Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1973 Prop. 1973:116

Nr 116

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna; given Stockholms slott den 6 april 1973;

Kungl. Maj:t vill härmed, .under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en den 2 april 1973 undertecknad överenskomradse raellan Sverige, Danraark, Finland, Island och Norge ora tillägg till den nordiska överenskoraraelsen den 12 juli 1957 ora upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Tilläggsöverenskomraelsen är föranledd av Danmarks anslutning till de europeiska gemenskaperna och syftar lill att göra det möjligt för Danmark att anpassa sina förpliktelser enligt den nordiska passkontroll-överenskommelsen till de förpliktelser som Danraark åtar sig som medlem av de europeiska gemenskaperna.

1 Riksdagen 1973.1 saml Nr 116

Prop. 1973:116

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för inrikesdeparteraentet, statsrådet Holraqvist, anraäler efter geraensara beredning med statsrådets övriga ledaraöter fråga ora godkännande av en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg lid den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna och anför.

Inledning

överenskoraraelsen ora upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränsema (passkontrollöverenskoramdsen) undertecknades den 12 juli 1957 av Sverige, Danmark, Finland och Norge. Den trädde i kraft den 1 maj 1958. Island anslöt sig till överenskomraelsen fr. o. ra, den 1 januari 1966.

Genora passkontrollöverenskommelsen skapades ett gemensamt nordiskt passkontrollområde. Passkontroll skulle inte längre ske vid de internordiska gränsema utan endast vid det nordiska områdets ytlergränser. Den stat som verkställer passkontrollen gör detta på alla de nordiska staternas vägnar och skall i förekommande fall avvisa utlänningar (dvs. icke nordbor) även i annan nordisk stats intresse. Underlåtes awisning, föreligger i vissa fall skyldighet för den stat sora har underlåtit avvisning att återta den utiänning sora bort avvisas.

Vidare föreskrivs i passkontrollöverenskoramdsen att viseringsfri utlänning sora önskar uppehålla sig i nordiskt land raer än tre månader skall söka uppehåUstillstånd. Från denna tid om tre raånader skall avräknas den tid sora utlänningen har vistats i nordisk stat inom sex raånader före senaste inresan.

Danmark är sedan 1 januari 1973 medlem av de europeiska gemenskaperna (EG). På grund av delta medleraskap har Danraark alt fr. o. ra. den 1 juli 1973 tillärapa vissa inora EG gällande bestäraraelser som på några punkter är oförenliga raed passkontrollöverenskoraraelsen. Sålunda komraer Danraark inte att fullt ut kunna fullgöra sin skyldighet enligt passkontrollöverenskoraraelsen att avvisa utlänningar i de andra

Prop. 1973:116 3

nordiska ländernas intresse. Vidare mäste Danmark i betydande utsträckning låta medborgare i de övriga EG-staterna vistas ulan uppehåUstillstånd i Danraark under en tid av tre månader, och EG-bestäm-radserna raedger därvid inte att avräkning sker för tidigare vistelse i annat nordiskt land. I fråga ora vissa "gränsarbelare" och säsongarbetare raåste Danmark också medge vistelse i Danraark utan uppehällstillständ för längre tid än tre månader.

För alt undanröja den motsättning sora f. n. föreligger raellan pass-konlrollöverenskoraradsens bestämraelser och EG-reglerna har experter frän de nordiska länderna förhandlat ora ändringar i passkontrollöverenskoraraelsen. Förhandlingarna ägde mra i Köpenharan den 6—7 oktober 1971 och i Oslo den ■11---12 januari 1972.'

Förhandlingarna resulterade i ett förslag till överenskoraraelse ora till-lägg tUl passkontrollöverenskoraraelsen. Enligt denna tiUäggsöverens-kommdse får en fördragsslulande stat göra vissa avvikelser från passkontrollöverenskommelsen i den mån det behövs till fullgörande av förpliktelse sora den 1 juli 1973 åvUar näranda stat i förhällande lUl icke fördragsslutande stat. I realiteten innebär detta att Danmark får göra de avvikelser som betingas av raedleraskapet i EG. Rätlen all göra sådana avvikelser är eraellertid begränsad till de förpliktelser sora föreligger enligt de den 1 juli 1973 gällande EG-reglerna.

Ora EG-reglerna därefter utvecklas på ett sätt sora gör det omöjligt för Danmark att fullgöra sina förpliktelser enligt passkontrollöverenskoraraelsen och tUläggsöverenskoraradsen, får Danmark däreraot inte enligt tUläggsöverenskoraradsen göra nya avvikelser från passkontrollöverenskoraraelsen. Härora måste nya överenskoraraelser träffas raellan de nordiska länderna.

TUläggsöverenskoraradsen, vars text torde få fogas till stalsrådsprolokollet i detla ärende sora bilaga, undertecknades i Köpenharan den 2 april 1973.

Den nordiska passkontrollöverenskommelsen

Passkontrollöverenskoraraelsen undertecknades den 12 juli 1957. Den trädde i kraft den 1 raaj 1958 (prop. 1957: 190).

Genora överenskoraraelsen skapades ett gemensarat passkonlrollora-räde som orafattade Sverige, Danraark, Finland och Norge. Vissa delar av Danraark och Norge, näraligen Grönland, Färöarna, Svalbard och Jan Mayen, undantogs.

Enligt art. 14 i passkontrollöverenskoraraelsen fick Island raöjlighet att efler förhandlingar ansluta sig till överenskoraraelsen. Det angavs

• I förhandlingama har från svensk sida deltagit bitr. utrikesrådet Hans Danelius, numera försäkringsdomaren Ingemar Cosmo, byråchefen Olof Wiman, polisintendenten Bror Rydén och hovrättsassessorn Harry Tjernberg.

Prop. 1973:116 4

också att denna efler förhandlingar kunde utvidgas tUl att omfatta Färöarna och Grönland.

Överenskommelsen utvidgades till att omfatta Färöarna fr. o. m. den 1 januari 1961.

Sedan förhandlingar ägt rum, anslöt sig Island till överenskommelsen fr.o.m. den 1 januari 1966.

En utförlig redogörelse för överenskoraradsens innehåll finns intagen i prop. 1957: 190. I det följande skall endast vissa bestäramelser beröras, vilka är av särskild betydelse i detta samraanhang.

Enligt art. 2 i passkontrollöverenskoraraelsen åtar sig varje fördrags-; slutande stat att företa passkontroll vid sina nordiska ytlergränser. Med yttergräns förstås enligt art. 1 landgräns mellan nordisk stat och ickenordisk stat samt flygplatser och hamnar som har regelmässig eller icke regelmässig trafik med icke-nordisk stat.

