmast stämma överens med stadgandets avfattning, medan den senare tolkningen har visst slöd i motiven. Hovrätten finner del angeläget all varje oklarhet hämtinnan undanröjs.

Marknadsrådet och Sveriges författarförbund finner tilläggsbestämmel­sen i I kap. 5 § andra stycket TF mindre väl övervägd, Marknadsrådel finner det svårt att inse hur utredningens ambition att genom att undanta vissa tryckalster från TF åstadkomma ett klarare Iryckfrihetsbegrepp kan förenas med bestämmelsen all sådant tryck skaU kunna "återföras" till TF om det inte är uppenbart att trycket inte innefattar tryckfrihetsbrott. Den slutliga bedömningen härav måste ju göras i en tryckfrihetsprocess, 1 realiteten innebär delta enligt marknadsrådel att affärs- eller tUlfällighets-tryck återförs till TF i den mån de innehåller sådana element som Iryckfrihetsrällsligt skyddas genom 1:1 TF, Förslaget tiUhandahåller i själva verket på denna punkt ell markant exempel på en föga lUllalande cirkelreglering, Sveriges författarförbund ställer frågan vem som skah göra ifrågavarande bedömning. Den tiänstemän som önskar ingripa polisiärt mot ett alster av delta slag kan alltid utgå från huvudregeln och säga att alstret inle är skrift. Om det därefter visar sig att alstret dock borde ha betraktats som skrift, är skadan ur yttrandefrihetssynpunkt redan skedd. En jämförelse med nuvarande 4 kap. 9 § TF ger aUlså inle alls en rättvisande bild; det som nu framstår som en teknisk fräga som del främst ankommer på boktryckaren att avgöra blir med förslaget en komplicerad central yltranderältsfråga, och förslaget öppnar därmed möjUgheter till ingripanden som inle kan accepteras.

3.3.3 Begreppet kommersieU annons

1 huvudsak positiva lill utredningens förslag i fråga om begreppet kommersiell annons är JK, hovrätten för Övre Norrland, APU och NO.

Ett flertal remissinstanser har emeUertid riklat anmärkningar mot bestämningen av begreppet kommersiell annons. KO anser det således


 


Prop. 1973:123                                                                     20

inadekvat alt använda ordet annons som ett nyckelord, när man är på det klara med all del inte är avgörande om reklamen publiceras som annons eller inte. Det kan enligt KO framhållas alt 2 § marknadsföringslagen har den vidare termen framställning, låt vara att denna där är motiverad av att även muntliga framställningar omfattas,

KO och en ledamot av APU berör vidare bestämningen att annons skall syfta lill all främja avsättningen. KO anser del inte lämpligt alt som en förutsättning uppställa att med "annonsen" finns förbundet ett direkt uppsåt att främja avsättningen av vara eller tiänst. KO erinrar i detta sammanhang om att inget subjektivt rekvisit vägs in i bedömningen enligt 1 § marknadsföringslagen. Alt tolkningen och tillämpningen av 1 § denna lag grundar sig på en rent objektiv bedömning är av grundläggande betydelse för dess funktion. Med den av utredningen föreslagna konstruk­tionen föreligger risk för att ett subjektivt moment dras in i bedöm­ningen. Det kan ske genom att den för ett meddelande ansvarige gör gällande all oavsett om meddelandet skall anses otillbörligt eller ej så har han i vart fall inte haft direkt uppsåt att främja avsättningen av vara eller tiänst. Därmed skulle på KO läggas en bevisbörda som är helt främmande för 1 § marknadsföringslagen. Ledamoten av APU ansluter sig till KO:s uppfattning.

APU.s flesta ledamöter och Systembolaget har en i förhållande till nyssnämnda mening avvikande uppfattning, APU vUl nämligen betona vikten av alt det för alt ett meddelande skall anses som kommersiell annons krävs syfte — dvs, direkt uppsåt - alt främja avsättningen. Det har enligt utredningen förekommit att KO funnit en av Systembolaget inom ramen för den s, k, övergångspropagandan publicerad annons vara att anse som marknadsföring av vin. En motsvarande tolkning av begreppet kommersiell annons skulle medföra all en lagstiftning mot alkoholreklam i form av kommersiella annonser kom att omfatta även nu sagda propaganda, något som utredningen finner klart otillfredsställande. Också Systembolaget hävdar att de annonser som ingår i bolagets propaganda för övergäng från sprit lill alkoholsvagare drycker, främst vin men även öl, inte omfattas av de av utredningen i 1 kap, 9 § TF föreslagna undantagen från gmndlagsskyddet. Denna propaganda syftar enligt bolaget inle till all främja avsättningen av någon vara. All vin och öl nämns och ibland exemplifieras är endast en naturlig konsekvens av att fräga är om övergång från en dryck till en annan. Propagandan kan över huvud tagel inte betecknas som kommersiell. Den är av rent alkoholpoli-tisk natur,

Ryi berör TF.s rättegångsbestämmelser och deras tillämplighet vid överträdelse av reglerna rörande kommersiell annonsering. Som förslaget till I kap. 5 och 9 §§ TF är uppbyggt skall kommersiella annonser omfattas av TF:s regelsystem i den män lag inte stadgar annat. Om sädan ifrågasatt ny lag endast innehåller ett visst förbud samt en straffbestäm­melse för överträdelse av förbudet, kan TF:s rättegångsbestämmelser komma att anses vara tillämpliga på beivrandet av överträdelsen. Av 7 kap, 2 § och 12 kap,  1 § andra stycket TF framgår att mål som rör


 


Prop. 1973:123                                                                      21

tillkännagivande i annons skall handläggas som tryckfrihetsmål i vissa undantagsfall. TUl undanröjande av missförstånd synes det RÄ angeläget att ifrågasatt ny lag också innehåller bestämmelser om åtal och rättegång, lämpligen i form av hänvisning till RB;s allmänna bestämmelser.

Frågan vad som bör gälla beträffande s, k. blandade meddelanden — dvs. framställning som innehåller såväl reklaminslag som inslag av informativ, opinionsbUdande eller nyhetsförmedlande karaktär — berörs av bl, a. KO, NDM, KF, Pressens samarbetsnämnd och Sveriges direkt­reklamförening.

KO framhåller att svårigheter att dra gränsen mellan tryckfrihet och reklam uppkommer främst vid bedömningen av sådana blandade med­delanden som är ägnade både att verka allmänt opinionsbildande eller beteendepåverkande och att främja avsättningen av varor eller tiänster. Från KO:s verksamhet kan som exempel på sådana blandade meddelan­den nämnas reklam som är ägnad både att främja övergången från starkare tUl svagare alkoholdrycker och att öka avsättningen av vin, samt reklam, som är ägnad både all stimulera till mindre skadliga rökvanor och att öka avsättningen av cigarretter. Andra exempel är reklam som syftar till att förmå människor att i ökad utsträckning använda flytvästar eller bilbälten och därmed också är ägnad att främja avsättningen av sådana. 1 den mån sådana meddelanden utgår från annan än den som har kommer­siellt intresse av alt avsätta varorna i fråga — i de nämnda fallen exempelvis socialstyrelsen, sjöfartsverket resp. Irafiksäkerhelsverket -torde det vara klart all framställningarna faller inom Iryckfrihelsområ­det, 1 den mån framställningarna används av producenter eller distributö­rer vid marknadsföring av ifrågavarande varor finns enligt KO olika möjligheter. Antingen kan man försöka faststäUa om framställningen skall anses vara väsentligen opinionsbUdande eller avsältningsfrämjande och med ledning härav bedöma den helt efter tryckfrihetsrättsliga eller efler marknadsföringsrältsliga regler. Eller också kan man försöka sär­skilja de opinionsbildande och de avsältningsfrämjande inslagen i fram­ställningen och bedöma varje inslag enligt sina normer. Enligt KO:s mening är del sistnämnda förfaringssättet riktigt. Det synes också KO som om utredningen är av samma uppfattning. Det kan inle godtas att ingripanden görs med stöd av marknadsföringslagen mot opinionsbildning eller åsiktsyttring i egentlig mening. Men del kan inte heller accepteras att näringsidkare undandrar sig vederhäftighelsbedöinning av reklam genom att delvis ikläda reklamen opinionsbUdningens skepnad.

Enligt NDM är det en allvarlig brist i förslaget att detta inte i själva lagtexten ger anvisningar om hur blandade meddelanden bör behandlas. Motiven synes NDM inte heller helt entydiga i delta ämne. En liknande uppfattning har Sveriges direktreklamförening.

KF har funnit utredningens uttalanden snarast ge vid handen att ett budskaps huvudsakliga syfte skall bli avgörande för hur det i sin helhet skall kunna bedömas. Enligt gällande rätlsuppfaltning torde det enligt förbundet i stället vara möjligt att bedöma delar av en och samma framställning på skUda sätt. Man bör alltså kunna hänföra vissa avsnitt av


 


Prop. 1973:123                                                                     22

ett och samma budskap lill vad som skall anses tryckfrihelsrältsligt skyddat och andra avsnitt tUl vad som skall kunna bedömas enligt marknadsföringslagen.

Också Pressens samarbetsnämnd vill understryka att den i utredningens förslag saknar anvisningar om hur framställningar av blandad karaktär bör behandlas. Nämnden föreslår att 1:9 tredje stycket TF i förslaget ges följande lydelse: "Med kommersiell annons förestås i denna paragraf sådan annons eller därmed jämställt .meddelande som i allt väsentligt syftar till att främja avsättning av vara eller tiänst , , ,", Nämnden ulgår från att utredningens uttalanden om gränsdragningen mellan kommersiell annons och redaktionell text får tolkas så att KO:s, marknadsrådets och andra administrativa myndigheters behörighet samt allmän domstols behörighet utanför tryckfrihetsprocessen begränsas såvitt gäUer reklamåtgärd i tryckt skrift tUl framställning som uppenbarligen saknar betydelse för sådan information och åsiktsbildning, som ingår i den allmänna opinionsbild­ningsprocessen.

3.3.4 Reklam för skadliga varor

Kretsen av skadliga varor

MMU:s förslag att kretsen av de skadliga varor beträffande vilka ingripanden mot reklamen bör bh möjlig begränsas lill alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror har vid remissbehandlingen lämnats utan erinran av det slora flertalet remissinstanser. KO vill emellertid ifrågasätta om det är lämpligt att i grundlag ange vissa bestämda varor, 1 detta hänseende synes utredningen låsa grundlagen vid nuläget. Att stor restriktivitet bör iakttas när fräga uppkommer, om långtgående ingripanden i reklamen för viss vara är givet. Man bör dock enligt KO inte utesluta att starka samhällsintressen kan komma att tala för sådana ingripanden även beträffande andra varor än alkoholhaltiga drycker och tobak. Del synes KO principiellt riktigare att i TF ange de kriterier som måste vara uppfyllda — exempelvis att fråga är om en vara vars användning innebär fara för folkhälsan — för att möjlighet skall öppnas för åtgärder mot annat än otillbörlig reklam. Svenska bryggareföreningen delar emellertid utredningens allvarliga betänkligheter mot tanken att genom en allmän undantagsbestämmelse i TF medge lagstiftning mol reklam för skadliga varor. Enligt föreningen är det föga tilltalande att över huvud tagel undanta några varuslag från TF och därigenom beröva dem grundlags­skyddet beträffande reklamen

En ledamot av APU, som motsätter sig reklamförbud för alkoholhaltiga drycker, finner det konsekvent att medge inskränkning i TF:s räckvidd också för vissa andra varor som kan medföra skadeverk­ningar och som har redovisats i betänkandet, nämUgen läkemedel, bekämpningsmedel samt gifter och andra i giftförordningen avsedda hälsofarliga varor. Det kan enhgt hans mening vara lämpligt att nu klarlägga  förhållandet  mellan  TF  och  gällande   regler  och  praxis  på


 


Prop. 1973:123                                                                      23

läkemedelsområdet genom all från TF:s tillämpning undanta kommersiell annons för läkemedel. Motsvarande bör gälla övriga nämnda hälsofarliga varor. En motsatt uppfattning redovisar socialstyrelsen. Styrelsen delar således utredningens uppfattning att läkemedelsreklamen inte behöver underkastas eventuell särskild lagstiftning. Styrelsen vill dock erinra om all det förekommer viss reklam för läkemedel inle bara i fackpressen ulan även i dags- och populärpressen. Omfattningen därav torde dock vara förhållandevis ringa och huvudsakligen endast avse sådana läkemedel som kan erhållas utan recept och någon anledning till ingripande däremot synes f. n, inle finnas. Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation ger uttryck för en liknande uppfattning. Giftnämnden delar utredningens tankegångar att åtgärder mot hälso- och miljöfarliga varor bör ske via den särskilda lagstiftningen om sådana varor, t, ex, genom förbud mol eller reglering av försäljningen av olika produkter.

Alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror

Ell stort antal myndigheter tillstyrker i princip eller lämnar utan erinran utredningens förslag all möjligheter skapas att ingripa mot kommersiella annonser för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Bland dessa må nämnas JK, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen, RSV, SÖ, marknadsrådet, APU, reklamutredningen, handelskamrarna i Göte­borg, Borås och Karlstad, KF, AB Vin-och Spritcentralen, Centralförbun­det för alkohol- och narkotikaupplysning. Nationalföreningen för upplys­ning om tobakens skadeverkningar, lOGT-NTO, Sveriges direktreklamför­ening och Nykterhetsrörelsens landsförbund.

JK anser del vara särskilt angeläget all en generell inskränkning av TF:s tillämpningsområde i förhållande till reklamen är klart avgränsad. Utredningen har begränsat undantaget till alt gälla lagstiftning om förbud mol eller begränsning i reklamen för alkohol och tobak. Ett på så säll bestämt generellt undantag synes JK kunna godtas.

APU ser med tillfredsställelse att frågan om en reglering av alkohol­reklamen är förenlig med tryckfriheten nu löses lagstiftningsvägen. Även om utredningen inte kunnat ta ställning till några detaljregler för alkoholreklamen har den dock kommit lill den uppfattningen, att en mera ingripande reglering därav än vad som hittills förekommit måste anses påkallad.

Marknadsrådet finner sig kunna godta utredningens ställningstagande att ett totalförbud mot reklam av sprit och tobak och eventuella andra skadliga varor kräver grundlagsändring.

Tveksamma lill förslaget är Systembolaget och nämnden för bedöm­ning av läkemedelsinformation mellan bl. a. NDM, en ledamot av APU, Sveriges köpmannaförbund. Svenska byggareföreningen, Sveriges indu­striförbund, Pressens samarbetsnämnd. Svenska tobaksbranschförening­en. Svenska Tobaks AB och nämnden för granskning av rusdrycksreklam ät kritiska lill utredningens förslag.

NDM tar bl. a. upp frågan om en inskränkning i informationsfriheten


 


Prop. 1973:123                                                                     24

av den art utredningen föreslår är försvarlig från tryckfrihetsrättsliga synpunkter och om ett ingripande mol reklam för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror kan anses som ett rällspoliliskt riktigt grepp. Den från principiell synpunkt viktigaste frågan om awägningen mellan yttrandefri­heten, å ena sidan, och intresset av att kunna dämpa reklamen och därmed efterfrågan på viss fritt saluhållen vara, ä andra sidan, berör utredningen enligt NDM bara helt flyktigt. Det förefaller NDM vidare svårt att motivera varför förbud mot viss skadlig vara skall kunna godtas ur tryckfrihetsrältslig synvinkel, om man med utredningen anser att ett generellt förbud mot reklam för skadUga varor inte kan genomföras.

