Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 86 år 1972           Prop. 1972: 86

Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.; given Stockholms slott den 24 mars 1972.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­chefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Främst med anledning av planerad övergång till ett system med automatisk databehandling (ADB) i aUmänna mål inom exekutions­väsendet föreslås i propositionen generella bestämmelser om slopande av öretal i fråga om sådana statens fordringar som indrivs som fordran i allmänt mål. Medel som inflyter i sådana mål föreslås skola tUlgodo­räknas gäldenären i målet endast i hela krontal.

Bestämmelserna föreslås skola träda i kraft i samband med att ADB-systemet börjar tillämpas. En grundläggande bestämmelse om avrund­ning av fordran vid dess fastställande skall dock enligt förslaget träda i kraft den 1 augusti 1972.

1    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 86

 

Prop. 1972: 86

1    Förslag till

Lag om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 § I den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning,
skall domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid bris­
tande betalning eller eljest indrives av utmätningsman såsom fordran i
aUmänt mål, bestämma kapitalbeloppet till helt krontal så, att över­
skjutande öretal bortfaller. Ränta på fordringen skaU avrundas tUl när­
mast högre hela krontal.

Med allmänt mål avses i denna lag mål hos kronofogdemyndighet om uttagande av skatt eller tull, staten tiUkommande avgift eller liknan­de medel som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som indrives i samma ordning som böter, avgift tUl stats­verket enligt vattenlagen (1918: 523) eller belopp som erlagts av all­männa medel och enligt domstols beslut skall återbetalas till statsver­ket.

2 § Inflyter betalning i allmänt mål i annat än helt krontal, tUlgodo­
räknas gäldenären endast belopp motsvarande närmaste lägre hela kron­
tal.

Överskjutande öresbelopp avräknas där det kan ske från fordran i annat utsökningsmål rörande samme gäldenär. Kan det ej ske, tillfaller beloppet statsverket.

3 § Närmare föreskrifter för tUlämpningen av denna lag meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

1.    Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 § den dag Konungen be­stämmer och i övrigt den 1 augusti 1972.

2.    Konungen kan förordna, att avrundning enligt 1 § skall ske även i fråga om sådan fordran i allmänt mål som fastställts före ikraftträ­dandet.

3.    Konungen kan förordna, att i allmänt mål, som inkommit tiU utmätningsman före ikraftträdandet, öresbelopp skall utan hinder av 2 § andra stycket återbetalas till gäldenären, om denne begär det.

 

Prop. 1972: 86

2    Förslag tiU

Förordning om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas, att 26 § förordningen (1959: 92) om förfaran­det vid viss konsumtionsbeskattning skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

26 §1

Skattskyldig åligger att inom den för deklarations avgivande bestäm­da tiden genom insättning å beskattningsmyndighetens postgirokonto inbetala i deklarationen angivet skattebelopp.

När synnerliga skäl därtill äro, må beskattningsmyndigheten bevilja anstånd med skattens erläggande.

Skatt må erläggas i hela kronor  Skatt utgår i helt krontal så att

så att överskjutande öretal bort-     överskjutande öretal bortfaller, faller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.

3    Förslag tUl

Lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401)

Härigenom förordnas, att 25 § studiemedelsförordningen (1964: 401) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

25 §

Avgiften utgör produkten av det vid årets ingång gällande basbelop­pet och den för den återbetalningsskyldige fastställda avgiftskvoten.

Den som hela året varit bosatt i riket är dock icke skyldig att er­lägga avgift med mer än en tiondel av avgiftsunderlaget och ej heller med mer än en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som översti­ger avgiftsgränsen.

Avgiftsbelopp enligt första eller andra stycket avrundas till helt krontal vid öretal under femtio nedåt och vid annat öretal uppåt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1       Senaste lydelse 1960: 609.

2       Förordningen omtryckt 1970: 266.

If    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 86

 

Prop. 1972: 86

4    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 882) om studiemedelsavgifter

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 882) om stu­diemedelsavgifter,

dels att 14 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen, närmast efter rubriken "Särskilda bestämmel­ser", skall införas en ny paragraf, 23 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §

Preliminär avgift skall erläggas under avgiftsåret,

om den överstiger 200 kronor med en tredjedel senast den 6 juni, en tredjedel senast den 6 september och en tredjedel senast den 6 de­cember,

om den överstiger 100 men icke 200 kronor med hälften senast den 6 juni och hälften senast den 6 september,

om den uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast den 6 juni.