I art. 5 behandlas frågan när skyldighet att söka uppehållstillständ inträder. Överenskommelsens innebörd är all utlänning (dvs.: icke nordbo), som är befriad från skyldighet att ha visering, skall ha uppehållstillstånd, om han önskar vistas i nordiskt land efter tre månaders vistelse i Norden. UppehällstUlstånd skall sökas i den stat där utlänningen befinner sig vid utgången av tremånaderstiden. Det skall således inle föreligga en räll all ulan uppehållstillstånd vistas tre månader i varje norr diskl land för sig, ulan tremånaderstiden skall beräknas för de nordiska länderna som en helhet. Den uppehållslillslåndsfria liden skall räknas frän dagen för inresan i Norden. Om utlänningen inora sex raånader före senaste inresan tidigare har vistals i nordisk stat, skall dock från den uppehållslillslåndsfria tiden avräknas den lid utiänningen sålunda tidigare har tillbringat i nordisk stat.

I art. 6 ges bestäraraelser om avvisning av utlänning. Under mom. a)—f) i artikeln anges fall då utiänning bör avvisas vid nordisk yttergräns. Dessa fall avser utlänning, a) som inle innehar giltigt pass eller annan legitimationshandiing sora godtagits att gälla som pass, b) som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inreseslaten saml den dier de övriga nordiska stater sora utlänningen har för avsikt att besöka, c) sora kan antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas saml för sin hemresa, d) som kan antagas icke korama att ärUgen försörja sig, e) som tidigare dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i nordisk stal eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäligen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri elier olovlig underrättelseverksamhet i någon av de fördragsslulande staterna, f) som är uppförd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar. Utöver de angivna awisningsgrunderna, vilka bör iakttas av var och en av de fördragsslutande sta-

Prop. 1973:116 5

lerna, innehåller art. 6 en allraän awisningsklausul, vilken innebär att envar utlänning kan avvisas som av andra gmnder anses inte böra till-' låtas att resa in i en eller flera av de fördragsslutande staterna.

I art. 9 föreskrivs att utlänning som är utvisad från nordisk stat inte skall tillåtas resa in i annan nordisk stat utan särskUt tillstånd. Undantag gäller för fall då en fördragsslulande stat vill genora annan fördragsslutande stat transitera en utlänning som har blivit utvisad från förstnämnda stat.

Vidare är de fördragsslutande statema enligt art. 10 förpliktade att i vissa fall återta utiänningar sora borde ha avvisats enligt art. 6 raen sora har rest in och utan tillstånd begivit sig från inreseslaten till annan nordisk stat. Även i vissa andra fall skall enligt art. 10 en fördragsslutande stat vara skyldig alt återta utiänning. Återtagningsplikten skall dock mte gälla utlänning som har uppehållit sig i den stat, som kräver tillbakasändning, under rainst ett år räknat från tidpunkten för hans olovliga inresa i staten, eller sora efter olovlig inresa har fält uppehålls- ocli/eller arbetstUlslånd där.

EG:s bestämmelser om den fria rörligheten av personer

Fördraget ora upprättandet av europeiska ekonoraiska geraenskapen (EEC), det s. k. Rorafördraget, innehåUer bestämraelser bl. a. om arbetskraftens fria rörlighet samt om etableringsfrihet och fri tjänsteutövning inom gemenskapen.

Arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen innebär enligt art. 48 punkt 2 i Romfördraget alt varje på nationalitet grundad diskriminering av arbetslagarna i medlemsstaterna, såvitt gäller sysselsättning, lön och övriga arbetsvUlkor, skall avskaffas. Den fria rörligheten skall — med förbehåll för de begränsningar som motiveras av allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa — enligt art. 48 punkt 3 innefatta rätt a) att söka faktiskt erbjudna anställningar, b) att för detta ändamål fritt förflytta sig inom medlemsstaternas område, c) att uppehålla sig i medlemsstat för att där inneha anställning i överensstämraelse med de regler som gäller för anstäUning av inhemska arbetstagare och d) att kvarstanna inom en medlemsstats område efter att där ha innehaft anställning på närmare fastställda villkor.

Av art. 48 punkt 4 framgår alt bestämmelsema om arbetskraftens fria rörlighet inte är tillärapliga på anställning i offentlig tjänst.

Inskränkningar för medborgare i medlemsstat att fritt etablera sig på annan medierasstats område skall enligt art. 52 i Romfördraget gradvis avvecklas. Avvecklingen skall ocksä omfatta inskränkningar för medborgare i medlemsstat med hemvist inom någon medierasstats område att upprätta agenturer, fUialer eller dotterbolag. Etableringsfriheten innefattar rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet och

It Riksdagen 1973. 1 saml Nr 116

Prop. 1973:116 6

även rätt att bilda och driva företag på de villkor etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna rättssubjekt.

Även inskränkningar i det fria utförandet av tjänster inom gemenskapen skall enligt art. 59 punkt 1 i Romfördraget gradvis avvecklas för medborgare i raedlerasstat sora har hemvist i annan medlemsstat än mottagaren av tjänstepreslalionen. Enligt art. 59 punkt 2 kan fördragels bestämmelser om tjänster göras tillämpliga på tjänsteprestationer som utförs av raedborgare i tredje land raed heravist inora geraenskapen.

Sora tjänster anses enligt art. 60 i Rorafördraget prestationer sora normalt utförs mot ersättning i den utsträckning de inte faller under bestäraradserna rörande den fria rörligheten av varor, kapital och personer. Prestationerna skall i princip utföras utan att tjänsteutövaren etablerar sig i mottagarens hemland. Utan hinder av bestämmelserna rörande etableringsrätt skaU emellertid den sora tillhandahåller tjänst i och för utövandet av prestationen ha rätt att tillfälligt utöva sin verksarahet i det land där prestationen utförs på samma vUlkor sora landet släUer upp för sina egna rättssubjekt.

Både i fråga om arbetskraftens fria rörlighet och i fråga om etableringsfriheten och det fria utövandet av tjänster finns enligt Rorafördraget möjligheter att göra inskränkningar raed hänsyn till allraän ordning, aUraän säkerhet och folkhälsa (art. 48 punkt 3, art. 56 punkt 1 och art. 66).

I anslutning tUl Romfördragels bestämmelser har EG:s råd den 15 oktober 1968 antagit en förordning (nr 1612/68) angående arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen och ett direktiv (nr 68/360) angående avveckling av inskränkningarna för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjemedleraraar att förflytta sig och vistas inom gemenskapen.

Enligt förordningen skall medborgare i raedlerasstat, oavsett vistelseort, ha rätt alt anta och inneha avlönad anstäUning i annan medleras-stat i enlighet raed de bestämraelser i lagar, förordningar och föreskrifter sora gäUer för arbetstagare i denna stat. Skyldighet föreligger enligt direktivet för raedlerasstat att lärana annan medierasstats medborgare, som beger sig dit i syfte att söka erbjuden anställning, och hans familjemedlemmar tillträde till sitt område mot uppvisande av gUtigt identitetskort eller hemlandspass. Sora farailjeraedlemraar räknas hustru och barn under 21 år särat vissa andra närstående personer.