Tryckfrihetsrätlsliga synpunkter på förslaget lägger också två av RSV.s ledamöter, som föreslår att det föreslagna förfaltningsrummel omformu­leras så att det endast ger möjlighet till en begränsning av hithörande reklam. EU reklamförbud skulle enligt deras mening innebära ett alltför vittgående intrång i den allmänt medborgerliga och speciellt tryckfrihets­rättsliga integriteten på detla område, som inle kan anses påkallat av rådande förhållanden. Liknande uppfattning ger en ledamot av APU uttryck för. En annan ledamot av samma utredning anser att övertygande motivering för en grundlagsändring, som möjUggör ett lagfäst förbud mot alkoholreklamen, saknas.

En del av kritiken mot utredningens förslag bottnar i uppfattningen att man vet mycket Utet om reklamens inverkan på konsumtionen samt att det generellt är bättre att söka uppnå reklambegränsning på basis av frivilliga överenskommelser.

NDM anser det rent principiellt riktigare att inskrida mot själva spridningen och användningen av hälsofarliga varor än att ingripa mot reklamen för dem, eftersom man vet så litet om reklamens inverkan pä konsumtionen. Nämnden för granskning av rusdrycksreklamen anser att utredningens förslag baseras på en allmän, med sakmaterial ej underbyggd bedömning av alkoholhaltiga dryckers skadUghet, Den föreslagna bestäm­melsen framstår för nämnden som en direkt rekommendation i grundlags­form att genomföra lagstiftning som upphäver den nu rådande informa­tionsfriheten pä området genom att helt eller delvis förbjuda reklam för alkoholhaltiga drycker. Det synes nämnden oacceptabelt att en bestäm­melse av grundlagskaraklär föreslås på så lösa grunder. Den riktiga metoden är att man först utreder om och i vad mån en inskränkning i informationsfriheten, när det gäller kommersiell reklam för alkoholhalti­ga drycker eller tobaksvaror, kan väntas medföra en dämpning av alkohol- resp. vjobakskonsumtionen och/eller socialt eller medicinskt önskvärda ändringar i konsumtionsmönslren beträffande dessa varuslag. Resultatet av pågående utredningar, däribland resultatet av APU:s arbete, hade bort avvaktas.

Inte heller Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska Tobaks AB anser att det med säkerhet kan påstås att det för närvarande finns belägg för att ell förbud skulle medverka till en minskning av tobakskonsumtio­nen.

Ett flertal av dem som invänt mot utredningens förslag att reklamens


 


Prop. 1973:123                                                                      25

verkan på konsumtionen är myckel litet känd har också velat göra gällande att ett totalförbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror skulle leda över konkurrens lill andra mindre kontrollerbara marknadsföringsåtgärder. Denna uppfattning redovisas av NDM. Nämn­den för granskning av rusdrycksreklam framhåller att verkan av ett totalt förbud kommer att bli begränsad, Icke-kommersiell information om sådana varor kommer att kunna fortgå oförhindrad. Den icke-kommer­siella informationen kommer vidare antagligen att tillta om den kommer­siella stryps. Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska Tobaks AB år av den uppfattningen att företagen efter ell reklamförbud så snart som möjligt kommer att övergå till nya metoder för sin marknadsföring, bl, a. tili att direkt påverka detaljhandeln och genom denna konsumenterna.

Också Sveriges direktreklamförening och Nykterhetsrörelsens landsför­bund, som båda tillstyrker förslaget, ifrågasätter mot bakgrund av möjligheterna till reklam i propaganda och PR i tryckt skrift om den föreslagna bestämmelsen kommer att nå avselt syfte.

Som redan sagts företräder en del remissinstanser den uppfattningen all begränsningar av reklamen efter frivilliga överenskommelser är att föredra framför lagfäst reklamförbud. Systembolaget, som frän de synpunkter bolagel har all beakta finner alkoholreklamen både onödig och olämplig, tillstyrker i och för sig att åtgärder vidtas för att avskaffa sådan reklam. När del gäller utformningen av dessa åtgärder är det enligt bolagels uppfattning enklast och mest lätthanterligt alt välja den metod som bolagel använder i fråga om starkölet, dvs, avtal mellan partihandlar­na och leverantörerna. Prövningen huruvida en viss åtgärd faller in under reglerna eller ej kan då lösas genom förhandlingar. Den naturliga reaktionen vid överträdelse är att varan inte längre saluförs och ansvaret faller på den verkligt behörige, dvs. producenten av varan. Denna metod torde enligt bolaget vara möjlig utan ändring i TF,

En ledamot av APU är av den uppfattningen att förhållande­na pä området med en relativt tillfredsställande självsanering f, n. inte kan anses påkalla något statligt ingripande. Ledamoten hänför sig härvid till ett yttrande som nämnden för granskning av rusdrycksreklam avgivit till utredningen, vari nämnden anfört bl, a, alt den fortlöpande följt reklamen för vin och sprit och därvid konstaterat att annonsörerna följt de utomrätlsliga normer, som funnits för alkoholreklamen, saml alt enligt nämndens bedömning annonsörerna visat den återhållsamhet och moderation som nykterhetslagkommitle'n förväntat.

Möjligheten att medelst överenskommelser påverka reklamens omfatt­ning och utbredning diskuteras också av Svenska tobaksbranschförening­en och Svenska Tobaks AB som hänvisar till ell uttalande av marknadsrå­det. Enligt delta uttalande finns det anledning alt anta alt erfarenheterna av den nuvarande svenska lagstiftningen kommer alt visa att man utan att tillgripa ett generellt förbud mot lobaksreklamen kan komma till rätta med sådana icke önskvärda effekter av reklamen som främst skulle motivera ett totalförbud. Då lagen om otillbörlig marknadsföring nu är tillämplig skulle den föreslagna bestämmelsen i 1 kap, 9 § första stycket


 


Prop, 1973:123                                                                      26

TF komma all avse huvudsakligen reklam för tobaksvaror, som inte kan anses otillbörlig. Däriämte skulle den ge möjlighet till kvantitativa begränsningar av reklamen. Tobaksbranschen har emellertid visat att den har förståelse även för önskemålet alt nedbringa reklamens omfattning och utbredning. Detta framgår av den branschöverenskommelse som efter samråd med socialstyrelsen har träffals. Liknande synpunkter anförs av Sveriges köpmannaförbund och Sveriges marknadsförbund.

1 fråga om värdet av frivilliga överenskommelser har Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning saml Nykterhetsrörelsens landsför­bund en i förhållande till Systembolaget motsatt uppfattning. Centralför­bundet vill framhålla nödvändigheten av en särskild lagstiftning. Tanken på frivilliga överenskommelser mellan producenter och agenter å ena sidan och samhället å andra sidan bör således avvisas. Effekten av frivilliga överenskommelser torde i detta fall bli väsentligt mindre än vad som kan åstadkommas genom lagstiftning, bl, a. beroende på att frivilliga överenskommelser inte ger tillräckliga möjligheter till effektiva sanktio­ner och att resultatet blir beroende av förelagens samarbetsvilja. Landsförbundet menar att alltför stor betydelse inle bör tillmätas det förhållandet att del under senare lid framkommit åtaganden om reklambegränsning.

En del remissinstanser ifrågasätter om det inte är fullt tillräckligt med ingripanden med slöd av t. ex, marknadsföringslagen, KO, som såsom ett alternativ till utredningens förslag föreslår all i ell tillägg till TF anges alt i fråga om kommersiell reklam gäller vad i lag är stadgat, erinrar således om all utrymme för betydande ingripanden mol reklam och annan marknadsföring av varor som är skadliga redan ges i marknadsföringsla­gen. Sålunda har marknadsrådet i sina av utredningen endast i förbigåen­de nämnda beslut den 18 oktober 1971 förbjudit användandet av visst bildmaterial i cigarrettreklam. Marknadsrådet har samtidigt förklarat bl. a, att en säker utväg att undgå risken för att reklamen främjar uppfattningen om cigarreltrökningen som ett nära nog självfallet inslag i en angenäm samvaro människor emellan synes vara alt mot neutral bakgrund uppvisa cigarrettpaketet eller cigarretterna. Marknadsrådets beslut har i sin tur kunnat läggas till grund för överenskommelser mellan tobaksbranschens företag och KO om cigarrettreklam. Marknadsföringsla­gen har således i tillämpningen fått ett betydande inflytande på utformningen av reklamen för cigarretter. Även reklamen för alkoholhal­tiga drycker och andra hälsovådliga varor kan enligt KO med stöd av marknadsföringslagen hållas på en dämpad nivå, KO har ingripit i ett slort antal fall såvitt gäller reklamen inom dessa sektorer. All reklamen i Sverige i dag på de områden som nu berörts undergått en förändring till del bättre sedan marknadsföringslagen trädde i kraft framstår alldeles klart, inte minst vid en internationell jämförelse. Om allmänna hänsyn anses påkalla ingripanden mot reklamen för hälsovådliga varor utöver dem som nu kan göras med slöd av marknadsföringslagen, bör delta enligt KO ske genom av Kungl. Maj:l och riksdagen stiftad lag, 1 den män det inte rör sig om totalförbud bor del därvid ligga närmast till hands att


 


Prop. 1973:123                                                                      27

utvidga marknadsföringslagens tillämpningsområde.

Svenska bryggareföreningen, Sveriges industriförbund och Pressens samarbetsnämnd ifrågasätter också om del inte är fullt tillräckligt med ingripanden av del slag som möjliggörs genom 1 kap, 9 § andra stycket förslaget till ändring i TF,

Uttrycket alkoholhaltiga drycker har föranlett en del anmärkningar. Utredningens förslag innebär att också reklamen för lättöl skulle kunna undanlas från TF:s tillämpningsområde. Häremot reagerar bl, a, RSV, som anför alt försätining som avses med kungl. förordningen (1955:38) om försäljning av alkoholfria drycker, däribland lättöl, i slort sett är en fri näring och att reklamen för dessa drycker ej ansetts böra underkastas någon begränsning. Den har tvärtom ansetts böra uppmuntras. Del bör därför enligt RSV genom förtydligande i TF:s lagtext klariäggas all lättöl och andra såsom alkoholfria betecknade varor inte är all betrakta som alkoholhaltiga drycker, APU vill som sin uppfattning framhålla alt det ur alkoholpolitisk synpunkt knappast kan anses motiverat att från grund­lagsskyddet undanta reklamen för andra varor än dem som inom alkohollagstiftningen betecknas som "alkoholhaltiga", dvs, drycker med minst 2,25 volymprocent alkohol (för maltdrycker minst 1,8 viktpro­cent). Också KF, Svenska bryggare föreningen och Sveriges industriför­bund motsätter sig förbud eller andra starkt ingripande åtgärder mol reklamen för lättöl och andra lågalkoholhaltiga drycker.

Några remissinstanser anser att möjligheten att ingripa mol förbud mol reklam för skadliga varor inle begränsats snävt nog. KF vill principiellt framhålla att försiktighet bör iakttas vid generellt verkande lagstiftnings­åtgärder rörande reklam, bl. a. därför alt reklam är ell konkurrensmedel som framträder öppet och som är fullt kontrollerbart. Rättsregler som hämmar eller förbjuder reklamen för vissa varor eUer som diskriminerar vissa media kan medföra å ena sidan risk för att vissa förelag gynnas under ell givet marknadsläge medan andra missgynnas och å andra sidan att företag övergår till att använda andra, mindre öppna och kontrollerba­ra konkurrensmedel. Möjligheterna alt i reklam argumentera för övergång från sprit till vin och från rusdrycker till öl bör inle ifrågasättas. En ändring i TF bör enligt KF begränsas till att medge förbud mol reklam för bruksgiflerna sprit och tobak eller möjligen rusdrycker och tobak. Svenska bryggareföreningen och Sveriges industriförbund finner det också naturligt all, om man vill undanta alkoholdrycker från TF, gä på del lagfästa begreppet rusdrycker, varigenom de alkoholsvagare malt­dryckssorterna inte skulle kunna undantas från TF. Enligt deras mening borde gränsen ha dragits än snävare, så att alkoholvarorna begränsats lill spritdrycker.

Med tanke på alt reklam förekommer även för alkoholhaltiga varor som inle är drycker, t. ex, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat såsom hälsovårdsmedel och liknande varor som är avsedda för förtäring men som visat sig kunna medföra medicinska och sociala skador, anser RSV att den föreslagna bestämmelsen bör utvidgas all gälla kommersiell annons för alkoholhaltiga varor. Samma uppfattning redovisar en ledamot av APU.


 


Prop. 1973:123                                                                      28

Ocksä uttrycket tobaksvaror har föranlett några synpunkter. A/uf/o«a/-föreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar framför en från utredningens förslag avvikande mening. Enligt föreningens mening bör till lobaksvaror hänföras också pipor, cigarreltmunslycken och cigarrettpap­per. Förekomsten av tobaksvaror och/eller röksiluationer i annonser för andra varor eller tjänster bör kunna föranleda att annonsen betraktas som lobaksreklain. Föreningen förordar, i enlighet med den norska regering­ens proposition den 9 juni 1972 med förslag lill lobakslag, alt alla annonser där tobaksvaror och/eller röksituationer förekommer i texter eller bilder, som är så utformade att annonsen uppenbart ocksä avser att göra reklam för tobaksvaror av något slag, räknas som tobaksreklam. lOGT-NTO framför liknande synpunkter och framhåller vikten av att en framtida lagstiftning riktad mot alkohol- och tobaksreklamen inte kan kringgås genom en enkel övergäng till mera indirekta reklammetoder. Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska Tobaks AB framhåller att reklamen för en konsumtionsoniläggning lill produkter som man vet eller tror sig vela vara mindre hälsofarliga har varit av stor betydelse. Frän medicinsk synpunkt skulle en övergång till snus vara en fördel. Reklamen för snus kan därför knappast anses som otillbörlig, snarare tvärtom. Det bör vara tillåtet att reklamera för snus som ersättning för tobak som röks och det är inte osannolikt all denna reklam kan ha en viss verkan.

3,3,5  OtUlbörlig reklam

Ätskilliga remissinstanser uppehåller sig vid 1 kap, 9 § andra stycket TF i MMU:s förslag och dess förhållande till marknadsföringslagen. Bland dem som finner utredningens förslag till ram för särskild lagstiftning rörande otillbörlig kommersiell annons lämpligt avvägt eller godtagbart hör överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt, RSV och Pressens samarbetsnämnd.

