Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1972 Prop. 1972:126

Nr 126

Kungl. Mai:ts proposition med förslag tUi lag om statligt stöd tiU poUtiska partier; given Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StalsrådsprotokoUet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifaUa det förslag om vars avlåtande tUl rUisdagen föredraganden hemstäUt.

EnUgt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens tauvudsakUga innehåU

I propositionen föreslås en lag om statUgt stöd tiU poUtiska partier. Lagens bestämmelser överensstämmer med de förslag som har lagts fram av 1971 års partistödsutredning. Bestämmelsema innebär bl. a. att det hittiUsvarande statUga partistödet justeras upp från 70 000 tUl 85 000 kr. per riksdagsmandat och kalenderår. Vidare föreslås att parti som ej bUvit företrätt i riksdagen men vars röstandel vid riksdagsval är större än 2,5 % får avtrappat partistöd och att det statUga partistödets storlek anpassas successivt tiU valutslagen. Som ett komplement tUl nuvarande kansUstöd införs ett gmndstöd om 1,5 mUj. kr. per kalenderår tiU varje riksdagsparti som uppnått minst 4 % av rösterna i hela landet. Även parti som är representerat i riksdagen enligt den s. k. tolvprocentregeln får visst gmndstöd.

De nya bestämmelsema föreslås få tiUämpning redan fr. o. m. den 1 juU 1972. Reglema om successiv anpassning tiU valutslagen skaU dock inte tUlämpas förrän fr. o. m. år 1974.

Prop. 1972:126

Förslag tUl

Lag om statligt stöd till poUtiska partier

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse

1 § TiU politiskt parti som deltagit i val tiU rUtsdagen utgår statiigt
stöd enUgt denna lag. Stödformerna är partistöd och kansUstöd.

Partistöd

2 § Partistöd utgår som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör 85 000 kronor.

3 § Antalet mandatbidrag som varje parti erhåller bestämmes årligen med hänsyn tUl utgången i de två närmast föregående ordinarie valen, om ej annat följer av 4 §.

Första året under den treårsperiod som följer efter ordinarie val tiU riksdagen erhåller varje parti så många mandatbidrag som motsvarar en sjättedel gånger antalet vunna mandat i det senaste valet plus fem sjättedelar gånger antalet vunna mandat i närmast föregående val. Andra året erhåUer partiet så många mandatbidrag som motsvarar halva antalet mandat i det senasle valet plus halva antalet mandat i närmast föregående val. Tredje året erhåUer partiet så många mandatbidrag som motsvarar fem sjättedelar gånger antalet mandat i det senaste valet plus en sjättedel gånger antalet mandat i närmast föregående val.

Har parti i något av valen ej blivit företrätt i riksdagen, räknas beträffande sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent som partiet erhåUit i valet i hela landet. Har parti i något av valen bUvit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet, räknas beträffande sådant val dels antalet mandat, dels antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent. Om det sammanlagda antalet mandat och tiondels procentenheter röster över 2,5 procent överstiger fjorton, räknas dock ej överskjutande tal.

4 § Har nyval ägt ram efter något av de ordinarie val som avses i 3 §
första stycket, räknas som antal mandat vid tUlämpningen av 3 § andra
stycket medeltalet av antalet mandat som erhåUits vid det ordinarie valet
och vid därefter förekommande nyval. Vad som sagts nu om antal man
dat gäUer vid tUlämpnmg av 3 § tredje stycket antalet hela tiondels
procentenheter röster.

Kanslistöd

5 §   Kanslistöd utgår som grundstöd och tiUäggsstöd.

6 § Parti som vid val tiU rUcsdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje kalenderår för viUcet valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör 1,5 miljoner kronor.

Prop. 1972:126 3

7 § Parti som blivit företrätt i rUcsdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje kalenderår för viUcet valet gäller så många fjortondelar av ett helt grundstöd som motsvarar antalet vunna mandat.

8 § Parti som avses i 6 eUer 7 § erhåller utöver grundstödet tUläggs-stöd för varje kalenderår för vUket valet gäller med 3 500 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars med 5 250 kronor för varje vunnet mandat.

9 § Har parti vid val tUl rUcsdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår avtrappat grundstöd för de tre därpå följande kalenderåren, första året med 75 procent av ett helt gmndstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med 25 procent av ett helt grundstöd. Är 6 eller 7 § tUlämplig, gäller dock i stäUet bestämmelserna där, om de skulle medföra ett högre grundstöd.

10 § Har parti vid nyval fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och uppnådde partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast föregående val, utgår en tolftedel av ett helt grundstöd för varje hel månad som återstår av nyvalsåret från och med den dag då den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

11 § Parti kan under ett kalenderår ej få högre belopp i grundstöd än som motsvarar ett helt grundstöd.

Gemensamma bestämmelser

12 § Stöd som avses i denna lag utgår per kalenderår. FörhåUandena
vid utbetalningstiUfäUet bestämmer stödets storlek, om ej annat anges
i lagen.

Om det vid uträkning för bestämmande av stöd uppkommer brutet tal, sker sedvanlig avrundning tiU helt tal.

13 § Fråga om stöd enligt denna lag prövas av partibidragsnämnden.
Nämnden består av ordförande och två andra ledamöter. Ledamöterna,
som skaU inneha eller ha innehaft ordinarie tjänst som domare, utses
av riksgäldsfullmäktige för sex år.

Som partibidragsnämndens beslut gäUer den mening varom flertalet ledamöter förenar sig eUer, vid lika röstetal, ordförandens mening. Mot nämndens beslut får talan icke föras.

14 § Ansökan om stöd enligt denna lag göres skriftiigen varje år hos
riksgäldskontoret. Ansökan bör göras före utgången av januari.

Partistöd och kanslistöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt och med hela sina belopp. Utbetalningen göres av rUcsgäldskontoret inom en månad efter det att ansökan gjorts. Utbetalningen sker tUl respektive partis rUcsorganisation. På begäran av parti kan dock kansUstödet eUer del därav betalas tiU riksdagsgruppens kansU.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk förfatmingssamling.

Prop. 1972:126 4

Bestämmelserna i 9 § tUlämpas först från och med år 1974. I övrigt tiUämpas lagen för tid från och med den 1 juU 1972. För vart och ett av åren 1972 och 1973 gäUer dock i stäUet för 3 och 4 §§ att varje parti erhåller så många mandatbidrag som motsvarar det antal mandat som vunnits i 1970 års val tUI rUcsdagen.

överskjutande partistöd och grundstöd som tiU följd av lagen skaU utgå för andra halvåret 1972 betalas ut efter ansökan hos riksgäldskontoret Ansökan bör göras före utgången av år 1972.

Prop. 1972:126

Utdrag av protokoUet över justitieärenden, håUet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEUER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om offentligt stöd till de politiska partierna och anför.

Frågan om offentligt stöd tUl de politiska partiema har sedan lång tid tiUbaka varit föremål för uppmärksamhet. Detta är naturligt med hänsyn tiU den centrala roU som partiema spelar i vår demokrati. I en utveckling som innebär att samhäUsfrågoma bUr aUtmer kompUcerade är det nödvändigt att partiema driver en omfattande upplysande och opinionsbUdande verksamhet och att de förfogar över de ekonomiska resurser som en sådan verksamhet kräver.

Förslag om statligt stöd tiU partiemas verksamhet lades fram i proposition vid 1965 års rUcsdag (prop. 1965:174). I propositionen anfördes bl. a. att det uppenbarUgen är ett samhäUsintresse att partiema har tillräckliga resurser för sin opinionsbUdande verksamhet och att det därför borde införas ett permanent statligt stöd tiU denna verksamhet. Propositionsförslaget innebar att det tiU varje parti som vid senaste andra-kammarval hade fått minst ett mandat i riksdagen och mmst 2 % av rösterna i hela riket skuUe utgå bidrag med 60 000 kr. per mandat och år. Bidragen skuUe utgå fr. o. m. år 1966 och inte vara förknippade med några vUlkor eller någon kontroll beträffande användningen. Förslaget biföUs av rUcsdagen (KU 1965: 44, rskr 1965:452).

Vid 1965 års rUcsdag beslöts även om bidrag tiU varje partigmpp i riksdagen för bestridande av gruppkansUemas kostnader (BaU 1965: 54, rskr 1965: 442). Detta s. k. kanslistöd skuUe utgå med ett årligt belopp av 3 000 resp. 4 500 kr. per mandat beroende på om grappen var företrädd i regeringen eUer inte. Liksom det statiiga partistödet skuUe kanslistödet utgå fr. o. m. år 1966, och det skuUe inte förekomma någon kontroll över hur medlen utnyttjades.

Förslag beträffande kommunalt partistöd lades fram vid 1969 års rUcsdag (prop. 1969:126). Förslaget innebar att borgerliga primärkommuner och landstingskommuner genom en särsldld lag skuUe tUläggas befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag tUl parti som under den tid

Prop. 1972:126 6

beslut om bidrag avsåg var representerat i kommunens fullmäktige resp. landstinget. Beslutet skuUe innehålla att bidrag ulgick till varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid hade i den representativa församlmgen. Även detta förslag biföUs av rUcsdagen (KU 1969: 36, rskr 1969: 353).

Sedermera har det statiiga partistödet justerats med hänsyn till införandet av enkammarrUcsdagen (prop. 1970: 1 bU. 4 s. 79, SU 1970: 2, rskr 1970:2, KU 1970:14, rskr 1970:103). Fr.o.m. år 1971 utgår sålunda partistöd med 70 000 kr. per mandat och kalenderår tUl parti som deltagit i senaste val tiU riksdagen och därvid vunnit mandat. Även kanslistödet har justerats och utgör f. n. 3 500 resp. 5 250 kr. per mandat och år (BaU 1970: 68, rskr 1970: 339). Statiigt partistöd samt kanslistöd utgick under år 1971 med sammanlagt ca 26 milj. kr.

Ar 1971 hade kommunalt partistöd införts i samtUga landstingskommuner och i cirka nio tiondelar av landets primärkommuner. Under nämnda år utbetalades sammanlagt drygt 40 milj. kr. i kommunalt partistöd, varav 28,4 milj. kr. i primärkommunalt stöd och 11,8 milj. kr. i landstingskommunalt stöd.

I samband med att 1965 års förslag om statligt partistöd lades fram betonades vikten av att beslutet om ett sådant stöd hade förankring i en bred opinion. Numera torde man också inom samtliga partier vara ense om behovet av offentUgt stöd tiU partiernas verksamhet. Det har emeUertid visat sig motiverat att se över den närmare utformningen av systemet. Efter hemställan av 1971 års riksdag (KU 1971: 27 och 28, rskr 1971:95 och 96) tUlkallades därför sakkunniga med uppgift att göra en översyn av såväl det statliga som det kommunala partistödet. De sakkunniga, som antagit namnet 1971 års partistödsutredning, har i augusti i år avlänmat betänkandet (SOU 1972: 62) Offentiigt stöd tiU de politiska partiema. Betänkandet torde få fogas tiU statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Utredningens förslag bygger på samma grundläggande principer som bär upp det nuvarande statUga och kommunala partistödet:

a) Bidrag bör utgå endast till parti som har ett mte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.

b) Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, som inte tUlåter någon skönsmässig prövning.

c) Bidragens storlek bör stå i relation tUl partiernas styrka.

d) Någon offentiig kontroU av hur medlen används bör inte före
komma.

e) Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bör bestäm-

• Landshövdingen Hjalmar Mehr, ordförande, samt riksdagsmännen Per Ahlmark, Sten Andersson och Karl Boo, partisekreteraren Tore Forsberg, riksdagsmannen Bengt Gustavsson och tredje vice talmannen G. Ivar Virgin.

Prop. 1972:126 ,  7

mas av landstingen och kommunerna själva på gmndval av den i lag givna konstmktionen.

Förslaget umehåller emeUertid åtskUliga betydelsefulla nyheter. Huvudpunkterna är följande:

1. Det hittUlsvarande statUga partistödet höjs från 70 000 tiU 85 000 kr. per riksdagsmandat och kalenderår.

2. Parti som ej blivit företrätt i riksdagen men vars röstandel är större än 2,5 % får avtrappat partistöd. Parti som representerats enligt den s. k. tolvprocentregeln får dels avtrappat partistöd, dels partistöd i förhållande till antalet mandat.

3. Det statiiga partistödets storlek anpassas successivt tUl valulslagen.

4. Som ett komplement till nuvarande kansUstöd införs ett grundstöd om 1,5 milj. kr. per kalenderår tUI varje riksdagsparti som uppnått minst 4 % av rösterna i hela landet vid senaste val.

5. Även parti som representerats enligt tolvprocentregeln får visst grundstöd. Parti som tidigare fått minst 4 % av röstema i hela landet men som inte uppnått denna röstandel i det senaste valet får avtrappat grandstöd.

6. Konstruktionen av det primärkommunala och det landstingskommunala partistödet lämnas oförändrad.

De nya reglerna föreslås få tUlämpning redan fr. o. m. den 1 juli 1972. Reglema om successiv anpassning till valutslagen skaU dock inte tiUämpas förrän fr. o. m. år 1974. EnUgt utredningens mening bör de nya reglerna gäUa inte bara under den nu löpande valperioden utan också under valperioden 1974—1976, oberoende av utgången i 1973 års val.

Vid utformningen av sitt förslag till nya partistödsregler har de sakkuimiga eftersträvat största möjliga politiska uppslutnmg kring förslaget. Detta är också enhälligt.

Med hänsyn tiU att reglema om offentligt stöd tUl partiema berör fömtsättningama för en väl fungerande opinionsbUdning och utgör en del av demokratins spelregler i vidsträcktaste mening är det av oskattbart värde om de får en sådan konstruktion att systemet kan påräkna brett stöd i den aUmänna opinionen och omfattas av förtroende av aUa de i riksdagen representerade poUtiska partiema. Därmed får man bl. a. en garanti för stabilitet i systemet.

Med utgångspunkt från denna principiella instäUning vUl jag förorda att de sakkunnigas förslag genomförs i sin helhet. De nya regler som de sakkunniga har föreslagit ger inte på någon punkt anledning tiU invändningar av sådant slag att altemativa lösningar behöver övervägas.

F. n. finns det inte några författningsbestämmelser om vare sig det StatUga partistödet eUer kanslistödet. De båda stödformerna utgår i enUghet med de grunder som har beslutats av statsmakterna resp. av riksdagen ensam och som kan utiäsas av riksdagstrycket. Utrednmgens förslag innebär emellertid att reglema om det statUga partistödet och

Prop. 1972:126 8

kanslistödet blir väsentiigt mera omfattande och komplicerade än hittiUs. Enligt min mening utgör detla ett starkt skäl att nu överföra reglerna tiU en särskUd författaing. TUl denna bedömning medverkar det förhåUandet att enighet har nåtts om hur reglema skaU ulformas. Den för-fattaingsmässiga regleringen bör ske genom lag.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har primärkommunerna och landstingskommunerna genom en särskild lag tiUagts befogenhet att lämna bidrag tUl parti som är representerat i fullmäktige resp. landsting. Utredningen har beträffande det kommunala partistödet endast rekommenderat en samordning med de förslag om ansökningsförfarande och utbetalnmg som lagts fram i fråga om det statliga partistödet och kansUstödet. Utbetalning förordas ske, efter ansökan i febraari varje år, tiU partiemas lokal- resp. distriktsorganisationer, om inte annat särskUt beslutas. Det kan föratsältas att kommuner och landsting kommer att följa utredningens rekommendationer på denna punkt. Jag finner därför inte anledning föreslå något tiUägg tiU lagen om kommunalt partistöd.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om statUgt stöd tUl politiska partier. De regler som har tagits upp i förslaget överensstämmer i sak fullständigt med vad utredningen har föreslagit. Min kommentar tiU bestämmelserna kan därför göras kortfattad. I övrigt får jag hänvisa tUl betänkandet.

1 §

Lagen innehåUer inte någon bestämning av begreppet politiskt parti. Frågan om vad som enligt lagen skaU förstås med parti får bedömas med utgångspunkt i den definition som ges i 16 § riksdagsordningen. Enligt denna definition avses med poUtiskt parti varje politisk sammanslutning eUer grupp av väljare som uppträder i val under särskUd partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära stöd måste det emellertid vara juridisk person. Detta är enUgt fast rättsprajus faUet om den poUtiska sammanslutningen eUer väljargruppen har antagit stadgar av inte alltför ofuUständig beskaffenhet och valt styrelse.

3 §

Lagen innehåller mte några bestämmelser om beräknmg av partistöd vid faU av valsamverkan meUan flera partier, vid partisammanslagnmg eller vid delning av parti. Inte heUer finns några bestämmelser om partistöd för det faU att en vald representant för ett parti lämnar detta under löpande valperiod. Dessa frågor får lösas med ledning av de aUmänna prmciper som ligger tUl grund för lagen och de uttalanden i frågoma som har gjorts av utrednmgen (se särskUt betänkandet s. 54 och 55).

Prop. 1972:126 ? 9

4 §

I enlighet med 12 § första stycket beaktas resultatet av ett nyval i aUmänhet först året efter det att nyvalet har ägt rum. Undantag gäUer för den händelse att nyval har skett så tidigt på året att resultatet föreligger klart vid den tidpunkt då partistödet skaU betalas ut.

Det förhåUandet att nyval har ägt rum rubbar mte den ordinarie årsindelningen av den treåriga valperioden. Om sålunda nyval sker under andra året av valperioden, räknas följande år fortfarande som valperiodens tredje år. Varje parti skall för det året erhålla så många mandatbidrag som motsvarar fem sjättedelar gånger medeltalet av antalet mandat som vunnits vid nyvalet och vid senaste ordinarie val plus en sjättedel gånger antalet mandat som vunnits vid närmast föregående ordinarie val. Har parti vid något av de tre valen ej bUvit företrätt i rUcsdagen eller har det fått representation enligt tolvprocentregeln, är beräkningsgrunden, såvitt angår det valet, enligt 3 § tredje stycket antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 % resp. summan av antalet mandat och hela tiondels procentenheter röster över 2,5 %.

5 §

Den hittiUsvarande formen för kansUstöd har i lagen fått benämningen tiUäggsstöd. I betänkandet förekommer i något faU beteckningen mandatstöd. Denna beteckning har emellertid ansetts mindre lämplig med hänsyn tiU risken för förväxling med partistödet, som utgår i form av mandatbidrag.

Det bör påpekas att beteckningen kanslistöd inte innebär att stödet får användas endast tUl att täcka kostnaderna för gmppkanslierna. Såväl kanslistödet som partistödet får användas på det sätt som partierna finner lämpligast, och någon statlig kontroU av hur medlen använts skaU inte förekomma.

6—8 §§

Paragraferna innebär att kansUstöd utgår endast till parti som är företrätt i riksdagen. Parti som är orepresenterat men som vid närmast föregående val har fått minst 4 % av rösterna i hela landet och därmed också uppburit grundstöd enUgt 6 § har dock rätt tiU ett avtrappat grundstöd enUgt 9 §.

Avgörande för om tUläggsstöd skaU utgå med 3 500 eUer 5 250 kr. per mandat är om partiet är företrätt i regeringen eUer inte vid den tidpunkt när stödet skaU betalas ut (jfr 12 § första stycket). Sker rege-ringsombUdning efter det att tUläggsstöd har betalats ut, beaktas detta först vid nästa års utbetalningstUlfäUe.

LUca Utet som när det gäUer partistöd innehåller lagen några bestämmelser om kansUstöd vid faU av valsamverkan, partisammanslagning eller partiuppdelning. Även på denna punkt hänvisas tiU lagens allmänna

Prop. 1972:126 10

principer och uttalandena i betänkandet. Bestämmelsen i 11 § utgör emellertid en spärr mot att partier som samverkat utan att bUda en särskild juridisk person för denna samverkan får högre grundstöd under ett kalenderår än vartdera 1,5 milj. kr.

9 §

Den utjämnmgsregel som har tagits upp i förevarande paragraf avser endast grandstöd. TUläggsstöd utgår sålunda aldrig tUl parti som är orepresenterat i rUcsdagen, även om partiet tidigare har uppburit sådant stöd.

Paragrafens sista punkt innebär bl. a. att, om ett parti tidigare haft minst 4 % av rösterna i hela landet men vid det senaste valet får representation enligt tolvprocentregeln, grundstöd utgår enligt 7 §, om bestämmelsema där medför elt högre grundstöd än bestämmelserna i förevarande paragraf. Det kan vidare inträffa att parti vid ett nyval kommer under 4 %-gränsen men vid det därpå följande ordinarie valet på nytt överskrider denna gräns. Partiet skall givetvis i sådant faU få helt grandstöd enligt 6 § redan första året efter det ordinarie valet, även om tre år inte har förflutit efter nyvalet.

10 §

Av 12 § första stycket följer att resultatet av ett nyval i allmänhet inle beaktas förrän året efter nyvalet. Förevarande paragraf innehåller ett undantag från deima huvudregel. Undantagsregeln gäller endast grandstöd och alltså inte tUläggsstöd. Regeln avser såväl parti som före nyvalet varit orepresenterat i riksdagen som parti som varit representerat enligt tolvprocentregeln. Till parti som sist nämnts får i förekommande faU göras en kompletterande utbetalning, så att grondstödet för varje hel månad som återstår fr. o. m. den dag då den nyvalda riksdagen håUer sitt första sammanträde uppgår tUl en tolftedel av 1,5 mUj. kr. I enlighet med 11 § måste det dock ses tiU att partiet inte erhåller mer än 1,5 mUj. kr. i sammanlagt grundstöd under nyvalsåret.

12 § Utredningen anser att man bör undvUca att komplicera bidragssystemet med regler om återbetalningsplUct resp. rätt tiU tUläggsbidrag. Med hänsyn därtUl föreslås i betänkandet att nyval, regermgsombUdning, partisammanslagning och partiuppdelning i prmcip inte skaU påverka de olika stöden förrän året efter förändringen. I linje med utredningens principiella uppfattning ligger emeUertid att ett nyval eUer annan händelse skall beaktas redan samma år som den inträffar, om tidpunkten för händelsen Ugger så tidigt på året att stödet ännu inte har hunnit betalas ut. Första stycket av förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse med det anförda.

Prop. 1972:126 11

Andra stycket innebär att avrundning sker tiU det hela tal som ligger närmast det brutna tal som uppkommit vid uträkningen. Slutar det brutna talet med fem tiondelar, sker avrundning uppåt.

14 §

Enligt första stycket i förevarande paragraf bör ansökan om partistöd och kanslistöd göras före utgången av januari varje år. Skulle undantagsvis en ansökan ha gjorts senare, bör detta dock inte medföra att ansökningen avvisas.

Ansökan om partistöd och kanslistöd bör göras samtidigt. I ansökningshandlingama bör partiema ange efter vUka grander yrkade belopp har räknats fram. SärskUda ansöknmgsblanketter kan lämpligen faststäUas av partibidragsnämnden.

Även grundstöd eUer kompletterande grundstöd som avser den tid av ett nyvalsår som återstår sedan den nyvalda riksdagen samlats bör utgå endast efter ansökan. Ansökan bör i detta faU göras så snart det kan ske efter nyvalet.

Ikraftträdandebestämmelserna

Ikraftträdandebestämmelserna innebär bl. a. att ett halvt gmndstöd och hälften av höjningen av partistödet skall utgå tiU riksdagspartierna under andra halvåret 1972. Ansökan om överskjutande partistöd och om gmndstöd för nämnda tid bör enligt ikraftträdandebestämmelserna göras före 1972 års utgång.

Ucraftträdandebestämmelserna innebär vidare att reglerna om utjämnmg i tiden av partistödet och grandstödet skaU tUlämpas först fr. o. m. år 1974. Vid bidragsberäkningen för år 1974 skall alltså med senaste resp. näst senaste val avses 1973 resp. 1970 års val.

För innevarande budgetår har 24,5 mUj. kr. anslagits tiU det statiiga partistödet och 1 553 000 kr. tUI kanslistödet. Genomförs utrednmgens förslag, uppstår en merkostnad för iimevarande budgetår under de båda anslagen med 7 875 000 resp. 11 250 000 kr. Eftersom anslagen är förslagsanslag behövs inte någon ytterligare medelsanvisning. Frågan om rabricering och eventueU sammanföring av de båda anslagen under kommande budgetår får tas upp senare.

Prop. 1972:126 12

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslaget tUl lag om statiigt stöd tiU politiska partier.

Med bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tiU rUcsdagen skaU avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoU utvisar.

Ur protokoUet: Margit Edström

Snniki RimoduMoiu AB. StMm 1971 25640

Prop. 1972:126

Bilaga

Statens offentliga utredningar

1972:62 Justitiedepartementet

^{Offentligt stöd}

_tillde

^{politiska partierna}

•   * o« 1Q71 års partistödsutredning Betänkande avgivet av 1971 ars p<«

Stockholm 1972

ISBN 91-38-01354-1

Svanska ReprodukiioniAB, Sthlrn   1972 24910

Prop. 1972:126

Till Statsrådet Carl Lidbom

Genom beslut den 4 juni 1971 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet Carl Lidbom att tiUkaUa högst sju sakkunniga med uppdrag att se över reglema om statUgt och kommunalt partistöd.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet Lidbom som sakkunniga landshövding Hjalmar Mehr, ordförande, riksdagsman Per Ahlmark, partisekreteraren, riksdagsman Sten Andersson, riksdagsman Karl Boo, partisekreterare Tore Forsberg, riksdagsman Bengt Gustavsson och riksdagens tredje vice talman G. Ivar Virgin.

De sakkunniga har antagit namnet 1971 års partistödsutredning.

Att såsom expert biträda utredningen förordnades fr.o.m. den 1 augusti 1971 avdelningsdirektören vid länsstyrelsen i Stockholms län Ulf Dahlslen.

Till sekreterare åt utredningen förordnades fr.o.m. den 22 december 1971 avdelningsdirektören vid bankinspektionen Carl-Einar Nordling.

