Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1972             Prop. 1972:109

Nr 109

Kungl. Maj;ts proposition med förslag till expropriationslag m.m.; given Stockholms slott den 29 september 1972

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om \ars avlåtande till riksdagen före­draganden hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag lill ny expropriationslag jämte förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning. Förslaget innebär etl fullföljande av den lagreform pä expropriationsrättens område som inleddes med de av riksdagen hösten 1971 beslutade ändringarna i den nuvarande lagen om expropriation.

1 den föreslagna lagen ersätts den nuvarande lagens uppräkning av ändamål, för vilka expropriation får ske. av mera allmänt hållna bestämmelser. Vidgade möjligheter till expropriation föresläs för bl.a. miljöskydd, friluftsliv och näringsverksamhet. 1 vissa hänseenden medför förslaget ökade expropriaiionsbefogenheter för landstingskommun och kommunalförbund.

Förslaget innebär också en förstärkning av rällssäkerhetsgarantierna för enskilda. Som en allmän förutsättning för atl exproprialionstillstånd skall få meddelas krävs i en uttrycklig lagregel i förslaget att hänsyn tas lill vissa motstående intressen. Expropriationstillsiånd skall sålunda inle meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av expropriaiionen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

1    Riksda.nen 1972. I somi. Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                                     -

Liksom hittills skall tillståndsfrågor i princip prövas av Kungl. Maj:t. 1 förslaget öppnas emellertid möjlighet för Kungl. Maj:t atl i viss utsträckning överlämna beslutanderätten lill underordnad myndighet, i första hand länsstyrelse.

Den som har fått tillstånd lill expropriation skall liksom hittills fullfölja saken vid fastighetsdomstol inom den tid som tillslåndsmyndigheten har bestämt. Den bestämda tidsfristen skall liksom f.n. kunna förlängas. Med hänsyn lill de ölägenheter som kan uppstå framför allt för fastighets­ägaren, om expropriaiionsfrägan hålls öppen under alltför lång tid, krä\ s emellertid enligl lagförslaget särskilda skäl för atl förlängning skall fä ske. Vidare skall enligl förslaget tidsfristen kunna förkortas, om fastig­hetsägaren begär det och visar att hans olägenhet av att expropriations-frågan hålls öppen avsevärt har ökat.

1 ersältningshänseende föreslås att den är 1971 införda presumiions-regeln, som f.n. främst är tillämplig när kommun exproprierar för tätbebyggelse, skall tillämpas vid all expropriation.

Åtskilliga bestämmelser som rör domstolsförfarandei i expropria-tionsmål föresläs ändrade. En förkortning av handläggningstiden och begränsning av rättegångskostnaderna eftersträvas. 1 detta syfte föresläs bl.a. att fastighetsdomstolen regelmässigt skall beslula om vilken utredning som parterna enligt domstolens mening bör lägga fram. Före­bringar sakägaren annan utredning, riskerar han att själv få stå för kostnaden.

Enligt förslaget skall fastighetsägaren och annan sakägare kunna fä ersättning inle  bara  för  sina rättegångskostnader  vid domstolen  utan också för kostnader i tillståndsärendet och i ärendet om fördelning av exproprialionsersältning. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1973.


 


Prop. 1972:109

1 Förslag till Expropriationslag

Härigenom förordnas som följer. 1 kap. Inledande bestämmelser

1   ij Fastighet, som tillhör annan än staten, fär tagas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servi­tutsrätt. Genom expropriation fär även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten.

2   § 1 denna lag förstas med särskild rält lill fastighet nyttjandesäit. servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt. Utan hinder av att tomträtt enligt 1. kap. 26 iJ jordabalken vid expropriation är likställd med fast egendom fär sädan rätt upphävas eller begränsas genom expro­priation. Bestämmelsen i 1 ;) om särskild rätt gäller ej renskötselrält enligt rennäringslägen (1971:437) eller vägrätt.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet äger motsvarande tillämpning i fräga om byggnad eller annan anläggning på annans mark.

3 S Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan särskild rätt till
fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om ej rättigheten
skall lämnas orubbad pä grund av förordnande i expropriationstillständet
eller överenskommelse som fastställts av domstolen. Förordnande att
särskild rätt skall bestä fär meddelas endast om det uppenbarligen är utan
betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med panträtt i fastig­
heten. Överenskommelse som nämnts nyss fär faststäUas endast om de
borgenärer som har panträtt i fastigheten eller fastighet som är
gemensamt intecknad med denna och vilkas rätt beröres äv åtgärden har
lämnat medgi\ande till faststiillelsen. Medgivande fordras dock ej äv
borgenär för vars rätt beständet av rättigheten är väsentligen utan
betydelse.

Annan särskild rätt till fastigheten än som avses i första stycket bestar efler expropriaiionen. om ej annat har förordnats i expropriations­tillständet.

Första och andra styckena gäller ej särskild rätt som tillkommer staten. Sådan rättighet rubbas icke genom expropriaiionen. Vad som sagts nu gäller också vägrätt som tillkommer annan än staten.

Genom expropriaiionen upphör fastighetens ansvar för fordran. Detta


 


Prop. 1972:109                                                                         4

gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 S 1 förmäns-rättslagen (1970:979).

4 § Nyttjanderätt eller servitut, som har tillskapats genom expropriation,
har företräde framför annan rätl lill fastigheten med undantag av särskild
rätt som har tillskapats genom expropriation eller annat tvångsförvärv
eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt. Särskild rätl som till­
kommer staten och vägrätt som tillkommer annan än staten rubbas dock
icke i något fall genom expropriaiionen.

5 § Om särskild räll lill faslighet exproprieras eller rubbas genom
expropriation, gäller bestämmelserna om expropriation av fastighet i
tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar.

6   § Om förbud all vid expropriation meddela föreskrifl som inskränker fastighetsägares räll all för torrläggning av sin mark erhålla vaitenavlopp genom väg, järnväg eller spårväg finns bestämmelser t 7 kap. vattenlagen (1918:523).

7   § Uppkommer fräga om ersättning för skada eller inträng som har uppstått efler det alt expropriaiionsmålet har avgjorts och som ej kunnat förutses i målet, är denna lag ej tillämplig.

2 kap.   Expropriationsandamålen

1 § Expropriation får ske för atl ge kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida ulvecklingen kräves för tätbe­byggelse eller därmed sammanhängande anordning eller för alt annars i kommunens ägo överföra mark för upplåtelse med tomträtt.

Expropriation för ändamål som anges i första slyckel får avse endast mark som är belägen inom kommunens eget område eller inom omrädet för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

Inom tätbebyggt område fär expropriation ske endast om det med skäl kan antagas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsålgärd, som är av väsentlig betydelse frän allmän synpunkt, eller om del lill främjande av planmässigt byggnads­skick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen fär rådighel över marken.

Med molsvarande lillämpning av första-tredje styckena får expro­priation ske lill förmån för landslingskommun eller kommunalförbund.


 


Prop. 1972:109                                                                         -

som handhar sädan angelägenhet som första stycket avser atl främja.

2  § Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation.

3  § Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vallen, värme eller likartad nyttighet eller av ätt bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom bestämmelser finns i annan lag.

4 § Expropriation får ske för att bereda utrymme ät näringsverksamhet
eller anläggning därför av större betydelse för riket eller orten eller för
viss befolkningsgrupp.

Första stycket gäller ej sådanl ianspråktagande av fastighet för gruvdrift varom beslämmelser finns i annan lag.

5 § Expropriation får ske för alt upprätta skydds- eller säkerhetsområde
eller bereda utrymme för särskild anordning, om området eller anord­
ningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från allmän
synpunkt, mot vallen- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i
övrigt frän industri eller annan anläggning.

6   § Expropriation får ske för det mililära försvaret eller för annat ändamål som är av särskild betydelse för totalförsvaret.

7   § Expropriation fär ske för att försälta eller hälla fastighet i till­fredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma.

8   § Expropriation får ske för atl bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller bereda erforderligt utrymme däromkring.

9   § Expropriation får ske för atl bevara område som nationalpark, naturreservat eller nalurminne eller för att annars lillgodose väsentligt


 


Prop. 1972:109                                                                       6

behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken eller anläggningen är avsedd att hällas tillgänglig för allmänheten.

10        § Även i annat fall än som avses i 1-9 S får expropriation ske för att
tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning
för verksamhet som staten, kommun, landstingskommun eller
kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig
betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

11      S Skall genom statens, kommuns, landstingskommuns eller kommunalförbunds försorg inom visst område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1-10 S och kan med skäl antagas att åtgärden medför väsentligt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sädan fastighet, får fastigheten exproprieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn lill kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Vad som sagts nu om fastighet äger motsva­rande tillämpning på särskild räll till fastighet.

12      § Exproprialionstillstånd skall icke meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expro­priaiionen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Expropriation till förmån för annan än staten, kommun, landstings­kommun eller kommunalförbund får ske endasl om den exproprierande på betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen användes för avsett ändamål.

3 kap.    Tillstånd till expropriation m.m,

1       §     Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Konungen.
Konungen kan dock överlämna till länsslyrelsen eller, när särskilda

skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fräga om tillstånd till expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendel frän allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.

2         §    Ansökan om exproprialionstillstånd skall vara skriftlig och ange

1.     yrkandet och de omständigheter pä vilka det grundas.

2.  fastighet som beröres av expropriaiionen.

3.  namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I övrigi skall sökanden inge den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall.


 


Prop. 1972:109                                                                       7

3 § Om den som ansöker om exproprialionstillstånd har nyttjanderätt till
fastigheten och tillstånd beviljas, har sökanden rätl atl utan hinder av vad
som annars skulle gälla nyttja fastigheten i samma omfattning som
tidigare till dess att expropriaiionen är fullbordad eller till den fardag som
inträffar närmast efter tre månader från del alt expropriationstillständet
förföl! eller expropriationsrätten förverkades. 1 avvaktan på atl till­
ståndsfrågan blir slutligt avgjord kan förordnas att sökanden icke mot sitt
bestridande får skiljas frän fastigheten tidigare än pä den fardag som
inträffar närmast efter tre månader frän del alt ansökan prövades.
Saknas beslämmelse om fardag, inträder i stället skyldigheten att flytta
när tre månader förflutit från del att expropriaiionsiillsiåndet förföll eller
expropriationsrätten förverkades eller frän det atl expropriationsansök-
ningen prövades.

Nyttjar sökanden med slöd av första slyckel fastigheten utöver den dag då nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren rätl till skälig ersättning för det forisaiia nyttjandet. Kan överenskommelse om ersättningen ej träffas, bestämmes den av fastighetsdomstolen.

Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätl alt föra bort egen byggnad eller annal frän fastigheten begränsad enligl avtal eller lag till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden räknas från den dag då sökanden enligt första stycket skall lämna fasligheten.

Första-tredje styckena äger molsvarande tillämpning på fall dä sökande har servitutsrätt till fastigheten.

4 § 1 exproprialionstillstånd skall bestämmas vad expropriaiionen skall
omfatta och med vilken rätt expropriaiionen skall ske.

Föreligger särskilda svårigheter för sökanden atl. innan han börjat utföra de ålgärder för vilka expropriation sökes, i detalj ange vad som behöver lagas i anspråk, kan tillstånd ges till expropriation i huvudsaklig överensslämmelse med vad som angivits på karta eller pä marken eller pä annal sätt.

5   § Om det behövs särskilda föreskrifter för att trygga att den expro­prierade egendomen användes för del avsedda ändamålet, skall sådana meddelas i samband med expropriaiionsiillsiåndet. Del ankommer på länsstyrelsen atl se till au meddelade föreskrifler efterleves. Länssty­relsen fär därvid förelägga vite.

6   § 1 expropriationstillsiånd skall bestämmas viss tid inom vilken saken skall fullföljas genom ansökan om stämning till domstol. Föreligger särskilda skäl, kan liden förlängas. Ansökan om förlängning skall göras före utgången av den löpande tidsfristen. Om fastighetsägaren visar alt


 


Prop. 1972:109                                                                         8

hans olägenhet av atl expropriaiionsfrägan hålles öppen har ökal avsevärt, kan på hans begäran den bestämda tidsfristen förkortas. Beslul om kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter del att expropriationslillståndet meddelades.

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande lillämpning beträffande prövning av fråga om förlängning eller förkortning av tid inom vilken saken skall fullföljas.

Om den som erhållit exproprialionstillstånd ej har väckt talan inom den bestämda liden, är tillståndet förfallet, såvida han icke inom samma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och ansökningen bifalles.

Har expropriationslillståndet förfallit enligt tredje stycket eller enligt 5 kap. 15 § andra stycket och begäres därefier nyll exproprialionstillstånd lill egendomen av samme sökande och pä samma expropriaiionsgrund som tidigare, kan sådant lillslånd beviljas endast om särskilda skiil föreligger.

7  § Expropriationsrätt får övergå frän innehavaren på annan endast efler medgivande av den myndighet som har meddelal expropria­iionsiillsiåndet.

8  § Har expropriationstillsiånd meddelats beträffande del av fastighet och lider en återstående del av fastigheten synnerligt men genom expropriaiionen eller det sätt på vilket den exproprierade delen användes, skall rätlen förordna om expropriation av den del som lider sådant men. om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servitut upplåtas och vållar detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av den. skall rätten på begäran av ägaren förordna om expropriation av område som lider sådant men.

Skall endast del av fastighet exproprieras eller skall nyttjanderätt eller servitut upplåtas, har den exproprierande rätt lill sådan ulvidgning av expropriaiionen som avses i första slyckel, om delta skulle medföra endast en ringa höjning av den exproprialionsersältning som tillkommer fastighetsägaren och denne icke har etl beaktansvärt intresse av att behälla den återstående delen av fastigheten.

Vid tillämpning av andra stycket skall kostnaden för åtgärd som avses i 4 kap. 1 § andra slyckel räknas in i exproprialionsersättningen.

9 § Har beslul i fråga som avses i detla kapitel meddelats av annan
förvaltningsmyndighet än Konungen, föres talan mot myndighetens
beslut hos Konungen genom besvär.


 


Prop. 1972:109

4 kap.    E.vpropriatlonsersätfning

1 if För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat
följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som
motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet,
skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning
av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriaiionen.
Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriaiionen. skall även
sädan skada ersättas.

Har den exproprierande åtagit sig atl vidtaga åtgärd för au minska skada, skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av exproprialions­ersältning. om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas äv den ersällningsberätiigade.

Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nytijanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av faslighetens värde hänsyn icke tagas lill förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt pä fastigheten utöver vad som ålegat honom.

2  § Har del förelag för vars genomförande fastighet exproprieras
medfört inverkan av någon betydelse pä fastighetens marknadsvärde,
skall löseskilling bestämmas pä grundval av det marknadsvärde fastig­
heten skulle ha haft om sädan inverkan icke förekommit, dock endast i
den män det finnes skäligt med hänsyn lill förhållandena i orten eller till
den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhäl­
landen. Avser expropriaiionen del av fastighet, skall vad som sagts nu
om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före
expropriaiionen.

Exproprieras fastighet enligt 2 kap. 11 S. skall första stycket tillämpas på värdestegring som beror pä den åtgärd som utgör grund för expro­priaiionen.

3 § Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens
marknadsvärde av nägon betydelse som ägt rum under tiden fcän dagen
tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton är före
talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån del
blir utrett, all den beror på annal än förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt. Avser expropriaiionen del av fastighet, skall vad
som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet
före expropriaiionen. Värderingen skall ske med hänsyn lill fastighetens
skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan


 


Prop. 1972:109                                                                      10

har tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. när tillträdet eller övergängen skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan. enligt vilken marken a\selts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det atl planen fastställdes.

Avser expropriaiionen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte all bereda bostad ät ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något fall fär bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bosladsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen ulan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror pä inverkan av det förelag för vars genomförande expropriation äger rum. gäller 2 §.

4 § Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller övergått på den expro­
prierande enligl 6 kap. 10 S, skall vid bestämmande av exproprialions­
ersättningen hänsyn icke tagas lill sädan ändring i fastighetens värde som
uppkommer d.irefter. Detsamma gäller i fall då fastigheten endast delvis
har tillträtis eller övergått pä den exproprierande, om ej värdeändringen
beror på att den äterstäende delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten till­träddes eller övergick pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill.

5 § Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt atl höja den ersättning, som
den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till det,
ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skall första stycket, i fall dä åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där. tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning äv den ersättning som tillkommer ägaren.

5 kap.    Rättegången i expropriationsmål m.m.

1 §     Första domstol i expropriationsmål är fastighetsdomstol.

2 § Expropriationsmål upptages av den fastighetsdomstol inom \ars
område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom olika fastighetsdomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandet av


 


Prop. 1972:109                                                                       "

expropriationserbältningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages frägan om expropriaiionen a\ den av fastighetsdomstolarna som Konungen eller, efter Konungens förordnande, annan myndighet beslämmer.

3   8 Sädant yrkande frän den exproprierande eller sakägare som har samband med expropriaiionen men rör rättsförhällande som ej skall prövas enligl denna lag får prövas i expropriationsmälei. om det är lämpligl.

4   § Talan i expropriationsmål fär väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och har fasligheten eller del därav tillträtts av den exproprierande, fär även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rält beröres av tillträdet, väcka talan.

5   § Väckes talan av den exproprierande, skall han i stämningsansök­ningen uppge

1.      de omständigheter pä vilka han grundar sin talan.

2.  yrkande som framställes.

3.  namn och adress pä samtliga för honom kända sakägare.

4.    den ersättning han erbjuder och de omständigheter varpå erbju­
dandet grundas.

5.  de skriftliga bevis han åberopar.

6.  den tidpunkt dä han önskar tillträda egendomen eller, om tillträde har skell. dagen för detta.

7.  de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna ej framgår av vad som annars anföres.

Första stycket 1-3, 5 och 7 äger motsvarande tillämpning när talan väckes av annan än den exproprierande.

6  § Avvisas ej stämningsansökan, skall fastighetsdomstolen, om
ansökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning pä fastig­
hetsägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan,
skall domstolen utfärda stämning pä den exproprierande och kalla övriga
kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse delges
sakägare pä sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemäl.

1 stämning som utfärdas på den exproprierande skall han anmodas att lämna uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3-6.

Stämning eller kallelse som avses i första slyckel skall alltid utfärdas pä okända sakägare, som möjligen finns. Bestämmelserna om kungö­relsedelgivning i delgivningslagen (1970:428) äger därvid motsvarande lillämpning. Kan del med fog antagas atl okända sakägare icke finns, fär


 


Prop. 1972:109                                                                      12

meddelande som avses i 17 >; första stycket samma lag anslås i fastig­hetsdomstolens lokal i stället för att införas i tidning.

7 § Fastighetsägaren skall, även om han ej ansökt om stämning, uppge
sakägare som är kända för honom. Underlåter han del utan giltigt skäl
och uppslår skada för sakägare lill följd av underlätenheten, skall han
ersätta skadan. Fastighetsdomstolen skall erinra honom härom i stämning
eller kallelse eller pä annal sätt.

8  § Har sakägare uppgivits eller annars blivil känd sedan stämning
utfärdats och har han ej kommit tillstädes, äger 6 S första stycket
motsvarande tillämpning.

9      § Den exproprierande skall förete gravationsbevis beträffande fastigheten. Är egendom som skall exproprieras samfälld för tvä eller flera fasligheter med skilda ägare, behöver dock gravationsbevis företes endasl om domstolen begär det.

10   § Innebär expropriation att fastighetsindelningen ändras, skall den exproprierande överlämna karta med beskrivning över omrädet i tvä exemplar lill domstolen. Kartan och beskrivningen skall vara upprättade av fasiigheisbildningsmyndigheten med motsvarande lillämpning av vad som är föreskrivet för fastighetsbildningsförrättning. Ny gräns skall vara utmärkt av fasiigheisbildningsmyndigheten i enlighet med vad som är föreskrivet beträffande gräns som tillkommer genom fastighetsbildning.

Innebär expropriaiionen att nyttjanderätt eller servitut bildas eller begränsas, skall vad som i första stycket sägs om karta med beskrivning äga motsvarande tillämpning.

11       § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för
vilken lagfart senast är beviljad eller sökt. även om denne före talans
väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda
överlåtits har i målet samma ställning som om överläteisen skett under
rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighets-
boken, kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med ägande­
rättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för au
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med
hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se


 


Prop. 1972:109                                                                      '-

till atl onödig utredning icke förebringas i målet.

Om det ej är uppenbart obehövligt, skall fastighetsdomstolen så snart det kan ske genom särskilt beslul meddela parterna vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Har utredningsbeslut meddelats beträffande viss del av målet, fär nytt beslul i samma del meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

13  § Undersökning enligt 9 !J lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall verkställas, om del ej måsle antagas au sådan undersökning säknar betydelse.

14  § Domstolen fär handlägga och avgöra målet ulan hinder av parts utevaro.

15        § Återkallas talan om expropriation helt eller delvis, skall målet
avskrivas i den delen. ÅterkaUelse är dock utan verkan, såvitt gäller
egendom som har övergått pä den exproprierande enligt 6 kap. 10 S. Är
fråga om egendom som i annat fall har tillträtts av den exproprierande,
skall målet prövas utan hinder av återkallelsen. om sakägare vars rätl
beröres av tillträdet begär del. Detsamma gäller om sakägare återkallar
talan om expropriation och den exproprierande begär att målet prövas.

Avskrives målet hell eller delvis pä grund av återkaUelse av den exproprierande, är expropriationstillständet i den delen förfallet.

16        8 Har skada uppstått för sakägare pä grund av expropriaiionsanspräk
som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den exproprierande
ersätta skadan.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när domstolen skiljer målet frän sig med anledning av att tillstånd till expropriation vägrats.

Innan avskrivning sker på grund av återkaUelse av den exproprierande skall han. om han har fåll tillstånd till expropriaiionen. hos länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida icke samtliga sakägare förklarat sig avslå frän all yrka sådan ersättning.

17        § Ar det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får domstolen
genom beslut medge atl egendom som skall avslås genom expropriation
tillträdes utan hinder av all expropriaiionen ej har blivil fullbordad
(enkelt förhandslilllräde). Under samma förutsättning fär domstolen
genom dom medge att sädan egendom skall, innan lagakraftägande dom
i fråga om exproprialionsersättningen föreligger, övergå till den expro­
prierande med samma rält som om expropriaiionen fullbordats (kvali­
ficerat förhandslilllräde).

Om del ej är uppenbart att exproprialionsersättningen blir obetydlig.


 


Prop. 1972:109                                                                        14

skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för förhandstillträde föieskri\u ätt den exproprierande utger förskott på den exproprialionsersältning som slutligt fastställes.

Som villkor för förhandstillträde skall domstolen vidare föreskriva att den exproprierande hos länsslyrelsen ställer säkerhet för den slutliga exproprialionsersättningen. till den del den överstiger förskott som a\ ses i andra stycket, jämte den ränta som kan komma ätt utgä enligt 6 kap. 16 § första stycket.

18 § 1 dom eller beslut om medgivande till förhandslilllräde skall
domsiolen ange när medgivandet tidigast fär utnyttjas. Tiden skall
bestämmas så. att fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres. fäi-
skäligt rådrum. Medgivande fär icke utnyttjas förrän den exproprierande
har fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor för förhandstillträdel.

Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit. Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivandel lill förhandstilliräde förfallet.

Utnyttjas medgivande lill enkelt förhandstillträde, är innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 SS rubbas genom expropriaiionen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i den män den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19    § Fastighetsdomstolen fär förordna au medgivande till enkelt förhandstillträde får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har vunnit laga kraft. Sådanl förordnande fär meddelas endast under förut­sättning au den exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för del skadestånd som kan komma alt utgå. om domstolens beslut ändras.

20    § Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom expropriation, fär domstolen på yrkande a\ fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätl beröres av tillträdet, föreskriva au förskott skall utgä pä den exproprialionsersältning som slutligt fastställes. Sädan föreskrift får dock ej meddelas, om del är uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Har beslul i fråga om förskott meddelats pä yrkande a\' viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott som avses i första slyckel skall betalas inom en månad frän det beslulel därom vann laga kraft.

21       § Före avgörande av fräga som avses i 17-20 S skall parterna erhälla
tillfälle att yttra sig. Fråga om kvalificerat förhandslilllräde får avgöras
utan huvudförhandling.


 


Prop. 1972:109                                                                       '-"

Fråga om förhandslilllräde fär prövas utan hinder av atl expro-priationsersältning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas i den instans där fastighetsägaren är pan eller, om fastighetsägaren slutligt har skilts frän målet, i den lägsta instans där nägon del av målet är änhängig. Frägan fär väckas ulan stämning.

22        § Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat under rättegången i
fråga som avses i 17. 18 eller 20 S. föres talan särskilt.

Mol hovrättens avgörande i fräga som avses i 17-20 S fär talan ej föras.

23        S Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskil­
ling. inträngsersättning och annan ersättning skäll bestämmas var för sig.

Avser expropriation samtliga delägares andel i samfällighel eller del å\ denna och finns för samfäUigheten känd styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör frän samfäUigheten, kan domstolen utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning icke skall ske enligl 6 kap. 1 S första stycket.

24        § När fastighet exproprieras, skall domstolen uppskatta såväl
faslighetens värde som värdei av särskild rält som ej lämnas orubbad.
Medför särskild rätt minskning av värdet av fastighet som skall expro­
prieras, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till
den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall
ersättning utgä till innehavare av sädan särskild rätl och svarar fastig­
heten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen
uppskatta även det värde fastigheten har utan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligt första stycket tredje punkten behövs ej. om nedsättning enligt 6 kap. 1 S första stycket icke skall ägä rum.

25        S Ersättning fär icke bestämmas till högre belopp än den ersätt-
ningsberälligade har begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning, fär dock löse­skilling och inträngsersättning ej sättas lägre än som föranledes av 4 kap., om det icke är väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

.\r parterna överens om storleken av löseskilling eller inträngsersätt­ning. fär domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessuiom de medgivanden frän fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för reläxätion. Medgivande fordras dock ej av den för \ärs räll domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och iredje styckena om löseskilling och inträngsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild räll. om


 


Prop. 1972:109                                                                      16

rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del a\ fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

26        § Ersättning får ej bestämmas till lägre belopp än den exproprierande
erbjudit.

Har domstolen med stöd av denna lag förordnat om förskott, får den slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det eller de förskott som bestämts. Våd som sagts nu gäller icke förskott som utgjort villkor för förhandslilllräde. om medgivandet till förhandsiillträde har förfallit.

27 § Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas pä en gäng.
Domstolen fär dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild
rättegång vid fastighetsdomstolen föra talan om ersättning för skada eller
intrång som ej lämpligen kan prövas i målet. Sädan talan skall väckas
genom ansökan om stämning inom den tid. högst tio är. som domstolen
bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket fär upplagas för sig och avgöras särskilt. Mot beslul under rättegängen i sådan fråga föres talan särskilt.

28   § Dom skall grundas pä vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

29   S Högre räll fär, även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, avgöra mål utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse och part ej begär sådan förhandling.

6 kap. Betalning av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m.

1 § Löseskilling och inträngsersättning betalas genom nedsättning hos
länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Avser exproprialions­
ersättningen fastigheter i olika län. skall nedsällningen ske hos den
länsstyrelse som domstolen beslämmer.

Första stycket gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt. om rättigheten upphör eller begränsas utan atl fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyltjanderätt eller servitutsrätt.

2 § Nedsättning enligl I S första stycket skall ej ske, om fastigheten icke
svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har


 


Prop. 1972:109                                                                     1"

panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen utbetalas lill den ersätl­ningsberälligade. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, gäller vad som sagis nu endasl om dessuiom de medgivanden frän fastig­hetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 S jordabalken föreskrives för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt expropriaiionen är väsentligen ulan betydelse.

3  § I samband med att domstolen bestämmer löseskilling och intrångs-ersättning skall den ange i vad mån nedsättning skall ske.

4  § Expropriationsersättning som ej skall nedsättas utbetalas till den ersältningsberälligade. Del åligger i sådanl fall den exproprierande atl hos länsstyrelsen i del län där fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger 1 § första stycket andra punkten motsvarande tillämpning.

5  §     Bestämmelserna i 1 -4 §§ äger molsvarande tillämpning pä förskott.

6  § Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande till
länsslyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid
nedsättning dessuiom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej,
skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna pä den exproprierandes
bekostnad.

7 § Expropriationsersättning skall nedsättas och anmälan skall ske inom
tre månader frän det au dom, som medfört atl samtliga frågor i saken
avgjorts, vunnit laga kraft.

Har fastigheten helt eller delvis tillträtis eller övergått på den expro­prierande enligt 10 §. skall nedsättning eller anmälan ske inom en månad efler det att den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft.

8   § Skall expropriationsersättning ej utgå eller överstiger den slutliga ersättningen icke vad som har utgått i form av förskott, åligger del den exproprierande att anmäla detta till länsslyrelsen sedan samtliga frågor i säkeVi slutligt avgjorts. Anmälan behöver icke ske belräffande egendom som har övergått på den exproprierande enligt 10 §.

9   § Expropriaiionen är fullbordad, när samtliga frågor i saken slutligt avgjorts och den exproprierande inom föreskriven lid har fullgjort vad som åligger honom enligl 1 § första stycket och 4 §. Detsamma gäller, när den exproprierande gjort anmälan enligl 8 §. När expropriaiionen är fullbordad, har den exproprierande rätt all genast tillträda egendomen.

:    Riksdagen 1972. I suml. Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                                       18

Exproprieras tillbehör till fastighet med äganderätt, upphör tillbehöret efter expropriationens fullbordan alt höra lill fasligheten, även om det ej skiljes från denna. Ändring av fastighetsindelningen pä grund av expro­priation sker, när expropriaiionen är fullbordad.

10 § Anmäler den exproprierande hos länsstyrelsen au han vill utnyttja
medgivande till kvalificerat förhandslilllräde och visar han därvid atl
domen om medgivande har vunnit laga kraft och atl han inom föreskriven
tid har uppfyllt de villkor som knutits till medgivandet, övergår
egendomen genom anmälningen på den exproprierande med samma rätl
som om expropriaiionen hade fullbordats. Sker anmälan före den dag då
medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock egendomen först
nämnda dag.

När egendomen har övergått på den exproprierande enligl första slyckel, äger 9 § andra slyckel molsvarande lillämpning.

11 § Försummar den exproprierande alt inom föreskriven lid iakttaga
vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 S och har ej
fasligheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande
enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Vill fastighetsägaren atl expropriaiionen ändå skall fullbordas, har han all inom tre månader efler förverkandet begära del hos länsslyrelsen. Vill han del ej, får han hos fastighetsdomstolen visa atl expropriationsrätten är förverkad. Gör han det, skall domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastigheisboken. Vad som sagts nu om anteckning i fastigheisboken äger, när fråga är om lomträti, molsvarande tillämpning beträffande tomträltsboken.

12   § Har fastighetsägaren begärt att expropriaiionen skall fullbordas ulan hinder av au expropriationsrätten är förverkad enligl 11 § första stycket och har ej anmälan enligl andra stycket i samma paragraf ägt rum, skall länsstyrelsen låta utlaga exproprialionsersättningen jämte ränta enligl 16 § första stycket hos den exproprierande.

13   § Har fasligheten helt eller delvis tillträtts eller övergått pä den exproprierande enligt 10 § och försummar han att inom föreskriven lid betala förskott enligl 5 kap. 20 § eller slutlig expropriationsersättning. skall länsslyrelsen på begäran av den ersätlningsberälligade låta uttaga beloppet jämte ränta enligl 16 § första stycket.

14   § Vid begäran som avses i 11 § andra stycket eller 13 S skall fogas domen eller beslulel samt lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger bestämmelserna i


 


Prop. 1972:109                                                                    19

utsökningslagen (1877:31 s. 1) om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit'någon ålagd, motsva­rande tillämpning.

15  § Föreligger fall som avses i 12 eller 13 § och har samtliga frågor i saken slutligt avgjorts, är expropriaiionen fullbordad, när den slutliga exproprialionsersättningen har kommit in till länsstyrelsen.

16  § 1 den mån expropriationsersättning betalas efter utgången av den i 7 § första stycket föreskrivna tremånadersfristen eller, om fastigheten dessförinnan helt eller delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligl 10 §, efler tidpunkten härför, skall den exproprie­rande utge sex proceni årlig ränta på ersättningen, i förra fallet från fristens utgång och i senare fallet från den dag då tillträdet eller över­gången skedde.

Expropriation fullbordas utan hinder av atl ränta enligl första stycket ej betalas.

17  § Medel som har nedsatts eller ultagits enligt detta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mol ränta.

18  § Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel som enligt domstolens bestämmande skall nedsättas äger, med de avvikelser som anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion motsvarande tillämpning. Om rätl för inneha­vare av pantbrev att avslå från sin räll lill betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser-.

Är fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätl som minskar fastighetens värde och har sämre räll än inteckningen, skall borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen erhälla betalning som om fastigheten icke besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.

Har löseskilling eller inlrångsersätlning av domstolen bestämls lill högre belopp än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efler betalning av de fordringar som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas lill den exproprierande.

19        § Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse
till sammanträdel sändes minsl två veckor i förväg lill fastighetsägaren,


 


Prop. 1972:109                                                        20

annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tidning inom orten.

20 § Har domstolen enligl 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra talan om ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger 1-7, 13, 14 och 16-19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om förskott eller ersättning som bestämmes i sådan rättegång.

7 kap.   Särskilda bestämmelser

1 § Har exproprialionstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara
för samtliga kostnader som uppkommit i ärendel om lillslånd till expro­
priation, i målet vid fastighetsdomstolen och i ärendel om expro-
priationsersättningens fördelning, alll i den mån ej annal följer av 18 kap.
6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning av något
av dessa lagrum.

Har sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat utredning i strid med utredningsbeslut, ersattes kostnaden för sådan utredning endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet.

2   § Avslås ansökan om exproprialionstillstånd eller ålerkallas ansök­ningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna i ärendel, i den mån ej annal följer vid en molsvarande lillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3   § 1 högre räll svarar den exproprierande för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rätte­gångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt.

4   § Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1 eller 2 § prövas av fastighetsdomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen.

5  § I avvaktan på all expropriaiionsmålet avgöres får fastighets­
domstolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för rätte­
gångskostnader vid domstolen som siulligl fastställes.

Första Slyckel äger molsvarande lillämpning på rättegångskostnader i högre rätl som uppkommit för motpart genom au den exproprierande fullföljt talan.


 


Prop. 1972:109                                                        21

Innan förordnande meddelas atl förskott på rättegängskosinad skall ulgå lill part, skall motparten erhålla lillfälle all yttra sig. Mot beslut som fastighetsdomstolen meddelat under rättegången i sädan fråga föres talan särskilt. Mot hovrättens beslut i frägan får talan ej föras.

6 § Vill någon för expropriation upprätta karta över fastighet som annan
äger eller innehar eller annars undersöka fasligheten, får länsstyrelsen
föreskriva atl tillträde till fastigheten för sädan undersökning skall lämnas
under viss lid.

Undersökningsarbetet skall utföras så all minsta skada och inträng vållas. I trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen. För skada och intrång utgår ersättning. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

7 § Har säkerhet som skall ställas enligl denna lag ej godkänts av den,
lill vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsslyrelsen endasl om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

8 § Talan mol länsstyrelsens beslul i fråga som avses i 6 eller 7 S föres
hos Konungen genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

2.  Genom lagen upphäves lagen (1917:189) om expropriation.

 

3.   Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifl som ersatts genom beslämmelse i denna lag, liilämpas i slällel den nya bestämmelsen.

4.   Bestämmelsen om tomträtt i 1 kap. 2 § nya lagen äger molsvarande tiUämpning i fråga om valienfallsrätt som avses i 12 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

5.   Bestämmelserna i denna lag om ägare till faslighet äger motsvarande lillämpning på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissräll.

6.   Löseskilling och inlrångsersätlning för fastighet som innehas med fideikommissräll får icke sättas lägre än som föranledes av 4 kap. nya lagen.  Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av


 


Prop. 1972:109                                                                      22

fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos länsslyrelsen och får icke utbetalas, innan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer har förordnat hur del skall förfaras med ersättningen.

7.   Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastigheten äger motsvarande tillämpning på sådan fordran pä ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt lill avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten icke är atl anse som särskild rätt till fastighet.

8.   Äldre beslämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla belräffande egendom som exproprierats pä grund av ansökan före ikraftträdandet.

9.   Belräffande egendom, som har exproprierats enligl 1 § första stycket 7 lagen (1917:189) om expropriation, skall 101 § samma lag fortfarande gälla.

 

10.    Belräffande egendom, som genom expropriation har tagits i anspråk med nyttjanderätt för allmän väg på grund av ansökan före ikraftträdandet, skall 79 a § andra stycket lagen (1917:189) om expro­priation fortfarande gälla.

11.    När ansökan om expropriation gjorts före nya lagens ikraft­trädande, prövas frågan om tillstånd lill expropriaiionen och handlägges ärendet därom enligt äldre beslämmelser. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § nya lagen liilämpas dock även om ansökan om expropriation har gjorts före ikraftträdandet.

 

12.  Har tillstånd att expropriera fastighet med äganderätt meddelats på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, äger äldre bestäm­melser om inverkan av expropriaiionen på särskild räll lill fastigheten fortfarande lillämpning.

13.  I fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersättning gäller äldre bestämmelser, om talan vid domstol väckts före ikraft­trädandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

14.  Bestämmelserna i 5 kap. 12 § andra stycket. 5 kap. 25 och 26 S§ samt 7 kap. 1 § andra stycket nya lagen gäller ej expropriationsmål som är anhängigt vid domstol vid ikraftträdandet. I slällel för 5 kap. 25 och 26 §§ gäller motsvarande äldre beslämmelser. Vidare gäller äldre bestämmelser i fråga om talan mot hovrätts dom belräffande kvalificerat förhandslill­lräde, om domen har meddelats före ikraftträdandet.

15.  Äldre bestämmelser om betalning av expropriationsersättning och förskott pä sådan ersättning äger fortfarande lillämpning i fråga om ersättning och förskoll som har beslämts före ikraftträdandet.


 


Prop. 1972:109


23


2   Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 § och 13 kap. 24 § jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 7§ Överlåtelse av föremål som hör till fastighet gäller ej mot tredje man, förrän föremålet skiljes från fastigheten på sådanl säll att del ej längre kan anses höra till denna.

Om verkan av exekutiv försälj­ning av föremål som hör tiU fastig­het och ianspråktagande av sådant föremål genom expropriation finns särskilda bestämmelser.

13 kap.

24 §


Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som till­kommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

1 mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighets­domstolen, i den mån ej annat för­anledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rät­tegångsbalken. Beträffande skyl­digheten all svara för kostnad i högre rätl gäller med lillämpning i övrigi av 18 kap. rättegångsbalken, all fastighetsägaren, om ej annal föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alllid själv skall vid­kännas såväl sina egna kostnader


Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972: ). Bestämmelserna om utrednings­beslut äger dock tillämpning endast i den mån målet avser bestäm­mande av lösesumma. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

1 mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighets­domstolen, i den mån ej annat för­anledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rät­tegångsbalken. Har motpart före­bringat utredning i strid med utredningsbeslut som fastighets­domstolen meddelat, ersattes dock kostnaden   för   sådan    utredning


Omtryckt 1971:1209.


 


Prop. 1972:109                                                                       24

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

som kostnad som åsamkas motpart endast i den mån utredningen haft
genom all fastighetsägaren fullföljt betydelse för utgången i målet.
talan.
                                            Beträffande skyldigheten att svara

för kostnad i högre rält gäller med tillämpning i övrigt av 18 kap. rät­tegångsbalken, atl fastighetsäga­ren, om ej annal föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom atl fastig­hetsägaren fullföljt talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Beträffande mål som är anhängigt vid ikraftträdandet äger föreskrif­terna i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: ) om expropriationsmål, som är anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande, motsvarande tillämpning.


 


Prop. 1972:109


25


3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestäm­melser om elektriska anläggningar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar'.

dels all nuvarande 1 a § skall betecknas 1 § och alt nuvarande 1 § skall betecknas 1 a §,

de/5 all den nya 1 a § och 3 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 5 b §, av nedan angivna Ivdelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


1 a§-


Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt ändamål eller för bere­dande av drivkraft åt sådan indu­strieU anläggning, som finnes vara av större betydelse för det all­männa. Konungen prövat nödigt, att fastighet, som tillhör annan än kronan, användes till station för alstrande av elektrisk kraft annor­ledes än medelst vattenkraft, tiU framdragande av elektrisk stark­strömsledning eller eljest till elekt­risk starkströmsanläggning, skaU vad för ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas. Tarvas för viss fastighets förseende med belysning eller drivkraft, att elektrisk starkströmsledning fram-dragés över annan fastighet, som ej tiUhör kronan, skall, ändå att led­ningen ej är avsedd för anläggning av större betydelse för det all­männa, vad för ändamålet erford­ras avstås eller upplåtas, såframt det intrång, som därav förorsakas, av Konungen prövas ringa i jäm­förelse med nyttan av ledningen. Har faslighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller


Om expropriation för elektriska anläggningar finnas bestämmelser i expropriationslagen (1972:      ).

Har fastighets ägare förklarat sig villig all upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning och medför expropriation därav allenast ringa men, vare tillstånd enligt expropriationslagen (1972: )e'i erforderligt.

Fråga om expropriation enligt andra stycket upptages av fastig­hetsdomstol. Därvid äga bestäm­melserna i 3 kap. 2 § expropria­tionslagen (1972: ) om ansökan om expropriations tills tand motsva­rande tillämpning på ansökningen om stämning.


' Senaste lydelseav nuvarande 1 § 1958:429.

- Senaste lydelse av nuvarande  1 a !i 1970:905. Som nuvarande lydelse återges

lydelsen av nuvarande I §.


 


Prop. 1972:109                                                                      26

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

servitutsrätt för elektrisk stark­strömsledning och medför expro­priation därav allenast ringa men, vare Konungens lillslånd tUl expropriaiionen ej erforderligt.

Menighet vare ej pliktig att utan synnerliga skäl inom område, för vilket finnes stadsplan eller bygg­nadsplan, eller inom fastställt hamnområde avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vat­tendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket ej finnes stadsplan eller byggnadsplan, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård, som tillhör fastighe­tens ägare, denne skyldig något avstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan sträckning, som utan synnerlig olägenhet för anläggaren kan användas, medföra minst lika stort men som den föreslagna.

SkaU enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås eller upp­låtas, äge, där ej här nedan annor­lunda föreskrives, vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt, i fråga om elektriska stark­strömsledningar, i sagda lag med­delade särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska svag-strömsledningar motsvarande till-lämpning; och skall vad där stad­gas med avseende å upplåtelse av nyttjanderätt för svagströmsledning gälla jämväl beträffande upplåtelse av servitutsrätt för starkströms­ledning.


 


Prop. 1972:109                                                                       27

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse


1 mom. Ansökan om rätt att för
1  mom.   Ansökan om linjekon-
elektrisk       starkströmsanläggning
cession skall vara åtföljd av full-
påfordra   avstående   eller   uppta-
ständig beskrivning över del lill-
tande av fastighet eller om linje-
ämnade   företagel  med  kostnads-
koncession   skall   vara  åtföljd  av
förslag,   avfattning   på   karta   av
fullständig   beskrivning   över   det
föreslagen lednings sträckning och
tillämnade    företaget    med   kost-
av den jord, som för anläggningen
nadsförslag, avfattning på kana av
erfordras, bestyrkta förteckningar
föreslagen lednings sträckning och
på  ägare   och   innehavare   av   de
av den jord, som för anläggningen
fastigheter,   över   vilka  ledningen
erfordras, bestyrkta förteckningar
skall framdragas eller i vilkas mark
på  ägare   och   innehavare   av  de
den skall nedläggas eller som eljesi
fastigheter,   över   vilka   ledningen
äro   för   anläggningen   behövliga,
skall framdragas eller i vilkas mark
samt  uppgift  på de överenskom-
den skall nedläggas eller som eljest
melser, som blivit träffade, eller de
äro   för   anläggningen   behövliga,
hinder, vilka däremot mött.
saml  uppgift på de  överenskom­
melser, som blivit träffade, eller de
hinder, vilka däremot mött.

5 b §

/ mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragits fram i eller över gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom faststälU hamnområde och visar det sig att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nöd­vändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåU eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande, skaU ledningen på bekostnad av dess innehavare änd­ras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har i annat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden betydande  olägenhet för fastighe-

Senaste lydelse )957:383.


 


Prop. 1972:109                                                                      28

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

ten, är ledningens innehavare skyl­dig att på sin bekostnad ändra eUer flytta ledningen, i den mån det behövs för olägenhetens undanrö­jande och det kan ske utan synner­ligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av fastighetsdomstol.

2    mom. VUl ägare av fastighet,
där elektrisk ledning är framdragen
efter expropriation, för undanrö­
jande av därmed förenad olägenhet
för fastigheten på egen bekostnad få
ledningen ändrad eller flyttad, kan
länsstyrelsen, i den mån det prövas
skäligt med hänsyn till å ena sidan
nämnda olägenhet och å andra
sidan sådant men för ledningen som
följer av ändringen eller flyttningen,
giva fastighetsägaren rätt att själv
utföra erforderlig ändring eller
flyttning, om sådan åtgärd ej utfö­
res av ledningens innehavare inom
viss, av länsstyrelsen förelagd tid.
Fastighetsägaren är i sådant fall
skyldig atl ersätta uppkommande
men för ledningen. Har ledningens
innehavare utfört ändringen eller
flyttningen, skall fastighetsägaren
ersätta även kostnaden för sådan
åtgärd. Kunna parterna ej enas om
ersättningen, bestämmes den av
fastighetsdomstol

3     mom. Upphör egendom att
vara gata, torg, aUmän plats eUer
vattendrag inom område, för vilket
finns stadsplan eller byggnadsplan,
eller inom fastställt hamnområde,
gäller ej längre sådan rätt att ha
ledning framdragen där som förut
förvärvats genom expropriation.

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

Har expropriaiionsförfärande inletts före ikraftträdandet, prövas frågan om tillstånd lill expropriaiionen och handlägges ärendel därom enligl äldre bestämmelser.


 


Prop. 1972:109


29


4    Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Härigenom  förordnas, att 2 kap. 40 och 60 §§ vallenlagen (1918:523) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 40 S Vad i denna lag finnes stadgat' om byggande i vatten skall jämväl äga lillämpning i fråga om uppförande av bro eller annal byggande i vatten för allmän väg eller för järnväg, vare sig siatens eller enskild, lill vars anläg­gande Konungen lämnat tillstånd; dock uigöre bestämmelserna i 3 8 första slyckel icke hinder för förelag, som nu nämnts.


Har Konungen för någon orts förseende med dess behov av vatten eller för annal i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, all vatten ur sjö eller vattendrag ledes borl för alt annorstädes nyttjas, gälle i fråga om dylikt företag vad i första stycket sägs.


Har Konungen för att tillgodose allmänt behov av vatten eller för annal i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, alt vatten ur sjö eller vallendrag ledes borl för alt annorstädes nyttjas, gälle i fråga om dylikt förelag vad i första slyckel sägs.


60 §'


Har Konungen för någon orts förseende med vatten eller för annat allmänt ändamål prövat nödigt, att grundvaltenläkt anlägges å annan tillhörig fastighet, ankomme på vattendomstolen atl, efter ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs, enligl vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka villkor sådan grundvatlentäkt må anordnas och nyttjas, iivensom efter ly i 9 kap. sägs beslämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.


Har Konungen för att tillgodose allmänt behov av vallen eller för annat allmänt ändamål prövat nödigt, atl gmndvattentäkt anlägges å annan tillhörig fastighet, ankomme på vattendomstolen all, efleransökanidenordning,somi 11 kap. sägs, enligl vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka villkor sådan grundvaltenläkt må anordnas och nyttjas, ävensom efler ty i 9 kap. sägs bestämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Senaste lydelse 1964:110.


 


Prop. 1972:109


30


5    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av van-hävdad jordbruksegendom

Härigenom förordnas, att lagen (1947:290) om tvängsinlösen av van-hävdad jordbruksegendom' skall upphöra att gälla vid utgången av är 1972. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fall dä fråga om inlösen väckts före nämnda tidpunkt.

6    Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom förordnas, att 73 § civilförsvarslagen (1960:74) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse


 


73 S


Har egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är egendomens ägare eller innehavare berättigad lill ersättning enligl de grunder, som äro stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov. Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättnings­anspråk i anledning av sådan rekvi­sition med iakttagande av atl efter taxa utgående ersättning fastställes till beloppet av den, som utövar förfoganderätten. Även om egen­dom, som tages i anspråk, är avsedd all tillhandahållas endasl vid sär­skilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock alt inskränkning icke härigenom sker i rätlen till ersättning för skada, som ej förutsetls.


Har under civilförsvarsberedskap egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är egendomens ägare eller inneha­vare berättigad till ersättning enligt de grunder, som äro stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov. Anspråk på ersättning skall prövas i den ordning, som gäller för ersättningsanspråk i anledning av sådan rekvisition med iakttagande av all efter taxa utgående ersättning fastställes till beloppet av den, som utövar förfoganderätten. Även om egendom, som tages i anspråk, är avsedd atl tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock alt inskränkning icke härigenom sker i rätten lill ersättning för skada, som ej förutsetts.

Har under tid, då civilförsvars­beredskap icke råder, egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § tredje stycket andra punkten eller åtgärd vidtagits jämlikt  72 §. bestämmes


Senaste lydelse 1969:699. Senaste lydelse 1964:65.


 


Prop. 1972:109

Nuvarande lydelse


31

Föreslagen lydelse

ersättning    med    tillämpning    av expropriationslagen (1972:       ).


Ersättning gäldas, om egendomen lagils i anspråk för kommuns räkning, av kommunen och eljesi av slalen. Vid fortsatt ianspråktagande enligl 68 § andra stycket gäldas ersättningen av staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fall då egendom lagils i anspråk före ikraftträdandet.

7   Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom förordnas, all 17 § delgivningslagen (1970:428) skall hanedan angivna lydelse.


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse


I7§


Kungörelsedelgivning sker ge­nom att handlingen hålles tillgäng­lig viss tid hos myndigheten eller pä plats, som myndigheten besläm­mer. och genom alt meddelande härom och om handlingens hu­vudsakliga innehåll införes i lämp­lig tidning inom sju dagar från be­slut om kungörelsedelgivning. Ärin-förande i tidning uppenbarligen me­ningslöst, får meddelandet i stäl­let anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörel­sedelgivning enligl 15 § ägt rum ocb därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende.


Kungörelsedelgivning sker ge­nom att handlingen hålles tillgäng­lig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestäm­mer, och genom all meddelande härom och om handlingens hu­vudsakliga innehåll införes i lämp­lig tidning inom sju dagar från be­slut om kungörelsedelgivning. Är in­förande i tidning uppenbarligen me­ningslöst, får meddelandet i stäl­let anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörel­sedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid del­givning i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de per­soner som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom sju dagar från beslutet om kungörelse­delgivning.


 


Prop. 1972:109


32


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Meddelande som avses i första stycket bör även anslås på kommunens anslagstavla i den kommun som med hänsyn lill ändamålet med delgiv-ningen finnes lämplig, om det kan antagas all den som sökes för delgivning därigenom nås av meddelandet.


1 fall som avses i 16 tj sändes dessutom meddelande med posten lill nägon eller några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingär statlig myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivningen. skäll sådant meddelande alltid sändas till myndigheten eller kommunen.


I fall som avses i 16 § sändes dessutom meddelande med posten lill någon eller några av de personer som sökes för delgivning under deras vanliga adresser för alt vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Ingår statlig myndighet eller kommun bland dem som avses med delgivningen, skall sådant meddelande alltid sändas lill myndigheten eller kommunen. Avser delgivningen i faU som avses i \6 § första stycket andra punkten de personer som hyr eller annars inne­har lägenhet i samma fastighet, skall i stället handlingen eller meddelande enligt 6 § andra stycket sändas med posten till envar av dem, om ej också detta förfarande skulle medföra större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ända­målet med delgivningen.


Denna lag träder i kraft den I januari 1973.


 


Prop. 1972:109


33


8    Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom förordnas, alt 26 och 29 §§ rennäringslagen (1971:437) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


26 §


Konungen kan förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i / § lagen (1917:189) om expropriation eller för annal ändamål av väsentiig betydelse från allmän synpunkt. För område som väsentiigen är utan betydelse för renskötseln får sådant förordnande meddelas, när området behövs för allmänt ändamål.


Konungen kan förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 1 kap. expropriationslagen (1972. ) eller för annat ändamål av väsentiig betydelse från allmän synpunkt. För område som väsentligen är utan betydelse för renskötseln får sådant förordnande meddelas, när området behövs för allmänt ändamål.


Upphävande kan begränsas till att avse viss tid eller vissa i rensköt­selrätten ingående befogenheter.

29 §


1 fråga om upphävande av ren­skötselrätt och ersättning med anledning därav gäller, utöver bestämmelserna i 26—28 §§, i till­lämpliga delar de allmänna bestämmelsema om expropriation av särskild rätt till fast egendom i lagen (1917:189) om expropriation.


I fråga om upphävande av ren­skötselrätt och ersättning med anledning därav gäller, utöver bestämmelserna i 26—28 §§, i till­lämpliga delar bestämmelserna i expropriationslagen (1972: ) om expropriation av särskild rätt tUl fastighet.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

Beträffande mål som är anhängigt vid ikraftträdandet äger föreskriftema i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: ) om exprop­riationsmål, som är anhängigt vid sistnämnda lags ikraftträdande, molsva­rande tillämpning.

3    Riksdagen 1972. I saml. Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                                     34

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Sofiero den 11 augusti 1972.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, LIDBOM.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter/råga om ny expropriationslag m.m. och anför.

1   Inledning

De centrala expropriationsrältsliga bestämmelserna finns i lagen (1917:189) om expropriation (ExL). Lagen har efter sin tUlkomst undergått åtskilliga ändringar. Särskilt omfattande ändringar gjordes år 1949. Dessa berörde såväl expropriationsandamålen och värderings­reglerna som förfarandet vid expropriation.

Även om expropriationslagsliftningen i den utformning den erhöll år 1949 i huvudsak synes ha fungerat tillfredsställande visade det sig snart att vissa brister förelåg. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande till­kallades den 16 december 1960 sakkunniga alt verkställa översyn av expropriationslagsliftningen. De sakkunnigas uppgift skulle vara atl se över expropriationsreglerna i belysning av erfarenheterna under de år som hade förflutit efter 1949 års lagändringar och därvid särskilt beakla vissa önskemål som hade förts fram av riksdagen. Vidare skulle de sakkunniga — utan att vara bundna av bestämda riktlinjer — närmare undersöka de uppslag tUl reformer inom expropriationsväsendel som markvärdeutredningens betänkande (SOU 1957:43) innehöll och lägga fram därav eventuellt föranledda förslag.

De sakkunniga, som antog benämningen expropriationsutredningen, avlämnade år 1962 betänkandet (SOU 1962:24) Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Förslaget låg till grund för vissa år 1963 vidtagna ändringar i byggnadslagen (1947:385) (BL) och ExL (SFS 1963:218 och 219). År 1964 avlämnade utredningen betänkandet (SOU 1964:32) Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. På grundval av delta genomfördes år 1966 vissa ytterligare ändringar i samma lagar (SFS 1966:258 och 259).

Utredningen inriktade härefter sitt arbete på reglerna om expropria­tionsandamålen och exproprialionsersättningen. Utredningens över­väganden i dessa delar och i vissa andra frågor redovisades i det år 1969 avlämnade betänkandet (SOU 1969:50-51) Expropriationsändamål och expropriationsersättning    m.m.'    Med    hänsyn    tiU    de   omfattande

' Betänkandet har avgetls av regeringsrådet Voldmar Körlof, ordförande, riksdagsledamoten Sven Ekström, f,d. borgarrådet Joakim Garpe, riksdags­ledamoten Erik Grebäck, civilingenjören Gustaf Henry Hansson samt riksdags­ledamöterna Knut Johansson och Birger Lundström. I utredningsarbetet har som experter deltagit advokaten Michael Hernmarck, professorn Sven-Erik Johansson, andre förbundsordföranden Åke Lindh, auktoriserade revisorn Sigurd Löfgren, civilingenjören Olle Westin och stadsjuristen Erik Gustaf Westman.


 


Prop. 1972:109                                                       35

ändringar som enligl ulredningens mening borde göras i expropriations­reglerna kom utredningen till den uppfattningen att ÉxL borde ersättas med en ny lag. Betänkandet innehåller förslag till en sådan lag, kallad allmän expropriationslag. Lagförslaget är inle fullständigt. Vissa partier av expropriationsrätten, bl.a. reglerna om förfarandet, behandlas inte i belänkandet. Förutom förslagel till allmän expropriationslag innehåller betänkandet förslag tUl ändringar i ExL — som avsågs kvarstå t.v. i de delar utredningen ännu inte behandlat — BL och vissa andra lagar. Förslagel till aUmän expropriationslag torde få fogas till statsrådsproto­kollet i detta ärende som bilaga 1.

Expropriationsutredningens betänkande Expropriationsändamål och expropriationsersättning m.m, har remissbehandlats. Remissinstanserna är förtecknade i prop, 1971:122 s. 16 till vilken hänvisas.

Sedan utredningens betänkande avlämnats har Kungl. Maj:l den 19 december 1969 med hänsyn till beskaffenheten av utredningens åter­stående arbetsuppgifter förordnat att dess uppdrag skall anses avslutat.

På grundval av de av expropriationsutredningen år 1969 framlagda förslagen har ändringar i ExL vidtagits vid två tillfällen. Sålunda infördes i samband med tiUkomsten av lagen (1970:246) om tvångs­förvaltning av bostadsfastighet en möjlighet lill expropriation vid före­liggande eller befarad grov vanvård av byggnad som lill väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål (SFS 1970:247). År 1971 vidtogs omfattande ändringar i ExL, som trädde i kraft den 1 januari 1972 (SFS 1971:915). Dels upphävdes reglerna om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbmk, dels ändrades reglerna om expropriation för kulturella ändamål och för tätbebyggelseändamål, dels infördes en ny expropriaiionsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation, dels ändrades ersättningsreglerna. Samtidigt vidtogs vissa ändringar i BL och i fastighetsbildningslagen (1970:988) (FBL).

Expropriationsutredningens arbete i återstående delar har fullföljts inom justitiedepartementet. Sålunda har i oktober 1971 upprättats en promemoria (Ds Ju 1971:23) med förslag lUl ändringar i expropria-tionsförfarandei m.m. I promemorian behandlas huvudsakligen de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av expropriationsutredningens förslag. Del i promemorian framlagda förslagel till vissa bestämmelser i ny expropriationslag har därför i aUt väsentiigt utformats som ett fuUständigande av utredningens förslag. Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrält, hovrätten för Västra Sverige, forlifikationsförvaltningen, siatens järnvägar, statens vägverk, luftfartsverket, bankinspektionen, kommerskollegium, statens hyresråd, exekutionsväsendets organisa­tionsnämnd, statens valtenfaUsverk, hyresnämnderna för Stockholms,


 


Prop. 1972:109                                                       36

Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, länsstyrelserna i Slockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings­jurister. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Hyresgästernas riks­förbund. Konungariket Sveriges stadshypolekskassa. Kooperativa förbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordbruks­kasseförbund, Sveriges vUlaägareförbund och Skånes jordägareförbund. Sveriges industriförbund har i lagstiftningsärendet ingett och åberopat en av Näringslivets byggnadsdelegation upprättad promemoria över förslagel.

Efter underremiss har yttrande över promemorian avgetts av bl.a. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt.

Vidare har förslag till vissa ändringar i de expropriationsrättsliga ersättningsreglerna upprättals inom justitiedeparlemenlel och redovisats i civndepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering i form av förslag till ett kapitel i en ny expropriationslag. Även denna promemoria har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av ett stort antal remissinstanser. Synpunkter beträffande de expropria­tionsrättsliga ersättningsreglerna redovisas särskilt av Svea hovrätt med vattenöverdomstolen, hovrätten för Nedre Norrland, Slockholms tingsrätt, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtiands län, Stockholms läns landsting, vatten­lagsutredningen, bygglagutredningen, gmstäklskommittén. Cykel- och mopedfrämjandel, Skånes handelskammare, Skånes handelskammares kommitté för Kristianstads län. Landsorganisationen i Sverige, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Lantbrukarnas riksförbund, Kronobergs länsförbund av Lantbrukarnas riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation, Samfundet för fastig­hetsvärdering. Svenska bankföreningen. Svenska elverksföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges jordbrukskasseförbund och Sveriges villa­ägareförbund saml elt anlal kommuner och samarbelsnämnder i kommunblock.


 


Prop. 1972:109                                                                   37

2   Allmänna synpunkter

2.1   Frågan om ny expropriationslag

2.1.1   Huvuddragen av nuvarande expropriationsregler

Den första svenska expropriationslagsliftningen i egentiig mening torde ha varit en bestämmelse i 25 kap. I § byggningabalken i 1734 års lag, enUgt vilken mark för landsväg tvångsvis kunde tas i anspråk mol fyllnad från kronan i åker och äng. Expropriationsrättens vidare utveckling byggde väsentligen pä de förslag till byggningabalk och allmän civiUag som lagkommittén lade fram under 1800-talets förra hälft. Efter vissa omarbetningar ledde dessa i nu Ifrågavarande delar fram lill 1845 års förordning om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov. Denna upptog bl.a. den föreskriften att expropriationsersättning skulle utgå med 50 % förhöjning på egendomens värde. Den regeln visade sig betungande för järnvägsbyggena och avskaffades genom 1866 års expropriationsförordning, som i övrigt inte innebar några anmärknings­värda nyheter. Denna förordning kom all gälla i drygt 50 år till dess den nu gällande expropriationslagen, ExL, kom tiU efter ett lagstiftnings­arbete som sträckte sig över närmare elt decennium.

ExL, som innehåller de centrala expropriationsrättsliga bestäm­melserna, har efter sin tiUkomst undergått åtskUliga ändringar. Bl.a. har samhäUsutvecklingen tid efler annan medfört behov av nya eller utvidgade expropriationsändamål. Särskilt omfattande ändringar gjordes år 1949. Dessa berörde i huvudsak tre delar av expropriationsrätten, nämligen expropriationsandamålen, värderingsreglerna och förfarandet vid expropriation. De nya exproprialionsgmnder som då infördes syftade tiU att ge kommunerna stöd i strävandena alt motverka slora markvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. Avsikten med reformen i fråga om ersättningsreglerna var att få till stånd en jämnare och tillförlitligare uppskattning. Vad beträffar förfarandet vidtogs den ändringen att handläggningen av expropriationsmålen i sin helhet föriades till domstol, som därigenom trädde i stället för en särskUd nämnd, expropriationsnämnd, när det gäUde bestämmandel av expro­priationsersältningen. Som första instans inrättades expropriations-domstolar med bl.a. teknisk sakkunskap.

Av stor betydelse för det nuvarande rättsläget är de ändringar i ExL som genomfördes år 1971 (se avsnittet 1). Dessa berörde dels vissa


 


Prop. 1972:109                                                        38

expropriationsändamål, dels ersättningsreglerna. Reglerna om expro­priation för tätbebyggelse ändrades så, atl de i större utsträckning än tidigare möjliggör en aktiv kommunal markpolitik. Vidare infördes en ny expropriaiionsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation. Bestäm­melserna om ersättning vid expropriation omarbetades i syfte att dämpa markvärdestegringen och hindra atl kommunerna vid expropriation för tätbebyggelseändamål behöver ersätta värden som har uppstått till följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.

ExL innehåller regler om expropriation för ell flertal ändamål. En detaljerad uppräkning av ändamålen görs under 18 skUda punkter. ÅtskiUiga av expropriationsfallen lar sikte på de offentliga verksam­hetsgrenarnas omedelbara behov av mark, exempelvis för rikets försvar, för den allmänna samfärdseln och för allmänna byggnader m.m. Vid sidan härav finns beslämmelser om expropriationsrätt för ändamål, som syftar till alt tillgodose bl.a, bostadssociala, planekonomiska, veten­skapliga och kulturella intressen, 1 sammanhanget kan särskilt erinras om den år 1949 under punkt 16 införda bestämmelsen om expropriation av mark för tätbebyggelse. Expropriation enligt ExL kan i aUmänhet ske endasl till förmån för staten, landsting, kommun eUer vissa andra offentiiga rättssubjekt, 1 vissa fall föreligger expropriationsrätt även för enskilda rättssubjekt.

Expropriation kan innebära antingen att fastigheten tas i anspråk med äganderätt eller att till den exproprierandes förmån stiftas nyttjanderätt eller servitutsrätt tUl fastigheten. Expropriation av äganderätt medför i regel atl bestående särskUda sakrätter till fasligheten faller bort. Bestående särskild rätt till fastighet kan också exproprieras självständigt, dvs. utan samband med att själva fastigheten avstås. Sådan expro­priation kan gå ut på att rättigheten skall upphöra eller begränsas eller — vUket torde vara mera ovanligt — övertas av den exproprierande.

Enligt ExL är det Kungl. Maj:t som prövar, huruvida och i vilken omfattning expropriation får äga rum. Angående prövningen föreskrivs bl.a., att del vid meddelande av expropriationsrätt skall tUlses att ändamålet utan oskälig kostnad för den exproprierande kan vinnas med minsta olägenhet för annan. Om expropriationsrätt beviljas, skall Kungl. Maj:t bestämma den dag när saken sist skall ha fullföljts genom ansökan om stämning till domstol. Har talan då inte väckts förfaller frågan om expropriation. Talan får väckas av den som sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har sådant tUlstånd meddelats och fastigheten tagits i besittning av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rält berörs av besittningstagandet, väcka talan. Första domstol i expropriationsmål är fr.o.m. den I januari 1972 faslig-hetsdomstol.

I expropriationsmål har fastighetsdomstolen all i enlighet med värde-


 


Prop. 1972:109                                                       39

ringsreglerna i ExL bestämma exproprialionsersättningen. Tre slags ersättning kan förekomma, nämligen dels löseskilling, som motsvarar faslighetens marknadsvärde, dels inlrångsersättning, som kommer i fråga när en del av en fastighet exproprieras (s.k. delexproprialion), dels annan ersättning, omfattande ersättning för sådan skada som i övrigi uppkommer genom expropriationen. De olika ersättningsarterna skall bestämmas var för sig. Expropriationsersättning skaU vidare bestämmas särskilt för varje sakägare, dvs. fastighetens ägare och varje annan ersättningsberätligad. Som sakägare anses ej innehavare av fordran, för vUken inteckning i fastigheten är sökt eUer beviljad. Sådan rättsägare får — i motsats lUl fastighetens ägare och innehavare av annan särskUd rätl i fastigheten — inte självständigt föra talan om ersättning i expro­priationsmål. Han är emeUertid berättigad till utdelning ur utdömda ersättningsbelopp. Domstolen har ålagts atl till hans skydd självmant beakta, alt exproprialionsersättningen inte bestäms för lågt.

I expropriaiionsmålet kan även uppkomma fråga om utvidgning av expropriationen. Utvidgning kan komma i fråga vid delexpropriation och vid expropriation, som avser upplåtelse av nyttjanderätt eUer servi­tutsrätt tiU faslighet. Yrkande om utvidgning kan framställas av fastig-helens ägare eller av den exproprierande.

Fastställd expropriationsersättning skall erläggas inom viss i lagen angiven tidsfrist och betalning i regel ske genom att beloppet nedsätts hos länsstyrelsen. Om dessa föreskrifter inte iakttas, kan expropria­tionsrätten förverkas.

När domen i expropriaiionsmålet vunnit laga kraft och expropria­tionsersältningen blivit betalad, är expropriationen fuUbordad. Med fullbordandet är åtskUUga rättsverkningar förbundna. Bland de viktigaste kan nämnas följande. Vid äganderättsexpropriation anses fastigheten övergå till den exproprierande i och med fullbordandet. Den nye ägaren är berättigad alt genast därefter ta fastigheten i besittning. Begränsade sakrätter i fastigheten faller bort när fastighetsexpropriation fullbordas.

Enligt huvudregeln är den exproprierande berättigad att ta fastigheten i besittning först då expropriationen fullbordats. Om det är av synnerlig vikt för honom all ta fastigheten i besittning tidigare kan domstolen förordna om s.k. enkelt förhandstUlträde. Sådant förhandstillträde medför inte någon förändring i fråga om äganderätten till fastigheten eUer ansvaret för begränsade sakrätter. Domstolen kan emellertid, om det är av synnerlig vikt för den exproprierande, medge atl fastigheten tas i anspråk med äganderätt innan exproprialionsersättningen slutiigen bestämts, s,k, kvalificerat förhandstiUträde,

Nedsatt expropriationsersättning fördelas genom länsstyrelsens försorg bland dem som är berättigade till ersättning. Besväras fastighet av sökt eller beviljad inteckning, sker fördelningen efter i stort sett


 


Prop. 1972:109                                                       40

samma regler som gäller om fördelning av köpeskiUing för ulmätningsvis såld fast egendom.

Ersättnings- och förfarandereglerna i ExL är tillämpliga även på tvångsavhändelser enligt vissa andra författningar, I BL finns åtskilliga bestämmelser om lösningsrätt för genomförande av bebyggelseplaner och tomtindelning. Kommun äger sålunda lösa tUl sig mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd tiU trafikled, gata eller annan allmän plats eller i övrigt tUl annat ändamål än enskilt bebyggande. Härmed åsyftas mark som avsetls för särskUda ändamål, såsom för allmän byggnad, järnväg, flygplats, hamnområde, idrottsplats eller begravningsplats. Förutsättning för inlösen är i dessa fall all markens användning för avsett ändamål annars ej kan anses säkerställd. Vidare kan på yrkande av kommun meddelas föreskrift om skyldighel atl, såvitt gäller mark som inte får lösas, upplåta servitut eller nyttjanderätt för vissa i generalplan eller stadsplan angivna trafik- och ledningsändamål. Ytterligare finns bestämmelser om lösningsrätt för kommunen till tomtdelar som är i olika ägares hand, BL innehåller också vissa bestämmelser om lösningsplikt för kommun. Sådan plikt föreligger bl,a, i vissa faU då mark enligt fastställd generalplan eUer stadsplan inte fär användas för enskilt bebyggande. Beträffande inlösen av mark enligt BL skall bestämmelserna i ExL — med vissa avvikelser — i tillämpliga delar lända tUI efterrättelse.

När fastighet tas i anspråk för starkströmsanläggningar enligt lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om eleklriska anlägg­ningar (1902 års ellag), är ExL:s regler tUlämpliga praktiskt taget i sin helhet. Av övriga författningar, som hell eUer i vissa avseenden hänvisar tUl ExL, kan nämnas lagen (1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m,iii,, lagen (1947:290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruks­egendom, lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva, m,m,, naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), väglagen (1971:948) samt jordabalken (JB) med avseende på åtgärder belräffande tomträtt.

2. J .2   Föreliggande förslag

Expropriationsutredningen anför att ExL, trots de många ändringar som har gjorts i den under årens lopp, knappast kan anses fylla anspråken på en modern expropriationslagstiftning. Ändringarna har tvärtom gjort lagen mer och mer svåröverskådlig. Den täcker dessutom bara en del av sitt ämnesområde, ÅtskUliga expropriationsrältsliga spörsmål regleras i annan lagstiftning. Utredningen anför också att konkreta anmärkningar i betydande omfattning riktats mot utformningen av främst expropriationsandamålen, värderingsreglerna och reglerna om


 


Prop. 1972:109                                                        41

förfarandet vid expropriation.

Kritiken mot reglerna om expropriationsandamålen riktar sig, anför utredningen, främst mot deras sakliga innehåll. De senaste årtiondenas snabba utveckling i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende har medfört att behovet av expropriationsbefogenhet kommit alt göra sig gällande på nya områden, samtidigt som en del äldre beslämmelser mer eller mindre föriorat aktualitet. Vad som länge stått främst i blick­punkten är reglerna om expropriation för alt åstadkomma sanering och utveckling av tätbebyggelse. Dessa regler anses på många håll vara klart OtUlräckliga för att tUlgodose det växande behovet av planering på lång sikt.

1 hög grad har också, påpekar utredningen, på senare tid kraven på samhället vuxit när det gäller miljön och detta såväl i fråga om tätbe­byggelse som landsbygd. Från många håll reser man nu starkare anspråk än tidigare på samhälleliga åtgärder för atl bevara eller återskapa en människovärdig miljö. Detta gäller både landskapsbUd och stadsbild, både arbete och fritid, både boendevillkor och verksamhetsbetingelser. Vi står inför en period då en markhushållning i stort alll mer framträder som en av samhällets huvuduppgifter. Också expropriationslagslift­ningen bör enligt utredningens mening anpassas efter utvecklingen så att den tUlsammans med andra åtgärder kan brukas som ell smidigt instru­ment för en sådan markhushåUning. Etl behov av vidgade expro-priationsmöjligheler torde sålunda föreligga, samtidigt som andra, mera otidsenliga bestämmelser om expropriationsandamålen med fördel kan gallras ut.

Kritiken mot ändamålsreglerna har vidare inriktats på deras osyste­matiska uppbyggnad. Vid ExL:s tillkomst upptog lagen 12 olika grupper av ändamål, vUka hittills utvidgats till 18 grupper. HärtUl kommer att ett flertal författningar vid sidan av ExL innehåller bestämmelser om tvångsinlösen av fast egendom eller särskild rätt till sådan egendom. 1 åtskilliga fall hänvisas i dessa författningar lill ExL i fråga om förfarande och värdering m.m. men i några fall har tillskapats särskilda regler i nämnda hänseenden. Behovet av ett samlat grepp på hela ämnet anses därför enligt utredningen vara stort.

Efter att ha kritiserat de då gällande värderingsreglerna i ExL och framhåUit att en allmän översyn av dem var ofrånkomlig — en översyn som numera har lett till resultat genom 1971 års reform — framhåUer utredningen, att det beträffande reglema om förfarandet vid expro­priation har anmärkts att expropriationsförfarandet i dag framstår som alltför tidsödande. De svåraste olägenheterna i denna del har väl i och för sig undanröjts genom 1966 års ändringar i ExL:s regler om förtida tUlträde m.m, ÅtskUligt återstår emellertid alt göra även på detta område.


