Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1972        Prop. 1972:6

Nr 6

Kimgl. Maj:ts proposition med förslag till lag om faststäUande av könstilUiörighet i vissa faU, m. m.; given Stockholms slott den 3 de­cember 1971.

Kungl, Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifaUa de förelag om vars avlåtande tiU riksdagen föredra­ganden hemstäUt,

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens hovudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att personer som är intersexueUa skaU kunna få faststäUt att de tillhör annat kön än det som antecknats för dem i kyrkobokföringen. Beslut om faststäUelse skaU enUgt förslaget meddelas av socialstyrelsen, som också föreslås bli tiUståndsmyndighet i fråga om vissa i förslaget berörda ingrepp i könsorganen,

Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1972,

1    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6

Prop. 1972:6

1    Förslag till

Lag om fastställande av könstilUiörighet i vissa faU

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som sedan ungdomen upplever att han tillhör annat kön än
det som antecknats för honom i kyrkobokföringen och sedan avsevärd
tid uppttäder i enUghet härmed samt måste antagas även framdeles leva
i sådan könsroU kan efter egen ansökan få faststäUt att han tiUhör det
andra könet, FaststäUelse får ske utan hinder av att sökanden tidigare
erhålUt faststäUelse enUgt 2 §.

FaststäUelse enUgt företa stycket meddelas endast om sökanden fyllt aderton år och undergått sterilisering eUer av annan oreak saknar fort­plantningsförmåga,

2 § FöreUgger hos någon sådan missbUdning av könsorganen som kan
ge anledning tiU tvekan om hans kön, kan han efter ansökan erhåUa
faststäUelse som avses i 1 §, om det är förenUgt med utvecklingen av
könsroUen samt rättelse av missbUdningen kan ske så att organen bättte
överensstämmer med önskad könstillhörighet eUer, där rättelse ej anses
påkaUad, sådan könstillhörighet är mest förenlig med sökandens kropps­
Uga tillstånd,

GäUer ansökan som avses i första stycket den som fyUt aderton år eUer som är yngre men likväl ej står under annans vårdnad, göres an­sökningen av honom själv. För annan göres ansökningen av vårdnads­havaren. Avser ansökningen bam som fyUt tolv år, får faststäUelse med­delas endast om bamet lämnat sitt samtycke,

3    § FaststäUelse enUgt 1 eUer 2 § får meddelas endast för ogift svensk medborgare,

4    § Avser någon att söka faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § får efter sär­skUt tiUstånd ingrepp ske i hans könsorgan i syfte att göra dem mer lika det motsatta könets. Tillstånd får meddelas endast om föratsättningar för faststäUelse föreligger.

Ansökan om tUlstånd göres av den som får söka faststäUelse, Bestäm­melsen i 2 § andra stycket ttedje punkten äger motsvarande tiUämpning,

Anvisas ej viss läkare, när tiUståndet meddelas, utföres ingreppet på sjukhus av där anstäUd läkare.

Om sterUisering och kasttering finns särekUda bestämmelser,

5    § Fråga om faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § eUer om tUlstånd enligt 4 § prövas av socialstyrelsen,

6    § Talan mot socialstyrelsens beslut enUgt denna lag föres hos kam­marrätten genom besvär,

7    § Den som tagit befattning med ärende enUgt denna lag får ej obe­hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskUds pereonliga förhållanden.

 

Prop. 1972: 6                                                           3

Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet bryter häremot dÖmes tiU böter eller fängelse i högst ett år, Alhnänt åtal får väckas endast om målsägan­de anger brottet tUl åtal eUer åtal är påkaUat från allmän synpunkt.

8 § Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet verkstäUer ingrepp som avses i 4 § i strid med denna lag dömes tUl böter eUer fängelse i högst sex månader, om ej gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken.

Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1972,

2   Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen (1941: 282) om sterUise­ring skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

1 §

Kan någon med skäl antagas konuna att genom arvsanlag på avkom-lingar överföra sinnessjukdom eUer sinnesslöhet eUer ock svårartad sjuk­dom eUer svårt lyte av annat slag, må han sterUiseras enUgt denna lag, såvida han samtyckt därtiU,

Samma lag vare, där någon prövas på grund av sinnessjukdom, sin­nesslöhet eUer annan rabbning av själsverksamheten eUer ock på grand av asucialt levnadssätt vara för framtiden uppenbart olämplig att hand­hava vårdnaden om bam.

Ar på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkaUat att hon steriUseras för att förebygga havandeskap som skuUe medföra aUvarlig fara för hennes liv eUer hälsa, må ock med hennes samtycke SterUisering enligt denna lag företagas å henne.

Sterilisering må även företagas å den som avser att söka fast­ställelse enligt 1 § lagen (1972: 000) om fastställande av könstill­hörighet i vissa fall.

Med sterilisering företås i denna lag icke kasttering. Ej heller äger lagen tUlämpning å sådant mgrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra steriUtet, som på grund av sjukdom i dessa organ är påkaUat av terapeutiska skäl.

 

Prop. 1972: 6                                                           4

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3 §1
SterUisering må, där ej nedan SterUisering må, där ej nedan
annorlunda stadgas, företagas al- atmorlunda stadgas, företagas al­
lenast efter tUlstånd av socialsty- lenast efter tUlstånd av socialsty­
relsen. Sådant tUlstånd må icke reisen. Sådant tUlstånd må, i fall
länmas för någon, med mindre tUl- som avses i 1 § första, andra eller
fålle att yttra sig, där så kan ske, tredje stycket, icke lämneis för
beretts, om han är underårig den någon, med mindre tillfäUe att ytt-
som har vårdnaden om honom, om ra sig, där så kan ske, beretts, om
han är omyndigförklarad hans för- han är underårig den som har
myndare, om han är gift hans ma- vårdnaden om honom, om han är
ke samt om han är intagen å all- omyndigförklarad hans förmynda-
män anstalt dennas läkare och re, om han är gift hans make samt
föreståndare.                        om han är intagen å allmän an-

stalt dennas läkare och förestån­dare. / fall som avses i 1 § fjärde stycket må tillstånd lämnas endast om förutsättningar i övrigt före­ligga för fastställelse enligt 1 § la­gen (1972:000) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

Å den som är i stånd att lämna gUtigt samtycke må dock, utan hinder av vad i företa stycket sägs, på grund av kroppsUg sjukdom eller kropps­fel SterUisering enUgt 1 § ttedje stycket företagas, därest den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen före­skriver, i skriftiigt utiåtande, med angivande av granden för åtgärden på heder och samvete förklarat föratsättningama för densamma vara för handen.

Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1972.

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmämia handlingar

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

> Senaste lydelse 1971: 587,

 

Prop. 1972:6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §1

Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eUer på läkares eller styrelsens föranstaltande upp­rättats tUl utredning i mål eUer ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kri­minologisk undereökning för forskningsändamål; handlingar vU­ka upprättats vid psykologisk un­dersökning som utförts för forek-ningsändamål eller i samband med inskrivning av vämpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvård eUer omskolning eller i ärende om an­stäUning eller upphörande av an­stäUning hos myndighet eller i ärende om utlagning av anställd hos myndighet tUl viss utbUdning eller tjänstgöring; läkarutlåtanden i ärenden om statiig personalpen­sionering; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård, so-ciaUijälp, underetödvid bamsbörd, samhäUets bamavård och ung­domsskydd eUer eljest barnavårds­nämnds och bamavårdsmäns verk­samhet, sådan famUjerådgivning som drives av kommun, landstings­kommun, föreamling eUer kyrklig samfällighet, rätt för enskUda att inköpa alkoholhaltiga drycker, be­handling av alkoholister eller eljest nykterhetsnänmds verksamhet folkpensionering eUer eljest pen­sionsstyrelsens eller pensions­nämnds verksamhet, försäkring för olycksfaU i arbete eUer eljest riks­försäkringsanstaltens eller försäk­ringsrådets verksamhet, tUlsyn å underetödsföreningar, hjälpverk-sanUiet vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kon­troll å utlänningar, som här i ri­ket vistas eUer hit söka tUlträde, må, i vad de angå enskUds per­sonliga förhållanden, icke utan hans samtycke tiU annan utlämnas tidigare än sjuttio år efter hand-

• Senaste lydelse 1971:198,

Handlingar vUka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upp­rättats tUl utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kri­minologisk undersökning för foreknmgsändamål; handlingar vU­ka upprättats vid psykologisk un­dersökning som utförts för forsk­ningsändamål eUer i samband med inskrivning av vämpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvård eller omskolning eller i ärende om an­stäUning eller upphörande av an­ställning hos myndighet eUer i ärende om uttagning av anställd hos myndighet tUl viss utbUdning eUer tjänstgöring; läkaratiåtanden i ärenden om statlig personalpen­sionering; handlingar i ärenden enligt lagen (1972:000) om fast­ställande av könstillhörighet i v«-sa fall; handlingar i ärenden rö­rande hälsovård, sjukvård, social­hjälp, underetöd vid bamsbörd, samhäUets bamavård och ung­domsskydd eller eljest barnavårds­nämnds och bamavårdsmäns verk­samhet, sådan famUjerådgivning som drives av kommun, landstings­kommun, föreamling eUer kyrkUg samfällighet, rätt för enskUda att inköpa alkoholhaltiga drycker, be­handling av alkoholister eUer eljest nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering eller eljest pen­sionsstyrelsens eller pensions­nämnds verksamhet föreäkring för olycksfaU i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens eller för­säkringsrådets verksamhet, tiUsyn å understödsföreningar, hjälpverk­samhet vid arbetslöshet; så ock handlmgar i ärenden rörande kon­troll å utiänningar, som här i ri­ket vistas eUer hit söka tUlträde, må, i vad de angå enskUds per-

 

Prop. 1972:6

Nuvarande lydelse

lingens datum. Även utan sådant samtycke skaU dock handling som nu sagts utiämnas, om, med hän­syn tiU det ändamål för vilket ut­lämnande åstundas och omständig­hetema i övrigt, trygghet kan an­ses vara för handen, att det ej kommer att missbrakas tiU skada eller förklenande för den vUkens personUga förhåUanden i hand­lingen avses eller för hans nära anhöriga. Vid utiämnande böra erforderliga förbehåll göras.

Föreslagen lydelse

sonliga förhåUanden, icke utan hans samtycke tUl annan utlämnas tidigare än sjuttio år efter hand­lingens datum. Även utan sådant samtycke skaU dock handling som nu sagts utiämnas, om, med hän­syn tUl det ändamål för vUket ut­lämnande åstundas och omständig­hetema i övrigt trygghet kan an­ses vara för handen, att det ej kommer att missbrakas tiU skada eller förklenande för den vilkens personliga förhåUanden i hand­lingen avses eUer för hans nära anhöriga. Vid utiänmande böra erforderliga förbehåll göras.

Angår handling, som i första stycket avses, någons intagning, vård eUer behandling å anstalt eUer inrättning eUer någons vård eUer behand­ling av läkare annoretädes än å anstalt, och finnes grundad anledning antaga att genom handlingens utiämnande ändamålet med vården eUer behandlingen skulle motverkas eUer någons personliga säkerhet sättas i fara, må utiämnande vägras, ändock att enUgt bestämmelsema i företa stycket utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande av handling, utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhäUets bama­vård eller ungdomsskydd eUer rörande behandling av alkohoUster eUer vem som eljest lämnat upplysningar i sådant ärende, vägras, om grandad anledning finnes att antaga att den, om vUken anmälan gjorts eller upp-lysningama lämnats, skuUe missbraka kännedom i berörda hänseende tiU skada för annan pereon.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som särskUt utfärdats eUer i protokoU upptagits, där fråga ej är om barnavårdsnämnds ellei nykterhetsnänmds beslut eUer om beslut i ärende som rör tiUämp­ning av lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, lagen om avbrytande av havande­skap, lagen om sterUisering eUer lagen om kastrering.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som särskUt utfärdats eUer i protokoll upptagits, där fråga ej är om bamavårdsnänmds eUer nykterhetsnänmds beslut eUer om beslut i ärende som rör tiUämp­ning av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, lagen om av­brytande av havandeskap, lagen om sterilisering eller lagen om kastrering.

Uppgifter och anteckningar, vUka tUlhöra de i kommunema förda socialrcgistten, må ej utiämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

 

Prop. 1972:6

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten  i statsrådet på Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Närvarande: statsmmistern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANS­SON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF­BERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående intersexuellas köns­tillhörighet och anför.

1 Ijdedning

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966 tillkaUades sakkunniga för att utteda vissa frågor angående ändrad könstillhörighet. De sakkunniga avlämnade i maj 1968 betänkandet (SOU 1968: 28) IntersexueUas könstUlhörighet med förelag tUl bl, a, lag om faststäUande av könstUlhörighet i vissa faU, Lagförelaget torde få fogas tiU StatsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har ytttanden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt socialstyrelsen, centtala folkbokförings- och uppbörds­nämnden (CFU), domkapitlen i Uppsala, Lund och Härnösand, univer­sitetskanslersämbetet, patent- och registreringsverket, länsstyrelsema i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Sveriges advo­katsamfund, Sveriges läkarförbund, Svenska läkaresäUskapet, Rättspsy­kiatriska föreningen. Svenska psykiatriska föreningen. Svensk kurators­förening och Sveriges psykologförbund.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagama i Stockholms och Göteborgs åklagardistrikt, länsåklagama i Malmöhus, HaUands, Ålvsborgs och Kopparbergs län samt chefsåklagaren C, A, Åkerman i Stockholms åklagardistrikt. Socialstyrelsen har bifogat yttranden från professom Börje Cronholm och numera professorn Bo Gerle, Universi­tetskanslersämbetet har överlämnat yttranden från de medicinska fakul­tetema, tUl vUka ämbetet för egen del har hänvisat. Domkapitlen har överlämnat yttranden från kyrkobokföringsinspektörema i resp, stift och länsstyrelsema yttranden från länsläkarorganisationema i resp, län.

1 Hovrättsrådet Anders Hedström, ordförande, kanslirådet Birger HaUe, professorn Rolf Luft och docenten Jan Wålinder,

 

Prop. 1972: 6                                                           8

Länsstyrelsen i Malmöhus län har dessutom bifogat yttrande från förste stadsläkaren i Malmö,

2 Gällande ordning

Frågan om en persons könstiUhörighet har rättslig betydelse i åtskiUi­ga hänseenden. Som exempel kan i första hand nänmas äktenskapslag­stiftningen som utgår från att endast en man och en kviima kan ingå äk­tenskap med varandra. Även i föräldrabalken anknyter vissa bestäm­melser till könstillhörigheten, bland dem reglema om talan angående äktenskapUg börd i 2 kap, och om faststäUande av faderskap tUl bam utom äktenskap i 3 kap. Frågan om ansvar för brottslig gäming är en­ligt brottsbalken i vissa faU beroende av om gärningsmannen eUer den mot vUken gämingen riktas är man eUer kvinna. Sålunda är bestämmel­sen om baraadråp i 3 kap, 3 § tiUämplig endast på gäming som begås av kvinna, och ansvar för våldtäkt enligt 6 kap, 1 § kan komma i fråga bara för gäming som förövas av man mot kvinna. 6 kap. 4 och 8 §§ om otukt med ungdom resp, förförelse av ungdom rymmer olika fall beroen­de på om handlingen sker meUan pereoner av samma eller motsatt kön, I författningar som reglerar oUka former av frihetsberövande finns åt­skiUiga specialbestämmelser som gäller för kvinnor. Som exempel kan nämnas att enUgt 39 § lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsan­stalt kvinna vid ttansport skall åtföljas av kvinnlig befattningshavare och att enligt 28 kap, 13 § rättegångsbalken visitation eUer kroppsbe­siktning av kviima inte får utföras eUer bevittnas av annan än kvinna eUer läkare. Värnplikt gäUer enligt vämpliktslagen (1941: 967) endast män, Arbetarekyddslagstiftningen innehåller fortfarande vissa särbe­stämmelser för kvinnUga arbetstagare.

När det gäUer att ange föratsättningama för att manligt eUer kvinn-Ugt kön skaU anses föreUgga, saknas vägledande uttalanden i lagstift­ning och rättspraxis, TiU hjälp vid en persons identifiering som tillhö­rande visst kön tjänar anteckning om kön i kyrkobokföringen, födelse­nummer och förnamn, Folkbokföringsuppgiftema utgör en presumtion för att vederbörande har den uppgivna könstiUhörigheten, Om det visas att uppgiftema mte överensstämmer med det verkUga könet, kan de i princip ändras,

I kyrkobokföringen införe uppgift om kön på grundval av den anmä­lan om bams födelse som enligt 30 § folkbokföringsförordningen (1967:198) skall göras tUl pastoreämbetet. Om bamet föds på sjukhus eUer sjukhem skaU anmälan göras av inrättningen, i annat fall av bam-moreka eller, om bammoreka inte biträder vid förlossningen, av bamets värdnadshavare. Frågan i vilka kyrkoböcker och på vUket sätt anteck­ning skaU göras regleras i de anvisningar som meddelas och de formu-

 

Prop. 1972: 6                                                           9

lär som faststäUs av riksskatteverket med stöd av 2 § folkbokförings­kungörelsen (1967: 495), Enligt 14 § folkbokföringskungörelsen kan pas­torsämbetet besluta om rättelse i kyrkobok eUer annat register med un­dantag av föreamUngsregistret, Är den felaktighet som skaU rättas för­anledd av anteckning i ministerialbok som förs hos annat pastorsämbe­te, beslutar ämbetena i samråd. Talan mot pastorsämbetes beslut i dessa fall förs genom besvär hos domkapitlet. Dettas beslut kan överklagas hos kammarrätten (45 och 49 §§ folkbokföringsförordningen).

EnUgt 7 § folkbokföringsförordningen skaU för varje person faststäl­las pereonnummer som identitetsbeteckning, Personnunmier anger fö­delsetid samt innehåUer vidare födelsenununer och kontroUsiffra. Fö­delsenumret är udda för man och jämnt för kvinna. Länsstyrelsen fast­stäUer pereonnummer för bam, när bamet upptas i länsstyrelsens regis­ter på grund av uppgift från pastoreämbetet om bamets födelse. Riks­skatteverket beslutar om fastställelse av pereonnummer i övriga fall samt om ändring av personnummer. Verket kan uppdra åt länsstyrel­sen att meddela sådant beslut,

Bestämmelsema om folkbokföring bygger på att bedömningen av vil­ket kön en person tiUhör är okompUcerad, Den möjUghet tiU rättelse av anteckning i kyrkobok som ges i 14 § folkbokföringskungörelsen torde avse endast fel som beror på förbiseende. Någon i lag eUer annan för­fattning reglerad möjlighet för personer som företer drag av båda kö­nen (intersexueUa) att få anteckning om kön ändrad finns inte. Dock har i ett flertal faU formlös ändring av könsanteckningen skett för så­dana personer. Härvid har utlåtande från medicinalstyrelsen — nume­ra socialstyrelsen — förelegat angående lämpUgheten av den begärda ändringen.

Rörande förnamn finns bestämmelser i andra avdelningen av namn­lagen (1963: 521), Bam skaU ges fömamn inom sex månader efter fö­delsen (23 §), Vissa möjligheter tinns att senare erhåUa ytterUgare för-nanm (24 §), Om synnerUga skäl föreligger, kan efter ansökan hos nanmmyndigheten, dvs, patent- och registreringsverket den som har förvärvat fömamn erhålla annat fömamn i stället för detta samt för­klaring, att han inte längre skaU bära visst fömamn (25 §), Med stöd av denna bestämmelse har i flera faU beslutats om byte av fömamn tUl namn som betecknar motsatt kön, I vissa sådana faU har folkbokfö-ringsmyndighetema sedermera avslagit begäran om byte av könsan­teckning och därmed av födelsenummer.

Personer som viU leva i en könsroU motsatt den under vUken de har upptagits i kyrkobokföringen önskar ofta inte bara få könsanteckning, födelsenummer och fömamn ändrade utan också genom operativa in­grepp uppnå att könsorganens utseende ändras tiU bättre överensstäm­melse med det motsatta könets. Det är tveksamt i vUken mån sådana ingrepp är tiUåtna, Vad gäUer ingrepp som medför sterUitet eller inne-

 

Prop. 1972: 6                                                           10

bär kastrering finns särekUda bestämmelser i lagen (1941: 282) om steri­lisering och lagen (1944:133) om kasttering. Enligt dessa lagar får in­grepp som inte är påkaUade av kroppsUg sjukdom företas endast på sär­skUt angivna indikationer och i princip endast efter tiUstånd av social­styrelsen. Detta gäller även om samtycke från patienten föreligger,

SterUisering får enligt steriUseringslagen ske på vissa eugeniska, so­ciala eUer medicinska indikationer. Sålunda kan den som med skäl kan antas komma att genom arvsanslag överföra sinnessjukdom eUer sin­nesslöhet eUer svårartad sjukdom eUer svårt lyte av aimat slag på av-komlingar steriliseras. Detsamma gäUer den som på grand av sinnes­sjukdom, smnesslöhet eller annan rabbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt bedöms för framtiden uppenbart olämpUg att handha vårdnaden om bam. Slutligen kan sterUisering ske av kvinna, om detta på grund av sjukdom, kroppsfel eUer svaghet hos henne är påkaUat för att förebygga havandeskap som skulle medföra aUvarUg fara för hennes Uv eUer hälsa.

De indikationer som gäUer för kastrering enligt kastreringslagen är av kriminalpolitisk och humanitär art. Kasttering får ske dels av den som med skäl kan antas komma att på grund av sin könsdrift begå brott som medför aUvarUg fara eUer skada för annan, dels av den som på gnmd av könsdriftens abnorma riktnmg eller styrka åsamkas svårt själsUgt Udande eUer annan aUvarUg olägenhet.

Av vad som nu har anförts torde följa att ingrepp i könsorganen med det omedelbara syftet att ändra könstUlhörigheten inte är tiUåtiigt en­Ugt gäUande lag, om ingreppet innebär sterilisering eUer kastrering. Kasttering på den humanitära indikationen i kastreringslagen kan dock givetvis komma i fråga även för intereexueUa, Uksom sådana ingrepp som görs på grund av kroppsUg sjukdom. Vid vissa former av inter-sexualitet förekommer t. ex. avlägsnande av könskörtiama för att und­vika tumörbUdning.

3 De sakkmmiga

3.1 Intersexnalitetens olika former

Mot bakgnmd av en redogörelse för den normala könsutvecklingen lämnar de sakkuimiga i betänkandet en kortfattad medicinsk beskriv­nmg av störd könsutveckling innefattande en kartiäggning av intersex-uaUtetens olika former. Betänkandet innehåller i dessa delar bl. a, föl­jande.

De väsentiiga faktorer som präglar könet är av genetisk, somatisk och psykosocial art. Med genetiskt kön avses en viss uppsättning ärft­liga anlag, i detta faU könskromosomkonstitutionen. Människans celler innehåUer normalt 46 kromosomer, av vilka två kaUas könskromoso-

 

Prop. 1972: 6                                                          11

mer. Kvinnan har två morfologiskt lika könskromosomer, benämnda X-kromosomer, medan mannen har en X-kromosom och därtUl en Y-kro-mosom, som morfologiskt avviker från aUa andra kromosomer. Det so­matiska könet hänför sig tiU det slag av könskörtiar (testikel eUer ova-rium) som föreUgger och tiU inre och yttre genitalias utseende. Med psykosocialt kön avses könsroUen, Denna utgöre av ett till stor del in­lärt beteende, vars utveckling och inriktning i hög grad påverkas av samhäUets normer. Inlärningen börjar redan under företa levnadsåret och innebär att egenskaper, attityder och värderingar adderas tUl de givna anatomiska och fysiologiska förhållandena. Det finns skäl att an­ta att könsrollen under normala förhåUanden är etablerad under de ti­diga bamaåren och inte kan ändras utan allvarliga psykiska men. Köns-roUens vidare utveckling pågår ända upp i ungdomsåren.