TiU en av utredningen gjord sammanställning av utgående primär- och landstingskommunalt partistöd har bl. a. Svenska Kommunförbundet, landsting, kommuner och de i riksdagen representerade partiemas riksorganisationer lämnat medverkan. Partiemas riksorganisationer har vidare medverkat i en av utredningen utförd enkätundersökning angående partiernas centrala kostnader m. m.

Partistödsutredningen har samarbetat med

utredningen om den kommunala demokratin beträffande en av tf docenten Harry ForseU gjord imdersökning om det kommunala partistödet Utredningarna har i samråd beslutat alt pubUcera Forsells undersökning i utredningens om den kommunala demofcralm Rapport angående kommunal informalion m. m. (SOU 1972: 52).

Utredrungen har beträffande utbetalnings-regler haft kontakt med partibidragsnämndens kansU.

Den 7 aprU 1972 beslöt partistödsutredningen att lägga fram ett förslag om den statiiga och kommunala bidragsgivningen till partiema. Utredningens presskommuniké härom är redovisad i konstitutionsutskottets enhäUiga betänkande (KU 1972:27) i anledning av dels förslag i statsverkspropositionen för budgetåret 1972/73 (prop. 1972: 1 bU. 4 sid. 83) om oförändrat anslag tiU statiigt partistöd, dels vissa motioner om det statliga och det kommunala partistödet. I belänkandet anföres bl. a. att utskottet inhämtat att proposition på gmndval av utredningens förslag kommer att föreläggas 1972 års höslrUcsdag. Konstitutionsutskottets belänkande har godkänts av riksdagen.

Sedan uppdraget nu slutförts får utredningen härmed överlämna sitt enhälUga betänkande Offentiigt stöd tUl de poUtiska partiema. Experten har biträtt utredningens förslag.

Stockholm i augusti 1972

Hjalmar Mehr

Per Ahlmark

Karl Boo

Bengt Gustavsson

Sten Andersson

Tore Forsberg

G. Ivar Virgin/Carl-Einar Nordling

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

InnehåU

Kapitel 1   Utredningsuppdraget.... 9

Kapitel 2   Tidigare   offentliga   utred
ningar och riksdagsbehandling ... 11

2.1 Några drag i utvecklmgen före år 1965  11

2.2 1965 års beslut om statiigt partistöd              12

2.3 1966 och 1967 års rUcsdagar .   . 15

2.4 Genomförandet    av    kommunalt partistöd    15

2.5 Justeringen av det statiiga partistödet med hänsyn tiU införandet

av enkammarriksdagen  .... 17

2.6 Behandlingen av partistödsfrågoma
under de senaste riksdagama .    . 17

Kapitel 3   Partifinansieringen   i   vissa

främmande länder.................. . 21

3.1 Danmark......................... . 21

3.2 Finland........................... . 22

3.3 Norge............................. . 22

3.4 Förbundsrepubliken Tyskland .    . 23

3.5 Storbritannien.................. 24

3.6 USA............................... . 24

Kapitel 4   Utgående   bidrag  frän   det

allmänna till de politiska partierna .    , 25

4.1 StatUgt stöd................... . 25

4.1.1 Partistödet............... 25

4.1.2 Kanslistödet............. 26

4.1.3 Siödet tUl partiernas img-domsorganisationer   ... 26

4.1.4 Valsedelskostnadema     .   . 27

4.2 Det kommunala partistödet    .   . 28

4.3 Total bidragsgiviimg tUl partiema 29

5.3 Partiema och pressen    .    .   .    .   4.i

5.4 Partiema och Sveriges Radio   ,    .   43

Kapitel 6   Utredningens överväganden

6.1 Inledning......................... 45

6.2 Grandbidrags- och pressfrågoma .   45

6.3 Det statiiga och det kommunala stödets omfattning   48

6.4 Stöd tiU parti som ej representerats i riksdagen respektive i landsting eUer kommunfuUmäktige    ...   49

6.5 StatUgt stöd tiU parti som representerats i riksdagen enUgt tolvprocentregeln      50

6.6 Utjämning i tiden av utgående stöd tUl partiema        51

6.7 Utbetalningsregler............. 53

6.8 Valsamverkan................... 54

6.9 Vissa tiUämpningsfrågor ....    54

6.10.................................... Ikraftträdande m. m        55

Kapitel 7   Sammanfattning   ....    56

BUaga 1   Primärkommunalt    partistöd

länsvis år 1971........... 59

BUaga 2 Landstingskommunalt parti
stöd år 1971.............. 60

Kapitel 5   Vissa uppgifter om de poU
tiska partierna...................... 30

5.1 Partiemas organisation, medlemsantal, röstandelar m. m      30

5.2 Partiernas kostnader.......... 34

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Tabellförteckning

34

35

36

37

38

39

TabeU 1. Månatligt utgående statiigt
stöd till de olika partigmppema i
det danska folketinget......... 21

Tabell 2. Ärligt utgående statiigt stöd
tiU de norska partierna......... 23

TabeU 3. Aren 1966—1971 utbetalat
StatUgt partistöd................ 26

TabeU 4. Aren 1966—1971 utbetalat
kanslistöd.......................... 27

TabeU 5. Ar 1971 utbetalat totalt landstings- och primärkommunalt stöd   .   28

TabeU 6. Är 1971 utbetalat sammanlagt statiigt och kommunalt partistöd   29

Tabell 7. Medlemsantal i riksdagspar
tierna (inkl. kvinno- och ungdoms
förbunden) ........................ 33

TabeU 8. Röstfördelningen i % meUan
partierna vid andrakammarvalen
1936—1968 samt vid riksdagsvalet
1970.............................

33

TabeU 9. Röstfördelningen i % meUan
partiema vid kommunalvalen 1938—
1970.................................

Tabell 10. Totala centrala kostnader för riksdagspartierna   åren   1965—1971

Tabell 11. Moderata samlingspartiets
centrala kostnader åren 1970 och
1971.............................

Tabell 12. Centerpartiets centrala kost nåder åren 1970 och 1971 .    .    .

Tabell 13. Folkpartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971 .   .    .

Tabell 14. Socialdemokraternas centrala kostiiader åren 1970 och 1971 .   .

TabeU 15. Vänsterpartiet kommunis
ternas cenlrala koslnader åren 1970
och   1971......................... 40

Tabell 16. Partiernas centrala kostna
der för riksverksamhet i jämförelse
med deras röstandelar vid riksdags
valet 1970 och medlemsandelar per
den 1 januari 1971............... 40

Tabell 17. Utsträckning i vUken par
tiernas totala centrala kostnader mot
svarats av statligt partistöd åren 1966
—1971.............................. 41

TabeU 18. Aren 1964—1971 utbetalat
stöd tiU dagstidnmgar från partier
nas riksorganisationer och dem när
stående stiftelser................ 41

TabeU 19. Utsträcknmg i vUken utbe
talt stöd tiU dagstidningarna motsva
rats av statiigt partistöd....... 41

Tabell 20. Dagstidningamas redovisade
poUtiska tendenser............. 42

TabeU 21. Fördekung meUan partiema av det föreslagna ökade totala statliga parti- och kansUstödet (inkl. grandstödet) för helt kalenderår   . .   48

Tabell 22. Slöd tiU partier utan repre
sentation i riksdagen............ 50

Tabell 23. Exempel på innebörden av
förslaget tiU statiigt stöd åt parti som
representerats i riksdagen enUgt tolv
procentregeln  ................... 51

Tabell 24. Exempel på förslaget tiU ut
jämning i tiden av det statUga parti
stödet     .......................... 52

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Utredningsuppdraget

I yttrande tiU stalsrådsprotokoUet den 4 juni 1971 anförde chefen för justitiedepartementet följande.

Det förekommer numera både statiigt och kommunalt partistöd. StatUgt stöd utgår enligt gäUande regler tUl varje parti, som är representerat i riksdagen, med 70 000 kr per mandat. För budgetåret 1971/72 har riksdagen för ändamålet anvisat ett förslagsanslag av 24 500 000 kr.

Det kommunala partistödet är en friviUig angelägenhet för kommunerna. EnUgt lagen (1969:596) om kommunalt partistöd kan både primärkommun och landstmgskommun bevilja bidrag tiU partier som är representerade i den beslutande församUngen. Bidragen skaU enUgt lagen utgå med lika stora belopp för varje mandat som det bidragsberättigade partiet har i kommunfuUmäktige eUer i landstinget.

Det statliga partistödet infördes år 1965. I sitt utiåtande (nr 44) över propositionen i ämnet (nr 174) gav konstitutionsutskottet sin anslulning tiU de grandläggande principer på vilka förslaget byggde: 1) bidrag bör utgå endast tiU parti som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i aUmänna val, 2) bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enhgt fasta regler som inte tiUåter någon skönsmässig prövning, 3) bidragens storlek bör stå i relation tiU partiemas styrka, och 4) någon statiig kontroU av hur medlen används bör inte förekomma. Utskottet framhöU emellertid också att det i propositionen framlagda förslaget inte kunde faststäUas som en i aUa delar för framtiden orabbUg ordning. Systemets detaljutformning borde bU föremål för översyn när erfarenhet vunnits

av dess praktiska tUlämpning. Riksdagen bi-föU utskottsutiåtandet (rskr 452).

Numera finns viss erfarenhet av det statliga partistödet. Dessutom har inträffat förändringar som också kan motivera en samlad översyn. Jag tänker då inte bara på att de StatUga bidragen tiU poUtisk verksamhet på åtskiUiga håU har kompletterats med ett kommunalt stöd. Även de statiiga bidragsreglerna har modifierats och delvis fått en ny innebörd i samband med övergången tiU enkammarriksdag ooh ett nytt valsystem. ProportionaUteten i bidragssystemet har accentuerats genom tiUämpningen av riks-proportioneU metod vid fördelnmgen av riksdagsmandaten. Men samtidigt har det nya valsystemets spärrar — som ju är av direkt betydelse för rätten tiU bidrag — gjort det svårare än tidigare för de minsta partierna att komma i åtnjutande av partistöd. Det vid årets riksdag beslutade press-stödet är inte kopplat tiU de politiska partiernas verksamhet, men siödet kan ändå få betydelse för olUca åsiktsriktningars möjligheter tiU information och opinionsbUd-nmg.

I samband med behandlingen av årets statsverksproposition och vissa motionskrav har riksdagen nu begärt en översyn av reglerna för både statUgt ooh kommunalt partistöd (KU 1971:27 och 28, rskr 95 och 96). Denna översyn bör komma tiU stånd utan dröjsmål. Jag föreslår att särskUda sakkunniga tiUkaUas för ändamålet. Som rUcsdagen framhåUit har det nuvarande systemet i stort sett fungerat tiUfredsstäUande. De sakkunniga bör därför i sitt arbete kunna utgå ifrån de fyra grundläggande   principer   för  partistödets   kon-

SOU 1972:62

9

Prop. 1972:126

struktion som har redovisats i det föregående, översynen bör emellertid irmefatta en förutsättningslös prövning av hur principerna lämpligast kan förverkligas och hur reglerna bör vara utformade i detalj.

De sakkunniga bör försöka få så ingående kunskap som möjligt om hur partistödet hitliUs använts ooh hur partiema nått aUmänheten med sin information. Den omständigheten att partier kan ha oUka utgifter beroende på skiUnader i möjlighetema att sprida information och driva opiruonsbUd-ning genom pressen bör i görUgaste mån beaktas både vid en närmare utvärdering av nuvarande regler och vid prövningen av olika tänkbara ändringar i dessa.

Vid riksdagsbehandlingen i år av det statliga partistödet diskuterades införandet av ett enhetiigt gmndbidrag tUl alla partier som är representerade i riksdagen och införandet av någon form av reducerat bidrag tUl parti som har fått ett stort antal röster i val men ändå inte blivit representerat i riksdagen. De sakkunniga bör utreda både dessa och andra frågor av betydelse för det statiiga partistödets utformning och sloriek. I den mån ändringar föreslås i gäUande regler, måste givelvis de kostnadsmässiga konsekvenserna beaktas.

Beträffande det kommunala partistödet bör i framtiden liksom hittUls gäUa att det bör bygga på samma principer som det statliga i den mån inte starka skäl, som direkt anknyter tUl kommunala förhåUanden, motiverar awUcelse på en eUer annan punkt. Utredningsarbetet bör bedrivas med största möjUga skyndsamhet. De sakkunniga bör om möjUgt redovisa resultatet av sitt arbete i så god tid att förslag kan föreläggas riksdagen för beslut nästa år.

10

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Tidigare offentliga utredningar och riksdagsbehandling

Frågan om de politiska partiemas finansiering har under årens lopp varit föremål för en omfattande och stundom intensiv debatt. Denna har förts både i de folkvalda poUtiska församlingarna, inom partiema samt inte minst i dags- och fackpress, debattlitte-ratur och samhäUsvetenskapliga skrifter. Partistödsutredningen bar i det följande — för att framställningen inte skäU bli alltför omfattande — valt att begränsa redogörelsen tiU tidigare offentUga utredningar samt frågans behandling av Kungl. Maj: t ooh riksdagen.

2.1 Några drag i utvecklingen före år 1965

Spörsmålet om hur partiema finansierade sin verksamhet blev föremål för ett livUgt menmgsulbyte i 1948 års valrörelse. Vid 1949 års riksdag väcktes i anslutning härtiU motioner i ämnet ooh på hemstäUan av första lagutskottet (1949: 28) anhöU rUcsdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj: t (rskr 210) om utredning av frågan huravida organisationer, som bedrev politisk propaganda, borde åläggas bokföringsskyldighet samt förpliktas att offentligen låta redovisa sma inkomster och utgifter. Skrivelsen ledde tiU att regeringen år 1950 tiUsatle en utredning som antog benämningen partifinansieringssak-kunniga. Ulredningen avgav i slutet av påföljande år sitt betänkande Om offentiig redovisning av den poUtiska propagandans finansiering (SOU 1951:56). De sakkunniga stäUde sig avvisande tUl en lagstiftning om bokföringsskyldighet för orgarusationer som bedrev poUtisk propaganda samt förpliktelser för sådana organisationer att of-

fentUgen redovisa sina inkomster och utgifter. Någon lagstiftning i dessa hänseenden genomfördes inte heller.

Debatten om de poUtiska partiernas finansiering fick så småningom under 1950-och 1960-lalet en i viss mån annan inrikt-nmg än tidigare. Fömt hade frågan huvudsakligen gäUt ifrån vUka källor partiemas intäkter härrörde. Nu kom diskussionen också in på spörsmålet om ett stafligt stöd tUl politisk verksamhet borde införas eUer ej. Denna förskjutning av debatten torde ha varit en följd av de fortgående kostnadsstegringarna för de poUtiska partiema, bl. a. i fråga om valkampanjerna. Vid 1959 års riksdag motionerade sålunda en ledamot av andra kammaren, herr Wahlund, centerpartiet (1959: II: 98), att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj: t måtte anhåUa om en för-utsältnUigslös utredning rörande möjligheterna att åstadkomma en bättre balans mellan de olika partiernas ekonomiska resurser i valrörelserna. Motionen avstyrktes emellertid av statsutskottet (1959: 166) odh avslogs av riksdagen utan debatt.

Ar 1961 logs frågan om statligt stöd tiU de poUtiska partiema upp i riksdagen på nytt, denna gång i form av likalydande partimotioner i första ooh andra kammaren av centerpartiet (1961:1:44 av herr Bengtson m. fl. och 1961: II: 58 av herr Hedlund m. fl.). I motionerna hemstäUdes att riksdagen måtte i skrivelse tUl Kungl. Maj: t anhåUa om skyndsam prövning och förslag tiU riksdagen angående anslag tiU de partier i riksdagen vilka stod utanför regeringeiL Anslagen skuUe avse finansiering av sekretariat för riksdags- och utredningsarbete i syfte alt skapa balans meUan regering och

SOU 1972:62

11

Prop. 1972:126

opposition i fråga om resurser på nämnda område. Bankoulskoltet fann i sitt utlåtande över motionerna (1961: 19) det aktualiserade spörsmålet höra tiU de uppgifter som författningsutredningen hade att penetrera. Utskottet ansåg frågan humvida de poUtiska partiema iborde stödjas genom anslag av en eller annan art så vansklig och svår att överblicka i sina konsekvenser att utskottet inle fann sig böra ta stäUning innan det utrednmgsarbete som bedrevs inom för-fattningsulredningen hade slutförts. Utskottet hemsläUde därför att molionema inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Författningsutredningen avgav sitt slutbetänkande Sveriges statsskick år 1963. Del 3 av betänkandet (SOU 1963: 18) mnehöU bl. a. ett förslag (sid. 211 f.) att varje partigrupp i rUcsdagen av den storlek att grappen var representerad i utskott skuUe få rätt att under riksdagssessionema erhåUa biträde av en sekreterare som avlönades av statsmedel. Efter motioner i denna fråga vid 1965 års riksdag och efter närmare utredning av bankoulskottet (1965: 54) beslöt riksdagen att anvisa visst anslag för bestridande av kostnaderna för de särskUda sekretariat partigmppema i riksdagen är utmstade med, s. k. gmppkansUer. Bidragen tiU gmppkanslierna skuUe utgå tUl varje partigmpp i riksdagen med 3 000 kr per medlem och år, om gruppen var företrädd i regeringen, ooh eljest med 4 500 kr per medlem ooh år. Olikheterna i beloppen motiverades med skillnaden i arbetsviUkor för ett parti i oppositionsställning jämfört med ett regeringsparti. Bidragen skuUe utgå fr. o. m. den 1 januari 1966 och någon kontroU över hur medlen utnyttjades skuUe inte förekomma (rskr 442).

2.2 1965 års beslut om statligt partistöd

1 likalydande motioner i första och andra kammaren föreslogs vidare vid 1965 års riksdag (1965:1: 218 av herr KäUqvist och herr Thorstcn Larsson samt 1965: II: 273 av herr UUslen   m. fl.,   samtiiga   folkpartiet   utom

Larsson, centerpartiet) att en utredning skulle tiUsättas med uppgift att redovisa skälen för och emot statsbidrag tiU politiska partiers aUmänna verksamhet och att utarbeta alternativa syslem för sådana bidrag. Redan vid riksdagens   höstsession   samma   år   avlät Kungl.  Maj: t proposition tiU riksdagen i ämnet (1965: 174). Framläggandet av denna proposition torde emeUertid inte i någon avgörande grad ha Lmlierals av sistnämnda motioner. Bakgrunden var i släUet följande. Ar 1963 i november tillkännagavs att den socialdemokratiska dagstidningen Ny Tid, Göleborg, skuUe läggas ned. Som en följd av delta och tidigare beslut om nedläggningar av dagstidningar bemyndigade Kungl. Maj: t den 22 november 1963 chefen för justitiedepartementet att tiUkalla ett antal sakkunniga för alt utföra en undersökning av  tidningspressens  ekonomiska  föratsättningar m. m. Med slöd av detta bemyndigande   tUlsattes  en  kommilté   som   antog namnet pressutredningen. Kommittén redovisade i mars 1965 resultatet av sitt arbete i betänkandet Dagstidningarnas ekonomiska vUUcor (SOU 1965:22). Uti-ednmgen föreslog ett statiigt presstöd å 25 mUjoner kr per år vUket skuUe förmedlas tiU tidningarna av de politiska partiema. Som villkor för att ett parti skulle få bidrag för pressändamål gäUde enUgt förslaget att partiet var representerat i riksdagen och hade erhållit mandat i två på varandra följande andrakammarval. Beräkningen av bidragens storlek  föreslogs skola ske med utgångspunkt i partiernas genomsnittUga röstandel vid de två senaste ordinarie andrakammarvalen. Förslaget om en genomsnittsberäkning baserad på utfaUet vid två val avsåg att förebygga att tiUfäUiga förskjutningar i röstetalen påverkade partiernas ekonomiska resurser för opinionsbUdning. I ett särskUt yttrande uttalade en av utredningens ledamöter — riksdagsmannen NUs G. Hansson i Skegrie, centerpartiet — att det vid den fortsatia behandUngen av pressutredningens förslag borde aUvarUgt övervägas att utvidga stödet tUl att avse även annan opinionsbUdande verksamhet som bedrevs av partiema än tidningsverksamhet.

12

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

RemissutfaUet i fråga om pressutrednmg-ens betänkande blev i huvudsak negativt; utredningen tUlstyrktes inle oreserverat av någon remissinstans. Ett par av dessa gick in på frågan om möjUgheten av att införa ett aUmänt partistöd i släUet för ett press-stöd. Bl.a. LO och TCO (den sistnämnda organisationen i form av ett utredningskrav) gick på denna Unje. Pressutredningens förslag förvericUgades inte heUer utan ledde i stället tiU framläggandet  av ovannämnda proposition 1965: 174 i vUken föreslogs att statsbidrag skuUe utgå tiU politiska partier. Föredragande departementschefen anförde i propositionen att fömtsättningar borde finnas att samla en bred opinion kring ett förslag  om StatUgt  partistöd enUgt följande principer:  1) bidrag skulle utgå endast tiU partier som hade ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i aUmänna val, 2) bidragen borde beräknas schematiskt och fördelas enUgt fasta regler som inte tUlät någon skönsmässig prövning, 3) bidragens storlek borde sättas i relation tUl partiernas styrka ooh 4) någon statiig kontroU av hur medlen användes skuUe inte förekomma. Bidrag borde utgå endast tiU parti som  fortiöpande  bedrev opinionsbUdande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti skulle ha ett inte obelydUgt stöd i väljaropmionen tUlgodosågs enligt departementschefen bäst genom ett krav på att partiet var representerat i riksdagen ooh hade erhåUit mandat i det senaste valet tiU andra kammaren. Regeln om mandatmässig representation i riksdagen kompletterades med en föreskrift att partiet vid det senaste andra-kammarvalet även skuUe ha fått en viss andel, två %, av de i hela rUcet avgivna gUtiga röstema.

Departementschefen refererade det förslag som övervägdes inom bankoutskottet beträffande stöd tUl riksdagspartiemas grappkansUer och som byggde på tanken att bidragen visserligen skuUe vara proportioneUa i förhåUande tiU partiemas mandatsiffror men att de skuUe utgå med 50 % högre belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som var företrätt i regeringen. Med

hänsyn tUi de betingelser imder vUka oppositionen hade att bedriva sitt riksdagsarbete ansåg departementschefen det rimligt att partier som inte hade del i regeringsansvaret gynnades vid bidragsgivningen i detta specieUa sammanhang. Då det däremot var fråga om att införa ett allmänt partistöd stäUde sig saken annorlunda. Om man viUe undvika att bidragssystemet inbjöd tUl en uppspUttring på småpartier eUer fick andra, inte avsedda återverkningar på partiförhållandena kunde — anfördes det i propositionen — något annat än proportioneU beräknmg efter enhetiiga grander inte komma i fråga. Konstraktioner, som t. ex. kombinerade ett för aUa bidragsberättigade partier lika slort grandbelopp med ett proportioneUt beräknat tilläggsbelopp, torde av denna anledning sakna aktuaUtet konkluderade departementschefen.

Den proportioneUa iberäkningen av bidragen borde bygga på partiemas mandatmässiga representation i riksdagens båda kamrar anfördes vidare i propositionen. Bestämmelserna föreslogs så utformade att ett fixerat belopp per mandat skuUe utgå tUl det parti som innehade mandatet. Vid faststäUandet av den anslagssumma som kunde stäUas tUl förfogande för ett allmänt partistöd togs hänsyn tiU bankoutskottets förslag om bidrag tiU riksdagspartiemas grappkanslier, vilket förslag beräknades medföra en årUg kostnad av ca 1,5 mUjoner kr. Inom en totalram av ca 25 mUjoner kr — vilket var den högsta summa departementschefen kimde tUlstyrka och som motsvarade pressutredningens förslag — fanns då utrymme för ett stöd på 60 000 kr per mandat och kalenderår.

Ett sålunda utformat bidragssystem föreslogs i propositionen böra tiUämpas fr. o. m. kalenderåret 1966.

I samband med framläggandet av förslaget tiU statsbidrag tUl poUtiska partier väcktes i riksdagen ett flertal motioner i såväl första som andra kammaren. Den ftåga som främst behandlades i dessa motioner och som även kom att dominera den efterföljande riksdagsbehandlingen var spörsmålet om något statsbidrag överhuvudtaget borde ut-

SOU 1972:62

13

Prop. 1972:126

gå till partiema. I vissa motioner togs emellertid också upp frågor om hur partistödet närmare borde vara utformat. Sålunda innehåller ett par likalydande partimotioner i kamrama från foUcpartiet (1965:1:818 av herr Lundström m. fl. och 1965: II: 972 av herr Ohlin m. fl.) en del synpunkter av intresse i delta sammanhang. Gentemot argumentet att ett stöd som utformades som gmndbidrag och proportioneUa tiUäggsbidrag skuUe verka parlispUttrande anförde motionärerna atl man fick utgå från att om förändringar   i   partistmkturen   genomfördes, dessa motiverades av så starka poUtiska skäl alt variationer i det statUga stödet var av underordnad betydelse. Vidare kunde den invändningen göras att en gemensam partiorganisation måste ge sådana kostnadsminskningar i jämförelse med två separata organisationer att besparingarna borde kompensera bortfaUet av ell grandbidrag om detta beräknades något så när rimligt. I folkparti-motionema anfördes också att det fanns anledning alt undersöka om inte delar av ett mera utbyggt partistöd borde utformas så, att staten övertog vissa bestämda kostnader från partierna. Motionärerna fann det inte rimligt all man årligen skuUe behöva göra avvägningar av gängse statsfinansieU natur om stödets storlek. När man genom en avvägning av partiernas behov fastslagit en lämplig stödnivå borde, det krävas synnerUga skäl att ändra denna. Däremot kunde enligt motionärerna en anpassning tiU den fortlöpande penningvärdeminskningen vara motiverad. SlutUgen anfördes att eftersom principema för ett partistöd var utomordentligt vikliga för de poUtiska partiernas arbete borde   reglema  lagfästas  —  eventueUt   i gmndlagsform — för atl minska risken för stodtyckliga ändringar.