 


Prop. 1972:109                                                        42

Den kritik som i olika sammanhang riktals mol den nu gällande expropriationslagsliftningen har, anför utredningen, onekligen viss tyngd. De nuvarande reglerna om expropriationsandamålen är på flera punkter både otidsenliga och besvärande kasuistiska. Det kan enligt utredningen heller knappast förnekas att de mänga punktvis utförda ändringarna gjort lagstiftningen bitvis ganska svårtillgänglig. Även kritiken mot de nu gällande värderingsreglerna och reglerna om förfa­randet är enligl utredningens mening värd beaktande, särskilt med hänsyn tUl den betydelse som expropriationsinstitutet på senare år fått för hela samhäUsulvecklingen.

I och för sig vore det väl, framhåller utredningen, möjligt all även denna gång gripa sig an med endast de mest brännande frågorna och infoga bestämmelser i dessa ämnen inom ramen för ExL:s nuvarande systematik. En sådan lösning skulle emellertid framstå som otillfreds­stäUande. Kravet på ett samlat grepp på hela ämnesområdet och en mera överskådlig systematik i lagstiftningen har enligl ulredningen vuxit sig så starkt att det inte längre bör åsidosättas. Utredningen framhåller atl tiden nu synes vara mogen att byta ut ExL mot en ny expropriationslag inom vars ram huvuddelen av aU lagstiftning om tvängsinlösen kan samlas. Det är emellertid enligt utredningen nödvändigt alt vissa delar av denna lagstiftning av systematiska skäl aUtjämt får slå kvar i speciallagar vid sidan av en allmän expropriationslag.

Utredningen föreslår att den nya lagen får benämningen 'Allmän expropriationslag' och indelas i kapitel efter samma mönster som t.ex. FBL. En sådan uppdelning synes enligt utredningen i detta fall avgjort vara atl föredra framför en genomgående paragraf följd. Samhälls­utvecklingen och det tekniska framåtskridandet kan nämligen förutses fortgå i sådan takt att åtskilliga ändringar och tillägg tUl lagen blir erforderliga även framgent. Det måste då, framhåller ulredningen, vara enklare att — utan att rubba lagens systematik och överskådlighet — göra ändringar och tillägg om lagen är kapitelindelad.

Utredningens förslag innehåUer som förut har nämnts inle regler om förfarandet. Arbetet på en översyn av expropriationslagsliftningen har fortsatt inom justitiedepartementet. 1 den inledningsvis omnämnda promemorian behandlas de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av utredningens förslag. Promemorieförslaget tar i första hand sikte på expropriationsförfarandet. I promemorian föreslås bl.a. vissa ändringar i syfte atl göra förfarandet mera snabbi och effektivl. Lagförslaget är utformat som etl fullständigande av utredningens förslag och innehåller två kapitel om rättegången i expropriationsmål m.m. resp. om erläggande av expropriationsersättning och fullbordande av expro­priation m.m. samt etl avslutande kapitel med särskilda beslämmelser, bl.a. om rättegångskostnader och om panlrällshavares stäUning i expropriationsmål.


 


Prop. 1972:109                                                       43

Slutiigen innehåller som nämnts inledningsvis också civildeparte­mentets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering förslag tiU vissa bestämmelser i expropriationslagen. Detta förslag rör tillämpningen av värderingsreglerna, närmare bestämt den s.k. presum-tionsregeln, vid expropriation för andra ändamål än tätbebyggelse.

2.1.3   Remissyttrandena över expropriationsutredningens förslag

Vid bedömningen av remissyttrandena över ulredningens förslag bör hållas i minnet alt remissinstanserna hade all yllra sig om bl.a. utred­ningens förslag i fråga om värderingsreglerna i ExL, som reformerats genom 1971 års lagstiftning, och atl förslaget till ny expropriationslag inte var fuUständigt, eftersom regler om förfarandet saknades. Från flera håU riktades kritik mot utredningens förslag alt man skulle tUlskapa en ny expropriationslag utan regler om förfarandet. Det var mot bak­grunden av bl.a, denna kritik som endasl en partiell reform av ExL genomfördes förra året.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag har från flera håll vitsordats behovet av nya expropriationsregler. Naturvårdsverket instämmer i utredningens uttalande atl markhushåUningen i stort allt mer framträder som en av samhällets huvuduppgifter och att också expro­priationslagsliftningen bör anpassas efter utvecklingen. Byggnads­styrelsen understryker att en bearbetning av nuvarande expropriations­regler är önskvärd. På grund av att föreskrifterna är så spUttrade på olika lagar, som i vissa faU täcker varandra och i andra fall företer luckor, är bestämmelserna komplicerade att tUlämpa. Inte heUer länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ExL kan anses fylla krav på en modern expropriationslagstiftning. Lantmäteristyrelsen anser att kravet på en mera överskådlig systematik i lagstiftningen på hela expropriations-området inte minst tiU följd av samhällsutvecklingen är synnerligen framträdande.

Svea hovrätt anser däremot inte att ExL är så svåröverskådlig att detta ensamt motiverar en helt ny lag. Riksförbundet Landsbygdens folk anser inte alt den nuvarande ordningen medför några påtagUga olägenheter.

Utredningens förslag till ny expropriationslagstiftning i stort får ett positivt mottagande av många remissinstanser. Förslagets huvuddrag tiUstyrks sålunda uttryckligen av bl.a. televerket, planverket, bostads­styrelsen, vägverket, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län samt Svenska kommunal-tekniska föreningen. En fråga som särskilt diskuteras av remissinstanserna är utredningens förslag att i största möjUga utsträckning sammanföra regler om tvängsinlösen liU en aUmän expropriationslag. Positiva till utredningens förslag i delta hänseende är bl.a,  lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, vattenfaUsverket, länssty-


 


Prop. 1972:109                                                        44

relsen i Göteborgs och Bohus län, saneringsutredningen och utredningen om ledningsrätt. Lantmäteristyrelsen instämmer i ulredningens stånd­punkt atl såvitt möjligt huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen bör samlas i en ny expropriationslag. Den omständigheten alt all lagslUtning på ämnesområdet nu inte har kunnat tas i betraktande bör enligt lantmäteristyrelsens mening i och för sig inte föranleda att den föreslagna lagstiftningen inte genomförs. Kommerskollegium anför att del uppenbariigen föreligger behov av en -er samlad lagstiftning på detta område än den som f.n. gäUer men att det som utredningen framhåUer knappast är görligt att föra all lagstiftning som rör expro­priation under en gemensam lag, eftersom i många fall etl nära samband med andra rättsområden kräver en uppdelning. Enligt kollegiets mening är de ändringar som utredningen föreslagil väl ägnade alt förbättra överskådligheten av lagstiftningen på området.

Det saknas dock inte remissinstanser som är kritiska mot utredningens förslag i stort. Domänverket förutsätter, efter kritik av förslaget på olika enskilda punkler, alt förslaget inte lagfästes ulan en allvarlig och full­ständig omprövning. Sveriges lantbruksförbund anser alt den föreslagna lagtexten inte är så genomarbetad och dess regler i avgörande hän­seenden inte är så motiverade att det är möjligt att göra dem tiU föremål för meningsfyUda överväganden. Svea hovrätt anför alt svårigheten att sammanföra regler om rätt tiU tvångsinlösen till en lag klart framgår av betänkandet. Resultatet av utredningens försök är också enligt hov­rättens mening, frånsett förhållandet tiU BL, skäligen magert. Hovrätten ifrågasätter om det alltid är så klokt att bryta ut en bestämmelse om expropriationsrätt ur sitt sakliga sammanhang. Särskilt diskutabelt är detta om i samma författning finns bestämmelser om rätt tUl inlösen och plikt all lösa. Hovrätten ifrågasätter om det inte vore lämpligast att i BL behålla där givna regler om lösenrätt samt att från ExL tiU BL överföra reglerna om expropriation för tätbebyggelse som ju har sammanhang med kommande planläggning. Däremot finner hovrätten det angeläget att tiU en författning koncentrera regler om värdering och förfarande så långt det är möjligt. Inte minst önskvärt är att tiUse att inlösen- och ersättningsmål handläggs av samma domslol.

Synpunkter på samordningen mellan expropriationslagsliftningen och vissa andra lagar anförs av ytterligare några remissinstanser. Enligt Sveriges lantbruksförbund och Sveriges jordbrukskasseförbund föreligger ett sådant samband mellan expropriationsrätten och vattenrätten att lagstiftningsarbetet inom de båda rättsområdena borde samordnas. Båda remissinstanserna anser att utredningens förslag i avvaktan på en sådan samordning inte bör läggas till gmnd för lagstiftning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer däremot i utredningens uppfattning att bestämmelserna om  tvångsinlösen för allmän farled,  hamn och


 


Prop. 1972.109                                                       45

flottled inte bör brytas ut ur vattenlagen och intar motsvarande stånd­punkt i fråga om reglerna i väglagstiftningen om tvångsinlösen när del gäller allmänna vägar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar alt del med hänsyn till upp­kommande samordningsfrågor skulle ha varit värdefullt om resultatet av pågående bygglagulredning hade avvaktats, innan ifrågavarande lag­förslag framlades. Bygglagutredningen framhåller att så få ändringar som möjligt bör vidtas i BL.

2.1.4   Remissyttrandena över justitiedepartementets promemoria

Promemorieförslaget har, setl som helhet, fått ett övervägande gynn.samt mottagande under remissbehandlingen. Kritik har i första hand riktats dels från domstolshåll men även av andra mot förslagen om processledning och rättegångskostnader, dels från kreditväsendet mol förslaget om panträttshavares ställning i expropriationsmål. Till dessa frågor återkommer jag i det följande. Promemorieförslaget har i sina huvuddrag tillstyrkts av bl.a. Göteborgs tingsrätt, vägverket, bankin­spektionen, vattenfallsverket, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län samt Svenska kommunförbundet. Sålunda anför exempelvis vägverket att de föreslagna ändringarna av expropriations­förfarandet innebär en önskvärd förenkling och att reglerna även synes ha utformats med tillbörlig hänsyn lill rättssäkerheten.

Sveriges fastighetsägareförbund är däremot kritiskt mot förslaget och anför atl, liksom vid de revisioner av ExL som skett under 1960-talet och senast vid 1971 års höstriksdag, man även nu avser att tiUskapa regler som försvagar sakägarnas ställning gentemot den exproprierande, i vissa fall på ett sådant sätt atl betänkligheter uppkommer från rättssäker­hetens synpunkt. Enligt förbundels mening bör lagstiftningsarbetet ta sikte även på att lämna skydd åt den som tvångsvis avhänds sin egendom.

Förhållandet mellan den föreslagna expropriationslagsliftningen och annat markpolitiskt lagstiftningsarbete, främst på byggnadslagstift­ningens område, tas upp av Sveriges industriförbund. Förbundet fram­håller alt det finns påtagUga samband mellan de lösningar som väljs, då det gäUer utformningen av planeringen, och expropriationsrättens procedurfrågor. Det finns också ett inbördes samband mellan dessa frågor å ena sidan och spörsmålet om exproprialionsgmnder och ersättningsregler å andra sidan. Strängt taget påverkar samtliga dessa komponenter varandra. För att erhålla en ändamålsenlig lagstiftning på området vore det enligt förbundets mening önskvärt med en samlad överblick av skilda utvecklingsmöjligheter och hur olika lösningar kan påverka den samlade uppläggningen. Förbundet anser att uppläggningen


 


Prop. 1972:109                                                       46

av lagstiftningsarbetet starkl försvårar en sådan välmotiverad samlad syn. Mot bakgrunden av att nya genomgripande förändringar kan vara att vänta ganska snart i samband med bygglagutredningens arbele ifrågasätter förbundet, om del är särskilt rationellt atl nu lägga fram förslag till en helt genomarbetad ny expropriationslag. På vissa punkter innehåUer promemorian förslag om angelägna förbättringar, men dessa torde enligt förbundets mening Uka väl kunna genomföras som juste­ringar inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Svea hovrätt anser, att del inte är alldeles lätt att göra någon slutlig bedömning av de nu framlagda förslagen till regler om expropriations­förfarandet, eftersom något samlat förslag till expropriationslag inte föreUgger. Under det fortsatta arbetet kan del vidare bli anledning all arbeta om andra avsnitt av lagen. Detta kan enligt hovrättens mening göra del önskvärt att kommande förslag tUl expropriationslag blir föremål för ytterligare remissbehandling. Också Kooperativa förbundet ulgår från att en lagrådsremiss med förslag tiU ny expropriationslag föregås av ett nytt remissförfarande, särskilt med hänsyn lill möjligheten av jämkningar i regler som tillkommit genom 1971 års lagslifl-ningsreform.

2.2   Expropriation av särskild rätt till fastighet. Sakägarbegreppet

2.2.1   Gällande rätt

Föremålet för expropriation är enUgt ExL inte enbart äganderätten till fastighet. Av 2 § första stycket ExL följer att även nyttjanderätt och servitut kan tvångsvis upplåtas genom expropriation. Expropriation av rättighet kan enligt andra stycket i samma paragraf avse även skyldighet för innehavare av särskild rätt till fastigheten att avstå rättigheten eller underkasta sig inskränkning av den. Även om de nu angivna formerna av rätlighetsexpropriation riktar sig mot olika personer — i förra fallet mot fastighetsägaren och i det senare mot rällighetshavaren — brukar de sammanföras under begreppet självständig rällighelsexproprialion.

När en fastighet exproprieras med äganderätt, medför della som regel att även bestående särskild rätl till egendomen upphör atl gälla. Om fastighet tUl vilken särskUd rätl innehas av annan än staten avstås på gmnd av expropriation, är enligt 2 § tredje stycket ExL också inne­havaren skyldig att avstå rättigheten. Sådan expropriation brukar kallas osjälvständig rätlighetsexpropriation. Enligt 49 § andra stycket ExL skall exproprierad fastighet övergå till nye ägaren i princip fri från all särskUd rätt som innehavaren är skyldig atl avstå enligt 2 § tredje stycket ExL. Dock skall i fastigheten fortfarande gälla särskild rätt som tillkommer


 


Prop. 1972:109                                                        47

sakägare och som på gmnd av utfästelse av den exproprierande skall lämnas orubbad (jfr 30 § första punkten ExL). Denna beslämmelse har kritiserats i doktrinen (se utredningens betänkande s. 57). Enligt uttrycklig föreskrift i 49 § andra stycket senare ledet ExL förändrar expropriationen inte fastighetens ansvar för allmänna utskylder eller fordringar som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrältslagen (1970:979).

Också vid expropriation varigenom nyttjanderätt eller servitut till­skapas kan det inträffa att bestående särskild rätt tUl fastigheten upphör. Enligt 49 § tredje stycket ExL har nämligen den nybildade rättigheten företräde framför all annan rätt till fastigheten.

De rättsverkningar som angetts inträder som antytts först i och med att expropriationen fullbordas. Vid kvalificerat förhandstiUträde övergår emellertid fastigheten tiU den exproprierande med samma räll som om expropriationen hade fullbordats redan i samband med att föreskriven anmälan görs enligt 40 § ExL.

Med särskild rätl brukar i detta sammanhang förstås varje rättighet som tiU följd av inskrivning eller på annan grund åtnjuter sakrättsligt skydd i den fastighet i vilken den gäller (jfr utredningens betänkande s. 53). Det är alltså här fråga om s.k. begränsade sakrätter av olika slag. Under begreppet inryms lill en början sakrätter som har tillskapats genom avtal eller annars genom frivUlig upplåtelse, t.ex. nyttjanderätt, servitut och rätt liU elektrisk kraft som avses i 7 kap. JB (jfr även 35 § lagen 1970:995 om införande av nya jordabalken — JP — såvitt gäller vissa upplåtelser av rätt tUl andel i samfällt strömfall) saml teslamen-tarisk nyttjanderätt. Vidare får lill särskild rätt räknas rättigheter som har tUlkommit vid fastighetsbUdning eller genom expropriation eller med stöd av liknande tvångslagstiftning, t.ex. vattenlagen (1918:523) (VL), väglagen och, såvitt gäller rätten att utnyttja mark, lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA). Med den förul angivna defini­tionen bör uppenbarligen till särskild rätl räknas också panträtt på grundval av inteckning saml möjligen — under en övergångstid efter JB:s ikraftträdande — den rätt som tillkommer innehavare av fordran som åtnjuter ogulden köpeskiUings rätt (jfr 5 § JP) och i vissa fall rätt tiU avkomst eUer annan förmån av fast egendom (jfr 8 § JP). Bestämmelsen i 49 § andra stycket senare ledet ExL alt fastighetens ansvar för ford­ringar enligt 6 § 1 förmånsrättslagen kvarstår oförändrat efter äganderättsexpropriation har ansetts innebära atl den räll som till­kommer sädana fordringar faller utanför ExL:s begrepp särskUd rätt.

När det gäUer panträtt på gmndval av inteckning får ovisshet om rättsläget anses råda. På grund av vad som förekom vid ExL:s tiUkomst har från vissa håll hävdals att panträtten liksom annan särskild rätt kan exproprieras   självständigt,   dvs.   upphävas   eller   begränsas   ulan   att


 


Prop. 1972:109                                                        48

fastigheten samtidigt avstås (jfr utredningens betänkande s. 53 och 24 § ExL). AUmänt lorde man emellertid ha utgått från att panträtt inte kan göras till föremål för självständig rättighetsexpropriation. Av 49 § andra stycket ExL följer, som nämnts, att panträtt på grundval av inteckning i princip upphör liksom annan särskild rätt till fastigheten, när denna exproprieras med äganderätt. Hur expropriationen inverkar på inteck­ning som besvärar den exproprierade fastigheten regleras inte i ExL utan i 6 kap. 14 § JB. Inteckningen är enligl lagrummet utan verkan i egen­domen, sedan inlösen har fuUbordats. Gäller inteckningen både i fastighet som hell eller delvis exproprieras och i annan fastighet som inte berörs av expropriationen (gemensam inteckning), är inteckningen såvitt angår den senare fastigheten utan verkan tiU belopp som vid fördelning av medel med anledning av tvångsförvärvet utfallit på pantbrevets belopp. Under vissa förutsättningar, bl.a. att innehavare av pantbrevet avstår från sin rätt tiU betalning vid medelsfördelningen, gäller inteck­ningen med oförändrat belopp i gemensamt intecknad fastighet som ej berörs av expropriaiionen. Av 6 kap. 17 § JB följer att, om inteckning helt eller delvis blir utan verkan, panträttens innehåll påverkas i motsvarande mån. Det skall i delta sammanhang slutligen nämnas alt borgenär som har panträtt i fasligheten enligt uttrycklig föreskrift i 24 § ExL inte räknas som sakägare.

Till särskild rätl måste otvivelaktigt räknas tomträtt och vattenfallsrätl (jfr 12 § JP). Vid expropriation av tomträtt gäller emeUertid bestäm­melserna om expropriation av fastighet i tillämpliga delar (se 13 kap, 26 § andra stycket JB). En erinran om detta har tagks upp i 2 § fjärde stycket ExL. Också vattenfaUsrätt är vid expropriation likställd med fast egendom (jfr 12 § JP och 5 kap. 2 § jämförd med 4 kap. 27 § andra stycket lagen 1907:36 s, 1 om nyttjanderätt tiU fast egendom). Av de nu anförda bestämmelserna anses följa att såväl tomträtt som vattenfallsrätt kan bli föremål endast för självständig expropriation (jfr utredningens betänkande s. 53).

Av den lämnade redogörelsen för begreppet särskild rätt framgår att obligatoriska rättigheter av olika slag inte ryms under begreppet. Det bör i sammanhanget påpekas att nyttjanderätt som har upplåtits i andra hand närmast torde vara att se som en sådan obligatorisk rättighet som inte utgör särskild räll i ExL:s mening. Sålunda har andrahandshyresgäst i mäl om inlösen enligt BL inte ansetts vara sakägare eller ha rätt att inträda som intervenient (NJA 1964 s. 500, jfr utredningens analys, betänkandet s. 54).

TiU begreppet särskUd rätt anknyter det i ExL använda begreppet sakägare. Termen sakägare återfinns i ett flertal andra lagar. Dess närmare innebörd bmkar inte fastställas i lagtexten. Klart är atl begreppet inte har samma innebörd i alla författningar. Inle heller ExL


 


Prop. 1972:109                                                      49

innehåller någon entydig definition av sakägarbegreppet. Vid lagens tillkomst gjordes i anslutning tiU 22 § andra stycket ExL uttalanden av innebörd att som sakägare borde uppges alla dem som på grund av något sakrättsligt förhållande tiU egendomen kunde ha ersättningsanspråk mot den exproprierande, ExL:s ståndpunkt torde kunna uttryckas så atl innehavare av särskUd rätt till fastigheten är sakägare, om inte lagen föreskriver annat.

Från ExL:s sakägarbegrepp görs som nämnts i 24 § ExL ett viktigt undantag. Borgenär som har panträtt i fastigheten räknas inte som sakägare. På gmnd av övergångsbestämmelserna tiU 1970 års ändringar i ExL (SFS 1970:1008) — som rörde bl,a, nämnda paragraf — faller utanför sakägarbegreppet också innehavare av fordran som åtnjuter ogulden köpeskiUings rätt (jfr 24 § ExL i den gamla lydelsen, 5 § JP och prop, 1970:145 s. 174), Med den beskrivning av ExL:s sakägarbegrepp som lämnades vid lagens tiUkomst är det tydligt att inte heller innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen tiUhör kretsen av sakägare (jfr 49 § andra stycket senare ledet ExL). Gemensamt för panttättshavare och innehavare av fordringar som nu nämnts är att deras inttessen tiUgodoses antingen genom att fastighetens ansvar för ford­ringen inte påverkas av expropriationen eller genom att de får betalt för sin fordran ur expropriationsersättningen,

Bettäffande den diskussion som förekommit rörande den närmare innebörden av bl,a, ExL:s sakägarbegrepp hänvisas tiU utredningens betänkande s, 63. TiU komplettering av vad som sägs i betänkandet skall här endast erinras om rättsfallet NJA 1968 s. 488 angående bostads­hyresgästs rätt att föra talan om olägenhet av expropriation som berör annan del av fastigheten än den som avses med förhyrningen, RättsfaUet har utföriigt kommenterats i SvJT 1969 s. 362,

2.2.2   Utredningen

Inledningsvis anför utredningen att föremålet för expropriation i fortsättningen liksom hittUls bör vara i främsta rummet fast egendom. Vid sidan av sådan expropriation bör alltjämt expropriation kunna ske i den formen att nyttjanderätt eUer servitut stiftas tiU den exproprierandes förmån. Enligt utredningens mening finns inte anledning att tUlskapa möjlighet att stifta andra typer av sakrätter än nyttjanderätt och servitut.

Utredningen anför att med termen särskUd rätt även framdeles bör förstås uteslutande begränsade sakrätter. Det saknas anledning att frångå gällande rätts ståndpunkt att expropriation skaU kunna ske för att upphäva eller begränsa bestående sådana rättigheter utan att fastigheten avstås samtidigt. Enligt utredningen kan viss tvekan hysas om det möjliga och lämpliga i att kunna självständigt expropriera panträtt på

4   Riksdagen 1972. I saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                        50

grundval av inteckning. Något större behov av en sädan möjlighet anses inte föreligga. Utredningens överväganden i denna del utmynnar därför i förslaget atl självständig expropriation av panträtt inle bör kunna ske. Den möjlighet för den exproprierande atl direkt överta en befintlig sakrätt från rättighetshavaren som finns i gäUande räll föreslås slopad. Något sådant övertagande har enligt utredningen veterligen inte före­kommit och det förefaller inle som om del skulle föreligga något praktiskt behov av att den exproprierande har denna möjlighet. Dennes behov kan tUlgodoses genom att han begär all den befintiiga rättigheten upphävs och atl en ny rättighet med samma eller liknande innebörd stiftas till hans förmån.

Även de nuvarande bestämmelserna om osjälvständig rätlighetsex­propriation bör enligt utredningens mening behållas i huvudsak. Om fastighet exproprieras med äganderätt, skall således i princip all särskild rätt lUl egendomen upphöra. Ulredningen anför alt del från synpunkten att expropriationen inte bör sträckas längre än som behövs för expro-priationsändamålel dock synes önskvärt atl i huvudsak behålla den nuvarande undantagsregeln (jfr 49 § andra slyckel första ledet ExL) så att det också i fortsättningen blir möjligt att lämna vissa begränsade sakrälter orubbade. Bestämmelsen bör emellertid ha sådanl innehåll all generell möjlighet öppnas att i samband med att tillstånd ges till expropriationen meddela sådant förbehåll som diskuteras här. Frågan huruvida man bör begränsa möjligheterna atl göra förbehåll om atl rättighet skall bestå får enligl utredningen prövas i annat sammanhang.

Enligl utredningens förslag skall tiUståndsmyndigheten inte vara beroende av den exproprierandes medgivande för att förbehåU skall få meddelas. Utredningen framhåUer atl möjligheten dock måste utnyttjas med stor försiktighet, om den exproprierande motsätter sig att viss rättighet skall bestå efter expropriationen. Rent allmänt säger sig utredningen förutsätta att frågor om förbehåll om beståndet av begrän­sade sakrätter inte tas upp annat än efler yrkande från ena parten saml atl förbehåll inte blir aktuella vid tätbebyggelseexpropriation av zonex-proprialions karaktär, där den exproprierande har ell betydande behov av rörelsefrihet.

Utredningen framhåller att den föreslagna utformningen av bestäm­melsen om generell rätt för tUlståndsmyndigheten atl förordna om beståndet av viss rättighet givetvis inte utesluter atl den exproprierande under processens gång skall kunna medge att rättigheten får bestå. Däremol skall det vara uteslutet för rättighetshavaren atl mot den exproprierandes vilja utverka sådant förbehåll, sedan expropria-tionstUlståndet har getts.

Enligt ulredningens mening bör också r en ny expropriationslag upptas bestämmelse   om   att   exproprierad   fastighets   ansvar  för   allmänna


 


Prop. 1972:109                                                        51

utskylder och för ej panträttsskyddade fordringar med förmånsrätt i fastigheten inte förändras genom expropriationen (jfr 49 § andra slyckel sista ledet ExL), Bestämmelsen bör kompletteras med en uttrycklig bestämmelse av innehåll alt s,k. jorddelningsservitut inte heller berörs av expropriationen. En sådan föreskrift torde stämma överens med vad som anses gälla redan nu. Däremot behövs enligl utredningen knappast någon särtegel för övriga servitutsformer som nämndes i 3 § lagen (1907:36 s. 25) om servitut, dvs. servitut som har tillkommit före år 1876 och vissa skogsfångs- och mulbetesservitut. Också bestämmelsen i 49 § tredje stycket ExL att genom expropriation tUlskapad rätl äger företräde framför all annan rätt bör föras över till den nya lagen.

1 enlighet med de överväganden som redovisas i avsnittet 2.3.2 i del följande innehåller utredningens förslag tiU bestämmelser om osjälv­ständig rättighetsexpropriation inle något undantag för det fall alt rättigheten tUlkommer staten.

Beträffande sakägarbegreppet anför utredningen till en början att del är tydligt att en legaldefinition av detta måste bli ganska aUmänl håUen för att därunder skall rymmas alla de olika fall då en person har berät­tigade anspråk på att bli tillerkänd talerätt. Finare gränsdragningar måsle överlåtas på rättstillämpningen. Emellertid är enligt utredningens mening värdet av att i den nya lagen ha vissa aUmänna riktlinjer uppdragna så stort att man inte bör avstå från det.

Utredningen anför att gällande expropriationsrätts inställning tUl sakägarkretsens omfång inle är helt klar. StäUt utom allt tvivel är dock att innehavare av obligatoriska rättigheter konsekvent har lämnats utanför kretsen. Någon ändring i detta föreslås inte. Delta leder lill att andrahandshyresgäst inte heller i fortsättningen kommer all ges sakägarställning.

Utredningen konstaterar härefter att innehavarna av begränsade sakrätter tiU fast egendom kan delas in i två huvudgrupper allt efler graden av del sakrättsliga skydd som tillkommer rättigheten. Ulred­ningen vill skilja mellan sakrättsinnehavare som åtnjuter elt fullt utbildat sakrättsligt skydd och sådana som inte gör det. Att de förra alltjämt i princip bör föras till kretsen av sakägare är enligl utredningens mening ställt utom allt tvivel. Undantag bör dock liksom hittills göras för borgenärer med panträtt på grundval av inteckning och därmed jämställd rättighet. Dessa rättighetshavares intressen bör nämligen också i fortsättningen tiUgodoses på annat sätt. När det gäller innehavare av rättigheter med ej fullt ulbUdat sakrättsligt skydd — närmast lorde åsyftas vissa nyttjanderätter och servitut — är läget enligt utredningens mening mera tveksamt. Utredningens överväganden i denna del mynnar emellertid ut i förslaget att som sakägare bör betraktas varje innehavare av rättighet, som har upplålks i en form som i allmänhet fordras för att


 


Prop. 1972:109                                                       52

rättigheten skall få sakrättsligt skydd, med undanlag för panträtlshavare och liknande rättighetshavare. Ulredningen framhåUer att bestämningen inte innebär någon utvidgning av det nuvarande sakägarbegreppet sådant detta har utformats med ledning av förarbeten och praxis. Enligt utredningens mening bör inle, som hävdats i doktrinen, uppställas något krav på att den som vUl uppträda som sakägare också skall vara berättigad till expropriationsersättning. Utredningen avvisar också en av flygbuHerutredningen i betänkandet (SOU 1961:25) Flygbuller som samhäUsproblem framförd tanke att vidga ExL:s sakägarbegrepp vid expropriation av mark för flygplats.

2.2.3   Remissyttrandena

Den juridiska avdelningen vid stadskansliet i Stockholm och fastighetsnämnden i Göteborg, vars yttrande över utredningsförslaget har bUagts vederbörande kommuns eget ytttande, anför att det för det praktiska arbetet hade varit fördelaktigt om möjligheten att uppträda som sakägare hade begränsats tUl att omfatta bara rättighetshavare som är berättigade liU ersättning. Enligt den nämnda juridiska avdelningen bör denna möjlighet övervägas trots att gränsdragningen kan vara svår alt göra,

2.3   Expropriation av kronojord m.m.

2.3.1   Gällande rätt m.m.

Enligt 1 § första stycket ExL får fastighet som tUlhör staten inte exproprieras. Detsamma gäller enligt 1 § andra stycket och 2 § tredje stycket ExL i fråga om staten tUlkommande särskUd rätt till fastighet. Sådan ratt kan således varken upphävas eller begränsas genom själv­ständig rättighetsexpropriation eller bringas alt upphöra genom att fastigheten exproprieras med äganderätt. Undantaget torde emellertid inte gäUa panträtt som har upplåtits tUl staten på gmndval av inteckning (jfr 6 kap. 14 § JB och 49 § andra stycket ExL),

Något förbud mot inlösen av kronojord eller staten tUlkommande särskUd rätt tiU fast egendom finns däremot inte i BL, EmeUertid gäller på grund av hänvisning i BL vid inlösen av fastighet enligt nämnda lag bestämmelserna i ExL om osjälvständig rättighetsexpropriation (jfr 137 § BL). SärskUd rätt som tUlkommer staten berörs alltså inte vid inlösen av mark enligt BL, Förbud mol expropriation av kronojord har inte heller tagits in i bestämmelserna om värdeslegringsexpropriation i I § tredje stycket ExL.


 


Prop. 1972:109                                                      53

Nära anknytning till kronojord har den kyrkliga jorden samt jord tUlhörig universiteten och läroverken. Äganderättsförhållandena beträf­fande sådan jord som har angetts är delvis oklara. Enligt 3 § lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är emellertid beslämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tUlhör staten inte tillämplig på kyrklig jord. En konsekvens härav är att ExL har blivit tillämplig på aU kyrklig jord som avses i 1 och 2 §§ förvaltningslagen (se prop, 1970:168 s, 136),

Frågan om behovet att kunna expropriera statens fasta egendom logs upp av markpolitiska utredningen i betänkandet (SOU 1966:64) Statens och kyrkans marköverlåtelser. Markpolitiska utredningens överväganden mynnade ut i ett förslag atl en särskUd nämnd skulle inrättas för att vid oenighet mellan parterna om pris och övriga villkor vid överlåtelse av statens mark tUl kommuner besluta i denna fråga. Med den föreslagna ordningen ansågs tillräckliga skäl inte föreligga att göra rent statlig mark exproprierbar.

I överensstämmelse med markpolitiska utredningens förslag iiuättades den I januari 1968 en statskommunal marknämnd (prop. 1967:99 och 100, SU 1967:100, JoU 1967:23). Närmare bestämmelser om förfarandet när kommun vUl förvärva statlig mark i vissa fall finns numera intagna i cirkuläret (1971:727) tiU vederbörande statsmyndigheter om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m. Enligt 15 § i cirkuläret skall Kungl. Maj:t i närmare angivna faU meddela förhandsbesked tUI kommun om möjligheten att förvärva statlig mark för samhälls­byggnadsändamål. Har förhandsbesked meddelats om att kommun skall få förvärva mark, skaU den myndighet som förvaltar marken på begäran av kommunen medverka tiU att kommunen får ta marken i besittning redan före förvärvet (17 §). Om kommunen och den statliga myndigheten inte kan enas om pris eUer annat vUlkor för överlåtelsen, får kommunen eller myndigheten hänskjuta viUkorsfrågan till stats-kommunala mark­nämnden (23 § andra stycket). I cirkuläret anges särskUt, att enligt instmklionen för marknämnden denna skaU tillse att pris och övriga vUlkor bestäms så att kommunen inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnai komma i fråga, om marken i släUet för­värvats genom expropriation (23 § tredje stycket). Marknämndens beslut är bindande för staten och talan får inte föras mot del (23 § fjärde stycket).

2.3.2   Utredningen

Enligt utredningens mening är frågan om expropriationsrätt till kronojord mera ett praktiskt spörsmål än en principfråga. Vad som bör eftersträvas är ett lämpligt tillvägagångssätt, när det gäUer att bestämma


 


Prop. 1972:109                                                        54

priset för mark som någon önskar förvärva av staten för att användas till ett exproprialionsgmndande ändamål.

Utredningen erinrar om att beslut har fattats år 1967 om etl särskilt tUlvägagångssält vid kommunala förvärv av statlig mark för samhälls­byggnadsändamål när parterna inte är ense. Enligt utredningens mening har därigenom skapats etl smidigt instrument som får anses vara väl avpassat för att med minsta möjliga tidsutdräkt avgöra uppkommande prisfrågor m.m. i just dessa fall.

Utredningen anför att den kronojord som f.n. avyttras för att användas tiU expropriationsgrundande ändamål förvärvas huvudsakligen av kommuner. Redan enligt ExL är det emellertid möjligl för enskilda rättssubjekt att i viss utsträckning expropriera fast egendom och särskUd rätt tiU sådan egendom. Dessa möjUgheter föreslås av utredningen vidgade i vissa avseenden. Om förbudet mot expropriation av statens mark behålls, är det därför enligt utredningens mening nödvändigt att skapa en särskUd procedur inom vars ram det blir möjUgt all under hänsynstagande till både statens och den enskildes intressen träffa avgöranden i ersättningsfrågorna. Det tillvägagångssätt som f.n. används när kommun vill förvärva mark av staten är därvid knappast möjligt att använda.

Utredningen framhåller vidare atl lösningsrätt tUl statiig egendom f.n. finns enligt BL. I allmänhet — men inte alltid — gäUer denna rätl till förmån för kommunen. Såvitt gäller galumark och andra utrymmen för aUmänna ändamål innehåUer BL särskilda bestämmelser som gör det möjligt att ta marken eller utrymmet i anspråk för ändamålet under förhållandevis enkla former. Motsvarigheter tiU dessa bestämmelser återfinns i utredningens förslag till ny expropriationslag och del före­faller enligt utredningens mening lämpligt att de får avse också den statliga egendomen.

För en vidgad expropriationsrätt sägs vidare tala vissa skäl av inskrivningsrättslig natur. Även om det inte hör till vanligheterna att statens egendom är besvärad av inteckningar, kan sådana förekomma, t.ex. i fråga om fastighet som hör tiU aUmänna arvsfonden. Expropria­tion är då ett smidigt sätt att göra fastigheten gravationsfri. Vidare kan äganderättsförhållandena till viss egendom vara särdeles komplicerade, vUket kan leda tUl att en förvärvare inte kan få lagfart. Som typexempel anför utredningen med utgångspunkt från då gällande bestämmelser viss kyrklig egendom. Också i sådana faU är enligl ulredningens mening expropriation otvivelaktigt ett användbart institut.

Sammanfattningsvis anser ulredningen alt de angivna omständig­heterna talar för att förbudet mot expropriation av statens egendom upphävs. Något gmndlagsenligl hinder mot det finns inte. Inle heller har några  olägenheter  kunnat  förmärkas   i  de  fall  där lösningsrätt till


 


Prop. 1972:109                                                        55

kronojord redan förekommer. Del föreslås därför att möjlighet generellt införs alt i fortsättningen expropriera statlig egendom. Det framlagda förslagel innefattar också en lösning av frågan om expropriation av sådan statlig egendom som har anslagits för kyrkliga ändamål. Kommunala förvärv av statlig egendom torde också efter det att förbudet mot expropriation av kronojord har upphävts komma att i huvudsak ske enligt den förhandlingsordning som tiUskapades år 1967. Detta tillvägagångssätt torde nämligen komma att te sig både snabbare och enklare än expropriationsförfarandet. Det synes därför osannolikt all expropriationsalternativet kommer att väljas i andra fall av kommunala förvärv än när alldeles särskilda skäl talar för det,

Ulredningen anför slutligen att, om expropriationsrätten vidgas på sätt som föreslås, anledning saknas att behålla de nuvarande inskränk­ningarna i ExL mot expropriation — självständig eUer osjälvständig — av staten tillkommande särskUd rätt till fast egendom. Statens intressen i denna del torde f,ö, komma att tillgodoses genom att tiUstånds­myndigheten enligt utredningens förslag tiUäggs viss möjUghet alt meddela förbehåU om beståndet av särskUd rätt,

2.3.3   Remissyttrandena

Utredningens förslag att det nuvarande förbudet mot expropriation av statiig egendom och särskild rätt som tiUkommer staten skall utmönstras ur den nya expropriationslagen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Bland dem kan nämnas kammarkollegiet, domänverket, bostadsstyrelsen, två länsstyrelser och sanerings­utredningen.

Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen är kritiska mot förslaget. Sålunda anser styrelsen att den föreslagna utvidgningen av kommunernas expropriationsbefogenhet inte är påkallad och att det inte heller torde finnas något behov för kommunerna att kunna expropriera statlig mark. De frågor av mera teknisk natur, t,ex. svårigheter att utreda äganderättsförhållanden och önskemålet att fastigheten befrias från ansvar för inteckningar och andra inskrivningar, bör enligt styrelsens mening lösas i annan ordning och inte genom expropriationsförfarande. Forlifikationsförvaltningen anför att tillskapandet av den särskUda förhandlingsordning som gäller då kommun vUl förvärva statlig mark har medfört att kommunerna inte har samma behov som tidigare av alt kunna expropriera statlig egendom.

Svenska kommunförbundet uttalar att förhandlingsordningen visser­ligen i stor utsträckning torde underlätta framtida kommunala mark­förvärv men atl det ändå är önskvärt att möjlighet öppnas för kom­munerna atl ta statlig mark i anspråk genom expropriation. Detta gäUer


 


Prop. 1972:109                                                      56

bl.a. vid förvärv av nyttjanderätt tUl mark för kommunala kommu­nikations- eUer ledningsföretag. Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anser att kommunerna får en gynnsammare förhandlingsposition gentemot slalen, om kommunerna ges rätt att expropriera statiig egendom.

Kammarkollegiet och domänverket tar upp frågan humvida den år 1967 antagna förhandlingsordningen bör behållas vid elt upphävande av förbudet mot expropriation av statlig egendom. Enligt kollegiets mening måste övervägas om inte i enhetlighetens intresse frågan om viUkoren vid kommunala markförvärv för expropriationsändamål bör, för den händelse parterna inte kan enas, prövas av domstol vare sig marken ägs av staten, kyrkan eUer enskUd. Domänverket framhåller att den princi­piella gmnden för förhandlingsordningen rycks undan, om förbudet mot expropriation av statiig egendom upphävs. Enligt verkels uppfattning har förhandlingsordningen i huvudsak haft indUekt betydelse som motiv för parterna att åstadkomma en uppgörelse. Sannolikt kommer expro-priationsmöjligheten att få samma effekt.

3   Expropriationsandamålen

3.1   Inledande synpunkter

3.1.1   Utredningen

De senaste årtiondenas snabba utveckling i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende har, framhåUer utredningen, medfört att behovet av att kunna förvärva mark genom expropriation kommit att göra sig gäUande på nya områden, samtidigt som en del äldre beslämmelser om expropriationsbefogenhet har förlorat aktualitet. Som ett exempel på en efter nutida förhåUanden aUtför begränsad räckvidd i expropriations-befogenheten anför uttedningen bestämmelsen i 1 § första stycket 13 ExL om expropriation för oljeledning, vUken kan tUlämpas bara när det är fråga om ledning som är behövlig för ett företag av större gagn för viss ort men däremot inte när ledningen är avsedd att ingå i ett viktigt distributionsnät. Som exempel på en bestämmelse som mer eUer mindre spelat ut sin roll nämner utredningen bestämmelsen i 1 § första stycket 7 ExL om expropriation av mark inom bebyggt område vid järnvägsstation m.m.

Utredningen pekar också som tidigare redovisats på att bristen på systematisk uppbyggnad av ändamålsreglerna i expropriationslagstift-


 


Prop. 1972:109                                                       57

ningen har kritiserats. De många ändringarna i ExL har fått till följd att den systematik som präglade lagen i dess urspmngliga skick uppluckrats väsentligt. Spridningen av expropriationsandamålen över flera författ­ningar har dessutom gjort ämnesområdet svåröverskådligt. Den kasu­istiska metod som tillämpats i samband med de många ändringarna och tUläggen har dessutom haft till resultat — tUlsammans med spridningen av de många bestämmelserna — att ett betydande mått av 'överlappning' förekommer mellan olika bestämmelser. De enskilda ändamålsbestäm­melsernas konstruktion förefaller enligt utredningens mening också delvis ha tillkommit med tanke på vissa bestämda fall utan utblickar mot andra, likartade situationer. Följden härav har blivit ett ständigt åter­kommande behov av ändringar i och tUlägg tUl lagstiftningen. Behovet av ett samlat grepp på hela ämnet är därför stort. Utredningen finner del angeläget att i samband med en översyn av expropriationsandamålen undersöka möjligheterna att åtminstone ge lagens regler en något vidare avfattning.

Utredningen anför att det otvivelaktigt skulle vara lill fördel att sammanföra alla de bestämmelser om rätt tiU tvångsinlösen som nu finns spridda i olika författningar till en lag. Fullt ut låter sig detta emellertid inte göras, ÅtskiUiga av de ifrågavarande författningarna är nämJigen uppbyggda på ett sådant sätt att deras systematik skuUe allvarligt rubbas om bestämmelserna om tvångsinlösen bröts ut. En närmare granskning av de olika expropriationsrättsliga bestämmelser som det i och för sig skulle vara önskvärt att sammanföra inom ramen för en allmän expro­priationslag ger enligt utredningen vid handen att man i stort setl kan urskUja två huvudgrupper, nämligen dels bestämmelser i sådana författningar vars föreskrifter om det rättsliga förfarandet vid tvångs­förvärv i huvudsak överensstämmer med ExL:s regler, dels bestäm­melser i författningar med väsentligen egna regler om förfarandet och värderingen. Bestämmelser som huvudsakligen är förknippade med ett rättsligt förfarande i enlighet med ExL:s regler finns utanför ExL intagna i BL, 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom, VL och lagen om inlösen i vissa fall av rätt tUl gruva m,m, I viss mån kan hit räknas även bestämmelsema i lagen angående stenkolsfyndigheter m,m. Bestämmelser som förknippas med regler om förfarandet och värderingen vilka väsentiigt avviker från motsvarande bestämmelser i ExL förekommer i VL samt inom väg-, gruv- och vissa delar av den speciella försvarslagstiftningen,

I fråga om 1902 års ellag anför utredningen, att beslämmelser om expropriation för elektriska anläggningar finns både i denna lag och i ExL och att detta framstår som mindre tillfredsställande från syste­matisk synpunkt. Utredningen finner tanken att föra över expro­priationsreglerna i 1902 års ellag tiU den allmänna expropriationslagen


 


Prop. 1972:109                                                        58

vara tilltalande. Visserligen är en sådan ordning förenad med olägen­heten att frågor om expropriation och koncession för elektriska siark-strömsanläggningar kommer atl regleras i ohka författningar. Ulred­ningen finner dock inte denna omständighet vara avgörande. Frågor om expropriation som har samband med koncessionsärende kan liksom hittills handläggas av Kungl. Maj:t på grundval av en gemensam ansökan. Utredningen föreslår därför alt expropriationsreglerna i 1902 års ellag bryts ut ur denna och förs över till den allmänna expropria­tionslagen.

Ulredningen anför vidare atl lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom i allt väsentUgt följer de aUmänna bestämmelserna om inlösen i ExL. Också denna lagstiftning kan därför enligt utredningens mening utan svårighet arbetas in i den allmänna expropriationslagen.

BL innehåller åtskilliga beslämmelser om både rätt och plikt alt lösa in annan tillhörig mark samt därjämte vissa bestämmelser om skyldighel all avstå mark utan lösen.

I fråga om bestämmelserna om lösningsrätt i BL (18, 18 a, 41, 41 a och 47 §§) anför utredningen, att dessa genomgående har ett starkt samband med ExL:s regler om rätt tiU expropriation för samfärdsel-, Iransport-och tätbebyggelseändamål. ÅtskiUigt skulle därför vara atl vinna om dessa kunde arbetas samman i en aUmän expropriationslag. Något hinder mot att bryta ut de berörda reglerna ur BL torde enligt utredningens mening inte möta från systematisk synpunkt.

Bestämmelserna om lösningsplikt i BL ingår, anför ulredningen, i ett vidare komplex av regler med huvudsakligen kompensativ innebörd, syftande till att bereda gottgörelse åt markägare för vilka plan­läggningsåtgärder medför särskilt ogynnsamma ekonomiska verkningar. Bestämmelserna, som väsentligen grundas på bUlighetsskäl, är av två slag, dels sådana som föreskriver skyldighet för samhället all inlösa mark som blivit onyttig för ägaren (18 a, 21, 41 a, 48 och 83 §§), dels sådana som utan samband med inlösen föreskriver ersättning ål markägare för skada som uppkommit som en följd av samhällets åtgärder (22, 83 och 84 §§), Utredningen framhåller, atl del mol denna bakgrund framstår som mindre lämpligt alt bryta ut reglerna om inlös-ningspUkt ur sitt sammanhang och överföra dem till en allmän expro­priationslag. Deras samband med expropriationsrätten betecknas av utredningen som mindre väsentiigt än sambandet med bestämmelserna om planläggning för bebyggelse. I fråga om BL:s beslämmelser om skyldighet att avstå mark utan lösen (19, 20, 42, 43, 70, 112 och 113 §§) anför utredningen, att knappast något torde stå att vinna med atl över­föra reglerna till en aUmän expropriationslag.

När del gäller VL framhåller utredningen, att däri ges åtskilliga inlösningsregler   som  helt eller delvis  täcker  bestämmelser i  andra


 


Prop. 1972:109                                                       59

författningar, närmast ExL och BL. VL är emellertid i myckel stor omfattning uppbyggd efter andra principer än dessa författningar. Sålunda är VL i betydande utsträckning avsedd alt lillgodose enskilda intressen. Vidare är ersättningsreglerna i VL i vissa fall betydligt mera generösa än ExL:s molsvarande regler. Därtill kommer all VL:s regler om tvångsinlösen och tvångsförfoganderätl slår i intimt samband med samma slags regler om tvångsdelaktighet i vissa företag samt att reglerna om förfarandet utformats hell olika i VL och ExL. Ulredningen finner det med hänsyn till dessa omständigheter ogörligt att bryta ut de expropriationsliknande bestämmelserna ur VL utan atl samtidigt kraftigt rubba VL:s hela systematik och uppbyggnad. I avvaktan på den pågående översynen av VL måste därför enligt utredningens mening t.v. accepteras att denna lags regler på vissa punkter hell eUer delvis täcker bestämmelser i den allmänna expropriationslagen. I två fall, nämUgen i fråga om rätt att i vissa situationer dra fram kraftledning över annans mark (2 kap. 18 §) samt i fråga om rätt för kronan atl lösa strömfall m.m. (4 kap. 9-12 §§), hänvisas i VL till de aUmänna reglerna om inlös­ningsförfarandet i ExL, Även dessa faU är emellertid enligt utredningens mening så intimt förknippade med VL:s uppbyggnad och systematik att de inte utan olägenhet kan brytas ut ur denna lag.

Vad angår lagstiftningen om allmänna vägar anför ulredningen, all det knappast framstår som möjligt att överföra institutet vägrätt, som i stor utsträckning tUlgodoser behovet av tvångsupplåtelse av vägmark, lill den allmänna expropriationslagen. Inte heller de bestämmelser om ianspråktagande av mark som finns i lagstiftningen om enskilda vägar bör enligt utredningens mening föras över tUl den allmänna expro­priationslagen.

Gruvlagstiftningen har byggts upp efter ell system som markant avviker frän den allmänna expropriationslagstiftningens. Där har till­skapats en särskild begränsad sakrätt, benämnd gruvrätt, vilken principiellt har karaktären av lös egendom. Ett inarbetande av gruvlag­stiftningens tvångsrätter i den allmänna expropriationslagen skulle enligt utredningens uppfattning vara förenat med åtskilliga svårlösta problem och sannolikt ogenomförbart utan att gruvrättens hela systematiska uppbyggnad fick göras om från grunden.

CivUförsvarslagen (1960:74) (CfL) samt allmänna förfogandelagen (1954:279) och rekvisitionslagen (1942:583) innehåller åtskiUiga bestäm­melser om inlösen av annans egendom, såväl fast som lös. Gemensamt för alla de fall då den ifrågavarande lagstiftningen kan tillämpas är att del måste vara fråga om utomordentliga situationer, föranledda av krig eller krigsfara, då annans egendom kan behöva tas i anspråk ulan tidsutdräkt. Det kan enligt utredningen knappast komma i fråga atl i större omfatt­ning söka inarbeta denna speciallagstiftning i den allmänna expro­priationslagen.


 


Prop. 1972:109                                                        60

En annan fråga som utredningen tar upp är hur detaljerade bestäm­melserna i den nya expropriationslagen lämpligen bör vara. Ett radikalt grepp skulle enligt utredningen vara att efter mönster från fransk expropriationslagstiftning ersätta alla delaljbestämmelser om olika expropriationsändamål med en generalklausul av innebörd att inlösen får ske så snart ändamålet tjänar 'allmänt gagn' e.d. Den andra ytterligheten är en detaljerad uppräkningsmetod, sådan som den f.n. tUlämpade.

Utformningen av gäUande beslämmelser om expropriationsändamål har enUgt utredningen i och för sig vissa fördelar. Bl.a. torde den leda till att tillämpningen av bestämmelserna i allmänhet inte vållar några slörre problem eftersom det i flertalet fall relativt lätt kan avgöras om ell åberopat ändamål låter sig inrymmas under lagens beskrivningar. Metoden innefattar också garantier för att några utvidgningar av expropriationsrättens tUlämpning inte kommer till stånd utan att de lagstiftande organen får tiUfälle att ta ställning lill frågan om lämplig­heten av den ifrågasatta utvidgningen. Det är emellertid, anför utred­ningen, tydligt att den begagnade lagstiftningsmetoden också är behäftad med olägenheter. Redan uppgiften att uttömmande beskriva alla de mångskiftande situationer i vilka expropriation bör få komma lill användning är förenad med betydande vanskligheter. Än mera svårlöst blir problemet om man dessutom syftar till att bestämmelserna inte skall behöva ändras alltför ofta. Att å andra sidan helt övergå till en allmänt hållen regel skulle enligt utredningens uppfattning komma att dra med sig så mycket av tiUämpningssvårigheter och följdbestämmelser att för­delarna i praktiken går förlorade. Målet måste därför enligt utredningen vara att ange expropriationsinstitutets räckvidd så klart att de begräns­ningar i expropriationsbefogenhetens omfattning som lagstiftaren velat uppställa blir iakttagna vid den praktiska tUlämpningen men samtidigt så elastiskt att det inte blir nödvändigt att alltför ofta komplettera och fylla ut lagens uppräkning av expropriationsändamål. Utredningen förordar att ändamålen anges så pass vidsträckt att likartade lösningsfall såviti möjligt ryms under samma regel. Detta mål torde enligt utredningen i viss mån kunna uppnås om man tillämpar en modifierad uppräknings-metod. En sådan metod skulle innebära att de fall där behov av tvångsinlösen föreligger sammanförs i olika huvudgrupper alltefter ämnesområde samt att för varje grupp såvitt möjligt ges enhetliga inlösningsregler.

Från   nu   angivna   utgångspunkter   kan   enligt   utredningen  expro­priationsandamålen lämpligen sammanföras i följande huvudgrupper.

1.   Expropriation för tätbebyggelseändamål

2.  Expropriation för samfärdsel- och transportändamål

3.  Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

4.  Expropriation för viktig näringsverksamhet


 


Prop. 1972:109                                                        61

5.  Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m.

6.  Expropriation för försvarsändamål

7.  Expropriation av vanskött egendom

8.  Expropriation för kulturella ändamål

9.  Expropriation för naturvård och fritidsändamål

 

10. Expropriation för diverse ändamål

11. Expropriation med anledning av väntad värdestegring m.m. Utredningen understryker att det är omöjligt att strikt indela alla

föreliggande inlösningsbehov i olika grupper utan att ämnesområdena kommer att på enstaka punkter täcka varandra. Om detta skall helt undvikas måste man nänUigen tillgripa en så detaljerad uppräkning att lagens framställning av expropriationsandamålen blir svåröverskådlig. Några mera beaktansvärda nackdelar med att de olika gruppernas ämnesområden i någon utsträckning täcker varandra finns emellertid inte så länge samtliga grupper ryms inom en lag med enhetiiga regler om förfarandet och värderingen. Det måste tvärtom enligt utredningens uppfattning ses som en klar fördel om varje gmpp för sig så fullständigt som möjligt rymmer alla företeelser inom det ifrågavarande ämnes-ontrådet även om någon av dem på det viset kan komma att hänföras till flera grupper. Med denna metod kommer enligl utredningen lagtexten att kunna skrivas betydligt enklare, klarare och mera lättöverskådligt än om varje regel måste förses med undantag för specialsituationer som kan tänkas hänförliga under flera gmpper,

ExL innehåller i 76-115 §§ ett stort antal detaljbestämmelser som anknyter tUl de oUka expropriationsandamålen. En stor del av dessa beslämmelser är av ren tillämpningskaraktär. Detta gäller framför allt reglerna om innehållet i ansökningshandlingar m.m. Dessa bestämmelser kan enligt utredningens mening utan vidare överföras tUl en kungörelse eUer liknande. Andra regier innehåller detaljerade föreskrifter om vad Kungl, Maj:t har att iaktta i skilda situationer vid prövningen av ansökan om expropriationstillstånd. Dessa senare beslämmelser anser utred­ningen genomgående vara sådana att de utan större olägenhet kan utmönstras ur lagen, åtminstone så länge man håller fast vid att all tUl­ståndsgivning av betydelse skall ankomma på Kungl, Maj:t, Förut­sättningarna för en enhetlig rättstUlämpning i enlighet med lagstiftarens intentioner torde nämligen därvid kunna bedömas som så goda att behov av detaljerade föreskrifter i lagen saknas.

3.1.2   Remissyttrandena

Ulredningens förslag om expropriationsändamålens förteckning och uppdelning i grupper godtas eller lämnas utan eriiuan av flertalet remissinstanser. Enligt kammarkollegiets mening är det ett rimligt krav


 


Prop. 1972:109                                                       62

från rättssäkerhetssynpunkt att lagstiftaren någorlunda klart anger de gränser inom vUka ivångsingripande skall kunna förekomma. Länssty­relsen i Stockholms län finner utredningens förslag tillfredsställande. Expropriationsmöjligheten utgör en inskränkning av den privata jord-äganderätten och jordägaren bör ges viss möjlighet all bedöma riskerna för all hans äganderätt måsle upphöra. Förslagel innebär en godtagbar kompromiss mellan kravel på skydd för den enskildes rättssäkerhet och strävandena att komma ifrån nuvarande oelastiska system. Del ökade utrymmet för diskretionär prövning kommer emellertid enligt länssty­relsen atl ställa slora krav på den lillståndsbe vil jande myndigheten. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Enligt Svenska sparbanksföreningen är det ur den exproprierandes synvinkel en fördel atl expropriationsandamålen inte längre är strängt specificerade utan har getts en slörre räckvidd, som inte bara läcker nuvarande behov av utvidgad expropriationsrätt utan även kan inrymma kommande, ännu inle helt förutsebara behövliga expropriationsändamål. Också Hyresgästernas riksförbund anser förslagel medföra att expropriationsbestämmelsernas räckvidd ökas och blir mera tillämpbara i etl samhälle med snabb utvecklingstakt. Byggnadsstyrelsen anser att bestämmelserna om expropriations­andamålen har erhåUit en utformning som i dag synes svara mot behovet att för allmänna ändamål kunna ta i anspråk mark eller särskild rätt tUl fast egendom. Också bygglaguiredningen, saneringsutredningen och kommunförbundet finner den av utredningen föreslagna metoden vara att föredra framför nuvarande system.

Mol lagreglernas utformning framförs dock viss kritik. Enligt Svea hovrätt torde den överlappning mellan olika exproprialionsgmnder som förslaget innebär i allmänhet inte behöva medföra olägenheter. Dubbleringar i förhållande tiU expropriationsmöjlighet enligt andra författningar bör däremot om möjligt undvikas i högre grad än utred­ningen ansett godtagbart. SärskUt gäller detta fall när tvångsåtgärd enligt annan författning skall ske genom annat förfarande och efter andra värderingsnormer. Vidare kan enligt hovrätten förtjäna övervägas om inte i expropriationslagen bör införas en föreskrift med innebörd atl, när expropriation är möjlig även enligt annan lag, denna skall uteslutande tiUämpas. Näringslivets byggnadsdelegation förordar att en moderni­sering av expropriationsandamålen sker genom ändringar i nuvarande 1 § ExL. De olika paragraferna i utredningsförslaget borde således överföras som särskilda punkter under I § ExL i stället för nuvarande regler. Bestämmelserna om expropriationsgrunderna kunde på så sätt bli föremål för en välbehövlig modernisering och utvidgning på vissa punkter, t.ex. vad gäller industriella behov.

Riksförbundet Landsbygdens folk delar ulredningens uppfattning att


 


Prop. 1972:109                                                       63

övervägande skäl talar för atl bibehålla systemet med uppräkning av expropriationsandamålen. Härigenom skapas stadga och fasthet för bedömningen. Det är också en fördel atl bestämmelserna har systema­tiserats och förenklats. Förbundet kan emellertid inte till alla delar acceptera de olika expropriationsandamålen av den anledningen all vissa ändamål ej synes vara nödvändiga och därför i aUt för hög grad skulle inverka på den enskUdes handlingsfrihet. Lantmäteristyrelsen anser att förslagel släller särskUda krav på klarhet i motivredovisningen för undvikande av rättsosäkerhet eller tiUämpningssvårigheter.

Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister anser atl den modifierade uppräkningsmetod ulredningen föreslagit har medfört flera generella formuleringar, som möjligen kan komma att medföra otill­fredsställande variationer i rättstillämpningen. Kommunerna har redan med gäUande lagstiftning fått erfara atl den praxis som liilämpas vid handläggning av expropriationsansökningar varierar till synes enbart på grund av personskiften i departement eUer remissinstanser. Det slår klart att den nu föreslagna lagändringen i än högre grad möjliggör sädana variationer betingade av olika synsätt i såväl formeUa som principiella hänseenden. Trots denna anmärkning konsialerar emeUertid föreningen att den av utredningen förordade principen för angivandel av expropriationsändamål ändock framslår som den f.n. lämpligaste lösningen på ett svårt laglekniskt problem. De uttalanden som gjorts av utredningen får anses ägnade atl bidra till en stabilisering av den praxis som skall utvecklas. Ytterligare förlydliganden i samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet synes emeUertid önskvärda.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anför atl bestämmelsen i 2 kap. 11 § i förslagel om expropriation för diverse ändamål framstår som aUtför allmänt håUen.

Utredningens förslag avstyrks av domänverket och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligt domänverket innebär expropriation ell allvarligt ingrepp i markägarens rällssfär. Delta har även kommil till uttryck i utredningens direktiv. Del synes därför angelägel atl expro­priationsrätten inte utsträcks ulöver sådana ändamål som från samhällets synpunkt rimligen kan anses nödvändiga. Redan enligt nuvarande lagstiftning är emellertid denna räll mycket omfattande och skulle, om förslaget antas, bli ytterligare utsträckt. Under sådana förhållanden hade det varit berättigat fordra, att utredningen så klart som möjligl hade avgränsat fömtsättningarna för de skUda tvångsförvärvssituationerna. De av utredningen formulerade kriterierna för att en expropriationsrätt faktiskt skall anses föreligga är emeUertid enligl domänverket i många fall synnerligen lösliga. Förslagel är därför enligt verkets mening inte ägnat att läggas tiU grund för utformningen av ett liU innehåll och konsekvenser så överskådligt expropriationsinslitut som rättssäkerheten


 


Prop. 1972:109                                                         64

fordrar. Enligt fastighetsägareförbundet har utredningen genom sitt förslag knappast realiserat den antagna målsättningen. När det gäller bestämmelsernas elasticitet finns visserligen intet övrigt att önska. 1 fråga om begränsningar i expropriationsrätten synes emellertid inte ens mycket blygsamma krav ha blivit tUlgodosedda. Förbundet ifrågasätter om någon större skiUnad föreligger mellan utredningens förslag och det radikala grepp utredningen avvisar, nämligen att ersätta alla detalj-bestämmelser med en generalklausul efter franskt mönster om att expropriation får ske så snart ändamålet tjänar allmänt gagn. Förslagets utformning förefaller enligt förbundet inte heUer överensstämma med svensk rättstradition. Det är nödvändigt att den enskUdes rätt i vissa fall får vika för ett aUmänt intresse, men det är enligt förbundets mening också nödvändigt att det av lagtext klart framgår i vUka fall och under vUka omständigheter ingrepp i den enskUdes intressen får göras. Förbundet kan inte heller acceptera utredningens skäl att en detaljerad uppräkning av expropriationsandamålen skulle vara förenad med vanskligheter och medföra täta lagändringar. När det gäller en tvångsrätt av så genomgripande natur som expropriation bör den enskilde kunna begära att fömtsättningarna för dess tiUämplighet klart anges i lag. Atl ändringar i lagen på grund av samhäUsutvecklingen kanske får företas med vissa tidsmeUanrum kan visserligen anses vara en olägenhet. Förbundet betonar att en sådan olägenhet dock är förbunden med all lagstiftning. Det torde vara svårt att hävda att expropriationslagslift­ningen härvidlag skuUe inta någon särställning. Förbundet yrkar på grund av det anförda att 2 kap. i förslaget får undergå en förnyad bearbetning i syfte att ge reglerna en sådan utformning att expropriationsgrunderna klart och uttömmande framgår av lagtexten.

3.2   Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyggelseändamål

3.2.1   Gällande rätt

År 1971 genomfördes betydelsefulla ändringar i ExL i syfte alt ge kommunema bättre möjligheter att föra en aktiv markpolitik (prop, 1971:122), Reformen tog i första hand sikte på reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål och om ersättning vid expropriation. Vad gäller expropriationsandamålen ändrades bestämmelserna om expro­priation för tätbebyggelseändamål i 1 § första stycket 16 och 111 § ExL. I anslutning härtUl infördes i 1 § tredje stycket en ny expropriations-gmnd, kallad värdestegringsexpropriation. Ändringarna byggde på 2 kap. 1 och 12 §§ i utredningens förslag. Som en följd av ändringarna upphävdes institutet zonexpropriation i BL (tidigare 44 §),


 


Prop. 1972:109                                                        65

De nya bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål ger kommun rätt till expropriation för att få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbe­byggelse eller därmed sammanhängande anordning. Regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. För det senare slaget av mark gäUer dock den begränsningen att expropriation får ske endasl om del med skäl kan antas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt, eller om det tUl främjande av planmässigt byggnads­skick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget atl kommunen får rådighet över marken. För att understryka betydelsen av tomträtts­institutet anges särskilt att expropriation kan ske för att ge kommun möjlighet atl upplåta mark med tomträtt,

Värdestegringsexpropriation kan användas när staten eller kommun avser att inom visst område utföra sådana byggnads- eller anläggnings-åtgärder som kan föranleda expropriation enligt ExL. I sådant fall skall egendom i områdets omedelbara närhet kunna exproprieras. En förutsättning härför är atl de planerade byggnads- eUer anläggnings-åtgärderna medför väsentUgt ökat värde för egendomen i fråga eller annars avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja egendomen. Vidare fömtsätts atl del med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter är skäligt att expropriation får ske.

Vid sidan av dessa centrala bestämmelser finns på åtskilliga håll i lagstiftningen bestämmelser om tvångsinlösen för tätbebyggelseändamål.

Enligt 1 § första stycket 7 jämförd med 99 § första stycket ExL kan staten eUer kommun, inom vars område marken är belägen, beviljas rätt till expropriation för atl inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller på annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden. Bestämmelsen är enligt 99 § andra stycket tillämplig endast på område bebyggt med boningshus som tillhör annan än markens ägare. Sedan expropriation har skett har husets ägare rätt att förvärva eller få nyttjanderätt till den mark som hör till huset.

Frågor om bebyggande av mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av trafikleder och andra allmänna trafikplatser som skall betjäna bebyggelsefastigheterna. På detta område finns i gällande rält bestämmelser i såväl ExL som BL.

Enligt 1 § första stycket 2 ExL kan expropriation ske bl.a. för allmän väg och för järnväg eller spårväg för aUmän trafik. Bestämmelser om expropriation för trafikleder och andra allmänna platser inom tätbe­byggelseområden finns emellertid främst i BL, Enligt 18 § första stycket och 41 § första stycket BL får kommun när den begär det lösa in mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd tUl trafikled,

5    Riksdagen 1972. I saml. Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                                     66

gata eUer annan allmän plats. Enligt andra slyckel i vardera paragrafen får kommunen vidare lösa lill sig annan mark som enligl samma slags planer inte är avsedd lill enskilt bebyggande. Som förutsättning härför gäller dock alt markens användning för avsett ändamål inte ändå kan anses säkerställd. Skulle marken redan tillhöra kommunen kan denna vid behov i stället enligl 18 § Iredje stycket och 4] § tredje stycket lösa särskild rätt som besvärar marken. Enligl 19, 20, 42 och 43 §§ BL har kommun rätt att under vissa förutsättningar ta i anspråk allmän eller enskUd väg, som regel utan ersättning, om vägen ingår i mark som enligl faststäUd generalplan eller stadsplan skall användas till trafikled, gata etc. Slutligen kan kommun enligt 18 a och 41 a §§ BL lösa lill sig servitut eller nyttjanderätt till mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan skaU utnyttjas för aUmän trafikanläggning eller allmän ledning men som inle får lösas enligt 18 § första stycket eller 41 § första slyckel. Ulöver de nu berörda fallen kan nämnas att det enligt 70 § BL finns viss möjlighet atl la i anspråk mark inom planlagt område utan ersättning i de s.k. markexploalörsfallén, dvs. när stadsplan läggs över område som är i en ägares hand. Även beträffande område under byggnadsplan finns liknande möjligheler (112 och 113 §§). Bestämmelserna avser främsl mark som behövs för gata eller annan allmän plats.

47 § BL innehåller vissa beslämmelser som syftar till all säkerställa all faststäUd lomlindelning verkligen blir genomförd. Tillhör sålunda enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare och har ej fastighets­bildning i överensstämmelse med tomtindelningen kommit till stånd på grund av ansökan som gjorts senast ett år efter lomtindelningens fast­ställande, är kommunen berättigad lösa tomldelarna. Har ägare av tomtdel ansökt om fastighetsbildning, innan kommunen väckt talan om inlösen, förfaller kommunens talan, om fastighet bildas i överens­stämmelse med tomlindelningen.

3.2.2    Utredningen

Utredningen anför, att dess förslag till aUmänna bestämmelser om expropriation för tätbebyggelse — som senare lades lill grund för 1971 års reform — torde väl täcka expropriationsrätten enligt bl.a. I § första stycket 7 ExL. De föreslagna bestämmelserna kan emellertid enligt utredningens åsikl inte ulan olägenhet ersätta reglerna i 18, 18 a, 41, 41 a och 47 §§ BL. Dessa innebär att inlösen i stor utsträckning kan ske sä snarl det har konstaterats att marken.enligt plan (18, 18 a, 41 och 41 a §§) eUer fastställd tomtindelning (47 §) är avsedd för del ändamål som anges i lagrummet. Någon prövning av det kommunala behovets styrka i det särskUda fallet görs alltså inte. Det är följaktiigen enklare atl tillgripa ell inlösningsförfarande enligt dessa lagrum än att söka expropriation enligt


 


Prop. 1972:109                                                                      67

de föreslagna allmänna bestämmelserna.

En strävan i utredningsarbetet har, anför ulredningen vidare, varil att så långt som möjligt sammanföra bestämmelserna om tvångsinlösen av fast egendom i en lag. De beslämmelser som det nu är fråga om kan enligt ulredningens mening utan olägenhet brytas ul ur sill nuvarande sammanhang och föras över till den allmänna expropriationslagen. I samband därmed kan de i viss mån förenklas och göras mer över­skådliga. Bestämmelserna i 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL är enligl utredningen otvivelaktigt av stor betydelse för de kommunala strä­vandena all enkelt och smidigt skaffa mark för åtskilliga anordningar som hänger samman med en ändamålsenlig tätbebyggelse. De bör därför infogas i den nya lagen på sådant sätt all expropriation anges få ske — även om de föreslagna allmänna bestämmelserna inle är liUäfnpliga — så snart en kommun begär att inom sitt område få expropriera mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för annal än enskilt byg­gande eller som eljest enligt beslämmelse i planen skall kunna användas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning. 1 sistnämnda båda fall bör expropriationen i likhet med vad som f.n. gäller få avse endasl förvärv av erforderUg nyttjanderätt eller servitutsrätt till området. 18 a och 41 a §§ BL innehåUer också vissa regler om rätt för fastighetsägare att påfordra inlösen. I likhel med övriga regler av samma slag bör de slå kvar i BL. Även bestämmelserna i 47 § BL är enligt utredningen otvivelaktigt av väsentiig betydelse för kommunens möjligheter alt genomföra sina intentioner inom tätbebyggt område och bör därför lämpligen infogas bland reglerna om tätbebyggelseexpropriation. De nu behandlade speciella expropriationsgrunderna har tagits upp i 2 kap. 2 § första Slyckel I och 2 i utredningens förslag.

Utredningens betänkande innehåller också förslag till etl nytt institut som ulredningen benämner värdeuljämningsexproprialion. Förslagel lar sikte på det förhållandet att enligt ulredningens förslag mark som inlöses enligt BL för allmänna ändamål skall ersättas bara med del värde som marken har om den för all framtid används för samma ändamål som förul eller för annat ändamål som är förenligt med tidigare gällande beslämmelser. För att undanröja olikhet som härigenom kan uppstå mellan olika fastighetsägare föreslår utredningen att kommunen och markägarna erhåUer rätt att inom viss tid efter del detaljplan första gången fastställts för ett område påyrka inlösen, varvid löseskiUing för sådan mark i huvudsak skall baseras på planområdels värde efler planfaststäUelsen och fördelas mellan de ingående fastigheterna efler deras areal.

3.2.3   Remissyttrandena Till en början hänvisas i detla sammanhang till de remissyttranden


 


Prop. 1972:109                                                        68

angående   samordningen   mellan   byggnadslagstiftningen   och  den   nya expropriationslagen som har redovisats i avsnittet 2.1.

I elt par remissyttranden över utredningens förslag berörs frågan om expropriation för tätbebyggelseändamål till förmån för landstings­kommun och kommunalförbund. Dåvarande kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor anför, att om numera Stockholms läns landsting ges uppgifter inom området, det bör likställas med primärkommun i expropriationshänseende. Landstingsförbundet hävdar att landstingskommun bör generellt ges rätt till expropriation med hänsyn tUl Stockholms läns landstings då planerade uppgifter, som på vissa punkter avsågs komplettera primärkommunernas när det gäller bl.a. bostadsförsörjning, men också till likartad samhällsplanerande verksamhet bedriven av andra landsting.

3.2.4   1971 års reformarbete

I samband med att de allmänna bestämmelsema om expropriation för tätbebyggelseändamål behandlades i 1971 års lagstiftningsärende berördes också de förslag tUl speciella bestämmelser beträffande expropriation för tätbebyggelse som utredningen lagt fram och som har redovisats i föregående avsnitt. Vidare behandlades frågan om värde-utjämningsexpropriation.

1 fråga om de speciella bestämmelserna om expropriation för tätbe­byggelse anfördes att utredningsförslaget innebar endast alt vissa bestämmelser i BL överfördes tUl den nya expropriationslagen. Under hänvisning lill atl 1971 års lagändring utgjorde endast en partiell reform av ExL togs inte förslaget i denna del upp till närmare prövning (prop. 1971:122 s. 155). Vidare anfördes att det vid en sådan reform inte syntes lämpligt att upphäva den särskUda expropriationsregeln i 1 § första stycket 7 ExL, som lar sikte på situationer av mycket speciell typ (prop. 1971:122 s. 160).

I fråga om utredningens förslag om elt värdeutjämningsinstitut anfördes i 1971 års lagstiftningsärende att mycket talade för atl ett sådanl behövdes. Det fanns emellertid anledning överväga om inte frågan borde lösas efter andra vägar än den utredningen följt. Eftersom frågan krävde ytterligare utredning och hade nära samband med de frågor som prövades av bygglagutredningen, lades något förslag till värdeuljämningsregler inte fram i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 198).