Att avgöra om en pereon är man eller kvinna bereder i aU­mänhet inte några svårigheter, I åtskiUiga fall ger emeUertid de olika faktorer som brakar känneteckna manUgt resp, kvinnligt kön inte något entydigt utslag åt någotdera hållet. Individen företer både manUga och kvinnliga drag. Man talar i dessa fall om intereexuaUtet, Denna har olika former och brukar indelas i två huvudgrapper aUteftersom det är fråga om somatiskt eUer icke-somatiskt betingade förändringar.

Vid somatisk intersexualitet är genitalia missbUdade och kan inte hänföras till rent manUga eUer kvinnUga, En pereon med somatiska kännetecken från båda könen kaUas hermafrodit eUer pseu-dohermafrodit beroende på om intersexualiteten omfattar könskörtlar-na eUer om den endast avser övriga könskaraktärer,

Hermafroditism kännetecknas av att det hos samma individ finns såväl äggstocks- som testikelvävnad. Yttre och inre genitalia är missbU­dade och av mycket varierande utseende, I en del sådana fall kan kro­mosomavvikelser påvisas, Eftereom genitalorganens utseende visar så stora variationer hos dessa pereoner uppfosttas en del som flickor och andra som pojkar.

Vid manUg pseudohermafroditism är könskörtiama underutvecklade testiklar, medan övriga genitalorgan visar olika grad av feminisering. Vanligen finner man en synbarligen normal manlig kromosomuppsätt-ning. En speciell form av manlig pseudohermafroditism är testikulär feminisering. Vid detta tiUstånd finner man testiklar. Livmoder och ägg­ledare saknas, Vagina slutar blint men i stort sett föreligger normala kvinnliga yttre genitalia. Även i övrigt är individema tiU det yttre ty­piskt kvinnliga, Könskromosomkonstitutionen är XY, TiUståndet orea-kas troUgen av en genbetingad förändring i vävnademas hormonkäns­lighet. Vid testikulär feminisering är könsrollen undantagslöst kvinnlig, medan den vid övrig manlig pseudohermafroditism varierar meUan manlig och kviimUg,

Vid såväl hermafroditism som manlig pseudohermafroditism bör

 

Prop. 1972: 6                                                          12

könskörtlarna tas bort omkring pubertetsåren på gnmd av risken för tumörutveckling.

Kvinnlig pseudohermafroditism kännetecknas av att könskörtiama är äggstockar men att yttte genitalia är förändrade i maskulin riktning. Orsaken är vanligen en genetiskt betingad rabbning i hormonsyntesen i binjurebarken. Maskulinisering av genitaUa uppträder redan under fos­terlivet och den kan sedermera bli av olika grad. Individen har i mind­re uttalade situationer registrerats som flicka och uppfostrats som sådan men i avancerade faU ofta registterats och uppfattat sig som pojke. TiU­ståndet benänms medfött adrenogenitalt syndrom. Behandlingen är i och för sig enkel, eftersom man med medicin kan eliminera överpro­duktionen av androgena hormoner och därmed minska maskulinise-ringen.

Vid icke-somatiska avvikelser är individen biologiskt sett enkönad men har en önskan att leva i en könsroU motsatt den biologiskt beting­ade och också ofta en förestäUning om att tUlhöra det motsatta könet. För sådana tiUstånd som karakteriseras av att det somatiska och det psykosociala könet strider mot varandra används termen träns-sexualism.

Orsaken tiU transsexualism är okänd, TroUgen är det en kombination av i vidsttäckt mening konstitutioneUa faktorer och mUjöpåverkan som orsakar tUlståndet I Sverige beräknas transsexualism förekomma hos något över 100 pereoner, TroUgen är antalet dock högre, eftersom det säkerligen föreligger många dolda faU,

Karakteristiskt är att den ttanssexueUe redan tidigt, ofta före skolål­dem, upplever en känsla av att tiUhöra det motsatta könet. Den bild som präglar den ttanssexueUe före puberteten är emeUertid ganska ospecifik och kan inte tUlåta några säkra diagnostiska slutsatser. De ty­piska transsexueUa symtomen infinner sig först i samband med puber­tetens inttäde. Man kan med avseende på detta stadium ange fyra ka-rakteristika, vUka återfinns hos samtiiga transsexueUa, nänUigen en fast övertygelse om att tUlhöra motsatt kön, avsky och äckel över den egna kroppen, främst könsorganen, en intensiv önskan att med kirurgiska eUer hormoneUa åtgärder få en anatomisk förändring tiU stånd i syfte att uppnå likhet med det motsatta könet och en önskan att av samhäUet bli betraktad som tUlhörande detta kön.

Långt ifrån aUa ttanssexueUa uppträder konsekvent i det motsatta könets klädedräkt Många kan på grund av den sociala situationen tvingas avstå härifrån trots att de i övrigt uppvisar samtiiga kardinal­symtom. För den transsexueUe ter sig klädbytet som ett naturligt ut­tryck för känslan av motsatt könstillhörighet och är inte förenat med någon form av sexueU upphetsning. Annorlunda är förhåUandet med s, k, transvestiter. Dessa är helt nöjda med sin könstiUhörighet och öns­kar inte byta kön. Syftet med klädbytet är för dem att skänka en psyko-

 

Prop. 1972: 6                                                          13

logisk tUlfredsstäUelse, ofta av erotisk art, Transvestism kan också fö­ rekomma hos homosexuella, i syfte att lättare skapa sexuella kontakter.

Tecken på aktueU psykisk insufficiens är vanlig hos transsexueUa, men dessa symtom bör ses mot bakgrund av de oftast mycket svåra an­passningsproblem som dessa personer utsätts för. Det är synnerUgen på­frestande att uppträda i en motsatt könsroll men fortfarande ha legiti­mationshandlingar av skUda slag som avslöjar den ursprangUga köns­tUlhörigheten, Att söka anställning, legitimera sig, rösta etc, medför of­ta oöverstigliga problem. Resultatet blir inte sällan långdragna depres­siva reaktioner, ibland avslutade med aUvarliga självmordsförsök som en sista desperat lösning på en ohåUbar situation.

Den transsexuelles sexuella aktivitet och driftsinriktning vänder sig huvudsakligen mot medlemmar av det egna könet, EnUgt konventioneUt betraktelsesätt skulle ett sådant förhåUande betecknas som homosex-ueUt Den transsexueUes uppfattning om detta är den motsatta. Liksom det förändrade könsmedvetandet skUjer transsexueUa från transvesti­ter, skUjer det också transsexueUa från homosexueUa. Den homosex­uelle efterettävar fysisk kontakt med en person av eget kön. Detta är det primära och förutsätter ett bibehåUet medvetande om homolog könstiUhörighet. Den transsexueUe känner avsky inför vad som från rent somatisk synpunkt brakar betecknas som en heterosexueU kontakt och inför tanken på att hans sexueUa inriktning av omgivningen upp­fattas som homosexueU, Det finns skäl för antagandet att den ttans­sexueUe påfallande ofta har en subnormal sexualitet i vidsträckt be­märkelse,

Inga övertygande bevis föreUgger om att den manlige transsexueUe har somatiska tecken av kvinnlig typ eUer vice versa. Studier av hor­monutsöndringen har inte avslöjat att den transsexueUe i detta avseen­de skUjer sig från andra män eUer kvinnor inom samma åldersgrupper, Undersöknmgar av kromosomuppsättnmgen har inte heUer gett något stöd åt tanken, att transsexueUa män skulle ha en könskromosomupp-sättning av kvinnlig typ och tvärtom.

Undereöker man de psykiska symtomen, finner man att störningen i könsmedvetande (i "jag-medvetandet") är det enda centrala psyko­patologiska fenomenet. Detta isolerade fenomen, vUket utgör det grandläggande kriteriet på transsexualismen, är enligt de sakkunniga inte ett led i t. ex, någon primärt schizofren process eUer i annan psy­kisk sjukdom av psykosnatur och inte heUer någon del i en homosex-uaUtet,

Som allmän regel gäUer att etablerad transsexualism inte är rever-sibel. Lika litet som man genom yttre åtgärder kan få en vanlig per­son att ändra sin psykosexuella inriktning i vuxen ålder, Uka litet framgång har man i försök att ändra den transsexuelles psykosexuel* la inställning.

 

Prop. 1972:6                                                                         14

3.2 Behandling vid intersexnalltet

Målet vid behandUng av patienter med störd könsutveckling är en­Ugt de sakkunniga att erhåUa en individ, som är socialt och sexueUt så väl anpassad som möjUgt.

Vid somatisk intersexualitet bör val av kön med hänsyn tiU patientens psykosexueUa utvecklmg ske så tidigt som möj­ligt. Men det är också viktigt att man i tveksamma fall väntar med att tiUägga bamet visst kön tiU dess noggrann utredning och bedöm­ning har utförts.

När det gäller att bestämma könet hos en nyfödd med rabbad ge-nitalutveckling är den företa uppgiften, sedan arten av könsstömmg har utretts, att faststäUa möjUgheten tiU fertUitet och tUl rekonstrak-tion av genitaUa. Valet av kön avgöre med hänsyn tiU utsiktema att vid rekonstruktion erhåUa bästa möjliga funktioneUa resultat. En så­dan bedömning kan många gånger vara svår att göra. Kromosomun-dereökning är tiU stor hjälp för diagnostiken men anses inte böra va­ra avgörande vid könsvalet Har en pseudohermafrodit manUg kro-mosomuppsättning och testiklar (dessa är då aUtid ofuUständigt ut­vecklade och patienten steril) men genitalia som är så differentierade i kvinnUg riktning att rekonstruktion åt detta håll tycks kunna ge av­sevärt gynnsammare resultat än föreök i manlig riktning, ges bamet regelmässigt kvinnUgt kön. Testiklama bör då tas bort och kvinnligt könshormon senare tiUföras,

Det är inte ovanUgt att könsval har skett omedelbart efter födelsen och att läkaren därför stäUs inför problemet att bibehåUa eUer byta bamets kön. Ställningstagandet är här mera vanskligt och bUr svårare ju äldre bamet är. Man måste vid denna bedömning ta hänsyn tiU en rad faktorer: bamets ålder, fertUitetsfrågan, möjUgheten att korrigera tiUståndet kirargiskt eUer med hormoner, barnets könsidentifiering, omgivningens inställning etc. Enligt nuvarande erfarenhet skuUe man utan risk för aUvarUga framtida psykiska men hos bamet kunna byta dess kön fram tUl onUoing tre- eUer fyraåreåldem. Frågan om köns­byte i senare åldrar får bli beroende av den psykosexueUa uttedningen. Det väsentUga anses vara att individen får det sociala kön som över­ensstämmer med det psykiska. Det somatiska könet är här i och för sig av underordnad betydelse.

Såväl diagnostiken som valet av kön och behandling bör ske på grund­val av den samlade erfarenheten hos bamkirurger, endokrinologer, ge­netiker, gynekologer, psykiatter, psykologer och urologer, MöjUghet att åstadkomma normal fertiUtet måste aUtid komma i första hand vid val av terapi. Ett sådant resultat är dock tänkbart endast vid en form av somatisk IntereexuaUtet, det medfödda adrenogenitala syndromet. De terapeutiska åtgärdema vid transsexualism bör med hän-

 

Prop. 1972:6                                                           15

syn tiU att etablerad ttanssexuaUsm inte är revereibel inriktas på att utjämna klyftan meUan de somatiska tecknen på könet och vederbö­randes psykosexueUa upplevelse, dvs, underlätta anpassningen tiU den nya könsrollen. De åtgärder som här kommer i fråga kan indelas i tte grupper, hormoneUa, kirurgiska och rättsUga, För att inte den inter-sexueUe skaU hamna i en meUanposition som kan bU mer påfrestande än den situation som han tidigare befann sig i bör behandlingsprogram­met omfatta aUa tre åtgärdema. De hormoneUa består i tiUföreel av konträrt könshormon. De kirargiska ingreppen kan variera tiU typ och omfång. Hos män avses härvid oftast penisamputation samt vaginal-plastik, dvs, skapande av en konstgjord sUda. Inte säUan har kasttering utförts i samband med dessa ingrepp. Hos kvinnoma har de kirurgiska ingreppen huvudsakUgen bestått i borttagande av bröstkörtiama och mera såUan i avlägsnande av äggstockama. En operativ rekonstraktion hos kvinnor genom anbringande av en manslem stöter på stora tekniska svårigheter. Någon sådan åtgärd har sannoUkt inte utförts i vårt land. De rättsUga åtgärdema kan omfatta byte av fömamn tiU sådant för motsatt kön samt ändring av könsanteckning i vederbörandes pereonakt och av födelsenummer.

För att nänmda medicinska och rättsliga åtgärder skaU anses moti­verade bör enligt de sakkunniga en rad föratsättningar föreligga, Transsexualismen bör vara klart och entydigt belagd genom minst ett, gäma två åre personlig observation av läkare som är förtrogen med detta tiUstånd, Debut utveckling och symtom måste vara typiska, TUl uttedningen, som skaU omfatta ingående psykiatrisk observation, måste även knytas sedvanlig somatisk genomgång för att utesluta kroppslig sjukdom som oreak tiU symtomen. Verbala och icke-verbala test i syfte att mäta dimensionen maskulinitet-femininitet bör komplettera utted­ningen. Vederbörande bör helst sedan minst något år ha levt och upp-ttätt i den motsatta könsrollen och därvid visat sina möjligheter att be­mästra ett liv i denna. Detta medför självfaUet stora påfrestningar. Er­farenheten talar dock för att den genuint transsexueUe, utan hinder av mUjöpåfrestningar, redan tidigt etablerar sig i den motsatta könsrollen. Enstaka undantag har dock förekommit. Den pereonUghetsmässiga ut­rustningen bör vara av sådan art att den om möjUgt garanterar resi­stens mot de svårigheter den transsexueUe aUtid konuner att möta. En nyanserad inteUektueU bearbetning av den aktueUa problematiken är önskvärd. Psykotiska reaktioner får inte förekomma. Observationen och bedömandet av aUa detaljer i symtom och personlighet skaU leda fram tiU övertygelsen att ingen annan form av åtgärd har möjUghet att vara framgångsrik. Någon gång kan exempelvis den sociala stäUningen eller andra omständigheter tala för återhåUsamhet med mera genom­gripande medicinska eUer rättsUga åtgärder. Stödjande psykoterapi, eventuellt i kombination med tiUföreel  av  måttlig mängd konträrt

 

Prop. 1972:6                                                           16

könshormon, kan i sådana faU vara en lösning på problemet. Innan medicinska och rättsUga åtgärder vidtas bör de sociala förhåUandena vara under kontroU och en så god miljö som möjligt skapas. Intresse bör således ägnas arbetsförhåUanden, anhörigas inställning etc. Möjlig­heter tUl kontinuerlig kontakt med behandlande läkare, kurator och eventuellt psykolog måste garanteras under och inte minst efter åtgär­demas genomförande.

3.3 Allmänna synpunkter

Beträffande behovet och lämpUgheten av en lagstiftning fram­håller de sakkunniga tUl en början att tiUhörigheten tUl det ena eUer andra könet har avgörande betydelse i åtskiUiga hänseenden. Det är angeläget att könstillhörigheten kan faststäUas för att de rättsregler som bygger på könsskillnaden skaU få effektiv tiUämpning och för att övriga i samhäUet rådande värderingar med utgångspunkt i denna skUl­nad skaU kunna följas. För den enskUde är det samtidigt fråga om ett rättssäkerhetsiotresse. Dessutom har för de pereoner det här gäUer faststäUandet av en adekvat könsidentUet ett självständigt värde. De sakkunniga påpekar vidare att intereexuaUtet torde vara mer vanligt förekommande än som allmänt antas, eftersom man måste räkna med en ganska omfattande dold transsexualism och nya kliniska rön talar för att gruppen somatiskt intereexueUa ingalunda är obetydlig.

Det är enligt de sakkunniga oklart vUka materieUa krav som enligt gäUande rätt ställs upp vid avgörande av om manligt eUer kvinnUgt kön föreligger, F, n, sker en förekjutning i uppfattningen så att de psy­kosociala elementen får större inflytande på genetiska och andra soma­tiska faktorers bekostnad. Det är däiför i hög grad angeläget att över­väga vilka materieUa regler för könstillhörigheten som bör gäUa för framtiden.

Det är viktigt att den officieUa och den verkUga könstUlhörigheten kan bringas i överensstämmelse med varandra. Detta föratsätter att förfarandet vid ändring av bokförda uppgifter är ändamålsenUgt utfor­mat. Praxis i de ärenden om byte av den officieUa könstUlhörigheten som har förekommit är emeUertid oklar och växlande. Dels har om­fattningen av den medicinska utredning som ansetts behövlig varie­rat både med avseende på fullständighet och i fråga om resultat Dels har i åtskilUga faU förekommit att yrkande om namnbyte bifalUts men att vederbörande fått behåUa tidigare anteckning om kön och födelse­nummer. Den tveksamhet om könet som detta ger uttryck för kan en­Ugt de sakkunniga ofta vara tiU större olägenhet för sökanden än om ingen åtgärd alls hade vidtagits. De sakkunniga finner det därför up­penbart att det föreUgger ett starkt behov av regler som bättre än de nuvarande är anpassade till de intersexueUas specieUa förhåUanden.

 

Prop. 1972: 6                                                          17

Det framstår som angeläget att dessas egen uppfattning om sin köns­identitet så långt det är möjUgt får en klar bekräftelse utåt.

För att regelsystemet skall kunna anpassas tiU de särekUda förhål­landen som utmärker de intereexueUa krävs enligt de sakkunniga en ändring av de principer enUgt vUka könet hittiUs har bestämts. Avgö­rande för den rättsliga skUjelinjen meUan manligt och kvinnUgt kön måste sålunda vara inte uteslutande könskörtiamas natur och andra so­matiska kriterier utan även individens psykiska inriktning och den könsroll som han har kommit att etablera sig i. Att gränsen meUan manUgt och kvinnUgt kön dras på ett något annat sätt än tidigare kan enUgt de sakkunniga inte i och för sig ge anledning tiU betänklig­heter. En reform bör emeUertid göras med föreiktighet och naturligtvis inte drivas så långt att resultatet står i aUtför skarp kontrast tiU grund­läggande värderingar hos medborgare i aUmänhet,

Reformen kan göras mer eUer mindre genomgripande beroende på vUka rättsverkningar man vUl förknippa med den. Ju mindre krav som anses böra ställas för att könet skaU kunna bestämmas i strid mot tidi­gare gängse normer, desto starkare skäl kan anföras för att ändringen inte bör få fullt ut aUa de rättsverkningar som annars tiUkommer per­soner med det motsatta könet En lösning av antydd innebörd bör emeUertid inte efterettavas, dels av hänsyn tiU de intersexueUa själva, som är inriktade på att helt och fuUt tillhöra ettdera könet dels med tanke på den kompUcering av regelsystemet som skuUe nödvändiggöras av att rättsverkningama differentierades, I realiteten skuUe anordning­en innebära införande av meUanformer meUan manligt och kvmnUgt kön och medföra konsekvenser som inte kan överblickas. De sakkun­niga anser därför att den enda framkomUga vägen är att bibehåUa nu­varande rättsverkningar åtminstone i huvudsak oförändrade och som en konsekvens härav uppstäUa sådana viUkor för ändring av könstill­hörighet att verkningama av att tillhöra det motsatta könet anses fullt ut adekvata för den som beröre av ändringen. Om en grundtanke skall vara att vederbörande helt och fuUt inttäder i den nya könsroUen, får sålunda kraven för en ändring inte sättas aUtför lågt.

De sakkunniga utgår från att registteringen av könet i normalfallen skaU ha samma verkan i fortsättnmgen som hittUls, dvs, innebära en presumtion som gäUer endast i den mån som den inte motbevisas, I allmänhet torde domstol eller annan myndighet som har att pröva någons könstillhörighet kunna godta uppgiftema enligt registeringen. Visar det sig att registteringen är felaktig, hindrar den inte att myndig­hetens avgörande grandas på det verkUga könet. Huruvida registtering­en ändras i enUghet med det nya materieUa bedömandet beror på om ansökan eUer anmälan därom göre hos vederbörande myndighet och om myndigheten kommer fram tiU samma bedömande, I uppenbara faU, då den första registteringen berott på rent förbiseende eUer lik-

2   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6

 

Prop. 1972:6                                                           18

nande, torde den materieUa prövningen leda tiU en omregistrering som gäUer för framtiden. Är det fråga om ett tveksamt faU av intereexuaU­tet är det däremot inte aUdeles givet att registteringen rättas i enlighet med den mening som den materieUt prövande myndigheten har kom­mit fram tUl, I sådana fall kan aUtså olika myndigheter komma till skUda resultat. Detta är inte tillfredsstäUande, Med hänsyn härtUl bör enUgt de sakkunniga skapas en möjUghet för den enskUde att i fall av åsyftad art få tUl stånd en könsbestämning som har verkan i aUa sammanhang där frågan om könstillhörighet får betydelse och som aUtså är avgörande även för den officieUa registteringen. En sådan be­stämning får karaktären av ett slutgUtigt statusavgörande och det är inte längre fråga om någon motbevisbar presumtion. Sådan förstärkt rättsverkan bör emeUertid gäUa endast om den grundläggande pröv­nmgen utmynnar i att sökandens kön bedöms vara motsatt det registre­rade. Anses könsregistreringen vara materieUt riktig, saknas anledning att frångå vanUga regler. Det torde i dessa fall inte lika ofta finnas skäl att ifrågasätta den registterade könstillhörighetens riktighet, SkuUe så ändå ske, bör det meddelade avslagsbeslutet innefatta ett tiUräck­Ugt bevis om att registreringen är materieUt riktig.

En svårighet när det gäUer att avgöra under vUka föratsättningar det bör finnas möjlighet att bestämma motsatt kön mot det hittiUs re­gistterade är att faststäUa vad som bör vara käman i det rättsUga könsbegreppet. En defmition av vad som är manUgt och kvinnUgt kön måste bli mycket vag och kan inte leda längre än tUl ett konstaterande att könet rättsligt sett utgör en sammanfattning av ett flertal element, vUka tiUsammans är ägnade att aUmänt karakterisera en individ som man eUer kvinna, I stäUet för en genereU regel om könstillhörigheten, tiUämpUg på alla former av intersexualitet föreslår de sakkunniga där­för att man för de båda huvudgrappema — icke-somatiskt och soma­tiskt intersexueUa — överväger vilken eUer vilka faktorer som väger tyngst

När det gäller att utforma en regel om faststäUande av könstillhörig­heten för de icke-somatiskt intereexueUa, dvs, de transsexueUa, Ugger svårigheten i att väga den psykosexueUa å ena samt de genetiska och somatiska faktorerna å andra sidan mot varandra. En regel om faststäUande av könstillhörighet för dessa personer bör enUgt de sak­kunniga byggas upp med hänsyn främst tUl den faktor som har störst betydelse för utformningen av könsidentiteten och könsroUen hos dem.

De sakkuimiga finner inte fog för att som allmän princip tillmäta den somatiska utvecklingen större betydelse än den psykosexueUa i så­dana fall då dessa båda komponenter strider mot varandra. Så synes böra ske endast när den psykosexueUa inriktningen är odeciderad. Det­ta är förhållandet med individer tillhörande en randgrapp, som skulle kunna betecknas potentiellt transsexueUa, Utmärkande för den verkUga

 

Prop. 1972:6                                                           19

transsexuaUsmen är däremot att den psykiska identifikationen med motsatt kön är tidigt och starkt utvecklad. Strävan att leva i motsatt könsroU och att av omgivningen bU accepterad i denna är manifest. Redan starka terapeutiska skäl talar enUgt de sakkunniga för att det skall bli möjligt att ändra den transsexueUes registrerade kön i syfte att vinna överensstämmelse med den psykosexuella inriktningen. Att indi­viden har en bestämd och allvarUgt grandad uppfattning om sin köns­tillhörighet är också i och för sig en omständighet som måste tiUmätas vikt även när den sålunda upplevda könstillhörigheten avviker från den biologiska. Med hänsyn tUl den psykosexueUa faktoms genomgripande betydelse för personligheten bör denna faktor vara utslagsgivande vid bestämmande av könstUlhörigheten, Somatiska förändringar, som på konstgjord väg sker för att underlätta anpassningen tiU den eftereträva-de könstiUhörigheten, bör däremot inte ha någon självständig inverkan på bedömandet. Terapeutiska åtgärder i form av hormonbehandling el­ler operativa ingrepp medför i och för sig endast en anatomisk föränd­ring och inte någon ändrad rättsUg bedömning av individens kön. Är upplevelsen av motsatt könstUlhörighet inte otvetydig eUer är den inte så uttalad att individen är beredd att låta den påverka utveckUngen av könsroUen, bör han således inte kunna få sm könstUlhörighet ändrad genom att i stäUet låta göra en anatomisk förändring. I princip finner de sakkuimiga inte anledning att uppstäUa något krav på operativa el­ler liknande åtgärder för att den rättsUga könstillhörigheten skaU kun­na ändras. Om den transsexueUe hyser tvekan inför anatomiska för­ändringar kan detta emeUertid vara ett tecken på att den psykosexuella inriktningen inte är manifest,

TiU skillnad från transsexueUa upplever transvestiter inte någon motsatt könstillhörighet. De har också genomgående en önskan att leva kvar i sin ureprungUga könsroll. Från denna grapp kan därför helt bortses i detta sammanhang, Uksom från de potentieUt ttanssexueUa, De problem som uppkommer för dessa grapper torde över huvud taget inte kunna lösas genom lagregler av nu ifrågavarande slag.