De båda ledamötema av andra kammaren Johannes Antonsson och Anders Dahlgren, centerpartiet, tog i en motion (1965: II: 966) upp spörsmålet om en eventueU fördelning av stödet efter regressiv skala, inne-, bärande t. ex. att ett parti med större antal andrakammarmandat erhöU mindre belopp per mandat än elt parti med ett högre antal mandat.   Alternativt   kunde   motionärerna

tänka äg ett fast belopp upp tiU ett visst antal mandat samt tiUämpnmg av en fallande skala för återstående mandat. TUl stöd för en utformning av bidragen enUgt någon av dessa modeller åberopades att det väsenthga för de poUtiska partiemas verksamhet var att de gavs möjligheter att inrikta sin opinionsbUdning på aUmänheten, dvs. hela det svenska folket. Det var och måste vara varje partis målsättning — hävdade motionärerna — att viona så stor anslutning som möjUgt från samtUga gmpper i samhäUet. En opinionsibildning inriktad på hela valmanskåren medförde givetvis i slort sett samma kostnader för aUa partier — t. ex. för spridande av broschyrer, affischer och valtidningar samt för användande av andra media att nå ut tiU medborgama och bilda opinioner.  Dessa synpunkter talade  enligt motionärernas uppfattning för att de olika partierna tiUfördes lUca belopp. EmeUertid fick man fömtsätta att ett större parti hade vissa högre kostnader för att håUa en mera omfattande   partiorganisation   kontinuerUgt funktionsduglig, såväl under som meUan valen. Denna omständighet ooh flera andra skäl talade för att man inte kunde renodla principen om ett lika stort ekonomiskt stöd tiU varje härför berättigat parti. Motionärerna drog därför den slutsatsen att man i praktiken fick göra en sammanvägning av de angivna faktorerna vid utformningen av stödet tUl de politiska partiema.

Kommuiusterna yrkade i likalydande partimotioner i första och andra kammaren (1965: L 815 av herrar Adolfsson och Werner samt 1965: II: 971 av herr Hermansson m. fl.) att riksdagen med bifaU i övrigt tUl proposition 1965: 174 måtte besluta att bi-dragsberäknmgen borde bygga på partiemas röstetal vid valen tiU andra kammaren i stället för på deras mandatmässiga representation i riksdagens bägge kamrar.

Ett flertal av de motioner som väcktes med anledning av propositionen om statsbidrag tiU politiska partier utmynnade i olUca krav på ytterUgare utredningar. Således uttalades i likalydande partimotioner från centerpartiet (1965:1:816 av herr Torsten Andersson m. fl. och 1965: II: 970 av herr

14

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Hedlund m. fl.) att partiet var berett att för kalenderåret 1966 acceptera de fördelnings-grander, som föreslogs i propositionen, men alt frågan om en lämplig och riklig utformning av det aUmänna partistödet för tiden därefter enligt centerpartiets mening närmare borde övervägas.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt utlåtande (1965: 44) bl. a. följande:

I propositionen har angetts fyra principer,
som bör ligga tiU grund vid ulformningen av
ett system för statsstöd åt politiska partier,
nämligen att bidrag utgår endast tUl partier
som har elt inte obetydligt stöd i väljaropinio
nen, manifesterat i allmänna val, att bidragen
beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta
regler som inte tillåter någon skönsmässig
prövning, att bidragens storiek sätts i relalion
lill partiernas styrka, och att någon statlig
kontroll av hur medlen används inte skall före
komma. Utskottet ansluter sig till vad sålunda
anförts i propositionen.---

Det anförda innebär inte, att det i propositionen framlagda förslaget enligt utskottets mening skulle kunna nu fastställas som en i aUa delar för framtiden ombblig ordning. Väl kan de fömt angivna fyra grundprinciperna inte överges, men systemets närmare detaljutformning torde böra bli föremål för översyn, sedan erfarenhet vunnits av dess praktiska tillämpning. Med anknytning till propositionens förslag om årlig omprövning av bidragens storlek och tiU motionerna I: 816 och II: 970 vUl utskottet därför förorda, att fördelningsreglerna underkastas en fömtsättningslös översyn, sedan nödvändig erfarenhet erhållits av deras tUl-lämpning.

I en reservation av sex ledamöter av utskottet (tre från foUcpartiet och tre från högerpartiet) hemstäUdes om avslag på pro-pKjsitionen. I en aiman reservation av en ledamot från folkpartiet hemstäUdes om avslag i förening med begäran om en skyndsam ulredning om utformningen av ett statligt partistöd. Efter en omfattande debatt i kamrarna följde riksdagen utskottet och statiigt partistöd infördes fr. o. m. kalenderåret 1966 (rskr 452).

2.3 1966 och 1967 års riksdagar

Vid 1966 och 1967 års riksdagar väcktes ett par motioner som hade avseende å stö-

det tiU de poUtiska partiema. Dessa motioner innebar i huvudsak en upprepning av vid 1965 års riksdag intagna ståndpunkter. Efler avslyrkan från konstitutionsutskottet avslogs molionema av rUcsdagen. Vid 1967 års riksdag väcktes ookså motioner (1967: I: 592 av herr Torsten Andersson, centerpartiet, m.fl. och 1967:11:769 av herr Sleme, foUcpartiet) med hemstäUan att riksdagen måtte dels besluta att genomföra en automatisk reglering av bidraget tiU riksdagspartiemas kostnader för grappkanslier, dels uppdra åt styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att framlägga förslag angående konstmktionen av en sådan automatik. I sUt utiåtande 1967:39 behandlade bankoulskoltet bl. a. de nu aktueUa molionema, varvid utskottet anförde att riksstaten varje år upptog ett relativt stort antal anslag till privata organisationer av olika slag. Med längre eller kortare meUanmm anpassades dessa anslag i många faU med hänsyn tiU pris- och lönestegringar för att bidragens reala värde inte skuUe urholkas. Någon automatisk anpassnmg tUl exempelvis löneutvecklmgen torde däremot, vad gäUde dylika anslag, inte förekomma. Enhgt utskottets mening borde någon automatisk reglering inte heUer äga ram när det gäUde bidrag tiU kostnadema för riksdagspartiemas grappkanslier. Utskottet erinrade i sammanhanget om att någon sådan automatik inte förekom i fråga om bidrag tUl de poUtiska partiema. Utskottet hemsläUde därför att molionema inte måtte föranleda någon rUcsdagens ålgärd och riksdagen följde även i delta f aU utskottet.

2.4 Genomförandet av kommunalt partistöd

Ett antal ledamöter av både första och andra kammaren från centerpartiet motionerade vid 1968 års riksdag om att rUcsdagen skuUe uttala att bevUjande av anslag tUl politiskt parti för bedrivande av kommunal information och opinionsbUdning var en angelägenhet för kommunema (1968:1:451 av herrar Torsten Andersson, Ernst Olsson

SOU 1972:62

15

Prop. 1972:126

och Johan Olsson samt 1968: II: 561 av herrar Boo och Larsson i Borrby). Motionerna behandlades av konstitutionsutskottet (1968: 33) som fann att frågan om en vidgning av den kommunala kompetensen i förevarande hänseende borde närmare utredas. Tre ledamöter av utskottet (aUa från högerpartiet) reserverade sig och yrkade avslag på motio-nema. Riksdagen följde utskotteL Efter en närmare utredning inom kommunikationsdepartementet framlades vid 1969 års riksdag förslag tUl lag om kommunalt partistöd (prop. 1969: 126). Där föreslogs att borger-Uga primärkommuner och landstingskommuner genom en särskUd lag skuUe tiUäggas befogenhet att länma ekonomiskt bidrag tUl politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avsåg, var representerat i kommunens fullmäktige respektive landstinget. Beslutet skuUe enligt lagförslaget innehålla att bidrag utck tiU varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid hade i den representativa för-samlingeiL I motioner yrkades dels avslag på  propositionen  <1969: II: 1231   av  herr Sjöhokn, foUcpartiet), dels att bidrag skuUe kunna utgå retroaktivt till parti som inte varit men  genom  valet  blev  representerat i den kommunala församlingen (1969: I: 1064 av herrar  Ferdinand NUsson och Mattsson samt 1969: II: 1227 av herrar Johansson i Skärstad och Persson i Heden, aUa centerpartiet), dels att bidrag skuUe utgå med visst belopp lika för aUa partier och med visst belopp i förhåUande tUl antalet mandat. Som gmndbelopp föreslogs både 25 % (1969: L 1076 av herrar Dahlén, foUcpartiet, och  NUs-Eric Gustafsson,  centerpartiet samt 1969: II: 1245 av herrar Hedlund och Wedén, samma partier) och 50 % av totala bidragssumman (1969:1: 1077 av herrar Strandberg, Bmndm och Karl Pettersson samt II: 1246 av herrar Nordstrandh, Thylén, Petersson i GäddvUc ooh Oskarson, aUa moderata samlingspartiet). I Ukalydande partimotioner från vänsterpartiet kommunis-tema (1969:1: 1078 och 1969: II: 1244) angavs inte någon uppdelning.

En majoritet i konstitutionsutskottet bestående  av tio  ledamöter  från   mcxlerata

samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet ansåg sig i huvudsak kunna godta det framlagda förslaget tUl lag om kommunalt partistöd men yttrade beträffande fördelningen av delta följande (1969: 36):

Olika meningar har framkommit om de grunder, som här gäller för fördelningen av ett kommunalt partistöd. Propositionen föreslår en mot   mandatantalet   proportioneU   fördelning. I tre par motioner har i stäUet föreslagits, att viss del av stödet skall utgå som ett för aUa partier lika stort grundbidrag. Utskottet finner starka skäl tala för den senare lösningen. Åtskilliga av de kostnader partiema har för sin informationsverksamhet inom kommunema är oberoende av partiernas storlek. Som skäl mot en konstmktion med lika  grundbidrag  samt tilläggsbidrag i förhållande tiU mandatantalet har i propositionen anförts att den kan främja partisplittring.  Denna synpunkt är emellertid knappast bärkraftig, när det gäller den kommunala verksainheten.  En  konstmktion  med grandbidrag är enligt utskottets mening bättre ägnad än propositionens förslag att åstadkomma en aktiv informationsverksamhet och därmed vidareutveckla den kommunala demokratin. Gmndbidragen bör lämpligen, som föreslagits i motionerna 1:1076 och II: 1245, utgöra en fjärdedel av det totala bidragsbeloppet.

Tio ledamöter (aUa socialdemokrater) yrkade i en reservation helt bifaU tiU propositionen och ansåg att utskottets yttrande bort haft bl. a. följande lydelse:

Utskottet tiUstyrker att kommunema ges rätt att lämna bidrag tUI politiska partier på sätt föreslås i propositionen och avstyrker sålunda motionen II: 1231 i vilken yrkats avslag pä propositionen. Då det gäUer den närmare utformningen av regler om kommunalt partistöd är det angeläget att fasthålla utgångspunkten, att syftet är att öka medborgamas möjligheter tUl information inte att gagna partiema i och för sig. Det är också naturUgt att inte utan starka skäl, som direkt anknyter tiU de kommunala förhållandena, göra avvikelser från vad som gäller i fråga om det statliga partistödet. Med hänsyn härtiU avstyrker utskottet motionerna 1:1064 och II: 1227, i vilka föreslagits att bidrag skaU kunna utgå även för valår tUl parti som då inte är men genom valet blir representerat i den kommunala församlingen. Utskottet finner också att en fördelning av bidraget i direkt proportion till antalet mandat är bestämt att föredraga frän den angivna utgångspunkten. De förslag om att en viss del av anslagen skaU fördelas

16

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

lika mellan partierna som gmndbelopp, lka framförts i övriga motioner, bör sålunda avvisas. Utskottet viU särskUt erinra om att det som skäl för en sådan konstruktion av det StatUga partistödet anfördes, att den skuUe gynna partisplittring. Denna synpunkt är gUtig även i detta sammanhang.

Riksdagen biföU reservationen.

2.5 Justeringen av det statliga partistödet med hänsyn till införandet av enkammarriksdagen

Vid 1970 års riksdag iframlades i statsverkspropositionen (prop. 1970: 1 bU. 4 sid. 79) förslag angående ändring av grandema för det StatUga stödet tUl de poUtiska partiema. Förslaget innebar att fr. o. m. år 1971 skuUe för rätt tiU sådant bidrag gäUa att partiet deltagit i senaste val tiU riksdagen och därvid vunnit mandat. Bakgranden tUl detta förslag var det  valsystem som tiUämpas fr. o. m. år 1970 för val tiU den nya enkammarriksdagen, enUgt vUket system mandat endast kan tUldelas parti som fått antingen minst fyra % av röstema i hela landet eUer tolv % av röstema i en valkrets. Med hänsyn tiU dessa spärregler ansågs det inte filmas anledning att — fömtom kravet på representation i riksdagen — behålla den tidigare bestämmelsen om att ett parti, för att erhåUa statiigt stöd, vid det senaste valet måste ha fått minst två % av röstema i landet,   övergången  tiU  enkammarriksdag innebar vidare att antalet mandat i riksdagen minskade från 384 till 350 fr.o.m. år 1971. I statsverkspropositionen förordades på grand härav att bidragsbeloppet per mandat och kalenderår räknades upp från förat 60 000 tUl 70 000 kr. Nägon större total höjmng av det statUga stödet tUl de poUtiska partierna innebar inte denna uppräkning.

Två motioner väcktes med förslag tiU annan fördelning av det statiiga bidraget än den i statsverkspropositionen framlagda. Enligt det ena motionsförslaget (1970:740 av herrar Boo och Larsson i öskevik, centerpartiet) borde reglema utformas så, att partier som uppnådde minst två % av samtUga

avgivna röster i landet erhöU stöd som svarade mot bidraget för ett riksdagsmandat (70 000 kr) oberoende av om partiet blev representerat eUer uite och partier som uppnådde 2,5 %, 3 % respektive 3,5 % fick bidrag svarande mot två, tre respektive fyra riksdagsmandat. TiU partier som uppnådde mer än fyra % borde utbetalas ett gmndbidrag motsvarande bidraget för fyra riksdags-mandat och därjämte bidrag per mandat i enUghet med de i statsverkspropositionen angivna grandema. EnUgt det andra motionsförslaget (1970: 525 av herrar Björck i Nässjö och Fridolfsson i Stockholm, bägge moderata samlingspartiet) borde 50 % av det statUga partistödet fördelas Uka meUan de i riksdagen representerade partiema och resterande belopp i enUet med dittills gäUande regler. I sitt utiåtande (1970: 14) anslöt sig konstitutionsutskottet tUl propositionens förslag och avstyrkte moticmema. Två reservationer avgavs, dels av sju ledamöter (fyra från folkpartiet och tre från centerpartiet), vilka anslöt sig tiU de synpunkter som anförts i den förstnämnda motionen, dels av tre ledamöter (aUa från moderata samlingspartiet), vUka anslöt sig tiU det andra motionsförslaget, dock med den ändringen att en fjärdedel av bidraget i stäUet för som föreslagits i motionen 50 % skidle fördelas lUca meUan de i riksdagen representerade partiema och återstoden efter antalet mandat. Riksdagen avslog molionema.

På förslag av bankoutskottet (1970: 68) beslöt 1970 års riksdag att höja bidragen tiU riksdagspartiemas kostnader för grappkansUer från tidigare 3 000 respektive 4 500 kr per mandat och år tUl 3 500 respektive 5 250 kr, varvid som fömt det högre beloppet skuUe utgå tiU partigmpp som inte var företrädd i regeringen (rskr 339).

2.6 Behandlingen av partistödsfrågoma under de senaste riksdagarna

Fem motioner väcktes vid 1971 års riksdag angående bidragen från det aUmänna tUl de jxjUtiska partiema; tre av motionerna rörde det statiiga och två av motionema det kom-

SOU 1972:62

17

Prop. 1972:126

munala partistödet. Beträffande det statUga stödet anförde herrar Ahlmark, folkpartiet, Boo, centerpartiet och Brandin, moderata samUngspartiet (1971:523) att väsenthga kostnader för partierna i stort sett var oberoende av anlalet rUcsdagsplatser, varför det nuvarande mandatbidraget borde kompletteras med ett gmndbidrag tUl partigrapper som nått över fyra % av röstema i hela landet, erhålUt utjämningsmandat och därmed kunde betraktas som rikspartier. Gmnd-bidraget föreslogs uppgå tiU en mUjon kr per år och parti, vilket utgjorde ungefär en sjättedel av hela det statiiga partistödet. Vidare borde det övervägas om en del av grandbidraget skuUe ulgå tiU parti som fått ett stort antal röster men inte nått den andel som gav utjämningsmandat. I motion 1971: 46 av herr Björck i Nässjö (moderata samUngspartiet) yrkades — såvitt nu är av intresse — att en ny typ av partistöd borde införas, så utformat atl del kompenserade oppositionspartierna för aUa automatiska fördelar som regeringsinnehavet hävdades innebära. Varje i riksdagen representerat parti som passerat fyra %-spärren föreslogs erhålla ett gmndbidrag. TiU detta ändamål borde avsättas 25 % av det disponibla partistödsbeloppet. Resten av delta skuUe fördelas meUan de berättigade partiema på så sätt, alt parti som ej var representerat i regeringen erhöU 50 % högre bidragsbelopp än regeringsparti. Om en uppräkning skedde av partistödsbeloppet kunde kansUstödet tUl riksdagspartierna upphöra att utgå. Den tredje motionen angående det statUga partistödet var en partimotion från vänsterpartiet kom-munistema (1971:229). I denna motion föreslogs bl. a. att riksdagen skuUe uttala sig för en översyn av gäUande regler för det statliga partistödet, innebärande elt genomförande av principen om ett grandbidrag för varje parti plus ett belopp i förhåUande tUl partiemas styrka. Vidare föreslogs att rUcsdagen uttalade sig för att en uppräkning av den totala ramen för anslagsgivningen skedde och alt regier utformades enligt vilka även poUtiska riksorganisationer, som inte erhåUit mandat i riksdagen, fick möjUghet att erhåUa partistöd.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt betänkande (1971: 27) om de fyra principer som enUgt prop. 1965: 174 borde Ugga tiU grund för ulformningen av ett system för statsstöd åt poUtiska partier. Vidare erinrade utskottet om att det i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1965: 44) anslutit sig tiU vad som anförts i propositionen men uttalat att detaljutformningen av fördelningsreglerna inte då kunde faststäUas som en i aUa delar ombblig ordning utan fick underkastas en förutsättningslös översyn sedan nödvändig erfarenhet erhåUits av reglernas tUlämpning. Utskottet fortsatte:

Utskottet anser att det nuvarande systemet i slort sett fungerat tillfredsstäUande. Sedan det statiiga partistödet infördes har emeUertid många förhållanden som har betydelse för systemets utformning ändrats. Sålunda har kommunema genom en särskUd lag fått möjlighet att anslå medel till de politiska partiema. Genom den partiella författningsreformen har övergång skett till enkammarriksdag, och ett nylt valsystem införts. Vidare har förslag framlagts till ett särskilt stöd till dagspressen, vUket kommer alt behandlas senare vid årets riksdag. Utskottet finner tiden nu vara mogen för den översyn av fördelningsreglerna, som förutsattes vid det statliga partistödets tillkomst.

Denna översyn bör ske med skyndsamhet. Som förutsattes 1965 bör den vara förutsättningslös men ha som utgångspunkt de ovan nämnda fyra grundprinciperna. För en allsidig bedömning av partistödets storlek och fördelning är det av vikt att i görligaste mån få kunskap om hur partistödet hittUls använts och hur partierna nått allmänheten med sin information.

I motioner har yrkats att det nuvarande, efter mandatantal utgående bidraget bör kompletteras med ett gmndbidrag för varje parti. Som motivering härför har anförts att informations-och administrationskostnader till stor del är oberoende av partiels storlek. Vidare har yrkanden framförts alt även politiskt parti som fått ett stort antal röster utan att uppnå mandat i riksdagen skall få ett visst reducerat belopp i partistöd.

Den av utskottet förordade utredningen bör vara oförhindrad att ta upp dessa och andra frågor rörande partistödet. Utskottet vill härvid framhålla att frågan om grandbidrag måste ses mot bakgrand av att utgiftema för partiernas verksamhet bl. a. är beroende av deras möjligheter att sprida information, exempelvis genom pressen.

Vid översynen bör övervägas den totala kostnadsramen för partistödet, varjämte bör beaktas

18

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

de kostnadsmässiga konsekvenserna av ifrågasatta ändringar i gäUande regler.

Ledamöterna av utskottet från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet reserverade sig under anförande:

Som framhållits bl.a. i motion 1971:523 är vissa grundläggande kostnader för partiema i stort sett oberoende av hur många riksdagsplatser de har. Dit hör t. ex. utgifter för informationsmaterial till väljarna och vissa delar av personal- och administrationskostnaderna. Det är därför angeläget att redan nu komplettera det nuvarande bidraget, som fördelas efter antalet mandat i riksdagen, med ett gmndbidrag.

Det är inte rimligt att ytterligare uppskjuta denna reform, som gör fördelningen av det statliga partistödet mer rättvist än idag. Av detta skäl kan vi ansluta oss till kravet i motion 1971: 523 att utöver bidraget per mandat anslå 1 mUjon kronor som grundbidrag tUl varje riksdagsparti som erhållit utjämningsbidrag.

Starka skäl talar vidare för att del av grundbidrag bör utgå för parti som fått ett stort antal röster men inte nått den andel av valmanskåren som ger utjämningsmandat. Ett avtrappat gmndbidrag skulle kunna minska den ekonomiska tröskeleffekten av 4-procent spärren. I god tid före nästa val bör riksdagen besluta om en sådan regel. Därefter bör Kungl. Maj: t till nästa års riksdag lägga fram förslag till bestämmelser om avtrappningsregjer.

Som tidigare nämnts väcktes vid 1971 års riksdag också två motioner rörande det kommunala partistödet. I motion 1971: 541 av herr Molin m. fl. (folkpartiet) framhölls alt vissa informationskostnader avseende spridandet av partiemas kommunalpoUtiska förslag var desamma oberoende av partiets mandatantal i kommunens fullmäktige, varför det kommunala partistödet tiU viss del borde bestå av ett tUl aUa partier med samma belopp utgående grandbidrag. Detta borde uppgå tiU en fjärdedel av hela bidraget ehUgt motionärerna. Vidare ifrågasattes om aUa i fullmäktige företrädda partier skuUe ha rätt tiU grandbidrag och föreslogs en spärregel, knuten antingen tiU respektive partis andel av det totala antalet avgivna röster eUer lUl det totala antalet ledamöter i kommunfullmäktige eUer landsting. Den andra motionen (1971: 549 av herrar Strindberg och Brandin, båda moderata samUngspartiet) innehöU argument för att den nu-

varande bidragskonstruktionen skuUe missgynna de små partiema och bidraga tiU en från demokratisk synpunkt inte önskvärd konservering av partistrukturen. Vid ändring av lagen borde enligt motionärerna beaktas att gmndbelopp rimUgen inle borde utgå tiU tUlfäUiga gmpperingar av den art som lokalt kunde förekomma främst vid de primärkommunala valen samt att gmpp som erhöU kommunalt bidrag borde tiUhöra politisk organisation med större förankring.

Konstitutionsutskottet (1971: 28) hänvisade i sitt betänkande tiU det samma dag avgivna betänkandet om det statliga partistödet. Utskottet anförde:

Vid tillkomsten av lagen om kommunalt partistöd uttalades från riksdagens sida att det var naturligt att inte utan starka skäl, som direkt anknyter till de kommunala förhållandena, göra avvikelser från vad som gäUer i fråga om det statliga partistödet. AUmän enighet råder också numera om att samma huvudprinciper bör gälla för det kommunala partistödet som för det statiiga. Utskottet anser det därför vara lämpligt att frågan om reglema för kommunalt partistöd upptas tiU övervägande gemensamt med fördelningsreglerna för det statliga partistödet. I detta läge bör riksdagen inte nu ta stäUning tiU de i motionema aktualiserade frågorna om gmndbidrag och spärregler.

Även i detta faU reserverade sig ledamöterna av utskottet från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet. De skäl som därvid åberopades var följande:

I vår reservation om det statliga partistödet har vi framhållit att vissa gmndläggande kostnader för partiema i stort sett är oberoende av hur stora partierna är. Vi förordade därför införandet av ett gmndbidrag lika för aUa partier som erhållit utjämningsmandat i riksdagen.

Då man bör sträva efter likartade huvudprinciper så långt möjligt för det statliga och det kommunala partistödet bör därför reglema för det kommunala partistödet ändras därhän att ett grundbidrag utgår tUl i fuUmäktige företrädda partier.

Eftersom det vid val tiU kommunfullmäktige f. n. inte finns någon regel motsvarande spärr-regeln om 4 procent av de röstande för representation i riksdagen får eventuella avtrapp-ningsregler ges en annan utformning för det kommunala partistödet Därvid kan en kom-

SOU 1972:62

19

Prop. 1972:126

pletterande regel införas om att parti med mycket Uten fullmäktigerepresentation inte skall vara berättigad till helt grundbidrag.

