Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1972 Prop. 1972:137

Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott, m. m.; given Stocliholms slott den 3 november 1972.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande liU riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas huvuddragen av den genomgripande översyn och omarbetning av vägtrafiklagstiftningen som f. n. pågår inom kommunikationsdepartementet. Avsikten är att den nuvarande lagstiftningen, främst vägtrafikförordningen (1951: 648) och vägtrafikkungörelsen (1951: 743), skaU ersättas av kungörelser för olika delområden. I della sammanhang planeras även en särskild kungörelse med bestämmelser om terrängfordon och om trafik i terräng.

Propositionen innehåller förslag tiU vissa redaktionella ändrmgar i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafUcbrotl, lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon och lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt. Vidare föreslås att bestämmelserna i förstnämnda lag om ansvar för vårdslöshet i trafik och s. k. smilning skall gäUa även den som för motordrivet fordon utanför väg. Propositionen innehåller också förslag liU en av de planerade körkorlsreglerna föranledd jämkning av bestämmelserna om straff för olovlig köming. Slutiigen föreslås en särskUd lag med mnebörd att hänvisning i vissa slag av författningar till nu gällande vägtrafiklagstiftning i stället skall avse de nya bestämmelser som ersätter denna lagstiftning.

1 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 137

Brister vägtrafikant i den omsorg och varsamhet, som tUl förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, och är ej oaklsamheten ringa, dömes för vårdslöshet i trafik till dagsböter.

Där någon vid förande av bU, motorcykel, traktor eller niotor-redskap ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i Irafik till fängelse i högst två år.

Brister vägtrafikant eller den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon i den omsorg och varsamhet, som tUl förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, och är ej oaklsamheten ringa, dömes för vårdslöshet i trafik till böter.

Där någon vid förande av motordrivet fordon ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till dagsböter, lägst tio. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas tUl fängelse i högst sex månader.

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats vid utfärdan-

1 Senaste lydelse 1966:252. ' Senaste lydelse 1958: 223.

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körnmg tUl böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eUer är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om

Nuvarande lydelse

de av körkort, straffes med dagsböter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, straffes likaledes med dagsböter.

Föreslagen lydelse

rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eUer tUlåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, dömes likaledes till böter.

Första, andra och tredfe styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra traktor.

1 m o m. Den som vid förande av bil, motorcykel, traktor eller motorredskap varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömes för rattfylleri till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter, dock ej under tjugofem.

1 m o m. Den som vid förande av motordrivet fordon varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömes för rattfylleri tUl fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, till böter, dock lägst tjugofem dagsböter.

Hade förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promUle eller däröver, skall han anses hava varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 m o m.3 Är det ej styrkt, att förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod tUl 0,5 men ej till 1,5 promille skall han straffas med dagsböter, lägst tio, eUer fängelse i högst sex månader.

Hade förare av motorfordon eller terrängmotorfordon eller av traktor med släpfordon en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promUle eller däröver, skall han anses ha varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare av motorfordon eller terrängmotorfordon eller av traktor med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. försia stycket sägs, men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod tUl 0,5 men ej till 1,5 promille, dömes till böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

Nuvarande lydelse

5 §

Om vägtrafikant, som med eller ulan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka tiU de åtgärder, vartUI olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eUer lämna upplysningar om händelsen, straffes med fängelse i högst ett år eller dagsböter.

Föreslagen lydelse

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka tiU de åtgärder, vartiU olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undandrager sig alt uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, dömes till fängelse i högst ett år eller böter. . ; .-

Bestämmelserria i första stycket gäller även den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon.

Prop. 1972:137 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut att tills vidare åter- 4. vid beslut, såvitt gäller kalla körkort eller turistkörkort el- svenskt körkort, trafikkort eller ler att tills vidare vägra godkän- traktorkort, om återkallelse tills nande av utländskt körkort, när vidare eller, såvitt gäller utländskt det är uppenbart att sådant beslut körkort, om vägran tills vidare bör meddelas, att godkänna körkortet, när det är

uppenbart atl sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål,

6. vid avgörande av mål i vUket saken är uppenbar.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full-sutten rätt, är skatterätt och länsrätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om turistkörkort som utfärdats före lagens ikraftträdande.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon skall införas två nya paragrafer, 23 a och 24 a §§ , av nedan angivna lydelse.

23 a § Förare av moped skall under färd medföra bevis om att mopeden är trafikförsäkrad och på tillsägelse visa upp detta för trafikinspektör, bilinspektör eller polisman. Beviset skall vara i sådant skick att det kan läsas utan svårighet.

24 a § Den som bryter mot 23 a § straffes med böter, högst femhundra kronor. Han är dock fri från ansvar om han senast tredje vardagen efter förseelsen hos vederbörande polismyndighet styrker, att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen och omständighetema ge vid handen att förseelsen berott på tUlfälligl förbiseende.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Prop. 1972:137 6

4 Förslag till

Lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning

Härigenom förordnas som följer.

Förekommer i författning som beslutats av Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam hänvisning tUl föreskrift som ersatts genom bestämmelse i

bUregislerkungörelsen (1972: 000),

fordonskungörelsen (1972: 000),

körkorlskungörelsen (1972: 000),

vägtrafikkungörelsen (1972: 000),

kungörelsen (1972: 000) om arbetstid vid vägtransport, m. m. eller

kungörelsen (1972: 000) om införande av ny vägtrafiklagstiflning, skaU hänvisningen i stäUet avse den nya bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande får begränsas tiU vissa av de nya bestämmelserna.

Prop. 1972:137

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott, m. m. och anför.

1 Inledning

Enligt riktlinjerna i prop. 1970: 171 angående handläggningen av vissa delar av vägtrafiklagstiftnmgen (3LU 1970: 88, rskr 1970: 398) ankommer det på Kungl. Maj:t att — med vissa undantag — besluta om utformningen av vägtrafiklagstiftningen utan riksdagens hörande i varje särskilt fall.

Inom kommunikationsdepartementet pågår f. n. arbetet med en genomgripande översyn och omarbetning av vägtrafiklagsliflningen. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att vägtrafikförordningen (1951: 648) (VTF), vägtrafikkungörelsen (1951: 743) (VTK) och mopedförordningen (1960: 134) (MopF) skall ersättas av särskilda kungörelser för olika delområden. Avsikten är atl i en fordonskungörelse behandla bestämmelser om fordons utmstning och beskaffenhet och om kontroll av fordon genom olika former av besiktning. Vidare skall bestämmelser om registrering av fordon och kontroll av fordon genom ett för landet gemensamt bilregister enligt planema samlas i en bUregisterkungö-relse. I en körkortskungörelse avses skola tas in bestämmelser om behörigheten att föra motorfordon och traktor, föramtbildning och registrering av körkortshavare, trafikkortshavare och innehavare av traktorkort i ett för landet gemensamt körkortsregister. Reglerna för trafiken på väg avses skola få sin plats i en ny väglrafikkungörelse. De bestämmelser i VTF som reglerar arbets- och vilotid och därtill anknutna kontrollbestämmelser avses skola samlas i en kungörelse om arbetstid vid

Prop. 1972:137 8

vägtransport, m. m. Samtliga bestämmelser om anordningar för atl begränsa utsläppet av luftföroreningar från bilar skall enligt planerna tas in i en avgaskungörelse. Vidare avser jag att föreslå införandet av en särskild terrängtrafikkungörelse som reglerar frågorna om terrängfordons beskaffenhet och utmstning, kontroll av terrängfordon, behörighet att föra terrängmotorfordon samt trafik i terräng. Med terrängfordon avses i detta sammanhang dels terrängmotorfordon, dvs. motordrivna fordon som är inrättade huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng, dels terrängsläp, dvs. fordon som är inrättade för att dragas av terrängmotorfordon.

