Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1972  Prop. 1972:143

Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tuU-taxeringsförordningen (1960: 391), m. m.; given Stockholms slott den 10 november 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stotsrådsprotokollet över finans'ärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlålande till riksdagen föredragande departements­chefen hemslälll.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag tiU de författningsändringar i fråga om tull och råvamprisuljämning m. m. som behövs för att genomföra de svenska åtagandena i avtalen med EEC och CECA.

1    Riksdagen 1972. 1 saml Nr 143


 


Prop. 1972:143

1    Förslag till

Förordning om ändring i tuUtaxeringsförordningen (1960: 391)

Härigenom förordnas, att 16 § tuUtaxeringsförordningen (1960: 391)i skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

16 §2
Konungen äger förordna om de
Konungen äger förordna om de

avvikelser från denna förordning avvikelser från denna förordning
som föranledas av Sveriges för- och från tuUtaxan som föranledas
pliktelser enligt konventionen an- av konventionen angående upp­
gående upprättandet av Europeis- rättandet av Europeiska frihan-
ka frihandelssammanslutningen el- delssammanslulningen eller asso-
ler assodationsavtal slutet i enlig- ciationsavlal slutet i enlighet med
het med konventionens bestäm- konventionens bestämmelser eller
melser.
                               av Sveriges avtal med Europeiska

ekonomiska gemenskapen eller med Europeiska kol- och stålge­menskapen jämte dess medlems­stater.

Närmare föreskrifter för tiUämpning av denna förordning och av tulltaxan samt tiU förekommande av missbruk av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda författningar meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973.

2    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullresti­tution

Härigenom förordnas, attt 13 § förordningen (1929: 307) angående tullrestitution skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                               Föreslagen lydelse

13                                    §3

Konungen äger förordna om de Konungen äger förordna om de

avvikelser från denna förordrung avvikelser från denna förordning

som föranledas av Sveriges för- som föranledas av konventionen

pliktelser enligt konventionen an- angående upprättandet av Euro-

' Senasle lydelse av mbriken 1968:26. « Senaste lydelse 1966: 717. ' Senaste lydelse 1966:716.


 


Prop. 1972:143

Nuvarande lydelse

gående upprättandet av Europeis­ka frihandelssammanslutningen el­ler associalionsavtal slutet i enlig­het med konventionens bestäm­melser.

Föreslagen lydelse

peiska frihandelssammanslutning­en eller associalionsavtal slutet i enlighet med konventionens be­stämmelser eller av Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska ge­menskapen eller med Europeiska kol- och stålgemenskapen jämte dess medlemsstater.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, generaltullstyrelsen fastställer de närmare viUkoren för åtnjutande av tullreslitution.

De föreskrifter i övrigt, som finnas erforderliga för tUlämpning av denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

Härigenom förordnas, att i lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för oriklig ursprungsdeklaration m. m. skall införas en ny paragraf, 1 a §, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse la§

Har någon i samband med sö­kande av varucertifikat, som av­ses i Sveriges avtal med Europe­iska ekonomiska gemenskapen el­ler med Europeiska kol- och stål­gemenskapen jämte dess medlems­stater, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift, ägnad att leda till för­månsbehandling enligt avtalen, dö­mes till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Har uppgift som avses i första stycket lämnats av grov oaktsam­het, dömes till böter.

Är brott som avses i denna pa­ragraf ringa, skall ef till straff dömas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. It   Riksdagen 1972.1 saml Nr 143


 


Prop. 1972:143

4   Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1960: 258) om uljämningsskatt å vissa varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§i Utjämningsskatt skaU utgå för

a)   choklad- och konfektyrvaror, som äro skattepliktiga enligt förord­ningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskUd värnskatt;

b)  fondantmassor, mandelmas­sor, pastor och andra liknande halvfabrikat, innehållande mindre än 80 viktprocent sötningsmedel, i bulk, hänförliga till tulltaxenum­mer 17.04;

c)   wafers och biscuits, hänförli-   b) wafers och biscuits, hänför-ga till tulltaxenummer 19.08;            Uga tiU tulllaxenummer 19.08;

d)                                       öl av typ B och starköl. c) öl av typ B och starköl.

4 §2

För choklad- och konfektyrva- För choklad- och konfektyrva­
ror som avses i 2 § a samt för
ror som avses i 2 § a samt för
wafers och biscuits utgår skatten
wafers och biscuits utgår skatten
med 60 öre for kUogram. För fon-
med 50 öre för kUogram. I varans
dammassor, pastor och andra va-
vikt   inräknas   sådant   förefintligt
ror som avses i 2 § b utgår skat-
emballage med vilket varor av ifrå-
ten med 35 öre för kilogram. 1
gavarande slag försäljes i detalj­
varans vikt inräknas sådant före-
                        handeln,
fintiigt embaUage med vUket va­
ror av ifrågavarande slag försäl­
jes i detaljhandeln.

För öl av typ B ulgår skatten För öl av typ B ulgår skatten

med 5 öre för liter och för starköl med 4 öre för liter och för starköl

med 6 öre för liter.                             med 5 öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1973.

5   Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967:340) med vissa bestämmelser om

prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas, att 7 § och bilagan tUl förordnmgen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område skaU ha nedan angivna lydelse.

» Senaste lydelse 1971:1231. • Senasle lydelse 1969:716.


 


Prop. 1972:143                                                                     5

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 §1 TUlverkare eUer, i fall som avses nedan under a, innehavare av slak­teri eller köttbesiktningsbyrå erlägger avgift för

a)   kött av häst, nötkreatur, tamsvin och får, när köttet blivit god­känt vid köttbesiktnmg enligt lagen den 20 mars 1959 (nr 99) om kött-besiktning m. m. (slaktdjursavgift),

b)  mjölk som användes av mjölkproducent vid tiUverkning av smör eller ost för försäljning,

c)   mjölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan vara än grädde, smör eUer ost,

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tiUverkats i mejeri, margarinost som ej tUlverkats i mejeri,

d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett
men utan annat fett, vilka användes för tUlverkning av grädde, ersätt­
ningsmedel för grädde eUer produkt för beredning av grädde eller er­
sättningsmedel för grädde, om varan ej skaU förbmkas i tUlverkarens
hushåll,

e) vete och råg som användes för tUlverkning av mjöl, gryn, flingor
eller liknande produkt,

f) majs och maniokrot eller ämne som innehåller majs eller maniok-
rot samt annan väsentligen lika stärkelserik vara, som användes vid till­
verkning av stärkelse eUer stärkelseprodukt,

h) fett, fet olja och fettsyra som erhålles ur fisk eller havsdäggdjur eller ur fettråvara, hänföriig till tuUtaxenummer 12.01, 12.02 och 21.03 (fettvamavgift),

i) oljekraftfoder som för försäljning tUlverkas i samband med alt olja utvinnes ur frön och fmkler,

j) produkt, härrörande från sojabönor och hänförlig tiU tuUtaxenum­mer 19.02 eUer 23.04,

k) produkt, hänförUg tUl  tull-        k) produkt, hänföriig tUl tull­taxenummer 21.07 D, som tUlver-    taxenummer 21.07 B, som tiUver-kas för försäljning, med undantag     kas för försäljning. av sådant vid tillverkning av bak­verk använt slag av beredning som innehåller   minst   10   viktprocent fett.

Bilaga

Förteckning

över varor som avses i 2 § förordningen

TuUtaxenr Varuslag ur 01.01   Levande hästar ur 01.02   Levande nötkreatur ur 01.03   Levande tamsvin ur 01.04   Levande får

> Senaste lydelse 1971: 434. • Senaste lydelse 1971:1239.


 


Prop. 1972:143                                                          (

Tulltaxenr Vamslag

01.05    Levande fjäderfä, dvs. höns, ankor, gäss, kalkoner

och pärlhöns ur 02.01    Kött och andra ätbara delar av häst, nötkreatur,

lamsvin och får, färska, kylda eUer frysta:

kött.................................................. ..... K

andra slag 02.02   Slaktat fjäderfä (dvs. höns, ankor, gäss, kalkoner och

pärlhöns) och ätbara delar därav (med undantag av

lever), färska, kylda eller frysta ur 02.03   Fjäderfälever (med undantag av gåslever), färsk,

kyld, fryst eller saltad 02.05    Svinfett, ej innehållande kött, och fjäderfäfett (ej ut-

smälla, utpressade eller extraherade med lösnings­medel), färska, kylda, frysta, saltade, torkade eller

rökta:

ister ................................................. ..... F

andra slag ur 02.06   Kött och andra ätbara delar av häst, nötkreatur,

tamsvin, får och fjäderfä (med undantag av fjäder­fälever), saltade, torkade eller rökta:

kött av häst, nötkreatur, tamsvin och får. ..... K

andra slag

04.01 Mjölk och grädde, ej konserverade, koncentrerade

eller   sölade   .................................... ..... K

04.2          Mjölk och grädde, konserverade, koncentrerade eller sölade               K

04.3          Smör   ..............................................       K

04.04 Ost och ostmassa  ..............................       K

ur 04.05 Fjäderfäägg med skal, fågelägg ulan skal samt ägg­gula, färska, torkade eller på annat sätt konserve­rade, även sötade

ur 07.01 Potatis (med undantag av nyskördad potatis under liden 6 juni—5 juli), färsk eller kyld

07.05 Torkade spritade baljväxtfrön av sådana slag som
användes till människo- eller djurföda, även skala­
de eller kluvna

ur 07.06 Maniok- och arrowrot, färska eUer torkade, hela
eller i bitar

10.1          Vete samt blandsäd av vete och råg

10.2          Råg

10.3          Korn

10.4          Havre

10.5          Majs

ur 10.07   Hirs och sorghum

ur 11.01 Finmalet mjöl av vete, råg, kom, havre, majs, hirs och sorghum:

av vete och råg..................................         K

andra slag

ur 11.02 Krossgryn samt grovt mjöl (inbegripet fingryn) av vete, råg, korn, havre, majs, hirs och sorghum; an­nat bearbetat vete, råg, korn, havre, majs, hirs och sorghum; groddar av spannmål, hela, valsade, bear-


 


Prop. 1972:143

Tulltaxenr Vamslag

betade lUl flingor eller malda:

vete och råg som bearbetats till krossgryn eller grovt

mjöl eller som bearbetats på annat sätt...       K

andra slag

11.5          Mjöl, gryn och flingor framställda direkt av po­tatis

11.6          Mjöl och gryn framställda direkt av sago, av ma­niok-, arrow- eUer salepsrot eller av andra rötter, stam- eller rotknölar hänförliga lUl nr 07.06

11.07 Malt, även rostat
ur 11.08    Stärkelse:

potatisstärkelse   ...............................       K

andra slag

ur 12.01 Oljeväxtfrön och oljehaltiga fmkter (med undantag av hamp-, lin-, oiticica- och ricinusfrön samt bok­ollon), hela eller sönderdelade

ur 12.02 Mjöl, ej avfettat, av oljeväxtfrön eller oljehaltiga frukter (med undanlag av senapspulver och mjöl av hamp-, lin-, oiticica- och ricinusfrön samt av bok­ollon)

ur 12.04 Sockerbetor, hela eller skuma, färska, torkade eller pulveriserade

ur 12.10    Grönmjöl och annat hömjöl

15.1          Ister, annat svinfett och fjäderfäfett, ulsmälta, ut­pressade eller extraherade med lösningsmedel ....                                                               F

15.2          Fetter av nötkreatur, får eller getter, ej utsmälta; ur sådana fetter utsmälta eller med lösningsmedel extra­herade fetter (inbegripet "premier jus")       F

