Riksdagens protokoll 1971:59

Tisdagen den 13 april

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollen för den 26, 30 och 31 mars samt den I och 2 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. veckans sammanträden

Herr TALMANNEN yttrade:

I enlighet med den preliminära planen hälls arbetsplena onsdagen den 14 aprU kl. 11,00 och fredagen den 16 april kl, 10,00. Onsdagssammanträdet kommer efter sedvanligt middagsuppehäU att fortsättas på kväUen, Vid fredagens plenum behandlas utskottsbetänkanden fram tiU omkring kl. 15,30, varefter svar lämnas pä ett antal interpellationer.

Vid sammanträdet lorsdagen den 15 april kl. 14,00 besvaras ett l5-tal enkla frågor och ett slort antal interpellationer. Däremot upptas inte några utskottsbetänkanden tUl avgörande vid torsdagens sammanträde,

§ 3 Herr lalmannen meddelade att hen Enarsson denna dag åter intagit sin plats i kammaren,

§ 4 Upplästes följande Ull kammaren inkomna ansökningar:

TUl riksdagens kammare

Undertecknad får härmed anhålla om ledighet från riksdagsarbetet den 14—17 april 1971 pä grund av officieUt besök i Österrike,

Stockholm den 2 aprU 1971 Olof Palme

TUl riksdagens kammare

Pä grund av deltagande i inlerpariamentarisk konferens i Venezuela anhåUer undertecknad om ledighet från rUcsdagsarbetet under tiden den 13-23 april 1971,

Stockholm den 2 aprU 1971 Thorbjörn Fälldin

Kammaren biföU dessa ansökningar.

Tisdagen den 13 april 1971

Äng. ledighet för

kommunala

förtroendeuppdrag

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Karlssons i Malung (s) i kammarens prolokoll för den 25 mars inlagna fråga, nr 164, och anförde;

Herr talman! Herr Karlsson i Malung har frågat, mig om jag uppmärksammat att löntagare i vissa faU av sina arbetsgivare vägras ledighet för att fullgöra kommunala förtroendeuppdrag och vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att trygga den anstäUdes rält i detta avseende.

Den kommunala demokratin förutsätter ett aktivt engagemang från ett stort antal kommunmedlemmar, EnUgt kommunallagarna är i princip varje myndig medborgare, som inte uppnätt sextio års älder, skyldig att åta sig kommunala förtroendeuppdrag. Mot den bakgrunden är det enUgt hun inening angeläget att alla medborgare också ges reella möjligheter att fuUgöra sädana uppdrag.

Vad sedan gäller frägan om vilka ätgärder som är möjliga att vidta för att den anstäUde skaU fä erforderUg ledighet för att utöva kommunala förtroendeuppdrag viU jag erinra om att denna fräga behandlas i vissa kollektivavtal.

Det är enUgf min mening otiUfredsstäUande att en arbetsgivare utan tvingande skäl vägrar de anställda ledighet för kommunala uppdrag. Sedan jag nu uppmärksammats pä frågan är det min avsikt att närmare undersöka löntagarnas faktiska möjligheter att få ledigt för fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag. I första hand avser jag att ta kontakt med arbetsmarknadens parter för alt höra deras synpunkter på frägan.

Hen KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Jag vill tacka civUministern för svaret på min enkla fråga och samtidigt framhålla att jag är myckel nöjd med delta svar.

Med tanke på - som också civUministern här har framhållit i sitt svar — att den enskUde medborgaren i princip är skyldig att motta erhåUet offentUgt uppdrag är det angeläget att begärd ledighet bevUjas utan besvärUgheter för den enskilde. Med andra ord: skall den kommunala dernokratin fungera krävs också att de förtroendevalda erhåller den ledighet som krävs för uppdragets fullgörande.

Om inte konkreta faU bevisligen funnits ännu 1971, där löntagare haft svårigheter att erhålla ledighet, skulle den här frågeställningen varit överflödig, framför allt med tanke på tidigare riksdagsbehandling av motioner som berört ledighet för offentliga uppdrag. Sä sent som 1970 här allmänna beredningsutskottet i sitt utlåtande nr 38 behandlade en motion om åtgärder i syfte att underlätta för anställda alt delta i fackUgt och poUtiskt arbete framhöll Svenska arbetsgivareföreningen i sitt remissvar:

"1 lagar som rör tiUsättandet av ledamöter i olika slag av offentliga nämnder m, m, stadgas ofta att den enskUde medborgaren i princip är skyldig att mottaga erhållet offentUgt uppdrag. Ur arbetsgivarsynpunkt ter det sig också angeläget att de anstäUda genom att mottaga oUka offentUga uppdrag vidgar sina egna och därmed företagens kunskaper om

och engagemang för den offentUga verksamhelen,"

Denna positiva syn måste ha avsett inte bara mottagandel av uppdraget utan också utövandet och fullgörandet av uppdraget, som väl ändå måsle vara del väsentligaste. Jag hoppas nu att arbetsgivaren i praktiken i fortsättningen visar samma positiva anda som den som framkom i Arbetsgivareföreningens remissvar i fjol och efter den uppmärksamhet frågan givils nu och inte minst efter det posiliva svar som civUministern nu lämnat här. Jag viU uttala min tUlfredsstäUelse över vad civUministern framhåller i senare delen av sitt svar, där han säger att han närmare skall "undersöka löntagamas faktiska möjligheter att fä ledigt för fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag". Jag hoppas att svårigheterna för förtroendevalda att fullgöra sina uppdrag i framtiden skaU vara undanröjda.

Jag vill än en gäng tacka civilministern för svaret på min fråga.

Nr 59

Tisdagen den 13 aprU 1971

Ang. bestridandet av kostnad för undersökning m. m. av fast fornlämning

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. bestridandet av kostnad för undersökning m. m. av fast fornlämning

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Richardsons (fp) i kammarens protokoll för den 16 mars intagna fråga, nr 134, och anförde:

Herr talman! Herr Richardson har frågat mig om jag är beredd alt låta staten överta kostnaderna för sädan utgrävning av fast fornlämning som föranleds av "allmänt eller större enskilt arbetsföretag",

EnUgt 9 § fornminneslagen svarar den som står för allmänt eUer större enskilt arbetsföretag som berör en fornlämning för kostnaderna för undersökning eUer för åtgärder för att bevara fornlamningen, om del inte på grund av särskilda förhållanden kan anses obilUgl, TUl enskUda som belastas med aUtför höga kostnader på grund av fornminnesundersökning kan riksantikvarieämbetet lämna statsbidrag. Till både kommuner och enskUda kan statsstöd tiU fornminnesvärd utgå genom arbetsmarknadsverket.

Den framtida utformningen av samhällets kulturminnesvård utreds för närvarande av 1965 ärs musei- och ulställningssakkunniga, som väntas avge sina förslag i är, I awaktan på dessa är jag inle beredd alt förorda nägon ändring i fråga om det statliga ansvaret på kulturminnesvårdens område.