Vidare skaU enligt direktivet raedlerasstat tillerkänna arbetstagare sora är medborgare i annan medlemsstat och hans faraUjemedleraraar räll att vistas på dess oraråde. Till bevis för arbetstagares och farailje-medleramars rätt att vistas i landet skall medlemsstat utfärda ett uppe-håUstUlsländ. Medierasstat skall tiUerkänna följande arbetstagare rätt att vistas i staten utan uppehällstillständ, näraligen a) arbetstagare som utövar avlönad anställning under en beräknad tid av högst tre raånader, b) arbetstagare som är sysselsatt i en medierasstat men har sitt heravist i

Prop. 1973:116 7

annan raedlerasstat och i regel återvänder dagligen eller rainst en gång i veckan (gränsarbetare) särat c) säsongarbetare, sora innehar arbetsavtal försett med bevis av behörig myndighet i det land där han avser alt arbeta.

I fråga ora etableringsfriheten och rätten till fritt utförande av tjänster antog EEC:s råd den 18 december 1961 allmänna prograra för avveckling av inskränkningar. Enligt dessa prograra skulle bestämmelser i lagar och administrativa föreskrifier om inresa, utresa och uppehåll för medborgare i raedlerasstatema ändras i den raän de inle raotiverades av hänsyn lill allraän ordning, allraän säkerhet och folkhälsa och i den utsträckning bestämraelserna hindrade dessa raedborgare alt uppta eller utöva självständig förvärvsverksarahet eller hindrade dessa medborgare, specialiserad personal eller personal i förlroendeslällning som medföljer den som tillhandahåller tjänst eller utför tjänst för hans räkning att ulföra tjänster.

Inom ramen för de allmänna prograramen utfärdade rådet den 25 februari 1964 ett direktiv (nr 64/220) för avveckling av restriktioner i fråga om inresa och vistelse för medierasstaternas medborgare inom geraenskapen på etableringens och tjänteprestationernas oraråde. Direktivet reglerar rätten för medborgare i en raedlerasstat, sora önskar etablera sig eller ulföra tjänst inora annan raedlerasstat, alt resa in och vistas i denna stat.

Medborgare i raedlerasstat, sora är bosatt eUer önskar bosätta sig i annan raedlerasstat för att där utöva självständig förvärvsverksarahet eller som önskar att där tillhandahälla eller ta emot tjänsleprestation, skall enligt direktivet ha räll att resa in mot uppvisande av identitetskort eller hemlandspass. Detsararaa gäller, oavsett nationalitet, make och barn under 21 år till sädan medborgare samt vissa andra farailjeraedleraraar.

Medierasstat skall enligt dhektivet tillerkänna medborgare i annan medlemsstat, som bosätter sig på dess område för att där utöva självständig förvärvsverksamhet, rätt alt vistas där perraanent när restriktionerna för verksaraheten i fråga har avskaffats i enlighet med Rorafördraget. Den sora utför eller tar eraot tjänsteprestation skall ha rätt att vistas i den stat, där prestationen utförs, under den lid prestationen varar. Familjemedleraraarna skall ha samma rätt till vistelse sora den de är beroende av.

För den som utövar självständig förvärvsverksarahet eller utför eller tar emot tjänsleprestation under raer än tre månader skall raedlerasstat lill bekräftelse av rätlen att vistas på dess område utfärda ett uppehälls-lillslånd. Detsamma gäller för vederbörande persons familjemedlemmar.

Det kan nämnas att etableringsfriheten och det fria utförandet av tjänster förverkligas gradvis inom EG genora att rådet utfärdar nya direktiv sora orafattar nya verksarahetsgrenar.

Prop. 1973:116 8

Genora ett direktiv den 25 februari 1964 (nr 64/221) har EEC-rådet utfärdat regler ora de särskilda åtgärder i fräga ora utlänningars inresa och vistelse som raoliveras av allraän ordning, allraän säkerhet och folkhälsa. I direktivet anges att allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa inte får åberopas för ekonomiska ändamål. Såvitt gäller allraän ordning och alhnän säkerhet får de åtgärder som vidtas grundas enbart på det personliga uppförandet hos den sora blir föremål för åtgärderna. Det förhållandet att han dömts till straff får inte automatiskt föranleda sådana ätgärder. Direktivets tiUämpningsområde har i visst hänseende utvidgats genom EG-rådets direktiv den 18 maj 1972 (nr 72/194). Förslag till viss ytterligare utvidgning har även framlagts av EG-koraraissio-nen den 29 juni 1972.

EG-koraraissionen har den 14 juli 1971 fraralagt ett förslag till ett nytt direktiv för avveckling av restriktioner i fråga om inresa och uppehåll för medlemsstatemas raedborgare inora geraenskapen på etableringens och tjänsteprestationernas område. I huvudsak motsvarar förslaget bestämmelserna i direktiv nr 64/220. Någol nytt direktiv har ännu inte utfärdats på grund av förslaget.

Det kan också nämnas att EG-kommissionen den 29 juni 1970 har utfärdat en förordning (nr 1251/70) om arbetstagares rätt att kvarstanna i medlemsstat efter slutad anställning. Förordningen ger medborgare i medlemsstat, som haft anställning i annan medlemsstat under längre tid, och hans farailjeraedlemmar rätt att stanna kvar i denna stat även efter del att anställningen upphört, t. ex. på grund av att arbetstagaren uppnätt pensionsåldern. Förslag tiU ett direktiv med raotsvarande bestämraelser för personer sora bedrivit självständig förvärvsverksarahet och deras farailjeraedleraraar har framlagts av komraissionen den 29 juni 1972.

Tilläggsöverenskommelsen

Danmark blev den 1 januari 1973 medlera av EG. Sora en följd härav har Danraark alt fr. o. ra. den 1 juli 1973 inom ramen för EG tillämpa vissa regler vilka är oförenliga raed den nordiska passkontrollöverenskommelsen. Bristande överensstämmelse mellan passkontrollöverens-kommdsens bestämra-dser och EG-reglerna föreligger pä följande fyra punkter.

a) Enligt art. 5 första stycket passkontrollöverenskoraraelsen skall fördragsslutande stat kräva att viseringsfri utlänning, som önskar uppehålla sig i vederbörande stat utöver tre raånader från det han rest in i nordisk stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd i den nordiska stal, där han vistas vid utgången av treraånadersfristen. Av EG-reglerna följer däremot att vissa speciella kategorier av arbetstagare (gränsarbetare och säsongarbetare) skall ha rätt alt vistas i en medlemsstat ulan uppehållstillstånd även om vistelsen överskrider tre raånader.