15.3          Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, oleomargarin och talgolja, ej emulgerade, blandade

eUer på annat sätt beredda.................. ..... F

ur 15.04 Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller havs­däggdjur (med undantag av högvitaminhallig Iran

och olja)............................................ ..... F

15.06 Andra animaliska oljor och fetter (inbegripet klöv­
olja samt fetter från ben och avfall) .......
      F

ur 15.07 Vegetabiliska fetter och feta oljor (med undantag av
kroton-, lin-, oiticica-, ricin- och trä-/tung-/olja),
råa, renade eller raffinerade   ................
      F

ur 15.08 Animaliska och vegetabiliska oljor (med undantag
av lin-, oiticica, ricin- och trä-/tung-/olja), kokta,
oxiderade, dehydratiserade, fakliserade, blåsta, poly-
meriserade genom värmebehandling i vakuum eUer
inert gas eller på annat sätt modifierade..         F

ur 15.10 Fettsyror (med undantag av olein, linoljefettsyra och andra fettsyror med ett jodtal av minst 170, ricin­oljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefetlsyra, högraf-finerad tallfettsyra och ullfettsyra); sura oljor från

raffmering   ....................................... ..... F

15.12 Animaliska och vegetabiliska oljor och fetter, som helt eller delvis hydrerals eller som gjorts fastare eller härdats genom andra processer, även raffine-


 


Prop. 1972:143                                                                      8

TuUtaxenr Varuslag

rade men ej vidare bearbetade ..............         F

15.13   Margarin, konstister och annat berett ätbart fett:

innehållande smör................................         K

andra slag  ........................................         Fp

ur 16.01 Korv (med undantag av gåsleverkorv) o. d. av kött, andra djurdelar eller blod

ur 16.02 Kött och andra djurdelar, beredda eUer konservera­de på annat sätt (med undantag av gåsleverpastej)

17.01    Socker från sockerbetor och sockerrör, i fast form
ur 17.02   Annat socker (med undantag av invertsocker, malt­
socker och kemiskt ren laktos); sirap och andra
sockerlösningar; sockerkulör:

dmv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap            K

andra slag 17.03   Melass, även avfärgad

ur 17.04 Fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat, ej innehållande kakao, i bulk

ur 18.06 Glass, glasspulver, glasspasta (glassmassa), pudding­pulver, puddingar samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar för framställning av dryck, in­nehållande kakao

19.02 Beredningar av mjöl, stärkelse eUer maltextrakt, av
sådana slag som användes som barnmat, för dietiskt
ändamål eller för matlagnings'ändamål, "även med
tiUsats av kakao tUl mindre än 50 viktprocent:

produkter av sojamjöl ..........................         K

andra slag

19.3         Makaroner, spagetti och liknande produkter

19.4          Gryn och flingor framstäUda av tapioka-, sago-, potatis- eller annan stärkelse

19.07 Matbröd, skeppsskorpor och andra enklare bakverk utan tUlsats av socker, honung, ägg, fett, ost eUer fmkt

ur 19.08 Bakverk, ej hänförliga tUl nr 19.07, även mnehål-lande kakao (oavsett mängden) (med imdantag av biscuits och wafers)

ur 20.02 Potatisprodukter beredda eller konserverade på an­nat sätt än med ättika eller ättiksyra

ur 21.05 Homogeniserade sammansatta livsmedelsbered-nmgar, innehållande kött (inbegripet andra djurde­lar)

ur 21.07   Livsmedelsberedningar, ej annorstädes nämnda el­
ler inbegripna (med undantag av konfeklyrer):
icke  alkoholhaltiga beredningar för framställning
av drycker; glass, glasspulver, glasspasta (glassmas­
sa) och puddingpulver
andra slag  ........................................         K

23.2          Kli, fodermjöl och andra återstoder, erhåUna vid siktnmg, målning eller annan bearbetning av spann­mål eller baljväxtfrön

23.3          Betmassa, bagass och annat avfaU från sockerfram-stäUning; drav, dränk och annat avfaU från brygge-


 


Prop. 1972:143                                                         I

TuUtaxenr Vamslag

rier eller brännerier; återstoder från slärkelsefram-ställning samt liknande återstoder

ur 23.04 Oljekakor och andra återstoder (med undanlag av bottensatser, avslemningsålerstoder och mandelkli) från utvinning av vegetabiliska oljor:

av sojabönor ......................................         K

andra slag 23.06   Produkter av vegetabiliskt urspmng av sådana slag som användes som djurfoder, ej annorstädes nämn­da eller inbegripna

ur 23.07 Sötade fodermedel och andra beredningar av såda­na slag som användes för utfodring av djur (med undantag av hundbröd samt sådana vitamin- och mineralfodermedel som ej innehåller torrmjölk):

innehållande torrmjölk........................... ..... K

andra slag

ur 35.02   Äggalbumin

35.05   Dexlrin och dextrinklisler; löslig stärkelse och ros­
tad stärkelse; stärkelseklister  ..............         K

ur 38.12 Beredda glatt- och appreturmedel av sådana slag
som användes inom textU-, pappers- eller läderin­
dustrin eller inom liknande industrier, baserade på
stärkelse eller slärkelseprodukter (med undantag
av varor i detaljhandelsförpackningar, vägande per
styck högst 1 kg netto)........................         K

ur 38.19 Kärnbindemedel innehåUande stärkelse eUer slär­
kelseprodukter    ................................         K

ur 39.06   Stärkelse, företräd, förestrad  eUer på annat sätt

modifierad, men ej vidare bearbetad........         K

Denna lag träder i kraft den 1 aprU 1973.

6    Förslag till

Förordning om upphävande av förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen (1953: 396) om accis å fett­emulsion m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av mars 1973.


 


Prop. 1972:143                                                        10

7   Förslag till

Förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920)

Härigenom förordnas, att tuUtaxenr 17.04, 18.06, 19.01, 19.02, 19.03, 19.07, 19.08, 21.07, 35.05, 38.12, 38.19 G och 39.06 tulltaxan (1971: 920) skall ha nedan angivna lydelse.

Tulltaxenr Varuslag

17.04 Sockerkonfeklyrer, ej innehållande kakao ....     5 %

18.06 Choklad och andra livsmedelsberedningar innehåUan-
lande   kakao   ......................................     5 %

19.1          Maltextrakt............................................     fri

19.2          Beredningar av mjöl, stärkelse eUer maltextrakt, av sådana slag som användes som barnmat, för dietiskt ändamål eller för matlagningsändamål, "även med till­sats av kakao tUl mindre än 50 viktprocent:

A. produkter av tiU nr 11.05 hänförligt mjöl av potatis  5 %

B. andra slag  ....................................... . fri

19.03 Makaroner, spagetti och liknande produkter    fri

19.7          Matbröd, skeppsskorpor och andra enklare bakverk utan tillsats av socker, honung, ägg, fett, ost eller fmkt                                                        5 %

19.8          Bakverk, ej hänförliga till nr 19.07, även innehållande kakao (oavsett mängden)                  5 %

21.07 Livsmedelsberedningar, ej annorstädes nämnda eller inbegripna:

A. icke alkoholhaltiga beredningar för framställning
av drycker; konfeklyrer, ej hänförliga till annat
nummer; glass, glasspulver, glasspasta (glassmassa)

och puddingpulver...............................     5 %

B. andra slag  ........................................     fri

35.05 Dexlrin och dextrinklisler; löslig stärkelse och ros­
tad stärkelse; stärkelseklister:

A. innehållande mer än 20 % stärkelse eller stär­
kelseprodukter   ....................     100 kg    40:40

B. andra slag......................................        9 %

38.12   Beredda glatt-, appretur- och betmedel av sådana

slag som användes inom lexlU-, pappers- eUer lä­derindustrin eller inom liknande industrier:

A. glatt- och appreturmedel innehållande mer än
20 % stärkelse eller stärkelseprodukter, med un­
dantag av varor i detaljhandelsförpackningar,
vägande per styck högst 1 kg netto ..    100 kg    40: 40

B. andra slag......................................       9 %

38.19   G. kärnbindemedel innehåUande stärkelse eUer sfär-kelseprodukter:

1.  innehållande mer än 20 % stärkelse eller stär­kelseprodukter            100 kg    40:40

2.  andra     .....................................       9 %

39.06 Andra högmolekylära polymerer, konsthartser och


 


Prop. 1972:143                                                        11

TuUtaxeni' Varuslag

plaster, inbegripet alginsyra samt salter och estrar därav; linoxyn: A. obearbetade:

1.  alginsyra samt salter och estrar därav; växt­slem, företrät, förestrat eller på annat sätt modifierat     ...............................         fri

2.  stärkelse, företräd, förestrad eller på annat sätt modifierad:

a...................................... innehåUande mer än 20 %  stärkelse eUer
stärkelseprodukter.............     100 kg    40: 40

b. annan.......................................      9 %

3................................................... andra                  8 %

%

B. andra slag  .....................................    10,5

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1973.

8   Förslag till

Förordningom upphävande av förordningen (1960: 243) angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen (1960: 243) angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m. skaU upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

2   Riksdagen 1972.1 saml Nr 143


 


Prop. 1972:143                                                        12

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen statsrådet på Stockholms slott den 10 november 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND­KVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, CARLS­SON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om änd­ringar i tullagstiftningen, m. m., tiU följd av avtalen med EEC m. m., och anför.

Inledning

På förslag av chefen för handelsdepartementet har Kungl. Maj:t i prop. 1972: 135 föreslagit riksdagen att godkänna de avtal med Euro­peiska ekonomiska gemenskapen (EEC) och Europeiska kol- och stål­gemenskapen (CECA) jämte dess medlemsstater som undertecknades i Bryssel den 22 juli 1972. Genomförandel av åtagandena enligt avtalen kräver viss anpassning av den svenska tullagstiftningen.

De sakkunniga som tUlkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndi­gande den 7 juni 1972 för att göra en översyn av viss tullagstiftning m. m. har den 19 oktober 1972 avlämnat ett delbetänkande, EEC och tullagstiftningen (Ds Fi 1972: 9), med förslag tUl åtgärder på tullag­stiftningens område på grund av avtalen och de förutsedda ändringama i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssamman­slutningen (EFTA). I betänkandet behandlas också en framstäUning från generaltullstyrelsen med förslag till ändring av tuUtaxeringsförord­ningen m. m. samt en skrivelse från Sveriges industriförbund om för­handsbesked i fråga om varucertifikat. Betänkandet har remissbehand­lats och yttranden har avgetts av generaltullslyrelsen, riksskatteverket, statens livsmedelsverk, statens jordbmksnämnd, kommerskollegium, Jernkonloret, Sveriges exportråd, Sveriges grossistförbund, Sveriges in­dustriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion, Svensk in­dustriförening, Sveriges kemiska mdustrikontor. Textilrådet, Landsor­ganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation. Stats­tjänstemannens riksförbund och Svenska arbetsgivareförenmgen. Sve­riges exportråd, Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund

' Avdelningsdirektören Tore Gabrielsson, ordförande, kanslirådet Nils Börje Leuf och avdelningsdirektören Åke Skog.


 


Prop. 1972:143                                                                    13

har avgelt gemensaml yttrande efter samråd med Jernkonloret, Koope­rativa förbundet och Stockholms handelskammare.

Efter remiss har kommerskollegium vidare den 23 oktober 1972 av­lämnat yttrande med synpunkter på utformningen av råvaruprisutjäm­ningen för livsmedelsindustriprodukler m. m. på grund av avtalet mel­lan Sverige och EEC. Yttrandet har utarbetats i samarbete med general­tullstyrelsen, riksskatteverket och statens jordbruksnämnd samt efter samråd med Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges grossistförbund och Lantbrukarnas riksförbund. Till yttrandet har fogats yttranden från statens jordbruksnämnd, Lantbrukarnas riks­förbund, Sveriges kemiska industrikonlor, Sveriges industriförbund och Svenska bryggareföreningen. I kommerskollegiets yttrande har även be­handlats en framställning från italienska ambassaden rörande tullen på spagetti och en skrivelse från Sveriges marzipanfabrikers förening u. p. a. rörande uljämningsskatten på mandelmassor.