Kvarstående avgift skall erläggas under andra året efter avgiftsåret, med hälften senast den 6 februari och hälften senast den 6 april.

Skall preliminär eller kvarstå­ende avgift enligt första eller and­ra stycket fördelas på två eller tre betalningstillfällen avrundas det belopp som skall erläggas vid annat tillfälle än det sista uppåt till helt krontal. Öresbelopp var­med avrundning skett skall avräk­nas vid det sista betalningstillfäl­let.

23 a §

Preliminär avgift, slutlig avgift

och extra avgift avrundas till helt

krontal  vid  öretal  under femtio

nedåt och vid annat öretal uppåt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

 

Prop. 1972: 86

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH­NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om slopande av öretal vid indrivning i allmänna mål, m. m. och anför.

Inledning

Statsmakternas beslut år 1971 rörande ett system med ADB i all­männa mål inom exekutionsväsendet har aktualiserat frågan om av­skaffande av öresredovisning i sådana mål. Frågan har tagits upp av exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON) i en skrivelse den 22 oktober 1971. Nämnden hemställer att Kungl. Maj:t vidtar sådana åt­gärder att handläggningen av samtiiga allmänna mål hos kronofogde­myndighet i princip kan ske med bortseende från öretal.

Framställningen från EON

I den nyssnämnda skrivelsen betonar EON angelägenheten av att enhetliga bestämmelser om öreslös redovisning meddelas beträffande i första hand samtliga allmänna mål. Huvudparten av exekutionsur­kunderna i allmänna mål upptar till följd av författningsbestämmel­serna skuldbelopp i endast helt krontal, men i vissa fall medger nu­varande bestämmelser inte avjämning av fordran till helt krontal. Brutna krontal kan uppkomma också vid fördelning av influtna me­del mellan allmänt och enskilt mål.

Nämnden framhåller att öreslös redovisning i allmänna mål skulle avsevärt förenkla handläggningen hos kronofogdemyndigheterna. Före­komsten av öretal skapar nämligen merarbete såväl vid ränteberäk­ning och fördelning av influtna belopp som vid upprättande av indriv-

 

Prop. 1972: 86                                                          6

nings-, bokförings- och redovisningshandlingar. SärskUt understryker nämnden att ett rationellt ADB-system inom exekutionsväsendet krä­ver att anpassning sker till den utveckling mot öreslös redovisning som enligt nämndens mening kan väntas inom samhället.

ADB-system för allmänna mål

I december 1969 avlämnade EON ett principförslag om ADB inom exekutionsväsendet. Statsmakterna har därefter fattat beslut (prop. 1971: 1 bU. 14 s. 113, CU 1971: 10, rskr 1971: 71) om fortsatt utveck­lingsarbete i fråga om utnyttjande av ADB inom exekutionsväsendet så­vitt avser allmänna mål.

EON:s förslag bygger på en lösning med ett centralt ADB-system som skall administreras av en central myndighet. Centralmyndigheten skall svara för bokföring och redovisning samt för driftövervakning vad gäller såväl fältorganisationen som datasystemet. Utmätningsman­nen skall som hittills ha ansvaret för exekutionsarbetet.

Det centrala ADB-registret skall få fortiöpande information från och lämna information till vissa andra centrala och regionala register. Upp-debiteringen av kraven avses ske centralt. Första krav i nya mål sänds ut centralt och betalningar och avkortningar kommer i första hand att kanaliseras till centralmyndigheten.

Genom informationer från andra datasystem och framställning av egna maskinläsbara handlingar, t. ex. inbetalningskort, beräknas om­kring 45 o/o av antalet inkommande transaktioner kunna erhållas direkt läsbara för systemet. Detta gäller framför allt nya mål, betalningar över postgiro samt information från andra dataregister. För en stor del av övriga transaktioner beräknas underlaget kunna framställas maskinellt för senare manuell komplettering. Debiteringar med ma­nuellt underlag, avkortningar och anstånd kan registreras i för ma­skinsystemet direkt avläsbar form redan hos den rapporterande myn­digheten och översändas till centralmyndigheten.

Den första etappen för systemets införande avser i stort sett behand­ling av allmänna mål samt organisations- och författningsändringar härför. Omkring halvårsskiftet 1972 beräknas denna etapp vara så långt utvecklad, att systemet försöksvis kan tUlämpas i ett kronofogde-distrikt. Totalt beräknas denna etapp i utvecklingsarbetet vara slutförd vid utgången av år 1973.

