Mot. 1973:148

12

Nr 148

av herr Werner i Malmö m. fl.

angående meritvärderingen av u-landstjänstgöring, m. m.

Vårt bistånd till u-ländema omfattar inte bara ekonomisk hjälp. Vi
bistår också med kunnande genom experter av skilda slag. Den senare
biståndsformen torde på sikt vara den mest utvecklingsfrämjande.
Experter förmedlas både av SIDA och av de enskilda biståndsorganisationerna.

Departementschefen anför i utrikeshuvudtiteln att SIDA har svårigheter
på rekryteringsområdet. Anledningen härtill kan naturligtvis sökas i
den ändrade attityd till u-hjälp som kunnat förmärkas under senare år.
Missionen och de humanitära organisationerna har hittills inte registrerat
motsvarande rekryteringssvårigheter. Motivationen för anställning i dessa
sammanhang är måhända i vissa avseenden också en annan.

En återhållande faktor i vad gäller engagemang i biståndssammanhang
är tvivelsutan den blygsamma värdering av u-landstjänstgöringen som
kommer till uttryck när vederbörande återvänt hem. Naturligtvis skiftar
värderingen mellan olika discipliner och fack. Det kan gälla tjänsteårsberäkning,
pensionsrätt o. d. Allvarligare är emellertid den nuvarande
blygsamma värderingen av u-landstjänstgöringen som yrkesmässig merit.
En läkare som några år tjänstgjort t. ex. på ett missionssjukhus och söker
tjänst i Sverige blir inte sällan förbigången av medsökanden med lika eller
färre tjänsteår och kommer därmed efter i hemmakarriären. I vissa fall
kan man måhända med fog påstå att vederbörande under sin utlandsvistelse
inte haft tillfälle att följa den vetenskapliga utvecklingen på sitt
specialområde. Detta bör emellertid rimligen vägas mot den erfarenhet
och personliga utveckling som en u-landstjänstgöring befordrar. Läkaren
på missionssjukhuset har fått vara både operatör, internist och utbildare.
Han har ensam fått avgöra viktiga beslut utan möjlighet att konferera
med kolleger, fungera som personalledare och administratör samt lösa
brydsamma ekonomiska problem. Han måste därjämte avsevärt ha
berikat sitt vetande om de speciella sjukdomar som finns i den del av
världen där han tjänstgjort.

Allt detta bör rimligen utgöra värdefulla komponenter i vederbörandes
meritum även för tjänst i hemlandet. Turistfrekvensen på exotiska länder
motiverar t. ex. en medicinsk praktisk erfarenhet även här hemma av en
vidare sjukdomsflora.

Vad som sagts om läkaren är i princip också tillämpligt på andra
yrkesgrupper som tjänstgör i u-land, t. ex. sjuksköterskor, lärare, ingenjörer,
administratörer och präster. Det är värt att uppmärksamma att den
enskilda sektorn som regel har en annan och högre värdering än den
offentliga sektorn har av u-landstjänstgöring. Man betraktar några års

Mot. 1973:148

13

tjänst utomlands som ett väsentligt led i utbildningen.

Oppositionspartierna har under en följd av år yrkat på en generösare
meritvärdering inom den offentliga sektorn i dessa sammanhang. Eftersom
biståndsarbetarna utgör en mycket differentierad kår och varierande
värdering av u-landstjänsten tillämpas för olika kategorier, torde det vara
nödvändigt att hela fältet utreds för att i görligaste mån få fram
gemensamma normer för en realistisk bedömning av u-landstjänstens
meritvärde.

I sammanhanget finns också skäl att söka komma fram till likartade
tjänstledighetsbestämmelser i samband med u-landsuppdrag för anställda
i offentlig tjänst.

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att frågan om meritvärdering
inom den offentliga sektorn och tjänstledighetsbestämmelser
i samband med u-landstjänst blir föremål för
utredning.

Stockholm den 16 januari 1973

MARTEN WERNER (m)
i Malmö

TORSTEN BENGTSON (c) BERT STÅLHAMMAR (fp)

i Jönköping

C. G. REGNÉLL (m) OWE NORDSTRANDH (m)