Förslaget till terrängtrafikkungörelse kommer att bygga på motor-redskapsutrednmgensi betänkande (SOU 1970: 9) Snöskotern — fordonet och föraren. Utredningen har gjort en översyn av de s. k. över-snöfordonens rättsliga ställning och övervägt de frågor som hänger samman med fordonen och deras förare, bl. a. frågor om fordonens beskaffenhet, utmstning, registrering, besiktning och försäkring och om krav på körkort.

Förslaget tUl körkortskungörelse kommer att bygga på statsmakternas tidigare beslut i körkortsfrågan (prop. 1967: 55, SU 1967: 89, 3LU 1967: 31, rskr 1967: 204 och 209, prop. 1971: 65, TU 1971: 12, rskr 1971: 209) och körkortsutredningens betänkanden (SOU 1970: 26) Körkort och körkortsregistrering och (SOU 1972: 5) CKR framlagda i maj 1970 resp. januari 1972.

Nordisk vägtrafikkommittéä (NVK) har i betänkandet (NU 10/70) Vägtrafikregler föreslagit för Norden gemensamma vägtrafikregler. Den nya vägtrafikkungörelsen avses komma alt i väsenlliga delar bygga på de i betänkandet framlagda förslagen.

Jag avser nu ta upp sådana ändringsförslag i anledning av den tilltänkta trafiklagstiflningen som kräver riksdagens medverkan.

2 Gällande bestämmelser

2.1 Lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott (TEL)

Enligt den för samtiiga vägtrafikanter gällande grundregeln i 39 § VTF skall vägtrafikant bl. a. iakttaga den omsorg och varsamhet, som tUl förekommande av trafikolycka belingas av omständigheterna. Straffbestämmelsen för den som brister i sådan omsorg och varsamhet finns i TBL. Är ej oaklsamheten ringa skall han enligt 1 § första stycket TBL dömas för vårdslöshet i trafik tUl dagsböter. Enligt andra stycket samma stadgande skall förare av bil, motorcykel, traktor eller motorredskap,

• Kanslichefen Åke Oden. 2 Verkställande direktören Rune Hermansson.

' Svenska ledamöter hovrättslagmannen Bertil Holmquist och lagmannen Wilhelm Stoltz.

Prop. 1972:137 9

dvs. motordrivet fordon, dömas för grov vårdslöshet i trafUc tUl fängelse i högst två år om han ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

Enligt 2 § TBL straffas vägtrafikant som onödigtvis och i väsentlig mån stör trafiken med dagsböter, om inte gärningen är att bedöma enligt 1 §.

Den som för körkortspliktigt fordon, dvs. bU, motorcykel eller — under vissa förhållanden — traktor, utan alt vara berättigad därtill dömes enligt 3 § TBL för olovlig körning till dagsböter, lägst tio. Har han tidigare innehaft körkort som blivit ålerkaUat eller har brottet skett vanemässigt eUer är det eljest att anse som grovt, kan han dömas tUl fängelse i högst sex månader.

Den som för körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats vid utfärdande av körkort, straffas enligt andra stycket med dagsböter.

Om någon anställer och brakar såsom förare av körkortspliktigt fordon den som ej äger rätt att föra fordonet, kan han enligt 3 § tredje stycket dömas till dagsböter. Detsamma gäller i fråga om den som eljest tiUåter annan att föra körkortspliktigt fordon utan att denne är berättigad därtiU.

Trafikonykterhetsbrotten regleras i 4 § TBL. Enligt 1 mom. första stycket skaU den som vid förande av bU, motorcykel, traktor eller motorredskap, dvs. motordrivet fordon, varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömas för rattfylleri lill fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, tUl dagsböter, dock ej under tjugofem. Till samma straff skall enligt andra stycket dömas, om föraren av annat bemsningsmedel var så påverkad som nyss sagts. Enligt tredje stycket skall förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon anses ha varit så påverkad som i första stycket sägs om han i blodet hade en alkoholkoncentration av 1,5 promille eller däröver.

Är det inte styrkt, att förare av bU, motorcykel eller av traktor med släpfordon varit så påverkad som i 1 mom. första stycket sägs, men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod lUl 0,5 men inle lill 1,5 promille, skall han straffas med dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

I 5 § TBL finns bestämmelser om ansvar för smilning. Gärningen består i att vägtrafikant, som med eUer utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig att i mån av förmåga medverka tUl de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller undandrar sig all uppge namn och hemvist eller lämna upplysnmgar om händelsen. Straffet för smilning är fängelse i högst ett år eller dagsböter.

It Riksdagen 1972. 1 saml Nr 137

Prop. 1972:137 10

2.2 Terrängmotorfordonens rättsliga ställning

De terrängmotorfordon som i dag är vanligast förekommande är de s. k. snövessloma och snöskotrama. Dessa fordon drivs med band och har anpassats tUl de särskilda betingelser för framkomlighet som snötäckt terräng erbjuder. Särdragen i fordonens konstruktion gör dem i regel mindre lämpade att användas på väg. Av praktiska skäl är det emellertid ofta nödvändigt att framföra dessa fordon på väg, t. ex. då fordonet måste korsa en väg.

De flesta bestämmelserna i VTF är tUlämpliga endast då fordon används på väg. De aUmänna bestämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning anknyter till det förhållandet att fordonet tas i bruk på väg. Inte heller de allmänna bestämmelserna om förare av fordon skall i princip tUlämpas annat än om fordonet används på väg. Trafikreglerna i VTF gäUer endast för trafik på väg och endast den som färdas eller eljest vistas på väg eller i fordon på väg.

Vissa bestämmelser i VTF har inte någon motsvarande begränsning. Som exempel kan nämnas bestämmelsema om registrering m. m. som fömtsättning för fordons brukande samt kravet på körkort vid förande av motorfordon.

Även TBL:s tillämpning är i viss omfattning begränsad tUl trafik på väg. Straff för vårdslöshet i trafik kan enligt 1 § första stycket endast ådömas vägtrafikant, medan någon motsvarande begränsning inte upptagits i rekvisiten för grov vårdslöshet i trafik enligt 1 § andra stycket. Olovlig körning kan, i konsekvens med vad som gäller om körkortskravet enligt 29 § 1 mom. VTF, föreligga även om motorfordonet framförs utanför väg. Rattfylleribrolten har inle heller någon anknytning till förande av fordon på väg. Smilning (5 §) kan emellertid endast vägtrafikant göra sig skyldig tUl.

En tillämpning av VTF:s bestämmelser innebär att snövesslor och snöskotrar i allmänhet torde vara att hänföra till kategorien motorfordon enligt 1 § 2 mom. A VTF. Undantagsvis kan — med hänsyn tUl hastighet och användning — ett sådant fordon vara att hänföra till någon av kategoriema traktor eller motorredskap. Om fordonet är att anse som motorfordon kan det — beroende på egenskaper och användning — vara att klassificera som personbU, buss eller lastbil, eftersom varje motorfordon som är försett med band klassificeras som bil. Snöskotern är normalt byggd för personbefordran och är därför regelmässigt att anse som personbU. Det kan dock förekonuna att en snöskoter blir att hänföra tUl lastbU, nämligen då snöskotern är inrättad huvudsakhgen för befordran av gods.