Flertalet av dem som yttrat sig över utredningens förslag i denna del anmärker att undanlagets ram är någol vidare än som direkt betingas av den nuvarande marknadsföringslagens bestämmelser. Enligt en mening som kommer till uttryck i flera yttranden kan det starkt ifrågasättas om denna längre gående undantagsbestämmelse bör genomföras, eftersom begreppen god affärssed och otillbörlig kan vara myckel svåra att definiera och regeln därför kan ge upphov till avsevärda svårigheter i den praktiska tillämpningen.

i några remissyttranden har frågan om den av utredningen föreslagna utformningen av grundlagsstadgandet försvårar kommande lagstiftning angående kommersiell masskommunikation berörts. KO finner del tveksamt om man med den av utredningen föreslagna utformningen av 1 kap, 9 § andra stycket TF kan ställa vidgade krav på upplysningar i reklam och marknadsföring, exempelvis i form av obligatoriska varu­deklarationer. AU öka dessa krav strider enligt KO:s mening på intet sätt mot de intressen som bär upp tryckfriheten. Men ju mer kraven skärps i delta avseende desto mer osäkert blir det om de ryms inom det tämligen


 


Prop, 1973:123                                                                      29

snävt formulerade otillbörlighelsrekvisilel i utredningens förslag. KO finner del inte rimligt att försvåra den utveckling av konsumentpolitiken som kan bedömas som önskvärd från allmän synpunkt genom alt ge grundlagen en utformning som i huvudsak anknyter till dagsläget.

Reklamutredningen påpekar att den i sitt arbete haralt överväga bl. a. möjligheterna till all genom t, ex. speciallagstiftning om informations­skyldighet uppnå en mer informativ reklam samt att frågan om att göra varudeklaration obligatorisk på vissa områden är föremål för särskild utredning. Såväl reklamulredningen som kommerskollegium ifrågasätter om speciallagstiftning av här avsett slag är förenlig eller möjlig med den utformning som massniedieulredningen gett sitt lagförslag. Enligt reklam-utredningens mening är det angeläget alt ställning lill grundlagsförslaget inte tas förrän rektamutredningens belänkande föreligger. Statens konsu­mentråd ser det som angelägel att det redan nu klargörs huruvida informationsplikt och andra bestämmelser kan införas utan nya föränd­ringar i TF. Konsumenlrådet anser inte alt utredningen klarlägger delta problem. Enligt KF kan en i lag vidgad informationsplikt i fråga om varor och tjänster omöjliggöras genom utredningens förslag.


 


Prop. 1973:123                                                       30

4 Kredilupplysningsutredningen

4.1  Huvuddragen i kreditupplysningsutredningens förslag

KUU framhåller att kreditupplysningsverksamheten är av stor vikt för kreditgivningen i samhället. Verksamheten har betydelse inte bara för enskilda kreditgivare, eftersom eventuella kreditförluster ytterst går ut över kredittagare och konsumenter i form av fördyringar. Även samhället som helhet har ett starkt intresse av att kreditgivningen fungerar så friktionsfritt som möjligt. Enligt KUU måste därför ett grundläggande krav på kreditupplysningsverksamhelen vara att den på ett effektivt sätl fyller sin kreditskyddande funktion. Delta anges innebära framför allt att den information som lämnas skall vara relevant, korrekt och tillräcklig för kreditgivarens bedömning samt all råd och omdömen skall vara rättvisande.

Mol behovet av en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet ställer KUU enskilda personers och företags behov av skydd mot att verksamheten leder till alltför långtgående avslöjanden av deras förhållan­den. För en kreditsökande är kreditupplysningsverksamheten visserligen av intresse genom dess betydelse för hans möjlighet att få kredit men verksamheten kan medföra vissa icke önskvärda biverkningar. Framför allt föreligger för enskilda personer risk för alt den information, som används i verksamheten och sorn kan avse både ekonomiska förhållanden och förhållanden av mer personlig natur, kan leda lill otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

Vid sin behandling av de integriletsproblem som aktualiseras i kreditupplysningsverksamheten fäster KUU särskilt uppmärksamheten på all verksamheten medför omfattande regislerbildningar och att den tekniska utvecklingen på informationsområdet, framför allt den ökande användningen av ADB-teknik, gör det möjligt all allt effektivare utnyttja den information om enskilda som samhället tillhandahåller. Visserligen används ADB-tekniken f. n, endast i begränsad omfattning i kredilupplys-ningsbranschen, men del finns enligt KUU anledning räkna med att ADB i allt större utsträckning kommer att las i bruk även på detta område. Utredningen erinrar om all den vidsträckta offentlighetsprincipen ger möjlighet att hämta betydande mängder kredilinformalion från myndig­heter och andra offentliga organ. Vidare påpekar utredningen all integritetsproblemen i kreditupplysningsverksamhelen accentueras ge­nom kreditgivningens utveckling mol alltmer omfattande konsumtions-krediter i form av avbetalnings- och konlokrediler.

Mot den angivna bakgrunden föreslär KUU en lag om kreditupplys­ning, vilken framför allt syftar till att skapa garantier mot otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet. 1 fråga om kreditupplysnings-verksamhet som bedrivs på annat sätt än genom offentliggörande av uppgifter i tryckt skrift innebiir förslaget i huvudsak följande. Sådan verksamhet skall få drivas endast av den som har fått tillstånd av Kungl.


 


Prop. 1973:123                                                                      31

Maj:t. Beträffande information om privatpersoner skall gälla vissa begränsningar i fråga om såväl utlämnande som insamling och lagring av uppgifter. Begränsningarna gäller dels uppgifter om personliga förhåUan­den av särskilt ömtålig natur, t, ex. brottslighet, alkoholmissbruk och sjukdomar, dels uppgifter om påstådda betalningsförsummelser som inte är fastställda i rättslig ordning, t. ex, ansökningar om belalningsföreläg­gande och lagsökning, och dels uppgifter om förhållanden som ligger mer än tre, i vissa fall fem, år tillbaka i tiden. Både enskilda och förelag skall ha rätt att få del av innehållet i de uppgifter som finns lagrade om dem hos den som driver kreditupplysningsverksamhet och i viss utsträckning också av utlämnade kreditupplysningar. 1 anslutning härtill föreslås en regel om skyldighet all rätta felaktiga uppgifter. Den som driver kreditupplysningsverksamhel skall vara ersätiningsskyldig för skada som tillfogas enskild genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet liksom för skada som åsamkas enskild eller juridisk person genom alt oriktig uppgift lämnas om denne. För del förra fallet skall ersättnings­skyldighet gälla även om skadan inte har uppkommit genom oaktsamhet. För det senare fallet föreslås att skadeståndsskyldighet inle skall föreligga om verksamhetens utövare kan visa all tillbörlig omsorg och varsamhet har iakttagits, Kreditupplysningsverksamhel skall slå under tillsyn av en kreditupplysningsnämnd. Denna föreslås få befogenhet att företa inspek­tion hos den som driver sådan verksamhet och alt meddela de föreskrifier och förbud som behövs för tillsynens genomförande och alt därvid förelägga vite.

Utöver nu angivna bestämmelser föreslär KUU bl. a, regler om kontroll av att kreditupplysning om enskild person inte lämnas ut till annan än den som har ett legitimt behov av sådan upplysning, om tystnadsplikt för anställda i kreditupplysningsverksamhel, om förbud mot överlåtelse av register ulan tillstånd och om rätt för enskild person alt förbjuda att kreditupplysning lämnas om honom.

4.2 Kreditupplysningsutredningens förslag beträffande kreditupplys­ningspublikationer

KUU lämnar en översikt över de kreditupplysningspublikationer som finns i Sverige och konstaterar alt uppgifter som kan användas för kredilbedömning förekommer i ett flertal olikartade publikationer. Med kreditupplysning avses enligt utredningens definition uppgift, omdöme eller råd som yrkesmässigt lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseen­de. Sådana uppgifter förekommer i dagstidningar. Post- och Inrikes Tidningar, taxeringskalendrar m. m. Av större intresse i sammanhanget är emellertid de publikationer som mer direkt syftar till kreditupplysnings-verksamhet och som framför allt innehåller uppgifter om betalningsan­märkningar. De vanligast förekommande tidskrifterna med sådant syfte är Svensk Handelstidning Justitia, Svensk Köpmannatidning och Svensk Affärstidning. Dessutom förekommer ell antal kreditupplysningsoublika-


 


Prop. 1973:123                                                                      32

tioner sotn utges av företag eller sammanslutningar som samtidigt sysslar med annan verksamhet, t. ex. kreditupplysnings- och inkassoföretag och köpmannaföreningar. Vissa av dessa skrifter utges vecko- eller månadsvis medan andra utkommer en gång per år. En del mindre pubUkationer utges i stencilerat skick.

Efter en diskussion av frågan om tryckta kreditupplysningspublika­tioner faller inom det av TF skyddade området konstaterar KUU att så är fallet och alt reglering av sådana skrifter kräver ändring i TF, Utredningen anför att behovet av en sådan ändring får ses mol bakgrund av den reglering utredningen funnit erforderlig i fråga om andra former av kreditupplysning, dvs. individuell kreditupplysning och kreditbevak­ning. Enligt KUU kan det befaras all en reglering som endast omfattade upplysningar av dessa slag skulle leda till att behovet av kredilupplys-ningsservice i allt större utsträckning tillgodosågs genom oreglerad publikationsverksamhet med åtföljande ökade risker framför allt för den personliga integriteten. KUU poängterar därför starkt att även tryckta publikationer måste omfattas av regleringen för att förslaget skall få eftersträvad effekt,

KUU understryker all den reglering som är erforderlig i fråga om tryckta kredilupplysningspublikationer måste präglas av största möjliga hänsynstagande till tryckfriheten. Med denna utgångspunkt föreslår KUU att kreditupplysningsverksamhel som sker genom tryckt skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, inte skall omfattas av den föreslag­na koncessionsregleringen. Sådan verksamhet bör nämligen enligt KUU inte vara föremål för den förprövning som karakteriserar koncessionssys­temet och som skulle komma i konflikt med censurförbudet i 1 kap. 2 § TF, Utredningen påpekar att del föreslagna undantaget från koncessions­regleringen dock inte gäller sådana kreditupplysningspublikationer som faller utanför TF, I, ex. stencilerade listor över betalningsanmärkningar.

Samma regler om förbud mot viss kreditinformation och skadestånds­skyldighet föreslås gälla för tryckta kredilupplysningspublikationer som för annan kreditupplysningsverksamhel. Detsamma gäller rättelse av felaktiga uppgifter. KUU understryker alt effektiva rättelserutiner är av särskilt stor betydelse med hänsyn till publikationernas slora spridning. Om någon påslår alt en uppgift i en publikation är oriktig eller missvisande, måste del enligt utredningen åligga den för publikationen ansvarige att utan dröjsmål utreda förhållandet och rätta föreliggande fel genom tydlig dementi i publikationen. Utredningen föreslår vidare att bestämmelserna om förbud mot överlåtelse av register utan tillständ, om tystnadsplikt och om tillsyn av kreditupplysningsnämnden skall gälla ocksä publikationerna. Däremot föreslås inte någon motsvarighet lill reglerna om den enskildes rätt lill insyn i form av rätt lill regislerbesked och kopia av utlämnad kreditupplysning. KUU menar alt det inle rimligen kan komma i fråga alt ålägga den som ansvarar för en tryckt publikation all särskilt underrätta alla som upptas i denna. Det är enligt utredningens mening inte heller lämpligt att den enskilde ges rätt all erhålla registerbesked pä särskild begäran. En sådan rätt kunde nämligen


 


Prop. 1973:123                                                                    33

leda lill ett ekonomiskt betungande tvång att enbart för delta ändamål lägga upp register över alla som förekommer i publikationen, KUU föreslår ime någon regel om legitimitetskontroll i fråga om tryckta publikationer, efiersom en sådan skulle vara svår att genomföra. Inte heller föreslås i fråga om tryckt skrift någon bestämmelse om möjlighet för den enskilde att förbjuda all kreditupplysning lämnas om honom,

KUU har övervägt olika tekniska lösningar för regleringen av tryckta kredilupplysningspublikationer. Bl, a, har man prövat möjligheten att anknyta regleringen till bestämmelserna om tryckfrihetsbrotl i 7 kap. TF. Detta alternativ har emellertid förkastats av utredningen som anser all en sådan anknytning inte är förenUg med innehållet i de regler som föreslås för publikationerna och alt anknytningen skulle ge reglerna en begränsad effekt. Enligt KUU:s mening måste en reglering av kreditupplysnings-' publikationerna ske i särskild lag.

KUU föreslår därför att del sist i 1 kap. TF införs en ny paragraf av följande lydelse: "Utan hinder av denna förordning må i lag meddelas särskilda bestämmelser beträffande yrkesmässig kreditupplysningsverk­samhel, bedriven genom tryckt skrift,"

Med yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel avser KUU sådan kre­ditupplysningsverksamhet som drivs i förvärvssyfte eller eljesl i mera betydande omfattning. Utredningen framhåller att den föreslagna regle­ringen av tryckta skrifter endast gäller sådana publikationer som utges i kreditupplysande syfte. Del är enligt utredningen av stor vikt att regleringen inte träffar tryckt skrift som utges i mer allmänt informeran­de syfte. Utanför regleringen faller sålunda enhgt förslaget bl. a, sådana tillfälliga meddelanden om inträffade konkurser o, d. som förekommer i dagstidningar.

4.3 Remissyttrandena över kreditupplysningsutredningens förslag

4.3.1   Allmänt

Fierlalet remissinstanser ställer sig positiva till all en reglering av kreditupplysningsverksamheten sker efter i huvudsak de riktlinjer KUU har dragit upp. Från några håll, bl. a. Sveriges advokatsamfund och näringslivet, framförs emellertid relativt kraftig kriiik, bl. a. mot förslaget att del skall krävas tillslånd för alt driva kreditupplysningsverksamhet. Man menar all utredningen inle visat att det föreligger sådana missförhål­landen med nuvarande ordning att det ler sig påkallat med inskränkning i den fria elableringsrälten. Det övervägande antalet remissinstanser hälsar med tillfredsställelse all del föreslås regler om förbud mol viss information, om insyn, tillsyn och skadestånd, även om viss kritik framförs mot den närmare utformningen av bestämmelserna. Sålunda anser flera remissinstanser att de föreslagna reglerna om förbud mot viss

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123


 


Prop. 1973:123                                                                      34

information och om den enskildes rätt lill insyn är alltför vittgående samt att den föreslagna regeln om strikt ansvar för skada som vållats genom otillbörligt intrång i personlig integritet är alltför sträng.

4.3.2 KreditupplysningsutrednJngens  förslag  beträffande   kredilupplys­ningspublikationer

KUU:s förslag lill reglering av kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom tryckt skrift behandlas endast av ell mindre antal remissinstanser.