Hen RICHARDSON (fp):

Herr lalman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret pä min fräga,

1942 års fornminneslag är uttryck för en statlig kulturpoUtisk målsättning - skydd för fornminnen. För undvikande av varje missförstånd vill jag deklarera, all jag delar den värdering som kommer lUl utiryck i denna lagstiftning.

Frågan gäUer heller inte det berättigade i de krav lagen uppstäUer utan

Nr 59

Tisdagen den 13 april 1971

Ang. bestridandet av kostnad för undersökning m. m. av fast fornlämning

i StäUet vem som skall belala denna statens kulturpolitik. Det heler i 9 § i lagen om fornminnen — som utbildningsministern antydde i silt svar — att om särskUd undersökning av fornlämningen behövs i samband med "allmänt eller slörre enskilt arbetsförelag" så skall kostnaden ävUa företaget "sävitt del icke på grund av särskilda förhållanden finnes obUUgt".

All denna lag skaU tolkas och lillämpas generöst framgår med all önskvärd tydUghet av förarbetena tUl lagstiftningen och inte minsl av andra lagutskottets — och därmed ocksä riksdagens — kommentar. Utskottet framhöll att det var en samhällsangelägenhet att "i görUgasle mån skydda och bevara fornminnen" men pekade också på den enskUdes intressen och uttalade därvid följande: "En reglering av hithörande område bör därför ske under vederbörligt hänsynstagande UU de sålunda förefintUga, delvis motstridiga intressena."

Utskottet poängterade än tydligare statens ansvar: "Utskottet anser sig kunna förvänta", heter del, "att myndigheterna vid behandUngen av förekommande ärenden skola ingäende pröva omständigheterna i det särskUda fallet och därvid under beaktande av kulturminnesvärdens krav jämväl visa förståelse för övriga berättigade intressen".

Vad som enUgl lagtexten är "obilligt" och enligl andra lagutskottet "berätligade intressen" är självfallet en relativt godtycklig tolkningsfråga. Jag föresläller mig alt mänga hänsyn kan vägas in i en sädan skälighetsbedömning. Men låt oss anta all en ideell organisalion, som hell finansierar sin verksamhet med insamlade medel och gåvor, kommer i den situationen att den måste bygga en lokal för sin verksamhel, t, ex, en kyrka, på en tomt där det krävs arkeologiska utgrävningar och undersökningar — så är det i de cenirala delarna i flera av våra äldsta städer, t, ex, i Skara — är det då verkligen förenligt med lagens anda att staten skjuter över kostnaderna eUer en stor del av dem pä denna ideella organisalion?

UtbUdningsministern säger att riksantikvarieämbetet kan lämna slalsbidrag. Jag vUl fräga: Bör inle riksantikvarieämbetet lämna bidrag i en sådan här situation?

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! Herr Richardson konkretiserade nu sin fråga. Det är naturligtvis väldigt svårl för mig att bedöma i vad män handläggningen i enskUda faU har varit i enlighet med andan i lagstiftningen. Jag föreställer mig emellerlid alt man inom utredningsarbetet gör en bedömning av om hittills gäUande praxis har stått i överensstämmelse med vad lagstiftarna tänkte sig. Skulle sä inte vara fallet, finns ju möjligheter inom mycket korl lid alt vidta eventuellt önskvärda kompletteringar i lagstiftningen.

Hen RICHARDSON (fp);

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för detla svar, och jag uppfattar det sä att den generösa tolkning som man för snarl 30 är sedan rekommenderade vid lagstiftningen skall tiUämpas även nu.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara fru Sundbergs (m) i kammarens protokoll för den 23 mars inlagna fräga, nr 157, och anförde:

Herr lalman! Fru Sundberg har frågat mig, vilka åigärder jag ämnar vidlaga för all trygga sysselsättningen för de hushällslärare som fristäUs från de kommunala yrkesskolorna pä grund av gymnasieskolreformen,

1 proposilion 1968:140 framhölls bl, a, all skolmyndigheterna i nära samverkan med personalorganisationerna bör söka komma lill ändamålsenUga lösningar av de problem som kan uppkomma pä de olika gymnasieskolorlerna. Ett sådant arbete pägär ocksä inom skolöverslyrelsen.

Jag viU Ullägga alt av fru Sundberg berörda lärargrupper givetvis omfattas även av regeringens beslul den 14 maj 1970 om anställningstryggheten för icke ordinarie lärare inom det kommunala skolväsendel.

Tisdagen den 13aprU 1971

Om åtgärder föratt trygga sysselsättningen för vissa hushållslärare

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka utbildningsminislern för svarel, men jag vUl gäma tillägga alt jag fann del ofullsländigl. UtbUdningsministern säger att man skall i samverkan med personalorganisationerna söka komma lill ändamålsenliga lösningar av de problem som kan uppkomma. Det är just de ändamålsenliga lösningarna för den kategori hushållslärare jag här talar om som jag hade hoppals få ett svar från utbUdningsministern om.

Hushällslärarna är en olycksdrabbad yrkeskär. När grundskolan genomfördes var man dock redan i förväg medveten om att problem skuUe uppstå, och man införde övergångsplanen, dit 60 procent av dem gick. Nu genomför man en gymnasiereform som berör ungefär 1 000 kommunalanstäUda hushällslärare. De får meddelande om alt fr, o, m, den 1 juU har den nya gymnasieskolan inte längre behov av deras Ijänster, I Malmö har sex hushällslärare fåll ett sådanl besked från studierektorn.

Den hemtekniska kursen, som hörde Ull de kommunala yrkesskolorna, hade 16 elever i varje grupp. Den var myckel omtyckt, och åtskiUiga hushåUslärare fungerade ocksä där som lärare. Nu införs den nya gymnasieskolan med en kraflig nedskärning av timantalet och med undervisningsgrupper pä 30 elever i stället för 16, Del värsta enUgt min mening är att för den s, k. vård- och konsumtionslinjen ännu inte finns nägon läroplan utarbetad och man kan inle göra några bedömningar! vad mån hushällslärare skall kunna anställas där.

Naturligtvis kan della problem gälla även för övriga yrkeslärare i samband med gymnasieskolans genomförande, men vad jag tycker är pälagligl denna gäng är att man ställer hushållslärarna inför etl fullbordat faklum. Det gär inte för kommunerna all skaffa fram elever. Därför hade det för mig varit roUgt alt från utbUdningsministern få etl svar pä hur jusl dessa problem skaU lösas — och det tyckerjag inte att jag har fält.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr lalman! Till all börja med villjag konstatera alt de problem vi

1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 59

Tisdagen den 13 aprU 1971

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för vissa hushållslärare

här möter i och för sig inte är nya pä skolans område. Vi har genomförl den nya läroplanen för grundskolan och hade då en rad personalproblem att lösa. Jag tror att helhetsomdömet från de berörda parternas sida i det fallet är alt slalen på ett hedersamt sätt skött sig i de ansvarsfrågorna.