De fordonsdefinitioner som är intagna i VTF leder inte alltid till den från olika synpunkter lämpligaste klassificeringen av viss fordonstyp. Det är inte heller säkert att definitionerna är så fullständiga att de möj-

Prop. 1972:137 11

liggör klassificering av viss fordonstyp. För sådana fall stadgas i 1 § 5 mom. andra stycket VTF att, om det föreligger särskild anledning att hänföra viss fordonstyp till annat slag av fordon än som med tilllämpning av definitionerna i VTF skulle bli fallet, eller om det beträffande viss fordonstyp inte med ledning av dessa definitioner kan avgöras, till vilket fordonsslag den är att hänföra, skall Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t därtiU förordnar bestämma därom.

Med stöd av detta stadgande har Kungl. Maj:t vid flera tillfällen i anledning av framställningar från tUlverkare och importörer bestämt om klassificering av snöfordon av olika fabrikat. Som exempel kan nämnas att Kungl. Maj:t funnit snövessla av visst fabrikat tills vidare vara alt hänföra till motorfordon enligt 1 § 2 mom. A VTF endast om fordonet tas i bruk på väg. I fråga om snöskotrar har Kungl. Maj:t gjort liknande bestämningar beträffande flertalet fabrikat.

Beslut av delta slag innebär en provisorisk reglering genom vilken en fullständig behandling av ifrågavarande fordons rättsliga ställning inte åsyftas. Det skall framhållas att besluten lämnar öppet hur etl fordon som avses med något av besluten skall klassificeras, om det inte tas i bruk på väg. Varken VTF eller TBL torde till någon del vara tillämplig beträffande sådant fordon, när det bmkas utanför väg. Detsamma gäller förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (YTF).

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande har vissa länsstyrelser rätt att medge undantag från registreringsplikten för snövesslor. Sådana undanlag har medgivits i elt stort antal fall.

2.3 Körkorts giltighet m. m.

Enligt 32 § 1 mom. VTF skall ansökan om körkort göras hos länsstyrelsen i det län, inom vUket sökanden är mantalsskriven, eller, om han inte är mantalsskriven i riket, hos länsstyrelsen i det län, där han vistas. Efter vederbörlig prövning utfärdar länsstyrelsen körkort. Någon bestämmelse som inskränker körkortets gUtighetstid finns inte. Tre typer av körkort finns, en för bU, en för motorcykel och en för traktor.

För körkortssökande, som lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som väsentiigen minskar hans förmåga att föra fordon, får körkort utfärdas endast i de fall och på de vUlkor, som Kungl. Maj:t bestämmer. I 67 § VTK återfinns den närmare regleringen av länsstyrelsens rätt att utfärda körkort för sökande som lider av sjukdom eller lyte. Har särskilda vUlkor föreskrivits för körkorts giltighet skall, enligt 68 § VTK, körkortet förses med påskrift härom. Kan vUlkoren av utrymmesskäl inte lämpligen anges fuUständigt, skall i stället på kortet upptas en erinran om att särskUda villkor gäller. I sådant fall tas villkoren in i en särskild skrivelse.

Prop. 1972:137 12

VTF innehåUer vissa bestämmelser om utfärdande av s. k. duplett-körkort. Enligt 32 § 4 mom. VTF kan efter ansökan duplettkörkort utstäUas om körkort förstörts eller förkommit eUer undergått sådan förändring att det inte lämpligen kan användas. Duplettkörkort utställs av den länsstyrelse som utfärdat det förstörda, förkomna eUer förändrade körkortet. 32 § 5 mom. VTF föreskriver skyldighet för körkortshavare som ändrar namn att inom tre veckor från det ändringen skedde göra anmälan om denna tUl den länsstyrelse som utfärdat körkortet. Länsstyrelsen skall antingen införa det nya namnet på körkortet eller utfärda duplettkörkort som upptar detta.

Duplettkörkort utfärdas i praktiken — fastän särskUda regler saknas härom — även vid borttagande eUer ändring av tidigare meddelade vUlkor.

Ansvar för olovUg körning m. m. regleras i 3 § TBL, se 2.1.

2.4 Mopedförares skyldighet att medföra trafikförsäkringsbevis m. m.

EnUgt 9 § MopF åligger det mopedförare att medföra och på tiUsägelse av trafikinspektör, bilinspektör eUer poUsman förete bevis att fordonet är trafikförsäkrat. Beviset skall vara i sådant skick, att det kan avläsas utan svårighet.

Den som överträder bestämmelsen i 9 § straffas enUgt 11 § med böter, högst 500 kr. Mopedförare som inte haft med sig trafikförsäkringsbeviset vid färd undgår dock ansvar, om han senast tredje vardagen efter förseelsen hos vederbörande polismyndighet eller åklagare styrker att han vid liden för förseelsen innehade trafikförsäkringsbevis, och omständighetema ger vid handen, att förseelsen haft sin grund i tillfäUigt förbiseende.

3 Utredningsförslag

3.1 Motorredskapsutredningen

Utredningen föreslår i sitt betänkande att bestämmelser om de s. k. översnöfordonen skaU tas in i VTF. Dessa fordon indelar utredningen i bandbUar och bandmotorcyklar. För att möjUggöra en reglering i VTF har utredningen föreslagit vissa ändringar av ett flertal stadganden där. För den nu aktuella frågan om ändringar i TBL är följande förslag av intresse.

Begreppet vägtrafikant i VTF omfattar f. n. "envar som färdas eller eljest vistas på väg eller i fordon på väg". Utredningen föreslår att som vägtrafikant skaU i fråga om bandbil eller bandmotorcykel anses också den som vistas i fordonet även när detta befinner sig annorstädes än på väg.

Prop. 1972:137 13

Utredningen föreslår att bandbU och bandmotorcykel skall anses som motorfordon, vilket begrepp överensstämmer med den nuvarande termi-nologui i VTF. Inom denna grupp skall, enligt utredningens förslag, bandbU hänföras till bil och bandmotorcykel hänföras tiU motorcykel.

Enligt utredningen måste TBL:s sanktionssystem tillämpas också när det gäUer trafik med översnöfordon. Några särskUda ingrepp i TBL bin emellertid enligt utredningen inte nödvändiga. Utrednmgen har ansett det vara tillfyllest att man utvidgar begreppet vägtrafikant. En sådan ändrad definition får enligt utredningen också inverkan på begreppels användning i sådana förfallningar som har samma definitioner som VTF. Härigenom skulle den centrala bestämmelsen i 1 § första stycket TBL komma att gälla också när bandfordon förs annorstädes än på väg liksom bestämmelserna i 2 och 5 §§.

Av VTF:s definitioner följer enligt utredningen även att rattfyUeri-bestämmelserna i 4 § TBL, som inte har sådan lokal begränsning som 1 §, blir gällande också vid förande av översnöfordon.