GäUande ordning samt avtalsbestämmelser, förslag och remissbehand­ling

Tullagstiftningen

Ätgärder till följd av EFTA

Enligt allmänna bestämmelser i tulltaxan (1971: 920) skall tull utgå enligt taxan för vara som införs till Sverige om annat ej föreskrivs. Undantagsbestämmelser finns huvudsakligen i tuUlaxeringsförordningen (1960: 391). Vissa av dessa bestämmelser innebär slutlig befrielse från tull. Enligt andra bestämmelser medges temporär tullfrihet, dvs. tuU-frUiet under förutsättning att varoma ålerutförs inom viss tid från in­förseln. Vidare finns regler om tullnedsättning i vissa fall för varor som reparerats eller bearbetats på annat s'ått i utlandet. Enligt förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (tullrestitutionsförordningen) med­ges dessutom i vissa fall restitution vid vamutförsel av tuU som erlagts vid införseln av material som använts vid tillverkningen av en vara.

I kungörelsen (1960:198) med anledning av Sveriges tillträde tUl den i Stockholm den 4 januari 1960 undertecknade konventionen angående uppr'ättandet av EFTA sägs att konventionen ratificerats av Sverige och att den trätt i kraft den 3 maj 1960. Konventionstexten har fogats tiU kungörelsen som bilaga.

Enligt EFTA-konventionen awecklas tullarna på industrivaror i han­deln mellan medlemsländema. Tullawecklingen slutfördes i stort sett den 31 december 1966. Fr. o. m. denna dag vägrar medlemsstatema tuUfrihet för en vara om tuUrestitution medgetts vid exporten från den medlemsstat där varan senast bearbetats. De restitutionsformer som för svensk del är oförenliga med tullfrihet i elt EFTA-land är allmän


 


Prop. 1972:143                                                                    14

industrirestitution samt i vissa faU varvsindustrirestitution och särskUd restitution. Som tullrestitution anses i EFTA också vissa former av tuU­frihet enligt tuUtaxeringsförordningen, tullbefrielse för varor som in­förs i frihamn samt återbetalning av vissa jordbruksavgifter.

Tullförmånema i EFTA tUlkommer vara som är berättigad tiU om­rådesbehandling enligt bestämmelsema i artikel 4 i konventionen. Vara anses berättigad tUl sådan behandling om den avsänts tUl importlandet från annan medlemsstat och har urspmng inom EFTA-området enligt något av följande kriterier:

a)  den har helt producerats inom området,

b)  den har producerats inom området genom bearbetning som anges i s"årskUda bearbetningslistor, eUer

c) den har producerats inom området och värdet av material som
importerats tiU området eUer "är av obesfämt urspmng och som använts
vid varans produktion överstiger inte 50 % av varans exportpris. Det sist­
nämnda kriteriet gäller dock inte för textilvaruområdet.

Bestämmelser för tillämpningen av artikeln finns i bUaga B tUl kon­ventionen. Enligt regel 8 i denna bilaga skall en beg'äran om att varor skaU anses berättigade tUl områdesbehandling styrkas med bevisning i fråga om urspmng, försändning och tullrestitution. Bevisningen kan bestå av en deklaration, som avges av producenten eller i vissa faU av exportören av varan, eller av ett certifikat, utfärdat av statUg myndig­het eller elt av staten auktoriserat organ, såsom en handelskammare.

Myndighetema i importlandet kan begära ytterligare bevisning tUl styrkande av deklaration eller certifikat. De kan också beg'åra att myn­digheterna i andra medlemsstater undersöker riktigheten av det erhåUna bevismaterialet.

Varje medlemsstat i EFTA har åtagit sig att införa bestämmelser om straff för personer som inom dess område lämnar oriktiga uppgifter i handUng avsedd att användas tiU stöd för en begäran i en annan med­lemsstat alt vara skaU anses berättigad tiU områdesbehandling. De straff som kan komma i fråga skall motsvara dem som tUlämpas då oriktiga uppgifter lämnas för tuUbehandUng av importvaror.

Genom förordnmgen (1960: 243) angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tuUtaxan m.m. har Kungl. Maj:t bemyndigats meddela sådana bestämmelser i fråga om tullar som kr'ävs för att förpliktelserna enligt EFTA-konventionen skall kunna uppfyUas. Med stöd av bemyndigandet har Kungl. Maj:t genom kim-görelsen (1960: 245) angående avvikelse i vissa faU från tuUtaxan an­passat tuUen för EFTA-varor tUl konventionens bestämmelser om högsta tuU för sådana varor. Kungörelsen har fr. o. m. den 31 december 1966, då tullawecklingen för mdustrivaior slutfördes, ersatts av kun­görelsen (1966: 721) om awUcelse från tuUtaxan på grund av EFTA-konventionen. Motsvarande bestämmelser i fråga om varor som om-


 


Prop. 1972:143                                                        15

fattos av jordbmks- och fiskregleringama finns i kungörelsen (1966: 722) om frihet med hänsyn tUl EFTA-konventionen från vissa inför­selavgifter m. m. Denna kungörelse har utfärdats på gmnd av särskUt be­myndigande av riksdagen.

När den nyss nämnda bestämmelsen i EFTA-konventionen om för­bud mot tuUrestitution trädde i kraft den 31 december 1966 bemyn­digades Kungl. Maj:t genom ändringar i 13 § tullrestitutionsförord­ningen och 16 § tuUtaxeringsförordningen att förordna om de avvikel­ser från de båda förordningarna som föranleddes av konventionsför-pliktelsema. Med stöd härav har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen (1966: 719) om tuUrestitution i faU som avses i EFTA-konventionen. I fråga om varor som omfattas av jordbmks- och fiskregleringarna har motsvarande bestämmelser tagits in i den nämnda kungörelsen om frihet med hänsyn tUl EFTA-konventionen från vissa införselav-gifter.

Föreskrifter om bevisning om exportvaras urspmng och om kon­troll av sådan bevisning finns i kungörelsen (1966: 671) om bevis för vinnande av områdesbehandling enligt konventionen angående upp­rättande av EFTA.

Föreskrifter om bevisningen vid import finns i kungörelsen om av­vikelse från tuUtaxan på grund av EFTA-konventionen.

GeneraltuUstyrelsen har hand om den skriftväxling med myndig­hetema i övriga EFTA-länder som behövs för kontrollen av ursprungs­bevisning för importvaror.

EnUgt lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungs-deklaration m. m. (ändrad senast 1966: 638) döms den tUl böter eller fängelse i högst ett år som uppsåtligen lämnat oriklig uppgift i hand­ling, som hos myndighet inom eller utom landet eller hos auktoriserad handelskammare åberopas tUl bevis för vinnande av områdesbehand­ling. För påföljd skall uppgiften ha varit ägnad att leda tUl frihet från tull eUer annan avgift eller tUl alt för låg tull eller avgift tas ut vid in­försel av vara till annan stat inom EFTA-området. Den som tUIhanda-hållit den åberopade handlingen med vetskap om att den innehöll orik­tig uppgift döms också. Är brottet grovt döms till fängelse i högst två år. Lämnas den oriktiga uppgiften av grov oaktsamhet är straffet böter. För ringa brott döms ej till straff. Straffsatserna står i överensstäm­melse med vad som gäller enligt lagen (1960: 418) om straff för varu­smuggling (vamsmugglingslagen). Förverkandepåföljd, som normalt inträder vid vamsmuggling, har emellertid inte föreskrivits för brotten enligt 1962 års lag.

Avtalen med EEC och CECA

Kungl. Maj:t har, som inledningsvis nämnts, nyligen föreslagit riks­dagen alt godkänna Sveriges avtal med EEC och CECA (prop. 1972:


 


Prop. 1972:143                                                                    16

135). I propositionen ges en utförlig redogörelse för avtalen som f. ö. har fogats till statsrådsprotokollet som bilaga. Här lämnas därför en­dast en kort redogörelse för vissa delar av avtalens innehåll som bak­grund liU de förslag om ålgärder på luUagsliftningens område med an­ledning av avtalen jag nu avser att lägga fram.

EEC-avtalet innehåller regler för handeln med varor hänförUga till 25—99 kap. tulltaxan med vissa undantag samt elt fåtal varor ur andra kapitel. CECA-avlalel behandlar endast mahn, kol och koks saml jäm och stål. I fråga om bestämmelser på tuUområdet bl. a. vad avser urspmngsregler hänvisar CECA-avtalel tUl EEC-avtalet.

Avtalen skaU träda i kraft den 1 januari 1973. Med början den 1 april skall Sverige successivt avveckla tullarna på varor med ursprung i EEC. Samtidigt skall EEC börja sin avveckling av tuUarna på varor med ursprung i Sverige. För huvuddelen av de varor, som berörs av avtalen, skall tullarna avtrappas med 20 % den 1 aprU 1973 och med 20 % den 1 januari vart och ett av åren 1974—1976. Helt avvecklade skall tullarna vara den 1 juli 1977. Avtrappningen utgår från bastullen, varmed förstås den tuU som faktiskt tiirämpades den 1 januari 1972 eller, beträffande livsmedelsindustriprodukler, den tull som anges i protokoll 2 till EEC-avtalet.

För vissa varor inom stålområdet gäller längre tid för tullaweck­lingen vid import till Sverige.

Enligt tUl avtalen knutna skriftv'äxlingar skall Sverige vidare en­sidigt medge EEC vissa tullförmåner bl. a. i fråga om fisk och fisk­produkter, frukt, grönsaker och andra trädgårdsprodukter samt vin.

Reglerna om tullaweckling skaU, till skUlnad från vad som gäller enligt EFTA-konventionen, tillämpas även på fiskala tullar. De avtals­slutande parterna får emellertid ersätta en fiskal tull eller det fiskala elementet i en tull med intem avgift.

EnUgt avtalen har parterna i vissa situationer möjUghet atl vidta skyddsåtgärder. Sådana åtgärder kan tUlgripas bl. a. om motparten gör sig skyldig till avtalsbrott, om konkurrensreglerna åsidosätts eller om importen av en vara på grund av tuUnedsättningen ökar så att aUvarlig skada hotar unportlandets näringsliv. Skyddsåtgärder får också vidtas av andra anledningar, såsom vid aUvarliga störningar inom en sektor av närmgslivet eller inom en region, vid betalningsbalanssvårigheter samt om CECA-avlalels prisregler överträds. Mot dumping får avtals­parterna vidta ändamålsenliga åtgärder i överensstämmelse med be­stämmelsema i avtalet om tillämpnmg av artikel VI i aUmänna lull-och handelsavtalet (GATT). I de nämnda fallen blir det i första hand fråga om att återinföra tull enligt tulltaxan. Även andra åtgärder kan dock komma i fråga, t. ex. införande av en särskild utjämningsavgift. Då tuUawecklingen fortskridit så längt att endast 40 % av bastullen på en vara återstår (dvs. för de flesta varor den 1 januari 1975) får


 


Prop. 1972:143                                                        17

restitution eller tuUbefrielse inte medges i fråga om material från tredje land som använts för tillverkning av en vara, som skall införas i annat land med anspråk på förmånsbehandling enligt avtalen. Dessa bestäm­melser gäller dock inte livsmedelsinduslriprodukter.