I motioner till 1971 års riksdag (1971:1502 och 1513) hemställdes att expropriationsbefogenheterna för tätbebyggelseändamål utvidgades till att gälla också landsting och kommunalförbund. Motionei'na behandlades av  civilutskottet,  som  i  betänkande  (CU   1971:27)  anförde  att  det


 


Prop. 1972:109                                                       69

allmänna syftet alt möjliggöra en aktiv kommunal markpolilik i förening med det ansvar för bostadsbyggandet soiii ålagts kommunerna kan göra den i propositionen föreslagna begränsningen av expropriationsrätten tUl enbart primärkommun naturlig. Emellertid har, anförde utskottet vidare, kommunalförbund och landsting vissa godtagna intressen av att medverka i bostadsbyggandet och skapa fömtsättningar för friluftslivet m.m. i anslutning därtiU. Utskottet tiUstyrkte lagförslaget. Enligl utskottets mening torde dock ytterligare böra prövas i vUken utsträck­ning expropriation för angivna ändamål enligt I § första stycket 3, 4, 6 eller 16 ExL bör medges för landstingskommun eller vissa kommunal­förbund utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom rubbas. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr 1971:310) och gav som sin mening Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna.

3.3   Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation

3.3.1   Gällande rätt

I svensk rätt finns åtskUliga bestämmelser om expropriationsrätt för samfärdsel- och transporländamål. Enligt I § första stycket 2 ExL får expropriation ske för bl.a. allmän väg, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal, telegraf- eller telefonanläggning eUer annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande. Mark för allmän väg kan las i anspråk också enligt väglagen. Rätt att ta i anspråk mark för enskUd väg kan erhåUas enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar. För linbana och oljeledning finns inlösningsregler i ExL (1 § första stycket 13). Bestämmelser om expropriation för allmän farled, hamn och flottled finns i både 1 § första stycket 2 ExL samt 5 och 6 kap. VL. Anläggning och åtgärder för enskild hamn, farled eUer flottled kan komma under bedömande enligt 2 kap. VL, Slutligen bör i samman­hanget uppmärksammas BL:s regler om tvångsinlösen av mark för vissa trafikändamål.

För att expropriation för allmän väg med stöd av I § första stycket 2 ExL skall kunna komma till stånd fordras enligt 76 § att ansökningen åtföljs av en fuUständig beskrivning över det tUlämnade företaget med avfattning på karta av vägens sträckning, styrkt uppgift på ägare och innehavare av den fastighet över vilken vägen skall dras fram samt redogörelse för överenskommelse som möjligen kan ha träffats i något avseende. Enligt 77 § har Kungl, Maj:t möjlighet att, utan att närmare beslämma området för expropriationen, ge den som skall utföra väg­arbetet rätt att expropriera härför erforderlig mark, 1 79 a § har intagits


 


Prop. 1972:109                                                       70

en bestämmelse, enligt vilken markägaren berättigas att utan lösen förfoga över marken, om en allmän väg, för vilken nyttjanderätt lill mark exproprierats, dras in. I samma paragraf föreskrivs slutligen atl väg­hållaren i sådant fall får inom viss lid föra bort vad som anbragls på marken för vägändamål, om inle länsstyrelsen bestämmer annat.

Vägrällsinstitutel enligl väglagen är annorlunda utformat än expro-priationsinstilutet. Enligt 15 § väglagen skaU för byggande av väg upprättas arbetsplan. I denna skaU bl.a. anges den mark som behöver tas i anspråk för företaget. Arbetsplanen faststäUs av siatens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket och länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till Kungl. Maj:ts prövning (18 § första stycket). Vägrätt uppkommer enligt 31 § genom att väghållaren tar i anspråk mark med slöd av upprättad och, när det behövs, fastställd arbetsplan. Marken anses tagen i anspråk, när vägens sträckning över fastigheten tydligt utmärkts och vägarbetet enligl arbetsplanen påbörjats på fasligheten. Fastighetens ägare är enligt huvudregeln i 55 § berättigad till intrångsersättning och ersättning för annan skada lill följd av vägens byggande eller begagnande. Vid ersättningens bestämmande gäller 7, 8, 10 och 11 §§ ExL i tillämpliga delar. Om vägen senare dras in upphör enligt 32 § vägrätten. Väghållaren har då rätt att föra bort allt som för vägändamål anbragls på marken, om inte länsstyrelsen bestämmer annal med hänsyn tiU att fråga uppkommit om att i fortsättningen begagna marken som enskild väg.

Enligl 6 § lagen om enskilda vägar gäller atl om del för en fastighets ändamålsenliga brukande är av synnerlig vikt all en väg för denna byggs över en annan fastighets område, så skall från sistnämnda fastighet upplåtas erforderlig mark om detta inte förorsakar märkligt men. I stort sett detsamma gäUer enligt 7 § om en redan befintlig väg skulle visas vara av synnerlig vikt för ett ändamålsenligt brukande av en fastighet, lill vilken vägen inte hör.

Vidare innehåller BL föreskrifter om skyldighet att avslå mark lill kommunen för trafikleder, gator och andra allmänna platser och trafik­anläggningar.

Även bestämmelserna i 2 kap, VL om byggande i vatten är av visst intresse i förevarande sammanhang. Under begreppet byggande i vatten faller nämligen enligt 1 § bl.a. uppförande av bro och brygga i vatten eller på land så nära strandbädden att inverkan kan ske på vattenståndet. Nu berörda bestämmelser gäller enligl 40 § även i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i vatten för aUmän väg eller för järnväg (statiig eller enskild), tUl vars anläggande Kungl. Maj:t lämnat tUlstånd.

SärskUda bestämmelser om del närmare förfarandet vid expropriation för järnvägsändamål enligt 1 § första stycket 2 ExL har meddelats i 80 och 81 §§ ExL. I dessa görs i viss utsträckning åtskillnad mellan å ena


 


Prop. 1972:109                                                                      71

sidan själva banlinjen och å andra sidan mark utanför denna (stationer, last- och hållplatser m.m.). Enligl 80 § skall renslakning av banlinjen äga rum innan expropriationsrätt söks och vid ansökningen skall fogas en karta med däröver upprättad beskrivning. Belräffande mark utanför banlinjen skall Kungl. Maj:t bestämma ett visst område för expropria­tionen, medan för själva banlinjen skall medges rätl all expropriera mark på ömse sidor om den renstakade linjen intill visst avstånd från denna. Om banUnjens sträckning därefier ändras enligl vad som är tillåtet, skall avståndet räknas från den linje som renstakats för ändringens genom­förande (81 § första och andra styckena). Slutligen lämnas i 81 § tredje stycket vissa föreskrifter om utvidgning av expropriationen.

Fast egendom som behövs för allmän farled, aUmän hamn och allmän flottled kan tas i anspråk tvångsvis med stöd av antingen VL eller ExL. Viss inlösenmöjlighet föreligger även enligt BL.

För expropriation enligl I § första stycket 2 ExL för inrättande eller förändring av farled ges i 87 § ExL vissa tiUämpningsföreskrifter. Dessa överensstämmer i allt väsentiigt med vad som enligl 81 § ExL gäller om expropriation för järnvägsändamål i vad avser mark utanför banlinjen. Kungl, Maj:t skall sålunda'bestämma ett visst område för expropria­tionen. Viss möjlighet ges emeUertid all ta i anspråk mark även utanför det bestämda omrädet,

5 kap. VL innehåller bestämmelser om allmän farled. Dessa bestäm­melser är tiUämpliga också beträffande allmän hamn. Om vattendrag, sjö eller annat vatten, där det inte finns någon allmän farled, kan användas för detta ändamål, kan Kungl. Maj:t förordna att där skall vara aUmän farled, om del prövas vara nödigt eller nyttigt för den allmänna samfärdseln. Ansökan ges in till vattendomstolen, som efter vederbörlig utredning överlämnar handlingarna i ärendet saml eget yttrande tUl Kungl. Maj:t. Sedan Kungl. Maj:t meddelat beslul i ärendet, åleriämnas detta tiU vattendomstolen för vidare prövning enligt VL av före­kommande ersättningsfrågor m.m. Om det för inrättande osv. av allmän farled befinns nödvändigt att leda bort vatten över vilkel annan råder ur sjö eller vattendrag eller annars ta i anspråk annan tillhörig egendom, är ägaren enligt 5 kap. 4 § VL skyldig att avslå allt som behövs för att ändamålet skall kunna genomföras.

VL:s bestämmelser om allmän flottied återfinns i 6 kap. Enligt 2 § kan förordnas att vattendrag, sjö eller annat vatten skall vara allmän flottled under förutsättning all det prövas vara av nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända tiU nytta för det allmänna. Samma regler gäUer beträffande inrättande av allmän flottled genom all ny vattenled tas upp.

I fråga om expropriation enligt 1 § första stycket 2 ExL för eleklriska svagströmsledningar lämnas i ExL vissa särskUda beslämmelser. 89 §


 


Prop. 1972:109                                                        72

första stycket anger vilken utredning som skall förebringas vid ansökan om expropriation. Enligt andra stycket samma paragraf fordras inte Kungl. Maj:ts tillstånd, om faslighetens ägare förklarat sig villig atl upplåta nyttjanderätt för ändamålet och expropriationen därav medför endast ringa men. 1 sådanl fall skall utredningen i stället ges in till fastighetsdomstolen. Enligl 90 § får i fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket 'byggnadsstadgan för rikets städer' äger tiUämpning eUer inom fastställt hamnområde expro­priationen ej avse egendoms avslående utan endasl upplåtelse av nyttjanderätt. I 95 § ges särskilda regler om överenskommelse om expropriationsersättning och fördelning därav när expropriaiionen avser endast nyttjanderätt. För fall då utrymme för ledning upplåtits med nyttjanderätt innehåUer 96 § vissa bestämmelser om ändring, flyttning eller borttagande av ledningen, om denna bl.a. hindrar samfärdsel eller annan anläggning eller är synnerligen vanprydande. Detsamma gäller om ledningen på gmnd av ändrade förhåUanden medför betydande olägenhet för den ianspråktagna fastigheten. I paragrafen ges också fastighets­ägaren vissa möjligheter att på egen bekostnad få en på fastigheten framdragen ledning flyttad. Vidare föreskrivs i paragrafen att, om egendom upphör att vara av sådan beskaffenhet som anges i 90 §, förut förvärvad rätl att ha ledning framdragen där inte längre skall gälla.

Expropriation kan enligt 1 § första stycket 2 ExL ske, förutom för de i punkten särskUt uppräknade anläggningarna, också för annan anlägg­ning för den aUmänna samfärdselns främjande. Under denna beteckning faller bl,a. flygplatser och andra anläggningar för luftfart, beträffande vUka särskUda bestämmelser meddelas i 87 § ExL. Enligt sistnämnda paragraf bestämmer Kungl. Maj:t visst område för expropriationen. Vidare ges möjlighet att medge utvidgning av expropriationen.

SärskUda bestämmelser om expropriation för linbana enligt I § första stycket 13 ExL ges i 97 och 98 §§ ExL. I 97 § har tagits upp bestäm­melser om de handlingar som skaU bifogas ansökan om expropriations-tiUstånd och i 98 § tas upp föreskrifter om kommunalt veto mot linbanas framdragande och om visst minsta avstånd mellan linbana och byggnad m.m,

3.3.2   Utredningen

Utredningen anför, att tiU anläggningar för transportändamål i vid­sträckt bemärkelse kan i och för sig räknas anläggningar för distribution av drivkraft, vatten, värme och liknande samt anläggningar för bort­förande av avloppsvatten och annan orenlighet. Det är här närmast fråga om ett stort antal ledningar av skiftande slag, även om anläggningar av typen pumpstationer och liknande också kommer in i bilden. Gemensamt


 


Prop. 1972:109                                                       73

för hela den nu berörda kategorin är emellertid att samtiiga ledningar m.m. ofla slår i ett intimt samband med själva produktionskällan (kraftverket, vattenverket etc.) eller — såviti avser avloppsledningarna — ell reningsverk e.d., allt anläggningar som i första hand tjänar andra syften än samfärdsel och transporter. Enligt utredningens mening är det därför mest lättöverskådligt att behandla ledningar och produktionskälla m.m. i ett sammanhang för sig. Utredningen avgränsar med hänsyn därtill begreppet anläggning för transporländamål pä sådant sätt att härunder faller endasl sådana ledningar och liknande som ingår i en anläggning av typisk kommunikationskaraklär, såsom t.ex. teleledningar. I de numera alll vanligare fallen då etl samhälle anlägger särskUda tunnlar för olika slag av ledningar såsom vatten, avlopp, telefon m.m. blir man visserligen härigenom tvingad all vid expropriation för en sådan tunnel gmnda sin ansökan på två olika inlösningsregler. Detta behöver emellertid enligt utredningen inte vara någon avgörande nackdel, i vart fall inle i jämförelse med de fördelar som det här förordade systemet innebär från överskådlighetssynpunkt.

Som framgår av avsnittet 3.1.1 anser ulredningen att det f.n. inte är möjligt alt bryta ut bestämmelserna i väglagen och VL och sammanföra dem med andra liknande bestämmelser i en allmän expropriationslag. En viss dubblering blir härigenom oundviklig. På en punkt finner utred­ningen del emellertid möjligt att bättre samordna bestämmelserna i VL och nya lagen. Detta gäller den dubblering som f.n. föreligger mellan å ena sidan bestämmelserna i ExL om expropriation för allmän farled, hamn och flottled och å andra sidan motsvarande inlösningsregler i VL för samma ändamål. Rätt till tvängsinlösen för ifrågavarande ändamål bör fortsättningsvis regleras uteslutande i VL,

Rätt tUl expropriation för atl tUlgodose behovet av allmänna anlägg­ningar för samfärdsel- och transportändamål har gammal hävd i svensk rätt. Att en sådan expropriationsrätt behövs lorde enligt utredningen i dagens samhälle framstå som så uppenbart, att någon närmare argu­mentering på denna punkt inte kan anses behövlig. Lagstiftningen innehåller också som framgår av del förul anförda åtskilliga regler i ämnet, I fråga om enskilda anläggningar av ifrågavarande slag saknas däremot egentliga inlösningsregler. Behovet av mark för enskUda vägar torde dock vara tillfredsställande tUlgodosett genom den särskUda lagstiftningen i detta ämne. I fråga om mark som erfordras för viss betydelsefull näringsverksamhet föreslår ulredningen i annat samman­hang sådana utvidgningar av expropriationslagsliftningen att närings­Uvets behov av mark för dess samfärdsel- och transportändamål torde komma att i erforderlig utsträckning tillgodoses. Något egentligt behov av ytterligare möjligheter att tvångsvis inlösa mark för enskUda anlägg­ningar av nu ifrågavarande slag synes enligt utredningen knappast föreligga.


 


Prop. 1972:109                                                        74

Mot bakgrund av vad som har anförts föreslår utredningen att expropriation skall få äga rum för anläggning som tUlgodoser ell allmänt samfärdsel- eller transportbehov. Regeln är försl och främsl avsedd atl generellt täcka behovet av expropriationsrätt för allmänna kommunika­tionsanläggningar till lands och för lufttrafik. Detta behov tillgodoses f.n. främst med bestämmelserna i I § första slyckel 2 och 13 ExL, enligl vilka expropriation får äga rum för aUmän väg pä landel eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, allmän linbana saml bro eller annan anläggning för den aUmänna samfärdselns främjande. Hit hör också bestämmelserna i väglagen om ianspråktagande av mark med vägrätt. Utredningen finner det emellertid inle möjligl all i delta sammanhang föreslå några ändringar i väglagstiftningen. Under den föreslagna regien faller även de nuvarande bestämmelserna i 1 § första stycket 2 ExL om expropriation för farled, hamn och flottied. Dessa ändamål bör, som förut framgått, enligt utredningens mening regleras uteslutande genom bestämmelserna i VL. Utredningen föreslår, all en erinran härom tas in i anslutning tUl den nu föreslagna expropriations-bestämmelsen.

Under den föreslagna lagregeln faller vidare, anför utredningen, vissa aUmänna kommunikationsanläggningar för vUka inlösen nu kan ske enligt 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL. Formellt täcks även de nuvarande reglerna om ianspråktagande av vägmark enligt 19, 20, 42 och 43 §§ BL. Med hänsyn tUl det speciella syfte som sistnämnda beslämmelser har bör de emellertid enligt utredningens mening stå kvar i BL.

Under begreppet allmän samfärdsel faller slutligen, framhåller ulred­ningen, alla sådana telekommunikationer som omhänderhas av televerket och för vilka expropriationsrätt finns enligt I § första stycket 2 ExL. Den föreslagna bestämmelsen kommer således atl läcka samtliga upp­kommande behov av telegraf-, telefon- och andra svagströmsanlägg-ningar i den mån dessa ingär i ett nät för den allmänna samfärdselns främjande. Enligt utredningens uppfattning saknas del härvid anledning att inom denna verksamhel göra principiell åtskillnad mellan huvud­ledningar och ledningar tiU enskUda abonnenter. En annan sak är enligt utredningen att den allmänna bedömningen av del föreliggande behovets styrka kan utfalla olika alltefter ledningens karaktär.

Uttrycket anläggning i utredningens förslag syftar i första hand på sådana anordningar som direkt tillgodoser det föreliggande kommunikationsbehovet, såsom vägbana, banvall etc. med tillhörande utrustning. Härunder faller emeUertid även saker som behövs för ändamålsenligt utnyttjande av sådan kommunikalionsanordning, t.ex. hållplatser, stationsbyggnader, hangarer etc, samt för erforderUg tillsyn, skötsel och vård av själva anläggningen, såsom uppställningsplatser för vägmaskiner och upplagsplatser för sand och ersättningsmateriel av olika


 


Prop. 1972:109                                                       75

slag. Även nytijanderätt lill utrymmen som tUlfälligt behövs i samband med byggande och reparation av anläggningen bör kunna lösas enligt bestämmelsen. Inom den föreslagna regeln torde enligl utredningen också rymmas alla väsentliga behov av utrymmen för transportanlägg­ningar såsom lastnings- och lossningsplatser, platser för lagring och magasinering av gods etc.

3.3.3   Remissyttrandena

Statens vägverk finner den föreslagna bestämmelsen om utrymme för anläggning, som tUlgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov, väl täcka vägverkets behov av markanskaffning, inte bara för allmän väg utan även av mark för exempelvis garage och sandsilos. Också fiskeri-styrelsentillstyrker den föreslagna bestämmelsen.

Statens vägverk berör frågan huruvida den exproprierande för atl erhåUa expropriationstUlständ måste visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats. Vägverket utgår ifrån atl den princip som utredningen anfört beträffande expropriation för viktig närings­verksamhet, nämligen att sökanden väl skall påvisa särskUda skäl för anläggningens placering på ifrågasatt plats men dock inte skaU behöva visa att del är uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats, skall gälla också vid expropriation för samfärdsel- eller transportbehov. Inom ramen för nuvarande lagstiftning har nämligen enligt vägverket expro­priationstillstånd ofta inte kunnat erhållas för att anskaffa mark för exempelvis garage och grustäkt, synbariigen av del skälet att mark ansells kunna förvärvas på annan plats genom friviUig uppgörelse.

Enligt Svea hovrätt har termen 'transportbehov' i 2 kap. 3 § utred­ningens förslag getts en konstiat snäv innebörd. Det kan bl.a. för att undvika detta övervägas alt föra ihop 3 och 4 §§ i förslagel tUl en beslämmelse.

Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister ifrågasätter om inrättande eller utvidgande av allmän hamn bör regleras uteslutande i VL. Oavsett atl bestämmelserna om rätt liU inlösen enligt ExL täcks av föreskrifter i 5 och 6 kap. VL har regelmässigt förekommit inlösen av mark- och vattenområden med stöd av ExL:s bestämmelser i stället för atl vattendomstol fått behandla frågor om såväl inlösen av erforderliga mark- och vattenområden som byggande i vatten.

Utredningen om ledningsrätt och utredningen om oljeledningar finner det tveksamt om under 2 kap. 3-5 §§ i utredningens förslag kan inbe­gripas vissa inle allmänna transportmedel, exempelvis enskilda linbanor eller ledningar för transport av annan nytiighet än sådan som avses i 4 § första stycket, som råolja och vegetabUisk olja. Kan sådana transport­medel inte hänföras till 3 eller 4 § som handlar om expropriation för


 


Prop. 1972:109                                                       76

transportändamål resp. drivkraft m.m., är möjligen 5 § om expropriation för viktig näringsverksamhet tillämplig, fastän motiven synes ge föga stöd för det. Enligt de båda remissinstanserna kan ifrågasättas om anledning föreligger att ha en vidsträcktare möjlighet till expropriation för transport med linbana av kol än för exempelvis ledning för vegeta­bilisk olja. För den förra skulle expropriation kunna ske om intrånget är ringa i förhållande tUl nyttan därav men ej för den senare. För två industrier, av vUka den ena har behov av kol och den andra av vegetabUisk olja, torde denna distinktion te sig i viss mån opraktisk.

3.4   Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

3.4.1   Gällande rätt

Regler om expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m. finns intagna främst i VL, 1902 års ellag, ExL och BL. Regleringen är komplicerad och svåröverskådlig. Här skall endast ges en kortfattad översikt över ämnet. En närmare analys av rättsområdet har gjorts av expropriationsutredningens sekretariat och redovisas i SOU 1969:51 s. 35-61.

I VL regleras vattenkraftens användning för produktion av elektrisk ström och för andra ändamål. De viktigaste reglerna finns i 2 kap. 1-41 §§ som handlar om byggande i vatten. Därmed åsyftas bl.a. inrättande av vattenkraftverk med tillhörande dammar och övriga anordningar för vattenkraftens utnyttjande. Ändamålet är att närmare reglera i vad mån och på vUka vUlkor det är tillåtet att vidta åtgärder som kan medföra förändringar i de naturliga vattenförhållandena. En förutsättning för att fråga skall kunna uppkomma om tUlämpning av bestämmelserna är atl den som viU bygga äger åtminstone någon del i vattnet. Gör han della, har han sedan möjlighet att med stöd av särskUda ivångsregler 15-7 §§ få allt behövligt vatten sammanfört i en lämplig brukningsenhet. Enligt 14 § kan medges rätt att på annans fastighet anlägga damm, vaU eller väg eller ledning för vattnet. Vidare kan medges rätl alt verkställa grävning, sprängning eller annan åtgärd för alt reglera strömbrädden eller förebygga eller minska skada. Det finns också bestämmelser om rätt att tiUfäUigt ta i anspråk mark för vissa byggnadsarbeten. I 16 § lämnas vissa föreskrifter om rätt att ta i anspråk utmål för byggnad för vattnets tUlgodogörande och därmed förenade anläggningar. Lagrummet öppnar möjlighet att ta i anspråk mark för aUa till ett vattenkraftverk anknutna tekniska anläggningar. Rätt som upplåts enligt 14 eller 16 § har i allmänhet karaktären av tvångsservitul. För att byggande i vatten skall få ske krävs i flertalet fall att förhandsprövning av företagets tillåtlighet


 


Prop. 1972:109                                                        77

m.m, görs av vattendomstol i särskild ordning, I vissa fall krävs också Kungl. Maj:ts prövning. Frågor om ersättning prövas av vattendomstol enligt VL:s regler.

I 2 kap. 18 § VL lämnas föreskrifler om rätl att i vissa fall dra fram kraftledning för ersättningskraft. Bestämmelserna, som utgör undantag från reglerna i 1902 års ellag, innebär atl sådan ledning får dras över annans mark även om den inte i och för sig har betydelse för det aUmänna och även om intrånget inte kan betecknas som ringa. Frågor om ledningens sträckning och om intrångsersättningens storiek handläggs och avgörs enligt 1902 års ellag. Ersättningsfrågan prövas alltså av fastighetsdomstol.

En möjlighet atl tvångsvis ta strömfaU i anspråk utan all den som gör det själv har del i fallet ges i 1 kap, 14 § VL, Bestämmelsen syftar till att motverka spekulation i vattenkraft.

Bestämmelser om produktion och distribution av elektrisk ström i övrigt finns i 1902 års ellag. Rätt till tvångsinlösen medges enligt denna lag till förmän för station för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, för elektrisk starkströmsledning samt för elektrisk starkströmsanläggning i övrigt. Som förutsättning för all tvängsinlösen skall kunna komma lill stånd uppställs i första hand att åtgärden är nödvändig för att förse någon ort med belysning eller drivkraft eller för sådant ändamål eller för att bereda drivkraft åt sådan industriell anläggning som är av störte betydelse för det allmänna. I andra hand medges tvångsinlösen för att dra fram elektrisk starkströmsledning även om denna inte är avsedd för en anläggning av större betydelse för det allmänna. Som särskild fömtsättning krävs då att ledningen erfordras för att förse viss fastighet med belysning eller drivkraft samt all del intrång som förorsakas av ledningen framstår som ringa i jämförelse med nyttan av den,

I fråga om gruppen expropriation för drivkraft m.m, ges vidare bestämmelser i I § första stycket 13 och 18 ExL beträffande oljeledning som behövs för företag av större gagn för orten saml för vissa allmän­nyttiga atomenergianläggningar. Skall expropriation ske för inrättande eller förändring av bl,a. oljeledning, skall enligt 87 § ExL Kungl. Maj:t bestämma visst område för expropriationen. Paragrafen medger också utvidgning av expropriationen. I fråga om expropriation för atom-energianläggning föreskrivs i 113 § att ansökning om expropriationsrätt skall åtföljas av handlingar, som utvisar att sökanden fåll tillstånd atl uppföra anläggningen eller gjort ansökan om sådant tUlstånd. Vidare föreskrivs att i öyrigt de allmänna bestämmelserna om expropriation för elektriska anläggningar skall gälla, om anläggningen helt elier delvis är avsedd för alstrande av elektrisk kraft.

Slutiigen bör i fråga om expropriation för drivkraft erinras om att inom


 


Prop. 1972:109                                                        78

gruvrätten finns beslämmelser om rält att tvångsvis förfoga över annans mark för att tillgodogöra sig också sådana mineral som uran, stenkol och liknande.

I fråga om expropriation av vatten och utrymme för tekniska anord­ningar för vattenförsörjning finns ett stort antal bestämmelser. I dessa görs i viss mån skillnad mellan allmänna och enskilda anläggningar, mellan ledningar och övriga anläggningar samt meUan ytvatlenläkter och grundvattentäkter. Bestämmelserna i 2 kap. 1-41 §§ VL om byggande i vatten är tillämpliga också på bortledande av ytvatten i syfte att till­godogöra sig del. Beträffande grundvatten lämnas regler i 2 kap. 42-68 §§. Ändamålet med dessa bestämmelser är att närmare ange under vilka förutsättningar grundvaltenläkt får anordnas och nyttjas samt hur skydd för grundvattnet bör anordnas. Någon möjlighet att ta mark i anspråk för alt anlägga grundvaltenläkt finns inte enligl VL. Däremot finns möjlighet att enligt 45 § förvärva en tvångsrätt av servitutskaraktär all pä annans fastighet dra fram ledning för vattnet, ta väg, sätta ut observationsrör eller utföra åtgärd till förebyggande eller minskande av skada.

Möjlighet att la i anspråk en valtenförsörjningstillgång vare sig fråga är om ytvatten eller om grundvatten finns enligt 1 § första stycket 5 ExL när det gäller atl tillgodose ett allmänt behov. Ändamålet anges vara all förse en ort med vatten. Sedan expropriationstillstånd beviljats av Kungl. Maj:l skall ärendet handläggas enligt VL (2 kap. 40 och 60 §§ VL).

I 8 kap, VL finns beslämmelser om avloppsanläggningar. För alt göra det möjligt att dra fram avloppsledningar över annans mark ges i 6-9 §§ regler om tvångsräll. Enligt 25 § kan vidare annans mark tvångsvis las i anspråk för anläggning för renande av avloppsvatten,

I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (VAL) föreskrivs, att om vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse med hänsyn tUl den allmänna hälsovården behöver ordnas i ett större sammanhang, kommunen skall sörja för eller tillse, atl allmän va-anläggning kommer till stånd. Undantagsvis kan även annan än kommun vara huvudman för allmän va-anläggning. För de anlägg­ningar som ingår i aUmän va-anläggning torde utrymme kunna tas i anspråk enligt I § första stycket 4 ExL som medger expropriationsrätt för ändamål som del enligl lag tiUkommer kommun att tillgodose eller, när annan än kommun är huvudman, enligt 1 § första stycket 6 ExL som medger expropriationsrätt för annat ändamål som är jämförligt med bl.a. det under punkt 4 angivna och äger väsentlig betydelse för det allmänna. Bestämmelserna i 8 kap. VL om rätt att dra fram avloppsledningar över annans mark är däremol inle tillämpliga inom verksamhetsområdet för allmän va-anläggning.

Beträffande allmänna vallen- och avloppsledningar som är belägna


 


Prop. 1972:109                                                                     79

inom område med fastställd generalplan eller stadsplan gäller som grundläggande princip all de i första hand skall förläggas till trafikleder, gator och andra allmänna platser. Till mark som i planen avsetls till sådant ändamål har kommun lösningsrätt enligt 18 § första slyckel och 41 § första stycket BL. Har ledningen föriagts lill annan mark, är kommunen vidare enligt 18 a och 41 a §§ BL berättigad atl lösa servitut eller nyttjanderätt lill del utrymme som erfordras. Även utrymme för andra hithörande anläggningar kan tas i anspråk enligt BL, om marken enligl fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd att användas för ändamålet och denna användning inle ändå kan anses säkerställd (18 § andra stycket och 41 § andra stycket BL).

Genom fastighetsreglering enligt FBL kan bildas servitut, dvs. rält för ägare av fastighet atl i visst hänseende ta i anspråk eller råda över annan fastighet (den tjänande fastigheten). Enligt 7 kap. 2 § andra stycket FBL får servitut, som avser räll atl dra fram elektrisk starkströmsledning eller som kan upplåtas enligl VL, bildas genom fastighetsreglering endasl om åtgärden sker i samband med annan fastighelsbildningsförrättning och är av betydelse för denna. I fråga om servitut enligl 2-6 kap. VL fordras vidare att ägaren av den tjänande fasligheten inte motsätter sig servi-tutsbildningen. Bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra stycket FBL gäller emellertid enligt tredje stycket i samma paragraf inle servitut som avser ledning för vatten lill husbehovsförbrukning. Rättighet av sistnämnda slag kan aUtså tiUskapas vid fasiighetsbUdningsförrättning oberoende av om åtgärden sker i samband med annan fastighetsbUdning och oberoende av om ägaren till den tjänande fasligheten motsätter sig åtgärden. Regleringen i FBL ersätter bestämmelserna i en särskild lag (1918:526) om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning, som upphävdes i samband med FBL:s ikraftträdande.

3.4.2   Utredningen

Ulredningen anför atl till den nu ifrågavarande gruppen av expro­priationsändamål sammanförts ett antal nyttigheter och anordningar som i dagens tekniskt utvecklade samhälle framstår som oundgängUga även med ganska mättiiga anspråk på standard och bekvämlighet. Utredningen finner det vara betecknande all ulvecklingen på dessa områden gått längre än på de flesla andra håll när det gäUer all medge enskild rätt lUl expropriativa ingrepp i annans egendom för all tillgodose i huvudsak privata intressen. Samtidigt är floran av olika beslämmelser på de ifrågavarande områdena ovanligt rikhaltig och delvis ganska svåröver­skådlig. Detta gäller särskilt förhållandet mellan VL och vissa andra författningar. Man torde enligl utredningen vara tvungen atl acceptera


 


Prop. 1972:109                                                        80

att bestämmelserna i VL och allmänna expropriationslagen även i fortsättningen kommer att på åtskilliga punkter täcka varandra. Detta följer av strävan att i en författning pä ett överskådligt sätt samla alla erforderliga bestämmelser om tvångsinlösen av fastighet samtidigt som del inom ramen för utredningsuppdraget inte har varU möjligt att göra större ingrepp i VL.

Det kan enligt ulredningen inte heller komma i fråga att i nya lagen ta in bestämmelser som skulle gripa in på del område som f.n. regleras inom gruvlagstiftningen. Ett sådant förfarande skulle nämligen kunna få svåröverskådliga konsekvenser och rubba det system som byggts upp inom gruvrätten. Utredningen finner det inle heller ändamålsenligt att göra några ingrepp i den nuvarande vattenläktsprocessen. Ärenden om ianspråktagande av annans vatten förutsätter oftast en särskild till­ståndsprövning av vattendomstol, avseende villkoren för att anordna och utnyttja vattentäkten. Det är då enligt utredningens mening lämpligast att vattendomstolen har möjlighet att samtidigt pröva uppkommande frågor om ersättning m.m. Något egentligt intresse av att i vattenmålsväg pröva frågor om expropriation för anläggningar av olika slag, som pumpsta­tioner, reningsverk, ledningar etc, som kan höra lUl etl vattenverk föreUgger däremot knappast när sådan expropriation sker frislående frän expropriationen av själva vattentillgången. För att VL skall bli tillämplig bör enligt utredningens mening krävas att del är fråga om atl direkt la i anspråk just en vattentillgång, låt vara att denna sedan rent tekniskt kan vara förknippad med en rad olika anläggningar för vilka utrymme exproprieras i samma process. Självständiga expropriationer för tUlbehör bör däremot prövas enligt vanliga expropriationsrättsliga regler.

Behovet av expropriationsregler som gör det möjligt att tillgodose ett aUmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av anläggningar för att föra bort och oskadliggöra avloppsvallen finner utredningen så uppenbart att det inte behöver utvecklas närmare. Utredningen föreslår därför en lagregel om expropriationsrätt för dessa behov. Utredningens förslag har utformats på ell sådant sätt att det blir möjligt att expropriera utrymme även för anläggningar för bortförande och oskadliggörande av andra typer av orenlighet än avloppsvatten.

Den av utredningen föreslagna lagregeln kommer att generellt täcka behovet av expropriationsrätt för alla typer av anläggningar som till­godoser rikets eller en viss orts behov av energi i mer eller mindre bunden form. Begreppet drivkraft skall enligl utredningen i detta sammanhang las i tämUgen vid bemärkelse, något som uttryckts med orden 'och likartad nyttighet'. Härunder ryms sålunda bäde elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för industriella anläggningar, gatubelysning m,m,, atomenergi, elektrisk ström och gas till bostäder och annan bebyggelse m,m. Även sådana drivmedel som olja m.m. ryms


 


Prop. 1972:109                                                        81

under begreppet. Vidare kommer under paragrafens tillämpningsområde att falla allmänna vatten- och värmeverk samt reningsverk för avlopps­vatten, soptippar m.m. Slutiigen täcks behovet av expropriationsrätt för allmänna ledningar av skilda slag, såsom elledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för olja, fjärrvärme, gas etc.

Utredningen anser att den sålunda föreslagna regeln i allt väsentligt torde läcka behovet av expropriationsrätt tiU mark för allmänna anläggningar. Det föreligger emellertid enligt uttedningen ett betydande behov av inlösningsregler även tUl förmån för enskUda ledningar. Detta gäller särskUt i fråga om ledningar för vatten, avlopp, gas, elektricitet, värme och likartade nyttigheter, Bettäffande ledningar för vatten och elektricitet lämnas enligt utredningens uppfattning tiUräckliga bestäm­melser i 2 kap. VL, lagen om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning — som nu ersatts av regleringen i FBL — samt 1902 års ellag, I fråga om enskUda förbin­delseledningar är rättsområdet emellertid i betydande utsträckning oreglerat. Det är i detta sammanhang fråga om ledningar vUkas fram­dragande över eller i annans mark inte annat än i undantagsfall kan förväntas medföra något mera betydande intrång. Anledning att iaktta särskUd restriktivitet vid medgivandet av tvångsiiUösen för dessa anläggningar föreligger därför enligt utredningens mening knappast, SärskUt med hänsyn tUl den stora betydelse som anläggningen i del enskUda fallet regelmässigt måste antas ha för innehavaren. Den äldre uppdelningen av rättigheterna tiU tvångsinlösen alltefter dessas störte eller mindre allmänintresse bör enligt uttedningen inte heUer få hindra en enhetiig reglering av möjligheterna tUl tvångsinlösen inom en viss sektor. Avgörande bör, anför uttedningen, i stället vara om några fördelar står att vinna genom att sammanföra aUa inlösningsregler i en gemensam lag. En helt annan sak är det enligt utredningen att man sedan inom ramen för denna lag kan lämna mer eller mindre vittgående möjligheter till tvångsinlösen, beroende på styrkan av det allmänintresse som föreligger i det särskUda faUet, Med hänsyn tUl detta intresse indelar utredningen hithörande ledningar i två kategorier.

Den första kategorin iiuymmer sådana enskilda ledningar som bedöms vara på ett eller annat sätt direkt önskvärda från allmän synpunkt. Detta är framför aUt fallet med sådana ledningar för vatten, avlopp, gas, elektricitet, värme o,d, som ingår eller är avsedda att ingå i elt ledningsnät som tillgodoser ett allmänt behov. Även om en enskUd ledning inte är särskilt betydelsefuU i sig måste det enligt utredningens uppfattning anses förenat med betydande fördelar för det aUmänna om ett stort antal enskUda låter ansluta sina fastigheter till sådana nät. Utredningen påpekar att inom den kommunala kompetensen ansetts ligga t,o,m, sådana ytiigt sett typiskt enskilda behov som elektrifiering av

6   Riksdagen 1972. I saml. Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                       82

avlägset liggande gårdar etc. Trots att en sådan åtgärd endast kommer ett fåtal tiU godo, har detta ansetts uppvägas genom uppgiftens uppenbara anknytning tUl grannelaget.

Med hänsyn tiU det sagda bör enligt utredningens mening expropria­tionsrätt medges inte bara för huvudledningar utan också förbindelse­ledningar som är anslutna till dem. Några särskUda inskränkningar i expropriationsrätten anses inte påkallade utöver vad som redan nämnts om behovet av det nät i vilket ledningen skaU ingå. I övrigt finner utredningen det fullt tUlräckligt att behovet av den enskilda ledningen prövas med hänsyn tiU det aUmänna nödighetsrekvisitet. Utredningen förordar därför att expropriation får äga rum till förmån för ledning för drivkraft, vatten, avlopp, värme eller annat, om ledningen skall ingå i ell ledningsnät av betydelse för rikel eUer viss ort, trots atl ledningen i sig inte tUlgodoser ett aUmänt behov.

Den andra av de båda kategorierna inrymmer i sig etl stort antal fall där det enligt utredningen vid första påseende kan vara svårt atl spåra något mera utpräglat allmänintresse utöver sådana sociala hänsyn som går ut på atl skapa en acceptabel boendestandard för alla kategorier av medborgare och att därvid inte låta glesbygdens befolkning komma i efterhand när det gäller att tiUgodose sådana elementära behov som tiUgång tiU vatten- och avloppsledningar, ledningar för elkraft m.m. Bestämmelser om tvångsrätt för att dra fram sådana ledningar finns, anför utredningen, i lagen om rätt atl över annans mark framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning (som nu ersatts av regle­ringen i FBL) bettäffande vissa vattenledningar, i 8 kap. VL beträffande vissa avloppsledningar samt i I § första stycket andra punkten 1902 års ellag beträffande vissa starkströmsledningar. Som förutsättning för att tvångsrätt skaU få utövas har uppställts att det skall vara nödvändigt att ledningen dras fram över en annan fastighets område samt enligt 1902 års ellag dessutom att det intrång som förorsakas är ringa i jämförelse med nyttan av ledningen.

Uttedningen finner det vara otvivelaktigt att det vid sidan av de ändamål som omfattas av de sist nämnda bestämmelserna kan tänkas ett och annat ändamål av samma betydelse, t.ex. framdragande av en vattenledning till en mindre industri, handelsträdgård, mejeri etc. I dessa faU, anför utredningen, är man f.n, hänvisad tUI det omständliga och kostsamma förfarande som anvisas i VL. Detla kan väl i och för sig vara befogat i sådana faU när ledningen förorsakar intrång av någon betydenhet på den fastighet över vilken den dras fram eller i vars mark den läggs ned. I ett läge när man i och för sig är fullt på det klara med att ett ändamål är tUlräckligt betydelsefullt för att kunna förknippas med expropriationsrätt framstår emeUertid enligt utredningens mening metoden att låta gränsen för den allmänna expropriationslagstiftningens


 


Prop. 1972:109                                                      83

räckvidd bestämmas av intrångets omfattning som mera tUltalande än den f.n. tillämpade kasuistiska metoden enligt vilken gränsen bestäms uteslutande med hänsyn till den anläggning som ledningen är avsedd att betjäna. Utredningen föreslår därför att expropriation skall kunna medges för att bereda utrymme åt ledning för drivkraft, vatten, avlopp, värme eller liknande även om ledningen inte ingår i etl nät av betydelse för riket eller viss ort, dock under förutsättning alt intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav. Regeln är avsedd att fullständigt ersätta inlösningsreglerna i lagen om rätl atl över annans mark framdraga ledning för vatten tiU husbehovsförbrukning — som nu ersatts av regleringen i FBL — och i 1 § första stycket andra punkten 1902 års ellag samt i slor utsträckning även inlösningsreglerna i 8 kap. VL, Som förut framgått finner utredningen det knappast möjligt att utmönstra några lagregler ur VL, Man anser sig därför tvungen att acceptera de dubbleringar som delvis uppkommer,

3.4.3   Remissyttrandena

Hyresgästernas riksförbund finner förslaget i nu avsedda hänseende väl motiverat. Dagens samhällsbyggande utvecldas i hög grad mot ett samgående om vissa gemensamma anläggningar. Enligt förbundet kan man förvänta sig ytterligare expansion på det området, vUket förstärker behovet av lagregler om expropriationsrätt för nu-avsedda allmänna behov.

Svenska kraftverksföreningen framhåller att i förslagel expropriation för elektrisk kraftproduktion — även kärnkraft — hänförts under det allmänna uttrycket expropriation för atl tUlgodose allmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet. Med dessa allmänna uttryck läcks också produktion av elektrisk kraft. Om emellertid expropriationsbestämmelserna i 1902 års ellag upphävs, synes det för­eningen lämpligt att bland expropriationsandamålen uttryckligen omnämna expropriation för elektrisk kraft. Sett mol det faktum att expropriationer för sådant ändamål är vanliga och i tidigare lagstiftning behandlats särskilt, ger i annat fall lagen enligt föreningens mening ett egendomligt intryck. Svenska elverksföreningen anför liknande syn­punkter. Också kommerskollegium anser att uppräkningen av expropriationsandamålen bör kompletteras med uttrycket 'elektrisk kraft'.

Enligt förslagel skall expropriation få ske bl.a, för atl tillgodose allmänt behov av att föra bort och oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Naturvårdsverket anser att uttrycket 'oskadliggöra' ej får tolkas för snävt. Även åtgärder som avser enbart omhändertagande av orenlighet bör omfattas av paragrafen. Denna bör sålunda bl.a. kunna


 


Prop. 1972:109                                                        84

användas för att tUlgodose behovet av mark för uppläggande av rötslam från avloppsreningsverk ehuru därmed ej sker något 'oskadliggörande' i egentlig mening. Den föreslagna bestämmelsen kommer enligt natur­vårdsverkets uppfattning sannolikt att som resultat av mUjökontroll-uttedningens arbete snart bli betydelsefuU i arbetet med omhänder­tagande ocheller destruktion av miljögifter av olika slag. Vidare bör den kunna utnyttjas för att tUlgodose behovet av mark för lagring eller annal omhändertagande av radioaktiva avfallsprodukter,

Svea hovrätt anför att utredningen i denna del i viss mån har bortsett från kravet på allmännytta. Om expropriation enbart för enskUl intresse skall ifrågakomma, bör den enligt hovrätten i första hand begränsas till att avse upplåtande av nyttjande- eUer servitutsrätt,

3.5   Expropriation för näringsverksamhet

3.5.1   Gällande rätt

Vissa regler om expropriation för tiUgodoseende av näringslivels behov finns i 1 § första stycket ExL. I punkten 14 föreskrivs att expropriation får ske för att tiUgodose fjällrenskötselns behov och i punkten 17 anges som expropriationsändamål att på viss ort bereda fiskarbefolkningen utrymme för att uppföra brygga, bod eller annan anläggning, som erfordras för yrkesfisket. Enligt 112 § ExL får rätt tUl expropriation till gagn för yrkesfisket utövas endast av kronan, kommun eller hushållningssällskap och, om inte ägaren begär att fastigheten löses, avse endast förvärv av nyttjanderätt under en tid av högst 25 år. Av direkt betydelse för näringslivet är vidare de fömt redovisade reglerna i 1902 års ellag om expropriation för elektriska anläggningar m,m, samt bestämmelserna i I § första stycket ExL om expropriation för linbana och oljeledning (punkt 13) och atomenergianläggningar (punkt 18), Vidare har inlösenreglerna i VL direkt stor betydelse för kraftindustrin och indirekt väsentlig betydelse för hela näringslivet.

3.5.2   Utredningen

Behovet av expropriationsrätt för viss eller vissa grenar av näringslivet har, anför utredningen, från tid till annan varit föremål för stats­makternas prövning. Det har därvid aldrig varit fråga om någon samlad bedömning av näringslivets behov i stort utan uppkommande detaljfrågor har lösts var för sig efter en prövning i det särskilda fallet. Utredningen anser det vara angeläget att nu såvitt möjligt bringa syslem i bestäm­melserna.   Vissa för näringslivel angelägna frågor såsom behovet av


 


Prop. 1972:109                                                        85

drivkraft, ledningar, kommunikationer och vissa skydds- och säker­hetsområden bör enligt utredningen av systematiska skäl tas upp under andra avsnitt. Kvar att behandla är i stort sett vissa lokaliserings- och rationaliseringsfrågor, dvs, i detta sammanhang problem som hänger samman med önskemålet att ge industri, hantverk, jordbruk och annan näringsverksamhet möjligheter att utvecklas och slå sig ned på sådana platser som från allmänna synpunkter framstår som de lämpligaste.

Utredningen anser att lokaliseringsfrågorna i regel inte behöver medföra några problem av sådan art att expropriationsbefogenhet framstår som påkallad. Planläggningsmyndigheterna torde nämligen för framtiden komma att se tiU att det inom områden med översikts- eller detaljplan avsätts tilUäckligt med välbelägen mark för näringsverksamhet av olika slag, I vart faU borde några beaktansvärda problem inte behöva uppkomma för hantverk, småindustri och andra företag av liknande omfattning. De verkliga problemen uppkommer enligt ulredningens mening närmast när fråga är om ett något större företag som expanderar och som därför behöver ökat utrymme. För att inte få anläggningarna aUtför mycket spridda nödgas man då söka sig till det närmaste grann­skapet. Visar det sig därvid praktiskt omöjligt att på frivillig väg förvärva erforderlig mark uppkommer, anför utredningen, behov av expro­priationsrätt. Detsamma gäller när möjligheterna att välja mellan olika tänkbara förläggningsalternativ är helt eller i det närmaste uteslutna.

Etl visst behov av expropriationsrätt kan sålunda enligt utredningen anses föreligga, Alla utövare av näringsverksamhet inom landet kan dock inte utrustas med expropriationsbefogenhet. För sådan måste fordras att själva verksamheten uppfyller vissa högt ställda krav. Det bör sålunda enligt utredningens mening i regel vara fråga om en verksamhet som är av större betydelse för landet som helhet. Vidare bör expropriation kunna ske tUl förmån för en verksamhet som är av påtaglig betydelse för den ort där den bedrivs. Uttrycket 'ort' bör i detta sammanhang inte tas i alltför snäv betydelse, Hämnder bör sålunda enligt utredningen kunna inrymmas t.ex. hela den kringliggande bygden. Det torde inte vara ovanligt a» en orts eller bygds hela liv kretsar kring en industri, som måhända i sig är oväsentlig för landet som helhet men som för orten eller bygden är av stor betydelse och vars nedläggning eller flyttning skulle medföra allvariigt men för orten. Slutligen finns åtskUlig verksamhet av typen renskötsel och yrkesmässigt fiske som är av stor betydelse för en viss grupp av befolkningen och för vilken del enligt utredningens uppfattning med hänsyn härtill bör finnas expropriationsmöjlighet, åtminstone om den gmpp som utövar verksamheten är av någon betydenhet. Vilken måttstock som härvid bör anläggas kan vara vansk­ligt att avgöra generellt. Hänsyn bör främst tas tiU gruppens storlek och vad den representerar i ortsbilden i stort. I viss män bör enligt utred-


 


Prop. 1972:109                                                      86

ningen även beaktas den betydelse det kan ha för gmppen själv att få bedriva en verksamhet av just det slag som det är fråga om.

Slutligen måste enligt utredningens mening krävas alt sökanden påvisar särskilda skäl för att anläggningen skall placeras just på ifråga­satt plats. Delta behöver inte innebära all sökanden måste visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen till annan plats. Däremot anser utredningen del inte vara orimligt att begära utredning om att antalet möjliga platser är mycket begränsat och all andra alternativ är mindre lämpliga. Någon uttrycklig lagregel härom finner utredningen dock inte behövlig, eftersom nu anlagda synpunkler beaktas vid prövningen av ansökan om expropriationstUlstånd,

Mot bakgrund av det anförda föreslås i utredningen all expropriation får äga rum för all bereda utrymme ål näringsverksamhet eller anlägg­ning därför av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgmpp,

3.5.3   Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner att förslaget öppnar bl.a. möjlighet atl genom expropriation tUlgodose industrins behov av mark. Det finns enUgt länsstyrelsen flera exempel på fall när det erbjudit stora svårigheter att med tiUämpning av nu gällande exproprialions­gmnder erhålla tiUstånd till expropriation för detta ändamål.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att utredningens förslag innebär en väsentligt utvidgad tvångsrätt. Länsstyrelsen ifrågasätter om denna utvidgning verkligen är motiverad. Det behov av expropriation utred­ningen avser lorde vara tämligen säUsynt och lär väl i regel kunna tUl­godoses utan tvångsingripande. Frågan om expropriation av förevarande typ är också särskilt känslig därför att inlösen normalt måste komma att ske tUl förmån för enskild expropriant, och bedömningen kan kräva svåra avvägningar, Rekvisitet 'störte' betydelse är enligl länsstyrelsens mening alltför obestämt. Länsstyrelsen ifrågasätter om det inte tydligt borde markeras att bestämmelsen är avsedd endast för faU av särskild vikt t,ex. så, att den åsyftade verksamheten eUer anläggningen anges skola vara av 'synnerlig' betydelse för rikel eUer orten osv.

Enligt naturvårdsverkets mening bör i fråga om större företag uttedning regelmässigt presteras om alternativa lägen. Detla bör bl.a, ses mot bakgrund av miljöskyddslagens beslämmelse om alt för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta inttång och olägenhet utan oskälig kostnad. I de lokaliseringsfrågor som naturvårdsverket har att ta ställning till saknas ofta alternativa förslag till förläggningsorter. Verket finner det mot bakgrund härav värdefullt om principen om redovisning av alternativa lägen blir lagfäst i lämplig form.


 


Prop. 1972:109                                                                  87

3.6   Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m.

3.6.1   Gällande rätt

Med skyddsområde bmkar förstås mark intill anläggningar som själva kräver skydd, t.ex. en sjö som levererar vatten tiU ett vattenverk och därför måste skyddas mot föroreningar. Beteckningen säkerhetsområde används för område kring anläggningar som medför fara av aUmän art, t.ex, atomenergianläggningar. Vissa spridda bestämmelser om expro­priation för nu förevarande slag av anläggningar finns i 1 § första stycket ExL, Enligt dessa bestämmelser kan expropriation äga rum för att förhindra förorenande av vattenledning som anlagts för att förse en ort med vatten (punkt 5), för att staten skall överta ett flygsandsfält som ägaren försummat att vårda så att sandflykt förebyggs (punkt 10) samt för skyddsområde kring vissa atomenergianläggningar (punkt 18), Vidare kan enligt BL inlösen i vjss utsträckning ske av mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts tiU skydds- eller säkerhetsområde för viss anläggning, 181 § BL föreskrivs sålunda förbud mol att i närheten av befästning, statlig flygplats eller annan än staten tillhörig flygplats för allmänt bmk företa nybyggnad eller vissa andra åtgärder, om befäst­ningens eller flygplatsens användning för avsett ändamål skuUe försvåras eller avsevärt men skulle åsamkas försvaret eller luftfarten. Länssty­relsen får dock medge undantag härifrån när synnerliga skäl föreligger. Inte heller får utan länsstyrelsens tillstånd nybyggnad ske inom område i närheten av atomreaktor eller annan atomenergianläggning, där det kan antas föreligga risk för skadlig strålning från anläggningen. Vidare kan länsstyrelsen enligt 82 § BL genom särskUt beslut meddela förbud mot åtgärder, som är tiU men för bl,a. försvaret eUer luftfarten, även i vissa andra fall än som anges i 81 §, Minskas på grund härav markägarens möjligheter att utnyttja sin mark kan han enligt 83 § BL kräva ersättning för skadan eller inlösen av marken, Slutiigen bör i sammanhanget uppmärksammas 2 kap, 14 § sista stycket och 2 kap, 62 och 64 §§ VL som handlar om skyddsbestämmelser för ytvatten resp. gmndvatten,

I prop, 1969:28 med förslag tiU miljöskyddslag diskuterades på grundval av ett förslag av flygbullerutredningen (SOU 1961:25) tanken att genom expropriation skapa frizoner kring stora trafikanläggningar. Departementschefen ställde sig positiv till tanken men ansåg alt frågan borde prövas närmare under översynen av expropriationslagsliftningen (prop, 1969:28 s, 247),


 


Prop. 1972:109                                                         88

3.6.2   Utredningen

Nuvarande bestämmelser om expropriation för skydds- och säker­hetsområden synes, framhåUer utredningen, vara mera tillfälligt utvalda. Här mer än på många andra stäUen kan emellertid enligt utredningens mening göras gäUande, att det är föga rationellt att ha alltför detaljerade bestämmelser om expropriationsbefogenhet för några enstaka fall. Intresset att skapa särskilda skydds- och säkerhetsområden eller utföra anordningar till skydd mot farUga naturhändelser eUer skadlig eller på annat sätt farlig verksamhet är utan tvekan sådant att en expro­priationsbefogenhet är starkt motiverad så snart allmänfaran framstår som någorlunda betydande. Utredningen framhåller att det självfallet dock alltid måste ske en avvägning i det särskilda fallet mellan de skador man önskar förebygga och de värden som måste uppoffras härför. Gäller det att skydda människors liv eller hälsa våUar denna avvägning inte några problem. När man däremot kommer in på rent ekonomiska värden, kan svårigheterna i vissa fall bli större. Som en aUmän riktlinje i sådana fall kan enligt utredningens mening anges, att man bör överväga möjligheten att flytta den farliga verksamheten tiU någon annan, mindre utsatt plats. Först om detta skulle medföra orimliga kostnader eller från andra synpunkter vara högst orationellt eUer förenat med betydande svårigheter, bör expropriationsalternativet övervägas,

I sakens natur ligger, anför utredningen vidare, att det måste bli föremål för överväganden i det särskilda fallet, om man skall upprätta en formlig skydds- eller säkerhetszon kring det skyddsvärda eller farliga området eller om det räcker med att utföra särskilda anordningar, t,ex. grävning av diken, uppläggning av vaUar, plantering av skog etc. inom eUer omkring området i fråga. GenereUt måste enligt utredningen gälla att ingreppet i expropriatens rätlssfär blir så litet som möjligt.

Utredningen förordar därför att möjlighet ges tUl expropriation för upprättande av skydds- eller säkerhetsområde eUer utförande av särskilda anordningar tUl skydd mot aUmänfarlig eller eljest från allmän synpunkt menlig naturhändelse, mot vatten- eUer luftförorening eller mol menlig inverkan i övrigt från industriell eUer annan anläggning. Sambandet mellan anläggningen och den menliga inverkan som man önskar skydda anläggningen eller omgivningen ifrån bör enligt utred­ningens mening inte uppfattas aUtför snävt. Det bör t.ex. vara möjligt att med stöd av den föreslagna bestämmelsen expropriera mark mnt en flygplats för att upprätta en skyddszon mot buller, trots alt bullret strängt taget förorsakas av flygplanen och inte av flygplatsen som sådan.

Den föreslagna bestämmelsen ersätter helt de tre motsvarande bestämmelserna i 1 § första stycket 5, 10 och 18 ExL. Någon inskränkning i vad som hittUls gäUt är enligt utredningen inte avsedd. Några särskilda tillämpningsföreskrifter synes inte nödvändiga. Bestämmelsen täcker enligt utredningen också bestämmelsen i 8 kap. 25


 


Prop. 1972:109                                                       89

§ VL om rätt att ta i anspråk mark för reningsverk för avloppsvatten. Denna står emellertid i ett sådant samband med VL:s övriga regler om avloppsvatten att den inte utan olägenhet kan brytas ut ur sitt nuvarande sammanhang. En viss dubblering mäste därför accepteras som ound­viklig på denna punkt.

Utredningen anför vidare att den föreslagna bestämmelsen också täcker reglema i BL om rätt för kommun att under vissa omständigheter lösa in mark som i fastställd generalplan eUer stadsplan avsetts till skydds- eller säkerhetsområde. Därigenom uppkommer en dubblering i förhållande liU de föreslagna reglerna om tätbebyggelseexpropriation. Detta anser utredningen dock inte vara något avgörande hinder. Slutligen föreligger ett visst samband mellan olika regler om inlösenplikt i BL, bl,a. 81-83 §§, och den här föreslagna lagregeln. Också dessa bestäm­melser i BL bör emellertid enligt utredningens mening stå kvar.

Anledning att direki i lagen begränsa kretsen av expropriationsbe-rättigade subjekt anser utredningen inte föreligga. Utredningen förordar, att tillståndsmyndigheten får från fall till fall avgöra exproprialions-sökandens kompelens. Även enskUda sökande torde därvid kunna komma i fråga,

3.6.3   Remissyttrandena

Naturvårdsverket uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om expropriation för att upprätta skydds- eller säkerhetsområde m,m, till skydd mot bl,a, vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning otvivelaktigt motsvarar ett aktuellt behov. Enligt 32 § mUjöskyddslagen kan ägare tUl fastighet som utsätts för miljöfarlig verksamhet påkalla att fastigheten löses, om den blir onyttig eller synnerligt men uppkommer vid begagnandet. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen utgör ett lämpligt komplement till 32 § miljöskyddslagen. Genom tUlkomsten av en sådan bestämmelse underlättas rationeUa lösningar vid lokalisering av industrier m.m.

Näringslivets byggnadsdelegation framhåller, att tUlkomsten av skyddsåtgärder vid miljöstörande industrier skulle underlättas, om skadeförebyggande åtgärder efter intresseavvägning fick utföras på främmande mark. Detta torde också vara avsikten med den föreslagna bestämmelsen. Det skulle därför vara önskvärt, om denna avsikt kunde komma till klart uttryck i lagstiftningsärendet,

Svea hovrätt finner det något tveksamt hur långt möjligheten att expropriera skall gå när det gäller säkerhetsområden. Hovrätten ifråga­sätter om, som utredningen hävdar, det skall vara möjligt att expropriera mark mnt en flygplats med hänsyn till flygbullret. Det ligger närmare till hands med inlösenplikt.


 


Prop. 1972:109                                                       90

Planverket framhåller, atl vissa anläggningar av det slag del här är fråga om, industriella anläggningar, flygplatser osv., är sådana atl deras lokalisering bör föregås av bebyggelseplanering. Därvid kan konkurre­rande markanspråk noggrant utredas och vägas mot varandra och erforderliga skydds- eUer säkerhetsområden inläggas i planen.

3.7   Expropriation för försvarsändamål

3.7.1 Gällande rätt

Bestämmelser om expropriation för försvarsändamål finns främst intagna i 1 § första stycket i ExL. Enligt della lagrum punkt I kan expropriation äga rum för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana som äger betydelse för den allmänna skjut­skicklighetens UtveckUng eUer eljest för rikets försvar. Vidare innehåller 81-83 §§ BL, som redovisats i avsnittet 3.6.1, vissa bestämmelser om förbud mot bebyggelse som kan vara till hinder för försvaret samt om därav föranledd inlösenplikt i vissa fall. Slutiigen får enligt 68 § CfL kommun för fullgörande av sina skyldigheter på civilförsvarets område ta i anspråk bl.a. markområden och byggnader. Som regel krävs att civilförsvarsberedskap råder. Denna förutsättning gäller dock inle i fråga om utförande av byggnadsanordningar samt källarmursgenombrotl för skyddsrum, om förfoganderätten utövas av länsstyrelsen.

3.7.2 Utredningen

Försvarsändamålet som sådant torde, anför utredningen, som expro­priaiionsgrund vara höjt över diskussion. Försvarels omfattning och uppgifter är emellertid i dag betydUgt större och mera skiftande än de var vid ExL:s tiUkomst. I begreppet 'totalförsvaret' inryms sålunda åtskiUigt som vid första påseende förefaller vara av mera civil än militär karaktär och som därför kanske inte framstår som så alldeles självklart expro-priationsgmndande.

1 huvudsak består det totala försvaret av krigsmakten (det militära försvaret), civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Även åtskUliga andra former av samhäUelig verksamhet kan emellertid under vissa omständigheter räknas dit.

Utredningen framhåller, att vid sidan av de uppgifter som åvUar krigsmakten och civilförsvaret har såväl det ekonomiska som det psykologiska försvaret anförtrotts utomordentligt angelägna uppgifler vid vilkas fullgörande del alll emellanåt kan uppkomma behov av mark för lokaler och andra utrymmen av skUda slag. Som exempel på sådana


 


Prop. 1972:109                                                        91

lokaler nämner utredningen lagringsutrymmen för olja och andra krigs­viktiga förnödenheter som det kan bli svårt att anskaffa vid en avspärrning av tillförseln utifrån. Det är visserligen inte sannolikt att dessa behov annat än möjligen i undantagsfaU blir så omfattande eller speciella att de inte kan tiUgodoses på frivillighetens väg. Ulredningen anser, atl det dock självfallet skulle vara olyckligt om etl angelägel förvärv i något faU skuUe kunna hindras enbart av den anledningen att expropriationsmöjlighet inte finns. Därför bör enligt utredningens mening också dessa båda grenar av totalförsvaret vara utrustade med expropriationsbefogenhet. Införs expropriationsrätt för det totala för­svaret kan olika lagrum i utredningens förslag bli tUlämpliga vid t.ex. expropriation för en krigsviktig industri eUer beträffande andra former av samhällelig verksamhet i stort, såsom kommunikationer, sjukvård eller polisväsende. Det förhåUandet att olika lagrum kan tiUämpas bedömer utredningen emellertid inte som någon olägenhet. I faU när en verksamhet kan tilläggas en specifik militär betydelse utöver den civila kan vid behov bestämmelsen om expropriation för försvarsändamål åberopas i förening med den bestämmelse som är tUlämplig ur rent civil synvinkel, utan att detta behöver medföra några komplikationer för ärendets handläggning.

Utredningen anför beträffande de frivilliga försvarsorganisationerna att dessa har utrustats med stora förmåner av olika slag. Förläggnings-, övnings- och undervisningslokaler ställs sålunda i stor uisträckning till deras förfogande genom offentliga myndigheters försorg. Det framstår med hänsyn härtiU enligt uttedningens mening som tveksamt om det finns någon anledning att tillerkänna dem självständig expropriations­befogenhet. Tillräckliga möjligheter torde nämligen finnas att redan med hjälp av den föreslagna expropriationsrätten för krigsmakten bereda dem erforderligt utrymme. Å andra sidan är det enligt utredningen föga ändamålsenligt att krigsmakten begär expropriation av ett område enbart för att tillhandahålla frivilligorganisationerna förläggnings-, övnings- och undervisningslokaler m.m. I sak anser utredningen att man knappast behöver ha några betänkligheter mot att i stället ge organisationerna en självständig expropriationsbefogenhet, så mycket mindre som dessa står under betryggande statiig kontroU. Utredningen fömtsätter emellertid att en sådan beslämmelse tiUämpas restriktivt. Bl.a. bör man enligt utred­ningen kunna utgå från att expropriationsrätt till organisationernas förmån inle bevUjas när deras behov kan tillgodoses genom att de får rätt att disponera krigsmakten tUlhöriga lokaliteter. I praktiken torde detta medföra att expropriationsrätt i huvudsak kommer att — liksom hittUls — bevUjas endast för skjutbanor och därmed jämförliga ändamål. Skulle emellertid dämtöver i undantagsfall uppkomma något enstaka behov, t.ex. då en frivilligorganisation önskar utvidga ett eget övningsfält eller


 


Prop. 1972:109                                                      92

liknande, bör enligt utredningens mening möjlighet finnas att medge den behövliga expropriationsrätten.

Utredningen föreslår därför, att expropriationsbefogenhet tillerkänns samtliga grenar av totalförsvaret. Med hänsyn till dettas vidsträckta omfattning är det emellertid, anför utredningen, nödvändigt alt ställa upp olika krav på utredning och behov i olika faU, Varken när det gäller det rent miUtära försvarets behov eller i fråga om övriga grenar av total­försvaret kan det vara riktigt att inskränka sig till alt enbart konstatera att det finns ett behov av den begärda expropriationsrätten, Dämlöver bör krävas av sökanden att han visar att det är betydelsefullt alt det föreliggande behovet tUlgodoses på det begärda sättet. Utredningen härom måste bli högst olikartad i skilda fall. Vid expropriation för det mUitära försvarets och civUförsvarets behov torde prövningen i regel ställa sig ganska enkel medan däremot närmare utredning bör infordras innan expropriation medges till förmån för en frivUligorganisation, Att i detalj gå in på vUken utredning som bör krävas i varje enskilt fall anser utredningen vara ogörligt. Den frågan får överlämnas åt rätts­tiUämpningen,

3.7.3   Remissyttrandena

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar finner utredningens förslag väl-gmndat. Överstyrelsen ansluter sig också tUl utredningens uppfattning, att del inte är sannolikt atl nu ifrågavarande expropriaiionsbehov annat än i undantagsfall blir så omfattande eller speciella, atl frivilliga upp­görelser inte kan nås. Överstyrelsen har hittUls aUtid kunnat träffa avtal med part på civilrättslig väg. Det skulle emeUertid vara olyckligt om ett angeläget förvärv i något fall skuUe hindras enbart av den anledningen att expropriationsmöjlighet inte finns. Överstyrelsen vUl i detta sammanhang understryka betydelsen av att möjlighet nu öppnas atl, om så skulle bli nödvändigt, tillgripa expropriation även för krigsviktig industri.

Riksvärderingsnämnden finner det tveksamt, om formuleringen i 1 § första stycket I ExL medger att egendom las i anspråk för civilförsva­rets behov. Särregeln i CfL om ianspråktagande av egendom även under tid, då civUförsvarsberedskap inte råder, är därför i dagens läge väl motiverat. Med den av uttedningen föreslagna bestämmelsen blir det emeUertid fullt klarlagt, att ianspråktagande för civilförsvarets behov kan ske genom expropriation, I sådant fall skaU ersättningens sloriek bestämmas enligt de för exproprierad egendom eljest gällande bestäm­melserna och enligt den ordning, som är föreskriven för expro­priationsmål.

Civilförsvarsstyrelsen anför att, eftersom möjUghet torde komma att


 


Prop. 1972:109                                                       93

finnas för civilförsvarsmyndighet att ta i anspråk egendom enligt både CfL och expropriationslagen och i det enskUda fallet välja det förfarande som bedöms som lämpligast, styrelsen för sin del inle har något att erinra mot utredningens förslag,

3.8   Expropriation av vanvårdad egendom

3.8.1   Gällande rätt

Enligt jordhävdslagen (1969:698) kan lantbmksnämnden ingripa med vitesföreläggande för att skydda jordbruk som har förutsättningar för rationell drift eller för att tiUvarata möjligheten lUl strukturrationali­sering, om jordbruket på odlad mark har lagts ned. Vid synnerligen grov vanhävd av den odlade jorden kan egendomen inlösas enligt lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom. En ytterligare fömt­sättning är att det med hänsyn till vanhävdens omfattning och egen­domens sloriek eller av andra särskilda skäl är nödvändigt att vidta åtgärder för att avhjälpa vanhävden i annan ordning än enligt jordhävdslagen, Kungl, Maj:t får förordna om inlösen endast med samtycke av riksdagen. Enligt I § första stycket 9 ExL kan expropriation vidare ske för att på det allmännas bekostnad åstadkomma skogsåterväxt på skogsmark som genom kalhuggning eller på annat sätt lagts öde och inte utgör nödig betesmark. Bestämmelsens betydelse begränsas av att skogsvårdsstyrelsen genom skogsvårdslagen (1948:237) kan förmå markägaren att vidta behövliga åtgärder och i nödfall utverka domstols förordnande att åtgärderna får vidtas av styrelsen på markägarens bekostnad. Vidare kan enligt 1 § första stycket 10 ExL expropriation ske för kronans övertagande av flygsandfält, varom ägaren försummat alt ta sådan vård att fara för sandflykt förebyggs.

Rätt tiU expropriation av skogsmark enligt 1 § första stycket 9 ExL tillkommer enligt 106 § ExL, förutom kronan, endasl den kommun inom vars område marken är belägen samt landstinget och skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet. Enligt 107 § ExL har markägaren möjlighet att avvärja expropriation av ödelagd skogsmark genom alt erbjuda sig atl själv ombesörja nödig återväxt. Gör han ett sådant erbjudande, skall Kungl, Maj:t lämna honom skälig tid till det. Erhåller annan än kronan expropriationstiUstånd, skaU alltid bestämmas viss tid, inom vHken den nye ägaren skall sörja för återväxt.

Enligt lagen om tvångsförvaltning av bosladsfastighet kan fastighet, vilken innehåller bostadslägenhet som är uthyrd av fastighetsägaren och inte utgör del av dennes bostad, ställas under tvångsförvaltning, om ägaren väsentiigen försummar vården av fastigheten eller underiåler att


 


Prop. 1972:109                                                         94

vidta uppenbart angelägna åtgärder för alt bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten samt det finns anledning anta att rättelse inte kommer all ske. Beslut om tvångsförvaltning meddelas av hyresnämnd på ansökan av hälsovårdsnämnd, länsstyrelse eller hyresgästorganisa­tion, I samband med tUlkomsten av lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet infördes i ExL, med bl,a, expropriationsutredningens förslag som underlag, en ny expropriaiionsgrund (1 § första stycket 19 ExL), EnUgt denna kan expropriation ske för att vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som tUl väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål, försätta eller hålla byggnaden i tillfreds­stäUande skick. Enligt 114 § ExL skall ansökning om expropriationsrätt för sådant ändamål åtföljas av handlingar som visar vilka åtgärder som vidtagits för att i annan ordning tillgodose ändamålet och vilka åtgärder sökanden ämnar vidta för att vinna syftet med expropriationen,

I fråga om annan byggnad än bosladsfastighet saknas möjlighet atl tvångsinlösa egendomen på den gmnd att den vanvårdas. Uppkommande missförhåUanden kan här avhjälpas genom förelägganden av olika slag, som kan meddelas främst enligt hälsovårdsstadgan (1958:663), byggnadsstadgan (1959:612) och brandstadgan (1962:91), Enligt 21 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen i vissa fall förelägga ägaren av byggnad, som lämnats att förfalla och skadar landskapsbilden, att riva eller iståndsätta byggnaden,

3.8.2   Utredningen

Reglerna om rätt tiU expropriation av jordbmksegendom eller skogsmark på grund av vanhävd etc har enligt utredningen tiUämpats i myckel ringa omfattning. Från flera håll har, anför utredningen, ifrågasatts om behov över huvud föreligger av en sådan lagstiftning. Även om jordbruk som inte har rimliga möjUgheter alt, ensamma eller i förening med annan jord, utvecklas till tekniskt och ekonomiskt bär­kraftiga enheter i framtiden kommer att läggas ned i stor utsträckning, är det dock å andra sidan önskvärt att bärkraftig eller utvecklingsbar jord hävdas väl. En lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot försumliga brukare av sådan jord ligger enligt utredningen otvivelaktigt väl i linje med den förda jordbmkspolitiken.

Den närmare utformningen av behövliga regler bör enligt utredningens uppfattning följa i stort sett samma riktlinjer som hittills, I första hand bör man sålunda försöka förmå försumliga brukare att frivUligt gå med på att sätta jord och skog i godtagbart skick. Lyckas inte detta bör förelägganden tiUgripas, Skogsvårdslagen och jordhävdslagen torde, anför utredningen, på ett ändamålsenligt sätt tUlgodose de föreliggande behoven i det övervägande antalet fall. Emellertid kan man inte komma


 


Prop. 1972:109                                                       95

ifrån att det alltid finns personer som av olika skäl inte släller sig givna förelägganden tUl efterrättelse, vare sig det beror på ekonomisk omöjlighet eller på tredska. I dessa faU bör möjlighet föreligga att ingripa även med tvångsåtgärder av så kvalificerat slag som expropriation. Sådana ingripanden måste emeUertid — liksom hittUls — reserveras för faU av svår vanvård. Av mindre betydelse är, framhåller utredningen, om sådan vanvård redan föreligger eller om den endast kan befaras. Lyckas expropriationssökanden göra sannolikt att allvarlig risk för svår vanvård föreligger, om expropriation inte kommer tiU stånd, bör detla i och för sig vara expropriationsgrundande.

Mot bakgrund av del anförda föreslår utredningen, atl expropriation av jordbruks- och skogsmark får äga rum när grov vanvård antingen visats föreligga eller kan befaras uppkomma. Syftet med expropriationen skall vara att bringa egendomen i hävd. Uttrycket hävd bör enligl utredningen såvitt avser odlad jord tolkas på samma sätt som i uppsiktslagstiftningen (numera jordhävdslagen). Ändras denna kommer således expropriationslagstiftningens hävdbegrepp att ändras i molsva­rande mån, 1 skogsvårdslagstiftningen förekommer, framhåller utred­ningen, inte uttrycket hävd, TiUräcklig ledning för att tolka dess innebörd i nu ifrågavarande sammanhang finner utredningen kunna erhållas vid en jämförelse med de anspråk på markägaren som uppställts i gällande skogsvårdslag.

Något behov av beslämmelser motsvarande 106 och 107 §§ ExL anser utredningen inte föreligga. Utredningen förutsätter att tillstånd till expropriation kommer atl meddelas endast den som på ett från aUmän synpunkt lämpligt sätt kan ta hand om den vanvårdade egendomen, det må sedan vara fråga om ett allmänt eller enskUt subjekt.

Ett annat önskemål som utredningen framhåller är att natur- och stadslandskap inte förfulas grovt av förfallna och vanprydande byggnader och tomter. Intresset härav torde enligt utredningen i alll väsentligt tillgodoses genom bestämmelserna i främst byggnadsstadgan och naturvårdslagen. En tredskande fastighetsägare kan dock stundom i stötande grad fördröja verkställigheten av beslut. Utredningen anför vidare att i de fall när inte byggnaderna utan den omkringliggande marken är vanvårdad till den grad att den utgör ett störande inslag i sin omgivning, möjligheterna att komma tiU rätta med en tredskande fastighetsägare är mindre goda.