3.2 Körkortsutredningen

Enligt utredningens förslag skall utfärdandet av körkort, dock inte körkort för traktor, ankomma på statens trafiksäkerhetsverk. Ansökan om körkort skall emellertid inges tUl länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall stå för den materiella prövningen av körkortsärendet. Länsstyrelsens prövning, som sker innan förarprov avläggs, kommer att utmynna i antingen ett beslut om att körkort skall utfärdas eller ett avslag på ansökan. Utfärdat körkort lämnas ut i samband med godkänt förarprov. Bestämmelser om rätt för länsstyrelse alt föreskriva särskilda vUlkor för körkorts giltighet bör enligt utredningen finnas även i det nya systemet. Föreskrivs sådant vUlkor skall förhållandet framgå av körkortet antingen genom att själva vUlkoret anges eller genom att hänvisning görs tUl särskild skrivelse, vari vUlkoret finns upptaget.

Körkort för motorfordon skall efter ansökan av körkortshavaren förnyas vart tionde år. Förnyelse skall även ske om körkortet förstörts eUer förkommit, om kortet undergått sådan förändring, att det inte lämphgen kan användas, och om innehavaren ändrar namn eller får ett nytt personnummer. Finner länsstyrelse att visst viUkor bör gäUa för körkort för motorfordon, som utfärdats utan vUlkor, eUer att gäUande vUlkor bör ändras eller upphävas, skall länsstyrelsen, om åtgärden föranleder ändring av texten i körkortet, förelägga körkortshavare att inom viss tid ansöka om fömyelse av körkortet.

Underlåtenhet att fömya körkort för motorfordon enligt tioårsregeln bör enligt utredningen ej få tUl följd att innehavaren förlorar rätten att föra motorfordon och ej heller att förande efter gUtighetstidens utgång betraktas som olovlig köming. Utredningen anför vidare, att den som

Prop.1972:137 U

uite längre önskar föra motorfordon mte bör råka ut för straff för att han inte fömyar sitt körkort enligt tioårsregeln. Påföljd bör enligt utredningen inträda endast om någon kör motorfordon utan att ha förnyat sitt körkort. En sådan förseelse framstår enligt utredningen närmast som en ordningsförseelse av samma art som underlåtenhet att medföra körkort vid färd. Utredningen anser därför alt penningböter bör utgöra tillräckligt straff och att proceduren bör kuima begränsas till strafföreläggande eller föreläggande om ordningsbot. Befrielse från straff föreslås inträda om körkortsinnehavaren inom 14 dagar efter förseelsen ansöker om förnyelse av körkortet.

Körkort skall enligt utredningen kunna återkallas från och med den tidpunkt då länsstyrelsen meddelat beslut om att körkort får utfärdas. Även körkort som inte fömyats enligt tioårsregeln skall kunna återkallas.

4 Departementschefen

De pågående reformerna på vägtrafiklagstiftningens område — övergången till nytt bilregistreringssystem och införande av nya körkort och njrtt körkortsregister — har aktualiserat en allmän översyn av de författningar som berörs av reformema. Vidare föreligger ett förslag till gemensamma vägtrafikregler i Norden som utarbetats av NVK. Avsikten är att omarbeta de svenska trafikreglerna med utgångspunkt i utredningens förslag. De författningar som i första hand berörs är VTF och VTK. Jag avser att senare understäUa Kungl. Maj:t förslag om att ersätta VTF och VTK med nya författningar, nänUigen fordonskungörelse, bilregisterkungörelse, körkortskungörelse, vägtrafikkungörelse, kungörelse om arbetstid vid vägtransport, m. m. och avgaskungörelse. Fordonskungörelsen avses omfatta regler om fordons beskaffenhet och utmstning och om annan kontroll av fordon än genom registrering. Bilregisterkungörelsen skall enligt planerna innehålla bestämmelser om registrering av fordon och om kontroll av fordon genom ett för landet gemensamt bilregister. Körkortskungörelsen avses omfatta bestämmelser om behörighet att föra motorfordon och traktor, om utbildning av motorfordonsförare och om registrering av körkortshavare, trafikkortshavare och innehavare av traklorkort i etl för landet gemensamt körkortsregister. Vägtraflkkungörelsen avses skola innehålla regler för trafik på väg. Kungörelsen om arbetstid vid vägtransport, m. m. avses omfatta bl. a. de bestämmelser om arbets- och vilotid söm regleras i VTF.

På senare tid har uppkommit behov av att reglera även trafiken utanför väg. Det främsta skälet härtiU är det ökande antalet snöskotrar och andra typer av översnöfordon som genom sin konstruktion gjort det möjligt att utan svårighet färdas med fordon i obanad terräng. Genom särskUda beslut har Kungl. Maj:t förordnat att sådana fordon av vissa

Prop. 1972:137 15

fabrikat tills vidare är atl hänföra tUl motorfordon endast om de brukas på väg. Dessa beslut torde täcka flertalet fabrikat som finns på den svenska marknaden. I fråga om snövesslor har också i betydande omfattning medgivits undantag från registreringspUkten. Översnöfordonen omfattas f. n. i huvudsak inte av vägtrafiklagstiftningen, lagstiftningen om yrkesmässig trafik och lagstiftningen om fordons- och brännoljebeskatt-ning.

Motorredskapsutredningen har i sitt betänkande Snöskotern — fordonet och föraren föreslagit att särskilda bestämmelser om översnöfordon skall tas in i VTF. Utredningen framhåller att det som i främsta rummet karaktäriserar översnöfordonen är att de är försedda med drivband och föreslår att dessa fordon indelas i bandbUar och bandmotorcyklar. BandbU föreslås bli klassificerad som bU och bandmotorcykel som motorcykel. Sådana fordon bör enligt utredningen inte få föras på väg annat än i undantagsfall. För trafiken i terräng föreslås vissa särregler. I övrigt anser utredningen att VTF:s regler i tillämpliga delar skall gälla också för översnöfordonen. Begreppet vägtrafikant föreslås bli utvidgat till att omfatta också den som vistas i översnöfordon även när detta befinner sig utanför väg. Härigenom nås, enligt den sakkunnige, bl. a. syftet att få bestämmelserna i 1 § första stycket och 2, 4 och 5 §§ TBL tiUämpliga på förare av översnöfordon och i förekommande fall på passagerare.

Det lämpligaste sättet att inpassa bestämmelserna om översnöfordonen och om trafiken utanför väg — dvs. i terrängen — i det pågående reformarbetet har visat sig vara att redovisa denna reglering i en särskUd författning, en terrängtrafikkungörelse. Förslag till en sådan kungörelse kommer därför senare alt framläggas för Kungl. Maj:t.

Under arbetet med förslaget till terrängtrafikkungörelse har det visat sig påkallat att tUlskapa en ny klassificeringsgrupp inom begreppet fordon. Denna nya grupp föreslås kallas terrängfordon. Beteckningen är en sammanfattande benämning på terrängmolorfordon och lerrängsläp. Med terrängmotorfordon avses en form av motordrivet fordon vid sidan av de i VTF upptagna grupperna motorfordon, traktor och motorredskap. Terrängmotorfordon avses skola definieras som motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas för person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordonen indelas i terrängvagnar och terrängskotrar. Terrängmotorfordon med en tjänstevikt ej överstigande 400 kilogram är terrängskotrar och med en tjänstevikt över denna viktgräns terrängvagnar. Terrängsläp föreslås som beteckning på fordon som är inrättat för att dragas av terrängmotorfordon och inte är släpfordon. En praktiskt betydelsefull skillnad mellan terrängfordon å ena sidan och motorfordon, traktor och registrerad släpvagn å andra sidan blir att skattskyldighet inte föreligger i fråga om terrängfordon, vilket i princip motsvarar det förhåUande som råder idag.