Prop. 1973:116 9

b) EnUgt art. 5 tredje stycket passkontrollöverenskoraraelsen skall
från den uppehållstUlslåndsfria tiden om tre månader avräknas den tid
som utlänningen vistats i nordisk stat under tiden sex månader före se
naste inresan. Enligt EG-reglerna föreligger ett krav på uppehållstill
stånd efler tre månaders vistelse i något EG-land, och EG-reglerna läm
nar inte något utrymrae för att därvid avräkna tid för tidigare vistelse i
något annat land.

c) Enligt art. 6 i passkontrollöverenskoraraelsen skall fördragsslutande
stat ibland avvisa en utlänning av skäl sora uteslutande hänför sig till en
annan fördragsslutande stat. Sålunda skall t. ex. awisning ske i en för
dragsslutande stat, ora en utlänning tidigare har dörats till frihetsstraff
och kan antas komma att begå straffbar gäming i annan fördragsslutan
de stat. Vidare skall en fördragsslutande stat avvisa en utlänning som är
uppförd i annan fördragsslutande stats förteckning över utvisade utlän
ningar. Enligt EG-reglerna får avvisning ske av hänsyn till den egna sta
tens allraänna ordning, allmänna säkerhet eller folkhälsa men däremot
inte av hänsyn till den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten el
ler folkhälsan i annan stat.

d) Enligt art. 9 i passkontrollöverenskoraraelsen skall en fördragsslu
lande stat inte tillåta utlänning, sora är utvisad frän annan fördragsslu
tande stat, att resa in utan särskilt tillstånd. Enligt EG-reglerna förelig
ger i vissa fall rätt till inresa, såvida inte en avvisning kan stödjas på
hänsyn till den allraänna ordningen, den allmänna säkerheten eller folk
hälsan. Därvid avses emellertid uteslutande den aUraänna ordningen,
den allraänna säkerheten och folkhälsan i den stat där avvisning sker,
raedan avvisning inte får grundas uteslutande på förhållandena i en an
nan stat.

Genora den tilläggsöverenskoraradse till passkontrollöverenskommelsen, sora undertecknades den 2 april 1973, raedges Danraark rätt att göra avsteg från passkontrollöverenskommelsen på nämnda fyra punkter. I tilläggsöverenskomraelsen har besläraraelsen givits en raera generell utformning. Det sägs sålunda rent allmänt att avvikelser får göras lill fullgörande av förpliktelser sora åvilar fördragsslutande stat i förhållande till icke fördragsslutande stat.

Ora Danmark i den situation som avses under c) underlåter att avvisa en utiänning och denne därefter beger sig tih annan fördragsslutande stat, har Danmark genora tUläggsöverenskoraradsen åtagit sig att inom ett år återta utlänningen. Detsamraa gäller ora Danraark eljest till följd av EG-besläraradserna har låtit en utlänning resa in i Danraark och utlänningen sedan beger sig till annan fördragsslutande stat utan att ha föreskrivet arbetstillstånd i denna stat.

En annan viktig begränsning är att avvikelser från förpliktelserna enligt passkontrollöverenskoraraelsen skall få göras endast i den män det behövs för att fullgöra förpliktelser mot icke fördragsslulande stat, dvs.

Prop. 1973:116 10

Danmark får inte göra mera vittgående avvikelser än sora är nödvändigt med hänsyn till EG-reglerna. Vidare får avvikelser endast ske till fullgörande av förpliktelser som föreligger den 1 juli 1973.

Om EG-reglerna på detta område vidareutvecklas efter den 1 juli 1973, kan Danmark inte på tilläggsöverenskomraelsen grunda rätt att göra ytterligare avvikelser från sina förpliktelser enligt passkontrollöverenskommelsen. För att sådana nya avvikelser skall få göras, erfordras nya överenskoraraelser mellan de nordiska staterna.

Det föreligger emellertid ett klart intresse för Sverige och för de andra nordiska stater, som inle är medleramar av EG, att i förväg bli underrättade om sådana nya EG-regler sora påverkar samarbetet enligt passkontrollöverenskoraraelsen. En skyldighet för Danraark att underrätta de övriga fördragsslutande statema ora införande av nya bestäraraelser om utlänningars in- och utresa samt uppehåll i Danraark föreligger redan enligt art. 4 andra stycket passkontrollöverenskoraraelsen. Underrättelse skall läranas i förväg, om inte tvingande skäl gör det nödvändigt alt omedelbart genoraföra de tilltänkta åtgärderna. I sådant fall skall de övriga fördragsslutande statema underrättas snarast raöjligt efter åtgärdernas genoraförande.

I fråga om förslag till nya EG-bestäraradser har Danraark enligt art. 2 i tUläggsöverenskoraradsen påtagit sig en ytterligare förpUktelse, näraligen att på begäran av annan fördragsslutande stat hälla överläggningar med denna stat och de övriga fördragsslutande staterna. Har inora ramen för fördragsslutande stats samarbete med icke fördragsslulande stat förslag framlagts tUl bestämmelser, som är oförenliga med passkontroil-överenskonundsen i förening med tilläggsöverenskomraelsen, skall enligt art. 2 i tilläggsöverenskoramdsen på fördragsslutande stats begäran överläggningar äga rura raellan de fördragsslutande staterna. Överläggningarna skall hållas innan beslut fattas raed anledning av förslaget, om inte tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart fatta sådant beslut. I sistnämnda fall skall överläggningarna äga rura så snart sora raöjligt sedan beslut har fattals. Vid överläggningarna skall de fördragsslutande staterna söka klargöra verkningama av de nya bestämmelserna för det nordiska passkontrollsamarbelet särat överväga vUka ändringar i passkontrollöverenskommelsen eller i tilläggsöverenskommelsen sora kan bli erforderliga. Det kan tilläggas att proceduren i art. 2 inte är avsedd att användas annat än i fråga ora sådana nya EG-regler som, om de genoraförs, skulle raedföra nya avsteg frän Danraarks förpliktelser enligt passkontrollöverenskoraraelsen. Däreraot skall proceduren inte tillärapas på EG-beslämmdser sora sakligt sett inte påverkar raöjligheterna för Danraark att fullgöra sina förpliktelser raot de övriga nordiska länderna.

Sora fömt närants har enligt EEC:s direktiv nr 64/220 en raedborgare i en raedlemsslat, som önskar etablera sig eller utföra tjänst inom annan

Prop. 1973:116 11

medlemsstat, rätt alt resa in och vistas i denna stat. En förutsättning härför är dock att restriktionerna för ifrågavarande förvärvsverksamhet har avskaffats inom EG. Restriktionerna för olika näringsgrenar eller yrken avvecklas successivt inom EG, och allteftersom delta sker får således direktivet nr 64/220 ett vidgat tillärapningsoraråde.

Mot denna bakgrund kunde det hävdas att, i den raån Rorafördragets regler ora etableringsfrihet och fritt utförande av tjänster genoraförs för nya näringsgrenar och yrken efter den 1 juli 1973, detta indirekt utvidgar Danraarks förpliktelser enligt direktiv nr 64/220 och påverkar saraarbetet enligt passkontrollöverenskoramdsen. Delta skulle kunna medföra att art. 2 i tilläggsöverenskomraelsen blev tillämplig och att överenskoraraelser efler hand skulle ingås ora nya avsteg från passkon-troUöverenskomradsen.