Om ändringsmöjUghetema begränsas tiU faU där den psykosexueUa inriktningen är helt bestämd och har varat en längre tid, torde man enUgt de sakkunniga inte beUer behöva befara att vederbörande ångrar sig eUer att det i övrigt uppkommer anledning att återgå tUl den ur­sprungliga könstillhörigheten, HittUlsvarande erfarenheter när det gäl­ler de transsexueUas anpassning är genomgående goda. Med de krav de sakkunniga förordar saknas skäl att räkna med att ett illojalt syfte — t, ex, att undgå ansvar för brott — skuUe kunna leda tiU ändrad köns­tUlhörighet eUer att reglema skuUe medföra utbredd homosexualitet.

De somatiskt intersexueUa skUjer sig från de ttanssex­ueUa i det avseendet att det hos dem föreUgger missbUdningar av geni­talorganen.  En  regel  om  faststäUande  av könstillhörighet  för  alla

 

Prop. 1972:6                                                           20

former av somatisk intereexuaUtet — hermafroditism och pseudoher­mafroditism — måste utformas dels med hänsyn tUl denna somatiska komponent och dels, Uksom för de transsexueUa, med hänsyn till den psykiska upplevelsen. Viss differentiering blir nödvändig på grand av att den somatiska intersexualiteten inte utgör någon enhetlig kategori utan omfattar ett flertal typfaU, som skUjer sig väsentiigt från varand­ra. En olikhet anknyter tUl den psykosexueUa utveckUngen och visar sig däri att man har att göra med dels pereoner med fast etablerad könsroU, dels individer utan sådan etablering. Också det somatiska mönsttet varierar, och en väsentUg skUlnad råder här mellan dem vil­kas missbUdningar kan korrigeras och övriga.

En lagreglering bör differentieras med hänsyn tiU olika åldersgrap­per. Hos mycket små bam, där könsroUen inte är nämnvärt utvecklad, bör principen vara att det ur somatisk synvinkel mest rättvisande resul­tatet skaU eftersträvas. Hos något äldre bam med längre kommen könsidentifiering kan det föreUgga risk för menliga psykiska verkning­ar om en omställning blu* nödvändig. Frågan om könstUlhörighet mås­te då bedömas med större hänsyn tiU den psykosexuella faktom.

Vad beträffar betydelsen av individens somatiska tiUstånd är det en­Ugt de sakkunniga vanskligt att för den rättsliga bedömningen dra ge­nereUa slutsatser av missbUdningens art. Det kan exempelvis inte gärna komma i fråga att vid pseudohermafroditism genomgående tiUmäta yttre genitaUas typ större vikt än könskörtiamas eller tvärtom. Man bör i StäUet välja en lösnmg som i det enskUda faUet leder tiU det för individens pereonUghetsutveckling mest tiUfredsstäUande resultatet Stor hänsyn måste tas tiU huravida det är lämpUgt och möjUgt att korrigera missbUdningen. Om den psykosexueUa utvecklingen inte har fortskridit nämnvärt torde det ofta inte föreligga andra mera avgörande håUpunk­ter för könsbestämningen än könsorganens karaktär sådan denna fram­träder sedan missbUdningen har hävts. De sakkunniga finner det därför naturUgt att könstillhörigheten i dessa faU får faststäUas med hänsyn tUl möjUghetema att korrigera genitaUa i maskulin eUer feminin rikt­ning. Avgörande vid en sådan korrigering bör vara vUken rekonstrak­tion som med hänsyn tUl omständighetema i det särekUda faUet leder tUl det somatiskt sett bästa resultatet, dvs, det som ter sig anatomiskt och funktioneUt lämpligast för framtiden. Av betydelse är sålunda att individen kan beredas så god anpassning på sexualUvets område som möjUgt ocb att möjUghetema tUl moderekap bevaras i görUg mån — faderekap är uteslutet vid pseudohermafroditism. Ett somatiskt över­vägande av nu nämnda karaktär får emeUertid inte läggas tiU grund för bedömandet av könstillhörigheten, om det kommer i konflikt med köns-roUsutvecklingen,

Ibland är intersexualiteten av den art att en operativ eller hormonell

 

Prop. 1972: 6                                                          21

korrektion över huvud taget inte tjänar något ändamål eller att miss­bUdningen inte anses böra korrigeras mer än i begränsad omfattning. I dessa faU torde karaktären hos de yttre genitalia bli utslagsgivande vid val av kön. Härför talar inte bara att de i hög grad påverkar den all­männa uppfattningen om könstiUhörigheten utan också att de har be­tydelse för individens möjUgheter tiU anpassning inom sexuallivet. Är yttte genitalia inte typiska för vare sig manUgt eller kvinnligt kön, torde inte återstå annan utväg än att efter en totalbedömning av individens kroppsUga tUlstånd föreöka fastslå, vilken könstillhörighet som är mest förenUg med detta, SjälvfaUet måste också här vid bedömningen hänsyn tas tiU UtveckUngen av individens könsroU,

En utpräglad psykosexueU inriktning bör enligt de sakkunnigas me­ning i princip vara utslagsgivande även för de somatiskt intersexueUa, En rättelse av en missbUdning bör inte få ske i strid mot en fast köns­identifiering och en etablerad könsroU, All erfarenhet visar att en så­dan åtgärd kan ge upphov tiU svåra psykiska störningar.

Sammanfattningsvis anser de sakkunniga att även somatiskt inter­sexueUa pereoner bör få rätt att vinna faststäUande för framtiden av motsatt könstiUhörighet mot den tidigare registterade. En föratsättning bör i princip vara att åtgärden står i bäst överensstämmelse med sö­kandens aktueUa somatiska tUlstånd eUer, om missbUdningen bör kor­rigeras, det tiUstånd som efter en korrektion anses vara det för indivi­den lämpligaste, Å andra sidan bör det vara ett hinder mot faststäUel­se, om den sökta könstUlhörigheten skuUe strida mot en manifest psy­kosexueU inriktning och en entydig könsroU,

Den möjUghet för intersexueUa att vinna faststäUande av motsatt könstillhörighet som de sakkunniga viU införa kräver enUgt dem vissa bestänmielser som bör få sin plats i en fristående lag. Genom denna lagstiftning bör för de intereexueUa skapas en möjlighet att få frågan om könstUlhörighet prövad efter grundsatser som är lämpade för just denna kategori. Prövningen bör utmynna i att könstUlhörigheten fast­stäUs med bindande verkan för framtiden, FaststäUelsen skall således bli avgörande inte bara för registteringen — dvs, de uppgifter om kö­net som innefattas i kyrkobokföringens könsanteckning, i födelsenum­ret och i fömamnet — utan också i andra, materieUrättsliga samman­hang, t, ex, med avseende på behörigheten att ingå äktenskap med en pereon av visst kön, MöjUgheten att vinna faststäUelse bör begränsas tiU de faU då sökandens könstUlhörighet befinnes vara motsatt den re­gistterade. Med den registterade könstUlhörigheten avses härvid den som framgår av könsanteckningen i kyrkobokföringen.

 

Prop. 1972:6                                                                        22

3.4 Huvudinnehållet I förslaget

3,4,1 Materiella förutsättningar för fastställande av könstillhörighet

Den av de sakkunniga föreslagna lagen innehåUer i 1 § regler om de föratsättningar imder vUka ändrad könstillhörighet kan faststäUas, Syf­tet är att för de båda grapper som det här gäUer — icke-somatiskt och somatiskt intersexueUa — åstadkomma regler som leder tUl ett rimligt resultat med beaktande av både den enskUdes uppfattning om sin köns­tUlhörighet, hans könsroU och rättsverkningarna av den tiUtänkta könstUlhörigheten,

I första stycket behandlas transsexualism. Det avgörande kri­teriet är härvid att individen uppfattar och upplever sig som tUlhöran­de motsatt kön mot det anatomiska. Saknas den primära upplevelsen av motsatt könstillhörighet, kan det inte komma i fråga att faststäUa en könstillhörighet som står i strid mot föreUggande somatiska faktorer. De sakkuimiga uppstäUer därför som en grundläggande föratsättning för faststäUelse enUgt lagen, att sökanden upplever sig som tillhörande det motsatta könet Att denna föratsättning är för handen kan i regel inte konstateras annat än efter ingående och långvarig medicinsk och psykologisk undersökning. Observationstiden lär knappast kunna un­deretiga ett år.

För att man skaU kunna tala om en bestämd upplevelse av motsatt könstUlhörighet måste denna uppenbarUgen också ha viss varaktighet. Upplevelsen för det övervägande antalet transsexueUa framträder re­dan före femåreåldem och för så gott som samtiiga före 15-åreåldem, Det har dock förekommit situationer, där den ttanssexueUa debuten in-ttäffat efter puberteten — i enstaka fall efter 20-åreäldem — och där individen ttots detta bUvit lika fast etablerad i den motsatta könsroUen som pereoner med tidigare sådan debut. De sakkuimiga föreslår därför att krav skaU uppstäUas på att den motsatta psykosexuella upplevelsen härleder sig fi ungdomen, Sismämnda uttryck torde i princip kunna anses motsvara ungefär pubertetens avslutande men också medge en tolkning som innebär att den avgörande tidpunkten flyttas fram något, om sökandens allmänna utveckUng är föreenad. Den psykosexueUa in­riktningen skaU ha bestått oavbraten från ungdomen och framåt.

Som ett ytterligare villkor uppstäUs att sökanden sedan avsevärd tid uppträder i enUghet med sin psykosexueUa upplevelse. Det fordras där­vid att han har visat förmåga att hävda den upplevda könsidentiteten i förhåUande tUl omgivningen och anpassa sig tiU de krav som på ar­betsplatsen, i umgängeslivet och i andra sociala sammanhang ställs på pereoner med den önskade könstillhörigheten. Hit hör också krav på operativa åtgärder i syfle att uppnå anatomisk likhet med motsatt kön. Har sådana krav eUer önskemål mte framförts finns enligt de sakkun­niga anledning tiU särekUd föreiktighet vid prövning av den psyko-

 

Prop. 1972:6                                                           23

sexueUa inriktningen och individens möjUghet att hävda denna i sam­häUet, UtfaUer denna prövning positivt, saknas å andra sidan skäl att för bifaU tiU ansökan om faststäUelse uppstäUa specieUa fordringar på vissa anatomiska förändringar.

De sakkuimiga medger att kravet på avsevärd tids uppttädande i den motsatta könsroUen kan synas onödigt långtgående i många faU, Som exempel anföre pereoner i sådan samhäUsställning att en fuUständig Övergång tiU motsatt könsroU kan medföra särskUda problem, i synnerhet om den inte sker samtidigt med att den nya könstUlhörighe­ten faststäUs, EmeUertid torde man inte kunna få någon verklig säker­het för att mdividen kommer att kvaretå i den motsatta könsrollen om han inte har visat sig kunna hävda den ute i samhäUet under så lång tid att den kan bettaktas som fast etablerad.

Med hänsyn tiU rättsändringens avgörande betydelse för framtiden uppstäUer de sakkunniga vidare krav på en prognos, som innebär att sökanden måste antas även i framtiden leva i den nya könsroUen, En­dast om individen är så etablerad i denna roU att det får anses prak­tiskt uteslutet med ett återfall i den ureprungUga bör den sökta fast-stäUelsen ske.

Föratom de nu nämnda kraven för faststäUelse, vilka samtidigt an­ger de kännetecken som utmärker ttanssexueUa pereoner, krävs vidare att sökanden har fyUt 18 år. Den som inte har uppnått denna ålder har enUgt de sakkunniga i allmänhet inte tiUräckUg erfarenhet och mognad för att fatta ett beslut med de vittgående konsekvenser som det här är fråga om. Det fordras också att sökanden inte är gift, Huravida sökan­den tidigare har varit gift är däremot utan betydelse,

SlutUgen anser de sakkunniga, att krav bör uppstäUas på steriUsering eUer avsaknad av fortplantningsförmåga på grund av sjukdom eller annan omständighet. Det skuUe annare inte kunna uteslutas, att den som får manUgt kön blir mor eUer att den som får kvinnligt kön bUr far, Eftereom sterUisering enUgt gäUande lag inte kan ske endast i syf­te att erhåUa ändrad könstillhörighet har de sakkunniga i den föreslag­na lagen tagit upp en särekUd bestänunelse om sterUisering i syfte att vinna faststäUelse av könstillhörighet.

De sakkunniga har övervägt också ett krav på att sökanden mte har bam eUer adoptivbarn. För en sådan regel talar hänsynen både tiU ti­digare bam och tiU bam som sökanden kan komma att adoptera i sin nya könsroU samt intresset av ordning och reda i släktskapsförhåUan-dena. Hänsynen tiU bamen torde ha sin huvudsakUga betydelse när det gäUer underåriga som står under sökandens vårdnad eUer som sökan­den ändå har rätt att umgås med. Det är dock enligt de sakkunniga in­te utan vadare givet att det alltid är påkallat av hänsyn tiU bamets bäs­ta att skUja ett bam från en transsexuell far eUer mor. Om bamet aU­tid har upplevt vederbörande i den nya könsroUen finns ofta ingen an-

 

Prop. 1972: 6                                                          24

ledning tiU åtgärden. Att låta barnets existens förhindra att könsroUen sanktioneras genom faststäUande av den nya könstUlhörigheten vore då inte beUer någon lämpUg lösning. Det allmänna önskemålet om reda i släktskapsförhåUandena torde böra få vika för den transsexueUes in­tresse av att få rättsändringen genomförd. De sakkunniga har därför stannat för att inte uppstäUa krav på att sökanden inte skaU ha bam. Den omständigheten att sökanden har bam eUer adoptivbarn i den ur­sprungUga könsrollen kan dock självfaUet ge särekUd anledning tUI för­siktighet just vid prövningen av om etableringen i den nya könsrollen verkUgen är manifest.

Som grundläggande förutsättning för faststäUande av motsatt köns­tUlhörighet när det gäUer somatiskt intersexueUa upp­stäUs i 1 § andra stycket att det föreUgger sådan missbUdning av köns­organen som kan ge anledning tiU tvekan om könet Uteslutna blir här­igenom sådana faU då avvikelsen gäUer enbart de sekundära könska-raktärema (behåring, bröst etc), I dessa faU föreligger inte någon in­tereexuaUtet, Det bör emeUertid enUgt de sakkunniga inte fordras att missbUdningen är av särekUt svårbedömd natur. Även en rubbning vars innebörd efter medicinsk uttedning ter sig fuUt klarlagd för läkaren kan i det aUmänna föreställningssättet ge anledning tiU tvekan om könstillhörigheten och omfattas därför av bestämmelsen. Föreligger det inte någon tvekan om könet finns på vanligt sätt möjlighet att vin­na rättelse enUgt folkbokföringskungörelsen,

Eftereom ändrad könstillhörighet inte på somatiska grunder bör få faststäUas i strid mot en manifest psykosexueU inriktning ocb en etab­lerad könsroU iq>pstäUer de sakkunniga även det vUlkoret att rättsänd­ringen skaU vara förenUg med utvecklingen av könsroUen, Att viUkoret inte har utformats mera konkret sammanhänger med att könsroUsut-vecklingen fortskrider i olika snabb takt för skUda individer. Före tre-årsåldem anses i allmänhet utvecklingen inte ha gått längre än att en omställning tiU motsatt könsroU kan ske utan större svårigheter. Me­ningarna inom medicinen är emeUertid delade på denna punkt. Till skillnad från situationen vid transsexualism, där det är den starka psy­kosexueUa inriktningen som driver fram rättsändringen, får man vid somatisk intereexuaUtet räkna med att könsidentifikationen i många faU är vacklande eUer oklar. En fuUständig överensstämmelse meUan den nya könstillhörigheten och könsroUen vid tiden för prövningen kan därför inte krävas. Om i något undantagsfaU könsroUsutvecklingen trots aUa ansträngningar inte skuUe ta avsedd riktning kan man få överväga en återgång tiU den ureprungUga könstUlhörigheten, Denna fråga be­handlas längre fram.

Vidare uppstäUer de sakkunniga villkoret att rättelse av missbUd­ningen skaU kunna ske på sätt som överensstämmer med den önskade könstilUiörigheten, Om någon korrektion inte anses påkaUad, fordras i

 

Prop. 1972:6                                                           25

StäUet att den sökta könstillhörigheten är den som är mest förenlig med sökandens kroppsUga tiUstånd, Några närmare anvisningar lorde här mte vara möjUga, utan avgörandet får grundas på ett bedömande av individens somatiska utveckling i dess helhet, I aUmänhet torde könskaraktären hos yttre genitaUa få anses utslagsgivande. Om de nu berörda somatiska viUkoren inte är uppfyUda, kan fastställelse ske en­ligt de regler som föreslås för transsexueUa, En föratsättning i sådant faU är dock att sökanden har fyUt 18 år.

Något krav på att sökanden inte skaU vara gift och att han skaU sak­na fortplantnmgsfönnåga har inte stäUts upp när det gäUer de soma­tiskt intersexueUa, Som skäl härför anför de sakkunniga dels att man torde kunna bortse från möjUgheten att sökanden är gift, eftersom könsroUsutvecklingen i överensstämmelse med den ursprungUga köns-registteringen regelmässigt måste betraktas som avslutad åtminstone innan äktenskap ingås, dels att fortplantningsförmåga i allmänhet sak­nas i hithörande situationer. I de undantagsfaU då sådan förmåga kan finnas — vid medfött adrenogenitalt syndrom, sedan viriUseringen hävts — skuUe en fordran på steriUsering för faststäUelse av kvinnUgt kön direkt motverka syftet med ändringen.

De sakkunniga har inte stäUt upp något krav på att de rättelser av förekommande missbUdningar som kan anses påkaUade skaU vara ut­förda för att fastställelse av ändrad könstillhörighet skall kunna bevU­jas, Som skäl härför anförs att både föräldrama och bamet självt na­turUgtvis i regel kommer att medverka tiU att den beslutade nya köns­tillhörigheten slår igenom så fuUständigt som möjUgt i både somatiskt och psykosexueUt hänseende. Om själva missbUdningen likväl i något faU skuUe kvaretå kortare eUer längre tid efter rättsändringen, synes detta mte uppkaUa några större betänkligheter från allmän synpunkt. Tvärtom kan det ibland vara kirargiskt sett lämpUgt att låta anstå nå­got med en operativ rekonstruktion av genitaUa, Rättsändringen och utvecklingen i den nya könsrollen bör dock inte hindras därav, I un­dantagsfaU kunde ett krav på operation tänkas leda tiU skadUga verk­ningar, nämligen om det skuUe visa sig att bamets psykosexueUa in­riktning och könsroU utvecklas i strid mot den faststäUda könstUlhörig­heten,

Eftersom bestämmelsema om faststäUande av könstUlhörighet kan beräknas komma att tiUämpas i företa hand på bam har de sakkunniga ansett det nödvändigt att föreslå regler om vem som skaU få ansöka om faststäUelse i dessa faU, Som mönster har tjänat bestämmelsema i 12 § reUgionsfrihetslagen (1951: 680) och 42 § namnlagen. De sakkun­niga föreslår att ansökan för den som står under annans vårdnad och inte har fyllt 18 år skaU göras av vårdnadshavaren men att ansökan för bam som har fyUt 15 år kräver samtycke av bamet självt, TiUkommer vårdnaden mer än en person fordras att samtiiga biträder ansökningen.

 

Prop. 1972:6                                                           26

Den som har fyUt 18 år får själv göra ansökan, under den allmänna föratsättningen för rättshandlingsförmåga att han förstår rättsändring­ens innebörd.

Innan erfarenheter av den nya lagstiftningen har vunnits anser de sakkunniga att reglemas tiUämplighet inte bör utsttäckas längre än nödvändigt, FaststäUelse enligt lagen föreslås därför kunna kom­ma i fråga endast för svenska medborgare (1§ ttedje stycket),

3,4,2 Rättsverkan av beslut om fastställande av könstillhörighet

Då motsatt könstiUhörighet har konstaterats vara den riktiga skaU den enUgt de sakkunniga för framtiden gäUa i aUa rättsUga samman­hang där det har betydelse om individen är man eUer kvinna. Av aU­männa regler följer att frågan om individens rätta kön därefter i prin­cip inte kan bU föremål för materieU prövning av domstol eUer annan myndighet

Bortsett från möjligheten att få en omprövning genom resning eUer annat extraordinärt rättsmedel bör det i allmänhet vara uteslutet att återgå tiU den ureprungUga könstillhörigheten. De sakkunniga anser det Ugga i sakens natur att avgörandet av en statusfråga som den före­varande måste ges nära nog orabbUghet och att byte av könstUlhörig­het regelmässigt måste vara en engångsföreteelse i den intereexueUes Uv, Den enda punkt där tvekan i något faU möjUgen skuUe kunna upp­stå gäUer somatisk intereexuaUtet hos bam med outvecklad könsroU, Den garanti för en gynnsam prognos som för den transsexueUes del ligger i att han skall ha levt i den efterettävade könsroUen under en längre tid saknar motsvarighet här. Man kan därför knappast undvara en möjUghet att återgå tiU den ureprungUga könstillhörigheten i åt­minstone vissa av de teoretiskt tänkbara faU då individens psykosexuel­la inriktning och könsroUsutveckling tar en vändning i strid mot den beslutade rättsändringen. För en sådan återgång bör starka skäl krävas. Den situation som föreUgger här har starka beröringspunkter med den som åsyftas med bestämmelsema om transsexueUa i 1 § första stycket och de sakkunniga har därför funnit det naturUgt att anknyta tiU dem, I företa stycket har därför tagits upp en föreskrift att faststäUelse enUgt detta stycke får ske även om sökanden tidigare har erhåUit faststäUelse enUgt reglema om somatiskt intereexueUa i andra stycket

Underrättelse om fastställelsen av den nya könstUlhörigheten bör av den beslutande myndigheten sändas tiU pastorsämbetet för ändring av könsanteckningen. De sakkunniga anser att det saknas anledning att räkna med annat än att den som har ett könsbundet fömamn efter faststäUande av ändrad könstillhörighet ansöker om nytt sådant namn. Någon underrättelse tiU patentverket om faststäUelsen behövs därför inte. EnUgt 25 § namnlagen krävs synnerliga skäl för att ändring av

 

Prop. 1972:6                                                           27

fömanm skaU medges. Att faststäUandet av en könstillhörighet motsatt den förat registrerade utgör skäl för sådan ändring synes de sakkunni­ga uppenbart. Det finns vidare anledning räkna med att, sedan möjUg­het skapats att fastställa könstillhörigheten i faU av intereexuaUtet, pa­tentverket i princip kommer att kräva faststäUelse för medgivande tiU fömamnsbyte. Att helt förbjuda sådant byte, när faststäUelse inte har meddelats, anser de sakkunniga dock mindre lämpligt. Byte bör sålun­da kunna ske när en könsregistrering har bUvit oriktig på grund av nå­got uppenbart fel. Ett ovUlkorUgt förbud skulle också kunna tänkas hindra möjUgheten tiU successiv anpassning tUl önskad könsroU genom byte av könsbundet fömamn tiU ett mera neuttalt sådant namn,

3.4.3 Operativa ingrepp m. m.

Operativa ingrepp i könsorganen vid intersexuaUtet kan ske av flera olika anledningar. Som exempel kan nämnas ingrepp som föranleds av sjukdom i organen såsom då könskörtiama vid vissa former av soma­tisk intersexuaUtet måste avlägsnas tiU förhindrande av tumörutveck-Img. Kastteiing enUgt den humanitära indikationen i kastteringslagen kan bU aktueU för vissa transsexueUa. Frågan om tiUåtUgheten av in­grepp i könsorganen aktuaUseras emeUertid även i sådana faU då det omedelbara syftet med ingreppet är att förändra könstillhörigheten. Sterilisering enbart i detta syfte kan inte ske enUgt steriUseringslagen, SkuUe åtgärden inte tUlåtas på annan grund, kunde faststäUelse av ändrad könstillhörighet för ttanssexueUa komma i fråga endast bettäf­fande det fåtal sådana personer hos vilka sterUitet redan föreligger. Inte heUer får enUgt kastreringslagen kastrering utföras om syftet är be­gränsat tUl att vinna ändrad könstillhörighet.