Förslaget lill ändring i TF tillstyrks av KO och lämnas uttryckligen utan erinran av Svenska bankföreningen. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller alt förslaget innebär en principiellt myckel betydelsefull nyhet i tryckfrihetslagstiftningen så lill vida att det innefattar ett avsteg från principen att ansvar för innehållet i tryckt skrift inte kan utkrävas i annan ordning eller i annat fall än som direkt anges i TF. Länsstyrelsen hyser betänkligheter mot en sådan uppluckring av en grundläggande tryckfrihelsrättslig princip men anser sig inte böra motsätta sig en lagstiftning enligt de riktlinjer KUU har förordat. Länsstyrelsen påpekar all den avsedda regleringen av kreditupplysningsverksamhelen i väsentliga delar kunde komma att förfela sitt syfte om den inte omfattade kreditupplysning genom tryckt skrift. Länsstyrelsen understryker också att de föreslagna inskränkningarna inte är sådana att de kan påverka den fria åsiktsbildningen genom tryckt skrift. Också kreditköpkommittén anser att det intrång i tryckfriheten som förorsakas genom den föreslagna ändringen i TF måste godtas mot bakgrund av de viktiga intressen som därigenom erhåller skydd. JO anför all skilda uppfattningar kan hysas om lämpligheten av att nagga tryckfriheten i kanten lill förmån för kredilupplysningskonlrollen men menar alt KUU har anfört bärkraftiga skäl för sitt förslag. JO påpekar.vidare alt det kan diskuteras hur den erforderliga bestämmelsen i TF skall formuleras och i vilket kapitel den skall placeras men förklarar sig inte ha någon avgörande invändning mot KUU:s förslag i dessa avseenden,

MMU avstyrker den föreslagna bestämmelsen i TF och anför som motivering härför i huvudsak följande. Varje begränsning av TF:s tillämpningsområde betyder en inskränkning av tryckfriheten, och åtgärder av detla slag är alllid ägnade all väcka betänkligheter. Om nu för ell specialområde — kreditupplysningsverksamhet — undantag görs från TF;s exklusivitet med hänsyn till behovet av inlegriletsskydd, kan det med skäl befaras all, när ytterligare bestämmelser om inlegriletsskydd blir aktuella på andra områden, dessa också skulle ifrågasättas skola gälla utanför TF, Härigenom skulle emellertid ett av de väsentliga momenten i TF undermineras, Awägningen mellan pressens allmänna informations-rätt, å ena sidan, och den enskildes behov av skydd mol inlegritetskränk-ningar genom uppgifter i pressen, å andra sidan, är en av TF:s viktigaste uppgifter. Om begränsningar i pressens allmänna informationsrätl erford-


 


Prop. 1973:123                                                                      35

ras, har dessa sin naturliga plats i 7 kap, TF. Angelägenheten all upprätthålla grundsaisen om pressens allmänna informationsrätl är enligt MMU:s mening av sådan samhällelig vikt, att någol undanlag från TF:s exklusivitet inte bör göras beträffande kreditupplysningspublikationerna, MMU påpekar i detla sammanhang alt kreditupplysningar som publiceras i tryckt skrift av naturliga skäl har en betydUgt mer begränsad karaktär än andra former av kreditupplysning. Med anledning av KUU:s farhågor för att en reglering, som inte omfattar kreditupplysningspublikationerna, skulle leda lill att behovet av kreditupplysningar i ökad utsträckning skulle tillgodoses genom oreglerad publikationsverksamhet hänvisar MMU lill reglerna om ansvar och skadestånd för förtal, vilka enligt MMU torde erbjuda tillräckliga möjUgheter alt ingripa mol kränkningar av enskildas integritet genom uppgifter i tryckt skrift, MMU framhåller i fråga om ansvar för förtal särskilt all, om det beträffande kreditupplysning annorledes än genom tryckt skrift infördes ell förbud mol kreditupplys­ningar om personliga förhållanden av ömtålig natur m, m., det uppenbar­Ugen inte skulle kunna anses att offentliggörande av sådana uppgifter i tryckt skrift skulle vara straffritl på grund av att del vore försvarligt att lämna uppgift i saken med hänsyn lill del allmänna intresset av kreditupplysningsverksamhet. Om vissa former av kreditupplysning för­bjöds genom en reglering som inte omfattade tryckta skrifter, skulle man enligt MMU kunna räkna med att motsvarande uppgifter i tryckt skrift skulle bU föremål för pressens självsanerande verksamhet,

JK varken tillstyrker eller avstyrker förslaget om reglering av kredit­upplysningsverksamhel genom tryckt skrift men ullalar att en lösning sådan som den föreslagna kräver en klar avgränsning av del område som undanlas från TF:s grundlagsskydd och alt denna avgränsning bör komma till tydligt uttryck i TF. Enligt JK:s mening synes KUU:s förslag inte medföra en tillfredsställande avgränsning av del grundlagsskyddade området. Även MMU understryker betydelsen av att ett eventuellt undantag frän TF:s exklusivitet noggrant anges i själva TF och att det där direkt anges i vilka hänseenden grundlagsskyddet hävs, MMU påpekar att med det av KUU föreslagna stadgandet i TF skulle exempelvis kunna föreskrivas tillståndstvång för kreditupplysningsverksamhel i tidningar, eftersom förslaget innebär att grundlagsskyddet hävs i detta avseende, MMU framhåller vidare att den föreslagna bestämmelsen i TF i och för sig torde medge all förhandscensur införs beträffande tryckt skrift som omfattas av undantaget från TF:s exklusivitet. Del synes enligt MMU oklart om KUU avsett all förhandscensur skulle kunna förekomma, men de föreslagna bestämmelserna om kreditupplysningsnämndens tillsyn torde lämna visst utrymme för censur, något som MMU finner synnerli­gen betänkligt. Enligt MMU:s mening finns del inle anledning awika från principen att den kontroll av tryckta skrifter som kan komma i fråga skall ske i form av granskning i efterhand. Del är tvärtom enligt MMU synnerligen betydelsefullt att denna princip upprätthålls.

Flera andra remissinstanser tar upp frågan om tillslånd till kreditupp­lysningsverksamhel genom tryckt skrift. Pressens samarbetsnämnd och


 


Prop, 1973:123                                                                     36

TT hälsar med tillfredsställelse förslaget att koncession inte skall krävas för sådan verksamhet. Samma inställning har JO, som liksom MMU påpekar all den föreslagna utformningen av stadgandet i 1 kap. TF gör det möjligt att underkasta yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel genom tryckt skrift tillslåndstvång. Ett sådant tillslåndstvång skulle enligt JO innebära ett alltför stötande avsteg från 86 § regeringsformen och TF:s censurförbud, KO har i denna fråga en mindre restriktiv inställning. Han erinrar om alt förhållandena i fråga om kreditupplys­ningspublikationer på flera viktiga punkter skiljer sig från annan kreditupplysningsverksamhel. Det är sålunda omöjligt all kontrollera hur den publicerade informationen används och om den som tar del av en sådan publikation har ett godtagbart behov av innehållet i denna. Och det ter sig i fråga om publikationerna inle naturligt att ge särskilda regler om insynsrätt för den enskilde. Dessa förhållanden medför enligt KO all man har anledning att på andra sätt säkra att kreditupplysning genom tryckt skrift inte kommer i konflikt med intresset av inlegriletsskydd. Mot bakgrund härav ifrågasätter KO om inle koncession bör uppställas som villkor för kreditupplysningsverksamhet också genom tryckt skrift.

Frågan om gränsdragningen mellan kreditupplysningspublikationer och andra tryckta skrifter tas upp av flera remissinstanser, MMU pekar på all det i tidningarna, särskilt på de s, k, konsumentsidorna, förekommer en mångfald olika uppgifter och uttalanden som rör såväl enskildas som förelags kredilvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Innebörden av KUU:s förslag på denna punkt är inle fullt klar enligt MMU, som understryker all något undantag från TF:s exklusivitet inte bör ske beträffande sådana uppgifter i pressen och alt delta bör framgå direkt av TF, Enligt MMU:s mening bör ett eventuellt undantag från TF begränsas till tryckt skrift som till huvudsaklig del innefattar verksamhet för kreditupplysning. MMU anser alt det i TF ocksä bör anges vad som avses med kreditupplysning. I detta sammanhang framhåller MMU att, om den som utger en kredilupplysningspublikation bedriver kreditupplysningsverksamhet även i annan form, verksamheten i denna del inte faller under TF utan omfattas av regleringen i den särskilda lagen.

Även Pressens samarbetsnämnd, med vilken TT instämmer, anser all bestämmelserna om gränsen mellan kreditupplysningspublikationer och andra tryckta skrifter bör ges en klarare formulering. Nämnden föreslår att stadgandet i 1 kap, TF får följande lydelse: "Utan hinder av denna förordning må i lag meddelas särskilda bestämmelser beträffande yrkes­mässig kredilupplysningsverksamhet i sådan tryckt skrift eller del av denna, där verksamheten bedrives, om skriften har verksamheten till väsentligt syfte." Svensk Handelstidning Justitia intar en motsatt ståndpunkt och anser all samma regler bör gälla för kreditupplysnings-publikationer och för andra tryckta skrifter. Tidningen förklarar sig inte kunna se något bärande skäl för all seriös kreditupplysningsverksamhel av del slag tidningen bedriver skall underkastas strängare regler än vad som gäller för t. ex,  dagspressen, som i hög grad sysselsätter sig med


 


Prop, 1973:123                                                                      37

förelags och enskilda personers ekonomiska förhållanden.

JO fäster uppmärksamheten på att taxeringskalendrar torde omfattas av den föreslagna regleringen av tryckta skrifter. Enligt JO uppfattas det av många som stötande alt uppgifter om enskilda personers ekonomiska förhållanden får publiceras i taxeringskalendrar. Den enskilde har f, n, inte någon möjUghet att förhindra sådan publicering och skulle inte heller få del vid ett genomförande av KUU:s förslag, efiersom bestämmelsen om räll för privatperson all förbjuda att kreditupplysning lämnas om honom inte föreslås gälla tryckta skrifter.

Frågan om omfattningen av det föreslagna undantaget från TF behandlas mera ingående av MMU, som anser alt delta bör begränsas till en möjlighet att i allmän lag ge bestämmelser om förbud mot samt påföljd och ersättningsskyldighet för offentliggörande i tryckt skrift av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som medför att skada tillfogas enskild eller juridisk person genom att oriktig uppgift lämnas om denne. En sådan konstruktion av stadgandet torde enligt MMU i väsentliga delar läcka bestämmelserna i den föreslagna lagen, bl. a. bestämmelserna om förbud mol vissa kreditupplysningar och om skadestånd, MMU understryker att en sådan utformning av undantagsregeln också torde medföra alt TF:s bestämmel­ser om censurförbud och om uppgiftslämnares anonymitet och ansvarsfri­het alltjämt gäller även för kreditupplysningspublikationer. Delta skulle bl, a, innebära att den föreslagna bestämmelsen om förbud mot insamling och lagiing av sådana uppgifter, som inte får utlämnas, inle blir aktuell i fråga om publikationerna, MMU tar också upp den av KUU föreslagna begränsningen av rätlen att använda annan information från enskilda sagesman än sådan som härrör från arbetsgivare och gäller anställningens varaktighet och inkomstens storlek. MMU, som påpekar att någon föreskrift härom inle har influtit i lagtexten, förklarar sig utgå från all ifrågavarande begränsning i rällen alt skaffa information inte gäller tryckta skrifter, något som enligt MMU vore svårt att förlika med reglerna om uppgiftslämnares anonymitet och ansvarsfrihet. Vidare påpekar MMU att lagförslagels bestämmelser om kreditupplysningsnämn­dens tillsyn kommer alt få en mer begränsad innebörd när del gäller kreditupplysningspublikationer än i fråga om kreditupplysningsföretag i allmänhet. Enligt MMU skulle tillsynen över publikationerna inriktas på förbud, eventuellt vid vite, mot publicering av sädana uppgifter som enligt lagen inte får lämnas saml på efterhandskonlroll av vad som införts i skriften,

MMU uppehåller sig särskilt vid del föreslagna stadgandet om rättelse av eventuella fel och påpekar att bestämmelsen i den mån lagen blir tillämplig på periodisk skrift lorde innebära all rättelse skall meddelas i ett senare nummer av tidningen, MMU konstaterar att en sådan regel skulle utgöra det första exemplet i svensk rätt på en lagbestämd skyldighet lill berikligande i tryckt skrift. MMU ifrågasätter, bl. a. med hänsyn till all del i MMU;s eget uppdrag ingår att ta ställning till generella regler om genmäle och berikligande, om del är lämpligt att nu


 


Prop. 1973:123                                                                     38

införa en särreglering beträffande kreditupplysningspubUkationer. MMU hänvisar i detta sammanhang till pressens självsanerande åtgärder och till att allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd handläg­ger frågor om berikligande. Utredningen hänvisar också tiU bestämmelsen i 1 kap. 4 § andra stycket TF, som innebär att man vid bestämmande av påföljd, som enligt TF är förenad med missbruk av yttrandefriheten, särskilt skall beakta om rättelse, då sådan varit påkallad, bringats till allmänhetens kännedom. MMU påpekar att denna bestämmelse torde ge uttryck för en allmän princip, såväl i fråga om brottspåföljd som beträffande skadestånd, och att man skall kunna ta hänsyn till om rättelse vidtagits eller ej, då man bedömer om och i vad mån skadestånds­skyldighet enligt den föreslagna lagen foreligger. På grund av det anförda avstyrker MMU förslaget att regeln om rättelseskyldighet görs tillämplig på tryckt skrift. Om så emellertid anses böra bli fallet torde enligt MMU - som erinrar om den kategoriska avfattningen av bestämmelsen i 5 kap, 3 § andra stycket TF om utgivares befogenhet att ensam bestämma över innehållet i periodisk skrift - en uttrycklig föreskrift härom vara erforderlig i den föreslagna undanlagsbestämmelsen ITF,

Med anledning av alt regeln om legilimiletskonlroll inle föreslås gälla beträffande kreditupplysning genom tryckt skrift anför kronofogdemyn­digheten i Malmö all en sådan kontroll visserligen är svår att genomföra i fräga om tryckta pubUkationer men att hela legitimitelskonlrollen kan bli illusorisk om publikationerna undantas och att det därför synes angeläget att sådan kontroll i någon form skaU gälla också för tryckta publikationer.

Frågan om gränsdragningen mellan TF och den föreslagna lagen om kreditupplysning behandlas av JO och MMU. JO — som förklarar sig tolka den föreslagna undantagsregeln i TF så, all TF:s regler om spridning, ansvar etc. skall gälla i vanlig ordning där specialregler ej meddelas — menar att man med en sådan tolkning inte kommer ifrån att göra skillnad mellan publicering som utgör yttrandefrihetsbrott och publicering som "bara" utgör otillbörligt intrång i personlig integritet eller innehåller oriklig uppgift. JO ifrågasätter om det inle behövs en kollisionsnorm i delta hänseende, MMU konstaterar att TF blir tillämplig — oavsett del föreslagna stadgandet i 1 kap. TF — i den mån kreditupplysning i tryckt skrift innefattar tryckfrihetsbrotl, t. ex. förtal. MMU pekar på vissa skillnader mellan tryckfrihetsprocess och vanlig rättegång och hävdar att förhållandet mellan förtalsbrottet och bestäm­melserna i den föreslagna lagen om kreditupplysning bör utredas närmare. Enligt MMU bör i lagen om kreditupplysning las in en erinran om att de bestämmelser i lagen som kan tillämpas på tryckt skrift gäller endast i den mån annat ej föranleds av bestämmelserna i TF,


 


Prop. 1973:123                                                                    39

5 Föredraganden

5.1  Kommersiell reklam i tryckt skrift

S.1.1   Allmänna synpunkter

Syftet med den reglering av yttrandefriheten som innefattas i TF kommer till ullryck i dess inledande paragraf. Där anges att tryckfriheten såsom den garanteras av TF har lill syfte all säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Med denna utgångspunkt stadgas i TF (1 kap. 2 §) att någon tryckningen föregående granskning av skrift eUer något förbud mot tryckningen av skrift inte får förekomma, 1 TF ges också regler om ansvar och skadestånd för missbruk av yttrande­friheten i tryckt skrift. Härtill anslutes särskilda regler om lagföring av tryckfrihetsbrotl. Enligt 1 kap. 3 § gäller att missbruk av tryckfriheten inle får föranleda straff eller skadeståndsskyldighet i annan ordning eUer annat fall än som anges i förordningen.