Såväl i fråga om det statUga som det kommunala partistödet följde riksdagen utskottet med knapp majoritet

1972 års vårriksdag visade också partistödsfrågoma ett betydande intresse. Sålunda framhöUs i en partimotion (1972: 294) från moderata samlingspartiet att nuvarande StatUga och kommunala partistöd, vUket fördelas i förhåUande tiU det antal mandat som respektive parti har i riksdag, fullmäktige och landsting, var orättfärdigt tUl sm konstruktion. Starka skäl talade för en ändring av i vart f det statUga partistödssystemet anfördes i motionen. Såväl det statUga som det kommunala partistödet borde tiU betydande del utgå som gmndbidrag, lUca stort för varje parti som erhåUit representation. Detta borde eiUigt motionärernas memng vara en riktpunkt för partistödsutrednmgens arbete. Däremot borde inte tidningspressens ekonomiska villkor ooh tidningamas eventueUa sympatier för det ena eUer andra poUtia partiet blandas in i frågan om partiemas finansiering hävdade motionärerna. Liksom förra året väcktes vid 1972 års riksdag en motion på ifrågavarande område vUken undertecknats av en ledamot från vardera moderata samlingspartiet, centerpartite och foUcpartiet (1972:797  av herrar Romanus, folkpartiet. Fiskesjö, centerpartiet, och   Brundin,   moderata   samlingspartiet). Argumentation och yrkanden var i huvudsak desamma som i motion 1971: 523 och de borgerliga reservationerna tiU konstitutionsutskottets betänkanden   1971:27  ooh 1971: 28. I 1972 års motion yrkades dock att grandbidraget skuUe sättas tUl 1,5 nuljon kr per parti och år i stäUet för tiU en toUjon kr och föreslogs att det stadiga partistödet skuUe höjas tUl ett årligt belopp av 32 mUjoner kronor. Motionärerna påpekade att sistnämnda belopp tmgefär motsvarade en uppräkning av bidraget tiU de poUtkka partierna  i  enlighet  med  konsumentprisindex uppgång sedan partistödet infördes är 1965. Vidare hemsläUde en ledamot från foUc-

partiet, herr Strömberg, (motion 1972:169) att riksdagen skuUe räkna upp det statUga partistödet tiU 35 mUjoner kr per år och besluta att 25 % av beloppet utgick som gmndbidrag, lika för aUa i rUcsdagen representerade partier som erhåUit utjämningsmandat. Det yrkades också att likartade regler skuUe införas för partistödet på det landstings- och primärkommunala planet samt förordades avtrappningsregler av innebörd att partier, som inte fått representation i t.ex. riksdagen, ändå erhöU en del av ett grandbidrag.

I sitt betänkande i anledning av dels Kungl. Maj: ts framställning i stalsverkspro-positionen för budgetåret 1972/73 om oförändrat anslag tiU statUgt partistöd (prop. 1972: 1 bil. 4 sid. 83), dels ovannämnda motioner hänvisade konstitutionsutskottet tiU att partistödsutredningen den 7 april 1972 enats om vissa huvudprinciper beträffande den StatUga och den kommunala bidragsgivningen tUl partiema (1972:27). Dessa huvudprinciper — anförde utottet — tUlgodosåg i det väsentiiga motionäremas synpunkter. Utskottet hade inhämtat att en proposition på gmndval av partistödsutrednmgens förslag skuUe komma att föreläggas 1972 års höstriksdag. I awaktan på behandlingen härav borde enUgt utskottets mening anslag tiU statUgt partistöd bevUjas enligt Kungl. Maj: ts förslag och motionema inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets ställningstagande, som var en-häUigt, biföUs av riksdagen.

20

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Partifinansieringen i vissa främmande länder

Partistödsutredningen har bedömt det vara av intresse att inhämta uppgifter om förhåUandena utomlands med avseende på bidragsgivning frän det aUmänna tiU politiska partier. Information har skaffats beträffande partifioansieringen i de nordiska länderna, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien ooh USA. Det insamlade materialet, som endast redigerats av utredningen, har erhåUits via utrikesdepartementet. Detta departement svarar sålunda för sakinnehåUet. Uppgiftema avser förhåUandena i respektive land under slutet av år 1971 och början av 1972.

3.1 Danmark

förhåUande tUl utgående belopp, träder ökningen i kraft fr. o. m. första kalendermånaden efter den, under vilken valet ägde rum, medan en minskning får verkan först fr. o. m. fjärde kalendermånaden efter den, under vilken valet skedde. Vid ändringar som har arman gmnd än foUcetingsval tiU-lämpas motsvarande regler. Motiveringen tiU att ett minskat bidrag träder i kraft tre månader senare än ett förhöjt stöd är behovet av anställningstrygghet för de sakkunniga, experter och kontorsanstäUda som avlönas med sttJdet.

På grandval av den sålunda beskrivna bidragsformen utbetalades tiU de olUca grapperna i foUcetinget per den 1 oktober 1971 månatUgen stöd enligt tabeU 1.

I Danmark finn.s en motsvarighet til det i Sverige utgående stödet åt riksdagsgrap-pemas kanslier. De danska reglema på detta område är faststäUda av foUcetingets ud-valg for forretningsordenen. EnUgt gäUande bestämmelser utgår tUl varje foUcetingsgrapp ett årUgt grandbelopp å 1 700 danska kr per mandat. Hämtöver utbetalas tiU folketings-grupper med minst fyra och högst åtta mandat ett gmndbelopp å 6 000 danska kr per gmpp och år samt tUl foUcetmgsgrapper med lägst nio mandat ett årUgt grundbelopp å 12 000 danska kr per grapp. Utöver nämnda igrundbelopp kommer vissa tiUägg enligt särskUda regler. Beloppen utgår över folketingets budget ocb. erlägges månadsvis i förskott. Eftersom bidragen utbetalas förskottsvis finns särskUda stadganden för det fall att någon bidragsgrundande fitor ändras. Så t ex. stadgas att om ett foUcetmgsval medför ökning eUer minskning av stödet i

Tabell 1. Månatiigt utgående statiigt stöd tiU de olika partigrappema i det danska folke-tuiget.

Parti	Belopp, dkr
Socialdemokratiets folketings-
gmppe	61 855,83
Det konservative folkepartis
folketingsgrappe	30 550,14
Venstres folketingsgrappe	29747,43
Det radikale venstres folketings-
grappe	27 339,30
Socialistisk folkepartis folketings-
grappe	19 312,20
Sumnia dkr	168 804,90

Angivna belopp motsvarar ett årUgt bidrag tUl de politiska partiema å sammanlagt 2 025 658 danska kr 80 öre. Stöd av aUmänna medel hämtöver utgår inte tiU partiema i Danmark.

SOU 1972: 62

21

Prop. 1972:126

3.2 Finland

Sedan år 1969 utgår i Finland ett genereUt StatUgt stöd tUl de i riksdagen företrädda poUtiska partierna. För år 1972 finns i budgeten anslaget sammanlagt tio mUjoner finska mark för detta ändamål. EnUgt gäUande lag fördelas nämnda belopp i förhåUande till det antal riksdagsmandat partiema erhöU vid de senaste allmänna valen. Nuvarande bidrag uppgår tiU 50 000 finska mark per mandal och år. SlödbevUjande organ är statsrådet som efter ansökan från partiema utbetalar bidragen månadsvis via statskontoret. TiU beslut om bevUjande av slöd skaU fogas  »nödigbefunna viUkor»  för utbetalningen, användningen och redovisningen av bidragen samt för tiUsynen däröver. För användningen av stödet skaU parti avge redovisning i enlighet med statsrådets föreskrifter, övervakning av användningen av bidragen  ligger  hos  statsrådels  kansli som härvid kan anUta statskontorets och statens revisionsverks bistånd. EnUgt uttryckUga författningsbestämmelser skaU aUa partier behandlas lika av de statUga myndighetema. Liksom i Sverige och Danmark erhåUer de i den finska riksdagen representerade partierna   bidrag   tiU   sina   grappkansUer. I 1972 års budget uppgår anslaget för detta ändamål tUl 330 000 finska mark. Angivna medel fördelas i enlighet med samma principer som det genereUa partistödet, dvs. bidrag tillkommer rUcsdagsgrappema i  förhåUande tUl deras antal mandat.

I sammanhanget bör även nämnas att det utgår ett StatUgt stöd tiU den fmska dagspressen avseende tidningarnas transport-och distributionskostnader. Anslaget för detta ändamål har i 1972 års statsvericsproposi-tion höjts tiU åtta miljoner finska mark i jämförelse med under år 1971 utbetalda 7,5 mUjoner mark. Pressbidragen bevUjas efter ansökan av en av statsrådet utsedd nämnd tUl tidningar som utkommer minst tre gånger i veckan. EnUgt gäUande fördel-ningsgrander skaU presstödet utdelas med hänsyn tiU tidnmgarnas ekonomiska stäUning. I praktUcen lär dock enUgt uppgift även  beaktas  tidningamas  poUtiska färg.

partiemas relativa presstyrka m. m. Det har därför hävdals att bidragen tUl tidningarna utgör en form av indirekt stöd tiU partiema. Av det genereUa partistödet torde för övrigt en icke obetydlig del kanaUseras tiU pressen.

En annan form av indirekt partistöd som utgår i Finland är bidragen tiU de poUtiska partiernas ungdomsorganisationer. Dessa bidrag ingår som ett led i det statiiga stödet tUl olika slags ungdomsverksamhet. Är 1971 anslogs 2,5 miljoner finska mark för detta ändamål, varav 1,27 mUjoner mark gick tUl de poUtiska ungdomsförbunden. SamtUga i riksdagen representerade partiers ungdomsorganisationer med undantag för landsbygdspartiets erhöU på detta sätt statUga bidrag. Stöd tiU de poUtiska partiema på kommunal- eUer landstingsnivå utgår inte med undantag för landskapet Åland, som från staten erhåUer 50 000 mark per år att användas tiU bidrag åt poUtisk verksamhet i landskapet. Några bestämmelser om lokal fördelning av det genereUa statUga partistödet finns inte; användningen av detta stöd är därför en fråga som avgörs av varje parti.

3,3 Norge

Det norska stortinget beslöt i juni 1970 att med retroaktiv verkan från årets ingång införa ett statiigt stöd tiU de politiska partierna å totalt åtta mUjoner norska kr. Detta stöd har numera höjts tiU sammanlagt tio mUjoner norska kr att gälla fr. o. m. år 1972. Bidrag utgår tUl samtUga partier som vid stortingsval stäUer upp Ustor i minst hälften av landets valkretsar. Siödet fördelas proportioneUt i förhåUande tUl partiemas röstandelax vid de senaste stortingsvalen. Inga viUkor är förknippade med de bidrag som på detta sätt ställs tiU de olUca partiernas förfogande. Det må nämnas att i stäUet för kravet på att vederbörande parti stäUer upp listor i minst hälften av landets valkretsar har diskuterats en annan spärregel av innebörd att bidrag endast skuUe utgå tUl partier med minst 2,5 %  väljaranslut-

22

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

ning. För år 1972 innebär gäUande regler att partistödet å oa tio mUjoner norska kr fördelas i enlighet med tabeU 2.

TabeU 2. ArUgt utgående statiigt stöd tiU de norska partiema.

Parti	Belopp,
	miljoner nkr
Arbeiderpartiet	4,6
Höyre	1,9
Venstre	0,9
Senterpartiet	1,0
Kristelig Folkeparti	0,9
SosiaUstisk Folkeparti	0,4
Norges Kommunistiska Parti	0,1
Summa, miljoner nkr	9,8

Ett mindre indirekt stöd tUl partierna ligger inbyggt i det statUga presstöd som infördes och gäUer fr. o. m. år 1969. EnUgt detta erhåUer partiernas <:entrala presskontor vartdera 75 000 norska kr i årligt bidrag. Liksom i övriga nordiska länder har man i Norge statiiga anslag för de i stortinget representerade partiemas grappsekretariat. Denna bidragsform infördes i Norge år 1963 och för 1972 beräknas kostnadema för ändamålet uppgå tiU drygt en mUjon norska kr. Även i Norge utgår statUgt stöd lill olika slags ungdomsverksamhet, bl. a. tUl de politiska partiernas ungdomsförbund. För år 1972 har anslagits oa sju mUjoner norska kr i bidrag till ungdomsverksamheten. Av nämnda belopp tiUfaUer meUan en och två miljoner norska kr de poUtiska ungdomsförbunden. Frågan om slöd från kommuner och fylken Qän) tiU politisk verksamhet är f. n. under ulredning i löne- ooh pris-departementet. Enligt gällande författningar föreUgger inte någon möjUghet för kommunala och fyUceskommunala organ att ge direkt ekonomiskt stöd liU partierna. En viss indirekt bidragsgivning förekommer dock via anslag tiU exempelvis ungdomsverksamhet, däribland sådan som bedrives av de politiska ungdomsförbunden.

3.4 Förbundsrepubliken Tyskland

Ett genereUt stöd tUl de pcrfhiska partiema bar ansetts och anses fbrmeUt fortfarande

såsom stridande mot den tyska gmndlagen. Ar 1967 antogs emeUertid en författning vilken bl. a. medger ersättning tiU partierna för rimliga kostnader för deras valkampanjer. Denna bidragskonstraktion har inte ogiUats av författningsdomstolen. Partiema får 2,50 tyska mark i slöd för varje gUtig röst de erhåUer. För att vara berättigad tUl bidrag krävs att partiet får mer än 0,5 % av röstema i valet. Kvalifikationsgränsen sattes urspmngUgen tUl 2,5 %, men sänktes tiU nuvarande nivå av författningsdomstolen. I samband med derma sänkning uttalade domstolen att den högre gränsen på ett otiUåtet sätt diskriminerade de minsta partierna. Valkostnadsersättningen betalas ut tiU partierna i rater under fyra år. Före valet utbetalas 60 % av den beräknade ersättningen (man utgår preUminärt från resultatet av föregående val), uppdelad på 10 % under valperiodens andra år, 15 % under tredje året och 35 % under valåret. Resterande 40 % utbetalas efter valet, dvs. under den nya valperiodens första år. Därvid görs ookså slutavräkning med ledning av valresultatet. Förslag har framförts att öka stödbeloppet från 2,50 tiU 3,50 tyska mark per er-håUen röst.

I gäUande författning ställs detaljerade krav på parliemas redovisning av sina inkomster. Bl. a. åläggs de att namnge enskUda ooh juridiska personer som gett bidrag överstigande 20 000 tyska mark. Denna bestämmelse krmggås emeUertid på oUka sätt, bl. a. genom alt man meUan bidragsgivarna och partierna skjuter in särskUda för ändamålet bUdade organisationer, som insamlar bidragen, slussar dem vidare tiU partierna och i dessas räkenskaper anges såsom donatorer. Även de tyska delstatema kan enUgt gäUande författningar ge partiema ersättning för deras kostnader i samband med lantdagsvalen. VUlkor är endast att de del-statiiga lagarna i detla hänseende överensstämmer med den federala författningen. Vid de tyska kommunalvalen uppträder ofta små, lokala valsammanslutningar och tiUfäUiga poUtiska gmpperingar. En tiUämpning av ovan angivna regler om valkostnadsersättning skuUe därför på det kommunala

SOU 1972:62

23

Prop. 1972:126

planet bli tämUgen kompUcerad. I delstaten Nordrhein-Westfalen har man med hänsyn härtUl lagstiftat mot valkostnadsstöd på kommunal nivå.

3.5 Storbritannien

Med undantag för viss kostnadsfri service från det allmänna av mmdre omfattning i samband med parlaments- och kommunalvalen utgår inte något statiigt eUer kommunalt stöd tiU de poUtiska partiema i Storbritannien. Det må nämnas att ledaren och »inpiskaren» för det största oppositionspartiet erhåUer statliga löner. Dessa anses emellertid inte utgöra någon form av statUgt partistöd utan räknas som ersättning för nämnda personers »recognised pubUc duties».

3.6 USA

Redan år 1966 presenterade senator RusseU Long ett förslag om statUga bidrag tiU de politiska partiema i USA. Detta förslag godkändes av kongressen samma år men ogiltigföridarades axet därpå och kom sålunda aldrig att praktiskt tUlämpas. Från demokratiskt håU lanserades i november 1971 ett förslag rörande finansiering av presidentkampanjer via statsbudgeten. UrspmngUgen avsågs detta förslag bU tUlämpligt i samband med 1972 års presidentkampanj. Kongressen antog förslaget och upphöjde detsamma tiU lag men beslöt att ikraftträdandet skuUe uppskjutas så att lagen fick praktisk effekt först i samband med presidentkampanjen år 1976. I samband med att lagen undertecknades av president Nixon gjordes dock från Vita Huset klart att presidenten, om han blev omvald, avsåg att verka för att lagen upphävdes eUer m-skränktes. De flesta bedömare uppges därför vara eniga om att statUg finansiering av presidentkampanjer är mycket osannolik, i varje faU under president Nixons ämbets-period.

Enligt nämnda lag kommer skattebeta-

lama att på deklarationsblanketterna kunna ange humvida de viU bidra med en doUar tiU nästa preådentkampanj. Om så är fallet skaU anges huravida detta bidrag skaU utgå tUl ett särskUt parti eUer til en »non-parti-san fund», som i sin tur uppdelas på de enskUda partiema efter dessas storlek. En sammaiUagd övre bidragsgräns har satts genom att kongressen beslutat att partierna får spendera högst 15 c:ent per väljare i samband med den egentiiga presidentkampanjen, dvs. efter nomineringen av respektive kandidat, vilket i dagens läge skuUe innebära en maximal kampanjbudget per parti å 20,4 miljoner doUar. Användandet av den statUga finansieringsmöjUgheten skaU inte vara obUgatoriskt. Om presidentkandidaten väljer privat finansiering, sätts ingen gräns för storleken av hans kampanjbudget. Genom att utn)ja finansieringen via statsbudgeten avsäger sig kandidaten också möjUgheten att motta privata bidrag, såvida maximibeloppet å 20,4 mUjoner doUar inte nåtts via skattebidragen.

1 sammanhanget må slutligen nämnas att president Nixon den 7 febmari 1972 undertecknat en lag som innebär olika begränsningar i kostnadema för politiska kampanjer.

24

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Utgående bidrag från det aUmänna till de politiska partiema

I Sverige utgår bidrag från det aUmänna i olika former tUl de politiska partiema. Kapitel 2 ovan innehåUer en redogörelse för tUlkomsten av de viktigaste bidragsformerna, nämUgen det stathga partistödet och stödet tiU riksdagsgmppemas kanslier samt det konununala partistödet. YtterUgare ett par former av bidrag från det aUmänna synes emeUertid böra nämnas. Här avses dels de bidrag som utgår tUl de poUtiska ungdoms- ooh studentförbunden såsom ett led i samhällets understödjande av olika slags ungdomsverksamhet, dels de kostnader det allmänna ikläder sig för framstäUning av valsedlar. Nedan följer en kortfattad redogörelse för nämnda bidragsformer tiU partierna.

4.1     Statligt stöd

4.1.1 Partistödet

Såsom framgår av kapitel 2 (avsnitt 2.2) infördes ett statUgt partistöd genom beslut av 1965 års riksdag med verkan fr. o. m. kalenderåret 1966 (prop 1965: 174, KU 44, rskr 452). T. o. m. år 1970 gäUde som fömtsättning för erhåUande av bidrag att partiet erövrat mandat vid senaste val tiU andra kammaren och dessutom vid samma val fått minst två % av de i hela riket avgivna gUtiga rösterna. Fr. o. m. år 1971 gäUer (prop. 1970: 1 bU. 4 sid. 79, KU 14, rskr 103) att poUtiskt parti som har deltagit i senaste val tUl riksdagen och därvid vunnit mandat erhåUer ett bidrag å 70 000 kr per mandat och kalenderår.

Bidragen omprövas årligen och utbetalas

för ett kalenderår i sänder. Bidragsberäkningen varje år skaU ske med utgångspunkt i mandatförhåUandena den 1 febmari under bidragsåret. Även sådana mandat som den angivna beräkningsdagen är obesatta beaktas.

Parti som viU komma i åtnjutande av bidrag får ansöka därom hos riksgäldsfuU-mäktige. I sina ansökningar uppger partierna de bidragsbelopp de anser sig vara berättigade tUl samt efter vilka grander beloppen uträknats. Ansökningarna prövas inte av riksgäldsfuUmäktige utan överlämnas tiU en av fuUmäktige tiUsatt nämnd, partibidragsnämnden, som har att fördela stödet. Ledamötema i nänmden är tre tiU antalet och utses för en tid av sex år i sänder. I proposition 1965: 174 förordades att ledamot av nämnden skuUe vara eUer ha varit innehavare  av högre  domartjänst.  Såsom ledamot av nänmden borde  inte komma i fråga någon som hade poUtiskt förtroendeuppdrag. Sedan partibidragsnämnden bUdades har den varit sammansatt av ett justitieråd såsom ordförande, ett regeringsråd och ordföranden i arbetsdomstolen. Sekreterar-göromålen fuUgöres av chefen för riksgäldskontorets sekretariat.  Vid sammanträdena föres  protokoU  som justeras  av samtliga ledamöter.   Om   sina   beslut   underrättar nämnden riksgäldsfullmäktige genom proto-koUsutdrag. FuUmäktige låter sedan utbetala bidragsbeloppen till partiema,  vUket brakar ske någon gång under första hälften av febraari månad. Kostnadema för nämndens verksamhet bestrides ur det anslag som anvisats tUl partistödet.  Nämndens beslut kan inte överklagas. Statiig kontroU av hur partiema använder sina bidrag förekommer

SOU 1972:62

25

Prop. 1972:126

ej. TUl de bidragsberättigade politiska partierna har för perioden 1966—1971 utbetalats slöd enligt tabell 3 (partiernas röslande-lar vid andrakammarvalen 1964 och 1968 samt vid rUcsdagsvalet 1970 har medtagits som jämförelse):

partigmpp som var företrädd i regeringen och med 4 500 kr per år och medlem tiU annan partigrupp. Genom beslut av 1970 års riksdag (B: oU 1970: 68, rskr. 339) höjdes motsvarande belopp fr.o.m. 1971 års ingång till 3 500 respektive 5 250 kr. OUk-

TabeU 3. Aren 1966—1971 utbetalat stotUgt partistöd.

Parti/år		1966	1967	1968	1969	1970	1971	Summa tkr/ genomsnitt
m	Belopp, tkr % av siödet Röstandel	3 540 15,4 13,7	3 540 15,4 13,7	3 480 15,1 13,7	3 420 14,8 13,9	3 300 14,3 13,9	2 870 11,7 11,5	20 150 14.4 13.4
c	Belopp, tkr % av stödet Röstandel	3 180 13,8 13,2	3 240 14,1 13,2	3 360 14,6 13,2	3 540 15,4 16.1	3 600 15,6 16,1	4 970 20,3 19,9	21890 15.7 15.3
fp	Belopp, tkr % av stödet Röstandel	4140 18,1 17,0	4 080 17,8 17,0	4 080 17,8 17,0	3 600 15,6 15.0	3 660 15,9 15.0	4 060 16,6 16,2	23 620 16,9 16,2
s	Belopp, tkr % av stödet Röstandel	11520 50,1 47,3	11580 50,4 47,3	11520 50.1 47,3	12 240 53,1 50,1	12 240 53.1 50,1	11410 46,6 45,4	70 510 50,5 47,9
vpk	Belopp, tkr % av stödet Röstandel Summa tkr	600 2,6 5,2	540 2,3 5,2	540 2,3 5.2	240 1,1 3.0	240 1,1 3,0	1 190 4,9 4,8	3 350 2,4 4,4
		22 980	22 980	22 980	23 040	23 040	24 500	139 520

4.1.2 Kanslistödet

Alla i riksdagen representerade politiska partier har tiU hjälp åt sina riksdagsgrapper särskUda kanslier beslående av anstäUd personal. Ett sådant kansli har tiU främsta uppgift att biträda grappen och dess medlemmar med utrednings- och skrivarbete samt att tjänstgöra som kontaktorgan med allmänheten, statUga och kommunala myndigheter, fackliga eller andra intresseorganisationer etc. Kansliemas stälhiing i förhållande tiU respektive partiorganisation är något skiftande. Likaså varierar personalstyrkan från det ena kansUet tUl det andra. T.o.m. år 1965 finansierades gmppkanslierna helt eUer tUl avsevärd del med obligatoriska avgifter från de riksdagsledamöter som mgick i de olUca gmpperna. Fr. o. m. år 1966 utgår statsbidrag tUl partiernas kostnader för grappkanslier (B: oU 1965: 54, rskr. 442). Ursprungligen utgick sådant bidrag med 3 000 kr per år och medlem tUl

heterna i beloppen har motiverats med skiUnaden i arbetsvillkor för ett oppositionsparti i jämförelse med ett parti i regeringsstäU-ning. Bidragen utbetalas tiU riksdagsgrap-perna utan ansökningsförfarande med en tolftedel per månad; utbetalande myndighet är riksdagens förvaltnmgskontor. Bidragen utgår tiU varje partigmpp i riksdagen oavsett dess storlek och således även om t. ex. bara en riksdagsman företräder partiet. Någon kontroU av hur medlen utnyttjas förekommer inte. Under perioden 1966—1971 har de olika partigrappema varit berättigade tiU kanslistöd enligt tabeU 4.

4.1.3 Stödet tUl partiemas ungdomsorganisationer

Liksom tiU andra ungdomsorganisationer utgår statsbidrag liU de poUtiska partiernas ungdomsförbund. (GäUande författning finns i SFS 1971: 388). Stödet avser förbun-

26

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

TabeU 4. Aren 1966—1971 utbetalat kansUstöd.

Ar/parti	m	c	fp	s	vpk	mbs	Summa kr
1966 1967 1968 1969 1970 1971	265 500 265 500 261 000 256 500 247 500 215 250	238 500 243 000 252 000 265 500 270 000 372 750	310 500 306 000 306 000 270 000 274 500 304 500	576 000 579 000 576 000 612 000 612 000 570 500	45 000 40 500 40 500 18 000 18 000 89 250	4 500 4 500 4 500	1 440 000 1 438 500 1 440 000 1 422 000 1 422 000 1 552 250
Summa kr	1 511 250	1 641 750	1 771 500	3 525 500	251 250	13 500	8 714 750

dens kostnader för central verksamhet och UtbUdning av ungdomsledare samt för lokal verksamhet. För den centrala verksamheten utbetalas statsbidraget i form av ett gmndbidrag och ett rörUgt bidrag. För utbUdningen av ungdomsledare utgår det statiiga stödet i form av ett ungdomsledarbidrag. Grundbidraget utgör f. n. 30 000 kr per budgetår som huvudregel. Bidragsfrågoma prövas — med visst undantag där beslutanderätten ligger hos Kungl. Maj:t — av skolöverstyrelsen. Ingenting hindrar numera en politisk ungdomsorganisation som åtnjuter statsbidrag att använda detta för exempelvis politisk information och opinionsbUdande verksamhet. Sammanlagt utgår enligt denna bidragsform drygt två mUjoner kr per budgelår tiU de politiska ungdoms- och studentförbunden. HärtiU kommer statiigt stöd för särskUda ändamål.

Vidare erhåller de poUtiska ungdomsorganisationemas distrikts- och lokalavdelningar vissa bidrag från landsting och kommuner.