Något behov av utvidgade möjUgheter tiU kastrering anser de sak­kunniga knappast föreUgga i förevarande sammanhang. Däremot fram­håUer de att det ofta är önskvärt med rekonstruktiva operationer av genitaUa både för att häva missbUdningar vid somatisk intereexuaUtet och för att få tiU stånd en anatonusk anpassning tiU könsidentiteten vid transsexuaUsm, Redan f, n, sker f, ö, sådana operationer och de sakkunniga anser det motsvara ett legitimt behov för den intereexueUe att korrigerande ingrepp i könsorganen, åtminstone under vissa förhål­landen, kan ske även när det direkta syftet är att vinna faststäUelse av könstiUhörigheten,

Med hänsyn bl, a, tiU vissa uttalanden i förarbetena tUl kastrerings­lagen (prop, 1944:14 s, 19) anser de sakkunniga det nödvändigt att lag-reglera frågan i vad mån mgrepp i könsorganen får företas i syfte att få tiU stånd ändring av könstiUhörigheten, Närmare bestämmelser här­om är önskvärda även av det skälet att en okontroUerad möjUghet för individen att få tiU stånd sådant ingrepp inte aUtid kan beräknas leda tUl åsyftat resultat Om föratsättningar för faststäUande av den efter-

 

Prop. 1972:6                                                           28

strävade könstillhörigheten inte föreUgger, kommer ingreppet endast att innebära en meningslös stympning, som sannoUkt föreätter indivi­den i en ännu svårare situation än förat. En operation av detta slag ak­tuaUserar inte enbart medicinska frågeställningar. Läkaren som utför ingreppet kan inte alltid väntas äga fullständiga insikter exempelvis rö­rande de psykiska och sociala faktorer som har betydelse för fastställ-lande av den önskade könstiUhörigheten,

De sakkunniga föreslår i 2 § en föreskrift att steriUsering eUer annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna faststäUelse av könstUlhörighe­ten får företas endast efter särskUt tUlstånd, TUl sådana ingrepp bör hänföras inte bara ingrepp som sker med kirurgiska metoder utan ock­så andra åtgärder som definitivt förändrar vävnaderna, t, ex, bestrål­ning. HormontiUföreel och operationer som inte berör könsorganen bör däremot faUa utanför. Reduktion av bröstens storlek hos kvinnor som Önskar manUg könstillhörighet utgör ett exempel härpå. En sådan operation, som vanUgen är mycket enkel, har allmänt sett mte de verk­ningar på organismen som t, ex, en kastterande operation och inte sam­ma betydelse för bedömandet av könsidentiteten som ingrepp i de som primära könskaraktärer betecknade könsorganen. Någon anledning att i detta sammanhang utvidga kastteringsmöjUghetema utöver vad som gäUer f. n. anser de sakkunniga knappast föreUgga, En hänvisning tiU kastreringslagen har emellertid tagits upp i paragrafens sista stycke.

Utanför regleringen faUer ingrepp i syfte att bota eUer förebygga sjukdom samt sådana ingrepp som sker efter det att ett faststäUelsebe-slut bar meddelats och som har tiU syfte att ytterUgare underetryka den efterettävade könskaraktären. Att en sådan åtgärd, om den vidtas med patientens samtycke, är rättsenUg kan enUgt de sakkunnigas me­ning inte vara föremål för tvekan. Inte heUer ingrepp i könsorganen på bam vUkas kön ännu inte har registterats omfattas av bestämmelsema. Det gäUer här nyfödda bam med missbUdningar som har föranlett tve­kan om könstUlhörigheten och dröjsmål med anmälan tiU pastoreäm­betet. Ofta fordras i dessa faU ett operativt tUlrättaläggande, i aUmän­het genom korrigering av yttte genitaUa i riktning mot den könstiUhö­righet som anses vara den funktioneUt lämpligaste. Ingrepp av sådant slag bör enUgt de sakkuimiga liksom hittiUs få utföras av läkare utan särekilda inskränkningar. Ett läkaringrepp som behövs enbart för att klarlägga individens somatiska tiUstånd torde också vara utan vidare tiUåtet på grund av allmänna regler. Den föreslagna lagregleringen omfattar vidare inte det faUet att en mdivid hos läkare begär exempel­vis rekonstruktion av genitaUa i syfle att underlätta anpassningen till önskad könsroU men utan avsikt att söka faststäUelse, I en sådan situa­tion blir aUmänna regler tiUämpUga. Dessa torde innebära att ett sådant ingrepp i aUmänhet inte är tiUåtet,

För tiUstånd krävs enligt förelaget ansökan av den som kan söka

 

Prop. 1972: 6                                                          29

faststäUelse och, i fråga om bam som har fyUt 15 år, samtycke av bar­net självt. Det får anses ligga i sakens natur, att rättsändring enUgt la­gen inte blir aktueU med avseende på den som på grand av rabbad själsverksamhet inte har förmåga att göra en gUtig ansökan eUer lämna ett gUtigt samtycke enligt lagen,

EnUgt de sakkunniga är det naturUgtvis oftast lämpligt att fastställel­se- och tUIståndsfrågoma prövas i ett sammanhang. Att tillståndet söks föret kan emeUertid vara nödvändigt i fråga om sterUisering, som vid transsexualism måste ha utförts mnan den nya könstUlhörigheten kan faststäUas, Med tanke på bl, a, sådana faU har de sakkunniga fun­nit det nödvändigt med en särekUd begränsnmg för att förhindra att ingreppet kommer tiU stånd innan det står klart att den eftereträvade könstiUhörigheten verkUgen kommer att faststäUas, Enligt förslaget får tUlstånd inte meddelas utan att övriga föratsättningar för faststäUel­sen föreUgger,

Operativa korrigeringar av genitaUa är i regel betydligt mera kompli­cerade än kasttering eUer steriUsering, och på grund av det ringa anta­let faU torde endast ett fåtal läkare i landet ha någon stöne erfarenhet på detta område. De sakkunniga föreslår därför som huvudregel att in­greppet skall utföras på sjukbus av där anstäUd läkare (2 § andra styc­ket). Med tanke på specieUt svåra faU har de sakkunniga emellertid an­sett att det bör finnas möjlighet att vid meddelande av tUlstånd anvisa viss bestämd läkare att utföra ingreppet En sådan anvisning föratsätter givetvis att läkaren har åtagit sig uppdraget. Självklart bör ingreppet även i detta fall företas på sjukhus. De sakkunniga påpekar att särekUda behörighetsregler inte gäUer bettäffande ingrepp som får ske utan tUl­stånd enligt den föreslagna lagen. Motsvarande ordning råder beträf­fande kastrering och steriUsering, i den mån kastrerings- och sterUise-ringslagama inte är tiUämpliga, Av särekUt inttesse är i detta samman­hang operativa korrigeringar av missbUdningar på nyfödda. Någon an­ledning att lagreglera detta förfarande, som hittiUs har visat sig funge­ra tUlfredsstäUande, anser de sakkunniga dock inte föreUgga,

3,4,4 Förfarandet

Enligt de sakkunniga talar övervägande skäl för att prövningen av frågor om fastställande av könstUlhörighet anförtros ett för hela landet gemensamt organ, dit kunskap och erfarenhet i ämnet kan koncentre­ras. De altemativ de sakkunniga i detta sammanhang diskuterar är att förlägga prövningen tiU socialstyrelsen eUer tiU en särskUd nänmd. På vissa närliggande områden, där det liksom här inte är fråga enbart om ett medicmskt bedömande, har man ansett en fristående nämnd — representerande medicinsk och juridisk sakkunskap samt dessutom in­rymmande ett visst mått av lekmannainflytande — vara att föredra framför det centtala ämbetsverket. Ett exempel härpå utgör psykiatriska

 

Prop. 1972:6                                                            30

nämnden, som enUgt lagen (1966: 293) om beredande av sluten psy­kiatrisk vård i vissa faU har att pröva besvär över utskrivningsnämnds beslut De sakkunniga redogör för den diskussion som föregick denna nämnds tiUkomst (prop, 1929:87 s, 43, 2LU 1929:35 s, 6 och 7). Mot nämndaltemativet androgs bl, a,, att klagoinstansens förläggande utanför medicinalstyrelsen skulle medföra en duaUsm inom ledningen av sinnessjukvården och öka möjUgheten av motsättningar meUan de myn­digheter som hade att bedöma en tiUtalads tillräkneUghet och den myn­dighet som hade att besluta om utskrivning av en för vård intagen sttaffriförklarad pereon. För en fristående nänmd åberopades bl, a, att det om en klagorätt verkUgen skuUe få åsyftad betydelse var viktigt att klagoinstansen för allmänheten i möjligaste mån framstod som på en gång opartisk och auktoritativ, så att den blev i stånd att skänka den på detta område i hög grad önskvärda trygghetskänslan. Denna synpunkt ansågs bli tiUgodosedd bättre genom en särekUd nämnd än genom me­dicinalstyrelsen, eftereom nämnden skuUe stå mera fri än styrelsen mot de i företa hand beslutande läkarna. Systemet med nämnd ansågs också ha den fördelen att Kungl, Maj:t blev helt obunden vid valet av med­lemmar i klagoinstansen och således kunde beakta angeleenheten av att denna fick en sådan sammansättning att den kunde väntas åtnjuta aUmänhetens förttoende.

Någon motsvarighet tiU psykiatriska nänmdens uppgtft att handlägga frågor om frihetsberövande finns inte i nu ifrågavarande sammanhang och inte heUer föreUgger risk för motsättningar i förhåUande tiU andra organ. De sakkunniga anser dock att förhåUandena i övrigt synes vara jämförbara och att själva den grundläggande frågeställningen är ge­mensam i båda dessa sammanhang. Framför aUt är det angeläget att prövningsinstansen får en så fri och oberoende ställning som möjligt. Det gäUer att förebygga ett aUtför ensidigt medicinskt bedömande. För en myndighet som i sm vanliga verksamhet har att främst bevaka medi­cinska synpunkter är det enUgt de sakkunniga självfaUet naturligt att tUlgodoseendet av terapeutiska behov kommer i företa rummet, HittUls­varande erfarenheter från medicinalstyrelsens handläggning av frågor om fömanmsbyte visar också att en sttävan i denna riktning har före­kommit I några ärenden har styrelsen sålunda tiUstyrkt sådant byte, fastän den inte varit beredd att samtidigt slå fast att könstillhörigheten ändrats. Det finns enUgt de sakkunniga anledning att företärka det rättsUga elementet i prövningen i förhåUande tiU vad som är möjUgt inom ramen för socialstyrelsens handläggning. HärtUl kommer att för­farandet hos styrelsen är uteslutande skriftUgt. I ärenden av hithörande slag torde det ofta bli nödvändigt eUer åtminstone lämpUgt att sökan­den eUer särekUd sakkunnig får länma en muntiig redogörelse inför prövningsinstansen.

De sakkunniga har således funnit lämpUgast att prövningen av frågor

 

Prop. 1972: 6                                                          31

om fastställande av könstillhörighet anförtros en fristående nämnd, vari ingår representanter för medicinsk och juridisk sakkunskap samt lek­män, Nänmden skaU enUgt förelaget också pröva ansökningar om till­stånd tiU SterUisering eller annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna faststäUelse av könstillhörigheten. Att låta denna prövning utföras av läkare eUer myndighet som handlägger ärenden om tiUstånd tiU exem­pelvis SterUisering har de sakkunniga inte ansett kunna komma i fråga. Bestämmelser om nämnden har tagits upp i 3 §.

Nämnden skall bestå av ordförande och fyra övriga ledamöter. Ord­föranden skaU vara eUer ha varit innehavare av domarämbete. Två le­damöter skaU vara läkare med långvarig erfarenhet av hithörande frå­gor. Av den ene fordras, att han skaU vara särskUt kunnig i psykiatri. Psykiatrisk sakkunskap är ofrånkomlig vid bedömandet av ttanssexua­Usm men är av värde även vid prövningen av intereexuaUtet av annat slag, I fråga om den andre läkaren uppstäUer de sakkunniga inte något krav på särekild specialistkompetens, utan det bör vara möjUgt att utse den som har tiUräcklig erfarenhet rörande intersexuaUtet över huvud ta­get. De båda återetående ledamötema skaU vara lekmän med erfaren­het i allmänna värv, Ledamötema och ereättare för dem föreslås bli utsedda av Kungl, Maj:t för högst fyra år i sänder,

EnUgt de sakkunniga bör nämnden ha frihet att anordna förfarandet på sätt som befinnes mest ändamålsenUgt och praktiskt. Den föreslås få möjUghet att höra sökanden eUer annan muntiigen (4 § första styc­ket), I kompUcerade situationer kan ingående bevisning bU nödvändig, t, ex, hörande av sökanden, hans släktingar eUer medicinska eller psy­kologiska experter.

Sökanden bör enligt de sakkunniga i princip själv svara för de kostna­der som krävs för uppsättande av ansökan samt för argumentation och bevisning i ärende. Nämnden bör emeUertid självmant kunna införskaf­fa kompletterande utredning som i princip bör bekostas av det allmän­na. Den som höre muntUgen inför nämnden föreslås få rätt tiU ersätt­ning av aUmänna medel, vilken kostnad skaU stanna på statsverket (4 § andra stycket). De sakkunniga föratsätter, att nänmden får anslag tiU bestridande av kostnader för skriftUga utiåtanden och annan skriftlig bevisning.

Nämndens centrala ställning och erfarenhet på området måste enUgt de sakkunniga anses erbjuda en garanti för att avgörandena blir väl­grundade. Det föreslås därför att talan inte skaU få föras mot nänmdens beslut (4 § ttedje stycket). En möjUghet tiU överprövning av nänmdens beslut torde knappast vara ägnad att tillföra ärendet något väsentUgt nytt utan endast medföra en onödig belastning av besvärsmyndigheten. De sakkunniga franohåUer, att psykiatriska nänmdens och intemerings-aåmndens avgöranden är slutgUtiga av Uknande skäl.

De sakkunniga föreslår vidare bestämmelser om tystnadspUkt för le-

 

Prop. 1972:6                                                           32

damot av eUer befattningshavare vid nämnden och övriga personer — exempelvis läkare eUer andra sakkunniga — som har tagit befattning med ärende enUgt lagen (5 §), Dessutom föreslås ett tUlägg tUl lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma nllmänna hand­lingar i syfte att bereda skydd mot offentiiggörande av läkaratiåtanden och beslut i sådana ärenden,

4 Remfssyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter

Behovet av lagstiftning i någon form som ger de intereexueUa möjlighet att få sin könstUlhörighet faststäUd vitsordas i många remiss-ytttanden, TiU dem som delar de sakkunnigas uppfattning att en sådan lagstiftning är motiverad hör riksåklagaren, Cronholm, Gerle, CFU, de medicinska fakulteterim, patentverket, domkapitlen i Uppsala och Här­nösand, länsstyrelsema i Stockholms och Malmöhus län, advokatsam­fundet, läkarförbundet, läkaresällskapet, psykiatriska föreningen, kura­torsföreningen och psykologförbundet.

Riksåklagaren framhåUer att det får anses klarlagt att de intereexueUa i många faU befinner sig i en mycket besvärande situation och att starka humanitära skäl talar för reformer som är ägnade att underlätta deras anpassning i samhället. Nuvarande ordning för ändring av könstillhö­righet i rättsligt avseende saknar stöd i skriven lag och är oenhetiig och inkonsekvent. En rättsUg reglering framstår som angelägen även från aUmän synpunkt ttots att den konomer att beröra en mycket liten mmo-ritet i samhäUet, Patentverket säger sig genom sin befattning med för-nanmsärenden avseende intereexueUa ha fått mblick i att sådana per­soner möter stora svårigheter i det dagliga livet. Det ter sig för verket därför ganska klart att de har behov av stöd från samhäUets sida, så att följdema av deras avvikande situation kan elimineras eller begränsas. Verket anser det därför värdefuUt att möjUghet skapas att få könstiU­hörigheten för dessa personer fastslagen i officieU ordning och under medverkan av särekUd expertis.

Medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet franUiåUer att den föreslagna lagen väl torde konuia att tiUgodose det kanske viktigaste kravet i sanunanhanget nämUgen att individens egen uppfattning om könsidentiteten så långt möjUgt får en klar bekräftelse utåt, vilket fakul­teten anser vara av stor psykologisk betydelse för de intereexueUa och ägnat att motverka deras skygghet i olika officieUa situationer. Medi­cinska fakulteten vid Karolinska institutet fiimer de sakkunnigas förelag innebära problenUösningar, som för de intereexueUa skapar möjUghet tiU så god anpassning både socialt, sexueUt och i övrigt som deras anato­miska och psykiska föratsättningar medger. Cronholm anser det i hög grad önskvärt att frågan om faststäUande av könstiUhörighet för inter-

 

Prop. 1972:6                                                           33

sexueUa blir lagligen reglerad. Han framhåUer att detta kommer att med­föra fastare praxis beträffande olika ingrepp och andra åtgärder och sä­kert ge de mtereexueUa bättte stöd tiU anpassning i den för det fastställ­da könet adekvata roUen, Han anför vidare att det berättigade i att utfö­ra operativa ingrepp på vissa personer med störd könsutveckling och att ge dem hormonbehandling i avsikt att dirigera deras könsidentitet i en bestämd riktning knappast torde kunna ifrågasättas och att det även torde vara självklart att denna könstUUiörighet lagligen bör fastslås om den avviker från den ursprangliga.

Läkarförbundet underetryker att det från medicinsk synpunkt är av stor vikt att frågan om de intersexueUas rättsstälhiing ingående analy­ serats och även lett fram tUl förelag tiU lagstiftning, HittiUs har de medicinska strävandena att hjälpa individen att leva och bU accepte­rad i den könsroU som han upplever som sin mött svårigheter genom att lagstiftnmgen inte räknat med dessa minoriteter. Då det gäUer de so­matiskt awUcande ter sig innehållet i lagförslaget relativt okomplicerat och självklart. Vad gäUer de ttanssexueUa anser läkarförbundet att den föreslagna lagen kommer att göra deras livssituation mera drägUg även om den också efter lagens antagande kommer att vara svår. Lik­nande synpunkter anförs av läkaresällskapet, tiU vars yttrande psykia­triska föreningen för sin del har hänvisat,

EnUgt kuratorsföreningen har en lag som reglerar de ttanssexuellas könstillhörighet varit efterlängtad av dem som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med dessa människor. Att så omfattande och defini­tiva åtgärder hittUls har fått ske utan att man har haft några klara lag­bestämmelser att gå efter har inneburit en stor press i första hand för den ttanssexueUe men även för behandlande läkare och myndigheter som har upplevt trevandet i bUndo som en stor svårighet. Föreningen anser att man i lagförslaget har kommit fram tUl en tiUfredsstäUande avvägning meUan hänsynen tUl de intereexueUa och de krav samhäUet kan StäUa på entydiga bestämmelser i dessa frågor. Föreningen viU dock framhålla att den sociala anpassningsprocessen för de ttanssexueUa även med adekvat behandUng blir mycket svår. Föreningen betonar vikten av att den ttanssexueUa patienten, utöver behandlande läkare, kontinuer­ligt har kontakt med en kurator under tiden före och efter faststäUelsen, Psykologförbundet fiimer det tillfredsstäUande att frågan om de inter­sexueUas könstillhörighet har tagits upp tiU aUsidig uttedning på ett så fördomsfritt sätt och fmner förelaget väl motsvara de förväntningar som man kan stäUa på ett lagförelag som syftar tiU att underlätta de transsexueUas många gånger mycket svåra situation.

Socialstyrelsen bar intet att erinra mot att faststäUelse av könstillhö­righet sker enligt de grunder som anges i förslaget. Det kan visserligen vara tveksamt om lagstiftning behövs för att få en tillfredsstäUande lös­ning på problemet. Den föreslagna regleringen synes emellertid bidra

3    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6

 

Prop. 1972:6                                                           34

tUl en enhetiig bedömning hos de olUca myndigheter som har att ta ställning i frågor om fastställande av kön, och styrelsen tUlstyrker där­för att lagstiftning på området kommer tiU stånd,

Svea hovrätt säger sig inte kunna bedöma om det föreUgger något verkUgt behov av den föreslagna lagstiftningen. Det kända antalet mter-sexueUa synes vara mycket ringa. På grund av vad de sakkunniga har anfört om dessa personere besvärande situation och om angelägenheten av att deras egen uppfattnmg om sm könsidentitet så långt som möjligt får en klar bekräftelse utåt anser hovrätten emeUertid att det får antas föreligga behov för de uitereexueUa att få ett formeUt byte av könsroU med därav följande rättsverkningar tUl stånd. De bestämmelser som krävs härför bör enligt hovrätten tas upp i en särskUd lag.

Länsåklagaren i Kopparbergs län anser tanken bakom den föreslagna lagstiftningen, nämUgen att underlätta anpassningen i socialt hänseen­de för de intereexueUa, behjärtansvärd. Han ifrågasätter emeUertid om detta syfte kommer att nås i avsedd utsttäckning och framhåUer, att för de ttanssexueUa ttoUgen alltid föreUgger vissa anpassningssvårigheter så länge den biologiska könstUlhörigheten kvarstår. Det kan befaras att majoriteten i det längsta drar sig för att ansöka om ändrad könstUlhö­righet De uppstäUda förutsättningarna framstår som tämligen stränga och utredningen måste bU ganska omfattande och säkerUgen i många fall tidskrävande och besvärUg för den som beröre, SlutUgen franahåller han att det här uppenbarUgen är fråga om en ytteret liten grapp i sam­häUet, vare problem rimligen borde kunna lösas på ett enklare och smi­digare sätt än genom en lagstiftnmg av föreslagen art.

Rättspsykiatriska föreningen har inte några invändningar mot regler­na om somatiskt intereexueUa men framför kritiska synpunkter vad gäl­ler de transsexueUa, Föreningen framhåUer att grappen ttanssexueUa ännu inte kan sägas vara tUlfredsstäUande uttedd etiologiskt, symtoma-tologiskt prognostiskt och terapeutiskt Avgränsnmgen t ex, gentemot passiva, kvinnoidentifierade homosexueUa är mgalunda så enkel som framstäUts i betänkandet En aUvarUgare anmärkning är att man — låt vara säkert mest av humanitära och behandlingsmässiga skäl — i aUtför hög grad bagatelUserar det abnorma, den psykopatologiska bak­grunden. Att ett klart psykopatologiskt syndrom, berörande personUg-hetens käma, könstillhörigheten, blir det enda och avgörande kriteriet på "det verkUga könet" måste enUgt föreningen inge aUvarliga betänk­Ugheter, Föreningen framhåUer att de transsexueUas mstäUnmg är yt­terst centeal, intensiv, dominerande, tvångsmässig. Den har ofta ka­raktären av ångestförsvjr — bl, a. intensiteten i känslan av att tillhöra fel kön ter sig klart psykopatologisk. Att upphöja ett centralt psykopa-tologiskt syndrom med bl, a. ett system av tankevUlor tUl objektivt och positivt uttryck för en mdivids personUghetskäma strider enUgt för­eningen mot hittiUsvarande praxis. Föreningen anser därför att den

 

Prop. 1972:6                                                      35

föreslagna lagstiftningen är mycket vansklig. Med hänsyn tUl att fiktio­nen av att tUlhöra motsatt kön hos de transsexueUa är så fixerad kan emellertid de föreslagna rättsliga åtgärdema inte avvisas. Den föreslag­na lagregleringen får anses rimlig som ett provisorium men lagen och dess konsekvenser bör underkastas ingående omprövning sedan man har fått mera erfarenhet.