För att en vara skall medges förmånsbehandling vid import fordras att den har ursprung i exportiandet i enlighet med de ursprungsregler som finns intagna i protokoll 3 tUl EEC-avtalet. Dessa regler skiljer sig i vissa väsentliga avseenden från vad som gäller i EFTA. Någon generell motsvarighet till EFTA:s 5O-procentregel finns sålunda inle. Huvud­regeln är enligt artikel 1 alt en vara anses ha ursprung inom området om den helt framställts där eller om den framställts där av unporterat material som är hänförligt till annat tuUtaxenummer än den färdiga varan. Härutöver gäller för vissa varor som intagits i en särskild bearbetningslisla A kompletterande krav som också måsle vara upp­fyllda för all dessa varor skall få urspmngskaraklär. För vissa andra varor som intagits i en bearbetningslista B är där angivna bearbet­ningar ursprungskvalificerande även om nummerväxling inte ägt rum. Enligt artikel 2 lill protokollet gäller vidare, att EFTA-länderna, om de för sin handel sinsemellan lillämpar ursprungsregler som är identiska med EEC-reglerna, under vissa förutsättningar får lägga samman till­verkningsprocesser som äger rum i flera led i olika länder. Genom s. k. kumulation får de då tillgodoräkna sig urspmngsstatus för den färdiga varan. Protokollet innehåller också vissa bestämmelser om hur tullfri­heten under övergångstiden skall bibehållas i handeln med Danmark och Storbritannien.

En varas ursprung skall styrkas med bevis (varucertifikat) som ut­färdas av tullmyndighet i exportiandet enligt reglema i prolokoll 3 till EEC-avtalet. Certifikat skall utfärdas efter skriftlig ansökan på blankett enligt i protokollet föreskrivet formulär.

I protokollels artikel 16 anges att EEC:s medlemstater och Sverige skall lämna varandra ömsesidigt bistånd genom sina tullmyndigheter för kontroll av äktheten och rikligheten av varucertifikalen.

Påföljd skall enligt protokollets artikel 17 drabba var och en som upp­ rättar eller låter upprätta handling innehållande oriktiga uppgifter i syfte att erhålla varucertifikat som möjliggör för vara att komma i åt­njutande av förmånsbehandling.

EEC- och CECA-avtalen medger i princip fortsatt frihandel inom EFTA. 1 avtalen föreskrivs sålunda (artikel 17 i EEC-avtalet och ar­tikel 13 i CECA-avlalet) atl avtalsbesfämmelserna inle skall hindra ländema från alt bibehålla eller upprätta bl. a, frihandelsområden om dessa inte påverkar villkoren för handeln med EEC, särskilt i fråga om ursprungsreglerna. För dessa har som jag förut nämnt förutsatts iden­titet mellan de bestämmelser som skaU tUlämpas gentemot EEC och EFTA-länderna. Eftersom de nya ursprungsreglema på vissa punkter


 


Prop. 1972:143                                                                    18

är str'ängare än de som hittiUs tUlämpats inom EFTA riskeras h'årigenom för vissa varor möjligheten till förmånsbehandling.

I handeln mellan Sverige och de länder som lämnar EFTA för att bU medlemmar i EEC (Danmark och Storbritannien) skaU EEC-avtalet tiUämpas. Den tuUfrihet som uppnåtts i EFTA får emellertid bibehåUas under övergångstiden i vamutbytet med dessa länder för sådana varor som omfattas av avtalet med EEC. För övriga varor gäller tullfriheten endast intUl utgången av år 1973, varefler tullama stegvis återinförs.

Inom EFTA pågår f. n. överläggnmgar om regler för den framtida handeln mellan de kvarvarande EFTA-1'åndema samt om möjligheten av fortsatt användning av EFTA-reglerna under en övergångstid jäm­sides med de nya reglerna. Vidare söker man åstadkomma ett gemen­samt förslag till urspmngsregler för varor som är tillverkade av be­ståndsdelar med ursprung i flera EEC- och EFTA-länder men som under övergångstiden kan komma att förlora möjligheten tUl tullfrihet. Detla förslag skall bli föremål för förhandlingar med EEC.

EFTA-ländema kommer ocksä i det inbördes handelsutbytet att gå över tUl den form för urspmngsbevisning som skall användas enligt avtalen med EEC. Möjligen bUr dock den nu gällande ordningen för sådan bevisning tillåten under en övergångstid.

De sakkunnigas förslag

I det i inledningen näranda betänkandet (Ds Fi 1972: 9) framhålls att EEC- och CECA-avtalen samt EFTA-konventionen kommer att be­röra huvuddelen av Sveriges import och export. Övergången till de nya ulrikeshandelsviUkoren i fråga om EEC och EFTA innebär en omställning för näringslivet och myndighetema. De besfämmelser, som utfärdas för avtalens tUlämpning, blir av stor belydelse. De sak­kunniga anser därför att bestämmelserna bör ges en fast anknytning tiU övrig tullagstiftning och redan från början ulformas så att de utan stora ändringar kan tas in i den nya tullagstiftning, som avses bli resul­tatet av de sakkunnigas fortsatta arbete.

EEC- och CECA-avtalen samt EFTA-konventionen förutsätter att tullmyndighetema kan

1.   medge tullnedsättning eller tullfrihet vid import av varor som är berättigade härtUl

2.   tUlse att tullrestitution eller motsvarande former av tullfrihet mte kommer i fråga för varor som exporteras med anspråk på förmånsbe­handling i importlandet, samt

3.   utfärda eller påteckna vamcertifikat för varor som skall exporte­ras från Sverige med anspråk på förmånsbehandling i importlandet.

Vidare fömtsätts i avtalen att den som lämnar oriktig uppgift i syfte att få varucertifikat skaU kunna ådömas straff.


 


Prop. 1972:143                                                        19

För att förpUktelsema enligt EEC- och CECA-avtalen skall kunna uppfyllas fordras sålunda att awikelser görs från tuUtaxan, tuUtaxe­ringsförordningen och tullrestitutionsförordningen på i princip samma sätt som nu sker på gmnd av EFTA-konventionen. Del behövs också föreskrifter om gmndema för förmånsbehandling samt om utfärdande av vamcertifikat som kan godtas som underlag för förmånsbehandlmg i andra länder.

Vidare bör övervägas om avgift skaU tas ut för tullmyndighetemas arbete med att utfärda eller påteckna varucertifikat. Avtalets föreskrift om straff för den som lämnar oriklig uppgift i syfte att få vamcerti­fikat bör också beaktas liksom även frågan om avtalets skyddsklausuler påkaUar justering av nu gällande lagstiftning om särskild tullavgift och antidumpingtuU.

De föreskrifter om awikelser från gällande tullagstiftning, vUka be­hövts för tillämpning av EFTA-konventionen, har utfärdats av Ktmgl. Maj:t med stöd av riksdagsfullmakter. Den ordningen bör enligt de sakkuimigas uppfattning tUlämpas även då det gäUer att anpassa lag-stiftnmgen till EEC- och CECA-avtalen. Kungl. Maj:t bör därför bemyn­digas att förordna om awikelser från tulltaxan, tuUtaxeringsförordning­en och tullrestitutionsförordningen även på grund av dessa avtal. FuU-makterna föreslås bli utformade så att de även omfattar vad som gäller på gmnd av EFTA-konventionen.

Till de sakkunniga har som nämnts överlämnats en skrivelse från generaltuUstyrelsen med förslag tiU ändring av bl. a. 16 § tuUtaxerings­förordningen och 13 § tullrestitutionsförordningen. Styrelsen föreslår att Kungl. Maj:t bemyndigas att föreskriva om awikelser från besfåm-melsema i förordnuigarna på grund av avtal med främmande stat eller sammanslutning av stater. Till gmnd för förslaget ligger uppenbarligen överväganden av samma art som de sakkunniga gjort i frågan. De be­myndiganden som styrelsen föreslår har dock betydligt större räckvidd än vad som enligt de sakkunnigas mening nu behövs.

De sakkunniga kommer sedermera i enlighet med sitt uppdrag alt lägga fram förslag tiU en förordnmg i vUken de materieUa bestämmel­serna i bl. a. tulltaxerings- och tullrestitutionsförordningarna samman­förs i en gemensam författning. De nu ifrågavarande fullmakterna i de båda förordningarna kommer då att ersättas av en enda. De sakkunniga finner det naturligt att alla bestämmelser om awikelser från tulltaxan tas in i tuUtaxeringsförordningen om inte särskilda skäl motiverar nå­got annat. Några sådana skäl har inte framkommit då det gäller bemyn­diganden för Kungl. Maj:t att förordna om avvikelse från tulltaxan på gmnd av EEC- och CECA-avtalen samt EFTA-konventionen.

De sakkunniga är inte nu beredda att föreslå fullmakter med så ge­nerell utformning som generaltullstyrelsen föreslagit. Frågan kommer emellertid att ägnas ytterligare uppmärksamhet i det kommande arbetet.


 


Prop. 1972:143                                                        20

De sakkunniga förordar

dels att 16 § första stycket tuUtaxeringsförordningen ändras så att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om avvikelser från förordningen och tuUtaxan på grund av Sveriges avtal med EEC och CECA samt EFTA-konventionen.

dels att 13 § försia stycket tullrestitutionsförordningen ändras så att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om awikelser från förordningen på grund av Sveriges avtal med EEC och CECA samt EFTA-konventio­nen.

Dessa fullmakter bör enligt de sakkunnigas uppfattning också om­fatta de särskilda förmåner som Sverige utiovat i fråga om bl. a. fisk-och Irädgårdsprodukter.

Den på grund av EFTA-konventionen utfärdade förordningen om rätt för Konungen atl i vissa fall förordna om avvikelse från tull­taxan m. m. innehåller också bestämmelser om s"arskUd tullavgift. Något förordnande om sådan särskUd tullavgift är inte f. n. i kraft. Om Kungl. Maj:t i framtiden skulle finna skäl utnyttja rätten att förordna om sådan avgift förutsätter de sakkunniga att förordnandet inte kommer att strida mot bestämmelserna i avtal som godkänts av riksdagen. Föreskriften kan därför enligt deras uppfattning utgå. Kungl. Maj:t får enligt förordningen vidare fastställa de föreskrifter som vid tillämpningen av förordnandet behövs för att bestämma varas ur­sprung, meddela lullrestitution eller eljest pröva om och i vUken om­fattning tull skall erläggas. Kungl. Maj:ts rätt att meddela tillämpnings-föreskrifler till förordningen har alltså begränsats till att avse endast de tre nämnda områdena. Om fullmakten att förordna om avvikelse från tulltaxan tas in i tuUlaxeringsförordningen i enlighet med de sakkunni­gas förslag, följer därmed, menar de sakkunniga, rätt för Kungl. Maj:t att också meddela tillämpningsföreskrifter enligt 16 § andra stycket för­ordningen. Eftersom fullmakten är knuten tUl vad som följer av inter­nationella avtal kan rätten att meddela tillämpningsföreskrifter åbero­pas för sådana föreskrifter som överensstämmer med eller itmeb"är tolk­ning av avtalens bestämmelser och som ligger inom de områden full­makten avser. Någon annan begränsning av rätten att meddela tillämp­ningsföreskrifter är enligt de sakkunnigas uppfattning inte påkallad.

Om bemyndigandena för Kungl. Maj:t att förordna om awikelser från tulltaxan och från tulltaxerings- och tullrestitutionsförordning­arna utformas på det sätt de sakkunniga förordat, anser dessa att förordningen om rätt för Konungen att i vissa fall förordna om av­vikelse från tulltaxan m. m. kan upphävas.

Som en följd av EEC-avtalet kommer i vissa fall tullar som avveck­lats enligt EFTA-konventionen successivt att återinföras i handeln med Danmark och StorbrUannien. Enligt de sakkunnigas förslag blir Kungl. Maj;ts rätt att medge avvikelse från tulltaxan begränsad lill vad som


 


Prop. 1972:143                                                  21

följer av avtalen jämte skriftväxlingar och konventionen. Tullupptrapp-ningen torde därför inte påkalla någon riksdagens åtgärd vad g'åller tullagstiftningen.