I fråga om vanvård av bostäder och arbetslokaler anför utredningen — vars förslag som förut framgått genomförts i det väsentUga i fråga om hyresfastigheter — huvudsakligen följande.

När det gäller att förhindra att en byggnad vanvårdas i sådan utsträckning att där bosatta eller arbetande personer inte kan sägas ha godtagbara bostäder och arbetslokaler får nu gällande lagstiftning anses


 


Prop. 1972:109                                                       96

relativt ändamålsenlig i normalfallet. Flertalet fastighetsägare följer godvUligt byggnads- och hälsovårdsnämndernas påpekanden och förelägganden. Ett visst behov finns dock av att kunna ingripa på annat sätt, om t,ex, fastighetsägaren av ekonomiska eller andra skäl är ur stånd att sköta sin fastighet godtagbart eller om han systematiskt utnyttjar sin fastighet tUl det yttersta utan hänsyn tUl vare sig omgivningen eller de personer som bor eUer arbetar i byggnaden. Utredningen pekar också på önskemålet att hindra onödiga rivningar. Det är enligt utredningens mening angeläget att samhället får möjlighet att ingripa och vidta erforderliga åtgärder. När varken anvisningar eller förelägganden hjälper återstår endast att tvångsinlösa fastigheterna.

För att tvångsinlösen skall få komma tiU stånd i de nu ifrågavarande fallen måste enligt uttedningen förutsättas att grov vanvård antingen visas föreligga eller kan förväntas uppkomma på en fastighet. Vilken bevisning som bör krävas måste bero på omständighetema i det särskilda fallet. Enligt utredningen bör det vara en exproprialionsgmndande omständighet att en person underlåtit att rätta sig efter förelägganden att hålla sin fastighet i stånd. Expropriation bör också kunna tUlgripas när en person systematiskt vanvårdar en byggnad. Förutsättning för att expropriation skaU tiUgripas bör alltså enUgt utredningen vara att fastighetsägaren klart visat brisl på intresse eller förmåga att hålla fastigheten i skick eller sätta den i stånd.

Syftet med en expropriation i nu förevarande fall måste, framhåller utredningen, vara att hålla egendomen i ett allmänt godtagbart skick. När fråga är om bebyggelse kan detta innebära antingen att denna sätts i stånd eller — om ingripandet sker vid ett framskridet stadium av vanvård — att den rivs och ersätts med en ny och mera ändamålsenlig bebyg­gelse. VUket alternativ som tillgrips måste bli beroende på omständig­heterna i det särskUda faUet. Av expropriationssökanden bör emeUertid krävas att han i ansökningen klart anger för vUket alternativ expro­priation söks.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen atl expropriation får äga rum om grov vanvård föreligger eUer kan förväntas uppkomma på fast egendom samt expropriationen är nödvändig för att bringa egendomen i hävd. Även om det sannolikt mest kommer att bli kommuner som begagnar sig av den föreslagna expropriationsrätten, bör det enligt utredningens mening inte helt uteslutas alt även en enskild person ibland kan komma i fråga som expropriant,

3.8.3   Remissyttrandena

Statens planverk anser att möjligheterna till expropriation i fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård av fast egendom bör verksamt


 


Prop. 1972:109                                                                      97

bidra till förbättrade förhållanden inom detla speciella område. Det visar sig ofta i praktiken mycket svårt att medelst förelägganden enligl byggnadsstadgan komma lill rätta med vanskötta byggnader och fastig­heter, eftersom ägaren, om han vill, genom överklaganden och skenöverlåtelser kan uppskjuta behövliga ålgärder under myckel lång tid. Också naturvårdsverket tillstyrker utredningens förslag. Del är ett naturvårdsintresse alt jord och skog hävdas väl. Bestämmelsen är av betydelse för naturvården även som komplement till 21 § naturvårds­lagen, enligt vilket lagrum länsstyrelsen kan meddela föreläggande att riva eUer iståndsätta förfallna byggnader. Sådana förelägganden har ibland visat sig verkningslösa. 1 enstaka sådana fall skulle en slutlig lösning kunna nås genom att kommun eller annat rättssubjekt ingriper med stöd av den föreslagna bestämmelsen.

Svea hovrätt anser att utredningens förslag fått en alltför vid avfatt­ning. Förslaget borde ha begränsats med hänsyn liU allmännytta samt till vissa slag av fast egendom.

Enligt lantbruksstyrelsen, liksom flera lantbruksnämnder, länsstyrelsen i Jönköpings län och Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister föreligger ytterst sällan behov av expropriation av jordbruksegendom på grund av att grov vanvård uppkommit eller vänias uppkomma. Länsstyrelsen i Jönköpings län tUlägger att samma förhållande gäller beträffande skogsmark. Skogsstyrelsen förklarar, att bestämmelsen i ExL om iståndsättande av vanvårdad skogsmark som expropriations­ändamål torde ha tUlkommit på grund av att den då gällande skogs­vårdslagen inle hade någon allmän vanhävdsregel avseende mark, som utan att avverkning skett efter lagens tillkomst ändå hade elt otill­fredsstäUande skogstUlstånd, Genom 1948 års skogsvårdslag har emellertid förutsättningar skapats att även i dessa fall med lagens hjälp få skogsmark försatt i produktivt skick, och därigenom har enligt skogsstyrelsens mening nyssnämnda stadgande i ExL föriorat i betydelse och kan för skogens del utgå,

Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen framhåller, att lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksfastighet bör upphävas, om utredningens förslag genomförs.

I fråga om andra fastigheter än jordbruksfastigheter anser Svea hovrätt alt det är närmast bostadshus med flera lägenheter som kan tänkas ifrågakomma för expropriation i anledning av vanvård. Beträf­fande andra slag av fastigheter kan enligt hovrätten starkt ifrågasättas om tillräckliga skäl för expropriationsrätt föreligger eUer kan antas uppkomma inom överskådlig tid.

Flera remissinstanser ansluter sig till det nu i del väsentiiga genom­förda förslaget, att också bostadshus skall kunna exproprieras. Bland dessa är länsstyrelserna i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län, LO,

1   Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                        98

Hyresgästernas riksförbund och SABO.

Kommunförbundet finner det oklart om utredningens förslag i fråga om expropriationsandamålen ger kommun tiUräckliga möjligheter all ingripa vid förnyelse av del äldre bostadsbeståndet, annal än när det är fråga om ren vanhävd. Del är enligt kommunförbundets mening angeläget atl ett förtydligande sker så att kommun får möjlighet att expropriera bosladsfastighet som är i påtagligt behov av förnyelse­åtgärder. Liknande synpunkter förs fram i ett minoritetsytlrande från Stockholms stad.

Sveriges fastighetsägareförbund anför att det inle finns någon anledning att såsom expropriaiionsgrund ta upp någonting så obesläm-bart som en förväntan om att vanvård någon gång i framtiden kan komma att uppslå i en fastighet. VUl man likväl bibehålla en så säregen expropriationsgrund borde det enligt förbundet vara etl minimikrav att det av lagtext och förarbeten klart framgår vad som åsyftas med en sådan bestämmelse. En viss grupp av fastigheter underhålles av naturliga skäl inte på samma sätt som andra. Det gäUer sådana som inom kort skall rivas. För att göra en sanering mera ekonomisk och för att inte i onödan i en bristsituation låta lägenheter stå tomma är det vanligt att lokaler och bostadslägenheter hyrs ul med rivningsklausul eller eljest tillfälligt till tid som ligger ganska nära rivningsdagen. Det är, framhåller förbundet, givet att vissa brister ofta kommer att vidlåda sådana byggnader. Förbundet förutsätter att det inte är avsett att dessa rivningsfastigheter skall gå in under ifrågavarande expropriationsgrund.

Också länsstyrelsen i Stockholms län påpekar de svårigheter som expropriationsgrunden 'förväntad grov van vård' måsle vålla vid tUlämpningen.

Eftersom expropriationsmedgivande inte skall kunna meddelas annan än den som förväntas kunna ta hand om den vanvårdade egendomen på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt har lantmäteristyrelsen ingen erinran mot utredningens förslag att också på detta område såväl allmänt som enskilt subjekt kan komma ifråga för tiUstånd tUl expropriation. Svea hovrätt ifrågasätter däremot om det i vanvårdsfallen bör kunna vara möjligt för enskUd person att vara expropriant.

3.9   Expropriation för kulturella ändamål

Lagregler om skydd för sådan fast egendom som anses särskilt värdefuU från kultureU synpunkt finns i olika författningar. Enligt 1 § första stycket 12 ExL får expropriation äga rum för atl bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eUer märklig fast fornlämning eUer för att bereda erforderligt utrymme däromkring. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse  i  samband  med   1971   års  ändringar  i   ExL.


 


Prop. 1972:109                                                       99

Härutöver finns bestämmelser i lagen (1960:690) om byggnadsminnen och lagen (1942:350) om fornminnen.

Nu gällande bestämmelse i 1 § första stycket 12 ExL grundas på expropriationsutredningens förslag och överensstämmer helt med det. Vid remissbehandlingen av ulredningens förslag framhölls dock av vissa remissinstanser, bl.a. riksantikvarieämbetet, att förslaget inte var tUlfredsställande i vad avsåg äldre bebyggelsemUjöer. I begreppet äldre bebyggelsemiljöer måste enligt remissinsianserna läggas en vidare syftning än som tidigare har skett. I mUjöerna ingår enskilda objekt av starkt varierande värde. I förekommande fall måste lill miljöerna ocksä kunna räknas obebyggd mark. Man hävdade därför alt möjligheter måsle ges att bevara en bebyggelse miljö i dess helhet. Frågan om en mera vidsträckt expropriationsmöjUghet för kulturella ändamål behandlades emellertid inte vid 1971 års reformarbete. Frågan ansågs böra prövas vid den allmänna översynen av reglerna om expropriationsandamålen (prop. 1971:122 s. 162).

I motion (1971:832) till 1971 års riksdag hemställdes att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj:l begära utredning av frågan om en skyddslagstiftning avseende kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och mUjöer. Kulturutskottet uttalade (KrU 1971:26) att frågan om skydd för hela bebyggelsemiljöer nu borde tas upp lUl ingående överväganden. Utskottet hemställde att riksdagen skulle anhåUa att Kungl, Maj:t lät verkstäUa den utredning av frågan om skydd för vissa bebyggelser och miljöer som utskottet förordat. Riksdagen beslöt i enlighet med utskot­tets hemställan (rskr 1971:264). Kungl. Maj:t har genom tiUäggsdirekliv tiU bygglagutredningen (K 1969:55) den 7 aprU 1972 uppdragit åt utred­ningen all överväga de synpunkter på skydd för kulturhistoriskt värde­fulla bebyggelser och miljöer som riksdagen anfört. Bygglagutredningen ålades alt därvid samråda med 1965 års musei- och utstäUningssak-kunniga (E 1966:2) i syfte att erhåUa sakunderlag för utredningens bedömningar och med saneringsutredningen (In 1970:26) samt att beakta förslag som kan komma att läggas fram av dessa utredningar.

3.10   Expropriation för naturvård och fritidsändamål

3.10.1   Gällande rätt

Enligl 1 § första stycket 11 ExL kan expropriation ske för att bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne. Begreppen definieras närmare i naturvårdslagen. Sistnämnda lag innehåller också bestämmelser om möjlighet att ulan samband med expropriation avsätta område som nationalpark osv. samt bestämmelser om möjlighet att


 


Prop. 1972:109                                                      100

meddela särskilda föreskrifler om skydd för landskapsbilden.

Enligl 108 § ExL får expropriation för all bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne äga rum endast lill förmån för kronan samt, i fråga om naturreservat eller nalurminne, för kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen.

Även enligt VL kan tvångsingrepp ske lill förmån för allmänt nalur-vårdsintresse, se 2 kap. 9 § andra stycket och 2 kap. 31 § första slyckel VL.

Naturvårdslagens regler om naturreservat kan även användas för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens friluftsliv. Della ändamål kan även i viss mån tillgodoses genom bestämmelserna i naturvårdslagen om strandskyddsområde inom vilket bebyggelse och andra anläggningar kontrolleras för att åt aUmänheten trygga tillgången tiU platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vattendrag. Slutligen bör i sammanhanget erinras om möjligheterna enligl 18 § andra stycket och 41 § andra stycket BL att inom område med fastställd generalplan eller stadsplan lösa in mark som i planen avsetls till bl.a. idrottsområde.

Några lagregler som direkt lar sikte pä behovet av mark för frilids-bebyggelse finns inte. Man är i denna del hänvisad till bestämmelserna om expropriation för bebyggelse i allmänhet, främsl 1 § första stycket 16 ExL,

3.10.2   Utredn ingen

Nu gällande regler om expropriation för naturskyddsändamål är enligt utredningens mening i huvudsak väl avvägda. Utredningen diskuterar visserligen vad som bör göras för att skydda landskapsbilden mot att åker och äng får växa igen till värdelös skog. De tendenser som finns i detta hänseende finner utredningen oroande, och det framstår enligl utredningens mening som angeläget alt medel skapas som gör del möjligl att få till stånd en ändring när missförhållanden av denna art konstateras. Utredningen anser emellertid atl problemet knappast bör lösas genom en expropriationsmöjlighet utan alt snarare en komplettering av natur­vårdslagens bestämmelser om skydd för landskapsbilden är påkallad. Utredningen anser sig därför inte böra föreslå någon ändring i vad som nu gäller i fråga om expropriation för naturvårdsändamål, frånsett att — som framgår av det följande — ulredningen inte anser alt någon motsvarighet behövs tUl bestämmelsen i 108 § ExL om vilka subjekt som får expropriera.

Bestämmelserna om expropriation för nalurskyddsändamål fyller, anför utredningen, också i viss mån behovet av inlösenregler beträffande mark som krävs för rena fritidsändamål. Reglerna om naturreservat


 


Prop. 1972:109                                                       101

torde nämligen i allt väsentiigt täcka föreliggande behov av mark för friluftsområden (fritidsreservat). Någon ulvidgning av de befintiiga inlösenreglerna framstår därför enligl utredningens mening inle som påkallad. Detsamma gäller även i stor uisträckning behovet av expro­priationsrätt för alt möjliggöra kollektiva anläggningar för det rörliga friluftslivet. Sådana anläggningar inryms under bestämmelserna om naturreservat i naturvärdslagen. Detla gäller också belräffande småbåtshamnar, åtminstone sådana som står öppna för envar. Ulred­ningen anför emellertid, att önskemål om vidgade inlösenbeslämmelser föreUgger beträffande vissa anläggningar utanför naturreservaten. Detta behov är visserligen enligt utredningens mening inle särskiU omfattande. I undanlagsfall bör emellertid expropriationsrätten få utövas, t.ex. när behov uppkommer alt komplettera eller utvidga en redan befintlig anläggning. Det ligger dock enligt utredningen i sakens natur att restriktivitet måste iakttas när det gäller expropriationstillstånd för anläggningar av detta slag. I allmänhet bör tillstånd inte lämnas utan all det bUvit tillfredsställande ådagalagt att anläggningen är ägnad att lill­godose ett viktigt behov. Det bör vidare, anför utredningen, fordras av sökanden att han påvisar särskilda skäl som talar för att anläggningen skall placeras just på den begärda platsen. Särskild hänsyn bör även las till lantbruksnämndens synpunkter på förekommande jordbmks- och skogsbruksfrågor samttiU markkommunens intressen i sammanhanget.

Med hänsyn till del nära samband som föreligger mellan idrott och friluftsliv anser utredningen del inte vara motiverat all låta expro­priationsrätt gälla uteslutande till förmån för det ena av dessa båda ändamål. Också beträffande idrottsanläggningar kan ibland föreligga stora svårigheter alt skaffa behövlig mark. Utredningen förordar därför, att expropriationsrätt skall föreligga även i detta hänseende.

Elt gemensamt krav i fråga om alla anläggningar för vilka expro­priation skall kunna ske bör enligt ulredningen vara att de i princip blir tUlgängliga för envar. Anläggningar som står öppna endast för medlemmarna i viss sluten förening eUer organisalion bör lämnas utanför. En mellanställning intas av sådana föreningar som visserligen i princip står öppna för envar men där möjligheterna att vinna inträde i praktiken begränsas på olika sätt. Någon generell regel om hur dessa bör bedömas anser sig utredningen inte kunna föreslå ulan denna fråga får överlämnas åt rättstillämpningen.

Utredningen anför vidare, alt ett annat önskemål om expropriations­möjlighet avser mark för fritidsbebyggelse. Det allmänna intresset gör sig dock här ofta gällande i mindre mån än i fråga om övriga i detla avsnitt berörda ändamål. Intresset inriktar sig därför enligt utredningen främst på de fall när ett redan befintUgt område för fritidsbebyggelse skall utvidgas. I en sådan situation är urvalsmöjligheterna ofla starkt


 


Prop. 1972:109                                                       102

begränsade. När det gäller hell nya områden utan sammanhang med ett tidigare befintligt fritidsområde anser utredningen däremol dessa möjligheter vanligen vara så stora att behov av ett tvångsförfarande knappast föreligger. Skulle ell sådant behov ändå uppkomma bör dock enligl utredningens mening expropriation kunna användas med hänsyn tiU såväl folkhälso- som markhushåUningssynpunkter, Ett visst indicium på att ett sådant behov verkligen föreligger kan enligt utredningen vara att marken vid planläggning avsetts för fritidsbebyggelse. Planens betydelse bör dock inte överdrivas i de fall det är fråga om en mera översiktlig planläggning.

Vid utformningen av lämpUg lagregel om expropriation av mark för fritidsbebyggelse måste, anför utredningen vidare, beaktas ett flertal delvis motstående intressen. Hänsyn bör tas till markkommunens önskemål beträffande bebyggelsens lokalisering m.m. saml till lantbruksnämndens synpunkter på jord- och skogsbruksfrågor och den enskilde fastighetsägarens intresse av att i fortsättningen få behålla och bruka sin mark. Hänsyn bör också i möjlig mån tas tiU vissa familje- och släktintressen så att det traditionella jordinnehavet tiUgodoses så länge marken avses att användas för samma ändamål som tidigare.

Anledning saknas däremot enligt utredningens uppfattning alt medge expropriationsrätt för enstaka tomter för fritidsbebyggelse annat än när dessa ingår i ett vidare sammanhang. Med hänsyn härtiU finner utred­ningen det ligga nära tiU hands att tillgodose behovet av mark för detta ändamål med hjälp av sådana regler om expropriation för tätbebyggelse som finns meddelade i 1 § första stycket 16 ExL. Situationen är emel­lertid den att inlösen ofla sker av mark för fritidsbebyggelse och mark för strövområden däromkring i ett sammanhang. Visserligen bör den exproprierande därvid i princip vara beredd att ange var inom det för inlösen avsedda området fritidsbebyggelsen skall placeras och vilka delar som avses bli strövområden. Men behoven av fritidsbebyggelse och av strövområden däromkring är ändå enligt utredningens mening så sammanvävda atl det vore olyckligt om en expropriationsrätt för dessa båda ändamål skuUe behöva gmndas på bestämmelser i skilda lagrum med onödiga komplikationer vid inlösenförfarandet som följd. Utred­ningen påpekar också att man vid expropriation för fritidsbebyggelse måste ta vissa speciella hänsyn som inte alls eUer i vart fall inte i samma utsträckning blir aktuella när fråga är om expropriation för annan tätbebyggelse. Bestämmelser om expropriation för fritidsbebyggelse bör därför enligt utredningen placeras i samma paragraf som övriga bestämmelser om expropriation av mark för fritidsändamål.

Utredningen föreslår sålunda vidgade expropriationsmöjligheter för fritidsändamål i syfte att göra det möjligt att tUlgodose etl väsentligt behov av mark för sådana anläggningar för idrott och friluftsliv som är


 


Prop. 1972:109                                                     103

avsedda alt hållas tillgängliga för allmänheten eller av mark för fritids­bebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

En i della sammanhang ofta diskuterad fråga är, anför utredningen, om expropriation för kommuns räkning bör få ske utanför den egna kommunens område samt om andra än kommunala subjekt över huvud bör få expropriera för avsedda ändamål ulan att den kommun inom vars område marken är belägen tillstyrkt förvärvet. Utredningen understryker att det oftast föreUgger etl betydande behov för tälortskommunerna att kunna skaffa mark för fritidsbebyggelse och strövområden utom den egna kommunens område. Expropriation enligl nu förevarande lagrum bör därför enUgl utredningens mening få ske även inom annan kommuns område. Utredningen förutsätter därvid att markkommunen alltid får tillfälle atl yttra sig i expropriationsärendet och all dess rekommenda­tioner frångås bara i det fall att mycket starka skäl talar emot dem.

Vad beträffar expropriation för nationalpark är del självklart att sådan bör få ske endast till förmån för staten. Något särskilt stadgande härom är enligt utredningens mening inte behövligt. Inte heller vad beträffar övriga här föreslagna expropriationsändamål anser utredningen några särskilda föreskrifler i ämnet vara behövliga, eftersom man kan ulgå från att Kungl. Maj:l inte meddelar tiUstånd lUl inlösen åt andra subjekt än sådana som på ett betryggande sätt kan svara för egendomen, de må sedan vara allmänna eller enskUda, och som därtiU har resurser att trygga det ändamål för vilkel expropriationen sker. Det ligger enligt utredningen i sakens natur att expropriation för fritidsändamål inte annat än i undanlagsfall medges andra subjekt än kommuner. Utredningen föreslår därför inte någon motsvarighet tiU bestämmelserna i 108 § ExL.

I ett särskUt yttrande till utredningsförslaget ifrågasätter experten Hernmarck om det föreligger något behov av den föreslagna expropriationsbefogenheten för fritidsbebyggelse. Han anser, att i vart fall borde den omfattning som i första hand åsyftas med bestämmelsen — dvs. komplettering av ett befintiigt fritidsområde — komma tUl uttryck i lagtexten.

3.10.3   Remissyttrandena

Beträffande rätten tUl expropriation av mark för naturvårdsområden anser länsstyrelsen i Jönköpings län att gällande lagstiftning tUlräckligt tillgodosett det intresset. Naturvårdsverket uttalar att verket har uppmärksamheten riktad pä frågan om behovet av regler om skydd för landskapsbilden. Den nu föreslagna regeln förefaller verket lämplig.

Svenska samernas riksförbund hänvisar i sitt yttrande tUl förbundets remissyttrande över rennäringssakkunnigas betänkande (SOU 1968:16) Rennäringen i Sverige. I sistnämnda yttrande tar förbundet upp frågan


 


Prop. 1972:109                                                       104

om samernas rätt till mark, vatten, jakt, fiske och andra nylligheter inom renskötselområdel. Riksförbundet åberopar atl samerna besatt och hävdade sina områden i Jämtlands län och Lappland vid den lid då områdena införlivades med svenska riket. Förutom denna förmenade ursprungliga rätt anser riksförbundet att samernas räll kan grundas på bl.a. urminnes hävd och en av de svenska myndigheterna erkänd, ständig och ärftlig besittningsrätt. Mot denna bakgrund kräver samerna själv­bestämmanderätt över de marker och nyttigheter som de förfogar över. Enligt riksförbundet bör samernas rätt tUl marken rätteligen karakteri­seras som en medäganderätt. Påslåendet alt samernas räll är inskränkt tUl sådant nyttjande av land och vatten som fordras för renskötselns bedrivande är enligt riksförbundet felaktigt. Riksförbundet anför, att expropriationsmöjlighet givetvis måste finnas för en av rennärings-sakkunniga föreslagen bestämmelse om undantagande av visst område från renskötsel. Från expropriationsmöjligheten bör dock undantas nationalpark, naturteservat och naturminne. Det bör inte längre vara möjligt att tUlskapa sådana förhållanden, t.ex. belräffande björn pä kalvningslanden utan försvarsmöjlighet för samerna, som råder i Stora Sjöfallet m.fl. parker. - Genom besluten om odlingsgränsen och genom avvittringsutslag, som vunnit laga kraft även mot kronan har samernas marker oåterkalleligen disponerats för samerna och tillägnats dessa. Ersättning för samernas enskilda rätt har enligt riksförbundet inte utgått vid nationalparksbildningarna. Att ge expropriationsmöjlighet för att åstadkomma ändring i vidsträckta markers grundläggande disposition för samerna i strid med avvägningen bakom odlingsgränsen och avviltringen synes äventyrhgt för samernas rättssäkerhet. Vad som skett vid fjäll­nationalparkernas tUlkomst kan endast förklaras med samernas ned­tryckta läge och brist på juridiska resurser. Det förda resonemanget beträffande nationalparksbildning gäller enligl riksförbundet i före­kommande faU även övriga expropriationsanledningar. Någon form av kvantitativ begränsning bör införas.

I fråga om behovet av inlösen av mark för idrott och friluftsliv framhåller planverket att det är angeläget att expropriationsmöjligheterna vidgas tiU att omfatta även strövområden med hänsyn lUI alt del ofta föreligger stort behov av att tUlskapa strövområden för invånarna i en tätort.

Naturvårdsverket vitsordar att behov föreligger av mark för anlägg­ningar för rörligt friluftsliv utanför naturreservat. Behovet av rätt tUl expropriation av mark för anläggningar inom naturreservat föreligger emellertid även. Verket anser nämligen alt 9 § naturvårdslagen i allmänhet ej utgör tillräcklig gmnd för att man tvångsvis skall kunna ta mark i anspråk för t.ex. en frUuftsgård av större omfattning. Ehuru 9 § i något fall ansetts tiUräcklig som grund för beslul om rätt för kommun


 


Prop. 1972:109


105


att på annans mark anlägga slalombacke, skidlift och därtill hörande anordningar, kan det ej anses klart att stadgandet även i andra fall kommer att täcka de aktuella behoven av särskilda anordningar för idrott och friluftsliv inom naturreservat. Även för att främja rörligt friluftsliv utanför naturteservat är utredningens förslag enligl verkets mening något för snävt. Verket anser det sålunda ej tillräckligt atl införa expropria­tionsbefogenhet beträffande mark för anläggning för idrott eller friluftsliv. 1 synnerhet kring de större tätorterna föreligger ofta särskilt stort behov av mark för friluftsändamål. Ofta koncentreras del behovet lill områdena omkring en anläggning för rörligt friluftsliv t.ex. en friluftsgård eller en motionscentral. I sådana fall finns det ofta behov av mark för skilda friluftsaktiviteter. På denna mark kan man vidare behöva göra särskUda anordningar för friluftsändamål, t.ex. slalombackar, elljusspår, rast- eller lägerplatser. Tillräckliga skäl för att bUda natur­reservat föreligger ej alltid enligt nuvarande lagstiftning. Svårigheter kan ibland uppslå att tUlgodose markbehov av ifrågavarande slag genom frivilliga uppgörelser. För att underlätta rationella lösningar i sådana fall vUl naturvårdsverket föreslå att möjlighet införs att expropriera mark för idrott eller frUuftsliv. Om detta ej skulle anses möjligt torde åtminstone böra övervägas att införa expropriationsbefogenhet för — ulöver anläggning — anordning för idrott eUer friluftsliv. Härigenom skulle man tillgodose behovet av tvångsmedel för att i svårlösta fall säkra mark­tillgången för flera olika typer av särskilda anordningar för frUufts-ändamål. Verket anser slutligen atl expropriation bör kunna få ske också för enbart ettdera av ändamålen idrott och friluftsliv.

Enligt fiskeristyrelsen får begreppet friluftsliv anses innefatta även fritidsfisket, vilket synes möjliggöra expropriation av mark för anlägg­ningar av allmän betydelse för denna form av fritidsaktivitet.

Förslaget om rätt till expropriation för fritidsbebyggelse har fåll ett blandat mottagande av remissinstanserna. I allmänhet har dock inte bestritts atl behov av expropriation för detta ändamål föreUgger. Länsstyrelsen i Stockholms län finner visserligen att förslaget får relalivi begränsad räckvidd så länge fritidsbebyggelsen inte framstår som någon egentlig kommunal angelägenhet. Ur allmän plansynpunkt är det emel­lertid till fördel om kommunerna på ett hell annat sätt än f.n. engagerade sig även för fritidsbebyggelse. Nu bestäms dess lokalisering mera av vederbörande markägares intresse av atl tjäna pengar på sin mark än av rationella plansynpunkter. Vid ett framtida ökat kommunalt engagemang även på fritidsbebyggelseområdet torde expropriationsmöjligheten enligt länsstyrelsens mening få stor betydelse. Också länsstyrelsen i Jönköpings län anser att expropriationsmöjlighet för fritidsbebyggelse bör finnas. Denna möjlighet torde enligt länsslyrelsen vara av särskUt intresse i sådana faU då vissa markägare önskar upprätta byggnadsplan, medan


 


Prop. 1972:109                                                      106

ägare av angränsande mark, som berörs av projektet, inte vill ta del i detta. Länsslyrelsen tänker t.ex. på den situationen att badplatser eller båtplatser utanför det tiUtänkta planområdet skulle behöva infogas i detta. Del är en snarlik situation utredningen har åberopat som skäl för sitt förslag om att sammankoppla bestämmelserna om expropriation för fritidsbebyggelse och för annat fritidsändamål.

Lantmäteristyrelsen finner förslagel värdefullt, eftersom den före­slagna expropriationsbefogenheten kommer alt kunna tUlämpas för atl få fram sammanhängande och lämpliga planläggningsområden där frivillig samexploatering inte går att åstadkomma. Det är också motiverat alt i samma lagrum behandla behovet av fritidsbebyggelse och strövområden däromkring.

EnUgt naturvårdsverket kan det ifrågasältas om det finns tillräckligt starka skäl för att införa en särskild regel om expropriation för fritids­bebyggelse. Bl.a, kan det hävdas att expropriationsmöjlighet för fritidsbebyggelse i vissa faU skulle skada det rörliga friluftslivets intressen. Vidare skulle, som utredningen anförl, den föreslagna regeln om expropriation för tätbebyggelse i många fall visa sig tillräcklig. Emellertid ökar fritidsbebyggelsen f,n, hastigt. Det är enligt verkels mening angeläget att skapa instmment för att styra denna utveckling. Kommunerna bör härvid känna ett betydande ansvar. I direktiven till bygglagutredningen har departementschefen understrukit kommunens ansvar för samhäUsbyggandet och den lokala miljöutformningen. Som expropriationsutredningen anfört torde det ligga i sakens natur att expropriation för fritidsändamål inte annat än möjligen i enstaka undantagsfaU bör medges andra subjekt än kommuner. Naturvårdsverket har mot bakgmnd härav ingen erinran mot uttedningens förslag om att fritidsbebyggelsen tas upp som elt särskUt expropriationsändamål.

Om fritidsbebyggelse skaU godtas som expropriationsändamål bör det enligt Sveriges lantbruksförbund krävas att bebyggelsen skall vara omfattande eller dylikt och inte avse bara enstaka byggnader.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser ej att fritidsbebyggelse är av sådant allmänt intresse att den bör utgöra en expropriationsgrund. Mark för fritidsbebyggelse torde enligt förbundet kunna ställas till förfogande utan att expropriation behöver tillgripas. För övrigt talar övervägande skäl för att enskilda och andra genom egna initiativ bör lämnas möjlighet att själva planera för fritidsbebyggelse. Också skogsstyrelsen ifrågasätter starkt nödvändigheten av att medge expropriation för nyanläggning av fritidsbebyggelseområden. Utredningen har enligt styrelsens uppfattning inte påvisat aUvarliga olägenheter av nuvarande system som vanligen innebär att enskUda planerar och bebygger områdena inom ramen för kommunernas kontroll via planmonopolet. SkuUe man trots allt vilja medge expropriationsrätt för detta ändamål viU skogsstyrelsen betona


 


Prop. 1972:109


107


utredningens uttalande att stor restriktivitet bör iakttas när det gäller tillstånd tUl expropriation av hell nya områden för fritidsbebyggelse och atl förekomsten av översiktiiga planer i vilka mark avsatts för frilids-bebyggelse inte bör tillmätas större betydelse vid frågans avgörande. Enligt Sveriges akademikers centralorganisation förleds man med den utformning expropriationsandamålen fått i förslaget att tro all frilids-bebyggelsen antingen inte innebär tätbebyggelse eller också att frilids-bebyggelsen är mer angelägen ur allmän synpunkt än annan bebyggelse och därför kräver mer långtgående expropriationsbefogenhet. Eftersom det är uppenbart att fritidsbebyggelse kan utgöra tätbebyggelse ligger den senare tolkningen närmast tiU hands. Utredningen har emellertid, enligt organisationens mening, inte anfört något bärande skäl för att framhålla fritidsbebyggelsen före annan bebyggelse i expropriationssammanhang. De särskUda bestämmelserna för fritidsbebyggelsen bör därför kunna utgå.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inle reglerna om expropriation för tätbebyggelse i tillräckUg omfattning tillvaratar intresset av expro­priation för fritidsbebyggelse. Viss tveksamhet inför frågan intar kammarkollegiet. Då emellertid reglerna om expropriation för tätbe­byggelse endast kan tUlämpas inom den egna kommunen och behov ibland kan finnas att anordna tät fritidsbebyggelse inom annan kommuns område, torde förslaget enligl kollegiet likväl böra godtas. Också planverket är tveksamt. Verket ifrågasätter sålunda om stadgandet om fritidsbebyggelse fyller någon funktion, eftersom väl knappast en kommun har intresse av att i detta fall expropriera mark för gles­bebyggelse i annan mån än som sammanhänger med anläggning för t.ex. frUuftsliv enligt samma paragraf och det torde bereda mycket stora svårigheter att visa att just ett bestämt område är det enda möjliga för sådan bebyggelse. Det förtjänar också att uppmärksammas atl planlag­stiftningen inte skiljer mellan permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse och att en gränsdragning i praktiken är omöjlig, Svea hovrätt ifrågasätter om det finns ett berättigat behov att ge den föreslagna oinskränkta rätten tUl expropriation för fritidsbebyggelse, I den mån sådan rätt skall införas bör den inrymmas i kommunernas allmänna rätt till expropriation för tätbebyggelse. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar att expropriation för fritidsbebyggelse inte torde bli aktuell om det inte samtidigt är fråga om tätbebyggelse. Denna expropriationsgmnd är enligt länsstyrelsen redan tiUgodosedd genom bestämmelserna i 2 kap, I § i utredningens förslag och bör därför utgå. Också Näringslivets byggnadsdelegation anser att fritidsbebyggelse som expropriationsändamål bör utgå, eftersom eventueUa behov av tvångsrätt väl täcks av den allmänna regeln om expropriation för tätbebyggelse. Delegationen finner det vidare tveksamt,   om   expropriation   av   stora  råmarksområden  för frilids-


 


Prop. 1972:109                                                      108

bebyggelseändamål verkligen är behövlig. Enligt förslagel skulle också stora arealer skogsmark i och för sig kunna exploateras för detta ändamål.

I fråga om expropriationsmöjlighet lill anordning som sammanhänger med fritidsbebyggelse anför naturvårdsverket att verkel vid sin befall­ning med fritidsbebyggelsefrågor erfarit ett behov av all ytterst med tvång kunna säkra mark för anordningar som sammanhänger med fritidsbebyggelse. Så kan t.ex. en stor grupp fritidshus sakna möjlighet alt anlägga småbåtshamn därför alt den enda i grannskapet för detla ändamål lämpliga marken ej går att förvärva på friviUighetens väg. I ell sådant läge skulle t.ex. en vägförening kunna få tiUstånd att expropriera den mark som erfordras för att hamnfrågan skall kunna lösas.

Några remissinstanser berör i detta sammanhang frågan om kommuns möjlighet enligt förslaget att expropriera mark inom annan kommun. Förslagel godtas av lantmäteristyrelsen men styrelsen tiUägger att det är viktigt att denna befogenhet inle utnyttjas mot markkommunens planer och intressen. Enligt naturvårdsverket kunde det möjligen ifrågasättas om man borde begränsa expropriationsbefogenheten i territoriellt avseende, t.ex, så att den skaU gälla endast inom området för del kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tiUhör. Bl.a. mol bakgrund av storstädernas behov av mark för friluftsändamål bör dock enligt verkets mening någon sådan begränsning ej göras,

3.11   Expropriation för diverse ändamål

3.11.1   Gällande rätt

Beslämmelser om expropriation för vissa ändamål som inle omfattas av de fömt behandlade grupperna finns i 1 § första stycket ExL, Expropriation kan således ske för allmän byggnad (punkt 3) och för ändamål, som det enligl lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfälUghet att tillgodose (punkt 4). Enligt den allmänna bestämmelsen i punkt 6 kan expropriation komma i fråga också för annal ändamål, som är jämförligt med bl,a, något av de nu nämnda och som äger väsentlig betydelse för det allmänna. Vidare kan enligt punkt 8 expropriation äga rum för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav på en ort mark till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annal därmed jämföriigl ideellt ändamål av synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning. Beträffande expro­priation av mark för samlingslokaler ges i 102-105 §§ särskilda före­skrifter.  Enligt  102 § får rätt till expropriation ej beviljas annan än


 


Prop. 1972:109                                                     109

kommun, inom vars område marken är belägen, eller aktiebolag, förening eller stiftelse, som kan antas komma all för framtiden fullfölja ändamålet på från allmän synpunkt gagneligt säll. I fråga om aktiebolag, förening eller stiftelse föreskrivs i 103 § vissa begränsningar med hänsyn till de lokala förhållandena och sökandens verksamhet. Särskilda regler ges också i fråga om mark, vilken sökanden innehar med nyttjanderätt och på vilken han redan uppfört byggnad (104 §). 1 syfte alt trygga alt den exproprierade egendomen verkligen används för avsett ändamål kan enligt 105 § rätl lill återinlösen inträda också i andra fall än när återlösningsräll föreligger enligt de allmänna bestämmelserna i ExL.

3.11.2   Utredningen

Vissa expropriationsgrunder i nuvarande lagstiftning låter sig enligt utredningen inte hell inordnas under de lagregler som utredningen enligt vad förut anförts har föreslagit. Så är bl.a. fallet med de i 1 § första stycket 3, 4, 6 och 8 ExL intagna bestämmelserna om expropriation för allmän byggnad, för kommunala ändamål, för samlings- och guds­tjänstlokaler m.m. samt för ändamål som är jämförbara med de i para­grafens försla-femte punkter uppräknade och har väsentlig betydelse för det allmänna. Både för dessa och en del andra från allmän synpunkt betydelsefuUa ändamål som inte kunnat inrymmas under de i övrigt föreslagna bestämmelserna anser utredningen att en expropriations­befogenhet bör finnas.

En expropriationsregel av detta slag måste, anför utredningen, få en relativt allmänt håUen avfattning. Det rör sig här om en rad sinsemellan disparata ändamål som hänger samman med statlig och kommunal verksamhet eller annars har väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Hit hör exempelvis behovet av utrymme för allmänna byggnader, samlingslokaler för överläggningar, gudstjänster, undervisnings- och fritidsverksamhet o.d., personalbostäder, barnstugor och andra serviceanläggningar i anslutning till sjukhus och andra offentliga inrätt­ningar m.m. Inom lätbebyggelseområden kan visserligen dessa och liknande behov i betydande omfattning tillgodoses inom ramen för de bestämmelser som föreslagils beträffande expropriation för tätbe­byggelseändamål. Utredningen har emellertid föreslagU vissa begräns­ningar beträffande tillämpligheten av dessa regler som för övrigt ger expropriationsbefogenhet uteslutande åt vederbörande kommun. Härtill kommer atl de nyss redovisade behoven måsle kunna tillgodoses också när de gör sig gällande på andra håll än i tätorterna eller i grannskapet av dessa.

Den nödvändiga avgränsningen av lagregelns räckvidd bör enligt utredningens mening ske genom en hänvisning till arten och beskaffen-


 


Prop. 1972:109                                                       110

heten av de intressen som lagregeln avser att tUlgodose. 1 första hand nämner utredningen behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhel som drivs av staten eller av kommun eller annan sådan menighet. Såvitt gäller kommun och därmed jämställd menighet syftar utredningen bara på sådana ålgärder som faller inom ramen för kommunens resp. menighetens författningsenliga kompetensområde. Att som i viss mån skett i gällande räll låta denna begränsning komma till uttryck också i själva lagtexten (jfr 1 § första stycket 4 ExL) anser utredningen vara överflödigt.

En lagregel av nu antydd innebörd kommer enligl utredningens mening att i förening med övriga bestämmelser i kapitlet om expropriations­andamålen helt tiUgodose det behov av expropriaiionsbefogenheter som f.n. kan bedömas föreligga såvitt gäller statlig och kommunal verk­samhet. Förutom för ändamål som angivits i det föregående bör sålunda på grundval av denna lagregel expropriation kunna medges exempelvis för att främja turistväsendet inom en kommun. Utredningen framhåller, att om lagregeln ges det innehåll som antytts nyss kommer framtida ändringar av den kommunala kompetensen automatiskt alt återverka på expropriationsbefogenhetens omfattning.

Lagregeln bör enUgt utredningens mening täcka också vissa andra expropriaiionsbehov än som berörts nyss. I likhel med vad som gäller f.n. bör sålunda, anför utredningen, exempelvis utrymme för allmänna samlingslokaler av skilda slag vid behov kunna exproprieras, oberoende av om anläggningen eller verksamheten ombesörjs av det aUmänna eller av enskilt subjekt. Här liksom i andra sammanhang torde man i sista hand ha att falla tillbaka på måttet av det allmänintresse som talar för att expropriation bör få komma tiU användning. Den avgränsning av bestämmelsens räckvidd som betingas härav anser utredningen få till­räckligt uttryck om i författningstexten anges att den verksamhet tUl vars förmån expropriationsbefogenheten gäller skall vara av väsentlig bety­delse för riket eUer orten eller för viss befolkningsgmpp.

1 överensstämmelse med vad som anförts nu föreslår ulredningen en lagregel av innebörd alt expropriation får äga mm även i vissa andra fall än som avses i övriga bestämmelser i kapitiet om expropriationsanda­målen, nämligen när ändamålet med expropriationen är att tillgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eller annan sådan menighet eller annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

Det torde enligl utredningens mening med stöd av bestämmelsen vara möjligt att, liksom hittUls, expropriera utrymme för enskilda under­visningsanstalter och sjukhus, om bara den tUlämnade verksamheten bedöms få den allmänna betydelse som förutsätts i lagrummet.


 


Prop. 1972:109                                                       Hl

Vidare ger bestämmelsen expropriationsbefogenhet för samlings­lokaler och liknande utrymmen i samma uisträckning som f.n. Nuvarande beslämmelser i ämnet kan därför enligt ulredningen tjäna lill ledning även vid tiUämpningen av den föreslagna bestämmelsen.

Den nu föreslagna expropriationsregeln bör vidare enligt utredningens uppfattning kunna utnyttjas inte bara för atl skaffa utrymme för arbetslokaler o.d, utan också för att komma över utrymmen för sådana personalbostäder och andra anläggningar som anses behövliga för att verksamheten skall kunna drivas och skötas på etl ändamålsenligt sätt.

I 102-105 §§ ExL ges vissa särskilda bestämmelser om expropriation av mark för samlingslokaler. Enligt ulredningens bedömning är det emellertid inte nödvändigt att i lagtexten la in motsvarigheter tUl före­skrifter av nu angiven art. Det torde få ankomma på tillståndsgivande myndighet att från fall tiU fall avgöra i vad mån sökanden har nödvän­diga kvalifikationer för att erhålla expropriationsrätt och om tillstånd bör förenas med viUkor av särskilt slag, exempelvis om äterlösningsrätt.

3.11.3   Remissyttrandena

Postverket framhåller, att det är tveksamt om verket enligt gällande rätt äger expropriera för tillgodoseende av behov av utrymme för byggnad, lokal m.m. Hittills har dock frågan om expropriation för verkets räkning aktualiserats bara i undantagsfall, I allmänhet har utrymmesbehovel för postala anläggningar kunnat säkerställas genom stadsplaneåtgärder. Att genom den nu föreslagna regeln tveksamheten om verkets expropriationsrätt undanröjs får dock anses värdefullt. Fiskeristyrelsen finner förslaget till nytta för fisket, när det gäller att t.ex. tillgodose eventueUt behov av utrymme för samlingslokaler åt fiskare­befolkningen pä en ort.

Inte heller statens nämnd för samlingslokaler har någon erinran mot förslaget. Nämnden förutsätter därvid att bestämmelsen skall äga tiUämpning även beträffande studentkårslokaler. Nämnden tiUägger att expropriationsinstitutet endast i något enstaka fall har behövt tillgripas för att tUlgodose markbehovet för allmänna samlingslokaler. Möjligheten att påkalla expropriation kan dock antas ha underlättat frivilliga markförvärv.

Som har redovisats i avsnittet 3,2,3 anser landstingsförbundet, all landsting bör genereUt ges rätt tUl expropriation. Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor slår fast att i utredningens förslag expropriationsrätten för sedvanliga landstingsändamål måste anses bibehållen i tidigare omfattning men kritiserar kommunbegreppel i den föreslagna lagtexten som enligt förbundets uppfattning bör omfatta också sekundärkommun.


 


Prop. 1972:109                                                      112

Kommunförbundet anför, alt del kan bli nödvändigt med en fort­löpande anpassning av expropriationsandamålen tUl vidgade kommunala uppgifter.

Enligt Svea hovrätt har förslaget fått alltför vid avfattning, inte minsl med tanke på statens och kommunernas växande uppgifter. Även om utvecklingen går snabbt bör det vara möjligt att alltefter verkliga behov uppstår komplettera förteckningen över expropriationsgrunder.

Vissa speciella expropriationsändamål las upp av några remissinstan­ser. I fråga om expropriation för jordbruksrationalisering anför lantbruksstyrelsen att lantbruksnämndernas olika instrument för främjande av strukturrationaliser-ingen — utöver inlösenreglerna i FBL — visal sig i stort sett tillräckliga för att ge struktumlvecklingen en godtagbar inriktning och omfattning. Behov av sådant tvångsmedel som expropriation har inte förelegat. Sedan ett par år tillbaka har utbudet av fastigheter som lämpar sig som tiUskottsjord varil lägre än tidigare särskilt i de södra delarna av landet. Skulle det visa sig att denna tendens inte är tillfällig och att utbudet av mark skulle minska ytterligare, blir det enligt styrelsen aktuellt att överväga vad som kan göras för att än mer stimulera försäljning av mark för rationaliseringsändamål. En förbättring av nuvarande ordning kan enligt styrelsens mening då komma ifråga, dock inte expropriation.

3.12   Allmänna avvägningsfrågor

3.12.1   Gällande rätt

I 1 § första stycket ExL uppställs som förutsättning för att expro­priation skall få ske att Kungl. Maj:t 'prövar det nödigt'. Innebörden av detta rekvisit utvecklas inte närmare i lagens förarbeten. Viss vägledning lämnar dock bestämmelsen i 5 § andra stycket. Enligt detta lagrum får expropriation, under förutsättning att mer än ett lämpligt område står till buds, inte äga rum beträffande sådant område, vars avstående eller upplåtande medför slörre olägenhet än vad som är nödvändigt. Vidare föreskrivs i samma lagmm all man skall se till att ändamålet med expropriationen vinns med minsta olägenhet för annan, dock att en avvägning alllid måste ske så att den exproprierande inte vållas oskälig kostnad.

3.12.2   Utredningen

Utredningen anför, att omfattningen och arten av den behovsprövning som skall föregå varje tiUstånd tiU expropriation är mycket sparsamt


 


Prop. 1972:109                                                      113

behandlad i gällande rätt. Det torde emellertid ligga i sakens natur att det är en synnerligen vansklig uppgift alt ge en generell regel om vUka hänsyn som bör las av tillståndsmyndigheten. De situationer i vUka expropriation begärs är nämligen mycket varierande. Några huvudlinjer anser sig utredningen dock kunna urskilja.

Den första gemensamma fråga som uppstäUer sig är om expropriation över huvud taget skall få tUlgripas innan man först försökt uppnå en uppgörelse i godo. Otvivelaktigt, säger utredningen, talar starka skäl för att man först bör försöka komma fram på frivUlighetens väg innan man tillgriper ett rättsligt förfarande. Man torde kunna förutsätta atl del normala blir att denna möjlighet prövas först. Emellertid bör enligt utredningens mening undvikas att genom föreskrift i lag binda parterna vid ett visst handlingsmönster. Fall kan nämligen otvivelaktigt uppkomma när ett försök atl uppnå en frivUlig uppgörelse framslår som förenat med så oproportionerligt mycket arbete att det förefaller enklare att gå tUl expropriation direki. EUer man kan tänka sig t.ex, det fallet att en väg skall dras fram genom ett område där ett stort antal personer äger var och en några kvadratmeter mark. Om inte enighet om pris och övriga villkor kan uppnås med alla eller övervägande flertalet kan det mången gång från rättvisesynpunkt framstå som lämpligast att domstolen får pröva samtliga överlåtelser.

Utredningen granskar också närmare de situationer då flera alternativa platser står sökanden till buds. De regler som för dessa faU lämnas i 5 § andra stycket ExL finner utredningen i och för sig knappast skäl att ifrågasätta. Man bör nämligen kunna begära av expropriationssökanden att han, när två för ändamålet lika användbara områden står lUl buds, begagnar sig av del område vars avslående medför minsta olägenhet för innehavaren. Även i övrigt anser ulredningen det naturligt att en expropriation genomförs på sådant sätt att minsta möjliga olägenhet orsakas annan person. En avvägning måste dock alltid göras med hänsyn tUl kostnaderna för den exproprierande. Någon anledning alt lagfästa dessa tämligen självklara principer föreligger knappast enligt utred­ningens mening.

Större problem anser utredningen att de situationer vållar där valmöjligheten för den exproprierande framstår som beskuren, samtidigt som hans motparter — fastighetsägaren och övriga sakägare — kan åberopa goda skäl mot att de skall avhändas sin egendom eller rätt. Naturligen måste ofla uppstå lägen där parternas intressen måste vägas mot varandra och någonderas intresse måste uppoffras. VUka hänsyn som därvid skall tas anser utredningen bli beroende på förhållandena i det särskilda fallet. Självfallet måste alltid en mycket omsorgsfull granskning göras av de motiv som åberopas av expropriationssökanden. Utvägar till altemativa lösningar måste noggrant prövas, allt dock inom

8    Riksdagen 1972. I saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                       114

ramen för vad som kan anses vara rimligt att kräva när det gäller att ålägga parterna att förebringa utredning.

3.12.3   Remissyttranden över justitiedepartementets promemoria

I departementspromemorian om expropriationsförfarandet behandlas bl.a. frågan om tUlståndsmyndigheten (se avsnittet 4.1.3). Den aUmänna behovs- och lämplighetsprövningen berörs dock inte närmare. Vissa remissinstanser har dock tagit tiUfäUet i akt att i sina yttranden över promemorieförslaget ta upp vissa av de nu behandlade avväg­ningsfrågorna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upplyser, att det i flera faU i samband med expropriationsansökningar uppkommit fråga, i vilken mån den exproprierande skall vara skyldig alt styrka att han sökt nå frivillig uppgörelse om meirkförvärvet genom förhandlingar med markägaren. Det skuUe enligt länsstyrelsen vara av värde att i lagen uttalades hur långt den exproprierandes skyldighet i denna fråga bör sträcka sig. Enligt länsstyrelsens mening bör det inte i delta avseende ställas alltför stora krav — eventueUt inte några krav alls — på den som ansöker om rätt till expropriation.

Sveriges industriförbund anför, att efter 1971 års ändringar i ExL kommer expropriation att kunna ske i ett mycket långsiktigt perspektiv. Den faktiska bebyggelseutvecklingen kan vid expropriationen framstå som oviss och det torde i flertalet fall stå öppet att utveckla olika alternativ. Kommunernas markpolitik förutsätts vidare enligt förbundet gå ut på att skapa stora markreserver. Det kan enligt förbundet mot denna bakgmnd sägas, att redan utformningen av expropriations-gmnderna innebär, att de hittUls gäUande intresseavvägningsgrunderna vid expropriation förlorat det mesta av sin praktiska betydelse. För­bundet anser att det i stort sett alltid blir möjligt att genomföra expro­priation för en kommun tämUgen oavsett den faktiska planmässiga nödvändigheten. Hänsynstagandet till motpartens olägenheter kan knappast få samma utrymme som tidigare. Förbundet anser vidare alt det aUmänt kan sägas att den självständiga betydelsen av en intresse­avvägning avtagit betydligt genom förändringen av expro-priationsgmnderna.

Enligt Sveriges villaägareförbund är det mot bakgrund av den omfat­tande kommunala expropriationsbefogenhet som numera gäller erfor­deriigt att bibehålla ett lagligt stöd för att avslå onödigt omfattande eller OtiUräckligt underbyggda expropriationsansökningar från kommuner. Förbundet anser det angeläget, att expropriation inte får genomföras utan föregående frivUliga förhandlingar. Förbundet fömtsätter att den nya expropriationslagen inte bara bibehåUer utan i stället skärper de


 


Prop. 1972:109                                                      115

skyddsföreskrifter, som finns i nu gäUande lagstiftning, så att enskUda viUafastigheter inte kan bli föremål för överdrivna eller omotiverade expropriaiionsanspräk.

4   Tillstånd till expropriation m.m.

4.1   Tillståndsmyndighet i expropriationsärenden

4.1.1   Gällande rätt

Fråga om tiUstånd tUl expropriation prövas enligt I § ExL av Kungl, Maj:t, Ett undantag från denna regel finns i 89 § andra stycket ExL, Undantaget, som rör expropriation i vissa fall för elektrisk svagsttömsledning, torde sakna större praktisk betydelse,

Expropriationsförfarandet inleds med en ansökan hos Kungl, Maj:t om tiUstånd tUl expropriation. Ärendet remitteras därefter regelmässigt tUl länsslyrelsen, som bereder personer, sammanslutningar och myndigheler som berörs av ansökningen tiUfälle att yttra sig. Sedan uttedningen fullständigats redovisar länsstyrelsen ärendet tiU Kungl, Maj:t med eget yttrande. Från vederbörande departement remitteras ärendel eventueUt tiU ytterligare någon myndighet. Exempelvis bmkar i ärenden angående expropriation för tätbebyggelse yttrande inhämtas från planverket. Ärendel avgörs slutligen genom beslut av Kungl, Maj:t i statsrådet.

Antalet ärenden om medgivande till expropriation som handlagts av Kungl. Maj:l under elt år varierar inom ganska vida gränser beroende på bl.a. investeringsverksamhetens omfattning men synes vanligen uppgå tiU omkring 150. Det övervägande antalet ärenden gäUer expropriation för tätbebyggelse och högspänningsledningar. Expropriationsärendena är tiU sin omfattning mycket skiftande. Många ansökningar berör endast en eller några få markägare men inte så sällan förekommer ärenden om exempelvis expropriation för elektrisk stamlinje, som berör hundratals jordägare. Handläggningstiden varierar normalt från några månader upp tiU ett par år.

Genom expropriationen får den exproprierande en rätt tUl den därmed avsedda fastigheten som går före aUa andra rättigheter tiU den. Expropriation är därför av värde även om fastighetsägaren skuUe medge att hans fastighet tas i anspråk, S,k, proformaexpropriationer är därför inte sällsynta.

Också när fråga är om inlösen av fast egendom med stöd av annan


 


Prop. 1972:109                                                     116

lagstiftning   än   ExL   är   Kungl.    Maj:t   i   stor   utsträckning   tUl­ståndsmyndighet.

EnUgt 1902 års ellag finns två olika slag av koncession för slark-strömsanläggningar, områdeskoncession och Unjekoncession. Områdes­koncession avser i princip detaljdistribution inom etl geografiskt begränsat område och omfattar det s.k. närdislribulionsnälet. De starkströmsledningar som erfordras för att fördela kraften inom området får koncessionshavaren dra fram utan särskilt tillstånd av myndighet. Linjekoncession avser starkströmsledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Vanligen är del fråga om ledning som behövs för kraft­överföring från produktionskäUa till större förbrukare och till åter-distributör.

Koncessionsmyndighet i första instans i fråga om elektrisk stark­strömsledning är i princip kommerskollegium. Frågan om expropriation för sådan ledning prövas däremot av Kungl, Maj:t (1 § 1902 års ellag). Kungl, Maj:ts tiUstånd behövs inte om fastighetsägaren har förklarat sig viUig att upplåta nyttjanderätt eUer servitutsrätt för starkströmsledningen och expropriation av rättigheten medför endasl ringa men, I sådant fall kan ärendet hänskjutas direkt tUl fastighetsdomstolen, som har att pröva om de angivna förutsättningarna för expropriation föreligger.

Det förekommer ofta att den som ansöker om linjekoncession samtidigt begär expropriationsrätt beträffande ledningen eller del därav. För att i sådant fall ansökningen om koncession och framställningen om expropriationsrätt skaU kunna prövas samtidigt har Kungl. Maj:t här förbehållit sig rätten att pröva även koncessionsfrågan (brevet 1957:603 angående bemyndigande för kommerskollegium all meddela vissa tiUstånd beträffande elektriska starkströmsledningar m.m,). Sedan koncessionsärendet beretts av kollegiet överlämnas del till Kungl. Maj:t för avgörande, varvid kollegiet bmkar redovisa sin mening i både koncessions- och expropriaiionsfrägan.

Beslut om inlösen med stöd av lagen om inlösen i vissa fall av rätl till gmva m.m. meddelas av Kungl. Maj:t (1 §), I fråga om sådan inlösen skall de allmänna bestämmelserna i ExL gälla i tUlämpliga delar. På gmnd av hänvisning gäller vidare ExL:s bestämmelser i fråga om inlösen enligt lagen angående stenkolsfyndigheter m.m. (14 § I mom,, 50, 52 och 57 §§),

Beslut om inlösen enligt lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom meddelas av Kungl, Maj:t med riksdagens samtycke (1 §). I fråga om inlösen hänvisas tUl ExL:s bestämmelser.

Från huvudregeln all Kungl, Maj:t lämnar tiUstånd lill inlösen finns — utöver del som redan nämnts — åtskiUiga undantag. De viktigaste återfinns i BL (se t.ex, 18 och 41 §§), I de åsyftade bestämmelserna ges kommun räll att lösa mark som i fastställd plan avsetls tiU gata m.m.


 


Prop. 1972:109                                                      117

Inlösen grundas i dessa fall direkt på planen. Skälet till de nämnda undantagen är främst att de planer, som del är fråga om, redan tidigare har granskats och fastställts i särskUd ordning.

Mark som behövs för allmän väg kan tas i anspråk tvångsvis antingen med vägrätt enligt väglagen eUer genom expropriation med stöd av ExL. Institutet vägrätt är i åtskilliga hänseenden annorlunda utformat än expropriation. Den inledande fasen vid expropriation, då rätten tUl expropriation m.m. fastställs, motsvaras i väglagen av att arbetsplan för vägen upprättas och i förekommande fall fastställs (31 §). Arbetsplan fastställs i princip av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen (18 § första stycket). Marken anses tagen i anspråk när vägens sträckning över fasligheten tydligt utmärkts på marken och vägarbetet påbörjats på fastigheten. Från vägrätt som uppkommer genom att enskild väg för­ändras tiU allmän kan bortses i detta sammanhang.

TUlstånd till inlösen enUgt VL lämnas inle av Kungl. Maj:t utan av vattendomstol, som samtidigt behandlar ersättningsfrågorna.

4.1.2   Frågans tidigare behandling

Den år 1946 tillkallade markutredningen lade år 1947 fram ett betän­kande med förslag till ändring i ExL (SOU 1948:4). 1 betänkandet togs bl.a. upp frågan om överflyttning av beslutanderätten i ärenden om tillstånd tUl expropriation från Kungl. Maj:t tiU länsstyrelse. Ulredningen uttalade att man skulle vinna en sakligt sett välmotiverad decentralise­ring av expropriationsärendena och även en i och för sig önskvärd avlastning från Kungl, Maj:t genom att flytta över beslutanderätten i vissa expropriationsärenden tiU länsstyrelse. Då en rationell lösning enligt utredningens mening inte stod att vinna utan att samtidigt en decentralisering genomfördes av beslutanderätten i vissa planärenden och endast en begränsad tid stått utredningen till buds, avstod den emellertid från att lägga fram förslag i frågan.

I prop. 1949:184 med förslag till ändringar i ExL med anledning av markutredningens förslag uttalade föredragande departementschefen (s. 230) att en viss decentralisering var önskvärd även enligt hans mening. Departementschefen hänvisade tUl alt decentraliseringsutredningen skulle behandla såväl detta som näraliggande spörsmål. Denna utredning avgav också år 1949 en promemoria, vari föreslogs att beslutanderätten i ärenden om expropriationstiUstånd skulle decentraliseras tUl länssty­relserna. Förslaget, som inte blev remissbehandlat, ledde emeUertid inte tUl någon åtgärd.

I det av eldistributionsutredningen år 1968 avgivna betänkandet (SOU 1968:39) Eldistributionens rationalisering föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna delegera till kommerskollegium beslutanderätten i sådant ärende


 


Prop. 1972:109                                                       118

som avser tiUstånd tiU expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk starkströmsledning, dock med skyldighet för koUegiel alt lämna över ärendet till Kungl, Maj:t, om länsstyrelse eUer naturvårds­verket från aUmän synpunkt bestrider bifall tUl ansökningen. Enligt utredningens mening kan det sålunda föreslagna systemet lämpligen åstadkommas genom att en bestämmelse införs i ExL om rätt för Kungl, Maj:t att i expropriationsärende delegera beslutanderätten tiU kommerskollegium, varefter Kungl. Maj:t i administrativ ordning före­skriver de särskilda vUlkor som skall gäUa för koUegiets befattning med hithörande ärenden.

Som alternativ tiU den föreslagna ordningen förordar utredningen att den som söker koncession för elektrisk starkströmsledning och samtidigt önskar expropriationsrätt skaU ge in expropriationsansökan tUl kom­merskollegium som efter beredning av koncessions- och expro­priationsärendet lämnar över det tUl Kungl, Maj:t,

Eldistributionsutredningens betänkande har remissbehandlats. Remissutfallet i förevarande delar var splittrat. Utredningens huvud­förslag tillstyrktes av bl.a. vattenöverdomstolen och kommerskollegium samt länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län. Vattenfallsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län förordade utredningens andra-handsförslag.

Elverksföreningen ställde sig tveksam tiU huvudförslaget och framhöll att detta i praktiken inte torde leda tiU en önskvärd förenkling, eftersom överklaganden torde kunna fömtses i sådan omfattning att resultalel i stället kunde bli en långsammare procedur. Föreningen utgick från att frågan skulle komma att prövas ytterligare av expropriationsutredningen. Kammarkollegiet förklarade sig inte kunna biträda utredningens första-handsförslag. Att tiUägga kommerskollegium befogenhet att besluta om expropriation av nyttjanderätt eller servitutsrätt skuUe innebära ett principiellt avsteg från de regler som gäller om expropriation. Ett sådant avsteg kunde inte godtas med mindre starka skäl talade för det och enligt kammarkollegiets mening hade sådana skäl inte förebragts.

Den beredning av bl.a, eldistributionsutredningens förslag som efter remissbehandlingen påbörjades inom industridepartementet syftade tUl att åstadkomma en helt ny lagstiftning om elekttiska anläggningar. Frågan om eldisttibutionens rationalisering har emellertid ansetts kräva ytterligare överväganden. Ny lagstiftning har därför fått anstå såvitt avser tiUståndsreglerna (prop. 1970:139). En ny utredning om eldistri­butionens och elproduktionens organisation tiUkedlades år 1971, se riksdagsberättelsen 1972 1:14. Utredningen kan ta upp också frågan om koncessionslagstiftningens utformning,

Expropriationsutredningen berör i sitt betänkande Expropriations­ändamål och expropriationsersättning m,m, även frågan om tUlstånds-


 


Prop. 1972:109                                                      119

myndighet i expropriationsärenden.

Utredningen framhåller bl.a. att åtskUligt skuUe vara att vinna om föreskriften om obligatorisk prövning av Kungl. Maj:t reserverades för fall där parterna inte är ense om att expropriationsrätt får utövas. Något avgörande hinder bör enligt utredningens mening inte möta mot en regel av sådan innebörd. Såväl fastighetsägare som rättighetshavare har redan ett fullt tillfredsställande skydd som inte på något sätt skuUe rubbas. Frågan om ett mera generellt avsteg från den nu gällande regeln alt fråga om tillstånd till expropriation prövas av Kungl, Maj:t återverkar emel­lertid i viss utsträckning på uppläggningen av expropriationsförfarandet i stort. Utredningen menar därför att frågan bör tas upp till slutlig prövning först i samband med översynen av hela expropriationsför­farandet, I avvaktan på det förordas till en början att reglerna om proformaexproprialion av särskUd rätt att dra fram elektrisk ledning behålls.

Utredningen erinrar i fortsättningen om att det vid sidan av den begränsade rätt tUl proformaexproprialion, som ExL och 1902 års ellag f,n, medger, finns flera fall där inlösen kan ske utan särskild föregående prövning av Kungl, Maj:t, Enligl utredningens mening bör flera av dessa fall föras över till den nya expropriationslagen. Det kan emeUertid knappast komma i fråga att förlänga expropriationsförfarandet genom att i dessa faU ha en obligatorisk tUlståndsprövning av Kungl, Maj:t, Tvärtom synes det enligt utredningens mening vara uppenbart att lagens huvudregel måste förses med ett antal undantag.

Utredningen berör härefter de s,k, planfallen enligt bl,a, 18 och 41 §§ BL, Ganska likartat med dessa anges det faUet vara att väghållare för allmän väg önskar expropriera mark, som enligt fastställd arbetsplan skall ingå i vägen. Arbetsplanen kan nämligen i stor utsträckning jäm­ställas med stadsplan. Ett annat likartat fall anser utredningen vara då aUmän vatten- och avloppsanläggning skall tas om hand av annan huvudman än kommun. Inom område med faststäUd generalplan eller stadsplan gmndas kommuns lösningsrätt för ledningsändamål på planen och utredningen finner det svårt att inte anlägga samma betraktelsesätt när annan huvudman önskar utöva inlösningsrätt inom planlagt område.

Utredningen framhåller som gemensamt för de nämnda faUen alt rätten tiU inlösen gmndas på en plan som tidigare har granskats och fastställts av myndighet, i åtskiUiga fall av Kungl. Maj:t. Utredningen föreslår därför att — i likhet med vad som f.n. i stor utsträckning redan gäller — avsteg görs från huvudregeln om krav på Kungl, Maj:ts förordnande i de åsyftade fallen. Utredningen föreslår att expropria­tionstillstånd i dessa fall lämnas av domstolen. Detsamma bör gälla beträffande expropriation för ledning för vatten tUl husbehovs­förbrukning.


 


Prop. 1972:109                                                      120

Expropriationsutredningens förslag i denna del har vid remiss­behandlingen fått ett gynnsamt mottagande. Luftfartsverket erinrar om att bestämmelserna i 34 § ExL om hänvisning tiU sakägare atl i särskild rättegång föra talan om ersättning för skada eller intrång leder tUl proformaexpropriationer som i onödan belastar Kungl, Maj:t, Före­skriften i 1902 års ellag om all kraftledningsexpropriationen får medföra endast ringa men för att expropriationstiUstånd av Kungl. Maj:t skall kunna undvaras har enligt bl.a. vattenfallsverket gett anledning tUl tvekan hos domstolarna. Det är därför önskvärt att orden 'ringa men' utmönsttas ur lagtexten.

Beträffande vad som i övrigt i denna del förekommit vid remiss­behandlingen hänvisas tUl justUiedepartementets promemoria s. 50-51.

4.1.3   Justitiedepartementets promemoria

Inledningsvis framhåUs i promemorian att en anledning till atl beslu­tanderätten i ärenden om medgivande tiU expropriation i så stor utsträckning förbehåUits Kungl. Maj:t torde ha varit en önskan att skapa garantier för en enhetlig praxis. Eftersom Kungl. Maj:ts beslul inte kan överklagas kan också handläggningen av tUIståndsfrågorna ske med minsta möjliga tidsutdräkt. I promemorian anförs att systemet emellertid har vissa nackdelar, Expropriationsärendena utgör en inte obetydlig belastning för Kungl, Maj:ts kansli. ÅtskiUiga ärenden är uppenbarligen inte av sådan vikt att beslutanderätten bör tiUkomma Kungl. Maj:t. Det gäller särskilt ärenden i vUka parterna är eller får antas vara överens i tiUståndsfrågan. Den särskUda prövningen hos Kungl. Maj:t innebär i sådana ärenden en onödig omgång och tidsutdräkt. Enligt promemorian är antalet proformaexpropriationer dock i minoritet. Flertalet ansök­ningar torde bestridas av åtminstone någon eller några sakägare.

Erdigt promemorian äger de skäl som anförts för den nuvarande ordningen alltjämt sin giltighet. TUl dem, kommer att många ärenden är av sådan större allmän betydelse atl avgörandet bör träffas av Kungl. Maj:t. 1 promemorian uttalas att man därför i princip bör hålla fast vid den nuvarande huvudregeln. Frågan gäller om det är möjligt att göra undantag från den.

I promemorian framhålls att en av anledningarna tUl den tidsutdräkt som förekommer i expropriationsärenden är att förfarandet är uppdelat i administrativ behandling av tUlståndsfrågan och domstolsprövning av ersättningarna. Genom att den exproprierande har fått möjlighet att väcka talan vid domstol redan innan tUlståndsprövningen har avslutals och genom att reglerna om förhandstUlträde ändrats har olägenhetema av långa handläggningstider minskat och nackdelarna med en uppdelning av prövningen blivit mindre framträdande. Önskemålet att få till stånd en


 


Prop. 1972:109                                                       121

förenkling och effektivisering av expropriationsförfarandet gör sig enligt promemorian emellertid alltjämt gällande.

Härefter diskuteras i promemorian lämpligheten av all handläggningen av tUlstånds- och ersättningsfrågor koncentreras till domstol. Mot en sådan ordning kan emellertid enligt promemorian anföras betänkligheter av både principiell och praktisk art. Lösningen får därför åstadkommas efter andra riktlinjer,

1 promemorian erinras om den befattning som länsstyrelse tar med ärenden om tillstånd till expropriation. Det framhålls att länsstyrelsen har att pröva ärendet noga och själv ta ståndpunkt till frågan om det begärda tillståndet bör lämnas eller ej. Enligt promemorian synes det i åtskilliga ärenden innebära onödig omgång och besvär atl överlåta det slutliga avgörandet tiU Kungl, Maj:t, Dels förekommer i en del ärenden inga stridiga intressen, dels sker avvägningen i många fall mellan olika intressen av främst lokal karaktär, en avvägning som länsstyrelsen är väl skickad att utföra.

Om prövningen av vissa expropriationsärenden av mindre vikt eller enklare beskaffenhet delegeras till länsstyrelsen, uppnås otvivelaktigt en viss förenkling och arbelsbesparing. Några betänkligheter från rätts­säkerhetssynpunkt torde inte möta mot en sådan ordning. Skulle riktig­heten eller lämpligheten av länsstyrelsens beslut sättas ifråga i något fall, står alltid möjligheten öppen att besvärsvägen få frågan underställd Kungl. Maj:ts prövning. Visserligen ligger del en olägenhet i att ärendena måste handläggas i två instanser, om länsstyrelsens beslut överklagas, men denna synpunkt bör enligt promemorian inte över­drivas. Med den begränsning av länsstyrelsens beslutanderätt som fömtsätts bör man kunna utgå från att avgörandena i det stora flertalet fall kommer att godtas av parterna. Det merarbete som kan bli följden av enstaka överklaganden väger lätt i jämförelse med del dubbelarbete som följer av att f.n, både beredande organ och Kungl. Maj:t har att ta befattning med samtliga expropriationsansökningar,

I promemorian erinras vidare om att länsstyrelse redan enligt gällande lagstiftning i egenskap av planmyndighet har alt fatta beslut som får expropriationsrättsliga verkningar. Enligt BL gäller sålunda bl,a. att det i princip ankommer på länsstyrelsen att faststäUa stadsplan eller ändring av sådan. Endast mera omfattande eller eljest ur aUmän synpunkt särskUt betydelsefuUa faststäUelseärenden skall hänskjutas tUl Kungl, Maj:t, När stadsplan har faststäUts har kommunen rätt att lösa i planen ingående mark, som är avsedd tUl gata eller annan allmän plats. Något särskiU medgivande av Kungl, Maj:t behövs inte. Får länsstyrelsen befogenhet att i viss utsträckning avgöra expropriationsärenden, innebär detta enligt promemorian egentligen inte någon principiell nyhet,

I promemorian föreslås under hänvisning lill gjorda överväganden att


 


Prop. 1972:109                                                       122

Kungl. Maj:l skall ha rätl att förordna alt vissa ärenden om lillslånd lill expropriation skall prövas av länsstyrelsen.

Härefter behandlas i promemorian frågan om tillståndsmyndighet vid expropriation för elektrisk starkströmsledning. Del uttalas atl starka skäl talar för alt prövningen av koncessions- och expropriationsfrågorna samordnas även i fortsättningen. I avvaktan på det förslag som utred­ningen om ledningsräll väntas lägga fram om bl.a. tiUståndsmyndighet i ledningsärende föreslås i promemorian inte nu någon ändring i bestäm­melserna om tUlstånd lill expropriation i 1902 år.s ellag. Vad som nu gäller enligl 1902 års ellag sägs emellertid visa atl Kungl. Maj:t kan behöva delegera rätten att pröva expropriationsansökan även till andra underordnade myndigheter än länsstyrelserna, exempelvis lill kommerskollegium.

Sammanfattningsvis anförs i promemorian att i den nya expro­priationslagen bör föreskrivas, atl Kungl. Maj:t kan överlämna ål annan myndighet att pröva fråga om tillstånd tiU expropriation beträffande visst slag av ärenden. Talan mot den underordnade myndighetens beslut bör få föras hos Kungl. Maj:t genom besvär. Vid tillämpningen av den föreslagna delegationsrätten bör beaktas att Kungl. Maj:t är tillstånds­myndighet i vissa koncessionsärenden, som också aktualiserar behov av att ta mark i anspråk genom expropriation. Sålunda erinras bl.a. om bestämmelserna om inrättande och drift av aUmän flygplats och om rätt att inneha eller driva atomreaktor. Koncessions- och expropriations­frågorna bör enligt promemorian i regel avgöras av en och samma myndighet. Endast då sambandet mellan frågorna är myckel svagt kan en annan ordning väntas medföra några egentiiga fördelar. Ett sådant läge sägs kunna föreligga exempelvis om expropriationen avser utvidg­ning av en redan befintlig anläggning utan att ny koncessionsprövning aktualiseras.