Prop. 1972:137 16

Jag avser att föreslå att terränglrafikkungörelsen skall omfatta bestämmelser om terrängfordonens utmstning och beskaffenhet, kontroll av terrängfordon, behörighet att föra terrängmotorfordon och regler för trafik i terräng med alla slag av fordon. I fråga om trafikreglema kan allmänt sägas, atl dessa av naturliga skäl avses få en mindre detaljerad utformnmg än motsvarande regler för trafik på väg. En gmndläggande regel bör vara att den som färdas i terräng skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att skada på annans mark och växtiighet undviks. Jag avser vidare att i analogi med 39 § VTF ta med en bestämmelse som ålägger förare av motordrivet fordon omsorg och varsamhet. Att fordon inte får föras av den som på gmnd av sjukdom, uttröttning eUer påverkan av starka drycker o. d. eller av annat skäl inte kan föra fordonet på betryggande sätt avser jag också ta med bland trafikreglerna. Avsikten är vidare att reglera vad förare av motordrivet fordon har att iakttaga då han haft del i trafikolycka. Han skall stanna och i mån av förmåga lämna hjälp åt skadade och i övrigt medverka tiU de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Han skall vidare på anfordran av annan som haft del i olyckan eller av någon vars egendom skadats vid olyckan uppge namn och adress och lämna upplysningar om händelsen.

Översnöfordonen, som utgör den ojämförligt största gruppen inom den föreslagna kategorien terrängfordon, är med tiUämpning av VTF:s klassificeringsregler i övervägande antal faU att hänföra tUl gruppen bil. Förs översnöfordon av angivet slag på väg, gäller TBL fullt ut. Därjämte kan straff för grov vårdslöshet i trafik, för olovlig körning och för rattfylleri och rattonykterhet ådömas även om gämingen skett utanför väg. Också i fråga om andra motordrivna fordon gäller TBL i viss utsträckning om färden sker utanför väg. Så är fallet om gämingen avser grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri eller olovlig körning; Däremot kan rattonykterhet bestraffas endasl vid färd med bil eller motorcykel eller med traktor med släpfordon.

Genom TBL finns möjlighet att bestraffa allvarligare trafikbrott strängare än de förseelser av mestadels ordningskaraktär som straffbeläggs i VTF. Det finns enligt min mening inte anledning att inskränka TBL:s nuvarande tUlämpningsområde, vilket innebär att även färd med motordrivet fordon utanför väg i tidigare nämnd utsträckning kan bestraffas enligt TBL, Jag delar motorredskapsutredningens uppfattning att bestämmelserna om straff för sådan vårdslöshet i trafik som inte är att anse som grov och för smilning bör kunna tillämpas även på trafik utanför väg. En lämplig avgränsning av det straffbara området torde uppnås om bestämmelserna anges gälla — fömtom vägtrafikant — även den som för motordrivet fordon i terräng, I fråga om lämpligheten i att utvidga tiUämpningsområdet för bestämmelsen i 2 § TBL om straff för vägtrafikant som — utan att vårdslöshet i trafik före-

Prop. 1972:137 17

ligger — onödigtvis i väsentlig mån hindrar eller stör Irafiken på väg har jag en annan uppfattning än utredningen. Det begränsade utrymme som finns på väg moliverar straffbestämmelsen i 2 § TBL. Motsvarande behov för trafiken i terräng torde inte finnas. Jag finner därför ej skäl föreslå atl 2 § TBL skall gälla även vid färd i terräng.

De åsyftade ändringarna i TBL åstadkommes lämpligen genom att 1 § första stycket och 5 § görs tillämpliga även på den som i terräng för motordrivet fordon. Av redaktionella skäl föreslår jag att tillägget i 5 § sker i form av ett andra stycke.

Tillämpningen på terrängtrafik av bestämmelserna i 5 § om ansvar för smilning bör ske med utgångspunkt i den praxis som utvecklats i fråga om vägtrafiken. Någon skyldighet att vidta särskilda åtgärder på gmnd av sådana mindre skador som kan bli följden av en normal och aktsam körning i terräng torde alltså inte anses föreligga. En grund för bedömningen kan vara det tidigare nämnda stadgandet alt färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas så att skador på annans mark och växtiighet undviks. Att ekonomiskt hell obetydliga skador inte skall beaklas torde vara självklart.

Genom den föreslagna utbrytningen av terrängmolorfordon som en särskild kategori av motordrivna fordon bör till de i 1 § andra stycket och 4 § 1 mom. försia och tredje styckena och 2 mom. TBL uppräknade fordonskategoriema läggas terrängmotorfordon. I 1 § andra stycket och 4 § 1 mom, försia stycket uppnås resultatet enklast genom att nuvarande uppräkning av bU, motorcykel, traktor och motorredskap ersätts med det sammanfattande begreppet motordrivet fordon. I 4 § 1 mom. tredje stycket och 2 mom. kan likaså en viss förenkling ske genom alt "bil och motorcykel" byts ut mot termen motorfordon. Det finns anledning att stryka under att ändringarna i 1 § andra stycket och 4 § inte innebär någon materiell utvidgning av TBL:s tillämpningsområde utan endast är av redaktionell art.

Jag har i det föregående använt ullrycket terräng som beteckning på område som ej är att anse som väg. Inom vägtrafiklagstiftningens till-lämpningsområde används begreppet väg f. n. i den betydelse som anges i 1 § 1 mom. VTF. Med väg avses alltså allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel, samt enskild väg som nyttjas tUl farväg, däri inbegripet för samfärdsel endast vinlertid avsedd körled. Jag viU i detta sammanhang upplysa att definitionen av vägbegreppet avses få en annan utformning i den nya vägtrafiklagstiftningen. Den materiella innebörden torde dock i aUt väsentligt komma att bli oförändrad.

Införandet av begreppen terrängmotorfordon och terrängsläp medför att vissa redaktionella ändringar blir nödvändiga i YTF.

Som tidigare nämnts innebär en tillämpning av VTF:s bestämmelser alt översnöfordonen i allmänhet är att hänföra till kategorien motor-

Prop. 1972:137 18

fordon, I den mån detta är fallet klassificeras översnöfordon som bil. I 41 § YTF sägs bl. a. att uttrycken automobU och släpfordon i YTF används i samma bemärkelse som motsvarande beteckningar i VTF. Översnöfordonen faller därför i princip in under YTF:s bestämmelser. Eftersom Kungl. Maj:t beträffande flertalet snöskolerfabrikai förordnat att fordonen är att hänföra till motorfordon endast om de bmkas på väg, faller dessa under YTF:s bestämmelser endast om de brukas på sådant sätt.

Enligt min mening finns i och för sig ej skäl att ändra den grundläggande principen att YTF gäller i fråga om översnöfordon. Denna princip kommer tUl klart uttryck genom att de nya begreppen förs in i YTF.

I praktiken torde yrkesmässig trafik med terrängfordon förekomma endast i begränsad omfattning och då avse Irafik med terrängvagn. Genom att föra in de nya begreppen i YTF torde därför någon ändring inle åstadkommas jämfört med dagens läge. Skulle sådan trafik få ökad omfattning, får ställning tas till frågan i vad mån det finns behov av en särreglering. Kungl. Maj:t har genom bemyndigande i 2 § andra stycket YTF möjlighet att medge erforderliga undantag. När det gäller uthyrningsrörelse har det visat sig att en inte obetydlig yrkesinässig uthyrning förekommer i fråga om terrängskolrar. Det torde finnas all anledning att i delta avseende tillämpa YTF:s regler om sådan verksamhet.