De skyddsåtgärder som kan komma i fråga till följd av skydds­klausuler och konkurrensregler i avtalen är bl. a. återinförande av tull och uttagande av s'ärskild utjämningsavgift. Det torde få förutsättas att utjämningsavgiften inte kan sättas högre än tullbeloppet. De avsedda åtgärderna torde därför enklast kunna vidtas genom att Kungl. Maj:t föreskriver att tullförmånen enligt avtalet tillfälligt helt eller delvis upp­hör att gälla för visst varuslag vid import från EEC eller EFTA-land.

De åtgärder som enligt avtalen kan vidtas mol dumping skall stå i överensstämmelse med bestämmelserna i överenskommelsen om tUl-lämpning av artikel VI i GATT, den s. k. antidumpingkoden. En redo­görelse för kodens bestämmelser har lämnats i prop. 1967: 150. Enligt förordningen (1969:274) om antidumping- och utjämningstull kan Kungl. Maj:t förordna alt sådan tull skall las ul för vara som införs från utlandet. EEC- och CECA-avtalens antidumpingregler påkallar enligt de sakkunnigas mening inte nu några lagstiftningsåtgärder.

De övriga skyddsåtgärder som kan vidtas enligt avtalen anses ligga utanför tullagstiftningens område.

EEC:s tullawecklingsregler skall tillämpas även på fiskala tullar. Sverige har i förhandlingarna anmält tullen på grädd- och mjölklik-nande feltemulsioner (ur tulltaxenr 21.07) som fiskal tull. Tullen på importerad sådan fettemulsion har avpassats med hänsyn lill den accis som fas ut på motsvarande inhemska produkter enligt förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m.m. Enligt avtalel kan en fiskal tull ersättas med intern avgift. Detta kan enligt de sakkunniga i fråga om fettemulsionerna ske antingen genom att dessa beläggs med avgift vid tUlverkning inom landet och vid import enligt förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område, eller genom alt förordningen om accis å fettemulsion ändras till att gälla även vid import. Oavsett vilkel alternativ som väljs bör tullfrihet för fettemulsionerna föreskrivas i tulltaxan.

Reglerna i fråga om fettemulsionerna hör i materiellt hänseende närmast samman med jordbruksregleringen och de sakkunniga föreslår därför alt ändringen genomförs enligt det försia altemativel.

I den tUl EEC-avtalets protokoll 2 hörande vamlistan som skall till-lämpas vid import lill Sverige har också lagits upp vissa msdrycker, nämligen starköl, vermul och annat vin av färska druvor, smaksatt med aromatiska extrakter samt vissa sprilhaltiga drycker innehåUande ägg, äggula eller socker. I artikel 3 i protokollet sägs att protokollets bestämmelser skall tillämpas även på sprilhaltiga drycker hänförliga till tulltaxenr 22.09 C i EEC:s tulltaxa. I den svenska tulltaxan mot­svarar detta nr 22.09 A och B utom den i B upptagna odenalurerade


 


Prop. 1972:143                                                        22

spriten. VUlkoren för tullsänkningarna på dessa varor skaU bestämmas av den blandade kommitté som skaU upprättas enUgt avtalet.

De sakkunniga föreslår att frågan om ändring av tullar för rusdrycker som införs av resande eUer som gåva får anstå tUl dess närmare klarhet vunnits om i vUken utsträckning rusdrycker skaU innefattas i förmånsbe­handlingen.

EEC-avtalet innehåller föreskrifter om varucertifikatens utformning och om rätten att trycka blanketter för sådana certifUcat. De sakkun­niga förordar att generaltuUstyrelsen efter Kungl. Maj:ts bemyndigan­de får utfärda föreskrifter härom.

De sakkunniga förordar också att tuUmyndighelema i Sverige liksom fallet torde bU utomlands skall utfärda och verifiera vamcertifikat utan avgift.

1 den inledningsvis n"ämnda skrivelsen den 25 september 1972 från Sveriges industriförbund, vilken överlämnats till de sakkunniga, anförs bl. a. att det för företagen är av största vikt att de snarast möjligt och senast innan de ålar sig att förse leveranser med underleverantörsbevis eUer varucertifikat kan få besked från svenska myndigheter om hur dessa för sin del avser att tolka eller tUlämpa bestämmelsema om varors ur­spmng.

Det torde enligt de sakkunnigas mening få anses naturligt att tull­myndigheterna på begäran lämnar allmänheten råd och anvisningar i frågor om hur ursprungsreglema skall tolkas. Det bör emellertid an­märkas att, om förfrågan avser reglemas tUlämpning på en enskild vara, svar i många fall inte kan lämnas utan tUlgång tUl noggranna upp­gifter om bl. a. beskaffenhet och värde av det material som använts vid varans tUlverkning.

Det bör vidare konstateras att ett sådant besked kan avse endast hu­mvida varucertifikat kommer alt utfärdas men inte om förmånsbe­handling kommer att medges i importlandet.

Tolkningen av EEC-avtalets ursprungsregler kan i många fall bli för­enad med svårigheter. Det får bedömas som angeläget för tillverkare av exportvaror och av halvfabrikat till exportvaror att redan vid plane­ringen av inköpen kunna få ett auktoritativt uttalande om hur den fär­diga varan kommer att bedömas om ett visst inköpsalternativ väljs.

De sakkunniga finner mot denna bakgmnd att en möjlighet bör till­skapas för allmänheten att erhåUa besked huruvida varucertifikat kom­mer att utfärdas för viss vara vid utförsel tUl EEC eller EFTA-land. De sakkunniga föreslår, att närmare föreskrifter h'ärom utarbetas.

EEC:s medlemsstater och Sverige skall lämna varandra ömsesidigt bistånd genom sina tullmyndigheter för kontroll av 'äktheten och riktig­heten av varacertifUcaten. Då det gäller certifUcat som utfärdats i Sve­rige kan denna föreskrift påkalla kontroU av bokföring m. m. hos den som begärt certifikatet och hos den som levererat varor till honom för


 


Prop. 1972:143                                                                    23

att användas som material vid tiUverkning av exportvaran som certifi­katet avser.

Om det förslag tUl tuUag m. m. genomförs som nyligen lagts fram för riksdagen (prop. 1972:110) kommer Kungl. Maj:ts föreskrifter om bl. a. vamcertifikat vid utförsel att kunna betraktas som ett utflöde av be­myndigandet (23 § tiUlagsförslaget) för Kungl. Maj:t att meddela yt­terligare föreskrifter om förfarandet vid utförsel m. m. Erforderlig bok-föruigskontroll m. m. kan då ske enligt föreskriftema i 35 § lagförsla­get.

För tiden fram tUl den dag då tullagen sätts i kraft anses bestäm­melser om sådan kontroll lämpligen kunna utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd av fullmakt från riksdagen och de sakkunniga förordar att en sådan fullmakt begärs.

Som framgått av redogörelsen för avtalen kommer bevisningen om varas urspmng i handeln med både EEC och EFTA-ländema att få ske enligt det förfarande som föreskrivs i avtalen med EEC. De upp­gifter, som skall styrka att varan har sådant ursprung att den bör för-månsbehandlas i utlandet, skall då lämnas till svensk tullmyndighet i en ansökan om varucertifikat. Om någon uppsåtiigen eller av grov oakt­samhet lämnar oriktiga uppgifter i ansökningen får gärningen anses fuUbordad då ansökningen lämnats. De sakkunniga har på grund härav övervägt om straff för sådan gäming kan inrymmas i någon lag med mera generell räckvidd än den förat nämnda, i anledning av EFTA-konventionen tillkonma lagen (1962:120) om straff i vissa faU för oriktig ursprungsdeklaration m. m.

15 kap. 10 § brottsbalken stadgar straff (böter eller fängelse i högst sex månader) för den som i skriftlig utsaga, som jämlikt lag eller för­fattning avges under edUg förpUktelse eUer på heder och samvete eUer annan dylik försäkran, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen. Om åtgärden innebär fara i bevishänseende inträder ansvar för osann försäkran. Detta lagrum torde emeUertid enligt de sakkunnigas upp­fattning inte kunna tillämpas i här avsedda fall på gmnd av att ansö­kan om vamcertifUcat skaU göras på en i EEC-avtalet faststäUd blankett utan sådan försäkran som avses i lagrummet.

Med vamsmuggling förstås enUgt 1 § vamsmugglmgslagen (1960: 418) bl. a. att någon medelst vUseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtiigen föranleder att tull eUer annan alhnän avgift undan­dras statsverket eUer att gods in- eUer utförs i strid mot förbud. EnUgt 4 § skaU som vamsmuggling anses om någon uppsåtiigen vidtar vissa andra angivna åtgärder, t. ex. medelst vUseledande förmår tiUståndsgi-vande myndighet att medge in- eUer utförsel av gods och därigenom föranleder att godset in- eller utförs i strid mot förbud. Genom ändring i vamsmugglingslagen kunde det på liknande sätt bli ansett som vara­smuggling om någon uppsåtUgen upprättade eUer lät upprätta handling


 


Prop. 1972:143                                                                    24

innehållande oriktiga uppgifter och handlingen föranledde svensk myn­dighet att utfärda varucertifikat som möjliggör för vara att komma i åtnjutande av förmånsbehandling vid införsel lUl EEC eller EFTA-land. I så fall skulle straff för sådan gärning som förövats av grov oaktsam­het utdömas enligt 5 § varusmugglingslagen.

Även om bestämmelser av sådan innebörd skulle tas in i varusmugg­lingslagen bör inte heller i fortsättningen exportvara förklaras för­verkad endast på grund av att oriktig uppgift lämnats om dess ur­sprung. 19g lagen skulle därför böra föreskrivas om undantag från sådan påföljd i de nu avsedda fallen.

1 proposition med förslag tUl lullag m. m. förordas bl. a. att varu­smugglingslagen inom en nära framtid görs lUl föremål för översyn. Enligt vad de sakkunniga erfarit kan bestämmelserna om ursprungs­bevisningen i EEC-avtalet möjligen komma alt mjukas upp i fråga om postförsändelser, så atl en av exportören upprättad handling, som åtföljer försändelsens adresskort, blir tillräcklig som bevisning vid im­porten. Om detla bevisförfarande kommer till stånd bör även den kun­na straffas som lämnar oriktiga uppgifter i sådan bevisning. Mot denna bakgrund föreslår de sakkunniga att föreskrifter om straff för lämnan­de av oriktiga uppgifter i syfte att erhålla vamcertifikat på gmnd av de nya eller reviderade avtalstexterna las in i 1962 års lag, som så­lunda tills vidare får fortsätta att gälla. .

De sakkunniga framhåller avslutningsvis att samarbetet med EEC och inom EFTA föruts"ätter att avtalen tolkas på samma sätt i alla de avlalsslutande länderna. Detta kräver att lillämpningsbestämmelserna i de olika länderna ges samma materiella innehåll. De avtalsbestämmelser som är av centralt innehåll torde böra återges i den författning Kungl. Maj:t med slöd av riksdagens bemyndiganden utfärdar om tUlämpningen av avtalen. I denna bör emellertid också tas in övriga avtalsbestämmel­ser som är av betydelse vid in- och utförsel av varor. Dessa bestämmel­ser återfinns i protokoll 3 tiU EEC-avtalet och i det reviderade annex B till EFTA-konventionen. Dessa delar av avlalskomplexen bör enligt de sakkunnigas mening fogas lill författningen som bilagor.