Länsåklagaren i Hallands län stäUer sig tveksam tiU lämpligheten av den föreslagna lagstiftningen, SärskUt diskutabelt förefaller det honom att i fall där individens kön är entydigt anatomiskt bestämt tUlmäta den­nes upplevelse av annan könstUlhörighet sådan betydelse att denna rent subjektiva uppfattning kan läggas tiU grund för ett objektivt konstate­rande att personen tillhör annat kön med vissa därav emanerande rätts­verkningar. Han anser inte att det i betänkandet har getts belägg för att ttanssexueUa, sedan formella ändringar i fråga om namn och kön har skett, genereUt kan sägas ha fått mindre anpassningsproblem än ti­digare. Beträffande de somatiskt intereexueUa finns inte betänkUgheter mot lagstiftning av samma skäl som beträffande de ttanssexueUa, Där­emot kan ifrågasättas om för denna grapp skall behöva krävas den om­ständliga prövning lagförelaget innebär för bestämmande av köns­tiUhörigheten, Sådana frågor synes som hittiUs kunna avgöras av läka­ren i enUghet med vetenskap och beprövad erfarenhet, och ändring av könsanteckning och fömamn borde kunna ske på grandval av läkarens mtyg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län biträder de sakkunnigas för­slag såvitt gäUer de somatiskt intersexueUa, Vad bettäffar de ttanssex­ueUa framhåUer länsstyrelsen att oreaken tiU denna avvikelse inte har kunnat klarläggas. Vidare påpekas att den som har fått sin könstiUhörig­het ändrad skuUe kunna ångra sig. Länsstyrelsen erinrar också om ut­redningens uttalande att en reform inte bör drivas så långt att resultatet står i aUtför skarp konttast tiU grundläggande värderingar hos medborga­re i aUmänhet. Länsstyrelsen anser det inte osannolikt att en tiUämpning av uttedningens förslag om ändring av de ttanssexueUas könstillhörig­het skulle vid en ökande frekvens av fall mötas av en negativ reaktion från medborgamas sida. Med hänsyn luirtiU och tUl möjUgheten av att fortsatt forskning på området leder tUI att oreakema tUl transsexua­lism klarläggs och till en lämplig terapi är länsstyrelsen inte beredd att tiUstyrka att uttedningens förelag i vad avser de transsexueUa nu läggs tUl grand för lagstiftning,

4.2 Hovudinnehållet i förslaget

4.2.1 Materiella  förutsättningar för fastställande  av   könstillhörighet

De föreslagna reglema om föratsättningarna för fastställande av könstiUhörighet godtas av flertalet remissinstanser. I åtskUUga yttran-

 

Prop. 1972:6                                                           36

den framföre dock förslag tiU ändringar i skUda hänseenden. Detta gäl­ler särekilt reglema om   transsexueUa.

Kravet att en transsexueU pereon sedan ungdomen skall ha upplevt sig som tiUhörande motsatt kön mot det under vilket han upptagits i kyrkobokföringen kritiseras av förste stadsläkaren i Malmö. Antingen är förhåUandet det att de transsexueUa i samtliga fall upplever sig som tUlhörande det motsatta könet redan från pubertetens inträde, varvid kravet är onödigt eUer också förekommer faU där den motsatta köns­tillhörigheten upplevs först från 25—30 års ålder, och då medför vUl­koret en inskränkning i möjligheten att få faststäUelse av ändrad köns­tillhörighet

I anslutning tiU kraven att den transsexueUe sedan imgdomen skall ha upplevt sig som tillhörande det motsatta könet och under avsevärd tid ha uppttätt i enUghet med detta understryker psykologförbundet vikten av att föreök från en individs sida att infoga sig i den somatiska könsroUen, t ex. genom att gifta sig och få bam, inte får utgöra hinder för könsbyte. I vissa faU kan säkerUgen ett sådant anpassningsförsök anses tala för en god prognos. Gerle framhåller att det givetvis är ange­läget att den ttanssexueUes önskan om könsbyte har manifesterat sig tiU­räckUgt länge och i sådana livssituationer som för honom bUr de van­Ugaste. För att en önskvärd möjUghet tUl differentierad individuell be­handling av smsemeUan olikartade faU skall uppnås är det givetvis vik­tigt att inte en skarpt avgränsad observationstid anges. Som regel torde dock minst ett år vara att anbefaUa,

Med hänsjrn tiU att orsakerna tiU transsexualism inte är klarlagda måste enUgt länsåklagaren i Älvsborgs län stor försiktighet iakttas vid faststäUande av ändrad könstillhörighet i dessa faU, Regeln att sökan­den måste antas även i framtiden leva i motsatt könsroll bör därför ges en mera skärpt avfattning än i de sakkunnigas förelag,

I flera remissyttranden behandlas frågan om vUken verkan det bör ha att sökanden har bam. Länsåklagaren i Malmöhus län anser, att fastställelse av ändrad könstUlhörighet inte bör medges om sökanden har bam och att detta bör komma tiU uttryck i lagen. Riksåklagaren ifrågasätter om det inte från allmän synpunkt är så viktigt med reda i släktskapsförhåUandena att ett krav på att sökanden saknar bam bör uppstäUas, Svea hovrätt förordar att särekUd försiktighet iakttas vid prövningen av om kvinna som har fött bam fyUer föratsättningama för att erhålla ny könstillhörighet Medicinska fakulteten vid Umeå universitet stäUer sig något tveksam tiU att krav på barnlöshet inte har uppstäUts och ifrågasätter om inte en individuell psykiattisk undereök­ning av bamet borde föreskrivas, i varje fall för att inte riskera bamets hälsa. Rättspsykiatriska föreningen anmärker att de sakkunniga endast i förbigående behandlar den föreslagna lagstiftningens negativa inver­kan på andra människor, t, ex, sexuell partner resp, äkta make och

 

Prop. 1972: 6                                                          37

framför aUt eventueUa barn, egna eller adopterade. Mest drastiskt be­lyses förslagets risker enligt föreningen genom de berättigade farhågor man kan hysa för bamen. Att de transsexueUa både före och efter en eventuell "könsändring" måste orsaka ytterst stora vanskligheter som förebUder och identifikationsobjekt för små barn anser föreningen Ug­ga i öppen dag. Föreningen vill dock inte fömeka att föräldraskap i vissa faU kan anses tänkbart och försvarligt. Här som eljest torde man ännu länge framöver böra bedöma varje faU för sig. Kuratorsföreningen framhåller att det mte är säkert att bamen mår bättre av att deras trans­sexueUe förälder tvingas avstå från en officieU fastställelse av ändrad könstUlhörighet. Föreningen anser att man eventuellt kan tänka sig ett krav på en speciell uttedning rörande bamets förhållanden för att få en uppfattning om den ifrågasatta faststäUelsen skuUe komma att med­föra men för bamet. Psykologförbundet anser att det förhållandet att sökanden har varit gift eUer har bam inte bör medföra hinder för fast­stäUande av könstUlhörighet,

Villkoret att sökanden skaU ha undergått steriUsering eUer av annan orsak sakna fortplantningsförmåga bedöms av Cronholm som själv­klart även om den ttanssexueUes motvUja mot kontakter med det soma­tiskt motsatta könet gör graviditet resp, faderskap mycket osannoUkt, Som skäl för denna bedönming hänvisar han tUl att någon förändring av det somatiska könet genom kirurgisk eller annan åtgärd inte skall krävas. Gerle däremot anser kravet på sterUisering direkt olämpUgt. I faU där graviditet har förekommit hos transsexueUa kvinnor har den kommit tUl stånd genom våldtäkt eUer i tiUstånd då kvinnan på grund av spritförtäring eUer av annan anledning inte kunnat hävda sin instäU­ning tiU det motsatta könet. Då det enUgt de sakkunnigas förslag skall fordras att den som önskar könsbyte under avsevärd tid har ådagalagt sin absolutä och ofrånkomliga instäUning att han eUer hon är av motsatt kön, torde det vara ytterst osannolikt att efter könsbytet med tillhörande konsekvenser situationer av sådant slag inttäffar. Skulle kontakt uppstå som leder tiU graviditet, där ende­ra parten har erhåUit könsbyte, torde man kunna ifrågasätta om beslu­tet om tiUstånd tUl könsbyte har haft erforderUg fast grund, EnUgt medicinska fakulteten vid Uppsala universitet torde risken att den som beviljas ändrad könstUlhörighet skaU sätta bam tUl världen vara mini­mal. Ett operativt ingrepp för steriUsering, speciellt på en kvinna, är inte helt ofarligt och en graviditetsförebyggande effekt kan relativt lätt åstadkommas genom hormonbehandling som ofta även av andra skäl är motiverad. Fakulteten viU därför föreslå att bestämmelsen mju­kas upp tiU en föreskrift att sökanden i regel bör ha undergått steri­lisering. Även patentverket ifrågasätter om steriliseringskravet är väl grandat. Med hänsyn tiU att lagen — utöver det starkt humanitära syf­tet — främst syftar tiU administtativ klarhet i en situation som beror

 

Prop. 1972:6                                                           38

av sökandens anatomiska eller psykiska avvikelse bör ett vUlkor av så allvarUg karaktär som steriUsering uppstäUas endast om tvingande skäl talar därför. Förste stadsläkaren i Malmö ifrågasätter om man helt kan bortse från risken att steriUsering sedermera leder tiU någon form av psykiska stömingar.

Riksåklagaren anser att det som villkor för fastställande av könstUl­hörighet för ttanssexueUa bör föreskrivas, att erforderliga operativa in­grepp först har företagits. Man bör enhgt hans mening mte underskattä riskema för och olägenhetema av att de intereexueUas somatiska tiU­stånd någon gång kan komma tUl synes på ett sätt som ter sig stötände för omgivningen.

Regeln att ansökan om faststäUelse av könstillhörigheten får göras av den som har fyUt 18 år beröre i några remissytttanden. EnUgt Gerle kan det synas tveksamt om en framstäUning skaU få ges in redan vid denna ålder, särekUt med hänsyn tUl kravet på en längre tids kontroU av att den psykosociala faktom är tiUräckUgt fast och välgrundad, 18-åiingar befinner sig fortfarande i mycket stor utsträckning i skolstadiet med en begränsad uppfattning om sin blivande plats i samhäUet, Me­dicinska fakulteten vid Umeå universitet påpekar att ungdomar i pu­berteten ibland kan ha en utpräglad ttanssexueU inriktning, vilken emellertid försvinner efter genomgången pubertet. Dessa ungdomar kan ha visat en uttalad önskan om könsbyte och ett beteende motsva­rande det motsatta könets. Om i sådana faU puberteten inträffar sent, kan den i lagen föreslagna minimiåldem vara för låg. Fakulteten öns­kar därför att kravet på 18 åre ålder kompletteras med tiUägget "och passerat puberteten". Läkaresällskapet, tiU vare ytttande psykiatriska föreningen ansluter sig, anser också att för faststäUelse bör fordras att sökanden har passerat puberteten, eftereom en svikande könsidentitet utan patologisk valör ibland förekommer hos personer med långdragen pubertet Kuratorsföreningen uttalar viss tveksamhet när det gäller 18-årsgränsen och ifrågasätter om en individs psykosexueUa utveckling är avslutad och tiUåter en säker prognos redan vid denna tidpunkt. Den kvalificerade och aUsidiga bedömnmg som förelaget föratsätter bör dock enligt föreningen vara en garanti för att misstag i möjligaste mån undviks.

Vad beträffar reglema om somatiskt intersexueUa framför riksåklagaren erinringar mot att krav inte har uppstäUts på operativa eUer liknande åtgärder, ttots att det enUgt de sakkunnigas mening knappast kan uteslutas att den intersexueUes somatiska tiU­stånd någon gång kommer tUl synes på ett sätt som ter sig stötande för omgivningen. Riksåklagaren förordar därför att som föratsättning för fastställelse föreskrivs att erforderliga kirurgiska ingrepp först har fö­retagits, Cronholm ifrågasätter om inte den gräns vid 15 år som har satts när det gäUer krav på medgivande tUl ansökan om fastställande

 

Prop. 1972:6                                                           39

av könstUlhörighet för somatiskt intersexueUa barn är väl hög. Han anser att 12 år vore lämpligare och nämner som jämförelse att det i vårdnadsfaU är praxis att bam över 12 år får välja hos vUken av för­äldrama de viU vistas.

CFU diskuterar det faU att ett bams kön inte kan faststäUas omedel­bart vid födelsen, I en sådan situation får en ofuUständig födelseanmä­lan godtas tiU en början och denna sedan kompletteras med uppgift om könet när detta har bestämts. Om längre anstånd än sex månader skul­le behövas i något faU skuUe yttrande kunna inhämtas från den före­slagna nämnden. För att individen ändå skall kunna införas i person­registret med en unik personidentifikation måste länsstyrelsen faststäUa ett preliminärt pereonnummer, SkuUe den fortsatta undersökningen av bamet visa annat kön än detta nummer ger uttryck för får nytt person­nummer tiUdelas bamet enUgt gäUande ratiner för ändring av person­nummer. Hur rutinerna för handläggningen av dessa fall i detalj skaU utformas torde få regleras genom anvisningar tUl myndighetema. De författningsram som behandlar födelseanmälan synes inte behöva änd­ras.

Förelaget att lagen inte skaU vara tiUämpUg på andra än svenska medborgare har inte mött annan erinran än att medicinska fakulte­ten vid Uppsala universitet har påpekat att fråga om faststäUande av ändrad könstillhörighet kan bU aktueU för vissa personer, t ex, politiska flyktmgar, vUkas statstUUiörighet för lång tid kan förbU oklar. Fakul­teten anser därför, att det kunde vara motiverat att göra lagen tiUämp­lig även på den som har bott i Sverige under en följd av mmst fem år. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter i detta sammanhang om man inte borde ta upp frågan om samordnad nordisk lagstiftning på området.

4.2.2 Rättsverkan av beslut om fastställande av könstillhörighet

Frågan om den rättsliga verkan av beslut om faststäUelse av ändrad könstUlhörighet beröre endast i ett fåtal yttranden.

CFU diskuterar frågan om inverkan av ett faststäUelsebeslut på äld­re rättsförhåUanden. Om det konstäteras att vederbörande tidigare verkUgen tUlhört annat kön skall detta självfallet vara avgörande. Så torde vara faUet redan enligt gäUande rätt. Men om det tidigare verk­liga könet inte kan konstateras, synes man inte ha något annat att håUa sig tiU än de sakkunnigas uttalande att den könstUlhörighet som kons­tateras vara den riktiga skaU för framtiden gäUa i aUa rättsUga sam­manhang där det har betydelse om individen är man eller kvinna, Ä ena sidan synes det rimUgt att t ex, det offentUgrättsliga rättsförhål­lande som har uppkommit genom inskrivning av värnpliktig bringas att upphöra genom faststäUelse av kvinnligt kön för den vämpliktige, A

 

Prop. 1972:6                                                           40

andra sidan kan det inte antas vara uttedningens mening att exempel­vis i ett sammanhang, där det blir fråga om kvarstående rättsverkning­ar av den intereexueUes upplöstä äktenskap, faststäUelse av könstUlhö­righet skaU vara ett sätt på vUket det kan "visa sig, att personer som ingått äktenskap varit av samma kön" och berättiga tiU slutsatsen att äktenskapet varit en nuUitet, CFU anser att det i blivande proposition bör klarläggas vUken betydelse som för framtiden skaU tiUkomma fast­stäUd könstillhörighet i rättsUga sammanhang där ett äldre rättsförhål­lande bedöms. Det är viktigt inte minst för folkbokföringsmyndigheter­na att ingen tvekan råder om rättsändringens innebörd.

Riksåklagaren stäUer sig tveksam tiU förslaget att helt utesluta möj­Ughet tiU omprövning av beslut om fastställande av könstiUhörighet i andra faU än då fastställelse meddelats för en somatiskt intersexuell pereon och förutsättningar sedan visar sig föreUgga för honom att er­håUa faststäUelse enUgt de regler som gäller för transsexueUa, Han medger att stärka skäl talar för att beslut av förevarande slag skall va­ra orubbUga men framhåUer också att den kvalificerade prövnings-nänmd som föreslås skulle utgöra en garanti mot missbruk av en om­prövningsmöjlighet.

Riksåklagaren ifrågasätter vidare om inte någon garanti bör skapas för att nanmbyte verkligen kommer tiU stånd efter en faststäUelse av ändrad könstillhörighet,

I anslutning tUl vad de sakkunniga anför om möjligheten att uppnå en successiv anpassning tiU önskad könsroll genom byte av könsbundet fömamn tUl ett mer neuttalt namn upplyser patentverket att så gott som alla de namnärenden bettäffande intersexueUa som verket har bandlagt har avsett byte av samtUga fömamn tiU fömamn som klart anger motsatt kön. Endast ett faU gäUde en mindre förändring, nämli­gen tiUägg av ett neuttalt namn tiU de befintUga fömamnen. Enligt verket kan man härav möjligen sluta sig tiU att sådana mindre ändring­ar av fömamn som inte ger tydligt besked om den förändrade könsrol­len inte är av särekUt intresse för de pereoner som det här är fråga om.

Länsåklagaren i Kopparbergs län erinrar om att frågan om könstUl­hörigheten har betydelse bl, a, inom brottsbalkens område, t ex. vid vissa sedUghetsbrott. Detta problem har inte berörts närmare i utred­ningen. Han anför vidare att det oavsett det rättsUga könsbegreppet är omöjUgt att bortse från den biologiska könstUlhörigheten vid bedö­mandet av vissa sedUghetsbrott.

4.2,3 Operativa ingrepp m. m.

Förelaget att steriUsering eller annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna faststäUelse enUgt lagen alltid skaU kräva särskUt tillstånd kritiseras av länsåklagaren i Hallands län. Operationsåtgärder beträf-

 

Prop. 1972: 6                                                                       41

fande somatiskt intereexueUa påkaUar enligt hans menmg inte några specieUa tiUståndsregler, Vad gäller transsexueUa ifrågasätter han om det inte är fullt tUlfredsstäUande med socialstyrelsen som tiUstånds­myndighet eUer med en ordning Uknande den som gäUer enligt abort­lagen. Han pekar också på behovet av en allmän översyn av frågan om lagUgheten av operativa ingrepp.

Med hänsyn tiU bedömningssvårighetema och betydelsen av samlad erfarenhet på medicinskt håU föreslår medicinska fakulteten vid Umeå universitet, läkarförbundet och läkaresällskapet att ingrepp av plastik-kirargisk natur skaU utföras av speciaUstgrapp vid regionsjukhus,

I anledning av de sakkunnigas uttalande, att ingrepp i könsorganen för att få tiU stånd en anatomisk anpassning tUl önskad könstiUhörig­het efter ett faststäUelsebeslut är rättsenliga, om patienten har lämnat sitt samtycke, påpekar medicinska fakulteten vid Umeå universitet, att undersökningsläkaren kan känna sig tveksam inför en sådan åtgärd (exempelvis penisamputation eUer Uknande) och att därför specieUa före­skrifter rörande mgreppet skuUe kunna utgöra ett stöd för honom. Fa­kulteten föreslår därför att tiUstånd tUl mgrepp skaU fordras inte bara när syftet är att vinna faststäUelse av könstiUhörigheten utan även när det är fråga om att få tUl stånd en anatomisk anpassning tiU önskad könstillhörighet över huvud taget,

4,2,4 Förfarandet

Föratom länsåklagarna i Hallands och Kopparbergs län, som anser att de intersexuellas problem borde kunna lösas på ett enklare sätt än genom den föreslagna lagstiftningen, är det endast socialstyrelsen, Cronholm och medicinska fakulteten vid Uppsala universitet som är kritiska mot förslaget om inrättande av en särskUd nämnd för avgö­rande av frågor om fastställande av könstillhörighet. I övrigt godtas eUer tiUstyrks detta förslag. Medicinska fakulteten vid Lunds universitet hälsar tiUskapandet av nänmden med stor tiUfredstäUelse, Rättspsy­kiatriska föreningen anser förslaget att en fristående nämnd med spe­cieU sakkunskap noggrant skaU penettera varje faU väl motiverat och nödvändigt. Kuratorsföreningen betecknar uirättande av en nämnd på expertnivå som det främsta förslaget i betänkandet

I fråga om nämndens sammansättning har vissa synpunkter fram­förts. Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet framhåUer att det kan uppstå situationer då nänmden behöver ha tiUgång tiU flera av de speciaUster som enligt betänkandet kan konoma i fråga som nämndens andre läkare, t, ex, en endokrinolog, en plastikkirurg, en barnläkare eUer en gynekolog. Fakulteten betonar därför vikten av att nämnden får rätt att vid behov adjungera erforderUga speciaUster, Med tanke på att avgörandet om könsbyte när det gäller somatiskt intersexueUa ofta

 

Prop. 1972:6                                                           42

måste komma vid tidig ålder, då i många fall den psykosexueUa fak­torn liksom betydelsen av uppfostran och andra mUjöpåverkningar spe­lar stor roO för avgörandet, anser Gerle att det är nödvändigt att psy­kiatern ersätts av en bampsykiater när ansökningen gäller person un­der 18 år. Läkarförbundet anser att det finns anledning att överväga om inte den andre läkaren i nämnden bör vara pediatriker. Enligt ku­ratorsföreningen bör en av ledamötema vara expert på sociala frågor. Psykologförbundet framhåUer att bedömningen av sökandens upple­vande av motsatt könstillhörighet av hans behov av psykoterapeutisk hjälp under anpassningen tiU den nya könsroUen och av de konsekven­ser som ett könsbyte kan ha på närstäende, särekUt bam, är så viktig att en kUnisk psykolog bör ingå i nämnden, EnUgt länsåklagaren i Ålvsborgs län är prövningen av ärenden om fastställande av könstiU­hörighet av så stor betydelse för sökanden och så grannlaga att den som regel bÖr ske inför nämnden vid muntlig förhandling, vid vUken sökanden skall vara pereonUgen närvarande om det inte föreligger sär­skUda skäl däremot Han anser vidare att i lagtexten bör tas in en regel om att föräldrar eUer förmyndare aUtid bör beredas tillfälle att yttra sig då ansökan har gjorts av omyndig,

Gerle anmärker att den föreslagna lagtexten mte ger några praktiska anvisningar för hur den nödvändiga konttoUen av den psykosociala anpassningen skaU ske. Han bedömer det som ett oundgängUgt krav att konttoUen utövas från en psykiatrisk klinik med tillfredsställande tiUgång på psykologer och kuratorer. Han anser det också i högsta grad önskvärt att tiU ansökan om könsbyte fogas ett på insanUade upp­lysningar ocb egna iakttagelser grandat utiåtande av en för denna upp­gift väl kompetent psykiater. Ett sådant utiåtande behövs även om muntiigt förfarande tUlämpas.