Den lämpligaste lösningen för att införa de nya begreppen i YTF är att göra etl tUlägg i 41 § YTF. Genom att i paragrafen ange att med automobil avses även terrängmotorfordon och med släpfordon även lerrängsläp bibehålls vad som i dag gäller formellt. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t ändring i 41 § YTF av angiven innebörd.

Riksdagen har i principbeslut (prop. 1971: 65, TU 1971: 12, rskr 1971: 209) accepterat förslaget att körkort för motorfordon skaU förnyas vart tionde år. Enligt körkorlsutredningen bör den som inte vidare önskar föra motorfordon ej straffas för underlåtenhet att förnya sitt körkort. Påföljd bör enligt utredningens mening inträda endast om någon kör motorfordon utan att fömyelse skett. Eftersom utredningen anser att en sådan förseelse närmast har samma karaktär av ordnings-förseelse som underlåtenhet att medföra körkort vid färd, menar utredningen att penningböter bör utgöra tillräckligt straff. De av utredningen föreslagna författningsbestämmelserna i det nu aktuella avseendet har utformats så att den som trots att körkortet ej förnyats enligt tioårsregeln för sådant körkortspliktigt fordon som körkortet gäller för skall straffas med böter högst 500 kr. Dock skall enligt författningsförslagel den som för sådant fordon vara fri från ansvar trots underlåten förnyelse enUgt tioårsregeln, om han inom 14 dagar efter ertap-pandel ansöker om förnyelse av körkortet. Det måste emeUertid anses tveksamt om det utan förtydligande av körkortsutredningens förslag

Prop. 1972:137 19

står klart, humvida bestämmelserna om olovlig körning blir tillämpliga eller ej på den som för körkortspliktigt fordon med ett icke förnyat körkort. Oklarheten i förslaget har påpekats under remissbehandlingen av betänkandet CKR.

Körkorlsutredningens förslag innebär således, att en körkortshavare som försummat att ansöka om förnyelse av körkortet enligt tioårsregeln kan göra detta när som helst efler tioårsperiodens utgång oberoende av hur lång lid som förflutit därefter och utan att han upprätthållit sin körvana.

Trafiksäkerhetsskäl lalar emellertid mot alt den som underlåter att ansöka om förnyelse av sitt körkort vid tioårsperiodens utgång skall ha obegränsad rätt att utan omprövning få ett nytt körkort under tiden därefter. Rätten till fömyelse måsle med hänsyn härtill begränsas på lämpligt sätt. I analogi med nu gällande bestämmelser i VTF (33 § 5 mom.) om återfående i visst fall av återkallat körkort bör tidsfristen under vilken förnyelse kan ske sältas till elt år efter tioårsperiodens utgång. Genom en sådan regel tillgodoses det trafiksäkerhetsmässiga intresset samiidigt som körkortshavare som på gmnd av utlandsvistelse eller annat ursäktligt förhållande varit förhindrad att ansöka om förnyelse inom tioårsperioden får skäUgt rådrum alt verkställa åtgärden.

Såsom framgått av det tidigare anförda kräver frågan om tillämpligheten av bestämmelsema i TBL om olovlig körning på den som, ulan att ha förnyat sitt körkort enligt tioårsregeln, för körkortspliktigt fordon särskild uppmärksamhet. Med den av mig förordade begränsningen i rätten att erhålla förnyelse av körkort bör körkortet i allt fall bli ogiltigt sedan respittiden på ett år gått ut. Därmed kommer den som därefter för körkortspliktigt fordon med ett icke förnyat körkort atl bestraffas för olovlig körning, I fråga om eltårsfristen kan de av utredningen anförda skälen tala för en lösning som innebär alt körkortet fortfarande är giltigt och atl den som dämnder för körkortspliktigt fordon med ett icke förnyat körkort bestraffas endast för en ordningsförseelse. Bestämmelserna vinner dock i klarhet, om de utformas på sådant sätt att ett icke förnyat körkort redan i och med tioårsperiodens utgång betraktas som ogiltigt och atl den som trots underlåten körkortsförnyelse under denna tid för körkortspliktigt fordon bestraffas för olovlig körning.

I enlighet med vad jag nu anfört avser jag föreslå Kungl. Maj:l att i körkortskungörelsen tas in regler av innebörd att körkort som inte förnyas inom tioårsperiodens utgång blir ogiltigt och att rätten till förnyelse tidsbegränsas till ett år efter tioårsperiodens utgång. Bestämmelserna i 3 § TBL blir därmed tiUämpliga på den som för körkortspliktigt fordon med ett körkort som är ogiltigt på grund av underlåten förnyelse. En olovlig körning under den ettårsfrist då rätt till förnyelse av körkortet föreligger torde mången gång böra bedömas lindrigare

Prop. 1972:137 20

än en olovlig köming därefter. För att en anpassning av straffet lill omständighetema i varje enskilt faU fuUl ut skall kunna ske, föreslår jag, att den nuvarande straffminimigränsen om tio dagsböter avskaffas. Jag vill emellertid framhålla att detta inte bör få leda till en lindrigare bedömning av olovlig körning i övrigt.

Rätten att förnya körkort under ettårsfristen efter tioårsperiodens utgång bör i princip kunna återkallas enligt samma gmnder som ett gällande körkort. Enligt nuvarande bestämmelser (33 § 2 'mom. 5 VTF) kan ett körkort återkallas bl. a. om föraren gjort sig skyldig lill olovlig körning och det ej kan anses uppenbart, att han ändock är att bedöma som en skötsam person. Olovlig körning under ettårsfristen kan som nyss anförts ofta vara atl bedöma lindrigare än annan olovlig körning. Den gällande återkallelseregeln vid olovlig körning bör därför kompletteras med en bestämmelse som medger, att olovlig körning under ettårsfristen ej utan särskilda skäl skall föranleda återkallelse av rätten att erhålla förnyelse av körkortet. Även en regel av denna innebörd planeras i körkortskungörelsen,

I överensstämmelse med den praxis som utvecklats avser jag föreslå Kungl. Maj:t alt i körkortskungörelsen tas in bestämmelser om att nya villkor för körkort skall kunna meddelas och omprövning av tidigare villkor kunna ske utan att körkortsinnehavet i övrigt omprövas. Nya eller ändrade villkor bör enligt körkortsutredningens förslag i vissa fall tas upp i en särskUd skrivelse till vilken hänvisning sker på körkortet. Den i 3 § andra stycket TBL upptagna regeln om påföljd för förande av körkortspliktigt fordon i strid mot föreskrift som meddelats vid utfärdande av körkort bör jämkas så att den tydligt omfattar även körning i strid mot villkor som meddelats efter det att körkortet utfärdats. Jag föreslår därför, att 3 § andra stycket TBL får en ny avfatlning i enlighet härmed.

Enligt planerna skaU det nuvarande traktorkörkortet i körkortskungörelsen kallas för traktorkort. Nu gäUande gämingsbeskrivning i 3 § TBL tar sikte på den som olovligen för körkortspliktigt fordon. En anpassning till körkortskungörelsens terminologi kan ske genom att i ett fjärde stycke i 3 § TBL anges att första, andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra traktor,

I samband med förslagen tUl ändring i 3 § TBL finns anledning att ta upp frågan om tUlämpningen av förutsättningarna för atl grov olovlig körning skall anses föreligga. Enligt första stycket andra punkten får dömas till fängelse om föraren tidigare haft körkort som bUvil återkallat eller om brottet skett vanemässigt eller om del eljest är att anse som grovt. Som en försvårande omständighet skall enligt vad som utta-

Prop. 1972:137 21

lades vid stadgandets tillkomst anses bl. a. att föraren vägrats körkort på grund av uppenbar olämplighet.