4.1.4 Valsedelskostnaderna

Enligt 97 § lagen (1920: 796) om val tUl rUcsdagen och 60 a § kommunala vaUagen (1930; 253) äger i riksdagen representerat parti vid riksdags- och landstmgsval, i den omfattning och ordning Kungl. Maj:t bestämmer, erhåUa gottgörelse av statsverket för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valen. De närmare bestämmelserna finns i KK (1964: 395) om gottgörelse för kostnader för valsedlar. Ersättning utgår vid varje val för kostnader för högst  det antal valsedlar,  som motsvarar

fem gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade i de valkretsar, i vUka val förrättas samtidigt. Gottgörelsen skaU utgå med belopp motsvarande faktiska kostnaderna, dock högst med sex kr per 1 000 valsedlar. Vid val av kommunfuUmäktige äger kommunen enligt 60 a § kommunala vallagen beslula att parti, som är eUer genom valet blir representerat i fuUmäktige, skall erhålla bidrag av kommunen tUl partiets kostnader för framställning av valsedlar. Beslutet skaU innehåUa att ersättnmg utgår tiU varje sådant parti efter enhetUga gmnder. Ersättning får dock ej utgå i den mån gottgörelse erhåUes av statsverket. Sistnämnda bestämmelser äger enligt 61 § kommunala vallagen motsvarande tUlämpning på landstmgskommun vid val av landstingsmän och på församlmg vid val av kyrkofuUmäktige. Ar 1969 infördes den regeln att papper för framstäUning av valsedlar för val tUl rUcsdagen tUlhandahålles kostnadsfritt av statsverket enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t Vad nu sagts gäller också papper för framstäUning av valsedlar för andra val som förrättas samma dag som ordinarie val till rUcsdagen äger rum.

Vid 1970 års val uppgick statsverkets kostnad för valsedlar tiU 2,7 mUjoner kr. (Några kommunala bidrag för detta ändamål torde inte ha utgått; jfr SFS 1969: 825.)

1965 års valtekniska utredning föreslår i sitt betänkande IV MaskineU teknik vid de aUmänna valen (SOU 1971: 72 sid. 37) bl. a. att staten för varje val stäUer ett visst belopp tUl partiemas förfogande. Detla belopp skaU svara mot kostnaden för att framstäUa valsedlar tiU ett antal som motsvarar fyra

SOU 1972:62

27

Prop. 1972:126

gånger antalet röstberättigade i vaUcretsen respektive landstmgs- eUer primärkommunen. Partiema skaU därefter enligt förslaget få bestämma om de viU ha valsedlar för hela beloppet eUer om de viU använda en del av detta tUl valsedlar och återstoden för annan verksamhet, t. ex. informationsverksamhet mför valet. I den mån partiet inte vUl använda hela beloppet tiU valsedlar, utbetalas den del av totalbeloppet, som inte tas i anspråk för valsedlar, tiU partiet. Centrala valmyndigheten skaU sedan svara för framslällnmg av de valsedlar som partiet uppgivU sig vilja ha.

4.2 Det kommunala partistödet

I lag (1969: 596) om kommunalt partistöd stadgas att kommun får lämna ekonomiskt bidrag tiU politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser, är representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet skall innehåUa att bidrag utgår tiU varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i fuUmäktige. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på landstingskommun och landsting.

Någon närmare bestämning av begreppet poUtiskt parti finns inte i lagen. Föredragande departementschefen anförde härom i den proposhion (1969:126 sid. 21 f) som låg tiU grund för lagstiftningen:

Frågan vad som enUgt lagen skaU förstås med parti bör, som anförs i promemorian, bedömas med utgångspunkt i den definition av begreppet politiskt parti som ges i 16 § riksdagsordningen. Enligt denna definition avses med politiskt parti varje politisk sammaaslut-ning eller grapp av väljare som uppträder i val under särskUd partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära bidrag måste det emeUertid vara juridisk person, d. v. s. partiet måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fahet om den politiska sammanslutningen eller väljargruppen antagit stadgar och valt styrelse.

Beslut om partistöd kan alltså inte avse parti som inte är juridisk person. Om två eller flera partier samverkar vid elt val genom att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en särskUd juridisk person för denna samverkan, torde därför beslut om kommunalt partistöd få avse de samverkande partiema var för sig.

Att partistödet skaU avse poUtisk verksamhet i den bidragsgivande kommunen föreskrives inte i lagen. Av förarbetena framgår emeUertid klart att befogenheten för kommunema att utge stöd tUl partiema inte innebär något avsteg från den princip som gäUer för aU kommunal verksamhet, nämUgen att den skaU tUlgodose ett tUl kommunen knutet intresse. En uttrycklig föreskrift härom har dock bedömts kunna ge en föreställning om att bidragens användning skuUe kontroUeras från kommunema. Enligt förarbetena bör en sådan kontroU självfallet inte förekonuna (prop 1969:126, sid. 20).

På uppdrag av utredningen om den kommunala demokratin har t. f. docenten Harry

Tabell 5. Är 1971 utbetalat totalt landstmgs- och primärkommunalt stöd.

Parti	Belopp, kr			% av stödet		Röstandel
	Primär-	Landstings-		Primär-	Landstings-	Kommu-	Lands-
	kommuner*	kommuner'	Totalt	kommuner'	kommuner'	nalvalet	tingsvalet
m	3 322 157	1404 500	4 726 657	11.7	11,9	11,8	11,6
c	5 187 583	2 376 800	7 564 383	18.2	20.1	18.9	20,6
fp	4 596 781	2 008 600	6 605 381	16.2	17.0	16,1	15.3
s	13 458 182	5 739 400	19 197 582	47,3	48.5	45.3	45,8
vpk	1 245 686	282 300	1 527 986	4,4	2,4	4.4	4,3
kds	279 238	13 000	292 238	1,0	0,1	1,8	1,9
ovr	339 600	5 000	344 600	1,2	0,0	1,7	0,5
Summa	28 429 227	11829 600	40 258 827	100,0	100.0	100,0	100.0

> 413 av 464 • SamtUga

28

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

ForseU gjort en undersöknmg rörande det kommunala partistödet. Undersöknmgen har publicerats i utredningens om den kommunala demokratin Rapport angående kommunal information m. m. (SOU 1972: 52). Bl. a. innehåUer undersökningen en tabeU med uppgifter om det primärkommunala partistödet för åren 1970 och 1971 fördelat per kommun, parti, mandat och bostadshushåU. Partistödsutredningen har haft ett visst samarbete med utredningen om den kommunala demokratin beträffande ForseUs undersökning. Uppgiftema rörande omfattningen och fördelningen av den primärkommunala bidragsgivningen tiU partiema har t. ex. avstämts mot det material i nämnda hänseende som partistödsutredningen insamlat och lagt tUl gnmd för sina överväganden. I Bilaga 1 tUl detta betänkande redovisas vad partiema år 1971 erhåUU i primärkommunalt partistöd länsvis. Såsom komplettering av den imdersökning ForseU gjort har partistödsutredningen inhämtat uppgifter om det stöd som år 1971 utgått tiU partierna från lands-tmgskommunema. Uppgiftema härom finns intagna såsom Bilaga 2 till betänkandet

De företagna undersökningama i fråga om det kommtmala partistödets omfattning och fördelning år 1971 sammanfattas i tabeU 5 (partiemas röstandelar vid landstings-och kommunalvalen 1970 medtagna som jämförelse).

former tiU de politiska partiema. För år 1971 t. ex. utgick statUgt och kommunalt partistöd med sammanlagt nästan 65 mUjoner kr. Beloppet fördelade sig på partiema i enUghet med tabeU 6 (röstandelama vid riksdagsvalet 1970 medtagna som jämförelse).

Om man till det statUga och kommunala partistödet å tiUhopa närmare 65 mUjoner kr lägger kansUstödet å drygt 1,5 mUjon kr, uppgick de allmänna bidragen åt de politiska partierna år 1971 tUl något över 66 miljoner kr. TiU denna summa kommer under valår 2—3 mUjoner kr i valsedelskostnader.

4.3 Total bidragsgivning till partierna

Som framgår av vad ovan anförts i detta kapitel lämnar det allmänna bidrag i olUca

TabeU 6.  Ar   1971  utbetalat sammanlagt StatUgt och kommunalt partistöd.

Parti	Belopp, kr	% av stödet	Röstandelar
m	7 596 657	11.7	11,5
c	12 534 383	19,4	19,9
fp	10 665 381	16.4	16,2
s	30 607 582	47.3	45,4
vpk	2717 986	4,2	4,8
kds	292238	0,5	1.8
övr	344 600	0,5	0.4
Summa	64 758 827	100.0	100.0

SOU 1972:62

29

Prop. 1972:126

Vissa uppgifter om de politiska partierna

Partistödsutredningen har funnit det naturligt alt som bakgmnd tiU utredningen överväganden i följande kapitel lämna vissa uppgifter om de politiska partiema. Någon mera fuUsländig redogörelse för svenskt partiväsende åsyftas emeUertid inte. Endast sådana uppgifter som med hänsyn tiU utredningsuppdraget bedömts vara av intresse har därför medtagits. Redogörelsen avser de fem riksdagspartierna, om inte annat uttryckligen anges.

5.1 Partiernas organisation, medlemsantal, röstandelar m. m.

I organisatoriskt hänseende föreligger betydande olikheter meUan partiema. Ett likartat mönster kan dock urskUjas i den grundläggande organisatoriska uppbyggnaden med riks-, distrikts- och lokalorganisationer samt kviimo- och ungdomsförbund, vilket torde framgå av på följande sidor redovisade organisationsskisser.

Sidoorganisationema är som skisserna visar i aUmänhet uppbyggda på i prmcip samma sätt som moderpartiema. Som regel är sidoorganisationema företrädda med representanter i moderpartiernas olika instanser. I vissa av sidoorganisationema är medlemmarna automatiskt även medlemmar i respektive moderparti, i andra faU föreligger inte sådana dubbla medlemskap, över huvud taget varierar fastheten i anknytning mellan moderpartierna och sidoorganisationer-na.

Vänsterpartiet kommunisterna har av principieUa skäl ingen särskild kvinnoorganisation. En ungdomsorganisation för detta

parti är under uppbyggnad sedan den med partiet tidigare samarbetande ungdomsorganisationen, Vänstems Ungdomsförbund (VUF), numera upplösts.

Samtliga partier har centrala kansUer (partisekretariat). Politiskt ledande tjänsteman är partisekreteraren; detme är i vissa partier medlem av partistyrelsen och styrelsens arbels- eUer verkstäUande utskott. Tjänstemännen på partisekretariaten handlägger i aUmänhet olika ärendegmpper, t. ex. mformations-, fackliga, kommunal-, studie-, intemationella eller ekonomiska och organisatoriska frågor. Fömtom tjänstemännen på partisekretariaten, har partiema ombudsmän anställda på distrikts- och lokalnivå. Vidare har partiema såsom nämnts i kapitel 4 ovan (avsnitt 4.1.2) särskUda kanslier till sina riksdagsgrapper med uppgift att biträda med utrednings- och skrivarbete samt tjänstgöra som kontaktorgan.

Av den föregående översikten torde ha framgått att det visserligen finns en del likheter i partiemas organisationsstruktur. Skillnaderna meUan partierna är dock betydande. Bl. a. måste beaktas att arbetsför-delnmgen mellan olUca nivåer inom partierna skiftar. Sålunda kan hos ett parti en viss uppgift åvUa distriktsorganisationen medan i ett annat parti samma uppgift ombesörjes av lokalavdelningarna. De olika ledens självständighet i förhållande tUl varandra växlar också inom partiema. Andra viktiga olikheter meUan partierna är: skUda förankringar hos fackliga eUer andra intresseorganisationer, oUka stöd hos pressen samt skUda möjligheter att mobiUsera stöd från partiets sympatisörer, antingen i form av personliga  art)etsmsatser  eller  penningbidrag.

30

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Moderata samlingspartiet

KVINNOFÖRBUND

RIKSORGANISATION

1. Partistämma

2. Partiråd

3. Partistyrelse (arb. utskott)

UNGDOIVIS-FÖRBUND

;l

LÄNSKVINNOFÖRBUND

FÖRBUND

1. Förbundsstämma

2. Förbundsråd

3. Förbundsstyrelse (arb.utskott)

UNGDOMSDISTRIKT

_T

A

KOMMUNKRETS

-\

Kvinnoförening alt Avdelning eller Kvinnokommitté

FÖRENING

_-TET

AVDELNING

VUtLNINlä    1

I___

Ungdomsförening Skolungdomsförening alt Grupp eller Kommitté

Fria Moderata Studentförbundet helt fristående.

Centerpartiet

CKF Kvinnoförbund

JSL

RIKSORGANISATION     j
1.	Riksstämma
2.	Förtroenderåd
3.	Partistyrelse
	(arbetsutskott)

₁

JU

CUF

Ungdomsförbund

CKF Distrikt

DISTRIKT

1. Distriktstämma

2. Distriktsstyrelse (arbetsutskott)

_H

i

KOMMUNORGANISATION

_T

CKF-avdelning

© Utbytesrepresentalion i styrelserna SOU 1972: 62

Centeravdelning

CUF-avdelning

31

Prop. 1972:126

Folkpartiet

KVINNOFÖRBUND

₁

1. Landsmöte

2. Förtroenderåd

3. Partistyrelse (arb.utskott)

_T

UNGDOMSFÖRBUND

₁

DISTRIKT

VALKRETSFÖRBUND

1. Förbundsmöte

2. Förbundsstyrelse

DISTRIKT

_r

KOMMUNFÖRENING

GRUPP

LOKALAVDELNING

J

KLUBB

Liberala förbundet numera helt fristående,

Socialdemokratiska partiet

SKSF

Broderskaps-rörelsen

_T

PARTI

1. Kongress

2. Partistyrelse (Verkställande utskott)

_I

SSKF Kvinnoförbund

SSU Ungdomsförbund

_I

SKSF Distrikt

_I

PARTIDISTRIKT

1. Distriktskongress

2. Distriktsstyrelse (Verkställande utskott)

SSKF Distrikt

SSU Distrikt

_T

SKSF Broderskapsgru pp

["Fackklubb/ "

I Tjänstemannaförening

1--------------

I Stadsdels-, för-I samlings-, kvarters-I förening

I--------------- 1

I Kulturarbetar-

_1

I förening

PARTI KRETS

ARBETAREKOMMUN

Kvinnoklubb

Ungdomsklubb

32

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Vänsterpartiet kommunisterna

1. Partikongress

2. Partistyrelse (Verkställande utskott)

_I

PARTIDISTRIKT

1. Årskonferens

2. Distriktsstyrelse

_r

_{____i„.._}

PARTIKRETS

_~1

LOKALORGANISATION

L_.

TabeU 7. Medlemsantal i riksdagspartierna (inkl. kviimo- och ungdomsförbunden)

Datum/parti

m

fp

vpk

1.1.1965	197 400	248 300	115 400	921 500	25 900
1.1.1966	180 900	241 800	114 500	931 600	25 900
1.1.1967	170 400	236 000	116 100	945 600	23 500
1.1.1968	162 200	230 700	116 300	952 600	25 000
1.1.1969	164 500	229 000	117 300	950 000	22 200
1.1.1970	159 300	226 900	112 700	977 900	18 500
1.1.1971	153 700	227 500	108 700	956 600	19 300

TabeU 8.	Röstfördelningen i	% meUan partierna vid andrakammarvalen 1936—1968				samt
vid riksdagsvalet 1970
Ar/parti	h/m	bf/c	fp	s	k/vpk	övr
1936	17,6	14,3	12,9	45,9	7,7	1,6
1940	18,0	12,0	12,0	53,8	3,5	0,7
1944	15,9	13,6	12,9	46,6	10,3	0,7
1948	12,3	12,4	22,8	46,1	6.3	0.1
1952	14,4	10,7	24,4	46,1	4.3	0.1
1956	17.1	9.4	23,8	44,6	5,0	0.1
1958	19,5	12,7	18,2	46,2	3,4
1960	16,5	13,6	17,5	47,8	4,5	0,1
1964	13,7	13,2	17,0	47,3	5,2	3.6'
1968	13,9	16,1	15,0	50,1	3.0	1.8'
1970	11,5	19,9	16,2	45.4	4,8	2,2'

• Därav kds 1,8 % och mbs 1,5 %

• Därav kds 1,5 % och mbs 0,3 %

• Därav kds 1.8 % och kfml 0,4 %

SOU 1972:62

33

Prop. 1972:126

TabeU 9. Röstfördelningen i % meUan partiema vid kommunalvalen 1938—1970.

Ar/parti	h/m	bf/c	fp	s	k/vpk	övr
1938	17,8	12,6	12,2	50.4	5,7	1.3
1942	17,6	13,2	12,4	50,3	6,0	0,5
1946	14,9	13,6	15,6	44,4	11,2	0,3
1950	12,3	12,3	21,7	48,6	4,9	0,2
1954	15,7	10,3	21,7	47,4	4.8	0,1
1958	20,4	13,1	15,6	46,8	4,0	0,1
1962	15,5	13,1	17,1	50,5	3,8	0,0
1966	14,7	13,7	16,7	42,2	6,4	6,r
1970	11,8	18,9	16,1	45,3	4,4	3,5*

' Därav kds 1,8 %, mbs 1,7 % och borgerlig samling 2,6 % " Därav kds 1,8 % och kfml 0,4 %

I sammanhanget bör även beaktas att olikheter föreUgger meUan partiema beroende på skillnader i tradition och praxis när det gäUer att bedriva verksamheten.

Avslutningsvis under detta avsnitt återges i tabellform ett antal uppgifter om partiernas medlemsantal och röstandelar vid sldlda tilUäUen. När man jämför de olika partiernas medlemsantal bör beaktas att principerna för anslutning av medlemmar delvis skUjer sig åt. Här må främst erinras om att medlemskap i det socialdemokratiska partiet förvärvas både enskilt och koUektivt, medan rekryteringen av medlemmar i övriga partier endast sker individueUt. Vidare må nämnas att något mera direkt och på-tagUgt samband meUan kortsiktiga förändringar i medlemsantal och röstandelar inte synes kunna påvisas. Mer långtgående slutsatser bör därför inte dras av de publicerade medlemsuppgiftema.

Som tidigare nämnts förekommer i vissa

partier att medlemmar av kvinno-, ungdoms- eUer andra sidoorganisationer automatiskt även förvärvar medlemskap i moderpartiet. Partiernas medlemsslatislik är emellertid inte så utformad att dylika dubbelanslutningar exakt kan anges. I viss utsträckning grandar sig därför i tabeU 7 redovisade siffror på uppskattningar, gjorda i samråd med partisekretariaten; på grand härav har en avmndning tiU jämna hundratal företagits.

När det gäUer partiernas röstandelar må tabeUerna 8 och 9 kompletteras med påpekandet att meUan de redovisade åren 1936 —1970 partiema haft sina starkaste fästen respektive svagaste punkter inom i slort sett samma områden under hela perioden. Betydelsefulla geografiska förskjutningar av partiernas väljaxunderlag kan dock i vissa fall noteras; under senare år må främst pekas på centerpartiets inbrytning bland stadsväl-jama.

TabeU 10. Totala centrala kostnader för riksdagspartiema åren 1965—1971.

Ar/parti	m	c	fp	s	vpk
1965	7 198 856	644 838	2 993 603	2 764 424	725 347
1966*	10 918 000	4 240 515	6 927 987	19 623 270	1 098 394
1967	11253 300	3 725 316	6 768 150	16 384 940	878 571
1968	15 185 900	3 815 049	9 285 529	22 179 374	938 122
1969	8 874 700	4 341580	5 655 455	16 490 977	696 724
1970	10 152 500*	4 700 400	7 226 776	25 795 446	1 044 000
1971'	8 301 870'	5 872 000	5 104 OOö"	18 106 125	1 430 000

" Statligt partistöd utgår f r o m detta år

' Boksluten ej klara vid redovisningstillfället; beloppen därför inle definitiva " Minskningen jämfört med 1970 beror på att vissa distriktskostnader som tidigare åvilade fp:s riksorganisation numera belastar partiels valkretsförbund (distrikt) * Exkl förlusttäckning

34

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

5.2 Partiernas kostnader

I direktiven för partistödsutredningens arbete anförs bl. a. att de sakkunniga bör försöka få så ingående kunskap som möjUgt om hur partistödet hittiUs använts. Eftersom partiema även uppbär andra intäkter än stödet från staten och kommunerna, t. ex. medlemsavgifter, bidrag från fackUga organisationer och företag m. m., kan naturhgtvis inle närmare preciseras viUca kostnader i verksamheten just partistödet använts för att täcka. Utredningen har emellertid gått ut till de fem riksdagspartiemas partisekretariat med en enkät angående partiernas centrala kostnader över huvud taget. Med centrala kostnader menas sådana utgifter som belastar partiemas centralt upprättade bokslut (oavsett om kostnadema avser riks-, distrikts- eUer lokalverksamhet) i motsats till utgifter som upptagits i bokslut på distrikts-eUer lokalnivå. EnUgt svaren på enkäten uppgick de totala centrala kostnadema för de fem riksdagspartiema under åren 1965— 1971 tiU i tabeU 10 redovisade belopp.

Som synes av tabeUen har kostnadema varierat kraftigt meUan olika år och meUan partierna inbördes. Dessa variationer beror bl. a. på att vissa av åren varit valår (1966, 1968 och 1970). Även utgången av de aUmänna valen har givetvis spelat sin roll i sammanhanget. Så t. ex. är ju det statUga och det kommunala partistödets storlek med nuvarande regler direkt proportionell mot antalet erövrade mandat i riksdag, landsting och kommunfuUmäktige. Sett över hela den aktueUa tidsperioden har emellertid kostnadema för partiema stigit. Dock har den sammanlagda ökningen i medelsförbmkningen bUvit tämligen begränsad; i jämförelse med konsumentprisindex' utveckling under samma tid lägre än hälften. Detta förhållande sammanhänger synbarligen med att det StatUga partistödet varit i stort sett oförändrat sedan det infördes år 1966. Något direkt samband meUan kostnadsutvecklingen för partiema å ena, och deras medlemsantal cx;h röstandelar å andra sidan, har inte kurmat konstateras under denna korta tidsperiod.

1970 ooh 1971 års centrala kostnader för de fem riksdagspartiema fördelar sig på sätt framgår av tabeUerna 11—15 (siffrorna för 1971 ej defmitiva).

SOU 1972:62

35

Prop. 1972:126

TabeU 11. Moderata samUngspartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970		1971
Riksverk-	Distrikts- och	Riksverk-	Distrikts- och
samhet	lokalverksamhet	sambet	lokalverksamhet
	i den mån kost-		i den män kost-
	nadema härför		naderna härför
	belastar den cen-		belastar den cen-
	trala budgeten		trala budgeten

Löner och arvoden inkl sociala förmåner

Konsulter

Resor, traktamenten, samman-trädeskosmader och representation

Studier och konferensverksamhet

Egna trycksaker för internt bmk (medlemsinformation etc)

Egna trycksaker för externt bmk (valtidiungar mm)

Annonser

Lokal-, distributions- och kontorsomkostnader

Stöd tiU dagstidningar

Stöd till veckopress och tidskrifter

Anslag tiU egna organisationer

Anslag till och medlemsavgifter i utomstående organisationer

KaiÄtalkostnader (räntor, kapitalskatter och avskrivningar)

Avsättning till kommande valrörelse

Förlusttäckiung

Div kostnader

Totalt

2.792 000' 1 870 000

35 000 —

464 000 45 000

266 300 15 000

413 300

241 200

380200 173 700

1 045 300

145 700

1 404 000'

180 000 560 900

1 575 000 120 900

9 410 600      2 316 900

37 000 6000

2 904 300'  1 901 280 64 200      —

234 490 50 000

290000

3 500 31000

906 000

50 000

1 084 100*

180 000 460 000

900000' 100 000

7 207 590      1 994 280

' Varav löner inkl sodala förmåner för riksdagsgmppens kansU ca 410 000 (1970) resp ca 420 000 (1971)

' Varav löner mkl sociala förmåner till MUFoch kvmnoförbundet 810 000 (1970) resp 883 100 (1971)

• Mellan 500 000—1 000 000

36

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

TabeU 12. Centerpartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970		1971
Riksverk-	Distrikts- och	Riksverk-	Distrikts- och
samhet	lokalverksamhet	samhet	lokalverksamhet
	i den mån kost-		i den mån kost-
	naderna härför		naderna härför
	belastar den cen-		belastar den cen-
	trala budgeten		trala budgeten

1 115 000'

Löner och arvoden inkl sociala förmåner

Konsulter

Resor, traktamenten, samman-trädeskostnader och lepresen-

tation	320 286
Studier ooh konferensverksamhet	285 000
Egna trycksaker för internt bruk (medlemsinformation etc)	70162
Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar mm -|-affischer)	24 202
Annonser	6 000
Lokal-, distributions- och kontorsomkostnader	502 750
Stöd tUl dagstidningar	272 000
Stöd tUl veckopress och tidskrifter	__
Anslag tUI egna organisationer	1 375 000

1 220 000'

310 000 184 000

427 000

36 000 20 000

670 000 150 000

1 710 000

Anslag till och medlemsavgif
ter i utomstående organisa
tioner —

Kapitalkostnader (räntor, kapi
talskatter och avskrivningar) 60 000

Avsättning till kommande val
rörelse —

Valkostnader i 1970 ärs
budget 670 000

Resterande valkostnader från
1970 —

Totalt 4 700 400

900 000

245 000

5 872 000

' Varav ca 500 000 avser kosm£.der för presstjänst och riksdagsgmppens kansli

SOU 1972:62

37

Prop. 1972:126

TabeU 13. Folkpartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970	Distrikts- och	1971
Riksverk-		Riksverk-	Distrikts- och
samhet	lokalverksamhet	sambet	lokalverksamhet
	i den män kost-		i den mån kost-
	naderna härför		nadema härför
	belastar den cen-		belastar den cen-
	trala budgeten		trala budgeten

103 114

Löner och arvoden inkl sociala förmåner

Konsulter

Resor, traktamenten, sammanträdeskostnader och representation

Studier och konferensverksamhet

Egna trycksaker för internt bmk (medlemsinformation etc)

Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar m m)

Annonser

Lokal-, distributions- och kontorsomkostnader

Stöd till dagstidningar

Stöd till veckopress och tidskrifter

Anslag till egna organisationer

Anslag tiU och medlemsavgifter i utomstående organisationer

Kapitalkostnader (räntor, kapitalskatter och avskrivningar)

Avsättning tiU kommande valrörelse

Avsättning till övriga fonder alt förlusttäckning

Totalt

1 729 289

1 837 769' 65 445

288 828

179 278 103 263

483 950

539 829 465 797

563 094

682 000

47 120

138 000

5 105 545       2 121 231

1 925 000' 15 000

360 000' 215 000

505 000

50 000 50 000

490 000

712 000

70 000 712 000

5 104 000

' Varav ca 200 000 (1970) och ca 260 000 (1971) avser kostnader för presstjänst " Partikongress

38

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

TabeU 14. Socialdemokratemas centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970		1971
Riksverk-	Distrikts- och	Riksverk-	Distrikts- och
samhet	lokalverksamhet	samhet	lokalverksamhet
	i den mån kost-		i den mån kost-
	naderna härför		nadema härför
	belastar den cen-		belastar den cen-
	trala budgeten		trala budgeten

Löner och arvoden inkl sociala
förmåner 1 949 156

Konsulter —

Resor, traktamenten, samman
trädeskostnader och represen
tation 639 100

Studier och konferensverksam
het 2 140 300

Egna trycksaker för internt
bmk (medlemsinformation
etc) 659 460'

Egna trycksaker för externt brak (valtidningar, affischer

mm)	1 792 121
Annonser	998 287
Lokal-, distributions- och kon-
torsomkostnader	1 334 600
Stöd tiU dagstidningar	8 000000
Stöd till veckopress och tid-
skrifter	—
Anslag tiU egna organisationer	4 454 169
Anslag till och medlemsavgif-
ter i utomstående organisa-
tioner	247 899
Kapitalkostnader (räntor, kapi-
talskatter och avskrivningar)	1 240 993
Avsättning tiU kommande val-
rörelse	400 000
Avsättning tiU övriga fonder
alt förlusttäckning	715 000'
överskott	1 224 161
Totalt	25 795 446

2 314 000

604 125 1 178 000

472 000'

1 171 000 50 000

1 327 000 8 000 000

1 850 000

305 000 435 000

400 000'

18 106 125

' Bl a tidningen Aktuellt i politik och samhälle

*     Kongressfonden

•     Underskott 1 480 125

SOU 1972:62

39

Prop. 1972:126

TabeU 15. Vänsterpartiet kommunistemas centrala kostnader åren 1970 och 1971.