Nu gäUer del alltså gymnasieskolan. Jag vill dä börja med att säga till fru Sundberg alt det förhåUandet att det inte är nägon läroplan utarbetad för värd- och konsumtionsUnjen beror pä alt den linjen mötte ell sådant motstånd frän avnämarna all vi inte ansäg oss kunna sälla den i sjön.

Vad vi allmänt har gjort för gymnasieskolan är, som jag sade i mill första svar, att vi fattade ett konseljbeslul den 14 maj 1970, där vi slog fast principerna som innebär en generös behandling av de lärargrupper som i negativ mening kan bli berörda av beslulel. Vi har uppdragil ål skolöverstyrelsen att kontinueriigi följa frågan, och det som jusl nu har aktualiserat den är Unjevalel, som vi vet har ägt rum. Del kan ha slagit på ell sätt som vi inle har räknat med. Jag har t, ex, fåll uppgifler från Göleborg, som jag kan nämna eflersom fru Sundberg nämnde Malmö, I Göteborg har konsumtionsUnjen plats för 210 elever, men den har bara fått 37 sökande. Dä uppslår givetvis en sådan situation där exlraordinära ätgärder kan vara nödvändiga. Vi har begärt att fä in sädana uppgifter frän skolöverstyrelsen, som i sin lur har konlakl med länsskolnämnderna, I börian av maj får vi besked i vad mån dylika situationer har uppställ ute i landet. Vid den tidpunkten fär vi ocksä bedöma om extra ätgärder, ulöver dem vi redan har beslutat, kan vara behövliga. Jag kan alltså inte för dagen utesluta att vi kan behöva vidta ytterligare älgärder.

Fru SUNDBERG (m);

Herr lalman! Jag lackar utbUdningsministern för del beskedet. Jag tror att det bedömande som herr Carlsson gjorde när det gäller Unjevalel är hell riktigt. Däremot tycker jag att man från statsmakternas sida kunde ha garderat sig i förväg för alt dylikl skulle inträffa.

Vad belräffar de extraordinära älgärder som ulbildningsminislern här talar om vUl jag nalurliglvis gärna tolka del sä att man i samband med gymnasieskolans reformerande kommer att skapa möjligheter för hushällslärarna, liknande dem som Ullskapades i samband med grundskolans genomförande i dess nya utformning, när man hade en övergångsplan. Jag vUl tiUägga, all även om staten hade ansvar för det hela tror jag all åtskUliga hushåUslärare med en god och gedigen utbildning i etl vissl yrke har beklagat att deras huvudsakliga sysselsättning har blivit alt undervisa i ämnen för vilka de inte har den adekvata utbildningen. Det är lätt för mig att tro, men det vore roligt om utbildningsministern ville bekräfta all man skulle kunna tänka sig att även inom gymnasieskolan skapa något slags övergångsplan för här berörda hushällslärare.

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Ångströms (fp) i kammarens prolokoll för den 25 mars inlagna fråga, nr 166, och anförde:

Herr talman! Herr Ångslröm har frågat mig om jag avser att vidta ätgärder för att ge möjligheter åt TV-titlarna i stora delar av vårl land, som forlfarande saknar TV 2, att la del av program av slort publikt intresse, som nu endasl sänds över denna kanal.

Det ankommer pä Sveriges Radio att inom ramen för de av statsmakterna faststäUda riktlinjerna för programverksamhetens organisation och innehåU avgöra vilka program som skall sändas i de oUka TV-och ljudradiokanalerna. Jag avser därför inte att vidta nägra ätgärder av det slag som frågeställaren efterlyser.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag tackar utbildningsministern för hans svar, men jag är besviken över all han där inte visal någon vilja att själv gripa in och pä etl vettigt sätt klara samordningen mellan de olika TV-kanalerna i de faU där en samordning är absolul nödvändig.

Uppvaktningar och skrivelser i ärendel till radiochefen och andra programansvariga, frän myndigheier och enskilda personer, har visat sig resultatlösa. För något är sedan skrev jag själv i min egenskap av FU-ordförande i landstinget lill radiochefen och pekade på de olika programutbud som den brislande täckningen av TV 2 i landet innebar trols att Ucensavgiften var densamma. Jag fick ell artigt och välmenande svar, där radiochefen hänvisade UU dels den kommande utbyggnaden av TV 2-nätel, dels förhällandet med de fristående kanalerna och konkurrensen dem emeUan,

ParalleUen mellan utbildningsministerns svar i dag och radiochefens i fjol är väl fuUt klar, och lika klarl anser jag del vara alt ingen av dessa båda personer har förstått att detta är en aUvarlig servicefråga, främst för glesbygden, och en fråga om rättvisa, dä alla betalar samma licensavgift.

Jag har inte heller kunnai finna att en samordning skulle välla några större praktiska problem. På de lider då TV 1 inte har sändning bör del vara en enkel sak alt låta de aktuella programmen gå fram över dess sändare UU de områden som inte har TV 2, Under annan sändningstid bör gUmtar och sammandrag i större utsträckning än hittills passas in i TV 1-programmet från direktsändningar. Andra typer av program - bygdereportage, TV-pjäser och debatter som handlar om bygder som saknar möjligheter att se TV 2 eller andra program av speciellt lokalt intresse -bör ocksä bevakas på sä sätt att de läggs in efter ordinarie sändningar i

Nr 59

Tisdagen den i 13aprU 1971

Om bättre möjligheter att ta del av program som sänds i TV 2

TV 1 samma kväll.

Jag kan nämna som elt exempel all TV-pjäsen om byn Lavforsen inle kunde ses av de människor som det hela handlade om och varifrån agerande själva kom. De fick göra en 20-milaresa för att se sig själva och vad TV gjort av deras problem. Många reste ocksä den sträckan. Del blev en dyr föreställning, och del skall vara även i övrigl hunsade glesbygdsmänniskor som finner sig i en sädan ordning.

Herr utbildningsminister CARLSSON:

Herr talman! Herr Ångström var förvånad över att jag inte grep in i Sveriges Radio och åstadkom en samordning mellan de tvä kanalerna. Jag mä säga alt jag är förvånad över all herr Ångslröm inte känner till att det saknas förulsällningar för elt sådanl ingripande frän regeringen eller utbildningsminislern i radio- och TV-verksamheten i det gäUande riksdagsbeslutet. EnUgl avtalet mellan staten och Sveriges Radio skaU de av Kungl. Maj:l och riksdagen år 1966 godkända rikllinjerna ligga lUl grund för verksamheten. Dessa i sin tur förutsätter bl. a. två självsländiga programenheter för TV som skall arbeta pä likartade villkor. Det yttersta ansvaret för att riktUnjerna verkligen följs åvilar radioledningen. Åtgärder från min sida i det av herr Ångström aktuaUserade fallel förutsätter riksdagsbeslut om ändring av 1966 ärs rikllinjer och ändring i konsekvens härmed av avtalet mellan Sveriges Radio och staten.