Remissbehandlingen

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran av remissinstanserna. Beträffande bemyndigandena för Kungl. Maj:t att medge avvikelser från tulltaxan och tullrestitutionsför­ordningen framhålles i det gemensamma yttrandet från exportrådet, gros­sistförbundet och industriförbundet, att den preciserade formulering de sakkunniga föreslagit genom att anknyta dessa till avtalen med EEC och EFTA är helt riklig i förhållande tUl det mer vidsträckta förslaget från generaltullslyrelsen. Organisationerna menar dock att bemyndigan­dena även skall avse ändringar i avtalsregleringen som kan framkomma


 


Prop. 1972:143                                                        25

genom beslut i förvaltningsorganet. Koininerskollegiuin framhåller, att fullmakterna bör vara så fullständiga som möjligt och utsträckas att även omfatta åtagandena i fråga om fisk och Irädgårdsprodukter, och därvid också läcka en utvidgning av dessa till EFTA. Även övergångs­bestämmelser som avser förhåUandet lill Danmark och Storbritannien bör täckas av fullmakter. Kollegiet påpekar vidare att möjlighet bör ges Kungl. Maj:t att liksom i fråga om EFTA medge länderna i EEC och CECA ytteriigare tullförmåner. SlutUgen skall bemyndigandena enligt kollegiets mening även omfatta ett återinförande av tull hell eller delvis om detta erfordras vid tillämpningen av avtalens skyddsklausuler eller regler om konkurrensförhållandena. Även general t ullstyrelsen erinrar om att bemyndigandena bör omfatta åtgärderna angående fisk- och trädgårdsprodukter.

I fråga om förslaget till straffbestämmelser för oriktiga ur­sprungsdeklarationer framhåller exportrådet in. fl. att de krångliga ur-spmngsreglerna i avtalet med EEC bör tas i beaktande vid utdömandet av straff för oriktiga uppgifter i ansökningar om varucertifikat. Orga­nisationema ansluter sig vidare liU förslaget alt exportvarorna inte bör förklaras förverkade endast på grund av atl oriktig uppgift lämnats om deras ursprung. Generaltullstyrelsen anser att straff skaU kunna utdö­mas också för oriktiga uppgifter från underleverantörer.

De remissinstanser som behandlat de sakkunnigas förslag om för­handsbesked i ursprungsfrågor i samband med utfärdandet av varucerti­fikat är i princip positiva till förslaget. Exportrådet och andra remissin­stanser anser att det bör undersökas, vilken kapacitet tullmyndigheterna kan erbjuda när det gäller att avge förhandsbesked. Enligt Stockholms handelskammare bör ett system införas varigenom förhandsbesked kan lämnas utan väntetid. Del i belänkandet angivna förbehållet att för­handsbesked endast kan avse huruvida varucertifikat kommer att utfär­das men ej om förmånsbehandling kommer att medges i importiandet anser textilrådet avseväri begränsa värdet av förhandsbeskedet. Remiss­instanserna förordar också förslaget att varucertifikalen skall utfärdas utan expeditionsavgift.

De sakkunnigas förslag om all ersätta accisen på tillverkning för för­säljning av grädd- och mjölkliknande feltemulsioner med avgift enligt förordningen om prisreglering på jordbrukets område har till­styrkts av jordbruksnämnden samt exportrådet m. fl. Riksskatteverket föreslår att även avgiften för tUlverkning av fettemulsion för egen för­bmkning ges samma behandlmg.

Med anledning av tUlämpningen av Sveriges avtal med CECA anför kommerskollegium följande.

De jäm- och stålprodukter inom 73 kap. tulltaxan, som omfattas av CECA och för vilka alltså prisregler gäller, finns förtecknade i detta av­tal. Varubeskrivningen är emeUertid baserad på CECA:s nomenklatur.


 


Prop.1972:143                                                         26

vUken ej överensslämmer med den svenska tulltaxans uppdelningar. Det­la kan skapa definitionsproblem. Det vore därför mest praktiskt att i svenska taxan införa CECA:s nomenklatur. Detla skulle också kunna ge underlag för en bättre statistisk samstämmighet. En sådan samstämmig­het skulle bl. a. kunna underlätta framtida diskussioner rörande de s. k. indikativa taken för specialstål. Kollegiet vill därför hemställa alt en särskild ulredning görs om möjligheten att på detla område anpassa den svenska nomenklaturen tUl gemenskapens. Dessa ändringar kan även komma alt föranleda smärre justeringar i kungalaxan. Redan nu bör tUl­ses att fullmakterna kan omfatta även sådan sm'årre justeringar.

Råvaruprisutiämningen

Avtalsbestämmelser

Enligt förordningen (1960: 258) om uljämningsskatt å vissa varor skall sådan skatt erläggas för vissa Uvsmedelsindustriprodukler som tUl­verkas i Sverige eller införs tiU landet. Utjämningsskatt utgår på choklad och konfektyrvaror, wafers och biscuits, fondantmassor och mandel­massa samt mellanöl och starköl.

Utjämningsskatten har tUl syfte att täcka kostnaderna för den pris-utj"ämning beträffande vissa Uvsmedelsindustriprodukler som tillkommit för att underlätta tullawecklingen inom EFTA. Genom prisutjämnings-förfarandet får den svenska livsmedelsindustrin tUlgång tUl råvaror tUl världsmarknadspris för sin tillverkning. Fömtom för de nämnda utjäm-ningsskattebelagda varorna förekommer prisutjämning i annan form bl. a. för såser och soppor, fiskkonserver och vissa produkter av stär­kelse.

Protokoll 2 till avtalet med EEC omfattar vissa produkter under 1— 24 kap. tulltaxan samt vissa varor i 29, 35, 38 och 39 kap. tulltaxan vid vilkas tillverkning jordbruksråvaror används. De varor som proto­koUet avser är desamma både för EEC och Sverige med undantag av jäst för bakning, som ingår i EEC:s men inte i Sveriges åtaganden.

Som framgår av protokollet skall för dessa varor tull eller del av tull som, enligt vad som anges för varje vara, utgör manufaklureringsskydd awecklas enligt samma tidtabell som skall tillämpas i fråga om andra industrivaror. Enligt artikel 1 i protokollet skall bestämmelserna i av­talet inte utgöra något hinder mot åtgärder som avser atl ta hänsyn till prisskUlnader på jordbraksråvaror som ingår i de varor protokoUet om­fattar. Det är sålunda tUlåtet att vid import ta ut en rörlig avgift eller en schablontuU eUer att tUlämpa interna prisutjämningsåtgärder av den typ som förekommer i Sverige, samt att vidta åtgärder i prisutjämnande syfte vid export.

I listan över EEC:s åtaganden anges för varje vara vUken metod för prisutj"ämning som kommer att tUlämpas. Närmare regler för prisutjäm­ning genom rörliga importavgifter har intagits i  EEC-förordningen


 


Prop. 1972:143                                                        27

1059/69. Vid import tUl de nya medlemsländerna i EEC, Danmark och Storbritannien, kommer rörliga importavgifter för de varor där sådana är tillämpliga att börja tas ul från den 1 februari 1973. När schablon-tuUar skall tillämpas, vilket bl. a. är fallet i fråga om öl, såser och sop­por och andra varor som varit tullfria inom EFTA, kommer dessa att införas stegvis med början den 1 januari 1974.

För Sveriges del har i vamlistan för flertalet varor preliminärt gjorts en reservation för möjligheten att tillämpa prisutjämningsförfarande och vUken metod som i varje enskilt fall skall användas. I listan har också angetts vilken tullsats som skall anses motsvara manufakturerings-skyddet och sålunda bli föremål för avveckling vid import från EEC. För flertalet varor som nu är tullbelagda och där tullen innefattar både manufaklureringsskydd och råvaruprisutjämning har denna tullsats satts till 5 % av värdet, dvs. samma tullsats som tillämpas vid import från utomstående länder i fråga om flertalet varor av här avsett slag som är föremål för frihandel inom EFTA.

Bland de livsmedelsindustrivaror som omfattas av avtalet med EEC är några inle nu tullfria vid import från EFTA-länder. Delta gäller bl. a. viss glass, vissa potatisberedningar, makaroner, knäckebröd och annal matbröd, andra bakverk och vissa andra Uvsmedelsberedningar. Inom EFTA pågår f. n. förhandlingar om att utsträcka åtagandena för dessa varor även till de kvarvarande EFTA-länderna. EFTA-frihandeln omfattar emellertid också etl antal varor som inte ingår i åtagandena gentemot EEC. För dessa varor bibehålls EFTA-frihandeln medan tullen stegvis återinförs på tullbelagda varor i handeln med Danmark och Storbritannien.

Kommerskollegiets förslag

I det yttrande som koininerskollegiuin avlämnat med anledning av EEC-avtalets protokoU 2 framläggs förslag till prisutjämningsåtgärder för de varor där sådana anses erforderliga. Förslagen har bilrätts av de myndigheter och organisationer som deltagit vid utarbetandet av ytt­randet, utom på etl fåtal punkter som närmare skall beröras i det föl­jande.

I yttrandet framhålls inledningsvis, att den valfrihet beträffande pris-utjämningsmetod som EEC-avtalet medger begränsas av andra interna­tionella åtaganden. EFTA-konventionen medger sålunda f. n. endast in­terna åtgärder för att kompensera råvaruprisskillnader, medan extema åtgärder såsom rörliga importavgifter bara kan användas för några varor vid import i Schweiz och Österrike. De överläggningar som f. n. pågår mellan EFTA-länderna syftar mot större valfrihet i detta av­seende och kollegiets förslag utgår från alt rörliga importavgifter i framtiden skall kunna användas 'även i EFTA-handeln när så bedöms erforderligt.  Vidare  framhåller kollegiet att  åtaganden  i  GATT be-


 


Prop. 1972:143                                                                    28

gränsar rörelsefriheten för många varor i delta avseende. Brytning av en GATT-koncession medför sannoUkt kompensationskrav från be­rörda länder men kan övervägas om detta av andra skäl anses nöd­vändigt eller önskvärt. Enligt kollegiet är det inte uteslutet att in­vändningar mot systemet kan komma att riktas från GATT-håll, sär­skilt om importavgiflema medför höjt gränsskydd mot tredje land. Även om formella GATT-bindningar inte föreligger kan enligt kolle­giets uppfattning en höjning av gränsskyddet medföra kritik från ett land som särskUt drabbas härav.

Kollegiet framhåller vidare att den avtalsenliga rätten att tillämpa prisutjämning mte under aUa förhåUanden bör utnyttjas. Sålunda bör prisutjämning inle medges för varor som inte tUlverkas i landet eller där importkonkurrensen är obetydUg. Det framhålls dock att konkur­renter i andra Vänder genom EEC:s utvidgning i högre grad än tidi­gare får tillgång tUl råvaror till världsmarknadspris och samiidigt skydd för sin hemmamarknad genom prisutjämning. Om inte samma förmån medges den svenska industrin kan konkurrenssnedvridning uppstå. I detta sammanhang har bl. a. lantbrukarnas riksförbund och bryggare­föreningen pekat på risken att EEC:s prisutjämning för en del varor ger EEC-industrin en aUtför stor kompensation.

I fråga om de tänkbara metodema för prisutjämning framhåUs i yttrandet vidare att ett system med schablontullar är administrativt en­kelt. Det bör dock undvikas då det innebär betydligt större risker för över- eller underkompensation än andra tänkbara metoder. Den i Sve­rige hitlUIs tillämpade intema prisutjämningen innebär att tillverkarna får etl bidrag som motsvarar skillnaden mellan världsmarknadspriset och det svenska priset för den vid tillverkningen faktiskt använda mäng­den råvaror. Metoden ger garanti för en rättvis utjämning och är lätt att administrera i fråga om de branscher där produktionen är kon­centrerad och består av varor som är ensartade lill sin sammansätt­ning. Den nuvarande prisutjämningen har också fungerat tUlfreds­stäUande och kollegiet anser att den bör bibehåUas för i princip alla varor som nu omfattas därav, med undantag för fondantmassor.