Beträffande de faU då Kungl. Maj:t skall få överlämna prövningen av ärendet om expropriationstillstånd anförs i promemorian följande. Delegation tiU länsslyrelsen bör i första hand avse ärenden i vilka ansökan om expropriation medges eller lämnas obestridd. Ansökan lorde få anses vara bestridd, när sakägare på saklig grund motsätter sig atl expropriation sker. Från bestridanden som hänför sig till att sökanden och sakägaren har skilda uppfattningar om värdet av den egendom ansökan avser torde böra bortses. Därutöver bör länsslyrelsen — även om bestridande sker — kunna pröva ärende som har lokal eller regional anknytning. Är ärendet av störte omfattning eller eljesi av större allmän betydelse, bör prövningen däremot ankomma på Kungl. Maj:t. Detsamma bör gälla om expropriation skaU ske för verksamhel som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:l. Närmare föreskrifter lorde få meddelas i administrativ ordning.


 


Prop. 1972:109                                                      123

1 promemorian erinras slutligen om att expropriationsutredningen för vissa speciella fall föreslagit att Kungl. Maj:ts tillstånd inle skall behövas utan att tUlstånd i stället skall meddelas av domstol. De undantag från huvudregeln som utredningen sålunda föreslagil gäller (1) i de s.k. planfallen enligt bl.a. 18 och 41 §§ BL, (2) när väghållare för allmän väg skall expropriera mark som enligt fastställd arbetsplan ingår i sådan väg, (3) när annan huvudman för aUmän vallen- och avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vUl expropriera mark, som inom område med fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för lednings­ändamål, (4) vid expropriation för ledning för vatten tiU husbehovs­förbrukning samt (5) när fastighetsägare har förklarat sig villig all upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning samt expropriation därav medför endast ringa men.

I anslutning härtill anförs i promemorian följande. Vad först angår expropriationsutredningens förslag till handläggningsordning beträffande de s.k, planfaUen hänger detta samman med att utredningen i annat sammanhang föreslagit att BL:s regler om rätl till inlösen på grund av faststäUd plan m,m, förs över tUl en ny expropriationslag. Med hänsyn tiU att byggnadslagstiftningen ses över av bygglagutredningen bör emellertid några mer betydande ändringar i BL inte genomföras nu, Uttedningens förslag på denna punkt saknar därför f ,n. aktualitet.

Expropriation för vägändamål förekommer f.n, i mycket ringa utsträckning, huvudsakligen beroende på atl vägrätten i allmänhet till­godoser väghåUarens behov av rådighet över den erforderliga marken. Den nya väglagen innebär att vägrättsinnehavarens befogenheter ytter­ligare utvidgas. Därför kommer sannoUkt behovet av expropriation för vägändamål att ytterligare minska. En sådan speciell reglering av frågan om tillstånd till expropriation för vägar som föreslagits av expro­priationsutredningen synes mot bakgmnden av det anförda inte vara motiverad. Möjlighet finns också att för dessa fall utnyttja den före­slagna delegationsrätten.

Fall där annan huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning än kommun vUl expropriera mark för ledningsändamål torde enligt promemorian inte förekomma i sådan utsträckning att det finns anledning att införa särskUda bestämmelser härom.

Frågan om expropriation för ledning för vatten lill husbehovsför­brukning har kommit i ett nytt läge genom FBL och promulgationslagen (1970:989) tiU denna. Genom FBL har skapats möjligheter att bUda servitut för sådan ledning efter ett ganska enkelt förrätlningsförfarande oberoende av om åtgärden sker i samband med annan fastighetsbild-ningsförtättning och oavsett om ägaren till den tjänande fastigheten motsätter sig åtgärden. Reglerna härom avser att ersätla bl,a. lagen om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbe-


 


Prop. 1972:109                                                       124

hovsförbrukning, Expropriationsutredningens förslag i denna del saknar därmed aktualitet.

Frågan om tiUståndsmyndighet i ärenden som gäller elektriska stark­strömsledningar har behandlats i det föregående. Som framgår av vad som där anförts bör enligt promemorian någon ändring i bestämmelserna om tillstånd tUl expropriation i 1902 års ellag inte göras nu.

Bestämmelserna om proformaexproprialion för elektriska svag­strömsledningar i ExL saknar enligt promemorian praktisk betydelse och torde kunna utgå.

Med hänsyn tiU det anförda har i promemorieförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till vad expropriationsutredningen har föreslagit om att expropriationstiUstånd i vissa speciella faU skall meddelas av domstol.

4.1.4   Remissyttrandena

Övervägande antalet remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran det i promemorian framställda förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna delegera beslutanderätten i ärenden om expropriationstillstånd tUl administrativ myndighet, i första hand länsstyrelse. Bland de instanser som godtar delegationsmöjligheten märks Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, Sveriges industriförbund samt Hyresgästernas riksförbund.

Endast två remissinstanser, Sveriges fastighetsägareförbund och Lantbrukarnas riksförbund, ställer sig helt avvisande tUl förslaget om delegering. Enligt fastighetsägareförbundets mening bör tillståndspröv­ningen åtminstone inte decentraliseras innan en enhetlig rättstillämpning har utbildats i fråga om expropriation för tätbebyggelse. Fastig­hetsägareförbundet framhåller att de nackdelar som är förenade med att Kungl, Maj:t är tUlståndsmyndighet kan minskas genom en effektivi­sering av handläggningen.

Lantbrukarnas riksförbund anser att de skäl som anförs i promemorian mot att domstol skall få pröva frågor om expropriationstillstånd inte är invändningsfria. Förbundet erinrar om den tiUståndsprövning som ankommer på vattendomstolarna enligt VL och framhåller att denna ordning synes ha fungerat mycket väl. Enligt förbundets mening torde ärendena om expropriationstUlstånd kunna behandlas snabbare och rättssäkerheten bli bättre tiUgodosedd om tillståndsprövningen delegeras tiU fastighetsdomstolarna, Kungl, Maj:t bör dock kunna förbehålla sig prövningsrätten vid större expropriationer, och vidare bör ärenden om tUlstånd tiU expropriation för kraftledning kunna delegeras till kom­merskollegium. Förbundet anser emellertid att frågan om delegering bör


 


Prop. 1972:109                                                      125

utredas ytterligare och atl t.v, den nuvarande ordningen bör behållas.

Även Sveriges villaägareförbund anser atl det bör övervägas alt låta expropriationstillstånden prövas direki av domstol.

Viss tvekan om lämpligheten av promemorieförslaget uttalas av Sveriges advokatsamfund. Sålunda anser samfundet att förslaget inte på elt tillräckligt preciserat sätt anger förutsättningarna för delegation. Samfundet anser vidare att länsstyrelsernas uppgift som planmyndighet och deras rekrytering med ofla starkt inslag av kommunala intressen kan komma att skapa svårigheter för dem att skilja mellan parter där den ene mestadels är kommun. Enligt samfundets mening är det därför ingalunda säkert att, som fömtsätts i promemorian, överklaganden skulle förekomma endast i enstaka fall.

Även Sveriges fastighetsägareförbund ifrågasätter lämpligheten av att delegation sker tUl länsstyrelserna med hänsyn tUl att kommunala inttessen numera är rikligt företrädda där. Enligl Skånes jordägare­förbund bör samtliga ärenden i vUka expropriation bestritts avgöras av Kungl. Maj:t, vars objektivitet ej påverkas av lokala hänsyn.

Försvarets civilförvaltning framhåUer att expropriationer för försvarsändamål i allmänhet torde vara av sådan natur att tiUstånds­givningen alltjämt bör förbehåUas Kungl, Maj:t, I de enstaka fall då delegation kan ske kan fördelen härav enligt civUförvaltningens åsikt mycket väl motverkas genom tidsutdräkt och besvär vid överklagande av tiUståndsmyndigbetens beslut.

Från några av de remissinstanser som i princip är positivt inställda till promemorieförslaget om delegering framförs vissa kritiska synpunkter som närmast berör detaljfrågor. Sålunda påpekar bankinspektionen att den delegationsrätt som promemorians lagförslag upptar är helt obe­gränsad. De motivuttalanden i promemorian som avses bli vägledande för användningen av delegationsrätten är enligl bankinspektionens mening ganska oklara i konturerna. Uttalandena i promemorian atl delegering bör kunna ske — även vid bestridande — när ärendet är av mindre vikt eller enklare beskaffenhet eller när ärendet har lokal eller regional anknytning leder till att en helt liten del av expropriationerna skulle förbehåUas Kungl, Maj:ts prövning, något som knappast torde vara avsett. Huvudregeln att Kungl, Maj:t prövar ärenden om expro­priationstillstånd skulle då urholkas betänkligt. Bankinspektionen förordar att bestämmelsen om delegation fär det innehållet att Kungl, Maj:t kan uppdra åt länsstyrelsen eller, om särskilda skäl föreligger, åt annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till expropriation som inte har bestritts eller som är av mindre vikt från allmän eller enskild synpunkt. Innebörden av det sistnämnda uttrycket får preciseras i motiven. Enligt inspektionens mening kan hel eller huvudsaklig expro­priation   av   äganderätten   tUl   fastighet   på   vilken   bedrivs   närings-


 


Prop. 1972:109                                                      126

verksamhet av betydelse eller som används för bostad inte anses vara av mindre vikt från enskUd synpunkt.

Också Svea hovrätt sätter i fråga om den formella möjligheten till delegation bör ges så vid omfattning som promemorians lagförslag innebär.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att tillståndsprövningen i princip bör kunna handhas av länsstyrelserna. I sådana ärenden där expropriationen berör flera län bör dock tiUståndsgivningen vara förbe-håUen Kungl. Maj:t. Föreskrifterna i ämnet torde kunna utformas efler förebUd av 26 § BL, Om den föreslagna lösningen inte godtas ulan del i StäUet i överensstämmelse med promemorieförslaget föreskrivs alt Kung], Maj:t får delegera beslutanderätten beträffande visst slag av ärenden till underställd myndighet, anser sig länsstyrelsen inle kunna ansluta sig tUl uttalandet i promemorian atl delegeringen till länsstyrelse skaU — i händelse av bestridande — omfatta endast ärenden av mindre vikt eller enklare beskaffenhet. Länsstyrelserna har tiUgång tUl erfor­derlig expertis — överlantmätare, länsarkitekt och länsingenjör — och besitter den lokalkännedom som behövs för att kunna bedöma till­ståndsfrågor. Dessutom utgör lekmannainflytandet i länsstyrelserna en särskUd garanti för en allsidig bedömning av ärenden om expro­priationstiUstånd. Enligt länsstyrelsens mening bör frågan om delegering inte prövas från fall till faU, I stäUet bör Kungl. Maj:t efter mönster av 12 § miljöskyddskungörelsen (1969:388) meddela generella föreskrifter, varigenom tiUståndsgivningen delegeras i vissa uppräknade typer av ärenden.

Också länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att tUlstånds­givningen i princip läggs på den underordnade myndigheten med rätt för denna att underställa ärendet Kungl, Maj:ls prövning. Endast då ärendet är av större omfattning eller annars av större allmän betydelse bör det underställas Kungl. Maj:t, Länsstyrelsen sätter i fråga om inte den exproprierande bör ges rätt att i samband med ansökan om expro­priationstUlstånd begära att ärendet understäUs Kungl. Maj:ts prövning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att delegationen synes kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med 26 § BL, så att Kungl. Maj:t förbehåller sig beslutanderätten i ärenden som är av slörre omfattning eller annars av större allmän betydelse eller där expropria­tionen har samband med fråga vars avgörande ankommer på Kungl. Maj:t, exempelvis vissa koncessionsärenden. Enligt länsstyrelsens mening bör ansökan om tillstånd lill expropriation regelmässigt ges in till länsslyrelsen, som har att efter utredning lämna över handlingarna i ärendet med eget utiåtande till Kungl. Maj:t såvida inle länsstyrelsen själv fär besluta i ärendet. Även Hyresgästernas riksförbund anser all expropriationsansökningar bör ges in tUl länsstyrelsen. Enligt förbundets


 


Prop. 1972:109                                                       127

åsikt bör länsstyrelsen kunna avgöra även ärenden av störte omfattning.

Malmö kommunstyrelse tar upp frågan om handläggningen hos Kungl. Maj:i av besvär mol underordnad myndighets avgörande i lUlstånds-ärendet. Kommunstyrelsen framhåller att handläggningen bör kunna göras enklare i sådana besvärsärenden än i ärenden som avgörs direkt av Kungl. Maj:t. Det kan sålunda sättas i fråga om inte remissförfarande skulle kunna undvaras i åtskilliga fall. Är det t.ex. fråga om expro­priation enligt 1 § första stycket punkt 16 ExL synes planverket behöva höras endast i särskUda fall.

Svenska kraftverksföreningen vänder sig mot uttalandel i promemorian om att ExL:s bestämmelser om proformaexproprialion för elektriska svagströmsledningar saknar betydelse och därför kan utgå. Enligt föreningens mening har proformaexpropriationen i många fall underlättal möjligheten för ledningsägare att få rätt till mark för ledningar. 1 varje fall intUl dess arbetet inom utredningen om ledningsrätt resulterat i en lag om ledningsrätt bör bestämmelserna om proformaexproprialion behållas.

4.2   Återlösen av exproprierad egendom

4.2.1   Gällande rätt

Ett gmndläggande vUlkor vid alla former av expropriation torde vara att den exproprierade egendomen verkligen används för det uppgivna ändamålet, Inttesset av att detta viUkor uppfyUs tillgodoses i ExL efter två olika linjer, Kungl, Maj:t kan sålunda enligt 5 § tredje stycket ExL vid behov meddela särskUda bestämmelser för att trygga atl den exproprierade fastigheten används för avsett ändamål. Därefier tUl­kommer det länsstyrelsen att se tiU att meddelade bestämmelser följs. Vidare lämnas i 68-70 §§ vissa föreskrifter om återlösningsräll till exproprierad egendom.

Enligt 68 § ExL föreligger återlösningsrätt till exproprierad fastighet eller särskild rätt, om fastigheten eller rättigheten inte har kommil till användning för det avsedda ändamålet eller om användningen för ändamålet har upphört. En ytterligare fömtsättning är att ändamålet är att anse som övergivet. Vidare föreligger återlösningsräll, om fastigheten eller den särskilda rätlen i väsentlig omfattning används för annat ändamål än det avsedda.

Vid expropriation av hel fastighet tillkommer återlösningsrätt den som närmast före expropriationens fullbordande ägde fastigheten eller hans rättsinnehavare. Vid delexpropriation tiUkommer motsvarande rätt ägaren av den återstående delen. Vid rättighetsexpropriation är ägaren av den besvärade fastigheten lösningsberättigad.


 


Prop. 1972:109                                                       128

Rätten tUl återlösen kan göras gällande om talan väcks inom tjugo år från det expropriationen fuUbordades. Om den exproprierande efter det att expropriationen fullbordats uppfört byggnad på fastigheten eller annars lagt ned kostnad på den, kan enligt 68 § andra stycket ExL det som sålunda tillförts fastigheten bli föremål för inlösen i samband med att fastigheten återlöses.

Vid återlösen av exproprierad egendom får enligt 69 § ExL värdet inte sättas högre än tiU den expropriationsersättning som utgetts. I övrigt gäller lagens beslämmelser om expropriation i tillämpliga delar. Fördel­ningen av kostnaderna är dock beroende av domstolens prövning.

4.2.2 Utredningen

Enligt utredningens mening är det betydelsefullt att betryggande garantier skapas för att enskilda intressen inte uppoffras onödigtvis och att den exproprierade egendomen verkligen kommer tiU avsedd användning. Utredningen anser därför att man bör behålla den nuvarande bestämmelsen i 5 § tredje stycket ExL om att Kungl. Maj:t kan meddela särskilda bestämmelser för att trygga egendomens användning för det avsedda ändamålet.

När det gäller reglerna om återlösningsrätt anför utredningen alt de inte torde ha praktiskt tiUämpats i nämnvärd utsträckning. Sannolikt har de ett visst värde som medel att säkerställa att den exproprierade egendomen verkligen används för sitt ändamål. Utredningen finner det emeUertid tveksamt om det finns behov av en så ovillkorlig återlös-ningsregel som den nuvarande. En sådan måste nämligen enligt utred­ningen otvivelaktigt förses med ett flertal undantag, om man försöker att i nuvarande skick överföra den tUl en ny expropriationslag, uppbyggd efter de principer som utredningen tänker sig. Enligt utredningens uppfattning är det mera ändamålserUigt att låta Kungl, Maj:t pröva från fall tUl fall i vad mån behov av återlösningsrätt kan anses föreligga eller om expropriatens intressen kan tillgodoses på annat sätt. Utredningen föreslår alltså att den nuvarande obUgatoriska återlösningsrätten utmönstras ur expropriationslagsliftningen och ersätts med en rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande fall förordna om rätt till återlösen inom viss tid och på vissa viUkor, allt bestämt med hänsyn tiU omständig­heterna i det särskUda fallet. Enligt utredningens mening torde denna möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om återlösningsrätt få sin största betydelse vid expropriationer där sökanden är enskUd person,

4.2.3 Remissyttrandena över utredningens förslag

Utredningens förslag har lämnats utan erinran av flertalet remissin-


 


Prop. 1972:109                                                     129

stanser, Svea hovrätt ifrågasätter emellertid om det är riktigt att minska återlösningsrätten i så hög grad som föreslagits. Exempel på fall då det enligt hovrättens mening är rimligt att bibehålla återlösningsrätt är expropriation för enskUd verksamhet, delexpropriation och upplåtelse av nyttjande- eUer servitutsrätt genom expropriation.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det i och för sig inte finns något att erinra mot utredningens förslag, även om det kan befaras att den konlrollbefogenhet som ankommer på länsstyrelserna kommer att vålla svårigheter vid tiUämpningen, När det gäller de situationer där konttoll av användningssättet av den exproprierade egendomen är särskUt befogad pekar länsstyrelsen på institutet tomträttsexpropriation. Ges tillstånd tUl sådan expropriation, bör det enligt länsstyrelsens mening regelmässigt föreskrivas rätt tUl återlösen för det faU att marken inte har upplåtits med tomträtt inom viss tid.

Svenska kommunförbundet, som godtar utredningsförslaget, under­stryker alt återlösningsrätten torde få sin största betydelse vid expro­priationer där sökanden är enskUd person,

4.2.4  Justitiedepartementets promemoria

I promemorian understryks utredningens uttalande om att reglerna om återlösningsrätt inte torde ha tUlämpats i nämnvärd utsträckning. Även om reglerna kan ha ett visst värde som medel att säkerstäUa att den exproprierade egendomen används för sitt ändamål, är det eidigt promemorian tveksamt om återlösningsrätten har sådan betydelse att det finns anledning att bibehålla den ens i den modifierade utformning som uttedningen har föreslagit, Återlösen av hel fastighet torde sålunda endast undantagsvis tiUgodose några berättigade önskemål. Har expro­priationen inneburit att det från en fastighet har skUts av ett område som naturligt hör tUl fastigheten, bör det avskUda området kunna återföras tiU stamfastigheten, om de skäl som har föranlett expropriationen inte längre föreligger, Inttesset härav torde emeUertid ofta kunna tiUgodoses genom frivUliga överlåtelser och i vissa faU genom åtgärder enligt FBL.

Enligt promemorian hänger emellertid frågan om återlösningsrätten i viss utsttäckning samman med spörsmålet i vad mån expropriation skall medges tUl förmån för enskilda. Först vid behandlingen av kvarstående delar av expropriationsuttedningens förslag bör därför ståndpunkt tas till frågan humvida återlösningsinstitutel bör bibehåUas. Promemorieför­slaget utgår sålunda från att expropriationsutredningens förslag godtas i allt väsentligt.

4.2.5  Remissyttrandena över promemorians förslag

Några remissinstanser har ytttat sig över frågan humvida återlös-

9   Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                       130

ningsinstilutet bör behållas. Sålunda anser Svea hovrätt alt starka skäl talar för att viss möjlighet till återlösen kvarstår. Även Sveriges industriförbund anser att återlösningsinstUutet bör finnas kvar. Enligt industriförbundets mening är det från rättssäkerhetssynpunkt värdefullt att behålla den nuvarande obetingade rätten till återlösen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö kommunstyrelse anser däremot att återlösningsinstitutel bör avskaffas. Enligl kommunsty­relsens mening är bestämmelserna om återlösen helt oförenliga med nutida samhäUsutveckling. Bestämmelserna medför bl.a., påpekar kommunstyrelsen, alt en kommun i praktiken är förhindrad atl av finansiella eller andra bärande skäl inom tjugoårsperioden övergå till försäljning av tomtmarken inom ett område som ursprungligen expro­prierats för tomlrättsupplåtelse. Rätt tiU återlösen skulle annars inträda, och detta skulle i sin tur få orimliga konsekvenser, särskUl om tomterna hunnit bli bebyggda,

Sveriges advokatsamfund förordar visserligen inte att återlösnings­institutel skall avskaffas men påpekar atl institutet är särpräglat och säUan praktiserat.

4.3   Giltigheten av expropriationstillstånd m. m.

4.3.1   Gällande rätt

Då tUlstånd tiU expropriation beviljas, skall Kungl. Maj:t enligt 5 § fjärde stycket ExL bestämma den dag när saken sist skall ha fullföljts genom ansökan om stämning tUl domstol. Vanligen utsätts därvid en ettårsfrisl. Har talan inte väckts inom den bestämda tiden, förfaller frågan om expropriation, I praxis har Kungl, Maj:t emellertid ansetts oförhindrad att förlänga meddelade tidsfrister.

Enligt huvudregeln i 21 § första stycket ExL om befogenhet att väcka talan ankommer det på den exproprierande att ta initiativ tUl rättegång i expropriationsmål. Skälet härtUl är att den exproprierande också efter det han fått expropriationstUlstånd bör ha möjlighet att avstå från att begagna sig av sin expropriationsrätt. Har tillstånd till expropriation meddelats och fastigheten tagits i besittning av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars räll berörs av till­trädet, väcka talan. Har den exproprierande tiUträtt egendomen anses han nämligen ha manifesterat sin avsikt att fullfölja anspråket på sådant sätt att sakägarna bör ha samma befogenhet som den exproprierande att fuUfölja expropriationsf rågan tUl domstol.


 


Prop. 1972:109                                                                   131

4.3.2   Utredningen

I betänkandet Förtida tillträde, expropriationskostnad m.m. log expropriationsutredningen upp frågan om rätt att medge förlängning av den tid inom vUken talan skall väckas vid domstol. Utredningen föreslog därvid bl,a, (s, 69) att Kungl, Maj:ts rält att medge sådan förlängning skulle lagfästas. Vid remissbehandUngen föranledde förslaget ingen eriruan. Flera remissinstanser underströk emellertid att det borde finnas synnerligen starka allmänna intressen för att en fastighetsägare annat än under kortare tid skulle behöva tåla de väsentliga intrång i sin rådighel som blev följden av ett expropriationstillstånd, Pä grund därav borde fömtsättningarna för medgivande till förlängning skärpas. Detta kunde enligt några remissinstansers åsikt komma till uttryck genom krav på 'synnerlig vikt för den exproprierande' eUer 'synnerliga skäl'. Andra remissinstanser ansåg att förlängning av expropriationstillstånd borde få meddelas endast en gång, varjämte en maximal förlängningstid om förslagsvis fem år borde stipuleras.

Vid den slutliga behandlingen av lagförslaget ansåg departements­chefen (prop. 1966:73 s. 41) att den föreslagna lagändringen kunde anstå lUl den slutliga översynen av ExL,

Expropriationsutredningen återkom till frågan om exproprialionstill-ståndens giltighet i betänkandet Expropriationsändamål och expro­priationsersättning m,m. Utredningen framhåller där (s, 143) att det otvivelaktigt är av stort intresse att den tid som förflyter mellan expropriationstiUståndet och dagen för anhängiggörandet av expro­priaiionsmålet hålls så kort som möjligt. Utsikterna att effektivl kunna påverka detta lagstiftningsvägen är emeUertid enligt utredningen ganska små. Även om en viss maximitid skuUe lagfästas, eventuellt i kombi­nation med ett förbud för Kungl, Maj:t att förlänga denna i annat fall än då synnerligen starka skäl gjorde en förlängning motiverad, torde man nänUigen knappast kunna hindra sökanden att sedan tiden gått till ända göra en ny ansökan om expropriation. Visserligen skulle della medföra vissa olägenheter för sökanden men dessa skulle knappast svara mol några motsvarande fördelar för fastighetsägaren. Dennes känsla av obehag och osäkerhet torde nämligen knappast komma att minska så länge det stod fullt klart för honom att motparten ingalunda gett upp tanken på att tvångsinlösa hans fastighet utan endast flyttal fram den tidpunkt då inlösenförfarandet skulle komma att inledas. Utredningen anser därför att man knappast kan effektivt tillgodose fastighetsägarnas intressen på denna punkt i vidare mån än som är faUet i gällande rätt. Däremot talar enligt utredningens mening alltjämt övervägande skäl för att lagfästa Kungl. Maj:ts rätt att medge förlängning av tiden för anhängiggörande av talan.


 


Prop. 1972:109                                                      132

4.3.3  Remissyttrandena över utredningens förslag, m.m.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över vad utredningen anfört i fråga om expropriationstillståndens giltighet. Svea hovrätt understryker emellertid utredningens uttalande om önskvärdheten atl håUa tiden mellan expropriationstiUståndet och anhängiggörandet av talan så kort som möjligt, liksom att undvika förlängningar.

Även Folksam anser det angeläget att expropriationstillståndens giltighetstid blir så kort som möjligl.

Näringslivets byggnadsdelegation riktar stark kritik mot nuvarande praxis med långvariga exproprialionstillstånd. Denna praxis har eiUigt delegationens mening orsakat missförhåUanden som är mycket kännbara och väl dokumenterade. För att komma till rätta med dessa problem förordar delegationen bl,a. att tiden mellan expropriationstUlstånd och stämning tiU domstol får utsträckas tiU sammanlagt högst fem år, att förfaUet expropriationstiUstånd normaU ej får förnyas inom loppet av en tioårig karenstid samt atl karenstiden får brytas endast av väsentiigt ändrade omständigheter som ej kunnat fömtses,

I detta sammanhang kan nämnas atl Sveriges fastighetsägareförbund i skrivelse tUl chefen för kommunikationsdepartementet den 3 juni 1970 har tagit upp frågan om de långvariga expropriationstUlstånd som med­delats specieUt i Stockholm, Förbundet framhåller i skrivelsen bl,'a, att det uppkommer allvarliga olägenheter vid dessa tillstånd och att det är angeläget att de rådande missförhållandena undanröjs,

4.3.4  Justitiedepartementets promemoria

I promemorian föreslås inle någon saklig ändring i de nuvarande reglema om exproprialionstUlståndens giltighet och rätten att väcka talan,

4.3.5 Remissyttrandena över promemorian, m.m.

Frågan om expropriationstillståndens giltighetstid har tagits upp av Svea hovrätt. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industri­förbund och Sveriges villaägareförbund. Enligt hovrättens mening bör det övervägas att ge sakägare viss möjlighet att väcka talan även om tiUträde inte har skett. Detta skulle närmast gälla fastighetsägare i fall då lång tid har gått utan att expropriationstillstånd utnyttjats.

Advokatsamfundet, fastighetsägareförbundet och vUlaägareförbundet trycker hårt på de olägenheter som uppstår när det förflyter lång tid meUan expropriationstiUståndet och tidpunkten för talans väckande. Bl.a. försätts, framhåller samfundet, sakägaren inte sällan i en bekymmersam situation när det gäUer att fatta beslut rörande fastig-


 


Prop. 1972:109                                                     133

hetens förvaltning och de kostnader som bör läggas ned på fastigheten. Advokatsamfundet och fastighetsägareförbundet anser därför att det bör införas en bestämmelse om rätt för sakägare alt inom viss begränsad tid väcka talan, oavsett om egendomen har tiUträtts av den exproprierande eller ej. ViUaägareförbundet uttalar mera allmänt alt det i en ny expro­priationslag bör ingå en bestämmelse som tUlgodoser den enskilde sak­ägarens anspråk på elt rimligt rättsskydd.

Stadshypotekskassan pekar på risken för all en fastighet förslummas, om det förflyter alltför lång tid mellan expropriationslillståndet och talans fullföljande. Det bör därför övervägas all införa viss tidsfrist för fullföljandet.

Även industriförbundet anser att de långvariga expropriationstillstån­den utgör ett belydelsefuUl problem och alt skyddet för den enskUde måste förbättras på denna punkt,

I detta sammanhang kan nämnas att frågan om gUtigheten av expro­priationstillstånd tagits upp i riksdagen i samband med behandlingen av prop, 1971:122, Bl.a. föreslogs i mot. 1971:1512 att fastighetsägare skulle få rätt att hos domslol begära prövning av ersättningsfrågan senast ett år efter det att exproprialionstillstånd bevUjats. Motionen avslogs av riksdagen.

5   Expropriationsersättningen

5.1   Gällande rätt

Fr.o.m. den 1 januari 1972 gäller nya bestämmelser om ersättning vid expropriation (SFS 1971:915). Dessa bestämmelser har utformats i syfte att dämpa markvärdestegringen och att hindra att samhället vid expro­priation för tätbebyggelseändamål skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen. De centrala bestämmelserna finns samlade i ett särskUl avsnitt som omfattar 7, 8, 10 och 11 §§. 33 § innehåller bestämmelser om värdeberäkningen vid förhandstUlträde, Den s,k. presumtionsregeln återfinns i 111 a §, I 115 § finns särskUda bestäm­melser om ersättningsberäkningen vid värdestegringsexpropriation.

Enligt 7 § första stycket skall för fastighet som exproprieras erläggas löseskUling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Paragrafen har dock försetts med en erinran om att löseskUlingen tUl följd av specieUa bestämmelser, bl,a, reglerna om expropriationsförelagets inverkan på fastighetsvärdena, i vissa fall inte överensstämmer med marknadsvärdet.

När en del av en fastighet exproprieras, skall erläggas intrångsersätt-


 


Prop. 1972:109                                                       134

ning motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Intrångsersättningen skall således motsvara skiUnaden mellan fastighetens marknadsvärde före expropria­tionen och reslfastighetens marknadsvärde efter expropriationen.

Även annan ekonomisk skada som uppkommer för ägaren skall ersättas. Expropriationsersältningen har således uppdelats i tre ersätt­ningsarter som betecknas löseskilling, inttångsersättning samt annan ersättning.

Enligt fast praxis skaU värderingen hänföras till förhållandena vid den tidpunkt då expropriaiionsmålet slutligt avgörs (se härom prop. 1971:122 s. 174-177), Om den exproprierande har tagit fastigheten i besittning före denna tidpunkt, får dock enligt 33 § hänsyn inte tas till sådana ändringar som uppkommit efter tUlträdet, Ersättningen skall emellertid enUgt denna paragraf jämkas med hänsyn lill eventueU höjning i del allmänna prisläget efter tiUträdet,

I expropriationsmål skall i bevishänseende gälla samma principer som i skadeståndsrättsliga mål (prop. 1971:122 s, 167-170, 255 f och 264), Detta innebär att en viss bevisbörda gjltid kommer atl ligga på den som framställer ett yrkande i målet,

EnUgt 7 § andra stycket skaU vid bestämmande äV expropriations­ersättning hänsyn tas tUl åtagande av den exproprierande alt ulföra skadeförebyggande åtgärd, om åtagandet är av beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den ersätlningsberättigade,.

Enligt 8 § gäUer den allmänna regeln att, om del företag, för vars genomförande fastighet exproprieras, har medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, löseskiUingen skall bestämmas på gmndval av det marknadsvärde fastigheten skulle ha haft utan sådan inverkan. Regeln gäUer dock endast i den mån del finnes skäligt med hänsyn tUI förhåUandena i orten eller till den aUmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhåUanden, Denna inskränkning ansluter tUl de grannelagsrättsliga ersättningsrekvisit som lagfästs i 30 § mUjöskyddslagen, Immissionsskador från expropriationsf öretagel ersätts således endast om rätt till ersättning för sådana skador föreligger enligt mUjöskyddslagen, Motsvarande regler gäller då exproprialionsförelaget har en positiv inverkan på markvärdena. Vid delexpropriation skall 8 § tiUämpas i fråga om marknadsvärdet före expropriation. Den i 7 § första stycket föreskrivna jämförelsen skall således ske meUan å ena sidan hela fastighetens marknadsvärde före expr9priationen med bortseende från expropriationsföretagets inverkan och å andra sidan reslfastighetens marknadsvärde efter expropriationen, varvid hänsyn skall las tiU sådan inverkan,

10 § innehåller en regel för det fall att åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen.  Om skäl är därtiU, skall


 


Prop. 1972:109                                                       135

genom åtgärden uppkommen ökning av faslighetens värde inte tas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

Enligt II § skaU bestämmelserna i 7-10 §§ äga molsvarande tUlämpning beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expro­priation. Därvid skall 10 §, i fall då åtgärd vidtagks av fastighetens ägare i avsikt som där anges, tiUämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av ägaren tillkommande ersättning.

Den s,k, presumtionsregeln i III a § gäller vid expropriation av mark för ändamål som avses i I § första stycket 16 (tätbebyggelse och tomt­rättsupplåtelse) och har till syfte alt förebygga oförtjänt markvärde­stegring, Presumtionsregeln skall hindra att samhäUet vid expropriation som sker för att genomföra tätbebyggelse eUer för att utveckla sådan bebyggelse skall behöva ersätta värden som har uppstått tUI följd av förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt, Presum­tionsregeln innebär en lösning av problemet alt skilja den värdestegring som sålunda inte bör ersättas från sådan värdeökning som saknar samband med den väntade tätbebyggelseutvecklingen (prop, 1971:122 s, 178-187, 255-258 och 264 f). Enligt 111 a § första stycket skall vid bestämmande av löseskUling sådan ökning av fastighetens marknads­värde av någon betydelse som ägt mm under tio år före ansökningen om expropriation — dock högst femton år före talans väckande vid domstol och enligt punkt 4 i övergångsbeslämmelserna inte i något fall tidigare än från den 1 juU 1971 - räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Det gäller således en presumtion för att en värdeökning beror på förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas utgår ersättning för den markvärdestegring som inträffat. Vid delexpropriation skall presumtionsregeln tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. I lagtexten har uttryckligen angivits att värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om tillträde skett, vid tiden för tiUträdet.

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för enskUt bebyggande, fastställts under tid då presumtionsregeln är tiUämplig men före ansökningen om expropriation, skaU enligt 111 a § andra stycket regeln tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler planfaststäUelsen,

I 111 a § tredje stycket finns en särskUd garantiregel för egnahems­bebyggelse, som utgör en begränsning av presumtionsregeln. Presum­tionsregeln är så utformad att den i aUmänhet skall ge fastighetsägaren möjlighet att för expropriationsersättningen förvärva annan jämförlig fastighet, under förutsättning att förvärvet sker inom ett sådanl område där någon förändrad markanvändning inte kan förväntas inom över-


 


Prop. 1972:109                                                      136

skadlig tid. För vissa typer av fastigheter har det emellertid ansetts motiverat att ge en regel som innefattar en uttrycklig garanti för en ersättning som gör det möjligt för ägaren att skaffa sig en likvärdig ersättningsfastighet. Garantin som gäUer i de fall då presumtionsregeln skaU tUlämpas avser fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, dvs, som regel en- eller Ivåfamiljshus,

I 111 a § fjärde stycket regleras presumtionsregelns förhållande tiU 8 § (prop, 1971:122 s, 211, 258 och 264 f), I den mån det blu utrett, att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt beror på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 8 §,

Enligt 115 § skall, när mark exproprieras enligt 1 § tredje stycket, dvs, för väntad värdestegring, 8 § tUlämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör gmnd för expropriationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämUkt 1 § första stycket 16 äger 111 a § motsvarande tiUämpning,

Av övergångsbestämmelserna tUl 1971 års lagändringar är punkterna 3 och 4 av intresse i detta sammanhang, Enligl punkt 3 gäller äldre bestämmelser i fråga om grunderna för bestämmande av expropria­tionsersättning, om talan vid domstol väckts före den 1 januari 1972, Enligt punkt 4 gäUer 111 a § som nämnts inte värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971,

5.2   Civildepartementets promemoria

I civUdepartementets promemoria (Ds C 1972:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering föreslås att presumtionsregeln skall tUlämpas när staten eller kommun exproprierar, oavsett för vilket ändamål det sker och därvid bli tillämplig också vid expropriation av särskUd rätt tUl 'fastighet,

I promemorian anförs följande om expropriationsandamålen som bakgrund lUl förslaget om en utvidgning av presumtionsregeln. Expro­priation kan i aUmänhet ske endast tUl förmån för kronan, kommun eller vissa andra offentiiga rättssubjekt, I en del faU föreligger emeUertid expropriationsrätt även för enskUda rättssubjekt. Expropriation kan ske både för företag som medför ökad avkastning av marken och för företag som medför att avkastningen minskar eUer kanske byts i underskott. Någon strikt uppdelning av de olika expropriationsandamålen på dessa båda kategorier är inte möjlig. Expropriation för tätbebyggelse kan t.ex. avse både mark för höghusbebyggelse och mark för därmed samman­hängande fritidsonuåden. I många fall är det emellertid klart att mark exproprieras för ändamål som kommer alt medföra att den inte vidare


 


Prop. 1972:109                                                      137

ger nämnvärd avkastning ulan i slällel kanske enbart ådrar ägaren kostnader, t.ex, när marken exproprieras för att bevaras som national­park eller för att tjäna som skyddsområde kring atomenergianläggning. EnskUda rättssubjekt kan tänkas få expropriera mark för ändamål som medför en väsentligt ökad avkastning. Som exempel nämns i prome­morian att expropriation får äga rum för att bereda utrymme åt näringsverksamhet av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

1 promemorian anförs vidare att marknadsvärdet av en fastighet med viss förenkling kan sägas bero av två faktorer, dels fastighetens förmåga att ge fortsatt avkastning för det ändamål den f,n, används tiU, t,ex, jordbruk eUer skogsbruk, dels förväntningar om att fastighetens användningssätt skall kunna ändras så att fastigheten ger högre avkast­ning, t.ex. genom att obebyggd mark utnyttjas för tätbebyggelse. Värdestegring på gmnd av förväntningar om tätbebyggelse uppkommer inte bara i fråga om mark som enligl vad det slutiigen visar sig efter planläggning kommer till användning för tätbebyggelse. Innan planlägg­ningen skett och det inte med säkerhet kan bedömas vUka områden den kommer att omfatta, är förväntningarna utspridda över ett område, där det kanske framstår som klart atl viss del måste komma atl bebyggas medan det är mera osäkert var återstoden av bebyggelsen kommer att förläggas. I fråga om de områden där en sådan osäkerhet föreUgger slås värdet av den kommande bebyggelserätlen, diskonterad tUl nuvärde, ut över området i dess helhet. Den som köper en del av området är beredd att betala för de utsikter han sålunda får att använda marken för tät­bebyggelse, mer om utsikterna ter sig tämligen säkra, mindre om utsikterna är osäkra. Bortfaller förväntningarna på att tätbebyggelse skall komma till stånd genom planläggning eller expropriation för annat ändamål än tätbebyggelse, förlorar fastigheten också sitt förväntnings­värde. Det går inte att på den allmänna marknaden sälja fastigheten för dess tidigare pris. Enligt promemorian är det då inte heUer befogat att samhället, vars planläggning är den avgörande förutsättningen för att tätbebyggelse skall komma till stånd, skall behöva betala för att de förväntade värdena inte kan reaUseras när planläggningen uteblir.

Därefter tas i promemorian upp frågan om en utvidgning av presum­tionsregeln att gäUa oavsett expropriationsändamål, Presumtionsregeln innebär en inskränkning i den aUmänna ersättningsregeln atl faslighetens marknadsvärde skall ersättas. Inskränkningen avser emellertid endasl expropriation för tätbebyggelseändamål samt värdestegringsexpro­priation i samband med tätbebyggelse, I det hänseendet syftar presum­tionsregeln tUl att den exproprierande inte skaU behöva ersätta värde­stegring som uppkommit på gmnd av förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. Värdestegring på gmnd av förvänt-


 


Prop. 1972:109                                                        138

ningar om ändring i markanvändningen är emellertid, anförs i prome­morian, ett problem även när mark tas i anspråk för andra ändamål än tätbebyggelse. Också i sådana fall kan tidigare uppkomna förväntningar på att tätbebyggelse skall komma lUl stånd ha medfört en ökning av fastighetens marknadsvärde, I rätispraxis har sålunda förekommit, alt vid inlösen på grund av faststäUd generalplan marken har värderats med hänsyn till förväntningar om rätt till tätbebyggelse som har förelegal vid tidpunkten för generalplanens faststäUande men som enligt general­planen inte blivit förverkligade. Det är alltså samma typ av förvänt­ningsvärden som samhället enligt 1971 års expropriationslagsreform i princip inte skaU ersätta, eftersom de uppkommit genom samhällets egna insatser. När sådana förväntningar inte ersätts i de fall tätbebyggelse kommer tUl stånd och förväntningarna sålunda faktiskt slagit in, finns enligt promemorian så mycket mindre skäl att samhället skall behöva ersätta dem när de inte infrias, I promemorian anförs vidare, atl vad som sålunda sagts om värdestegring på grund av förväntningar om tätbe­byggelse har motsvarande tillämpning i fråga om värdestegring som uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra förväntningar om ändrad markanvändning, I fråga om glesbebyggelse är visserligen de förväntningsvärden som kan komma i fråga regelmässigt lägre, men å andra sidan kan förväntningarna vara utspridda över ett betydligt större område. Särskilt inom fritidsområden kring expansiva storstadsområden kan det bU fråga om inte obetydliga förväntningsvärden.

I promemorian erinras om att riksdagen i samband med 1971 års ändringar i byggnadslagstiftningen uttalade (CU 1971:26 s. 5) alt ersätt­ning för vägrad rätt till glesbebyggelse frånsett vissa övergångsför­hållanden inte bör utgå i fortsättningen, I linje med detta uttalande och 1971 års ändringar i ExL ligger, anförs i promemorian, atl förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt — oavsett vad förvänt­ningarna avser — frånsett övergångsförhållanden inte bör ersättas i något sammanhang när samhäUet exproprierar. Presumtionsregeln i ExL är utformad så, att ökning av fastighetens marknadsvärde under viss tid ersätts endast om det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt. En sådan regel kan tUlämpas också på värdestegring som beror av förväntningar på kommande tät- eller glesbebyggelse eller andra ändringar i mark­användningen som fallit bort genom det företag för vilket fastigheten exproprieras, t.ex. en nationalpark eller en skyddszon, I de fall där någon värdestegring inte inträtt blir å andra sidan presumtionsregeln över huvud taget inte tiUämplig, I enlighet med det anförda bör enligt promemorian presumtionsregeln tillämpas vid expropriationsvärdering oavsett för vilket ändamål expropriationen sker.


 


Prop. 1972:109                                                      139

I promemorian diskuteras vidare frågan om den utvidgade presum­tionsregelns tillämpning bör vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar. Syftel med presumtionsregeln är bl.a. att det aUmänna inte skaU behöva ersätta vissa värden som skapats genom dess egna insatser. I det fall när presumtionsregeln f.n. kan tUlämpas, nämligen vid expropriation för tätbebyggelse och värdestegringsexpro­priation, är det endast kommunen och — i fräga om värdestegrings­expropriation — staten som får expropriera. Om enskilt rättssubjekt tUlåts expropriera, saknas enligt promemorian anledning att låta en värdestegring på grund av förväntningar om ändrad markanvändning, som uppkommit före expropriationen och som realiseras genom densamma, tillfalla den exproprierande och inte fastighetsägaren. Och även när enskUt rättssubjekt exproprierar för ändamål som medför att värdestegring på grund av förväntningar om ändrad markanvändning utsläcks, föreligger enligt promemorian inte tiUräckliga skäl alt låta den exproprierande undgå att betala fastighetens marknadsvärde inkl. sådan värdestegring. Också om presumtionsregelns tillämpningsområde utvidgas att omfatta samtliga expropriationsändamål bör därför dess tUlämpning vara förbehållen fall när staten eller kommun exproprierar.

I fråga om övergångsbestämmelser till den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln erinras i promemorian om att presumtionsregelns tillämpning bakåt i tiden i 1971 års expropriationslagstiftning har begränsats till den I juli 1971. Även om tillämpningsområdet vidgas saknas enligt promemorian anledning att göra någon ändring i fråga om nämnda tidpunkt. Efter nämnda dag har funnits anledning räkna med atl värdestegring på gmnd av förväntningar om kommande tätbebyggelse inte ersätts vid en eventuell expropriation. För vilket ändamål en expropriation faktiskt sker måste, anförs i promemorian, sakna betydelse från fastighetsägarens synpunkt. Värdestegring på grund av förväntningar om annan ändring i markanvändningen än för tätbe­byggelse torde under tiden från den I juli 1971 till offentliggörande av promemorian inte ha kunnat uppkomma i sådan omfattning att det finns skäl atl ta särskild hänsyn till den vid utformningen av över­gångsreglerna,

5.3   Remissyttrandena

Den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln tUlstyrks eller lämnas utan erinran av hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsema i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, bygglagutredningen, LO, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska


 


Prop. 1972:109                                                     140

elverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsför­bundet. Svenska riksbyggen och Sveriges akademikers central­organisation.

Förslaget avstyrks av Svea hovrätt, bankinspektionen, Skånes handelskammare, Skånes handelskammares kommitté för Kristianstads län. Lantbrukarnas riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund och Sveriges villaägareförbund.

De kommuner och kommunblock som särskUt yttrat sig över förslagel tUl utvidgning av presumtionsregeln har regelmässigt godtagit det, I aUmänhet behandlar dock kommunema promemorians olika förslag rörande ersättning och inlösen i ett sammanhang, så att någon särskild ståndpunkt i frågan inte går att urskUja, Endast enstaka kommuner avstyrker den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln,

Lantmäteristyrelsen anser det vara naturligt, att ersättningsprinciperna vid expropriation av mark tUl förmån för stal och kommun skall vara oberoende av expropriationsgrunden, alltså vare sig det är fråga om naturvård, tätbebyggelse eller annat ändamål. Styrelsen framhåUer dock att de praktiska konsekvenserna av förslagel i fråga om glesbe-byggelseförväntningar torde bli högst begränsade under de närmaste tio åren, eftersom de förväntningar som förelåg den 1 juli 1971 sannolikt har minskat med tanke på 1971 års ändringar i BL och de nu framlagda lagförslagen,

LO anser att den föreslagna ändringen ökar samhällets möjligheter att komma till rätta med oförtjänt markvärdestegring och förordar därför starkt en utvidgning av presumtionsregelns tillämplighet. Svenska kommunalarbetareförbundet understryker starkl promemorians syn­punkter beträffande expropriationsersättningen och finner det framför allt helt riktigt att ersättning inte utgår för förväntad markvärdestegring.

Stockholms läns landstings juridiska avdelning anför i ett av lands­tinget åberopat yttrande att motiveringen i promemorian för en utvidg­ning av presumtionsregeln är otUlräcklig, I promemorian anförs i huvudsak att del framstår som så mycket mer befogat att ersättning inte utgår för inte infriade förväntningar som 1971 års ändringar i ExL innebär, alt förvänlningsvärde inte ersätts när förväntningen infrias genom expropriationen. Denna tankegång beaktar inte att syftet med 1971 års ändringar var att göra det möjUgt för kommun att förvärva mark tUl sådant pris att kommunen i sin tur kunde upplåta rätt till marken för bostad och andra ändamål på skäliga viUkor, Om tonvikten läggs på det nu sagda, är den föreslagna utvidgningen enligt avdelningen oberättigad. 1971 års ändringar syftade emellertid också tUl atl påverka den allmänna prisnivån på marken. Promemorians förslag ligger i linje med detta syfte, vUket avdelningen betraktar som det reeUa skälet tUl förslaget vid sidan


 


Prop. 1972:109                                                      141

av en allmän strävan att hålla stals och kommuns kostnader för expro­priationsf örvärv nere.

Svea hovrätt avstyrker den föreslagna utvidgningen av presumtions­regeln med följande motivering, som även avser de i departements­promemorian föreslagna nya ersättningsbestämmelserna i BL och NVL. Om ersättning för förväntningsvärden tas borl i de fall där sådan ersättning f.n. utgår, innebär detta att kompensation ej skulle ges för fastighetens hela marknadsvärde. Förslaget härom låter sig inte motiveras med att förväntningsvärdena i dessa faU tillförts marken genom den exproprierandes egna åtgärder. Förväntningsvärden avseende tätbebyggelse kan visserligen bero på samhäUets åtgärder men de kan också ha uppkommit exempelvis genom etablering eller utvidgning av en industri e.d. Förväntningsvärde avseende glesbebyggelse kan endasl i undantagsfall anses uppkomma som en följd av samhällets åtgärder. Något värde tillförs inte heller marken genom expropriation för annal ändamål än tätbebyggelse eller värdestegring, lika litet som genom begränsningar med stöd av BL, NVL och andra lagar i markägarens möjligheter att förfoga över marken. I samtiiga dessa faU omöjliggörs i stället realiserandet av föreliggande förväntningar om en mer lönande markanvändning än den pågående just genom expropriationen etc. Hovrätten anser därför att det skuUe strida mot den i 8 § ExL fastiagda gmndsatsen att bortse från företagets inverkan på fastigheten vid ersättningens bestämmande, om man lät bli atl ersätta det förvänt­ningsvärde som bortfaller genom företaget. Att ersättningen i dessa fall inte skulle komma att uppgå till fastighetens marknadsvärde skuUe medföra osäkerhet på fastighetsmarknaden och för fastighetsägaren framstå som godtyckligt och obilligt. Hovrätten åberopar också att det från kommunalt håll har framhållits att det med presumtionsregeln förbundna förfarandet med två, ibland tre skilda värderingar av fastig­heter gör processen omständlig, tidsödande och kostnadskrävande (jfr en artikel av stadsjuristen E.G. Westman i Förvaltningsrättslig tidskrift 1972 s. 20). Mot denna bakgrund anser hovrätten att det även från praktisk synpunkt kan vara olämpligt att utvidga presumtionsregelns tiUämpningsområde.

BankinSp'ef:tionen anser att presumtionsregeln i 111 a § ExL innebär ett avsteg från vad som annars gäller i svensk rätt i det avseendet att bevisbördan angående orsaken tiU inträffad värdestegring helt läggs på den som blir utsatt för expropriationen. Skälet tiU denna omkastning av bevisbördan torde enligt bankinspektionen vara att vid tätbebyggelse värdet på fastigheten regelmässigt påverkas av samhälleliga insatser. Vid expropriation i andra fall finns det enligt inspektionen inte något sådant regelmässigt samband. Det motiv som förelegal för en särskild bevis­börderegel vid expropriation för tätbebyggelse är sålunda i regel inte för


 


Prop. 1972:109                                                       142

handen vid annan expropriation. Enligl inspektionen torde dessuiom i dessa fall den exproprierande ha lättare än motparten att säkra bevis om egna insalser av beskaffenhet atl påverka värdei. Av dessa skäl avstyrker inspektionen den föreslagna utvidgningen av presum­tionsregeln.

Lantbrukarnas riksförbund anser, att presumtionsregeln inle tUl­godoser markägarnas berättigade intresse utan att den tvärtom betonar det allmännas övertag, ett förhållande som ytterligare förstärks, om reglerna skall gäUa för flera rättsområden. I de faU expropriation sker för allmänna ändamål är det allmännyttan som tillgodoses. Det är då också enligt förbundets mening rimligt atl samhället i sin helhet påtar sig de ekonomiska konsekvenserna, vUket inte kan anses ske, om förslagel genomförs. I och för sig är det därför enligl förbundet tUlräckligt att reglerna omfattar tätbebyggelseändamål och värdestegringsexpropriation och inte utvidgas tUl att avse värdestegring som uppkommer på grund av förväntningar om kommande glesbebyggelse eller andra förväntningar om ändrad markanvändning. Presumtionsregeln medför att markägarens StäUning i expropriationsmål blir mycket besvärlig eftersom han måste vara beredd att föra negativ bevisning.

Näringslivets byggnadsdelegation anser att presumtionsregeln i 111 a § ExL inte utgör någon ändamålsenlig lösning på värderingsproblemen vid tvångsförvärv och avstyrker en utvidgning. Delegationen anför att en utökad användning av presumtionsregeln kan befaras leda tUl osäkerhet på fastighetsmarknaden och försvåra värderingsarbetet. Med den före­slagna utvidgningen blir det enligt delegationen vanskligt att bedöma hur andra förändringar av fastighetsanvändningen än bebyggelseutveckling egentligen skaU behandlas. Genom t.ex. generalplanebestämmelser kan uppstå en rad tiUståndskrävande inskränkningar i fastighetsanvänd­ningen, såsom i fråga om trädfällning, schaktning och anläggande av upplag. Enligt promemorians förslag tUl ändringar i BL skall dessa inskränkningar kunna medföra rätt till ersättning, i vart fall om den tidigare oreglerade verksamheten påbörjats, när förbudet inträdde. Enligt presumtionsregeln kan emeUertid värdetidpunkten mycket väl förskjutas så långt tillbaka i tiden, att de gmndläggande värderings-fömtsättningarna hänför sig till förhållanden då de tUlståndskrävande åtgärdema ännu inte hunnit påbörjas. En strikt tUlämpning av presum­tionsregeln synes i sådana lägen kunna leda till egendomligt resultal. Delegationen framhåUer vidare att presumtionsregeln i 111 a § ExL enligt motiven är avsedd för tätbebyggelsefall och de värdeförändringar, som står i samband med bebyggelseplanering. Regeln är med andra ord särskUt anpassad tUl klart avgränsade bebyggelsefrågor, vilket enligt delegationen gör den tämligen oanvändbar utanför dess egentliga tUlämpningsområdc, t.ex. vid inlösen för naturskyddsändamål. Värde-


 


Prop. 1972:109


143


ökning under presumtionstiden lorde enligt delegationen bl.a. i dessa fall sällan bero på åtgärder från samhällets sida.

Bankföreningen framhåller att tidigare kritik mot presumtionsregeln kvarstår och får särskild tyngd i frågan om expropriation för nalur­skyddsändamål. Värdestegring på sådan mark lorde enligt föreningen regelmässigt inte bero på samhäUets åtgärder. Föreningen anser alt den föreslagna utvidgningen strider mot lagstiftarens uttalande när presum­tionsregeln infördes. Liknande synpunkter anförs av Sveriges jordbrukskasseförbund, Skånes handelskammare och dess kommitté för Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som inte funnit skäl till erinran mot den föreslagna utvidgningen av presumtionsregeln, åberopar elt uttalande av lagrådet (prop. 1971:122 s. 255 ff) att det vid tUlämpning av presumtionsregeln är av vikt att inte alltför stora krav ställs på styrkan av den bevisning som markägaren har att tUlhandahålla om orsaken tUl värdeökningen. Vid expropriation för naturvårdsändamål synes enligt länsstyrelsen en inträffad värdestegring ofta vara hänförlig till det faktum att området betraktas som naturskönt eller eljest attraktivt ur fritidssynpunkt. Det torde vara uppenbart atl avsevärda svårigheter föreligger att visa att sådana faktorer varit avgörande för en inträffad värdestegring. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att lagrådets uttalande i bevisfrågan nu bör ytterligare understrykas. Sveriges akade­mikers centralorganisation framför liknande synpunkter.

Flera remissinstanser behandlar frågan om vUka rättssubjekt som skall få åberopa presumtionsregeln. Kommunförbundet anser att presum­tionsregelns tUlämpning bör vara förbehållen fall när stat eller kommun exproprierar, eftersom regelns syfte bl.a. är att det allmänna inte skall behöva ersätta värden som skapats genom dess egna insatser. Del kan således enligt förbundet inte vara rirrUigt atl låta enskilda rättssubjekt komma i åtnjutande av regelns tUlämpning, Förbundet anser emellertid att regeln inte heller bör kunna åberopas, om staten exproprierar kommunal mark, eftersom de förväntningsvärden som presumtions­regeln avser att dämpa tiUskapas genom kommunala åtgärder. Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att presumtionsregeln inte bör tUlämpas när staten exproprierar kommunal mark och efterlyser etl klargörande uttalande om detta. Detta önskemål framförs även av åtta kommuner, bl.a, Stockholms kommun.

Frågan om den i promemorian föreslagna begränsningen att presum­tionsregeln inte skaU få åberopas av enskild expropriant tas även upp av Svea hovrätt, lantbrukarnas riksförbund, Stockholms läns landsting, Stockholms tingsrätt, grustäktskommittén, vattenlagsutredningen och Västerås kommun. Hovrätten åberopar den omständigheten, att den föreslagna   utvidgningen   av   presumtionsregeln   skulle   leda  tiU  olika


 


Prop. 1972:109                                                      144

kompensation för fastighetsägarna aUteftersom stat och kommun eller annan exproprierar, som ett skäl för att avstyrka förslagel över huvud taget. Lantbrukarnas riksförbund anser att promemorians ståndpunkt innebär ett erkännande av att det aUmänna i alla expropriations­sammanhang har en förmånsstäUning och att i själva verket frågan gäUer konfiskatoriska problemstäUningar, Stockholms läns landsling framhåller att förslaget i denna del kan vara olyckligt från den synpunkten att expropriationsersättningarna inverkar på den allmänna prisnivån. Stockholms tingsrätt anser att även enskUda rättssubjekt bör få tUlgodoräkna sig den värdestegring, tiU vUken den exproprierande själv är upphov. Tingsrätten anser att obefogade skiUnader i ersättning annars kan uppkomma, om både enskUda och det aUmänna exproprierar, Grustäktskommittén finner det besynnerligt att enskih rättssubjekt skulle tvingas utge högre ersättning än stat och kommun, eftersom den exproprierande i båda faUen företräder ett allmänt intresse. Sedan statsmakterna bestämt sig för den lägre ersättningsnivå som anvisas i presumtionsregeln, synes det kommittén utgöra en obehörig vinst för markägaren, om han skulle få ersättning för värdeökning ovanför denna nivå. SkUlnaden presumeras ju bero på samhäUets insatser. Förekomsten av dubbla ersättningsnivåer skuUe också enligt kommitién motverka ett av syftena med 1971 års expropriationslagstiftning, nämligen att dämpa prisstegringen på fastighetsmarknaden. Vattenlagsutredningen anser att det i samordningens intresse bör övervägas att låta den föreslagna presumtionsregeln slå igenom också i VL, Om regeln görs tiUämplig i vattenmål, bör den enligt utredningen inte få gäUa bettäffande ersätt­ningar i samband med kraftexploatering och företag i vatten med industriellt eUer privatekonomiskt syfte. Uttedningen framhåller att de värdestegringsproblem på vUka presumtionsregeln tar sikte inte torde ha någon större aktualitet i vattenrättsliga sammanhang, Västerås kommun anser att även enskUt rättssubjekt som exproprierar bör få komma i åtnjutande av presumtionsregeln.

Frågan om presumtionstidens längd tas upp av några remissinstanser. LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller atl den fysiska riksplaneringen introduterar en samhäUsplanering med ett mer än tioårigt perspektiv. Härigenom åstadkommes en markvärdestegring som inte utiöses inom ramen av en tioårsperiod, vUket gör den tioåriga presum­tionsregeln OtUlräcklig. LO och förbundet anser därför att vid värdering av mark som undergått en markvärdestegring beroende på riksplane­åtgärder en 25-årig presumtionsregel skall tiUämpas räknat från den 1 juli 1971. Även Svenska riksbyggen anser att man borde pröva om inte presumtionsregeln i sådana fall borde förlängas tUl att motsvara riks­planeringens tidsperspektiv.

Den   i   promemorian   föreslagna  övergångsbestämmelsen   att   den


 


Prop. 1972:109                                                      145

utvidgade presumtionsregeln skall tillämpas också på värdeökning som inträffat efter utgången av juni 1971 och fram tiU den nya lagens ikraftträdande kritiseras av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt. Näringslivets byggnadsdelegation och Uddevalla kommun. Hovrätten framhåUer att presumtionsregeln vid sin tillkomst avsågs vinna tUlämp­ning endast vid expropriation för vissa begränsade ändamål och att det då fanns allt fog för antagande att förväntningsvärden vid expropriation för andra ändamål skulle bli ersatta också i fortsättningen. Tingsrätten anser att presumtionsregeln med den klara avgränsning den har i 1971 års expropriationslagstiftning inte rimligtvis kan ha fått en så vidsträckt inverkan på marknaden att värdestegringar uteblivit även för sådan mark som inte omfattas av presumtionsregeln i ExL, Delegationen kritiserar ett uttalande i promemorian att det måste sakna betydelse för fastig­hetsägaren för vilket ändamål expropriation faktiskt sker. Enligt delegationen bör ersättning lämnas för sådana bebyggelsevärden som uppkommit fram tUl lagens ikraftträdande. Uddevalla kommun anser att presumtionsregeln inte bör tUläggas retroaktiv verkan,

Kronobergs länsförbund av Lantbrukarnas riksförbund anser att markägarna bör ges samma garanti som viUaägarna fått så att de får ersättning molsvarande vad det kostar att skaffa likvärdig fastighet på annan plats. Även Cykel- och mopedfrämjandet anser att ersättnings­regeln vid expropriation måste vara sådan att fastighetsägaren har möjlighet att för ersättningsbeloppet kunna förvärva annan jämförlig fastighet, Sveriges villaägare förbund föreslår en undantagsregel av samma innebörd som i förköpslagen (1967:868), varigenom egnahems­fastigheter och fritidshus av normal omfattning, t,ex, med ett taxe­ringsvärde av högst 300.000 kronor och en ytvidd av högst 3 000 kvadratmeter, undantas från den nya lagstiftningen.

6   Förfarandet i expropriationsmål 6.1   Inledande synpunkter

6.1.1   Gällande ordning m.m.

Som tidigare nämnts innebär den nuvarande ordningen att expro­priationsmålen i sin helhet handläggs av domstol. Före år 1972 skedde handläggningen i första instans vid särskilda expropriationsdomstolar. En sådan domstol fanns i varje domkrets. Den bestod av ägodelnings-domaren i orten som ordförande, två särskUt utsedda expropriations-

10   Riksdagen 1972. I saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                      146

tekniker och två nämndemän i orten.

Fr.o.m. den I januari 1972 handläggs expropriationsmålen i första instans vid fastighetsdomstol (SFS 1971:535). Enligt lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall det i princip finnas en sådan domstol i varje län. Den tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara fastighetsdomstol. Domstolen skall i regel bestå av fem ledamöter, varav två lagfarna domare, en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Fastighetsdomstol handlägger förutom expropriationsmål bl.a. fastig­hetsbildningsmål, arrende- och hyresmål samt mål om enskilda anspråk enligt miljöskyddslagen. Angående fastighetsdomstol saml rättegången vid sådan domslol gäUer i tiUämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, i den mån inte annat följer av lagen om fastighets­domstol eller annan författning. Nämnda lag innehåller vissa allmänna bestämmelser om förfarandet. Kompletterande föreskrifter finns i de olika specialförfallningarna.

En uppställning över antalet mål som handlagts av exproprialionsdomstolarna under åren 1967-1970, grundad på den offi­ciella statistiken över domstolarnas verksamhet, torde få fogas till StatsrådsprotokoUet i detla ärende som bilaga 4:1.

Statistiken över handläggningen av expropriationsmålen visar att målen i många fall kräver åtskUlig lid. Den statistik som redovisats av expropriationsutredningen i betänkandet Förtida tillträde, expro­priationskostnad m.m. ger vid handen bl.a. att ungefär 35 % av de under åren 1954-1958 avgjorda målen tog etl år eller längre lid i första instans. År 1960 var motsvarande procenttal högre eller nära 58 %. I fråga om mål som fullföljts till högre rätl och där prövats i sak under åren 1952-1958 redovisades genomsnittliga processtider på I år 3 månader i första instans, 9 månader i andra instans och 1 år 10 månader i tredje instans.

En uppstäUning över handläggningstider för mål som avgjorts av exproprialionsdomstolarna åren 1967 och 1968 på annat säll än genom avskrivning torde få fogas tiU statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 4:2.

6.1.2   Justitiedepartementets promemoria

1 promemorian framhåUs att kritik sedan länge har riktats mot ExL:s förfaranderegler. Kritiken har framför allt gått ut på att förfarandet hos domstolarna är alltför omständligt och kostsamt. Enligt promemorian kan det inte förnekas att kritiken delvis är befogad, något som visas bl.a. av statistiken över handläggningsliderna. Uppenbarligen motsvarar förfarandet, trots gjorda ändringar, ännu inte de krav på snabbhet och effektivitet som man framför alll från kommunall håll anser sig böra stäUa. För att uppfylla dessa krav, framhålls det i promemorian, måste


 


Prop. 1972:109                                                      147

förfarandet vara utformat så, alt expropriation framstår som etl realis­tiskt alternativ tUl förvärv under hand. Tidsutdräkten och hänsynen till kostnaderna försätter nu många gånger de exproprierande i lägen där de nödgas medge ersättningskrav som de skulle ha motsatt sig om de haft friare händer. Sådana oförmånliga uppgörelser får återverkningar i fråga om den allmänna prisnivån på mark och bidrar lill atl skruva upp denna. Ölägenheterna härav är uppenbara. Del är därför angeläget all expro­priationsförfarandet utformas så all del blir mer snabbt och koncentrerat.

I promemorian diskuteras tiU en början om det är möjligt att på annat sätt än genom handläggning vid domstol fä tUl stånd en prövning av ersättningsfrågorna som tiUgodoser kraven på snabbhet och effektivitet. Del skulle härvid närmast komma i fråga alt införa ell system där någon form av förrättning föregick domstolsprövningen i expropriationsmål. TUl förmån för förrältningsformen talar enligl promemorian bl.a. att den ger en ram för förhandlingar mellan parterna, samtidigt som förrält-ningsmyndigheten genom egna initiativ kan påverka förrättningen och dennas resultat. Å andra sidan är det tydligt att förrättningsformen kommer bäst tiU sin rätt i sammanhang där de tekniska inslagen över­väger, såsom fallet är exempelvis vid fastighetsbUdning. Införs ett förtällningsförfarande i expropriationsärenden, aktualiseras vidare frågan humvida det nuvarande systemet med tre domslolsinstanser i expropriationsmålen bör behållas. Denna fråga hänger i sin tur samman bl.a. med spörsmålet hur fastighetsdomstolarnas överinstans lämpligen bör vara beskaffad, något som kommer all undersökas närmare i annat sammanhang.

Med hänsyn tiU det anförda, sägs det i promemorian, bör man åtminstone inte f.n. införa ett förrättningsförfarande i expropriationsmål. Elt ytterligare skäl mot att nu genomföra några mer genomgripande förändringar i expropriationsförfarandet är att det pågår en samlad översyn av byggnadslagstiftningen och att resultatet av översynen sannolikt kommer att beröra grundläggande förutsättningar för expro­priationsrätten.

Å andra sidan, framhålls det vidare i promemorian, talar starka skäl för all även domstolsförfarandet skall kunna tillgodose krav på snabbhet och effektivitet. Bl.a, kan fastighetsdomslolsreformen väntas ha gynnsamma verkningar. En förklaring lill de långa handläggningstiderna i exproprialionsdomstolarna torde ha varit att ordföranden inte helt har kunnai ägna sig åt expropriationsmålen utan haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd tUl den aUmänna underrätten, Expropriationsmålen har härigenom i viss utsträckning skjutits ål sidan tUl förmån för de allmänna rättegångsmålen. Vidare torde expropriationsmålens frekvens ha växlat ganska starkt meUan olika domstolar och olika år. Uppen-


 


Prop. 1972:109                                                      148

barligen har åtskUUga domstolar, särskilt på landsbygden, inte haft möjlighet atl få den önskvärda erfarenheten och rutinen i handläggningen av expropriationsmål.

De nu nämnda bristerna, som närmast beror på organisatoriska förhåUanden, kan enligt promemorian beräknas bli avhjälpta i väsentiig mån genom överflyttningen av expropriationsmålen till fastighets­domstol. Överflyttningen innebär bl.a. att handläggningen koncentreras tiU etl mindre antal organisationsenheter, att de lagfarna domarna får möjlighet att mer kontinuerligt ägna sig åt expropriationsrättsliga frågor och att den tekniska sakkunskapen blir fastare knuten tUl domstolen. Det torde finnas arUedning att räkna med att en sådan reform skall medföra gynnsamma effekter i fråga om snabbheten i förfarandet.

Enligt promemorian bör det vidare vara möjligt att göra domstols­prövningen mer effektiv genom reformer av olika moment av förfa­randet. Som framgår av det följande föreslås i promemorian en rad punktreformer, vars syfte är att göra förfarandet så snabbt som möjligt utan alt tiUbörliga krav på rättssäkerhet eftersatts.

6.1.3   Remissyttrandena

Promemorians förslag att man inte f.n. skall göra någon mer genom­gripande förändring i expropriationsförfarandet utan låta expro­priationsmålen i sin helhet handläggas vid domstol också i fortsättningen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av samtiiga remissinstanser. Stockholms tingsrätt vänder sig emellertid mol vissa uttalanden i promemorian om de långa handläggningstiderna. Atl tiden mellan talans väckande och expropriationsmålets avgörande i många faU blir lång är enligt tingsrättehs uppfattning knappast förvånande och är ibland efter­strävansvärt, om man viU söka begränsa kostnaderna för den expro­prierande. Om den tidpunkt då den exproprierande vUl tillträda fastig­heten ligger flera år framåt i tiden, uttalas ofta från båda parter önskemål om att huvudförhandling inte skall sättas ut tidigare än omkring ett år före tUlträdestiden. Sådana önskemål har tingsrätten i stor utsträckning försökt tUlmötesgå, Att i sådana fall handläggningen kommer att omspänna kanske tre år eller mer kan inte i och för sig föranleda antagande att förfarandet varit aUlför omständligt och kostsamt. Vidare är det, om det på svarandesidan förekommer hyresgäster, enligt tings­rättens erfarenhet ofta av betydande intresse från båda partssidor atl förberedelsen, såvitt angår hyresgästernas anspråk, bedrivs så att olika alternativ för flyttning och godvUlig uppgörelse skall kunna prövas. Givetvis krävs ofta avsevärda tidrymder för all sådana intressen skall kunna tillgodoses i rimlig utsträckning, I många expropriationsmål, som i och för sig är av enkel beskaffenhet, är det också processekonomiskt


 


Prop. 1972:109                                                       149

fördelaktigt att avvakta tiUkomsten av förlikningsavtal mellan den exproprierande och fastighetsägaren, innan den egentliga förberedelsen inleds. Tingsrätten anför avslutningsvis att en förkortning av målens handläggningstid inte bör vara ett självändamål utan alt handläggnings­tiden i varje mål måste bedömas under hänsynstagande tiU både parternas och det allmännas.intresse. Enligt tingsrättens erfarenhet har det endast undantagsvis förekommit atl expropriationsmål blivU avgjorda senare än den exproprierande påfordrat,

6.2   Processledning och rättegångskostnader m.m.

6.2.1   Gällande rätt

I princip är rättegångsbalken (RB) tillämplig också i expropriaiions-processen. Enligt RB gäller bl.a, att rätten inte får döma över annat eller mera än vad part har yrkat. I dispositivt tvistemål, dvs. mål där föriik-ning är tillåten, får domen inte grundas på andra omständigheter än part har åberopat. I sådant mål är vidare parts erkännande av viss omständighet bindande för rätten och domstolen får ta upp vittnes-bevisning endast på framställning av part. Medger svaranden talan, skall käromålet utan vidare bifallas.

Expropriationsmålen är såvitt avser frågan om själva expropriationen indispositiva. Även ersättningsfrågorna har i viss utsträckning denna karaktär. Det åligger nämligen domstolen att självmant beakta att ersättningen inte tiU förfång för panträtlshavare bestäms tUl lägre värde än som följer av lagens ersättningsprinciper. Om emellertid domstolen har konstaterat att panträttshavarnas rätt inte är i fara så är domstolen bunden av den ram som parternas yrkanden och medgivanden drar upp. Om parterna är ense i en värderingsfråga, är domstolen bunden därav. Av den nyssnämnda kontrolluppgiften med hänsyn till panträtlshavare anses inte följa någon obegränsad befogenhet för domstolen atl självmant föranstalta om den bevisning som behövs. Domstolen har emeUertid full frihet att anordna syn på stället eUer inhämta yttrande från myndighet eller sakkunnig.

Regler om materiell processledning finns i 42 och 43 kap. RB, vUka handlar om förberedelse resp. huvudförhandling i tvistemål.

Syftet med förberedelsen är enUgt 42 kap. 6 § andra stycket RB alt målet dämnder skaU beredas så, att det vid huvudförhandlingen kan slutföras i ett sammanhang. Detta innebär i första hand att klarhet skall vinnas om parternas ståndpunkter, de omständigheter de åberopar, i vad mån de bestrider påståenden och uppgifter samt vUka bevis de på varje punkt vUl åberopa. Vidare skall bevisupptagningen förberedas så all all


 


Prop. 1972:109                                                      150

bevisning om möjligl kan förebringas vid huvudförhandlingen. Enligt särskild bestämmelse i 42 kap. 8 § andra stycket skall rätten verka för att parterna vid förberedelsen anger aUt som de vill åberopa i målet samt genom frågor eller erinringar söka avhjälpa otydlighet eller ofull-sländighet i parternas framställningar.

Som ett led i förberedelsen kan ordföranden enligl 9 § lagen om fastighetsdomstol uppdra åt en eller flera ledamöter av fastighetsdom­stolen att verkställa undersökning på platsen, om det behövs för utred­ning i särskUd fråga. Parterna skaU på lämpligt sätt underrättas om liden för sådan undersökning, om inte undersökningen sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället.

Finner rätten att omständighet, som part vUl bevisa, är utan betydelse i målet eller all erbjudet bevis inle erfordras eller uppenbart skulle bli utan verkan, får bevisningen enligl 35 kap. 7 § RB inte tUlåtas, Rätten får också enligt samma lagrum avvisa erbjudet bevis, om bevisningen med avsevärt ringare besvär eller kostnad kan föras på annat sätt,

I fråga om rättegångskostnader gäller enligt 66 § ExL att den exproprierande är skyldig all svara för såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader i första instans, om inte annat föranleds av 18 kap, 6 eller 8 § RB, Utöver rättegångskostnader skaU den exproprierande svara för kostnader vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i anledning av expropriaiionen. Vad som gäller rättegångskostnader i första instans gäller också den exproprierandes kostnader i högre rätl samt sådana kostnader som åsamkas expropriaten genom atl den exproprierande fullföljt talan, I övrigt tillämpas beträffande rättegångs­kostnaderna i högre rätt samma regler som i aUmänna tvistemål.