Genom 1 kap. 3 § TF kommer således till uttryck alt TF är exklusivt tillämplig i fråga om missbruk av det fria ordet som sker genom meddelande i tryckt skrift. Rättsutvecklingen har emellertid klarlagt all TF:s exklusivitet gäller enbart i fråga om missbmk av tryckfriheten såsom en art av yttrandefrihet. Enligt stadgad praxis gäller sålunda att medde­lande som är lagslridigt i annat hänseende än som ett överskridande av gränserna för yttrandefriheten, t. ex. som ett led i ett bedrägligt förfaran­de, faller utanför TF:s särskilda regler om lagföring och straff, varför ingripande kan ske med stöd av regler i allmän lag. Uppfattningen alt TF inte reglerar allt bruk av tryckta skrifter utan begränsar sig lill sådant som hänför sig tUl tryckfrihetens innebörd har vidare kommit till uttryck på så sätt all det har befunnits möjligt alt i viss utsträckning ingripa med stöd av allmän lag mot meddelanden av kommersiell natur i tryckt skrift.

Redan före vår nuvarande TF:s tillkomst bedömdes tryckfriheten inte utgöra hinder mot särskild lagstiftning om reklam och liknande framställ­ningar i tryckt skrift, Reglema om Ulojal reklam i lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens har sålunda ansetts tillämphga även på meddelanden i tryckt skrift. Uttalanden i samband med tillkomsten av gällande TF ger också belägg för att ingripanden mot reklam i allmän lag av den art som avsågs i 1931 års lag inte slår i strid med tryckfriheten. Frågan i vad mån meddelanden av kommersiell natur i tryckt skrift faller inom TF:s område aktualiserades särskUl vid tUlkomsten av marknadsfö­ringslagen. Denna lag innehåller som bekant regler enligt vUka vitesförbud kan användas mol reklamåtgärd och annan vid marknadsföring förelagen handling som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare och dess­utom bestämmelser som stadgar straff för vissa speciella åtgärder, bl, a, vilseledande framställning, vid marknadsföring. Det förhållandel all lagen också tar sikte på reklam i tryckt skrift medförde att förhållandet till tryckfriheten ägnades stor uppmärksamhet vid lagens tillkomst.


 


Prop. 1973:123                                                                      40

Vid lagen tillkomst (prop, 1970:57) framhölls sålunda alt grunden för att ingripande mol reklam i tryckt skrift dessförinnan ansetts kunna ske utan stöd i TF var att det rörde sig om åtgärder av utpräglat kommersiell natur som inte avsåg nyhetsförmedlingen eUer åsiktsbildningen i samhället. Som bakgrund till reglerna i lagen framhölls att de ingripanden mot reklam i tryckt skrift som dessa avsågs alt möjliggöra tog sikte på sådana framställ­ningar som har rent kommersiella förhåUanden lill föremål, 1 anslutning till den föreslagna möjligheten att ingripa med vitesförbud mot reklamålgärder som är otillbörliga underströks särskilt att denna inle borde kunna använ­das mot reklam i tryckt skrift som är inriktad på all bibringa aUmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka dess allmänna beteende i viss rikt­ning. 1 fråga om de bestämmelser i lagen som riktar sig mot vissa speciella åtgärder vid marknadsföring framhöUs att fråga var om ingripanden mot uppgifter av sådan rent kommersiell natur att de inte åtnjuter skydd enUgt TF.

De uttalanden som gjordes i anslutning till marknadsföringslagens tillkomst tog, som framgår av vad jag nyss nämnde, sikte främst på förhållandet mellan tryckfriheten och de regler om ingripande mot reklam i tryckt skrift som lagen avsågs innefatta. De ger emellertid också uttryck för den för yttrandefrihet i tryckt skrift betydelsefulla uppfatt­ningen alt ingripanden utanför TF:s ram mot reklamåtgärder i vidare mån än marknadsföringslagen medger får ske endast när fråga är om framställ­ningar som är av utpräglat kommersiell natur och har rent kommersiella förhållanden till föremål och som sålunda inte avser nyhetsförmedling och åsiktsbildning av det slag som det ligger i TF:s syfte att värna. Även om rättslägel i fräga om ingripande mot kommersiell reklam i tryckt skrift på detta sätt blev belyst vid marknadsföringslagens tillkomst var det emellertid naturligt att det som ett led i den år 1970 tillsatta massmedieutredningens uppdrag alt söka åstadkomma en enhetlig regle­ring i grundlag av yttrandefriheten i massmedier också fick ingå att klarlägga förhållandet mellan den kommersiella reklamen och tryckfrihe­ten.

Grundtanken bakom de förslag som MMU har lagt fram i sitt nu aktuella betänkande (SOU 1972:49) Tryckfriheten och reklamen är att det genom uttryckliga bestämmelser i TF skall framgå om och i vilken mån reklam faller under TF. Utredningen framhåller som sin mening att det från tryckfrihetssynpunkl inte möter några principiella hinder att genom bestämmelser i TF skapa en ram inom vilken ingripande genom allmän lag får ske mot reklam.

Enligt förslaget skall ingripande genom allmän lag vid sidan av TF kunna ske mol kommersiell annons som genom alt åsidosätta hänsynen lill konsumenter eller näringsidkare eller genom att i övrigt strida mot god affärssed är otillböriig. Utredningen har i enlighet med sina direktiv också sökt utforma regler som gör det möjligt att ingripa mot reklam och annan marknadsföring av varor, som är skadliga eller på annat säll olämpliga. 1 det avseendet har utredningen stannat för all föreslå en regel i  TF som  avser kommersiell  annons för  alkoholhaltiga drycker och


 


Prop. 1973:123                                                                      41

tobaksvaror. Utredningen har funnit del angelägel alt markera all ingiipanden i lag av det slag som avses inte skall komma i strid med TF:s syfte. För att klarlägga delta föreslår utredningen att det i de nämnda förslagen använda begreppet kommersiell annons närmare definieras i TF, Enligt förslaget avses med kommersiell annons sådan annons eller därmed jämställt meddelande som syftar lill att främja avsättning av vara eller tiänst och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhanda­håUen vara eller tiänst.

Del förhållandet att reklam i stor utsträckning förekommer i form av affischer, broschyrer och liknande tryckalster, som till sin typ är sådana alt tryckfrihelsmissbruk regelmässigt inle förekommer i dem, har föran­lett utredningen att dessutom föreslå en begränsning av begreppet tryckt skrift i TF. Enligt utredningens förslag skall affärs- och tillfällighetstryck - varmed utredningen avser bl. a. reklamlryck, kataloger och kalendrar -inle anses som tryckt skrift i TF:s mening ulan kunna i sin helhet regleras utanför TF, under förutsättning att tryckfrihelsmissbruk inte kan före­komma i dem.

Under remissbehandlingen av utredningsförslagen har tanken all man skall få lill stånd en lagreglering av möjligheterna att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmeloder i tryckt skrift i och för sig vunnit allmän anslutning. Däremot har den lösning utredningen har stannat för blivit utsatt för stark kritik. Kritiken har framför allt riktat sig mot förslaget till regler i TF om reklam som kan anses otillbörlig. Flera av de kritiska remissinstanserna, däribland KO, marknadsrådel och reklamul­redningen samt företrädare för näringslivels intressen, har gett uttryck för åsikten alt den gränsdragning i förhållandet mellan reklamen och tryckfriheten som föreligger enligt den nu rådande rättsuppfattningen är lämpligare än den som utredningsförslaget innebär. Man har därför förordat att del tills vidare får anstå med en lagreglering och alt frågan därom övervägs ytterUgare under utredningens fortsatta arbete.

Ocksä enligt min mening finns det anledning att sätta i fräga om utredningens förslag när del gäller ingripanden mol kommersiell reklam är i allo lämpligt. Bl, a, kan det göras gällande att förslaget i viss utsträckning inskränker de möjligheter lill ingripanden vid sidan av TF som enligt rådande rättsuppfattning föreligger. Som har framhållits under remissbehandlingen kan det t. ex. hävdas, att förslaget inte medger ingripanden som innebär all det i lag föreskrivs informationsskyldighet vid reklam, något som enligt nuvarande rättsuppfattning torde få anses möjligt. Det kan inte heller bortses från att förslaget fått en utformning som knappast kan sägas innebära del klarläggande av förhållandel mellan den kommersiella reklamen och tryckfriheten som i och för sig skulle vara önskvärt. Förslaget lorde också kunna föranleda vissa svårigheter vid tillämpningen. Del är i och för sig inte ägnat att förvåna att utrednings­förslaget på detta sätl inbjuder lill kritik. Del är här fråga om ett frän lagteknisk synpunkt svårt gränsdragningsproblem, som ytterligare kom­pliceras om det skall lösas utan samband med en total översyn av regel­systemet i TF.


 


Prop. 1973:123                                                                      42

Mol bakgrunden av det anförda har jag kommit till den uppfattningen att man inte nu bör genom en uttrycklig reglering inom TF:s ram av det slag MMU har föreslagit söka lösa frågan om förhållandet mellan tryckfriheten och reklam i tryckt skrift. Till detla ställningstagande medverkar att utredningen har förklarat att den under sitt fortsalla arbete avser alt ytterligare överväga frågan. Man bör enligt min mening avvakta den helhetsbedömning av yttrandefriheten i tryckt skrift som detta arbete medger. Jag vill tillägga att utredningens fortsatta arbete, enligt vad jag har inhämtat, beräknas resultera i ett betänkande under våren 1975,

Även om jag alltså anser att man i fråga om förhållandel mellan den kommersiella reklamen och tryckfriheten i stort, i väntan på resultatet av MMU;s fortsatta arbete, bör låta det nuvarande rättsläget beslå, anser jag att möjligheterna att ingripa med åtgärder av förbudskaraktär mot reklam för viss vara eller vissa varor, som kan bedömas som skadUga eUer olämpliga, redan nu bör klarläggas. Till utredningens förslag i det avseendet återkom­mer jag i det följande.

MMU:s förslag all från TF:s tillämpningsområde undanta s. k. affärs-eller tillfällighelslryck har nära samband med förslaget i fråga om kommersiell reklam i allmänhet. Som redan har nämnts har förslaget i den delen framför allt tagit sikte på reklambroschyrer och liknande tryckalster. Enligt min mening bör inte heller den ifrågasatta inskränk­ningen av begreppet tryckt skrift i TF - som har kritiserats under remissbehandlingen — nu göras lUl föremål för prövning, utan i stället övervägas ytterligare under den fortsatta översynen av TF:s regelsystem.

5.L2  Reklam för skadliga varor

Under senare är har från skilda håll framförts att möjlighet bör öppnas alt ingripa mol marknadsföring genom reklam i tryckt skrift av vissa varor som har ansetts skadliga eller på annat sätt olämpliga. Sålunda har 1968 års riksdag hemställt att förbud skall införas mol reklam för spritdrycker. Liknande önskemål har framställts beträffande reklam för andra alkoholhaltiga drycker och beträffande lobaksreklam. Tanken har också förts fram att man bör ha möjligheter att ingripa mot olämplig reklam för läkemedel.

De möjligheter till ingripanden mot reklam i tryckt skrift i allmänhet som marknadsföringslagen redan erbjuder och som i övrigt kan anses föreligga står givelvis öppna också när del gäller reklam för varor som är skadliga eller olämpliga. Det kan emellertid sättas i fråga om det är möjligt all utan direkt slöd i TF ingripa med generella åtgärder mot reklam enbart av del skälet all den avser vissa slag av varor vars bruk av sociala eller liknande skäl inte bör främjas, såsom alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Det kan sålunda hävdas all en åtgärd som innebär att reklam förbjuds eller inskränks av den anledningen att den avser viss vara skulle innebära ett angrepp mol den yttrande- och informationsfrihet, som TF är salt att värna.


 


Prop. 1973:123                                                                      43

MMU har för sin del funnit det klart alt ett totalförbud mot reklam för viss vara inle är förenligt med TF i dess nuvarande lydelse. Några betänkligheter från tryckfrihetsrättslig synpunkt bör emellertid enhgt utredningens mening inte möta att tillåta lagstiftning som riktar sig mot reklam för varor som för samhället anses så skadUga eUer i övrigt olämpliga att förbud eller begränsningar i reklamen för varorna bör komma till stånd. Utredningens uppfattning har vunnit stöd under remissbehandlingen. Den åsikten har emellertid också kommit till uttryck att möjliggörandet av en sådan lagstiftning skulle kunna leda till en alltför stark inskränkning i yttrandefriheten.

Enligt min mening behöver det grundlagsskydd för den fria nyhetsför­medlingen och den fria åsiktsbildningen som TF avser all skapa inte ha en sådan omfattning alt del ulgör ell hinder mol strävanden från samhällets sida att söka begränsa förbrukningen av skadliga eller olämp­liga varor. I den mån ett starkt samhällsintresse kräver det, bordet finnas möjligheter all ingripa mot rent kommersiell reklam också av det skälet all den avser att främja avsättningen av sådana varor. Efiersom del kan sägas vara föremål för tvekan om ingripanden av generell art mot sådan reklam slår i överensstämmelse med TF i dess nuvarande utformning, bör en ändring i TF övervägas. Ert sådan ändring, som inte bör vara alt uppfatta som något ställningstagande till den förut behandlade större frågan om förhållandet mellan den kommersiella reklamen och tryckfri­heten, bör enligt min mening kunna ske utan att det fortsatta utrednings­arbetet på Iryckfrihetsrättens område avvaktas. Av hänsyn till den informationsfrihet som TF omfattar bör ändringen innebära all i TF närmare anges den ram inom vilken ingripanden får ske. Det bör sedan ankomma på den särskilda lagstiftningen att fastställa om och i vad mån de möjligheter till ingripanden som öppnas genom TF också skall utnyttjas,

MMU har övervägt all föreslå en allmänt hållen regel som medger reklaminskränkningar för varot som är menliga för t. ex. folkhälsan eller miljövärden. Enligt utredningens mening är det emellertid otänkbart att genom en sådan allmän bestämmelse i TF medge lagstiftning mot reklam för alla de varuslag som här kan komma i fråga, efiersom en sådan gränsdragning skulle bli alltför diffus och tänjbar. Utredningen anser sålunda all möjligheterna ätt utanför TF ingripa mol reklam bör begränsas till vissa angivna vaftlslag. Utredningens uppfattning har vunnit starkt stöd under remissbehandlingen. En motsatt uppfattning har emel­lertid kommit till uttryck i KO:s remissyttrande. KO ifrågasätter del lämpliga i att i TF ange vissa bestämda varor. Man bör således enligt KO inte utesluta all starka samhällsintressen kan komma att tala för sådana ingripanden även beträffande andra varor än sådana som särskilt anges i TF.

Som framgår av vad jag nyss anförde är det med hänsyn lill del av TF omfattade intresset av informationsfrihet angelägel att i TF närmare anges den ram inom vilken ingripanden med generella åtgärder mot reklam för skadliga varor får ske. 1 linje med detta ligger alt möjligheter­na lill ingripanden mol reklam för skadliga eller olämpliga varor redan i


 


Prop. 1973:123                                                                      44

TF begränsas lill reklam för visst eller vissa varuslag. Jag delar alltså utred­ningens uppfattning i del avseendet. Det är med den utgångspunkten nöd­vändigt att i detla sammanhang ta ställning tiU frågan vilka varor som en lagstiftning om ingripanden mot reklamåtgärder skall få avse.