Allmänna mål

Med allmänt mål avses enligt 1 § utsökningskungördsen (1971: 1098) mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel. Annat mål kallas enskUt mål.

 

Prop.' 1972: 86                                                                     7

SkUlnaden mellan aUmänt och enskilt mål går tUlbaka på 14 § andra stycket utsökningslagens promulgationsförordning (1877: 31 s. 51), där det sägs att utsökningslagens bestämmelser inte äger tillämpning i de fall, då utmätning utan, dom eller utslag äger rum för "utskylder, all­männa avgifter, expeditionslösen, hantlangning vid laga skifte eller annat dylikt, utan gälle härom vad redan är eller framdeles varder stadgat".

Som allmänt mål handläggs föratom indrivning av skatter, tullar och vissa avgifter även indrivning av böter m. fl. fordringar av offentlig­rättslig natur. Hit räknas s. k. vattendomstolsavgifter, belopp som tUl-talad dömts att erlägga med stöd av 31 kap. 1 § rättegångsbalken — s. k. domstolskostnader — samt medel som skall återbetalas enligt 8 eller 13 § lagen (1919: 367) om fri rättegång. Generellt gäller i övrigt att sådan statens fordran, som kan utmätas utan föregående dom eller utslag, indrivs som fordran i allmänt mål, t. ex. avgifter enligt luftfarts­lagen (1957: 297), lantmäteritaxan (1960: 332), expeditionskungörelsen (1964: 618), studiemedelsförordningen (1964: 401) samt förordningen (1967: 882) om studiemedelsavgifter. Området är synnerligen hetero­gent. Ett fåtal fordringsslag av icke offentligrättslig natur kan ge upp­hov tUl allmärma mål. De indrivs som direkt skatt enligt 61 § upp­bördskungörelsen (1967: 626). Mål av sistnämnda slag torde dock inte ha förekommit på lång tid. De avser bl. a. riddarhuskapitationsavgifter. Dessa avgifter har det gemensamt att de tidigare togs ut vid den all­männa uppbörden. Som allmänna mål anses också mål om handräck­ning på grand av särskilda avtal för uttagande av fordran som till­kommer annan stat, huvudsakligen skatter och böter.

Avjämning till helt krontal enUgt gällande författningar

Vid debitering av skatt gäller i största utsträckning att skattebelop­pet anges i helt krontal. Så är fallet beträffande bl. a. skatter enligt uppbördsförordningen (1953: 272), förordningen (1958: 295) om sjö­mansskatt, fordonsskatter enligt förordningen (1922:260) om auto-mobUskatt m. fl. författningar och skatt enligt förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Likaledes debiteras skatt enligt för­ordningen (1968: 430) om mervärdeskatt i helt krontal, hksom fordran enligt tulltaxeringsförordningen (1960: 391) och avgifter som avses i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt la­gen om allmän försäkring, m. m. Studiemedelsavgifter bestäms i praxis till hela krontalsbelopp.

För åtskilliga skatter är beräkningsgrunden så bestämd, att öretal inte alls kan uppkomma eUer uppkommer endast vid nedsättning av skatten. Beträffande ränta eller restavgift föreskrivs vanligen att öre­tal skall jämnas uppåt till närmast hela krontal.

 

Prop. 1972: 86                                                          8

För vissa skatter saknas dock bestämmelser om avjämning till helt krontal. Sådana bestämmelser finns inte i förordningen (1908: 128) an­gående bevillningsavgifter för särskUda förmåner och rättigheter, för­ordningen (1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster samt kupongskatteförordningen (1970: 624). I förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning föreskrivs inte obligatorisk avjämning till helt krontal men författningen ger möj­lighet härtUI och så sker oftast i praktiken. Vid påföring av skatt på aktier och obligationer enligt stämpelskatteförordningen (1964: 308) kan öretal uppkomma.

Detsamma är fallet vid debitering av avgifter enligt förordningen (1967: 340) med vissa bestämmdser om prisreglering på jordbrukets område m. fl. författningar om prisregleringsavgifter utom när avgifter­na uppbärs av tullverket. Ränta på förrättningsavgifter debiteras utan föreskrift om öresavrundning, t. ex. enligt lantmäteritaxan (1960: 332) och lantbruksnämndstaxan (1967: 445).

Även för andra fordringar av nu avsett slag torde i stort sett sak­nas möjlighet att avjämna fordringsbeloppet till helt krontal. I prak­tiken utdöms emellertid inte böter så att öretal uppkommer, möjligen med undantag för disciplinbot. Varken domstolskostnader eller fria rättegångsmedel avjämnas tUl helt krontal.