Om man vUl klaga i en sädan här fråga - och det har man självfaUet räll till - är den rikliga instansen radioledningen, och jag förstod av herr Ångströms inlägg att han också haft konlakl ät del hållet. Del är där han mäsle sätta in sma övertalningsätgärder i fräga om vad som skaU sändas i kanal 1 respekiive kanal 2,

Jag vill samtidigt nämna att ulbyggnaden av TV 2-nätel är i full gäng, och täckningen beräknas om nägra månader uppgå till 93 proceni av befolkningen.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Ell ingripande kan göras på många sätt, och jag lycker att det skulle vara myckel positivt om utbildningsministern och jag kunde förena oss i en kontakt med radioledningen, så att vi fick den här samordningen påbättrad i framtiden,

! milt försia anförande glömde jag all peka på ett annat förhåUande som också talar för en större samordning av program av storl publikt inlresse mellan de olika kanalerna, Della är nämligen det enkla förhållandel all många människor i värl land saknar ekonomiska möjligheter att förse sina mottagare med anordningar för program 2, De flesta av dessa finns bland den stora gruppen pensionärer som endast har sin folkpension all leva pä. Jag tycker all de människorna också är värda den omtanken.

Herr ulbildningsminislern CARLSSON:

Herr talman! Herr Ångslröm upprepar all han anser att utbUdningsministern bör ta kontakt med radioledningen. Jag måsle än en gång understryka all om jag skulle följa herr Ängströms råd, så skulle jag riskera myckel obehagliga konsekvenser. Jag tycker inte för närvarande

§ 9 Ang. pris- och kartellnämndens utredningsverksamhet vid förlängning av prisstoppet

Herr handelsminislern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoll för den 26 mars inlagna fråga, nr 167, och anförde;

Herr lalman! Herr Romanus har frågat om pris- och karlellnämnden vid förlängningen av prisstoppet kommer att ges resurser att bedriva sin normala utredningsverksamhet.

Pris- och karlellnämnden har möjlighel att förstärka personalen i den omfattning som erfordras för att möla ökad arbetsbelastning på grund av prisstoppet. En viss personalförslärkning har också genomförts. Del är emellerlid knappast lämpligt eller ens möjligt all för nytillkommande arbelsuppgifler av temporär art utöka personalen i sädan utsträckning alt nämndens normala verksamhet kan bedrivas utan inskränkningar. Utredningsverksamheten upprätthålls emeUertid för närvarande i den omfattning som betingas av näringsfrihetsombudsmannens behov men ocksä av de mest angelägna av övriga behov. Arbetet med registrering av karteUavtal och storföretag pågår normalt.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Statens pris- och kartellnämnds utredningar har stor belydelse för konsumenterna. Genom all utredningarna bedrivs och resullalen framläggs skapas bättre förutsättningar för en fungerande marknad. Genom att konsumenterna informeras om resultaten får de större möjlighel all handla ralionellt. Delta i sin tur påverkar företagen.

Denna viktiga utredningsverksamhet har kommit allvarligl i kläm genom alt pris- och karteUnämnden fält ansvaret att övervaka prisstoppet. 1969 pubUcerade nämnden 51 utredningar, alltså ungefär 25 per halvår. Under de tre första kvartalen 1970 kom 31 stycken, vUket motsvarar 20 per halvår. Under del sista kvartalet 1970 och del första kvartalet 1971 — tiUsammans etl halvår - har bara fem uiredningar pubUcerats, dvs, en minskning frän ungefär 20 per halvår UU fem per halvår,

I en sammanställning vid årsskiftet redovisades inom nämnden 15 pågående utredningar och 15 som var "vilande" eller "ej påbörjade". Bland de vUande eller ej påbörjade utredningarna kan nämnas: priser och

Nr 59

Tisdagen den 13 aprU 1971

Äng. pris- och kartellnämndens iitred-ningsverksamhet vid förlängning av prisstoppet

koslnader vid fotolaboratorier, optikbranschen, struktur- och koslnads-förhåUanden i kvarnindustrin, sortiment, service och priser pä campingplatser — onekligen av stort intresse inför sommarsäsongen — svenska och ulländska bilpriser, begravningsbranschen och olika faktorers belydelse för de växlande priserna pä heltäckande mattor.

Av de uiredningar som pågick vid årsskiftet är det bara Ivä som har bUvit klara under första kvartalet. Man kan anta att de pågående utredningarna måste bedrivas i nedsatt takt. Hur många utrednmgar som normalt skulle ha startats, och som nu inte blir av, vet man naturligtvis inte.

Men klarl är alt trots att pris- och karteUnämnden har fått förstärkning, så måste en slor del av den ordinarie arbelskraflen användas för övervakningen av prisstoppet, vilkel har gåll ul över ulredningsverk-samhelen.

Sådant kan accepleras för en kortare lid. Nu har prissloppel förlängts ylleriigare etl halvår. Skall pris- och karlellnämndens utredningsarbete med direkt sikte pä konsumenterna — inte undersökningar åt NO och registrering av karteUavtal, som statsrådet nämner i svarel — Ugga nere ytterligare etl halvår, dvs, tillsammans ett helt år? Har konsumenlerna råd med det? Vilkel värde fäsler regeringen vid den delen av verksamheten?

Att etl siorl antal utredningar om viktiga frågor är vilande är naturligtvis besvärande för dem som viU göra gällande, all regeringen för en kraftfuU konsumentpoUtik, Det är en händelse, som ser ul som en tanke, alt SPK i de sammanställningar över arbetsläget i nämnden, som gjorts efter årsskiftet, har tagit bort uppdelningen i pågående och vUande utredningar. Man frågar sig onekligen: Är detta bara en tanke?

1 en debatt nyligen ville handelsminislern inte göra något som helst uttalande om när prisstoppet kommer att awecklas. Han vUle inte ens tala om huruvida regeringen hade bestämt sig för den ungefärliga tidpunkten.

Vad har herr handelsministern i dag alt säga dem som sätter värde på de ordinarie utredningarna från SPK?

Herr handelsminislern FELDT;

Herr lalman! Del var roligt alt höra herr Romanus' uppskatlning av pris- och karleUnämndens utredningsverksamhet. Jag delar hans mening att det är en för konsumenlerna viktig hantering som man här sysslar med.