Utredningen har, som förut har nämnts, stannat för att föreslå en bestämmelse i TF som avser reklam för alkohol och tobak. Utredningen har emellertid övervägt om inte möjlighet borde skapas all ingripa också mot reklam för vissa andra varuslag såsom läkemedel, bekämpningsmedel, gifter och andra hälsovådliga varor. Reklamen för dessa varor är emeller­tid enligt utredningen av största värde för t. ex. läkarnas verksamhet, och utredningen anser det därför inle böra komma i fråga alt generellt släppa grundlagsskyddet för läkemedelsreklamen. Liknande synpunkter kan enligt utredningen anläggas på reklamen för bekämpningsmedel och andra hälsovådUga eller skadliga varor. Utredningen har också pekat på möjligheterna att förbjuda sådana varor eller att reglera deras försäljning.

Utredningens förslag alt regleringen i TF bör begränsas lill reklam för alkohol och tobak har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Jag vill särskilt understryka att såväl socialstyrelsen som nämnden för bedömning av läkemedelsinformation har intagit ståndpunkten att någon säriagsliflning om läkemedelsreklam inte behövs. Alt märka är också alt giftnämnden delar utredningens uppfattning att åtgärder mot hälso- och miljöfarliga varor bör ske via den särskilda lagstiftningen om sådana varor, t, ex, genom förbud mol eller reglering av försäljningen av olika produkter.

Inte heller jag anser att del finns skäl all nu utsträcka en reglering i TF till andra varuslag än de som utredningen föreslagit. De möjligheter som f, n. slår till buds att ingripa mot konsumtionen av andra varor än alkohol och tobak bör kunna anses tillräckliga. Jag syftar då inte bara på utvägen alt vid behov ingripa mot försäljning av dem genom förbud eller mindre långtgå­ende åtgärder utan också på de möjligheter som redan finns all förbjuda reklam för dem i den mån reklamen är all bedöma som otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.

I fråga om alkohol och tobak anför utredningen att rusdrycker och tobaksvaror i giftförordningen anges som hälsofarliga och att del torde vara påvisat att bruket av dessa varor kan medföra vådor för hälsan. Utredningen har därför inte ansett sig ha anledning att närmare gå in på de hälsorisker som är förbundna med användningen av tobak och alkohol utan har utgått från alt det är ett samhällsintresse all denna konsumtion begränsas. De kommersiella intressena måste enligt utred­ningen i fråga om dessa varor vika för de samhälleliga.

Det finns starka skäl som talar för alt det nu öppnas möjlighet att vid behov gripa in mol reklam i tryckt skrift för alkohol och tobak, Detla framgår inte minst av de motioner som i riksdagen väckts i frågan, därav föranledda utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser saml av de framställ­ningar i övrigt som utredningen utförligt redovisat i sitt belänkande. Huvuddelen av remissinstanserna har också godtagit utredningens förslag i denna del. Också jag ansluter mig till utredningsförslaget att det genom en bestämmelse i TF öppnas möjligheter till generella ingripanden av förbudskaraktär mot reklam för alkohol och tobak.


 


Prop. 1973:123                                                                      45

Jag vill i detla sammanhang understryka alt jag inte genom detta ställningstagande uttalat mig om i vad mån sådana ingripanden också skall genomföras. Det har vid remissbehandlingen getts ullryck för åsikten all det skulle vara för tidigt att nu ta ställning till del berättigade i en bestämmelse sådan som den av mig förordade bl, a, med hänsyn till den ringa kunskap som besitles i frågorna kring reklamens verkningar och betydelsen av reklamförbud. Del har vidare framförts farhågor för all ett totalförbud mot reklam för alkohol och tobak skulle leda näringslivet över till andra, mindre kontrollerbara marknadsföringsåtgärder. Synpunk­ter av detla slag måste givetvis beaktas om de möjligheter till ingripanden som en bestämmelse i TF öppnar också skaU utnyttias genom särskUd lagstiftning. Självfallet bör beslut om ingripanden mot reklam föregås av ingående överväganden. De erfarenheter som reklamutredningen och alkoholpolitiska utredningen kan komma att redovisa i frågan bör därvid kunna tiäna till vägledning. Av betydelse nu är enbart att del görs klart att det från tryckfrihetssynpunkl inle är någol hinder mol ingripanden mot kommersiell annons som används vid marknadsföring av alkohol och tobak.

Som framgått av vad jag redan har sagt bör de varor som skall kunna komma all drabbas av inskränkningar såvitt angår reklamen noggrant anges i TF. Utredningen använder i sill förslag uttrycken "alkoholhaltiga drycker" och "lobaksvaror". Med alkoholhaltiga drycker avser utred­ningen drycker som innehåller någon del alkohol. Förslaget innebär alltså all i princip även det s. k. lättölet skall kunna beröras av ett eventuellt reklamförbud. Med tobaksvara avser utredningen såväl cigarrer, cigariller, cigaretter och röktobak som tuggtobak och snus.

Utredningens val av uttryck har i slort sett accepterats av remissinstan­serna. Några av dem har emellertid ansett all det bör klarläggas att lättöl inte omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Del har även gjorts gällande att uttrycket alkoholhaltig dryck är för inskränkt med hänsyn till att reklambegränsande åtgärder bör kunna vidtas ocksä mot alkohol­haltiga varor som teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt hälso­vårdsmedel och liknande varor som är avsedda för förtäring men som har visat sig kunna medföra medicinska och sociala skador.

För min del finner jag del naturligt att en bestämmelse i TF angående reklamförbud får avse alla drycker som innehåller någon del alkohol och alla varor med tobak som beståndsdel men inga artiklar härutöver. Vad särskilt gäller de alkoholsvaga dryckerna, säsom lättöl, vUl jag erinra om att bestämmelsen i TF bör vara en rambestämmelse. Den behöver och bör inte ge uttryck för några närmare alkoholpolitiska överväganden. Dessa fär i stället påverka utformningen av bestämmelserna i en eventuell särskild lagstiftning om begränsningar av alkoholreklamen. Liksom utred­ningen anser jag alltså alt den krets av varor som kan undantas från TF:s exklusivitet bör beskrivas med uttrycken "alkoholhaltiga drycker" och "tobaksvaror".

På grund av vad jag nu sagt förordar jag att möjlighet öppnas till generella ingripanden mot kommersiell reklam i tryckt skrift för alkohol-


 


Prop. 1973:123                                                                     46

haltiga drycker och tobaksvaror. En bestämmelse som ger sådan möjlig­het bör las in i TF och där ges formen av ett ramstadgande. Bestämmel­sen bör utformas så att det utan hinder av TF kan meddelas förbud mot reklam som används vid marknadsföring. Därmed öppnas också möjlighet till mindre långt gående inskränkningar. Det är därvid väsentligt att ramen inle görs så vid att annat än kommersiella reklammeddelanden kan inbegripas. Som utredningen föreslagit bör de närmare reglerna rörande förbud mot reklam ges i lag.

Jag föreslår alltså att i 1 kap. TF tas in en bestämmelse av innehåll alt i fråga om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror gäller vad som föreskrivs i lag. Bestämmelsen bör, som utredningen föreslår, tas in i en ny paragraf, 9 §, 1 fråga om den närmare innebörden av den föreslagna bestämmelsen vill jag anföra följande.

Som framgår av vad jag har anfört i det föregående kan det inte komma i fråga alt från TF undanta alla uppgifter i tryckt skrift som avser alkohol eller tobak och som kan innebära att konsumtionen av sådana varor främjas. Av bestämmelsen måste alltså framgå vilka meddelanden som skall kunna träffas av förbud mot alkohol- eller tobaksreklam.

Jag delar utredningens uppfattning all gränsen mellan vad som omfat­tas av och vad som kan falla utanför TF bör bestämmas så all journalistiken inte drabbas. Endast meddelanden som har rent kommer­siell karaktär bör kunna undandras TF:s exklusiva tillämpning. Avgräns­ningen har i den av mig föreslagna bestämmelsen, liksom i utredningens förslag, gjorts genom uttrycket kommersiell annons.

Till skUlnad från utredningen anser jag det inte behövligt all i TF särskilt definiera uttrycket kommersiell annons. Risken för att detla uttryck skall ge upphov lill tillämpningssvårigheler torde inte vara stor om, som jag föreslår, undantagsstadgandet begränsas lill att avse alkohol-och lobaksreklam. Jag delar emellertid i allt väsentligt utredningens mening om hur begreppet i fråga bör tolkas.

För del första skall det alltså vara fråga om en framställning som kan sägas ingå i en annons. Härvidlag kommer främst tidningsannonser i åtanke. Bestämningen innebär att redaktionell text alltjämt är tryggad av TF:s regler, I allmänhet föreligger inte några svårigheter att skilja annonser från den redaktionella texten. Den rent yttre utformningen bör dock inle vara ensamt utslagsgivande. Att i lagtexten särskilt framhålla alt vissa meddelanden är all anse som jämställda med annonser har jag funnit opåkallal. Ett sådant tillägg skulle kunna leda till en från tryckfrihetssynpunkl inte önskvärd extensiv tolkning av bestämmelsen. Till annonser är givelvis alt hänföra reklammeddelanden på bl, a, af­fischer och i broschyrer.

För del andra skall gälla alt annonsen är kommersiell. Häri ligger dels att den utgör ell medel lör marknadsföring av vara, någol som uttryck­ligen framgår av den föreslagna lagtexten. Meddelandet i annonsen skall alltså vara sådant att av innehållet framgår alt meddelandet är avselt alt främja avsättning av vara. Dels innebär bestämningen alt annonsmedde-


 


Prop. 1973:123                                                                      47

landet skall ha rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs. avse näringsidkares näringsverksamhet eller där tillhandahållen vara.

Av vad jag har sagt nu framgår alt åsiktsannonsering i fråga om alkohol och tobak faller utanför undantagsbestämmelsens tillämpningsområde. Under remissbehandlingen har diskuterats vad som bör gälla beträffande s, k, blandade meddelanden, dvs. framställningar som innehåller både reklam för viss vara och vid sidan härom, opinionsbildande eller nyhets-förmedlande inslag. Av särskUt intresse i detla sammanhang är propagan­dan för övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. De moment i denna propaganda som direkt är inriktade på all påverka allmänhetens alkoholvanor kan enligt min mening aldrig bli föremål för ingripande vid sidan om TF. Alt en annons innefattar sådana rent opinionsbildande inslag bör å andra sidan inle utesluta all del av annonsen som syftar till ökad avsättning av viss vara drabbas av ett förbud mot alkoholreklam. Huruvida annonsen till någon del skall betraktas som kommersiell får emellertid bedömas i del särskilda fallet. Jag ser inte någon anledning alt nu ingå i närmare diskussion av frågan. Jag anser mig nämligen kunna förutsätta att en lagstiftning om begränsning av alkoholreklamen utfor­mas så att den inte drabbar reklam som är ett led i den av det allmänna förda alkoholpolitiken. Det är naturligtvis inte heller med tanke pä den annonsering som bedrivs av t. ex. Systembolaget som önskemål om begränsningar i alkoholreklamen har förts fram. Till undvikande av missförstånd vill jag tillägga att annons som härrör från annan än den som har kommersiellt intresse av att avsätta en annonserad vara aUtid faller utanför begreppet kommersiell annons,

I den av utredningen föreslagna bestämmelsen i TF om alkohol- och tobaksreklamen hänvisas helt allmänt till vad som är stadgat i lag. En sådan avfattning öppnar emellertid möjlighet till inskränkningar i tryck­friheten utöver vad som är avsett. Enligt min mening bör av TF framgå vilka ingripanden mot den kommersiella reklamen för alkohol och tobak som kan komma i fråga. I deparlementsförslaget har dessa ingripanden betecknats med ordet förbud.

Förbud mol kommersiell tobaks- och alkoholreklam kan först och främst ges genom lagbestämmelser som direkt riktar sig lill annonsö-rer, tidningsföretag, m. fl. Utan hinder av 1 kap. 3 § TF kan alltså i lag meddelas föreskrifter om straffpåföljd och annan rättsverkan av överträ­delse av ett förbud och om vem som skall kunna göras ansvarig. Någol hinder föreligger inle att låta påföljd träffa annonsören. Överträdelse av ett reklamförbud innebär inte iryckfrihetsbrott. TF:s regler om tillsyn, åtal och rättegång i tryckfrihetsmål blir alltså inle lillämpliga. Förfaran­det vid prövningen får i stället följa bestämmelser i allmän lag.

Självfallet behöver ett annonsförbud inle ha innebörden av totalför­bud. Förbudet kan inskränkas att gälla vissa varor, det kan innefatta villkor för annonseringen eller annars avse begränsningar i rätten att annonsera vilka är mindre långtgående än ell fullständigt förbud.

Ordet förbud är avselt att täcka också ett förbudsförfarande av den typ  som  anges  i   1 §   marknadsföringslagen,  dvs.  ett  förfarande som


 


Prop. 1973:123                                                                      48

innebär att myndighet meddelar förbud, ev. vid vite, mol viss annonsering i tryckt skrift. Pä denna väg kan alltså alkohol- och tobaksreklamen begränsas även i andra fall än då ett ingripande mot sådan reklam är möjligt med slöd av gällande bestämmelser i marknads­föringslagen. 1 lag kan vidare ges bestämmelser som innebär att myndig­het eller annat allmänt organ uppställer villkor om eller på annat sätl medverkar till antagandet av branschöverenskommelser rörande alkohol och tobak och eventuellt tillgriper sanktionsåtgärder om överenskommel­se åsidosätts. Bestämmelser av den art som jag har angett nu kan med stöd av förevarande undantagsbestämmelse komma till stånd även i den mån de skulle anses strida mol reglerna i 1 kap. 2 § TF.

Den föreslagna bestämmelsen i TF om alkohol- och lobaksreklam medger inte andra avsteg från den tryckfrihetsrätlsliga regleringen än dem som jag nyss har angett. Särskilt vill jag understryka att stadgandet inte lämnar slöd för någon form av förhandsgranskning av en skrift. Också TF:s bestämmelser om författares och uppgiftslämnares anonymitet är fortfarande tillämpliga. Som utredningen påpekar kommer emellertid bestämmelserna i 3 kap. 2 och 3 §§ TF inte att gälla vid ingripande mot tryckt skrift med stöd av en eventuell lag om förbud mot alkohol- och tobaksreklam, efiersom det vid sådant ingripande inte är fråga om tryckfrihetsprocess. Anonymitetsskyddet enligt 3 kap. 1 och 4 §§ TF viker alltså för skyldigheten att vittna i mål om överträdelse av förbud mol alkohol- eller tobaksreklam. Vidare vUl jag framhåUa att om reklam, varigenom ett förbud i fråga om annonsering beträffande alkohol- eller tobaksvaror har överskridils, samtidigt skulle innebära missbrak av tryckfriheten, TF alhjämt är tillämplig i delta avseende.