Slutligen kan erinras om att öretal regelmässigt uppkommer vid om­räkning tUl svenskt m3'nt av fordran som tas ut här enligt handräck­ningsavtal med främmande stat rörande skatter, böter, förverkad egendom m. m.

Departementschefen

Sedan åtskUhg tid tUlbaka gäller för ett stort antal fordringsslag inom den offentliga sektorn, att fordringsbeloppet bestäms så att öre­tal inte uppkommer. Så är fallet beträffande den helt övervägande de­len skattefordringar, bl. a. de direkta skatterna, mervärdeskatten och tullar liksom i fråga om socialförsäkringsavgifterna. Även taxor och lik­nande avgifter beräknas enligt regler som innebär att öretal inte upp­kommer. T. ex. i fråga om studiemeddsavgifter har det i praxis ansetts nödvändigt — särskilt med hänsyn tUl tillämpad ADB-teknik — att fast­ställa avgifterna i hela krontalsbelopp.

Självfallet sammanhänger detta med de fördelar som öreslös debi­tering innebär från arbets- och kontrollsynpunkt. En ökad användning av ADB-system vid debiteringen av det allmännas fordringar har ac­centuerat fördelarna med debitering i hela krontalsbelopp.

Som påpekats i det föregående har beslut fattats av statsmakterna beträffande ett ADB-system vid indrivning i allmänna mål. Bl. a. med

 

Prop. 1972: 86                                                                         9

anledning härav har exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON) hos Kungl. Maj:t hemställt om sådana åtgärder att handläggningen hos kronofogdemyndighet av allmänna mål i princip kan ske med bort­seende från öretal. EON understryker att öreslös redovisning i allmän­na mål skulle avsevärt förenkla handläggningen hos kronofogdemyn­digheterna.

I det föregående har lämnats en översikt över vUka fordringar som ger upphov till allmänna mål vid indrivning. Det framgår därav att merparten av dessa är sådana som f. n. fastställs utan öretal. Om man tar hänsyn till praxis synes debitering av öretal ske endast i fråga om följande fordringsslag, nämligen vissa skatter av mindre omfattning be­loppsmässigt sett, prisregleringsavgifter på jordbrakets och fiskets om­råde, fordran på domstolskostnader och tUl följd av särskUd rättsverkan enligt 36 kap. rättegångsbalken, fordran enligt lagen om fri rättegång samt vissa räntefordringar, för vilka bestämmelser om avrandning tUl helt krontal inte meddelats. För fordran som tUlkommer utiändsk stat och indrivs här saknas bestämmelser om sådan avrundning; detsamma torde vara fallet beträffande fordringar av icke offentlig natur som vid indrivning föranleder allmänt mål.

Det är uppenbart att öreslös redovisning vid indrivning i allmänna mål skulle medföra väsentliga fördelar, som ytterligare kommer att träda i dagen när det planerade ADB-systemet börjar tillämpas. Att. räkna med öretal i systemet skulle nämligen komplicera programme­ringen och göra bearbetningen i datamaskinen långsammare. Det rör sig om kostnader som uppgår till tiotusentals kronor i initialskedet; merkostnaden i fråga om maskintid sedan systemet börjat fungera beräknas till omkring 60 000 kr. per år. Till detta skall läggas en av­sevärd inbesparing av arbetstid vid målens handläggning och i de ma­nuella rutinerna före maskinbearbetningen. Förlusten för statsverket av öretalsbortfallet torde inte överstiga 10 000 kr. per år.

Allt talar sålunda för att den av EON föreslagna reformen bör ge­nomföras. Den nya ordningen bör kunna tiUämpas vid den försöks­verksamhet för det nya ADB-systemet som avses ta sin början i augusti 1972. Emellertid vill jag förorda att man går ett steg längre i förenk­lande syfte. Enligt min mening bör avrundning till helt krontal göras i fråga om fordringar av nämnda slag inte bara på indrivningsstadiet. Samma princip bör tillämpas redan när fordringen fastställs av domstol eller annan myndighet. Härigenom undgår man bl. a. bestyret med av­kortning av öretal när fordringen lämnas till utmätningsman för indriv­ning. Allmänt bör gälla, att sådana fordringar som kan indrivas som fordran i allmänt mål bör vad avser kapitalbeloppet fastställas i helt krontal så att överskjutande öretal bortfaller. Utgående ränta bör där­emot, såsom fallet är f. n. i fråga om räntor på vissa sådana fordringar, jämnas uppåt till helt krontal. Merkostnaden för en sådan ordning i