Men om man under en begränsad lid måsle sätta in betydande resurser på prisövervakning, som ju också är ett väsentligt konsumentintresse, finns del helt enkell inte praktiska administrativa möjligheler all bygga ul den utredande verksamhelen i en sädan omfattning att den skulle kunna fortgå utan inskränkningar. Delta beror delvis på att den extrapersonal som kan tas in får ägna sig åt prisstoppsfrägorna, medan den ordinarie personalen i första hand får förbehållas den utredande verksamheten. Ätt förstärka utredningssidan temporärt skulle stöta på beiydande svårigheter, medan del har varil avsevärt lättare att göra del när det gäller den sorts administrativ verksamhet som prisstoppet

mnehåller.

Nu är den utredande verksamhelen långtifrån nedlagd. Av ungefär 190 Ijänslemän pä pris- och karlellnämnden är ungefär hälflen sysselsatta med den ordinarie verksamhelen — dvs. dä framför alll utredningar - och för närvarande pågår del inom pris- och karlellnämnden 16 uiredningar. Alt man där har prioriterat näringsfrihetsombudsmannens önskemål om utredningar är väl ganska uppenbart och rimligt.

På herr Romanus' avslutande fråga kan jag svara att som vi har gjort omläggningen av arbetsrutinerna inom pris- och karlellnämnden, så kommer det att vara möjligt att med mycket korl varsel sätta in de fulla resurserna på utredningsarbetet igen, när prisstoppet har avvecklats eller i varje fall kunnat las ned frän nuvarande omfallning. Ätt vi i dag skulle föra en debatt om prisstoppels vara eller inle vara, det var väl inte ens herr Romanus' mening.

Nr 59

Tisdagen den 13aprU 1971

Ang. pris- och kartellnämndens utredningsverksamhet vid förlängning av prisstoppet

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Jag borde nalurliglvis ha tackat handelsministern för svaret. På grund av tidsnöd gjorde jag inle del. Men lyvärr innehöll svarel inle särskilt mänga konkrela besked, sä del kanske inle gjorde så mycket.

Hen Feldl trycker nu mycket hårt pä, att det här är en temporär begränsning, och att man dä inte kan ulvidga personalen hur mycket som helst. Ja, men hur tillfällig begränsning blir det fråga om? Det bUr ju ändå nu etl helt är, under vilket man, med den lakl som hållils hittills, kommer all producera 10 uiredningar i stället för normalt 50, Det måste man väl ändå säga är en allvarlig begränsning, och dä kan man inle bara slä sig lill ro med alt begränsningen är "temporär".

Dessutom vel vi ju inte om del blir slul i och med detla — del vägrar ju herr Feldt bestämt att ge något besked om. Jag vill inle göra detta lUl en debatt om hur länge prisstoppet skall vara, men sä länge herr Feldt inte kan säga någonting om hur länge del kommer alt bibehållas, blir ju kraven pä elt besked om hur del skaU gå med den här utredningsverksamheten ännu starkare.

Del sägs i svarel att "de mest angelägna av övriga behov" — dvs, de direkl konsumenlinriktade utredningarna — har kunnai tillgodoses. Ja, i år har det pubUcerats tvä utredningar; en om hur kvaUteten är på potatis i Kalmar och en om oljerabatterna. Jag viU inle bagatellisera dessa uiredningar och säga att de är mindre vikliga, men del är ganska Ulel gentemot vad man normall producerar pä pris-och kartellnämnden — det måste väl herr Feldt hålla med om.

Och man slås ju onekligen, när man på delta sätt ser regleringsverksamhetens praktiska konsekvenser, av kontrasten mot den förnöjdhet som rådde då prissloppel proklamerades.Den här övervakningen skulle husmödrarna i stort sett sköta på egen hand, sade finansministem då. Det visar sig nu all, när man skall få del hela att fungera i praktiken, så kan man inle undvUca att för konsumenlerna ganska viktig verksamhel bUr Udande. Jag är ledsen all herr Feldt inte har kunnat ge något konkret besked — såvitt jag kan finna av svarel — om att det skaU bU en förbättring.

Nr 59

Tisdagen den 13 aprU 1971

Ang. pris- och kartellnämndens utredningsverksamhet vid förlängning av prisstoppet

Herr handelsminislern FELDT;

Herr talman! Det besked som herr Romanus nu efterlyste i sin repUk flck han i det svar som han inte tyckte det var lönt att tacka för, nämligen alt vi måste eftersätta utredningsverksamheten under den här perioden. Del är att beklaga all så mäste ske. Men jag lycker del är en orimlig värdering av insatserna för konsumenternas intressen om man säger att det inte är elt vitalt konsumentintresse att prisstoppet genomförs och övervakas.

Sedan hade det kanske ocksä varit mera intressanl om denna debatt frän herr Romanus' sida hade innehälUt nägon Uten tanke om hur man skall göra i elt verk, som enligl sina instruktioner och åligganden normalt har att utföra utredningsarbete, men som också skall kunna göra sådana här snabba utryckningar i samband med ell beslut om prisslopp. Det har förutsatts att den ordinarie verksamheten under sådana skeden får läggas ät sidan i den grad som genomförandet av den extraordinära aktionen förutsätter. Del är ganska självklart att förutsättningarna för pris- och kartellnämndens verksamhel också var tänkta på det sättet.

Under detta skede har vissa utredningar måst läggas ät sidan. Det beror, som jag sade, pä att exlraförstärkningen av personal - som i och för sig hade kunnat göras myckel större — inte går att göra för den utredande verksamheten. Temporärt går det att låna folk frän oUka myndigheier och nyrekrytera tiUfälligt för prisövervakning och för administration av prissloppet. Vi har kunnat göra det. Men det går inte att göra på samma säll för den utredande verksamheten, därför att den har ell annat innehåU både administrativt och framför aUt när del gäUer utredningsteknik och annal, Detla förklarar att man inte ens med mycket god vUja och myckel pengar lUl sitt förfogande hade kunnat driva utredningsverksamheten alldeles utan avbrott.

Men som sagt, det hade varil mera intressant om herr Romanus hade tänkl något pä vad han ansäg borde ha gjorts, i stället för all bara efterlysa förbättringar. Det är alllför enkelt för att gå hem i detta sammanhang.

§12 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkanden nr 17 Nr 59

och 20, socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 14—16 samt utbUd- Tjcdasen den

ningsutskottets betänkanden m 3 och 4, , -, ■■, , nn i

§ 13 InterpeUation nr 100 ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen AHLMARK (fp), som yttrade;

Herr talman! När det nuvarande systemet för radio och TV beslutades pä hösten 1966 gjorde regeringen uttalanden om hur nyhetsförmedlingen skulle organiseras. "En långt gående spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer är ur opinionsbUdningens synpunkt önskvärd", förklarade kommunikationsrrunistern Olof Palme i propositionen 136 är 1966. Han sade vidare:

Jag har "övervägt en modell för nyhetstjänsten i den nya organisationen för Sveriges Radio, som i korthet innebär, att en gemensam nyhetsredaktion inrättas som en service ät de självständiga programenheterna. Den skulle fä till uppgift att svara för insamling, bearbetning och utsändning av korta nyhetsprogram av enbart faktagivande karaktär i radio och television. De oUka programenheterna bör vara fria att söka också andra nyhetskällor men koncentrera sina insatser på kommentar, analys och reportage. TUl den centrala redaktionen bör knytas korrespondenterna i distrikten och utlandet. Programledningen kan där mot särskUd ersättning göra programbestäUningar men också t. ex. genom egna reportageresor och engagemang av egna kommentatorer bevaka händelserna i utlandet."