Jag har lidigare nämnt att återkallelse av rätlen till förnyelse av körkort som blivit ogiltigt efter tioårsperiodens utgång bör kunna ske enligt samma gmnder som i fråga om gällande körkort. Jag avser också föreslå all länsstyrelses beslut atl körkort får utfärdas — körkortstillstånd — skall kunna återkallas efter samma gmnder. Har körkortslill-stånd eller rätt till förnyelse återkallats bör detta vid prövningen av straff för olovlig körning i princip bedömas på samma sätt som om föraren vägrats körkort på gmnd av uppenbar olämplighet.

I samband med ändringama i TBL föreslår jag att dagsböter byts ut mot den numera använda termen böter.

Körkorlsreformen påkallar också vissa justeringar i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt. I 4 § stadgas att vid länsrätt handläggs, såvitt gäller svenskt körkort, turistkörkort eller trafikkort, mål om återkallelse eller vaming och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om vägran att godkänna körkortet enligt vad därom är särskilt föreskrivet. I 6 § sägs att länsrätt är domför utan nämndemän vid beslut att tills vidare återkalla körkort eller turistkörkort eller att tills vidare vägra godkännande av utländskt körkort, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas. I det nya körkortssystemet avses luristkörkorten utmönstras. Länsstyrelsens beslut att körkort får utfärdas avses, som jag tidigare nämnt, bli betecknat körkorlstillstånd. På motsvarande sätt planeras länsstyrelsens beslut om att trafikkort får utfärdas skola kallas trafik-kortstillstånd. Avsikten är att återkallelse eller varning skall kunna gälla även körkorts- och trafikkortstillstånd liksom den rätt att förnya körkortet som inträder efler tioårsperiodens utgång. I enlighet härmed föreslår jag att länsrättens kompetensområde, såvitt gäller svenskt körkort eller trafikkorl, anges gälla mål om återkallelse eller vaming. I uttrycket "såvitt gäller körkort eller trafikkort" inbegrips även mål som avser åtgärd i fråga om körkorts- eller trafikkortstillstånd och rätt atl förnya körkort. Genom motsvarande omformulering av 6 § sker erforderlig anpassnmg även i fråga om kompetensområdet i enmansmål. Den föreslagna formuleringen omfattar också sådan återkallelse lills vidare av trafikkort som avses inflyta i körkortskungörelsen. Begreppet traktorkort bör föras in även i 4 och 6 §§ lagen om skatterätt och länsrätt.

I 9 § MopF åläggs förare av moped att ha med sig bevis att fordonet är trafikförsäkrat. Beviset skall på tillsägelse visas upp för trafikinspektör, bilinspektör eller polisman. Det skall vara i sådant skick att det kan läsas utan svårighet. Överträdelse av 9 § straffas enligt 11 § med böter, högst 500 kr, I 11 § ges också bestämmelse om frihet från ansvar för den som senast på tredje vardagen efter det han ertappats utan försäkringsbevis hos vederbörande polismyndighet eller åklagare

Prop. 1972:137 22

styrker atl han hade försäkringsbevis vid tiden för förseelsen och omständigheterna ger vid handen att förseelsen berott på tiUfälligt förbiseende.

Bestämmelserna i MopF anser jag i huvudsak böra föras in i fordonskungörelsen. Skyldigheten att medföra trafikförsäkringsbevis och straffbestämmelserna härtill kan emellertid ej på ett naturligt sätt inplaceras i de planerade författningarna. Jag vUl därför förorda att de las in i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon (TFL) som 23 a och 24 a §§, dock med den jämkningen att uppvisande i efterhand skall kunna ske endast hos polismyndighet.

Övergången till den nya vägtrafiklagstiftningen medför att de hänvisningar som finns tUl VTF och de övriga författnuigar som avses bli ersatta måste ändras. Inte minst inom skatteförfatlningarna finns ett stort antal hänvisningar som kräver riksdagens medverkan för att erforderlig justering skall kunna göras. Dessa författningar avses emellertid, enligt vad jag erfarit av chefen för finansdepartementet, bli omarbetade med anledning av bilskatleutredningens betänkande (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskattningen. Det lorde därför ej finnas anledning att nu göra ändringar i dessa författningar. De hänvisningar som behövs kan i stället ges i en särskild lag i vilken utsägs att hänvisning i författning som beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam lill föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya vägtrafiklagstiftningen i stället skall avse den nya bestämmelsen. De nya begreppsbestämningarna innebär inte någon materiell ändring i beskattningsreglerna.

Eftersom reformen av vägtrafiklagsliflningen inle kan överblickas i alla detaljer och tidsschemat för ikraftträdandet av de olika lagarna inte kan anges exakt anser jag det inte lämpligt att nu lägga fram förslag om lidpunkten för ikraftträdandet av de lagändringar som kräver riksdagens medverkan. Kungl. Maj:t bör i stället få bemyndigande av riksdagen att utfärda erforderliga bestämmelser om ikraftträdandet.

Erforderliga lagförslag har upprättats inom kommunikationsdepartementet. Samråd har skett i fråga om förslagen till ändringar i TFL och i 4 och 5 §§ TBL med chefen för justitiedepartementet, i fråga om förslaget till lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning med chefen för finansdepartementet och i fråga om förslaget till ändring i lagen om skatterätt och länsrätt med chefen för civildepartementet. Även i fråga om överväganden rörande terrängfordonens behandling från beskattningssynpunkt har samråd skett med chefen för finansdepartementet.

I anledning av vad som anförts i det föregående har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

Prop. 1972:137 23

1. lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott,

2. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt,

3. lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon,

4. lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning.
Förslagen torde få fogas vid stalsrådsprotokoUet i detta ärende som

bilaga.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslaget tUl lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten,

Ur protokollet: Margit Edström

1 §

Nuvarande lydelse

Där någon vid förande av bU, motorcykel, traktor eller motorredskap ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse

Brister vägtrafikant eller den som i terräng för motordrivet fordon i den omsorg och varsamhet, som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, och är ej oaklsamheten ringa, dömes för vårdslöshet i trafik till böter.

Där någon vid förande av motordrivet fordon ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dÖmes för grov vårdslöshet i trafik lill fängelse i högst två år.

» Senaste lydelse 1966: 252. ' Senaste lydelse 1958: 223.

För någon körkortspliktigt fordon ulan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning tiU böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas tUl fängelse i högst sex månader.

Nuvarande lydelse

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats vid utfärdande av körkort, straffes med dagsböter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tiUåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, straffes likaledes med dagsböter.

Föreslagen lydelse

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon den, som icke äger rätt atl föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan atl denne är berättigad därtill, dömes likaledes till böter.

Första, andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra traktor.

1 m o m. Den som vid förande
av bil, motorcykel, traktor eller
motorredskap varit så påverkad
av starka drycker, att det kan an
tagas, att han icke på betryggande
sätt kunnat föra fordonet, dömes
för rattfylleri tiU fängelse i högst
ett år eller, där omständigheterna
äro mUdrande, till dagsböter, dock
ej under tjugofem.