Etl system med rörlig avgift vid gränsen för importen och exportbi­drag eller restitution motsvarande importavgifterna för exporten har den fördelen att företag som endast tillverkar varor för hemmamarkna­den inle berörs av den kontroU som blir nödvändig vid ett internt sy­stem. Rörliga avgifter lämpar sig särskilt väl för hemmamarknadsbeto-nade varor där importen är obetydlig och tillverkningen utspridd på många förelag med varierande råvamförbmkning. Ett sådant prisut­jämningssystem förordas för fondantmassor, även sådana som nu är föremål för intern prisutjämning, ur tuUtaxenr 17.04, puddingar, pud­dingpulver, glass och glasspulver samt beredningar för framslällnmg av drycker ur tulltaxenr 18.06, produkter av potatis och andra slags


 


Prop. 1972:143                                                        29

beredningar tulltaxenr 19.02, makaroner tulltaxenr 19.03, gryn och flingor av stärkelse tulltaxenr 19.04, skorpor samt knäckebröd, flal-bröd och annat matbröd tulltaxenr 19.07, bakverk utom biscuits och wafers ur tulltaxenr 19.08, icke alkoholhaltiga beredningar för fram­stäUning av drycker, glass, glasspulver och puddingpulver samt andra livsmedelsberedningar utom konfeklyrer ur tulltaxenr 21.07. Råvaru-prisutjämningen föreslås böra avse aUa de råvaror som nu läcks av den interna prisutj'ämningen. Dessutom bör utjämning medges för stär­kelse och potatis. De utjämningsberätligade råvarorna skiUle därvid bli kött, mjölk, ägg, mjöl, havregryn, glykos, socker och sockerkulör, si­rap, fettvaror, malt, stärkelse och potatis. Prisskillnaden bör anses mot­svara belopp som utgår vid intern prisutjämning, dvs. vara lika med införselavgifterna för råvarorna, men kunna jämkas när så behövs för alt få ett riktigt mått på den faktiska prisskUlnaden. Importavgiflema föreslås för vissa varor bli baserade på standardrecept, och för andra utgå enligt till importörema lämnade avgiflsbesked, fastställda av jord­bruksnämnden på grundval av deklarerad råvaruförbrukning. För ex­porten förordas att bidrag alltid skall beräknas efter den faktiskt an­vända kvantiteten råvaror.

De föreslagna åtgärderna innebär att avgiften i vissa fall kan bli högre än nuvarande tull, vUket får betydelse om denna är bunden i GATT. Så är fallet beträffande icke alkoholhaltiga drycker samt för glass, glasspulver och puddmgpulver, ur tuUtaxenr 21.07, och koUegiet föreslår alt koncessionerna för dessa varor blir föremål för omförhand­ling i GATT.

Kollegiet redovisar h'ärefler i detalj sina synpimkter för var och en av de varor som täcks av protokoU 2 till EEC-avtalet. Här skaU endast några frågor beröras närmare.

Till vampositionen för sockerkonfeklyrer, ej innehållande kakao, tulltaxenr 17.04, hänförs bl. a. vissa fondantmassor. FÖr dessa utgår f. n. utjämnmgsskatt med 35 öre per kg. Sveriges marzipanfabri­kers förening har i sin i inledningen nämnda skrivelse föreslagit en skattesänknmg till 15 öre per kg. Då kollegiet emellertid föreslår att samtliga fondantmassor i framliden bUr föremål för prisuljämning en­ligt metoden med rörUg avgift löses denna fråga genom att utjämnings­skatten bortfaller.

Det svenska gränsskyddet för makaroner, spagetti och liknande produkter, tulltaxenr 19.03, är f. n. 85 kr. per 100 kg, som utgår i form av tull. KoUegiet har föreslagit att denna tuU ersätts med en rörlig avgift, vilket inte möter hinder med hänsyn till GATT eller EFTA. I sin framställning har italienska ambassaden hemstäUt att gränsskyddet för dessa varor inle höjs. KoUegiet menar dock atl någon garanti härför inte kan ges och att Sverige genom avtalet har tUlför­säkrats rätten att tUlämpa råvaruprisutjämning. Kollegiet påpekar vi-


 


Prop. 1972:143                                                        30

dåre, att en införselavgift vid rådande världsmarknadspris sannolikt medför lägre gränsskydd än den nuvarande tuUen. I överenskommel­sen med EEC förutses inte något manufaklureringsskydd för dessa varor.

För knäckebröd, flatbröd och annat matbröd, ur tulltaxenr 19.07, föreslås råvaruprisutjämning genom importovgift. En importavgift beräknad på det sätt som föreslås för andra varor skulle emellertid medföra en avsevärd höjning av gränsskyddet. Som exempel framhåUs att en sådan avgift skulle uppgå tiU 50 å 60 öre per kg för bröd vars imporlpris f.n. är 1: 50 kr. per kg, medan nu­varande tull om 20 % av värdet endast motsvarar ca 30 öre per kg. Sveriges grossistförbund menar att den höjning av prisnivån i Sverige som härigenom kunde bli följden skulle vara olycklig ur konsument­synpunkt. KoUegiet anser alt en sådan höjning av gränsskyddel inte bör göras och förordar att avgiften för dessa varor maximeras till 12 % för flatbröd och 20 % för övrigt bröd, motsvarande nuvarande tull. I särskUt yttrande har majoriteten av ledamöterna i statens jordbruks­nämnd vänt sig mot kommerskoUegiets förslag beträffande matbröd. Nämnden anser sig av principiella skäl inte kunna tUlstyrka ett tak för de rörliga avgifterna och menar atl nämnden även beträffande bröd bör ges befogenhet att vid behov la ut en avgift som motsvarar av­giftsbelastningen på råvarorna.

För maltdrycker, tuUtaxenr 22.03, föreslås att nuvarande in­terna prisutjämning bibehålls. Svenska bryggareföreningen har fram­håUit, att EEC:s schablontull om 10 % för dessa varor innebär en överkompensation. För svensk del önskas av konkurrensskäl att mot­svarande prisutjämningsnivå skall införas. Kollegiet understryker att gränsskyddet för öl är bundet i GATT och anser inte att en eventuell överkompensation i EEC bör påverka prisutjämningen i Sverige. Något behov av prisutjämning för lättöl och öl av typ A anser kollegiet inte föreligga eftersom någon nämnvärd import inte förekommit. Kollegiet vill inte heller stödja förslaget om en koppling av det utgående bidra­get till samma belopp som utjämningsskatten. När det g'äUer uljäm-ningsskaltens höjd påpekar kollegiet att en merintäkt i förhållande till utjämningskostnaden mycket väl kan förbytas tiU ett underskott vid ändrade råvarupriser. Utvecklingen bör därför ytterligare avvaktas in­nan en ändring av skattesatsen övervägs.

Denna slutsals i fråga om utjämningsskattens höjd bör enligt yttran­det även få avse andra varor.

Genomförandet av de förslag kollegiet lagt fram om extern prisut­jämning för vissa varor föreslås ske genom att varorna förs upp på varuförteckningen i bilagan till förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område. Närmare före­skrifter för råvaruprisutjämningen föreslås bli utfärdade av Kungl. Maj:l.


 


Prop. 1972:143                                                        31

Departementschefen

Avtalen med EEC och CECA samt åtagandena inom EFTA innebär i praktiken att importen av industrivaror från hela Västeuropa blir tull­fri. Denna import motsvarar nära tre fjärdedelar av vår totala im­port. Även exporten kommer i motsvarande mån att kunna äga rum utan lullhinder. De nya avtalens villkor för tullfrihet kommer att gäUa även för handeln med EFTA. Övergången till nya villkor för utrikes­handeln innebär en betydande omställning för både näringsliv och myndigheter. Denna försvåras genom alt de nu aktuella avtalsreglerna är mer komplicerade än de som hittills gäUt inom EFTA. De tillämp­ningsbestämmelser som nu skall utfärdas bör därför självfallet utfor­mas så atl de underlättar omställningen.

De sakkunnigas förslag liU sådana ändringar i tullagstift­ningen som aktualiseras av avtalen har vid remissbehandlingen i huvudsak inte föranlett några erinringar och kan enligt min mening läggas till grund för lagstiftning.

De centrala avtalsbestämmelserna på tullområdet avser tullnedsätt­ning och tullfrihet, förbud mot tullrestitution och vad som i övrigt skall iakttas för att lullförmåner skall kunna åtnjutas i andra länder. Åtagan­dena i dessa hänseenden medför atl awikelser från tulltaxan, tuUtaxe­ringsförordningen och tullrestitutionsförordningen måste göras. Dess­utom fordras föreskrifter bl. a. för utfärdandet av varucertifikat för exporten. De bestämmelser som blir nödvändiga för att avtalsåtagan­dena skall kunna genomföras bör enligt de sakkunnigas mening utfär­das av Kungl. Maj:t efler bemyndigande av riksdagen. Bemyndigandena bör tas in i tuUtaxeringsförordningen och tullrestitutionsförordningen och få avse handeln med såväl EEC och CECA som EFTA.

Generaltullstyrelsen har föreslagit att bemyndigandena får avse i princip alla åtgärder på tuUagstiftningens område som hänger samman med internationella avtal. I likhet med övriga remissinstanser finner jag dock att fullmakterna endast bör avse de här aktuella avtalen.

Kommerskollegium har framhållit att bemyndigandena bör täcka våra åtaganden i fråga om tullar även på fisk- och jordbmksområdena. Vi­dare bör de enligt kollegiet avse återinförande av tull i de enstaka fall då detla blir aktueUt vid unport från länder som lämnar EFTA samt vid åtgärder till följd av skyddsklausulerna i avtalen. Kollegiet finner det slutligen angeläget att Kungl. Maj:t får möjlighet att medge tull-förmåner utöver de formeUa avtals- och konventionsåtagandena. Jag delar kollegiets uppfattning och förordar att fullmakterna ulformas i enlighet med vad som sagts.

Även om tullawecklmgen enligt avtalen påbörjas först den 1 april 1973 bör de författningsändringar som behövs genomföras med verkan fr. o. m. den 1 januari 1973, då avtalen med EEC och CECA samt nöd­vändiga ändringar i EFTA-konventionen avses träda i kraft.


 


Prop. 1972:143                                                        32

Genom de nya besfämmelseraa kommer något behov inte att finnas av den med anledning av EFTA-konventionen utfärdade förordningen om avvikelse från tuUtaxan. Förordningen och med stöd av denna ut­färdade föreskrifter bÖr dock få förbli i kraft så l'ånge de nu g'åUande EFTA-bestämmelserna skall tillämpas parallellt med de nya reglerna. Jag förordar därför att Kungl. Maj:t bemyndigas upphäva förordningen när överenskommelse träffats inom EFTA om att de nuvarande EFTA-reglema inte längre skall gälla.

Jag viU i detta sammanhang beröra ett par frågor som aktuahserats av de sakkunniga och närmare berörts vid remissbehandlingen.

En förutsättning för att en vara som exporteras från Sverige skall få åtnjuto tuUneds'ättning eller tuUfrihet i ett annat land är alt de svenska tuUmyndighelema utfärdat ett vamcertifikat för varan som visar att denna uppfyller avtalens urspmngsregler. Industriförbundet har före­slagit att exportörerna i förväg skall kunna få besked från tuUmyndig­helema om de har möjlighet alt erhålla sådana varucertifikat för sina ex­portvaror. Förslaget har tUlstyrkts av de sakkunniga och remissinstonser-na. Även jag kan ansluta mig tUl förslaget. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t alt utfärda föreskrifter härom.