Det kan diskuteras, om nyhetsförmedlingen i TV har levt upp tUl den målsättningen. Den gemensamma nyhetsredaktionen TV-Nytt, som byggts upp "som en service åt de självständiga programenhetema", har fått en mer dominerande ställning än många tänkte sig, när principbesluten fattades för snart fem är sedan.

Föna året tiUsattes en utredning inom Sveriges Radio för att undersöka bl. a. hur nyhetsförmedUngen skaU organiseras i framtiden. Uppgifter i pressen om lösningar som diskuteras och har sympatier inom denna utredning påstår att starka krafter inom Sveriges Radio vUl centralisera nyhetsförmedUngen ännu mer än nu genom att ytterligare stärka den gemensamma TV-Nytt-redaktionen. EnUgt samma källor skulle detta begränsa de båda TV-kanalemas möjlighet att bedriva självständig nyhetsjakt och göra egna nyhetskommentarer. Bl. a. skulle TV2-programmet Rapport, som många ser som det mest vitala nyhetsprogrammet i svensk television, läggas ner.

Det är inte riksdagens sak att diskutera enskilda program i Sveriges Radio eller detta företags administrativa problem i största aUmänhet. Nyhetsförmedlingens grundläggande organisation handlar däremot om de principer för radio-TV-systemet i värt land som riksdagen tidigare fattat beslut om. Det är självfaUet riksdagens rättighet att hävda principen om konkunens i radio-TV:s nyhetsförmedling.

Den omdiskuterade nyhetsutredningen inom Sveriges Radio lär ännu
inte vara färdig, och dess slutsatser har därmed inte behandlats av andra
instanser. Men det är angeläget att regeringen redan nu gör klart att utan 17

Nr 59 elt nytt riksdagsbeslut är ingen sädan förändring av organisationen av

Tisdaeen den nyhetsförmedUngen i Sveriges Radio möjlig som strider mot målsätl-

13 aprU 1971 ningen från 1966.

------------------- ------ Mot bakgrund av vad jag här anförl hemstäUer jag om kammarens

tiUstånd att tUl hen utbUdningsministern få stäUa följande frågor;

1. Anser regeringen fortfarande att i radio-TV "en långt gående
spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer är ur opinionsbUd
ningens synpunki önskvärd" (propositionen 136 är 1966)?

2. Kan genom Sveriges Radios praktiska handlande denna målsättning
för nyhetsförmedlingen förändras eller uttunnas utan ett nytt riksdagsbe
slut?

Denna anhäUan bordlades,

§ 14 InterpeUation nr 101 ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

Ordet lämnades pä begäran tUl

Herr HELEN (fp), som yttrade;

Herr talman! Senasl i regeringens ulrikesdeklaration tUl riksdagen den 31 mars fastslogs det ansvar Sverige känner sig ha att sörja för att poUtiska protestaktioner i värt land ej får kränka det rättsskydd som tUlkommer främmande länders sändebud och övriga företrädare. Detta uttalande som föranledde instämmande från folkpartiet är desto viktigare som det ömtåliga mellanfolkUga samarbetet i så hög grad är beroende av att beskickningar och diplomatisk personal kan arbeta i främmande land utan att utsättas för grova, brutala eUer rent av livshotande akiioner från poUtiska motståndare. Vad vi i Sverige gör för att skydda främmande beskickningars personal är givelvis en av förutsältningarna för att våra egna företrädare i andra länder skall kunna räkna med lillräckligl skydd. Men frägan har ännu större principiell räckvidd. I fjolärels utrikesdebatt sammanfattade jag min syn i dessa ord: "Det är ett nederlag när själva instrumenten för fredligt umgänge dras in i förolämpningarnas och väldets sektorer,"

Den reglerade men efter förhållandevis generösa och humana principer
accepterade invandringen i Sverige från länder utanför Norden har tillfört
den svenska miljön mycket värdefullt, inle bara från snäva arbetskrafts
synpunkter ulan även från utgångspunkten att del svenska samhäUet har
mycket att vinna av kontakter här hemma med företrädare för andra
nationer och kulturer. Samtidigt är det uppenbart att små extrema
grupper av utlänningar kan skapa betydande problem inte minsl för den
slora majoriteten av invandrare. Del gäller inte enbarl för pass- och
tullpersonal, polisväsendet i dess helhet och andra myndigheier som har
att vaka över säkerhet och trygghet i samhäUet utan också aUmänhetens
reaktioner inför invandringen som sådan. Om små invandrargrupper begär
våldshandlingar som synes ha kunnai undvikas eller mUdras uppstår lätt
oroskänslor som kan komma att förvandlas tUl en negativ instäUning mol
invandrare över huvud taget. En sådan opinionsutveckUng vore mycket
beklagUg,
18 De extremistgmpper som sökt sig tUl vårt land för att här bedriva

Tisdagen den 13aprU 1971

politisk verksamhet torde vara starkt begränsade. Del avskyvärda dådet Nr 59 mot den jugoslaviske ambassadören har nu fäst både den svenska aUmänhetens och den internationella opinionens uppmärksamhet på att i Sverige verkar en separatislgrupp med terror som politiskt slridsmedel. Att denna rörelse verkat i värt land sedan avsevärd tid med överfaU och andra grova våldshandlingar som led i den politiska kamp, som har sin grund i hisloriska och ideologiska motsättningar i hemlandet, har ej varit Uka allmänt känl.

Man kan utgå från att poUs och andra rättsvårdande instanser uppmärksamt följt den s, k. Ustasja-organisalionens verksamhet i Sverige sedan läng tid tillbaka. Så sent som den 11 mars i år sade justitieministern "att man också frän poUsens och andra myndigheters sida skaU särskUt beakta den situation som vi talat om här i dag". Trots detta har den fruktansvärda händelsen på jugoslaviska ambassaden kunnat inträffa. VUken art av övervakning som förekommil torde knappast i detalj kunna redovisas utan att försvåra poUsens fortsatta arbete. Däremot är det nödvändigt att riksdagen får sådan insyn i hur kontrollen av politiska terrorgrupper sker i ett land med de humana rättsprinciper som är erkända i Sverige, Det måste också göras klart om det finns nägra omständigheter i svensk lagsliflning, i förvaltningsmässig praxis eller brister i polisens arbetsresurser som gör att vi inle är i stånd att leva upp tUl de principer för skydd åt främmande beskickningar och övriga som regeringen proklamerat senast i de'Klarationen av den 31 mars. Det är vidare viktigt att aUmänheten får klart för sig om gäUande lag och praxis ger tUlräckUga möjligheter för myndigheterna att förhindra organisationer alt bedriva terrorverksamhet i Sverige. För alla laglydiga medborgare, oavsett om de är av svensk eller utländsk härkomst, måste det ju framstå som självklart att de ej skaU utsättas för hot tUl liv och säkerhei från grupper som programmatiskt vägrar att följa det demokratiska samhäUets rättsregler.