Med anledning av vad som har uttalats under remissbehandlingar vill jag slutligen påpeka all den föreslagna bestämmelsen inle har så vid­sträckt innebörd att den medger ingripande mot en annons sä snart denna avbildar alkoholhaltiga drycker eller återger en röksiluation. Det framgår av lagtexten all ett ingripande förutsätter alt en alkoholhaltig dryck eller en lobaksvara marknadsförs i annonsen. Så kan emellertid vara fallet även om annonsen i första hand avser reklam för annan vara. Avgörande blir bl. a. det sätl på vilket alkoholdrycken eller tobaksvaran framhävs i annonsen,

5.2 Kreditupplysningsverksamhet i tryckt skrift

1 det föregående har jag redogjort för huvuddragen i KUU:s förslag till reglering av kreditupplysningsverksamhelen. Detta har i sina huvuddrag mottagits positivt vid remissbehandlingen. Jag anser mig redan nu kunna konstatera att det föreligger ert klart behov av en reglering av denna verksamhet efter i huvudsak de principer som ligger lill grund för utredningsförslaget. Jag räknar med att ett förslag på grundval av KUU:s belänkande skall kunna läggas fram för riksdagen senare i år,

KUU:s förslag innehåller som den föregående redogörelsen visar regler även för sådan kredilupplysningsverksamhet som bedrivs genom tryckt


 


Prop, 1973:123                                                                      49

skrift. En reglering på detta område kan inle genomföras ulan ändring i TF. Eftersom en sådan ändring kräver beslut av två riksdagar bör frågan härom tas upp redan nu, så all det finns förutsättningar för alt ett första beslut i frågan skall kunna fattas vid årets vårsession, varefter ett definitivt avgörande kan komma till stånd nästa år, sedan ställning har tagils till KUU:s förslag i övrigt.

Det förslag lill ändring i TF som KUU har lagt fram har gett flera remissinstanser anledning att framhålla betydelsen av att TF:s grundläg­gande principer så långl möjligt upprätthålls. Flertalet av de remissinstan­ser som har yttrat sig i frågan har emellertid ansett de skäl som KUU har anfört för sitt förslag hållbara och tillstyrkt förslaget, MMU har däremot menat att grundsatsen om pressens allmänna informationsrätl är av sådan samhällelig vikt att något undantag från TF:s exklusivitet inte bör göras beträffande kredilupplysningspublikationer.

Även enligt min mening är del av utomordentligt stor vikt att TF:s grundläggande princip om rätten att framföra åsikter och meddela uppgifter i tryckt skrift inle urholkas. De inskränkningar som kan komma i fråga när del gäller de särskilda kreditupplysningspublikationer-na går emellertid inte ut på att begränsa den fria åsiktsbildningen i samhället eller hejda nyhetsförmedlingens informationsflöde. Även dessa publikationer syftar visserligen till att sprida information. Informationen är emellertid av sådan art alt tryckfrihetsrättsliga hänsyn gör sig gällande i betydligt mindre grad än eljesl, medan intresset att skydda den enskildes personliga integritet framträder med särskild styrka. Kreditupp-lysningspublikationerna är ju, liksom annan kredilupplysningsverksam­het, inriktade på all utlämna uppgifter om enskildas mer eller mindre privata förhållanden. De hänsyn till den personliga integriteten som motiverar restriktioner i fråga om kreditupplysningsverksamhel i allmän­het kan sägas vara ännu mer beaktansvärda då det gäller publika­tionerna, efiersom offentliggörande i tryckt skrift ger betydligt vida­re spridning än kreditupplysning i annan form. Det kan dessutom, som KUU har påtalat, befaras alt en reglering som endast omfattade andra kreditupplysningsformer skulle leda till att behovet av kreditupp­lysningsservice i allt större utsträckning skulle tillgodoses genom publika-tionsverksamhel med de ökade risker för den enskildes integritet som detta kunde medföra. Enligt min mening kan därför en reglering av kreditupplysningsverksamhelen inte lämna den del av denna verksamhet som bedrivs genom tryckt skrift ål sidan. Som framgår av del sagda anser jag inte heller att de inskränkningar som kan komma i fråga beträffande publikationerna är av sädan art att de skulle kunna äventyra TF:s grundläggande principer.

Jag är ense med KUU om alt den ändring i TF som krävs för reglering av tryckta kredilupplysningspublikationer inle bör ske genom en anknyt­ning till bestämmelserna om tryckfrihetsbrotl i 7 kap, TF. Regleringen i fråga om sådana publikationer bör i stället, på samma sätl som jag tidigare har förordat i fråga om viss kommersiell reklam, ges den formen all del i 1 kap, TF införs en bestämmelse som öppnar möjlighet att meddela föreskrifier om dem i lag,

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123


 


Prop. 1973:123                                                                      50

När det gäller den närmare utformningen av undantagsbestämmelsen i TF har olika åsikter framförts under remissbehandlingen. En del remissin­stanser har accepterat KUU:s förslag medan andra, främst JK och MMU, framfört kritik mol detta, JK har särskilt understrukit att avgränsningen av det område som undantas från grundlagsskyddet bör komma till tydligt uttryck i TF. Likartade synpunkter har framförts av MMU, som. särskUl pekat på all del av KUU föreslagna stadgandet gör det möjligt alt föreskriva lillståndstvång för kreditupplysningsverksamhel i tidningar och att införa regler om förhandsgranskning av kreditupplysningspublikatio­ner, vilket är oförenligt med principen att kontroll av tryckta skrifter inte skall kunna ske annat än i efterhand.

1 likhet med vad som gäller i fråga om kommersiell reklam i tryckt skrift bör det inle öppnas möjlighet att i lag som meddelas vid sidan om TF meddela bestämmelser om förhandsgranskning. Jag delar också uppfattningen all del inte bör vara möjligt alt föreskriva tillslåndstvång för kreditupplysningsverksarnhet i tryckt skrift. Undanlagsbestämmelsen i TF för kreditupplysningspubUkationer bör sålunda enligt min mening ges sådan utformning att del klart framgår i vilka hänseenden dessa publikationer undanlas från TF och att möjligheten all i lag föreskriva tillständslvång eller förhandsgranskning utesluts.

MMU har föreslagit att undantaget från TF begränsas till en möjlighet att i allmän lag meddela bestämmelser om förbud mol saml påföljd och ersättningsskyldighet för offentliggörande i tryckt skrift av kreditupplys­ning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eUer som medför att skada tillfogas enskild eller juridisk person genom alt oriklig uppgift lämnas om denne, MMU framhåller alt en sådan konstruk­tion av stadgandet i väsentliga delar torde täcka bestämmelserna i den föreslagna lagen om kreditupplysning. Denna innehåller reglerom förbud mol viss kredilinformalion och om skadestånd. Däremot föresläs inte några särskUda bestämmelser om straffansvar.

Enligt min mening är den av MMU föreslagna utformningen av bestämmelserna i TF förenad med påtagliga fördelar. Jag anser emellertid att det inle behöver uttryckligen anges alt möjlighet finns all föreskriva påföljd för offentliggörande av. kreditupplysning. Liksom i fråga om förbud mot kommersiell annons för alkohol och tobak anser jag att det förhållandet all förbud skall kunna föreskrivas mol sådant offentliggö­rande ocksä innefattar möjlighet att föreskriva mindre omfattande begränsningar och att förena förbud och begränsningar med föreskrift om påföljd, I övrigt förordar jag alt bestämmelserna i TF ges en uppläggning som ansluter till MMU:s förslag.

Jag vill erinra om att en undantagsregel av nu angiven typ givetvis inle sätter TF;s regler om ansvar och ersättningsskyldighet på gmnd av tryckfrihetsbrotl ur kraft. Införs särskilda lagregler angående kredilupp­lysningspublikationer kan det därför tänkas att offentliggörande av en viss uppgift i en sådan publikation innefattar både tryckfrihetsbrott och överträdelse av den särskilda lagen. Till de konkurrensproblem som uppkommer i detta sammanhang blir det anledning att återkomma under det fortsatta arbetet med förslaget till lag om kreditupplysning.


 


Prop. 1973:123                                                                      51

Enligt KUU:s förslag skall den som utger en kreditupplysningspublika­tion vara skyldig att rätta eventuella felaktiga uppgifter som lämnas i verksamheten. MMU har påpekat att en regel med denna innebörd skuUe utgöra det första exemplet i svensk räll på en lagbestämd skyldighet lill berikligande i tryckt skrift. MMU har avstyrkt förslaget i denna del, bl. a. med hänvisning tUl att det i MMU:s eget uppdrag ingår att ta ställning tiU frågan om generella regler om genmäle och berikligande.

För egen del anser jag att en föreskrift om skyldighet att rätta felaktiga uppgifter i och för sig utgör ett viktigt komplement till regler om förbud mot och skadeståndsansvar för sådana uppgifter. Enligt min mening behöver det inle uppfattas som ett föregripande av MMU:s arbete om man inför regler om rättelseskyldighet i fråga om oriktiga uppgifter på det speciella område det här gäller. Jag anser inte alt man kan förlila sig på att rättelse alltid skall kunna åstadkommas på frivillig väg som led i pressens självsanerande verksamhet. Som MMU har framhäUit kan man inte föreskriva skyldighet all rätta felaktiga uppgifter i tryckta kreditupp­lysningspublikationer ulan uttryckligt slöd i TF. Undanlagsregeln för sådana publikationer bör därför utformas så alt den ger möjlighet att införa rättelseskyldighel genom lag. Jag vill tillfoga alt del synes mig lämpligt att med oriktiga uppgifter jämställa uppgifter som är missvisan­de.

KUU:s förslag till lag om kreditupplysning innehåller en bestämmelse om förbud mol insamling och lagring av sådana uppgifter som inte får utlämnas. Detta förbud skall enligt, förslaget gälla även för kreditupplys­ningsverksamhet som bedrivs genom tryckt skrift. Jag vill med anledning härav påpeka att ell sådant förbud enligt min mening inte skulle innebära intrång i den frihet att meddela uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift som garanteras genom stadgandet i 1 kap. 1 § andra stycket TF. Förbudet riktar sig nämligen mot utgivaren och inte mot meddelaren. På grund härav och då ell förbud av delta slag inte heller skulle strida mot någon annan regel i TF erfordras i detta hänseende inte något undantag från TF:s bestämmelser.

I detta sammanhang bör också las upp frågan om del av KUU föreslagna tillsynsorganets granskningsverksamhet skulle kunna komma i konflikt med bestämmelserna om anonymitetsskydd för meddelare i 3 kap. 1 § andra stycket och 4 § andra stycket TF. Tillsynsorganel skall enligt förslaget kunna ta del av register och andra handlingar som rör kreditupplysningsverksamheten. Om sådan granskning sker hos företag som lämnar kreditupplysningar i en tryckt publikation, kan den leda till att identiteten hos en person som har lämnat upplysningar för offentlig­görande i publikationen avslöjas. Risken härför torde dock vara ganska liten. Till en börian kan påpekas att det knappast finns anledning all anordna granskning av denna typ hos företag som enbart bedriver publikationsverksamhel. Problemet blir alltså i huvudsak begränsat till sådana fall då företaget också bedriver kreditupplysningsverksamhel i annan form. Vidare är att märka att skyddet för meddelare gäller endast om upplysningen har lämnats för offentliggörande i tryckt skrift. Som


 


Prop. 1973:123                                                                      52

regel torde den som ger ut en kredilupplysningspublikation samla in material på sådant säll att något anonymitetsskydd för meddelare inle blir aktuellt. Det torde dessutom i de flesta fall förhålla sig så all enbart tillgången till en viss uppgift inle är tillräcklig för all fastställa från vem uppgiften härrör. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag inte att risken för alt meddelares anonymitet skulle kunna röjas i enstaka undanlagsfall bör få lägga hinder i vägen för en granskningsverksamhel som ulgör ett nödvändigt led i en effektivt fungerande tillsyn över kreditupplysningsbranschen.

Enligt 3 kap. 1 § andra stycket TF kan anonymitetsskyddet inskränkas genom bestämmelse i lag. Någon undanlagsregel i TF behövs således inte för att tillgodose de nu angivna synpunkterna.

Vad som nu har sagts om förhållandel mellan bestämmelserna om anonymitetsskydd och reglerna om tillsynsorganets insyn äger tillämp­ning även på de av KUU föreslagna regler som rör den enskildes rätt till insyn i form av rätt lill regislerbesked m. m,

KUU har föreslagit att undanlagsbestämmelsen i TF skall begränsas lill yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel. Härmed avses enligt utred­ningen sådan kreditupplysningsverksamhel som bedrivs i förvärvssyfte eller i övrigt i mera betydande omfattning. KUU har understrukit att regleringen endast gäller sådana publikationer som utges i kreditupplysan­de syfte och att det är av stor vikt alt regleringen inte träffar tryckt skrift som utges i mer allmänt informerande syfte. Utanför regleringen faller sålunda enligt förslaget bl. a. sådana tillfälliga meddelanden om inträffade konkurser o. d, som förekommer i dagstidningar. Under remissbehand­lingen har gjorts gällande att den av KUU föreslagna formuleringen inte innebär en lillräckligt klar avgränsning mot andra tryckta skrifter. För egen del anser jag emellertid inte all någon ytterligare precisering av undantagsregelns tillämpningsområde behövs. Eftersom det krävs alt offentliggörandet skett i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel är det uppenbart att regleringen inte omfattar allmänt informationsmaterial i dagstidningar eller tidskrifter. F, n. förekommer över huvud taget inga meddelanden i dagspressen som kan anses ingå i yrkesmässig kreditupp­lysning.

Med hänvisning till del anförda föreslår jag alt det i 1 kap, TF införs ett stadgande av innehåll att bestämmelser ulan hinder av TF får meddelas i lag dels om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel av kreditupplysning, som innebär otillbör­ligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, dels om ersättningsskyldighet för sådant offent­liggörande och dels om rättelse av oriklig eller missvisande uppgift. Stadgandet bör kunna införas i direkt anslutning lill den av mig i del föregående förordade bestämmelsen om kommersiell annons i tryckt skrift avseende alkohol och tobak. Stadgandet bör sålunda tas in i den nya I kap. 9 § TF.


 


Prop. 1973:123                                                                      53

6              Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

Jag hemställer all Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslaget för prövning i grundlagsenlig ordning.

Ärendet bör behandlas under riksdagens vårsession.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att lill riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten


 


Prop. 1973:123                                                                     54

Bilaga 1 Massmedieutredningens författningsförslag

Förslag till

ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom förordnas dels att 4 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen skall upphöra att gälla, dels att 1 kap, 5 §, 4 kap. 3, 4 och 7 §§ samt 13 kap. 5 § samma förordning skaU erhålla ändrad lydelse på sätt angives nedan, dels att i 1 kap. av förordningen skaU införas en ny paragraf, 9 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)                      (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

Denna förordning äger tUlämpning allenast å skrift, som framställts i tryckpress. Till skrift hänföres karta, ritning eller bUd, även om den ej åtföljes av text.

Som skrift enligt denna förord­ning skall icke anses affärs- eller tillfällighetstryck. Härmed förstås vykort, visitkort, blanketter, adresskort, etiketter, emballage­tryck, bruksanvisningar, reklam­broschyrer, kataloger och annat affärslryck ävensom andra liknan­de tryckalster, allt under förut­sättning att det framstår som uppenbart att däri icke innefattas sådant otillåtet yttrande eller otill-. lätet offentliggörande som avses i 7 kap.