Delta skulle emellertid vara en raycket opraktisk ordning, eftersora det skulle nödvändiggöra ständiga nya tilläggsöverenskoraradser. Något behov härav föreligger inte heller, eftersom det redan nu är klart att EG:s raålsättning är att avskaffa restriktioner för alla näringsgrenar och yrken. Med hänsyn härtill har det under förhandlingarna om tilläggsöverenskomraelsen rått enighet ora att sådana EG-direkliv sora endast innefattar ett genomförande av Romfördragets regler ora etableringsfrihet och fritt utförande av tjänster inora nya näringsgrenar och yrken inte skall anses nödvändiggöra ändringar i passkontrollöverenskoraraelsen eller tillägg till denna.

Tilläggsöverenskommelsen skall efter ratifikation träda i kraft den 1 juli 1973, den dag då EG-beslämmdserna på detta oraråde blir bindande för Danraark. Tilläggsöverenskomraelsen förblir i kraft för fördragsslutande stat så länge passkontrollöverenskoraraelsen är i kraft för ifrågavarande stat. Tilläggsöverenskommelsen kan således endast uppsägas gemensamt med passkontrollöverenskoraraelsen.

Departementschefen

Genora 1957 års nordiska passkonlrollöverenskoraradse skapades ett geraensaral nordiskt passkontrollområde. Detta omfattade lill en början Danraark, Finland, Norge och Sverige. Sedan den 1 januari 1966 ingår även Island i delta oraråde.

Genom passkontrollöverenskoraraelsen blev det raöjligt att avskaffa passkontrollen vid de internordiska gränserna. Passkontroll sker i princip endast vid de nordiska yltergränserna, och det åligger den nordiska stat som verkställer kontrollen att därvid i vissa hänseenden tillvarata även de övriga nordiska ländemas intressen.

Inom raraen för Rorafördraget ora upprättandet av den europeiska ekonoraiska gemenskapen har vissa regler anlagils rörande rätten till inresa och vistelse i EG-stat. En sådan rätt föreligger i vissa fall, när det

Prop. 1973:116 12

anses nödvändigt för ett effektivt genomförande av Rorafördragets bestäraraelser ora arbetskraftens fria rörlighet och om etableringsfrihet och fritt utförande av tjänster. En raedborgare i en EG-stat har sålunda under vissa förutsättningar rätt att resa in i annan EG-stat för att där ta anställning eller för alt där utöva näringsverksarahet eller lärana eller motta tjänster. En motsvarande rätt gäller för raedleraraar av hans familj.

Sedan den 1 januari 1973 är Danmark medlem av EG. Som en följd härav blir EG:s bestäraraelser på detta oraråde bindande för Danraark fr. o. m. den 1 juli 1973. Dessa bestämraelser hindrar dock inte alt de nordiska länderna även framdeles bildar ett gemensamt passkontrollområde. I huvudsak kan bestämmelserna i passkonlrbllöverenskorarad-sen aUtjärat tillämpas. I vissa hänseenden är emellertid överenskoraradsens regler oförenliga med EG-beslämradserna. För att Danraark skall kunna fullgöra sina förpliktelser sora raedlera av EG krävs därför att passkonlrollöverenskomraelsen anpassas tiU EG-reglerna på några punkter.

En tUläggsöverenskoraradse till passkontrollöverenskoraraelsen har utarbetats, som ger Danmark möjlighet all göra de avsteg från passkonlrollöverenskomraelsen sora följer av landels förpliktelser sora medlem av EG.

Genom tilläggsöverenskomraelsen får Danraark rätt alt ge vissa gränsarbelare och säsongarbetare rätt att utan uppehållstillstånd vistas i Danraark under en tid som överskrider tre rnånader. Vidare får Danmark möjlighet alt låta medborgare i EG-stat under vissa förutsättningar vistas i Danraark utan uppehållstillstånd under en tid av tre raånader ulan hinder av att han dessförinnan vistats en kortare eller längre lid i annat nordiskt land. Dessa båda ändringar är utan väsentlig betydelse för saraarbetet enligt passkontrollöverenskoraraelsen.

Av större vikt är alt Danraark raedges rätt att i vissa fall underlåta att avvisa en person sora enligt passkontrollöverenskoraraelsen bort avvisas av hänsyn lill annan fördragsslulande stats intressen. Det kan exerapelvis röra sig ora en person som är utvisad ur Sverige men sora inte kan anses utgöra en fara för allraän ordning eller allraän säkerhet i Danraark. Medges en sådan person rätt tUl inresa i Danmark, föreUgger självfallet en risk för alt han — med utnyttjande av passfriheten mellan Danraark och Sverige - åter beger sig till Sverige utan att delta uppmärksammas av de svenska myndigheterna.

I praktiken torde dock fall av detta slag komma alt bli sällsynta. En skyldighet för Danmark att medge inresa för en person som är utvisad ur Sverige kan för det första inle föreligga annat än i fråga om medborgare i EG-stat eller medlem av sådan medborgares familj. En ytterligare förutsättning är att vederbörande medborgare i EG-stat beger sig lill Danmark för alt där ta anställning eller för alt där bedriva näringsverk-

Prop. 1973:116 13

samhet eller lämna eller raotta tjänster. Slutiigen är Danmark enligt EG-bestämmelserna oförhindrat att avvisa vederbörande person om han kan anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa i Danmark. Utvisning torde på grund härav kunna ske i flertalet fall då fråga är om en person som utvisats ur Sverige.

Skulle emellertid Danmark till följd av EG-beslämraelsema någon gång vara skyldigt att låta en person inresa, sora raed tillämpning av nu gällande regler skulle ha avvisats, och beger sig ifrågavarande person därefter lill Sverige eller annat nordiskt land, har Danmark genom tiUäggs-överenskoramdsen åtagit sig att inom en tid av ett år återtaga personen i fråga. Denna återtagningsplikt gäller oavsett vilken av awisningsgrunderna i art. 6 passkontrollöverenskommelsen som skulle ha varit tilläraplig på honora.

Dämtöver har emellertid Danmark åtagit sig en återtagningsskyldig-het även i vissa fall då det inte enligt passkontrollöverenskommelsen skulle ha förelegat någon skyldighet att avvisa personen i fråga. Danmark har näraligen gentemot övriga EG-stater blivit skyldigt att låta raedborgare i dessa stater inresa för att arbeta eller utöva självständig förvärvsverksarahet i Danmark, och delta strider i flertalet fall inte mol Danmarks förpliktelser enligt passkontrollöverenskoramdsen. Rent faktiskt innebär ändå denna skyldighet mot övriga EG-stater en ökad risk för Sverige och övriga nordiska länder att medborgare i EG-stater först beger sig till Danraark med stöd av EG-beslämraelsema och därefter fortsätter till Sverige eller annat nordiskt land utan att där inneha arbets-tiUslånd. På grund av de faktiska nackdelar som detta medför för Sverige och övriga nordiska länder har Danmark åtagit sig en återtagningsplikt även i dessa faU.