 

Prop. 1972: 86                                                                        10

förhållande till den av EON föreslagna torde bli helt obetydlig. Det är nämUgen att märka att det största antalet fordringar som f. n. be­stäms med öretal utgörs av domstolskostnader, vilka betalas enbart till utmätningsman. Allmärma mål om domstolskostnader utgör ca 42 500 per år och öresbortfallet beräknas medföra en årlig förlust för statsverket om ca 4 000 kr. Beloppet ingår i nyss angivna totalförlust för statsverket om 10 000 kr. för det fall att öresavjämningen begrän­sades till indrivningstadiet.

Jag vill understryka att den regel om avrundning som jag förordat inte inverkar på gäldenärs skyldighet att erlägga betalning i brutet krontal, när beloppet skall uträknas av denne, så som fallet är beträf­fande vissa skatter och avgifter. Om betalning erläggs med för lågt be­lopp, skall dock myndighet även i sådant faU påföra tillkommande sum­ma i helt krontal.

Den generella regeln om öresbortfall bör gälla endast supplemen­tärt, dvs. nuvarande regler om avrundning till helt krontal uppåt eller nedåt beroende på öretalets storlek skall ta över den generella regeln. En sådan ordning tillämpas f. n. i fråga om studiemedelsavgifter. Jag förordar, efter samråd med statsrådet Moberg, att den praxis som ut­bildat sig vid påföring av dessa avgifter nu får komma tUl uttryck ge­nom nya bestämmelser i studiemedelsförordningen och förordningen om studiemedelsavgifter. Mitt förslag om en generell regel på området föranleder också en ändring i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vad särskilt beträffar de fordringar av icke offentlig natur, som kan föranleda att allmänna mål uppkommer, bör enligt min mening utrönas möjligheterna för att de i fortsättningen in­drivs hos kronofogdemyndighet som vaiUiga privata fordringar, dvs. som fordran i enskUt mål. Detta kan i och för sig enkelt åstadkommas genom en ändring av 61 § uppbördskungörelsen.

Vad beträffar förfarandet vid indrivningen fordrar den ordning som här avses att frivillig betalning från gäldenär mottas endast i helt kron­tal. En bestämmelse härom kan givetvis inte hindra att betalning sker med belopp som innefattar öretal. Vidare kan öretal uppkomma vid försäljning av utmätt gods och, framför allt, när medel som inflyter vid friviUig betalning eller efter utmätning fördelas mellan allmänt och enskilt mål. Att i dylika fall återbetala öresbelopp tUl gäldenären skulle givetvis tynga systemet avsevärt och dessutom ofta inte te sig särskilt meningsfullt ens för denne. Regeln bör normalt vara den, att öretal som avser fordran i allmänt mål i första hand tillgodoräknas gäldenären i annat utsökningsmål, om sådant föreligger. Är så inte fal­let, bör överskjutande öretal tUlfalla statsverket. Givetvis förutsätter denna ordning att gäldenären har underrättats om att öretal inte tas emot som betalning resp. tiUfaller statsverket.

Vad jag nu förordat om avrundning av fordran till helt krontal vid

 

Prop. 1972: 86                                                                      11

fordrans fastställande och motsvarande avrundning av medel som fly­ter in vid indrivning avser i första hand statens fordringar. För de fordringar som tillkommer utländsk stat och indrivs här som fordran i allmänt mål får utan särskilda bestämmelser härom anses gälla de svenska reglerna om indrivning, jämför lagen (1969: 200) om uttagan­de av utiändsk skatt och allmän avgift.

Bestämmelser enhgt de riktlinjer jag angett i det föregående måste självfallet kompletteras med regler om bokföring och avkortning samt kontroll m. m. i systemet. Reglema härom kan meddelas utan riksda­gens medverkan. Det bör vidare ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om avkortning till helt krontal i fråga om fordringar som uppdebiterats med öretal och föreligger för indrivning hos utmätningsman när ADB-systemet börjar tillämpas. I sådana äldre mål bör det också vara möj­ligt att under en övergångstid återbetala öresbelopp till gäldenär, näm­ligen om denne begär det.

HemstäUan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1)    lag om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.,

2)    förordning om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

3)    lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401),

4)    lag om ändring i förordningen (1967: 882) om studiemedelsav­gifter.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1 972     7201 97