Socialstyrelsen är kritisk mot förelaget om en särskUd nämnd för av­görande av frågor om faststäUande av könstillhörighet och anser att prövningen bör förläggas tiU styrelsen. Inom denna inklusive dess ve­tenskapUga råd finns tiUräckUg medicmsk expertis för sådana frågor. En tillfredsstäUande ordnmg synes styrelsen vara att anförtto ärendena åt rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion, som f, n, handlägger frågor om bl, a. kasttering. Sektionen bör då utvidgas tUl fem ledamöter, LämpUgen kan chefen för socialstyrelsens lagbyrå eUer annan särekilt utsedd jurist samt en i allmänna värv väl erfaren pereon ingå i sektio­nen vid behandling av ärenden rörande könstillhörighet, Eftereom an­sökan om faststäUelse av könstillhörighet enligt 1 § företa stycket i mycket stor utsttäckning torde föregås eUer följas av en ansökan om kastrering är det enligt styrelsen en praktisk fördel att dessa två frågor tas upp i ett sammanhang av en och samma myndighet. Vid avgörande av frågor om kasttering bör sektionen därför ha sanoma sammansätt­ning som vid avgörande av frågor om fastställande av könstUlhörighet,

 

Prop. 1972:6                                                           43

Styrelsen säger sig inte anse det befogat att anta att sektionen skulle vara ur stånd att inta en sådan oberoende ställning som utredningen anser nödvändig för att ärendena skall få en riktig behandUng, Frågan om faststäUelse av könstillhörighet och frågan om kastrering kommer säkerligen i flera faU att aktualiseras av sökanden vid ungefär samma tidpunkt, Lagen om kasttering medger emeUertid i normalfallet kastre­ring först efter fyUda 23 år. Endast vid synnerUga skäl kan denna gräns underskridas. För det faU att en pereon redan vid 18 år har fått faststäUelse av könstiUhörighet skuUe han, om synnerliga skäl inte an­ses föreUgga, få vänta ytterUgare en tid på att bli kastrerad. Eftersom kastrering i många faU måste anses som en naturUg följd av en föränd­rad könstillhörighet skuUe en sådan väntan stäUa vederbörande i en yt­terst påfrestande situation. Styrelsen föreslår därför, att i kastrerings­lagen införs ett tiUägg av innebörd att ålderegränsen inte gäller den som har fått faststäUelse av kön enligt 1 § företa stycket i den av de sakkunniga föreslagna lagen.

Vida naturUgare än att inrättä en särskUd nämnd anser Cronholm det vara att anförtro handläggningen åt socialstyrelsen. Det är enligt Cronholm säkerligen en obefogad misstanke att styrelsen skulle kom­ma att bedöma ärendena alltför ensidigt medicinskt. Den nya social­styrelsen är inte ett rent medicinskt organ och i dess vetenskapliga råd finns representerad inte bara medicinsk utan även beteendevetenskap-Ug, SamhäUsvetenskapUg och juridisk expertis. Den grapp inom social­styrelsen som skuUe anförtros handläggningen bör enligt hans mening ha i stort sett den sammansättning som uttedningen föreslår. Det är väsentiigt att ledamötema under en följd av år kan samla erfarenhet beträffande dessa ärenden. Vid behov bör experter ur socialstyrelsens vetenskapliga råd adjungeras, t.ex, experter i endokrmologi, plastik­kirurgi, pediatrik, gynekologi, psykologi och sociologi.

Även medicinska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter lämpUgheten av att inrätta en särekUd nämnd. Det ringa antalet ären­den kan enUgt fakulteten leda tUl långa intervaUer meUan nämndens sammanträden och en för patienten påfrestande lång väntetid innan besked i ärendet erhåUs, MeUan sammanträdena föreUgger ofta behov av personlig kontakt med en representant för nämnden och vidare be­höver en nämnd av denna art tiUgång tiU någon form av kansU, Fa­kulteten föreslår därför att avgörandet anförtros åt socialstyrelsens so­cialpsykiatriska nämnd, som dock vid handläggning av ärenden av den­na typ bör kompletteras med en juridiskt erfaren ledamot som skaU vara eller ha varit innehavare av domarämbete och som bör fun­gera som ordförande, samt med en i fråga om intersexueU problema­tik specieUt kunnig psykiatrisk skolad läkare.

 

Prop. 1972:6                                                                        44

5 Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Att bestämma en pereons kön möter normalt inte några svårigheter. 1 enstaka fall kan dock tvekan uppstå, Dettä gäUer vid s, k, intereexua­Utet, Denna kännetecknas av att individen företer drag hänförUga tUl båda könen.

De väsentUga faktorer som präglar könet är av genetiskt, somatiskt och psykosocialt slag. Med genetiskt kön avses en viss uppsättning ärft-Uga anlag, könskromosomkonstitutionen. Det somatiska könet hänför sig tUl det slag av könskörtiar (testikel eUer äggstock) som föreUgger och till inre ocb yttte genitaUas utseende. Med psykosocialt kön avses könsroUen. Den utgöre av ett tiU stor del inlärt beteende, vare utveck­ling och inriktning i hög grad påverkas av samhäUets normer. Inlär­ningen börjar redan under det första levnadsåret, I normala faU torde könsroUen vara etäblerad under de tidiga bamaåren och inte kunna ändras utan aUvarUga psykiska men,

Intereexualiteten har två huvudformer, somatisk och icke-somatisk intersexuaUtet, Vid somatisk intereexuaUtet är genitaUa aUtid missbU­dade. Det kan vara fråga om antingen hermafroditism, som känne­tecknas av att individen har både äggstocks- och testikelvävnad, eUer pseudohermafroditism, där könskörtiama är av en typ men övriga ge­nitalorgan i högre eller lägre grad förändrade i riktning mot vad som utmärker det motsatta könet. Vid icke-somatisk intersexualitet, trans­sexualism, tillhör individen i genetiskt och somatiskt avseende det ena könet men hyser en fast övertygelse om att tillhöra motsatt kön. Här föreUgger alltså en motsättning meUan det kroppsUga tiUståndet och könsrollen, Oreaken tiU ttanssexuaUsm är okänd och det finns inga kända metoder att häva den ttanssexueUes etäblering i den motsattä könsrollen, Transsexualism bör inte förväxlas med s, k. ttansvestism. Transvestiten uppttäder i det motsatta könets klädedräkt liksom den ttanssexueUe men detta beror inte på att han anser sig tiUhöra dettä kön utan på att han önskar uppnå en specieU psykisk tillfredsställelse, ofta av erotisk art, Transsexualism är den vanUgaste formen av inter­sexualitet. Den har beräknats förekomma hos något över 100 personer i Sverige, de flesta män, EnUgt de sakkunniga torde emeUertid antälet vara högre, eftersom det ttoUgen finns ganska många dolda faU,

Könstillhörigheten bar rättsUg betydelse i åtskiUiga sammanhang. Som exempel kan jag erinra om äktenskapslagstiftningen, som utgår från att äktenskap kan ingås endast meUan en man och en kvinna, om vissa regler i brottsbalken, bl. a. angående sedUghetsbrott, där sttaff-barheten är beroende av om gärningsmannen eUer den mot vilken gär­ningen riktas är man eller kvinna, om en rad föreskrifter i olika lagar

 

Prop. 1972: 6                                                          45

som rör behandlingen av kvinnor vid frihetsberövande m. m. samt om vämpUktslagstiftningen, som bara gäUer män.

I officiella sammanhang kommer en persons könstUlhörighet i första hand tiU uttryck i folkbokföringen. I kyrkobokföringen införe uppgift om könet på grundval av den anmälan om bams födelse som enligt folkbokföringsförordningen skaU göras tUl pastoreämbetet. Med led­ning av denna uppgift faststäUs ett pereonnummer i vUket bl. a. ingår ett födelsenummer som är udda för man och jämnt för kvinna. En pereons kön framgår normalt också av fömamnet. Detta skaU enUgt namnlagen bestämmas inom sex månader från födelsen.

Den officieUa könsregistteringen utgör endast en presumtion för att vederbörande tillhör det uppgivna könet. SkuUe det visas att uppgifter­na inte överensstämmer med verkligheten, kan de ändras enUgt be­stämmelser i folkbokföringskungörelsen om rättelse av anteckning i kyrkobok och av pereonnumer. Vidare kan i princip domstol eUer annan myndighet, som har att ttäffa ett avgörande för vilket en per­sons kön är av betydelse, utgå från en annan uppfattning på denna punkt än som har kommit tUl uttryck i den officieUa registteringen. Byte av fömamn kan ske efter tiUstånd av patentverket, om det före­ligger synnerUga skäl för en sådan åtgärd.

Frågan om intereexueUa pereoners könstUlhörighet har aktuaUserats i åtskilUga faU under senare år genom ansökningar om utbyte av för­namnet mot sådant namn som brukar användas av det motsattä könet och i aUmänhet också om ändrad könsanteckning. I flera sådana faU har medgivande till fömamnsbyte lämnats. Rörande möjUgheten att företä ändring av könsanteckningen och födelsenumret har emeUertid rått tvekan. Detta har ibland medfört att sökanden visserUgen har fått ett fömamn som svarar mot den eftersttävade könsroUen men i kyrko­bokföringen stått kvar under samma kön som tidigare, I andra faU har förekommit att namnmyndigheten krävt ändrad könsanteckning som föratsättning för byte av fömanm. Kraven på den medicinska uttedningen i de olika ärendena har växlat. Genomgående, i varje faU i ärenden om fömamnsbyte, har medicinalstyrelsens, numera socialsty­relsens, tiUstyrkande förelegat.

Den osäkerhet som i viss mån kan sägas ha präglat handläggningen av frågor om ändrad könstiUhörighet torde bero både på att det saknas vägledande uttälanden om vad som skaU vara utslagsgivande vid be­stämmande av en persons kön och på att några klara regler för för­farandet inte finns. Mot bakgrund härav tillkaUades år 1966 särekUda sakkunniga med uppdrag att utteda hithörande frågor.

De sakkunniga har i sitt betänkande lagt fram förelag tiU en särekUd lag om faststäUande av könstUlhörighet i vissa faU, Genom den före­slagna lagen skapas en möjUghet för de intereexueUa att få frågan om könstUlhörighet prövad i särskUd ordning med tUlämpnmg av regler

 

Prop. 1972:6                                                           46

som är utformade med sikte på deras specieUa situation. Den allmänna riktpunkten för de sakkunniga har varit att åstadkomma regler som i det särekUda faUet leder tiU rimUga resultät med beaktande av både den enskUdes uppfattning om sin könstUlhörighet, hans könsroU och rättsverkningama av den tiUtänktä könstUlhörigheten. Prövningen före­slås ankomma på en särekUd nänmd och utmynna i att könstiUhörig­heten fastställs med bindande verkan för framtiden inte bara i fråga om registteringen utan också i andra, materieUrättsliga sammanhang, t. ex. med avseende på behörigheten att ingå äktenskap med en person av visst kön.

Under remissbehandUngen har tanken att genom lagstiftning ge in­tersexueUa möjUghet att få sin könstiUhörighet faststäUd på ett för framtiden bindande sätt så gott som genomgående godtagits eUer läm­nats utan erinran. Vissa renussinstanser hälsar förelaget med stor tUl­fredsstäUelse, Från ett par håU ifrågasätts dock om inte problemet med de intereexueUas könstillhörighet skuUe kunna lösas på enklare sätt. Det har också uttryckts farhågor för att den föreslagna lagstift­ningen inte skuUe leda tUl någon bättre anpassning för de ttanssexueUa och för att den skuUe onödigtvis stimulera tankar på könsbyte och motverka utvecklmg mot metoder att häva transsexualism.

För egen del vUl jag i fråga om behovet av en lagreglering på området anföra följande. De intereexueUa utgör en mycket Uten mino­ritet i det svenska samhäUet. Deras avvikelse skapar emeUertid svåra anpassningsproblem för dem. Deras situation förvärras av att det inte finns några klara regler eUer någon enhetUg praxis i fråga om deras möj­ligheter att få sin egen uppfattning om vilket kön de tiUhör erkänd utät. Det är oklart både vilka faktorer som skaU vara avgörande för könstiU­hörigheten och i vilka former en ändring av den officieUt registrerade könstillhörigheten kan åstädkommas. Inte minst från humanitär syn­punkt skuUe det vara av värde att få till stånd en reglering av dessa frågor, I likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser anser jag mot bakgrund härav att det finns anledning att genom särekUda för­fattningsbestämmelser reglera frågan om ändrad könstillhörighet för intereexueUa,

Det är uppenbart att, bortsett från faU av rena misstäg, någon änd­ring av den registterade könstUlhörigheten inte bör komina i fråga an­nat än när mycket starka skäl föreUgger för en sådan åtgärd, Dettä gäller i särekUt hög grad de ttanssexueUa, vilka i kroppsUgt avseende klart tilhör ett visst kön men upplever sig som tillhörande det motsattä könet. För ändring av den officieUa könstiUhörigheten i ett sådant faU måste fordras att den psykiska upplevelsen sedan länge är mycket fast grundad i pereonUgheten, Om denna princip upprätthålls finns enligt nun mening inte skäl att antä att den ifrågasattä regleringen skulle stimulera tankar på könsbyte hos andra än dem för vilka regler-

 

Prop. 1972:6                                                           47

na är avsedda. Inte heller behöver man befara att en författningsregle­ring på området skuUe hindra en utveckling av metoder att häva transsexuaUsm. SkuUe framgångsrika sådana metoder upptäckas blir dettä naturUgtvis en anledning att tä reglema under omprövning.

Det kan givetvis ifrågasättäs om inte det aktueUa problemet skuUe kunna lösas på enklare sätt än genom en särskUd lag. En lösning som kan synas Ugga nära tiU hands är att i exempelvis folkbokföringsför­ordningen införa en allmän regel om ändring av könsregistreringen för den som inte längre är att anse som tillhörande det kön under vilket han är registterad. En sådan regel skuUe emeUertid ttoUgen behöva kompletteras med en bestämmelse som preciserar vad som utmärker manUgt och kvinnUgt kön. Utformningen av en sådan bestämmelse stö­ter på stora svårigheter. Vidare torde folkbokföringsmyndighetema in­te kunna avgöra tveksamma frågor om könstillhörighet utan tiUgång tUl specieU sakkunskap, och särskUda regler om förfarandet i sådana ärenden skulle därför knappast kunna undvaras. Jag har därför kom­mit tiU den uppfattningen att de sakkunnigas förslag, som innebär att man genom en särekUd lag reglerar de materieUa föratsättningama för ändrad könstUlhörighet och handläggningen av sådana frågor, är att föredra. En ytterUgare fördel med denna lösning är att man kan uppnå avgöranden som är bindande för framtiden och inte bara, som anteck­ningar i folkbokföringen, har presumtionsverkan.

I likhet med de sakkunniga anser jag att ett beslut om ändrad köns­tillhörighet bör leda tiU att den beslutet rör i aUa avseenden där könet har rättsUg betydelse skaU anses tUlhöra det nya könet. En annan ord­ning skuUe innebära att det kunde finnas meUanformer meUan man­ligt och kvinnligt kön, vUket skuUe medföra konsekvenser som blir mycket svåra att överblicka. Det nu anförda utgör ytterUgare ett stöd för att kraven för ändring måste sättas relativt högt.

5.2 Hnvadgmndema för lagstiftningen

5.2.1 Materiella förutsättningar för fastställande av könstillhörighet

Som jag inledningsvis nämnde förekommer två huvudgrapper av intereexueUa — somatiskt och icke-somatiskt intereexueUa, Grappema skUjer sig åt sinsemeUan i betydelsefuUa avseenden, och i Ukhet med de sakkunniga anser jag att de materieUa föratsättningama för faststäl­lande av ändrad könstUlhörighet bör utformas olika för de bägge grap­pema.

Det utmärkande för icke-somatisk intereexuaUtet — transsexu­alism — är att individen uppfattar och upplever sig som tillhörande motsatt kön mot det som han i anatomiskt avseende tillhör. I typiska faU är denna upplevelse tidigt och starkt utvecklad och några utsikter att genom terapeutiska åtgärder uppnå ändring finns inte. Om en möj-

 

Prop. 1972: 6                                                          48

lighet att vinna faststäUelse av könstilUiörigheten skaU kunna bidra tUl att lösa de ttanssexueUas särekUda anpassningsproblem måste därför den psykosexueUa mriktningen tillmätas avgörande betydelse. Dette föratsätter givetvis att denna inriktning är mycket fast grundad. De sakkunniga har i sitt förslag stäUt upp kravet att sökanden skaU sedan ungdomen uppleva sig som tillhörande motsatt kön mot det registrera­de. Jag finner denna föreskrift lämpUgt avvägd.

Hos ttanssexueUa framträder oftä en önskan att genom hormoneU behandling eUer kirargiska ingrepp förändra det somatiska tiUståndet så att dettä bättte överensstämmer med den önskade könstillhörighe­ten. Med hänsyn tiU den avgörande betydelse som bör tillmätas den psykosexuella faktorn bör enUgt de sakkunniga sådana förändringar in­te ha någon självständig inverkan på bedömandet av könstillhörighe­ten. Jag delar dettä synsätt. Härav följer att det inte — som riksåkla­garen har ifrågasatt — bör krävas att sådana åtgärder har vidtegits för att faststäUelse av ändrad könstUlhörighet skaU kunna ske. Som de sakkunniga har framhållit kan emeUertid obenägenhet för somatiska förändringar vara ett tecken på att den psykosexueUa inriktningen inte är tUlräckUgt stark för att motivera ett faststäUelsebeslut

I anslutning tiU det nu anförda viU jag underetryka att det fordras ingående och långvarig medicinsk och psykiatrisk undereökning för att man med säkerhet skaU kunna konstätera att det verkUgen föreUgger en sådan upplevelse av motsatt könstillhörighet som fordras för en ändring. Man torde få räkna med en observationstid på åtminstone ett år.

I typiska faU av transsexuaUsm än den psykosexueUa faktom så stark att den manifesterar sig utåt genom att individen uppttäder i den mot­sattä könsroUen. Om en ttanssexueU inte låter uppfattningen om sin könstiUhörighet te sig jrttte uttryck kan detta ge anledning tiU tvivel om hans upplevelse är så stark som den bör vara för att faststäUelse enUgt lagen skaU kunna komma i fråga. De sakkunniga har med hän­syn härtiU som ytterUgare krav stäUt upp att sökanden sedan avsevärd tid uppttäder i enUghet med den uppfattning han har om sin könstiU­hörighet. Även jag anser en sådan regel motiverad. Som de sakkunniga har framhåUit kan man inte få någon verkUg säkerhet för att sökanden kommer att kvaretä i den nya könsroUen om han inte har visat sig kunna hävda den ute i samhäUet,

Som ytterUgare föratsättnmg för ändrad könsregisttering bör som de sakkunniga föreslår krävas en klar prognos för att sökandens köns­identifiering kommer att bestä, Omständighetema bör aUtså vara så­dana att det måste antas att sökanden även framdeles kommer att leva i den nya könsrollen.

Enligt de sakkunnigas förelag skaU ansökan om faststäUelse av änd­rad könstUlhörighet enligt reglema för transsexueUa kunna göras av

 

Prop. 1972:6                                                           49

den som har fyUt 18 år. Givetvis föratsätts att sökanden är i sådant smnestiUstånd att han inser betydelsen av ett faststäUelsebeslut Jag bi­träder de sakkunnigas förelag men viU framhåUa att de krav på fast etablering i den eftersttävade könsroUen som stäUs upp och den lång­variga observation som kommer att behövas innebär att föratsättning­ar för ett faststäUelsebeslut ofta ännu inte torde föreUgga vid 18 åre ålder. Någon säker bedömning torde inte kunna göras förrän efter pu­berteten. Att, som en remissinstans har ifrågasatt, i lagen föreskriva att sökanden skaU ha passerat puberteten synes mig dock med hänsyn tiU dette uttrycks svårbestämbarhet inte lämpUgt,

Vidare har de sakkunniga uppstäUt krav på att sökanden inte är gift, Dette är en naturUg konsekvens av att äktenskap kan ingås bara mel­lan pereoner av olika kön. Jag biträder förelaget i denna del. I likhet med de sakkunniga, anser jag att det däremot inte skall ha någon själv­ständig betydelse om sökanden tidigare har varit gift.

De sakkunniga har Övervägt att uppstäUa ett krav på att sökanden inte har bara eUer adoptivbarn men stannat för att inte göra dette. Även på denna punkt synes mig goda skäl tala för de sakkunnigas be­dömning. Hänsyn tiU bamet torde i och för sig inte kräva en sådan regel. Vad som kan skapa svårigheter för ett bam är det faktum att dess far eUer mor i det dagUga Uvet uppträder och är fast eteblerad i den motsatta könsroUen, Däremot kan det inte ha någon nämnvärd negativ betydelse för barnet om föräldem i ett sådant faU också får sin officieUa könstillhörighet ändrad. Om ändringen får gynnsam in­verkan på föräldems psyke kan dette snarare vara tiU fördel också för bamet. Ett skäl som har anförts tiU stöd för ett krav på barnlöshet är inttesset av ordning och reda i släktskapsförhåUandena, I likhet med de sakkunniga anser jag emeUertid att dette inttesse bör få vika för den ttanssexueUes intresse av att få rättsändringen genomförd. Jag an­sluter mig aUtså tiU de sakkunnigas förelag men viU framhåUa, att förekomsten av bara kan vara ett tecken på att etebleringen i den nya könsroUen inte är helt fast och därför ge anledning tiU särekUd försik­tighet när det gäUer att bedöma hur stark sökandens upplevelse av den motsattä könstillhörigheten är.

För att förebygga att en ttanssexueU pereon efter fastställande av den nya könstillhörigheten får egna bam, dvs, att den som officieUt har manUgt kön blir mor och den som officieUt har kvinnUgt kön blir far, kräver de sakkuimiga slutUgen att sökanden skaU ha undergått steriUsering eUer av annan orsak sakna fortplantningsförmåga. Det kan med visst fog ifrågasättas om ett sådant krav är nödvändigt. Det torde kunna bettaktas som praktiskt teget uteslutet att en ttanssexueU pereon efter att ha fått ändrad könsregisttering skuUe av fri vUja inle­da ett sexueUt förhåUande med någon som hör tiU samma officieUa kön som han själv. Risken för ett faderekap resp, en graviditet torde

4   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6

 

Prop. 1972:6                                                           50

därför, även om steriUtet inte föreUgger, vara utomordentUgt Uten, HärtiU kommer att steriUsering är ett ingrepp av aUvarUg och inte helt riskfri karaktär. Trots vad som nu har anförts har jag dock kommit tiU den uppfattningen att de sakkunnigas förelag bör följas även på denna punkt. Det synes mig nämUgen nödvändigt att helt eliminera risken för den förvirring i släktskapsförhåUandena som skuUe uppstå om en ttanssexueU pereon som fått sin könsregistrering ändrad skuUe få egna bam.

Eftereom sterUisering i syfte att vinna faststäUelse av ändrad köns­tillhörighet inte är tiUåten enUgt gäUande lag om steriUsering krävs en lagändring som gör sådan sterilisering möjUg, Jag återkommer se­nare tiU denna fråga.

Vad härefter gäUer somatisk intersexualitet karakteri­seras den av att det föreUgger missbUdningar i könsorganen, vilka före­ter både manUga och kvinnUga drag. Däremot omfattas inte sådana faU då avvikelsen hänför sig endast tiU de sekundära könskaraktärer­na såsom utveckling av bröst behåring och röstiäge. För att faststäUelse av könstillhörigheten skaU kunna komma i fråga bör som de sakkunniga föreslår krävas att missbUdningen är av sådan art att den verkligen ger anledning tiU tvekan om könet.

En missbUdning i könsorganen kan ofte rättas tiU genom ett opera­tivt ingrepp. Vid medfött adrenogenitelt syndrom, som karaktäri­seras av att könskörtiama är äggstockar under det att yttte geni­taUa är förändrade i maskulin riktning, kan individen t, o. m, göras frukta sam, om viriUseringen inte har gått för långt. Det är därför naturUgt att när det gäUer att faststäUa könstillhörigheten fåstä avgörande vikt vid om missbUdningen kan rättas. Då sådan rättelse är omöjUg eUer av an­nan anledning anses inte böra ske bör i företa hand karaktären av yttte genitaUa få bU utslagsgivande. Är dessa varken typiskt manUga eUer ty­piskt kvinnUga får man, som de sakkunniga anför, föreöka faststäUa vilken könstillhörighet som är mest förenUg med sökandens kroppsUga tiUstånd över huvud teget

Det hittiUs sagda har tegit sikte på de somatiska faktorema. Som de sakkunniga framhåUer kompUceras emeUertid bestämningen av könstillhörigheten av att man också måste te hänsyn tiU den psyko­sexueUa mställningen. I många fall torde visserUgen dette problem in­te uppstå. Fråga om faststäUande av könstillhörigheten i faU av soma­tisk intereexuaUtet kan nämUgen ofte antas gäUa små bam, särskUt som det med hänsyn tiU utvecklingen av könsidentiteten är angeläget att könstiUhörigheten faststäUs så tidigt som möjUgt. Ju äldre bamet är desto större hänsyn måste man emeUertid te tiU dess psykosexueUa inriktning. Inte i något faU bör faststäUelse av könstillhörigheten få ske i strid mot en utvecklad könsroU. I de sakkunnigas förelag har detta kommit tUl uttryck genom att som föratsättning för faststäUelse av

 

Prop. 1972:6                                                           51

ändrad könstillhörighet har angetts att den sökte faststäUelsen skaU vara fÖrenUg med utveckUngen av könsroUen. Denna föreskrift synes nug lämpUg.