Jag vill framhålla att de besked som härigenom kan komma i fråga självfallet skall vara vägledande när tullmyndighetema utfärdar vam­certifikat. De avtolsbestämmelser det här är fråga om kommer emeUer­tid att bli föremål för fortiöpande tolkning i organen för samarbetet med EEC och inom EFTA. Vidare blir prövningen av möjligheten att medge tullnedsättning eller tullfrihet för en vara förbehållen importlan­dets myndigheter. Mot bakgrund h'ärav bör beskeden inte göras formellt bindande.

Jag vUl understryka att berörda myndigheter liksom näringslivets egna organisationer både n'år det gäller ursprungsfrågor och i andra här ak­tuella sammanhang på aUt sätt bör bidra till att lösa de problem för näringslivet som de nya avtalsbestämmelserna innebär. Jag delar de sak­kunnigas uppfattning om att ingen avgift bör tas ut för tullmyndighe­ternas arbete med att utfärda och bestyrka varucertifikat.

Enligt avtalsbeslämmelsema skall straff kunna utdömas om någon lämnar oriktiga uppgifter i samband med ansökan om vamcertifUcat. Motsvarande straffbestämmelser fmns som en följd av EFTA-konven­tionen, och jag förordar efler samråd med chefen för handelsdeparte­mentet att dessa utsträcks att avse ocksä uppgifter som lämnas enligt de nya avtalen. I förhåUande tUl de sakkunnigas förslag vUl jag dock föreslå vissa formeUa 'ändringar som inte avses påverka besfåmmelser-nas sakUga mnehåU. Vad särskUt angår frågan om ansvar för medverkan avses sådant ansvar kunna — utan att det behöver utsägas i bestäm­melsen — intfåda i aUa de faU, som bestämmelsema omfattar. Enligt brottsbalkens medverkandebestämmelser bör således ansvar kunna mtra-


 


Prop. 1972:143                                                        33

da bl. a. för den som låter annan lämna sådan oriktig uppgift som här åsyftas.

De sakkunniga har föreslagit, att tuUmyndigheterna skall ges möjlig­het till kontroll hos företagen i fråga om uppgifter som lämnas i an­sökningar om vamcertifUcat på samma sätt som nu gäller i fråga om uppgifter som lämnas vid import. Jag viU här påpeka att bestämmelser om kontroU i fråga om varor som exporteras har intagits i det förslag tiU lullag som nyligen lagts fram i prop. 1972:110. I awaktan på att tuUagen tr'åder i kraft förordar jag att Kungl. Maj:t bemyndigas utfärda närmare bestämmelser om kontroU i nu aktuella hänseenden i enUghet med de sakkunnigas förslag.

De besfämmelser avtalet med EEC innehåUer på skatteområdet stäm­mer överens med vad som redan tUVåmpas i Sverige på gmnd av åtaganden inom GATT och EFTA och lagstiftningsåtgärder behövs allt­så inte.

Avtolet med EEC innehåUer vidare bestämmelser om avskaffande av fiskala tullar. För vår del är detta av betydelse endast i fråga om grädd-och mjölkliknande feltemulsioner. De sakkunniga har föreslagit att den accis och tuU som nu tas ut för dessa varor skall avskaffas och ersättas med avgift enligt jordbruksregleringsförordningen. Förslaget har tUl­styrkts av jordbmksnämnden och kommerskoUegium samt av riksskatte­verket, som dock förordat att även den avgift som tas ut för fettvaror som används för framställning av fettemulsion för egen förbrukning er­sätts med en jordbmksavgift. Jag anser efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet att den av riksskatteverket väckta frågan bör vUa i awaktan på 1972 års jordbmksutredning. De åtgärder de sak­kunniga föreslagit bör genomföras.

Åtagandena i avtalet med EEC berör vissa varor på livsmedels­industriområdet. I ett remissyttrande, utarbetat av kommers­koUegium tUlsammans med generaltullstyrelsen, riksskatteverket och sta­tens jordbmksnämnd efler hörande av berörda organisationer inom nä­ringslivet, föreslås vissa ändringar inom det system för råvaruprisutjäm­ning för livsmedelsindustriprodukler som nu tiUämpas för vissa varor som 'år tullfria i förhåUande tiU ländema inom EFTA. Detta inneb'är att tillverkare av livsmedelsindustriprodukter genom s. k. intem prisuljäm­ning kompenseras för den merkostnad för använda råvaror som har sin grund i jordbraksregleringen. För de flesta varor fmansieras råvampris-kompensationen genom utjämningsskatt. Sådan skatt tas ut på bl. a. choklad och konfeklyrer, biscuits och wafers samt meUanöl och starköl. För fiskkonserver, soppor och såser samt vissa slag av stärkelseproduk­ter medges prisutjämning utan att utjämnmgsskatt utgår. Remissmston-sema föreslår nu att för vissa varor genomförs s. k. extem prisutjamning, dvs. upptagande av rörliga importavgifter och utbetalning av motsvaran-


 


Prop. 1972:143                                                        34

de bidrag vid exporten. Ett sådant avgiftssystem föreslås för matbröd och bakverk, vissa slag av glass, puddingpulver, makaroner, vissa bered­ningar för framställning av drycker samt vissa andra livsmedelsbered­ningar. Detta system anses också böra tUlämpas för fondantmassor, som nu är föremål för intern prisutjämning och är belagda med utjänmings-skatt. Avgifterna samt bidragen vid export föreslås bli faslställda med hänsyn lill råvamåtgång och prisskillnader, varvid prisskillnadema bör beräknas på samma sätt som vid den intema prisutjämningen. Förslagen förutsätter vissa ändringar i tulltaxan och i förordningen om utjämnings­skatt saml i varuförteckningen i bilagan till förordningen om prisregle­ring på jordbrukets område. Jag förordar efter samråd med chefen för jordbmksdepartementet att förslagen genomförs i huvudsaklig över­ensstämmelse med remissinstansernas förslag och med giltighet mot alla länder.

För vissa varor innebär inrättandet av rörliga importavgifter en höj­ning av gränsskyddet. För atl undvika sådan höjning för vissa sorlers matbröd har kommerskollegium förordat alt importavgiften maximeras till viss procentandel av varans värde. Jordbmksnämndens majoritet an­ser del föga troligt, alt en höjning av gränsskyddet resulterar i en mot­svarande höjning av prisnivån för de inhemska produkterna, eftersom importandelen är ytterst obetydlig. Man anser sig av principiella skäl inte kunna tillstyrka den föreslagna maximeringen av avgiftema. Nämn­den har vidare anfört atl avgifterna på bröd i praktiken givetvis inle skall sällas högre än som behövs men att nämnden bör ges befogenheler att vid behov ta ul full kompensation. Jag anser att överv'ågande sk'äl talar för att en höjning av gränsskyddel på matbröd nu bör undvikas och an­sluter mig efter samråd med chefen för jordbmksdepartementet tiU kol­legiets förslag atl införselavgiften för olika sorters bröd maximeras lill 20 % och 12 % av varans värde. Kungl. Maj:t bör dock om förhållan­dena så kräver kunna bemyndiga jordbmksnämnden att höja avgiftema.

För vissa varuslag — beredningar för framställning av drycker samt glass och puddingpulver — innebär införandet av importavgifter avsteg från åtagandena i GATT. Kommerskollegium föreslår att dessa varor görs till föremål för omförhandUngar i GATT. Jag förordar efter sam­råd med chefen för handelsdepartementet att förhandlingar om dessa varuposilioner tas upp i GATT. Innan förhandlingarna slutförts bör det sammanlagda gränsskyddet mte tillåtas stiga utöver den nu i GATT bundna tullen.

Åtagandena på livsmedelsindustriområdet innebär atl tullawecklinger för dessa varor liksom för övriga industrivaror skall påbörjas den 1 april 1973, medan råvaruprisutjämning enligt avtalet med EEC får in­föras redan från och med den 1 februari då Danmark och Storbritan­nien börjar sin prisanpassning tiU EEC:s jordbrukspolitik. Med hänsyn lill den ringa betydelsen av etl uppskov med prisutjämningsåtgärderna


 


Prop. 1972:143                                                                    3f

för dessa varor tUl dess tuUavtrappnmgen påbörjas vUl jag dock, som renussinstonsema föreslagit, förorda att även råvamprisutjämningen får börja tUlämpas den 1 april 1973.

Kommerskollegium behandlar också skattesatserna i fråga om utjäm­ningsskatten för de varor som fortsättningsvis avses bli belagda med så­dan skatt. Elt önskemål om skattesänkning för mellanöl och starköl har framförts av bryggareföreningen. De beräkningar som föreligger över skatleutfall och utjämningskoslnader visar alt en viss sänkning av skat-lesalsema nu är möjlig. Jag förordar därför att uljämningsskatten för choklad och konfeklyrer samt biscuits och wafers sänks från 60 öre per kg till 50 öre per kg samt för öl av typ B och starköl från 5 och 6 öre per liter tUl 4 och 5 öre per liter. Skattesänkningen bör genomföras från och med den 1 april 1973.

På fiskels och jordbmkets områden innebär åtagandena i stort sett inga avsteg från bestämmelserna i regleringsförfatlningarna för dessa varor. I fråga om frysta fiskfUéer har inom EFTA träffals överenskom­melse om tull- och avgiftsfri import. Denna förmån kommer stegvis alt utsträckas även till EEC-länderna. Avtalet med EEC förutsätter dess­utom att samarbetet i framliden skall kunna utstr'äckas även till andra varor inom fiskels och jordbmkets områden. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet får jag därför förorda att Kungl. Maj:t bemyndigas medge sådana avvikelser från bestämmelserna i reglerings-författningarna som kan bli aktuella genom samarbetet med EEC och EFTA.

Kommerskollegium har slutligen i sitt remissyttrande över sakkun-nigförslaget om åtgärder på tuUagstiftaingens område påpekat att vissa åtaganden i avtalet med CECA i fråga om kontrollen på prisområdet kan föranleda alt ändringar bör göras i fråga om undemppdelningen för vissa positioner i tulltaxan. Den svenska lullnomenklaturen är i lik­het med nomenklaturen hos EEC och CECA baserad på den intema­tionella nomenklaturen för klassificering av varor i tulltaxorna. Bryssel­nomenklaturen. Därutöver fastställer varje land på egen hand den un-demppdelning som anses nödvändig. Även på andra områden än stål­området kan det tänkas att samarbetet med EEC och CECA medför önskemål om sådan anpassning i tulltaxan. Jag förordar all Kungl. Maj:t bemyndigas att, utan att frågan varje gång underställs riksdagen, genomföra ändringar i underuppdelningen i tulltaxan som inte påver­kar tullnivån.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl


 


Prop. 1972:143                                                        36

1.   förordning om ändring i tuUtaxeringsförordningen (1960: 391),

2.   förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående tull­restitution,

3.   lag om ändring i lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för orik­tig ursprungsdeklaration m. m.,

4.   förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om uljämnings­skatt å vissa varor,

5.   lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område,

6.   förordning om upphävande av förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m.,

 

7.   förordning om ändring i tuUtaxan (1971: 920),

8.   förordning om upphävande av förordningen (1960: 243) angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om awikelser från tull­taxan m. m.,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t atl

9. vidtaga de ändringar i underpositionerna i tulltoxan (1971:920)
som föranleds av avtalen med EEC och CECA och som ej påverkar tull­
nivån,

10.   förordna om kontroU av uppgifter som lämnas i samband med export,

11.   förordna om de avvikelser från förordningen (1953: 372) angå­ende reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur som föran­leds av avtalet med EEC,

12.   förordna om de awikelser från förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område som kan föranledas av avtalet med EEC och av EFTA-konventionen

Med bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av stotsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtos proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoU utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1»72     720537