Mot. 1972:82

15

Nr 82

av herrar Petersson i Röstånga och Andersson i Örebro
om stödundervisning i simning.

Enligt Svenska livräddningssällskapets statistik drunknade 284 personer
genom olyckshändelser under tiden januari-november 1971, därav
63 personer i juli och 44 i augusti. Uppgifterna grundar sig på
tidningsklipp och rapporter från Livräddningssällskapets olika länsförbund.
Det provisoriska insamlingssättet har emellertid till följd att i
genomsnitt ca 5 — 10 procent av samtliga olycksfall ej registrerats. Den
officiella dödsorsaksstatistiken kommer alltså att visa motsvarande högre
värden.

Som jämförelse kan nämnas att statistiska centralbyråns preliminära
statistik över antalet vägtrafikolyckor med personskada visar att antalet
döda vid trafikolyckor i juli var 97 och i augusti 99.

I kommunerna har sedan mycket lång tid tillbaka bedrivts en
förtjänstfull simundervisning. Läroplan för grundskolan (Lgr 69) har
också uppsatt som mål att varje elev skall bli fullt simkunnig, såvida det
inte föreligger fysiskt eller psykiskt handikapp, som förhindrar eleven att
deltaga i simundervisningen. För grundskolan gäller enligt Lgr 69 följande
mål för simkunnigheten:

Årskurs 3 25 m simning — grunt vatten

Årskurs 4 25 m simning — helst djupt vatten

Årskurs 5 50 m simning

Årskurs 6 100 m simning — varav 25 m ryggsim

Årskurs 7 150 m simning — varav 50 m ryggsim

Årskurs 8 200 m simning — varav 100 m ryggsim

Årskurs 9 Ilandföring 10 m med endera a) enhandsbröstfattning, b)

armfattning, c) huvudfattning eller 200 m simning - varav
100 m ryggsim.

Många av grundskolans elever uppnår ej de uppsatta målen med följd
att de i en kritisk situation ej kan klara sig. Statistiken över drunkningsolyckorna
visar att simundervisningen ej varit och ej är helt tillfredsställande,
med många onödiga dödsfall som resultat. Simundervisningen är

vanligen förlagd till sommarlovet. Det innebär att många elever ej
deltager alls i undervisningen, andra upphör efter kanske en kurs, då de ej
uppnår lika snabba resultat som kamraterna, på grund av sämre
förutsättningar. Erfarenhetsmässigt torde man också kunna påstå, att de
elever som inte kan simma när de lämnar mellanstadiet av egna initiativ
alltför sällan uppnår tillräcklig simkunnighet.

Det måste vara synnerligen angeläget för samhället att radikalt
nedbringa drunkningsolyckoma. Det mest aktuella torde då vara att
merparten av grundskolans elever åtminstone bibringas de färdigheter,

Mot. 1972:82

16

som undervisningsplanen ställer upp som mål. Då det nu visar sig att
friska elever av olika anledningar inte kan simma, bör man sätta in olika
åtgärder för att förbättra simkunnigheten.

I flera av grundskolans ämnen kan elev som av skilda anledningar har
svårigheter erhålla stödundervisning. En liknande undervisning i simning
skulle kunna bidraga till att läroplanens mål bättre förverkligas och att
antalet drunkningsolyckor reduceras. Ifrågavarande undervisning bör ske
redan på mellanstadiet och förläggas till gymnastiktimmarna. Kommuner
som saknar badanläggningar bör kunna ta skolornas friluftsdagar i
anspråk. Då simundervisningen redan i nuvarande form är en betydande
kostnad för kommunerna, bör statsbidrag utgå till stödundervisning i
simning liksom till annan undervisning. Bidrag för resekostnader bör utgå
till kommuner som saknar egna badanläggningar.

Åberopande det anförda hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad i
motionen anförts om stödundervisning i simning.

Stockholm den 13 januari 1972

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga

SVEN G. ANDERSSON (fp)
i Örebro

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1015 S