	1970		1971
	Riksverk-	Distrikts- och	Riksverk-	Distrikts- och
	samhet	lokalverksamhet i den mån kostnadema härför belastar den centrala budgeten	samhet	lokalverksamhet i den mån kostnadema härför belastar den centrala budgeten
Löner och arvoden mkl sociala
förmåner	374 000	—	320000	—
Konsulter	__		.__	.
Resor, traktamenten, samman-
trädeskostaader och represen-
tation	45 000	—	70 000	__
Studier och konferensverksam-
het	65 000	—	150 000	—
Egna trycksaker för internt
brak (medlemsinformation
etc)	75 000	—	20 000	—
Egna trycksaker för externt
bmk (valtidiungar m m)	228 000	—	20 000	—
Annonser	__	__	__	__
Lokal-, distributions- och koa-
torsomkostnader	40 000	—	60 000	__
Stöd tiU dagstidningar	100 000	—	250 000	—
Stöd UU veckopress och tid-
skrifter	—	—	25 000	—
Anslag tiU egna organisationer	95 000	—	400 000	—
Anslag tiU och medlemsavgif-
ter i utomstående organisa-
tioner	—	—	—	—
Kapitalkostnader (räntor, kapi-
talskatter och avskrivningar)	22 000	—	25 000	—
Avsätming till kommande val-
rörelse	—	—	i—	—
Avsättning tiU övriga fonder
alt föriusttäckning	—	—	90 000	—
Tolalt	1 044 000	—	1 430 000	—

TabeU 16. Partiemas centrala kostnader för riksverksamhet i jämförelse med deras röstandelar vid rUcsdagsvalet 1970 och medlemsandelar per den 1 januari 1971.

Parti	Centrala kostnader för riksverksamhet*				Röstandelar %	Medlemsandelar %
	1970 kr	%	1971
			kr	%
m c fp s vpk	6 020 000 2 160 000 4 090 000 19 000 000 950 000	18.7 6.7 12,7 59.0 2.9	4 800 000 2     520000 3  220 000 15 850 000 940 000	17.6 9,7 11,8 58,0 3.4	11,5 19,9 16,2 45.4 4.8	10.5 15.6 7,4 65.2 1.3

' Exkl ev kostnader för riksdagsgrappskanslier och presstjänst, avsättningar, överskott samt anslag tiU egna organisationer. Avrundning har skett till jämna tiotusental kr

40

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

En jämförelse mellan partiema visar alt kostnaderna för distrikts- och lokalveik-samhetema i olika hög grad räknas in bland de centrala kostnadema. Det sammanlagda beloppet av sistnämnda kostnader för varje parti är därför inte jämförbart med motsvarande siffra för övriga partier. Däremot kan tiU viss del kostnadema för riksverk-samhetema jämföras, tabeU 16. (Röstandelarna vid rUcsdagsvalet 1970 och andelarna av de i riksdagspartiema per den 1 januari 1971 organiserade har medtats som jämförelse). Därvid bör emeUertid beaktas vad i föregående avsnitt (5.1) anförts om skillnaderna i partiernas organisationsstmktur, fackliga förankring, pressförhållanden etc. De totala centrala kostnadema för samtliga partier har i den utsträckning som framgår av tabeU 17 motsvarats av statligt partistöd. Av sifferserien i tabeUen torde bl. a. kunna utiäsas att kostnaderna för samtliga partier tagna tiUsammans i aUt lägre grad motsvaras av statiigt partistöd. (Valåren och icke-valåren bör jämföras var för sig.) Detta förhållande synes vara en av förklarmgama tUl den tidigare påvisade relativt begränsade ökiungen av partiernas utgifter.

TabeU 17. Utsträckning (%) i vUken partiernas totala centrala kostnader motsvarats av statiigt partistöd åren 1966—1971.

1966   1967   1968   1969   1970   1971

47,1

44,7

71,3

63,8

62,5

Valår       53,6 Icke valår

Ursprangjigen föreslogs, som närmare beskrives i kapitel 2 ovan (avsnitt 2.2), att det nuvarande statiiga partistödet skuUe utformas såsom ett presstöd. Vid införandet av partistödet utgick man också från att en betydande del av bidxagsmedlen beträffande vissa partier skuUe komma att slussas vidare tiU pressen. Partistödsutredningens enkät tiU de fem rUcsdagspartiemas partisekretariat har bekräftat rUctigheten av detta antagande. Under åren 1964—1971 utbetalat stöd tiU dagstidnmgar från partiemas riksorganisationer och dem närstående stiftelser redovisas i tabeU 18, (Dagstidning har därvid defmierats som aUmän nyhetstidning av dagspresskaraktär vilken normalt utkommer med minst ett nummer vaije vecka och vars upplaga tiU övervägande delen ar abonnerad, 13 § första stycket KK (1971: 492) om statligt stöd tiU dagstidnmgar).

Den utsträckning i vilken utbetalade bidrag från partiema tiU pressen motsvarats av statligt partistöd framgår av tabeU 19.

Socialdemokraterna    och   vänsterpartiet

TabeU 19. Utsträckning (%) i vUken utbetalt stöd dll dagstidningamia motsvarats av statiigt partistöd.

Ar/parti	m	c	fp	8	vpk
1966	7,1	31,5	0	95,1	45,0
1967	7,1	30,9	0	67,9	50,0
1968	7,2	29,8	0	69,4	64,8
1969	7.3	18,3	0	65,4	70,8
1970	7,6	7.6	0	65,4	70,8
1971	8.7	3.0	0	70,1	46,2
Genomsnitt	7.5	20,2	0	72,2	57,9

Tabell 18. Aren 1964—1971 utbetalat stöd tiU dagstidningar från partiemas riksorganisationer och dem närstående stiftelser.

Ar/parti	m	c	fp	s	vpk	Summa kr
1964	250 000				470 000	720 000
1965	250 000	—	—	__	320 000	570 000
1966	250 000	1000 000	—	10 958 689	270 000	12478 689
1967	250 000	1 000 000	—	7 867 000	270 000	9 387 000
1968	250 000	1 000 000	.—	8 000 000	350 000	9 600 000
1969	250 000	647 000	—	8 000 000	170 000	9 067 000
1970	250 000	272000	—	8000 000	170 000	8 692 000
1971	250 000'	150 000	—	8 000 000	550 000	8 950 000

' Utöver ovan angivna bidrag torde ett icke obetydligt belopp utgå tUl Svenska Dagbladet.

SOU 1972:62

41

Prop. 1972:126

kommunislema kan sägas ha använt en relativt slörre andel av partistödet som bidrag tiU sin press än övriga partier. Totalt motsvarade  bidragen  tiU  pressen  54,3 %   av partistödet — eller 12,5 av 23 mUjoner kronor — under år 1966. Därefter har andelen sjunkit i viss utsträckning. Detta beror enligt samstämmiga uppgifter från partisekretariaten på att det statliga partistödet kommit att svara för en successivt minskande andel av partiemas intäkter, däremot inte på att behovet av bidrag tiU pressen mmskat. Observeras bör också att presstöd i form av främst produktionsbidrag införts under år 1971 och ökats kraftigt år 1972.

I förevarande avsnitt redovisade siffermaterial,  vilket insamlats av partistödsutredningen, avser som torde ha framgått riksorganisationerna. Utredningen har inte infordrat motsvarande uppgifter för partiernas distrUcts- och lokalorganisationer. Detta är motiverat främst av alt utredningen haft att överväga både omfattningen och konstmktionen av det StatUga stödet men endast konstmktionen av det kommunala stödet. Vidare har användningen av det kommunala siödet kartlagts i ett urval av kommuner i den förat omnämnda undersökningen (kapitel 4 avsnitt 4.2) av t. f. docenten Harry ForseU  (utredningen om den kommunala demokratin, SOU 1972: 52).

TabeU 20. Dagslidningamas redovisade politiska tendenser.

	Medelnettoupplaga
	vardagar 1.1—30.6
	1971 i %
Moderat/Höger/Kon-
servativ	12,1
Centerpartistisk	3,8
CenterpartisUsk-Folk-
partistisk	0,1
Folkpartistisk/ Liberal /
Frisinnad	45,3
Oberoende liberal	6,1
Borgerlig	2,9
Socialdemokratisk	19,3
Vänsterpartiet
kommunislema	0,2
Övriga	10,2

politiska tendensema endast avser tidningarnas politik på ledarsidorna och att ledar-avdelningama ofta är självständiga i förhåUande tiU de partier tidningarna står närmast. Nyhetsbevakningen däremot fömtsattes ske enligt objektiva principer. Dessa förhåUanden torde — hävdas det — inte mmst gäUa de stora och därmed poUtiskt särskflt betydelsefuUa dagstidningarna. A andra sidan förfäktas, att undersökningar visar, att inte bara ledarsidoma utan även nyhetsbevakningen i praktUcen präglas av tidningarnas politiska färg.

5.3 Partiema och pressen

Sedan gammalt bekantgör de svenska dagstidningarna den grandläggande poUtiska åskådning respektive tidning företräder. En på material från TidmngsstatistUc AB gjord sammansläUnmg över dagspressens sålunda redovisade politiska tendenser återfinns i tabeU 20.

UppstäUningar av denna typ måste naturligtvis läsas med en viss försUctighet. Riktigheten av själva gmppindeUimgen av dagspressen kan t. ex. diskuteras.

OUka uppfattningar finns vidare om i vilken utsträcknmg de skUda politiska åskäd-niogama kommer tiU uttryck i dagstidningarna. A ena sidan hävdas, att de redovisade

När det gäUer aitt bedöma partiemas stöd i pressen bör också anmärkas att sammanställningen ovan endast omfattar dagspress, varför exempelvis faokförbundspres-sen saknas. Även rader av andra facktidskrifter, utgivna av skUda organisationer och sammanslutmngar, speglar politiska opinioner som är representativa för tidskrifternas utgivare och som ofta Ugger i linje med olika politiska partiers strävanden och krav. Trots dessa reservationer måste man konstatera att det föreligger stora skillnader meUan partiemas andelar av valmanskåren och dagstidningarnas redovisade molsvarande politiska tendenser.

Varken moderata samlingspartiet eUer folkpartiet har direkta ägaxeintressen i tid-nmgsföretag. Ett par dagstidnmgar (Västernorrlands Allehanda och Enköpmgs-Posten)

42

SOU 1972: 62

Prop. 1972:126

ägs dock av en tiU moderata samlmgspartiet närstående stiftelse. Övriga partier har emellertid i slörre eUer mindre grad engagerat sig som tidningsägare. Merparten av den press som stöder centerpartiet ägs gemensamt av privatpersoner och partiorgan på distrUcts- eUer lokalnivå. Centerpartiets riksorganisation har däremot inga tUlgångar av detta slag. Etl par av de lidningax som stöder centerpartiet är hell privatägda.

Den socialdemokratiska pressen ägs av fackföreningsrörelsen och partiet gemensamt samt i ett faU (Aftonbladet) av fackföreningsrörelsen ensam. Norrskensflamman, den numera enda kommunistiska tidning som utkommer dagligen, ägs tiU större delen av partidistriktet i Norrbotten. Även vänsterpartiet kommunisternas huvudorgan Ny Dag, vUken under senare år endast utkommit med ett — numera två — nummer per vecka, är partiägd.

Oberoende av ägareförhåUandena är det vanligt med partipolitiskt engagerade styrelseledamöter i tidningsföretag. Chefredaktörer och andra pressmän har inte säUan förtroendeuppdrag inom riks- eUer kommunalpolitiken. Partiemas stadgar ger även i vissa faU utrymme för nära kontakter mellan partiema och pressen. Sålunda föreskrivs i flera faU representation eUer i varje faU närvarorätt för partiemas press i olUca partiinstanser.

I sammanhanget må vidare med några ord omnämnas den verksamhet som bedrivs av de poUtiska pressbyråerna. Den största av dessa. Svenska Nyhetsbyrån, ägs av Svenska Högerpressens Förening. Centerpartiets och folkpartiels motsvarigheter, Centerns Presstjänst respektive Folkpress, är däremot integrerade delar av respektive partiorganisation. Bl. a. producerar dessa pressbyråer i viss utsträckning s. k. cirkulär-ledare, dvs. artiklar som kan användas på ledarplats i tidningar tiUhörande den »egna» dagspressen. Mindre tidningar torde icke sällan begagna sig av cirkuläxledare, antingen som bakgrandsmaterial eUer i mer eUer mindre bearbetad form som egna ledande artiklar. Den socialdemokratiska motsvarigheten till dessa pressbyråer är A-pressens

redaktionstjänst, som ägs av A-pressen AB, moderbolag tiU ett flertal socialdemokratiska tidningar och minoritelsdelägare i andra. A-pressens redaktionstjänst producerar enligt uppgift inga cirkulärledare. Förutom via ovan angivna kanaler förekommer naturUgtvis en mångfald kontakter på skUda nivåer och i olika former meUan partierna och pressen. Slutiigen må anmärkas att samtliga partier och många av de poUtiska sidoorganisationerna ger ut egna tidskrifter, främsl avsedda för de egna medlemmarna.

5.4 Partierna och Sveriges Radio

Avslutningsvis må i detta kapitel sägas några ord om partiernas framträdande i radio och TV. Enligt avtalet med staten har Sveriges Radio bl. a. »att sakligt, opartiskt och i lämplig form meddela upplysningar om nuets händelser och lämna allmänheten orientering rörande vUcligare kultur- och samhäUsfrågor ävensom stimulera tUl debatt kring sådana frågor». Genom denna bestämmelse är Sveriges Radio förpliktad och berättigad alt i program behandla viktigare händelser i det poUtiska skeendet i Sverige och i andra länder. Avtalet med staten innehåUer inte några särskUda stadganden beträffande program rörande poUtik. För dessa gäUer samma bestämmelser som reglerar programverksamheten i övrigt, dvs. saklighet och opartiskhet skaU iakttagas i verksamheten samiidigt som denna i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan åsikter och intressen. Vissa specialregler för poUtiska program har dock faststäUts år 1968. Enligt uppgift från Sveriges Radio awiker emellertid praxis i viss omfattning från dessa regler. Någon mera fuUsländig undersökning av hur det poUtiska skeendet speglas i Sveriges Radio har inte företagils. Som huvudprincip vid genomförandet av valprogrammen gäUer dock att partierna beredes samma utrymme i TV och radio oberoende av partistorlek. Vissa avvikelser från denna princip förekommer emeUertid.

Beslut om uppläggningen av valprogram-

SOU 1972:62

43

Prop. 1972:126

men fattas av radiochefen efter underhand-Ungar med partierna. Den poUtiska programverksamheten mellan valkampanjerna utformas däremot oberoende av direkt inflytande från rUcsdagen eller partierna, även om samråd meUan dessa och Sveriges Radio av rent praktiska skäl ibland äger rum.

44

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Utredningens överväganden

6.1 Inledning

StatUgt partistöd utgår f.n. tfll poUtiskt parti, som deltagit i senaste val tUl riksdagen ooh därvid vunnit mandat, med 70 000 kr per mandat och kalenderår. Hämtöver utgår StatUga bidrag tiU de oUka paitigrap-pemas kansUer i riksdagen (kansUstöd) med ett årUgt belopp av 3 500 respektive 5 250 kr per mandat beroende på om grappen är representerad eller ej i regeringen. Budgetåret 1971/72 har för dessa ändamål anvisats 24,5 respektive drygt 1,5 mUjoner kr.

Ar 1971 hade kommunalt partistöd införts i samtUga landstingskommuner och i ca nio tiondelar av landets primärkommuner. I kommunalt partistöd hade samma år utbetalats tUlsammans drygt 40 mUjoner kr.

Fömtom angivna bidragsformer utgår ett visst stöd från det allmänna tUl de poUtiska ungdoms- och studentförbunden samt, under valår, tiU partiemas valsedelskostnader med närmare tre miljoner kr (1970).

Grtmdläggande för utredningens ställnmgstaganden har varit följande principer, av vilka punktema 1—4 finns intagna i direktiven för utredningen och redan gäller i fråga om det statUga ooh det kommunala partistödet:

1. Bidrag bör utgå endast tUl parti som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i aUmänna vaL

2. Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enhgt fasta regjler som inte tiU-låter någon skönsmässig prövning.

3. Bidragens storlek bör stå i relation tiU partiemas styrka.

4. Någon statUg kontroU av hur medlen använts bör inte förekomma.

5. Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bestämma av lands-tmgen ooh kommunerna själva på gmndval av den i lag givna konstruktionen.

6. Största möjliga enighet om bidragens omfattnmg och konstmktion bör eftersträvas.

Utredningen har i sitt arbete vägletts av strävan att uppnå största möjUga enighet meUan partiema och samling kring ett gemensamt förslag. I detta syfte har inom utredningen kompromisser gjorts i förhållande tiU tidigare ståndpunkter. Enighet har också uppnåtts om förslaget. Utredningen har vidare ansett det värdefuUt om det allmännas bidragsgivning tUl partiema kan ges en sådan utformning att ändringar inte omedelbart genomföres vid förskjutningar i de poUtiska StyrkeförhåUandena.

6.2 Grundbidrags- och pressfrågorna

Av kapitel 2 ovan framgår att man vid tidigare rUcsdagsbehandlingax av både det statliga ooh det kommunala partistödet diskuterat införandet av ett enhetligt gmndbidrag tiU aUa partier, som är representerade i liks-dagen respektive i landsting och kommtui-fuUmäktige. Även vid 1972 års rUcsdag har motioner väckts med krav på statUga och kommunala gmndbidrag tiU partiema. En aiman fråga som i detta sammanhang diskuterats i riksdagen är spörsmMet humåda den omständigheten att partiema kan ha

SOU 1972:62

45

Pix)p. 1972:126

olUca utgifter beroende på skillnader i möjligheterna att sprida information och driva opinionsbUdning genom pressen bör påverka partistödet.

Såväl grandbidrags- som pressfrågan har tagits upp i utredningens direktiv. I enUghet härmed har dessa spörsmål blivit föremål för närmare undersökningar och överväganden inom ulredningen.

För införandet av grandbidrag har åberopats att det måsle vara varje partis målsättning att vinna så stor  anslutnuig som möjligt  bland   väljarna.   En   informations-och opinionsverksamhet inriktad på hela valmanskåren medför i stort sett samma kostnader för alla partier. Såsom exempel har nämnts kostnaderna för framställning ooh spridande av broschyrer, affischer och valtidningar samt för användande  av andra media att nå ut tiU medborgarna. Mot bakgmnd av denna argumentation har utredningen sökt klarlägga i vad mån det finns några  för  partierna  gemensamma  gmnd-koslnader och i så fall dessas storlek. I avsikt alt närmare utforska angivna frågor har utredningen företagit en enkät hos parti-sekretariaten i de fem riksdagspartierna angående   partiernas  centrala  kostnader  (jfr kapitel 5, avsnitt 5.2). Vidare har utredningen haft överläggningar med representanter för partisekretariaten, både var för sig och gemensamt,   om   partiernas   uppfattningar rörande grundkostnadema i partiemas verksamhet.

På gmndval av svaren i partienkäten har utredningen sökt klarlägga i vad mån partiernas kostnader varierar med storleken av partierna (röstandel och medlemsantal). Syftet har varit att med utgångspunkt från variationer i kostnadema för partiema söka dra slutsatser om förekomsten och omfattningen av eventueUa grandkostnader. Några bestämda slutsatser i detta hänseende gran-dade på det insamlade materialet bar emellertid inte varit möjUgt att komina fram dll. Skälen härför är W. a. de i kapitel 5 angivna olUchetema i partiernas organisationsstruktur, kostnader för egen press, traditioner med avseende på arbetsformer, inkomstkällor, medlemmarnas friviUiga arbete m. m.

AUa dessa olikheter har nämUgen en så stor betydelse för partiemas kostnader att någon statistisk analys av sambandet mellan kostnaderna, å ena, och partistorleken, å 'andra sidan, inte bUr meningsfuU. (Jfr tabell 16 i avsnitt 5.2 med uppgifter om partiemas centrala kostnader för riksverksamhet åren 1970

De uppskattningar, som partisekretariaten själva gjort av grandkostnadema i respektive partis verksamhet, måsle också sägas ha givit etl osäkert resultat. Anledningen härtUl är att man i detta faU liksom i det föregående utgått från partiemas faktiska kostnader. Liknande svårigheter har då mött atl dra samlande slutsatser som när det gäUt svaren i partienkäten. Vidare har partisekretariaten sökt räkna fram grandkostnadema med utgångspunkt från vUka uppgifter ett parti har att fuUgöra inom den representativa demokratin. Även de resultat denna metod frambragt har dock visat sig svårbedömbara.

SlutUgen har diskuterats att på basis av den rationaliseringsvinst som skulle uppkomma vid en sammanläggning av två partier uppskatta grandkostnadema. (Jfr de likalydande partimotionema 1965:1: 818 och 1965: II: 972 från foUcpartiet, kapitel 2, avsnitt 2.2.) Också denna tanke har emellertid visat sig förenad med samma svagheter som de tidigare metoderna beroende på de stora skillnaderna som föreUgger mellan partiema i olika avseenden; storleken av rationaliseringsvinsten blir bl. a. beroende av viUca partier man tänker sig går samman.

Sammanfattningsvis måsle konstateras att avsevärda svårigheter möter att få fram för partiema gemensamma grandkostnader på elt objektivt godtagbart sätt.

Vad nu sagts utesluter enUgt utredningens uppfattning inte att det kan göras gäUande att partierna har vissa gemensamma kostnader för sin verksamhet, ehum vanskUg-beter möter att siffermässigt fixera dessa kostnaders storlek. Vidare kan noteras att utredningens undersökningar inte ger vid handen att kostnadema för partiema skuUe

46

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

vara helt proportioneUa mot partistorleken.

Mot införandel av grandbidrag har som främsta argument åberopats atl en dylik åtgärd skuUe innebära risker för partisplittring. Därvid har bl. a. hänvisats tiU de negativa erfarenheterna i andra länder av förekomsten av många småpartier. Del har också anförts att sedan ett småpartisyslem väl är etablerat stora svårigheter uppreser sig mot försök att ändra systemet.

EmeUertid har hävdals att skälen mot införandet av grandbidrag äger något olika tyngd på riks- och kommunalnivå, då i nuvarande syslem för val till riksdagen finns vissa spärrar mot småpartier. (Anmärkas bör dock alt vänsterpartiet kommunislema motionerat i riksdagen om spärrarnas borttagande.)

I det kommunala valsystemet däremot saknas en motsvarighet tiU de spärrar mot småpartier som finns vid riksdagsvalen. Vidare kan införandet av kommunala grandbidrag främja omvandlingen tiU poUtiska partier av många av de olika slags tillfälUga aktionsgrapper som på vissa håU nu är verksamma. Risken kan ookså öka för kommunala fraktionsbildningar inom redan beslående partier om grundbidrag införes.

Inom ulredningen föreligger skUda uppfattningar om graden av riskema för den kommunala demokratin vid en framväxt av småpartier på kommunal nivå. Sålunda har anförts att uppkomsten av nya poUtiska gmpperingar kan komma att spela en vita-Mserande roll i det kommunalpoUtiska skeendet. Häremot har invänts att den uppdelning i småpartier som denna utveckUng kan leda tiU innebär risker för handlingsförlamning vid parlamentariska jämviktslägen och försvårar övergripande planering och nödvändiga prioriteringar. I linje med denna senare uppfattning skuUe det vara olyckligt, om det allmännas bidragsgivning tUl partierna konstmerades så, att framväxten av elt småpartisyslem på kommunal nivå stimulerades.