Hänvisningen till 18 kap, 6 § RB innebär att part som har våUat kostnad genom försumUg processföring oavsett utgången är skyldig att ersätta sådan kostnad. Av hänvisningen tiU 18 kap, 8 § RB följer att ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tiUvaralagande av partens rätt. Ersättning utgår även för partens arbete och tidsspiUan i anledning av rättegången,

6.2.2   Justitiedepartementets promemoria

1 promemorian framhålls att expropriationsmålen ofta rör betydande ekonomiska värden och all det många gånger är fullt förståeligt att parterna för tUlvaratagande av sin rätt önskar verkställa undersökningar, som kan bli både tidsödande och kostsamma, EmeUertid är det, sägs det i promemorian, en vanlig uppfattning att handläggningen av expro­priationsmålen tenderar atl dra onödigt långt ut på tiden och atl rätte-


 


Prop. 1972:109                                                     151

gångskostnaderna inte sällan blir oproportionerligt höga. Huvudanled­ningen härtill anges ofla vara att sakägarna ulför omfattande och dyrbara utredningar, som har ringa eller intet värde för prövningen men som ger anledning till uppskov i målen. Som medel atl komma liU rätta med dessa problem har man från skilda håU anvisat en aktiv materiell process­ledning vid förberedelsen och en restriktiv tiUämpning av rättegängs-kostnadsreglerna.

Det konstateras i promemorian att det i praktiken knappast lorde förekomma all bevisning avvisas under förberedelsen därför att den anses överflödig. Inte heUer är det vanligt att domstolen med tillämpning av 18 kap. 8 § RB förordnar att sakägare inle skall få ersättning för kostnader för utredning som förebringats i underrätten. Endast vid klara överskridanden av vad som kan anses rimligt och skäligt torde dom­stolarna vara benägna att fastställa ersättning för utredningskostnad till lägre belopp än som yrkats. Det är tydligt att nu nämnda förhåUanden är ägnade att leda till missförhållanden, sägs del i promemorian. Det bör därför övervägas att införa bestämmelser som ger domstolarna stöd för en aktiv materiell processledning och skärper sakägarnas ansvar för rättegångskostnader.

Redan av gällande bestämmelser följer alt domstolen har att under förberedelsen ägna uppmärksamhet åt frågan om inriktningen och omfattningen av den utredning som behövs för att bestämma värdet av den egendom som skall exproprieras, I första hand går denna verksamhet ut på att klargöra parternas ståndpunkter. Under förbe­redelsen lorde domstolen vara oförhindrad att utan formellt beslut om avvisande av bevisning lämna part besked om alt viss bevisning synes vara överflödig. På motsvarande sätt torde domstolen också kunna ge incitament till parterna att åberopa ytterligare utredning. Eftersom det emellertid vid olika domstolar synes finnas ganska skUda meningar i vilken omfattning domstolen bör vara aktiv i detta hänseende, behövs det enligt promemorian kompletterande bestämmelser på denna punkt.

I många fall, framhåUs det i promemorian, torde det vara ganska lätt för domstolen atl förutse att utredning som part uppger sig ha för avsikt alt förebringa inle kommer att få nämnvärd betydelse i målet. Det kan gälla kalkyler med hypotetiskt underlag i fall då utredningen lämpligen bör direkt inriktas på att utröna marknadsvärdet, exempelvis genom prisstatistik. Del kan också gälla jämförelser med prisläget i andra orter än den där expropriationsfastigheten är belägen, trots att tiUfreds­ställande prisstatistik från den aktuella orten antingen föreligger eller lätt kan anskaffas. Det bör åligga domstolen all under förberedelsen verka för att ulredningen från början inriktas på de relevanta frågeställningarna och begränsas lill vad som är rimligt med hänsyn tiU målets beskaf­fenhet. Ofta torde det vara möjligt atl diskussionsvis nå enighet i fråga


 


Prop. 1972:109                                                      152

om utredningens inriktning och omfattning. Lyckas det inte, bör domstolen ange riktlinjer i dessa hänseenden. Hänsyn bör därvid tas till del värde egendomen preUminärt kan beräknas ha och liU skiUnaden mellan erbjuden och yrkad ersättning. Utredningskostnaderna bör stå i rimlig proportion härtUI. Hänsyn bör vidare tas till att det ofta inte är möjligt att komma fram till ett bestämt värde utan endast tUl vissa gränser inom vUka värdet skall ligga. Utredningen bör i princip inte gå utöver syftet att faststäUa dessa gränser, där den rena skälighetsupp­skattningen tar vid.

I aUmänhet torde sakägare rätta sig efter de riktlinjer som rätten anger och sålunda avstå från den tiUtänkta utredningen. Riktlinjerna bör emellertid inte vara bindande för honom på det sättet att han skulle vara förhindrad att förebringa utredningen. Detta bör i allmänhet stå honom fritt i de fall då den erbjudna bevisningen inte avvisas med stöd av 35 kap. 7 § RB. Men om det visar sig att utredningen, såsom domstolen utgått från, blir utan egentlig betydelse för prövningen bör han själv få stå kostnaderna för den. Om däremot målet i motsats till vad domstolen fömtsatt genom utredningen tUlförs material av betydelse för målets utgång, bör sakägaren i princip gottgöras kostnaderna härför.

Det konstateras i promemorian att det i och för sig torde vara förenligt med den föreslagna ordningen att förberedelsen inleds genom skrift­växling. Handläggningen bör emeUertid på etl tidigt stadium övergå i muntlig förberedelse, eftersom rättens möjligheter all utöva materiell processledning därvid torde vara avsevärt gynnsammare.

För att förberedelsen ytterligare skaU effektiviseras föreslås i promemorian vidare att den tekniskt sakkunnige ledamoten i fastig­hetsdomstolen — fastighetsrådet — i regel skall delta i förberedelse. Fastighetsrådet bör vidare kunna anlitas för undersökning på platsen. Eftersom sådan undersökning torde vara väl ägnad att jämka samman olika uppfattningar om faktiska omständigheter och då även andra tvistefrågor många gånger torde kunna lösas, om parterna blir i tillfälle att diskutera dem på platsen, föreslås att undersökning på platsen aUlid skaU äga rum, om det inte är uppenbart att den saknar betydelse.

6.2.3   Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker behovet av en aktiv processledning i expropriationsmål, så att målen avgörs så snabbt som möjligt och rättegångskostnaderna begränsas. När det gäUer de närmare detaljerna i utövandet av processledningen är emeUertid meningama delade. Promemorians förslag om att domstolen skall ange riktiinjer för utredningsarbetet tiUstyrks eller lämnas uttryckligen   utan   erinran   av   statens   vägverk,  luftfartsverket,   bank-


 


Prop. 1972:109                                                       153

inspektionen, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län, Malmö kommunstyrelse, Svenska kommunförbundet. Hyres­gästernas riksförbund samt Kooperativa förbundet. De nämnda remiss­instanserna godtar också förslaget om att kostnad för utredning som förebragts i strid mot riktlinjerna skall ersättas endast i den mån utredningen haft betydelse för målets utgång,

ÅtskiUiga remissinstanser för emellertid fram kritiska synpunkter. Sålunda anser Svea hovrätt att det måste fordras mycket starka skäl för att beträffande expropriationsmålen ge regler om materiell process­ledning som går längre än vad som gäller för dispositiva tvistemål vid aUmän domstol. Gällande regler i 42 kap, 8 § RB ger enligt hovrättens mening domstolen erforderliga möjligheter att leda förberedelsearbetet på ett så effektivt sätt som kan begäras utan uppgivande av förhand­lingsprincipen.

Även Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges industriförbund, Sveriges villaägareförbund och Skånes jordägareförbund anser att gäUande bestämmelser i RB ger domstolarna tillräckliga befogenheter att styra processen och att inskrida mot rättegångsmissbmk. Enligt bankför­eningen, sparbanksföreningen och industriförbundet är det dessutom principiellt oriktigt att införa regler som tvingar domstolen att på ett tidigt stadium i viss mån ta ställning till bevisningen i målet, något som medför risk för att domstolen hamnar i en förhandsinställning till bevisläget redan innan bevisningen förebragts. Liknande synpunkter förs fram av hypoteksbanken, ombudsmannaföreningen, Sveriges villa­ägareförbund och Skånes jordägareförbund, Hypoteksbanken, bankför­eningen, ombudsmannaföreningen, industriförbundet och villaägareför­bundet framhåller vidare att de regler som antagits på gmndval av prop. 1971:122 ställer ökade krav på bevisning för den enskilde sakägaren och att man därför inte nu bör vidta en sådan förändring av reglerna om rättegångskostnader och bevisning som försvagar sakägarens läge i processen.

Hovrätten för Västra Sverige anser det i och för sig behövligt med en regel som ger domstolarna möjlighet att utöva en mer aktiv process­ledning än som i allmänhet utövats vid expropriationsdomstolarna. Enligt hovrättens mening bör den materieUa processledningen utövas på så sätt att domstolen efter att ha inhämtat parternas mening ger sin egen syn på frågorna och därefter söker att diskussionsvis nå enighet. Process­ledningen bör därvid inte drivas så långt att domstolen försöker påtvinga parterna sin åsikt. Det kan därför inte vara önskvärt att, om enighet inte kunnat nås, domstolen genom beslut eUer på annat sätt anger de rikt-


 


Prop. 1972:109                                                                     154

linjer som bör gälla för utredningen i målet. Parterna skulle då känna sig tvingade att följa domstolens mening. Enligt hovrättens uppfattning kommer parterna redan genom den diskussion som skall föras mellan dem och domstolen att få besked om hur domstolen ser på relevanta frågor i målet. Hovrättslagmannen Hellquist år i denna del av skUjaklig mening och anser att det i många fall torde vara värdefullt om domstolen ger sin syn på utredningsarbetet inte bara informellt utan i elt formligt beslut.

Även Göteborgs tingsrätt och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare ifrågasätter lämpUgheten av alt domstolen i så hög grad engageras i bedömningen av vilken utredning som skall förebringas i målet, att beslut därom skall meddelas. Genom ell sådant beslut skulle parterna på etl olämpligt sätt bli låsta i fråga om vilken utredning som skall förebringas. Enligt tingsrättens mening kommer det dessuiom att bli vanskligt att ge beslutet en klar och entydig avfattning, i varje fall om det skall ha etl positivt innehåU. Det bör vara tillräckligt atl domstolen, ulan att meddela särskiU beslut därom, verkar för att utredningen får den inriktning och omfattning som är iämplig med hänsyn tiU målels beskaffenhet.

Lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna ifrågasätts också av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Stockholms tingsrätt vänder sig tUl en början mot uttalandena i promemorian om att sakägarna ofta utför omfattande och dyrbara utredningar av ringa eller intet värde för prövningen i målet och atl della skulle vara en huvudanledning till lång handläggningstid och höga rättegångskostnader. Tingsrätten framhåller att sakägarna där i allmänhet företräds av kunniga ombud, som är ansvarsfulla och väl förtrogna med vad som krävs för att tillvarata huvudmännens rätt. Om det anses behövligt all domstolen anger riktiinjer för utredningsarbetet är det, understryker tingsrätten, viktigt atl domstolen därvid handlar med var­samhet. Enligt tingsrättens mening kan det bli svårt att redan på ett tidigt stadium av förberedelsen dra upp riktlinjerna på ett riktigt sätt. Ibland kan del därför visa sig nödvändigt att under processens gång ändra riktlinjerna, något som inte är ägnat att förkorta processen eller minska rättegångskostnaderna. Tingsrätten anser vidare att det inte får bli elt självändamål alt begränsa skriftväxlingen och antalet förberedelse­sammanträden. Ofta är det lättare att undvika onödigt utredningsarbete och att begränsa rättegångskostnaderna, om man har en i tiden långt utdragen men praktiskt genomförd förberedelse.

Att domstolen måste gå tUl väga med stor försiktighet understryks också av statens järnvägar. För tidiga eUer för rigorösa anvisningar anses kunna leda tiU intrycket att domstolen har tagit ställning på förhand eller att den under den fortsatta handläggningen kommer att sträva efter att rättfärdiga sina anvisningar.


 


Prop. 1972:109                                                       155

Lantbrukarnas riksförbund, som accepterar förslaget att domstolen skall ange riktiinjer för utredningsarbetet, riktar kritik mot uttalandena i promemorian att det generellt skulle vara sakägarna som ger anledning tUl utredningar av olika slag. Enligt förbundets mening bör domstolens processledande verksamhel i lika hög grad rikta sig mot den exproprie­rande som mot sakägaren.

Mest kritiska mot promemorians förslag om processledningen är Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligl advokatsamfundets mening är de långa handläggningstiderna i expro­priationsmål tiU största delen orsakade av att kommunernas admi­nistrativa apparat och deras resurser inte möjliggör den snabbhet i förfarandet som är önskvärd. En genomgång av förebragta utredningar skulle också visa, anser samfundet, att de exproprierande i minst samma och sannolikt större utsträckning än deras motparter bidrar till utred­ningsvolymen. Mot förslaget att domstolen skall ange riktlinjer för utredningsarbetet kan man enligt samfundets mening rikta ett flertal invändningar. Förslaget grundar sig, säger samfundet, på ett obestyrkt antagande att sakägarna i stor utsträckning måste tillrättaföras redan från början på grund av sin oförmåga att förstå vad som är relevant i målet. Förslaget utgår också från den ofta helt orealistiska förutsättningen att domstolen redan i målets inledningsskede skaU kunna bilda sig en uppfattning om den värderingsmetod som lämpligen bör användas och om ersättningens preliminära sloriek. Vidare finns det risk för alt det redan från början skall uppkomma en motsättning meUan domstolen och den ena av parterna — sakägaren — rörande målets handläggning.

Fastighetsägareförbundet för fram i stort sett samma synpunkter som advokatsamfundet.

Vad gäller frågan om ersättning för utredningskostnader anser Göteborgs tingsrätt att den nuvarande regeln visserligen behöver skärpas men att det inte är nödvändigt att knyta bestämmelserna om kostnads­ersättning till etl beslut av domstolen om hur utredningsarbetet skall bedrivas, 1 stäUet bör föreskrivas att sakägare får ersättning för utred­ningskostnad endast i den mån utredningen haft betydelse för målets utgång eller sakägaren haft grundad anledning anta att utredningen varil påkallad för tillvaratagande av hans rätt i målet.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare hänvisar tUl den nuvarande spärregeln i 18 kap. 6 § RB och anser att en mer frekvent tillämpning av denna regel är ägnad att tillgodose önskemålet att förhindra ersättande av kostnad för utredning, som varU utan betydelse för målets utgång. Om bestämmelsen bedöms vara otiUräcklig för ändamålet, finns del enligt föreningens mening anledning alt med tanke på tvistemål i allmänhet överväga en ändring i skärpande riktning.

Även   Sveriges   allmänna   hypoteksbank.   Svenska   bankföreningen.


 


Prop. 1972:109                                                      156

Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution och Sveriges industriförbund anser alt de nuvarande reglerna i RB ger domstolarna tillräckliga möjligheter att vägra att döma ut kostnadsersättning. De nämnda remissinsianserna vänder sig också mot promemorians ståndpunkt att rättegångskostna­derna måste begränsas så att de står i proportion till det omtvistade beloppet.

Lantbrukarnas riksförbund finner det generellt felaktigt att sakägaren skall ha ersättning för sina kostnader endast om han förebragt sådan utredning som är av betydelse för målet och som föreskrivits av domstolen. En lämpligare avvägning bör kunna uppnås, om del över­lämnas åt rättstiUämpningen att i de olika fallen avgöra problemen och då med beaktande av alla omständigheter som kan påverka frågan. Sak­ägaren bör själv få stå för sina kostnader endast om han kan bedömas ha hell saknat anledning att förete viss utredning,

I StäUel för att ändra de nuvarande reglerna om ersättning för rätte­gångskostnaderna i första instans bör man enligt Sveriges fastig­hetsägareförbunds åsikt la upp frågan om ersättning för kostnaderna i överinstans, 1 många fall kan det, framhåUer förbundet, te sig önskvärt för sakägaren att erhålla överprövning av domar i mål av komplicerad beskaffenhet eUer av principiellt intresse. Har sakägaren haft fog för atl överklaga bör han kunna få ersättning för sina kostnader, även om domen går honom emot. Liknande synpunkter förs fram av Sveriges advokatsamfund.

Promemorieförslaget att fastighetsrådet i regel skall delta i förbe­redelsen tiUstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Förslaget att undersökning på platsen alltid skall verkställas, om det inte är uppenbart att den saknar betydelse, tillstyrks av Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län saml Lantbrukarnas riksförbund. Svea hovrätt anser att det naturligtvis ofta är befogal alt domstolen under förberedelsen verkställer undersökning på platsen. Enligt hovrättens uppfattning går promemorieförslaget dock för långt. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att frångå regeln i 9 § lagen om fastighetsdomstol. Även Göteborgs tingsrätt och statens järnvägar anser att promemorieförslaget går för långt och att det kan finnas skäl att underlåta undersökning på platsen utan att det kan sägas vara uppenbart att den saknar betydelse,

6.3   Förhandstillträde

6.3.1   Gällande rätt ExL utgår från att ersättningen skall vara slutligt bestämd och erlagd


 


Prop. 1972:109                                                     157

innan egendomen får las i anspråk av den exproprierande. Denna princip är emellertid inte undantagslös. Sålunda finns i ExL bestämmelser om två olika former av förtida tUlträde, enkelt förhandstiUträde (36 §) och kvaUficerat förhandstillträde (39 §). De båda instituten har sin grund i att den exproprierande i vissa situationer har etl så starkt intresse av att snabbt få ta egendomen i besittning att tiUträde bör få ske innan ersättningsfrågorna har avgjorts och förvärvet kan fullbordas i normal ordning.

Genom förordnande om enkelt förhandstillträde får den expro­prierande rätl att tUlträda den egendom som förordnandet avser utan hinder av att målet inte har avgjorts genom lagakraftägande dom. Förordnandet behöver inte omfatta hela expropriationsobjeklet, utan omfattningen och innehåUet i övrigt kan anpassas efler vad som i varje särskilt fall är lämpligt. Genomgående gäUer emellertid att expropriaten fortfarande är ägare till egendomen.

Det kan ibland innebära allvarliga olägenheter att äganderättsöver­gången uppskjuts och att eventuella rättigheter står kvar i fastigheten till dess expropriaiionen fullbordas. Den exproprierande kan inte få lagfart på fastigheten och detta kan medföra svårigheter i fråga om tillämnade fastighetsbUdningsåtgärder, vidareöverlåtelser och tomträttsupplåtelser. Vidare försvåras finansieringen av exproprialionsförelaget, eftersom den exproprierande inte kan la ut inteckningar i fastigheten. 1 ett sådant läge kan domstolen meddela förordnande om kvalificerat förhandstiUträde. Bestämmelser härom kom tUl år 1966 (SFS 1966:258) efter förslag av expropriationsutredningen. Innebörden av det kvalificerade förhands-tiUträdet är atl den egendom som avses med förordnandet om förhandstiUträde övergår tUl den exproprierande utan hinder av atl expropriationsersättningen inte har blivit slutiigt bestämd. I fråga om rätten tiU ifrågavarande egendom är sålunda kvalificerat förhandstUlträde tUl sina verkningar jämställt med fuUbordad expropriation. Liksom när det gäller enkelt förhandslilllräde kan kvalificerat förhandstUlträde avse endast en del av expropriationsobjeklet.

För förordnande om såväl enkelt som kvalificerat förhandstillträde krävs att del är av synnerlig vikt för den exproprierande att överta besittningen eller äganderätten innan ersättningsfrågorna definitivt har avgjorts. Tillträdesliden skall bestämmas så atl sakägarna får skäligt rådrum. Om det inte är uppenbart alt expropriationsersältningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av fastighetens ägare eller annan sakägare som villkor för tiUträde föreskriva att den exproprierande erlägger visst belopp som förskott på den slutliga expropriationsersätt­ningen. Som villkor för tillträde skaU även gälla att den exproprierande ställer pant eller borgen hos länsstyrelsen för expropriationsersättningen jämte sex procent årlig ränta från tiUträdesdagen. Innan den expro-


 


Prop. 1972:109                                                       158

prierande får begagna sig av medgivande till kvalificerat förhands­tiUträde, skall han dessutom ha tiUträtt fastigheten.

Beslut i fråga om enkelt förhandstillträde fär enligt 38 § meddelas ulan huvudförhandling. Parterna skall få tiUfälle att yttra sig innan beslut meddelas. Mol fastighetsdomstolens beslut får föras särskild talan genom besvär. Hovrättens beslut får däremol inte överklagas.

Fråga om kvalificerat förhandstUlträde avgörs efler huvudförhandling genom dom. Någon begränsning av parts rätt att fullfölja talan mot sådan dom är - utöver vad som annars gäller — inte föreskriven.

6.3.2   Justitiedepartementets promemoria

I promemorian konstateras att reglerna om förhandstiUträde, sådana de utformats genom l%6 års lagstiftning, i allt väsentligt har visat sig ändamålsenliga men att vissa svårigheter och ölägenheter slår kvar,

Villlkoret att förhandstUlträde får ske endast om det är av synnerlig vikt för den exproprierande kan, sägs det i promemorian, tolkas så, att förhandstillträde kan komma i fråga endast i utpräglade undantagsfall. I praktiken har emellertid beslul om förhandstillträde varil vanUga. Eftersom det inte är påkallat att göra någon ändring i praxis och då uttrycket 'av synnerlig vikt' kan föranleda missförstånd och leda till onödiga tvister, föreslås i promemorian att uttrycket byts ul mot formuleringen 'av väsentlig betydelse '.

Det nuvarande kravet på att fasligheten skall ha tagits i beshtning innan medgivande tUl kvalificerat förhandstUlträde får utnyttjas har motiverats med atl en annan lösning skulle göra del nödvändigt att i ' detalj reglera förhållandena under tiden mellan ägariderätlsövergången och det slutliga besittningstagandet. Enligt promemorian är det tveksamt om detta argument är hållbart. ExL:s regler om fullbordande av expropriation sedan ersättningsfrågan slutligt avgjorts innebär att expropriationen är fullbordad och den nye ägaren berättigad att tillträda egendomen så snarl expropriationsersättningen betalats. Ägande­rättsövergången föregår sålunda i detta fall tUlträdet. Enligt prome­morian synes denna ordning utan olägenhet kunna få motsvarande tiUämpning vid kvalificerat förhandstillträde. Del bör alltså inte längre krävas att den exproprierande har tillträtt fastigheten för att ägande­rätten skaU övergå på honom.

I promemorian anförs vidare att kvalificerat förhandslilllräde i aUmänhet inte torde innebära ett mer betydande intrång för faslighets-ägaren och övriga rättsägare än det intrång som uppkommer vid enkelt förhandstUlträde, om hela fastigheten tas i besittning. Del kan därför ifrågasättas om man som f.n. bör ha strängare regler om förfarandet i fråga om det kvalificerade förhandstillträdet än i fråga om det enkla. I


 


Prop. 1972:109                                                       159

promemorian föreslås all domstolen, liksom när det gäller enkelt för­handstillträde, skall kunna pröva yrkande om kvalificerat förhands­tiUträde ulan huvudförhandling. Vidare bör del, i överensstämmelse med vad som gäller för enkelt förhandstillträde, vara tUlräckligt atl frågan om kvalificerat förhandstillträde prövas av två inslanser. Mol hovrättens avgörande bör således talan inte kunna föras.

Del har i praktiken ansetts tveksamt, sägs det i promemorian, huruvida fråga omo förhandstillträde kan prövas sedan ersättning som tillkommer fastighetsägaren eller annan sakägare har blivit slutligt bestämd men processen fortsätter såvitt avser övriga sakägares ersätl-ningsyrkanden. Enligt promemorian är del tydligt att den omständigheten atl expropriationsersättning har blivk slutligt bestämd i viss del inte bör hindra etl beslut om förhandstUlträde, då förulsätlningar i övrigt före­ligger för sådant beslut. Bestämmelserna bör utformas i överensstäm­melse härmed.

Enligt promemorian är det en brist i ExL att förordnande om omedelbar verkställighet inte kan meddelas i fråga om enkelt förhands­tiUträde. Även sakligt omotiverade överklaganden kan härigenom fördröja angelägna byggnadsföretag. Med hänsyn därtUl föreslås all fastighetsdomstolen får möjUghet att förordna att tUlstånd tiU enkelt förhandstiUträde får tas i anspråk utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Någon motsvarande föreskrift bör inte meddelas i fråga om kvalificerat förhandstillträde, efiersom sådant tiUträde innebär all äganderätten tiU fastigheten övergår lill den exproprierande och det kunde leda till rättsosäkerhet för tredje man, om ett verkställighets­förordnande med denna innebörd upphävdes av hovrätten,

6.3.3   Remissyttrandena

Promemorians förslag att som villkor för förhandstUlträde skall gälla alt del är 'av väsentiig betydelse' för den exproprierande lämnas i allmänhet utan erinran. Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastig­hetsägareförbund bestrider dock att den nuvarande formuleringen 'av synnerlig vikt' skulle leda till missförstånd eller onödiga tvister.

Förslaget att den exproprierande inte längre skall behöva tUlträda fasligheten för att få utnyttja medgivande till kvalificerat förhands­tillträde kritiseras endast av Svea hovrätt. Hovrätten anför att, om tillträde sker försl efter det att medgivandet till förhandstUlträde har utnyttjats, värdeiidpunkten kommer att avse en senare tidpunkt än den då äganderätten övergår, något som måste anses principiellt diskutabelt. Även andra förhållanden av betydelse för expropriationsersättningen, där liden för tillträde är av vikt, skulle påverkas på liknande sätt. Visserligen skulle man i lagtexten eller i motiven kunna förklara all


 


Prop. 1972:109                                                      160

utnyttjande av medgivande tUl kvalificerat förhandstUlträde skall anses jämställt med tillträde av egendomen, när det gäller frågor av betydelse för expropriationsersättning. Enligt hovrättens mening är det dock inte så väsentiigt att slopa kravet på tUlträde att en sådan lösning är rimlig.

Stockholms tingsrätt tar i detta sammanhang upp frågan om hur länge medgivande till förhandstiUträde skaU kunna utnyttjas. Enligt nuvarande regler tUlkommer det den exproprierande att själv avgöra om han vUl utnyttja medgivande tUl förhandstillträde eUer inte. Teoretiskt sett är denna valmöjlighet öppen under obegränsad tid. Enligt tingsrättens mening är det emeUertid angeläget att valet sker inom rimlig tid, bl.a. med hänsyn tUl de rättsverkningar som följer av ett tillträde. Tingsrätten föreslår därför en bestämmelse av innehåll att medgivande tUl förhandstUlträde förfaller om del inte utnyttjas inom viss tid efter den dag då medgivandet tidigast fått utnyttjas. Tidsfristen torde böra sättas tiU en eller annan vecka.

Även Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges industriförbund tar upp frågan om tiden för utnyttjande av medgivande tUl förhandstiUträde. Advokatsamfundet och fastighets­ägareförbundet anser att rätten tUl sådant tUlträde bör vara förfallen, om inte medgivandet utnyttjas vid den av domstolen angivna tidpunkten. Industriförbundet anser däremol liksom Slockholms tingsrätt att den exproprierande bör få håUa frågan om utnyttjande av medgivandet öppen under en viss begränsad tid, innan medgivandet skall anses förfallet. Tiden bör enligt industriförbundets åsikt sättas liU exempelvis två veckor,

Svea hovrätt anser att frågan huruvida medgivande tiU förhands-tiUttäde i vissa fall skall förfaUa förtjänar ett närmare övervägande. Enligt hovrättens mening torde dock en beslämmelse i denna fråga knappast få någon större praktisk betydelse.

Förslaget att fråga om kvalificerat förhandstiUträde skall kunna avgöras utan huvudförhandling tUlstyrks eller lämnas utan erinran av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund samt Sveriges fastighetsägareförbund. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser emeUertid att frågan i princip inte bör få avgöras annat än efter huvudförhandling. Detta motiveras bl,a, av intresset att domstolens tekniske ledamot medverkar i processen. Även Lantbrukarnas riks­förbund anser atl det som regel skaU krävas huvudförhandling för förordnande om kvalificerat förhandstUlträde, Endast om medgivande föreligger i målet bör förordnande kunna meddelas utan huvudförhandling.

Mot förslagel att talan inte skall få föras mot hovrättens avgörande i fråga om kvalificerat förhandstiUträde görs inte någon erinran.


 


Prop. 1972:109                                                      161

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslagel att beslut om förhandstiUträde skall kunna meddelas även sedan expropriationsersättning har blivit slutiigt bestämd i viss del. Från flera håU framhålls emellertid att den föreslagna bestämmelsen i denna del behöver kompletteras med föreskrifter om vid vUken domslol och på vad sätt frågan om förhandstillträde skaU väckas. Stockholms tingsrätt påpekar att, så länge fastighetsägaren alltjämt är part i någon instans, det möjligen kan betraktas som självklart att frågan om förhandstiUträde skall tas upp där. Har fastighetsägaren slutligt skilts från målet finns däremot inte någon domstol där frågan naturligen hör hemma, särskUt som olika delar av målet kan vara anhängiga samtidigt i flera inslanser.

Svenska kommunförbundet anser att den nu berörda frågan i första hand bör lösas genom att man bryter den nuvarande sammankopplingen av fastighetsägar- och sakägaranspråk så att, när lagakraftägande dom föreligger i fråga om fastigheten, den övergår tiU den exproprierande med fuU äganderätt oavsett alt vissa sakägaranspråk kvarstår oavgjorda. Enligt förbundets mening finns det inga avgörande betänkligheter mot att på det sättet frånfaUa den hittUls upprätthåUna principen att expropria­tionen är fuUbordad först när samtliga ersättningsanspråk slutgiltigt avgjorts. Anses det emellertid alt den nämnda principen bör behåUas, bör frågan om förhandstillträde, i enlighet med vad som föreslagits i promemorian, kunna prövas utan hinder av att expropriationsmälei redan blivit slutligt avgjort i viss del. Förbundet anser därvid att, om lagakraftvunnen dom föreligger i fastighetsdelen men målet fortsätter beträffande vissa sakägaranspråk, den exproprierande inle skall behöva stämma in fastighetsägaren på nytt tiU underdomstolen med yrkande om förhandstillträde. Rimligtvis bör denna fråga utan sådan åtgärd kunna prövas av handläggande instans. Det bör också vara möjligt att få frågan prövad i högsta domstolen om målet fullföljts dit, oavsett att hovrätt annars är slutinstans i frågor om förhandstillträde.

Förslaget att fastighetsdomstolen skaU kunna förordna om omedelbar verkstäUighet, såvitt gäller beslut om enkelt förhandstUlträde, tiUstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Enligt Svea hovrätt och försvarets civilförvaltning bör verkställighetsförordnande kunna meddelas även i fråga om kvalUicerat förhandstUlträde,

Några remissinstanser tar upp frågan om det över huvud taget finns skäl att behåUa institutet enkelt förhandstUlträde, Sålunda anser Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund att det bör övervägas att helt utmönstra institutet, eftersom det knappast fyUer någon meningsfylld funktion, Stockholms tingsrätt finner att institutet enkelt förhandstiUträde bör kunna utmönstras, när det gäller hel faslig­het, men att det bör behållas när det föreligger behov atl tillträda endast del av fastighet,

11    Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                       162

6.4   ÅterkaUelse av expropriationsanspråk m.m.

6.4.1 Gällande rätt

Om den exproprierande vill återkaUa expropriationsanspråket sedan han ansökt om stämning, skaU han enUgt 61 § ExL göra anmälan därom tiU domstolen, ÅterkaUelse kan avse hela expropriationsanspråket eller en del därav, ÅterkaUelse beträffande del av fastighet får dock inle ske, om den återstående delen skuUe lida synnerligt men genom expropria­tionen eller den exproprierade delens användande. ÅterkaUelse får heller inle ske beträffande mark som den exproprierande har tagit i besittning.

Förbudet mot återkaUelse av talan sedan tiUträde har skett gäller också när sakägare har väckt talan om expropriation.

Förbudet mot återkaUelse av expropriationsanspråk vid delexpro­prialion korresponderar med bestämmelsen om utvidgning av expro­priation i 12 § första stycket ExL, Enligt denna beslämmelse kan fastighetsägaren vid delexpropriation begära utvidgning av expropria­tionen, om en återstående del av fastigheten lider synnerligt men genom expropriationen eller den exproprierade delens användning,

6.4.2 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian tas upp frågan om del finns skäl att behålla det nuvarande förbudet mot återkaUelse sedan tUlträde har skett.

Vad först gäller kvalificerat förhandstUlträde påpekas i promemorian atl det tiU sina verkningar är i huvudsak jämstäUt med fullbordad expropriation. Sådant tillträde medför således att äganderätten lill egendomen övergår på den exproprierande, att begränsade sakrätter som besvärar egendomen faller bort och att det i vissa fall sker fastighets­bUdning, Lika litet som expropriationsanspråk kan återkallas sedan expropriationen har fullbordats bör det enligt promemorian kunna ske efter det att kvaUficerat förhandstUlträde har ägt rum.

Läget är emellertid ett annat, sägs det i promemorian, om tillträde har skett efter friviUig överenskommelse eller efter beslut av domstol om enkelt förhandstUlträde. Visserligen kan egendomen i sådant fall ha gjorts till föremål för sådana åtgärder att den inte kan återställas i sill föregående skick. Även på annat sätt kan tillträdet ha inneburit en så väsentlig ändring i fömt bestående förhållanden att det inle skäligen kan begäras att fastighetsägaren skaU återta egendomen. Det bör emellertid i detta fall inte föreligga något förbud mot återkaUelse av expropria­tionsanspråket. I stället bör fastighetsägaren kunna påkalla att målet


 


Prop. 1972:109                                                      163

prövas utan hinder av återkallelsen, Samma rätt bör tillkomma övriga berörda sakägare. Om emellertid den exproprierande och samtliga sakägare är överens om att domstolsprövning inte skall ske, trots att tiUträde har skett, kan hänsynen tiU sakägarna inte anses kräva att sådan prövning ändå äger rum.

Avskrivs målet på grund av alt den exproprierande har återkallat sin talan, bör han enligt promemorian inte få väcka talan på nytt. Verkan av all målet avskrivs bör således bli att frågan om expropriation förfaller.

För del fall att sakägare återkallar sin talan sedan tillträde skett föreslås i promemorian att samma regler skaU gälla som då den expro­prierande återkaUar sitt anspråk. Om annan sakägare vars rätt berörs av återkallelsen begär det, bör alltså målet prövas utan hinder av åter­kallelsen. Prövning bör vidare äga rum, om den exproprierande påkallar det.

6.4.3   Remissyttrandena

Promemorians förslag i fråga om återkaUelse av expropriationsanspråk har godtagits eller lämnats utan erinran av samtiiga remissinstanser. Sveriges industriförbund framhåller emellertid att, om den expro­prierande har återkallat sin talan, han normalt inte bör kunna komma igen med nytt expropriationsanspråk förrän efter en viss karenstid, förslagsvis tio år.

6.5   Panträttshavares stäUning i expropriationsmål

6.5.1   Gällande rätt

Borgenär som har panträtt i fastigheten är enligt 24 § ExL inte part i expropriaiionsmålet. Panträttshavarnas rättsskyddsanspråk tillgodoses i stället genom bestämmelser i 32, 59, 60 och 95 §§ ExL.

Som allmän regel gäller enligt 32 § att ersättning inte får bestämmas lägre än vad den exproprierande har erbjudit eller högre än vad motparten har begärt. Här görs emellertid ett undantag beträffande löseskilling och intrångsersättning. Sådan ersättning får inte tUl förfång för innehavare av fordran, för vilken fastigheten svarar, bestämmas lägre än vad tillämpning av lagens värderingsregler föranleder, I detta fall är alltså domstolen inte bunden av fastighetsägarens yrkande utan kan döma ut högre belopp.

Även överenskommelse om löseskiUing och intrångsersättning är kringgärdad med särskilda bestämmelser tiU skydd för borgenär med panträtt i fastigheten. Som vUlkor för atl en sådan överenskommelse


 


Prop. 1972:109                                                     164

skaU fastställas gäUer enligt 59 § första stycket ExL alt fastigheten inte besväras av beviljad eller sökt inteckning eller atl den avtalade ersätt­ningen förslår till fuU betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen skall utgå ur fastigheten, eller att de fordringsägare, som inte skuUe få full betalning, har godkänt överenskommelsen, VUl den exproprierande få överenskommelsen fastställd trots ätt inte någon av dessa förutsättningar föreligger, skall han enligt paragrafens andra stycke stämma in de kända fordringsägare, som inle har godkänt överenskommelsen, tUl domstolen. Är fordringshavare okänd, skall frågan om faststäUande av överenskommelsen kungöras enligt bestäm­melserna i 23 § ExL. Om fordringsägare som inte får fuU betalning för sin fordran bestrider att överenskommelsen faststäUs, skall ersättningen prövas av domstolen. Sker inte sådant bestridande, får domstolen fast­ställa överenskommelsen, om expropriaiionen avser endasl en ringa del av fastigheten eller upplåtelse av särskild rätt, som medför ringa men, och expropriaiionen uppenbarligen inte mbbar säkerheten för ford­ringsägare som inte godkänt överenskommelsen (s.k, oskad-lighetsprövning).

Enligt 59 § Iredje stycket ExL skall överenskommelse om annan ersättning än löseskUling och intrångsersättning alltid fastställas.

Enligt 59 § fjärde stycket ExL får faststäUelse inte meddelas på överenskommelse om expropriationsersättning för fastighet som innehas som fideikommiss. Inle heller får domstolen i princip fastställa överenskommelse om att expropriationsersättning skall utgå på annat sätt än på en gång. För den händelse den exproprierade egendomen är samfälld för flera än tio fasligheter, gäller enligl 59 § sista stycket sär­skUda bestämmelser.

Vid fastställelse av överenskommelse om ersättning som tUlkommer sakägare personligen tas inle någon hänsyn tUl fordringsägares intressen.

En specialregel gäller enligt 95 § ExL i fråga om överenskommelse om ersättning för upplåtelse av nyttjanderätt för elektrisk svagströms­ledning. Sådan överenskommelse får faststäUas utan hinder av bestäm­melsema i 59 §, om upplåtelsen medför ringa men och uppenbarligen inte rubbar säkerheten för fordringsägare som inte godkänt överens­kommelsen. Bestämmelsen gäUer på grund av hänvisning i 1902 års ellag även belräffande överenskommelse om ersättning för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för starkströmsledning.

Inom annan lagstiftning har panträttshavarnas intressen tillgodosetts på annat sätt än i ExL, I stället för att domstolen åläggs att självmant se till atl fordringsägarnas rält las till vara har de fordringsägare som anser sina intressen eftersatta fått rätt att begära ny uppskattning.

Enligt 9 kap, 73 § VL har borgenär, som har panträtt i fast egendom och som menar att löseskUling eller ersättning har blivit för  lågt


 


Prop. 1972:109                                                      165

beräknad, rätt att påkalla ny värdering under förutsättning att beloppet tUl följd av överenskommelse eller av annan anledning inte har blivU prövat av vattendomstolen. Motsvarande regler till skydd för panträtlshavare finns i 68 § väglagen, 34 § andra stycket naturvårdslagen och 35 § fjärde stycket miljöskyddslagen. Bestämmelserna gäller endast ersättning för skada och intrång. På grund av hänvisning i nämnda tre lagar gäller ExL i tUlämpliga delar i fråga om ersättning för inlösen.

FBL intar i likhet med ExL ståndpunkten alt panträttshavare inte hänförs tUl kretsen av sakägare, Panträttshavare har således inte någon självständig talerätt vid förrättningen. Deras intressen har antagils i allmänhet sammanfalla med fastighetsägarens och i den mån så inte är fallet skall deras rätt tillvaratas genom fastighetsbildningsmyndighelens officialprövning (se t.ex, 5 kap, 18 § andra stycket FBL),

6.5.2   Justitiedepartementets promemoria

I promemorian anförs att det från allmän och enskUd synpunkt är angeläget att expropriationslagens regler utformas så atl möjligheterna att träffa överenskommelse om exproprialionsersättningen underlättas. Härigenom kan tidsödande och kostsamma rättegångar undvikas. Ett visst skydd för fordringsägares räll måsle finnas men det bör inte sträckas längre än behörig hänsyn till deras intressen kräver. Bestäm­melserna i 59 § ExL om prövningen av överenskommelse om expro­priationsersättning synes enligt promemorian gå utöver vad som kan anses motiverat, I promemorian påvisas all den nuvarande ordningen har visat sig oläglig i sådana faU då parterna har kommit överens om atl expropriationsersättning inte skall utgå därför atl expropriationen inte påverkar fastighetens värde, t,ex. i vissa fall av expropriation för tunnelbana. Är fastigheten intecknad, får emellertid domstolen inte faststäUa överenskommelsen med mindre den godkänts av samtliga panträttshavare eller dessa efter stämning underlåtit att bestrida fast­stäUelse, Att utreda vUka som är panträtlshavare och att därefter skaffa in godkännanden från dem eller stämma in dem i målet är ofta förenat med betydande arbete.

Enligt promemorian motverkar den gällande ordningen uppenbarligen frivilliga uppgörelser och ger fordringsägarna en överdrivet stark ställning. För deras säkerhet torde det i vart fall vara tillräckligt att överenskommelsen får fastställas, om domstolen finner att det inte föreligger någon nämnvärd risk för att fordringsägarna drabbas av förlust. Domstolen skuUe sålunda göra en oskadlighetsprövning och faststäUa överenskommelsen utan hinder av att den inte godkänts av fordringsägare, om expropriationen är väsentligen utan betydelse för honom.


 


Prop. 1972:109                                                       166

I promemorian ifrågasätts om man inte bör gä etl steg längre och hell slopa reglerna om skyldighet för domstolen att vid värderingen ex officio beakla panträttshavarnas intressen. Det framhålls atl situationen f,n. är att två helt oUka system för tUlvaratagande av fordringsägarnas räll gäller enligl VL och ExL. I flera lagar hänvisas till ExL när fråga är om inlösen, medan VL:s skyddsregler har fått bilda mönster i fråga om ersättning för skada och intrång. Dessa regler innebär i korthet atl fordringsägare som anser sina intressen eftersatta har rätt att begära ny uppskattning. Det är enligt promemorian knappast befogal att upprätt­hålla sådana skUlnader, I promemorian erinras om att det inle har framkommit något som tyder på atl VL:s syslem skulle ha inneburit någon nackdel för panträttshavarna. Den avgörande anledningen härtill är säkerligen inte möjligheten att få ersättningsfrågan prövad på nytt — även om denna spelar en roll som yttersta garanti mot förluster — utan det förhållandet att fastighetsägaren och panträttshavarna i allmänhet har elt gemensamt intresse av att ersättningen bestäms så högt som möjligl,

Enligl promemorian synes de två systemen vara i huvudsak likvärdiga från den synpunkten att panträttshavarna så långt som möjligt bör skyddas mot förluster, 1 valet mellan de båda systemen anförs i promemorian följande. De regler bör föredras som totalt medför minsta omgång och besvär. Här synes VL:s system ha visst försteg. Vad saken närmast gäller är att skapa garantier mot rättsförluster i fall som i praktiken är säUsynta, Detta kan liksom i VL ske genom särtegler som tar sikte just på de fall som avviker från det normala och inle tynger förfarandet i övrigt. Den nödvändiga kontrollen av att fordringsägarnas intressen inte eftersatts torde ulan större olägenhet kunna utövas i efterhand av fordringsägarna själva. Från principiell synpunkt synes denna ordning vara mest tiUtalande, eftersom fordringsägarna blir i tillfälle att själva föra talan i frågor som rör deras rätt. Fördelen med VL:s system ligger dock främst i att parternas överenskommelser om expropriationsersättningen kan fastställas utan tidsödande och kostsamt arbete, som i många fall inte fyller någon praktisk funktion därför alt del redan från början står klart att panträttshavarnas rätt över huvud taget inte är i fara.

De nu redovisade övervägandena utmynnar i promemorian i uttalandel att VL:s system bör få bUda mönster för den ifrågavarande regleringen i den nya expropriationslagen.

Enligt promemorian bör mål om gottgörelse till följd av all panträttshavare har lidit förlust prövas av fastighetsdomstolen. Också i övrigt bör bestämmelserna om rättegången i expropriationsmål gälla i tUlämpliga delar. I fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna bör panträttshavare jämstäUas med sakägare i expropriationsmål. Även bestämmelserna om rättegångskostnader i expropriationsmål bör således


 


Prop. 1972:109                                                      167

gälla i tiUämpliga delar. Genom en sådan ordning tillgodoses viktiga rättssäkerhetssynpunkter.

6.5.3   Remissyttrandena

Promemorians förslag att ersätta ExL:s regler om skydd för pant­rättshavarnas intressen med del system som gäller enligt VL tUlstyrks eller lämnas utan erinran av ett flertal remissinstanser. Bland de remissinstanser som uttryckligen tiUstyrker förslaget kan nämnas länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Lantbrukarnas riksförbund. Svea hovrätt finner det vara tveksamt vilket av de diskuterade systemen för tillvaratagande av fordringsägarnas rätt som bör väljas. Hovrätten anser sig dock inte böra motsätta sig promemorieförslaget.

Åtskilliga remissinstanser är emellertid kritiska mot den lösning som föreslagits i promemorian. Sålunda anser Stockholms tingsrätt att man bör ha kvar reglerna om skyldighel för domstolen att vid värderingen ex officio beakla panlrättshavarnas ställning. Tingsrätten framhåUer atl det ofta kan ligga i en fastighetsägares intresse att få personlig ersättning på bekostnad av löseskUlingen för fastigheten. Med den i promemorian föreslagna lösningen kan det i sådant fall uppstå förlust för panträtts­havare genom alt exproprialionsersättningen blir för lågt beräknad. Har prövning av löseskiUingen ägt rum, kan panträttshavaren inte få gott­görelse för förlusten. Om det föreslagna systemet anses böra genom­föras, föreslår tingsrätten att man efter förebUd i 9 kap. 73 § VL inför någon tidsbegränsning beträffande panträttshavares rätt att föra talan om gottgörelse.

Bankinspektionen anför att det visserligen är obestridligt att fastig­hetsägarens och panträttshavarens intressen i regel sammanfaller och att därför en särskild prövning av ersättningens storlek oftast inte behövs för att tUlgodose panträttshavaren. Men undantag kan förekomma. Om en kommun exproprierar en hel fastighet, torde, anför inspektionen, en gmndval för uppgörelse om låg expropriationsersättning inte så sällan kunna skapas genom att kommunen tiUhandahåUer ersättningsfastighet på gynnsamma villkor eller bereder fastighetsägaren indirekta förmåner på annat sätt. anteckningarna kan då bli nödlidande. Även om panträttshavaren i sådanl fall kan ta sina intressen tUl vara i en efter­följande rättegång mot kommunen, kommer han i verkligheten i ett sämre läge än vid en officialprövning i expropriaiionsmålet. Bl.a. åsamkas han arbete och kostnader. Inspektionen framhåller att det också måste vara till fördel för den exproprierande om expropriationsersätt­ningen faststäUs slutgiltigt i expropriaiionsmålet. Inspektionen föreslår att bestämmelserna i denna del utformas efter förebUd av FBL i stäUei för VL. Domstolen måste ju enligt promemorieförslaget ändå företa en


 


Prop. 1972:109                                                      168

oskadlighetsprövning av det slag som anges i FBL för att kunna bedöma om ersättningen skaU nedsättas hos länsstyrelsen eUer betalas ut lUl fastighetens ägare.

Också länsstyrelsen i Malmöhus län. Konungariket Sveriges stads­hypotekskassa, Sveriges advokatsamfund och Sveriges jordbruks­kasseförbund avstyrker promemorieförslaget. Stadshypotekskassan påpekar bl.a, att det för panträttshavare är väsentiigt att förlust inle uppkommer genom oskicklig processföring från fastighetsägarens sida. Advokatsamfundet framhåUer att det av skUda anledningar kan inträffa att en låg löseskUling bestäms, särskUt om även annan skada skall ersättas. I sådant fall sammanfaUer inte sakägarens och panträtts­havarens inttessen.

Inte heller Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen anser att promemorieförslagets regler ger panträttshavarna ett tUlfreds­stäUande skydd. Föreningarna erinrar om att ny rättegång enligt förslagel är utesluten så snart expropriationsersättningen i det första målet har prövats av domstolen. Även om ersättningen prövas av domstolen, kan den emeUertid bli för låg tUl men för panträttshavarna. Domstolen är bunden dels av parternas yrkanden, dels av den uttedning som parterna finner skäl att förebringa. Detta kan leda tiU att löseskUlingen blir för lågt bestämd i förhållande tiU ersättningen tiU fastighetsägaren personligen. Enligt föreningarnas mening är den i promemorian åberopade paral-lelliteten med motsvarande bestämmelser i bl,a, VL och miljöskydds­lagen inte avgörande. I vattenmål och mUjöskyddsmål torde i regel fastighetens huvuddel bestå intakt efter de aktueUa åtgärderna, I expropriationsmål förhåUer det sig i stor utsttäckning på annat sätt genom att ersättningen där ofta avser hela fastigheter eller stora delar av fastigheter. Med hänsyn tUl det sagda anser föreningarna att den nuvarande officialprövningen i expropriationsmål bör behållas,

Sveriges allmänna hypoteksbank och Föreningen mellan ombuds­männen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att det förefaller opraktiskt och ägnat att medföra onödig omgång och onödiga kostnader att ett redan avgjort expropriationsmål skall kunna rivas upp i efterhand på yrkande av borgenär. Konsekvensen för panträttshavarnas del måste bli att deras bevakningsproblem ökar väsentligt. När det gäUer jämfö­relsen med reglerna i VL och miljöskyddslagen framhåUer hypoteks­banken och ombudsmannaföreningen att ersättningarna enligt dessa lagar vanligtvis avser skada och inttång, som oftast påverkar faslighetens värde endast i ringa mån, Expropriationsersättning avser däremot i många faU en hel fastighet eUer en stor del av en fastighet, Hypoteks­banken och ombudsmannaföreningen påpekar vidare att panträtts­havaren enligt förslaget kan väcka talan om gottgörelse endast om det har kurmat konstateras att han har lidit en förlust. Något rättsmedel står


 


Prop. 1972:109                                                      169

sålunda inte lUl panträttshavarens förfogande i de faU där någon förlust inte kunnat konstateras på grundval av den i expropriaiionsmålet förda bevisningen men risken för förlust vid en framtida exekution ökat väsentiigt, exempelvis efter expropriation av del av faslighet. De nu nämnda förhåUandena är av särskUd betydelse för hypoteksföreningarna, som vid sin primärlångivrung har att hålla sig till vissa i lag bestämda lånegränser. Med hänsyn tUl det sagda förordar hypoteksbanken och ombudsmannaföreningen att de nuvarande bestämmelserna tUl skydd för panträttshavarna behåUs med de modifikationer som kan anses påkallade i särskUda fall.

Sveriges industriförbund för fram i stort sett samma synpunkter som bankföreningen, sparbanksföreningen, hypoteksbanken och ombuds­mannaföreningen, när det gäller jämförelsen med reglerna i VL och mUjöskyddslagen, Industriförbundet framhåUer vidare att ett effektivt skydd för panträttshavarnas intressen förutsätter att panträttshavare ges rätt att påkaUa efterprövning så snart han gjort en förlust till följd av att expropriationsersättningen enligt hans uppfattning har blivit för lågt beräknad. Rätt lill efterprövning bör föreligga även när domstols­prövning har ägt rum i det första målet. Mot en sådan ordning kan olika invändningar resas och det kan därför enligt förbundets mening övervägas att i reviderad form behålla domstolarnas officialprövnings-skyldighet i expropriationsmål.

Såväl Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen som Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands­hypoteksinstitution och Sveriges industriförbund anser att utrymmet för domstolarna att företa oskadlighetsprövning av överenskommelser om expropriationsersättning bör kunna ökas. Enligt de nämnda remiss­instansernas mening är det dock inte motiverat att, som övervägts i promemorian, ge domstolen möjlighet att faststäUa överenskommelse, så snart expropriationen är 'väsentligen' utan betydelse för panträttshavare. 1 StäUet bör krävas att överenskommelsen 'uppenbarligen' är utan betydelse,

6.6   Måls avgörande utan huvudförhandling i överrätt

6.6.1   Gällande rätt

I hovrätt och högsta domstolen (HD) skall tvistemål i aUmänhet avgöras efter huvudförhandling. RB medger emellertid vissa undantag från denna regel. Bestämmelser om detta finns i fråga om hovrätt i 50 kap. 21 § RB och beträffande HD i 55 kap. 12 § RB.


 


Prop. 1972:109                                                       170

Enligt 50 kap. 21 § RB får hovrätt företa tvistemål tUl avgörande utan huvudförhandling, om vadetalan har medgetts eller hovrätten finner uppenbart atl vadetalan är ogrundad. Rör målet endasl pengar eller sådant som kan skattas i pengar och uppgår värdet av det som talan fullföljts om uppenbart inte tUl det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för underrättens dom, får målet avgöras ulan huvudförhandling, om inte båda parterna begärt sådan förhandling. Vidare föreskrivs att mål vari förlikning är tillåten (dispositivt mål) och annat mål, i vilket det är fråga endasl om rätts­tiUämpningen, får på båda parternas begäran avgöras utan huvud­förhandling, om hovrätten finner uppenbart att sådan inte behövs.

I 55 kap. 12 § RB föreskrivs att, om mål eUer viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av HD i dess helhet, detta får ske utan huvud­förhandling. 1 övrigt äger i aUt väsentligt reglerna om tvistemåls avgörande utan huvudförhandling i hovrätt motsvarande tiUämpning beträffande avgörande av tvistemål i HD.

Både i hovrätt och HD gäUer utöver vad som nu sagts att huvud­förhandling inte behövs för sådan prövning som inte avser själva saken.

Bestämmelserna om måls avgörande utan huvudförhandling blir för sin tillämpning beroende av de s.k. tiUtrosreglerna, som i fråga om tvistemål i hovrätt finns upptagna i 50 kap. 23 § RB. Om det vid huvudförhandling i underrätt har upptagits muntlig bevisning eller hållits syn på stället rörande viss omständighet och avgörandet även i hovrätten beror på tUltron tUl den bevisningen, får hovrätten inte ändra underrättens dom i den delen, om inte beviset tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten eller också synnerliga skäl föreligger atl dess värde är annat än underrätten har antagit. Mot dessa bestämmelser svarar, såvitt gäller förfarandet i HD, 55 kap. 14 § RB. För att HD skall kunna ändra hovrättens dom fömtsätts atl hovrätten har gått ifrån underrättens bevisbedömning utan att ha tagit upp bevisningen på nytt eller att det föreligger synnerUga skäl för att bevisets värde är ett annat än vad hovrätten har antagit.

Vid sidan av RB finns i FBL och VL särskilda bestämmelser som innebär avsteg från kravet på huvudförhandling i överinstans. Sålunda följer av 16 kap, 8 § FBL att mål som fullföljts från fastighetsbild­ningsmyndighet får avgöras utan huvudförhandling av fastighetsdom­stolen, om huvudförhandling kan antas sakna betydelse för prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse inle begärt sådan förhandling. Huvudförhandling kan underlåtas även i vissa andra fall.

Talan mot fastighetsdomstolens utslag eller beslut i faslighetsbild-ningsmål förs genom besvär (17 kap, I § FBL), Handläggningen av sådana mål i hovrätten sker genom ett skriftligt förfarande. SärskUd förhandling kan emellertid äga rum, om del behövs för att komplettera


 


Prop. 1972:109                                                      171

utredningen. Bevis genom syn på släUel får las upp i hovrätten endast om synnerliga skäl föreligger.

Enligt 11 kap. 105 § VL får mål avgöras utan huvudförhandling i vattenöverdomstolen, om sådan förhandling saknar betydelse för pröv­ningen. Har parterna på ömse sidor begärt huvudförhandling, skall dock sådan äga rum, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse. Bevis genom syn på stället får tas upp i vattenöverdomstolen endast om synnerliga skäl föreligger.

Bestämmelserna om måls avgörande utan huvudförhandling i vatten­överdomstolen gäller på grund av hänvisning i 11 kap. 108 § VL också i fråga om HD.

6.6.2 Justitiedepartementets promemoria

I promemorian framhålls att expropriationsmålen i många faU i princip inte skiljer sig från tvistemål som handläggs hell enligt RB. I regel torde huvudförhandling vara nödvändig även i expropriationsmål för atl domstolen skall få bästa möjUga underlag för sin bedömning. Emellertid grundar sig bedömningen i expropriationsmål oftare än i vanliga tvistemål på tekniska utredningar och annat skriflligl material, Detla är inte sällan av sådan natur atl det inte lämpar sig så väl för muntlig framställning. Huvudförhandlingen i expropriationsmål kan därför ibland bidra till att göra förfarandet tidsödande och kostsamt utan att några egentliga fördelar kan påvisas.

När det gäller fastighetsbUdningsmål och vatlenmål påpekas det i promemorian att kravet på muntligt förfarande i överinstans har efter-givits i större utsträckning än som följer av RB, Även om expro­priationsmålen inte är helt jämförbara med mål enligt FBL och VL, har de i allmänhet fler beröringspunkter med dessa än med vanUga tvistemål.

Med hänsyn tUl det anförda, sägs det i promemorian, synes del inte möta några betänkligheter att öppna möjlighet för överrätt att avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling i något större utsträckning än reglerna i RB medger. Avgörande på handlingarna bör dock komma i fråga bara i de fall då det är helt klart att ett muntiigt förfarande inte fyller någon funktion. Vid sin bedömning bör domstolen i aUmänhet beakta önskemål från den som för talan i målet. Enligt prome­morieförslaget skall överrätt — utöver vad som följer av RB — få avgöra expropriationsmål utan huvudförhandling, om rätlen finner att huvudförhandling inte behövs och ingen av parterna begär sådan förhandling,

6.6.3 Remissyttrandena

Förslaget  om   vidgade   möjligheter  för överrätt att avgöra expro-


 


Prop. 1972:109                                                       172

priationsmål ulan huvudförhandling har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser dock att expropriationsmålen i mångt och mycket är Ukartade vanliga tvistemål och all det därför måste starkt ifrågasättas om man bör införa en regel som avviker från RB:s bestämmelser.

7   Nedsättning av expropriationsersättning

7.1   Gällande rätt m.m.

Enligt 48 § ExL skaU expropriationsersättning nedsättas hos länssty­relsen, Nedsättningsskyldigheten är emellertid inte ovillkorlig, Elt för­enklat förfarande kan användas när expropriationen avser upplåtelse av särskUd rätt, som medför endast ringa men och uppenbarligen inte rubbar säkerheten för borgenär som har panträtt i fastigheten. Domstolen kan i sådant fall medge att nedsättning inte behöver äga rum, varvid det åligger den exproprierande alt i stället göra anmälan till länsstyrelsen och styrka att betalning av expropriationsersättningen har skett. Bestämmelserna i ExL om nedsättning av expropriationsersättning gäller i tUlämpliga delar sådan anmälan.

Nedsättning skall enligt huvudregeln ske inom tre månader från det domstolens avgörande i ersättningsfrågan har vunnit laga kraft. Om fastigheten redan har tagits i besittning skall nedsättning ske inom en månad från lagakraft vinnandet. Förskott som har föreskrivits som vUlkor för förhandstiUträde skall nedsättas, innan tillträde äger rum.

Gäller expropriationen område som är samfällt för flera än tio fastigheter, kan domstolen enligt 35 § ExL förordna, att betalning ur expropriationsersättningen får tUläggas borgenär med panträtt i fastighet endasl om yrkande om betalning framstäUts i särskild ordning. Förutsättning för förordnande av detta slag är att det kan antas att expropriationen inte avsevärt minskar borgenärens säkerhet och att begäran om sådant förordnande framstäUs,

När den slutliga expropriationsersättningen har nedsatts eUer anmälan tUl länsstyrelsen har gjorts är expropriationen enligt 49 § första stycket ExL fuUbordad, Om s.k, kvalificerat förhandstiUträde enligt 39 § ExL inte har skett, övergår äganderätten tUl den exproprierande, och denne blir berättigad atl genast ta fastigheten i besittning, om han inte har gjort det tidigare, I och med att expropriationen fullbordas, befrias fastigheten också i princip från de begränsade sakrätter som tidigare har vilat på den, SärskUd rätt som tUlkommer sakägare och som på grund av utfästelse av den exproprierande  lämnas  orubbad  samt fastighetens


 


Prop. 1972:109


173


ansvar för allmänna utskylder eUer för fordringar som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § I förmånsrättslagen fortsätter dock att besvära fastigheten,

S,k, kvalificerat förhandstillträde enligt 39 § ExL är tiU sina verk­ningar jämstäUt med fullbordad expropriation (40 § första stycket ExL). En förpliktelse för den exproprierande atl betala expropriationsersätt­ning kan emellertid kvarstå.

Försummar den exproprierande att vidta de åtgärder som behövs för att expropriationen skall fuUbordas, är expropriationsrätten förverkad (jfr 50 § ExL).

Sedan nedsättning av expropriationsersättningen har skett, fördelas ersättningen bland de berättigade genom länsstyrelsens försorg enligt bestämmelserna i 57 § ExL. Svarar fastighet för bevUjad eller sökt inteckning, fördelas löseskilling för fastigheten, intrångsersättning samt ersättning för upplåtelse av särskild rätt efter i stort sett samma bestämmelser som gäller belräffande fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom.

ExL:s bestämmelser om nedsättning och fördelning av expro­priationsersättning är i stor utsträckning tillämpliga också då inlösen av fastighet sker enligt annan lagstiftning. Hänvisningar tUl bestämmelserna i ExL förekommer bl.a. i BL (137 § första stycket), väglagen (69 § andra stycket), naturvårdslagen (36 § första stycket) och miljöskyddslagen (33 § andra stycket). Nedsättning är således obligatorisk vid inlösen enligt nämnda lagar. Även vid inlösen med slöd av VL skaU nedsättning av ersättningen alltid ske (9 kap. 54 § första stycket),

I fråga om ersättning för skada och intrång eller motsvarande gäller enligt annan lagstiftning än ExL genomgående principen att nedsättning får underlåtas efter oskadlighetsprövning, varvid panträttshavares säkerhet beaktas. Bestämmelser med denna innebörd finns i åtskUliga lagar (jfr exempelvis 9 kap, 54 § andra stycket VL, 67 § väglagen, 9 § lagen (1950:599) om ersättning för mislad fiskerätt m,m., 34 § första stycket naturvårdslagen och 35 § första stycket miljöskyddslagen),

SärskUda bestämmelser tiU skydd för innehavare av fordran för vilken faslighet svarar, om fastigheten minskar i värde genom fastighets­reglering eller helt eller delvis inlöses, finns i 5 kap, 16 § FBL, Nedsättning behöver inte ske av ersättning som tiUkommer fastighets­ägaren personligen. Kravet på nedsättning upprätthålls inte heller om innehavarna av samtliga fordringar för vilka fastigheten svarar och — om fastigheten besväras av gemensam inteckning — vissa andra rätts­ägare medgett att ersättningen får betalas ut direkt till fastighetsägaren. Medgivande av rättsägare behövs inte heller, om fastighetsregleringen är väsentiigen utan betydelse för honom.

Framställning av länsstyrelsen i Kristianstads län. I skrivelse den 14


 


Prop. 1972:109                                                      174

mars 1961 har länsstyrelsen i Kristianstads län anfört synpunkter på ExL:s nedsättningsregler. Enligt länsstyrelsens mening går dessa längre i fråga om att tiUgodose panträttshavarnas intressen än som motsvaras av rimliga praktiska behov. Det område som frånhänds fastigheten genom expropriationen har ofla obetydligt värde. Som exempel anförs ett fall-där expropriationen gällde vissa mosslotter och viss samfälld vägmark och berörde etl stort antal fastigheter, I detta fall bestämdes ersättningar understigande en krona i 76 fall. Även vid expropriation för anläggande av dubbelspår för järnväg blir enligt länsstyrelsen ofta expropriationsersättningarna helt obetydliga. I många fall har visserligen domstolen möjlighet att meddela förordnande enligt 35 § ExL om att ersättning skaU betalas ut bara lill fordringsägare som yrkar del, men även i sådant fall skall sammanträde kungöras och hållas. Länsslyrelsen anser sig kunna konstalera all statsverkets kostnader och enskildas besvär i samband med fördelning av expropriationsersättning ofta inte står i rimlig proportion till de belopp som skall fördelas. Möjligheterna att förenkla förfarandet bör med hänsyn härtill närmare utredas.

7.2   Justitiedepartementets promemoria

Exproprierad fastighet övergår till den nye ägaren i princip fri från begränsade sakrätter som tidigare besvärat den. Sker expropriation av hel fastighet, kommer således panträtt i fastigheten att upphöra helt. Vid expropriation som avser del av fastighet eller särskUd rätt tUl fastighet kan säkerheten försämras. Enligt promemorian är det därför ofrån­komligt med ett särskilt skydd för borgenärer med panträtt i fastigheten. Detta skydd bör liksom hittUls åstadkommas genom bestämmelser om nedsättning och fördelning av expropriationsersättning. Nedsättning och fördelning sägs i promemorian emeUertid innebära en mera omständlig procedur än betalning direkt tiU den ersätlningsberättigade. Det är därför angeläget att begränsa procedurens användning tUl faU då rättighets­havares intressen påkallar det,

I promemorian anförs att det härvid i första hand kommer i betrak­tande de faU då den exproprierade fastigheten inte besväras av sökt eller beviljad inteckning och rättighetshavares intressen således över huvud tagel inte berörs, Nedsättningsskyldigheten har i dessa faU motiverats med att expropriationens rättsverkningar gör det nödvändigt att bestämma en form genom vilken det för framtida intressenter görs klart alt expropriationen fullbordats och när det skedde. Härför behövs en åtgärd hos offentiig myndighet och del har ansetts lämpligast att före­skriva nedsättning som i princip enda form. Redan i gällande rätl har emellertid avsteg från principen gjorts i vissa fall varvid nedsättning ersatts av anmälan till länsslyrelsen. Genom en sådan anmälan kan syftel


 


Prop. 1972:109                                                       175

att skapa en utgångspunkt för expropriationens fullbordande nås även i nu förevarande fall. Under hänvisning till vad som har anförls uttalas i promemorian atl som en första förutsättning för alt nedsättning av expropriationsersättning skall behöva ske bör uppställas all fastigheten besväras av beviljad eller sökt inteckning, 1 fråga om personlig ersättning är den fördelning mellan rättighetshavare som nedsätlningsförfarandel skall möjliggöra inte aktuell och det föreligger därför inle enligt promemorian något behov av att sådan ersättning sätts ned.

Beträffande övriga fall, dvs, då den exproprierade fasligheten besväras av sökt eller bevUjad inteckning, och fråga är om löseskUling eller intrångsersättning, uttalas i promemorian att krav på nedsättning i princip bör uppställas. Normalt kan detta krav få vika endast om rättsägare som berörs av åtgärden har lämnat sitt medgivande lUl den. 1 promemorian föreslås efter förebild av 5 kap. 16 § FBL att som förut­sättning för att nedsättning skall kunna underlåtas bör gälla alt samtiiga borgenärer som har panträtt i fastigheten har medgett att ersättningen betalas ut direki tiU fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, bör dessuiom fordras de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. Il § jordabalken föreskrivs för relaxation.

Enligt promemorian torde det emellertid föra för långt all undan­tagslöst kräva medgivande från rättsägarna som villkor för att nedsätt­ning skall få underlåtas. Det är ofta både tidsödande och kostsamt all skaffa in medgivanden. Del kan också tänkas att rättsägare utan skäl vägrar att lämna sin medverkan. I promemorian anförs all kravel på medgivande därför bör upprätthållas i princip endast då expropriationen medför någon risk av betydelse för att panträttshavarna lider förlust. I många faU föreUgger uppenbarligen inte någon sådan risk. Om exempelvis expropriationen avser bara ett mindre område av en fastighet och exproprialionsersättningen uppgår till endast en mindre del av hela fastighetens värde, lär man i allmänhet kunna utgå från att expro­priationen saknar betydelse för panträttshavarnas säkerhet. ÅtskiUiga expropriationer av nyttjanderätt eUer servitut inverkar inle alls eller endast obetydligt på faslighetens kreditvärde. Nedsättning fyller i fall av detta slag inte någon rimlig funktion. För panträttshavarnas säkerhet torde det vara tUlräckligt att oskadlighetsprövning sker efter samma riktlinjer som gäller enligl annan lagstiftning, exempelvis 5 kap. 16 § FBL. En bestämmelse om detta synes enligl promemorian lämpligen kunna utformas så att medgivande av rättsägare inte behövs, om expropriation är väsentligen utan betydelse för honom.

1 promemorian anförs att med den föreslagna utformningen av nedsättningsreglerna någon motsvarighet till reglerna i 35 § ExL om förenklat förfarande när expropriation gäller område som är samfällt för flera fastigheter inte behövs.


 


Prop. 1972:109                                                       176

I promemorian framhålls att det finns bestämmelser om nedsättning av ersättning som bestämts vid inlösen av fastighet i flera andra lagar än ExL. I åtskiUiga av dem, bl.a. BL, väglagen, naturvårdslagen och miljöskyddslagen, hänvisas tUl ExL:s bestämmelser. Detta innebär att de här föreslagna nedsättningsbestämmelserna kommer att bli tiUämpliga också vid inlösen enligt dessa lagar. Det finns emellertid också nedsättningsbestämmelser som i större eller mindre grad avviker från regleringen i ExL. Det torde enligt promemorian vara både lämpligt och möjligt att i betydligt större grad än som nu är fallet göra nedsätt­ningsbestämmelserna likformiga. Sannolikt är del ändamålsenligt att samla alla sådana beslämmelser i en särskild lag. Även bestämmelserna om fördelning av nedsatta medel torde behöva ses över. En genomgång av detta slag bör emeUertid anstå tUl ett senare tiUfälle.

7.3   Remissyttrandena

Det i promemorian framstäUda förslaget att domstolen i vissa fall skall kunna förordna att expropriationsersättningen inte behöver sättas ned hos länsstyrelsen har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna. 1 flera ytttanden framhåUs sålunda att de nuvarande kraven på nedsättning av expropriationsersättning är onödigt omfattande och att en förenkling av reglerna är önskvärd. Bland de remissinstanser som lämnar förslaget i denna del utan erinran eller tUlstyrker principlösningen kan här nämnas Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, flera länsstyrelser, bankinspektionen. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Svea hovrätt anför, att en väsentlig del av exproprierad egendoms värde kommer i vissa fall — där markvärdet är lågt i förhållande tUl hela värdet — att hänföras tUl annan ersättning än löseskilling och intrångs­ersättning. Detta sägs hänga samman med hur begreppen marknadsvärde och löseskiUing resp. inlrångsersättning har bestämts enligt prop. 1971:122, För att panträttshavares behov av skydd skall kunna tUl­godoses bör enligt hovrättens mening i sådana fall nedsättning ske också av fastighetsägarna tiUerkänd personlig ersättning. Hovrätten föreslår därför att i den paragraf i vUken nedsättningsskyldigheten regleras tas in en föreskrift av innehåll all nedsättning skall ske av annan fastighets­ägaren tUlkommande ersättning än löseskUling och intrångsersättning, när skäl föreligger tiU del.

Enligt fortifikationsförvaltningens mening bör möjlighet öppnas för den exproprierande atl sätta ned expropriationsersättning innan expro-priationsmålet har blivit slutUgt avgjort. En sådan ordning skulle vara tUl fördel från anslagssynpunkt. Bestämmelserna om nedsättning av förskott vid förhandstillträde skulle enligt förvaltningens mening i så fall kunna gälla i tillämpliga delar.


 


Prop. 1972:109                                                     177

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare framhåller i sitt yttrande att föreskriften om oskadlighetsprövning måste tillämpas restriktivt, om rättssäkerhetskravet skall bli tiUgodoselt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det är önskvärt att nedsättningsbestämmelser motsvarande dem som upptagits i prome­morian införs också i andra lagar, som innehåUer bestämmelser om nedsättning av ersättningar. Åtminstone bör en sådan ändring genom­föras i detta sammanhang i VL. Med slöd av denna tas i Kopparbergs län inte så sällan i anspråk samfällda områden, varvid avsaknaden av särtegler för nedsättning av löseskiUingar i vissa fall praktiskt taget omöjliggör utbetalning av medlen.

8   Föredraganden

8.1   Allmänna synpunkter

8.1.1   Frågan om ny expropriationslag

Den samhällsutveckling som vi f,n, upplever ställer stora krav på samhällets markpolitik. Efterkrigstiden har präglats av att behovet av arbetskraft inom jordbmk och skogsbruk har minskat kraftigt. Samtidigt har sysselsättningen inom industri och servicenäringar ökat. Detta har medfört en minskning av befolkningen i glesbygderna och en fortsatt tillväxt av de medelstora och större tätortema. Till följd härav har behovet av mark för bostäder och annan tätbebyggelse ökat på dessa platser. Samtidigt som denna utveckling alltjämt pågår om än med minskad kraft har på senare år ägt mm en aUt starkare satsning på regionalpolitikens område. Denna nya fas i utvecklingen kommer otvivelaktigt att ställa växande krav på att mark skall finnas tUlgänglig bl.a, för industrietablering samt för bostadsbyggande och annat som tätbebyggelseutvecklingen för med sig. Ofta kommer detta att gälla orter där behovet av mark för ändamål av delta slag tidigare inte har varit framträdande. Den ökade fritiden i förening med förbättrade kommu­nikationer, främst genom bilismen, och välståndsökningen i övrigt medför att fritidsbebyggelsen och friluftslivet alltmer tilltar. Dessa omständigheter medför ökad efterfrågan på välbelägen mark både för fritidsbebyggelse och frUuftsliv, Till följd av den allmänna industriella utvecklingen uppstår inte sällan önskemål om nylokalisering av företag som också för med sig behov av att kunna ta mark i anspråk.