Till samma straff dömes föraren, var så påverkad som nyss sagts.

Hade förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille eller däröver, skall han anses hava varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 m o m.ä Är det ej styrkt, att
förare av bil eller motorcykel eller
av traktor med släpfordon var så
påverkad, som i 1 mom. första
stycket sägs, men uppgick alkohol
koncentrationen i hans blod till
0,5 men ej tUl 1,5 promille skall
han straffas med dagsböter, lägst
tio, eller fängelse i högst sex må
nader.

= Senaste lydelse 1957: 355.

1 mom. Den som vid förande
av motordrivet fordon varit så på
verkad av starka drycker, att det
kan antagas, att han icke på be
tryggande sätt kunnat föra fordo
net, dömes för rattfylleri till fäng
else i högst ett år eller, där om
ständigheterna är mildrande, tiU
böter, dock lägst tjugofem dagsbö
ter.

om han av annat berusningsmedel

2 mom. Är det ej styrkt, att
förare av motorfordon eller ter
rängmolorfordon eller av traktor
med släpfordon var så påverkad,
som i 1 mom. första stycket sägs,
men uppgick alkoholkoncentratio
nen i hans blod till 0,5 men ej tUl
1,5 promille, dömes till böter,
dock lägst lio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader.

5 §

Om vägtrafikant, som med eUer utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartUI olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undandrager sig alt uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, straffes med fängelse i högst ett år eller dagsböter.

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, dömes till fängelse i högst ett år eller böter.

Bestämmelserna i första stycket gäller även den som i terräng för motordrivet fordon.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, turistkörkort eller trafikkort, mål om vaming eller återkaUelse av sådant kort och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om vaming eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

6 § Skatterätt och länsrätt är domför utan nänmdemän

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt eller länsrätt,

' Senaste lydelse 1971:1187.

Prop. 1972:137 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutiigt avgörande av mål,

6. vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full-sutten rätt, är skatterätt och länsrätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om turistkörkori som utfärdals före lagens ikraftträdande.

3 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon skall införas två nya paragrafer, 23 a och 24 a §§, av nedan angivna lydelse.

23 a § Förare av moped skall under färd medföra bevis om att mopeden är trafikförsäkrad och på tUlsägelse visa upp detta för trafikinspektör, bilinspektör eller poUsman. Beviset skall vara i sådant skick att det kan läsas utan svårighet.

24 a § Den som bryter mot 23 a § straffes med böter, högst femhundra kronor. Han är dock fri från ansvar om han senast tredje vardagen efter förseelsen hos vederbörande polismyndighet styrker, att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen och omständigheterna ge vid handen att förseelsen berott på tillfälligt förbiseende.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Prop. 1972:137 28

4 Förslag till

Lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning

Härigenom förordnas som följer.

Förekommer i författning som beslutats av Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i

bilregisterkungörelsen (1972: 000),

lordonskungörelsen (1972: 000),

körkortskungörelsen (1972: 000),

vägtrafikkungörelsen (1972: 000),

kungörelsen (1972: 000) om arbetstid vid vägtransport, m. m. eller

kungörelsen (1972: 000) om införande av ny väglrafiklagstiftnina, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande får begränsas till vissa av de nya bestämmelserna.

Prop. 1972:137 29

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 30 oktober 1972.

Närvarande: justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG, justitierådet GÄRDE WIDEMAR.

Enligt lagrådet den 26 oktober 1972 tillhandakommet utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, håUet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 20 oktober 1972, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott.

Lagförslaget, som finns bilagt detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingvar Gunnarson.

Lagrådet yttrar:

Det föreligger helt naturligt etl mycket nära samband mellan trafikbrottslagen samt de författningar som reglerar trafiken och därmed sammanhängande förhållanden. Ett önskemål är att uttryck och begrepp har samma innebörd i TBL och trafikförfatlningarna. De grundläggande och mest detaljerade bestämmelserna finns i trafikförfattningarna och det framstår som naturligt om TBL anknyter tUl och faller tUlbaka på dessa. En komplikation uppslår emellertid genom att TBL är av lags natur medan bestämmelserna i övrigt i stort sett har annan karaktär. Detta vållar dock ej nämnvärda svårigheter när de i administrativ ordning tillkomna reglerna finns vid antagandet av bestämmelserna som är av lags natur. Om inte annat framgår av vad som förekommer vid tillskapandet av lagreglerna, får dessa som regel antagas ansluta sig till de därvid existerande stadgandena av annan natur. Vanskligare blir förhållandet när — såsom i förevarande lagstiftningsärende — lagbestämmelserna utformas först, medan de från saklig synpunkt mera grundläggande bestämmelserna då ännu ej fått sin slutiiga avfatlning.

I det remitterade förslaget upptages mestadels begrepp och uttryck som sedan länge förekommit på förevarande lagstiftningsområde. Vad som anföres i remissen ger ej anledning antaga att dessa framdeles skall ges sådant ändrat innehåll alt de ej längre kan anses svara mot vad lagförslaget åsyftar. Förslaget innehåller emellertid också vissa nyheter. Så har exempelvis upptagits den nya kategorien terrängmotorfordon. Departementschefen har angivit vad därmed åsyftas. Om riksdagen

Prop. 1972:137 30

gillar uttalandena, får dessa på sätt nyss antytts vara bestämmande för vad TBL menar med terrängmotorfordon.

Enligt 1 § första stycket i lagens gällande lydelse kan ansvar för vårdslöshet i trafik ådömas vägtrafikant. I det remitterade förslaget utsträckes stadgandet att gälla även den som i terräng för motordrivet fordon. Innebörden av uttrycket "terräng" är ej alldeles klar. Vad som skall regleras genom den blivande terrängtrafikkungörelsen och vad som skaU ingå under begreppet terrängfordon är uppenbarligen främst trafiken på obanade naturområden och fordon lämpade att framföras på sådana områden. Detta går också väl samman med vad som enligt allmänt språkbruk åsyftas med terräng. A andra sidan uttalar departementschefen att uttrycket terräng använts som beteckning på område som ej är att anse som väg. Enligt sistnämnda uttalande skall alltså som trafik i terräng anses bl. a. framförande av en skörde-tröska på en åker, av en självgående motorgräsklippare på en gräsmatta i en park och av en lasttruck på ett verkstadsgolv. I sak finns intet att erinra mot atl straffbestämmelsen utsträckes att omfatta ovarsamhet vid framförande i situationer som nu antytts. Samtliga nu åsyftade lokaliteter kan dock knappast enligt vanligt språkbruk omfattas av uttrycket "terräng". Det förordas därför att i 1 § första stycket orden "i terräng" utbytes mot uttrycket "annorstädes än på väg". Vid bifall härtill får motsvarande ändring göras i 5 § andra stycket,

I övrigt föranleder det remitterade förslaget ej erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. 1972:137 31

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 november 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND-QVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT,

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslaget tiU lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa ttafikbrott.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och förklarar att han tUlstyrker lagrådets hemställan om viss jämkning i lagförslaget med hänsyn till att lagen inte upptar någon definition av begreppet terräng.

Föredraganden hemställer atl Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att antaga

dels det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar,

dels de vid statsrådsprotokollet den 20 oktober 1972 fogade förslagen tUl

2. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt,

3. lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon,

4. lag med anledning av införandel av ny vägtrafiklagstiflning.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1972 720