Vid prövningen av olika tänkbara ändringar i det aUmännas bidragsgivning tiU partierna har utredningen enligt sina dhek-tiv vidare haft att i görligaste mån beakta

den omständigheten att partiema kan ha skilda utgifier beroende på olika möjUgheter atl sprida information och driva opinionsbUdning genom pressen. Fråga har nu varit i vilken utsträckning angivna omständighet skuUe påverka spörsmålet om att införa ett enhetiigt bidrag tiU samtUga partier.

Inom ulredningen har frågan om pressens politiska belydelse ingående diskuterats och olika meningar därvid framfiirts. Även radions och televisionens inflytande på opinionsbildningen har varit föremål för debatt. Under utredningsarbetets gång framlades emeUertid proposition (1972: 59) angående anslag tiU produktionsbidrag och samdistributionsrabatt för dagstidniDgar. I propositionen föreslogs en förstärkning av det nuvarande statliga siödet tiU dagspressen, dels uppräkningar av produktionsbidragen för s. k. andratidningar, dels en höjning av den rabatt som utgår vid samdistribution av dagstidningar. Vidare aviserades en ny pressutredning. Sammanlagt beräknades det statiiga pressstödet öka med drygt 40 mUjoner kr tUl ca 97 miljoner kr för budgetåret 1972/73. Ett flertal motioner väcktes i riksdagen med anledning av att propositionen framlagts. RUcsdagen biföU dock i aUt väsentUgt förslagen i propositionen (KU 1972: 29 och rskr 203).

Bl. a. då pressfrågorna och de problem, som aktualiserats vid nämnda riksdagsbe-handUng t. ex. i motioner, kommer att bU föremål för ytterUgare överväganden i en särskUd utredning, har partistödsutredningen stannat för att icke ta någon hänsyn tiU press- och övriga massmediafrågor.

Med utgångspunkt i förenänmda överväganden har utredningen sluthgen enats om alt föreslå alt som komplement till det nu utgående kanslistödet införes ett grundstöd å 1,5 miljoner kr per kalenderår tUl varje i rUcsdagen företrätt parti, som vid senaste val uppnått fyra % av röstema i hela landet. Däremot föreslås att inte någon del av det kommunala partistödet skaU utgå som gmndbidrag. Den valda konstmktionen med ett gmndstöd som komplement tiU kanslistödet är förenad med vissa fördelar och tillgodoser kravet i direktiven att det

SOU 1972:62

47

Prop. 1972:126

statiiga och det kommunala partistödet bör bygga på samma principer.

Genom sm utformning som ett komplement tUl kansUstödet kommer grandstödet inte att utgå tUl partier utanför riksdagen. (Beträffande en viss utjämning i tiden, se dook avsnitt 6.6 nedan.) Begränsnmgen tUl riksdagspartiema anser utredningen bl. a. motiverad med hänsyn tUl att dessa på grand av sin riksdagsrepresentation får ta ställnmg i aUa större samhäUsfrågor och svara för sitt agerande i dessa på ett annat sätt än vad partier som står utanför riksdagen behöver. RUcsdagspartiema har däifcjr behov av större resurser för utrednings-, informations- och opinionsbUdande verksamhet än de i riksdagen orepresenterade partierna.

Någon statiig kontroU av grandstödets användning är naturUgtvis mte tänkt att förekomma. Kanslistödet j övrigt föreslås oförändrat, både tUl konstruktion och tUl belopp. I konsekvens med slällnmgstagandena rörande det statUga partistödet blir det kommunala partistödets konstraktion oförändrad.

6.3 Det statliga och det kommunala stödets omfattning

Beträffande storleken av det statUga stödet tiU partierna har följande överväganden gjorts. Sedan det kommunala partistödet tiUkommit år 1969 har, som framgår av kapi-

tel 4, det totala partistödet — statUgt samt primär- och sekundärkommunalt — ökat tUl memot 66 mUjoner kr år 1971, Dock bör beaktas, att det statiiga partistödet varit i stort sett oförändrat sedan det började utgå fr.o.m. år 1966, vUket med hänsyn till penningvärdeföcändrmgen motiverar viss uppjustering. HärtUl kommer, som utredningens undersökningar visar, att partiernas sandade kostnader i aUt mindre grad täcks av StatUgt partistöd (kapitel 5, avsnitt 5.2). Med hänsyn tUl dessa oUka omständigheter har utredningen enat sig om att föreslå dels en uppräknmg av det statUga partistödet från f.n. 70 000 tUl 85 000 kr per rUcsdagsmandat och kalenderår, dels införandet av grandstöd på 1,5 mUjoner kr tiU varje i rUcsdagen företrätt parti som komplement tiU kanslistödet enUgt avsnitt 6.2.

I förhåUande tiU nuläget innebär utredningens förslag att det statUga stödet höjs med tiUsammans 12,75 mUjoner kr per kalenderår varav den något större delen utgör en anpassning med hänsyn tUl utvecklingen av penningvärdet. Med nuvarande mandat-stäUning i riksdagen kommer nyssnämnda belopp respektive det totala statUga stödet att fördela sig på riksdagspartiema i enUghet med tabeU 21. (Röstandelama vid riksdagsvalet 1970 medtagna som jämförelse).

Som ovan påpekats har det statliga partistödet varit i stort sett oförändrat sedan det började utgå fr. o. m. år 1966. Utredningen viU uttala önskemålet att för framtiden omprövning av det statliga kansh- och partistö-

Tahell 21. Fördehiing meUan partiema av det föreslagna ökade totala statliga parti-och kanslistödet (inkl. grandstödet) för helt kalenderår.

Parti	StatUgt kanslistöd, kr        Statiigt ---------------------- partistöd. Grandstöd    Mandatstijd kr			Summa stöd, kr	% av stöd	Summa ökat stöd, kr	% av ökat stöd	Röstandel, %
m c fp s vpk	1500 000 1 500 000 1500 000 1 500 000 1 500 000	215 250 372 750 304 500 570 500 89 250	3   485 000 6 035 000 4  930 000 13 855 000 1 445.000	5   200 250 7 907 750 6  734 500 15 925 500 3 034 250	13,4 20,4 17,4 41,0 7,8	2115 000 2 565.000 2  370 000 3    945.000 1 755 000	16,6 20,1 18,6 30.9 13.8	11,5 19,9 16,2 45,4 4.8
Samman lagt	7 500 000	1 552 250	29 750000	38 802 250	100,0	12 750 000	100,0	97,8

48

SOU 1972:62

Ptop. 1972:126

det, med hänsyn tiU penningvärdeförändring-en, sker med kortare intervaUer än hittiUs varvid relationerna meUan utgående belopp enUgt de båda stödformema fömtsattes oförändrade. En dylik ordnmg skuUe underlätta partiernas planering av sin verksamhet och medföra att språngvisa höjningar av de StatUga stödbeloppen kunde undvikas.

Detta avsnitt har behandlat frågan om storleken av det statUga stödet tiU partierna. Det kommunala partistödets omfattning har däremot utredningen — med hänsyn till att införandet av dylika stöd är en för kommunema och landstingen frivUUg angelägenhet — ansett vara elt spörsmål som utredningen inte bör ta ställning tUl.

6.4 Stöd till parti som ej representerats i riksdagen respektive i landsting eller kommunfullmäktige

Vid flera tiUfäUen har i riksdagen diskuterats frågan om införandet av någon form av bidrag tiU parti som har fått ett stort antal röster i val men ändå inte bhvit företrätt i riksdagen respektive i landsting eUer kommunfuUmäktige. Detta spörsmål anges uttryckhgen i direktiven bland de frågor utredningen har att särskUt ta ställning tiU. Som tidigare nämnts har det nuvarande systemet för val tiU riksdagen försetts med vissa spärrar mot småpartier. Huvudregeln är att endast parti som erhåUit minst fyra % av röstema i hela landet får deltaga i mandatfördelningen. (Exakt fyra % av röstema berättigar tUl 14 mandat i riksdagen). Parti med färre röster skaU dock få vara med vid mandatfördelningen i valkrets där partiet har erövrat minst tolv % av röstema. Med hänsyn tiU dessa spärregler och den omständigheten att det statUga stödet tiU partiema är kopplat tUl riksdagsrepresentationen kan ett valutslag, som innebär att något parti måste lämna rUcsdagen, medföra synnerUgen omfattande ekonomiska konsekvenser för delta parti. En förlorad riksdagsrepresentation kostar med nuvarande statlig

bidragsgivning ett parti som passerat fyra-procentspärren minst (14 mamdat X 70 000 kr =) 980 000 kr per kalenderår i partistöd jämte ett mindre belopp i kansUstöd. Utredningen har i det föregående föreslagit införandet av ett ärUgt statiigt gmndstöd k 1,5 miljoner kr tUl varje rUcsdagsparti med ett väljarunderlag av lägst fyra % i hela landet vid senaste val samt en höjning av det statliga partistödet från 70 000 tUl 85 000 kr per kalenderår och rUcsdagsmandat. Om detta förslag genomföres skuUe en förlorad riksdagsrepresentation för det parti som drabbades därav medföra förlust av statUga bidrag med lägst ett årUgt belopp av ca 2,7 mUjoner kr. Nuvarande ekonomiska tröskel-effekt av de i valsystemet inbyggda spärrreglerna mot småpartier skidle aUtså högst avsevärt förstärkas. Detta talar enhgt utredningens uppfattning för att man inför avtrappningsregler, varigenom ett parti som har fått ett stort antal röster i val men ändå bUvit orepresenterat i riksdagen kan erhåUa visst bidrag. Att förlusten av kanske endast någon  handfuU  röster  kring  fyraprocent-spärren skuUe kunna få tiU konsekvens att det StatUga stödet tiU vederbörande parti minskade med flera mUjoner kr anser utredningen inte rimUgt.

På grandval av dessa överväganden har utredningen enat sig om att föreslå att parti, vilket ej blivit företrätt i riksdagen, skall erhålla statligt partistöd med så många mandatbidrag som partiet har tiondedels procent röster över 2,5 % av hela väljarkåren vid senaste val (avtrappat partistöd). Hur stor anslutning bland väljarna som bör krävas för att ett parti skaU växa berättigat tUl stöd kan naturligtvis aUtid diskuteras. Vägledande för utredningen när gränsen satts vid 2,5 % av röstema har varit den i direktiven fastslagna principen om att bidrag endast bör utgå tiU parti som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.

Siffermässigt belyses utredningens förslag om avtrappat partistöd av tabeU 22.

Någon avtrappning av det statiiga kanslistödet föreslås däremot inte, vilket som tidigare   anförts   betyder  en  begränsning  av

SOU 1972:62

49

Prop. 1972:126

Tabell 22. Stöd tUl partier utan representation i riksdagen.

Mandat i	Röster	Antal man-	Partistöd
riksdagen	i %	datbidrag	i kr
14	4,0	14	1 190 000
_	3,9	14	1 190 000
—	3,8	13	1 105 000
—	3,7	12	1 020 000
—	3.6	11	935 000
—	3,5	10	850 000
—	3,4	9	765 000
—	3,3	8	680 000
—	3,2	7	595 000
—	3,1	6	510 000
—	3,0	5	425 000
—	2,9	4	340 000
—	2,8	3	255 000
—	2.7	2	170 000
—	2,6	1	85 000
—	2,5	—	—

grandstödet tiU riksdagspartiema. (Beträffande en viss utjämning i tiden, se dock avsnitt 6.6 nedan).

I det kommunala valsystemet saknas motsvarighet tiU de spärrar mot småpartier som finns vid riksdagsvalen. Kommunalvalskommittén, som haft 'att utreda frågan om ett eventuellt nytt valsystem för de kommunala valen, har i sitt betänkande »Kommunala val» (SOU 1971: 4) bl. a. föreslagit att samma spärrar som vid riksdagsvalen skuUe införas i det kommunala valsystemet; dock skulle tolvprocentregeln inte gäUa vid kommunfullmäktigeval. EmeUertid har kommu-nalvalskommUténs betänkande utsatts för viss kritik under remissbehandhngen. Vid överläggningar meUan regeringen och ledarna för övriga riksdagspartier har överenskommits att en genereU spärr mot småpartier i de kommunala valen inte skuUe tas upp tiU avgörande förrän utredningen om den konimunala demokratin haft tillfäUe att belysa småpartiernas roU i det kommunalpolitiska systemet. (Sistnämnda utredning har erhåUit tiUäggsdirektiv i detta syfte den 21 aprU 1972). Regermgen har mot denna bakgrand deklarerat att den inte ansett sig böra föreslå någon ändring tiU år 1973 av valsystemet vid de kommunala valen.

Spärregjer mot småpartier saknas aUtså

f. n. vid de kommunala valen. Vidare har varje enskild kommuns bidrag för sig i flertalet faU inte någon avgörande betydelse för respektive parti. (I medeltal utgår 500 kr per mandat i kommunfuUmäktige). Ett tiös-kelproblem av motsvarande storlek som vid det statiiga stödet tiU partiema föreUgger därför inte vid det kommunala partistödet. Med hänsyn hartiU och då avtrappningsregler enUgt ovan föreslås i fråga om det statliga partistödet har utredningen inte funnit erforderUgt med regler om avtrappning av den kommunala bidragsgivniingen tiU partierna.

6.5 Statligt stöd till parti som representerats i riksdagen enligt tolvprocentregeln

Beträffande parti som representerats i riksdagen med enstaka mandat finner utredningen alt stöd bör ulgå i princip såsom tUl parti vilket ej representerats i riksdagen. Dock torde visst extra stöd vara motiverat med hänsyn tiU det större ansvar som följer med riksdagsrepresentationen.

Utredningen föreslår således att parti, som bUvit företrätt i riksdagen enUgt tolvprocentregeln men ej nått upp tUl fyra % av rösterna i hela landet vid senaste val, erhåller följande statligt stöd. / partistöd får ett sådant parti summan av dels de mandatbidrag som röstandelen enligt reglerna i närmast föregående avsnitt berättigar till, dels de mandatbidrag som riksdagsrepresentationen ger, sammanlagt dock högst ett belopp motsvarande 14 mandatbidrag. Sistnämnda spärr hindrar att ett parti, som representerats i riksdagen enUgt tolvprocentregeln, i något faU erhåUer högre partistöd än ett parti som fått minst fyra % av röstema i hela landet och därmed blivit företrätt i rUcsdagen enUgt valsystemets huvudregel. Vidare föreslås att parti med riksdagsrepreseotation gmndad på tolv-procentregeln i statligt kanslistöd erhåller summan av dels de mandatbidrag som representationen i riksdagen och ställningen som regerings- eller oppositionsparti berät-

50

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

Tabell 23. Exempel på innebörden av förslaget tiU statiigt stöd åt parti som representerats i riksdagen enUgt tolvprocentregeln.

Mandat	Röster i %	Partistöd		Kanslistöd		Sammanlagt stöd,
i riks-
dagen		Antal man-	Bidrag	Grund-	Mandal-	kr
		datbidrag	i kr	stöd, kr	stöd, kr'
14	4,0	14	1 190 000	1 500 000	73 500	2 763 500
_	3,5	10	850 000	.,-.	______	850 000
1	3,5	11	935 000	107 143	5 250	1 047 393
2	3,5	12	1 020 000	214 286	10 500	1 244 786
5	3,5	14	1 190 000	535 715	26 250	1 751 965
_	3,0	5	425 000	—	—	425 000
1	3,0	6	510 000	107 143	5 250	622 393
2	3,0	7	595 000	214 286	10 500	819 786
5	3.0	10	850 000	535 715	26 250	1 411 965

Partiet fömtsattes ej vara företrätt i regeringen

tigar till, dels lika många fjortondedelar av grundstödet å 1,5 miljoner kr som partiets antal riksdagsmandat. Några exempel må belysa innebörden av förslaget i detta avsnitt, tabeU 23.

6.6 Utjämning i tiden av utgående stöd till partierna

Trots att själva partistmkturen präglas av StabiUtet, inträffar vid valen icke ringa förskjutningar i partiemas stöd hos väljarna. Större förskjutningar får via det statiiga ooh det kommunala stödet tiU partiema avsevärda konsekvenser för dessas ekonomi. I avsnitt 6.4 om stöd tUl parti som ej representerats i riksdagen respektive i landsting eUer kommunfuUmäktige har utredningen bl. a. berört följdema på det ekonomiska planet av att ett parti förlorar sin riksdags-representation. Naturligtvis blir en valutgång som leder tUl denna konsekvens mycket kännbar för det parti som drabbas därav. Men även en motgång i val, som inte medför att hela utan endast en del av riksdagsrepresentationen förloras, kan mycket negativt påverka det berörda partiets ekonomi genom muiskat statligt stöd. Mot denna bakgmnd har inom utredningen tagits upp frågan om utjämning i tiden av utgående stöd tiU partierna, dvs. spörsmålet om man inte borde ha regler varigenom stödet

successivt anpassas tUl valutslagen. (Jfr pressutredningens betänkande Dagstidningarnas ekonomiska viUkor (SOU 1965:22), i korthet refererat i kapitel 2, avsnitt 2.2 ovan).

Som närmare redogjorts för i kapitel 5 (avsnitt 5.1) har samtUga partier ett större eUer mindre antal tjänstemän anställda, både på partisekretariaten ooh på riksdagsgmppemas kansUer samt på distrikts- och lokalnivå. Liksom andra anstäUda har dessa tjänstemän behov av viss anställningstrygghet. Om ett valnederlag via det aUmännas bidragsgivning omedelbart slår igenom i respektive partis ekonomi, kan betydande svårigheter uppkomma att tillgodose kravet på anställningstrygghet när partiet tvingas skära ned sin organisaiion. Detta förhållande talar med styrka för ett införande av utjämningsregler. DyUka regler underiättar också partiernas planering av sin verksamhet.

Med hänsyn tUl dessa överväganden har utredningen enats om att föreslå följande utjämningsregler i fråga om det statiiga parti- och kanslistödet. Första året efter val beräknas utgående partistöd utifrån en sjättedel gånger antalet mandat i senaste val plus fem sjättedelar gånger antalet mandat i näst senaste val. Andra året efter val beräknas utgående partistöd utifrån hälften gånger anlalet mandat i senaste val plus hälften gånger antalet mandat i näst senaste

SOU 1972: 62

51

Ptop. 1972:126

TabeU 24. Exempel på förslaget tUl utjämning i tiden av det statUga partistödet.

Ar

Exempel 1

Exempel 2

Exempel 3

Exempel 4

Antal Antal Antal        Antal Antal

mandat     utgående mandat     utgående    mandat
mandat- mandat-

bidrag' bidrag'

Antal       Antal Antal
utgående mandat utgående
mandat- mandat
bidrag' bidrag'

0	70	(70)	70	(70)	70	(70)	15	(15)
1	60	68	80	72	90	73	(5)'	13
2	60	65	80	75	90	80	(5)	10
3	60	62	80	78	90	87	(5)	7
4	40	57	80	82	70	87	(5)	7
5	40	50	90	85	70	80	(5)	6
6	40	43	90	88	70	73	(5)	5
7	30	38	110	93	60	68	15	7
8	30	35	110	100	60	65	15	10
9	30	32	110	107	60	62	15	13
10	25	29	120	112	70	62	(5)	13
11'	15	25	130	118	90	70	15	13
12	15	22	130	123	90	77	15	11

' SedvanUg avrundning till hela mandatbidrag har gjorts

' (5) betyder att partiet har 3 % av röstema = 5 mandatbidrag enligt förslaget om avtrappat partistöd * Under år 10 förekommer nyval, som påverkar mandattalet from år 11

val. Sista året av valperioden sluthgen beräknas utgående partistöd utifrån fem sjättedelar gånger antalet mandat i senaste val plus en sjättedel gånger antalet mandat i näst senaste val. Som mandat betraktas även mandatbidrag tiU parti som ej representerats i riksdagen eUer representerats enhgt tolvprocentregeln. Om nyval ägt ram räknas som senaste val medeltalet av senaste ordinarie val och därefter förekommande nyval och som näst senaste val medeltalet av näst senaste ordinarie val och därefter förekommande nyval.

För förståelse av hur denna utjämnings-regel kommer att verka i oUka situationer må de i tabeU 24 angivna exemplen studeras.

Nedan föredår utredningen bl. a. (avsnitt 6,7) att det statliga parti- och kanslistödet (inkl. grundstödet) utbetalas med hela sitt belopp för ett kalenderår i taget. För att undvika regler om återbetalningsplUct respektive rätt tUl tiUäggsbidrag föreslår utredningen att ett nyval och eventuell regerings-ombildning påverkar det statliga stödet först fr. o. m. året efter förändringen. Dock har

utredningen funnit det rimUgt att ett parti, som helt saknat riksdagsrepresentation eUer endast varit företrätt i riksdagen enUgt tolvprocentregeln men som genom ett nyval blir representerat i riksdagen jämlikt valsystemets huvudregel (minst fyra % av rösterna i hela landet), bör få gmndstöd motsvarande den del av året (hela månader) som återstår från det att den nyvalda rUcsdagen haft sitt första sammanträde. Högre belopp än 1,5 miljoner kr i grundstöd för nyvalsåret skaU dock givetvis inte kunna utgå. Utredningen fömtsätter att eventuellt extra stöd tUl partiema vid nyval — varom riksdagen kan fatta särskUt beslut — så fördelas att gäUande relationer meUan utgående statiigt stöd tiU respektive partier inte rubbas.

Beträffande det stadiga kanslistödet i övrigt vill utredningen föreslå en särskild av-trappnmgsregel om ett parti, som representerats i riksdagen enligt fyraprocentregeln, i val inte får tillräckUgt antal röster i hda landet för att passera sistnämnda spärr. Ett sådant parti föreslås bU garanterat grandstöd med 75 % (dvs, 1 125 000 kr) första

52

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

året efter det aktueUa valet, med 50 % (dvs. 750 000 kr) andra året efter valet och med 25 % (dvs. 375 000 kr) tredje året efter valet (avtrappat grundstöd). I övrigt föreslås inte någon utjämning i fråga om grandstödet (eUer kanslistödet), vare sig uppåt eUer nedåt.

Ovanstående förslag avser det statUga stödet tUl partiema. I och för sig skuUe givetvis utjämningsregler kunna införas även beträffande det kommunala partistödet. EmeUertid har som tidigare anförts varje enskUd kommuns bidrag för sig i flertalet faU inte någon avgörande betydelse för respektive parti. Med hänsyn härtiU och då tillräckUg StabiUtet i partiernas ekonomi bör kunna uppnås genom utjämningsregler vid det statliga siödet har ulredningen ansett att tiUräckligt vägande skäl inte föreUgger att komplicera det kommunala partistödet med regler om utjämning.

6.7 Utbetalningsregler

EnUgt gäUande regler utbetalas det statiiga partistödet med hela sitt belopp i febraari månad varje år efter ansökan från partiema hos riksgäldskontoret. Utbetalningen ombesörjes av denna myndighet, men storleken av stödet faststäUes av den för ändamålet särskUt tiUsatta partibidragsnämnden. Denna består av tre framstående domstolsjurister. Beträffande det statiiga kansUstödet gäller att detta betalas ut tUl partiemas respektive riksdagsgrapper utan ansökningsförfarande med en tolftedel varje månad av riksdagens förvaltningskontor.

Elt genomförande av utredningens förslag kommer att medföra betydande förändringar i fråga om den statUga bidragsgivningen tUl partiema. Bl.a. iimebär förslaget om införande av grandstöd att det StatUga kansUstödet kraftigt ökar. Vidare får förslaget om utjämning i tiden av utgående stöd, om stöd tiU parti som ej representerats i riksdagen m. m. tiU följd att regelsystemet på detta område bUr mer komplicerat än nuvarande mycket enkla bestämmelser. Skäl talar för att med utredningens förslag ha en och samma myndighet som

beslutar om den statliga bidragsgivningens sloriek liU partierna. Utredningen anser det ligga närmast tiU hands att anförtro denna uppgift åt partibidragsnämnden med dess frislående ställning och högt kvalificerade juridiska expertis. Utredningen viU därför föreslå att både det statliga kanslistödet (inkl. grundstödet) och det statliga partistödet handläggs efter de rutiner som nu gäller för partistödet och som visat sig ändamålsenliga. Grandstödet och det övriga kansli-stödet skaU aUtså liksom det statUga partistödet erläggas med hela sitt belopp under februari månad varje år. Partiema bör i sina ansökningar om slöd ange efter vUka grunder yrkade belopp framräknats. Särskilda ansökningsblanketter kan lämpligen faststäUas av partibidragsnämnden. StäU-ningen som regerings- eller oppositionsparti vid UtbetalningstiUfäUet bör vara avgörande för kanslistödets storlek under det aktueUa året. Bl. a. av administrativa skäl föreslås att samtiiga statUga bidragsformer utbetalas direkt tiU partiemas riksorganisationer. Dock kan vederbörande parti beslula att kansli-stödet skaU utgå tiU riksdagsgrappen. SkuUe nuvarande valperioder för riksdagen läggas om — se grandlagsberedningens slutbetänkande med förslag tiU ny regeringsform och ny riksdagsordnmg m. m., SOU 1972: 15, sid. 89 ff — får tidpunkten för utbetalningarna och den tidrymd dessa avser lämpligen justeras i enlighet härmed.

Beträffande det kommunala partistödet skiftar f. n. förhåUandena från kommun till kommun när det gäUer dels tidpunkten för utbetalningen av siödet, dels tiU vem slödel erlägges. I vissa kommuner sker utbetalnmg-en tiU vederbörande partis distrikts- eUer lokalorganisation, i andra kommuner tUl de olika partigmppema i respektive landstmg eUer kommunfuUmäktige. EhUgt utredningens direktiv bör det kommunala partistödet bygga på samma principer som det stadiga i den mån inte starka skäl, som direkt anknyter tiU kommunala förhåUanden, motiverar avvikelse på en eUer annan punkt. Utredningen har inte funnit någon sådan avvikelse befogad i här berört avseende. I konsekvens härmed föreslås att det kommu-

SOU 1972: 62

53

Prop. 1972:126

nala partistödet — Uksom den statiiga bidragsgivningen — bör utbetalas efter ansökan med hela sitt belopp under febraari månad varje år. Utbetalningen bör därvid ske tiU respektive partis distrUcts- eUer lokalorganisation, om inte vederbörande parti beslutar aimorledes.