De sakkunniga stäUer inte upp något krav på att de operativa in­grepp som konsteterats vara påkallade för att i anatonuskt avseende anpassa individen tiU den sökta könstillhörigheten också skaU vara vid-tegna för att faststäUelse skaU kunna komma i fråga. Som skäl härför anföre bl. a., att det skuUe vara mkonsekvent att fordra en sådan korri­gering vid somatisk intereexuaUtet, där könsorganen ju redan i åt­minstone något avseende överensstämmer med den efterettävade könstiUhörigheten, medan motsvarande krav inte stäUs upp vid ttans­sexuaUsm, där ingen som helst anatomisk överensstämmelse föreligger. Vidare är att märka att ansökningama i de fleste fall kommer att avse bam som ännu inte har fått en fast eteblerad könsidentitet och att man därför inte kan uteslute möjUgheten att könsroUen utvecklas i strid mot den faststäUda könstillhörigheten. Det vore då olyckUgt om bar­nets könsorgan genom operation hade anpassats tiU denna könstillhö­righet, SlutUgen kan det i vissa faU vara kirargiskt lämpUgt att vänte med en operation tiU dess baraet nått högre ålder.

För egen del instämmer jag med hänsyn tiU det nu anförda med de sakkunniga i att något krav på operativt ingrepp inte bör stäUas upp.

Någon föreskrift om att sökanden skaU sakna fortplantningsförmåga bör som de sakkunniga har anfört inte gäUa i fråga om somatiskt in­tereexueUa. Dessa är i allmänhet sterila. Endast vid medfött adreno­genitalt syndrom kan fruktsamhet föreUgga om viriUseringen hävs. En föreskrift om steriUsering skuUe för dessa faU motverka syftet med könsändringen.

De sakkunniga har inte funnit anledning att, när det gäUer de soma­tiskt intereexueUa, uppstäUa krav på att sökanden inte är gift. Som skäl härför har de anfört att man torde kunna bortse från möjUgheten av att så är faUet, eftereom könsrollsutvecklingen i överensstämmelse med den ureprungUga könsregistteringen regelmässigt måste bettaktas som avsluted i varje faU innan äktenskap ingås. För egen del anser jag att det inte helt kan uteslutas att en somatiskt intereexueU person, ttots att han upplever sig tillhöra motsatt kön mot det registterade, ändå föreöker anpassa sig tiU den officieUa könstillhörigheten genom att gifte sig. Kravet att sökanden inte skaU vara gift bör därför enUgt min mening gäUa inte bara ttanssexueUa utan också somatiskt inter­sexueUa,

EnUgt de sakkunnigas förslag skaU ansökan för den som är under 18 år göras av vårdnadshavaren. Om den för vilken ansökan göre har fyUt 15 år fordras dessutom dennes eget samtycke, I ett remissytttande har iftågasatts om inte sistnämnda ålderegräns borde sänkas tiU 12 år. Det är självfaUet angeläget att beslut i en fråga av så djupt pereonUg na-

 

Prop. 1972:6                                                           52

tur som frågan om en människas könstUlhörighet inte i något faU med­delas i strid mot den enskUdes egna önskningar, UttryckUgt samtycke bör fordras i faU då den som avses med en ansökan av nu ifrågavaran­de slag kan antagas ha fuU insikt om iimebörden av ett beslut om änd­rad könstiUhörighet, Jag vUl därför för egen del förorda att den berör­da ålderegränsen bestäms tiU 12 år,

I likhet med de sakkunniga anser jag att lagen i princip bör vara tiUämpUg endast på svenska medborgare. Det måste nämU­gen anses högst osäkert om ett i Sverige meddelat beslut om faststäUel­se av könstillhörigheten för en utiändsk medborgare skuUe accepteras i utiänningens hemland, I och för sig skuUe det kunna övervägas att late statslösa pereoner och poUtiska flyktingar få möjUghet tiU fast­stäUelse enUgt lagen, åtminstone efter viss tids bosättning här i landet, EnUgt min mening saknas det emeUertid anledning att i förevarande hänseende bereda dessa grapper en förmånUgare ställning än andra utiänningar. Jag anser därför att det inte bör göras något undanteg från kravet på att sökanden skaU vara svensk medborgare.

5,2,2 Rättsverkan av beslut om fastställande av könstillhörighet

Som jag tidigare har anfört bör den nya könstillhörigheten gäUa i aUa sammanhang och inte bara ha karaktären av en motbevisbar pre­sumtion. Av de föratsättningar som har uppstäUts för faststäUande av könstillhörigheten vid ttanssexuaUsm framgår också tydUgt att det är avsett att byte av könstUlhörighet måste bU en engångsföreteelse i den ttanssexueUes Uv, När det gäUer de somatiskt intersexueUa finns emeUertid som jag nyss påpekade en viss risk för att deras könsroU in­te utvecklas i överensstämmelse med den nya könstillhörigheten. Om i något sådant faU individen blir fast eteblerad i den könsroU som är motsatt hans officieUa kön kommer han att befinna sig i en situation som motsvarar en ttanssexueUs. För dessa faU har de sakkunniga före­slagit att det skaU finnas en möjUghet att återgå tiU den tidigare köns­tUlhörigheten under samma förutsättningar som gäUer bettäffande faststäUande av ändrad könstillhörighet för ttanssexueUa, Jag bittäder dettä förslag.

Att den intereexueUe, som har fått sin könsregisttering ändrad, i aUa sammanhang skall anses tUUiöra det nya könet innebär t, ex, att ett sexuellt förhållande meUan honom och en pereon, som tiUhör det kön varunder han före ändringen var registrerad, i rättsligt avseende skaU anses som ett förhåUande meUan två pereoner av olika kön. Ändringen av könsregistteringen för den intersexueUe skaU dock inte innebära att han även för tiden före ändringen skaU anses ha tUlhört det kön som genom ändringsbeslutet har fastställts för honom. Det nyss nämnda sexuella förhåUandet fåi från rättsUg synpunkt således betraktes som ett förhåUande meUan två personer av samma kön tiU den del det

 

Prop. 1972:6                                                           53

Ugger i tiden före ändringen av den enes könstillhörighet. Ett äkten­skap kan inte betraktas som en nulUtet endast därför att en av makar­na efter äktenskapets upplösning har fått faststäUt att han tUlhör mot­satt kön mot förut. Och en ttanssexueU som har bam får även efter faststäUelsen bettaktas som far resp. mor tiU bamet. Teoretiskt skuUe aUtså faderekapstelan kunna anstäUas mot den som genom beslut en­Ugt lagen har fått knnUgt kön. Även andra situationer kan tänkas där den tidigare könstUlhörigheten kan få rättslig betydelse, exempel­vis när det gäUer pension, Uvränte, underhållsbidrag och Uknande, Jag anser mig emeUertid med Mnsyn tiU problemens ytteret teoretiska karaktär inte ha anledning att gå närmare in på dem, EventueUt upp­kommande frågor får lösas från faU tiU faU med beaktande av det föreUggande rättsförhåUandets natur och med iakttegande av att indi­viden fram tiU ändringsbeslutet skaU anses ha tillhört det tidigare kö­net om inte annat visas.

Det är inte avsett att för normalfaUen göra någon ändring i princi­pen att könsregistteringen endast utgör en presumtion för att vederbö­rande har det kön som registteringen visar. En domstol eUer aiman myndighet som har att pröva någons könstillhörighet skaU aUtså, om det visar sig att registtenngen är felaktig, kunna grunda sitt avgörande på det verkUga könet. Den möjUghet till rättelse av anteckning i kyr­kobok och av pereonnummer som nu finns och som är avsedd för faU då den förete registteringen har bUvit felaktig tiU följd av rent förbi­seende eUer liknande bör aUtjämt bestå. Om en intersexueU har fått sin könstUlhörighet ändrad bör emeUertid detta beslut inte kunna rab­bas. Man skuUe annare riskera att den intereexueUes könstiUhörig­het oavsett ändringsbeslutet oupphörUgen kunde sättas i fråga. Har prövningen av ett ärende om ändrad könstillhörighet utmynnat i ett avslagsbeslut anser jag däremot i likhet med de sakkuimiga att köns­registteringen skaU behålla sin karaktär av motbevisbar presumtion. Som de sakkunniga har påpekat måste emeUertid avslagsbeslutet i des­sa faU komma att utgöra ett starkt bevis för registteringens riktighet,

5.2,3 Operativa ingrepp

Frågor om operativa eUer liknande ingrepp i könsorganen kan ofta aktuaUseras vid intersexuaUtet, Vid vissa former av somatisk intereex­uaUtet måste könskörtiama avlägsnas för undvikande av tumörbUd­ning. Bettäffande vissa ttanssexueUa kan kastrering på den humanitära grunden i lagen om kastrering komma i fråga. Den avsky för de egna könsorganen som är ett utmärkande drag för typiskt ttanssexueUa per­soner gör att dessa ofta önskar genom hormonell behandling och ope­rativa ingrepp förändra sina könsorgan tUl bättre överensstämmelse med det motsatte könets, I den mån en ttanssexueU pereon inte redan saknar fortplantningsförmåga bör, som jag tidigare har anfört, steriU-

 

Prop. 1972:6                                                           54

sering krävas för faststäUelse av den nya könstillhörigheten. Vid so­matisk intereexuaUtet slutUgen är det ofta påkaUat med rekonstrukti­va operationer av geniteUa,

Att ingrepp som är påkaUade för att häva eUer förebygga sjukdom i könsorganen är tUlåtna om de vidtas med patientens samtycke följer av aUmänna regler. Ingrepp i könsorganen som syftar tiU att skapa bättre överensstämmelse meUan dessa och patientens officieUa kön tor­de också vara tiUåtna utan särekUt lagstöd. Detsamma gäUer rekon­struktiva operationer av missbUdningar hos nyfödda för vUka något kön ännu inte har hunnit faststäUas. Som exempel på ingrepp i köns­organen i syfte att bättte anpassa dem tiU det officieUa könet kan nämnas penisamputetion på en ttanssexueU man som har vuimit fast­stäUelse av att han tillhör det motsatta könet.

Vad härefter gäUer ingrepp i könsorganen som vidtas i det omedel­bara syftet att förändra könstillhörigheten utan att vederbörande ännu har ansökt om ändrad könstillhörighet anser jag i likhet med de sak­kunniga att sådana ingrepp kan vara motiverade och därför bör tiU-låtas. En okonttoUerad möjUghet för individen att få tiU stånd ingrepp av dette slag kan emellertid inte godtas. Ingrepp bör få ske endast då det finns föratsättningar för bifaU tiU en begäran om ändrad könstiU­hörighet. I annat faU skuUe ingreppet kunna medföra en meningslös stympning som föreätter individen i en ännu svårare situation än förat. Som de sakkunniga har föreslagit bör därför ingrepp i könsorganen i syfte att vinna faststäUelse enUgt lagen få göras endast efter särekUt tUlstånd, Dette bör gäUa även sådan sterilisering som i vissa faU ford­ras i fråga om ttanssexueUa, Tillstånd bör kunna meddelas endast om föratsättningar föreUgger för vinnande av faststäUelse av den önskade könstUlhörigheten, LämpUgast synes vara att som de sakkunniga före­slagit, tillståndsfrågorna handläggs av samma myndighet som handhar faststäUelseärendena, I praktiken torde tUlstånds- och faststäUelsefrå-goraa komma att prövas i ett sammanhang,

EnUgt de sakkunnigas förelag skaU SteriUsering och andra ingrepp i könsorganen i syfte att vinna faststäUelse av ändrad könstillhörighet företas på sjukhus av där anstäUd läkare, Dette överensstämmer med vad som gäUer vid sterilisering av kvinna och vid kasttering. Med hänsyn tiU att operativa korrigeringar av genitaUa i regel är betydUgt mer kompUcerade än både steriUsering och kasttering och tiU att en­dast ett fåtal läkare inom landet torde ha erfarenhet av dette slags operationer har de sakkunniga vidare ansett att det bör finnas möjUg­het att vrid meddelande av tiUstånd tiU operationen anvisa viss be­stämd läkare att utföra ingreppet Givetvis förutsätts att läkaren har samtyckt tUl att göra dette.

Jag bittäder de sakkunnigas förelag. Med hänsyn tiU att liUstånds­myndigheten skaU kunna anvisa viss läkare för utförande av ingreppet

 

Prop. 1972:6                                                           55

anser jag det inte erforderUgt att — som har ifrågasatts vid remiss­behandlingen — föreskriva att vissa slag av ingrepp aUtid skall utföras av speciaUstgrapp vid regionsjukhus.

5.2.4. Förfarandet

Antalet ärenden om faststäUelse av könstillhörighet och om tiUstånd tiU SteriUsering eUer annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna så­dan faststäUelse får antäs bU ringa. Ärendena torde emeUertid oftä komma att visa sig vara svårbedömda. Med hänsyn härtUl anser jag i Ukhet med de sakkunniga att övervägande skäl talar för att handlägg­ningen anförtros åt ett för hela landet gemensamt organ, dit kunskap och erfarenhet i ämnet kan koncentteras.

De sakkunniga har i valet meUan att förlägga prövningen tiU social­styrelsen eUer tiU en fristående nämnd stannat för det senare altema­tivet, I den föreslagna nämnden skaU finnas representänter för juridisk och medicinsk sakkunskap samt lekmän. Som skäl för sitt förslag har de sakkunniga bl, a, pekat på angelägenheten av att prövningsinstänsen får en så fri och oberoende ställning som möjUgt, Vidare har de fram­hålUt att ett aUtför ensidigt medicinskt bedömande bör undvikas och att det rättsUga elementet måste få en starkare ställning än som skuUe vara möjUgt inom ramen för socialstyrelsens handläggning. De har också åberopat att det ofte torde bU lämpUgt att sökanden eUer sär­skUd sakkunnig får lämna en muntUg redogörelse inför prövningsin-stensen och att ett sådant förfarande inte skuUe vara möjUgt om pröv­ningen anförtroddes socialstyrelsen.

Förelaget om en särekUd nämnd har i allmänhet mottagits positivt under remissbehandlingen. Några remissinstanser, bland dem socialsty­relsen, har dock förordat att prövningen anförtros åt styrelsen.

För egen del viU jag efter samråd med chefen för socialdepartemen­tet anföra följande. Det Ugger i och för sig nära tiU hands att förlägga prövningen av de ärenden det här gäUer tiU socialstyrelsen och en an­nan lösning bör väljas endast om särekUda skäl talar därför. Någon anledning att befara att styrelsen inte skuUe kunna inte en så fri och oberoende ställning som behövs föreUgger enUgt min mening inte. Den av uttedningen tiU stöd för nämndaltemativet åberopade jämförelsen med psykiatriska nänmden synes nug knappast ttäffande, eftersom denna nämnds uppgift är att pröva besvär över beslut angående frihets­berövande. Socialstyrelsen har i sitt vetenskapliga råd tiUgång tiU expertis inte bara på olUca medicinska områden utan också av beteendevetenskap-Ug, sanUiäUsvetenskaplig och juridisk art. Den särekUda sakkunskap som kan visa sig behövlig i ett individueUt faU torde därför i aUmänhet direkt stå tiU styrelsens förfogande. Någon risk för att socialstyrelsens bedömning skulle få en aUtför ensidigt medicinsk inriktning torde inte föreUgga om reglema angående ärendenas handläggning utformas på

 

Prop. 1972:6                                                           56

lämpUgt sätt. Något hinder mot muntUg handläggning hos styrelsen finns inte.

Mot bakgrund av det nu anförda förordar jag att prövningen av ärenden enligt lagen anförtros åt socialstyrelsen, I styrelsens instruk­tion får meddelas närmare föreskrifter om handläggningen. Styrelsen har själv föreslagit att deima skaU ankomma på rättspsykiatriska sektio­nen av rättsläkarrådet Detta förelag synes mig lämpUgt, Rättspsykiat­riska sektionen prövar f, n, ärenden om kasttering, rättsmedicinska ären­den som angår någons sinnesbeskaffenhet samt ärenden om tillstånd tUl ingående av äktenskap. Sektionen består av en av Kungl, Maj:t utsedd läkare, som är ordförande, en i styrelsen anstäUd rättspsykiater, som är föredragande, samt en psykiater i vetenskapUga rådet och i vissa faU även en rättspsykiater i vetenskapUga rådet Vid handläggning av ären­den om kasttering skaU en jurist från vetenskapUga rådet kaUas för sam­råd, I övrigt får vid behov ledamot av vetenskapUga rådet kallas att tiU-handagå med råd i ärenden som rör hans speciaUtet, Frågor om köns­tillhörighet bör handläggas på samma sätt som kastteringsärenden, vU­ket innebär att en jurist aUtid skaU medverka. Vidare blir det givetvis aktueUt att tillkaUa läkare med särekUd kännedom om intereexueU pro­blematik och ofta också specialister inom särekUda medicinska områden som kirurgi, gynekologi eUer endokrinologi samt expertis på psykologis­ka och sociala frågor,

EnUgt de sakkunnigas förelag skaU talan inte få föras mot mimndens beslut. Som skäl härför anför de sakkunniga att en överprövning av nämndens beslut knappast kan tillföra ett ärende något nytt och att nämndens centtala ställning och erfarenhet på området måste anses erbjuda en garanti för att avgörandena blir välgrundade. De skäl mot en fullföljdsrätt som de sakkunniga har anfört kan i och för sig åbero­pas även om prövningen förläggs tiU socialstyrelsen. Jag finner emel­lertid inte tillräckUga skäl att här avvika från vad som gäUer i fråga om steriUseiings- och kastteringsärenden, I bägge dessa slag av ärenden får talan mot socialstyrelsens beslut föras hos kammarrätten. Jag före­slår att detsamma skaU gäUa styrelsens beslut i här aktuella ärenden.

6 Upprättade lagförslag

I enUghet med det anförda bar inom justitiedepartementet upprät-tets förelag tiU

1)    lag om fastställande av könstUlhörighet i vissa faU,

2)    lag om ändring i lagen (1941: 282) om sterilisering,

3)    lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förelagen torde få fogas tUl stetsrådsprotokoUet i dette ärende som

bilaga 2.

> Förslagen under 2 och 3, vilka frånsett en redaktioneU ändring är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.

 

Prop. 1972: 6                                                          57

Rörande de enskUda bestämmelserna i lagförslagen vUl jag ytterU­gare anföra följande.

7 Specialmotivering

7.1 Förelaget tiO lag om fastställande av könstUlhörighet i vissa fall

1 §

Denna paragraf anger under vilka förutsättningar faststäUelse av könstUlhörighet kan komma i fråga vid ttanssexuaUsm,

FaststäUelse kan ske om det av sökanden eftereträvade könet är motsatt det registterade. Frågan huravida så är faUet skaU bedömas med ledning av könsanteckningen i kyrkobokföringen,

I enUghet med vad jag har anfört i den aUmänna motiveringen fordras enUgt första stycket i paragrafen dels att sökanden sedan ung­domen upplever sig som tillhörande motsatt kön mot det registrerade, dels att han sedan avsevärd tid uppttäder i enUghet härmed och dels att han måste antas även framdeles leva i sådan könsroU, I typiska faU av ttanssexuaUsm inttäder upplevelsen av motsatt könstillhörighet redan före skolåldem och i vart faU senast vid puberteten. Det har förekommit enstaka fall då upplevelsen har framttätt ganska sent, t, o. m. efter 20-åreåldem. Dette har haft samband med en föreening av individens aUmänna mognad. Med hänsyn härtiU torde kravet att upplevelsen skaU bestå sedan ungdomen få anses uppfyUt även i dessa faU. Föreskriften att sökanden skaU sedan avsevärd tid uppttäda i den motsatta könsroUen innebär inte att dette uppttädande måste ha på­börjats redan vid den tid då vederbörande föret började uppleva sig som tUlhörande motsatt kön. Det måste dock ha varat så länge att han kan anses ha bUvit fast eteblerad i könsrollen. Kortare tid än ett år torde inte kunna godtes.

Sista punkten i förete stycket innehåller en särekUd regel som gör det möjUgt för en somatiskt intereexueU att vinna faststäUelse enUgt reglema i denna paragraf utan hinder av att hans könstillhörighet ti­digare har faststäUts enUgt 2 §. Har faststäUelse skett enUgt 1 § kan däremot frågan inte tes upp på nytt annat än efter resning eUer annat exttaordinärt rättsmedel.

För att kunna vinna faststäUelse måste sökanden enUgt andra stycket ha undergått steriUsering eUer av annan anledning sakna fortplant­ningsförmåga. Bestämmelser om tillstånd tiU steriUsering har integits i steriUseringslagen.

Ansökan om faststäUelse får göras av den som har fyUt 18 år. Som jag har påpekat i den aUmänna motiveringen kan kravet på stebiUtet i den psykosexuella inriktningen ofte innebära att föratsättningar för fastställelse inte föreUgger förrän sökanden har nått högre ålder. Om

5    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6

Prop. 1972:6                                                           58

ansökningen i ett sådant faU avslås har sökanden möjUghet att åter­komma med en ny ansökan, SkuUe endast en relativt begränsad ytter­Ugare observationstid anses behövUg torde ansökningen kunna förkla­ras vUande i avvaktan på att uttedningen fullständigas.

Ett faststäUelsebeslut blir bindande för domstolar och andra myn­digheter som har att pröva frågor där någons kön har rättsUg betydel­se. Avslag på en begäran om faststäUelse får däremot inte några rätts­verkningar. Något formeUt hinder mot en ny ansökan föreUgger sålun­da inte och den gäUande könsregistteringen bebåUer sin karaktär av presumtion som kan motbevisas, låt vara att bevisverkan av avslags­beslutet ofte kommer att vara så stark att motbevisning blir praktiskt teget omöjUg att prestera,

2 §

Första stycket anger förutsättningama för faststäUelse av ändrad könstillhörighet vid somatisk intersexuaUtet, Det grundläggande rekvi­sitét är här att det föreUgger missbUdning av könsorganen, MissbUd­ningen behöver i och för sig inte vara särekUt svårbedömbar medicinskt sett, men den skaU i det allmänna föreställningssättet ge anledning tiU tvekan om könstillhörigheten. Om det inte föreUgger någon anled­ning tiU sådan tvekan kan en felaktig könsregisttering rättas enUgt reg­ler i folkbokföringsförfattningama. För faststäUelse enUgt lagen krävs att rättelse av missbUdningen kan ske på sätt som överensstämmer med den sökte könstillhörigheten. Om rättelse inte är möjUg eUer av annan anledning inte anses påkaUad fordras i stäUet att den sökte könstillhörigheten är mest förenUg med sökandens kroppsUga tillstånd. Här blir främst genitaUas utseende av betydelse. I siste hand får av­görandet grundas på en samlad bedömning av den intereexueUes hela kroppsUga stetus.