Det är en viktig uppgift för samhället att bedriva den fysiska plan-

12   Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                                     178

läggningen så att befogade anspråk på mark kan tillgodoses. Såvitt angår den övergripande planeringen har arbetet pä förberedelserna för en fysisk riksplanering nyligen avslutats inom civUdepartementet, och förslag tUl riksdagen tUl sådana åtgärder — bl.a. på lagstiftningens område — som behövs för alt få till stånd en fungerande sådan planering förbereds f.n. inom nämnda departement. Genom den fysiska plane­ringen anvisas mark för olika ändamål efter en avvägning av skilda intressen. Det är emellertid inte tillräckligt att mark anvisas för viss användning. Samhället måste också svara för att den mark som behövs för olika angelägna ändamål faktiskt får tas i anspråk på skäliga viUkor och vid lämplig tid. Som regel sker detla genom att den mark som behövs förvärvas på friviUighetens väg. I sista hand måste dock samhället kunna lösa in marken eller tvångsvis förvärva behövlig rätt atl disponera den, om friviUiga uppgörelser inte kan nås på rimliga villkor. En modern expropriationslagstiftning utgör därför etl viktigt medel i samhäUets markpolitik.

Gällande expropriationslag (ExL) kom till år 1917. Den har därefter ändrats vid etl flertal tiUfällen. Bl.a. har samhällsutvecklingen tid efter annan medfört behov av nya eUer vidgade expropriationsändamål. SärskUt omfattande ändringar i ExL genomfördes år 1949. Denna revision avsåg främst expropriationsandamålen, ersättningsreglerna och förfarandet vid expropriation. De nya exproprialionsgmnder som då infördes syftade tUl att ge kommunerna stöd i strävandena att motverka stora markvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. Avsikten med reformen i fråga om ersättningsreglerna och förfarandet var att få till stånd en jämnare och tUlförlitligare uppskattning. De nya expropria­tionsreglerna medförde otvivelaktigt gynnsamma verkningar men var också förenade med vissa brister, och år 1960 tiUkaUades därför expropriationsutredningen för att göra en allmän översyn av expro­priationslagsliftningen.

Som resultat av utredningens arbete genomfördes tUl en början vissa partiella reformer. Bl.a. gjordes år 1966 vissa ändringar i förfarande­reglerna, som var ägnade att avhjälpa de svåraste bristerna i delta avseende. År 1969 lade utredningen fram betänkande med förslag till en ny allmän expropriationslag. Nyheterna i förslaget avsåg främst expro­priationsandamålen och värderingsreglerna. Däremot saknades i förslaget bestämmelser om förfarandet. Flera remissinstanser ansåg del olämpligt att införa en ny expropriationslag utan regler om förfarandet. För egen del kom jag till den slutsatsen att vissa angelägna ändringar borde göras utan dröjsmål i ExL och byggnadslagen (BL), medan en mera fullständig reform av expropriationslagsliftningen borde anslå till dess översynen av återstående frågor var avslutad. I överensstämmelse med denna min ståndpunkt lades förslag liU en partiell reform av bl.a.


 


Prop. 1972:109                                                       179

ExL och BL fram för 1971 års riksdag och antogs av denna (prop. 1971:122, CU 1971:27, rskr 1971:310). Genom reformen ändrades reglerna om expropriation för tätbebyggelseändamål så, atl de i större uisträckning än tidigare möjliggör en aktiv kommunal markpolitik. Vidare infördes en ny expropriationsgrund, kallad värdeslegringsexpro­priation. Bestämmelserna om ersättning vid expropriation omarbetades i syfte atl dämpa markvärdestegringen och hindra att kommunerna vid expropriation för tätbebyggelseändamål behöver ersätla värden som har uppstått tUl följd av förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt.

Arbetet på en översyn av expropriationslagsliftningen har forlsall inom justitiedepartementet. I en departementspromemoria har behand­lats de delar av expropriationsrätten som inte omfattas av expro­priationsutredningens betänkande. Promemorieförslaget tar i första hand sikte på expropriationsförfarandet. I promemorian föreslås bl.a. vissa ändringar i syfte att göra förfarandet mera snabbi och effektivl. Lagförslaget är i allt väsentligt utformat som ett fuUständigande av ulredningens förslag.

Under arbetet med den fysiska riksplaneringen har tagits upp vissa frågor om ersättning för alt mark tas i anspråk och om inlösen av mark för främst det rörliga frUuftslivets behov. I en inom civUdepartementet upprättad promemoria har föreslagits ändringar i framför allt natur­vårdslagen (NVL) och BL. 1 denna promemoria presenteras också etl inom justitiedepartementet upprättat förslag i fråga om ersättning vid expropriation av mark för annal ändamål än tätbebyggelse, närmare bestämt om tiUämpning i sådana faU av den s.k. presumtionsregeln. Denna fråga vill jag ta upp i förevarande sammanhang. Övriga ersätt­ningsfrågor som har samband med den fysiska riksplaneringen torde senare komma att anmälas för Kungl. Maj:t av chefen för civil­departementet.

Av expropriationsutredningens förslag återstår att behandla framför aUt nyheter i fråga om expropriationsandamålen. Utredningen föreslår sålunda ökade expropriationsmöjUgheter för att främja bl,a, närings­verksamhet, miljövård och friluftsliv, I formellt hänseende innebär utredningens förslag att ExL ersätts av en ny expropriationslag och atl huvuddelen av all lagstiftning om tvångsinlösen, som nu finns spridd på olika lagar, samlas inom den nya expropriationslagens ram. Utredningen anför att de många ändringarna i ExL mer och mer gjort lagen svåröverskådlig och att denna knappast kan anses fyUa de anspråk som bör kunna stäUas på en modern expropriationslagstiftning. Den täcker dessutom bara en del av sitt ämnesområde. Åtskilliga expropriations­rättsliga spörsmål regleras i annan lagstiftning. Utredningen är dock medveten om att det är nödvändigt att vissa delar av lagstiftningen om


 


Prop. 1972:109                                                      180

tvångsinlösen av systematiska skäl får stå kvar i speciallagar vid sidan av en allmän expropriationslag.

Frånsett den kritik som riktats mol att utredningens förslag saknade regler om förfarandet har förslaget fått ett övervägande välvilligt mottagande av remissopinionen. Från flera håU vitsordas behovet av nya expropriationsregler. På grund av att reglerna om tvångsinlösen är splittrade på olika lagar, som i vissa fall täcker varandra och i andra fall företer luckor, anses bestämmelserna komplicerade att tiUämpa, Utred­ningens förslag att i största möjUga utsträckning sammanföra regler om tvångsinlösen tUl en allmän expropriationslag tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan. Kritik har dock från ett par håll riktats mot utredningens förslag lill ändringar i BL under hänvisning lill det utredningsarbete som pågår angående planlagstiftningen, BI,a, har bygglaguttedningen framfört önskemål om att så få ändringar som möjligt görs i BL. I ett ytttande över promemorian om expropriations­förfarandet har därjämte Sveriges industriförbund ifrågasatt, om inte arbetet på en ny expropriationslag borde anstå i avvaktan på resultatet av bygglagutredningens arbete.

Som jag förut nämnt har utredningens förslag kompletterats genom justitiedepartementets promemoria, som innehåller förslag tUl regler om förfarandet och därmed sammanhängande frågor. Också promemorian har i sina huvuddrag fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen.

Enligt min uppfattning behövs också efter 1971 års reform vissa sakliga ändringar i expropriationslagsliftningen. Reformkraven gäller nu i främsta rummet de expropriationsändamål som inte behandlades i 1971 års lagstiftningsärende saml förfarandereglerna. De lagförslag som föreligger i dessa ämnen finner jag i sina huvuddrag väl ägnade att läggas tiU grund för lagstiftning. Inte minst med hänsyn tUl det lagstiftnings­arbete om den fysiska riksplaneringen som nu pågår anser jag behovet av en ny expropriationslagstiftning vara så stort, att resultatet av bygglag­utredningens arbele inte bör avvaktas. Något ytterligare remissförfa­rande, som ifrågasatts av ett par remissinstanser, finner jag inte behövligt. Jag vill därvid erinra om all det förslag till ändringar i de nya ersättningsreglerna som har lagts fram i civUdepartementets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering har bUvit föremål för remissbehandling tUlsammans med promemorian i övrigt.

I formeUt hänseende delar jag utredningens uppfattning att ExL numera blivit så svåröverskådlig att del inte längre är ändamålsenligt all genomföra partiella reformer inom dess ram utan att den bör ersättas av en helt ny expropriationslag.

Utredningen föreslår atl huvuddelen av all lagstiftning om tvångs­inlösen  samlas  i  den nya  -  -'•ooriationslagen.   I  den  delen  vUl jag


 


Prop. 1972:109


181


framhålla att ett sammanförande av regler om tvångsinlösen från olika speciallagar inte kan vara ett självändamål. Om reglerna därmed bryts ut ur sitt naturliga samband med de bakomliggande materiella rättsreglerna blir tvärtom systematiken mer svåröverskådlig, Ulredningen är medveten om detta och anser att vissa delar av ifrågavarande lagstiftning bör få stå kvar i speciallagarna. Jag har, som jag senare kommer alt redovisa, med ett väsentiigt undantag kommU tUl i stort sett samma resultal som utredningen i fråga om vilka beslämmelser om tvångs­inlösen som bör föras över tiU expropriationslagen och vUka som bör stå kvar i andra lagar. Undantaget avser BL. Som förut anförts pågår f.n. en samlad översyn av byggnadslagstiftningen inom bygglagutredningen. Med hänsyn tiU denna översyn bör så få ändringar som möjligt göras i BL. Jag återkommer tUl denna fråga men vUl redan nu fömlskicka, att jag efter de ändringar som skedde år 1971 inte funnit det nödvändigt att föra över några ytterligare bestämmelser från BL till expropriations­lagsliftningen.

Av större betydelse än att alla regler om tvångsinlösen återfinns i en och samma lag är att reglerna om värdering och förfarande vid tvångs­inlösen i sak är såviti möjligt enhetliga. Detla mål torde i fråga om värderingsreglerna kunna uppnås i myckel stor ulslräckning, om de förslag till ersättnings- och inlösenregler i den markpoliliska lagstift­ningen som läggs fram i civildepartementets promemoria angående lagstiftning om fysisk riksplanering blir genomförda. Ett ytterligare steg på denna väg tas om vattenlagsutredningens förslag lUl ersättningsregler i vattenlagen (VL) genomförs (se betänkandet SOU 1972:14 Revision av vattenlagen Del 2. Ersättningar, avgifter m.m.). Vad angår förfarandet har fömtsättningar för en enhetlig bedömning av ersättnings- och inlösenfrågor i ett viktigt hänseende redan kommit tUl stånd genom fastighetsdomslolsreformen. Förfarandereglerna i speciallagarna bygger redan nu i stor utsträckning på ExL.

Jag förordar sålunda alt ExL ersätts av en ny lag om expropriation och att tUl denna överförs regler om tvångsinlösen i andra lagar i den mån detta i det enskUda fallet befinns ändamålsenligt. Jag föreslår att den nya lagen ges rubriken 'expropriationslag'. Liksom utredningen anser jag att lagen bör indelas i kapitel i Ukhet med t.ex. fastighetsbildningslagen (FBL), Det blir därigenom enklare atl i framtiden göra ändringar och tiUägg utan att rubba lagens systematik och överskådlighet,

8.1.2   Expropriation av särskild rätt tiU fastighet. Sakägarbegreppet

Föremålet för expropriation kan såväl i gäUande rätt som enligt uttedningens förslag vara äganderätt tUl fast egendom eller rättighet i fastighet. Enligt förslaget skall rättighet också i fortsättningen kunna


 


Prop. 1972:109                                                       182

exproprieras självständigt, dvs. utan samband med att fastigheten avstås. Sådan expropriation kan f.n. ske i form av alt en rättighet — nyttjanderätt eller servitut — tillskapas eller genom all särskild rätl upphävs eller begränsas. I utredningens förslag har denna reglering tagits upp i huvudsak oförändrad. Jag föreslår att de nu nämnda reglerna om föremålet för expropriation skall tas in i den nya expropriationslagen.

En avvikelse i utredningens förslag från gällande räll består däremot i att rättighet inte skall kunna övertas från rättighetshavaren av den exproprierande. Något praktiskt behov av en sådan expropriations­möjlighet har inte ansetts föreligga och jag godtar förslaget i denna del. Jag delar också utredningens uppfattning atl annan rättighet än nytt­janderätt och servitutsrätt inte bör kunna tiUskapas genom expropriation.

En annan skiUnad i utredningens förslag i förhåUande lill ExL är all utredningsförslaget innehåller en uttrycklig bestämmelse om att panträtt på grundval av inteckning inte skaU kunna exproprieras självständigt. Bestämmelsen torde närmast få ses som ett förtydligande av ExL:s bestämmelser om självständig rättighetsexpropriation så som de har tillämpats i praktiken. Jag delar utredningens uppfattning atl den nya lagen bör utformas så att någon tvekan inte behöver råda på denna punkt.

De nuvarande bestämmelserna om s.k. osjälvständig rättighetsex­propriation, dvs. expropriation av rättighet i samband med all faslighet exproprieras, har behållits i huvudsak oförändrade i utredningens förslag. Sålunda föreslås som huvudregel alt all särskUd rätt till fastig­heten skall upphöra, när den exproprieras med äganderätt. Från denna grundsats görs i utredningsförslaget liksom i gällande rätl ett par undantag. Bl.a. föreslås i saklig överensstämmelse med vad som gäller nu (49 § andra stycket sista punkten ExL) att fastighetens ansvar för allmänna utskylder och för fordringar med förmånsrätt enligl 6 § 1 förmånsrättslagen — 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken vid tiden för avlämnandet av utredningsförslaget — inle skall förändras genom atl fastigheten exproprieras. Såvitt gäller fordringar med förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen bör också enligt min mening den nuvarande ordningen behåUas, Däremot synes någon molsvarande föreskrift inle böra meddelas beträffande allmänna avgifter som inte ryms under 6 § 1 förmånsrättslagen, I nämnda lag har fordran på skatt och allmän avgift tagits med bland de fordringar som åtnjuter s.k. allmän förmånsrätt (13 §), Sådan förmånsrätt gäller bara vid konkurs och avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo (2 § första slyckel andra punkten). Av detta synes följa att förmånsrätten inte kan göras gällande i fastigheten sedan denna genom överlåtelse eUer på annal sätt, t,ex, genom expro­priation, övergått tUl annan.

Utredningen  föreslår vissa avvikelser från de nuvarande bestäm-


 


Prop. 1972:109                                                       183

melserna om inverkan av äganderättsexpropriation på rättigheter i den exproprierade fastigheten. Avvikelserna hänför sig till de undantag som 49 § andra slyckel ExL i övrigt innehåller.

Det ena undantaget avser särskild rätt som på grund av förbehåll vid expropriaiionen skall lämnas orubbad. Utredningen föreslår att tiU­ståndsmyndigheten i samband med att tUlstånd tiU expropriationen lämnas skall kunna förordna att rättighet får bestå även efter del att fastigheten exproprierats med äganderätt. I princip biträder jag utred­ningens förslag i denna del, I överensstämmelse med vad utredningen anför bör inle heller hinder möta mol att parterna under det fortsatta förfarandet träffar överenskommelse om del fortsatta beståndet av särskild rätt. Möjligheterna att låta rättighet bestå efter äganderätts­expropriation bör emellertid begränsas i högre grad än utredningen föreslagit,

I den rättsvetenskapliga debatten har ifrågasatts om inle 49 § andra stycket ExL rätteligen bör tolkas så att parterna kan komma överens om all rättighet skall bestå trots expropriationen endast om rättighet med bättre rätt i fastigheten inte lider förfång av det. Utredningen anför att en sådan begränsning av undantagsbestämmelsen kan övervägas men att frågan bör prövas i annat sammanhang. Enligt min mening bör frägan inte skjutas på framtiden utan lösas nu, när förslag till helt ny expro­priationslag läggs fram.

Enligt 30 § ExL skaU domstolen uppskatta såväl fastighetens värde som värdet av all särskild rätt som i avseende på fastigheten tillkommer sakägare och inte skall lämnas orubbad på grund av utfästelse av den exproprierande. Om rättighet som tillkommer sakägare medför minskning av fastighetens värde, skall uppskattningen avse det värde som fastigheten har med den ifrågakomna belastningen. Om fastigheten dessutom svarar för fordran, skall också fastighetens värde utan rättig-helsbelastningen uppskattas, SkiUnaden mellan de två värdena har brukat betecknas som rättighetens objektiva värde. Detta kan understiga den ersättning som bestäms för sakägaren, rättighetens subjektiva värde. Av 57 § andra stycket ExL framgår atl borgenär som har panträtt på gmndval av inteckning i vissa fall har rätt att vid fördelning av expropriationsersättningen få betalt också ur den del av ersättningen som tillkommer sakägare och som svarar mot rättighetens objektiva värde. Om den exproprierande utfäster sig att låta viss rättighet bestå efter expropriaiionen, undandras borgenär med panträtt i fastigheten den del av fastighetens värde som motsvarar sakrätlens objektiva värde, eftersom sakägaren givetvis då inte erhåller någon ersättning. Som har framhåUits i den rättsvetenskapliga diskussionen betyder detta att panträttsskyddad fordran kan bli nödlidande därför alt rättighet med sämre rätt i fastigheten bevaras.


 


Prop. 1972:109                                                      184

Som jag har anfört i det föregående biträder jag utredningens förslag att bibehålla den nuvarande ordningen att rättigheter skall kunna lämnas orubbade vid äganderättsexpropriation. En sådan ordning ligger helt i linje med en av grundprinciperna för expropriationslagsliftningen, nämligen att expropriation skaU ske på sådant sätt att minsta möjliga ingrepp görs i bestående förhåUanden. Jag förordar att särskild rätt skall kunna bestå efter äganderättsexpropriation antingen på gmnd av förordnande av tiUståndsmyndigheten eUer tiU följd av överenskommelse mellan berörda parter. Å andra sidan är jag inte beredd att medge fritt spelrum för sådana förbehåll och överenskommelser. Att fordringar, som är förenade med panträtt på grundval av inteckning med bättre rätt än den rättighet som bevaras, i vissa fall kan bli nödlidande är inte godtagbart.

Vissa begränsningar bör aUtså göras i tUlståndsmyndighetens möjlighet att förordna alt särskUd rätt till fastigheten skaU bestå efter expropria­tionen, Fömtsättningarna för tUlståndsmyndigheten att företa en oskadlighetsprövning i panträttshavarnas intresse är emellertid begrän­sade. Det kan således inte komma i fråga att ålägga tUlståndsmyndig­heten att företa en mera ingående oskadlighetsprövning, motsvarande den som enligt vad jag senare skall återkomma tiU bör ske när domstolen skall faststäUa expropriationsersättning i enlighet med vad parterna är överens om eller bestämma humvida nedsättning av ersättningen skall ske. Inte heller kan det begäras att tUlståndsmyndigheten skall infordra medgivanden från de borgenärer som har panträtt i fastigheten. En sådan ordning skulle i avsevärd mån komplicera tUlståndsärendet och medföra risk för att handläggningen fördröjs.

En lösning som ligger nära tUl hands och som har den fördelen att den inte nämnvärt komplicerar handläggningen hos tUlståndsmyndigheten är att myndigheten får göra förbehåll om beståndet av särskild rätt till fastigheten endast i fråga om sådana rättigheter som till följd av inskrivning eller på annan gmnd har företräde framför inteckningar som besvärar fasligheten. I övriga fall skulle frågan om rättighetens bestånd efter expropriationen vara beroende av att överenskommelse träffas mellan rättighetshavaren och den exproprierande. Emellertid anser jag att en sådan ordning i allt för hög grad skuUe inskränka tUlstånds­myndighetens handlingsfrihet. FaU kan tänkas då det föreligger ett starkt intresse av alt en viss rättighet får bestå trots expropriationen och då det är uppenbart alt rättighetens fortsatta bestånd inte kan komma att inkräkta på panttättshavarnas intressen. Också i sådana fall bör tUl­ståndsmyndigheten kunna meddela sådant förordnande som nu är i fråga. Jag föreslår därför en beslämmelse av innehåll att tiUstånds­myndigheten får meddela förordnande om beståndet av särskUd rätt, om det  uppenbarligen  är  utan betydelse för den rätt  som  tillkommer


 


Prop. 1972:109                                                      185

borgenär med panträtt i fastigheten. Bestämmelsen bör ges tUlämpning endast i fråga om sådan särskUd rätt till fastigheten som har tillkommit genom frivUlig upplåtelse. Som framgår av det följande bör en annan ordning gälla i fråga om särskild rätt som har tillkommit på annat sätt, t.ex, förrättningsservitut.

Också parternas möjlighet att under det fortsatta förfarandet träffa överenskommelse om beståndet av viss eller vissa rättigheter bör begränsas. Sålunda bör överenskommelse om att en rättighet får bestå efter äganderättsexpropriation gälla endast om den fastställs av domstolen. Fastställelse bör inte få meddelas, om inte panträttshavarna lämnar medgivande till fastställelsen eller rättighetens fortsatta bestånd är väsentligen utan betydelse för borgenärs rätt. Om överenskommelsen avser sådan rättighet som tillståndsmyndigheten skulle ha kunnat göra förbehåll om, är det uppenbart atl oskadlighetsrekvisitet är uppfyllt. Är rättsläget sådant atl erforderliga medgivanden inte finns och det inte heller kan avgöras om beståndet av rättigheten är tUl förfång för panträttshavare förtän ersättningsbeloppen har bestämts, bör domstolen kunna företa fastställelseprövningen i samband med bestämmandet av ersättningsbeloppen. Det sagda kan självfallet inte gäUa, när den exproprierande har begärt kvalificerat förhandstUlttäde. Frågan om vad som skaU ske med rättigheten får då avgöras i samband med att frågan om förhandstillträde prövas,

I uttedningens förslag undantas från bestämmelserna om osjälvständig rättighetsexpropriation också servitut som har tiUkommit vid fastig-hetsbildningsförrätlning. Enligt förslaget skall äganderättsexpropriation inte påverka fastighetens ansvar för sådana rättigheter. Den föreslagna regleringen innebär att, om den exproprierande har behov av att fastigheten befrias från sitt ansvar för fastighetsbildningsservitul, detla måste göras till föremål för självständig rättighetsexpropriation.

Enligt min mening är bestämmelsen alltför kategorisk, I inte så få fall måste man räkna med att expropriationsändamålet inte kan förverkligas, om fastigheten fortfarande skall vara besvärad av förrättningsservitut. Obestridligen är det en enkel åtgärd från den exproprierandes sida atl i sådana fall samtidigt ansöka om expropriation av äganderätten till fastigheten och om självständig expropriation av rättigheten. Enligt min mening är det dock att föredra att tUlståndsmyndigheten i stället ges rätt att förordna att sådan rättighet som nu åsyftas skaU upphöra genom äganderättsexpropriation. Också här bör gälla att tUlståndsmyndigheten i princip får ta upp frågan utan ansökan. Avser det tUlämnade förord­nandet rättighet som har kommit tUl vid fastighetsbUdning eller på liknande sätt, bör fastighetsbUdningsmyndigheten höras i ärendet, särskUt i fråga om rättighetens betydelse för den härskande fastigheten. Med den  ordning som har antytts finns det enligt min mening inte


 


Prop. 1972:109                                                        186

anledning att begränsa regeln till enbart förrättningsservitut. Regeln bör utan olägenhet kunna utsträckas lill alla begränsade sakrälter som har kommit till på annat sätt än genom frivillig upplåtelse.

Vanligen blir det här fråga om s.k. tvångsservitul av olika slag. Sådana kan f.n. bildas, förutom vid fastighetsbUdning och expropriation, exempelvis enligt VL, lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA), gruvlagen, ägofredslagen, lagen om enskUda vägar och 1902 års ellag.

Skulle tillståndsmyndigheten inte ha förordnat att rättighet av det slag som nu har nämnts skall upphöra att gäUa, kommer rättigheten alt bestå i fastigheten också efter expropriationen. Givetvis kan överenskommelse under det fortsatta förfarandet inle träffas mellan den exproprierande och rättighetshavaren om att rättigheten skall upphöra. Skulle behov föreligga atl få rättigheten upphävd, är den exproprierande hänvisad tiU att i efterhand begära att rättigheten skall upphöra genom expropriation. Jag vUl i sammanhanget erinra om de möjligheter som FBL erbjuder att förändra eller upphäva servitut genom fastighetsreglering.

Jag förordar sålunda att sådan särskUd rätt tUl faslighet som inle har kommit till genom frivUlig upplåtelse skall bestå efter äganderätts­expropriation, om inte annat har förordnats i expropriationstiUståndet.

Som har redovisats i annat sammanhang (avsnittet 2.3.2) föreslår utredningen att det nuvarande förbudet mot expropriation av statlig mark och särskUd rättighet som tUlkommer staten skall upphöra. I del följande kommer jag att föreslå att förbudet behålls (avsnitt 8.1.3). Den reglering som jag har förordat i det föregående beträffande inverkan av ägande­rättsexpropriation på rättighet som gäller i den exproprierade fastigheten bör därför inte bli tillämplig på rättighet som tiUkommer staten. Sådan rättighet bör aUtid bestå efter expropriationen.

Som har framhållits i redogörelsen för gäUande rätt innehåller ExL inte någon definition av sakägarbegreppet. Frågan om vilka rättighets­havare som kretsen av sakägare omfattar är omdiskuterad. Även om ExL:s sakägarbegrepp får anses ha blivit någorlunda preciserat genom rättstUlämpningen, förhåller det sig obestridligen så att man här i slor utsträckning är hänvisad tiU teoretiska principer som inte har kommil tiU uttryck i lag. För den praktiska tUlämpningen av expropriationslagslift­ningen skulle onekligen en grundläggande definition av sakägarbegreppet vara av stort värde. Enligt utredningens förslag förstås med sakägare ägaren av den fasta egendom som expropriationen avser samt innehavare av särskild rätt till egendomen utom innehavare av fordran, för vilken inteckning i egendomen är sökt eUer bevUjad, eller annan med sådan fordran jämställd rätt.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om lämpligheten och möjUgheten av att i lagtext definiera begreppet sakägare har varil föremål för överväganden i olika lagstiftningssammanhang under senare


 


Prop. 1972:109


187


år. Sålunda uttalades vid tUlkomsten av miljöskyddslagen att man om möjligt borde undvika atl i lagtexten uttryckligen ange vem som är atl anse som sakägare (prop. 1969:28 s. 190). Liknande synpunkter anlades när FBL kom tUl (prop. 1969:128 del B s. 225). Ocksä när det gäller expropriation är det förenat med åtskiUiga svårigheter att närmare bestämma sakägarbegreppet. Särskilt med hänsyn till de svåröver­skådliga verkningar som en sådan bestämning kan få finner jag en definition av sakägarbegreppet inte tillrådlig. Visserligen skulle denna som i utredningens förslag kunna hållas mycket allmän men värdet av en sådan bestämmelse är ringa och den kan därför lika gärna avvaras. Betydelsen av den av ulredningen föreslagna legaldefinitionen ligger i att vissa rättsägare därmed utmönstras från sakägarbegreppet.

Under hänvisning till vad som har anförts anser jag för egen del att sakägarbegreppet i den nya lagen inte bör preciseras närmare än som skett genom 24 § ExL. Jag föreslår sålunda att den nya expropria­tionslagen inte skaU uppta någon annan bestämning av det ifrågavarande begreppet än att därifrån uttryckligen utesluts innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar. Med detla uttryck avser jag i första hand borgenär som åtnjuter panträtt i fastigheten på grundval av inteckning men också borgenär som innehar fordran med ogulden köpeskiUings rätt. Likställd med panträttshavare får i detta sammanhang anses vara samfällighel som åtnjuter betalnings- och förmånsrätt i fastigheten enligt lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemen­samhetsanläggningar. Det valda uttryckssättet klargör alt inte heller annan fordringshavare med förmånsrätt i fastigheten enligt 6 § 1 förmånsrättslagen räknas som sakägare. Uppenbart skall som sakägare inte räknas borgenär som har fåll vilandebevis pantförskrivet åt sig.

Utredningen har avvisat tanken på att från sakägarkretsen utesluta rättsägare som inte har rätt tiU ersättning på grund av expropriationen. Denna ståndpunkt har mött viss kritik under remissbehandlingen. Otvivelaktigt skulle en begränsning av sakägarbegreppet vara tiU fördel från handläggningssynpunkl i vissa fall men den låter sig inte genomföra med hänsyn till att frågan huruvida rättsägaren har rätt till ersättning eller ej måste prövas som en sakfråga och inte som en processuell fråga. Dessutom anser jag liksom utredningen att man inte här bör införa begränsningar och inskränkningar som kan ge upphov tiU onödiga kon­flikter och processuella tvister. Jag biträder således utredningens förslag i denna del.

Utredningens förslag innehåller inte någon definition av begreppet särskild rätt. En sådan torde inte heller vara alldeles nödvändig. Någon tvekan om begreppets innebörd torde inte behöva råda numera. Jag anser emellertid alt det skulle vara av visst värde alt i en ny expro­priationslag ta upp en bestämning av det ifrågavarande begreppet. Som


 


Prop. 1972:109                                                       188

särskild rätt vid tUlämpning av den nya lagen bör anses nyttjanderätt, servitut och rätt tiU elektrisk kraft samt liknande rätt. Fördelen med en sådan definition är lagteknisk. I de paragrafer i den nya lagen där del talas om särskild rätt behöver man då inte undanta panträtt och med denna jämförbara rättigheter.

Utredningens förslag innehåUer liksom ExL (49 § tredje stycket) en bestämmelse av innehåll att nyttjanderätt eller servitutsrätt som har kommit till genom expropriation äger företräde framför all annan rält till fastigheten. Av motiven liU den nuvarande bestämmelsen framgår alt avsikten med bestämmelsen var att otvetydigt slå fast det i och för sig självklara förhållandet att en genom expropriation grundlagd begränsad sakrätt till egendomen går före rättigheter, som härleder sig ur frivilliga upplåtelser från fastighetsägarens sida. Bestämmelser med molsvarande innehåll som 49 § tredje stycket ExL finns i andra lagar (jfr t.ex. 3 § första stycket LGA). Också förrättningsservitut gör anspråk på alt gälla med bästa rätt i den av servitutet besvärade fastigheten. Det torde inte finnas några sakliga skäl för att låta nyttjanderätt eller servitutsrätt som kommit tUl genom expropriation obetingat äga företräde framför exempelvis ett förrättningsservitut för den händelse de båda rättig­heterna skulle visa sig konkurtera vid utövningen. Om den nya expro­priationslagen skaU innehålla en bestämmelse om det inbördes företrädet mellan rättigheter av olika slag i fastigheten, bör enligt min mening bestämmelsen begränsas liU all gälla förhållandet till andra rättigheter än särskUd rätt som tiUkommit genom expropriation eller därmed jämstäUt tvångsförvärv eller genom fastighetsbildning eller på liknande sätt. Frågan hur företrädesrätten för tvångsrättigheter med anspråk på att gälla med bästa rätt i fastigheten bör avgöras i de fall där rättigheterna inte kan utövas vid sidan av varandra får överlämnas åt rätts­tiUämpningen,

8.1.3   Expropriation av kronojord m.m.

ExL innehåUer — frånsett bestämmelsen i 1 § tredje stycket om värdestegringsexpropriation — förbud mot expropriation av fast egen­dom som tiUhör staten och av särskild rätt som tiUkommer staten. Förbudet mot rättighetsexpropriation gäller både vid självständig och osjälvständig rättighetsexpropriation. Utredningens förslag innebär att de nu angivna begränsningama i expropriationsrätten skall upphöra. Förslaget har fått ett övervägande gynnsamt mottagande vid remiss­behandlingen. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen har emellertid avstyrkt den föreslagna utvidgningen av expropriationsrätten.

Expropriationsutredningen har konstaterat, att frågan om expropria­tionsrätt tiU kronojord inle så mycket är en principfråga som etl praktiskt


 


Prop. 1972:109                                                       189

spörsmål. Inte heller jag anser att principiella skäl talar för en utvidgning av expropriationsrätten tUl att avse statlig mark. Vad angår det praktiska behovet får den förhandlingsordning som gällt sedan år 1968 vid kommuns förvärv av statlig mark för samhäUsbyggnadsändamål anses väl tillgodose detta. Förhandlingsordningen ger kommunerna möjlighet att på ett smidigt och enkelt sätt förvärva den mark som kommunerna har behov av för att kunna fullgöra de uppgifter som anförtrotts dem. När fråga om pris och övriga viHkor prövas av den statskommunala marknämnden skall tillses att villkoren bestäms så att kommunen inte åläggs vidare förpliktelser än sådana som skulle ha kunnat komma i fråga, om marken i stället förvärvats genom expropriation. Den utvidgning av expropriationsrätten som ulredningen föreslår skulle uppenbarligen inte få någon nämnvärd praktisk betydelse i de fall som täcks av förhandlingsordningen. För övriga expropriationsberättigade torde ett upphävande av det nuvarande förbudet mot expropriation av statlig mark i verkligheten vara av ringa betydelse. Jag anser det inte vara motiverat att för de undantagsfaU där enskUd skall expropriera upphäva förbudet mot expropriation av statlig mark.

Som ulredningen har visat skulle ett upphävande av förbudet mot expropriation av statlig mark ha vissa praktiska fördelar i fall där äganderättsfrågorna är oklara eller inskrivningsförhållandena besvärliga. Delvis har dock de av utredningen påtalade problemen blivit lösta genom att enligt 3 § lagen om förvaltning av kyrklig jord bestämmelse i lag eller annan författning om fast egendom som tUlhör staten inte är tiUämplig på kyrklig jord, I andra faU skulle obestridligen en utvidgning av expro­priationsrätten underlätta förvärvet eller den förvärvade egendomens användande. Jag delar emellertid den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att det inte är förenligt med de principer på vilka expropriationslagsliftningen vilar att expropriationsmöjlighet öppnas enbart för att tillgodose sådana intressen av mera praktisk natur, I de fall som åsyftats får problemen lösas på annat sätt än genom att fastigheten exproprieras. Jag föreslår därför att äganderätten till statlig mark inte skall få exproprieras. Någon anledning att i detta sammanhang göra skiUnad meUan värdestegringsexpropriation och expropriation för annat ändamål finns enligt min mening inte.

Utredningens förslag innebär också att förbudet mot expropriation av SärskUd rätt som tUlkommer staten skaU upphävas. Vid remissbehand­lingen har framhållits av företrädare för kommunala intressen att det skulle vara av praktisk betydelse för kommunala kommunikations- och ledningsföretag. Jag viU inte besttida alt det kan förhålla sig så i vissa fall. Jag är emellertid inte övertygad om atl så myckel står att vinna med att ändra vad som har gällt hittUls. Annan lagstiftning, t.ex, byggnads­lagstiftningen   och   FBL,   öppnar   möjlighet   för   kommunerna   att


 


Prop. 1972:109                                                     i90

genomföra del aktuella företagel. SkuUe ell behov föreligga i detla hänseende, ter del sig enklare all ändra förhandUngsordningen än all införa en räll till expropriation. Jag anser därför all också förbudet mot expropriation av särskild rätt som tillkommer staten utan olägenhet kan behållas.

I överensslämmelse med vad jag har anförl bör i den nya expropria­tionslagen tas in förbud mot expropriation av statlig mark och rättighet som tUlkommer staten.

8.2   Expropriationsandamålen

8.2.1   Inledande synpunkter

ExL innehåller regler om expropriation för etl flertal ändamål. I 1 § första stycket lagen görs under punkterna 1-19 en detaljerad uppräkning av de ändamål för vUka expropriation får äga rum. Åtskilliga av expropriationsfallen tar sikte på de offentliga verksamhetsgrenarnas omedelbara behov av mark, exempelvis för rikets försvar, för den aUmänna samfärdseln och för aUmänna byggnader. Vid sidan härav finns bestämmelser om expropriationsrätt för ändamål som syftar till att till­godose bl.a. bosladssociala, vetenskapliga och kulturella intressen. Av särskild betydelse är den i punkt 16 upptagna bestämmelsen om expro­priation av mark för tätbebyggelse som fick sin nuvarande utformning genom 1971 års reform. Slutligen har genom samma reform i I § tredje stycket ExL getts möjlighet till expropriation på grund av väntad värdestegring.

Vid sidan av ExL finns bestämmelser om rätt tUl tvängsinlösen i olika författningar. I vissa fall innehåller dessa författningar föreskrifter om del rättsliga förfarandet som i huvudsak överensstämmer med ExL:s regler. Bestämmelser av detta slag ges i BL, 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom och lagen om inlösen i vissa fall av räll tiU gmva m.m. I viss mån kan hit också räknas bestämmelserna i stenkolslagen. Andra författningar som medger rätt till tvångsinlösen har däremot väsentligen egna regler om förfarandet och värderingen. Sådana bestämmelser ingår i VL saml i väg-, gruv- och vissa delar av den speciella försvarslagstiftningen.

Utredningen framhåller att gällande beslämmelser på expropriations­rättens område uppvisar en påtaglig brist på systematik. Spridningen av expropriationsandamålen över flera författningar har gjort ämnes­området svåröverskådligt. Också den på vissa snävt avgränsade ändamål inriktade lagstiftningsmetoden som tiUämpats i samband med de många ändringarna och tiUäggen har medfört att ett betydande mått av över-


 


Prop. 1972:109


191


lappning förekommer mellan olika bestämmelser. Ett annal resultat av denna lagstiftningsmetod är ett ständigt återkommande behov av nya ändringar och tUlägg. Ulredningen finner därför en reform av bestäm­melserna om tvångsinlösen angelägen. Ulredningen har i sitt förslag strävat efter att så vitt möjligt föra samman alla bestämmelser av expropriationsrättsligt innehåU. I fråga om utformningen av bestäm­melserna om expropriationsandamålen har ulredningen övervägt om det är lämpligast att behålla nuvarande detaljerade uppräkning eller all övergå tiU det motsatta systemet, nämligen att ge föreskrifterna form av en allmänt hållen regel av innehåll exempelvis att expropriation får ske när Kungl. Maj:t prövar det nödigt för ändamål som är tUl allmänt gagn. Som jag skall redovisa har ulredningen på denna punkt vall en medelväg.

Vid remissbehandlingen har ulredningens förslag fått ett övervägande positivt mottagande. Ingen har motsatt sig en översyn av ändamåls­bestämmelserna. För egen del vill också jag ansluta mig till uppfatt­ningen alt det finns behov av att reformera bestämmelserna om expro­priationsandamålen. Visserligen torde efter 1971 års ändringar i ExL expropriationsmöjUgheterna i gällande lagstiftning i de flesta avseenden vara i stort sett väl avpassade tiU de behov som finns. Beträffande vissa ändamål har emellertid reglerna en alltför snäv räckvidd. Del gäller bl.a. samhällsviktig näringsverksamhet och allmänhetens behov av anlägg­ningar för idrott eller friluftsliv. Jag återkommer till frågan om vad som bör gälla i dessa hänseenden, I tekniskt hänseende är också kalalogen över expropriationsändamål föråldrad och behöver moderniseras.

Frågan i vUken omfattning bestämmelser om tvångsinlösen av mark i andra författningar bör överföras tiU den nya ExL har, som redovisats i avsnitt 3.1.1, närmare undersökts av ulredningen. Sammanfattningsvis innebär utredningsförslaget atl tUl ExL bör föras över inlösenbestäm­melserna i 1902 års ellag, lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom samt de regler i BL som avser rätt atl inlösa annans mark för samfärdsel-, transport- och tätbebyggelseändamål. I BL bör däremot enligt utredningen kvarstå bestämmelserna om lösningspUkl och om skyldighet att avstå mark utan lösen. Vidare bör enligt utredningen inlösenbestämmelserna i VL samt väg-, gruv- och försvarslagstiftningen stå kvar.

Vissa fördelar skulle otvivelaktigt vinnas genom att i största möjliga utsträckning tiU en lag föra samman de olika regler om tvångsinlösen som finns i skilda förfatlningar. En genomgripande reform i della hänseende skulle emellertid beröra väsentliga delar i större lagkomplex och kräva ett mycket omfattande utredningsarbete. Ett flertal bestäm­melser skulle komma alt ryckas ut ur sitt naturliga sammanhang. Jag delar utredningens uppfattning att en samordning nu kan företas bara beträffande vissa lagar. Jag återkommer i samband med behandlingen av


 


Prop. 1972:109                                                        192

de olika expropriationsandamålen tUl frågan om denna samordning. Jag vUl emellertid framhåUa att jag inte finner tUlräckliga skäl föreligga att i vidare mån än som har skett genom 1971 års lagstiftning föra över bestämmelser om tvångsinlösen i BL tiU den nya expropriationslagen.

I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om expro­priationsandamålen avvisar ulredningen tanken på en generalklausul efter franskt mönster av innebörd att inlösen får ske så snart ändamålet tjänar allmänt gagn. En sådan skuUe enligt utredningen sannolikl dra med sig så mycket av tiUämpningssvårigheter och följdbestämmelser att de fördelar som en sådan radikal förenkling av lagen kunde synas innebära skulle gå förlorade i praktiken, Å andra sidan anser utredningen att ändamålen inte bör anges alltför detaljerade. Med dessa utgångs­punkter föreslår utredningen en modifierad uppräkningsmelod, dvs. atl de olika expropriationsandamålen sammanförs i skilda huvudgrupper där ändamålet inom varje grupp anges så vidsträckt att likartade lösningsfall ryms under samma regel. De olika huvudgrupper utredningen föreslår är följande,

1,  Expropriation för tätbebyggelseändamål

2,  Expropriation för samfärdsel- och transportändamål

3,  Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

4,  Expropriation för viktig näringsverksamhet

5,  Expropriation för skydds- och säkerhetsområden m.m,

6,  Expropriation för försvarsändamål

7,  Expropriation av vanskött egendom                             '

8,  Expropriation för kultureUa ändamål

9,  Expropriation för naturvård och fritidsändamål

10,  Expropriation för diverse ändamål

11,  Expropriation med anledning av väntad värdestegring m,m.

Den av utredningen föreslagna metoden för angivande av expro­priationsandamålen har godtagits eller lämnats utan erinran av det alldeles övervägande antalet remissinstanser. Från vissa håU riktas dock kritik mot förslaget. Starkast är den som kommer från domänverket och fastighetsägareförbundet. Domänverket anser att de av utredningen formulerade kriterierna för rätt att expropriera i många fall är synner­ligen lösa. Fastighetsägareförbundet ifrågasätter om det är någon störte skillnad mellan utredningens förslag och metoden att ersätta alla detaljbestämmelser med en generalklausul. Det är enligt förbundets mening nödvändigt att det av lagtexten klart framgår i vUka fall och under vilka omständigheter ingrepp i den enskUdes intressen får göras. Olägenheten att ändring måste göras med vissa tidsmellanrum är förbunden med all lagstiftning.

För egen del vUl jag instämma i utredningens uppfattning, att den nuvarande uppräkningen i ExL av expropriationsandamålen inte bör


 


Prop. 1972:109                                                      193

ersättas med någon generalklausul. Från principiell synpunkt är det rinUigt att kräva alt de olika expropriationsandamålen framgår direki av lagen. En generalklausul skuUe också som utredningen framhåller medföra praktiska svårigheter vid rättstiUämpningen, Den kritik som riktats mot utredningens förslag såsom alltför generellt utformat finner jag å andra sidan obefogad. De skUda expropriationsgmnderna i ulred­ningens förslag är visserligen mera aUmänt beskrivna än i ExL, Det har dock visat sig möjligt atl tUlräckligt klart avgränsa de situationer i vilka det är motiverat att expropriation skall kunna äga rum. Rättssäkerhetens krav blir därigenom väl tillgodosedda. Remissinstanserna hade i före­varande sammanhang också att yttra sig över den paragraf i utredningens förslag där kommuns rätt tUl expropriation för tätbebyggelseändamål behandlades. Som redan berörts togs emellertid den frågan upp redan i 1971 års lagstiftningsärende. Därvid uppnåddes en bred anslutning i riksdagen till den utformning av bestämmelserna som föreslogs i prop. 1971:122. Jag bortser därvid från den särskilda frågan om tomträtts­expropriation beträffande mark som inte är tätbebyggd. - Enligt min mening har utredningen funnit en god medelväg mellan de metoder som står till buds för angivande av expropriationsandamålen. Jag återkommer till avgränsningen av de olika ändamålen men jag vUl redan nu framhålla att enligt min mening ger utredningens förslag fullt tUlräcklig ledning för rättstiUämpningen,

Det förhållandet att reglerna om expropriationsandamålen utformas relativt allmänt bör emellertid — utöver i fråga om valet av tillstånds-myndighet — beaktas i den nya expropriationslagen i annat hänseende. Även om ett företag som avses med en expropriationsansökan i och för sig faller in under ett i lagen angivet ändamål, bör del ankomma på tiUståndsmyndigheten att göra en allmän behovs- och lämplighets­prövning. Vid denna bör inte minst angelägenheten av att företaget kommer tiU stånd på den avsedda platsen vägas mot motstående intressen. I lagen bör utttyckligen föreskrivas att sådan behovs- och lämplighetsprövning skall äga rum. Till frågan om den närmare utform­ningen av en bestämmelse i ämnet återkommer jag i det följande.

Mot utredningens avgränsning av expropriationsandamålen i förhål­lande till varandra resp, till tvångsinlösen enligt andra författningar har Svea hovrätt riktat viss kritik. Självfallet delar jag hovrättens uppfatt­ning att överlappning meUan olika lagar eller lagrum såvitt möjligt bör undvikas. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av de olika ändamålen. Ölägenheterna av en överlappning i fråga om ändamålen bör dock inte överdrivas, under förutsättning att ersättningsreglerna och formerna för att pröva ersättningsfrågan är i huvudsak likformiga. Jag finner det inte lämpligt alt som hovrätten ifrågasatt föreslå en bestäm­melse i den nya expropriationslagen av innebörd att, när tvångsinlösen är

13   Riksdagen 1972. I saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                      194

möjlig också enligt annan lag, denna skaU uteslutande tillämpas.

Jag godtar sålunda i stort utredningens förslag till utformning av expropriationsandamålen.

I 76-115 §§ ExL ges ell stort anlal delaljbestämmelser som anknyter till de olika expropriationsandamålen. En del av dessa ger för specialfall uttryck för principer som mera generellt bör gälla i expropriations­ärenden. Utredningen har lagil upp sådana generella regler framför aUt i 3 kap. i sitt förslag som handlar om tillståndsprövningen. Andra bestämmelser i de förut nämnda paragraferna är av ren tillämpnings­karaktär. Detta gäller framför aUl reglema om innehållet i ansöknings­handlingar m.m. I den mån del över huvud taget föreligger behov av en författningsreglering av dessa frågor anser jag i likhet med ulredningen att de bör tas upp i en tUlämpningskungörelse. Andra regler åter inne­håUer detaljerade föreskrifter om vad Kungl. Maj:t har alt iaktta i skilda situationer vid prövningen av ansökningar om expropriationstillstånd. Eftersom huvudregeln, som jag senare skall återkomma till, också i fortsättningen bör vara atl expropriationsansökningar prövas av Kungl. Maj:t, finns inte något behov av sådana föreskrifter för atl trygga en enhetlig rättstillämpning i överensslämmelse med lagstiftarens inten­tioner. Eftersom detaljbestämmelserna i 76-115 §§ dessutom samman­tagna gör ExL svåröverskådlig, anser jag liksom utredningen atl någon direkt motsvarighet till flertalet av dem inte bör las med i den nya expropriationslagen. TUl placeringen av vissa bestämmelser som bör behållas i huvudsak oförändrade (79 a § andra stycket, 89 § andra stycket, 96, 111, 111 a och 115 §§ ExL) återkommer jag i det följande.

8.2.2    Vissa återstående frågor om expropriation för tätbebyg­gelseändamål

AUmänna bestämmelser om expropriation för tätbebyggelseändamål finns intagna i ExL (I § första stycket 16 och 111 §). Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse i samband med 1971 års reformarbete. Bestämmelserna ger kommun rätt tUl expropriation för att få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. För del senare slaget av mark gäller dock den begränsningen alt expropriation får ske endast om det med skäl kan antas att marken inom överskådlig lid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om del lill främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommuneii får rådighel över marken. För att understryka betydelsen av tomlrättsinstitutet anges särskilt all expropriation kan ske


 


Prop. 1972:109                                                      195

för att ge kommun möjlighet att upplåta mark med tomträtt.

Del finns självfallet inte anledning att nu ompröva de grundläggande principerna i 1971 års reform i fråga om expropriation för tätbe­byggelseändamål. De nuvarande reglerna i I § första stycket 16 och 111 § bör därför föras över till den nya expropriationslagen. Vissa frågor rörande tätbebyggelseändamålen återstår dock att närmare överväga.

Enligl gällande rätt får expropriation för tätbebyggelseändamål genomföras endast tUl förmån för primärkommun. Under remiss­behandlingen och vid riksdagens behandling av 1971 års lagförslag har uttalats att också landstingskommun och kommunalförbund bör ha sådan rätt. Riksdagen gav som sin menirig Kungl, Maj:l tUl känna att man ytterligare borde pröva i vUken uisträckning expropriation för bl,a, tätbebyggelseändamål borde medges för landstingskommun eller vissa kommunalförbund utan att den principiella ansvarsfördelningen därigenom rubbades. De önskemål som sålunda framkommit anknyter i första hand till de särskilda förhåUandena i Stockholms län, Stockholms läns landslingskommun har bl.a, till uppgift all i samverkan med berörda kommuner främja bostadsförsörjningen i Stockholms län. För full­görande härav kan landstingskommunen förvärva mark för bostads­bebyggelse och övrigt samhällsbyggande i anslutning härtiU. Lands­tingskommunen har möjlighet atl få tomträllslån och markförvärvslån.

Även jag anser att Stockholms läns landstingskommun bör få rätt all expropriera för tätbebyggelseändamål. En ulvidgning av förutsätt­ningarna för expropriation för tätbebyggelse bör därför göras i detta hänseende. Om förhållandena inom annan landstingskommun eller inom kommunalförbund framdeles blir likartade med dem som nu råder i fråga om Stockholms läns landstingskommun, bör expropriationsrätt kunna utan lagändring medges landstingskommunen resp. kommunalförbundet i fråga. Huruvida den av mig nu angivna förutsättningen föreligger bör kunna prövas av tUlståndsmyndigheten inom ramen för den allmänna behovs- och skälighelsprövning som skall ske i ett expropriationsärende. Laglekniskt torde avgränsningen få anges så, att expropriation får ske till förmån för landstingskommun eller kommunalförbund som handhar sådan angelägenhet som avses i bestämmelserna om tätbebyggelse­expropriation.

I punkten 7 i 1 § första stycket ExL tas upp vissa speciella faU av expropriation för bebyggelse. Bestämmelsen ger slalen eller kommun rätt till expropriation för att åstadkomma tryggade bostadsförhållanden inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller på annan ort med större sammanträngd befolkning. Bestämmelsen är enligt 99 § ExL tillämplig endast på område bebyggt med boningshus som tillhör annan än markens ägare, och sedan expropriation har skell har husets ägare rätt att förvärva eller få nyttjanderätt lill den mark som


 


Prop. 1972:109                                                       196

hör till hans hus. Enligt utredningen torde regeln väl täckas av den allmänna expropriationsrätten för tätbebyggelseändamål och kan därför upphävas. Under remissbehandlingen har inte framkommit något som lyder på att denna ståndpunkt skuUe vara felaktig. Jag delar uppfatt­ningen alt expropriationsbefogenheten för tätbebyggelseändamål efler den senast vidtagna reformen har en så vidsträckt utformning att sam­hällets behov av mark blivit tiUgodoselt också inom nu avsedda områden. Ell borttagande av punkten 7 i I § första stycket ExL innebär således inle någon inskränkning av kommuns möjlighet att förfoga över behövlig mark. Inte heller från den enskUde husägarens synpunkt torde bestämmelsen ha någon betydelse. Genom bestämmelserna om bostadsarrende i JB är husägare, som enbart har nyttjanderätt till tomtplatsen, i tUlräcklig uisträckning skyddad i sin besittning tUl marken. Jag tiUstyrker därför vad utredningen föreslagit på denna punkt,

I samband med den allmänna rätten att expropriera för tätbe­byggelseändamål och tomträttsupplåtelse aktualiseras frågor om anord­nande av trafikleder m,m, som skall betjäna bebyggelsefastighelerna. Bestämmelserna i I § första stycket 2 ExL öppnar möjlighet att expro­priera för trafikleder och andra anläggningar för den allmänna samfärdselns främjande. Av störte praktisk betydelse när det gäller lätbebyggelseområden är emellertid bestämmelserna i BL, särskilt 18, 18 a, 41 och 41 a §§, Dessa ger kommun rätt att lösa in mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd till trafikled, gata eller annan aUmän plats. Kommunen får lösa tiU sig också annan mark som enligt samma slags planer inte avsetts tiU enskilt bebyggande, om markens användning för avsett ändamål inte ändå kan anses säkerställd. I de s.k. markexploatörsfallen har kommunen enligt 70 och 113 §§ BL möjligheter att ta mark inom planlagt område i anspråk utan ersättning. Så är fallet beträffande mark som behövs för gata eller annan allmän plats eller för allmän byggnad. Slutligen kan kommun enligt 47 § BL lösa delar av tomt, om det krävs för att få tomtindelning genomförd.

Enligt utredningen bör den nya expropriationslagen innehålla bestämmelser motsvarande de nu angivna speciella reglerna om expro­priation för tätbebyggelseändamål. Utredningsförslaget innebär endast en — i och för sig välbehövUg — sammanstäUning av bestämmelserna i BL och en överföring av dem till expropriationslagsliftningen. Jag kan hålla med om alt BL:s bestämmelser om anordnande av trafikleder m.m. hänger nära ihop med övriga tätbebyggelsefrågor och att skäl kan anföras för atl föra samman sådana bestämmelser i en enda lag. En samlad översyn av byggnadslagstiftningen pågår emellertid f.n. inom bygglagutredningen. Med hänsyn härtiU bör inte utan tvingande skäl ändringar göras i BL, En sådan samordning som utredningen föreslagit har betydelse endast från systematisk synpunkt. Jag anser därför att


 


Prop. 1972:109                                                      197

utredningens förslag på denna punkt inte bör genomföras nu.

I expropriationsutredningens betänkande ingick också förslag till etl värdeutjämningsinstitut. Om detta anförde jag i 1971 års lagstiftnings­ärende bl.a., att myckel talade för att elt sådanl institut behövs i samband med planläggning men att frågan kräver ytterligare utredning och även har nära samband med de frågor som prövas av bygglag-utredningen (se prop. 1971:122 s. 198). Jag har inte fått anledning alt ändra uppfattning på denna punkt. Jag anser mig därför inte böra föreslå att några regler om värdeutjämning f.n. tas upp i den nya expro­priationslagen.

8.2.3   Expropriation för samfärdsel, transport och annan kommunikation

Expropriation för att tillgodose behovet av allmänna anläggningar för samfärdsel, transport och annan kommunikation har gammal hävd i svensk rätt. Sålunda får enligt I § första stycket 2 ExL fastighet tas i anspråk genom expropriation för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, flottled, telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande. Enligt punkt 13 samma pargaraf får expropriation ske för linbana eller oljeledning, som är behövlig för företag av större gagn för orten.

Också annan lagstiftning tillvaralar intresset av att mark finns till­gänglig för nu avsedda ändamål. För allmän väg kan mark tas i anspråk enligt väglagen. Molsvarande rält beträffande enskild väg ges i lagen om enskilda vägar. Vidare innehåller byggnadslagstiftningen föreskrifter om skyldighet att avstå mark tiU kommun för trafikleder, gator eller andra allmänna platser samt för trafikanläggningar. Vad gäller allmän farled, hamn eller flottled innehåller 5 och 6 kap, VL bestämmelser härom. Anläggningar och åtgärder för enskild farled, hamn eller flottled kan komma under bedömande enligt 2 kap, VL,

Till transportändamål kan ocksä räknas ledning och anläggning för distribution av drivkraft, vatten, värme och liknande eller för bortfö­rande av avloppsvatten och annan orenlighet. Utredningen framhåller emellertid att sådana ledningar ofta står i ett intimt samband med själva produktionskäUan, reningsverket eller liknande anläggning och tjänar i första hand andra syften än samfärdsel och transport. Utredningen anser därför att dessa ledningar bäst behandlas i ett särskUt avsnitt tUlsammans med själva huvudanläggningen.

Med hänsyn tUl dessa överväganden föreslår utredningen att i en generell regel medges rätt tiU expropriation för att bereda utrymme för anläggning som  tiUgodoser allmänt samfärdsel- eUer transportbehov.


 


Prop. 1972:109                                                      198

Vidare föreslås alt rätl lill tvångsinlösen för allmän farled, hamn eller flottled skall regleras uteslutande i VL, Innebörden av utrednings­förslaget är därför alt med samfärdsel och transport avses enbart kommunikationsanläggningar till lands och för lufttrafik samt alla sådana telekommunikationer som omhänderhas av televerket, dvs. telegraf-, telefon- och andra svagströmsanläggningar som ingår i ell nät för den allmänna samfärdselns främjande.

Det torde vara uppenbart all möjlighet till expropriation mäste föreligga för att tillgodose behovet av mark för samfärdsel och transport. Liksom remissinstanserna ansluter jag mig därför till förslagel. Vid remissbehandlingen har uttalats att utredningens definition av begreppet transport erhåUit en konstlat snäv innebörd. Jag delar inle denna uppfattning. Som uttedningen anförl bör sådan ledning som är knuten till anläggning för drivkraft, vatten eller avlopp m.m. i expropriationshän­seende behandlas på samma sätt som själva huvudanläggningen. Del torde i praktiken inte föreligga någon större svårighet att dra gränsen meUan de båda expropriationsandamålen. Till förmån för utrednings­förslaget talar också den synpunkten all större klarhet och överskåd­lighet uppnås i lagen. Jag tiUstyrker därför den av utredningen förordade avgränsningen av begreppet transportändamål.

Jag ansluter mig också liU förslaget alt expropriation skaU medges endast för alt tiUgodose etl aUmänt samfärdsel- eller transportbehov. Något anspråk på en mera vidsträckt expropriationsbefogenhet i delta avseende har heller inte framförts under remissbehandUngen utom såvitt avser ledning för transport av vegetabilisk olja eller liknande till en industri. Ledningar av detta slag syftar emellertid tUl att tillgodose viss näringsverksamhet. Frågan om expropriation för sådana ledningar får avgöras efter de regler om expropriation för näringsverksamhet som jag ämnar föreslå i det följande. Som utredningen har anfört torde behovet av mark för enskUda vägar vara tillfredsställande tiUgodoselt genom den särskilda lagstiftningen i ämnet. Det är sålunda inle min avsikt alt tvångsinlösen för detta ändamål skall kunna ske enligt den nu föreslagna expropriationsgrunden. Däremol bör liksom hittiUs expropriation få ske för järnväg eller spårväg för allmän trafik, oavsett vem som svarar för driften.

Statens vägverk har i sitt remissyttrande diskuterat bedömningen av en expropriationsansökan, när alternativa platser står tUl buds för det avsedda ändamålet, TUl den frågan återkommer jag vid behandlingen av den allmänna behovs- och skälighetsprövningen.

Till den del utredningens förslag medger expropriation av mark för aUmän väg kan behovet härav i stäUet tillgodoses genom reglerna i väglagen om ianspråktagande av mark med vägrätt. Regelmässigt torde det  senare   institutet,   som  erbjuder  åtskUliga  fördelar,  komma liU


 


Prop. 1972:109                                                      199

användning. Vidare omfattar förslaget också anläggningar för vilka inlösen kan ske enligl BL. Det kan möjligen invändas att förslaget innebär en dubblering i förhållande till väglagen och BL. Jag anser dock inte att någon olägenhet uppkommer på grund därav. För markägaren måste det i stort sett vara likgiltigt om hans mark tas i anspråk enligt den ena eller andra lagen eftersom samma ersättningsregler gäller i båda fallen (55 § väglagen och 137 § BL). När tvångsinlösen kan ske enligl både ExL och väglagen eller BL bör väghållaren ha valrätt i fråga om vilket institut han viU tillämpa.

Med hänsyn lill del anförda vill jag tillstyrka utredningens förslag all expropriation skall få ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser ett allmänt samfärdsel- och transportbehov. Beteckningen 'samfärdsel' kan dock möjligen framstå som mindre egentiig när det gäller telekommunikationer och liknande. För atl förebygga risken för missförstånd förordar jag att expropriationsändamålet anges vara allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation. Bestämmelsen motsvarar i gällande lagstiftning I § första stycket 2 och 13 ExL. Under förstnämnda punkt faller också rätt tiU expropriation för allmän farled, hamn och flottled. Enligt utredningens mening bör rätl till inlösen för dessa ändamål regleras uteslutande genom reglerna i VL. Jag är dock inte beredd att nu förorda genomförandet av delta förslag. Med hänsyn tiU att bestämmelserna i VL f.n. ses över av valtenlagsutred­ningen synes det mig inte lämpligt att upphäva expropriations­möjligheten.

8.2.4   Expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m.m.

Lagreglerna om expropriation för drivkraft m.m. finns intagna främst i VL, ExL, BL och 1902 års ellag. I VL regleras vallenkraftens användning för produktion av elektrisk ström samt för andra ändamål. Bestämmelser om produktion och distribution av elektrisk ström i övrigi finns i 1902 års ellag. Rätt tiU tvängsinlösen medges enligt denna lag tUl förmån för station för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, för elektrisk starkströmsledning samt för elektrisk stark-slrömsanläggning i övrigt. Som förutsättning för att tvångsinlösen skaU kunna komma till stånd uppställs i första hand att åtgärden är nödvändig för att förse någon ort med belysning eller för liknande ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning som är av störte betydelse för det allmänna. I andra hand medges rätt till tvångsinlösen för att dra fram elektrisk starkströmsledning även om denna inte är avsedd för en anläggning av störte betydelse för del allmänna. Som särskild förutsättning krävs då att den behövs för att förse viss faslighet med belysning eller drivkraft samt att det intrång som förorsakas av


 


Prop. 1972:109                                                      200

ledningen framstår som ringa i jämförelse med nyttan av denna.

Regler om expropriation för drivkraft ges också i ExL. Enligt 1 § första stycket 13 och 18 kan expropriation ske för oljeledning som behövs för företag av slörre gagn för orten samt för vissa allmännyttiga atomenergianläggningar. Inom gmvrätten finns bestämmelser om rätt att tvångsvis förfoga över annans mark för att tiUgodogöra sig olika mineral, såsom uran, stenkol m.m.

Huvudbestämmelsen om expropriation av vattenförsörjningstillgång finns i 1 § första stycket 5 ExL där expropriationsändamålet anges vara atl förse en ort med vatten. Sedan expropriationstUlstånd beviljats skall ärendet handläggas enligt VL (2 kap. 40 och 60 §§). I fråga om expro­priation för ledningar och andra tekniska anordningar i anslutning till en vattentäkt ges regler i främst VL, ExL och BL. Tvångsrätt för tUl­godogörande av ytvatten eUer gmndvatten medges i 2 kap. 14-16 §§ resp. 2 kap. 45 § VL. Ingår anordning i en aUmän va-anläggning kan behövlig mark exproprieras med stöd av 1 § första stycket 4 eller 6 ExL, Också enligt BL ges möjlighet att inom område med fastställd generalplan eller stadsplan inlösa mark för allmän vattenledning.

Inlösen av mark för avloppsledning eUer för reningsverk för avloppsvatten kan främst ske enligt VL, enligt 1 § första stycket 4 och 6 ExL när ledningen eUer reningsverket ingår i allmän va-anläggning samt enligt BL,

Utredningen föreslår att i den nya expropriationslagen skall tas in en allmän bestämmelse om rätt tUl expropriation för drivkraft, vatten och avlopp m,m. När det gäller förutsättningarna för att expropriation skall få ske har uttedningen utformat sitt förslag i nära anslutning tUl 1902 års ellag. Enligt förslaget skall expropriation i första hand få ske för atl tillgodose aUmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller för atl föra bort och oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Vidare skaU enligt utredningens förslag expropriation i vissa fall få ske för att bereda utrymme åt ledning för sådan nyttighet som nyss angetts eUer för avloppsvatten eller annan orenlighet, även om det inte "är ett aUmänt behov som tiUgodoses härigenom, Fömtsättningen för expropriationsrätt är i dessa faU antingen att ledningen skall ingå i ett ledningsnät av betydelse för riket eller viss ort eller alt intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav. Utredningens förslag avser inte sådant ianspråktagande av annans mark för tUlgodogörande av vattenkraft eller för gmvdrift som regleras i annan lag.

Vad först angår frågan om expropriation för att tUlgodose elt allmänt behov av aiUäggningar för drivkraft, vatten, avlopp osv, har utred­ningens förslag inte mött några erinringar från remissinstansernas sida. För min del finner jag det uppenbart att möjUghet tiU expropriation måste finnas för sådana ändamål. Expropriationsrätt bör tUl en början


 


Prop. 1972:109                                                     201

gälla för anläggningar som tillgodoser behovet av energi i olika former. Hit hör både elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för industriella anläggningar, gatubelysning m,m,, atomenergi, elektrisk ström och gas till bostäder osv. Även behovet av anläggningar för sådana drivmedel som olja och liknande skall kunna tiUgodoses genom expro­priation. Vidare bör expropriation få ske för allmänna vatten- och värmeverk. Utrymme bör också få tas i anspråk både för reningsverk för avloppsvatten och för andra anläggningar för oskadliggörande av oren­lighet, t.ex, soptippar, Slutiigen bör expropriation få ske för allmänna ledningar av skilda slag, som el-ledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för olja, fjärrvärme, gas osv.

Något större tvekan kan råda i fråga om expropriationsrätt för att tiUgodose enskilda behov. I gäUande rätt saknas i huvudsak möjlighet tiU tvångsinlösen för att tillgodose ett uteslutande enskilt inttesse på de områden som här är i fråga. Det främsta undantaget finns i 1902 års ellag som medger expropriationsrätt för elektrisk starkströmsledning för att viss fastighet skaU förses med belysning eUer drivkraft, under förut­sättning att det intrång som förorsakas av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan av den. Enligt FBL finns vissa möjligheter att bUda servitut i samband med annan fastighetsbildningsåtgärd, och servitut som avser ledning för vatten till husbehovsförbmkning kan bUdas även utan sådant samband.

Det enskilda behov som kan behöva tillgodoses i förevarande sammanhang är i främsta rummet utrymme för ledningar för energi, vatten, värme eUer liknande nyttighet eller för avloppsvatten eller annan orenlighet, I det av utredningen särskUt behandlade fallet när ledningen skall ingå i ledningsnät av betydelse för rikel eller för viss ort finner jag inslaget av allmänintresse vara så stort att det inte kan råda någon tvekan om att expropriationsrätt bör medges. Som utredningen anför måste det nämligen, även om den enskilda ledningen inte är särskUt betydelsefuU i sig, anses förenat med betydande fördelar om ett stort antal enskilda låter ansluta sina fastigheter till ett sådant nät. Det är därför befogat att medge expropriationsrätt inte bara för huvudledningar utan också för de därtiU anknutna förbindelseledningarna.

Vad slutligen angår fall utan starkare inslag av allmänintresse har utredningens förslag, att expropriation skall få ske om intrånget av ledningen är ringa i jämförelse med nyttan därav, i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Otvivelaktigt talar starka sociala skäl för att medge en sådan expropriationsrätt. Den kan bidra tUl atl skapa en bättre bostadsstandard för alla kategorier av medborgare. Glesbygdens befolkning bör inte komma i efterhand när det gäller att tUlgodose sådana elementära behov som tillgång tiU vallen- och avloppsledningar, ledningar för elkraft m,m, I viss mån är behovet tillgodosett genom


 


Prop. 1972:109                                                      202

bestämmelser om starkströmsledningar i 1902 års ellag och om möjlighet att bilda servitut i FBL, 1 vissa andra fall kan tiUstånd erhållas enligl VL. Den nya expropriationslagen bör emellertid enligl min mening innehålla en genereU bestämmelse i ämnet. När intrånget är ringa i förhållande till nyttan och ändamålet i och för sig är tUlräckligt betydelsefullt för atl förenas med expropriationsrätt om det tillgodoser ell allmänt behov, bör expropriation kunna få ske också för enskilt behov. Jag biträder därför utredningens förslag också på denna punkt.

Svea hovrätt har i sitt remissyttrande anfört atl, om expropriation enbart för enskilt intresse skaU ifrågakomma, denna bör i första hand begränsas lill att avse upplåtande av nytijanderätt och servitutsrätt. Jag finner del självklart att mark i aUmänhet inte behöver tas i anspråk med äganderätt när det gäller att tillgodose behovet av utrymme för ledningar. Någon uttrycklig bestämmelse härom behövs emellertid inte. Del följer av allmänna grunder att expropriationstillstånd inte ges för en mera långtgående rätl än som behövs.

I vissa hänseenden kommer de möjligheler till tvängsinlösen som jag nu har förordat att äga motsvarighet i VL. I likhel med ulredningen anser jag det dock inte lämpligt att nu göra någon ändring i VL i denna del. Inte heller finns det anledning atl göra någon ändring i FBL:s besläm­melser om servitut. Jag anser vidare i likhet med utredningen alt den föreslagna expropriationsbestämmelsen inte bör få tillämpas i fråga om ianspråktagande av annans fastighet för tiUgodogörande av vattenkraft

  vare sig i fråga om strömfall eller i fråga om utmål för vattenkraftverk

  eller för gruvdrift. En särskild bestämmelse härom bör las upp i den nya lagen.

De bestämmelser om tvångsinlösen av utrymme för elektriska slark-strömsanläggningar som finns intagna i 1 § 1902 års ellag har som framgår av vad jag förut anfört i viss utsträckning utgjort förebUd för de av mig föreslagna bestämmelserna om rält liU expropriation för driv­kraft, I andra hänseenden än när det gäller ändamålen bygger 1902 års ellag på bestämmelserna i ExL, Om nu ändamålsbestämmelserna i 1902 års ellag får generellt utformade motsvarigheter i den nya expro­priationslagen bör de självfallet upphävas. Den möjlighet för domstol all i vissa fall utan tiUstånd av Kungl, Maj:t pröva frågan om expropriation som nu finns enligt I § 1902 års ellag bör dock stå kvar i avvaktan på resultatet av ledningsrättskommitténs arbete. Jag återkommer i det följande till de ändringar som behövs i 1902 års ellag.

8.2.5   Expropriation för näringsverksamhet

I de två närmast föregående avsnitten har behandlats vissa för näringslivet viktiga expropriationsändamål, såsom behovet av kommu-


 


Prop. 1972:109                                                     203

nikationer, drivkraft och ledningar. I näslföljande avsnitt kommer jag alt ta upp frågor om expropriation för skydds- och säkerhetsområden. Utredningens förslag innehåller emellertid också en direkt bestämmelse om expropriation för näringsverksamhet.

I gäUande expropriationslagstiftning finns endast spridda bestäm­melser som tUlgodoser behov av expropriation för näringsverksamhet. Enligt 1 § första stycket 13 får expropriation ske för linbana eller olje­ledning som är behövlig för förelag av slörre gagn för orten, enligt punkt 14 får expropriation ske för tUlgodoseende av fjällrenskötsel och enligl punkt 17 ges möjlighet alt genom expropriation bereda fiskarbefolk­ningen utrymme för uppförande av brygga, bod eller annan anläggning som behövs för yrkesfisket. I punkten 18 medges vidare rätt lill expropriation för atomenergianläggning.

Enligt utredningen är del i och för sig möjligt att även i fortsättningen följa nuvarande system att tillerkänna expropriationsbefogenhet åt endast särskilt uppräknade näringsgrenar. En sådan metod anser utred­ningen dock inte böra väljas. Vid en samlad översyn av expro­priationslagsliftningen bör enligt utredningens mening i stället en enhetlig bedömning ske av de problem som hänger samman med näringslivets lokaUserings- och rationaliseringsfrågor, dvs. önskemålet att ge industri, hantverk, jordbruk och annan näringsverksamhet möjlighet atl utvecklas och slå sig ned på sådana platser som från aUmänna synpunkter framstår som de lämpligaste. Utredningen framhåUer, att särskilt större företag som expanderar kan behöva expropriera för atl få ökat utrymme. För att inte anläggningarna skall spridas alltför mycket tvingas man söka sig till det närmare grannskapet. Detsamma gäller när möjligheterna att välja mellan olika tänkbara förläggningsalternativ är helt eller i det närmaste uteslutna. Mot denna bakgrund anser utredningen att ett visst behov av expropriationsrätt för näringsverksamhet kan föreligga.

För egen del vUl jag framhålla, atl de lokaliseringsfrågor som utred­ningen lar upp i regel är av sådan art att de bör lösas på annat sätt än genom expropriation. Förutom genom frivUlig uppgörelse, som är av mindre intresse i detta sammanhang, tiUgodoser samhäUet aktivt näringslivets markbehov på olika sätt. Sålunda tar kommunerna ofta på sig ett ansvar för att mark finns tillgänglig för näringsverksamheten i orten genom att planera marken för ändamålet och förvärva den — genom frivilliga köp eller expropriation med stöd av reglema om expropriation för tätbebyggelseändamål — varefter kommunen säljer området till företaget eller upplåter del med tomträtt eller annan nyttjanderätt.

Även om det sålunda förutsätts att utrymme för ett företag regleras pä annat sätt än genom expropriation kan del likväl i sådana situationer som utredningen angett uppstå behov också för ett enskUt företag att få ta


 


Prop. 1972:109                                                      204

mark i anspråk genom expropriation. Utredningens förslag har med något undantag inte mött erinringar under remissbehandlingen. Också jag anser att möjlighet tUl expropriation bör föreligga som en sista utväg att lösa näringslivets markbehov. Här Uksom annars är del naluriigtvis nödvändigt att ta hänsyn lUl de kommunala planintressena och andra motstående intressen. Vad beträffar de kommunala planintressena vUl jag framhålla att expropriation i regel bör få ske endast under förut­sättning att marken planlagts för det ändamål som expropriationen avser eller att kommunen tUlstyrker expropriationsansökningen.

På grund av dessa överväganden ansluter jag mig till utredningens förslag att i den nya expropriationslagen skall tas upp regler om expropriation för näringsverksamhet. Jag godtar också utredningens förslag att expropriationsrätt skall kunna föreligga vid alla former av näringsverksamhet. I detta sammanhang bör dock — med ett undanlag som jag återkommer tUl i specialmotiveringen — inte tas upp frågan om behovet av expropriation för gruvdrift.