De avvikelser från passkontrollöverenskommelsen som Danmark tilllåts göra enligt tilläggsöverenskomraelsen är enbart sådana som knyter sig lill de EG-bestämraelser sora gäller den 1 juli 1973. För de nya EG-bestämradser sora därefter kan tillkoraraa behövs, i den raån de är oförenliga med passkontrollöverenskommelsen, nya avtal mellan de nordiska länderna om eventuella avvikelser från denna överenskommelse. Tilläggsöverenskommelsen innebär således inte att Sverige åtar sig någon förpliktelse att låta fraratida EG-bestäramelser autoraaliskt förändra innehållet i det nordiska samarbetet på passkontrollområdet. I den mån de nya EG-reglerna inte innebär annat än att restriktioner för vissa näringsgrenar och yrken avvecklas och att den fria rörligheten av personer utvidgas i motsvarande män, skall dock nya tiUäggsöverenskommdser mellan de nordiska länderna inte anses erforderliga.

Innan nya bestäraraelser utfärdas inora EG, förekoramer ett omfattande förberedelsearbete inom EG:s institutioner. I den mån bestäraradserna kan få återverkningar på den nordiska passkontrollöverenskora-melsen, finns på svensk sida ett klart intresse av alt på ett så tidigt sta-

Prop. 1973:116 14

dium som möjligt få informationer och tillfälle till överläggningar. Delta intresse har beaktats i tilläggsöverenskomraelsen. Har förslag lagts frara till nya bestämmelser inom EG, har Danmark redan enligt gällande bestämraelser i passkontrollöverenskoraraelsen en underrättelseplikt i förhållande till övriga fördragsslulande stater. Genora tUläggsöverenskoraradsen åtar sig Danraark dessutora en skyldighet att på begäran ingå i överläggningar raed nämnda stater rörande konsekvensema av de nya EG-bestämmelserna för det nordiska passkontrollsamarbetet. Denna konsullationsförpliktelse är från svensk synpunkt ett värdefullt inslag i tilläggsöverenskommelsen.

Sararaanfattningsvis vill jag frarahålla att Danraarks inträde i EG inte medför några radikala förändringar av fömtsättningarna för det nordiska passkontrollsamarbelet. De modifikationer som måste göras är alla av tämligen begränsad räckvidd och synes kunna accepteras på svensk sida. Jag förordar därför alt Sverige tillträder tilläggsöverenskomraelsen till den nordiska passkontrollöverenskommelsen.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen

alt godkänna överenskommelsen den 2 april 1973 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tUlägg tUl den nordiska överenskommelsen den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

ÖVERENSKOMMELSE

mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om tillägg till överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan samma stater om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

De fördragsslutande staterna har enats om följande tillägg till överenskomraelsen den 12 juh 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande ay passkontrollen vid de internordiska gränserna (nedan kallad passkontrollöverenskoraraelsen), till vUken Island anslutit sig den 24 septeraber 1965.

Ardkel 1

I den mån det erfordras till fullgörande av förpliktelse som den 1 juli 1973 åvilar fördragsslutande stat i förhållande till icke fördragsslutande stat, får den fördragsslulande staten göra följande avvikelser från passkontrollöverenskommelsen.

a) Utan hinder av artikel 5 första stycket skall fördragsslutande stat kunna frånfalla kravet på uppehållstillstånd för särskilda kategorier av arbetstagare.

b) Utan hinder av artikel 5 tredje stycket skall fördragsslutande stat vid beräkning av den uppehållstiU-

OVERENSKOMST

mellem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om tillxg til overenskomsten af 12. juli 1957 mellem de samme stater om ophxvelse af pas-kontrollen ved de fxllesnor-diske grxnser.

De kontraherende stater er blevet enige om f0lgende tUlaeg til overenskomsten af 12. juU 1957 mellem Danraark, Finland, Norge og Sverige om ophaevelse af paskontrollen ved det faelles-nordiske grasnser (nedenfor benasvnt paskontroloverens-komsten), som Island har tilsluttet sig den 24. september 1965:

Artikel 1.

I del orafang, det er nod-vendigt til opfylddse af for-pligtdser, sora den 1. juli 1973 påhviler en kontraherende stat i forhold til en ikke kontraherende stat, kan den kontraherende stat g0re f0lgende afgivdser fra pas-konlroloverenskomsten:

a) Uanset beslemmelsen i artikel 5, sik. 1, kan en kontraherende stal frafalde kravet om opholdstilla delse for saarlige grapper af arbejds-tagere.

b) Uanset beslemmelsen i artikel 5, stk. 3, kan en kontraherende stat ved be-regningen af det tidsmm, i

SOPIMUS

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välillä lisäykseksi 12 päivänä heinä-kuuta 1957 tehtyyn sopimuk-seen samojen valtioiden välillä passintarkastuksen pois-tamisesta pohjoismaiden vä-lisillä rajoilla.

Sopimusvaltiot övat sopi-neet seuraavista lisäyksislä Suoraen, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välillä passintarkastuksen poislamisesla poh-joisraaiden välisUlä rajoilla 12 päivänä heinäkuuta 1957 tehtyyn sopiraukseen (kutsu-taan alerapana passintarkas-tussopiraukseksi), johon Is-lanti on liittynyt 24 päivänä syyskuuta 1965.

Arlikla 1

Mikäli sopirausvaltion täylettäväksi tulee sellainen vdvollisuus, joka sillä on 1. 7. 1973 suhteessaan ei-sopi-musvaltioon, saa sopimus-valtio tehdä seuraavat poik-keukset passintarkaslussopi-rauksesta.

a) 5 artiklan ensimmäiseii kappaleen estäraättä voi so-pimusvaltio luopua vaali-raasta oleskdulupaa raäärä-tyiltä työntekijäryhmiltä.

b) 5 artiklan kolmannen kappaleen estäraättä voi so-pirausvaltio laskiessaan oles-keluvapaata aikaa jätlää

1 gr.

AÖ livi leyti sera ])a<S er nauösynlegt til aÖ fullnaegja skuldbindingura, sera 1. juli 1973 hvila å saraningsriki gagnvart riki, sera ekki er aSili aö saraningnum, geiur samningsrikiÖ gert eflirfarandi frävik frä vegabrefa-eftirlilssamningnura:

a) t>rätt fyrir äkvaeÖi 1. raålsgr. 5. gr. getur samn-ingsriki falliS frå kröfu ura dvalarleyfi fyrir sérstaka flokka vinnuliega.

b) JJrätt fyrir äkvEeöi 3. mälsgr. 5. gr. getur sarnn-ingsriki vi6 lilreikning å J)vi tiraabili, sera dvalarleyfis er ekki krafizl fyrir, låtiÖ

Ar ti k kel 1.