Med hänsyn lill att mina frågor berör förvaltningspraxis inom myndigheter som sorterar under skilda departement hemsläller jag om kammarens tillstånd att till herr statsministern få rikta följande frågor;

Är statsministern beredd

all lämna riksdagen en redogörelse för de omständigheter i svensk lagstiftning och förvaltningspraxis och eventuella brister i polisens arbetsresurser som gjort det omöjligt att tidigare förhindra terrorverksamhel från den organisation som sedan flera är verkat i Sverige och nu ligger bakom det avskyvärda dådet mot Jugoslaviens ambassadör i Sverige samt

att redogöra för regeringens avsikter att söka förhindra organisalioner från att bedriva terrorverksamhet i Sverige?

Denna anhållan bordlades,

§ 15 Interpellation nr 102 ang. ökningen av den grövre kriminaliteten

Ordet lämnades på begäran tiU
Herr WIKLUND i Stockholm (fp), som yttrade;
Herr talman! EnUgt vad som konstateras i statsverkspropositionen har
kriminaUteten ökal under hela 1960-talet. Detla gäUer säväl tUlgrepps- 19

Nr 59 som våldsbrott. Antalet anmälda brottsbalksbrotl (slrafflagsbrott) upp-

Tisdaeen den *' ' 'SU UU ca 450 000 år 1968. För åren

13 aorU 1971 1969 och 1970 föreligger endast preUminär statistik, men man anser sig

-------------------- dock kunna räkna med att kriminaUteten mätt i anlalel anmälda brott

fortsatt att öka under dessa är. Ökningen var 17,9 procent för är 1970 jämfört med närmast föregående år. Ingenting tyder på att ökningstendensen under innevarande år brutits.

Oroande uppgifter i massmedia pä senare tid om enskilda faU av både
egendoms- och våldsbrottsUghet, speglande den fortgående ökningen av
den totala brottsUgheten, har åter aktuaUserat alla de poUsiära, kriminal-
och socialpoUtiska problem som sammanhänger med bekämpande och
förebyggande av kriminaUteten i samhället, SärskUt har därvid uppmärk
samheten riktats på ökningen av post- och bankrånen. En del av dessa
grova brott har inträffat i tät följd, vilket förstärkt intrycket av en
ohämmad ökning. Antalet anmälda sådana brott var
år 1967 7

år 1968 20

år 1969 37

är 1970 50 (varav ett i förening med mord)

år 1971 (tUl innevarande

dag) 22

Om utvecklingen hittUls i år inte kan stoppas, kommer tydligen antalet rån av-delta slag att överstiga fjolårets siffra.

Ätt allmänheten starkt oroats av de otUlfredsstäUande förhållanden som ligger bakom ovanstående sifferserie beror främst på att ökningen av brottsligheten i stort inte är tUlfälUg och att denna ökning i sä hög grad även gäller grova brott. Vid post- och bankrån är oftast förövarna beväpnade och hotar allt oftare personalen och allmänhelen i post- och banklokaler med sina vapen. Det bekanta postrånet i Älvsjö visar hur lätt elt dråp eller mord kan inlräffa i samband med etl sådant rån.

Med hänvisning tUl vad som sålunda anförts får jag hemstäUa om kammarens tiUstånd att till herr justitieministern fä rikla följande frågor;

1) Vill herr statsrådet lämna kammaren en närmare redogörelse för
den senasie tidens ökning av den grövre kriminaliteten?

2) Vilka slutsatser drar herr statsrådet rörande orsakerna tUl denna ökning?

3) VUka ytterligare åtgärder avser herr statsrådet att vidlaga för att förhindra en fortsalt ökning av den grövre brottsUgheten och om möjUgt tränga tUlbaka denna brottsUghet och brottsUgheten i stort?

Denna anhåUan bordlades,

§ 16 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ts propositioner:

Nr 34 om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola

Nr 52 angående utbUdning av bibUotekspersonal m. m.
Nr 54 angående godkännande av avtal mellan Danmark, Finland,
20 Island, Norge och Sverige om kulturellt samarbete

Nr 59 angående högre teknisk utbUdning och forskning i Luleå Nr 59

Nr 61 med förslag lUl Uvsmedelslag m. m, T\dao Hp

Nr 65 angående körkort och körkortsregistrering lanrl 1Q71

Nr 68 med förslag UU lag om särskUt uppskattningsvärde på fastighet --------

Nr 73 med förslag lUI ändringar i den indirekta beskattningen

Nr 77 med förslag lUl lag om vissa internationella sanktioner, m, m.

Nr 81 angående studiesociall stöd tUl ulländska sluderande

Nr 82 med förslag lill förordning om ändring i stämpelskatteförord-ningen (1964:308)

Nr 83 angående godkännande av fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbotten och i dennas underlag

Nr 84 angående ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt

Nr 86 med förslag lill lag om hemförsäljning m. m.

Nr 87 om vissa pensionsfrågor, m, m.

Nr 88 angående specialtjänsluttagna värnpliktigas utbUdning m. m.

Nr 89 med förslag UU lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten all utbekomma allmänna handlingar

Nr 90 med förslag UU lag om ändring i lagen (1909:38 s, 3) om Kungl, Maj ;ts regeringsrätt

Nr 91 angående försäljning av slalen lUlhörig fasl egendom, m, m.

Nr 92 med förslag tUl lagstiftning om kapning av luftfartyg, m. m.

Nr 94 med förslag lUl lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.

Nr 95 med förslag tUl lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m, m.

Nr 97 med förslag lUl förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskaU

Nr 98 angående överlåtelse av vissa fasligheter i Västerås kommun

Nr 99 med förslag UU PCB-lag

Nr 100 med förslag UU lag om ändring i rättegångsbalken m. m.

Nr 101 angående godkännande av avtal mellan statens vattenfallsverk och AB Svarthålsforsen m, m.

Nr 102 med förslag lUl lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

§ 17 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 1317 av herr Björk i Gävle

Nr 1318 av herr Bohman m. fl.

Nr 1319 av herrar Carlshamre och Turesson

Nr 1320 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Nr 1321 av herr Grebäck m. fl.

Nr 1322 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl.

Nr 1323 av herr Hamrin m. fl.

Nr 1324 av herr Hamrin m. fl.

