Motioner nr 584—590 år 1972
Mot. 1972
584-590
Nr 584
av herr Turesson
om en parlamentarisk kommission för granskning av regeringens
handläggning av ärenden angående förenade fabriksverken.
Riksrevisionsverket riktade i en den 30 augusti 1971 dagtecknad
rapport skarp kritik mot handläggningen av en rad ärenden inom förenade
fabriksverken under perioden 1968—1971. Det påtalades att
verket i ett stort antal fall bildat eller förvärvat bolag utan att dessförinnan
ha inhämtat tillstånd av Kungl. Maj:t och riksdagen; FFV
hade vidare lämnat lån, för vilka anslag inte lämnats av riksdagen,
samt lämnat borgensförbindelser, som ur behörighetssynpunkt är att
jämställa med lån. Kritik riktades vidare mot beslutsfördelningen mellan
FFV och dess styrelse, mot beslutsunderlaget vid förvärvsärenden m. m.
Chefen för industridepartementet överlämnade den 31 augusti 1971
RRV ovannämnda rapport till justitiekanslern för de åtgärder, som rapporten
kunde föranleda.
JK avgav i sin tur beslut i anledning av chefens för industridepartementet
anmälan den 7 december 1971. JK ansåg inte den förklaring
FFV lämnat avseende sin verksamhet i ett yttrande till JK över RRV:s
rapport tillfredsställande utan fann tvärtom att yttrandet visade, att
tillräcklig förvaltningsrättslig sakkunskap saknats i FFV. JK konstaterade
sålunda att FFV i olika hänseenden handlat i klar strid mot
gällande bestämmelser. De fel som verket begått ansågs huvudsakligen
vara av formell natur, men ”häri ligger emellertid inte att felen kan
vara av allenast ringa betydelse. Det är tvärtom från statsrättslig synpunkt
av stor vikt att statsmakterna inte berövas möjlighet att utöva
de befogenheter som grundlagsenlig! tillkommer dem.” JK yttrade vidare:
”Vid övervägande av vad sålunda anförts finner jag väl att vad
verket låtit komma sig till last är av allvarlig beskaffenhet.” JK ansåg
inte desto mindre att några åtgärder mot verksledningen utöver gjorda
uttalanden inte var aktuella. Detta av två skäl: 1) Enligt JK:s bedömning
har staten genom FFV:s handlande inte orsakats ekonomiska förluster
i vidare mån än som kunnat uppkomma även i sådan affärsverksamhet
som verket ägt att driva utan särskilt tillstånd; 2) FFVledningens
handlingssätt har enligt JK ”uppenbarligen förestavats av
en stark strävan att uppfylla statsmakternas intentioner”.
Det finns i detta sammanhang inte anledning att ifrågasätta JK:s
beslut. Det finns däremot anledning att uppmärksamma det något
anmärkningsvärda resultatet av FFV:s strävan att uppfylla statsmak
1—Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 584—590
Mot. 1972:584
2
ternas intentioner, nämligen enligt JK en rad handlingar i klar strid
mot gällande bestämmelser.
FFV:s skrivelse av den 29 oktober 1971 till JK med anledning av
RRV:s rapport visade otvetydigt att regeringen, eller åtmistone vederbörande
departement, var väl informerad om fabriksverkens verksamhet
och om åtminstone flertalet av de åtgärder, som senare föranlett kritik
från RRV och JK. JK talar om ”de kontakter som otvivelaktigt ägt
rum mellan FFV och olika departement”. JK ifrågasätter heller inte
FFV:s uppgifter att vederbörande departements samtycke i förväg har
inhämtats innan större transaktioner företagits. Men säger JK: ”Även
om samtycke under hand lämnats i förväg av någon departementstjänsteman,
då närmast statssekreteraren, är det emellertid av flera skäl
uppenbart att ett sådant besked inte kan ersätta ett beslut av Kungl.
Maj:t och än mindre ett avgörande av riksdagen.”
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras:
1) FFV har formellt handlat i strid mot gällande bestämmelser;
2) Kontakter har förekommit mellan vederbörande departement och
FFV avseende en rad av de åtgärder om vilka kritik riktats mot FFV;
3) Regeringen, eller åtminstone vederbörande departement, var informerad
om dessa åtgärder;
4) Vederbörande departement gav under hand sitt samtycke till de åtgärder
FFV vidtog.
Det kan tilläggas, att om FFV:s dokumentation av fattade beslut ur
statsrättslig synpunkt varit otillfredsställande — FFV har som försvar
angivit sekretesskäl — är dokumentationen av vad som förevarit mellan
regeringen och FFV obefintlig. JK fastslår: ”Några handlingar rörande
vad som förekommit vid de kontakter som otvivelaktigen ägt rum
mellan FFV och olika departement synes inte ha upprättats.” När JK
pekar på vikten av att ansvariga beslutsfattare senare kan identifieras,
bör den kritiken även riktas mot FFV överordnade beslutsfattare. ”Även
ledamöter i styrelser för verk och myndigheter är nämligen underkastade
ämbetsansvar. Konsekvenserna av att förpliktelserna inte uppfylles
framträder i förevarande ärende, där det möter stora svårigheter att
konstatera vilka som deltagit i de påtalade besluten och därigenom
blivit ansvariga för dessa.”
Det ankommer emellertid inte på RRV att granska Kungl. Maj:ts
agerande i förhållande till FFV. Regeringens ansvar är politiskt. Regeringens
verksamhet granskas av konstitutionsutskottet och riksdagen.
För att den bedömningen skall kunna göras i fråga om regeringens
mellanhavanden med FFV och i vilken mån ett politiskt ansvar kan
utkrävas bör en parlamentarisk kommission tillsättas med uppgift att
granska vad som förevarit i fråga om FFV.
Med anledning av vad som ovan anförts hemställes
att riksdagen måtte besluta att tillsätta en parlamentarisk kom
Mot. 1972:584
3
mission med uppgift att granska regeringens mellanhavanden
med förenade fabriksverken och regeringens ansvar för dess
verksamhet 1968—1971.
Stockholm den 25 januari 1972
BO TURESSON (m)
1 * Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 584—590