I den utstrekning det er n0dvendig for å kunne opp-fylle forpUktelser som den 1. jiiU 1973 påhviler kontraherende stat i forhold tU ikke kontraherende stat, kan den kontraherende stat gj0-re f0lgende avvikelser fra passkontrolloverenskomsten.

a) Ulen hinder av artikkel 5 f0rsle ledd kan kontraherende stat frafalle kravet ora oppholdstUlatdse for visse kategorier av arbeidslakere.

b) Uten hinder av artikkel 5 tredje ledd kan kontraherende stat ved beregning av den lid som det ikke kreves oppholdstiUaldse for unnla-

c) Utan hinder av artikel 6 skall fördragsslutande stat kunna underlåta att avvisa utiäiming, om icke awis-ningen grundas på hänsyn lill allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa i den fördragsslulande staten.

Har stal med tillämpning av denna undantagsbestämmelse underlåtit att avvisa utlänning, är den dock, raed den begränsning sora anges i artikel 10 Iredje stycket, skyldig att återtaga utlänningen ora denne inrest i annan fördragsslulande stat. Detsararaa gäller om fördragsslulande stat eljest till fullgörande av sina förpliktelser mot icke fördragsslutande stat icke avvisat utlänning som saknar föreskrivet arbetstUlslånd i annan fördragsslutande stat, om utiänningen inrest i sistnämnda stat.

c) Uanset beslemmelserne i artikel 6 kan en kontraherende stat undlade at afvise en udleending, hvis afvisning ikke kan begrundes i hensy-net til offentiig orden, sikkerhed og sundhed i den kontraherende stat.

Har en stat efler denne undlagdsesbesteramelse undladt at afvise en udlaen-ding, er den dog, med den begrjensning sora angives i artikel 10, sik. 3, pligtig at lilbagelage udlsendingen, hvis denne er indrejst i en anden kontraherende stat. Del samrae gcdder, hvis en kontraherende stat i 0vrigt til opfylddse af sina for-pligldser över for en ikke kontraherende stat ikke har afvist en udlaending, som derefter er indrejst i anden kontraherende stat uden at vaere i besidddse af fore-skrevel arbejdstilladdse der.

c) 6 artiklan estäraättä voi sopimusvallio jätlää kään-nylläraällä rajalla ulkoraaa-laisen, ellei käännyttäminen perustu seikkaan, joka kos-kee yleislä järjeslyslä, yleislä turvallisuutta ja kansanler-veyltä sopimusvalliossa.

Jos valtio lälä poikkeus-määräyslä sovdlaessaan ei ole käännyttänyt rajalta ul-koraaalaista, on se kuitenkin 10 artiklan kolraannessa kappaleessa mainiluin ra-joituksin vdvollinen otla-raaan lakaisin ulkoraaalai-sen, jos tämä on malkusta-nut loisen sopirausvallioon. Saraa pälee, jos sopirausval-tio rauuten vdvoiluksiensa täyltäraiseksi ei-sopimusval-tiota kohtaan ei ole käännyttänyt rajalta ulkoraaalaista, jolla puuttuu säädelty työ-lupa loiseen sopirausvallioon, jos ulkomaalainen on raalkuslanut viimeraainit-tuun valtioon.

d) Utan hinder av artikel 9 första stycket skall fördragsslutande stat kunna tilllåta utlänning, som utvisats från annan fördragsslutande stat, att inresa utan särskilt tUlstånd, om awisning kan underlåtas med tillämpning av bestämmelserna under c).

d) Uanset beslemmelsen i artikel 9, stk. 1, kan en kontraherende stat tillade en ud-loending, som er udvist af en anden kontraherende stat, at indrejse uden sasrlig tilladel-se, hvis afvisning kan und-lades efter bestemmdsen i litra c).

d) 9 artiklan ensiramäisen kappaleen estäraättä voi sopimusvallio sallia ulkoraaa-laisen, joka on käännytetty toisesta sopimusvalliosta, saapua maahan Uraan eri-tyistä lupaa, jos rajalta käännylys voidaan jätlää te-keraätlä soveltaen kohdan c) raääräyslä.

c) t>rätt fyrir åkveeöi 6. gr. getur samningsriki lätiö hja liÖa aö visa utlendingi frä, enda mundi äkvöröun um frävisun hans ekki reist ä tilliti til allsherjarreglu, öryggis eÖa heilbrigSis i J)vi samningsriki.

Nii hefur riki sarakvaerat undanl)åguäkvce5i lessu låt-iö hja liöa aÖ visa utlendingi frå, og er JjaÖ J)ä särat, raeö Jieirri takmörkun, sera greinir i 3. raålsgr. 10. gr., skuldbundiö til aÖ laka aft-ur viÖ utiendingnum, ef hann er korainn inn i annaö saraningsriki. Saraa gildir, ef saraningsriki til aÖ fuUnaegja skuldbindingura sinura gagnvart riki, sera ekki er aÖUi aö saraningnura, hefur ekki visaÖ frå utlendingi, sem Slö ar er korainn inn i annaÖ saraningsriki än J)ess aÖ hafa lilskiliö vinnuleyfi t)ar.

c) Uten hinder av artikkel 6 kan kontraherende stat unnlale å awise en utiending ora ikke awisningen begrun-nes raed hensynet tU offentlig orden, sikkerhet eller folkehelsen i den kontraherende stat.

Dersom en stal i raedhold av denne unnlaksbestemmd-se har unnlatt å awise en utiending, plikter den Ukevel, raed den begrensning sora f0lger av artikkel 10 tredje ledd, å ta tilbake ullending-en såfrerat denne har reist inn i annen kontraherende siat. TUsvarende gjelder der-sora kontraherende stat til oppfylldse av sine förpliktelser raot ikke kontraherende stal ikke har awist utiending som deretter har reist inn i annen kontraherende stat uten å ha n0dven-dig arbeidstUlalelse der.

enliga raed passkontrollöverenskoramdsen i förening raed denna överenskoraraelse, skaU, sedan övriga fördragsslutande stater enligt artikel 4 andra stycket passkontrollöverenskoraraelsen underrättals ora förslaget, på fördragsslutande stals begäran överläggningar raellan de fördragsslutande staterna äga mm. Överläggningarna skall äga mm innan beslut fattas raed anledning av förslaget, såvida icke tvingande skäl gör det nödvändigt alt oraedelbart falla sådant beslut. I sistnäranda fall skall överläggningarna äga rura så snart som möjligt sedan beslut fallats.

som er uforenelige raed pas-kontroloverenskorasten sara-raenholdt raed denne over-enskorast, skal der, efter at de 0vrige kontraherende stater efler artikel 4, stk. 2, i paskontroloverenskoraslen er underrettet ora forslaget, på begffiring af en kontraherende stat finde forhand-linger sted raellem de kontraherende stater. Forhand-lingerne skal finde sted, inden beslulning traeffes ved-r0rende forslaget medmind-re tvingende grunde g0r det n0dvendigt stråks at trasffe sådan beslulning. I sidst-naevnle tilfaslde skal forhand-lingerne finde sted snarest rauligl, efler at beslulningen er truffet.

tussopiraukseen yhdessä tä-raän sopirauksen kanssa, on ehdotuksesta, sen jälkeen kun rauille sopirausvaltioille on siilä tiedotettu passinlar-kaslussopirauksen 4 artiklan loisen kappaleen mukaan, sopirausvaltion pyynnöstä neuvoteltava rauiden sopi-rausvaltioiden kanssa. Neu-voltdujen on tapahduttava ennen kuin päätös ehdotuksesta tehdään, raikäli eivät pakotlavat syyt vaadi pää-töksen tekeraislä väliltöraäs-ti. Viiraeksi mainitussa ta-pauksessa on neuvoltelujen tapahduttava rnahdolUsim-raan pian sen jälkeen kun päätös on lehty.