För Stockholm börjar mandatperioden redan den 15 oktober under valåret i stäUet för den 1 januari året näst efter valåret, vilken dag eljest utgör början på valperioden både för riksdagen och för landsting och kommunfuUmäktige. I samband med beslut om kommunalt partistöd för år 1970 bestämdes i Slockholm att de faststäUda bidragen skuUe avse hela budgetåret 1970 utan hänsyn tUl eventueUa förändringar i mandatfördelningen genom 1970 års val (stads-koUegiets utiåtande 1970: 93 och stadsfuU-mäktiges protokoU den 16 mars 1970, § 5). På grand härav synes den avvikande valperioden i Stockholm inle böra föranleda andra utbetalningsregler än vad som ovan föreslagits gäUa för övriga kommuner. (Angående ulbetalningsreglema vid nyval se avsnitt 6.6 ovan.)

6.8 Valsamverkan

För att kunna uppbära bidrag måste ett parti vara juridisk person, dvs. partiet måste kurma förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Juridisk person blir ett parti genom att antaga stadgar av inte aUtför ofullständig beskaffenhet samt välja styrelse. Om två eUer flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en särskUd juridisk person för denna samverkan, utgår enUgt gäUande praxis partistöd tUl de samverkande partiema var för sig i proportion tiU det antal mandat respektive parti erhåUer genom valsamverkan. Denna praxis torde överensstämma med ett uttalande av föredragande departementschefen i förarbetena tUl lagen (1969: 596) om kommunalt partistöd (prop. 1969: 126, sid. 21). I fråga om stafligt och kommunalt partistöd uppkommer inte några problem vid valsamverkan. En ändring av

den praxis som sålunda utbUdat sig framstår inle som befogad. Inför man det gmndstöd som utredningen föreslår, uppstår däremot vissa problem i sammanhanget. Utredningen har ansett dessa höra lösas så, att grundstöd utgår till de samverkande partierna med en fjortondedel av ett helt grundstöd för varje mandat respektive parti erhåller genom valsamverkan. Dock bör den begränsningen gäUa att inte något parti skaU kurma få mer än ett helt gmndstöd per kalenderår. I övrigt utgår kansUstöd tiU de samverkande partiema enUgt samma grander som partistödet, dvs. i proportion tiU anlalet genom valsamverkan erövrade mandat. Liksom eljest när det gäUer kansUstöd bör beloppen differentieras med hänsyn tiU om partigrupperna är repxesenterade eUer ej i regeringen.

Elt specieUt problem beträffande valsamverkan uppkommer genom utredningens förslag om avlrappat stöd tiU parti som inle   blivit   företrätt   i   riksdagen   (avsnitt

6.4 ovan). Enligt förslaget skäU parti som bUvit orepresenterat i riksdagen erhåUa ett mandatbidrag i statiigt partistöd för varje tiondedels % i erövrade röster över 2,5 % av hela väljarkåren. Om två eUer flera partier samverkar vid ett val ooh därvid inte uppnår den väljaranslutning som fordras för riksdagsrepresentalion men tiUsammans däremot får över 2,5 % av röstema i hela landet, kan frågas om något avtrappat stöd bör utgå. Eftersom valutslaget inte 'ger representation i riksdagen är det inte möjUgt att lösa fördelningen av stödet på samma sätt som föreslagits i övrigt. Enligt utredningens uppfattning föreUgger här inte någon lämplig fördelningsgrand. Av praktiska skäl och med hänsyn tUl att inget av de samverkande partiema torde kunna styrka sig ha ett slöd i väljaropinionen överstigande

2.4 % synes något avtnappat slöd inte böra utgå i denna specieUa situation.

6.9 Vissa tillämpningsfrågor

Om flera partier går ihop tiU ett parti, föreslår utredningen att det nya partiet vid den

54

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

statiiga bidragsgivningen av praktiska skäl behandlas som en enhet först fr. o. m. påföljande årsskifte. Detta för att undvika att bidragssystemet kompliceras med regler om återbelalningsskyldighet av grandstöd. För tiden efter utgången av det år då sammanslagningen skett skaU det nya partiet behandlas som ett parti. Tidigare ooh aktueUa mandat- och röstetal läggs då samman vid beräkningen av det statiiga stödet. Beträffande i riksdagen orepresenterade partier som gått samman föreslås dook en spärregel av innehåU att det sammanslagna partiet blott skaU kunna få statUgt partistöd med högst 14 mandatbidrag även om de tidigare partiernas sammanlagda röstetal Överstiger fyra %. I fråga om det kommunala stödet tiU partiema behövs inte några särregler vid partisammanslagningar.

SkuUe ett parti splittras upp / flera partier, föreslår utredningen att man fördelar utgående statiiga och kommunala bidrag på de nya partierna på sätt utredrungen förordar vid valsamverkan (avsnitt 6.8 ovan). Av praktiska skäl föreslås, Uksom vid samgående meUan partier, att uppspUttringen får effekt från bidragssynpunkt först fr. o. m. påföljande år. I konsekvens med ställningstagandet tUl frågan om avtrappat stöd tUl samverkande partier, som inte uppnått tiUräckligt antal röster vid senaste val för att erhåUa riksdagsrepresentalion men däremot överskridit den föreslagna 2,5 procenlgrän-sen, bör det statiiga partistödet faUa bort om ett parti vilket uppbär avtrappat stöd delas i flera.

Om i något faU en vald representant för ett parti lämnar detta under löpande valperiod, föreslår utredningen att utgående StatUga och kommunala bidrag inte påverkas härigenom. Det torde vara aUmänt erkänt att med nuvarande valsystem såväl riksdags-som kommunalvalen i reaUteten i huvudsak utgör val på det ena eUer det andra partiet, i regel utan något mera påtagUgt inslag av personval. Systemet att beräkna statUgt och kommunalt partistöd samt statligt kansUstöd på grandval av antalet mandat är därför i huvudsak endast ett sätt att enkelt mäta partiernas styrka. Valulslagen föränd-

ras inte genom att någon av de valda personerna lämnar sUt parti. I överensstämmelse med det anförda föreslår utredningen att det är den lagakraftvunna fördelningen av mandalen i riksdagen, landsting och kommunfuUmäktige som skall vara utslagsgivande för både den statiiga och den kommunala bidragsgivningen tiU partiema. — Gränsdragningen meUan faU enUgt detta och närmast föregående stycke får preciseras i praxis. Vägledande torde kunna vara om det urspmngliga partiet kvarstår som juridisk person.

6.10 Ikraftträdande m. m.

Utredningen föreslår att ovanstående nya regler träder i kraft den 1 juU 1972, viUcet bl.a. innebär att ett halvt gmndstöd och hälften av den föreslagna uppjusteringen av det statliga partistödet skaU utgå tiU riksdagspartiema under andra halvåret 1972. Reglema om utjämning i tiden av grandstödet och det StatUga partistödet föreslås dock träda i kraft först fr.o.m. 1973 års val. Med senaste respektive näst senaste val skaU vid bidragsberäkningen för år 1974 aUtså förslås 1973 respektive 1970 års val.

SlutUgen viU utredningen föreslå att de nya reglema skaU gäUa mte blott under nu löpande valperiod utan även under valperioden 1974—1976, oberoende av utgången i 1973 års val.

SOU 1972:62

55

Prop. 1972:126

Sammanfattning

1971 års partistödsutredning, som tUlsattes i juni 1971, har haft i uppdrag alt utreda omfattningen och konstmktionen av det statliga siödet tUl partiema. F. n. utgår dylikt stöd tUl politiskt parti, som deltagit i senasle val tiU riksdagen och därvid vunnit mandat, med 70 000 kr per mandat ooh kalenderår. För budgetåret 1971/72 hax för ändamålet anvisats 24,5 mUjoner kr. Härutöver utgår StatUgt stöd tUJ de oUfca partigruppernas kanslier i riksdagen (kanslistöd) om tiUhopa ca 1,5 mUjoner kr med ett årligt belopp av 3 500 eUer 5 250 kr per mandat tdl partier som är företrädda respektive inle företrädda i regeringen.

Utredningen har vidare haft att utreda konstraktionen av det primär- och landstingskommunala partistödet. Därvid har förutsatts att kommunerna och landstingen — liksom hittiUs — själva beslutar om stödels storlek.

Kommunalt partistöd hade år 1971 införts i nio tiondelar av landets primärkommuner och det sammanlagda stödbeloppet uppgick sislnämnda år tiU drygt 28 mUjoner kr enligt de undersöknmgar som utredningen gjort. Från landstingen, som samtUga infört partistöd, erhöU partiema år 1971 bidrag med omkring 12 mUjoner kr. I sammanlagt kommunalt partistöd utgick således 40 mUjoner kr. Av aUmänna medel erhöU partiema aUtså parti- och kansUstöd med totalt något över 66 miljoner kr. HärtUl kommer bidrag tUl de politiska ungdoms- och studentförbunden samt under valår 2—3 miljoner kr i valsedelskoslnader.

Grundläggande för utredningens stäUningstaganden har varit följande principer, av vilka punkterna a—d finns intagna i ut-

redningens direktiv och redan gäUer beträffande det stathga och det kommunala partistödet.

a) Bidrag bör utgå endast tiU parti som har ett inte obetydhgt stöd i väljaropinionen, marufesterat i 'aUmänna val.

b) Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, som inte tUl-låter någon skönsmässig prövning.

c) Bidragens storlek bör stå i relation tUl partiernas styrka.

d) Någon offentiig kontroU av hur medlen
används bör inte förekomma.

e) Införandet och omfattningen av kommu
nalt partistöd bestämmes av landstingen
och kommunema själva på grundval av
den i lag givna konstmktionen.

f) Största möjliga enighet om bidragens
omfattning och konstraktion bor efter
strävas.

Utredningen, i vilken ingår representanter för samtiiga riksdagspartier, har enhälUgt beslutat att lägga fram följande förslag:

1. Det statliga partistödet — som i stort
sett varit oförändrat sedan det infördes
fr. o. m. år 1966 — uppjusteras från 70 000
kr per riksdagsmandat och kalenderår tiU
85 000 kr, vUket innebär en årUg uppräk
ning med 5,25 mUjoner kx.

2. Som ett komplement tUl nuvarande
kanslistöd införs ett grundstöd å 1,5 mUjo
ner kx per kalenderår tUl varje riksdagsparti
som uppnått minst fyra % av röstema i
hela landet vid senaste val. Härigenom ökar
det StatUga stödet tiU partiema med 7,5 nul-

56

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

joner kr per år. Kanslistödet i övrigt kvarstår oföxändrat, dvs. utgår med ett årUgt belopp av 3 500 respektive 5 250 kr per riksdagsmandat beroende på om vederbörande partigmpp är representerad eUer inte i regeringen.

3. TUl parti som ej blivit företrätt i riksdagen Utgår StatUgt partistöd med så många mandatbidrag (å 85 000 kr) som partiet fått tiondedels procentenheter röster över 2,5 % av väljarkåren i hela landet vid senaste val (avtrappat partistöd).

4. Parti som representerats i rUcsdagen eoUgt tolvprocentregeln ooh som vid senaste val inte nått upp tiU fyra % av röstema i hela landet erhåUer statiigt partistöd ehUgt punktema 1 och 3 ovan, dock högst sammanlagt 14 mandatbidrag. I kansUstöd erhåUer ett sådant parti dels bidrag per erövrade mandat i riksdagen, dels Uka många fjortondedelar av ett grandstöd som partiet bar antal riksdagsmanidat.

5. För successiv anpassning av den stat
Uga bidragsgivningen tiU valulslagen före
slås utjämning i tiden av det statUga parti-
och kanslistödet med följande konstraktion.
Första året efler val beräknas partistöd ut
ifrån en sjättedel gånger antalet mandat i
senaste val plus fem sjättedelar gånger an
talet mandat i näst senaste val. Andra året
efter val beräknas partistöd utifrån hälften
gånger antalet mandat i senaste val plus
hälften gånger antalet mandat i näst senaste
val. Sista året av valperioden sluthgen be
räknas partistöd utifrån fem sjättedelar
gånger antalet mandat i senaste val plus en
sjättedel gånger antalet mandat i näst se
naste val. Som mandat betraktas även
mandatbidrag enUgt 3 och 4. Om nyval ägt
ram räknas som »senaste val» medeltalet av
senaste ordinarie val och därefter förekom
mande nyval och som »näst senaste val»
medeltalet av näst senaste ordinarie val och
därefter förekommande nyval.

Om ett rUcsdagsparti, med minst fyra % av väljarna bakom sig, vid ordinarie val eUer nyval inte får tillräckUgt antal röster i hela landet för att passera sistnämnda

gräns, garanteras partiet gmndstöd lägst med 75 % (dvs. 1 125 000 kr) företa året efter valet, med 50 % (dvs. 750 000 kx) andxa axet eftex valet och med 25 % (dvs. 375 000 kr) tredje året efter valet (avtrappat grundstöd).

6. I konsekvens med stäUningstagandena rörande det statiiga partistödet blu: det primär- och landstingskommunala partistödets konstruktion oförändrad.

7. De statiiga bidragen erlägges med hela sma belopp under febraari månad varje år efter beslut av partibidragsnämnden. Bl. a. av administrativa skäl utbetalas bidragen direkt tiU partiemas riksorganisationer, om uite vederbörande parti särskUt beslutar att kansUstödet (inkl. grandstödet) skaU utgå tiU riksdagsgrappen. Motsvarande utbetalningsregler bör tUlämpas i fråga om det kommunala partistödet.

8. Nyval och eventueU regeringsombild-ning påverkar det statUga parti- och kansUstödet (inkl. grundstödet) först fr. o. m. året efter förändringen. Parti, som saknat riksdagsrepresentation eUer endast varit företrätt i riksdagen med enstaka mandat men som genom nyvalet bUr representerat i riksdagen på grand val av minst fyra % av röstema i hela landet, får dook grandstöd molsvarande den del av året som återstår från det att den nyvalda riksdagen haft sitt första sammanträde, dock högst 1,5 miljoner kr.

9. SärskUda tillämpningsregler — vars
innehåU framgår av kapitel 6, avsnitt 6.8
och 6.9 — föreslås vid valsamverkan mellan
flera partier, vid sammanslagningar och
uppdelningar av partiex samt för det faU att
någon vald repxesentant för ett parti läm-
nax detta under löpande valperiod.

10. De nya reglema träder i kraft den
1 juU 1972. Detta mnebär bl. a. att ett halvt
grandstöd och hälften av den föreslagna
höjningen av det statUga partistödet skaU
ulgå tiU riksdagspartiema under andra halv
året 1972. Reglema om utjämning i tiden
av grandstödet och det statUga partistödet
föreslås dock träda i kraft först fr. o. m.
1973 års val.

SOU 1972:62

57

Prop. 1972:126

11. De nya reglerna skaU gäUa inte blott under nu löpande valperiod utan även under valperioden 1974—1976, oberoende av utgången i 1973 års val.

12. Det StatUga partistödet som infördes att gäUa fr. o. m. 1966 har i praktUcen varit oförändrat sedan dess. Utredningen uttalar önskemålet att en omprövning av utgående belopp inom det statliga parti- ooh kanslistödet sker med kortare intervaUer, varvid relationerna mellan beloppen fömtsattes oförändrade.

13. Frågan om pressens betydelse för den poUtiska opiruonsbUdningen har i enUghet med direktiven diskuterats inom utredningen. Sedan proposition beträffande pressstöd lagts och behandlats av riksdagen lUcsom ny pressutredning aviserats har utredningen fömtsatt att pressfrågan löses i dessa sammanhang.

Utredningens förslag iimebär en sammanlagd ökning av den statUga bidragsgivningen tiU partierna med 12,75 mUjoner kr per kalenderår. Stödet från staten skuUe därmed uppgå tUl ett årligt belopp av ca 39 miljoner kr. Tillsammans med det kommunala partistödet på 40 miljoner kr skuUe den totala bidragsgivnmgen tiU partiema från staten och kommunema Ugga i storleksordningen 80 mUjoner kr per kalenderår, vartUI kommer stödet tiU de poUtiska ungdoms- och studentförbunden samt bidragen tiU valsedelskostnadema.

58

SOU 1972:62

Prop. 1972:126

_i

t5

o  t~       o

o  ■* o

C 00 w-1

tn tr, tr,

"O (S n

>n     >n   CTV
vo

o o >n o vo 5

ooo ooo 00 IN >rv

vo CV o (S 00 t--N t-. —I o Ov Ov  o >n     vo rj

owvo ooo ooo

grJO »noov 0»oO

VOf CTVOOOO ovoow-i

cscsrJ fS»s c-ii— n

VOOV- r voo-H

CTVtrI- OOOVO tor~

ts .-.  .-I .-t

ooo ooo

ooo m n o

>n "O ov CS o "o

c Ov - Ov  00  t

(S fl —I vo n 00

ov CS .-( »n 00 f<

	§	O	O	o	©	O	O	O	o
ei		O		o	o	g	O	O
3>	vo			O	00			vo
c	t-	N		.H	Tf	n	t	00
>	.-*				.-<		tr,	fn
:0								—.

OOO         ooo           ooo

in wi o      o        o     o W-»

■ t~ o       -       r(      o vo

VI n t-~    r)      — ■ 00

o  o

o  o

vo "O

I-. vo

ooo •ooo

0tr\ tr,

•* ■*  —
CS -H

	§ tr,	8§ « o
es	VO	CS wi	so

ooo    ooo o       o     o o o

Ov "O       vo  CS   —1

o

o

o

o

o

O

O

o

o

o

>r,

o

00

tr.

o

tr,

o

W1

o

O

o

o

o

tr,

o

tr,

n

vo

CS

.-H

tr,

CS

f-

wi

CS

t-»

VO

■*

tr, r-t

CS

vo

r-

oo .-t

vo

VO CS

tr, m

OV

o m o

O Ov O

■*  ■*   o

»H    CS   ov

r-      CS
tn

ooo ooo

o   00   00

•t •* e?v

    .-I    H

ooo

o       o

WI O

o        Ov

CS rt

ooo ooo 00 o o 00 vo vo

ooo ooo m Ul w-i o »o o t— ■* —I     t Ov >o

00 Ti- m

tr,   trt   tr.

rt   CS   f-

rt    rJ    rt

ooo

o  "O  o tn 'n tr,

o m o wi ov o wi •* o

o vo o

o Ov o

tr, tn

o 00 t-

o v-> o

Ov CS >r>
CS

o  o   "n

o  o   00

CS CS f<1

ov ov •*

CS m o

t- ■* CS

ooo o W) o

ooo CS Ul

vo   00   >0 (.» t~ rt

o   rt   o             r4 ro      o

00 CS  »n         Tf »Ti  r--

cs rt CS     ■* fs  rt

oo(S ooo ooo

ovirt ooo OWiO

rttoOTt e*vo»o cncs*

OOf-l' OOCSOi OVCSCI

■OOTJ-        O\rooo   voinov

t---*M tr,   tn   tr, V0>0

	o	Q	CS
o	vo		oo
>o	tn	W)	.--
>n	■*	t~.	00
00	00	1 —*	lo
CS	CO	r~	■>t

o

00

o

o

o

o

o

o

o

w

o

o

§

ts

O

o

O

o

o

O

O

.-H

O

.—1

o

ov

o

o

o

vo

o

o

lo

f-

o

w

■*

o

wi

o

o

tn

o

1*

VO

o

oo

IO

m

w>

o

I-

r

o

o

»■

r~

>o

vo

vo

CS

00

vo

lo

o

O

oo

■<1-

W-l

t

Ov

ov

CS

■*

t-

00

.-H

r~

•t

00

vo

TT

w-i

tn

■*

tn

O

f~

t-

w-1

t-t

o

CS

vo

vo

00

■*

ov

vo

WI

■*

r-~

-f

oo

w-i

■*

00

o

Ov

Tt

o

o

m

o

vo

vo

CS

Ov

en

.-H

.-H

rtl

cn

W1

r-t

.-H

.—t

.-.

.—1

.-H

l-t

in

o

t;

O

o

o

w-1

e "=

5 o

o

o

o

o

o

ts

o

O

o

o

o

o

CS

t-

o

fn

o

vo

o

WI

o

00

o

o

o

tn

w-1

o

WI

tn

O

O

o

o

o

o

o

1 —

o

00

r«.

>n

WI

-H

tn

..H

CS

tn

TI-

CS

CS

o

tn

O

.-.

-H

o

o

00

ov

TJ-

Tf

o

>n

Ö

m

Ov

.—1

vo

o

w-1

-t

t-

t~

r-

00

fn

Tt

t--

.—f

Ti-

w-1

ov

t-

ov

ov

fn

rs.

■*

WI

f.

vo

w

CS

ov

o

tn

tn

ts

fn

00

Tt

o

tn

tn

w-1

Tt

CS

t

o

00

oo

.-H

.-(

CS

CS

.-H

rH

CS

■*

.-(

CS

CS

--I

—t

CS

.-N

CS

CS

CS

..-1

CS

rt<

O	o	o	o	o	o	o	o	O	O	w-1	o
o	oo	o	w-1	o	IO	o	o	o	>n	CS	o
w->	00	w-1	w	vo	Ov	Tf	00	o	fi	ov	t-
fn	Tf	00	ov	w-1	00	es	r~	o	ov	vo	w-1
w-1	WI	oo	w-1	CS	vo	00	fn	tn	CS	r~	W-l
O			.-1	--t					.-1	tn

o  o  Tf    ooo

o w-1 00 o  w-1  o

rt r~ w-1 Ov   Tf   w-1

f. Ov VD vo fn CS

ov en 00 vo r- lo

o O ©

o w-1 o

O   oo   Tf

o CS o

vo t (-

Tf Tf   ©

00 t- o

o Ov w-1

oo vo Tf

•* vo o

•O

a a

00     M

po

M

•O

a

I-I

SOU 1972:62

-a

:0

00

It2

t«ä  O   ffl

"2

"  2 ".

•Sa i

.a -ä —

W S ffi

^I

o

I, M

"2,    M OO

00   on I-I

fc;   t? o

o    o XI

•g-g S2

:o .i j5

OK w

•3        5   S

•e 5

W O

> o >

59

Prop. 1972:126

© o ©

§g§

CM

_I

(5

si

1.1

ooo       o ©

ooo       © o

© rt o   SS

iGS2S •i'    w-i©Tt

J23S

tn

ooo ooo ooo 2; vo w-1 o —I fn w-1  oo  CS

00   ©   3;         ©   WI   VI

00 t- ■.*      WI o ov Tf Tf rs      cn tn CS

ooo ooo

WI   o   oo

Vl    Tf    o

tn fn Tf

ggg

w-1 o o

l~- rt ©

Tf    (~.    Ov

CS fn tn

I

©OO    oo    ooo

o o ©

© o o

© O ©

ooo    oo    ooo

ooo

©©O o

vo

ooo

g

o tn

o ©

§

© © ©

o   o  WI

o © © © o o ooo o oo

w-1

tn

ooo o

§§§ o Ov o

o    t    Tf

o  vo  ©

t-~   rt   (S

§§

o o o CS

t--   Ov

CS     T

o O ©

§S8

o   w-1   vo 00   Tf   f

© o o

© o ©

© o o

CS 00 o

fn o ov

CS Tf

ooo

§§§

rs o CS

Ov o ov

->  CS

o o o © o © ooo

© © w-1 ov IO e~-

O © © O © © OOO O wn oo

O 00 CS CS   rt   CS

ggg

VI  o  o

M   CS   00

Tf   00   CS rt   rt   CS

w-1   rt   o CS   w-1  vo

00

© ©

§§

vo  CS vo r~

ooo

©   O   ©

ooo

VI    ©    Tf

CS fn CS

© o o

§§§

CS   ©   w-1 f-   CS   CS

© © © ooo ooo

CS    ©    Tf

w-1  oo  Tf

ggg o o © © VI ©

•*    Tf    VI

§© O

S o

© o ©

WI  o vo

o  © ©

© © ©

w-1 o o

CS o Tf

t-- cJi

8

©o © ©o © © cn o	©   O © o	ooo © o o ooo	ooo © o o o o ©	o © o ggg	ggg © o o	o © © o © © So©	ooo o © © VI  ©  o	© g
©   O   CS VI 00 r- Tf	Tf    Tf T-t    .-H .-H    H	w-l   w-1   CS vo l tn	vo  vo   © tn  f~ Ov W-t      rtl	© o o 00   CS   00 T-t	VI   VI   Vl oo vo  WI	w-l   VI   ts ov  00  o	|-~    Tf    Tf vo 00 w	vo r- fn

ggg o w-l o	gg O  ©	OOO OOO OOO	o o o	II	ooo ooo ooo	ooo	© o o © o o	1	ggg ooo
w-1 vo 1 CS m CS vo	vo  Vl	w-l o CS CS    Tf    rt	Tf vo	CS   VI rt    CS .—t	Tf   o   oo vo  t~ CS	w-1  w-l o CS   CS   rt	o o	00	VI oo Tf rt   ts   CS

«s

o o © o o o tn © o o VI t-, vo      vo vo

ggg

o o ©

00   VI   Tf

©oo ooo Ooo

o©o ©©o ©©©

ooo o©© Vioo

vivivi vivivo r~r-.io

₁

a a < B

ov f» o Tf ■* vo

oo t

<3V   00   vo

fn VI en

fn CS t~-

vo O ■*

rt -.J- rt vo ov vo

©   rt   Ov rt   00   00

t   VO   VI r~   VO   VO

fn tn W-l tn VI vo

a

2        S £        a

Sä i

w

_III

■o •a I

ell

; ><; n

■3

(/)    S    cn

III

i

•i

n •§

III om;

■ö

 I

al a > o >

GO

111

fc O >

cn

i-> > ?i

60

SOU 1972: 62