Utan hinder av denna förord­ning gälle beträffande kommersiell annons för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror vad i lag är stad­gat

Utan hinder av denna förord­ning mä i lag även föreskrivas för­bud mot samt påföljd och ersätt­ningsskyldighet för kommersieU annons, som genom att åsidosätta hänsynen   UU   konsumenter eller


 


Prop. 1973:123

(Nuvarande lydelse)


55

(Föreslagen lydelse) näringsidkare eller genom att el­jest strida   mot god affärssed är otillbörlig.

Med kommersiell annons för­stås i denna paragraf sådan annons eller därmed jämställt meddelan­de, som syftar till att. främja av­sättning av vara eller tjänst och som avser näringsidkares affärs­verksamhet eller där tillhandahål­len vara eller tjänst.


4 KAP,

ViU någon----------------------------------- tidigare anmälts.

Ändras boktryckeriels------------------ lill länsstyrelsen.

Sedan anmälan------------------------------ i orten.


Vad i denna paragraf stadgats om boktryckares anmälningsskyl­dighet skall ej avse tryckeri, varesl aUenast framställes bild- eller till­fällighetstryck för innehavarens eget bruk.


Vad i denna paragraf stadgats om boktryckares anmälningsskyl­dighet avser ej tryckeri, varest alle­nast framställes affärs- eller tillfäl­lighelslryck.


4§


Ä varje-------------------------

Vad nu sagts skall dock ej avse tryckalster, som är alt hänföra till bild- eller tillfällighetstryck.


och tryckningsärel.


 


7§

Av varje------------------------------------- efter utgivandet.

Granskningsexemplar skall-------------- avsedda exemplaren.


Vad i första stycket föreskrivits skall ej avse bild- eller tillfällig­hetstryck och ej heller meddelan­den från offentlig myndighet. Konungen äger ock i andra fall medgiva undantag från vad i första stycket föreskrivits.

Angående skyldighet-------


Vad i första stycket föreskrivits skall ej avse meddelanden från of­fentlig myndighet. Konungen äger ock i andra fall medgiva undantag från vad i första stycket föreskri­vits,

----------- i lag.


 


Prop. 1973:123                                                                     56

(Nuvarande lydelse)                      (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

5§

Bestämmelsen i---------------------------- är stadgat.

I övrigt skaU i fråga om skrift,     1 övrigt skaU i fråga om skrift,
som tryckts utom riket och här
   som tryckts utom riket och här
utgives, i tillämpliga delar gälla
  utgives, i tillämpliga delar gälla
vad i 1 kap., 3 kap., 4 kap. 9 §, 6
vad i 1 kap., 3 kap,, 6 kap., 7
kap., 7 kap., 8 kap. 1, 2, 5-7 och
  kap., 8 kap. 1, 2, 5-7 och 10-
10-12 §§ samt 9-12 kap. är före-
  12 §§ samt 9-12 kap. är före­
skrivet,
                                                                            skrivet.


 


Prop. 1973:123                                                                      57

Bilaga 2 Kreditupplysningsutredningens förfatlningsförslag

I. Förslag tUl

Lag om kreditupplysning

Härigenom förordnas som följer.

1 § Med kreditupplysning avses i denna lag uppgift, omdöme eller råd
som yrkesmässigt lämnas till ledning för bedömning av annans kredilvär­
dighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende.

Kreditupplysning som bankinslitut lämnar lill annat bankinslitut eller till kreditinrättning som slår under bankinspektionens tillsyn, omfattas ej av lagen.

Ej heller omfattar lagen kreditupplysning om person eller förelag med hemvist i utlandet,

2 § Kreditupplysning om aktiebolag och andra juridiska personer, före­
tagare samt förelag närstående personer kallas i denna lag förelagsupplys­
ning.

Med företagare avses den som yrkesmässigt driver rörelse, dock ej den som driver jordbruk, skogsbruk eller fiske utan hjälp av fast anställd arbetskraft.

Med företag närslående person avses den som äger så väsentlig del i företagel eller har sådan ledande ställning inom detta, att uppgifter om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ställning och lönsamhet.

Kreditupplysning om enskild person i annat fall än som avses i andra och tredje styckena kallas personupplysning.

3 § Kreditupplysning får lämnas endast av den som fält tillstånd därtill
av Konungen.

Tillstånd behövs inle för kreditupplysning som lämnas i tryckt skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tUlämplig. Bestämmelserna i 7-1 1 §, 12 § tredje stycket, 16-19, 21-23,25 och 26 § gäller dock för sådan verksamhet.

4 § Tillstånd all driva kredilupplysningsverksamhet får bevUjas endast
om del finns ett allmänt behov av verksamheten och den kan antagas bli
driven på ett sakkunnigi och omdömesgillt sätt.

Tillstånd får meddelas för en tid av högst fem år och kan därefter förnyas,

5 § Tillstånd all driva personupplysningsverksamhet får beviljas endast
svensk medborgare eUer svensk juridisk person. Kan verksamheten befa­
ras komma under väsentligt utländskt inflytande eller ägs den lill någon
del av utländska intressen, skall ansökan avslås.


 


Prop. 1973:123                                                                     58

6   § Åsidosätter den som fått tillstånd att driva kreditupplysningsverk­samhet bestämmelse i denna lag eller föreskrift som meddelas med stöd av lagen, eller föreligger eljest ej längre förutsättningar för tillståndet, kan detla ålerkaUas,

7   § Register som användes i kreditupplysningsverksamhet får överlåtas eller på annat säll överföras till annan endast efler medgivande av den i 17 § angivna nämnden.

8   § Kredilupplysningsverksamhet skall drivas så all verksamheten ej leder lill otillböriigt intrång i personlig integritet genom innehållet i lämnad kreditupplysning eller eljesl. Härvid skall särskilt iakttagas vad som föreskrives! 9—13 §.

9   § Uppgift får ej lämnas om broltslighel, alkoholmissbruk, sjukdomar eller andra personliga förhållanden av särskilt ömtålig natur.

10 § Personupplysning får ej innehålla uppgift om betalningsförsum­
melse i annat fall än när försummelsen antingen blivit fastslagen genom
verkställbart avgörande av domstol eller myndighet, eller föranlett för­
rättning för återtagande av avbelalningsgods eUer jämförlig myndighets-
åtgärd, eller följts av växelprotest, betalningsinställelse, konkursansökan
eller ackord.

Personupplysning får ej heller innehålla uppgift om omständighet, som ligger mer än tre år tillbaka i tiden, räknat från utgången av det år då omständigheten inträffade eller i fråga ora skatter då uppgiften blev allmänt tUlgänglig, Beträffande uppgift om konkursbeslut, misslyckad förrättning för utmätning eller för återtagande av avbetalningsgods eller därmed jämförlig uppgift skall dock gälla en längsta lid av fem år,

11    § Uppgifter som avses i 9 och 10 § eller som eljesl ej får lämnas ul enligt denna lag och med stöd därav meddelade föreskrifter, får ej heller insamlas eUer lagras i kredilupplysningsverksamhet. Råd eller omdöme får ej grundas på sädana uppgifter.                                                ;

12    § Personupplysning får lämnas ul endast om beställaren på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller på annan godtagbar grund har behov av upplysningen.

Finns anledning antaga alt personupplysning kommer att användas för obehörigt ändamål får den ej lämnas ut.

Den som är eller varit verksam inom kreditupplysningsverksamhel får ej obehörigen yppa vad han i verksamheten erfarit om annans förhållan­den.

13 § EnskUd person får förbjuda att personupplysning lämnas om
honom genom all göra skriftlig anmälan härom tUl den i 17 § angivna


 


Prop. 1973:123                                                                      59

nämnden. Denna underrättar därvid samtliga dem som driver personupp-lysningsverksainhel om det anmälda förbudet.

Anmält förbud kan hävas i samma ordning som det meddelats, dock tidigast efler två år.

Nämnden har rätt att för särskilt fall medge undantag frän,gällande förbud, om delta tillkommit i syfte all förhindra bevakning av bevUjad kredit eller om eljest synnerliga skäl föreligger alt lämna kreditupplysning trots förbudet.

14 § Innehåller personupplysning uppgift om belalningsförsummelse
eller sådant råd eller omdöme som ej är klart lUlstyrkande, skall samtidigt
med alt upplysningen lämnas fullständig uppgift om innehåll och vem som
beställt upplysningen kostnadsfritt sändas tUl den som avses därmed.

1 annat faU än som avses i första stycket har var och en räll alt mot skälig avgift få del av kreditupplysning som lämnats om honom under de senaste tre månaderna jämte uppgift om vem som bestäUt upplysningen.

15   § Var och en har rätt alt mot skälig avgifi hos den som driver kreditupplysningsverksamhet få skriftligt besked om innehållet i de uppgifter som finns lagrade om honom och uppgift om vem som erhållit kreditupplysning om honom under det senaste året.

16   § Påstår någon att uppgift är oriktig eller missvisande, åligger det den som driver kreditupplysningsverksamhet att utreda förhållandet och rätta föreliggande fel,

17   § Kreditupplysningsverksamhet skall stå under tillsyn av en kredit­upplysningsnämnd,      '

Nämnden består av ordförande och åtta andra ledamöter, varav en är ordförandens ställföreträdare. För övriga ledamöter finns fem ersättare. Ordförande, ledamöter och ersättare utses av Konungen för fyra är i sänder,

18 § Kreditupplysningsnämnden skaU tUlse alt denna lag och de bestäm­
melser som meddelats med stöd av lagen efterleves.

Nämnden skall ingripa mot missförhåUanden som genom dess egna iakttagelser eller genom allrnänhelens klagomål kommer lill nämndens kännedom.

Nämnden får meddela de föreskrifter och förbud som behövs för tillsynens genomförande. Därvid får nämnden förelägga vite,

19 § Företrädare för nämnden får företaga inspektion hos den som
driver kreditupplysningsverksamhel och taga del av samtliga handlingar
som rör verksamheten. Den som driver denna är skyldig att lämna
nämnden de upplysningar om verksamheten som nämnden begär. Vid
tUlsynen skall iakttagas att större olägenhet ej vållas än som oundgäng­
ligen är nödvändigt.


 


Prop. 1973:123                                                                     60

20 § Uppgift som avses i 1 § första stycket skall även i annan verksamhet
än kreditupplysningsverksamhel hanteras så att oriktig uppgift inte
sprides och att otillbörligt intrång i enskUds personliga integritet inte
vållas.

Finns skälig anledning antaga att bestämmelsen i första stycket åsidosatts, får kredilupplysningsnämnden göra erforderlig undersökning. Därvid skall iakttagas att större olägenhet ej vållas än som oundgängligen iir nödvändigt.

Om förhållandena ger anledning därlUl, får nämnden meddela de föreskrifter och förbud som behövs. Därvid får nämnden förelägga vite,

21 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet driver kreditupplysnings­
verksamhel ulan tillslånd enligt denna lag eller bryter mot föreskrifterna
i 7 § eller 12 § tredje stycket, dömes lill böter eller fängelse i högst ett år,
om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för gärning sorn avses i 12 § Iredje stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt,

22 § Den som lämnar kreditupplysning är skyldig att ersätta skada som
tillfogats enskild person genom otillbörligt inträng i dennes personliga
integritet. Ersättningsskyldighet föreligger även om skadan ej uppkommit
genom oaktsamhet.

Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn lagas även lill lidande som åsamkats den enskilde och andra sädana omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

23 § Den som driver kreditupplysningsverksamhel är skyldig att ersätta
skada som tillfogats enskild eller juridisk person genom att oriktig
uppgift lämnats om,denne. Ersättningsskyldighet föreligger dock ej om
verksamhetens utövare kan visa att tillbörlig omsorg och varsamhet
iakttagits.

Vid bestämmande av ersättning till enskUd person skall bestämmelsen i 22 § andra stycket äga motsvarande tillämpning.

24   § Till bestridande av kostnaderna för kredilupplysningsnämndens verksamhet skall de som fått tillslånd att driva kreditupplysningsverksam­het årligen erlägga bidrag. Närmare bestämmelser om bidragets storlek, fastställande och erläggande meddelas av Konungen.

25   § Besvär över kredilupplysningsnämndens beslut föres hos Konungen. Nämndens beslut länder omedelbart lill efterrättelse, om ej annat förordnas.


 


Prop, 1973:123                                                                      61

26 § Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag eller undan­tag därifrån, som föranledes av särskUda omständigheter, meddelas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår sådan kreditupplysningsverksamhet som avses i 3 § andra stycket den dag Konungen bestämmer, och i övrigt den 1 juh 1973.

Den som vill driva kredilupplysningsverksamhet efter det lagen trätt i kraft skall inge ansökan därom hos Konungen före ikraftträdandet. Har så skett, får verksamheten drivas ulan tillstånd intill dess ansökan slutligt prövats.


 


Prop, 1973:123                                                                   62

2. Förslag till

ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom förordnas att i 1 kap, tryckfrihetsförordningen skall införas en ny paragraf, 9 §, av nedan angiven lydelse,

1 KAP.

Utan hinder av denna förordning må i lag meddelas särskUda bestämmel­ser beträffande yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel, bedriven genom tryckt skrift.


 


Prop. 1973:123                                                                    63

Innehållsförteckning

Propositionen   ................................................................ ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..............................        ]

Förslag tUl ändring i tryckfrihetsförordningen   ............... ..... 2

Utdrag av sladsrådsprolokollel den 6 april 1973     ......... ..... 3

1             Inledning   ............................................................... ..... 3

2             Allmänt om yttrandefriheten i tryckt skrift     ........... ..... 6

3             Massmedieutredningen    ........................................ ..... 8

 

3.1        Bakgrunden lill massmedieutredningens förslag                   g

3.2        Huvuddragen i massmedieutredningens förslag                   8

 

3.2.1    Allmänna överväganden   ........................       8

3.2.2    Affärs- eUer lUlfällighelslryck   ..................       9

3.2.3    Begreppet kommersiell annons.................     jq

3.2.4    Reklam för skadliga varor     .....................     12

3.2.5    Otillböriig reklam   .................................... ... 14

3.3   Remissyttrandena över massmedieutredningens förslag     15

3.3.1    Allmänt    ..................................................     15

3.3.2    Affärs-eller tiUfällighetstryck   ..................     17

3.3.3    Begreppet kommersiell annons    .............     19

3.3.4    Reklam för skadliga varor     ..................... ... 22

3.3.5    Otillbörlig reklam   ....................................     28

4      Kreditupplysningsutredningen    .............................     30

4.1        Huvuddragen i kreditupplysningsulredningens förslag         30

4.2        Kreditupplysningsutredningens      förslag     beträffande kredilupplysningspublikationer                   31

4.3        Remissyttrandena  över kreditupplysningsulredningens förslag                       33

 

4.3.1    Allmänt     ................................................. ... 33

4.3.2    Kreditupplysningsulredningens     förslag     beträf­fande kredilupplysningspublikationer             34

5      Föredraganden     ................................................... ... 39

5.1   Kommersiell reklam i tryckt skrift....................... ... 39

5.1.1    Allmänna synpunkter    ............................ ... 39

5.1.2    Reklam för skadliga varor     ..................... ... 42

5.2   Kreditupplysningsverksamhet i tryckt skrift     .     48

6      Hemställan   ............................................................     53

Bilaga 1   Massmedieutredningens författningsförslag.... ... 54

Bilaga 2  Kreditupplysningsutredningens författningsförslag               57


 


(iuichuffrOits