Vid överläggningama

skall de fördragsslutande staterna söka klargöra verkningama av de nya besläramelserna för det nordiska passkontrollsamarbetet saml överväga vilka ändringar i passkontrollöverenskoraraelsen eller i denna överenskoraraelse som kan bli erforderliga.

Ved forhandlingerne skal de kontraherende stater s0-ge at klarg0re virkningerne af de nye besleraraelser for det nordiske paskontrolsara-arbejde särat overveje hvil-ke aendringer i paskontroloverenskoraslen eller i denne overenskorast, der kan blive n0dvendige.

Neuvotteluissa on sopi-musvaltioiden pyrittävä sel-vittämään uusien määräys-ten vaikutukset pohjois.mai-seen passintarkaslusyhteis-lyöhön sekä harkittava mit-kä rauulokset passintar-kastussopiraukseen ja tähän sopiraukseen saattavat tulla tarpeellisiksi.

Denna överenskoraraelse skall ratificeras och ratifika-tionsinslruraenten deponeras i Köpenhamn.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 juli 1973. Den förblir i kraft för fördragsslutande stal så länge passkonlrollöverenskomraelsen är i kraft för ifrågavarande stat.

Överenskoraraelsen skall deponeras i det danska utrikesdepartementet, och be-

Denne overenskorast skal ralificeres, og ralifikations-instruraenterne skal depone-neres i K0benhavn.

Overenskorasten trasder i kraft den 1. juli 1973. Den förbliver i kraft for en kontraherende stat, så Icenge paskontroloverenskoraslen er i kraft for den pågaelden-de stal.

Overenskorasten skal de-poneres i det danske uden-rigsrainisleriura, og bekrasf-

Tämä sopiraus on ratifioi-tava ja ralifioimisasiakirjat talletettava Kööpenharai-nassa.

Sopiraus tulee voiraaan 1 päivänä heinäkuuta 1973. Se jää voiraaan sopirausvallioon nähden siihen asti kuin passintarkastussopimus on voimassa kyseiseen valtioon nähden.

Sopiraus on talletettava Tanskan ulkodeparleraent-tiin ja sen vahvistetut jäljen-

vegabréfaeflirlilssamningn-um og samkomulagi pessu, og skulu pä, eflir aö hinum samningsrikjunum hefur samkvjemt 2. raålsgr. 4- gr. vegabréfaeflirlitssamningsins veriö tilkynnt um tillöguna, eflir kröfu saraningrikis,. fara fram viÖrEeöur milli samn-ingsrikjanna. ViÖraeöurnar skulu fara fram äÖur en åkvöröun er tekin ura tillöguna,.nerna brynar ästasÖur geri laÖ nauösynlegt, aö laka slika äkvöröun strax, t Slöast nefndu lilviki skulu viSrEeÖur fara frara svo fljötl sem unnt er eflir aÖ åkvöröun er tekin.

er uforenlige med passkontrolloverenskomsten sara-menholdt, med denne til-leggsoverenskorasl, skal etter al de 0vrige kontraherende stater i. samsvar med artikkd 4 annel ledd i passkontrolloverenskomsten er underrettet om forslaget, på begjaering av en kontraherende stat dr0ftelser finne sted mellom de kontraherende stater. Dr0ftelsene skal finne sted for del treffes beslulning i anledning av forslaget raed raindre tvingende grunner gj0r det n0d-vendig ulen opphold å Iref-fe slik beslulning. I sislnevn-le lilfdle skal dr0ftelsene finne sted så snart sora mu-1ig etter al beslulning er truffet.

Samkomulag Jjetta skal fullgilda og fullgildingar-skjölunum skal korriiÖ fyrir til geyraslu i Kaupmanna-höfn.

Samkomulagiö öölast gildi 1. juli 1973. Paö helzt i gildi aö pvi er varÖar samningsriki ä meÖan veg-abréfaeflirlilssaraningurinn er i gildi aÖ lvi er varÖar JjaÖ riki.

Samkomulagiö skal geyra-a i danska utanrikisråÖu-

Nasrvasrende overenskorast skal ralifiseres og ra-tifikasjonsdokunientene de-poneres i K0benhavn.

Overenskomsten Irer i kraft den 1. juli 1973. Den förblir i kraft for kontraherende stal så lenge passkon-trolloverenskoraslen er i kraft for vedkommende stat.

Overenskorasten skal de-poneres i det danske uten-riksdeparteraent, og bekref-lede avskrifter av den skal

styrkta avskrifter av den skall tillställas övriga fördragsslulande staters regeringar.

Till bekräftelse härav har de fördragsslulande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskomradse.

Sora skedde i Köpenhamn den 2 april 1973 i ett exeraplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken.

tede af skrifter af den skal lilstilles de 0vrige kontraherende staters regeringer.

Til bekraeftdse heraf har de kontraherende staters be-fuldmaegtede undertegnet denne overenskorast.

Udfasrdiget i K0benhavn den 2. april 1973 i et eksem-plar på dansk, finsk, isländsk, norsk og svensk.

nökset on annetlava rauiden sopirausvaltioiden hallituk-sUle.

Täraän vahvistukseksi övat sopirausvaltioiden val-tuutetut allekirjoittaneet täraän sopunuksen.

Tehty Kööpenharainassa 2 päivänä huhtikuuta 1973 yhtenä suoraen-, islannin-, norjan-, ruotsin- ja tanskan-kidisenä kappaleena.

neytinu, og staSfest eftirrit af t)vi skal lata rikisstjorn-um hinna samningsrikj-anna i té.

Iessu til staSfestu hafa
fulltruar samningsrikjanna
undirritaö samkomulag

J)etta.

Gjort i Kaupmannahöfn hin 2. april 1973 i einu eintaki å islenzku, dönsku, finnsku, norsku og saensku.

överlåtes til de 0vrige kontraherende staters regjering-er.

Til bekreftelse av dette har de respektive staters be-fullmektigede underskrevet naervsrende overenskorast.

Utferdiget i K0benhavn den 2. april 1973 i ett ek-seraplar på norsk, dansk, finsk, isländsk og svensk.