En central fråga är hur expropriationsbefogenheten skaU utformas. Utredningen föreslår att expropriationsrätten skall begränsas till att avse sådan näringsverksamhet som är av slörre betydelse för landet som helhet eller som är av påtaglig betydelse för den ort där den bedrivs. För vissa speciella näringsgrenar som t.ex, renskötsel och yrkesmässigt fiske bör enligt utredningens mening också kunna medges expropriation om det är av stor betydelse för viss grupp av befolkningen.

Remissinstanserna har allmänt godtagit utredningens förslag. Också jag anser att den avgränsning som utredningen föreslagit är väl avvägd. Jag föreslår därför att expropriation skall kunna ske för alt bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning därför av slörre bety­delse för riket eUer orten eller för viss befolkningsgmpp.

I likhet med utredningen anser jag att uttrycket orten i detta sammanhang inte bör tas i alltför snäv betydelse. Vid behov bör hämnder kunna inrymmas t.ex. hela den kringliggande bygden. Det torde inte vara ovanligt att en orts eller bygds hela liv krelsar kring en industri, som måhända i sig är mindre väsentlig för landel som helhet men som för orten eller bygden är av stor betydelse och vars nedläggning eller flyttning skulle medföra allvarligt men för orten.

Ett ytterligare viUkor för att expropriation skall medges för närings­verksamhet bör vara att sökanden visar skäl för att anläggningen bör placeras eller utvidgas just på ifrågasatt plats. Sådana skäl kan utöver de ekonomiska vara t.ex, hänsynen tiU miljöulformningen. Eftersom frågan härom kommer att beaktas i samband med den prövning som varje ansökan om expropriationstiUstånd skall underkastas, behövs dock inte någon uttrycklig lagregel i förevarande sammanhang. Som jag tidigare anfört bör i expropriationslagen tas in en allmän regel om hänsyn till


 


Prop. 1972:109


205


motstående intressen vid prövning av ansökan om expropriation. Jag vill nu endast tUlägga att det, som en remissinstans anfört, kan vara av vikt bl.a, i fråga om miljöfarlig verksamhet att expropriationssökanden förebringar utredning om alternativa förläggningsorier för företaget.

8.2.6   Expropriation för skydds- och säkerhetsområden

Med skyddsområde bmkar förslås mark intiU anläggning som själv kräver skydd, t.ex, en sjö som levererar vatten till etl vattenverk och därför måste skyddas mot föroreningar. Begreppet säkerhetsområde används för område kring anläggningar som medför fara av allmän art, t,ex, atomenergianläggningar. Någon allmän regel i ExL som ger expropriationsrätt för nu nämnda ändamål finns inte. För vissa speciella ändamål finns dock särskilda regler. Enligt 1 § första stycket ExL kan expropriation ske för att hindra vattenförorening (punkt 5), för alt förebygga fara för sandflykt (punkt 10) och för skyddsområde kring atomenergianläggning (punkt 18), Inlösen kan vidare aktualiseras enligt BL i fråga om mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetls till skydds- eller säkerhetsområde för viss anläggning. Enligl 2 kap. 14 § sista stycket och 2 kap. 62 och 64 §§ VL kan skyddsbestämmelser meddelas för ytvatten resp. grundvatten.

Enligt utredningens mening är det föga rationellt att ha alltför detal­jerade expropriaiionsbefogenheter för enskilda fall där skydds- och säkerhetsområden behövs. Expropriationsbefogenhet bör i stället föreUgga så snart allmänfaran framstår som någorlunda betydande. Ulredningen föreslår därför alt expropriation skall få ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsområden eller utföra annan särskUd anordning till skydd mot allmänfarlig eller annars från allmän synpunkt menlig natur­händelse, mot vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industriell eller annan anläggning.

Jag delar utredningens uppfattning att befogenhet tUl expropriation för nu avsedda ändamål inte bör ges alltför snäv utformning. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag därför utredningsförslaget.

SärskUt när det gäller behovet av mark för skydds- eller säkerhets­åtgärder i anslutning tUl industriell verksamhet eller annan sådan anläggning är det av vikt att prövningen av expropriationsansökningen föregås av en åtminstone översiktlig bebyggelseplanering. Härvid kan konkurrerande markanspråk vägas mot varandra, Kungl, Maj:t bördock i sista hand ha avvägningen i sin hand. Vid bedömningen humvida expropriation skall få ske bör sålunda undersökas möjligheten av all flytta den farliga verksamheten till någon annan mindre utsatt plats. Först om det visar sig att en sådan lösning är oskäligt kostsam eller från andra synpunkter orationell eller förenad med betydande svårigheter bör


 


Prop. 1972:109                                                      206

expropriationstillstånd meddelas.

En remissinstans har ifrågasatt lämpligheten av expropriation i stället för inlösenplikl beträffande mark runt en flygplats tUl skydd mol flyg­bullret. För min del anser jag atl en expropriationsmöjlighet bör finnas också när ändamålet är att tillskapa frizoner kring flygplatser eller andra stora trafikanläggningar. Samhället måsle kunna förhindra utnyttjandet av bosläder och arbetsplatser som är så störda av buller alt de inte ger en tillfredsstäUande mUjö. SjälvfaUet måste dock för att expropriation skall komma tUl stånd i det enskilda fallet garantier finnas för att området inte av den exproprierande används för bebyggelse eller annal sådant ändamål.

Slorieken på del skydds- eller säkerhetsområde som kan komma i fråga får avgöras med hänsyn till anläggningens ändamål och utförande, de lokala förhållandena osv. Bedömningen härav måsle givelvis göras i det enskUda faUet med beaktande av att större ingrepp än nödvändigt inte görs i markägarens rätlssfär. Med hänsyn härtill bör också beaktas om en formlig skydds- eller säkerhelszon behöver upprättas kring del skyddsvärda eller farUga området eUer om det räcker med atl ulföra särskUda anordningar, t.ex. grävning av diken, uppläggande av vallar, plantering av skog osv. inom eller omkring det aktuella området. Den enskildes intressen bör också iakttas i fråga om det sätt på vUket marken tas i anspråk. Kan markområde i närheten av en anläggning utnyttjas för annat ändamål, t.ex. för skogsbruk, kan det sålunda vara lämpligl all marken beläggs med endasl servitut med förbud mot bebyggelse.

Genom den nu föreslagna bestämmelsen uppkommer viss dubblering i förhåUande tiU föreskrifter i 2 kap. VL. Sålunda blir det enligt bestäm­melsen möjUgt att expropriera skyddsområde för vattentäkt. Jag anser att ifrågavarande bestämmelser i VL står i sådanl samband med VL:s övriga regler att de inte utan olägenhet kan brytas ut ur sitt sammanhang. Förslaget kompletterar också reglerna i 81-83 §§ BL om skydds- och säkerhetsområde. Inte heller dessa beslämmelser bör brytas ut ur sitt sammanhang.

Jag anser vidare anledning saknas att i lagen begränsa kretsen av expropriationsberättigade subjekt. Frågan om exproprialionssökandens kompetens ingår som ett naturiigt led i tUlståndsprövningen.

8.2.7   Expropriation för försvarsändamål

Liksom enligt nuvarande lagstiftning föreslår utredningen atl expro­priation skall kunna äga rum för försvarsändamål. Enligt 1 § första stycket I ExL får expropriation ske för befästning, övnings- eUer förläggningsplats för krigsmaklen, skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighelens utveckling, eller eljest för rikels försvar.


 


Prop. 1972:109                                                     207

Med hänsyn till att försvarets uppgifter i dag inle enbart är begränsade lill det mililära försvaret utan också omfattar civilförsvaret samt det ekonomiska och psykologiska försvaret föreslär utredningen att expro­priationsbefogenhet tillerkänns samtliga grenar av totalförsvaret. Också de frivilliga försvarsorganisationernas behov av mark omfattas därmed av utredningsförslaget.

Vid remissbehandlingen har behovet av expropriationsrätt för total­försvaret inte ifrågasatts. Även jag anser det uppenbart alt regler härom bör tas upp i den nya expropriationslagen. I fråga om frivilligorganisa-tionerna kan det i och för sig framstå som tveksamt om de bör till­erkännas självständig expropriationsbefogenhet. I slor omfattning till­godoses deras mark- och lokalbehov genom offentliga myndigheters försorg. I undanlagsfall kan emellertid föreligga behov av mark för skjutbanor eller liknande. Med hänsyn härtill och då dessa organisationer står under betryggande statlig kontroll anser jag mig kunna godta utredningens förslag. Expropriationsbefogenheten för frivilligorganisa­tionerna bör dock tillämpas restriktivt.

Totalförsvarets uppgifter är vidsträckta. Mark kan behövas för lokaler och andra utrymmen av skilda slag, såsom lagringsutrymmen för olja och andra krigsviktiga förnödenheter. Mark kan också behövas till anlägg­ningar för kommunikationer, sjukvård, polisväsende, krigsviktig industri m.m. Det torde vara givet att en obegränsad expropriationsrätt inte kan medges i aUa dessa situationer. Enligt utredningen bör i de fall ändamålet med expropriationen avser annat än del rent mililära försvaret krävas att markbehovel är av särskild betydelse för totalförsvaret. Jag finner den föreslagna avgränsningen väl avvägd.

1 formellt hänseende kan invändas all vid expropriation för krigsviktig industri eller annan samhällelig verksamhetsgren olika lagrum kan bli tiUämpliga. Någon slörre olägenhet behöver dock inte uppkomma på grund härav. Vilken bestämmelse som skall tillämpas får avgöras med hänsyn till ändamålet med markanspråket.

I fråga om civilförsvarets behov kan i vissa fall fast egendom las i anspråk både enligt civUförsvarslagen (CfL) och den nya expropria­tionslagen. Som regel kan CfL endast åberopas när civilförsvars­beredskap råder. Detla krav uppställs dock inte i fråga om utförande av byggnadsanordning och källarmursgenombrotl. När det gäller den förfoganderätt som föreligger under civilförsvarsberedskap behövs ett förfarande som är anpassat tUl de exceptionella förhållanden som då råder. Vad angår övriga fall ämnar jag föreslå att ersättning för egendom som taghs i anspråk enligt CfL skall bestämmas med tillämpning av ExL, Någon betydelse för den enskilde huruvida inlösen sker efter den ena eUer andra lagen föreligger därför inte. Med hänsyn härtill finner jag inte skäl att föreslå någon ändring i fråga om rätten att ta i anspråk fast egendom enhgt CfL.


 


Prop. 1972:109                                                      208

8.2.8   Expropriation av vanvårdad egendom

Enligt gällande rätt kan i viss omfattning vanvård av egendom leda till expropriation eller irUösen. Beträffande jordbmksegendom ges regler härom i lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom. EnUgt denna lag kan Kungl, Maj:t med riksdagens samtycke förordna om inlösen, när det förekommer synnerligen grov vanhävd av den odlade jorden och det med hänsyn tUl vanhävdens omfattning och egendomens storlek eller av andra särskilda skäl finnes nödigt att vanhävden avhjälps i annan ordning än som föreskrivs i jordhävdslagen. I fråga om skogsmark kan enligt 1 § första stycket 9 ExL expropriation i vissa fall ske av kalhuggen eUer på annat sätt ödelagd mark, I samband med tUl­komsten år 1970 av lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet infördes i I § första stycket 19 ExL möjlighet att vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som tUl väsentlig del genom uthyrning används för bostadsändamål, företa expropriation för att försätta eller håUa byggnaden i tUlfredsställande skick.

Utredningen föreslår att expropriation skall få ske beträffande alla slag av fast egendom vid fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård för att bringa egendomen i hävd,

I fråga om jordbmksegendom och skogsmark innebär utredningens förslag att de krav som uppställs för att expropriation skall kunna ske blir mindre stränga än enligt den nuvarande lagstiftningen. Vid bedöm­ningen av förslaget bör dock, som också påpekas av utredningen, beaktas att den föreslagna bestämmelsen främst avses utgöra etl komplement tUl jordhävds- och skogsvårdslagstiftningen. Först sedan den försumlige brukaren inte frivUligt eller efter föreläggande enligt jordhävdslagen eUer skogsvård slagen sätter jord eller skog i godtagbart skick är det avsett att iiUösenmöjligheten skaU tillgripas. Det torde vid grov vanvård vara säUsynt att hävden inte återställs efler sådant ingri­pande enligt speciallagstiftningen. Uttalanden från jordbruks- och skogsvårdande myndigheter vid remissbehandUngen av utredningens förslag stöder detla påstående.

Med hänsyn tiU det anförda biträder jag utredningens förslag att möjlighet tUl expropriation av grovt vanvårdad jordbmks- eller skogs­egendom bör finnas. Frågan huruvida grov vanvård föreligger får bedömas med hänsyn tUl de krav på fastighetens skick som kan upp­ställas med ledning av jordhävds- och skogsvårdslagstiflningen. Utan särskild bestämmelse torde vid tillståndsprövningen komma alt beaktas att expropriationstUlstånd inte ges, innan ingripanden enligt jordhävds-eller skogsvårdslagstiftningen visat sig resultatlösa. Med denna utgångspunkt kan förutsättas att expropriationsmöjligheten säUan kommer tiU användning.


 


Prop. 1972:109                                                       209

Bestämmelserna om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom bör enUgt min mening tas in i den nya expropriationslagen. I anslutning till alt jag behandlar frågan om följdändringar tiU den nya expro­priationslagen ämnar jag föreslå att lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbmksegendom upphävs. Något skäl att i den nya lagen bibehålla kravet på riksdagens samtycke tUl expropriation av vanhävdad jordbmksegendom synes inte föreligga.

Också beträffande annan mark än sådan som används för jordbmk eUer skogsbmk föreligger det ett allmänt inttesse av att vanvård inte förekommer. Samhället måste kunna hindra att natur och stadslandskap förfulas av förfallna och vanprydande byggnader eUer vanvårdad mark. Enligt gällande rätt kan expropriation inte medges på sådan gmnd. Det finns vissa medel att åstadkomma rättelse genom förelägganden enligt byggnads- eller naturvårdslagstiftningen. Enligt utredningen är emeUertid de gällande reglerna inte alltid tillräckliga. Det förekommer t.ex. att fastighetsägare utnyttjar rätten att överklaga utfärdade förelägganden i förhalningssyfte. Utredningens förslag innefattar också en möjlighet att expropriera fast egendom i det nu behandlade fallet.

Jag tiUstyrker utredningens förslag på denna punkt. Inte minst för alt effektivt kunna tillvarata natur- och mUjövårdsintresset kan möjligheten till expropriation utgöra ett värdefullt hjälpmedel vid sidan av bestäm­melserna i byggnads- och naturvårdslagstiftningen.

I fråga om vanhävdad byggnad ger lagstiftning, som redan har genomförts på grundval av bl.a. expropriationsuttedningens förslag, räll tiU expropriation av vanvårdad byggnad, som genom uthyrning används tiU bostadsändamål, för att försätta eller hålla byggnaden i tillfreds­ställande skick. Bestämmelsen kompletterar reglerna i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Enligt utredningen bör emellertid expropriationsbefogenheten beträffande byggnad avse inte enbart bostadsfastighet. Också byggnad som används som arbetslokal eller annat bör i samma syfte kunna exproprieras vid grov vanvård. Visser­ligen kan förelägganden utfärdas med stöd av byggnads- och hälso­vårdslagstiftningen. Även här kan emellertid fastighetsägaren dröja med att ställa sig föreläggandet till eftertättelse eller sakna ekonomiska resurser tUl det.

Jag vUl framhålla att såvitt man vet har hittills inte något nämnvärt praktiskt behov gjort sig gällande av att kunna expropriera andra byggnader än bostadsfastigheter på grund av vanvård. Vid utformningen av en ny expropriationslag måste man emellertid räkna med möjligheten av att ett sådant behov kan visa sig föreligga. Också arbetsplatser och andra lokaler som på grund av grov vanvård ger en otillfredsställande miljö för de människor som vistas där bör enligt min mening kunna exproprieras, om olägenheterna inte kan avhjälpas på annat sätt. Det

14   Riksdagen 1972. 1 saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                      210

finns sålunda inte någon anledning all begränsa expropriationsmöjlig­heten till bostäder. Jag är därför ense med utredningen också på denna punkt. Vad jag nyss anförl ger vid handen att också denna expro­priationsmöjUghet kan anlas bli säUan använd.

Enligt utredningsförslaget skall det vara möjligl all expropriera en vanhävdad fastighet i syfte att riva befintiig bebyggelse och ersätla den med ny och mera ändamålsenlig sådan. Gällande lagstiftning medger inte expropriation för detla ändamål (jfr prop. 1970:133 s. 55). Förhållandena kan emellertid vara sådana att det inte är ekonomiskt försvarligt eller ens tekniskt genomförbart att msta upp en vanvårdad bostad eller arbets­lokal utan att den enda möjligheten alt förhindra fortsatt vanvård är atl riva den. Jag anser därför atl också möjligheten att expropriera i avsikt att riva byggnad bör kunna komma i fråga. Vilket alternativ som tillgrips måsle bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Av expropriationssökanden bör emellertid krävas att han i ansökningen klart anger för vilket alternativ expropriation söks.

Nära samband med frågan om expropriation för rivning av vanvårdad byggnad har frågan om vUka hjälpmedel samhället behöver för att kunna genomföra sanering av omodern bebyggelse, en fråga som berörts frän kommunhåU under remissbehandUngen. Förslag om saneringsverksam­heten i stort såvitt angår bostadsbebyggelse har lagts fram av saneringsulredningen i dess belänkande (SOU 1971:64 och 65) Sanering I-IL Saneringsutredningens förslag övervägs nu inom inrikesdeparte­mentet. Det kan förtjäna övervägas att använda expropriation också för sanering av bebyggelse som är omodern ulan att vara vanvårdad. Den frågan bör emeUertid inte tas upp nu utan bör anstå lill dess en samlad bedömning av saneringsutredningens förslag kan föreligga. Jag vill därför förulskicka, att de bestämmelser om expropriation av vanvårdad egendom som nu föreslås kan behöva ändras inom en nära framtid.

Utredningens förslag om expropriation enligt förevarande punkt innebär att expropriation skall kunna äga rum inte bara när grov vanvård föreligger utan också när sådan kan väntas. Förslaget har kritiserats av fastighetsägareförbundet. Det torde emellertid många gånger, inte minsl i fråga om vanvård av byggnad, vara angeläget att ingripande kan ske på ett tidigt stadium. Jag anser därför all rätl lUl expropriation, i likhel med vad utredningen föreslår och som redan genomförts beträffande expro­priation av bostadsfastighet, bör finnas inle bara när vanvård faktiskt föreligger utan också när grov vanvård med skäl kan befaras uppkomma. VUken bevisning som skall krävas måsle uppenbarligen bli beroende på omständigheterna i det särskUda fallet. I likhet med vad chefen för justitiedepartementet anförde i samband med tUlkomsten av 1 § första stycket 19 ExL (prop. 1970:133 s. 54) anser jag skäl för expropriation i aUmänhet föreligga, om ägaren flera gånger har underlåtit att rätta sig


 


Prop. 1972:109


211


efter förelägganden att hålla fasligheten i stånd eller då del kan otve­tydigt visas att ägaren systematiskt vanvårdar fastigheten. Förutsätining för att expropriation skall få ske bör alltså vara alt fastighetsägaren klart visat brist på intresse eller förmåga all hålla fastigheten i skick.

Det förhållandet att ägaren avser att riva viss byggnad utgör självfallet inte hinder mol expropriation, om grov vanvård föreligger eller kan befaras. Om förhållandena är sådana, att rivning får ske, bör den också genomföras innan vanvården är ett faktum. Om rivning hindras av att vederbörligt tiUstånd lUl rivning inte kan erhållas, måste fastigheten hållas i sådant skick att grov vanvård inte kan sägas föreligga.

Liksom ulredningen anser jag del inte nödvändigt atl — såsom f.n. sker i 106 § ExL i fråga om expropriation av ödelagd skogsmark — i lagen ange vUka subjekt som skall kunna bevUjas expropriationstiUstånd. Med hänsyn tiU de krav som måsle ställas på garantier atl fastigheten försätts och hålls i tUlfredsstäUande skick torde det dock endast vara ett fåtal enskUda rättssubjekt som kan komma i fråga.

8.2.9 Expropriation för kuUurella ändamål

Enligt 1 § första stycket 12 ExL fär expropriation ske för all bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för att bereda erforderligt utrymme däromkring. Regeln fick sin nuvarande lydelse i samband med 1971 års ändringar i ExL och överensstämmer med utredningens förslag.

Under 1971 års reformarbete uttalade vissa remissinstanser alt den a\ utredningen föreslagna regeln inte gav tUlräckligt skydd för alt bevara hela bebyggelsemiljöer. I riksdagen diskuterades samma år frågan med anledning av en motion i ämnet. Riksdagen beslöt efter hemsi.nllan a\ kulturutskottet att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om skydd för vissa bebyggelser och miljöer (mol. 1971:832, KrU 19"'l 2fv rskr 1971:264). I tUläggsdirektiv den 7 april 1972 tUl bygglagntredniniicn har åt nämnda utredning uppdragUs atl i sitt arbete överväga de s\n punkter på skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer som riksdagen anfört.

I avvaktan på resultatet av bygglagutredningens överväganden i denna fråga finner jag inte skäl att nu ompröva de bestämmelsei or- evpio priation för kulturella ändamål, som kom till år 1971. Dessa hö   .';;.i;s överföras oförändrade i sak till den nya expropriationslagen.

8.2.10 Expropriation för naturvård och fritidsändamål

Enligt I § första stycket 11 ExL får expropriation ske för att bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne. Beslämmelser


 


Prop. 1972:109                                                       212

om bildande av nationalpark, naturteservat och naturminne finns i naturvårdslagen. Reglerna om naturreservat i sistnämnda lag har sådan utformning att de kan användas också för att tillgodose behovet av mark för allmänhetens frUuftsliv. Länsstyrelsen kan vidare förordna bl.a. alt, om det för tillgodoseende av ändamålet med naturteservat krävs atl vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, bad­platser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs inom området, ägaren skaU tåla sådant intrång. Behovet av mark för allmän­hetens frUuftsliv kan också i viss utsträckning tillgodoses genom natur­vårdslagens bestämmelser om strandskyddsområde. Även enUgt VL kan tvångsingrepp ske tUl förmån för ett allmänt naturvårdsintresse. Slutligen bör erinras om möjligheterna alt enligt BL inlösa område som i fastställd generalplan eller stadsplan avsetts för annat ändamål än enskUd bebyg­gelse, t.ex, tUl idrottsplats. Några särskUda bestämmelser om tvångs­inlösen av mark för fritidsbebyggelse finns inte enligt gällande rätl. Bestämmelserna om expropriation av mark för tätbebyggelseändamål är tillämpliga också i fråga om fritidsbebyggelse.

Enligt 108 § ExL får expropriation för att bevara område som nationalpark, naturreservat eUer naturminne äga rum endast till förmån för staten samt när det är fråga om naturreservat eller naturminne för kommun eller för sådan förening eller stiftelse vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på ett betryggande sätt svara för egendomen.

Enligt utredningens mening är de nu gäUande reglerna om expro­priation för naturvårdsändamål i huvudsak väl avvägda och bör därför oförändrade överföras till den nya expropriationslagen. Förslaget har allmänt godtagits av remissinstanserna. Endast Svenska samernas riks­förbund har rest invändningar mot att de expropriationsmöjligheter som nu finns för bevarande av område som nationalpark, naturreservat eller naturminne behålls.

Enligt min mening kan det inte komma i fråga att i en ny lag inskränka möjligheterna tUl expropriation för naturvårdsändamål. Jag godtar därför utredningens förslag på denna punkt. Med anledning av samernas riksförbunds remissyttrande vUl jag emeUertid framhålla, atl rensköl-selns intressen i förekommande fall självfallet måste beaktas vid pröv­ningen av expropriationsansökningar för nu nämnda ändamål, TUl frågan om ett lagfästande av principen att vid tUlståndsgivningen hänsyn skall tas till motstående intressen återkommer jag i det följande.

Också behovet av mark för frUuftsområden kan enligt utredningen i viss mån tUlgodoses genom reglerna om expropriation för naturreservat. Detsamma anser utredningen i stor utsträckning gälla behovet av utrymme för kollektiva anläggningar för det rörliga frUuftslivet, I fråga om   vissa   anläggningar  utanför  naturreservat  föreligger dock enligt


 


Prop. 1972:109                                                       213

uttedningens mening ett behov av vidgade inlösenbestämmelser. I allmänhet lorde det därvid röra sig öm komplettering eller utvidgning av en redan befintiig anläggning. Också i fråga om idrottsanläggningar kan ibland föreligga stora svårigheter att skaffa behövlig mark. Med hänsyn tiU det nära sambandet meUan idrott och friluftsliv anser utredningen det knappast motiverat att låta expropriationsrätt gälla uteslutande till förmån för det ena av dessa båda ändamål. Ulredningen föreslår därför att expropriation skall få äga rum för att tillgodose behovet av mark för anläggning för idrott eller friluftsliv. För att expropriation skaU få ske för nu nämnda ändamål skall dock enligt utredningen krävas dels att anläggningen är ägnad att tillgodose ett viktigt behov, dels att den är avsedd atl hållas tillgänglig för allmänhelen.

Vid remissbehandUngen har utredningens förslag aUmänt godtagits. Viss kritik har dock framförts av främst naturvårdsverket. Enligt verkets mening kan del inte anses klart atl bestämmelserna i naturvårdslagen täcker alla förekommande behov av särskUda anordningar för idrott och friluftsliv inom ett naturreservat. Det är t.ex. tveksamt om mark för en friluftsgård av större omfattning kan tas i anspråk. Också när det gäller del rörliga friluftslivet utanför naturteservat anser verket att utred­ningens förslag är alltför snävt. Sålunda borde införas möjlighet att expropriera mark för idrott eller friluftsliv utan atl särskild anläggning tiUskapas, Planverket finner det angeläget att expropriationsmöjlig­heterna vidgas tUl att omfatta även strövområden.

För egen del vUl jag understryka vikten av att mark finns tillgänglig för att lillgodose allmänhetens behov av idrott och friluftsliv. Tätorternas tillväxt och den ökade fritidsbebyggelsen har gjort att välbelägen mark i allt störte utsträckning tas i anspråk för bebyggelse och sålunda inte längre blir tUlgänglig för allmänheten. En av huvuduppgifterna för det arbete med den fysiska riksplaneringen som bedrivs parallellt med detta lagstiftningsärende är att säkerställa att mark vid översiktlig planläggning avsätts för det rörliga friluftslivets behov. Det behövs emeUertid också medel för att om så behövs med tvång kunna ta marken i anspråk för avsett ändamål. Jag är ense med utredningen om att detta i stor utsträckning kan ske genom att marken förklaras för naturreservat och vid behov exproprieras för detta ändamål, Mark både för friluftsliv och för idrottsanläggningar kan också tas i anspråk enligt BL, om marken enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd för sådant ändamål och dess användning för ändamålet inte ändå kan anses säkerstäUd, Dessa vägar bör vara de som i första hand används. Det bör dock vara möjligt att i stället för att förklara område för naturreservat eUer gå vägen över fastställd generalplan eller stadsplan undantagsvis ta område i anspråk för idrott eller friluftsliv genom expropriation. Möjligheten att expropriera bör inte begränsas till att avse enbart utrymme för anlägg-


 


Prop. 1972:109                                                     214

ningar. En viktig uppgift för samhällets markpolilik för framliden kan väntas bli all skapa utrymme för strövområden främsl i närheten av de stora städerna. Som regel bör visserligen sådana kunna ordnas utan att marken löses. Om det i undantagsfaU anses önskvärt atl ta marken i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt, bör emellertid expropriation kunna ske för ändamålet.

Det lorde emellertid vara givet all den nu avsedda expropriations­befogenheten inte kan gälla oinskränkt. Det bör således krävas att marken eller anläggningen tiUgodoser elt väsentiigt behov. Vidare bör uppstäUas del kravet att den mark eller anläggning som expropriationen avser skall bli tillgänglig för envar. Anläggningar som står öppna endast för medlemmar i en sluten förening eller organisation bör däremol som utredningen anfört lämnas utanför. Detsamma torde i allmänhet få gälla föreningar som visserligen i princip står öppna för envar men där möjligheten att vinna inträde i praktiken begränsas på olika sätt.

Med hänsyn till del nu sagda föreslår jag att expropriation skaU få ske för att lillgodose ett väsentligt behov av mark för idrott eller friluftsliv eller av anläggning 'därför, om marken eller anläggningen är avsedd att håUas tillgänglig för allmänheten.

Vid prövningen av en expropriationsansökan måste undersökas, om den med ansökningen avsedda verksamheten bör förläggas just tUl den begärda platsen eller om någon annan plats bör väljas. I princip måste krävas att denna fråga utretts genom någon form av kommunal plan­läggning. Mot kommunens bestridande torde expropriationsansökningen inte böra beviljas. Vad jag nu har anfört följer emellertid av allmänna principer för tiUståndsgivningen. TUl frågan om hur dessa principer skall ges uttryck i lagtexten återkommer jag i del följande.

Enligt utredningen behövs också möjlighet tUl expropriation av mark för fritidsbebyggelse. Visserligen anser ulredningen att markbehovel för detta ändamål i och för sig kan tiUgodoses med hjälp av reglerna om expropriation för tätbebyggelse. Inlösen av mark för fritidsbebyggelse och mark för strövområden däromkring sker emellertid ofla i ett sammanhang och dessa frågor är enligt utredningen nära knutna tUl varandra. Med hänsyn främst härtill föreslår utredningen att bestäm­melsen om expropriation för fritidsbebyggelse placeras i samma paragraf som övriga bestämmelser om expropriation av mark för fritidsändamål.

1 detta sammanhang har utredningen aktualiserat frågan om expro­priation för kommuns räkning bör få ske utanför den egna kommunens område. Ulredningen framhåller att det ofta föreligger ett betydande behov för tätortskommunerna att kunna skaffa mark för fritidsbebyg­gelse och strövområden utom den egna kommunens område. Genom utredningens förslag om en särskild bestämmelse om expropriation för fritidsbebyggelse tillvaratas detta intresse.


 


Prop. 1972:109                                                      215

Flera remissinstanser släller sig tveksamma eller krhiska till utred­ningens förslag om en särskild bestämmelse angående expropriation för fritidsbebyggelse. Med några få undantag ifrågasätts visserligen inte atl expropriation i och för sig bör få ske för sådant ändamål. Det framhåUs emeUertid att redan bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse i tillräcklig omfattning tiUgodoser ocksä möjligheterna att ta mark i anspråk för fritidsbebyggelse.

För egen del vill jag framhålla att förutsättningarna för bedömningen av denna fråga i viss mån ändrats sedan utredningen lade fram sitt förslag. Genom en ändring i BL år 1971 (prop. 1971:118, CU 1971:26, rskr 1971:309) har den närmare innebörden av tätbebyggelsebegreppel klargjorts. Härigenom har det blivil tydligt att all fritidsbebyggelse av sådan beskaffenhet att mark tiU den bör kunna exproprieras är att hänföra till tätbebyggelse.

Vidare vill jag peka på att det redan nu förekommer bebyggelse som är ägnad att användas både som fritidsbostäder och permanentbosläder och att detta förhållande med en ökande fritid kan väntas bli allt vanligare i framtiden. Därför torde — som också planverket framhåUit — en gränsdragning mellan permanentbebyggelse och fritidsbebyggelse i praktiken vara omöjlig. När det gäUer tätbebyggelse i allmänhet har emeUertid rätten tiU expropriation förbehållits kommun inom vars område marken är belägen eUer annan kommun inom samma kommun­block. Molsvarande skall enligt vad jag har föreslagk gälla, om lands­tingskommun eller kommunalförbund tillåts expropriera för tätbe­byggelse. Att öppna möjlighet för en utomstående kommun att expro­priera för fritidsbebyggelse skulle sålunda strida mot de principer för tätbebyggelse som slagits fast senast i 1971 års lagstiftningsärende. Det av utredningen anförda skälet alt inlösen av mark för fritidsbebyggelse och för strövområden däromkring bör kunna ske i elt sammanhang finner jag inte så väsentligt att det i och för sig kan motivera en särskild bestämmelse om rätt tUl expropriation för fritidsbebyggelse. Också bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål ger f.ö. rätt till expropriation för anordningar som sammanhänger med tätbebyggelse.

Pä grund av det anförda anser jag att någon särskild bestämmelse om expropriation för fritidsbebyggelse inte bör tas in i den nya lagen utan att sådan expropriation bör få ske med tillämpning av vad som gäller för tätbebyggelse.

I detla sammanhang viU jag också ta upp frågan om rätl för kommun att expropriera mark för fritidsändamål inom annan kommuns område. Den särskilda bestämmelsen om expropriation för naturvård i 108 § ExL innehåller inte någon begränsning i detla hänseende. En obegränsad expropriationsrätt för kommun inom annan kommuns område kan emeUertid innebära ett kraftigt intrång i markkommunens planer och


 


Prop. 1972:109                                                       216

inttessen. Visserligen bör inte heUer i den nya expropriationslagen ställas upp något absolut hinder för kommun att expropriera utom sitt eget område när det inte är fråga om tätbebyggelse. Vid den aUmänna behovs-och skälighetsprövningen måste emeUertid markkommunen alltid ges tiUfälle att yttra sig i expropriationsärendet och dess åsikter om mark­hushåUningen bör frångås endasl om myckel starka skäl talar för det.

8.2.11   Expropriation för diverse ändamål

Enligt 1 § första stycket ExL får expropriation ske bl.a. för allmän byggnad (punkt 3) eUer ändamål, som det enligt lag eUer författning tillkommer kommun eller annan sådan samfällighel att tillgodose (punkt 4), eller för annat ändamål, som är jämförligt med något av. de i punkterna 1-5 uppräknade ändamålen och som äger väsentlig betydelse för det allmänna (punkt 6). Vidare kan enligt punkt 8 medges expro­priation av mark för samlings- och gudstjänstlokaler tiU förmån för befolkningen eller en väsentlig del därav på en ort.

De nu avsedda ändamålen för vUka expropriation medges enligt gällande rätt kan inte tUl aUa delar inrymmas under de exproprialions­gmnder som har diskuterats i det föregående. Detsamma gäller enligl utredningen en del andra från allmän synpunkt angelägna ändamål för vUka expropriationsbefogenhet bör finnas. Med hänsyn tUl att det rör sig om en rad sinsemellan disparata ändamål anser utredningen det nöd­vändigt att en bestämmelse i ämnet får en relativt allmänt hållen avfattning. Den behövliga avgränsningen anses böra ske genom atl i lagen hänvisas till arten och beskaffenheten av de intressen som skall tillgodoses. 1 första hand bör enligt utredningens förslag expropriation få ske för att tUlgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som är avsedd att drivas av staten eller av kommun eUer annan sådan menighet.

Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna, Svea hovrätt anser dock att förslaget har fått en aUtför vid avfattning, inte minst med tanke på statens och kommunernas växande uppgifter.

För egen del anser jag att några principieUa invändningar inte kan riktas mot att expropriation får ske för ändamål som del ankommer på staten eUer kommun att tiUgodose. Hit hör exempelvis behovet av utrymme för aUmänna byggnader, samlingslokaler för överläggningar, undervisnings- och fritidsverksamhet o.d,, personalbostäder, barnstugor och serviceanläggningar i anslutning tUl sjukhus och andra offentliga inrättningar m,m. I stor utsträckning kan visserligen dessa behov tUl­godoses inom ramen för bestämmelserna om expropriation för tätbe­byggelse, men vissa begränsningar gäUer för tiUämpningen av dessa regler som gör att en allmän bestämmelse om expropraition för statliga


 


Prop. 1972:109                                                      217

och kommunala ändamål ändå behövs. Som utredningen anför åsyftas såvitt avser kommun och därmed jämställd menighet självfallet bara sådana åtgärder som faller inom ramen för sökandens författningsenliga kompetensområde. Att låta denna begränsning komma till uttryck i själva lagtexten anser jag i likhet med utredningen överflödigt. Ändras den kommunala kompetensen i framtiden, kommer detta att automatiskt påverka den här förordade expropriationsbefogenhetens omfattning.

Med anledning av vad som anförts i ett par remissyttranden från landstingshåll och vad som anförts under 1971 års riksdagsbehandling av ändringar i ExL vill jag framhålla att vad jag nu har anfört om primär­kommunerna har motsvarande tillämpning på landstingskommun eller kommunalförbund i fråga om åtgärd som faller inom sådan menighets kompetens.

En lagregel av nu ifrågavarande art bör enligt utredningen täcka också vissa andra expropriationsbehov. Sålunda bör exempelvis Uksom f.n, utrymme för samlingslokaler av olika slag kunna exproprieras, obe­roende av om anläggningen eller verksamheten handhas av etl allmänt eller enskilt subjekt. Enligt utredningen torde man här liksom i andra sammanhang i sista hand ha att falla tillbaka på måttet av det allmän­intresse som talar för att expropriation bör få komma till användning. TUl detta uttalande kan jag liksom i aUmänhet remissinstanserna ansluta mig. Den avgränsning av bestämmelsens räckvidd som krävs torde få tillräckligt uttryck om i överensstämmelse med utredningens förslag anges i lagtexten all den verksamhet till vars förmån expropriation får ske skall vara av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

8.2.12   Allmänna avvägningsfrågor

I ExL ges vissa bestämmelser av allmän natur om fömtsättningarna för att expropriation skall få ske. Enligt 1 § första stycket krävs att Kungl, Maj:t 'prövar det nödigt' att fastighet exproprieras. Är mer än ett område tjänligt för det avsedda ändamålet, får eiUigt 5 § andra stycket expropriation inte äga rum beträffande område, vars avstående eller upplåtande medför större olägenhet än vad som är nödvändigt. Vidare föreskrivs i samma lagrum, att vid tiUståndsgivningen skall tUlses att ändamålet med expropriationen utan oskälig kostnad för den expro­prierande vinns med minsta intrång för annan.

Några motsvarande bestämmelser tas inte upp i utredningens förslag. Utredningen anser att de angivna principerna är tämligen självklara och att det knappast finns anledning att lagfästa dem. Utredningen diskuterar också vissa andra frågor som rör prövningen av expropriationsbehovel men anser sig inte böra föreslå några lagregler för lösningen av dem.


 


Prop. 1972:109                                                     218

Jag vill inte bestrida atl vissa grundläggande principer för expro­priation i och för sig kan anses ganska självfallna medan det kan vara svårt att ge uttryck för andra i lagtext. Del torde dock inte sakna betydelse atl vissa allmänna riktlinjer slås fast i lagen i överens­stämmelse med vad som redan nu gäller enligl ExL och tillämpas i Kungl, Maj:ts praxis, Della framslår också som påkallat med hänsyn lill att expropriationsandamålen i förslaget fått en mera generell utformning än i ExL och att rätten att påkalla expropriation utvidgats inom områden där expropriation endasl indirekt är av allmänt intresse. Av betydelse är i det senare hänseendet framför aUt att expropriationsbefogenheten kan tUlkomma även annan än representant för det allmänna, t.ex. i fråga om expropriation för näringsverksamhet.

I fråga om rätten alt utöva expropriation kan till en början konstateras att expropriationsinstitutet inte är avsett att tillgripas i alla situationer där ett företag som avses i lagen behövs. I praktiken kommer expropriation också som regel tiU användning bara när andra utvägar att nå det avsedda målet är stängda. I de flesta fall torde den enskilde vara beredd att frivUligt överlåta marken på skäliga villkor tUl den som vill tillgodose ett expropriationsändamål. Möjligheten till frivillig uppgörelse bör därför först undersökas. Ett sådant krav kan dock inte göras undantagslöst. Om t.ex, en väg skall dras fram genom ett område med etl stort anlal ägare, som var och en endasl äger ett mindre markområde, kan del från rättvisesynpunkt och från praktisk synpunkt vara lämpligast att domstol får pröva samtliga överlåtelser.

Det torde vidare kunna krävas alt den som begär expropriation i första hand utnyttjar egen mark som enligt plan eller av annat skäl är lämplig för ändamålet. Förhållandel kan också vara det att del område som expropriationsansökningen avser inte är det enda, som lämpar sig för expropriationsändamålet. Den ledande principen för sådana fall bör vara att del alternativ skall väljas som vållar minst skada. Samma princip bör gälla också när frågan om vilken mark som bör tas i anspråk kan påverkas av olika sätt att genomföra det förelag som expropriaiionen avser. Sökanden bör aUtså inle ha något ovUlkorligt anspråk på att erhåUa just del av honom begärda området, ifall dess avstående eller upplåtande skuUe medföra särskild olägenhet för ägaren och ett annat område, som också motsvarar ändamålet, står tiU buds. Det måste dock vid bedömningen av dessa frågor fasthåUas, att ansvarel för samhälls­utbyggnaden vUar på det aUmänna. Det kan bara i rena undantagsfall komma i fråga att kommunens planinlentioner frångås. I anledning av ett remissyttrande av statens vägverk, som återgetts i avsnittet 3.3.3, viU jag framhåUa att sökanden självfallet inte skall behöva visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen tUl annan plats utan endast att särskilda skäl talar för det valda allernalivel.


 


Prop. 1972:109                                                      219

I vissa fall bör expropriationsmöjligheten vara utesluten trots atl de olika rekvisiten för expropriation i och för sig är uppfyllda och den som vill expropriera behöver just den mark som ansökningen avser saml inte kan erhålla den på annat sätt. Är nämligen de motstående intressena, såväl enskilda som allmänna, av större slyrka, bör sökandens intresse av att la marken i anspråk få vika. Hänsyn bör tas inle bara lill ekonomiska utan också tUl ideella värden. Som exempel kan nämnas intresset för dem som bor inom expropriationsområdet att få behålla sina hem, vare sig de är belägna i hyreshus eller egnahemsfastigheier. Vad angår de senare framhölls i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971:122 s. 159, CU 1971:27 s. 16) i fråga om expropriation av tätbebyggd mark, att det är naturligt alt kommunerna liksom tidigare i görligaste mån undviker atl ta i anspråk mark som är bebyggd med egnahemsfastigheier. Den hänsyn som sålunda enligt statsmakternas ståndpunkt skall las bör få ett direki stöd i lagtexten.

På liknande sätt kan expropriationsanspråk få vägas mot andra intressen, t.ex. när marken i fråga tiUhör ett industriföretag som inköpt den för att säkra sitt behov av utrymme för väntad framtida ulvidgning av förelaget. Självfallet måste dock också vid denna bedömning det aUmännas ansvar för samhällsutbyggnaden träda i förgrunden. Bl,a. kan erinras om att kommunen har företrädesrätt till mark som är avsedd för tätbebyggelse även om fastighetsägaren själv är beredd atl genomföra den planerade bebyggelsen. Något avsteg från denna genom 1971 års reform fastlagda princip kan inte komma i fråga. När det gäller hänsynen tUl motstående allmänna intressen torde sådana göra sig gällande främst när enskilt rättssubjekt ansöker om expropriation. I andra fall torde som regel allmänintresset ha blivit beaktat redan före expropriationsansök­ningen. Tillståndsmyndigheten bör dock ha möjlighet att i samband med prövning av expropriationsansökningen väga också olika allmänna intressen, som t.ex. bebyggelse-, trafik-, naturvårds- och miljöskydds­intressen, mot varandra.

En särskild fråga om avvägningen av motstående intressen gäller det fallet att tiUstånd lill expropriation söks av annan än den kommun inom vars område egendomen är belägen. Jag har tidigare berört den med avseende på expropriation för fritidsområde. Även i övrigt finner jag det vara en självklar princip att markkommunen måste ges medinflytande på expropriaiionsfrägan. Både i det fall då expropriationen berör planlagt område och då plan ännu inte har faststäUts bör markkommunen alltid ges tiUfäUe att yttra sig i expropriationsärendet, och kommunens åsikt bör frångås endast om mycket starka skäl talar därför.

Även om det står klart att expropriationstUlstånd skaU ges, måste också expropriationsmedgivandets innehåU övervägas noga vid den aUmänna behovs- och skälighetsprövningen. Detta gäller både frågan om


 


Prop, 1972:109                                                     220

vilket område som skall få tas i anspråk och frågan om vilken rätt som skall ges den exproprierande. Som framgår av vad jag har anfört om t,ex, expropriation för ledningar och expropriation för skydds- och säkerhetsåtgärder behöver egendomen inte alltid tas i anspråk med äganderätt. Det kan vara tiUräckligt atl den exproprierande får nyttjanderätt eUer servitutsrätt. Samtidigt får självfallet inte expropria­tionen begränsas så att den exproprierandes möjligheter att utnyttja egendomen för det avsedda ändamålet försvåras avsevärt,

1 enlighet med vad jag nu har anfört bör i den nya lagen föreskrivas att expropriationstillstånd inte skall meddelas, om ändamålet lämpligen bör tUlgodoses på annal säll eller olägenheterna av expropriationen från aUmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den, I en sådan regel ligger också att, om expropriationstiUstånd beviljas, hänsyn skaU tas till motstående intressen även vid utformningen av expropriationsmedgivandets innehåll. Synpunkter till ledning för hur dessa avvägningsfrågor skall behandlas i praktiken har jag anfört i anslutning till vissa av de särskilda expropriationsandamålen.

ExL innehåller inte någon generell begränsning av vilka rättssubjekt som kan beviljas expropriation. TUl följd av flera särskilda föreskrifter kan expropriation dock i allmänhet ske bara till förmån för staten, kommun eller vissa andra offentliga rättssubjekt. I några fall föreUgger expropriationsrätt även för enskilda. Bestämmelser om vem som får expropriera finns intagna i flera av de avsnitt med särskUda bestäm­melser för olika expropriationsändamål som avslutar ExL. Utredningens lagförslag innehåller, frånsett expropriation för tätbebyggelse och för väntad värdestegring, inte någon regel som begränsar rätten att expro­priera tiU vissa rättssubjekt.

Uppenbarligen måste vid prövning av en expropriationsansökan noga övervägas, om det finns tUlräckliga garantier för all sökanden använder egendomen för det avsedda ändamålet på ett stadigvarande sätt. Som jag kommer att föreslå i det följande bör det återlösningsinstitut som nu finns i ExL inte överföras tUl den nya expropriationslagen. Det är både från principiell och praktisk synpunkt atl föredra att expropriations­tiUstånd meddelas endast den som på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet. Enligt min uppfattning är denna princip så viktig att den bör lagfästas. Jag föreslår därför att i lagtexten tas in en regel av innehåU att, om inte annat framgår av lagen, expropriation får ske tUl förmån för staten eller kommun eller annan som på ett betryggande sätt kan svara för alt den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.

Den föreslagna regeln avser i första hand att ge trygghet för att inte enskUt rättssubjekt missbrukar rätten tUl expropriation. Om det råder minsta tvekan om enskild expropriationssökandes kvalifikationer, bör


 


Prop. 1972:109                                                      221

tiUstånd vägras. En viss säkerhet för atl ändamålet med expropriationen kan realiseras torde föreligga, när sökanden är en sådan sammanslutning som står under offentlig kontroll och som kan antas äga varaktigt bestånd. Även andra enskilda rättssubjekt, t.ex. ett aktiebolag i fråga om expropriation för näringsverksamhet, skall dock kunna få expro­priationstillstånd, om i det enskilda faUet förhållandena är sådana att den exproprierade egendomen med säkerhet kan väntas bli använd för avsett ändamål.

8.3   TUlstånd till expropriation m.m.

8.3.1   Tillståndsmyndighet i expropriationsärenden

Enligt ExL prövas frågor om expropriationstillstånd i princip alltid av Kungl, Maj:l. En av anledningarna härtill torde, som framhållits i promemorian, vara en önskan att skapa garantier för en enhetlig praxis i alla tillståndsärenden. Många ärenden är naluriigtvis också av sådan större allmän betydelse eller innefattar så ömtåliga lämplighetsavväg­ningar att avgörandet bör träffas av Kungl. Maj:t,

De skäl som har gjort att prövningsrätten i expropriationsärenden har tiUagts Kungl, Maj:t äger enligt promemorian alltjämt sin giltighet. Jag delar denna uppfattning. Som anförts i promemorian bör man därför i princip hålla fast vid en huvudregel om att Kungl, Maj:t prövar frågor om expropriationstUlstånd, Den fråga som här skall diskuteras är om man bör införa vissa undantag från denna huvudregel.

1 promemorian påpekas att expropriationsärendena utgör en inte obetydlig belastning på Kungl, Maj:ts kansli och att åtskiUiga ärenden uppenbarligen inte är av sådan vikt att beslutanderätten ovUlkorligen bör tillkomma Kungl. Maj:t, Särskilt gäller detta, sägs det i promemorian, de ärenden där parterna är eller får antas vara överens i tiUståndsfrågan, I sådana fall kan det övervägas att låta tillståndsfrågan liksom ersätt­ningsfrågorna prövas av domstol, I promemorian avvisas emellertid detla alternativ, I stället föreslås att Kungl, Maj:ts beslutanderätt skall kunna delegeras i första hand tUl länsstyrelserna. Även annan underordnad myndighet, t.ex. kommerskollegium, bör enUgl promemorian kunna få pröva ansökan om expropriation.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av över­vägande antalet remissinstanser. I stort sett vänder man sig endast mot detaljer i hur delegationsrätten skaU utformas. Några remissinstanser anser emellertid att frågan om en delegering t.v, bör anstå eller alt det bör övervägas att låta tUlståndsprövningen ankomma på domstol. Från några håll anförs kritik mot länsstyrelserna som beslutande myndighet


 


Prop. 1972:109                                                       222

med hänsyn till de kommunala intressen som är företrädda där. Från länsstyrelsehåU anförs att delegationsrätten bör vara vidsträcktare än som föreslagits i promemorian.

För min del biträder jag promemorians uppfattning atl vissa expro­priationsärenden inte är av sådan vikt att beslutanderätten ovillkorligen bör tillkomma Kungl, Maj:t, Som påpekats i promemorian gäUer delta särskUt de ärenden där parterna är överens i tiUståndsfrågan, Även i andra fall kan ärendena vara av så enkel beskaffenhet eller ha så ringa allmänt intresse att det inte bör möta några betänkligheter atl låta till­ståndsprövningen göras av annan än Kungl. Maj:t. Jag anser därför i likhet med del slora flertalet remissinstanser att en delegationsmöjlighet bör införas.

När det gäller frågan till vUken myndighet delegation skall ske anser jag det till en början klart att den behovs- och lämplighetsprövning som del här är fråga om inte bör ankomma på domstol. 1 stället bör pröv­ningen anförtros administrativ myndighet. Det är härvid naturligt att, som föreslagits i promemorian, i första hand välja länsstyrelserna. Enligt gällande ordning remitteras expropriationsansökningar regelmässigt till länsstyrelserna, som har att göra utredning och avge eget yttrande tUl Kungl. Maj:t. Länsstyrelserna har förvärvat en betydande erfarenhet i exproprialionsfrågor. Med den lokalkännedom och den särskUda expertis som finns hos länsstyrelserna får de också i allmänhet anses vara väl skickade alt utföra den intresseavvägning som det här är fråga om. Av betydelse är naturligtvis vidare länsstyrelsernas egenskap av plan­myndighet. 1 planärenden fattar länsstyrelserna redan enligt gällande ordning beslut som har expropriativ verkan och som många gånger är mycket ingripande för berörda sakägare. Att, som gjorts av vissa remissinstanser, ifrågasätta länsstyrelsernas objektivitet finner jag helt obefogat. De jävsregler som finns i förvaltningslagen innebär också att den som är jävig i ett visst ärende inte får delta i ärendets handläggning.

På grund av det sagda anser jag atl Kungl. Maj:t i viss utsträckning bör kunna delegera avgörandet av expropriationsärenden tUl länssty­relserna. Som påpekats i promemorian är del emellertid befogal att, främsl med tanke på ärenden som har samband med koncessionsfrågor, öppna en möjlighet för Kungl, Maj:t atl delegera tUlståndsprövningen även till annan administrativ myndighet, exempelvis kommerskollegium.

När det gäller frågan i vilken omfattning delegation till länsstyrelse skall få ske anförs i promemorian att delegation i första hand bör avse ärenden i vUka ansökan om expropriation medges eller lämnas obestridd. Därutöver bör länsstyrelsen enligt promemorian kunna pröva ärende som har lokal eller regional anknytning. Är ärendel av störte omfattning eller annars av större allmän betydelse, bör prövningen däremot ankomma på Kungl. Maj:t. Detsamma bör enligt promemorian gälla, om expropriation


 


Prop. 1972:109                                                      223

skall ske för verksamhel som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:t.

Mol vad sålunda uttalats om det närmare utövandet av delegations-möjligheten har viss kritik riklats vid remissbehandlingen. Bl.a. har det anförts att promemorians uttalanden är alltför oklara i konturerna och all man inle får släppa huvudprincipen alt prövningen i expropriations­ärenden skall åvila Kungl. Maj:t. Vissa länsstyrelser förordar å andra sidan att delegationsbeslämmelserna utformas så, att frågan om tillstånd till expropriation i första hand avgörs av länsslyrelsen men att ärendel i vissa fall skall överlämnas tUl Kungl. Maj:ts prövning, bl.a. om det är av större allmän betydelse.

Enligt min mening bör man i vart fall tills närmare erfarenheter har vunnits av den nya lagstiftningen hålla fast vid huvudprincipen att ärenden om exproprialionstillstånd skaU prövas av Kungl. Maj:l. Jag kan alltså inte biträda förslaget alt prövningen i första hand skulle åvila länsstyrelserna och alt ärendena endasl i vissa fall skulle överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande. I stället bör man t.v. ha en ordning som innebär att delegation från Kungl. Maj:t sker endast i undantagsfaU. Del kan emellertid finnas skäl att i viss utsträckning utvidga delegeringen, sedan den nya lagen har tUlämpats en lid och praxis i tillståndsärendena har stabiliserats.

TUl de fall då delegation skall kunna ske bör i första hand höra faU då expropriationsansökningen medges eller lämnas obestridd. Även vissa andra ärenden bör kunna överlämnas tiU länsstyrelsens prövning. Atl, som föreslagits i promemorian, i princip alltid låta delegation äga rum, om ärendet har lokal eller regional anknytning, anser jag emellertid mindre lämpligt. Mol delta förslag kan för det första invändas att de flesta expropriationer har väsentiigen lokal eller regional anknytning och att, om förslaget skuUe följas, delegation skuUe komma att äga rum i det övervägande antalet faU. Vidare kan naturUgtvis etl expropriations­ärende som har endasl lokal eller regional anknytning innefatta bety­delsefuUa avvägningar meUan olika intressen. Det kan också avse slora värden eller innebära myckel kännbara ingrepp i enskild rätt. Jag anser därför att i de fall då expropriationsansökningen har bestritts delegation bör kunna ske endast om ärendel är av mindre vikt från allmän och enskUd synpunkt. När etl ärende skall anses ha sådan mindre vikt lorde i aUmänhet kräva prövning från fall tiU faU. Beträffande vissa typer av ärenden av enkel karaktär bör det dock vara möjUgt att besluta generellt atl de får överlämnas till länsstyrelsen för avgörande. I gränsdrag­ningsfrågan delar jag den vid remissbehandlingen framförda uppfatt­ningen att ett expropriationsärende i princip inte kan anses vara av mindre vikt, om det helt eller delvis avser äganderätten till fastighet där det bedrivs näringsverksamhet av betydelse eUer som används för bostadsändamål.


 


Prop. 1972:109                                                      224

Vad som nu har sagts om den omfattning i vUken expropriations­ärenden bör delegeras till länsstyrelsen äger motsvarande tillämpning när det är fråga om delegation till annan myndighet, exempelvis kommers­kollegium. Även här bör del vara möjligt att besluta generellt om delegation av vissa typer av ärenden, t.ex. sådana som gäUer expro­priation av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för framdragande av elektrisk ledning.

Som anförts i promemorian bör Kungl. Maj:t själv pröva frågan om tiUstånd tiU expropriation, om expropriationen skaU ske för verksamhet som kräver särskild koncession och sådan meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag delar den vid remissbehandlingen framförda meningen att det i den nya expropriationslagen bör på ett klarare sätt än i promemorians lag­förslag framgå i vilken omfattning Kungl. Maj:ts delegationsrätt skall få utövas. Lagbestämmelsen bör ges det innehållet att Kungl. Maj:t kan överlämna tUl länsstyrelsen eller, när särskUda skäl föreligger, tUl annan myndighet att pröva fråga om tiUstånd till expropriation, om expropriationsansökningen inte har besttitts eller om ärendet är av mindre vikt från aUmän och enskUd synpunkt.

8.3.2   Å terlösen a v exproprierad egendom

Enligt gällande bestämmelser föreligger i vissa fall rätt tUl återlösen av exproprierad egendom. Återlösningsrätt kan göras gällande, om egendomen inte har kommit tUl användning eUer inte längre används för det avsedda ändamålet och detta ändamål är att anse som övergivet. Vidare föreligger återlösningsrätt, om egendomen i väsentiig omfattning används för annat ändamål än del avsedda. Talan om återlösen skall väckas inom 20 år från det att expropriationen fullbordats. Värdet av egendomen får inte sättas högre än den expropriationsersättning som har utgivits. SärskUda regler finns för det fall att den exproprierande har uppfört byggnad eller annars lagt ned kostnad på fastigheten.

Som har påpekats såväl av expropriationsutredningen som i promemorian torde reglerna om återlösningsrätt inte ha tiUämpats i nämnvärd utsträckning. Det kan därför ifrågasättas om återlösnings-institutet bör behåUas. Expropriationsutredningen har för sin del ansett att reglerna om återlösen har ett visst värde som medel att säkerstäUa att den exproprierade egendomen används för sitt ändamål, EmeUertid bör enligt utredningen den nuvarande obligatoriska återlösningsrätten utmönstras och ersättas med en rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande faU förordna om rätt tiU återlösen inom viss tid och på vissa vUlkor.

I promemorian har uttedningens förslag lagts till gmnd för vissa förslag om tiUämpningen av återlösningsinstitutet. Det framhålls dock att man först vid behandlingen av kvarstående delar av utredningsförslaget


 


Prop. 1972:109                                                      225

bör ta ståndpunkt till frågan huruvida institutet bör behållas, I viss utsträckning, påpekas det i promemorian, hänger frågan om återlös­ningsrätten samman med spörsmålet i vad mån expropriation skall medges till förmån för enskilda.

Vad jag tidigare anfört om expropriationsandamålen innebär att expropriation i viss utsträckning skall kunna medges tUl förmån för enskUda, Som jag har framhållit i avsnittet 8,2,12 bör emellertid i samtliga fall gälla att expropriation skall kunna ske endast tUl förmån för den som på elt betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för avsett ändamål. Det ligger i sakens natur att den prövning av den sökandes kvalifikationer, som sålunda skall ske i tUl­ståndsärendet, blir särskilt ingående när sökanden är ett enskUt rätts­subjekt. Man torde därigenom få tUlräckliga garantier för att expropriationstUlstånd meddelas endast om det är fullt klarlagt att sökanden avser att använda egendomen för det uppgivna ändamålet. Med hänsyn tUl det sagda anser jag att återlösningsinstitutel inte behövs som sanktionsform för det faU att en sökande skuUe ha uppträtt iUojalt i tUlståndsärendet. Frågan är då om institutet behövs eUer är lämpligt som medel för att säkerställa att egendom som omfattas av expro­priationstillstånd verkligen kommer tiU avsedd användning efter expro­priationen.

Jag finner tUl en början uppenbart att den nya expropriationslagen inte bör innehålla en så ovUlkorlig återlösningsregel som den nuvarande. Bl.a. torde regeln svårligen kunna tUlämpas när det gäller ett av de viktigaste expropriationsfaUen, nämligen expropriation för tätbe­byggelse. Vid sådan expropriation kan det förflyta lång tid efter expropriationens fullbordande innan det blir klart hur marken skall användas. Ibland kan utnyttjandet t.o.m. dröja längre än den tid av 20 år inom vilken talan om återlösen skall väckas. Även med tanke på andra fall skulle man ha fått förse den nuvarande återlösningsregeln med åtskUliga undantag, om den skuUe överföras tUl den nya expro­priationslagen.

En möjlig utväg, om man vUl ha kvar återiösningsinstitutet, är naturligtvis att i enlighet med uttedningens förslag låta tillstånds­myndigheten i varje särskilt fall pröva om ett expropriationstUlstånd skall vara förenat med rätt till återlösen. Jag finner emellertid att flera invändningar kan resas mot återlösningsinstitutet även i denna modi­fierade form. Sålunda blir det Uksom f.n. nödvändigt med ersättnings­regler som måste bli ganska komplicerade, om tillbörlig hänsyn skaU tas tiU båda parters intressen. SärskUt stora problem uppstår naluriigtvis när det gäller ersättningen för det faU att den exproprierande efler full­bordandel av expropriationen har uppfört byggnad eller annars lagt ned kostnad på fastigheten.

15    Riksdagen 1972. I saml Nr 109


 


Prop. 1972:109                                                      226

Etl komplicerat regelsystem kan naturligtvis få accepteras, om del gäller ett institut som fyUer ett angeläget behov. Emellertid torde det, om expropriationen har avsett fastighet eller del av fastighet, mycket sällan föreligga något önskemål om återlösen från expropriatens sida, utan han torde i allmänhet, åtminstone sedan någon tid förflutit, ha accepterat expropriationen som slutgiltig.

Inte heller från allmän synpunkt torde det normall finnas något intresse av att exproprierad fastighet eUer del av fastighet återlöses. SkuUe det ändamål för vUket expropriation har skett fortfarande behöva tiUgodoses, kan exproprialionstillstånd ges åt annan sökande. Att för övriga fall ha kvar återlösningsinstitutet enbart som en sanktion för att egendomen inle används för avsett ändamål kan inte vara motiverat.

Ett specialfall föreligger vid delexpropriation, om expropriationen har inneburit all del från en fastighet har avskUts ett område som naturligen hör tUl fastigheten. I sådant faU kan det vara av allmänt eller enskilt intresse atl del avskilda området återförs till stamfasligheten, om de skäl som har föranlett expropriationen inte längre föreligger. Som påpekats i promemorian torde emeUertid detta intresse ofta kunna tUlgodoses genom frivUlig överlåtelse och i vissa fall genom åtgärd enligt FBL.

När det gäUer upplåtelse av särskUd rätt genom expropriation kan det naturligtvis finnas skäl att låta ägaren av den besvärade fastigheten ha en återlösningsrätt. I fråga om servitut kan emellertid åtgärd i vissa fall vidtas enligt FBL. 1 andra fall torde i regel en återlösen kunna komma till stånd på frivillig väg.

Sammanfattningsvis anser jag att det praktiska behovet av elt återlösningsinstitut är så ringa att det, med tanke på det komplicerade regelsystem som skulle behövas, inte är motiverat att behåUa institutet i den nya expropriationslagen. Däremot bör det liksom f.n. finnas möjUghet för tUlståndsmyndigheten att meddela särskilda bestämmelser i anslutning till expropriationstiUståndet, om det behövs för att trygga att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet. Arten och omfattningen av de bestämmelser som sålunda kan komma att meddelas får bli beroende av förhållandena i det särskUda fallet.

8.3.3   Giltigheten av expropriationstillstånd m.m.

Enligt nuvarande regler skall Kungl. Maj:t, i samband med atl tillstånd tiU expropriation bevUjas, bestämma den tid inom vilken talan om expropriation skaU ha väckts vid domstol. Vanligen utsätts därvid en ettårsfrisl, 1 praxis har emellertid Kungl. Maj:t ansetts oförhindrad att förlänga meddelade tidsfrister. I flera fall har tidrymden mellan expro­priaiionsiillsiåndet och dagen för anhängiggörandet av expropriaiions­målet blivit betydande. Förhållandet har kritiserats vid upprepade tUl-


 


Prop. 1972:109                                                     227

fallen, bl.a. under remissbehandlingen av expropriationsutredningens förslag och av justitiedepariementets promemoria.

Det kan inte förnekas att det rådande systemet i vissa avseenden innebär olägenheter för fastighetsägaren. Redan bevUjandet av expro­priation medför naturligtvis ofta en osäkerhet för honom. I praktiken blir hans möjligheler att råda över sin egendom genom försäljning, nyttjanderättsupplåtelse eller bebyggande avsevärt inskränkta. Han kan också komma i en bekymmersam situation när det gäller att avgöra vilka underhåUs- och förbättringskostnader som bör läggas ner på fastigheten. De ölägenheter som uppstår genom expropriationstUlståndet accentueras naluriigtvis, om det förflyter lång tid fram lUl väckandet av talan. Eftersatts i sådant fall underhållet av fastigheten, kan skadeverkningar uppstå även för tredje man, t.ex. hyresgäster och panträttshavare.

Det bör emellertid påpekas att fastighetsägarens handlingsfrihet är beskuren även genom många andra faktorer än formligt beslut om expropriation. Framför alll är naturligtvis planlagstiftningen av bety­delse. Men redan i och med att en kommun bekantgör sina avsikter om hur marken inom kommunen skall användas begränsas i praktiken fastighetsägarens möjUgheter att använda sin egendom. Utsikterna att inom expropriationslagstiftningens ram tUlgodose fastighetsägarens och andra sakägares intresse av alt få väckt fråga om tvångsförvärv av mark avgjord så snart som möjligl är därför begränsade. Detta hindrar inte all de möjligheter som finns att tillvarata sakägarnas intresse på denna punkt bör beaktas.

Vad jag tidigare har sagt om exproprialionsiiUståndets verkningar talar utan tvivel för att tiden meUan tiUståndei och anhängiggörandet av talan håUs så kort som möjligt. Å andra sidan har naturligtvis den expro­prierande behov av en viss handlingsfrihet. Förutsättningarna för att utnyttja mark som omfattas av exproprialionstillsländ kan snabbi för­ändras, och det kan många gånger bli svårt att ta ställning till frågan huruvida liUståndet bör begagnas. Den exproprierande måste därför a\ en i fortsättningen ha möjlighet alt under en tid hålla frågan om expro­priation öppen, sedan tiUstånd meddelats. Av hänsyn till fastighetsägaren och andra intressenter är del emellertid befogal att införa vissa begränsningar i den rätt som sålunda bör tUlkomma den exproprierande.

Vad försl gäller tiUståndsbesluten bör de liksom hittills innehålla en bestämmelse om sista dag för väckande av talan vid domstol. Frågan om tidsfristens längd bör inte regleras i lag utan får överlämnas ål rätts­tUlämpningen. I de flesta fall torde det vara lämpligt att sätta tidsfristen tUl ell år. Vid större expropriationer kan det dock undanlagsvis vara befogat med en längre tidsfrist. Beslutet om tidsfrist bör emellertid i varje ärende grundas på en noggrann prövning av aUa berörda parters intressen. Påföljden för underlåtenhet att väcka talan inom den angivna


 


Prop. 1972:109                                                      228

tiden bör liksom f.n. vara att expropriationstiUståndet är förfallet.

Med hänsyn tUl vad som tidigare har sagts om den exproprierandes intressen bör han även i fortsättningen ha möjlighet att få elt expro­priationstiUstånd förlängt. En förutsättning för förlängning bör emeUertid vara all det föreligger särskUda skäl, Elt sådant särskilt skäl kan vara alt det krävs en mera omfattande planering än som förutsatts från början för att den exproprierande skall kunna säkert bedöma om tUlståndet bör utnyttjas. Även ofömtsedda förändringar i den exproprierandes ekono­miska situation bör i viss utsträckning kunna beaktas. Någon yttersta gräns för förlängning av expropriationstillstånd torde inte böra införas. Det ligger dock i sakens natur att kraven på förebringande av särskilda skäl kommer att skärpas, ju längre lid som förflutit sedan det ursprungliga tillståndet meddelades. Givetvis måste också, varje gång förlängning begärs, hänsyn tas tUl vad som anförs av fastighetsägaren och andra berörda parter.

För att ett expropriationstillstånd skall bli förlängt bör det inte krävas att beslul härom fattas före utgången av den löpande tidsfristen. Däremol måste givetvis den exproprierande ansöka om förlängning innan tidsfristen har gått ut.

Genom de nu förordade begränsningarna i den exproprierandes rätl att hålla expropriationsfrågan öppen torde fastighetsägarens och andra berörda parters intressen i stor utsträckning bli tUlgodosedda. Emellertid kan det under en löpande tidsfrist inträffa omständigheter som inle har fömtsetts i tUlstånds- eller förlängningsärendet och som avsevärt ökar fastighetsägarens olägenhet av att expropriationsfrågan inte är avgjord. Det kan t.ex, visa sig behövligt att tidigare än beräknat vidta omfattande underhålls- eller förbättringsarbeten på fasligheten, I sådana och liknande fall är det befogat att ge fastighetsägaren möjlighet att påskynda avgörandet av expropriationsfrågan. Jag kommer därmed in på frågan om rält för fastighetsägaren att väcka talan vid domslol.

Enligt nuvarande bestämmelser är del i regel bara den exproprierande som har talerält. Endast om den exproprierande har tillträtt egendomen får fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt berörs av tillträdet, väcka talan. Denna huvudregel bör inte frångås. Som tidigare framhållits måste den exproprierande ges en viss handlingsfrihet, när det gäller att avgöra huruvida expropriationstiUståndet skall utnyttjas eller ej.

Vissa remissinstanser har föreslagit all man skall utvidga fastighets­ägarens rätt att väcka talan till att avse även det fallet att det har förflutit viss tid utan att expropriationstiUståndet har utnyttjats av den expro­prierande. Mot detta förslag kan invändas all det åligger den myndighet som prövar frågan om expropriationstillstånd eller om förlängning av tillstånd att göra en omsorgsfull avvägning av alla berörda parters intressen. Det beslut om tidsfrist som därvid meddelas bör i princip inle


 


Prop. 1972:109                                                       229

kunna rivas upp genom att fastighetsägaren vänder sig till domstol. Del kan därför inte komma i fråga att införa en så utvidgad talerätt för fastighetsägaren som har föreslagits under remissbehandUngen.

Däremot kan det övervägas att ge fastighetsägaren rätt att väcka talan i det nyss berörda fallet att det efter tiUstånds- eller föriängningsärendets avgörande inträffar omständighet som inte har förutsetts och som avsevärt försämrar fastighetsägarens ställning. Inte heUer i detla fall anser jag emellertid att fastighetsägaren bör kunna vända sig lUl domstol. En sådan ordning skuUe innebära att domstolen före den egentliga expropriationsprocessen skulle behöva göra en prövning av fastighets­ägarens talerätt som ibland skulle kunna bli förhållandevis omfattande. Prövningen skulle dessutom innebära lämplighetsavvägningar av en art som normalt inte bör ankomma på domstol.

I stället bör man enligt min mening välja den lösningen att fastig­hetsägaren ges möjlighet att vända sig tiU den administrativa myndighet som har meddelat beslut i tUlstånds- resp. förlängningsärendet och begära att få en ny kortare tidsfrist bestämd inom vilken den expro­prierande skaU vara skyldig att väcka talan. En sådan begäran bör kunna bifallas, om fastighetsägaren visar att hans olägenhet av att expro­priationsfrågan hålls öppen avsevärt har ökat sedan det senaste beslutet fattades. Givetvis måste emellertid en avvägning alltid göras mot den exproprierandes intressen.

Med hänsyn till att den exproprierande alltid bör ha viss tid på sig för att förbereda den kommande rättegången, bör fastighetsägaren inte i något fall kunna få till stånd sådan omprövning som nyss nämnts förrän elt år förflutit efter det att det ursprungliga expropriationstUlståndet meddelades. Detta innebär att omprövning av en beslutad tidsfrist normalt kommer att ske endast när förlängning av expropriationstiUstånd har ägt rum. Omprövning kan emellertid ske även i de undantagsfall då tiUståndsmyndigheten redan från början har satt ut en längre tidsfrist än ett år.

Som nämnts bör expropriationstUlståndet vara förfallet, om den exproprierande underlåter att väcka talan inom den angivna tiden, F,n. föreligger det emeUertid inte något hinder för den exproprierande att, om tUlståndet har förfaUit, göra ny ansökan och erhålla nytt tUlstånd beträffande samma egendom. Denna möjlighet bör stå öppen även i fortsättningen. Om sökanden därvid åberopar samma expropriations­gmnd som tidigare, bör emellertid som villkor för nytt expropriations­tUlstånd, liksom vid förlängning, krävas att det föreligger särskUda skäl.

Enligt den presumtionsregel som f.n, finns i 111 a § ExL och som jag i annat sammanhang föreslår flyttad tUl 4 kap, 3 § i den nya expro­priationslagen skaU vid bestämmande av löseskUling i viss utsträckning bortses från sådan ökning av fastighetens marknadsvärde som har ägt


 


Prop. 1972:109                                                      230

rum från dagen tio år före ansökningen om expropriation. Förlängs ell meddelat expropriationstiUstånd, bör detta inte innebära all denna s,k, presumtionstidpunkt flyttas ulan den bör hela tiden anses ligga tio år före den ansökan som ledde fram tiU det ursprungliga tiUståndsbeslutet. Om däremot frågan om expropriation förfaUer och det därefter meddelas nytt tiUstånd beträffande samma egendom, bör presumtionstidpunkten anses ligga tio år före den nya ansökningen om expropriation.

Jag har i avsnittet 8,3,1 förordal alt Kungl, Maj:t i vissa fall skall kunna överlämna åt underlydande myndighet, främst länsstyrelsen, att pröva fråga om exproprialionstillstånd. Fråga om förlängning av tillstånd och om nytt tiUstånd beträffande samma egendom bör emellertid alltid avgöras av Kungl. Maj:t.

8.4   Expropriationsersättningen

På gmnd av beslut vid 1971 års höstriksdag (prop. 1971:122, CU 1971:27, rskr 1971:310) gäller fr.o,m, den 1 januari 1972 nya bestäm­melser om ersättning vid expropriation. Dessa bestämmelser har utformats i syfte att dämpa markvärdestegringen och hindra att samhället vid expropriation för tätbebyggelseändamål skall behöva ersätta vissa värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har samband med tätbebyggelseutvecklingen. Som utgångspunkt gäller atl fastighetens marknadsvärde — dvs, det pris fasligheten sannolikt skulle betinga vid försäljning på öppna marknaden — skaU vara avgörande för expropriationsersättningen.

Vissa avvikelser gäUer dock från principen om ersättning efter marknadsvärde. Sålunda skall i viss överensstämmelse med vad som gällt redan fömt expropriationsföretagets inverkan på marknadsvärdet inte beaktas. Om det företag, fÖr vars genomförande fastighet expro­prieras, medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skaU ersättningen i regel bestämmas på gmndval av det marknadsvärde fasligheten skulle ha haft utan sådan inverkan.