Som jag har framhålUt i den allmänna motiveringen måste även när det är fråga om faststäUelse av könstillhörigheten för somatiskt m-tersexueUa stor vikt fästas vid sökandens psykosexueUa inriktning, I paragrafen föreskrivs därför att den sökte faststäUelsen skaU vara för­enUg med UtveckUngen av könsroUen, Dette innebär att man hos små bam, som ännu inte har utvecklat någon könsidentitet, och hos pereo­ner med vacklande könsidentitet i regel kan late missbUdningens art fåUa utslaget, I andra faU får de psykiska faktorema tillmätas större betydelse och det kan inte komma i fråga att faststäUa en könstillhö­righet som strider mot en klart eteblerad könsroU, SkuUe efter fast­stäUelse av könstiUhörigheten individens könsroU utvecklas i motsatt riktning finns möjUghet att erhåUa ny faststäUelse av ändrad könstUlhö­righet enUgt 1 §,

FaststäUelse enUgt denna paragraf kommer i många faU att avse barn, I andra stycket föreskrivs att ansökan för den som är under 18

 

Prop. 1972:6                                                           59

år skaU göras av vårdnadshavaren. Finns mer än en värdnadshavare måste de förena sig om ansökningen. Har bamet fyllt 12 åi fordras dessutom att bamet självt samtycker tiU ansöknmgen,

3 §

I denna paragraf föreskrivs att faststäUelse får meddelas endast för den som är ogift Härmed avses även frånskUd samt änkling och änka. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen anser jag att denna regel bör gälla både för transsexueUa och för somatiskt intereexueUa, Vidare föreskrivs att reglema är tUlämpliga endast på svensk medbor­gare,

4 §

Denna paragraf innehåUer regler om ingrepp i könsorganen som fö­retas i syfte att göra dem mer lika det motsattä könets.

Som framgår av 1 § andra stycket är steriUsering i vissa faU en nöd­vändig förutsättning för att faststäUelse av ändrad könstillhörighet skaU kunna komma i fråga. Vad bettäffar andra ingrepp gäUer inte någon motsvarande föreskrift. Den som viU få sin officieUa könstillhö­righet ändrad hyser emeUertid oftä också en önskan att förändra köns­organen så att de bättte överensstämmer med den efterettävade köns­tillhörigheten. Som jag har framhåUit i den allmänna motiveringen bör sådana förändringar inte få vidtäs i andra faU än då det i och för sig föreligger föratsättningar för ett faststäUelsebeslut,

I Ukhet med vad som framförts under remissbehandlingen anser jag att frågan om steriUsering i syfte att vinna faststäUelse av könstiU­hörigheten bör regleras i steriliseringslagen, I förevarande paragraf be­handlas därför endast frågan om sådana ingrepp i könsorganen som syftar till att förändra dem tiU bättte överensstämmelse med den efter­sttävade könstUlhörigheten,

I paragrafens första stycke föreskrivs att ingrepp i könsorganen i syf­te att göra dem mer Uka det motsatte könets kräver särekUt tillstånd. Behörig att ansöka om tUlstånd är den som är behörig att ansöka om faststäUelse, Tillstånds- och faststäUelsefrågoma skaU enUgt 5 § prövas av samma myndighet, socialstyrelsen, och tillstånd får meddelas bara om föratsättningar i övrigt föreUgger för faststäUelse, I praktiken torde ofte ansökan om faststäUelse och om tiUständ tiU ingrepp komma att inges och behandlas samtidigt.

Med ingrepp i könsorganen avses endast kirurgiska ingrepp i geni­talorganen, således inte t, ex, hormonbehandling eUer bortoperation av bröst, Sttålningsbehandling av könsorganen räknas emeUertid som in­grepp i paragrafens mening. Bestämmelsen är inte tiUämpUg på in­grepp som företas i syfte att anpassa en persons könsorgan tiU det registterade könet, vare sig registteringen har föranletts av en fast-

 

Prop. 1972: 6                                                                       60

stäUelse enUgt lagen eller inte. Sådana ingrepp får företes uten särskUt lagstöd. Bestämmelsen gäller inte beUer sådana ingrepp i könsorganen för att förändra dessas utseende till större likhet med motsatt köns som företas utan avsikt att söka faststäUelse av könstillhörigheten. Sådana ingrepp torde i fortsättningen inte kunna anses tiUåtna,

Andra stycket hänvisar tUl bestämmelseraa i 2 § andra stycket om att ansökan för den som är under 18 år skaU göras av vårdnadshava­ren samt att samtycke fordras av bam över 12 år.

Ingrepp skaU enUgt tredje stycket utföras på sjukhus av där anstäUd läkare om inte tiUståndsmyndigheten har anvisat viss läkare. För sådan anvisning krävs givetvis samtycke firån läkaren. Vidare torde få förut­sättas att ingreppet även i dessa faU skaU utföras på sjukhus.

Paragrafens fjärde stycke innehåUer en erinran om att särekUda be­stämmelser gäUer om sterilisering och kasttering.

Något behov av att vidga möjUghetema tiU kasttering bettäffande intereexueUa föreUgger enUgt min mening inte. Socialstyrelsen anmär­ker i sitt remissytttande att kasttering enUgt kastteringslagen i princip får äga rum föret efter fyUda 23 år och att denna ålderegräns får un-derekridas endast om synnerUga skäl föreUgger, Dette medför enUgt styrelsen att en pereon som vid fyUda 18 år har fått sin könstillhörighet ändrad skuUe få vänte i ytterUgare fem år på att bU kastterad. Sty­relsen föreslår därför ett tiUägg tiU kastteringslagen av innehåU att en transsexueU pereon som har vunnit faststäUelse av sin könstillhörighet skall kunna bU kastrerad även om han inte har uppnått 23 åre ålder, såvida förutsättningar för kasttering i övrigt föreUgger, Eftereom enUgt min bedömning kasttering mycket säUan kan tänkas komma i fråga bettäffande ttanssexueUa har jag emeUertid inte ansett någon sådan ändring påkaUad,

5 §

I denna paragraf föreskrivs i enUghet med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen att frågor enUgt lagen skall prövas av so­cialstyrelsen.

De sakkunnigas förelag innehåUer vissa föreskrifter om jäv, om muntUg handläggning och om ereättning tUl sakkunnig. Bestämmelser i företnänonda båda hänseenden finns i förvaltningslagen (4 och 16 §§), Några särekUda ereättningsregler för ärenden av det slag det här gäUer torde inte behövas när prövningen förläggs tiU socialstyrel­sen, eftereom erforderUg sakkunskap kan väntas finnas tiUgängUg inom styrelsens vetenskapUga råd.

6§

Denna paragraf innehåUer en regel om fullföljd av talan mot social­styrelsens beslut Rätt att föra talan tillkommer enUgt 11 § förvalt­ningslagen den som beslutet angår, om beslutet har gått honom emot.

 

Prop. 1972: 6                                                          61

7 §

Genom denna paragraf föreskrivs tystnadsplikt i fråga om enskildas personliga förhållanden som någon har fått kännedom om i samband med ärende enUgt lagen, överttädelse av bestämmelsen är belagd med straff. Om inte brottet anges tiU åtal av målsäganden Sa åtal videas bara när det är påkaUat från allmän synpunkt,

8 §

Denna paragraf innehåUer en regel om straff för den som verkstäl­ler ingrepp i strid mot lagen. De sakkunniga har föreslagit en regel om straff också för den som mot bättte vetande lämnar osann utsaga i ärende enligt lagen tiU läkare eUer myndighet. Jag har emeUertid inte ansett påkaUat att straffbelägga lämnande av osanna uppgifter i vidare mån än som följer av reglema i 15 kap, 11 § brottsbalken om osant intygande,

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juU 1972. Några särekUda över­gångsbestämmelser anser jag i likhet med de sakkunniga inte erforder­liga.

7.2 Övriga lagförslag

EnUgt 1 § den föreslagna lagen om faststäUande av könstiUhörighet är det ett vUlkor för faststäUelse att sökanden har undergått steriUse­ring eUer av annan orsak saknar fortplantningsförmåga, Eftereom la­gen om sterilisering f, n, inte medger att steriUsering sker enbart på den grund att sökanden avser att söka faststäUelse av könstillhörighe­ten fordras en särekUd föreskrift härom. Denna bör som jag förat har nämnt få sin plats i steriUseringslagen, I ett nytt stycke meUan nu­varande ttedje och fjärde styckena i 1 § nämnda lag upptas därför som särekUd indikation för erhåUande av steriUsering att sökanden av­ser att söka faststäUelse av könstillhörigheten. Bestämmelsen i 3 § ste­riliseringslagen att sterilisering inte får utföras utan särekUt tiUstånd av socialstyrelsen blir tillämpUg även på dessa faU, Som villkor för tUl­stånd föreskrivs i paragrafen att föratsättningar för faststäUelse skaU föreUgga,

Genom att steriUsering i här avsedda fall regleras i steriUserings­lagen blu- bestämmelsema om ingreppets utförande, om sekretess och om besvär i 4, 6 och 7 §§ nämnda lag tiUämpUga, Detsamma gäUer sttaff- och åtalsbestämmelsema i 8 och 9 §§, Regehi i 2 § om möjUg­het att steriUsera någon utan dennes eget samtycke blir däremot inte aktueU, eftereom fråga om faststäUelse aldrig kan uppkomma utan att vederbörande själv har uttryckt en önskan därom.

 

Prop. 1972: 6                                                          62

Ansökan om steriUsering i syfte att söka faststäUelse av könstUlhö­righeten bör som de sakkunniga har anfört få göras endast av den som kan ansöka om faststäUelse. Bestämmelse härom kan lämpUgen upptäs i kungörelsen (1941: 387) med tiUämpningsföreskrifter tiU steriliserings-lagen. Denna innehåUer regler om vUka som är behöriga att ansöka om SteriUsering i andra faU.

Inom socialstyrelsen bör ärenden om steriUsering i nu avsedda faU handläggas av samma organ som prövar frågor om faststäUande av könstUlhörighet. Föreskrift av sådan innebörd bör tas upp i styrelsens instruktion.

Genom en föreslagen ändring i 14 § lagen om inskränkningar i rät­ten att utbekomma allmänna handlingar införe sekretesskydd för hand­lingar och beslut i ärenden enUgt den nya lagen.

8 Hemställan

Jag hemstäUer att lagrådets yttrande över förelagen tUl

1)   lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,

2)   lag om ändring i lagen (1941: 282) om sterilisering,

3)   lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

inhämtes genom utdrag av protokoUet,

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stetsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaUer Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten,

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1972:6                                                           63

Bilaga 1 De sakkunnigas förslag

Förslag tiU

Lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

Härigenom förordnas som följer,

1 § Den som fyllt aderton år kan efter egen ansökan vinna faststäUel­
se att han tillhör motsatt kön mot det varunder han upptegits i kyrko­
bokföringen, om han sedan ungdomen upplever sig såsom tillhörande
det motsatte könet och sedan avsevärd tid uppttäder i enlighet därmed
samt måste antagas även framdeles leva i sådan könsroU, För fastställel­
se som nu sagts fordras dessutom, att sökanden ej är gift och att han
har undergått sterilisering eUer av annan orsak saknar fortplantnings­
förmåga, Fastställelse får ske utan hinder av att sökanden tidigare er­
hålUt faststäUelse enUgt andra stycket

Föreligger hos någon sådan nussbUdning av könsorganen som kan ge anledning tiU tvekan om hans kön, kan han efter ansökan erhåUa fast­stäUelse som sägs i företa stycket, om det är förenligt med utvecklingen av könsrollen och om rättelse av missbUdningen kan ske på sätt som överensstämmer med önskad könstillhörighet eller, där rättelse ej anses påkaUad, sådan könstUlhörighet är mest förenlig med sökandens kropps­liga tiUstånd, För den som ster under annans vårdnad och ej fyllt ader­ton år göres ansökan av vårdnadshavaren. Ansökan för bam som fyllt femton år får göras endast efter samtycke av bamet själv,

Fastställelse enligt denna paragraf får meddelas endast för svensk medborgare,

2 § SterUisering eUer annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna
fastställelse enligt 1 § får företagas endast efter särekUt tUlstånd, För
sådant tiUstånd fordras ansökan av den som äger söka faststäUelse och, i
fråga om bam som fyllt femton år, samtycke av bamet självt, TiUstånd
får ej meddelas utan att övriga föratsättningar för fastställelsen förelig­
ger.

Om ej viss läkare anvisats vid meddelande av tiUständet, utföres in­greppet på sjukhus av där anställd läkare. Angående kasttering gäller särekUda bestämmelser.

3 § Fråga om faststäUelse enUgt denna lag eUer om tiUstånd som avses
i 2 § prövas av en särekUd nänmd bestäende av ordförande och fyra öv­
riga ledamöter. De förordnas för högst fyra år i sänder av Konungen,
som även utser ereättare för envar av dem. Ordföranden och ersättaren
för honom skaU vara eller ha varit iimehavare av domarämbete. Av de
övriga skaU två ledamöter och ersättema för dem vara läkare med
långvarig erfarenhet av hithörande frågor samt de återetående vara
personer med erfarenhet i aUmänna värv. Den ene läkaren och ersätte-
ren för honom skaU vara särekUt kunniga i psykiatri.

 

Prop. 1972:6                                                           64

Innan ledamot börjar tjänstgöra, skaU han ha avlagt domared eUer föreäkran enUgt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

Om jäv mot ledamot gäUer bestämmelsema i 4 kap, rättegångsbalken om jäv mot domare,

4 § Om det kan antägas vara tiU gagn och lämpUgen kan ske, skaU
sökanden eUer annan, vars hörande kan vara av betydelse, erhåUa tUI-
fåUe att bU muntiigen hörd inför nämnden,

I fråga om ersättning tiU läkare eUer annan, vilken höres som sakkun­nig inför nämnden, äger bestämmelsema om ersättning av aUmänna medel tiU vittnen motsvarande tUlämpning, Ereättningen skaU stanna på stetsverket

över nämndens beslut får talan ej föras,

5    § Den som tegit befattning med ärende enUgt denna lag får ej i oträngt mål yppa något av vad som förekommit därvid,

6    § Den som verkstäUer steriUsering eUer annat ingrepp i strid mot denna lag eUer mot bättre vetande tiU myndighet eller läkare avger osann utsaga i ärende enUgt lagen eUer överttäder bestämmelsen i 5 § dömes, om ej för gämingen är stedgat sttaff i brottsbalken, tiU böter eUer fängel­se i högst sex månader,

7    § Förseelse mot bestämmelsen i S § får ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande anges tiU åtal.

8    § Närmare bestämmelser för tUlämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

 

Prop. 1972:6                                                           65

Bilaga 2 Till lagrådet remitterade förslag

1   Förslag till

Lag om fastställande av könstiUhÖiighet i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som sedan ungdomen upplever att han tillhör annat kön än
det som antecknats för honom i kyrkobokföringen och sedan avsevärd
tid uppttäder i enUghet härmed samt måste antegas även ftamdeles leva
i sådan könsroU kan efter egen ansökan få faststäUt att han tillhör det
andra könet FaststäUelse får ske uten hinder av att sökanden tidigare
erhåUit faststäUelse enUgt 2 §,

FaststäUelse enUgt förete stycket meddelas endast om sökanden fyUt aderton år och undergått steriUsering eUer av annan oreak saknar fort­plantningsförmåga,

2 § FöreUgger hos någon sådan missbUdning av könsorganen som kan
ge anledning tiU tvekan om hans kön, kan han efter ansökan erhåUa
faststäUelse som avses i 1 §, om det är förenUgt med utveckUngen av
könsroUen samt rättelse av missbUdningen kan ske så att organen bättte
överensstämmer med önskad könstillhörighet eUer, där rättelse ej anses
påkaUad, sådan könstillhörighet är mest förenlig med sökandens kropps­
Uga tillstånd.

För den som står under annans vårdnad och ej fyUt aderton år göres ansökan som avses i förete stycket av värdnadvaren. Avser ansök­ningen bam som fyUt tolv år, får faststäUelse meddelas endast om baraet lämnat sitt samtycke,

3    § FaststäUelse enUgt 1 eUer 2 § får meddelas endast för ogift svensk medborgare.

4    § Avser någon att söka faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § får efter sär­skUt tiUstånd ingrepp ske i hans könsorgan i syfte att göra dem mer lika det motsatte könets. Ansökan om sådant tillstånd göres av den som har rätt att söka fastställelse. Tillstånd får meddelas endast om föratsätt­ningar för faststäUelse föreUgger.

Bestämmelsema i 2 § andra stycket äger motsvarande tiUämpning på ansökan som avses i denna paragraf.

Anvisas ej viss läkare, när tillståndet meddelas, utföres ingreppet på sjukhus av där anställd läkare,

I fråga om sterilisering och kasttering finns särekUda bestämmelser.

5    § Fråga om faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § eUer om tUlstånd enligt 4 § prövas av socialstyrelsen,

6    § Talan mot socialstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos kam­marrätten genom besvär.

 

Prop. 1972:6                                                                        66

7    § Den som tegit befattning med ärende enUgt denna lag får ej obe­hörigen yppa vad han därvid erfarit om enskUds pereonUga förhåUan­den, Den som uppsåtUgen bryter häremot dömes tiU böter eUer fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet tiU åtal eUer åtal är påkaUat från allmän synpunkt,

8    § Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet verkstäUer ingrepp som avses i 4 § i strid med denna lag dömes tiU böter eUer fängelse i högst sex månader, om ej gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken.

Denna lag ttäder i kraft den 1 juli 1972,

 

Prop. 1972:6                                                                        67

Utdrag av protokoU, håUet i lagrådet den 22 november 1971.

Närvarande:   justitierådet   ALEXANDERSON,   f, d,   regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet KÖRLOF, justitierådet WALBERG,

EnUgt lagrådet den 16 november 1971 tUlhandakommet utdrag av protokoU över justitieärenden, håUet inför Hans Kungl, Höghet Kron­prinsen-Regenten i statsrådet den 8 oktober 1971, hade Kungl, Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skuUe inhämtes över upprättede förelag tUl 1) lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 2) lag om änd­ring i lagen (1941: 282) om sterilisering, 3) lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förelagen, som finns bUagda dette protokoU, hade inför lagrådet före­dragits av hovrättsassessorn Ingegerd Sarman,

Lagrådet ytttade:

Av vad som anföres i remissprotokoUet framgår att de åtgärder, som är möjUga för att lätte bördan för de ttanssexueUa och för dem som fötts med missbUdade könsorgan, kan bU mera omfattande och bättre samordnade, om de sker med stöd av lag, samtidigt som därigenom tUl­godoses naturUga krav på enhetUghet och samhäUskonttoU,

Vad särekUt angår de ttanssexueUa, vilka i anatomiskt avseende tiU­hör ena könet men psykiskt helt och fuUt identifierar sig med det andra, har några remissinstanser dröjt vid de vanskUgheter som i det dagUga livet kan uppstå när de ttanssexueUa får faststäUt att de äger det kön som deras psykiska läggning anvisar dem; omvärlden ser tiU det yttre och bedömer könet därefter. Det kan dock sägas att de ttanssexueUas vanskUgheter i umgänget med medmänniskorna väsentUgen är en följd av företeelsen ttanssexuaUsm som sådan och ej torde härröra av faststäl­lelsen och aUtså i det stora hela icke blir nya, I bettaktande av vad som står att vinna genom den föreslagna lagstiftningen bör de farhågor som uttelats icke tiUmätas någon avgörande betydelse.

Lagrådet tUlstyrker alltså de remitterade lagförelagen med allenast vissa i det följande angivna smärre erinringar.

Förslaget till lag om fastställande av könstillhörighet i vissa faU

1 §

Att faststäUelse meddelas efter "egen ansökan" innebär att värdnads­havare (6 kap, samt 13 kap, 3 § och 8 § andra och ttedje styckena för-

 

Prop. 1972:6                                                           68

äldrabalken) icke under några förhåUanden är behörig att söka fast­stäUelse, Uttedningen i ett ärende om faststäUelse enUgt förevarande paragraf eUer bettäffande fråga om därmed sammanhängande tiUstånd enUgt 4 § blir enUgt sakens natur mgående och innefattar, om den sö­kande är underårig eUer förklarad omyndig, givetvis hörande av vård­nadshavaren eUer förmyndaren. Det lär därför icke undgå beaktande, om sökanden skuUe vara av sådan sinnesförfattning att han icke bör anses äga förmåga att med rättsUg verkan göra en sådan ansökan som det här är fråga om,

2 §

FaststäUelse som avses i förevarande paragraf sker enligt första styc­ket "efter ansökan". Det skaU aUtså ej, såsom i 1 §, krävas egen ansö­kan. Detta är helt naturUgt i bettaktande av att faststäUelse regelmässigt kommer att avse bam. Med denna utgångspunkt är också bestämmel­sema i andra stycket avfattede. Måhända bör dock icke helt länmas ur sikte att faststäUelse varom här är fråga någon gång, särekilt närmaste tiden sedan lagen ttätt i kraft, kan komma att sökas för den som redan fyUt 18 år. Med hänsyn härtiU kan andra stycket lämpligen erhåUa föl­jande lydelse: "GäUer ansökan som avses i företa stycket den som fyUt aderton år eller som är yngre men likväl ej står under annans vårdnad, göres ansökningen av honom själv. För annan göres ansökningen av vårdnadshavaren. Avser ansökan bam som fyUt tolv år, får fastställelse meddelas endast om bamet lämnat sitt samtycke,"

Lagrådet förordar att avfattningen jämkas på sätt nu angivits,

4 §

Frågan vem som är behörig att ansöka om tiUstånd är i förevarande paragraf, för det faU att framtida faststäUelse enligt 2 § åsyftas, reglerad såväl i förete styckets andra punkt som genom att hänvisningen i andra stycket avser 2 § andra stycket i dess helhet aUtså även företa punkten.

Den bäste lösningen synes vara att i andra stycket, med syftning på faststäUelse enligt både 1 och 2 §§, anges vem som får söka tiUstånd och att därtUl fogas, med syftning på faststäUelse enUgt 2 §, en hänvis­nmg tUl bestämmelsen om samtycke i sistnämnda paragraf.

Lagrådet föreslår aUtså att andra punkten i förete stycket får utgå och att andra stycket avfattas så: "Ansökan om tiUstånd göres av den som får söka faststäUelse, Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punk­ten äger motsvarande tUlämpnmg," BifaUes lagrådets bettäffande 2 § andra stycket gjorda hemstäUan, skaU i stäUet för tiU andra punkten hän­visas tiU tredje punkten.

Förelagets ståndpunkt är att, om faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § skett, tiUstånd enUgt företa stycket av förevarande paragraf icke är erforderligt för motsvarande kirurgiska ingrepp i könsorganen. Ståndpunkten är

 

Prop. 1972:6                                                           69

följdriktig i bettaktende av vad som anteges gäUa i de faU då, uten att någon faststäUelse skett ingrepp bedöms ändamålsenUga för att anpassa könsorganen tUl kyrkobokföringskönet VeterUgen har någon anledning icke yppats att behandla ingrepp i sistnänmda fall annat än som en rent medicinsk fråga.

Några nya eUer ändrade regler om kasttering föreslås ej. Den erinran om vad som gäller angående kasttering vilken upptegits i siste stycket är emeUertid lämplig tUl framhållande av ett ingrepp enligt första styc­ket, om det skuUe innefatte kasttering, icke får företägas utan att de sär­skUda om kasttering givna bestämmelsema iakttäges,

7 §

Även oaktsamt brytande av tystnadsplUtten synes böra vara straffbart enUgt förevarande paragraf. Det föreslås därför att efter ordet "uppsåt­ligen" i andra punkten inskjutes orden "eUer av oaktsamhet",

övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokoUet: Ingrid Hellström

 

Prop. 1972:6                                                                         70

Utdrag av protokollet över justitieäreiiden, hållet inför Hans Maj:t Kommgen i stetsrådet på Stockhobns slott den 3 december 1971.

Närvarande: Ministem för utrikes ärendena WICKMAN, stätsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, LÖF­BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets ytttande över förelagen tUl

1)   lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,

2)   lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering,

3)   lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Föredraganden redogör för lagrådets ytttande och anför.

Lagrådet har tiUstyrkt de remitterade lagförelagen med endast vissa smärre erinringar mot utformningen av förslaget tiU lag om faststäUande av könstUlhörighet i vissa faU. De av lagrådet föreslagna ändringama i dettä förslag torde böra godtägas. Vad lagrådet anför rörande innebör­den av vissa bestämmelser i förslaget föranleder inte någon erinran från min sida.

Vissa redaktioneUa jämkningar bör göras i de remitterade förelagen.

Jag hemstäUer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antega för­slagen med sålunda vidtegna ändringar.

Med bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av stetsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till 1972 åre riksdag skaU avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoU utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTK. STHLM »71   7r04t4