Nr 1325 av herr Hamrin m. fl.

Nr 1326 av herr Hedlund m. fl.

Nr 1327 av herr//erma«Mon i Stockholm w./7. 21

Nr 59 Nr 1328 av herr Holmberg

rr- A A Nr 1329 av herr yo/ja«won, O/o/', i Slockholm

Tisdagen den

13 aprU 1971 '° av fru Jonäng m. fl.

------------------- ------- Nr 1331 av herr/ar/wo/) i Ronneby 7?7./2.

Nr 1332 av fru Kristensson och fröken Ljungberg

Nr 1333 av herr Krönmark m. fl.

Nr 1334 av herr Lindkvist och fru Eriksson i Stockholm

Nr 1335 av herr Lothigius m. fl.

Nr 1336 av herr Magnusson i Borås m. fl.

Nr 1337 av herr Mundebo m. fl.

Nr 1338 av herr NUsson i Kalmar m. fl.

Nr 1339 av herrar Nilsson i Växjö och Fagerlund

Nr 1340 avherr Nordgren

Nr 1341 avherr Nordstrandh

Nr 1342 av herr Norrby i Åkersberga m. fl.

Nr 1343 av herr SeUgren

Nr 1344 av herr Signell rn. fl.

Nr 1345 av herr Svensson i Eskilstuna

Nr 1346 av herr Wennerfors

Nr 1347 av herr WiÄi/unii i Slockholm

Nr 1348 av henar Wikström och Wirmark

Nr 1349 av herr Åkerlind

Nr 1350 av herr Åkerlind avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ls proposition nr 29 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 1351 av fröken Andersson i Slockholm m. fl.

Nr 1352 av herr Berndtson i Linköping m. fl.

Nr 1353 av herrar Lindkvist och Zachrisson

Nr 1354 avherr Nordstrandh m. fl.

Nr 1355 avherr Wikström m. fl. avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 36 angående social UtbUdning och forskning m. m.

Nr 1356 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.

Nr 1357 av fru Mogård och herr Nordstrandh

Nr 1358 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1359 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1360 avherr Nordstrandh m. fl.

Nr 1361 av herr Petersson i Gäddvik och fröken Ljungberg

Nr 1362 av herr Wennerfors

Nr 1363 av herr Wikström och fröken Andersson i Stockholm avlämnade i anledning av Kungl. Maj ;ts proposition nr 37 angående vuxenutbUdning

Nr 1364 av herr Wirmark m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 46 angående anslag för budgelåret 1971/72 lUl kostnaderna för premiering av visst frivilligt sparande

Nr 1365 av fru Ryding m. fl.

Nr 1366 avherr Wikström m. fl.
22 avlämnade i anledning av Kungl. Maj :ts proposilion nr 47 angående statligt

tidskriflsstöd Nr 59

Nr 1367 av herr CflWwo/i i Vikmanshyllan m./7. Tisdaeen den

Nr 1368 av herr Häll m. fl. 13 anril 1971

Nr 1369 av herr Lundberg

Nr 1370 av herr Takinan m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj;ls proposition nr 51 med förslag UU rennäringslag, m. m.

Nr 1371 av herr Löfgren m. fl.

Nr 1372 av herr Magnusson i Borås m. fl. avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ts proposilion nr 64 angående län m. m. UU Norrbottens Järnverk AB

Nr 1373 av andre vice talmannen fru Nettelbrandt m. fl. avlämnad i anledningav Kungl, Maj:ls proposition nr 69 angående fortsall valulareglering

Nr 1374 avherrMagnussoni Borasm.fi. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposilion nr 71 med förslag tiU lag om ändring i likviditets- och kassakvolslagen (1962:256), m, m.

Nr 1375 av herr Boo m. fl.

Nr 1376 av herr £'nfo.so« i Bäckmora m./2.

Nr 1377 av herr Hedlund m. fl.

Nr 1378 avherr Jonasson m. fl.

Nr 1379 av fru Jonäng m. fl.

Nr 1380 av herr Petersson i Gäddvik m. fl.

Nr 1381 av herrar Ångström och Sellgren avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposilion rn 74 angående slöd lill jordbruket i norra Sverige, m. m.

Nr 1382 av herr Ångström m. fl.

Nr 1383 av herrar Åsling och Boo avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ts proposilion nr 75 angående ulgifler på tiUäggsstat III UU riksslaten för budgetåret 1970/71

Nr 1384 av herr Afagrtuwon i Kristinehamn m./?.

Nr 1385 av herrar Sellgren och Stålhammar avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposilion nr 79 angående samordning av transporlforskningen, m. m.

Nr 1386 av fru fnfcwon i Stockholm m./7.

Nr 1387 av herrar Tobé och Grebäck avlämnade i anledning av skrivelse nr 12 frän talmanskonferensen med överlämnande av etl från 1970 års revisionsutredning inkommet betänkande "Slalsrevisionen. Uppgifl, organisation och verksamhet".

§ 18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framstäUts, nämligen

den 2 april av

Nr 183 Herr Werner i Malmö (m) tUl herr statsrådet Löfberg angående

beräkningen av pension för statstjänstemän i vissa faU; 23

Nr 59 Avser herr statsrådet vidlaga sädana ätgärder att del bUr möjligl för

Tisdagen den statsanställd personal, som under tjänstledighet med C-avdrag arbetar i

13 aprU 1971 inlernalionell, humanitär tjänst, att i pensionshänseende tiUgodoräkna

sig tiden som åtgår för denna tjänst?

den 8 april av

Nr 184 Herr Jansson (s) tUl herr inrikesministern om sysselsätlningsfrämjande åigärder för ungdomar som avslutar miUtärriänslgöring:

Är statsrådet beredd att med hänsyn till den rådande arbetsmarknadssituationen överväga särskilda åtgärder för att bereda sysselsättning åt de ungdomar som inom kort rycker ul från sin miUtära rekryttjänstgöring och saknar civilt arbete?

Nr 185 Herr Werner i Tyresö (vpk) UU herr statsministern angående

kroatiska separatistgruppers verksamhet i Sverige:

VUka slutsatser är statsministern mot bakgrunden av inträffade händelser nu beredd att dra i fräga om de i Sverige verkande kroatiska separatislgrupperna och om behovet av åtgärder lUl skydd för i Sverige boende jugoslaviska medborgare?

den 13 april av

Nr 186 Herr Börjesson i Falköping (c) tUl herr utrikesministern angående åtgärder mot terrordåd bland utländska medborgare i Sverige:

Är utrikesministern beredd att lämna en redogörelse för, dels regeringens syn på de politiskt motiverade terrordåd som förekommil bland ulländska medborgare i Sverige, dels vUka åtgärder regeringen avser vidlaga för att bereda skydd för dem som befaras bli utsatta för ytterUgare dåd?

§ 19 Kammaren åtskUdes kl. 16.46.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert