Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1971           Prop. 1971: 60

Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med an­ledning av inrättande av skatterätter, m. m.; giren Stockholms slott den 19 mars 1971.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag ora vars avlåtande till riksdagen föredragande departeraentsche­fen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i skatte- och taxerings­förfatlningarna som föranleds av tidigare för riksdagen framlagda för­slag om en omorganisation av skatteförvaltningen i länen (prop. 1971: 1 bil. 14, prop. 1971: 14) och av förvallningsrältskipningen i kamraar-rätt och regeringsrätt (prop. 1971: 30). Vidare föreslås författningsänd­ringar i syfte atl anpassa laxeringsförfarandel och skalteprocessen lill föreliggande förslag till lagstiftning ora förfarandet hos myndigheter resp. förvaltningsdomstolar (prop. 1971: 30).

De nya bestämmelserna i skatte- och taxeringsförfatlningarna avses i princip träda i krafl samtidigt med de nämnda reformerna av den regionala skatteförvaltningen och förvallningsrältskipningen.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60

1    Förslag till

Lag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m.

Härigenora förordnas som följer.

Vad i lag eller annan författning föreskrives om prövningsnärand och om förste taxeringsintendenl skall i stället avse skatterätt respektive skallechef.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2    Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenora förordnas i fråga ora laxeringsförordningen (1956: 623), deb att 11, 12, 77—95, 97 och 112 §§, 129 § 8 raom., 160—163, 175 och 192 §§ skall upphöra all gälla,

deb att rubrikerna närraast före 77, 160 och 192 §§ skall utgå, deb atl i 16 § 1 mom., 26 §, 30 § 2 mora., 33 §, 37 § 2 raora., 46 § och 56 § 3 raora. orden "förste taxeringsinlendenlen" i olika böjnings-forraer skall bytas ul raot "skattechefen" i raotsvarande förra,

dels alt i 39 § 4 mom., 56 § 4 mom. och 124 § ordet "länsstyrelsen" i olika böjningsformer skall bytas ul mot "skatterätten" i raotsvarande förra,

deb att i 72 a, 99, 115, 116 a, 116 g, 184 och 197 §§ ordet "pröv­ningsnäranden" i olika böj ningsf orraer skall bytas, ut mot "skatterätten" i motsvarande form,

 Senaste lydelse av          

11 § 1 mom. 1967:749    37 § 2 mom. 1970: 913        93 §1970: 913

12 § 1 mom. 1967:749    46 §1970: 913  124 §1961: 340

12 §2 mom. 1970:913    56 § 3 mom. 1965: 753        129 § 8 mom. 1960: 174
16 § 1 mom. 1967:199    66 §1958: 87
  160—163 §§ 1969: 709

26 §1969: 753       70 §1970: 913          164 § 1 och 2 mom. 1969: 709

30 § 2 mom. 1965: 753    72 a § 1970: 168   175, 184, 192,

33 § 1967: 548      92 § 1970: 463         197 §§ 1970: 673

Med 115, 116 a och 116 g §§ avses paragrafernas lydelse enligt prop. 1971: 10. Rubriken närmast före 160 § införd genom 1969: 709 och rubriken närmast före 192 § genom 1970:673.


 


Prop. 1971: 60                                                                         3

dels all i 66 och 70 §§ orden "den mellankoraraunala prövnings­näranden" skall bytas ut mot "den raeUankoramunala skatterätten",

dels atl i 164 § 1 och 2 mom. samt 165 § 3 mom. ordet "kammar­rätten" i olika böjningsformer skall bytas ul mot "kammarrätt" i mot­svarande form,

deb att 3 och 10 §§, 13 § 1 mom., 14 § 1 mom., 15 och 17 §§, 34 § 2 raora., 50 § 1 raom., 51, 53, 57, 59 och 60 §§, 61 § 5 mom., 62 och 67 §§, 69 § 4 mom., 73—76 §§, 96 och 98 §§, 101 § 2 mora., 102— 111, 113, 116, 116 i, 117 och 125 §§, 129 § 1, 3 och 5 mora., 164 § 3 och 4 raom., 165 § 1 och 2 mom., 166 §, 167 § 1 och 3 mom., 168, 169 och 172 §§, 173 § 1 raora., 176 och 181 §§, 191 § 1 och 3 raora., 193 och 194 §§, 195 § 3 och 5 raom. och 200 § samt rubrikerna när­raast före 96, 164 och 193 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 59 a och 159 §§, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 §2


För Stockholms län gäller be­stämmelse i denna förordning om landskamrerare landskam­reraren vid prövningsnämndsav­delningen och bestämmelse om förste taxeringsinten­dent taxeringsdirektören, om an­nat icke angives. Taxeringsdirek­tören äger uppdraga åt förste taxe­ringsintendent, som icke är chef för kontor, att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna förordning.

Bestämmelse om länsstyrelse skall, såvitt angår den raellankom­raunala prövningsnämnden, gälla riksskatteverket.

Med förste taxerings­intendent förstås i denna för­ordning även, såvitt angår mel­lankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna nämnd. Tjänsteman hos riksskat­teverket äger, i den raån verket så förordnar, sararaa befogenhet sora förste taxeringsintendent en­ligt 46, 51, 53 och 54 §§, 56 § 3 raom., 57 § 1 mom. 118 och 124 §§. Under benämningen taxeringsintendenl in­begripes, förutom förste taxerings­intendent, taxeringsintendenl  och


Med skattechef avses i
denna förordning chefen för läns­
styrelsens skatteavdelning eller, i
Stockholms län, chefen för läns-
styrebens taxeringsavddning, samt,
såvitt avser mål som den mellan­
kommunala skatterätten äger prö­
va, allmänna ombudet för mellan­
kommunala mål. Under benäm­
ningen
       taxeringsinten­
denl inbegripes, förutora nämn­
da tjänstemän samt chef för taxe­
ringsenhet och taxeringsintendenl,
järaväl den, åt vilken uppdragils
att i sin tjänst utföra göromål
sora ankorama på taxeringsinten­
denl eller på allmänna orabudel
för mellankommunala mål.

Om icke annat föreskrives, får skattechefen uppdraga åt chef för taxeringsenhet eller chef för re­visionsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honörn enligt denna förordning. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträ­dare.

Bestäraraelse ora länsstyrelse skall, såvitt angår den raellankom­raunala skatterätten, gälla riks­skatteverket.

Tjänsteman   hos   riksskattever-


= Senaste lydelse 1970: 913.


 


Prop. 1971: 60


Nuvarande lydelse

biträdande      taxeringsintendent,

jämväl den, ål vUken uppdragils all i sin tjänst ulföra göromål sora ankoraraa på taxeringsinlendent eller på allmänna ombudet hos den mellankommunala prövnings­nämnden.


Föreslagen lydelse

ket äger, i den raån verket så för­ordnar, samma befogenhet sora skattechef eller taxeringsintendent enligt 46, 51 och 53 §§, 56 § 3 mom., 57 och 124 §§.


10 §»

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistenl, skall laxeringsassislenlen utföra de åligganden sora angivas i 7 § vid 1)—3) saral 9) och 10).

Därjämte åligger det taxeringsassistenl huvudsakligen alt

1)    granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

2)    biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

3)    i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tiUkoraraer honora, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tiUförlitiig laxe­ring,

4)    vara föredragande i laxeringsnäranden, i den raån icke ordföran­den finner sig böra ulföra föredragningen,

5)    upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt

6)    i övrigl lärana ordföranden del biträde sora av honora påkallas.

/ taxeringsnämnd, som åtnju­ter biträde av flera taxeringsassis­tenter, ankommer det på förste taxeringsintendenten att utfärda närmare anvisningar angående ar­betsuppgifternas fördelning på taxeringsassistenterna.

Taxeringsassistent skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller förste taxeringsintendenten i övrigt föreskrivit i avseende å taxerings­arbetets ordnande och ändamåls­enliga bedrivande.

Taxeringsassistent skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision.

13 §


1 raom. Till ledamöter och suppleanter i nämnderna böra ut­ses redliga och allmänt aktade per­soner, som kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet.

Av koramun raå till ledaraot el-

' Senaste lydelse 1965: 753.


1 raora. Till ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd sko­la utses redliga och allraänl akta­de personer, sora kunna antagas besitta nödig insikt och erfarenhet.

Komraun raå till ledaraot eller


 


Prop. 1971: 60


Nuvarande lydelse

ler suppleant i taxeringsnämnd väljas allenast den, sora är inora koraraunen raantalsskriven. Av landstingskommunens iörvaltnings-ulskotl må till ledamot eller supp­leant i särskild taxeringsnämnd väljas allenast den, sora är raan­talsskriven i kommun, belägen in­om nämndens verksamhetsområde och tillika inom landstingskom­munen.

Vid val av ledamöter och supp­leanter i lokal taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamö­ter i prövningsnämnd skall tillses, atl om möjligt personer tillhöran­de olika inora dislrtklel förekom­mande grupper av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden även­som att såvitt möjligt kännedom ora distriktets olika delar koraraer atl förefinnas inom densamma.

Till ledaraöler och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola ut­ses personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de laxe-ringsfrågor, som ankoraraa på dy­lik nämnds handläggning. Där­järale bör tillses, all inom nämn­den kännedom såvitt möjligt kora­mer all förefinnas om olika delar av nämndens verksamhetsområde.


Föreslagen lydelse

suppleant välja endast den, sora är mantalsskriven inom koramu­nen, och landstingskommuns för­valtningsutskott endast den, som är raantalsskriven inom taxeringsdi­striktet.

Vid val av ledaraöler och supp­leanter i lokal taxeringsnämnd skall tillses, all kännedom om oli­ka grupper av skattskyldiga inora distriktet och ora distriktets olika delar ora möjligt koramer alt fin­nas inom nämnden.

Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola ut­ses personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de laxe-ringsfrågor, sora ankomraa på nämnden. Därjämte bör tillses, all kännedora såvitt raöjligl koraraer all finnas ora olika delar av di­striktet.


14 §


1 mom. Av länsstyrelse med­delat förordnande såsora ordföran­de eller ledaraot i taxeringsnärand raå återkallas när synnerliga skäl därtill äro.

1 raora. Av Kungl. Maj:t el­ler länsstyrelse raeddelat förord­nande såsora ordförande eller le­damot i prövningsnämnd eller taxeringsnämnd raå återkallas när synnerliga skäl därtill äro.

Avgår ledaraot eller suppleant i sådan närand, innan tjänstgörings­tiden är lill ända, skall efterträdare till honora för den återstående ti­den utses i den ordning, sora gällt beträffande den avgångne.

15 §*

Vid   behandling   av   taxerings-      Vid   behandling   av   taxerings-

fråga,   sora   kräver   särskild   sak-     fråga, sora kräver särskild sakkun-kunskap, raå taxeringsnämnd och     skåp,   må   taxeringsnämnd   efter

* Senaste lydelse 1965: 753.


 


Prop. 1971: 60


Nuvarande lydelse

prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxe­ringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ordföranden efler samråd med förste taxeringsintendenten.


Föreslagen lydebe

samråd med skattechefen anlita biträde av sakkunnig. Sådant sam­råd skall även ske vid behov av tolk.


17 §=


Förste taxeringsintendenten skaU, med iakttagande av bestämmelser­na i denna förordning, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för atl taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfatt­ning granska verkställda taxering­ar samt särskUt uppraärksararaa ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdislrikt.

Förste taxeringsintendenten äger anlita sakkunnig för utredning av laxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt, äger förste taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledaraot av taxeringsnärand i prövningsdi­striktet för att av denne erhåUa upplysningar.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke såsom taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.


Skattechefen skall bevaka det allmännas rält i taxeringsfrågor och verka för atl taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall i erforderlig omfattning granska taxeringarna och särskilt uppraärksararaa ojäranheter mel­lan olika taxeringsdislrikt.

Skattechefen äger anlita sakkun­nig för utredning av taxeringsfrå­ga, som kräver särskUd sakkun­skap.

När så finnes erforderligt, äger skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i läixet för all av denne erhålla upplysningar.


34 §


2 ra o ra." På ansökan av de­klarationsskyldig, som visar att i följd av hans förvärvskällors sär­skilda beskaffenhet eller verksam­hetens mera betydande omfatt­ning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter all avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, raå genom särskilt beslut utsättas annan tid, inom vil­ken självdeklaralionen skall vara avläranad.

= Senaste lydelse 1965: 753. « Senaste lydelse 1967: 749.


2 raora. Visar någon att hin­der på grund av särskilda omstän­digheter möter att avlämna själv­deklaration inora föreskriven lid, raå han efter ansökan erhåUa an­nan tid, inom vilken självdeklara­tionen skall vara avlämnad.


 


Prop. 1971: 60


Nuvarande lydelse

Ansökan som i första stycket av­ses göres hos förste taxeringsinten­denten i del län, där sökanden är skattskyldig till statiig inkomst­skatt eller statlig förmögenhels-skatt. Föreligger ej sådan skatt­skyldighet för sökanden, göres an­sökningen hos förste taxeringsin­tendenten i det län, där självdekla­rationen skall avlämnas. / Stock­holms län göres ansökningen hos förste taxeringsintendenten å ve­derbörande taxeringskontor.

Mot taxeringsintendentens beslut må lalan ej föras.


Föreslagen lydelse

Ansökan göres hos skattechefen i det län, där sökanden är skall­skyldig lill statiig inkomstskatt eller statiig förmögenhetsskatt, eller, om sådan skattskyldighet ej föreligger, i det län, där självde­klaralionen skall avlämnas.

Mot skattechefens beslut må la­lan ej föras.


50 §


1 m o m.' Granskning av själv­deklarationer må verkställas endasl av

ämbets- eller tjänsteman, på vil­ken dylik granskning till följd av bestämmelserna i denna förord­ning ankommer,

ordföranden och kronoombudet i taxeringsnämnden,

de ledamöter i taxeringsnämn­den, som därtill utses av nämnden, saml

ledamöterna i prövningsnämn­den.

1 mom. Granskning av själv-deklaralioner må verkställas en­dast av

tjänsteman, som utför dylik granskning enligt denna förord­ning eller som eljest utövar taxe­rings- eller skattekontroll,

ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd,

de ledamöter i taxeringsnämnd, som därtill utses av nämnden, samt

domstol, som har att bedöma in­nehållet i självdeklaration.

Sakkunnig raå granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

Ordningsman i lappby och förste konsulent inora lappväsendet äga verkställa granskning av självdeklaration, som lapp inom vederbörande lappby eller förste konsulents verksamhetsområde avgivit.

Vid laxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 § 2 mora. raå taga del av deklaration i den omfattning, som är er­forderlig för arbetets utförande.


För innehållet i självdeklaration raå icke inora taxeringsnämnd läm­nas vidare redogörelse än sora för taxeringen erfordras. Självdeklara­tion raå icke intagas i laxerings-närands eller prövningsnämnds protokoll i vidare raån än sora oundgängligen  erfordras.


För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som erfordras för laxeringen. Självde­klaration må icke inlagas i taxe­ringsnämnds protokoll i vidare mån än sora oundgängligen er­fordras.


Senaste lydelse 1966: 242.


 


Prop. 1971: 60                                                                         8

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Självdeklaration skaU tUlhandahåUas de myndigheter, vilka i och för .sin verksamhet böra erhålla del därav.

Självdeklaration raå, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk be­arbetning utläranas till den ärabelsmyndighet eller tjänsteman, ål vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har all ulföra talan för besvärsberätligad kommun i fråga om viss skatlskyldigs laxering äger taga del av självdeklaration, som skolat ligga lill grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxering­en i fråga, bUäggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med me­nighet sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall förses med påskrift om innehåUet och i obrutet skick tillstäl­las den förklaringsskyldige eller annan vederbörande.

I övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i all­män lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit de­klarationen, lämnat skriftiigt medgivande därtill.

51 §«


Rätt att utfärda anmaning / faU som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tUlkommer taxeringsnämnd, taxeringsinten­denl samt prövningsnämnd. Sam­raa rätt lillkoramer tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, / den mån så er­fordras för uppdragetsfuUgörande, dock alt tjänsteman som nu sagts icke äger anmana någon alt av­lämna deklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mora. raå endast utfärdas av förste taxeringsintendenten i det län, där den uppgiflsskyldige är bosall.

I de faU sora avses i 39 § 3 raora.. ning göras av taxeringsinlendent.


Anmaning sora avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom., 31 § 2 raom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mora. saml 45 § må utfärdas av taxerings­närand och taxeringsintendenl. Samma räll tillkomraer tjänsteman, som verkställer taxeringsrevision, dock atl sådan tjänsleraan icke äger anmana någon atl avlämna självdeklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. må endast utfärdas av skattechefen i det län, där den uppgiflsskyldige är bosatt.

41 § samt 42 § 2 mom. raå anraa-


53 §«


I anraaning, sora ulfärdas av taxeringsnärand, taxeringsinten­denl eller prövningsnämnd, raå, utom i faU som i 31 § 2 raora. and­ra styckel sägs, vite föreläggas.


I anraaning, sora ulfärdas av taxeringsnärand eller taxeringsin­tendenl, må, ulora i faU som i 31 § 2 mora. andra styckel sägs, vite föreläggas.


« Senaste lydelse 1965: 753. » Senaste lydelse 1961:340.


 


Prop. 1971: 60


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


57 §


1    mo m.i" Beslut ora laxerings-
revision raeddelas av förste taxe­
ringsintendenten. I Stockholms län
får uppdragas åt förste revisions­
intendenten att meddela beslut som
nu sagts.

Finner förste taxeringsintenden­ten taxeringsrevision böra verk­ställas i annat län, skall han frara­ställa begäran därora hos förste taxeringsintendenten i del länet.

Taxeringsrevision skall verkstäl­las av förste taxeringsintendenten eller av tjänsteman, åt vilken han uppdrager revisionens verkställan­de. Taxeringsrevision raå jämväl uppdragas åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrel­sen.

2      mo m.ii Finner taxerings­
nämnd taxeringsrevision vara er­
forderlig, har nämnden atl göra
framställning därom lUl förste
taxeringsintendenten. Därvid skall
i förekoramande fall skattskyldigs
deklaration med tillhörande hand­
lingar överlämnas.

Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så er­fordras, underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämnden, där­vid översänd deklaration skall återställas.

Framkomma vid taxeringsrevi­sion omständigheter av beskaffen­het att kunna antagas inverka å an­nan taxeringsnämnds taxeringsåt­gärd, skall förste taxeringsinten­denten föranstalta om underrättel­se härom till denna nämnd.


Beslut om taxeringsrevision raed­delas av skattechefen. Finner han taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa be­gäran därora hos skattechefen i del länet.

Finner taxeringsnämnd taxe­ringsrevision vara erforderlig, har nämnden all göra framställning därom till skattechefen.

Taxeringsrevision skall verkstäl­las av tjänsteman, som skatteche­fen därtill förordnar. Taxerings­revision må järaväl uppdragas åt annan i bokföring och laxering sakkunnig person, sora därtill god­känts av länsstyrelsen.


59 §12 Länsstyrelsen har att vaka över all laxeringsarbelel i första instans inora länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxeringsinten­denten    att    övervaka    taxerings-

" Senaste lydelse 1967: 749. " Senaste lydelse 1965:753. 1'' Senaste lydelse 1970: 913.


 


Prop. 1971: 60


10


 


Nuvarande lydebe

nämndernas arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.


Föreslagen lydelse


59 a §

Länsstyrelsen skall senast den 15 november till riksskatteverket avgiva förslag till anvisningar för följande års taxering. Senast den 20 december året före taxerings­året skall verket fastställa sådana anvisningar. Länsstyrelsen skall se­nast den 15 januari under taxe­ringsåret tillställa taxeringsnämn­derna de anvisningar som gälla för länet.

60 §


Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att å lämplig ort sammanträda inför landskamrera­ren för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sararaanträde jämväl särskilda sak­kunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningar­na bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en lik­formig och rättvis taxering.


Länsstyrelsen kan då den finner lämpligt kalla ordföranden och högst två andra ledaraöler från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att på lämplig ort sammanträda för överläggningar rörande laxeringsarbelel. Till så­dant sammanträde kan länsstyrel­sen även kalla särskUda sakkun­niga för läranande av upplysning­ar.


61 §


5 ra o m.i3 Förste taxeringsin­tendenten eller av honora beord­rad tjänsteman äger närvara vid sammanträde raed taxeringsnärand för fullgörande av den i 59 § stad­gade skyldigheten.


5 mom. Skattechefen eller av honora beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanttäde med taxeringsnämnd.


62 §


1 m o m. Ledamot i taxerings­nämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxe­ring, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar, barn eller sys-

" Senaste lydelse 1965: 753.


Är ordförande i taxeringsnämnd jävig, utser näranden inom sig viss ledamot all föra ordet vid ären­dets behandling.


 


Prop.1971: 60


11


 


Nuvarande lydelse

kon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bo­lag, förening eller stiftelse, varv styrelse eller förvaltning han till­hör, så ock

då fråga är om taxering av nå­gon, för vilken han är förmynda­re, god man eller ombud eller vil­ken han mot ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.

Vad nu sagts skall i tUlämpliga delar gälla i fråga om taxerings­assistent.

2 mom. Är ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom. stadgats hindrad att del­taga i behandling av visst taxe­ringsärende, utser nämnden inom sig viss ledamot alt vid behand­lingen av ärendet föra ordet.


Föreslagen lydelse


67 §"


Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mora. koraraunalskatte-lagen eller laxering till kommu­nal inkomstskatt på gmnd av 57 § 3 mora. samma lag må icke verk­ställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tiUämpa något av berörda stad­ganden, skall skriftlig anmälan härom göras hos förste taxerings­intendenten, som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i länet, äger göra fraraslällning i frågan hos sagda nämnd. Är däremot fråga om skattskyldig, beträffande vil­kens taxering besvär skola anföras hos den mellankommunala pröv­ningsnämnden, skall förste taxe­ringsintendenten skyndsamt med eget yttrande överlämna anmälan lill allmänna orabudel hos denna nämnd för sådan åtgärd och sam-


Oraräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom. koraraunalskalle-lagen eller laxering lill koraraunal inkoraslskatt på grand av 57 § 3 mom. sararaa lag raå icke verk­ställas av taxeringsnämnd. Anser nämnden att sådan åtgärd bör vid­tagas skall skriftlig anmälan härom göras hos skattechefen. Denne äger göra fraraslällning i frågan hos länsskatterätten. I förekommande fall skall han överlämna anraälan lill allraänna orabudel för mellan­kommunala mål för framställning hos den mellankommunala skatte­rätten och samtidigt underrätta skattechefen i annat län, där den skaltskyldige taxerats till korarau­nal inkoraslskatt.


" Senaste Ivdelse 1965: 753.


 


Prop. 1971: 60


12


 


Nuvarande lydelse

tidigt härom underrätta förste taxeringsintendenten i annat län, där den skaltskyldige, såvitt kun­nigt är, blivit taxerad lill komrau­nal inkomstskatt.

Om handläggning av framställ­ning, som avses i första stycket, så ock ora fullföljd av lalan mot beslut i sådan fråga skall i tillämp­liga delar gälla vad i denna för­ordning är stadgat rörande hand­läggning av besvär över taxerings­nämnds beslut och om fullföljd av talan mot prövningsnämnds be­slut rörande laxering.


Föreslagen lydelse

Om handläggning av framställ­ning enligt första styckel och om fullföljd av lalan raot beslut i så­dan fråga skall i tillärapliga delar gälla vad som är stadgat om be­svär rörande laxering.


69 §


4 raora. Underrättelse sora avses i denna paragraf skall un­dertecknas ay taxeringsnämndens ordförande.

4 ra o ra.5 Underrättelse sora avses i denna paragraf skall un­dertecknas av taxeringsnämndens ordförande. Underrättelsen skall tillika innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anfö­rande av besvär över taxerings­nämndens beslut.

Underrättelsen skall lillslällas den skaltskyldige i rekommenderat brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar och förekommer an­ledning all den skallskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske, underrättelsen delgivas honora.

73 §"


Talan raot taxeringsnämnds be­slut föres genora besvär hos pröv­ningsnämnden i länet.

Är förvärvskälla i fråga ora be­skattningsort att hänföra lill skil­da län, skall dock den raellankora-raunala prövningsnämnden pröva besvär rörande laxering av den skaltskyldige och hans heraraava-rande barn, sora icke fyllt 20 år. Ora den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under della år levt tUlsararaans med maken, skall den mellankom-


Talan raot laxeringsnärands be­slut föres genora besvär hos läns­skatterätten.

Är förvärvskälla i fråga ora be­skattningsort att hänföra lill skilda län, skall dock den raellankoramu­nala skatterätten pröva besvär rö­rande laxering av den skallskyldi­ge och hans hemraavarande barn, sora icke fyllt 20 år. Ora den skatt­skyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under della år levt tUlsararaans raed maken, skall den mellankommunala skatte-


" Senaste lydelse 1970:463. » Senaste lydelse 1970: 913.


 


Prop. 1971: 60


13


 


Nuvarande lydelse

munala prövningsnämnden pröva besvär järaväl rörande raakens laxering.

Den raellankoraraunala pröv­ningsnämnden prövar likaledes be­svär rörande fråga, i vilket län skatlskyldig skall taxeras.

Besvär anförda av aktiebolag, sora lillsaramans med annat så­dant bolag utgör koncernbolag en­ligt 221 § lagen (1944: 705) om aktiebolag, prövas av den mellan­kommunala prövningsnämnden, ora bolagen avlämnat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.


Föreslagen lydelse

rätten pröva besvär jämväl röran­de makens laxering.

Den mellankommunala skatte­rätten prövar likaledes besvär rö­rande fråga, i vilket län skatlskyl­dig skall taxeras.

Besvär rörande taxering av ak­tiebolag, sora tUlsararaans med an­nat sådani bolag utgör koncern­bolag enligt 221 § lagen (1944: 705) ora aktiebolag, prövas av den raellankomraunala skatterät­ten, ora bolagen avläranat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.


74 §


Skatlskyldig äger anföra besvär över taxeringsnämnds beslut även om det inte gått honom emot.

Skallskyldig äger hos prövnings­nämnden anföra besvär över taxe­ringsnämnds beslut om taxering, så ock över annat dess beslut som innefattar avgörande i sak, allt såvitt honom rörer.

Kommun må anföra besvär i fråga om laxering lill komraunal in­komstskall.


Taxeringsintendenl äger genom besvär hos prövningsnämnden framställa yrkande rörande taxe-ringsålgärd, som av taxerings­nämnd vidtagits eller bort vidta­gas. Han må yrka ändring i taxe­ringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån.


Taxeringsintendenl äger genom besvär framställa yrkande rörande laxeringsålgärd, som av taxerings­nämnd vidlagils eller bort vidta­gas.


75 §"


Besvär enligt 74 § skola ingivas eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd, som har alt prö­va besvären, eller, om denna nämnd är den mellankommunala prövningsnämnden, till riksskatte­verket. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts till annan prövningsnämnd må dock ej utgöra hinder för målels pröv­ning; / sådant fall skola handling-

" Senaste lydelse 1970: 913.


Ha besvärshandlingarna till­ställts annan skatterätt än den sora har all pröva besvären, utgör det­ta ej hinder för målels prövning. Handlingarna skola då omedelbart översändas till den skatterätt sora skall pröva besvären.


 


Prop. 1971: 60


14


 


Nuvarande lydebe

arna omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva besvären.


Föreslagen lydelse


 


76 §"

Besvär av skatlskyldig skola hava der laxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras under laxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april må­nad årel efler taxeringsåret. Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra besvär hos pröv­ningsnämnden rörande samma laxering.


inkommit senast den 15 augusti un-före utgången av september månad

Taxeringsintendenl äger anföra besvär intUl utgången av aprU raå­nad årel efler taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yr­kanden och grunder för besvärs­talan, om ej med hänsyn till ut­redningens vidlyftighet eller andra synnerUga skäl skatterätten med­giver anstånd, dock längst intill utgången av juni månad samma år.

Inkomma skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatterätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller del­vis biträder besvären i sak.

Har skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs laxering, må besvär ej anföras hos skatte­rätten rörande samma taxering.


 


XI. Om besvär över prövnings-nämnds beslut och kammarrättens utslag


XI. Om besvär över skatterätts och kammarrätts beslut


96 §

Besvär till kammarrätten skola ingivas eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslu­tet. Den omständigheten att be­svären ingivits eller insänts direkt till kammarrätten må dock ej ut­göra hinder för målets prövning; kammarrätten har att i sådant fall

" Senaste lydelse 1969: 210.


 


Prop. 1971: 60


15


 


Nuvarande lydelse

omedelbart översända handlingar­na till prövningsnämndens kansli. Besvären skola vara  inkomna.

om de anföras av skattskyldig, inora två raånader från del han erhållit del av det överklagade be­slutet, samt

ora de anföras av taxeringsin­lendent eller koraraun, inom två månader från den dag, då pröv­ningsnämndens protokoll justera­des.


Föreslagen lydelse

Vid besvär över skatterätts be­slut skall besvärsliandlingen vara inkommen,

om besvären anförts av skatt­skyldig, inom två raånader från del han erhållit del av del överkla­gade beslutet, samt

om besvären anförts av taxe­ringsintendenl eller komraun, inom två raånader från den dag, då skatterättens beslut meddelades.


98 §1


Vid besvär över kammarrätts beslut i raål rörande taxering skall besvärshandlingen vara inkom­men inora två månader från den dag då klaganden erhållit del av beslutet.

1      mom. Talan mot kam­marrättens utslag i mål rörande taxering föres hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola vara inkomna till finansdepartementet inom två månader efter det kla­ganden erhållit del av kammar­rättens utslag.

2      m o m. Talan rörande höj­ning eller sänkning av skattskyl­digs till StatUg inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt taxerade inkomst må ej, utan att Kungl. Maj:t meddelat klaganden till­stånd därtill, komma under Kungl. Maj:ts prövning, om vad klaganden i sådant hänseende tap­pat i kammarrätten uppenbarligen icke uppgår antingen till 5 000 kronor eller ock till en tiondedel av den enligt kammarrättens ut­slag taxerade inkomsten, i senare fallet dock minst till 500 kronor.

Utan tillstånd som i första styc­ket sägs må ej heller talan rörande höjning eller sänkning av skatt­skyldigs till statlig förmögenhets­skatt beskattningsbara förmögen­het komma under Kungl. Maj:ts prövning, om vad klaganden i så­dant hänseende tappat i kammar­rätten uppenbarligen icke uppgår tiU 50 000 kronor.

Prövningstillstånd må meddelas

1" Senaste lydelse av 1, 2, 3, 5 och 6 mom. 1958: 85 och av 4 mom. 1970: 168


 


Prop. 1971: 60                                                                      16

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

allenast om det för enhetlig lag­tolkning eller rättstillämpning är av synnerUg vikt, att besvären prövas av Kungl. Maj:t, eller par­ten visar, att besvärens prövning eljest skulle hava synnerlig bety­delse utöver det mål, varom är fråga. Provningstillstånd skall gäl­la utslaget i dess helhet, såvitt par­ten anfört besvär däröver. Med­delas ej tillstånd, där sådant sko­lat erfordras för besvärens pröv­ning, skaU utslaget stå fast; erin­ran härom skall intagas i Kimgl. Maj:ts beslut.

3     mom. Avser vad klaganden tappat i kammarrätten jämväl an­nat än höjning eller sänkning av skattskyldigs taxerade inkomst eller beskattningsbara förmögen­het eller kan besvärstalan eljest i något hänseende utan prövnings­tiUslånd komma under Kungl. Maj:ts prövning, skall vad som stadgas i 2 mom. icke utgöra hin­der mot att besvären prövas även i övriga delar.

4     m o m. Upptages parts talan till prövning, skola bestämmelser­na i 2 mom. icke utgöra hinder mot samtidig prövning av besvär, som anförts av motpart eller av make, om talan fullföljts av ma­kar som taxerats med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskatte­lagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om stat­lig inkomstskatt.

Återkallas eller förfaller eljest besvärstalan, av vilken prövning­en av annan talan enligt första stycket är beroende, skall vad där stadgas icke gälla.

5     mom. Bestämmelserna i 2
—4 mom. skola ej gälla besvär
rörande eftertaxering. Vad där
stadgas skall vidare icke avse be­
svär över att taxering med till-
lämpning av 105 § överflyttats å
klaganden, ej heller talan om
ändring   i   kammarrättens   utslag


 


Prop. 1971: 60


17


 


Nuvarande lydelse

på den grund att taxeringen bli­vit oriktig i något hänseende, var­om förmäles i 100 § första styc­ket under 1)—5).

6 mom. Kunna besvär över kammarrättens utslag ej komma under Kungl. Maj:ts prövning med mindre prövningstillstånd meddelats, skall kammarrätten i samband med underrättelse om besvärs anförande giva det till­känna. Därvid skall angivas på vilka grunder sådant tillstånd må meddelas, så ock eljest de villkor, under vilka parts besvärstalan må komma under Kungl. Maj:ts pröv­ning.

Anser klagande, att underrättel­se, som kammarrätten enligt första stycket meddelat, är oriktig, äge han i samband med besvär över utslaget påkalla prövning av frå­gan.


Föreslagen lydelse


101 §


2 m o ra.-" Har genom beslut av riksskatteverket eller genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beslämts, alt sjö­mansskatt icke skall erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagls, eller all sjömans­skall på grund av järakning eller eljest skall erläggas raed annat belopp än tidigare fastställts, raå taxeringsinlendent inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring i den skatlskyldiges eller raakens laxe­ring, sora kan föranledas av beslu­tet eller utslaget.


2 ra o ra. Har genom beslut av riksskatteverket eller kammarrätt eller regeringsrätten bestämls, alt sjömansskatt icke skall erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, eller att sjö­mansskatt på grund av jämkning eller eljest skall erläggas raed an­nat belopp än tidigare faslslällls, må taxeringsintendenl inora tid, som angives i 100 §, anföra be­svär raed yrkande ora sådan änd­ring i den skatlskyldiges eller ma­kens laxering, sora kan föranle­das av beslutet.


102 §2


Har fastighets taxeringsvärde legat lill grund för inkomsttaxe­ring eller förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj: t eller kammarrätten eller genom   beslut   av   fastiglietspröv-

"-» Senaste lydelse 1970:635. 2' Senaste lydelse 1970:673.

2    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 60


Har fastighets taxeringsvärde le­gal lill grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regerings­rätten, kammarrätt eller skatterätt sådan ändring beträffande fastig-


 


Prop. 1971: 60


18


 


Nuvarande lydelse

ningsnämnd eller prövningsnämnd sådan ändring beträffande fastig­hetstaxeringen alt inkomsttaxe­ringen eller förmögenhetstaxering­en bör beslämmas lill annat belopp än som skett, må besvär med yr­kande om härav föranledd änd­ring i taxeringen for inkomst el­ler förmögenhet anföras av den skaltskyldige, taxeringsinlendent och, såvitt angår taxering lill kommunal inkomstskall, veder­börande koramun.


Föreslagen lydelse

helstaxeringen atl inkomsttaxe­ringen eller förmögenhetstaxe­ringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande ora härav föranledd ändring i laxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skaltskyldige, taxeringsinlendent och, såvitt angår laxering lill kom­munal inkomstskatt, vederböran­de komraun.


Besvären skola anföras av skatlskyldig eller koramun inom sex må­nader och av taxeringsintendenl inom åtta raånader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

103 §


Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall sora nedan sägs, av prövnings­nämnd, sora skolat avgöra besvär över den laxering vari rättelse sö­kes.

Är taxeringen föremål för pröv­ning av kammarrätten eller har den avgjorts av prövningsnämnd genom laga kraftvunnet beslut, ankommer det på kammarrätten att pröva raålet. Har laxeringen prövats av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, skall målet prövas GV Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t och kararaarräl­len må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra upp­tagas till prövning, förordna atl målet skall upptagas och vidare handläggas av i första stycket av­ sedd prövningsnämnd.


Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall sora nedan sägs, av den skatterätt, sora skolat avgöra besvär över den taxering vari rättelse sökes.

Har laxeringen prövats av skatterätten, skall kammarrätt prö­va raålet. Har taxeringen prövats av kararaarrällen eller regerings­rätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kararaar­rällen må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra upptagas lill prövning, förordna att målet skall upptagas och vi­dare handläggas av skatterätt.


104 §


Skola besvär anföras i särskUd ordning hos prövningsnämnd, skall vad i 75 § stadgas äga motsva­rande tillämpning.

Skola    besvären    anföras    hos


Skola besvär anföras i särskUd ordning hos skatterätt, skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande till-läm.pning.


 


Prop. 1971: 60


19


 


Nuvarande lydelse

kammarrätten, gäller i tUlämpliga delar vad som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.


Föreslagen lydelse


105 §


1 m o ra.-" Om kammarrätten eller Kungl. Maj:t vid prövning av anförda besvär i taxeringsmål fin­ner, all taxering verkställts å orätt ort eller å rält ort underlåtits eller ej skett lill riktigt belopp, äger kararaarrällen eller Kungl. Maj:t, efler vederbörandes hörande, vid­taga erforderlig rättelse i taxe­ringen å ort som vederbör; dock må skallskyldigs hela taxering ; så­dant fall icke höjas utöver vad tidigare bestärats, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning. Ändras taxering av kam­marrätten eller Kungl. Maj:t på den grund, alt inkorast eller utgift bör hänföras lUl annat beskatt­ningsår än det, vilket taxeringen avser, raå härav föranledd änd­ring vidtagas i den skallskyldiges laxering för det beskattningsår, till vil/cet inkomsten eller utgiften rät­teligen är att hänföra. Jämväl må, om någon av kararaarrällen eller Kungl. Maj:t befrias från laxering på den grund, atl annan person bort i stället laxeras, kammarrät­ten eller Kungl. Maj:t överflytta laxeringen å denne.

Äro makar var för sig laxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t, där ändring göres i den enes laxering, även i den andres laxe­ring vidtaga av ändringen påkal­lad rättelse, såvitt angår tillämp­ning av 46 § 3 mom. eller 52 § 1 mora. kommunalskallelagen, 11 § 1 mom. förordningen om statlig in­komstskatt eller 12 § 1 mom. för­ordningen om statlig förmögen­hetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t anförts rörande

" Senaste lydelse 1970:168.


1 mom. Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, all laxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rält ort eller ej skell till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hö­rande, vidtaga erforderlig rättelse. Skatlskyldigs hela laxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestärats, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras laxering av kararaarrällen eller regerings­rätten därför all inkomst eller ut­gift bör hänföras till annat beskatt­ningsår än del som laxeringen av­ser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skatlskyldiges laxe­ring för del förstnämnda beskatt­ningsåret. Om någon av kammar-rätlen eller regeringsrätten befrias från laxering därför alt annan per­son i stället bort laxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne.

Äro makar var för sig laxerade, äger kammarrätt eller regeringsrät­ten vid ändring i den enes laxering vidtaga härav påkallad rättelse i den andres taxering, såvitt angår tillämpning av 46 § 3 mora. eller 52 § 1 raora. komraunalskatlela-gen, 11 § 1 mora. förordningen ora StatUg inkoraslskatt eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig för­mögenhetsskatt.

Hava besvär anförts hos kam­marrätten eller regeringsrätten rö-


 


Prop. 1971: 60


20


 


Nuvarande lydelse

taxering, som åsatts avliden'person eller hans dödsbo, och har döds­boet tidigare befriats från att er­lägga skall på grund av laxering­en, skaU vid ändring av laxeringen i anledning av besvären jämväl be­slutet om skattebefrielse i erfor­derlig raån ändras.

Vidtager kammarrätten eller Kungl. Maj:t sådan ändring i fråga om taxering lill kommunal in­koraslskatt inora viss koraraun atl avdrag enligt 46 § 2 mom. kom-raunalskallelagen eller koraraunalt grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inora samraa kommun, skall, ändå all yrkande därom icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan koramun som kan föranledas av bestärarael­serna i 46 § 4 raom. eller 50 § 3 mom. andra styckel nämnda lag.

2 ra o m.-' Bestämmelserna i 1 mom. skola hava motsvarande till-lärapning å prövningsnämnd; dock skall, därest hos prövningsnämnd i län fråga uppkoraraer ora vidta­gande av här ovan omförmäld ål-gärd beträffande laxering inora an­nat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela dess vidd överlämnas lill avgörande av den raellankomraunala prövnings­nämnden.


Föreslagen lydelse

rande laxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från all erlägga skalt på grund av laxe­ringen, skall vid ändring av laxe­ringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig raån ändras.

Vidtager kammarrätt eller rege­ringsrätten sådan ändring i fråga om laxering lill kommunal in­komstskatt inora viss kommun atl avdrag enligt 46 § 2 mora. kom­munalskallelagen eUer kommunall grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå alt yrkande därora icke fraraslällls, sådan ändring vidtagas i laxering inora annan koraraun sora kan föranledas av bestärarael­serna i 46 § 4 raora. eller 50 § 3 mom. andra stycket näranda lag.

2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga raotsvarande lillärap­ning på skatterätt. Därest hos läns­skatterätt fråga uppkoraraer ora åtgärd enligt 1 mom. beträffande laxering inora annat län, skall må­let i hela dess vidd överläranas lill avgörande av den raellankomrau­nala skatterätten.


106 §


Sker efter besvär eller eljest änd­ring i fråga om taxering till statlig inkomstskatt, skall samtidigt vidta­gas den ändring i ta.Kering till stat­lig förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.


Taxeringsinlendent får inom den för honom gällande besvärstiden anföra besvär till den skattskyldi­ges förmån. Därvid har han sam­ma behörighet som den skattskyl­dige.


107 §


Angående fullföljd av lalan raot beslut i anledning av besvär sora anförts i särskUd ordning, så ock i fråga, sora avses i 105 och 106 §§,


Angående fullföljd av lalan raot beslut i anledning av besvär sora anförts i särskild ordning, så ock i fråga, sora avses i 105 §, skall i


» Senaste lydelse 1958: 87.


 


Prop. 1971: 60


21


 


Nuvarande lydelse

skall i tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stad­gal angående besvär rörande laxe­ring.


Föreslagen lydelse

tillärapliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stadgal an­gående besvär rörande taxering.


108 §


Har part anfört besvär över skatterätts eller kammarrätts be­slut i raål angående inkorasttaxe-ring eller förmögenhetstaxering, äger även motpart föra lalan raot beslutet, ehuru den för honora stadgade besvärsliden utgått; dock åligger del honora atl inkoraraa raed sådana besvär inora en månad från utgången av den tid inora vU­ken de först anförda besvären sko­lat anföras.

Har part anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kam­marrättens utslag i raål angående inkomsttaxering eller förmögen­hetstaxering, äger även raolparl föra talan mot beslutet eUer utsla­get, ehuru den för honom stadgade besvärstiden utgått; dock åligger del honora alt inkoraraa raed såda­na besvär inom en raånad från ut­gången av den tid inora vilken de först anförda besvären skolat an­föras.

Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare besvärslalan förfallen.


109 §


24


 


Beträffande sådana skattskyl­diga, vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt i elt län och därjämte tUl koraraunal inkoraslskatt inom annat län, ulan atl likväl fråga är ora sådani fall all besvär över laxe­ringarna enligt 73 § skola prövas av raellankoraraunala prövnings­nämnden, böra förste taxeringsin­tendenterna i de olika länen sam­råda för atl åvägabringa en lik­formig taxering.


Beträffande sådana skattskyl­diga, vilka skola laxeras till statlig inkomstskall i ell län och därjämte lill koraraunal inkoraslskatt inora annat län, ulan all likväl fråga är ora sådani fall all besvär över taxeringarna enligt 73 § skola prö­vas av raellankomraunala skatte­rätten, böra skattecheferna i de oli­ka länen sararåda för atl åväga­bringa en likforraig laxering.


110 §


I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stad­gat för kommun gälla jämväl för landstingskommun, municipalsam-hälle och annan menighet, som äger utöva beskattningsrätt.


I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad sora är stad­gat för koraraun gälla järaväl för landstingskommun och annan me­nighet, som äger utöva beskatt­ningsrätt.


111 §2


Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds   eller  prövnings-


Den   som   vill   anföra   besvär över taxeringsnämnds eUer skatte-


" Senaste lydelse 1965:753. " Senaste lydelse 1965:753.


 


Prop. 1971: 60


22


 


Nuvarande lydelse

nämnds beslut är berättigad all av vederbörande myndighet eller tjänsleraan kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av laxerings-längd saral av nämndens proto­koll; och må ej heller avgift ford­ras för andra prolokoUsutdrag och expeditioner, som tUl följd av ve­derbörande nämnders beslut böra utfärdas.


Föreslagen lyddse

rätts beslut är berättigad atl av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av laxerings-längd saral av nämndens eller rät­tens protokoll. Ej heller må av­gift fordras för andra protokolls­utdrag och expeditioner, sora bö­ra utfärdas till följd av taxerings­nämnds eller skatterätts beslut.


113 §


Av prövningsnämnd behandlad laxeringsfråga raå återförvisas lill nämnden för fömyad behandling.


Av skatterätt behandlad taxe­ringsfråga raå återförvisas lill rät­ten för förnyad behandling.


116 §


Fråga ora eftertaxering prövas, efter framställning från laxerings-intendent eller, i fråga om kom­munal inkomstskatt, från kom­mun, av den prövningsnämnd, som haft all upptaga besvär rö­rande den skallskyldiges laxering del år framställningen avser.

Om handläggning av sådan framställning, så ock om fullföljd av talan mot beslut rörande efter­taxering skall i tillämpliga delar gälla vad förut i denna förord­ning är stadgat rörande handlägg­ning av besvär över taxerings­nämnds beslut och om fullföljd av talan mot prövningsnämnds beslut rörande taxering.


Fråga om eftertaxering prövas, efler framställning från taxerings­intendenl eller, i fråga ora kora­raunal inkomstskatt, från kora­raun, av den skatterätt, sora haft att upptaga besvär rörande den skallskyldiges laxering det år framställningen avser. Sådan framställning skall, med angivan­de av yrkande och grunder för ta­lan, ha inkommit två månader fö­re utgången av den tid, inom vil­ken fråga om eftertaxering enligt 115 § senast kan prövas av skatte­rätt.

Föreskrifterna i denna förord­ning om besvär angående taxe­ring skola i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande efter­taxering.


116 i §20

Särskild talan rörande avgift som avses i 116 a eller 116 c § må komma under Kungl. Maj:ts prövning endast efter tillstånd som avses i 98 § 2 mom. tredje styc­ket.

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål all laxering skall ned­sättas, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.

" Med nuvarande lydelse avses beträffande 116 i och 117 §§ den lydelse som har föreslagits i prop. 1971: 10.


 


Prop. 1971: 60                                                     23

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

117   §26

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i de fall sora angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv må laga del av handlingen i fråga.

Vad som raed slöd av bestäraraelserna i denna förordning inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, raå ej yppas i vidare raån än sora erfordras för vin­nande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig up-       Ej heller må för obehörig up­
penbaras vad som  upplysts  eller
    penbaras vad som upplysts eller i
i övrigl yttrats vid sammanträde
  övrigt   yttrats   vid   sammanträde
med taxeringsnämnd eUer sådant
   med taxeringsnämnd.
sammanträde      med      prövnings­
nämnd som icke är offentligt.

Den som bryter raot föreskrift i första—tredje stycket dömes lill böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd raed straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet lill åtal.

125  §27

Över beslut, varigenora vite förelagts, raå klagan ej foras.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om utdömande av vite må föras genoin besvär hos kammar­rätten av den som förpliktats ut­giva vite, så ock av förste taxe­ringsintendenten. Besvären skola hava inkommit till den länsstyrel­se, som meddelat det överklagade beslutet, inom tre veckor från det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid inkom­mit direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för be­svärens prövning; kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna UU läns­styrelsen.

Sedan besvär, som avses i andra stycket, inkommit UU länsstyrel­sen, skall denna infordra förkla­ring Över besvären från motpar­ten samt översända avskrift av förklaringen till klaganden. Finnes

" Senaste lydelse 1965:753.


 


Prop. 1971: 60


24


 


Nuvarande lydelse

för målets beredande ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom. Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det yttrande, vartill omständighe­terna giva anledning.

Om klagan över kammarrättens utslag i fråga om utdömande av vite skall vad i 98 § stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att besvärstiden skall vara tre veckor.


Föreslagen lydelse


129 §


1 mom. Av statsmedel be­stridas:

1)     ersältning ål ordförandena
och kronoorabuden i laxerings-
nämnderna,

2)   bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge­nom lUlhandahåUande av tjänste­män enligt 16 § 2 mom. eller an­norledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för det allmänna, samt

3)   kostnader för taxeringen, vil­ka omförmälas i 3, 5 och 6 raora. här nedan.

3 raom. Sakkunnig eller tolk erhåller gottgörelse, som bestäm­mes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige eller tolken biträtt all­männa ombudet för meUankom­munala mål, av riksskatteverket.

I fråga om gottgörelse till sak­kunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskUda bestäm­melser.

1 ra o ra.28 Av statsmedel be­stridas:

1)     ersältning ål ordförandena och kronoorabuden i taxerings­nämnderna,

2)     bidrag tUl kostnader, sora komraun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge­nom lUlhandahåUande av tjänste­män enligt 16 § 2 mom. eller an­norledes, därest dessa anstalter finnas äga särskUt värde för det allmänna, saml

3)    kostnader för laxeringen, vil­
ka omförmälas i 3 mom. samt 5—
8 mora. här nedan.

3 raora. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter rörande dis­position av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må finna nödigt meddela — bestäraraes av länssty­relsen eller, då den sakkunnige bi­trätt den mellankommunala pröv­ningsnämnden eller allraänna ora­budel hos nämnden, av denna nämnd.

5 ra o m.29 De personer, som jämlikt 60 § inkallals av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande laxe­ringsarbelel.

* Senaste lydelse 1966:242. '» Senaste lydelse 1965: 753.


 


Prop. 1971: 60


25


Föreslagen lydelse

de ordförande och andra leda­möter i taxeringsnämnd, som in­ställt sig efler kallelse jämlikt 17 § tredje styckel, samt

Nuvarande lydelse

de ordförande och andra leda­möter i taxeringsnämnd, som in­ställt sig efter kallelse järaligt 17 § tredje stycket och 79 § andra styc­ket, särat

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kaUelse inställt sig vid inslraklionssararaanträde, sora anordnats genora länsstyrelsens försorg,

äga atl för inställelsen åtnjuta ersättning av stalsraedel enligt bestäm­melser som meddelas av Kungl. Maj:t.

Ersältning efler ovannämnda grunder tUlkommer järaväl sakkunnig, som biträtt i laxeringsfrågor.

159 po

Beslut av fastighetsprövnings-nämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi­seende innehåller uppenbar orik­tighet, får rättas av länsskatterät­ten. Om det ej är obehövligt, skall tUlfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse sker.


VII. Om besvär över fastighetspröv-ningsnämnds beslut och kammarrät­tens utslag


vn. Om besvär över fastighetspröv-ningsnämnds och kammarrätts be­slut


164 §


3     raora. Besvär lill kammar­
rätten raå endasl innefatta fullföl­
jande helt eller delvis av yrkande,
sora klaganden fraraställt hos fas­
tighelsprövningsnämnden. Har
denna ändrat fastighetstaxerings-
nämnds beslut ulan all yrkande
därora framställts av klaganden,
raå besvären till kararaarrällen
icke innefatta längre gående yr­
kande än laxeringens bestämman­
de i enlighet med fastighetstaxe-
ringsnärandens beslut.

4    m o ra.3i Vad i 96 och 97 §§
är stadgat skall äga raotsvarande
tiUärapning beträffande besvär
över allmän fastighetstaxering.

Vid besvär över fastighetspröv-ningsnämnds   beslut   i  fråga   om


3    ra o ra. Besvär lill kammar­rätt raå endast innefatta fullföl­jande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fas­tighelsprövningsnämnden. Har denna ändrat fastighetstaxerings-nämnds beslut utan atl yrkande därora fraraslällls av klaganden, raå besvären till kararaarrällen icke innefatta längre gående yr­kande än laxeringens bestämraande i enlighet med fastighetstaxerings-närandens beslut.

4    ra o ra. Vad i 96 § är stadgat skall äga motsvarande tillärapning beträffande besvär över allraän fastighetstaxering.


"> Förutvarande 159 § upphävd genom 1968: 733. " Senaste lydelse 1969:709.


 


Prop. 1971: 60


26


 


Nuvarande lydelse

fastighetstaxering skall, utöver i 97 § angivna handlingar, fogas ut­drag av fastighetslängd beträffan­de närmast föregående taxering av fastigheten.

I förteckning över anförda be­svär skola besvär över allmän fas­tighetstaxering upptagas för sig utan sammanblandning med övri­ga besvär.


Föreslagen lydelse


165 §


1 raom. Vid handläggning i kammarrätten av raål angående allmän fastighetstaxering skola dellaga tre av rätlens ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en efler Kungl. Maj:ls förordnande skall föra ordet, samt två av de särskilda ledamöter, ora vilka i 2 mora. förmäles; dock raå utevaro av en av de särskilda leda­möterna icke hindra måls avgö­rande, därest tre av kammarrät­tens ledaraöler äro ora slutet ense.


1 raora. Vid handläggning i kammarrätt av mål angående all­män fastighetstaxering skola del­laga tre av rätlens ledamöter, där­av minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en efler Kungl. Maj:ls förordnande skall föra ordet, saral två av de särskilda ledaraöler, ora vilka i 2 mora. förmäles; dock raå utevaro av en av de särskilda le­daraötema icke hindra måls av­görande, därest tre av kammar­rättens ledamöter äro ora slutet ense.


Utan hinder av vad i första styckel sägs äger Kungl. Maj:l beträffan­de vissa grupper av ifrågavarande raål föreskriva, atl bestäraraelsen om särskilda ledamöters dellagande i målens handläggning ej skall äga till-lärapning.


2 mora. Kungl. Maj:l förord­nar för högst fem år i sänder minst nio, högst tjugu i praktiska värv förfarna män med god kän­nedora ora faslighetsförhållandena i allraänhel atl efler kallelse in­träda såsora ledamöter i kammar­rätten vid handläggning av raål, sora i 1 raora. avses. Av dessa per­soner skola minst tre äga sakkun­skap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av valtenfallsfastighet, rainst två be­träffande värdering av jordbruks­fastighet i övrigt och rainst två be­träffande värdering av annan fas­lighet i övrigl. Avgår sådan per­son under den lid, för vilken han


2 raom. Kungl. Maj:l förord­nar för högst fera år i sänder för varje kammarrätt rainst nio, högst tjugu i praktiska värv förfarna personer raed god kännedora ora faslighetsförhållandena i allraän­hel att efter kallelse inträda såsom ledaraöler i kararaarrällen vid handläggning av raål, sora i 1 raora. avses. Av dessa personer skola i fråga om varje kammar­rätt rainst tre äga sakkunskap be­träffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två be­träffande värdering av vatlenfaUs-fastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i öv-


 


Prop. 1971: 60


27


Nuvarande lydelse

blivit   utsedd,   förordnar   Kungl. Maj:t annan person i hans ställe.

Föreslagen lydelse

rigl. Avgår sådan person under den tid, för vilken han blivit ut­sedd, förordnar Kungl. Maj:l an­nan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försalt i konkurstillstånd.

166 §32


Talan må ej föras mot kammar­rättens utslag i mål angående all­män fastighetstaxering såvitt gäl­ler tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunal­skattelagen.

Mot kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxe­ring, såvitt angår annan fråga än som avses i första stycket, föres talan hos Kungl. Maj:t genom be­svär. Besvären skola vara inkom­na till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av kammarrättens ut­slag.


Vid besvär över kammarrätts heslut i mål angående allraän fas­tighetstaxering skall besvärshand­lingen vara inkommen inom två månader från den dag då klagan­den erhållit del av beslutet.


167 § 1  ra o m.3 £)gjj 50JJJ enligt 158 § 1 mora. äger föra lalan mol fastig­hetslaxeringsnämnds beslut må i särskild ordmng anföra besvär,

1)    om fastighet genom förbiseende icke blivit taxerad,

2)    ora laxering ägt rura av annan egendora än sora enligt 4 § Iredje stycket kommunalskattelagen är alt hänföra liU fastighet,

3)    ora fastighet upplagils såsora skattepliktig fastän den är undanta­gen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots all så icke bort ske,

4)    om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där laxering av fastighelen icke bort äga mm,

5)    ora taxeringsbeslut beträffande fasligheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6)    om eljest sådana omständigheter föreligga, sora bort föranleda väsentligt annorlunda laxering, och särskilda skäl föreligga för pröv­ning av besvären,

7)    ora underrättelse sora avses i 152 § Iredje stycket eller 154 § 1 mom. haft felaktigt innehåll.


Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetsprövnings-nämnden eller, om dess arbete av­slutats, av prövningsnämnden i lä-


Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten. Har taxeringen prövats av länsskatte­rätten,   skall   kammarrätt   pröva


»2j Senaste lydelse 1969:709. ", Senaste lydelse 1970:673.


 


Prop. 1971: 60


28


 


Nuvarande lydelse

net. Har laxeringen prövats av fastighelsprövningsnämnden, pröv­ningsnämnden eller kammarrätten, skall kammarrätten pröva målet. Har taxeringen / den del besvären avser prövats av Kungl. Maj: t skall dock Kungl. Maj:t pröva målet.

Kammarrätten raå, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upplagas lill prövning, förordna att raålet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetsprövnings-nämnden eller, om dess arbete av­slutats, av prövningsnämnden.

3 ra o m.3-1 Anföras besvär i särskild ordning hos fastighets-prövningsnämnd eller prövnings­nämnd, äger 75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kam­marrätten, gälla 96 § första stycket och 97 § i tUlämpliga delar.


Föreslagen lydelse

målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrät­ten, skall regeringsrätten pröva raålet.

Regeringsrätten och kammarrät­ten må, ora besvär enligt denna pa­ragraf finnas böra upplagas lill prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

3 mom. Anföras besvär i sär­skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 § motsvarande tillämp­ning.


168 §35

Besvärsräll tillkommer den som vid ingången av laxeringsåret är ägare av faslighet liksom den sora därefter, dock senast före ingången av ferale året efter taxeringsåret, blivit ägare av fasligheten ävensom arrendator, vUken järalikt avtal, ingånget efler koraraunalskaltelagens ikraftträdande, gentemot ägare har alt ansvara för skatt för faslighets garantibelopp.

Vad i 107, 108, 110, 111 och 113 §§ är stadgat rörande besvär över laxering för inkorast eUer för­mögenhet skall i tUlämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Beslut av kammarrätt eller rege­ringsrätten beträffande allmän fas­tighetstaxering skall, därest beslu­tet innefattar ändring av faslighets-prövningsnämnds eller länsskatte­rätts beslut, för kännedora tUlstäl­las, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, skatteche­fen i det län, där fasligheten är

Vad i 107, 108 och 110—113 §§ är stadgat rörande besvär över laxering för inkomst eller förmö­genhet skall i tiUämpliga delar gäl­la järaväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande allraän fastighetstaxering skall, därest ut­slaget innefattar ändring av faslig-helsprövningsnämnds beslut, för kännedora lillslällas, fömlora kla­ganden, den sora äger fastigheten, den koraraun, där fastighelen är belägen, förste taxeringsintenden­ten i del län, där fastigheten är

»' Senaste lydelse 1969:709. " Senaste lydelse 1970:673.


 


Prop. 1971: 60


29


 


Nuvarande lydelse

belägen, så ock där fastighetens ägare har sin hemortskoraraun i annat län, förste taxeringsinten­denten i del länet.

Vid sådani utslag eller beslut beträffande allraän fastighetstaxe­ring, sora i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse lill den skallskyldige ora räll för ho­nom atl anföra besvär enligt nämnda paragraf och ora vad han därvid har atl iakttaga.


Föreslagen lydelse

belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin heraorlskoraraun i annat län, skattechefen i del länet.

Vid sådani beslut beträffande allraän fastighetstaxering, sora i 102 § första stycket sägs, skall fo­gas underrättelse till den skaltskyl­dige ora rätt för honora alt an­föra besvär enligt näranda para­graf och om vad han därvid har all iakttaga.


169 §


Om vid prövning av besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t rörande allraän fastighetstaxering befinnes, atl taxeringen verkställts å orätt ort eller å räll ort under­låtits, raå, efler vederbörandes hö­rande, vidtagas erforderlig rättelse å ort som vederbör; dock må taxe­ringen icke höjas utöver vad tidi­gare beslämts, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning.

Beträffande prövningsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skola be­stämmelserna i 105 § 2 raora. gäl­la i tillämpliga delar.


Finner kammarrätt eller rege­ringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort, må rätten, efler vederbörandes höran­de, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen må dock icke höjas ut­över vad tidigare bestämls, om icke sådan höjning yrkats i besvä-

Belräffande skatterätts befogen-hel all vidtaga åtgärd sora avses i första stycket skall 105 § 2 raora. gälla i tillämpliga delar.


 


172

Utöver vad sora ovan angivils skola följande bestäraraelser rö­rande taxering för inkorast och förraögenhet äga raotsvarande till-lämpning eller hava avseende jäm­väl å allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom. liksom 18 och 19 §§ med för taxeringsnämnder och pröv­ningsnämnder gemensamma be­stäraraelser samt med föreskrifter ora riksskatteverket ra. ra..


Utöver vad som ovan angivils skola följande bestäraraelser röran­de laxering för inkorast och för­raögenhet äga raotsvarande lill-lärapning eller hava avseende jära­väl å allraän fastighetstaxering:

1)13—15 §§, 16 § 2 och 3 raom. liksom 18 och 19 §§ raed bestäraraelser om taxeringsnämn­der, riksskatteverket ra. ra..


2)    46 § angående uppgifter från statlig och koraraunal rayndighel ra. ra.,

3)    47—50 §§ angående gemensamraa bestämmelser rörande dekla-

=" Senaste lydelse 1970:913.


 


Prop. 1971: 60                                                                        30

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

rationer och andra uppgifter, dock all samtliga ledamöter av fastighets-taxeringsnämnd, så ock konsulent för laxering av vallenfallsfaslighel äga dellaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avläm­nats lill ledning vid allmän fastighetstaxering,

4)    123—125 §§ angående viten, samt

5)    126—128 §§ raed särskUda föreskrifter.

Ora faslighet innehaves av någon, sora enligt 47 § koraraunalskalle-lagen är all anse såsora ägare eller är i ägarens ställe skyldig all er­lägga skall för garantibelopp för fastigheten, gäller vad sora föreskri­ves beträffande ägare i stället sådan innehavare.

173 §

1 m o m.3" Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande tillämp­ning beträffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följan­de skall iakttagas.

1)    Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å er­sältning till ordförandena i fastighelslaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i dessa nämnder ävensom fastig-helstaxeringsombuden och konsulenterna för laxering av vatlenfallsfas-tighet.

2)    Vad i 129 § 5 raom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämUkl 143 § 2 mora. inkallats av länsstyrelsen för raeddelande av upplysningar,

de personer, sora lill saramanlräde enligt 144 § 1 raora. särskilt in­kallats av länsstyrelsen eller till saramanlräde enligt 145 § inkallats efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnärand, som på vederbörlig kal­lelse inställt sig lill sådant samraanträde, sora angives i 144 § 1 raora. eller 145  §,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 147 § tredje stycket.

3)     Vad i 129 § 8 mom. stadgas
skall hava avseende å ledamot i
fastighetsprövningsnämnd.

176 §38

Vid behandUng av taxeringsfrå-      Vid behandling av taxeringsfrå­
ga, som kräver särskild sakkun-
   ga, sora kräver särskild sakkun­
skap, raå taxeringsnärand och
      skåp, raå taxeringsnämnd efter
prövningsnämnd anlita biträde av
sararåd med skattechefen anlita bi-
sakkunnig,
                                trade av sakkunnig. Sådant sam-

Då fråga är om biträde åt taxe-  råd skall även ske vid behov av

ringsnämnd,    tillkallas   sakkunnig                                       tolk.
av ordföranden efler samråd raed
förste taxeringsintendenten.

" Senaste lydelse 1969:709. =« Senaste lydelse 1970:673.


 


Prop.1971: 60


31


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


■   181   §39

Anraaning raå ulfärdas av taxe- Anraaning må ulfärdas av taxe-

ringsnämnd,       taxeringsintendenl     ringsnärand    cch    laxeringsinlen-
och prövningsnämnd.
                 dent.

I anraaning raå vite föreläggas, ulora i fall då anraaningen gäller skyldighet för ägare av faslighet all lärana uppgift ora andra förhål­landen än dera som angivas i deklaralionsformulärel. Om anmaning gäUer i övrigl 52, 54 och 55 §§.

191 §"


1 mom. Talan mol laxerings-nämnds beslut raå genom besvär hos prövningsnämnden föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande koraraun och taxeringsintendenl.

Har prövningsnänmden avgjort besvär över viss taxering, raå taxe­ringsintendenten ej anföra besvär hos nämnden rörande samma laxe­ring.

3 mom. Bestämmelserna i 75 § äga motsvarande tUlämpning på besvär enligt denna paragraf.


1 raora. Talan raot taxerings­nämnds beslut raå genom besvär hos länsskatterätten föras av äga­re av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsinlendent.

Har skatterätten avgjort besvär över viss laxering, må besvär ej anföras hos skatterätten rörande sarama laxering.

3 mom. Bestämraelserna i 75 § och 76 § fjärde stycket äga motsvarande tillämpning på be­svär enligt denna paragraf.


 


VII. Om besvär över prövnings-nämnds beslut och kammarrättens utslag *i


VII.   Om   besvär  över skatterätts och kammarrätts beslut


193 §*


Bestämraelserna i 164 § ora be­svär över faslighelsprövnings-nämnds beslut och översändande av handlingar från fastighetspröv­ningsnämnd till kammarrätten äga motsvarande tillämpning på sär­skild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs ora fastighets­prövningsnämnd avse prövnings­nämnd.

Bestämmelserna i 165 § äga motsvarande tUlämpning på kam­marrättens handläggning  av  mål

"» Senaste lydelse 1970: 673.

" Senaste lydelse 1970: 673.

" Rubriken införd genom 1970: 673.

" Senaste lydelse 1970:673.


Bestämmelserna i 164 § om be­svär över faslighetsprövnings-nämnds beslut äga raotsvarande tillärapning på särskild fastighets­taxering. Därvid skall vad som sägs ora fastighetsprövningsnämnd avse skatterätt.

Bestämmelserna i 165 § äga motsvarande tillämpning på kam­marrätts handläggning av mål an-


 


Prop. 1971: 60


32


 


Nuvarande lydelse

angående särskUd fastighetstaxe­ring och därmed sammanhängan­de frågor.


Föreslagen lydelse

gående särskild fastighetstaxering och därraed samraanhängande frågor.


 


194 §


43


 


Talan må ej föras mot kam­marrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxering såvitt gäller tillämpning av 6 § I mom. eller 7—12 § kommunalskattela­gen.

Mot kammarrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxe­ring, såvitt angår annan fråga än som avses i första stycket, föres talan hos Kungl. Maj:t genom be­svär. Besvären skola vara inkomna lill finansdepartementet inom två månader efter det klaganden er­hållit del av kammarrättens utslag.


Vid besvär över kammarrätts beslut i raål angående särskild fas­tighetstaxering skall besvärshand­lingen vara inkommen inom två månader från den dag då klagan­den erhållit del av beslutet.


195 I''


3 raom. Besvär enligt denna paragraf prövas av prövnings­nämnden. Har taxeringen prövats av prövningsnämnden eller kam­marrätten, skall kammarrätten pröva målet. Har taxeringen / den del besvären avser prövats av Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t pröva målet.

Kammarrätten raå, ora besvär enligt denna paragraf finnas böra upplagas till prövning, förordna atl raålet skall upplagas och vidare handläggas av prövningsnämnden.

5 mom. Anföras besvär i sär­skild ordning hos prövnings­nämnd, äger 75 § motsvarande tUlämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäUa 96 § första stycket och 97 § i tillämpliga de­lar.


3 raom. Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterät­ten. Har laxeringen prövats av länsskatterätten, skall kam.marrätt pröva målet. Har laxeringen prö­vats av kammarrätten eller rege­ringsrätten, skall regeringsrättett pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrät­ten må, om besvär enligt denna pa­ragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna all målet skall upplagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

5 raora. Anföras besvär i sär­skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 § raotsvarande tillärap-ning.


" Senaste lydelse 1970:673. " Senaste lydelse 1970:673.


 


Prop. 1971:60                                                                        13

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

200 §45

Ora fastighet innehaves av någon, sora enligt 47 § korarnunalskattela-gen är atl anse såsora ägare eller är i ägarens ställe skyldig atl erlägga skatt för garantibelopp för fastighelen, gäller vad som föreskrives be­träffande ägare i stället sådan innehavare.

Bestämraelserna i denna för-    Bestäramelserna i denna förord­
ordning om taxeringsnämndernas
ning om taxeringsnämndernas
och prövningsnämndernas verk-
    verksamhet beträffande taxering-
samhel beträffande laxeringen för
en för inkomst och förmögenhet
inkorast och förmögenhet samt för
      saml för sådan taxering meddela-
sådan laxering meddelade gemen-
     de gemensamma bestämmelser om
samraa bestäraraelser ora deklara-
    deklarationer och andra uppgifter
tioner och andra uppgifter liksora
  liksom föreskrifterna om riks-
föreskrifterna om riksskatteverket,
      skatteverket, de särskilda före-
de särskUda föreskrifterna om vi-
  skrifterna om viten i 123—125 §§
len i 123—125 §§ och om kost-
och om kostnader för taxerings-
nåder för laxeringsarbelel i 129 §,
arbetet i 129 §, 130 § och 173 §
130 § och 173 § 2 mom. äga mot-
2 mom. äga motsvarande tUlämp-
svarande tillämpning i fråga om
ning i fråga oni handhavandet av
handhavandet av särskild faslig-
   särskild fastighetstaxering i den
hetstaxering i den raån ej annat
   mån ej annat föreskrivits,
föreskrivits.

Ledamot av kammarrätten åtnjuter för lid, varunder han varit in­kallad lill tjänstgöring enligt 193 § andra stycket, ersättning av stats­medel enligt grunder, som faststäUas av Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i krafl, såvitt avser upphävandet av 89 §, dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkorarail från tryc­ket i Svensk författningssamling, och i övrigl den dag Konungen be­stämmer. De övergångsbestämmelser sora behövs för lagens ikraftträ­dande meddelas av Konunaen.

"' Senaste lydelse 1970: 673.

3    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60                                                                      34

3    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenora förordnas i fråga ora förordningen (1968: 430) ora raer­värdeskatt,

dels att 53 § skall upphöra all gälla,

dels att i 52 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ul raot "länsskatterät­ten",

dels att 22, 34, 36, 39, 46, 50, 51 och 54—57 §§ skaU ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse-                       Föreslagen lydelse

22 §

Skallskyldig sora icke är undantagen från redovisningsskyldighet en­ligt 6 § första stycket skall ulan anraaning lärana uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vUken särskild registre­ring skall ske enligt 19 §. Deklaration lämnas för varje redovisnings­period under vilken verksamheten bedrives. Redovisningsperiod om­fattar två kalendermånader. Redovisningsperioder är januari och feb­ruari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och deceraber.

Kan del antagas alt ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt kommer all överstiga utgående skall raed rainst 1 000 kronor varje må­nad kan länsstyrelsen besluta alt redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalenderraånad. När särskUda skäl föreligger kan länsstyrelsen för viss skattskyldig besluta atl redovisningsperioderna tiUs vidare skall vara perioderna januari—april, raaj—augusti och septeraber—decem­ber eller att redovisningsperiod tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration   skall   lämnas   till   Deklaration   skall   lämnas   lill

länsstyrelsen i det län, där den länsstyrelsen i det län, där den
skaltskyldige registrerats, senast skattskyldige registrerats, senast
den 5 i andra månaden efler ut- den 5 i andra månaden efter ut­
gången av den redovisningspe- gången av den redovisningspe­
riod sora deklarationen avser. Om riod som deklarationen avser. Sker
synnerliga skäl föreligger kan inbetalning av skatt enligt 42 §
Konungen eller myndighet som andra stycket i behörig ordning.
Konungen besläraraer raedge att anses deklarationen ha lämnats till
skatlskyldig eller grupp av skatt- länsstyrelsen den dag inbetalnings­
skyldiga får lämna deklaration kort eller försändelse som inne-
senare än som nu nämnts.
          håller   gireringshandling   kommit

in Ull postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen el­ler myndighet sora Konungen be­stämmer medge alt skatlskyldig eller grupp av skallskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

' Förordningen omtryckt 1969:237.

2 Med nuvarande lydelse avses beträffande 22 § den lydelse som har föreslagits i prop. 1971:10.


 


Prop. 1971: 60                                                                        35

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Deklaration skaU avges på heder och samvete saml avfattas på blan­kett enligt faslslälll formulär.

Efter anraaning skall deklaration läranas även av den sora icke enligt första stycket är deklarationsskyldig.

Bestäraraelserna i 47 § laxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) gäller i tillärapliga delar i fråga ora deklaration för mervärde­skatt.

34                                           §
I annat fall än som avses i 32 §
I annat fall än som avses i 32 §

skall preliminärt beslut delges den        skall  preliminärt  beslut  tUhtäUas

skattskyldige. Beslutet skall inne-       den skaltskyldige. Beslutet skall in-

hålla  uppgift  om  den  skatt som       nehålla uppgift om den skatt som

skall betalas eller återbetalas och      skall betalas, avräknas eller åler-

skälen   för   beslutet.   Av   beslutet  betalas och skälen för beslutet. Av

skall vidare framgå att skattskyl-        beslutet   skall   vidare   framgå   atl

dig kan erhålla slutligt beslut om        skattskyldig kan erhålla slutligt be-

fastställelse av skatt.                slut ora fastställelse av skalt.

36 § Slutiigt beslut om fastställelse av skall skall meddelas, om den skatt­skyldige begär sådani beslut, inom en månad från den dag då han fått del av prelirainärt beslut.

Slutligt beslut skall delges den   Slutligt   beslut   skall   innehålla

skattskyldige samt innehålla upp-     uppgift  om  den  skatt som  skall gift ora den skalt sora skall betalas     betalas, avräknas eller återbetalas, eller återbetalas, skälen för beslu­tet och besvärshänvisning.

Har slutligt beslut enligt första styckel icke meddelats och har två år förflutit efler utgången av del kalenderår under vilket redovisnings­perioden gått lill ända, anses skallen faststäUd genom slutligt beslut i en­lighet med senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke raeddelals, i enlighet raed deklaration.

39 §
Beslut      ora      efterbeskattning
   Beslut      om      efterbeskattning

skall    delges    den    skattskyldige     skall   innehålla   uppgift   om   den samt  innehålla,   förutom   uppgift     skatt som skall betalas, om  den  skatt som  skall  betalas, skälen för beslutet och besvärshän-

Har besvär anförts över slutligt Har besvär anförts över slutligt

beslut om fastställelse av skall eller beslut om fastställelse av skalt el-

beslul   om   efterbeskattning   eller ler beslut om efterbeskattning el-

beslul   av   prövningsnämnd   eller ler   beslut   av   länsskatterätt   eller

utslag     av     skaltedomslol,     kan kammarrätt, kan den skallskyldige

den skaltskyldige av länsstyrelsen av länsstyrelsen  få  anstånd  raed

få anstånd raed betalning av skall. betalning av skall. Bestäraraelser-

Bestämmelserna  i  49   §   1   mora. na i 49  §  1  mom.  uppbördsför-


 


Prop. 1971: 60


36


 


Nuvarande lydelse

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) om anstånd vid be­svär över beslut rörande taxering äeer motsvarande lillämDning.


Föreslagen lydelse

ningen (1953: 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxe­ring äger motsvarande tillämpning.


50 §


I varje län skall finnas allmänt ombud som för del allmännas talan i mål och ärenden på vUka denna förordning äger tillämpning.

I varje län skall finnas allmänt ombud som för del allmännas talan i mål och ärenden på vUka denna förordning äger tillämpning. Allmänt ombud får föra talan en­ligt 51 och 54 §§ även till skatt­skyldigs förmån.

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, förordnar all­mänt orabud och ersättare för denne.

51 §


Talan raot slutligt beslut enligt 36 § första stycket eller raot be­slut om efterbeskattning får av den skattskyldige föras genom be­svär hos prövningsnämnden i lä­net.


Talan mot slutligt beslut enligt 36 § första stycket eUer mot beslut om efterbeskatlning föres hos läns­skatterätten nenom besvär.


Om besvär rörande vite gäller bestämmelserna i 69 §.

54 §


Bestämraelserna i 95—97 §§ och 98 § i mom. laxeringsförord­ningen ora besvär över prövnings-nämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i tillämpliga delar i fråga om mål eller ärenden röran­de mervärdeskatt.


Bestämmelserna i 96 och 98 §§ taxeringsförordningen om besvär över länsskatterätls och kammar­rätts beslut gäller i tillämpliga de­lar i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.


55 §


Skatlskyldig och allmänt om­bud får anföra besvär i särskild ordning om

1)    skatt fastställts i strid med bestämraelserna om vem sora är skattskyldig eller om vad som är skallepUktigl,

2)    skalt fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3)    beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskriv­ning eller annat uppenbart förbi­seende,


Skattskyldig får anföra besvär i särskUd ordning om

1)    skatt fastställts i strid med bestämmelserna ora vera som är skatlskyldig eller om vad som är skattepliktigt,

2)    skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3)    beskattningen blivit oriklig på grund av felräkning, misskriv­ning eller annat uppenbart förbi­seende,


 


Prop. 1971: 60


37


Föreslagen lydelse

4)    någon till följd av underlå tenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i de­klaration eller annan uppgift sora han lämnat eller i uppgift eller handling som legal lill grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som väsentiigt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,

5)    någon i annat fall kan åbe­ropa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fast­ställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.

Nuvarande lydelse

4)    någon tUl följd av underlå­tenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i de­klaration eller annan uppgift sora han lämnat eller i uppgift eller handling som legal lill grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd lill belopp som väsent­ligt avviker från vad sora rätteli­gen bort fastställas för perioden,

5)    någon i annat fall kan åbe­ropa omständighet eller bevis som bort föranleda att skallen fast­ställts lill belopp som väsentligt av\'iker frän vad som faslslällls.

Besvär enligt första styckel 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varora kännedom saknats när skallen fastställts, och det frarastår sora ursäktligt atl den sora söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset för all få rättelse.

Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte årel efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.

Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär till den skatlskyldiges förmån och i fall som avses i första stycket 3 även till. den skattskyldiges nack-■ del.

56 §


Bestämmelserna    i     103    och

104    §§ taxeringsförordningen om besvär i särskild ordning samt i

105    § 1 raom. första stycket, 107, 108, 112 och 113 §§ sararaa för­ordning om besvär gäller i tiU-lärapliga delar i fråga ora mål el­ler ärenden rörande mervärde­skatt.


Bestämmelserna    i     103     och

104    §§ laxeringsförordningen om besvär i särskild ordning saral i

105    § 1 raora. första stycket, 106 —108 och 113 §§ samma förord­ning om besvär gäller i tillärapliga delar i fråga ora mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.


57


Vad som föreskrives om taxe-ritigsintendenl i de bestäraraelser i laxeringsförordningen sora rör prövningsnämnds verksamhet samt besvär över prövningsnämnds be-


Vad som föreskrives om taxe­ringsintendenl i de bestämmelser i laxeringsförordningen som rör be­svär över länsskatterätls och kam­marrätts beslut gäller i fråga om


 


Prop. 1971: 60


38


 


Nuvarande lydelse

slut och kammarrättens utslag gäl­ler i fråga ora mål eller ärenden rörande mervärdeskatt allraänt ombud.


Föreslagen lydelse

mål eller ärenden rörande mervär­deskatt allmänt ombud.


Denna förordning träder i krafl den dag Konungen besläramer. De övergångsbestämmelser som behövs för förordningens ikraftträ­dande meddelas av Konungen.

4    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenora förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfa­randet vid viss konsumtionsbeskattning,

dels alt 16 och 41—43 §§ skall upphöra all gälla,

dels alt i 9 § ordet "länsstyrelsen" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "länsskatterätten" i motsvarande form,

dels all 22, 23, 34, 36, 40, 44 och 45 §§ skall ha nedan angivna ly­delse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


22 §


Finner beskattningsmyndigheten atl slutligt beslut om skalt eller beslut om efterbeskatlning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall myndigheten, sedan den skattskyldige beretts tUl­fälle alt yttra sig, meddela beslut om rättelse.


Finner beskattningsmyndigheten atl slutligt beslut om skall eller beslut ora efterbeskatlning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall myndigheten meddela beslut om rättelse.


23 §


/ den mån det icke finnes obe­hövligt, skall beslut, som beskatt­ningsmyndigheten meddelar enUgl bestämmelse i delta kapitel, inne­hålla de skäl, på vilka avgörandet grundas.

Äger part fullfölja talan mot be­slut som avses i första stycket, skall beslutet innehålla upplysning om vad han därvid skall iakttaga.

Beslut som avses i 17, 20 och 22 §§ skola delgivas den skall­skyldige.


Vad i 17 och 18 §§ förvaltnings­lagen  (1971:000) föreskrives om. beslut,   varigenom  myndighet  av­gör ärende, gäller även preliminärt beslut enligt denna förordning.


 


Prop. 1971: 60


39


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


34 §


Vad i 13 och 14 §§ stadgas om sakkunnig och om upptecknande av uppgifter skall äga raotsvaran­de tillämpning i ärende ora för­handsbesked, över utredning, som förebragts annorledes än genom sökanden, skall denne erhålla tUl­fälle atl yttra sig.


Vad i 13 och 14 §§ stadgas ora sakkunnig och ora upptecknande av uppgifter skall äga motsvaran­de tillämpning i ärende om för­handsbesked.


36 §

Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsaral. Avvisas ansökningen, skall beslutet innehålla erinran om all lalan icke raå föras raot detsamraa.


Om beslut skola i övrigt be­stämmelserna i 23 § äga motsva­rande tillämpning.


Meddelat  förhandsbesked skall delgivas den skattskyldige.


40 §


Den som vill anföra besvär över
beskattningsrayndighels
         beslut

skall inom två månader eller, så­vitt avser förhandsbesked eller be­slut om utdömande av vite, inom tre veckor till beskattningsmyn­digheten inkomma med besvärs­inlaga. För skallskyldig, så ock för den sora förpliktats utgiva vite skall besvärsliden räknas från det han erhållit del av överklagade beslutet, för annan klagande från beslutets dag. I fall sora avses i 19 § andra styckel skall dock ti­den även för skattskyldig räknas från där angiven dag.


För annan än skatlskyldig eller den som förpliktats utgiva vite skall besvärstiden räknas från be­slutels dag. I fall sora avses i 19 § andra stycket skall besvärsliden räknas från där angiven dag.


44 §


Mot kcunmarrältens utslag må talan av part föras genom besvär hos Kungl. Maj:l.

Utslag, som innebär ändring i överklagat beslut om fastställande av skalt eller om förhandsbesked och sora därigenora länder någon lill väsentlig skada eller förlusl, äger denne överklaga, ändå all han icke är part.


Kammarrätts beslut, som inne­bär ändring i överklagat beslut om fastställande av skatt eller om för­handsbesked och sora därigenom länder någon lill väsentlig skada eller förlust, äger denne överkla­ga, ändå atl han icke är part.


 


Prop. 1971: 60


40


 


Nuvarande lydelse

Besvären skola vara inkomna till vederbörande statsdepartemenl inom två månader från det kla­ganden erhöll del av kammarrät­tens utslag eller, om klaganden icke varit part i kammarrätten, inom samma tid från utslagets dag. I mål om förhandsbesked och om utdömande av vite skall dock besvärstiden vara tre veckor.

Om innehållet i besvärsinlaga till Kungl. Maj: t skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 41 §.


Föreslagen lydelse

Besvärsliden skdl i fråga om klagande, som icke varit part i kammarrätten, räknas från den dag beslutet meddelades.


45 §


Har i mål om fastställande av skatt eller ora efterbeskattning la­lan fullföljts till kammarrätten el­ler Kungl. Maj:t, raå skallskyldig eller allmänt ombud anföra be­svär, oaktat den för honom stad­gade tiden utgått. Sådana besvär skola vara inkomna inom en må­nad från del besvärsliden för ti­digare klagande utgick. Vad nu sagls skall äga motsvarande tUl-lämpning i mål ora förhandsbe­sked, dock all den tid sora sålunda står lill buds skall vara en vecka.


Har i mål om fastställande av skalt eller om efterbeskattning ta­lan fullföljts lill kammarrätt el­ler regeringsrätten, raå skatlskyldig eller allraänl orabud anföra be­svär, oaktat den för honom stad­gade tiden utgått. Sådana besvär skola vara inkorana inora två vec­kor från del besvärsliden för tidi­gare klagande utgick. Vad nu sagts skall äga raotsvarande lillärapning i raål ora förhandsbesked, dock atl den tid sora sålunda står lill buds skall vara en vecka.


Återkallas eller förfaller eljest den tidigare klagandes lalan, är ock den senare klagandes lalan förfallen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De  övergångsbestämmelser  som  behövs  för  lagens  ikraftträdande meddelas av Konungen.


 


Prop. 1971: 60


41


5    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1922: 260) om auto­mobilskatt,

dels all 16 § skall upphöra all gälla,

dels all 15 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


15 §1


Är någon missnöjd med länssty­relses beslut, som avses i 1 § andra stycket äger han hos kam-marrälleii anföra besvär, vUka skola ingivas till länsstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den, då han erhållit del av beslutet; dock må icke den om­ständigheten, att besvären i stäl­let för tdl länsstyrelsen ingivils eder insänts lill kammarrätten, ut­göra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit inom den stadgade be­svärstiden. I sådant fall skola be­svären av kammarrätten omedel­bart överlämnas Ull vederbörande länsstyrelse.

Sedan vid inkomna besvär fo­gals utdrag av automabilregistret, i vad angår den automobil, som avses med beslutet, skall länssty­relsen skyndsamt till kammarrät­ten insända handlingarna med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.


Talan mot länsstyrelses beslut enligt 1 § andra stycket föres hos kammarrätt genom besvär.


17 § Besvär, om vilka i denna förord­ning förmäles, må jämte tillhö­rande handlingar kunna, under iakttagande av stadgad lid och ordning, på klagandens eget även­tyr i betalt brev med aUmänna posten insändas till den myndig­het, till vilken besvären skola en­Ugl förordningen ingivas.

' Senaste lydelse 1924: 128.


 


Prop. 1971: 60                                                                      42

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Den omständighet, att skatlskyldig anfört besvär, befriar honora icke från atl i behörig ordning inbetala honom påförd automobilskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestäraraelser gäller fortfarande i fråga ora lalan raot beslut sora raeddelals före den 1 januari 1972.

6    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas att i 26 § förordningen (1941:416) om arvs­skall och gåvoskatt' orden "landskamreraren i länet eller, i Stockholms län, av laxeringsdirektören" skall bytas ul mot "länsstyrelsen".

Denna förordning träder i krafl den dag Konungen bestämmer.

7    Förslag till

Lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordnlngen (1954: 521)

Härigenora förordnas i fråga ora rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)2,

dels att i 64 § 1 mom., 66 § 2 mora. samt 78 § ordet "kontrollsty­relsen" i olika böjningsforraer skall bytas ut raot "riksskatteverket" i motsvarande form,

dels atl 61 § och 63 § 1 mora. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

61                                             §3

Över beslut  av  polismyndighet Talan mot beslut av polismyn-

enligl denna förordning må besvär dighet enligt denna förordning fö-

anföras hos länsstyrelsen inom tre res   hos   länsstyrelsen  genom   be-

veckor från beslutet.                                                            svär.

63 §
1    raom.   Besvär över beslut,
     1   mom.   Talan mot länsstyrel-

som enligt denna förordning med- ses beslut enligt denna förordning delats av länsstyrelse, må föras föres hos Konungen genom besvär. hos Konungen i finansdepartemen­tet i den ordning som är beslämd för överklagande av förvallande myndigheters och ämbetsverks be­slut.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

Äldre bestäraraelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som raeddelals före den 1 januari 1972.

> Senaste lydelse 1967: 793.

 Senaste lydelse av 64 § 1 mom. 1970: 740.

= Senaste lydelse 1970: 740.


 


Prop. 1971: 60                                                                     43

8    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsätt­ningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas, alt 6 § förordningen (1956: 545) angående om-säilningsskall å motorfordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse                       Föreslagen Ivdelse

Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt utgått, i samband med fordonels upplagande första gången i bilregister funnits vara skatte­fritt jämlikt 2 § första stycket a), b) eUer c) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) ora automobilskatt, skall riksskatteverket, efter ansökan, förordna om återbäring av erlagd omsättningsskatt. Vad nu sagls skall ock gälla raotorfordon som, när del första gången upptagits i bilregister, befriats från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning, såframt icke länsstyrelsen i samband med beslutet om skattebefrielse förordnal all återbäring av erlagd omsättningsskatt ej skall äga rum. Sådani förordnande må meddelas endasl om särskilda skäl äro därtill. De närmare föreskrifter, sora fordras lill ledning för länsstyrelsens prövning i della hänseende, meddelas av myndighet, som Kungl. Maj:t besläraraer.

/  fråga  om   besvär  över  läns- Talan   mot   länsstyrelses   beslut

styrelses  beslut  beträffande  åter-     beträffande återbäring av orasätl-bäring av omsättningsskatt skall i     ningsskall  föres  hos  kammarrätt tillämpliga  delar lända  Ull  efler-     genom besvär, rättelse vad i förordningen den 2 juni  1922   om  automobilskatt  är stadgat  om   besvär  mot   beslut   i fråga om frihet från sådan skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestäraraelser gäller fortfarande i fråga om talan mol beslut som meddelats före den 1 januari 1972.

' Med nuvarande lydelse avses den lydelse som föreslagits i prop. 1971: 73,


 


Prop. 1971: 60                                                                      44

9    Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas, alt 4 § 1 mora. förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4                                                §

1   mom.   För rätt att tillverka 1   mom.   För rätt att tillverka

öl    eller   starköl    erfordras    till- öl eller starköl erfordras tillstånd

stånd    av   riksskatteverket.   Till- av riksskatteverket. Tillstånd skall

stånd skall gälla tills vidare. Rätt gälla tills vidare. Rätt att tillverka

atl tillverka öl och starköl må av öl och starköl raå av riksskallever-

riksskatleverkel indragas, om den kel indragas, om den icke längre

icke längre utövas eller om så fin- utövas eller om så finnes påkallat

nes påkallat med hänsyn lill kon- med  hänsyn   till  kontrollen   över

trollen    över    tillverkningen    och tillverkningen och över utgörandet

över  utgörandet  av  skatt  för  öl        av skatt för öl och starköl.
och starköl. Innan beslut om in­
dragning meddelas, skall tillverka­
ren beredas tiUfälle atl yttra sig.

Den som erhållit lillslånd sora i första stycket sägs eller övertager rörelse sora där avses skall hos riksskatteverket göra förhandsanraälan ora dagen för upptagandel av tillverkningen eller för övertagandet. Så­dan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av till­verkning och försäljning av öl och starköl.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

10   Förslag till

Förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenora förordnas, all 39, 40 och 46 §§ stämpelskatteförordning­en (1964: 308) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse-                       Föreslagen lydelse

39 § I fråga ora skatt, som faslställes av sjöfartsverket eller riksskattever­ket, skall beskattningsmyndigheten på ansökan av den saken rör, om tillgängUg  utredning  raedger  det,  raeddela  förhandsbesked  huruvida

' Med nuvarande lydelse avses den lydelse som föreslagits i prop. 1971: 73. ' Med nuvarande lydelse avses beträffande 39 och 46 §§ den lydelse som har föreslagits i prop. 1971: 82.


 


Prop. 1971: 60


45


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

stämpelskatt skall eriäggas i visst fall och, där skatteplikt finnes före­ligga, med vilket belopp skallen skall utgå.

Förhandsbesked sökes skriftiigen. Vid ansökan skall fogas avskrift av eller utkast till den handling, som ansökan avser, eller redogörelse för omständigheterna i fallet. Vid ansökan skall jämväl fogas den ytter­ligare utredning i ärendet sora står sökanden till buds.

Är den i ärendet förebragla utredningen otillräcklig, må beskattnings­myndigheten anmana sökanden all fullständiga denna vid äventyr att förhandsbesked eljest icke meddelas.

Sökanden skall beredas tillfälle att yttra sig över utredning, som förebragts annorledes än genom sökanden.

40 §


Ärende om förhandsbesked bör handläggas skyndsamt.

Avvisas ansökan, skall beslutet innehålla erinran ora all lalan icke raå föras mot detla.

I den mån del icke finnes obe­hövligt, skall beslut i ärende om förhandsbesked innehålla de skäl, på vilka avgörandet grundas. Av­visas ansökan, skall beslutet inne­hålla erinran om att talan icke må föras mot detta. Äger part fuUfölja talan mot beslutet, skall detta tUlika innehåUa upplysning om vad han därvid skall iakttaga.

Meddelat förhandsbesked  skall delges sökanden.

Beslut i ärende om förhandsbe­sked skall delges sökanden.

46 §


I fråga om besvär över sjö-fartsslyrelsens eller riksskattever­kets beslut enligt denna förord­ning skola bestämmelserna i 40— 45 §§ förordningen om förfaran­det vid viss konsumtionsbeskatt­ning lända till efterrättelse i till­lämpliga delar. I fall, som avses i 30 § 1 mom. tredje styckel andra och Iredje punkterna, skall be­svärstiden även för skattskyldig räknas från där aneiven da".


I fråga om besvär över sjö­fartsstyrelsens eller riksskattever­kets beslut enligt denna förord­ning skola bestämmelserna i 40, 44 och 5 §§ förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss kon­sumtionsbeskattning lända liU ef­terrättelse i tillämpliga delar. I fall, som avses i 30 § 1 mom. tredje stycket andra och tredje punkterna, skall besvärstiden även för skattskyldig räknas från där angiven dag.


Denna förordning träder i krafl den 1 januari 1972.


 


Prop. 1971: 60                                                                      46

11    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)', deb all i 49 §, 50 § 2 mom., 75 § 1 raora. saml punkterna 3 c och 4 av anvisningarna till 29 § ordet "prövningsnämnden" i olika böjningsfor­mer skall bytas ul mot "skatterätten" i motsvarande form, dels atl 53 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

53 §

3 m o ra.2 Avlider skattskyldig, skaU för det beskattningsår, dä döds­fallet inträffade, oskift dödsbo efler honora taxeras såväl för inkorast, vilken den avlidne hafl, sora för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skaU därvid för dödsboet tUlärapas vad som enligt be­stäraraelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga mot­svarande tillämpning beträffande garantibelopp för faslighet.

För senare beskattningsår än del, då dödsfallet inträffade, taxeras oskiflal dödsbo, ora den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, sora inländsk juridisk person och i annat fall som här i riket icke hem-raahörande juridisk person.

Från och raed det laxeringsår som följer närmast efler del fjärde kalenderåret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tUlämpas dock bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efler den som vid sitt frånfälle var bosalt här i riket, om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskall laxerad inkomst än 10 000 kronor eller större skatlepliktig förraögenhet än 100 000 kronor. Dödsbo på vilket bestäramelserna ora handelsbolag varit tillärapliga något beskattningsår anses därefter sora sådani bolag i beskattningshänseende, oavsett storle­ken av boets inkorast eller förraögenhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke på fideikomraissbo.

Ora särskilda skäl föreligga, må     Om särskilda skäl föreligga, raå
riksskatteverket på ansökan för-
  riksskatteverket på ansökan för­
klara atl oskiflal dödsbo, sora en-
klara atl oskiftat dödsbo, som en­
ligt föregående stycke skaU be-
       ligt föregående stycke skall be­
handlas såsom handelsbolag i be-
handlas såsom handelsbolag i be­
skattningshänseende, må laxeras
skaltningshänseende, raå laxeras
enligt bestäramelserna i Iredje
       enligt bestämmelserna i Iredje
stycket. Ansökan skall för att kun-
stycket. Ansökan skall för all kun­
na upptagas lUl prövning göras
       na upplagas lill prövning göras
hos riksskatteverket senast den dag
hos riksskatteverket senast under

' Senaste lydelse av

49  § 1970: 162

50  § 2 mom. 1970: 162 75 § 1 raom. 1957: 59

punkt 3 c av anvisningarna till 29 § 1960: 64
"    4     "
        "         "  29 § 1960:64.

* Senaste lydelse 1970: 915.


 


Prop. 1971: 60                                                                       47

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

boet har att avlämna uppgift en- året    efter    det    laxeringsår,    då

ligt 38 § taxeringsförordningen för oskiftat dödsbo första gången skall

beskattningsåret. Mot beslut, som behandlas som handelsbolag i be-

riksskalteverket raeddelat i sådani skattningshänseende.   Mol   beslut,

ärende, raå lalan icke föras. som   riksskatteverket   meddelat   i

sådani ärende, må lalan icke föras.

Denna lag träder i krafl, såvitt avser 53 § 3 mom., dagen efler den, då lagen enligt därå raeddelad uppgift utkorarail från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigl den dag Konungen bestämmer.

12    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, atl i 9 § 2 mom., 15 § 1 mom. och 27 § för­ordningen (1947: 576) ora statlig inkorastskatti ordet "prövningsnäran­den" i olika böjningsforraer skall bytas ul raot "skatterätten" i raot­svarande form.

Denna förordning träder i krafl den dag Konungen bestämmer.

13    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenora förordnas i fråga ora förordningen (1947: 577) ora statlig förraögenhelsskall2,

dels all i 15 § 1 raom. ordet "prövningsnärand" skall bytas ul mol "skalleräll",

dels all i 19 § ordet "riksskattenämnden" skall bytas ul mol "riks­skatteverket".

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 19 §, dagen efter den, då förordningen enligt därå raeddelad uppgift utkorarail från trycket i Svensk förfatlningssaraling och i övrigt den dag Konungen besläraraer.

1 Senaste lydelse av

9§2mom. 1970:163 15 § 1 mom. 1957:60 27 § 1966: 730.

2 Senaste lydelse av

15 § 1 mom. 1957:65 19 § 1953:409.


 


Prop. 1971: 60


48


14    Förslag till

Förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624)

Härigenora förordnas, atl 23, 27, 29 och 30 §§ kupongskalteförord­ningen (1970: 624) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


23-§.


Försummar aktiebolag annan skyldighet enligt denna förordning än skyldigheten atl innehålla el­ler inbetala kupongskatt i före­skriven tid eller ordning, kan läns­styrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte förelägga bo­laget att vid vite fullgöra först­nämnda skyldighet. Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen efler an­mälan av riksskatteverket.


Försumniar aktiebolag annan skyldighet enligt denna förordning än skyldigheten all innehålla el­ler inbetala kupongskatt i före­skriven tid eller ordning, kan riks­skatteverket förelägga bolaget att vid vite fullgöra förstnämnda skyl­dighet. Försuttet vite utdömes ef­ler anmälan av riksskatteverket av länsskatterälten i det län där bo­lagets styrelse har sitt säte.


1 fråga om vite enligt första styckel gäller i övrigl 123—125 §§ taxe­ringsförordningen (1956: 623) i tillämpliga delar.

27 §

Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegal eller har kupongskall innehållils raed högre belopp än vad sora skaU erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade räll lill restitution av vad som innehåUils för myckel.

Ansökan om restitution skaU göras skriftiigen hos riksskatteverket senast vid utgången av femte kalenderåret efler utdelningstiUfäUet. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eUer annan utredning ora alt kupongskatt innehåUUs för sökanden liksora utredning till styrkande av atl skattskyldighet ej föreligger för honora.

Beslut rörande restitution får anslå intill dess fråga ora skattskyldig­het för utdelningen enligt förordningen (1947: 576) om statiig inkomst­skatt slutligen prövats.


Föreligger de förutsättningar för restitution som anges i första styckel först sedan prövnings­nämnd, kammarrätten eller Kungl. Maj:t meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efler det att utdelningsberältigad åsatts ef­tertaxering för detsamraa, kan an­sökan om restitution göras hos riksskatteverket senast inom etl år efter det beslutet raeddelades el­ler eftertaxeringen skedde.


Föreligger de förutsättningar för restitution sora anges i första stycket först sedaii skatterätt, kam­marrätt eller regeringsrätten med­delat beslut angående utdelnings­beloppet eller efter det all utdel­ningsberältigad åsatts eftertaxering för delsamma, kan ansökan om restitution göras hos riksskatte­verket senast inom ell år efter det beslutet meddelades eller eftertaxe­ringen skedde.


 


Prop. 1971: 60


49


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Är den som har rätt till restitution av kupongskatt skyldig att erlägga skall enligt denna förordning eller uppbördsförordningen (1953:272), gäller 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen i tillämpliga delar.

29 §


Talan mol beslut av riksskatte­verket eller länsstyrelse enligt den­na förordning utom i fråga ora vi­te får föras av den sora beslutet rör och av allraänna ombudet hos riksskatteverket genom besvär hos kararaarrällen.

Talan mol beslut av riksskatte­verket eller länsstyrelse enligt den­na förordning ulora i fråga om vite får föras av, förutom den som beslutet   rör,   allraänna   orabudel hos riksskatteverket genora besvär hos   kararaarrällen.   Besvärshand­lingen skall ha kommit in inora två månader från den dag då klagan­den fick del av beslutet. Besvärshandlingen skaU ha in­kommit till riksskatteverket eUer länsstyrelsen   inom   två   månader från det klaganden fått del av det överklagade beslutet. Den omstän­digheten att besvärshandlingen in­kommit direkt till kammarrätten utgör dock ej hinder för besvä­rens upptagande till prövning, om besvärshandlingen  inkommit före besvärstidens utgång.

Mol riksskatteverkets beslut enligt 22 § första styckel eller 24 § får talan ej föras.

30 §


Bestämmelserna i 98 § taxe­ringsförordningen (1956: 623) om besvär över kammarrättens utslag gäller i Ullämpliga delar i fråga om mål eller ärenden rörande ku­pongskatt.


Vid besvär över kammarrätts beslut skall besvärshandlingen ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.


Denna förordning träder i kraft den dag Konungen besläraraer. De besläramelser som behövs för förordningens ikraftträdande medde­las av Konungen.

4   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60


50


15    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 4 och 6—9 §§ förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha nedan angivna lydelse.


4 §»

Nuvarande lydelse

Skattskyldig, som viU åtnjuta förmånen av skatteberäkning en­ligt 1 §, har att därom göra an­sökan hos den prövningsnämnd, som har att upptaga besvär röran­de den skallskyldiges laxering lUl statlig inkomstskatt för det taxe­ringsår, då inkomsten tages till be­skattning.

Ansökningen ingives eller in­sändes till prövningsnämndens kansli och skall, med undanlag för fall varom i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen före utgången av året efler taxeringsåret. Den omständigheten all ansökningen ingivils eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd må dock ej utgöra hinder för ären­dets prövning; i sådant fall skola handlingarna omedelbart översän­das till kansliet hos den prövnings­nämnd som har att pröva ansök­ningen.


Föreslagen lydelse

Skatlskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning en­ligt 1 §, har att därom göra an­sökan hos den skatterätt, som har alt upplaga besvär rörande den skallskyldiges laxering liU statiig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tages tUl beskatt­ning.

Ansökningshandlingen skall, raed undanlag för fall varora i 8 § sägs, ha inkommit före utgången av årel efter taxeringsåret. Den oraständighelen atl ansöknings­handlingen ingivils till annan skat­terätt utgör ej hinder for ärendets prövning.


6 §


Kan ansökan om skatteberäk­ning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd upptagas lill avgörande, emedan tidigare laxe­ring, som inverkar på skalleberäk­ningen, icke vunnit laga krafl, skall prövningsnämnden genom särskilt beslut förklara ansökning­en vilande. Det ankommer däref­ter på den skaltskyldige all, sedan ifrågavarande laxering vunnit laga

1 Senaste lydelse 1962: 193.


Kan ansökan om skatteberäk­ning enligt denna förordning icke av skatierätt upptagas till avgö­rande, emedan tidigare taxering, som inverkar på skalleberäkning­en, icke vunnit laga kraft, skall skatterätten genom särskilt beslut förklara ansökningen vUande. Del ankommer därefter på den skalt­skyldige atl, sedan ifrågavarande laxering   vunnit   laga   krafl,   till


 


Prop. 1971: 60


51


 


Nuvarande lydelse

kraft, till prövningsiiämnden in­komma raed framställning om an­sökningens upplagande lill förny­ad behandling. Sådan framställ­ning skall göras inora ett år från del slutligt utslag raeddelades i taxeringsfrågan.


Föreslagen lydelse

skatterätten inkomma med fram­ställning om ansökningens uppta­gande tUl förnyad behandling. Så­dan framställning skall göras inora etl år från del slutligt beslut med­delades i taxeringsfrågan.


7 §


Har skalleberäkning enligt 1 § skett, raen ändras den beskatt­ningsbara inkomst, vara skatten beräknats, genom beslut av pröv­ningsnämnd eller utslag av kam­marrätten eller Kungl. Maj:l, eller åsättes den skaltskyldige genora sådani beslut eller utslag eftertaxe­ring lill statlig inkoraslskatt så all grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att korama i åtnjutande därav änd­ras, skall prövningsnämnden vid­taga den ändring av skatteberäk­ningen, vartill förhållandena kun­na föranleda.


Har skalleberäkning enligt 1 § skett, men ändras den beskatt­ningsbara inkomst, vara skatten beräknats, genora beslut av skatte­rätt, kammarrätt eller regerings­rätten, eller åsättes den skaltskyl­dige genom sådant beslut efter­taxering tUl statlig inkomstskatt så atl grunderna för skalleberäk­ningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall skatterätten vidtaga den ändring av skattebe­räkningen, vartill förhållandena kunna föranleda.


 


Föreligga förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter meddelandet av sådani beslut av prövtungsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, sora i 7 § sägs, eller har den be­räknade ackumulerade inkomsten höjts genora sådant beslut eller ut­slag, äger den skattskyldige in­koraraa raed ansökan enligt 4 § inom elt är från del ifrågavarande beslut eUer utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskUd ordning anföra besvär hos pröv­ningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkoraraa raed an­sökan enligt 4 §.

Har skalleberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäk­ningen raed hänsyn till sederraera framkomna omständigheter grun­dats   på  oriktiga   förutsättningar.


Föreligga förutsättningar för skalleberäkning enligt 1 § först efler meddelandet av sådani be­slut av skatterätt, kammarrätt el­ler regeringsrätten, sora i 7 § sägs, eller har den beräknade ackumule­rade inkomsten höjts genora så­dant beslut, äger den skaltskyldi­ge inkorama med ansökan enligt 4 § inom etl år från det ifrågava­rande beslut meddelades.

Äger skatlskyldig enligt 99 § laxeringsförordningen i särskild ordning anföra besvär hos skatte­rätt, raå han liUika inora där an­given lid inkorama med ansökan enligt 4 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett och visas all skalleberäk­ningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter grun­dals   på  oriktiga  förutsättningar,


» Senaste lydelse 1962: 193.


 


Prop. 1971: 60


52


 


Nuvarande lydelse

äger vederbörande taxeringsinten­denl i särskild ordning anföra be­svär rörande skatteberäkningen, och skaU angående dylika besvär vad i 103 § andra och tredje styc­kena taxeringsförordningen före­skrives äga raotsvarande tillämp­ning. Ny skatteberäkning i anled­ning av besvär sora nu sagts raå icke verkstäUas med raindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av del kalenderår, under vilket den ansökan, som föranlett skatteberäkning enligt 1 §, inkom­mit lill prövningsnämnden. Har den skallskyldige avlidit, raå sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas raed mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av del kalenderår, under vilket bouppteckning efler honora blivit ingiven för registrering.


Föreslagen lydelse

äger vederbörande taxeringsinten­denl i särskild ordning anföra be­svär rörande skatteberäkningen, och skall angående dylika besvär vad i 103 § andra och iredje styc­kena laxeringsförordningen före­skrives äga motsvarande tillämp­ning. Ny skatteberäkning i anled­ning av besvär som nu sagts må icke verkställas raed mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som föranlett skatteberäkning enligt 1 §, inkom­mit till skatterätten. Har den skalt­skyldige avlidit, må sådan ny skat­teberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga där­om prövats inora två år efter ut­gången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honora blivit ingiven för registrering.


9 §


Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enhgt denna förordning ävensom beträf­fande rätt att föra lalan över dy­likt beslut skola de i taxeringsför­ordningen givna bestäramelserna i fråga ora laxering för inkorast aga motsvarande lillärapning; dock all besvär över prövningsnämnds be­slut alt förklara ansökan vilande enligt 6 § icke må föras.


Beträffande rätt att föra lalan över skatterätts beslut skola de i taxeringsförordningen givna be­stämraelserna i fråga ora taxering för inkomst äga motsvarande lill-lärapning; dock atl besvär över skatterätts beslut atl förklara an­sökan vUande enligt 6 § icke må föras.


Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. De bestämmelser som behövs för förordningens ikraftträdande meddelas av Konungen.


 


Prop. 1971: 60


53


16    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961: 332) om handräckning vid taxeringsrevision

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1961: 332) ora handräckning vid taxeringsrevision,

dels all i 7 § ordet "länsstyrelsen" skall bytas ut mot "länsskatte­rätten",

dels all 2, 8 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 §

Beslut om handräckning medde-  Beslut om handräckning med­
las av länsstyrelsen och verksläl-
delas av länsskatterätt och verk-
les av utmätningsmannen. Denne
ställes av utmätningsman. Utmät-
skall skriftligen underrättas ora be-
ningsmannen skall skriflUgen un-
slutels innehåll.
                       derrätlas ora beslutets innehåll.

8 § Är någon missnöjd med utmätningsmannens förfarande vid förrätt­ningen i annat hänseende än i fråga om handlings undantagande från taxeringsrevision, gäller om klagan däröver vad i utsökningslagen är stadgat.


Talan mot länsstyrelsens beslut om handräckning samt om undan­tagande från taxeringsrevision av handling, som omhändertages vid förrättningen, må utan hinder av vad eljest är stadgat föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas till finansdeparte­mentet.

Länsstyrelsens beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.


Utan hinder av vad eljest är stadgat må talan föras mot läns-skatterätts beslut om handräck­ning och undantagande från taxe­ringsrevision av handling, som om­händertages vid förrättningen.

Beslut enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.


 


11

Vad i denna lag stadgas ora taxeringsrevision skall även äga tillämpning i fråga om skatterevi­sion enligt 28 § förordningen ora mervärdeskall, granskning enligt 9—11 §§ förordningen om förfä­randet vid viss konsuralionsbe-skallning saml kontroll enligt 78 § 1 mora. uppbördsförordningen och 7   §   tredje  stycket  förordningen


§1

Vad i denna lag stadgas ora taxeringsrevision skall även äga tUlämpning i fråga om skatterevi­sion enligt 28 § förordningen om mervärdeskall och 24 § kupong­skatteförordningen, granskning en­ligt 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid viss konsumtions­beskattning samt kontroll enligt 78 § 1 mora. uppbördsförordriing-


• Senaste lydelse 1968: 724.


 


Prop. 1971: 60


54


 


Nuvarande lydelse

angående uppbörd av avgifter en­ligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, ra. ra.


Föreslagen lydelse

en, 19 §i förordningen om sjömans­skatt och 1 § iredje stycket för­ordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen ora försäk­ring för allraän tilläggspension, ra. m.


Denna lag träder i krafl den dag Konungen besläraraer. De besläramelser som behövs för lagens ikraftträdande meddelas av Konungen.


17    Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, atl 6 § förordningen (1908: 128) angående be­villningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Talan mot länsstyrelsens beslut om fastställande av bevillningsav­gift enligt denna förordning föres hos kammarrätten genom besvär. Besvärshandlingen skall ha inkom­mit till länsstyrelsen inom en må­nad från den dag då .klaganden fick del av beslutet. Över besvä­ren infordrar länsstyrelsen i före­kommande fall vederbörandes ytt­rande och insänder till kammar­rätten samtliga till målet hörande handlingar jämte de upplysningar och erinringar som besvären anses påkalla.

Talan mot kammarrättens ut­slag i mål om fastställande av be­villningsavgift föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. Besvärshand­lingen skall vara inkommen till finansdepartementet inom två må­nader från den dag då klaganden fick del av utslaget.

Talan mot länsstyrelsens beslut om fastställande av beviUningsav-gift enligt denna förordning föres hos kamraarrätlen aenom besvär.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan raot beslut sora meddelats före förordningens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse 1969: 791.


 


Prop. 1971: 60                                                                      55

18    Förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272) att 72 a och 83 §§, 85 § 1 mom. samt 86 § skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

72 a§

Kungl. Maj:t eller myndighet, sora Kungl. Maj:l besläraraer, förord­nar i varje län elt allraänt orabud raed behörighet som nedan sägs samt ersättare för sådani orabud.

AUraänt ombud äger hos lokal         Allmänt ombud äger hos lokal
skattemyndighet  yrka  att  arbets-
skattemyndighet  yrka  all  arbets­
givare ålägges ansvarighet för ar-
givare ålägges ansvarighet för ar­
betstagares   skall   och   må   höras
                 betstagares skatt.
över ansökan eller besvär hos läns­
styrelsen enligt denna förordning.
Ombudet skall yttra sig över be­
svär i mål enligt förordningen hos
kammarrätten och Kungl. Maj:t.

Allmänt ombud skall föra det     Allraänt ombud skall föra det

allmännas  lalan   och  raå  anföra ailraännas lalan i mål enligt den-

besvar till  skattskyldigs  eller ar- na förordning och må anföra be-

betsgivares  förraån.  Ora  aUraänt svär till skatlskyldigs eller arbels-

ombuds  besvärsrätt  föreskrives  i givares förraån.  Om begränsning

85 och 86 §§.                          av allmänt ombuds rätt att anföra

besvär över lokal skattemyndighets beslut föreskrives i 85 §.

83 §2

Hörsammar icke skattskyldig anraaning atl avlärana prelirainär själv­deklaration eller all fullständiga sådan deklaration eller atl för jämk­ning inkomma raed för den skaltskyldige utfärdad debetsedel å preli­rainär skall, eller

underlåter någon alt hörsamraa anraaning enligt 19 §, eUer underlåter arbetsgivare, sora är skyldig verkställa skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 43 eller 78 §, äger den lokala skallemyndigheten eller länsstyrelsen förelägga den försuralige vite. Vite raå ej bestämmas under etthundra eller över fem­lusen kronor.

Vite raå icke föreläggas staten, koraraun eUer annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

' Förordningen omtryckt 1967: 625. • Senaste lydelse 1969: 238.


 


Prop. 1971: 60


56


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelsen efler an­mälan av vederbörande föredra­gande i uppbördsärenden hos läns­styrelsen eller av lokal skattemyn­dighet.

Har ändaraålet raed vitet förfallit, när fråga uppkoraraer om utdö­mande därav, må vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter del anmälan enligt tredje stycket inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket må även bedömas fråga, huravida och med vilket belopp vitet bort föreläggas.


85 §


1 ra o ra. Den, som icke åtnö-jes med beslut enligt denna för­ordning av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genora besvär, vilka skola hava inkommit till länssty­reben inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Allraänl ombud äger anföra be­svär över lokal skattemyndighets beslut rörande arbetsgivares an­svarighet för arbetstagares skall. Besvären skola hava inkommit till länsstyreben inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Talan må ej föras mot beslut varigenora vite förelagts.


1 raom. Den, som icke ålnö-jes med beslut enligt denna för­ordning av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsskatterätten    genom    besvär.

/ fråga om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skat­teavdrag och anstånd med inbetal­ning av skatt föres dock talan hos länsstyrelsen.

Allmänt ombud äger anföra be­svär över lokal skattemyndighets beslut endast vad avser arbetsgi­vares ansvarighet för arbetstaga­res skatt.

Talan må ej föras mol lokal skattemyndighets beslut varigenom vite förelagts.

Har besvärshandling före be­svärstidens utgång inkommit lill annan skatterätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvä­ren, skola de ändå upptagas till prövning. Handlingarna skola då omedelbart översändas Ull den skatterätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.


 


86 §3


Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anfö­ras hos kammarrätten. Talan får dock icke föras över länsstyrelses

• Senaste lydelse 1970: 918.


Talan får ej föras mot länssty­relses beslut enligt 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av länssty-


 


Prop. 1971: 60


57


 


Nuvarande lydelse

beslut rörande preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skat­teavdrag, anstånd med inbetalning av skalt, framstäUning om försät­tande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skall eller föreläg­gande av vite.

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet vid påföljd att de icke upplagas till prövning. Den omständigheten alt besvären ingi­vits till kammarrätten i stället för lill länsstyrelsen utgör ej hinder för deras prövning, om de inkom­mit till kammarrätten före utgång­en av besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten omedelbart sända besvären till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där för­klaringarna därtill föranleda, på­minnelser från vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omstän­digheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag får talan föras hos Kungl. Maj:t ge­nom besvär, vilka med bevis om dagen då utslaget delgivits kla­ganden skola hava inkommit till finansdepartementet inom tvåmå­nader från delgivningsdagen vid påföljd att besvären icke uppta­gas till prövning.

Besvärsrätt tillkommer den som beslutet eUer utslaget avser.

Allmänt ombud äger anföra be­svär över länsstyrelses beslut rö­rande arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, restavgift, ränta å kvarstående skatt eller iakttagelse vid riksskatteverkets granskning  av   verkställd  debile-


Föreslagen lydelse

relse i fråga om anstånd raed in­betalning av skatt eller mot läns­styrelses beslut rörande frarasläll­ning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skall eller föreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsstyrelse än som avses i första stycket fö­res talan hos kammarrätten genom besvär.


 


Prop. 1971: 60                                                                        58

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

ring. Ombudet äger föra talan mot kammarrättens utslag i mål enligt denna förordning utan den be­gränsning som nu sagls.

Denna lag träder i krafl den dag Konungen besläraraer. De över-gångsbestäraraelser sora behövs för lagens ikraftträdande raeddelas av Konungen.

19    Förslag tUl

Förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenora förordnas i fråga ora förordningen (1958: 295) om sjö-raansskalli,

dels atl 32 a § skall upphöra all gälla,

dels atl 24, 30, 32 och 33 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels atl i förordningen skall införas en ny paragraf, 34 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

24                                               §
Riksskatteverket förordnar ell
     Riksskatteverket förordnar etl
allmänt orabud alt i kammarrät-
allmänt ombud all i kammarrätt
ten och hos Kungl. Maj:t föra del
    och regeringsrätten föra del all­
allmännas lalan i mål angående
mannas lalan i mål enligt denna
sjömansskatt samt ersättare för
    förordning saml ersättare för så-
sådant ombud.
                           dant ombud.

30 §

Underlåter redare all hörsamraa anraaning enligt 16 eller 19 §, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag med för lågt belopp, eller

redovisar redare icke sjömansskall i den ordning sora stadgas i 14 § 1 raora., eller

fullgör redare icke vad honora åligger enUgl 11 §,

äger sjöraansskaltekonloret förelägga den försuralige lärapligt vite. Vite raå ej besläramas under 100 kronor eller över 5 000 kronor.

Ora uttagande av förelagt vite    Om uttagande av förelagt vite

förordnar vederbörande länssty- förordnar skatterätten i Göteborgs
relse efter anmälan av sjöraans- och Bohus län efter anraälan av
skatlekontorel.
                             sjöraansskaltekonloret.

Länsstyrelsens beslut om utdö­mande av vite skall delgivas den som därigenom förpliktas och det allmänna ombudet.

Förordningen omtryckt 1970:933.


 


Prop. 1971: 60


59


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Bestäramelserna i 83 § andra, fjärde och femte styckena uppbörds­förordningen äga motsvarande tillämpning i fråga om vite som avses i denna paragraf.

Talan mot sjöraansskaltenäran-dens beslut i ärenden, sora avses i 21 § 1 raora. vid 3), 4) och 5), ävensora över närandens beslut angående befrielse från erläggan­de av restavgift föres hos kararaar­rällen genom besvär.

32 § 1  m o m.  Besvär över sjömans-

skattenämndens beslut i ärenden, sora avses i 21 § 1 mora. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämn­dens beslut angående befrielse från erläggande av restavgift må anföras hos kammarrätten av ve­derbörande sjöman eller det all­männa ombudet, så ock, då fråga är om revisionskrav eller om be­frielse från skyldighet atl erlägga restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning om befrielse icke bifallits.

Besvärshandling skall vara in­kommen inom sex månader, ora besvären anföras av sjöman, och eljest inom två månader från det klaganden erhållit del av det över­klagade beslutet.

Besvären skola vara inkomna till sjömansskattekontoret, om de anföras av sjöman, inom sex raå­nader och eljest inom två måna­der från det klaganden erhållit del av det överklagade beslutet.

Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sjömans­skattekontoret ingivits till kam­marrätten, utgöra hinder för de­ras upptagande till prövning. I så­dant fall skola besvären av kam­marrätten omedelbart överlämnas till sjömansskattekontoret.

2 mom. Sedan besvären in­kommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de hand­lingar, som legat till grund för sjö­mansskattenämndens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller re­dare, skall yttrande avgivas av det allmänna ombudet. Över besvär, som anförts av ombudet, skall sjö­man eller redare, som därav be­röres, erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

När så finnes påkallat, skola påminnelser eller nytt yttrande in­fordras.

Skriftväxlingen sker genom sjö­mansskattekontoret.


 


Prop. 1971: 60


60


 


Nuvarande lydelse

Handlingarna skola därefter översändas till kammarrätten.

3 mom. Över beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2), samt över beslut att före­lägga vite må klagan icke föras.


Föreslagen lydelse


33 §


Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj: t ge­nom besvär, vilka skola vara in­komna till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klaganden erhöll del av utsla­get.


Talan får icke föras mot sjö­mansskattenämndens beslut i ären­den, som avses i 21 § 1 mom. vid 1) ocli 2), och sjömansskatte­kontorets beslut alt förelägga vite.


34 P

Vid besvär över kammarrätts be­slut i mål enligt denna förordning skall besvärshandlingen vara in­kommen senast två månader efter det klaganden erhållit del av kam­marrättens beslut.

Denna förordning träder i krafl den dag Konungen bestämmer. De övergångsbestämmelser som behövs för förordningens ikraftträdande meddelas av Konungen.

Förutvarande 34 § upphävd genom 1970:410.


 


Prop. 1971: 60                                                                     61

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 19 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, rainistern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­mensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga ora vissa be­stämmelser med anledning av länsstyrelsereformen och inrättande av skatterätter m. m. och anför.

Inledning

1970 års riksdag har beslutat riktlinjer för en partiell oraorganisation av den statiiga länsförvaltningen (prop. 1970: 103, SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Reformen har avselts bli genomförd den 1 juli 1971. Be­slutet innebär bl. a. atl länsstyrelsens nuvarande avdelningsindelning i landskansli och landskontor upphör och atl raan inora länsstyrelsens ram genomför en organisatorisk åtskillnad mellan den fiskaliska verk­samheten och dömandet i skatlemål. Vid samtliga länsstyrelser, utom länsstyrelsen i Stockholms län, där en sådan åtskillnad redan har genom­förts, inrättas en skatteavdelning, sora skall svara för uppgifter på bl. a. laxerings- och uppbördsorarådena. Vidare orabildas prövningsnärander­na i länen till doraslolar, benäranda länsskalterätter. En ny förvallnings­doraslol, benärand länsrätt, inrättas också i varje län. Både länsskatte­rätten och länsrätten knyts organisatoriskt till länsstyrelsen.

Organisationen vid dessa doraslolar föreslås bli reglerad i en lag om skalleräll och länsrätt. Förslag i della ärane har förelagts riksdagen i prop. 1971: 14. Riksdagen har denna dag i huvudsak antagit förslagel. Lagen gäller även den raeUankomraunala skatterätten, vUken ersätter den mellankommunala prövningsnämnden.

I prop. 1971: 30 föreslås en genomgripande omdaning av förvalt­ningsrättskipningen i kararaarräll och regeringsrätt. Denna reforra, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, innebär bl. a. atl regeringsrätten blir en huvudsakligen prejudikalbUdande instans och all kamraarrätts-organisationen byggs ut, bl. a. genom att en ny kammarrätt inrättas i


 


Prop. 1971: 60                                                        62

Göteborg. I sistnämnda proposilion föreslås förfarandet hos förvalt­ningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar bli reglerat i två lagar, för­valtningslagen resp. förvaltningsprocesslagen. Sistnämnda lag skall till-lärapas vid rättskipning i skallerällerna, länsrätterna, kammarrätterna och regeringsrätten.

Omorganisationen i länen, reforraen av den högre förvaltningsrättskip­ningen och förslagen tUl förvaltningslag och förvaltningsprocesslag för­anleder ändringar i åtskUliga författningar. Nyssnämnda prop. 1971: 30 innehåller förslag lUl ändring i bl. a. folkbokföringsförordningen (1967: 198). Jag avser här alt fraralägga förslag dels liU en särskild lag föranledd av skalterättemas inrättande ra. ra., dels lill vissa författnings­ändringar på skatteväsendets område sora de berörda reforraerna aktua­liserar.

Reformerna har, såvitt gäUer skatteförvaltningen och skalterättskip-ningen i länen, i huvudsak sin grund i landskonlorsutredningens förslag i betänkandet (1967: 22) Skalleförvaltningen. Utredningens förslag och remissyttranden har redovisats i prop. 1970: 103. De förslag lill änd­ring i laxeringsförordningen (1956: 623) (TF) som jag nu framlägger bygger också delvis på vad utredningen föreslår. Vissa reformförslag grundar sig på förslagel till Lag om skatterätt (SOU 1967: 24), vUket läranades och reraissbehandlades tUlsararaans raed landskonlorsutred­ningens belänkande.

Nuvarande förhållanden Skatteförvaltningen i länen

Skatteförvaltningen handhas i varje län av länsstyrelsen. Uppgifterna utförs på landskontoret, som i flertalet län är indelat i fyra sektioner, nämligen karaeralsektionen, taxeringssektionen, uppbördsseklionen och dataseklionen. Landskontorets chef är landskamreraren. En speciell ställning på länsplanet har prövningsnäranden. Den har lill frärasta upp­gift all sora andra instans pröva besvär över taxeringsnärandernas beslut. Landskamreraren är ordförande i prövningsnämnden, som biträds av ett kansli vilket organisatoriskt hör lill kameralsektionen. Denna sektion har i övrigl lill skillnad från landskontorets övriga sektioner huvudsakligen arbetsuppgifter sora inle är hänförliga lill skatteförvaltningen. På kame­ralsektionen handläggs emellertid ärenden rörande laxeringsorganisatio-nen i första instans, såsom indelning av länet i taxeringsdislrikt och fas­tighetstaxeringsdistrikt, förordnande av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd ra. fl. taxeringsfunktionärer och bestämmande av ersätt­ningar för laxeringsarbelel. Ärenden rörande uldöraande av viten, som förelagts enligt bl. a. TF, förordningen (1968: 430) ora raervärdeskatt och uppbördsförordningen (1953: 272), handläggs också på denna sek-


 


Prop. 1971: 60                                                        63

tion, likaså ärenden ora gåvoskatt, för vilka länsstyrelsen är beskatt­nings- och uppbördsmyndighel, saral ärenden om arvsskall, för vilka länsstyrelsen är uppbördsmyndighet.

Taxeringssektionen kan anses vara indelad i tre arbetsenheter, en "all­män detalj" för processföring o. d., en "revisionsdelalj" för i första hand taxeringsrevisioner och en "mervärdeskalledelalj" (mervärdeskaltekonto­ret). Till sektionen hör taxeringsassistentorganisationen. Arbetsuppgif­terna på taxeringssektionerna anges i TF och förordningen om mervär­deskatt saml vissa andra skalle- och taxeringsförfallningar. Såvitt gäller laxeringsverksamhelen är de funktioner sora ankoraraer på länsstyrelsen som sådan begränsade. Till länsstyrelsens uppgifter hör emeUertid enligt 59 § TF atl vaka över atl taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrives ändaraålsenligl. Länsstyrelsen har däreraot inte be­slutanderätt när det gäller uppgifter sora enligt skalle- och taxeringsför­fatlningarna ankommer på taxeringsintendent. Sektionens chef, förste taxeringsintendenten, skall enligt 17 § TF bevaka det allmännas rätt i taxe­ringsfrågor och verka för all laxeringarna blir likformiga och rättvisa. Uppgiflen att föra det allmännas talan i taxeringsmål delegeras regel­mässigt i stor utsträckning till annan personal, främst på den allmänna detaljen. Del förekommer dock också i varierande omfattning all revi­sionspersonal sysslar med processföring. Huvuduppgiften för sådan per­sonal är dock alt ulföra taxeringsrevisioner. Beslut härom får, ulora i Stockholras län, endast fallas av förste taxeringsinlendenlen.

Taxeringsassistenterna biträder de särskilda taxeringsnämnderna, dvs. de taxeringsnämnder sora taxerar skattskyldiga raed raera invecklade in­komslförhållanden, t. ex. rörelseidkare. Under tiden mellan laxeringspe-rioderna deltar taxeringsassistenterna i arbetet på taxeringssektionerna, bl. a. raed revisionsarbete.

Uppbördssektionens arbetsuppgifter kan i huvudsak hänföras till ora­rådena uppbörd och indrivning. Till uppgifterna hör sålunda tillsyn över de lokala skatlerayndighetema och kronofogderayndigheterna. På sektio­nen handläggs vidare besvär över lokal skatlerayndighels beslut i upp­börds- och raantalsskrivningsärenden. Fr. o. ra. den 1 januari 1968 finns allraänl ombud i varje län på uppbördsorarådel. Orabudet har rätt alt hos lokal skattemyndighet yrka all arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt och kan hos länsstyrelsen anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut i fråga om sådani arbetsgivaransvar. Ombudet får också anföra besvär över länsstyrelsens beslut i sådana ärenden saral beslut rörande restavgift, ränta på kvarstående skall och debitering av skall i vissa fall liksom över kararaarrällens utslag i uppbördsmål,

Dataseklionen slutligen svarar främst för bearbetningar inora ADB-systeraet för folkbokförings-, laxerings- och uppbördsorarådena. Dataan­läggningarna används dock också i växlande utsträckning för annan ser­viceverksamhet. 1 fera län, näraligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hal-


 


Prop. 1971: 60                                                        64

lands och Jämtlands län, finns dock ingen datasektion. Där har man i stället daladetalj, som går in i uppbördsseklionen.

Stockholms län har en från övriga län avvikande länsstyrelseorganisa­tion. I detla län har de uppgifter, som i andra län samlats i landskonto­ret, fördelals på skilda avdelningar. Länsstyrelsen där har således en laxe-ringsavdelning som i princip har sararaa funktioner som taxeringssektio­nen i andra län. Chef för denna avdelning är en taxeringsdirektör. Taxe­ringsavdelningen är indelad i sex laxeringskontor, två revisionskonlor och ell mervärdeskallekonlor. Länsstyrelsen i Stockholms län har vidare en särskUd prövningsnärandsavdelning och en kameral- och uppbördsav­delning. I den sistnämnda ingår bl. a. en uppbördssektion och en dala-sektion.

Förvaltningsrättskipningen

Länsstyrelserna och prövningsnämnderna handhar praktiskt tagel all förvaltningsrättskipning på den regionala nivån. De mål sora fullföljs i kararaarrällen och regeringsrätten har också raed ganska få undanlag handlagts av länsstyrelse eller prövningsnärand. Hos länsstyrelsen utövas förvallningsrältskipningen både på landskansliet och pä landskontoret. 1 detta sararaanhang behandlas dock inte de raål som hänför sig till lands-kansliels verksarahetsområde.

Prövningsnäranden är, sora nyss närants, besvärsinstans i skalle- och laxeringsmål, dvs. i första hand raål sora rör lalan raot laxeringsnärands beslut. Näranden prövar eraeUertid också besvär över länsstyrelsens be­slut ora raervärdeskatt. I åtskiUiga fall är prövningsnämnden första in­stans. Som sådan prövar den bl. a. framställningar om avdrag för nedsatt skalteförraåga, befrielse för dödsbo att erlägga kvarstående eller tiUkora-raande skalt, eftertaxering och lillärapning av bestäraraelserna om acku­mulerad inkorast.

Prövningsnämnden beslutar också i mål rörande fastighetstaxering un­der löpande taxeringsperiod. I mål som rör den vart ferale år återkom­mande allraänna fastighetstaxeringen beslutar däreraot som regel fastig­helsprövningsnämnden.

Det finns också en för landet gemensam prövningsnärand, den rael­lankoraraunala prövningsnäranden. Dess korapelens anges i 73 § TF. Näranden har sitt kansli hos riksskatteverket. Allmänna ombudet hos den mellankoraraunala prövningsnäranden är sedan den 1 janiiari 1971 tjänsteman hos delta verk.

Till förvallningsrättskipning inom landskontorets verksamhetsområde är främst alt hänföra uppbördsmål, folkbokföringsmål och vitesmål. Med uppbördsraål avses i första hand besvär över lokal skatlerayndig­hels beslut enligt 85 § 1 mom. uppbördsförordningen. Som första instans prövar länsstyrelsen bl. a. ansökningar om befrielse från s. k. respitavgift


 


Prop. 1971: 60                                                        65

(54 §), från restavgift (58 § 2 mom.) och från ränta på kvarstående skatt (85 § 2 mom.) samt, i vissa fall, ansökningar om anstånd med inbetal­ning av skatt (49 § 2 mom.). I folkbokföringsprocessen prövar länsstyrel­sen efter besvär eller underställning lokal skaltemyndighets beslut om mantalsskrivning och pastorsämbetes beslut om kyrkobokföring.

Talan mot prövningsnärands beslut förs hos kammarrätten (95 § TF). Denna dorastol är också besvärsinstans i flertalet folkbokföringsmål och är därvid även sista instans (49 och 52 §§ folkbokföringsförordningen). Rätten all föra talan mot länsstyrelsens beslut i uppbördsmål är däremot begränsad (86 § uppbördsförordningen).

Kammarrättens utslag i skallemål kan efter besvär prövas av rege­ringsrätten. Vissa begränsningar i besvärsrällen gäller enligt 98 § TF. Bl. a. anges ell visst minsta belopp, s. k. summa revisibUis, som klagan­den skall ha tappat i kamraarrätlen för all talan i regeringsrätten skall prövas. Regeringsrätten kan dock raeddela prövningstillstånd även om sumraa revisibilis inle nås under förutsättning att det för enhetlig lag­tolkning eller rällslillärapning är av synnerlig vikt all besvären prövas (prejudikaldispens) eller parlen visar, alt besvärens prövning eljest skuUe ha synnerlig betydelse utöver raålet (intressedispens). I de fastighets­taxeringsmål sora avser tUlärapning av 6 § 1 mom., 7—12 §§ kommu­nalskattelagen (1928: 370) är kararaarrällen enligt 166 och 199 §§ TF alllid sista instans. De uppbördsraål som får överklagas lill kamraarrät­len kan däreraot fullföljas lill regeringsrätten.

Beslutade och föreslagna reformer Skatteförvaltningen

Den 1 januari 1971 koncentrerades den centrala skalleförvalt­ningen till en rayndighel, riksskatteverket. Della verk ersatte bl. a. förut­varande riksskatlenäranden, centrala folkbokförings- och uppbörds­näranden saral kontrollslyrelsen.

Enligt landskontorsutredningens förslag skulle den centrala skatte­myndigheten fungera som chefsmyndighet för den regionala skatteför­valtningen. Det förutsattes därvid all de skatteförvaltande funktionerna bröts ut från länsstyrelserna och lades på särskilda regionala rayndighe­ter, skatteverk. Frågan ora en sådan utbrytning har hänskjuiits till läns­beredningen, som skall överväga hela den regionala samhällsförvaltning­ens organisation på längre sikt. Den regionala skatteförvaltningen kora­mer dock att omorganiseras inora länsstyrelsens ram i saraband raed den länsstyrelsereforra sora 1970 års vårriksdag antog riktlinjer för (prop. 1970: 103, SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Förslag rörande organisa­tionens närraare utforraning har förelagts riksdagen i prop. 1971: 1, bil. 14.

5   Riksdagen 1971. 1 saml. Nr (50


 


Prop. 1971:60                                                          66

Oraorganisalionen av länsstyrelserna innebär bl. a. all de fiskaliska och dömande funktionerna, sora nu är saralade i landskontoret, förs till skilda avdelningar. Vidare orabildas prövningsnämnderna i länen till länsskalterätter. Omorganisationen blir mindre genomgripande i Stock­holms län än i andra län. Taxeringsavdelningen och kameral- och upp­bördsavdelningen i detta län komraer således alt finnas kvar med i hu­vudsak oförändrade arbetsuppgifter, medan prövningsnärandsavdelning-en blir länsskatlerällsavdelning.

I övriga län bildas en skatteavdelning sora övertar de uppgifter som nu ligger på taxerings-, uppbörds- och dalaseklionerna. I allmänhet organi­seras avdelningen på fem underenheter, näraligen en taxeringsenhet för bl.a. processförande uppgifter, en revisionsenhet för främst laxerings-och skatterevisioner, en raervärdeskatteenhet, en uppbördsenhet och en dalaenhet. SärskUda dataenheter koramer alt inrättas hos länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, i vilka län datakonlo­ret nu ingår i uppbördsseklionen. I Gotlands län kommer skatteavdel­ningen dock all beslå av endast två enheter, en revisionsenhel och en enhet för övriga ärenden.

Skalleavdelningen koraraer också alt överta vissa ärenden som nu i huvudsak bereds och handläggs på länsstyrelsens kameralsektion. Det gäller arvs- och gåvoskatteärenden samt ärenden som rör taxeringsorga-nisalionen i första instans, t. ex. indelning i taxeringsdistrikt och förord­nande av taxeringsfunktionärer.

Förvaltningsrättskipningen

Länsförvaltningsreforraen innebär, som nyss antytts, bl. a. att pröv­ningsnäranderna omvandlas till skatterätter. Vidare inrättas länsrätter för vissa dömande uppgifter inom del verksamhetsområde sora f. n. hör till länsstyrelsens landskansU. Länsskallerätlen och länsrätten blir organisa­toriskt knutna lill den nya länsstyrelsens förvaltningsavdelning.

Bestäraraelser ora skatterätternas och länsrätternas organisation m. m. finns i den lag om skatterätt och länsrätt sora antagils av riksdagen. Lagen innebär också att den mellankommunala prövningsnäranden om­bildas till skatterätt, den mellankommunala skatlerällen. Den blir, lik­som nu är fallet med den raeUankoraraunala prövningsnämnden, orga­nisatoriskt knuten till riksskatteverket. Beteckningen skatierätt används i lagen sora en gemensara beteckning på länsskalterälterna och den rael­lankoramunala skatterätten. I lagen finns föreskrifter om domstolarnas domkretsar och kompetensområden, om ordförande och nämndemän, hur dessa skall utses, valbarhets- och behörighetsvillkor, dbraförhet, om röstning m. m.

Det har dock av praktiska skäl inle varit möjligt att i lagen ora skatte­rätt och länsrätt   exakt ange skatterätts kompetensoraråde, ulan lagen


 


Prop. 1971: 60                                                        67

innehåUer en bestäraraelse (3 §), atl vid skatierätt handläggs mål en­ligt skalle-, laxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningama i den utsträckning sora anges i dessa författningar. Det förutsätts alltså alt specialförfattningarna skall ange vilka mål som skall handläggas vid skatterätt. Som framgår av den åberopade bestämmelsen kommer dock skatterättens korapelens all bli mera omfattande än prövningsnärandens. Skatterätt koraraer sålunda atl från länsstyrelsen överta rättskipningen i vissa uppbörds- och folkbokföringsmål. Mål om utdömande av vite, handräckning vid taxeringsrevision, handlings undanlagande från taxe­ringsrevision och befrielse från skyldighet att lärana kontroUuppgift, i vUka mål länsstyrelsen nu beslutar, skall också prövas av skallerätt.

Den högsta förvaltningsrättskipningen föreslås också bli föremål för en genomgripande omorganisation. Förslag härora har lagts fram i prop. 1971:30. Denna reform, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, innebär all tyngdpunkten i besvärsprövnirigen av förvallningsmål förskjuls från regeringsrätten till kamraarrätt. Mål som enligt gällande ordning fullföljs från förvaltningsmyndighet lill regeringsrätten skall i allmänhet i stället prövas av kammarrätt. Möjligheterna alt fullfölja la­lan lill regeringsrätten begränsas samtidigt till att i princip gälla endasl prejudikatfall. Regeringsrätten omvandlas härigenom till huvudsakligen en prejudikatinslans. I samband härraed förstärks kararaarrällsorganisa-lionen, bl. a. genora inrättande av en ny kararaarräll i Göteborg.

Prop. 1971: 30 innehåUer också förslag tUl regler om förfarandet hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. De innefattas i två lagar, nämligen en förvaltningslag, som skall gälla vid handläggning av ärende hos förvaltningsmyndighet, och en förvaltningsprocesslag, som skall gälla vid rättskipning såväl i de allmänna förvallningsdomslolarha, dvs. regeringsrätten och karamarrätten, sora i skatterätt och länsrätt. Ora det finns en specialregel om förfarandet i lag eller i annan författ­ning som har beslutats av Kungl. Maj:l eller, vad gäller förvaltningsla­gen, Kungl. Maj:t eller riksdagen skall dock den regeln gälla fraraför del som är föreskrivet i dessa lagar (1 § andra stycket förvaltningslagen, 2 § förvaltningsprocesslagen). Förvaltningsprocesslagen föreslås träda i krafl den 1 juli 1971, såvitt gäller skatterätt och länsrätt. I övrigt avses dessa två lagar korama all gälla fr. o. ra. den 1 januari 1972.

Departementschefen

De reformer som enligt den nyss lämnade redogörelsen föreslås på förvaltningsrättskipningens och skatteförvaltningens områden förutsätter omfattande ändringar i den berörda lagstiftningen. Delvis är det fråga om alt tekniskt anpassa beslämraelsema i författningarna till vad sora re­dan beslutats eller föreslås i andra sararaanhang. En fullständig harmo-


 


Prop. 1971: 60                                                        68

nisering är dock inle raöjUg och har heller inte varit avsedd. De före­slagna bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen är avsedda all vara grundregler, som skall vika för bestämraelser av an­nat innehåll i andra författningar.

Förvaltningslagen gäller vid handläggning av ärende hos förvallnings-rayndighet med vissa angivna undantag. Lagens regler är relativt få, och de raåste av naturliga skäl vara allmänt hållna. De representerar en mini­mistandard i fråga om handläggningen av förvaltningsärenden. Taxe­ringsförfarandet är utförligt reglerat i TF, och den regleringen måste i huvudsak finnas kvar. Delsamma gäller också om andra författningar som innehåller detaljerade och för sitt ändamål utformade förfarande­regler, såsom förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum­tionsbeskattning. Vissa besläramelser i dessa författningar kan dock lämpligen ersättas av bestämmelser i förvaltningslagen. Denna skall gi­velvis också gälla, när någon avvikande regel inle finns i tillämplig spe-cialförfatlning.

I fråga om förslagel lill förvaltningsprocesslag är förhållandel ell an­nat. Denna lag skall uttryckligen gälla vid rättskipning i regeringsrätten, kararaarräll, skatterätt och länsrätt. Lagen innehåller också betydligt ut­förligare förfaranderegler än förvaltningslagen. Det är därför naturligt att förvaltningsprocesslagen får en mera genoragripande giltighet inora sitt område, och de avvikelser från denna lag som jag i det följande komraer atl föreslå för skalleprocessens del är ganska få.

Generell bestämmelse

Bestämraelser om vad sora ankoraraer på prövningsnämnden och på chefen för länsstyrelsens taxeringsseklion, förste taxeringsintendenten, finns i åtskilliga författningar. Prövningsnämndens uppgifter kommer, som nyss sagls, att överläs av skatterätt, och de uppgifter som nu vilar på förste taxeringsinlendenlen bör i den nya länssl3Telseorganisationen i princip ankomraa på chefen för skatteavdelningen. Del torde inte vara nödvändigt att göra redaktionella ändringar i alla de författningar som berörs av dessa reformer. Jag föreslår i stallet alt en generell bestära­raelse ges i lag av innebörd atl vad som i lag eUer annan författning föreskrivs om prövningsnämnd i stället skaU avse skatierätt och vad som föreskrivs om förste taxeringsintendent skall avse skattechef. Jag ålerkoraraer lill benäraningen skallechef i specialraotiveringen lUl 3 § TF. Del bör näranas alt begreppet skatterätt i lagen om skatterätt och länsrätt innefattar både länsskatterält och den mellankommunala skatte­rätten.

Den nya lagen föreslås i likhet raed lagen ora skatterätt och länsrätt träda i kraft den dag Konungen bestämmer.

Jag övergår nu Ull de författningsändringar som enligt min mening bör


 


Prop. 1971: 60                                                        69

vidtas i delta sammanhang. I den raån ändringarna är av redaktionell natur eller endast avser språldiga omformuleringar har någon kommen­tar i allmänhet inte gjorts.

I övrigl får jag beträffande de olika författningarna anföra följande.

Taxeringsförordningen (1956: 623)

Ändringarna i TF blir mycket omfattande, och det har därför över­vägts all utarbela en ny förordning. Förslag till ny sådan förordning finns också i landskonlorsutredningens betänkande, sora dock byggde på att skalteförvaltningen skulle brytas ut från länsstyrelserna lill fri­slående regionala skatteverk och att skatterätterna skulle bli fristående dorastolar. Så bUr inte fallet nu, och en oraarbetning skulle därför få ske under andra föratsättningar. En oraarbetning bör eraeUertid syfta till en genomgripande omredigering av TF i sysleraatiskl och språk­ligt avseende, och det har inte varit möjligt atl göra en sådan samti­digt med den anpassning till förvaltningslagen och förvaltningsprocess­lagen som i första hand måste ske.

Ett annat skäl alt inle göra en ny TF i della samraanhang är alt de partier i förordningen sora rör fastighetstaxering är avsedda all omarbe­tas i redaktionellt avseende. 1971 års faslighetstaxeringsulredning, som skall göra fortsatt översyn av fastighelslaxeringsreglerna, skall enligt si­na direktiv överväga om det är lämpligt att sammanföra de bestämmel­ser om fastighetstaxering sora nu finns i skilda författningar lill etl för-fallningskomplex (jfr riksdagsberältelsen år 1971 Fi 6). Med hänsyn här­till synes en raera fullständig översyn av TF böra anslå tills frågan hur raan skall förfara raed bestäramelserna ora fastighetstaxeringen blivit utredd.

I samband med de ändringsförslag som föranleds av de nya refor­merna har beaktats åtskilligt av vad landskonlorsutredningen har före­slagit. Språkliga förenklingar har skell i de paragrafer som måste änd­ras, i den mån det har varit raöjligl. Vidare har vissa bestämraelser i TF som är av arbetsordningsnalur eller eljest bör regleras i admini­strativ ordning föreslagits utgå.

3 § Gällande bestämmelser. Inom taxeringsseklionen handläggs både läns-styrelseärenden och ärenden som enligt skalle- och taxeringsförfatlning­arna ankomraer på taxeringsintendenl. De senare hänför sig främst till de uppgifter som åligger förste taxeringsintendenten enligt 17 § TF, näraligen atl bevaka det ailraännas rätt i taxeringsfrågor och verka för likforraiga och rättvisa taxeringar. De uppgifter som anknyter till denna funktion är alltså inte länsstyrelseuppgifler i vanlig mening ulan sådana uppgifter där beslutanderätten ankoramer uteslutande på taxeringsinten­denten.


 


Prop. 1971: 60                                                        70

Taxeringsintendenlsuppgifteraa kan i sin tur uppdelas i sådana som endasl får ulföras av förste taxeringsintendenten och sådana sora kan delegeras till vissa andra tjänstemän. TF:s bestämmelser om vad som an­kommer på förste taxeringsintendenl gäller alltså uppgifter som inte kan delegeras ulan skall ulföras av taxeringssektionens chef. I Stockholms län, där man har en annan organisation än i andra län, syftar benäm­ningen förste taxeringsinlendent på taxeringsavdelningens chef, laxe­ringsdirektören. Denne har lUl skillnad mot vad som gäller i andra län möjlighet att delegera hithörande uppgifter på sin närmaste man, dvs. den förste taxeringsintendent som inte är chef för kontor. Benämningen förste taxeringsinlendent innefattar också allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden.

Med taxeringsintendenl förstås i TF, utom taxeringsinlendenler i olika tjänsteställning, också andra tjänstemän som fått i uppdrag alt i sin tjänst utföra göromål som ankoramer på taxeringsintendenl eller på all­männa ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden.

Departementschefen. I den nya länsslyrelseorganisalionen komraer skalleavdelningen alt överta bl. a. de arbetsuppgifter sora nu utförs inom taxeringssektionen. Vidare är del meningen all vissa arbetsuppgifter skall föras över från den nuvarande kameralsektionen tUl denna avdelning, bl. a. ärenden rörande taxeringsorganisalionen, såsom indelning i taxe­ringsdislrikt, förordnande av taxeringsfunktionärer och ersättningar till dessa. De uppgifter sora enligt TF ankomraer på landskamreraren och som inle avser dömandet i skatlemål och vad därmed samraanhänger hänförs också till skatteavdelningen. Det gäller bl. a. sararaanlräden med taxeringsfunktionärer och förberedelser för laxeringsarbelel, t, ex. arbetet med de s. k. länsanvisningarna.

Den nuvarande uppgiftsfördelningen raellan länsstyrelse och taxe­ringsintendenl torde i princip böra behållas. Länsstyrelsen sora sådan bör näraligen ej agera sora part i laxeringsprocessen eller ha uppgifter som anknyter lill taxeringskonlrollen.

I den nya organisationen bör chefen för skatteavdelningen i princip överta de uppgifter som nu åvilar förste taxeringsinlendenlen. Han bör dock, om inte annat föreskrivs, kunna delegera arbetsuppgifter enligt TF till cheferna för laxerings- och revisionsenhelerna, dvs. de enheter som svarar för processföring resp. taxeringsrevisioner. Det bör t. ex. regel­mässigt vara chefen för revisionsenheten som beslutar om laxerings-revision och vad därmed samraanhänger. Begreppet taxeringsenhet in­begriper taxeruigskontoren hos länsstyrelsen i Stockholras län och en­heten för övriga ärenden på skatteavdelningen hos länsstyrelsen i Got­lands län. I begreppet revisionsenhet innefattas revisionskontoren hos länsstyrelsen i Stockholms län.

I Stockholms län  bör chefen för laxeringsavdelningen ha samma


 


Prop. 1971: 60                                                        71

uppgifter enligt TF som chefen för skatteavdelningen i övriga län. Chefen för taxeringsavdelningen bör, liksora hittills, kunna uppdra åt sin ställföreträdare, dvs. f. n. den förste taxeringsintendent som inle är chef för kontor, atl fullgöra uppgift som ankoramer på honom. Av praktiska skäl bör avdelningschefernas befogenheter inte knytas lill deras tjänstetitel. Jag förordar i stället atl benäraningen "skattechef" används för atl beteckna såväl chef för skatteavdelning sora chefen för laxeringsavdelningen i Stockholms län.

Det nuvarande allmänna ombudet hos den mellankommunala pröv­ningsnämnden, sora efler nämndens ombildning till skatterätt bör be­näranas allraänna ombudet för mellankommunala mål, bör ha sararaa befogenheter sora skallechef såvitt gäller de ärenden sora faller inora den raellankoraraunala skatterättens korapelens. Benäraningen skalle­chef bör alltså raed angiven begränsning avse också delta allraänna orabud.

I övrigt förordas ändringar av huvudsakligen redaktionell natur. Hän­visningen i sista styckel till 54 § bör med hänsyn till denna paragrafs nu­varande innehåU ulgå. Bestämmelsen i 118 § TF skall enligt prop. 1971: 10 med förslag liU skattebroltslag m. ra. upphöra all gälla den 31 december 1971. Övergångsvis bör dock hänvisningen till 118 § gälla.

10 § I denna paragraf anges laxeringsassislentens huvudsakUga arbetsupp­gifter. Taxeringsassistenlens arbete är under laxeringsperioden inriktat på atl biträda särskUd taxeringsnärand, raedan han under resten av året ut­för annat taxeringsarbete, bl. a. taxeringsrevisioner.

I den nya länsslyrelseorganisalionen komraer laxeringsassislenterna all ingå i länsstyrelsens skatteavdelning. Därav följer all de skall iaktta an­visningar om arbetsuppgifternas fördelning och vad sora eljest föreskri­ves av länsstyrelsen, chefen för avdelningen eller annan behörig överord­nad. Särskilda bestäraraelser härom lorde inte erfordras i TF. Bestäm­melserna i Iredje och fjärde styckena bör därför utgå.

Bestämmelsen i femte stycket, att taxeringsassistenl skall utföra taxe­ringsrevision i den raån han därtill erhåller uppdrag, bör likaledes ulgå. Skyldigheten för tjänsleraan atl ulföra taxeringsrevision regleras närali­gen generellt i 57 §.

11 och 12 §§ I dessa paragrafer finns bestäraraelser om prövningsnämnd i län och om den mellankommunala prövningsnäranden. Här regleras frågor ora nämndernas organisation,  såsom när prövningsnämnd skall samman­träda på avdelningar, vem som är ordförande, nämndernas sammansätt-


 


Prop. 1971: 60                                                                        72

ning och kansU. Motsvarigheten lill dessa bestämraelser för skatterätter­nas vidkommande finns i lagen ora skatterätt och länsrätt. Paragraferna bör därför upphöra all gälla.

13 §

Bestämmelserna i denna paragraf om valbarhels- och behörighetsvill­kor gäller ledamot och suppleant i såväl taxeringsnämnd som prövnings­nämnd. För skatterätternas del finns bestämraelser härom i lagen om skatterätt och länsrätt. Denna paragraf bör därför endasl lämna regler för ledamot och suppleant i taxeringsnämnd.

I 1928 ärs taxeringsförordning betraktades taxeringsnämndernas valda ledamöter sora representanter för olika grupper av skattskyldiga. Samma betraktelsesätt kvarstår i denna paragraf men har i bestämmelserna i 6 § 4 mom. om besvär över val av ledamot avlösts av det för moderna för­hållanden naturligare synsättet, all de valda ledamöterna skall företräda kännedom om olika grupper av skattskyldiga. Landskontorsutredningen föreslår att 13 § utformas raed ledning av detta synsätt. Jag biträder della förslag.

Övriga ändringar avser endast oraformuleringar i förenklingssyfte.

15 §

Paragrafen innehåller regler om prövningsnämnds och taxerings­nämnds rätt att anlita sakkunnig. För skatterättens del avses denna rätt bli reglerad i 24 § förslagel lill förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30). Föreskrifterna i 15 § TF bör därför begränsas till alt gälla taxerings­nämnd.

Enligt 9 § förslaget till förvaltningslag (prop. 1971: 30) får myndig­het vid behov anlita tolk, när myndigheten har all göra med någon som ej behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller lalska-dad. Denna regel torde också någon gång kunna bli tillämplig på taxe­ringsnämnd. Liksom hittUls bör taxeringsnämnd få anlita sakkunnig vid behandling av laxeringsfråga sora kräver särskild sakkunskap. Beslut ora atl anlita tolk eller sakkunnig får enligt vad sora följer av 63 § andra stycket TF fattas av laxeringsnärandens ordförande. Denne bör dock först samråda med skallechefen. En föreskrift härom bör införas i paragrafen.

17 § Förste  taxeringsintendenlens åligganden  enligt  denna paragraf bör övertas av skallechefen. Enligt första stycket skall förste taxeringsin­tendenten i erforderUg omfattning granska verkställda taxeringar. Det är en viktig uppgift att se till atl sådan granskning sker. Av praktiska skäl


 


Prop. 1971: 60                                                        73

är det dock i regel knappast möjligt för honom, och blir det än mindre för skattechefen, alt själv granska taxeringarna, utan uppgiften kom­mer, liksora f. n., i huvudsak atl ulföras av underordnad personal.

Begreppet prövningsdistrikt, som anger prövningsnämnds domkrets och enligt 11 § 1 mom. är liktydigt med län, bör inte finnas kvar. Skatte­rätts domkrets regleras nämligen i lagen om skallerätt och länsrätt. I Iredje stycket bör därför ordet prövningsdistriktel bytas ut raot länet.

Enligt fjärde styckel får den sora i annan befattning handlagt visst laxeringsärende inte sora taxeringsinlendent laga befattning med samma ärende. Förslagel till förvaltningslag (prop. 1971: 30) innehåller jävs­regler sora enligt min mening bör tillämpas också på taxeringsom­rådet. Dessa jävsregler innefattar bl. a. s. k. tvåinslansjäv och s. k. grann-lagenhetsjäv. Jag avser alt senare under 62 § närmare behandla hit­hörande frågor, och vill raed hänvisning tiU vad jag då koraraer att anföra förorda all den specieUa jävsregeln i delta stycke utgår.

34 § 2 mora. Gällande bestämmelser. Skattskyldig skall enligt paragrafens första moment normalt avge självdeklaration den 15 februari under laxerings­året. Vissa skattskyldiga åtnjuter dock anstånd raed att lämna deklaration lill den 31 raars. Enligt andra raoraentel kan deklaralionsskyldig på an­sökan få anstånd raed alt lärana deklaration. Sådant anstånd kan dock beviljas honora endast om hinder möter att lämna deklaration på grund av hans förvärvskällors särskUda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet. Beslut om anstånd meddelas av förste taxeringsintendenten, och beslutet får inte överklagas.

Utredningar m. m. Landskonlorsutredningen föreslår atl anstånd skall kunna medges den som visar atl del på grund av särskilda omständighe­ter möter hinder all lärana självdeklaration inom föreskriven tid. Utred­ningen frarahåller att den föreslagna lydelsen visserligen avviker väsent­ligt från nuvarande bestämraelser, raen all raan endasl syftar till all när­mare anpassa reglerna till nu allraänt tillämpad praxis. Remissinstan­serna har ingen erinran mol förslagel.

I skattestrafflagutredningens belänkande Skattebrotten (1969: 42) fö­reslås skatletiUägg vid deklaralionsförsuraraelse. I denna fråga berör flera remissinstanser möjligheten alt få anstånd med avgivandel av deklaration. EnUgt länsstyrelsen i Örebro län förekoramer olika bedöm­ningar av granderna för anstånd. Sålunda medges inom vissa län an­stånd ytterst generöst medan man i andra län tiUämpar bestämmelserna raera restriktivt. Länsstyrelsen anser det därför önskvärt alt i saraband raed tillskapandet av bestämmelser om skattetillägg en översyn görs av bestämmelserna om anstånd med deklaration eller alt i vart fall centra-


 


Prop. 1971: 60                                                         74

la anvisningar utfärdas så att man når en likformig tillämpning av de gällande bestämmelserna. Andra reraissinstanser pekar på svårigheter­na för olika grupper av deklarationsmedhjälpare alt inom föreslcriven tid kunna biträda alla de skattskyldiga som anser sig behöva hjälp med deklarationerna.

Departementschefen. I prop. 1971: 10 med förslag liU skaltebrottslag m. ra. förordas all en särskild avgift, förseningsavgift, påförs skallskyl­dig, som underlåtit att avlärana självdeklaration, eller avläranat sådan deklaration först efler utgången av den i 34 § 1 mora. eller raed stöd av 34 § 2 raora. föreskrivna tiden. Jag understryker i denna proposilion all del ligger i sakens natur atl anstånd inle bör medges annat än när det verkligen är av behovet påkallat, raen framhåller också alt någon påföljd inte bör inträffa när skäl för anstånd är för handen.

Gällande bestäraraelser ora anstånd är ganska rigorösa, och avsikten är givetvis atl anstånd skall förekoraraa endast i undanlagsfall. I prakti­ken har emellertid anstånd bevUjats i större utsträckning än vad författ­ningens ordalydelse egentligen raedger. Praxis härvidlag växlar också från län lill län. Enligt rain mening är delta ell oraråde där riksskattever­ket genom anvisningar bör kunna åstadkomma större enhetlighet. An­ståndsreglerna bör dock, sora landskonlorsutredningen föreslår, anpassas till rådande praxis. Anstånd bör således kunna raedges den sora vi­sar att hinder på grund av särskilda orasländigheier raöter att avlämna självdeklaration inora föreskriven tid. Uttrycket "särskilda omständighe­ter" raarkerar all anståndsfrågan alltjämt skall bedöraas restriktivt. Självfallet skall anslåndsfrågan bedömas efler de speciella omständighe­ter sora föreligger det aktuella årel. Den oraständighelen alt en" skattskyl­dig fått anstånd ell år är i och för sig inget skäl atl han skall medges an­stånd också i fortsättningen.

Ansökan görs f. n. hos förste taxeringsinlendenlen. I den nya organi­sationen bör ansökan göras hos skallechefen.

39 § 4 mora. Länsstyrelsen kan, om i della moment angivna förutsättningar är för handen, på fraraslällning befria skallskyldig från skyldighet all lärana kontroUuppgift. Som framgår av prop. 1971: 14 (s. 57) med förslag tUl lag ora skatterätt och länsrätt är det raeningen att skatterätten skall be­sluta i sådana raål. Ordet "länsstyrelsen" bör därför bytas ul mot "skat­terätten".

50 § 1 raorn. Gällande bestämmelser. Paragrafen, som innehåller sekretessbestäm­melser, läranar bl. a. föreskrifter ora vilka sora får granska självdeklara­tion och andra uppgifter och handlingar för laxering. Sådan granskning


 


Prop. 1971: 60                                                        75

får göras av ordföranden och kronoorabudet i taxeringsnärand samt de ledaraöler i näranden sora utses därlUl, vidare av ärabets- eUer tjänste­man på vilken sådan granskning ankoraraer lUl följd av bestäraraelserna i TF och ledaraötema i prövningsnäranden. Vidare föreskrivs i paragra­fen bl. a. att självdeklaration inle får tas in i taxeringsnämnds eller pröv­ningsnämnds protokoll i vidare mån än sora oundgängligen erfordras.

Landskontorsutredningen. I anslulning tiU förslaget atl inrätta skatte­rätter föreslår utredningen all granskning av deklaration får göras av dorastol. Principen om all oUka myndigheter och funktioner sora är verksamma med skallekontroll skall få ta del av varandras material före­slås vidare bli uttryckligen lagfäst. Remissinstanserna har ingen erinran mot utredningens förslag i dessa delar.

Departementschefen. I enlighet med landskontorsutredningens förslag förordar jag alt det uttryckligen föreskrivs att självdeklarationer och an­dra i paragrafen avsedda uppgifter och handlingar får granskas av doraslol och tjänsleraan som utövar laxerings- eller skattekontroll. Med doraslol avses givelvis inte enbart förvaltningsdomstol, t. ex. skatte­rätt, ulan även aUmän doraslol.

Bestämmelsen all självdeklaration inle får las in i protokoll i vidare mån än som erfordras bör endasl avse taxeringsnämnds protokoll.

51 och 53 §§

I dessa paragrafer anges vUka som har behörighet alt utfärda anma­ning och när vite får föreläggas i anmaning.

F. n. har prövningsnämnderna anraaningsräll. Motivet till della är alt prövningsnämnderna skall kunna använda anmaningsförfarandel för alt fullständiga utredningen i besvärsmål. Del lorde emellertid sällan eller aldrig förekoraraa alt prövningsnämnderna begagnar sig av denna rätt. Uppgiften all svara för utredningen i skatlemål koraraer i princip alt ligga på parterna själva och inle på skatterätten, sora har atl leda parter­nas utredning. Skatterätterna får andra och mera effektiva utrednings-medel än anmaningsrällen, bl. a. räll all höra vittne eller sakkunnig under ed eller försäkran. Anledning torde därför saknas alt låta dessa doraslolar ha den anraaningsräll som här avses.

Anmaning enligt 51 § andra stycket får endast utfärdas av förste taxe­ringsinlendent. Här åsyftas anraaning beträffande uppgifter som avses i 39 § 2 mom., dvs. uppgifter från rörelseidkare ra. fl. om utbetalningar och försäljningar till icke namngivna mottagare. I delta fall bör delege­ring enligt 3 § inle komraa i fråga, eftersom sådan anmaning kan få mycket vidsträckt räckvidd. Anmaning enligt detta stycke bör därför i


 


Prop. 1971:60                                                          76

den nya organisationen få ulfärdas endast av skattechefen i del län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.

Jag förordar atl 51 och 53 §§ ändras i enlighet med vad jag nu har anfört. Vissa redaktionella ändringar bör också göras i 51 §.

56 § 4 mora.

Beslut ora handlings undantagande från taxeringsrevision fattas f. n. av länsstyrelsen, raen skall enligt lagen ora skatterätt och länsrätt raed­delas av skatterätten. Ordet "länsstyrelse" bör därför bytas ut raot "skatterätten".

Någon uttrycklig bestämmelse om hos vilken skalleräll man skall göra framstäUning ora handlings undantagande från taxeringsrevision torde inte behövas. Fraraställningen bör regelmässigt ges in till skatte­rätten i det län där revisionen sker, vilket i det stora flertalet fall är liktydigt med det län där den skallskyldiges heraortskommun är belägen.

57 §

Gällande bestämmelser. Enligt 1 mom. får beslut om taxeringsrevision i länen endast fattas av förste taxeringsintendenl. I Stockholms län kan dock uppdras åt förste revjsionsintendenl att meddela sådant beslut. Av 3 § framgår all taxeringsrevision också kan beslutas av allmänna ombu­det hos den mellankoraraunala prövningsnäranden och av annan därtill förordnad tjänsteman hos riksskatteverket. Om en förste taxeringsinlen­dent anser alt taxeringsrevision bör göras i annat län, skall han begära della hos sin kollega i del länet. I tredje styckel anges vilka som får ut­föra taxeringsrevision.

Eftersom taxeringsnärand, sora fraragår av första momentet, inle får besluta om taxeringsrevision, måste nämnden vända sig till förste taxe­ringsintendenten när den vill ha sådan revision utförd. Delta framgår av andra momentet, som också lämnar regler för överlämnandet av vissa handlingar och underrättelser.

Departementschefen. Uppgiflen att besluta om taxeringsrevision i lä­nen bör i den nya organisationen ankomma på skallechefen. Som re­dan har nämnts under 3 § förutsätts dock alt denna uppgift och vad därmed sammanhänger, såsom att bestämma tid och plats för revisionen, regelmässigt delegeras till chefen för revisionsenheten. Därmed blir den särskilda bestämmelsen om delegering till förste revisionsintendent i Stockholms län överflödig. Paragrafen bör i övrigt förenklas, varvid and­ra raoraentel bör utgå. Föreskrifterna i della raoraent ora överläranande av vissa handlingar och uppgifter kan näraligen regleras i adrainistrativ ordning, och den kvarstående bestämmelsen, att taxeringsnämnd har alt göra framställning om taxeringsrevision, bör efler omredigering tas in i paragrafens andra stycke.


 


Prop. 1971: 60                                                        77

59 §

Enligt första styckel skall länsstyrelsen vaka över att taxeringsarbe­tet i första instans ordnas och bedrivs ändamålsenligt. I andra styc­kel föreskrivs all förste taxeringsintendenten skall övervaka taxerings­nämndernas arbete och vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Del ligger i sakens natur atl i den nya organisationen ansvaret- för övervakningen av taxeringsnämndernas arbete i realiteten koraraer all ligga på skattechefen. Övervakningen bör emellertid, som hittills, vara en uppgift sora ankoraraer på länsstyrelsen. Hur därraed samraan­hängande arbete skall utföras och fördelas på olika Ijänsteraän, bör på vanligt sätt regleras i instruktion och arbetsordning. Den nuvarande distinktionen mellan vad som enligt första stycket åligger länsstyrelsen och enligt andra styckel förste taxeringsintendenten bör därför inte fin­nas kvar. Eflersora föreskriften i första styckel får anses innefatta skyl­dighet atl vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd föror­dar jag att andra stycket utgår.

59 a § Enligt beslut av 1970 års hösttiksdag skall s. k. länsanvisningar för laxeringen nuraera faststäUas av riksskatteverket. Tidigare fastställdes de av prövningsnäranden. Bestämmelsen återfinns i 93 § under kapilelmbri-ken Om prövningsnämndernas verksarahet. Enligt vad jag förordar i det följande kommer hela detla avsnitt all ulgå. Bestämmelsen bör härvid lämpligen överföras till en ny paragraf, 59 a §.

60 §

Länsstyrelsen har enligt denna paragraf rätt all kalla ledamöter i taxeringsnämnd tUl sammanträde inför landskamreraren för över­läggningar om laxeringsarbelel. Uttrycket "inför landskamreraren" bör utgå. Dessa sammanträden syftar enligt sakens natur bl. a. till att främja en Ukformig och rättvis laxering. Beslämraelsen i sista punklen alt man vid överläggningarna bör ägna uppmärksamhet åt åtgärder i della syfte bör därför utgå såsora överflödig.

62 § Gällande bestämmelser. Denna paragraf reglerar jäv i laxerings-nämnd. Enligt första moraentet skall ledamot i taxeringsnämnd avträda vid taxering som angår honora själv, hans hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskifl dödsbo, sora han har del i, vidare vid laxering av bo­lag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller förvaltning han tillhör, eller vid taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man eller ombud eller vilken han raot ersättning biträtt raed att upprätta deklara­tion till ledning vid laxeringen. Vad som sägs om ledaraot gäller i lUl-lämpliga delar också taxeringsassistenl. Andra raoraentel innehåller en


 


Prop. 1971: 60                                                        78

bestämmelse om hur man skall förfara när ordföranden i näranden är jävig. Näranden utser då inom sig en ledamot atl föra ordet vid behand­lingen av ärendet.

Förslaget till förvaltningslag m. m. Enligt 4 § i förslagel till förvalt­ningslag (prop. 1971: 30) är den som har alt handlägga ärende jävig,

1.    om saken angår honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närstående eller ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon honom närslående,

2.    om han eller någon honom närslående är ställföreträdare för den sora saken angår eller för någon sora kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,

3.    ora ärendet blivit anhängigt hos myndigheten efler klagan eller underställning eller på grund av tillsyn över annan myndighet och han tidigare hos den underordnade myndigheten deltagit i den slutliga hand­läggningen av ärende som rör saken,

4.    om han i saken fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon, eller

5.    om eljest särskUd omständighet föreligger sora är ägnad all rubba förtroendet lill hans opartiskhet i ärendet.

I 5 § lagförslaget föreskrivs bl. a. atl den som är jävig ej får handlägga ärendet.

I della sammanhang bör anmälas alt JO med skrivelse till chefen för finansdepartementet har överläranal sitt beslut i ett ärende som ansetts kunna bli av intresse vid en översyn av TF. JO:s beslut hänför sig lill den speciella jävssilualion sora uppkoraraer, när en tjänsteman, sora har intagit eller intar partsställning i högre instans genteraot en skallskyldig, fungerar som ordförande hos taxeringsnämnd som skall bedöma den skattskyldiges taxering. JO erinrar om att bland jävsgrunderna i 62 § TF inte särskilt nämns det allmänna jävet alt "särskild omständighet förelig­ger, som är ägnad all rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet". Härav bör dock inle molsättningsvis dras den slutsatsen all sådant grann-lagenhelsjäv inte behöver beaktas. Enligt JO:s mening kräver den all­männa jävsgmndsatsen alt en ordförande i taxeringsnämnd avträder och inle deltar i handläggningen av fråga om laxering, om sådan särskild omständighet sora nyss sagts föreligger. I annat fall skulle allraänhetens förtroende för laxeringsnäranden äventyras.

JO ifrågasätter om inle reglerna om jäv hos taxeringsnärand bör byg­gas ul så alt det uttryckligen görs klart alt en ordförande är jävig i ett sådani fall. Han anser dock alt frågan kan anslå till den allraänna över­syn av TF:s jävsregler som väntas koraraa till stånd i samband med ge­noraförandet av förslaget till förvaltningslag.

JO berör också frågan om jäv för tjänsleraan hos länsstyrelse som


 


Prop. 1971: 60                                                        79

fullgör taxeringsintendents funktion och hänvisar härvidlag till regeln i 17 § fjärde stycket TF. Denna blir enligt lydelsen dock tiUärapUg endast när tjänsteraannen ställs inför ett visst bestärat taxeringsärende, sora han handlagt förut i annan befallning, t. ex. som taxeringsnämndens ordfö­rande. Tvåinslansjävel i fråga gäller däremot inle fall då han hafl all göra med elt annat laxeringsärende rörande sararaa skattskyldig för etl tidigare år eller komraer att få befallning raed ett taxeringsärende, sora angår den skaltskyldige, för elt senare år. JO påpekar att frågan om jäv fördenskull inle slår öppen, eflersora den allraänna jävsbestäraraelsen i 37 § länsslyrelseinstruklionen, som hänvisar tUl reglerna om doraarjäv, är tillämplig också på länsslyrelseljänsteman som fullgör taxeringsinten­dents funktion. Den jävsgrund bland domarjävsreglema, till vilken in­struktion bestämmelsen hänvisar och som närraast aktualiseras, är det förut beskrivna grannlagenhelsjävel.

JO påpekar alt del förhållandel alt en tjänsleraan i taxeringsintendents ställning i egenskap av taxeringsnämndsordförande haft alt göra raed an­nan taxering av den skaltskyldige generellt sett inte torde kunna anses grunda jäv för honom. Sistnämnda taxering kan ju ha varit helt okonlro-versiell och inle föranlett någon skriftväxling eller diskussion med den skallskyldige och därför inle ha lämnat något spår i någonderas minne. Det lorde därmed förhålla sig så all befallningen med annat laxeringsä­rende rörande samma skattskyldig kan men inte behöver rubba förtroen­det lill en taxeringsinlendent på del sättet att den skaltskyldige befarar en förutfattad eller eljest partisk raening från tjänsleraannens sida.

Departementschefen. Jävsreglema i 4 § förslaget lill förvaltningslag är i flera avseenden raera långtgående än motsvarande regler i 62 § 1 mora. TF. Ä andra sidan är några av de i TF angivna jävsfallen inte uttryckli­gen nämnda i förvaltningslagen.

Släklskapsjäven avser i förvaltningslagen inle bara de fall då saken angår eget jäv eller jäv för make, föräldrar, bam eller syskon ulan också, i motsats till regeln i TF, annan närstående. I prop. 1971: 30 an­för föredragande departeraentschefen alt bedöraningen av ora en person skall räknas som "närstående" eller ej kan ulfalla olika i olika fall allt efler omständighelema. Del påpekas att uttrycket "närstående" formellt läcker såväl situationer då släktskap eller svågerlag föreligger som fall då någon av annan anledning är all karakterisera som närstående, t. ex. en person sora stadigvarande sammanbor med den som har alt hand­lägga ett ärende. TF anger däremot jäv för delägare i oskift dödsbo. Detla jävsfall nämns ej i förvaltningslagen, men innefattas i lagens mer allmänt hållna jävslyper, slällföreträdarjävet i 4 § 2 eller grannlagenhels­jävel i 4 § 5. Jäv föreligger också enligt 4 § 1, om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för den sora har all hand­lägga ell ärende eller honom närstående.


 


Prop. 1971: 60                                                         80

Den andra jävspunkten i 62 § 1 mom. TF gäller vid taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller förvallning laxeringsnärandsle-daraolen tillhör. Den närraasle raolsvarighelen lill della jäv i förslagel till förvaltningslag är slällföreträdarjävet, sora dock har en delvis annan innebörd. Det gäller näraligen den som är ställföreträdare för den sora saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång. Jävet gäller också när sådan ställförelrädarsitualion föreligger för närslående till den som har all handlägga ärendet. Såtill­vida föreligger en utvidgning jämfört raed TF. Däreraot gäller slällföre­trädarjävet till skiUnad från regeln i TF inle styrelseledaraot. Enligt rao­tiven liU 4 § förvaltningslagen har det inte ansetts behövligt med någon särskild jävsregel för det fallet all handläggaren av ett ärende är ledamot av styrelsen för ett samfund eller en inrättning. I den raån sådana situa­tioner inle faller under 4 § 2 förvaltningslagen, vilket är fallet ora veder­börande tillika är behörig att företräda sarafundet eller inrättningen, får situationerna bedöraas enligt den allraänna jävsbestäraraelsen i 4 § 5. För egen del får jag tillfoga att styrelseledamot i aktiebolag eller ekono­misk förening regelmässigt bör anses jävig vid behandling av fråga ora laxering av bolaget eller föreningen.

Den Iredje jävspunklen i 62 § 1 raora. TF gäller för taxeringsnämnds-ledamot vid laxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man eller orabud eller vilken han raot ersättning biträtt med att upprätta de­klaration lill ledning vid laxeringen. Situationen för förmyndare och god man faller under regeln om ställförelrädarjäv i 4 § 2 förvaltningslagen. ■ För övriga här berörda fall finns i lagen en särskild jävsregel i 4 § 4. Där anges jäv för den som i saken fört lalan som ombud eller raot ersättning biträtt någon.

Sora redan antytts innehåUer förslaget till förvaltningslag också ett all­raänt jäv, s. k. grannlagenhelsjäv. Enligt 4 § 5 är näraligen den sora har alt handlägga etl ärende jävig ora särskild oraständighel föreligger som är agnad all rubba förtroendet lUl hans opartiskhet i ärendet. I 4 § 3 förvaltningslagen finns ytterligare en jävsregel som saknar raotsva­righet i 62 § 1 raom. TF. Där regleras s. k. tvåinslansjäv, dvs. det fall då del blir aktuellt för någon alt handlägga ett ärende, som han tidigare handlagt hos underordnad myndighet. Dessa bestämmelser reglerar de jävssilualioner, sora berörs i JO:s tidigare återgivna uttalande. I de fall, då en tjänsleraan sora intagit eller intar partsställning i högre instans genteraot en skallskyldig fungerar sora ordförande hos taxeringsnärand som skall bedöma den skallskyldiges taxering, blir 4 § 5 tillämplig. I den omvända situationen, dvs. då en tjänsteman som tidigare har handlagt elt laxeringsärende, t. ex. som ordförande hos taxeringsnämnd, ställs inför samma ärende, t. ex. som taxeringsinlendent, är fallet atl bedöraa enligt


 


Prop. 1971: 60                                                        81

regeln om tvåinslansjäv (4 § 3) eller enligt den allmänna regeln om grannlagenhelsjäv (4 § 5).

Som JO framhåller kan dock situationen vara sådan all jäv inle kan anses föreligga. Taxeringsintendenten eller taxeringsnärandsordföranden kan sålunda ha glöral all han hafl med den skallskyldiges laxering alt skaffa, vilket kan vara förklarligt t. ex. om flera år förflutit eller om den skaltskyldige flyttat lill annat taxeringsdislrikt eller ora det tidigare ären­det varit helt okontroversiellt. Frågan koraraer dock givelvis i etl annat läge ora den skallskyldige anraäler atl han anser jäv föreligga. Del bör i anslulning härtill frarahållas alt, i andra fall än de här berörda, jäv inle kan anses föreligga enbart på den grunden all en skatlskyldig ullalar raisstro raot laxeringsnärandens ordförande eller hela nämnden.

Genomgången av gällande jävsregler och de i förvaltningslagen före­slagna visar enligt min raening atl de senare reglerna bör ersätta TF:s. För denna ståndpunkt lalar inle enbart det förhållandel alt en särbe­handling för taxeringsförfarandels del skulle försvåra den enhetlighet i handläggning av förvaltningsärenden som lagförslaget syftar lill. Reg­lerna i förvaltningslagen läcker också på vikliga punkter luckor i TF:s jävsregler. Jag syftar härvid bl. a. på de fall som JO har behandlat och på alt jäv enligt TF saknas för personer sora stadigvarande saramanbor med varandra. De jävsfall sora nu regleras i TF sora inte uttryckligen närans i förvaltningslagen omfattas saratiiga av raera allraänl hållna jävsregler i lagen.

Enligt 62 § 1 raora. sista styckel TF gäller jävsreglerna i tillämpliga delar taxeringsassistenl. Jävsbestämmelserna i 4 § förvaltningslagen an­knyter till den sora har all handlägga ärende. Härmed avses både beslu­tande och annan handläggare. Med hänsyn till taxeringsassistenlens upp­gifter enligt 10 § TF fordras inle någon särskild föreskrift om jäv för så­dan tjänsteman.

62 § 1 mora. TF innehåller en uttrycklig bestämraelse om atl ledamot av taxeringsnämnd skall avträda när han är jävig. Någon sådan uttryck­lig föreskrift finns inle i förvaltningslagen, raen samraa regel innefattas i 5 § nämnda lag. Enligt 61 § 4 mom. TF skall sararaanträde raed taxe­ringsnärand hållas inora slutna dörrar. Härav torde följa alt den sora på grund av jäv inle får deltaga i handläggningen av ett ärende skall lärana sararaanträdel när ärendet behandlas.

Med hänsyn till det anförda kan bestämmelserna i 62 § 1 mom. TF utgå. Innehållet i paragrafens andra moraenl bör kvarstå raed vissa änd­ringar av i huvudsak redaktionell natur. I saraband därraed bör para­grafens indelning i moraenl slopas.

Enligt 1 § taxeringskungörelsen (1957: 513) hör jävsbesläraraelserna i 62 § 1 mom. TF tUl dem som skall läsas upp vid första sararaanträdel med taxeringsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller särskild fastighets-taxeringsnämnd. Detla raarkerar viklen av alt näranderna iakttar jävs-

6    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60                                                         82

reglerna. Bestäramelsen i taxeringskungörelsen bör vid bifall lill vad jag här förordar ändras så alt hänvisning i stället sker tiU jävsreglerna i för­valtningslagen.

67 § Jag förordar ändringar av redaktionell natur, föranledda av den nya organisationen och förslaget till förvaltningsprocesslag, och vissa språk­liga omformuleringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

69 § 4 raora. Enligt 18 § förslagel till förvaltningslag (prop. 1971: 30) skall under­rättelse om beslut bl. a. förses med besvärshänvisning och upplysning om skUjaktig mening, sora antecknas i protokoll eller annan handling. Denna regel kommer också alt gälla underrättelse om beslut av taxe­ringsnärand.

73 §

Enligt 73 § sista stycket faller inora den mellankonuuunala skatterät­tens korapelensoraråde bl. a. besvär anförda av koncernbolag sora av­läranat eller skolat avlärana självdeklaration inora skilda län. Bestära­melsen bör ändras så alt del framgår alt den raellankoraraunala skatte­rätten också skall pröva besvär sora anförs av allraänna orabudel rö­rande sådana bolags laxering.

I övrigt innefattar den föreslagna lydelsen vissa följdändringar.

74       §

Paragrafen innehåller bestäraraelser ora skallskyldigs, korarauns och taxeringsintendents besvärsräll. I första och Iredje styckena sägs atl be­svären skall föras hos prövningsnämnden, dvs. i framliden skatterätten. Då delta fraragår redan av 73 §, kan bestäramelsen härora i 74 § utgå.

Av 11 § förvaltningslagen fraragår all besvär får anföras av den sora beslutet angår, om det gått emot honom. I taxeringsprocessen bör lik­som hittills gälla atl skatlskyldig kan yrka ändring i taxeringsnämndens beslut även när deklarationen följts. Paragrafens första stycke bör ge uttryck för denna regel.

Enligt sista stycket andra punklen får taxeringsintendent yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skatlskyldiges förmån. En motsva­righet till denna bestämmelse och till beslämraelsen i 95 §, sora innehål­ler regler om taxeringsintendents räll alt anföra besvär hos karamarrät­ten lill den skatlskyldiges förmån, förordas bli intagen i 106 §. Bestäm­melsen bör därför utgå ur 74 §.

75 §

Enligt 7 § förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) skall rättidiga besvär som getts in lill beslulsmyndigheten i stället för besvärs­myndigheten inte avvisas. Denna regel komraer också all gälla på taxe-


 


Prop. 1971: 60                                                        83

ringsorarådet, och besvär skall aUlså inle avvisas av det skälet atl de har tinställts taxeringsnämnden i stället för skallerätten.

76 § Gällande bestämmelser. Enligt denna paragraf skall besvär över taxe­ringsnämnds beslut senast ha inkorarait, från skatlskyldig den 15 augusti under laxeringsåret, från koraraun den 30 september samma år och från taxeringsintendenl den 30 april årel efter taxeringsåret. Har prövnings­nämnd avgjort besvär över viss skallskyldigs laxering, får taxeringsin­tendenten dock ej därefter anföra besvär hos prövningsnämnden rörande sararaa taxering.

Landskontorsutredningens förslag och remissyttrandena. Utredningen erinrar ora atl del i förarbetena lill gällande TF uttalades, alt taxeringsin­lendenlen inom den för honora gällande besvärsliden borde ange den be-loppsraässiga raraen för sin lalan och all del borde eftersträvas all även grunderna för besvärslalan redovisades. Någon uttrycklig bestäraraelse av denna innebörd meddelades dock ej i TF, och taxeringsintendenten har därför i praxis ansetts kunna anföra besvär reservationsvis intill den 30 april ulan alt beloppsmässigt precisera sin talan. Enligt utredningen bör möjligheten all anföra sådana reservationsbesvär begränsas lill rena undanlagsfall. Man föreslår därför all yrkande och gmnd för lalan skall anges senast den 30 april. Ora det raed hänsyn till utredningens vidlyftig­het, den skatlskyldiges uppträdande eller andra synnerliga skäl finnes nödvändigt, föreslås dock raöjlighet till uppskov intill utgången av juni efler prövning av skatterätten i varje enskilt fall.

Utredningens förslag lill begränsning av möjligheten alt anföra reser­vationsbesvär godtas i allmänhet av remissinstanserna. Sveriges industri­förbund föreslår att taxeringsintendenlens besvärstid skall förkortas och ulgå den 31 januari årel efter taxeringsåret. Reservationsbesvär från tax • eringsintendentens sida bör enligt förbundet, i enlighet raed vad riksda • gen lorde ha förutsatt då den nuvarande tidsgränsen sattes, inle tolereras i fraratiden. Förbundet anser det erforderligt raed en uttrycklig bestäm­raelse om alt reservalionsbesvär inte får anföras av taxeringsintendenl Lantbrukets skattedelegation erinrar ora atl JO anraärkl mot den tendens som föreligger alt använda reservationsbesvär i stor utsträckning. Det sätt på vilket nuvarande regler tillämpas uppges ha vållat stor irritation bland de skattskyldiga, eflersora definitiva yrkanden ofta inte fraraslälls förrän omkring 1 juni årel efler taxeringsåret eller ännu senare. Irritatio­nen har blivit än starkare genora alt de skallskyldiga praktiskt taget ald­rig delges reservationsbesvären. Della leder dem lätt till uppfattningen att sådana besvär aldrig anförts eller anförts för sent. Enligt delegatio­nens uppfattning bör en framställning om uppskov med yrkande och grund för lalan till skatterätten göras före den 30 april och rätten ora raöjligt avgöra frågan före sararaa tidpunkt. Den skattskyldige bör under


 


Prop. 1971: 60                                                         84

alla omständigheter omedelbart erhåUa kännedora om att sådan fram­ställning gjorts. Såvitt länsstyreben i Norrbottens län har sig bekant har taxeringsinlendenlerna inle missbrukat sin möjlighet all anföra besvär ulan har lojalt följt 76 § TF med förarbeten. Från den synpunkten finns enligt länsstyrelsen inte skäl för den skärpning av bestämmelserna som föreslagits. Det erinras om atl någon begränsning i rälten all anföra be­svär reservationsvis inte har föreskrivits för enskUd part.

Förslaget till lag om skatterätt och remissyttrandena. I anslutning lill landskontorsulredningens förslag lämnades ell inom finansdeparteraentet utarbetat lagförslag, "Lag om skatterätt" (SOU 1967: 24). Della lagför­slag reraissbehandlades tUlsararaans raed landskontorsulredningens be­tänkande och ligger jämte andra utredningsförslag till grund för det framlagda förslaget till förvaltningsprocesslag och lagen ora skatterätt och länsrätt.

I förslagel till lag om skallerätt har 15 § denna lydelse: Har ansökan eller besvär ej koramit in i rält lid, får talan ej las upp till prövning. I motiven framhålls atl det är en myckel oradebatterad fråga ora det ex officio skall kontrolleras huruvida en skatlskyldigs besvär komrait in i räll tid eller ej. Frågeställningen korapliceras av atl reglerna ora skatt-skyldigs klagan över sin taxering bUdar ett synnerligen invecklat mönster med en ordinär besvärstid och därutöver särskilda tider för extraordinära besvär. Till detta kommer atl taxeringsintendenl kan göra skallskyldigs för sent anförda besvär lill sina och klaga lill förmån för honom. Det kunde konstateras all prövningsnämndernas praxis i fråga om avvisande av för sent anförda besvär blivit oenhetlig. I motiven framhålls mol bak­grund härav alt, om man väljer en ordning med förfatlningsstadgade be­svärstider, den ordningen också bör följas och tiUärapas Uka inora hela landet. Alt författningsraässigt hålla fast vid viss ordning, raen i prakti­ken lUlärapa en annan, betecknas sora en dubbelmoral vilken inte borde få leva vidare hos skatterätterna.

I remissvaren tillstyrkes förslaget om officialprövning av kammarrät­ten, länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Gävleborgs län saml förvalt­ningsdomstolskommittén. Kamraarrätten gör eraeUertid en reservation med hänsyn lUl att varken del förslag till lag om regeringsrätten som ut­arbetats av förvaltningsdomstolskoraraittén eller koraraitténs förslag lill lag ora rikels karamarrätter innehåller någon bestämmelse om atl för sent anförda besvär skall avvisas ex officio. Kararaarrällen förklarar sig därför godla den föreslagna bestäraraelsen endast under förutsättnmg att liden är mogen för en enahanda regel i samtliga instanser och över huvud taget inom förvaltningsrättskipningen.

Bestäraraelsen avslyrkes av riksskattenämnden, länsstyrelserna i Upp­sala, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus saral Värmlands län, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Riksskatte-


 


Prop. 1971: 60                                                        85

nämnden medger alt principieUa skäl talar för beslämraelsen raen fäster större vikt vid all det bör vara raöjligt att i öraraande fall och i saraför­stånd med taxeringsintendenten ta upp för sent anförda besvär och skipa materiell rättvisa. Länsstyrelsen i Uppsala län citerar ell uttalande i motiven till förslaget till lag ora skatterätt att det skulle vara mycket olyckligt om processen hos skatterätterna skulle utveckla sig därhän att allmänheten fick det intrycket att skallerätterna lade ner mycken möda på all finna hinder mol sakprövning för all slippa verkställa en sådan. Länsstyrelsen förklarar sig hysa den uppfattningen att den föreslagna be­stämmelsen skulle få just den sålunda befarade konsekvensen. Länssty­relsen i Hallands län säger sig inle kunna finna annat än atl förslaget in­tar en onödigt formaUslisk ståndpunkt och all del dessutom skulle föror­saka merarbete jämfört med den ordning som f. n. tUlärapas. En­hetlighet borde kunna erhållas — ulan att någon onödig skärpning

behöver inträda — genora en oraforraulering till "Har ansökan      till

prövning, dock all skatlskyldigs besvär enligt 76 § eller 149 § laxerings­förordningen må prövas därest de inkommit före utgången av april må­nad årel efler taxeringsåret och motparten underlåter alt göra invänd­ning". Länsstyrelsen frarahåller särskilt den arbetsbesparing det innebär alt taxeringsinlendenlen i stället för all anföra besvär lill den skatlskyl­diges förmån med samma resultat kan underlåta all göra invändning om all den skallskyldiges besvär anförts för sent. Länsstyreben i Göteborgs och Bohus län finner del föga lUltalande för rättskänslan alt benhårt kräva lillärapning av regeln om atl för sent anförda men i sak befogade besvär skall avvisas ex officio. Man bör visa både förståelse och respekt för den mildhet praxis visar i frågan om sådana besvär skall prövas eller ej. Sveriges industriförbund menar att bestämraelserna ora besvärslid bör ses sora ordningsföreskrifter och atl den omständigheten all någon som fått en materiellt sett för hög taxering inle iakttagit denna ordningsföre­skrift inte bör hindra prövning i sak. Del är viktigare att allmänheten in­le ges del intrycket att skatterätterna lägger ner möda på all finna hinder mol sakprövning för all slippa verkställa en sådan än atl tillgodose de önskeraål ora perfektionisra som framskyralar i betänkandet. Sveriges köpmannaförbund betonar också alt bestämmelsen är för sträng och kan få materiellt slötande konsekvenser.

Departementschefen. Jag vill först la upp frågan om inskränkning i taxeringsintendenlens möjlighet atl anföra s. k. reservationsbesvär.

Anledningen till att taxeringsintendenten har längre besvärslid än de skattskyldiga och koraraunerna är givetvis svårigheten att på kort tid överblicka det omfattande taxeringsmaterialet och göra behövliga utred­ningar, t. ex. i form av taxeringsrevisioner. Granskningsarbetet leder också i betydande utsträckning till alt taxeringsintendenten anför besvär till skallskyldigs förmån. Jag kan av dessa skäl inle biträda induslriför-


 


Prop. 1971: 60                                                        86

bundels förslag om att taxeringsintendentens besvärstid förkortas. A and­ra sidan bör den föreskrivna besvärstiden respekteras. Avsikten raed nu gällande regler är alt den beloppsraässiga raraen för taxeringsintenden­tens talan skall anges före besvärslidens utgång,den 30 april året efler laxeringsåret. I praxis har dock prövningsnäranden ansetts vara skyldig atl pröva reservationsbesvär, i vilka talan inte har blivit preciserad före besvärstidens utgång.

Landskonlorsutredningen föreslår alt den offentiiga parten inom den för honora gällande besvärstiden skall ange yrkanden och grunder för besvärstalan, ora ej, med hänsyn till utredningens vidlyftighet, den skattskyldiges uppträdande eller andra synnerliga skäl, skatterätten med­ger anstånd. Anståndet avses dock inte få vara längre än till utgången av juni månad samma år. Remissinstanserna har i allmänhet varit po­sitiva till detta förslag, och jag förordar en regel av samma innebörd. VUlkoren för anstånd bör vara utformade så atl anstånd förbehålls rena undanlagsfall. Del lorde dock vara tillräckligt att föreskriva alt anstånd kan raedges med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra syn­nerliga skäl. Om taxeringsinlendenlen blir förhindrad all precisera sin talan till följd av den skattskyldiges uppträdande, t. ex. ora denne under­låtit alt lämna begärd utredning eller på annat sätt förhalat målet, får nämligen synnerliga skäl för anstånd anses föreligga.

Med anledning av vad lantbrakets skalledelegation anför i denna fråga vill jag uttala, all den skaltskyldige enligt 10 § förslaget till förvalt­ningsprocesslag (prop. 1971: 30) skall underrättas om taxeringsintenden­lens reservationsbesvär liksora hans begäran ora anstånd raed angivande av yrkanden och grunder för besvärslalan.

Jag övergår så lill frågan ora skatterätt skall ex officio pröva ora skatt-skyldig har anfört besvär i rält lid. Prövningsnärandemas praxis härvid­lag lorde inte vara enhetlig, men i regel lär skattskyldigs för sent in­komna besvär las upp till prövning, om inte taxeringsintendenten gör in­vändning häremot, s. k. deserlionsinvändning. Sararaa praxis tillämpar för övrigl också kamraarrätlen och regeringsrätten.

Enligt 6 § förslaget tiU förvaltningsprocesslag skaU för sent inkomna besvär inle tas upp lill prövning. Föreskriften skaU beaktas ex officio. Del förutsätts dock i motiven alt frågan om en avvikande ordning är motiverad i vissa typer av mål, t. ex. laxeringsmålen skall prövas sär­skUl vid den förfallningsöversyn som förslaget lUl förvaltningsprocess­lag aktualiserar.

Taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen är på raånga sätt spe­ciella och utan motsvarighet inora den övriga förvaltningen. Själva taxe­ringsförfarandet berör praktiskt tagel alla vuxna i landet, antalet dekla­rationer som varje år ändras uppgår lill ca 2 railjoner och antalet mål i prövningsnämnderna utgör årligen närmare 150 000 varav den övervä­gande delen är besvär från skallskyldiga. En mycket stor del av de skalt-


 


Prop. 1971: 60                                                        87

skyldigas besvär inkommer efter den ordinarie besvärstidens utgång den 15 augusti. Flertalet av dessa upptas av olika skäl till sakprövning. Så­lunda föreligger i många fall extraordinär besvärsräll enligt 99 § eller 100 § TF. Det kan bero på atl underrättelsen ora avvikelse från deklara­tionen komrait den skallskyldige tillhanda efter den 15 juli, att han inte alls fått sådan underrättelse, atl denna inte innehåller de uppgifter som krävs enligt 69 § eller all besvärsgrund som anges i 100 § föreligger.

En betydande del av besvären från de skallskyldiga är också sakligt grundade. I närmare 2/3 tillstyrks sålunda bifall helt eller delvis av taxe­ringsintendenten. I dylika fall är det vanligt all taxeringsintendenten inte närmare undersöker den formella sidan. Taxeringsinlendenlen är närali­gen skyldig alt se till att taxeringarna är materiellt riktiga och måste alltså själv anföra besvär om en oriktig laxering blir känd för honora.

Som framgått av det anförda skulle den allraänna förvaltningsrällsliga regeln att för sent anförda besvär inte får prövas medföra en änd­ring av rådande praxis vid besvärsprövningen i taxeringsmål. Regeln skulle dessutom innebära att det i ett storl antal mål blev nödvändigt atl undersöka huruvida besvärsräll enligt 99 § TF föreligger eller ej. Del bör här frarahållas att de skattskyldiga i raånga faU inle med till­räcklig tydlighet åberopar omständigheter som grundar besvärsrätt en­ligt nämnda paragraf. Först efler en sådan undersökning skulle besvär som inkommit efter den 15 augusti kunna avvisas eller sakprövas.

Enligt min mening bör tidsödande undersökningar av della slag såvitt möjligt undvikas. Det synes inle heller böra ge anledning tUl principiella betänkligheter om skatterätten ges rätt alt sakpröva besvär som bi­trätts av taxeringsintendenten. Erfarenhetsmässigt rör del sig här ora ett betydande antal för sena besvär. En tillstyrkan från taxeringsin­tendentens sida skulle med en sådan regel ges samma verkan som om han hade anfört formliga besvär till den skallskyldiges förmån. Även i det fallet all taxeringsintendenten endasl delvis biträder besvären bör skatterätten vara oförhindrad att pröva målet i hela dess vidd. Rätten synes näraUgen i dessa fall inte böra vara bunden lill fråga eller belopp sora omfattas av ta.xeringsinlendentens tillstyrkan. Jag förordar därför en bestämmelse av innebörd atl skatterätten får pröva skattskyldigs besvär även om de kommit in efter den 15 augusti under taxeringsåret under förutsättning alt taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrkt besvären i sak. En förutsättning bör dock vara att besvären kommit in senast den 30 aprU året efter taxeringsåret, dvs. den dag dä taxeringsintendentens besvärstid utgår. Den omständigheten att taxeringsintendenten lämnar sitt yttrande senare bör däreraot inle hindra all skatterätten ingår i sakprövning av besvären. Ora handlingarna inte ger taxeringsintendenten anledning tillstyrka besvären helt eller delvis och enligt hans utredning och bedöraning rält till besvär i särskild ord­ning inte föreligger, kan han yrka atl besvären avvisas. Sedan skallerät-


 


Prop. 1971: 60                                                        88

ten förvissat sig om atl del saknas förutsättningar för prövning av be­svären i extraordinär ordning; kan rätten meddela awisningsbeslut. Har rätlen en annan mening än taxeringsintendenten ora förutsältningarna för extraordinära besvär och har denne inte yttrat sig i sak, bör rätten normall begära sådani yttrande.

Har taxeringsintendenten endast yttrat sig i sakfrågan trots all besvä­ren har koramil in efler den 15 augusti och har han därvid avstyrkt be­svären, bör det vara rättens sak att utreda frågan om förutsättningar för prövning av besvären föreligger enligt 99 §, dvs. om och när underrät­telse om avvikelse från deklarationen korarait den skaltskyldige till hända och om underrättelsen innehåller vad sora föreskrivs i 69 §. Där­emot bör det inte ankorama på rätlen att ex officio undersöka om den skallskyldige har extraordinär besvärsräll enligt 100 §, om det inte upp­enbarligen fraragår av handlingarna att sådan besvärsräll föreligger. Jag vill i anslulning härtill framhålla atl den omständigheten, atl rätten avvi­sat besvär på den grund all de inkommit efter den 15 augusti, inte beta­ger den skaltskyldige möjlighet all åter väcka frågan om sin taxering och få den prövad ora sådan särskild anledning föreligger sora anges i 100 §. Besvär enligt 100 § får anföras inom fem år efter laxeringsåret och ris­ken för rättsförluster på grund av omständighet sora avses i denna para­graf är därför små.

Jag vill också erinra om all yrkanden från de skattskyldigas sida ofta utgörs av framställningar. Särskilt vanliga är framställningar ora avdrag för nedsatt skalteförraåga enligt 50 § 2 raora. andra och Iredje styckena koramunalskattelagen (1928: 370) och 9 § 2 mora. andra stycket förord­ningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. DyUka framstäUningar skall ha kommit in lill prövningsnämnden, dvs. i fraratiden skatterätten, senast den 30 juni året efler laxeringsåret. Sådana fatalietider för frarasläll-ningar av olika slag bor gälla ovillkorligt. Ora liden har försuttits, skall rätten alltså avvisa framstäUningen.

Sora jag redan har antytt brukar både karamarrätten och regeringsrät­ten pröva skallemål sora anhängiggjorts för sent, om taxeringsintenden­ten ej gjort desertionsinvändning. De skäl sora jag tidigare har åberopat för en särskild ordning i skatterätt kan inte på sararaa sätt åberopas när det gäller prövningen i de högsta instanserna, och jag är inle beredd all förorda något avsteg från den föreslagna officialprövningsprincipen i dessa domstolar.

77—92 och 94 §§ GäUande bestämmelser och den nya lagstiftningen. Ifrågavarande pa­ragrafer står under rubriken Om prövningsnämndernas verksamhet. Prövningsnämnderna skall ersättas av skatterätter, och bestämmelser om dessa doraslolar finns, som tidigare nämnts, dels i lagen om skatte­rätt och länsrätt (prop. 1971: 14), dels i förslaget till förvaltningspro-


 


Prop. 1971: 60                                                        89

cesslag (prop. 1971: 30). De bestämmelser som finns intagna i 77—92 och 94 §§ har i huvudsak sin motsvarighet i denna lagstiftning. Regeln om länsanvisningar i 93 § har i den tidigare redogörelsen föreslagits in­förd som ny 59 a §.

Den nya lagstiftningen har en annan systematik och utformning än TF:s processuella regler. Förvaltningsprocesslagen blir, sora fraragår av naranet, en raotsvarighet på förvaltningsrättskipningens oraråde till rätte­gångsbalken. I viss utsträckning görs bestäraraelser i rättegångsbalken tillämpliga i förvaltningsprocessen. För att underlätta en jämförelse mellan bestäraraelserna i TF ora prövningsnärandemas verksarahet och deras närraasle motsvarighet i de nya lagarna läranas här en kort redo­görelse för bestämmelsernas huvudsakliga innehåll.

77 § TF reglerar del skriftliga förfarandet vid besvär, inhämtande av yttrande från taxeringsnämndens ordförande och skriftväxlingen mellan parterna. Regler av raotsvarande slag finns i 8, 10—13 och 18 §§ för­valtningsprocesslagen. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen måste dock av naturliga skäl hållas i mera allmänna ordalag. När t. ex. 77 § reglerar yttrande från taxeringsnämndens ordförande, talar 13 § för­valtningsprocesslagen ora yttrande från förvallningsrayndighel sora tidi­gare beslutat i saken. Terminologin är också en annan. I stället för TF:s begrepp "förklaring" som beteckning på en infordrad partsinlaga an­vänder förvaltningsprocesslagen begreppet "svar".

I 78 § TF finns regler ora lid och plats för sammanträde, om hinder för ledamot atl inställa sig och ora föredragande i näranden. I 2 § lagen om skatterätt och länsrätt finns bestämraelser om sammanträdesort. Öv­riga bestämraelser i 78 § saknar raotsvarighet i lagen. Det förutsätts eraeUertid att Kungl. Maj:l skaU raeddela föreskrifter av adrainistrativ natur.

79 § TF innehåller bestämmelser om vilka sora får närvara vid sam­manträde med prövningsnämnd. Regeln är att saramanlräde sker inom stängda dörrar. Della gäller också muntlig förhandling, men vid sådan kan den skaltskyldige enligt 82 § begära offentlig handläggning. Enligt förvaltningsprocesslagen gäller i princip motsatsen. 16 § denna lag hän­visar lill 5 kap. 1—5 och 9 §§ rältegångsbalken, där grundsatsen om domstolsförhandlingars offentlighet är fastslagen. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rältegångsbalken får rälten dock enligt 16 § förvaltnings­processlagen förordna om handläggning inom stängda dörrar, om det behövs av hänsyn lill privatlivets helgd eller enskilds behöriga ekono­miska intresse. Bestämmelsen i 79 § andra stycket ora att taxeringsin­tendenl eller laxeringsfunklionar i vissa fall får vara närvarande vid prövningsnämnds sararaanträde för atl lärana upplysningar eller när taxe­ringsintendent inte är part saknar motsvarighet i den nya lagstiftningen.

I 80—84 §§ TF finns bestämmelser om muntiig förhandling. Regler härom finns i 9 § andra och Iredje styckena saml 14—17 §§ förvaltnings-


 


Prop. 1971: 60                                                         90

processlagen. Del bör nämnas att, till skUlnad från vad som nu gäller, enskild part enligt 15 § får tillerkännas ersättning av allmänna raedel för kostnad för resa och uppehälle, om rätlen finner all han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Bestämmelser om syn, vilket utredningsmedel inte är reglerat i TF, har tagils in i 23 § förvaltningsprocesslagen. La­gens 25 § innehåUer bestämraelser om rält atl höra vittne eUer sak­kunnig under ed eller försäkran, något som prövningsnämnden saknar befogenhet att göra. Prövningsnäranden får dock enligt 81 § TF tUl muntiig förhandling kalla, utom parterna, även annan person sora är uppgiflsskyldig enligt TF.

Jävsreglerna i 85 § TF motsvaras av regeln i 41 § förvaltningsprocess­lagen, som föreskriver all bestämmelserna i 4 kap. rältegångsbalken ora jäv raot domare gäller den som handlägger raål enligt lagen.

Enligt 86 § TF får prövningsnämnd icke bestämma taxering till högre men väl till lägre belopp än part yrkat. 1 29 § förvaltningsprocesslagen sägs att rättens avgörande ej får gå utöver vad sora yrkats i målet. Ora det föreligger särskilda skäl får dock rätten även utan yrkande besluta till del bättre för enskild, när del kan ske ulan raen för raotslående en­skilt intresse.

87 § TF innehåller bestämmelser om beslutförhet och om beslut som kan fattas av ordföranden ensam. Oraröstningsregel finns i 88 § TF. För skatterätt finns raotsvarande bestäraraelser i lagen om skatterätt och länsrätt. I 5 § denna lag regleras domförheten, i 6 § när ordföranden ensara får besluta och i 13 § hur omröstning skall ske.

I 89 § TF finns en tidsgräns för prövningsnämnden. Där föreskrivs all besvär av skatlskyldig eller kommun, som inkommit under taxeringsåret, liksora besvär av taxeringsintendenl rörande sararaa års laxering, som in­kommit före utgången av därpå följande april månad, skall vara av­gjorda senast den 30 juni året efler taxeringsåret. Den nya lagstiftningen innehåller däremot inte någon liknande föreskrift.

90 § TF innehåller bestäraraelser om atl protokoll skall föras hos prövningsnämnd, hur protokoUet skall justeras och om vissa anteck­ningar i taxeringslängd. I förvaltningsprocesslagen finns bestäraraelser endasl om protokoll vid muntiig förhandling i 17 §, sora närraast mot­svarar 83 § TF.

Regeln om självrätlelse i 91 § TF har motsvarighet i 32 § förvalt­ningsprocesslagen.

Enligt 92 § TF skall underrättelse om prövningsnärandens beslut med angivande av skälen inom två veckor efter det nämndens protokoll juste­rats tUlställas parterna, taxeringsintendenten dock endast om beslutet gått honora eraot. Underrättelse skall delgivas skatlskyldig, ora del inte är känt att han ej kan anträffas. Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid besvär över beslutet. I 30 § förvaltningspro­cesslagen föreskrivs att rättens avgörande av mål skall grundas på vad


 


Prop. 1971: 60                                                        91

handlingarna innehåller och vad i övrigl förekomrail i raålet. Av beslutet skall framgå vilka skäl som bestämt utgången. Den nya lagstiftningen in­nehåller inle någon regel om när domstols beslut skall tillställas part. 31 § näranda lag föreskriver i della hänseende endasl alt beslut, varige­nom rälten avgör målet, skall tillställas part genom handling som full­ständigt återger beslutet och skUjaktig raening, där sådan förekomrail. Beslutet skall dessutom innehåUa upplysning om vad den skall iaktta som vill anföra besvär över beslutet.

94 § TF slutligen innehåller en regel ora alt Kungl. Maj:t äger raed­dela närraare föreskrifter om prövningsnärands arbete. Bestäraraelser av samma innebörd finns i 14 § lagen ora skatierätt och länsrätt.

Landskontorsutredningen och förslaget till lag om skatterätt. Bland de besläramelser om prövningsnämndernas verksamhet som saknar raot­svarighet i den föreslagna nya lagstiftningen märks regeln i 89 § om när prövningsnämnd skall avsluta sill arbete. I förslaget lill lag om skalleräll finns en sådan regel, baserad på förslag från landskontors­utredningen. Utredningen framhåller att den i 89 § stadgade tidsgränsen för prövningsnämndsarbetet vanligen leder liU en anhopning av besvär­Uga raål raot slutet av arbetsåret, fraraför allt månaderna raaj och juni. De ojämnheter i arbetet sora följer härav raedför organisatoriska ölägen­heter av skilda slag. Tidsgränsen orsakar också att den lid, sora kan an­slås lill skriflväxUng mellan parterna och lill prövning av målen, ofta blir otillräcklig med brister i handläggningen av målet som en ofrånkomlig följd. Utredningen har övervägt om del över huvud laget bör finnas nå­gon lidsgräns för skatterätten raen stannar för en raodifiering av nuva­rande bestämmelser. Nuvarande tidsgräns vid den 30 juni behålls således enligt förslaget sora huvudregel, raen skallerällen föreslås få rält att upp­skjuta avgörandet till senast den 31 oktober, ora raålels vidlyftighet eller andra särskilda förhållanden gör del nödvändigt för att utredningen och behandlingen skall bli betryggande. Ora taxeringsintendenten fåll upp­skov med alt utveckla sin talan, föreslås skatterätten också kunna skjuta på handläggningen av målet till den 31 oktober.

Remissyttrandena. Landskonlorsutredningens förslag av länsskatterält i vissa fall skall få uppskjuta avgörandet till senast den 31 oktober till­styrks av bl. a. statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, länssty­relserna i Stockholms, Blekinge, Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och lantbrukets skattedelegation.

Sveriges köpmannaförbund kan från sin verksamhet vitsorda behovet av en sådan utsträckning av arbetsåret. F. n. kommer, anför förbundet, alltför många mål upp i senare hälften av juni och avgörs trots atl utred­ningen på grund av tidsnöd inte är tillfredsställande. Den föreslagna möj­ligheten till uppskov raed avgörandet betecknas därför sora ell viktigt


 


Prop. 1971: 60                                                        92

steg i rättssäkerhetens intresse och anses raed stor sannolikhet komma alt minska antalet besvär i kararaarrällen och regeringsrätten.

Lantbrukets skattedelegalion anser all del i och för sig kan ifrågasät­tas, sora utredningen också gjorl, huruvida någon lidsgräns för avgö­rande av mål i skatierätt skall förekomma. Delegationen delar emellertid utredningens mening atl det från de skattskyldigas synpunkt i del stora flertalet skaltemål är angeläget all en domstolsinslans beslut snabbt kan erhåUas. Delegationen förklarar sig således biträda utredningens förslag men frarahåller som elt starkt önskemål, all skatterätt inte annat än i un­danlagsfall medger anstånd för skatteverket atl avge besvärsyrkande och ange grunden härför. Om så ej sker koramer sannolikt den nuvarande anhopningen av koraplicerade raål i raaj och juni att i stället förskjutas lill septeraber och oktober. Kammarrätten och riksskattenämnden under­stryker också atl ändringen inle får innebära en allraän förskjutning av målen. Riksskatlenäranden förklarar sig i likhet raed utredningen anse att nuvarande tidsgräns den 30 juni bör behållas som huvudregel.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte de föreslagna reg­lerna fåll en väl snäv utformning. Det framhåUs all en av nackdelarna med nuvarande tidsgräns är att arbetet på prövningsnämndens kansli blir mycket ojämnt fördelat. Denna ojärana arbelsfrekvens är från arbelseko-noraiska synpunkter till stort förfång, och del frarnstår därför sora i hög grad önskvärt att raan vid en omorganisation skapar tiUräckliga förut­sättningar för all nå en i liden någorlunda jämn arbetsfördelning. Över huvud tagel synes en förskjutning böra liUåtas ora så anses angeläget med hänsyn lill arbetsläget i skatterätten.

Etl par reraissrayndigheter avstyrker förslagel om ändrad lidsgräns. Föreningen auktoriserade revisorer frarahåller, att del för de skattskyl­diga innebär stora svårigheter all elt tidigare års laxering inte är avgjord ens vid liden för överklagande av påföljande års taxering. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslagel raed motivering alt strävan­dena bör gå ut på alt alla raål i prövningsnäranden regelraässigl skall vara avgjorda inora viss tid från det de inkorarait.

Departementschefen. Flertalet bestämmelser i TF om prövningsnämn­dernas verksarahet har sin raotsvarighet i förslaget till förvaltningspro­cesslag (prop. 1971: 30) och lagen ora skatterätt och länsrätt. Den nya lagstiftningen ger också skalleräll befogenheter som prövningsnämnden saknar, såsom rätt atl höra vittne och sakkunnig under ed eller försäk­ran och möjlighet atl bevUja part ersättning för kostnader för inställelse till muntlig förhandling.

Vissa bestäraraelser i TF ora förfarandet i prövningsnärand saknar emellertid motsvarighet i den nya lagstiftningen. Det har därför under­sökts om särbestämmelser för laxeringsprocessen behövs och, i så fall, hur de bör utformas. Förvaltningsprocesslagen äger tillämpning på rätt-


 


Prop. 1971: 60                                                        93

skipningen i bl. a. skatterätt. För atl särskilda regler skall gälla för laxe­ringsprocessen, som är den ulan järaförelse raesl orafaltande inora för­valtningsrättskipningen, måste det uppenbarligen finnas alldeles speciella skäl. Därvid bör också uppmärksararaas atl skatterätten får elt raera vid­sträckt korapelensoraråde än prövningsnäranden. Skatterätten avses ju komma att handlägga bl. a. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsför­ordningarna. Det bör därför så långt sora raöjligt undvikas atl skatterät­ten får tillärapa skilda förfaranderegler vid handläggning av olika raålly­per.

När jag i del följande går in på de bestäraraelser i TF ora prövnings­nämndernas verksamhet som saknar motsvarighet i den nya lagstift­ningen, kommer jag inle all behandla avvikelser i fråga om lerrainologi eller andra olikheter av i huvudsak språklig natur. Jag uppehåller raig alltså endasl vid sådani sora innebär eller kan innebära ändringar i själva förfarandet i skatterätt järafört raed det nu lillärapade förfarandet i prövningsnärand.

Jag vill först beröra den av landskontorsutredningen behandlade frå­gan ora raan skall ha någon regel sora anger när skatterätt senast skall avgöra mål. Enligt 89 § TF skall prövningsnämnd avgöra raål och ären­den så snart ske kan. Besvär av skallskyldig eller komraun sora inkora­mit under taxeringsåret och besvär av taxeringsinlendent som inkorarait före utgången av april året efler laxeringsåret, skall avgöras senast den 30 juni året efter taxeringsåret. Landskontorsutredningen föreslår änd­ring av innebörd atl skatterätten i särskilda fall skall få avgöra sådana mål senast den 31 oktober året efter taxeringsåret. Förslaget har mot­tagits positivt av remissinstanserna.

Atl en doraslol skall avgöra mål så snart det kan ske uttrycker en självklar grundsals sora inle lorde behöva lagfästas. Någon bestäraraelse av denna innebörd finns inle heller i förvaltningsprocesslagen, sora också saknar andra föreskrifter om när mål skall avgöras. Betydelsen av ell snabbi avgörande är för övrigl i åtskilliga förvallningsmål större än i taxeringsprocessen, t. ex. i mål sora angår adrainistraliva frihelsberövan­den och körkortsraål. Några regler om när sådana raål skall avgöras finns dock inle i specialförfallningarna i fråga.

I och för sig finns del vissa skäl sora lalar för atl skatterätten skall ha en lidsgräns för avgörande av raål, frärast det förhållandet atl varje år har sin taxering, och all raål rörande ell års laxering i raöjligasle raån bör avgöras innan prövningen av ell koraraande års laxering aktualise­ras. Sora landskontorsutredningen visar har emellertid bestämmelsen i 89 § lett till allvarliga olägenheter. Den medför sålunda ojämnheter i ar­betsbördan till följd av alt svårbedömda raål i stor utsträckning för­skjuts liU raånadema raaj och juni. Della leder i sin lur till brister i ut­redningen och handläggningen av raålen.

Jag har förståelse för landskontorsulredningens förslag all visserligen


 


Prop. 1971: 60                                                        94

ha en tidsgräns för skatterättens avgörande av raål men göra gränsen mer elastisk. Bestäramelsen i 89 § är emellertid atl uppfatta som en ord­ningsföreskrift. Ora sålunda en prövningsnärand inle har raöjlighet atl avgöra mål inom den lid som anges i denna paragraf, saknar dess be­slut inte fördenskull rättslig verkan. En motsvarande ordningsregel för skatterätt har enligt min mening inte sin plats i TF. I den mån utlr>'ck-1ig reglering härav anses nödvändig, bör den därför ske i adrainistrativ ordning.

Jag övergår nu till atl beröra vissa andra bestäraraelser i TF sora ej återfinns i den nya lagstiftningen.

Enligt 77 § TF skall yttrande över skatlskyldigs eller korarauns besvär inhäralas från laxeringsnärandens ordförande, när det inle fmnes över­flödigt. Normall skall alltså yttrande inhäralas, ora ordföranden väntas tillföra raålet något av värde i fråga ora fakta eller synpunkter på de uppskattningar eller värderingar sora koraraer under bedöraning. För­valtningsprocesslagen föreskriver i 13 § atl rälten skall inhärala yttrande från förvallningsrayndighel sora tidigare beslutat i saken, om det behövs. Bedömningen enligt förvaltningslagen blir således enligt ordalagen en annan och mera restriktiv. I praktiken blir det dock knappast någon skUlnad, eflersora en prövning redan nu raåste göras ora behovet av att höra ordföranden. Praxis har i flera län också utvecklat sig därhän all raan raera sällan inhämtar yttrande från denne.

Stundom förekoraraer del att taxeringsintendenten vill alt laxerings­närandens ordförande skall avge yttrande, t. ex. när denne äger person-och lokalkännedora eller fackkunskap av betydelse för raålet. Taxerings­intendenten kan då inhärala sådani yttrande utan all behöva vända sig till skatterätten med en begäran härora (jfr 10 § förvaltningslagen). Skatterätten skall självfallet se till att raotparlen får tillfäUe all beraöta vad taxeringsnämndens ordförande anfört.

Taxeringsintendenl får enligt 79 § andra stycket vara närvarande vid prövningsnämnds sammanträde, när del gäller handläggning av ärende i vilket han inte är part. Här åsyflas främst prövningsnämndens behand­ling av s. k. länsanvisningar. Fr. o. m. innevarande år komraer emeller­tid dessa anvisningar atl fastställas av riksskatteverket på förslag av länsstyrelsen, och skallerätten kommer alltså inte all ta befallning raed denna uppgift. Med hänsyn härtill och lill alt bestäraraelsen i övrigl inte fyller någon väsentlig funktion kan den undvaras. Också i and­ra fall kan prövningsnäranden enligt 79 § kalla taxeringsinlendent, laxe-ringsnärandsordförande eller annan ledaraot i taxeringsnärand för atl lärana upplysningar. Denna bestäraraelse lorde sällan tiUärapas, och nå­got behov av en raotsvarande regel för skatterätt finns inle. Ora skatle­rällen önskar särskilda upplysningar utöver dem sora fraragår av hand­lingarna i målet, bör dessa på vanligt sätt inhämtas genora skriftiigt ytl-


 


Prop. 1971: 60                                                        95

rande, som motparten får yttra sig över, eUer genoin muntiig förhand­ling.

Prövningsnäranden får enligt 81 § till rauntiig förhandling kalla inte bara part ulan också annan person ora han är uppgiflsskyldig enligt TF. En uppgiftsskyldig kan föreläggas vid vite att komraa personligen, raen förhör under ed eller försäkran kan mle hållas. Enligt 25 § förslagel till förvaltningsprocesslag får däreraot förvaltningsdomstol hålla förhör raed vittne och sakkunnig under ed eller försäkran. Under förarbetena lill lagförslaget diskuterades om rätten alt hålla förhör skulle begränsas.

Den deparleraenlsproraeraoria sora ligger till grund för lagförslaget (Ds Ju 1970: 11) innehåUer en bestäraraelse alt rälten, ora i lag eller an­nan författning särskilt föreskrivits om uppgiftsskyldighet, inte får höra någon raot hans vUja ora annat än del varora han enligt föreskriften är uppgiflsskyldig. En liknande begränsning föreslås i proraeraorian beträf­fande skyldigheten atl förete handling eller föreraål som åberopas till be­vis, s. k. edilionsplikl. I förvaltningsprocesslagen har emellertid inle före­skrivits någon sådan begränsning av vittnes- eUer edilionspliklen. I den raån särreglering behövs på något oraråde, anses den böra flyta in i spe-cialförfallning.

Möjligheten all höra vittne under ed eller försäkran ger skallerällen ulredningsmöjUgheter som f. n. inle slår prövningsnäranden lill buds. Det är också angeläget all skatterätten liksora övriga förvaltningsdorasto-lar inle ställs i sämre läge än de allraänna dorastolarna i fråga ora att genora bevisning skapa klarhet i raålet och därraed förutsättningar för elt riktigt avgörande. En begränsning av vitlnespUklen av den art sora varit under övervägande under förarbetena till förvaltningsprocesslagen skulle uppenbarligen försvåra möjligheten all få målet allsidigt utrett. Bevisläget skulle i laxeringsprocessen bli skevt lill den skatlskyldiges för­raån, eftersom frivilligt, icke uppgiftsskyldigl, vittne i praktiken endast lorde framträda för all hjälpa skallskyldig. Den omständigheten, alt skyl­digheten att lärana uppgifter till laxeringsrayndighelerna är begränsad enligt TF, kan inle anses utgöra ell tUlräckligt skäl alt behålla en raot­svarande begränsning i fråga om skyldigheten all vittna inför förvalt­ningsdomstol när förvaltningsrättskipningen nu reformeras på elt genom­gripande sätt. I likhet med vad Svea hovrätt anför i sill yttrande över den nyssnäranda departeraentsproraeraorian anser jag alt inför förvallnings­doraslol liksora inför allmän doraslol förhör i princip bör kunna påkal­las med envar angående sådani varom han inte författningsenligt är för­hindrad att uttala sig. Jag finner alltså inte anledning all förorda någon särreglering med begränsad vittnes- eller edilionsplikl inora taxerings­processen.

F. n. gäller all saramanlräde med prövningsnämnd håUs inom slängda dörrar. Det gäller enligt 82 § också muntlig förhandling, om inle skatl­skyldig begär all den skall vara offentiig. Förvaltningsprocesslagen byg-


 


Prop. 1971: 60                                                         96

ger däremot på principen om domstolsförhandlings offentlighet. Enligt 16 § denna lag skaU 5 kap. 1—5 och 9 §§ rättegångsbalken gäUa i tUl-lärapliga delar. Utöver vad sora följer av 5 kap. 1 § rältegångsbalken får rätlen dock förordna ora slängda dörrar, om det behövs med hänsyn till privatlivets helgd eller enskilds behöriga ekonomiska intresse. I samband raed anmälan av förslaget lill förvaltningsprocesslag ullalar före­dragande departementschefen all den oraständighelen att offentligheten får vika för sådana intressen i praktiken får antas leda till att rätten förordnar ora stängda dörrar i så gott sora varje skalleraål eller socialt mål, när enskild part begär del. Enligt min mening torde raed hänsyn härtill någon särreglering av frågan när taxeringsraål skall handläggas inora stängda dörrar inle vara påkallad.

Enligt 41 § förvaltningsprocesslagen skall bestämmelserna i 4 kap. rät­tegångsbalken ora jäv raot doraare gälla den sora handlägger raål enligt lagen. SärskUda jävsregler för laxeringsprocessen finner jag inle erfor­derliga, och bestämraelserna ora jäv i 85 § TF bör alltså ulgå. Detta gäl­ler även paragrafens andra stycke där del föreskrivs att vid jäv för lands­kamreraren i hans ställe inträder den tjänsteman hos länsstyrelsen som länsstyrelsen förordnar därtill. Regler om ordförande finns i 7 § lagen om skatterätt och länsrätt. Där sägs bl. a. att besläramelser om vikarie för ordförande skall meddelas av Kungl. Maj:t.

Prövningsnämnden får enligt 86 § TF vid prövning av besvär inle be­stämraa laxering till högre men väl till lägre belopp än part har yrkat. Denna paragraf bör ersättas av 29 § förvaltningsprocesslagen där det sora huvudregel föreskrivs all rättens avgörande inle får gå utöver vad sora har yrkats i raålet. Avsteg från denna regel får bara förekoraraa i enskild parts intresse. Ora del föreligger särskilda skäl, får rälten således även ulan yrkande besluta till del bättre för enskild, när det kan ske ulan men för motstående enskilt intresse. Jag vill framhåUa att regeln i 29 § givelvis inle innebär alt part vid talan hos skatterätt är bunden vid sina yrkanden i deklarationen. Till frågan ora raraen för domstolsprövningen har jag anledning återkomraa.

Bestäraraelser ora prövningsnärands protokoll finns i 83 och 90 §§ TF. Förvaltningsprocesslagen innehåller i 17 § vissa grundläggande föreskrif­ter om protokoll, och del har förutsatts atl dessa skall byggas på i admi­nistrativ ordning. Förvaltningsprocesslagen innehåller inte någon mot­svarighet lill bestäraraelsen i 83 § TF att prövningsnäranden, ora den skaltskyldige gör framställning därora, skall förordna atl uppteckning av uppgifter som vid förhandling lämnas angående dennes förhållanden inte får vara tillgänglig för någon i vidare mån än som gäller i fråga ora självdeklaration. Att en sådan besläramelse inte lorde behövas beträf­fande protokoll hos skatterätt har närmare utvecklats av föredragande departeraentschefen i motiveringen lUl 17 § förvaltningsprocesslagen.

Genomgången  av  bestäraraelserna  i TF  om prövningsnämndernas


 


Prop.1971:60                                                                         97

verksamhet visar alt dessa kan ulgå och all de inle behöver ersättas av särskilda förfaranderegler i TF för skalterättemas vidkommande. I den mån särskilda föreskrifter om förfarandet hos skatterätt behövs utöver de allmänna reglerna i förvaltningsprocesslagen, bör de raeddelas i adrai­nistrativ ordning. Jag förordar således all 77—94 §§ TF utgår liksora rubriken före 77 §. Bestäraraelsen i 93 § föreslås, sora jag tidigare sagl, bli införd sora ny 59 a § raed oförändrat innehåll.

95 §

Enligt gällande lydelse reglerar paragrafen i första styckel den rätt atl anföra besvär över prövningsnämnds beslut som lillkoramer taxerings­intendenl, skatlskyldig saml komraun. I den föreslagna förvaltningspro­cesslagen (prop. 1971: 30) skulle motsvarigheten vara all finna i 33 §, av vilken framgår att talan mot skatterätts beslut föres hos kammarrätt genom besvär. Sådan talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honora emot.

Enligt rain mening kan de föreslagna bestämraelserna i förvaltnings­processlagen väl ersätta vad sora nu regleras i 95 § första stycket TF. Uttrycket "den sora beslutet angår" kan för skalleprocessens vidkora­raande i princip inte åsyfta annan än den skaltskyldige, taxeringsinten­denten samt den kommun som har intresse av kommunal skatt. Några missförstånd på den punklen behöver därför knappast befaras.

De olika besvärssilualioner sora 95 § första stycket TF anger är täm­ligen självklara och läcks enligt min mening av den förutsättning som uppställts i 33 § av den föreslagna förvaltningsprocesslagen för rätten att anföra besvär, näraligen atl beslutet gått den sora beslutet angår eraot. I etl avseende är dock den angivna förutsättningen inle helt för­enlig raed besvärsrällen enligt 95 § TF. Jag syftar här på den rätt atl anföra besvär lill den skallskyldiges förmån som enligt paragrafens sista stycke tillkommer taxeringsintendenl ulan hinder av vad som i övrigl stadgas i paragrafen. Med hänsyn till den dubbla roll som taxe­ringsintendenten spelar genom att han kan företräda både det allmännas och den skallskyldiges intressen kan del ifrågasättas när beslut av skatte­rätt eller kammarrätt skall anses ha gått honora eraot. SärskUt stäUer det sig svårt all ulan vidare anse alt ell beslut lill den skattskyldiges nackdel också gått eraot taxeringsintendenten, sora på gmnd av sin tjänst i första hand har all bevaka del allmännas intressen. Därför behövs enligt min raening alltjämt en motsvarighet till beslämraelsen i 95 § sista stycket TF av innebörd atl taxeringsinlendenlen ulan hinder av den före­slagna bestämmelsen i 33 § förvaltningsprocesslagen äger samraa behö­righet att anföra besvär lill skatlskyldigs förraån, sora tiUkoraraer denne. Jag har tidigare vid behandlingen av bestäraraelserna i 74 § TF föresla­git all frågan ora taxeringsintendenlens talerält i förevarande avseende

7    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60                                                        98

bör regleras i 106 § TF, och jag ålerkoraraer därför senare till denna fråga.

Andra stycket av 95 § TF anger gränserna för talerätten vid besvär lill karamarrätten över beslut sora prövningsnäranden raeddelat sora andra instans. Bestämmelsen ger uttryck åt den s. k. instansordningsprincipen, som innebär alt yrkandena i besvärsinslansen i princip inte får gå utöver de yrkanden som parlen framställt i lägre instans. I enlighet härraed föreskriver bestäramelsen i fråga all besvären endasl får innefatta full­följande helt eller delvis av yrkande som klaganden framställt hos pröv­ningsnämnden. Har denna ändrat laxeringsnärands beslut ulan all yrkan­de därom framställts av klaganden får besvären tUl kammarrätten inte innefatta längre gående yrkande än laxeringens bestäraraande i enlighet med laxeringsnärandens beslut.

Den i prop. 1971: 30 föreslagna förvaltningsprocesslagen ger uttryck åt den näranda instansordningsprincipen genom en allraän regel i 29 §, enligt vilken rättens avgörande ej får gå utöver vad sora yrkats i målet. Enligt föredragande departementschefens uttalanden i propositionen in­nebär regeln att besvärsinstansen är bunden inte bara av de yrkanden som har fraraslällls där utan även av yrkandena i underliggande in­stanser.

Så långt skUjer sig alltså ramen för yrkandena och för rättens pröv­ning enligt den föreslagna förvaltningsprocesslagen inle från vad sora nu gäller för laxeringsprocessen enligt TF:s besläramelser.

Utöver den allmänna regeln föreslås eraeUertid i den näranda 29 § förvaltningsprocesslagen elt tillägg, varigenora rätlen skulle ges möjlig­het alt i vissa fall gå utanför parternas yrkanden. Enligt detla lUlägg skulle nämligen rätten, om det föreligger särskilda skäl, kunna även utan yrkande få besluta tiU del bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. Någon bestämmelse av motsvarande slag finns inte i TF såvitt angår processen i karamarrätten och regeringsrät­ten. Då den föreslagna regeln är avsedd alt kunna tillämpas av de dö­mande instanserna även i skalteprocessen kan del vara lämpligt atl i korthet beröra vad föredragande departementschefen anfört härom i prop. 1971: 30.

Denne erinrar där bl. a. ora de garantier för den enskUdes rättssäker­het som förvaltningsdomstolsprocessen är avsedd att ge och om att infö­randet av förvaltningsprocesslagen inte bör försämra den enskildes möj­ligheter alt få sin rätt tillvaratagen. Som huvudregel bör gälla atl för­valtningsdomstols avgörande inle får gå utöver vad som yrkats i målet. Med framhållande av atl avsteg från den regeln bör kunna förekoraraa bara i enskild parts intresse anför departeraentschefen atl det alltså inte bör koraraa i fråga all doraslolen på eget initiativ gör ändring tUl nack­del för enskild part (reformalio in pejus). Däremot talar, enligt vad som framgår av departementschefens uttalanden, den nyssnäranda synpunk-


 


Prop. 1971: 60                                                        99

ten att förvaltningsdomstolens uppgift är alt vara en garanti för den enskUdes rättsskydd tvärtom för all öppna viss möjlighet för doraslo­len att utan yrkande göra ändring till fördel för enskild part (reforma­lio in raelius). Departeraentschefen understryker bl. a. att förekoraslen av raöjligheten till reformatio in raelius naturUglvis inle får uppfattas sora elt åliggande för rätten all ex officio överpröva raålet i alla delar. Rälten skall t. ex. i taxeringsraål inle behöva förvissa sig om att någon felräkning inle har skett till den skallskyldiges nackdel. Endasl uppen­bara eller uppenbarade fel bör normalt rättas raed stöd av regeln om reformatio in melius. Över huvud taget bör reformatio in raelius ses som en extraordinär åtgärd som bara raotiveras av särskilda skäl och som givelvis inle kan komma i fråga om den skulle gå ul över raotslående enskilda intressen. Det kan antas all raöjUghelen får störst betydelse i skalleraål. Enligt departeraentschefen innebär del förhållandel all rätten ulan yrkande kan besluta lill del bättre för enskild part självfallet också atl rälten — under sararaa förutsättningar — blir befogad atl besluta i överensslämraelse med ett yrkande som går utöver det till vilket den lägre instansen har haft all la ställning. Vidare bör rättens möjlighet atl besluta till det bättre inle vara beroende av att enskild part slår sora yrkande part i målet. Även i mål, sora har koramit under rät­tens prövning på talan av allraän part, bör rätten kunna besluta till det bättre för den enskilde i förhållande lill vad sora gäller enligt del över­klagade beslutet. Departeraentschefen frarahåller atl del får antas atl det framför allt blir länsrätter och skatterätter sora får anledning all ut­nyttja en raöjlighet lill reforraatio in raelius. Även hos kammarrätt lorde del någon gång finnas behov av att tillärapa en sådan regel, bl. a. raed tanke på alt kararaarrällen i elt flertal typer av raål är första doraslols-inslans. För regeringsrättens del är naturligtvis behovet härav ringa med hänsyn till doraslolens ställning som prejudikatinslans. Departeraentsche­fen viU emeUertid inle hålla för uteslutet atl del i något enstaka fall kan framstå sora riraligt atl även den högsta instansen har en raöjlighet lill reforraatio in melius.

För egen del vill jag i delta samraanhang framhålla att raot en på an­givna sätt utvidgad rara för skattedomslolarnas prövningsrätt lalar i viss raån den räll all anföra besvär i extraordinär ordning som finns enligt bestäraraelserna i 99 och 100 §§ TF. Dessa bestäraraelser ger skatlskyl­dig möjlighet all även efter den ordinarie besvärslidens utgång föra lalan angående vissa väsentliga fel som kommit atl vidlåda hans laxeringar, däri inbegripet sådani som alt laxeringen blivit oriktig på gmnd av fel­räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Emellertid kan man enligt min mening tänka sig fall då den skattskyldige själv inte upp­läckt alt hans taxering blivit för hög t. ex. genom felräkning, misskriv­ning eller annat uppenbart förbiseende. Vidare kan andra felaktigheter länkas förekoraraa sora inle direkt kan hänföras till nu näranda slag av


 


Prop. 1971: 60                                                       100

förbiseenden och som inle heller ulan vidare kan placeras in bland de övriga grunder för anförande av extraordinära besvär sora anges i 100 § TF. Jag delar därför den uppfattning som föredragande departeraents­chefen uttalat i prop. 1971: 30 ora behovet av en viss raöjlighet för skatledoraslolarna atl även ulan yrkande kunna ändra lill skallskyl­digs förraån. Jag vill dock understryka all raöjligheten endasl får utnytt­jas när särskilda skäl föreligger. Vad som skall anses utgöra särskUda skäl kan inte anges generellt. Del får ankomraa på skatledoraslolarna all avgöra della med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

Den nu berörda möjligheten alt verkstäUa vissa rättelser komraer alltså, ora yrkandena i prop. 1971: 30 bifalles, all bestäraraas av för­valtningsprocesslagen medan de skattskyldigas möjligheter atl själva yrka rättelse i extraordinär väg liksom hittUls komraer all vara regle­rade i TF.

1 prop. 1971: 30 behandlar föredragande departementschefen i nära anslulning lill den nu berörda frågan om domstolarnas prövning inom ramen för yrkandena i raålet en annan fråga av intresse i detta sam­manhang. Del gäller frågan huruvida domstolen bör vara bunden även av de grunder sora parterna har åberopat i raålet. Hil hör även spörsmå­let om del skall vara tillåtet för part alt ändra sin lalan genom all åbe­ropa annan grund.

Inora skalteprocessen lorde sedan gammalt gälla all, i avsaknad av uttryckligt förbud mot atl under pågående process ändra grunden för sin lalan, parlema endast varit bundna av de beloppsraässiga yrkan­dena på så sätt all de ansetts inte kunna i högre instans yrka större nedsättning eller höjning av taxeringarna än vad dc yrkat i den lägre instansen.

I prop. 1971: 30 har i den föreslagna förvaltningsprocesslagen inte tagits raed några regler härora utöver en regel i 37 § om principiellt förbud att i mål hos regeringsrätten, för vilka prövningstillstånd behövs, åberopa nya omständigheter. Departementschefen frarahåller härvid bl. a. atl hithörande frågor inte kan lösas generellt för alla typer av mål i förvallningsdoraslol ulan atl raan i stället får länka sig en regle­ring oraråde för oraråde. Härför behövs dock enligt departeraentsche­fen närmare utredning och han förklarar sig därför avslå från all i detta samraanhang föreslå några regler i ämnet.

Del berörda problemet är otvivelaktigt av principiell betydelse även för skatleprocessen. Då frågan bör lösas i ell större saramanhang stan­nar även jag för att inte nu föreslå några ändrade regler i detla avse­ende.

Jag vill ytterligare endasl frarahålla, all den oraständighelen alt en part — såsora nu stundom sker — anför nya grunder för sin talan i skatlemål givetvis inte i och för sig innefattar sådana synnerliga skäl


 


Prop. 1971: 60                                                                   101

sora enligt 36 § förvaltningsprocesslagen kan föranleda prövningstill­stånd.

Med hänsyn till vad jag här anfört beträffande rätlen all anföra be­svär över skatterätts beslut enligt de nya regler sora föreslås bli intagna i förvaltningsprocesslagen föreslår jag atl 95 § utgår.

96 §

Enligt paragrafens första stycke gäller all besvär lill karamarrätten skall inges eller insändas till kansliet hos den prövningsnärand sora raeddelat det överklagade beslutet. Det tUläggs eraeUertid all den om­ständigheten att besvären ingells eller insänts direkt lill kammarrätten inle får utgöra hinder för raålels prövning. Kammarrätten har all i så­dant fall omedelbart översända handlingarna till prövningsnämndens kansli.

Frågan ora lill vilken rayndighel besvärshandlingar skall inges är en av de frågor som lagils upp liU behandling i prop. 1971: 30. Föredra­gande departementschefen har för både förvaltningslagens och förvalt-ningsprocesslagens vidkoraraande intagit ståndpunkten all besvärshand­lingarna i princip bör inges till besvärsinslansen och inle lill besluts­instansen. I överensstämmelse härraed föreslås en besläramelse i 7 § förvaltningsprocesslagen, enligt vilken besvärshandling lillställes den doraslol sora har alt pröva besvären. Härtill fogas en föreskrift av inne­håll all, ora besvärshandling före besvärslidens utgång har kommit in lill den dorastol eller förvaltningsmyndighet sora har raeddelat det överkla­gade beslutet, besvären ändå skall las upp till prövning.

Den nuvarande ordningen för ingivande av besvär till kammarrätten skUjer sig alltså från vad sora föreslås gälla för förvallningsprocessen. Skäl kan givetvis anföras raot att raan på denna punkt går ifrån ett inarbetat system sora fåll sin reglering i taxeringsförordningen och som de skattskyldiga och rayndigheterna vant sig vid. TUl dessa skäl hör inle rainst de praktiska synpunkter som kan anläggas i detla samraan­hang. Här kan nämnas sådant som all besvärsskriften regelmässigt skall kompletteras raed de deklarationer och övriga handlingar som varit tUl­gängliga för beslutsinstansen, dvs. prövningsnäranden. Vidare skall ytt­rande infordras från klagandens motpart. Allt della är omständigheter sora i och för sig kan tala för alt raan bibehåller den nuvarande ord­ningen beträffande kararaarrättsbesvären.

Emellertid ger taxeringsprocessen sådan den utformats i TF inte ut­tryck åt en enhetlig princip när del gäller besvärshandlingars ingivande. Regeln ora deras ingivande till beslutsinstansen gäller endasl beträffande besvär till kammarrätten. 1 fråga om besvär över taxeringsnämnds be­slut gäller att de skall inges tUl kansliet hos den prövningsnämnd som har atl pröva besvären. I fråga om lalan mot kammarrättens utslag gäl-

7t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60                                                                       102

ler all den skall föras hos Kungl. Maj: genom besvär sora skall vara in­korana till finansdeparteraentet. Den för förvaltningsprocesslagen före­slagna principen atl besvär skall inges lill besvärsinslansen tillämpas alltså redan beträffande besvär lill prövningsnärand. Detsararaa kan sä­gas gälla också beträffande skaltebesvär sora skall prövas av regerings­rätten, även om besvärshandlingarna inle inges direkt till domstolen.

Då alltså taxeringsprocessen i vissa delar redan följer den princip som man avser all stanna för i förvaltningsprocesslagen och det är angelägel att så långt möjligt få ett för hela förvaltningsområdet enhet­ligt förfarande kan jag förorda atl man också beträffande kammarrätts-besvär tillämpar regeln om besvärshandlingarnas ingivande till besvärs­inslansen. Härigenom skulle kararaarrällens raöjlighet att på etl tidi­gare stadium i kammarrätlsprocessen utöva en processledande verk­samhet förbättras avsevärt. Vidare bortfaller bestyret med de i 97 § an­givna besvärsförleckningarna.

Genom den förut nämnda regel som föreslagits i 7 § förvaltnings­processlagen om besvärsinstansens rätt och skyldighet atl pröva besvär sora inom föreskriven tid inkorarait till beslutsinstansen, dvs. i detta fall skatterätten, tillgodoses intresset av atl en klagande inte förlorar sin besvärsrätt enbart på grund av all han inkommit med besvärshand­lingen till fel instans.

I enlighet med det anförda bör alltså enligt min raening nuvarande bestäraraelser i 96 § första stycket TF kunna utgå.

Sora framgår av föredragande departementschefens uttalanden i prop. 1971: 30 kommer det atl stå myndigheterna fritt att närmare utforma de praktiska rutinerna vid besvärsärendenas beredning, förutsatt alt inle uttryckliga föreskrifter i ämnet meddelas i särskild författning. Till de frågor som behöver närmare regleras hör sådant som till vilken kam­marrätt besvärshandlingar skall insändas, särskilt i sädana fall då kom­petensfrågan kan vara oklar som exempelvis i mellankommunala mål. En omläggning av besvärsförfarandet på så sätt atl besvär över skatte­rätts beslut i princip skall inges till kammarrätt kan tänkas aktualisera även andra organisatoriska frågor.

1 andra styckel av 96 § TF anges de besvärslider som f. n. gäller vid anförande av besvär till kammarrätten. Härora föreskrivs således att besvär anförda av skattskyldig skall vara inkomna inom två månader från det han erhållit del av del överklagade beslutet. Beträffande be­svär som anförs av taxeringsintendenl eller kommun räknas motsva­rande tid av två månader från den dag då prövningsnämndens protokoll justerades.

Den besvärstid som enligt prop. 1971: 30 föreslås i 7 § förvaltnings­processlagen är betydligt kortare än nyssnämnda Ivåmånaderstid. En-


 


Prop. 1971: 60                                                                    103

ligt förslaget skall näraligen för besvär lill såväl kararaarräll sora re­geringsrätt generellt gälla en besvärstid av tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Sararaa besvärstid gäller redan enligt lagen ora besvärstid vid lalan mol förvallande myndighets beslut (1954: 355) och föreslås enligt prop. 1971: 30 gälla enligt förvaltningslagen.

Intresset av enhetlighet i förvaltningsprocessen genom regler som är gemensamma för olika delar av förvaltningsområdet lalar ctarkt för att den föreslagna treveckorstiden också bör gälla sora besvärstid för besvär till kammarrätt och regeringsrätt.

Den besvärstid av två månader som nu gäller, har motiverats av hän­syn både till de skattskyldiga och tiU dessas motparter, dvs. taxerings-intendenter och kommuner. 1 fråga om de skattskyldiga har åberopats bl. a. deras behov av erforderlig tid för att kunna få hjälp med besvärs-skriftens upprättande och i fråga om taxeringsinlendent har erinrats om svårigheterna att på kort tid ta ställning till det stora antal frågor om fullföljd som samtidigt kan vara aktuella (se prop. 1943: 345 s. 137—141 och 1956: 150 s. 312 samt SOU 1955: 51 s. 199).

Även om intresset av enhetliga regler för förvallningsprocessen talar för en förkortning av besvärsliden för talan i överinstanserna, kan man emellertid enligt min mening inte genoraföra en sådan betydande för­kortning av besvärstiden utan alt närraare undersöka vilka praktiska konsekvenser den skulle få. Man kan näraligen enligt min mening inle helt bortse från de tidigare åberopade skälen för den nuvarande två­månaderstiden. Dessa torde alltjämt äga viss giltighet.

Genom alt, såsom jag förordat, för skatterätten slopa den lidsgräns, sora nu finns i 89 § TF, enligt vilken mål rörande visst års laxering skall vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter laxeringsåret, får man en bättre spridning i tiden av skatlerätlemas beslut. Emellertid måste man även i fortsättningen räkna raed atl ett storl antal beslut av skatterätt meddelas under sådan lid atl de tillställs parterna strax före eller under semestern. Sarama situation föreUgger om beslut tillställs skatlskyldig i samband raed någon av de större helgerna under årel. För många skattskyldiga skulle det under sådana omständigheter kunna bli mycket svårt atl inom en så kort lidsfrist som tre veckor ta ställning till om och i vilket eller vilka avseenden han vill överklaga elt beslut som gått honom emot. Man får i delta sararaanhang inle glörama atl del är raycket vanligt atl den skaltskyldige inte själv i tillräcklig grad behärskar den probleraatik sora del är fråga ora i ett skallemål och alt han alltså ofta behöver anlita sakkunnig hjälp. Atl generellt hän­visa de skallskyldiga till möjligheten all före tidsfristens utgång inge forraella besvär, som senare kan utvecklas, förefaller raig vara en prin­cipiellt sett raindre läraplig utväg. Man kan inle ulan vidare räkna raed


 


Prop. 1971:60                                                                     104

alt alla de skattskyldiga sora föredrar atl själva föra sin lalan i taxe­ringsraål ulan hjälp är raedvelna om denna raöjlighet. Det torde inle vara uteslutet atl en skallskyldig, när han — i vart fall under raera ogynnsamma omständigheter —• måste la ställning till frågan om ett överklagande inom en snäv tidsfrist, hellre avstår från ett sådani över­klagande, trots atl han i själva verket har goda skäl härför. Även om processuella tidsfrister i och för sig är nödvändiga får de enligt min menmg givetvis inle göras så korta all de kan leda lill rättsförluster för de enskUda.

Också för de skattskyldigas motparter, främst taxeringsinlendenlerna, kan det befaras att en så väsentiig förkortning av tiden för anförande av besvär tiU överinstanserna som det är fråga ora skuUe våUa vissa svårigheter. Även om dessa svårigheter delvis kan lösas med organisa­toriska åtgärder kan man inte komraa ifrån all det är ett storl antal beslut sora taxeringsinlendenlerna årligen har alt la ställning till, huru­vida de skall överklagas, låt vara att antalet kan variera i olika län. Ofta koraraer många beslut, kanske flera hundra, på en gång eller raed korta raellanrum. Sedan del konstaterats om beslutet gått taxeringsin­tendenten emot, skall han avgöra ora och i vilken orafallning han har anledning överklaga beslutet. Denna bedömning kan inle utan vidare verkställas av underordnad personal.

Utvägen atl anföra forraella reservalionsbesvär kan inte heller här generellt rekoraraenderas. Jag kan i della sararaanhang t. ex. erinra ora all enligt vad sora fraragår av JO:s ämbetsberätlelse för år 1967 JO funnit anledning till kritik mot den alltför betydande förekomsten av reservationsbesvär just från taxeringsintendentemas sida.

Även riksdagens bevillningsutskott har uppmärksammat frågan i an­ledning av motioner med yrkande ora förkortning av taxeringsinten­dents besvärstid eller i vart fall förbud mol reservalionsbesvär från denne. Utskottet underströk angelägenheten av all grunderna för den­nes besvärslalan redovisades i besvärsskriften (BeU 1956: 56).

Enligt min mening föreligger således otvivelaktigt ett starkt intresse av alt såväl de skattskyldiga som deras motparter, främst laxeringsin-tendenlerna, är lUlförsäkrade en inle alltför kort besvärstid.

Jag vUl i detla saramanhang särskUl understryka att skaltemålen i en helt annan omfattning än andra slags mål berör allmänheten och i sär­skilt stor utsträckning förs av den skallskyldige själv ulan hjälp av annan.

Jag är därför som framgår av del anförda inte beredd atl nu föror­da en förkortning av den gällande tvåmånaderstiden för anförande av laxeringsbesvär i överinstanserna. Detla utesluter emellertid inle, vilket jag viU särskilt betona, all frågan ora en sådan förkortning kan aktuali­seras senare.


 


Prop. 1971: 60                                                       105

På grund av del anförda förordar jag således all den nuvarande be­stäraraelsen om besvärstiden i andra styckel 96 § TF bibehålls med den redaktionella jämkning som föranleds av all första stycket enligt mitt förslag bortfaller.

Ora man i enlighet raed vad jag förordai behåller den gällande två­månaderstiden för anförande av besvär lill kammarrätten, synes raan enligt min mening i princip inle heller behöva ändra på vad som i sara­ma bestäraraelse sägs angående utgångspunkten för besvärstidens be­räknande.

I fråga om skatlskyldig gäller alt besvärstiden beräknas från del han erhåUit del av del överklagade beslutet. Jag utgår härvid från alt den skallskyldige får underrättelse om skatterättens beslut genom delgivning enligt delgivningslagen (1970: 428), dvs. i normalfallet genom poslför-sändelse med mottagningsbevis. I fråga ora taxeringsintendenl eller koramun bör besvärsliden räknas från den dag, då skatterättens beslut meddelades. Med en så pass lång besvärstid sora två månader kan det försvaras att beslulsdagen av enkelhelsskäl las såsom utgångspunkt för lidsberäkningen för klagande av denna kategori.

Som jag förut antytt i samband raed frågan ora processen i taxe­ringsraål vid skatterätterna saknas anledning all när fråga är ora pro­cessen i de högsla instanserna frångå den föreslagna officialprincipen. Det bör därför ankoraraa på kararaarräll, liksora regeringsrätten, att ex officio — och således oberoende av ora motparten gjorl invändning där­om — pröva om besvären inkommit i rätt tid eller ej. Det bör givelvis kunna förutsättas alt mottagningsbevis eller annan utredning, som utvi­sar när skattskyldig fått del av del överklagade beslutet, föreligger till­gängligt när frågan las upp till behandling av doraslolen.

97 § Paragrafen innehåller f. n. föreskrifter ora vissa expedilionella åtgärder som samraanhänger raed den nuvarande ordningen all besvär lill kam­marrätten över prövningsnämnds beslut skall inges eller insändas tiU prövningsnärands kansli. Om denna ordning frångås och besvärshand­lingen i stället, såsom jag förordai, normall skaU insändas till kammar­rätten, behövs inte längre dessa föreskrifter. Som jag tidigare förulskic­kat under 96 § kan raan förutsätta atl de praktiska rutinerna vid be­svärsärendenas beredning koraraer all kunna utforraas av myndigheter­na själva i den mån inte uttryckliga föreskrifter utfärdas i särskUd för­fattning. All besvärshandling, sora ingells lill skalleräll i stället för karamarrält, omedelbart skall översändas till kammarrätten raed bevis eller påleckning ora dagen för ingivandel ligger i sakens natur och be­höver enligt rain raening inle uttryckligen utsägas i TF.


 


Prop. 1971: 60                                                                       106

98 §

Paragrafen innehåller i första raoraentel en bestäraraelse enligt vilken besvär över kararaarrällens utslag skall vara inkomna till finansdeparte­mentet inom två månader efler del klaganden erhållit del av kammar­rättens utslag.

Vad jag förut anfört under 96 § angående besvärstidens längd gäller i princip även i fråga om besvär till den högsla instansen. Visserligen kan raan av naturliga skäl räkna med alt antalet raål sora överklagas från karamarrält lill regeringsrätten — även vid en utökning av kara-raarrätlsorganisalionen — är raindre än det antal sora överklagas från skatterätten till karamarrält. En förkortning av besvärsliden för förande av lalan hos regeringsrätten kan emellertid knappast förordas enbart av detta skäl. Jag föreslår därför alt den nuvarande besvärstiden om två månader bibehålls. Då regeringsrätten avses skola få sitt eget kansli, förutsätts all besvärshandlingarna insändas direkt till regeringsrät­ten i stället för som nu till finansdepartementet.

Bestämmelserna i 98 § 2—6 mom. samraanhänger raed de förutsätt­ningar för erhållande av prövningstillstånd som f. n. uppställs för rege­ringsrättens prövning av laxeringsmål. I prop. 1971: 30 föreslås nya regler ora prövningstillstånd vid fullföljd från kammarrätt lill regerings­rätten. De föreslagna reglerna innebär all prövningstillstånd skall få raeddelas endasl ora del är av vikt för ledning av rättstillämpning­en att frågan prövas av regeringsrätten eller om det föreligger syn­nerliga skäl till sådan prövning. Detta gäller till skillnad från vad som hittills gällt enligt 98 § 4 mora. även för det fall all raolparl anfört be­svär. Jag hänvisar lill vad föredragande departementschefen anfört här­om i prop. 1971: 30. Ora de sålunda föreslagna reglerna antas kan de nuvarande bestäraraelserna i 98 § 2—6 mora. TF utgå, vilket jag alltså föreslår.

101 § 2 raom. De ändringar som här förordas är av redaktionell natur. De hänger sararaan med oraorganisalionen av den högre förvaltningsrättskipning­en. Beteckningen beslut används i förslagel lill förvaltningsprocesslag beträffande alla avgöranden av förvallningsdoraslol.

102 § Fastighelsprövningsnämnderna avslutade sitt arbete med 1970 års allraänna fastighetstaxering i slutet av år 1970. Del är inte bestämt vil­ket organ som koraraer att pröva besvär över faslighelstaxeringsnämn-dernas beslut vid kommande allmänna fastighetstaxering. Frågan utreds f. n. av 1971 års faslighetstaxeringsulredning. Jag förordar emellertid atl ordet fastighetsprövningsnämnd utmönstras ur denna paragraf, ef­tersom denna benämning torde komma atl försvinna.


 


Prop. 1971: 60                                                                    107

103 §

I paragrafen föreskrivs bl. a. alt extraordinära besvär skall prövas av kammarrätten, om taxeringen är föreraål för prövning av kararaar­rällen eller om den har avgjorts av prövningsnärand genom lagakrafl­vunnel beslut. Efler prövningsnämndens ombildning lill skatterätt bör gälla atl kamraarrätten skall pröva sådana mål, så snart taxeringen prövats av skallerällen. Det bör alltså inle förekoraraa atl skatterätten, sedan den prövat laxeringen, på nytt tar upp mål rörande samraa laxe­ring, såvida del inle är fråga om självrättelse eller målet blivit åter­förvisat. Denna princip har också kommit lill ullryck i 167 § 1 mom. och 195 § 3 mora. Bestämmelsen atl kamraarrätten skall pröva raålet, ora taxeringen är föremål för dess prövning, kan enligt min mening också ulgå.

De ändringar sora jag i övrigt förordar i 103 § är av redaktionell natur.

105      §

I denna paragraf förordas åtskilliga ändringar av redaktionell natur.

106      §

Beslämraelsen i denna paragraf syftar på del fall då ändring i in-korasttaxeringen påverkar förraögenhetstaxeringen till följd av den s. k. Iretliogångerregeln i 9 § förordningen (1947: 577) om statiig förmögen­hetsskatt i den lydelse paragrafen hade före den 1 januari 1971. Efter­som något sådant samband mellan inkomsttaxering och förmögenhets­taxering inle finns längre, kan bestäraraelsen ulgå.

Besläramelser om att taxeringsinlendent får föra lalan rörande taxe­ring till skallskyldigs förmån finns nu i 74 § sista stycket och i 95 § sista stycket. Som jag tidigare har anfört bör dessa regler ersättas av en geraensam bestämmelse. Jag förordar all en regel ges i denna paragraf av innehåll all taxeringsintendenl inom den för honom gällande besvärs­tiden äger sararaa behörighet att anföra besvär till den skallskyldiges förraån sora tiUkoraraer denne. Bestäraraelsen kommer atl gälla lalan i alla tre doraslolsinstanserna, skatterätt, kammarrätt och regerings­rätt.

107      §

Hänvisningen i denna paragraf till fråga som avses i 106 § TF bör ulgå raed den av raig förordade ändringen i 106 §.

108 §

För anslutningsbesvär till regeringsrätten kommer reglerna om pröv­ningstillstånd i 35 § förvaltningsprocesslagen att gälla.


 


Prop. 1971: 60                                                        108

110 §

Enligt 3 § lagen (1969: 780) raed anledning av införande av enhetiig kommunbeleckning, ra. m. skall föreskrift i lag eller annan författning om municipalsamhälle ej längre gälla. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1971. Ordet raunicipalsamhälle bör därför utraönslras ur 110 §.

112 §

I 3 § förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) regleras hur ansöknings- eller besvärshandling från enskild skall vara beskaffad i formellt hänseende. Handlingen bör innehålla uppgift om naran, per­sonnummer, yrke, postadress och lelefonnumraer. Något ovUlkorligt krav atl handlingen skall innehålla alla dessa identifieringsuppgifter ställs alltså inte. Däreraot skall den alllid vara egenhändigt underteck­nad av den enskilde eller hans orabud. I 4 § lagförslaget finns föreskrif­ter om vad ansöknings- eller besvärshandling skall innehålla i materiellt hänseende. I handlingen skall anges vad som yrkas, de omständigheter som åberopas lill stöd för yrkandet och del beslut raot vUkel talan föres. Är handlingen så ofullständig att den inte kan läggas lill grund för prövning i sak, skall rälten enligt 5 § lagförslaget förelägga sökan­den eller klaganden all inora viss lid avhjälpa bristen vid påföljd att hans talan annars inle las upp till prövning.

I 112 § TF föreskrivs om besvärshandlings mnehåll i formellt hän­seende endast all skallskyldig skall lärana fullständig uppgift ora sin postadress. Några besläramelser ora hur handlingen skall vara beskaffad i materiellt hänseende finns inte i denna paragraf. Klagande kan dock enligt paragrafen föreläggas att fullständiga sin besvärshandling i fråga om yrkande, grunderna för talan eller i annat hänseende. Ora sådant föreläggande inle iakttas och besvärshandlingen är så bristfäUig alt den inte kan läggas tUl grund för prövning av raålet, får besvären avvisas.

Besvärshandlingama i skaltemål är ofta så bristfälliga all del är svårt att identifiera den skattskyldige och all få klarhet i vad besvären avser. Det är därför angeläget alt handlingarna innehåller de uppgifter sora behövs i dessa hänseenden. I 3—5 §§ förslaget till förvaltningsprocess­lag lämnas föreskrifter om besvärshandlings beskaffenhet. Dessa före­skrifter bör gälla också i laxeringsprocessen, och beslämraelsen i 112 § TF blir därmed överflödig.

Jag viU framhålla att reglerna om avvisning av besvär har samma in­nebörd i förslagel till förvaltningsprocesslag som i 112 § TF. I överens­stämmelse med vad sora nu gäller får således enligt 5 § lagförslaget talan inte avvisas förrän parlen har fått tillfäUe all avhjälpa brist i besvärs­handling. I många skalleraål lorde det vara fullt klart vad besvären avser även om den skaltskyldige saknar förraåga atl raera klargörande preci­sera sina jTkanden. Jag förutsätter atl i sådana fall taxeringsmyndigheter


 


Prop. 1971: 60                                                       109

och domstolar ser till att befogade ändringar i taxeringarna koramer lUl stånd, även om besvärshandlingen är bristfällig. Med det anförda förordar jag att 112 § utgår.

116 §

Gällande bestämmelser. För all eftertaxering skall få ske måste enligt 115 § TF frågan i allraänhel ha prövats inom fera år efler del år då taxeringen rätteligen skulle ha skett. En specialregel gäller för det fall alt den skaltskyldige har avlidit. Eftertaxeringen, sora då åsätts dödsboet, skall prövas inom två år efler utgången av del kalenderår då bouppteck­ningen ingivils för inregistrering. I prop. 1971: 10 raed förslag till skatte­broltslag ra. ra. föreslås förlängning i vissa fall av tid för eftertaxering, när skatlskyldig har åtalats för skattebrott. Efteriaxeringsfrägan skall i sådani fall ha prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skell eller, ora den skallskyldige har avlidit, inom sex månader från dödsfallet.

För efteriaxeringsfrägan är del alltså avgörande all den prövas före utgången av de angivna lidsfristerna. Däremot finns del ingen bestäm­raelse om när lalan i sådana raål skall väckas.

Landskontorsutredningen. Utredningen framhåller all brislen på före­skrift om när talan i eflertaxeringsraål skall väckas ibland leder till alt framställning ora eftertaxering inkoraraer så sent att prövningsnämnden får otillräcklig tid all föranstalta ora den skriftväxling raellan parlema sora behövs. Vidare blir del ofta knappt tilltagen lid för prövningen av dessa raål. För all undvika dessa ölägenheter föreslår utredningen all yr­kande och grund för lalan i efterlaxeringsmål skall anges senast den 31 oktober det sista år, då fråga ora eftertaxering kan prövas. Beslämrael­sen bör enligt utredningen inte ha karaktär av ordningsföreskrift utan vara av förpliktande natur.

Remissyttrandena. De av landskonlorsutredningen föreslagna princi­perna beträffande lid för eflerlaxeringsyrkanden accepteras allraänl av remissinstanserna.

Lantbrukets skattedelegation anser att den föreslagna sista dagen, då yrkande och grund för talan i eflertaxeringsraål skall anges, är väl av­vägd. Den nuvarande ordningen betecknas ur de skattskyldigas synpunkt som synnerligen otillfredsställande, eftersom del inle sällan händer all den skallskyldige av lidsnöd saknar möjlighet att prestera raolbevisning innan ärendet raåste avgöras i prövningsnäranden.

I några reraissyltranden förordas emellertid en annan lösning. För all undvika ölägenheter raed anledning av bestäraraelsen atl fråga ora efter­taxering skall ha prövats inora fera år efter laxeringsåret, ifrågasätter så­lunda länsstyrelsen i Norrbottens län ora inte en naturligare lösning vore.


 


Prop. 1971:60                                                                        110

all låta rätten lill prövning bli beroende på all yrkandet ora eftertaxering delgivils inora fem år efter taxeringsårels utgång. En sådan bestämmelse överensstäraraer bättre raed andra liknande regler. Tidsskillnaden beträf­fande prövning i prövningsnämnden kan röra sig om högst några må­nader, betonas det.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår atl det skall räcka med atl fråga om eftertaxering är väckt hos prövningsnäranden före utgången av det femte året. En liknande mening har länsstyrelsen i Örebro län.

Departementschefen. I likhet med landskonlorsutredningen anser jag all man bör bestämma en slutdag för framställning om eftertaxering. Ell par remissinstanser föreslår alt del skall räcka med alt frågan om eftertaxering har väckts eller delgetts motparten inom den tid sora nu gäller beträffande prövning enligt 115 §. 1 och för sig finns del skäl sora lalar för en sådan lösning. Den skulle emellertid innebära all raan ut­sträckte tiden för prövning av eftertaxeringsfråga, och jag är inte beredd alt i detta saramanhang förorda en sådan tidsförskjutning. Enligt min mening bör man lösa frågan på i princip det sätt som utredningen före­slår. Eftersom tidsfristen för prövning av eftertaxeringsfråga enligt prop. 1971: 10 raed förslag till skattebroltslag ra. m. i visst fall utgår sex må­nader från dödsfall, kan dock inle slutdagen fixeras till en bestämd ka­lenderdag. Jag förordar i stället att framställning om eftertaxering skall ha komrait in till skatterätten två raånader före utgången av den tid, inora vilken fråga om eftertaxering senast skall prövas, I framställning­en skall yrkande och grund för talan anges. Reservationslalan kan såle­des inte godtas. Om vad sålunda föreskrivs inle iakttas, kan framställ­ningen alltså inte bifallas.

De ändringar som förordas i paragrafens andra stycke är av redaktio­nell natur.

116 i §

Jag har tidigare förordai att 98 § 2 mom. TF upphävs. Därav följer att också 116 i § första styckel TF enligt prop. 1971: 10 med förslag till skaltebrottslag m. m., vilket stycke hänvisar till 98 § 2 mora., bör utgå.

I delta saramanhang vill jag också nämna de redaktioneUa ändringar som föreslås i 115, 116 a och 116 g §§ i deras lydelse enligt nämnda proposilion. Ändringarna innebär bara att ordet "prövningsnäranden" byts ut raot "skatterätten".

117 § Sora jag tidigare har frarahållit är del meningen att regeln om dom­stolsförhandlings offentlighet i princip också skall gälla skatterätt. På grund av föreskriften i 16 § förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30), enligt vilken dorastol får förordna ora handläggning inom


 


Prop. 1971:60                                                                     111

slängda dörrar, om det behövs med hänsyn lill privatlivets helgd eUer enskUds behöriga ekonoraiska intresse, torde dock förhandlingar inom stängda dörrar bli del vanUga i laxeringsmål. Enligt nyssnäranda 16 § gäller i fråga ora offentlighet och ordmng vid muntlig förhandling 5 kap. 1—5 och 9 §§ rältegångsbalken i tillämpliga delar. I 5 kap. 4 § denna balk föreskrivs atl rätten äger förordna, atl vad sora förekoramit vid förhandling inom stängda dörrar icke får uppenbaras.

Beslämraelsen i 117 § tredje stycket TF föreskriver lystnadsplikt rö­rande vad som yttrats vid taxeringsnämnds sammanträde och icke offentligt sammanträde med prövningsnämnd. Någon specialregel om lystnadsplikt i fråga ora vad som yttras vid sararaanträde i skatterätt lorde inle vara behövlig, ulan det bör räcka raed föreskriften i 16 § för­valtningsprocesslagen. Har skatterätt förordnal alt muntlig förhandling i laxeringsmål skall hållas inora stängda dörrar, har rälten således all även ta ställning till frågan om tystnadsplikt. Vid bedömningen av denna frå­ga bör självfallet, liksom när rälten förordnar om avsteg från principen om domstolsförhandlingars offentlighet, behovet av skydd för privatli­vets helgd och enskilds behöriga ekonomiska intresse beaktas.

Med det anförda förordar jag atl reglerna ora lystnadsplikt i 117 § Iredje stycket begränsas till atl gälla taxeringsnärand.

118 § Enligt prop. 1971: 10 med förslag lill skaltebrottslag ra. m. skall den­na paragraf upphöra att gälla den 31 december 1971. Övergångsvis bör vad som enligt paragrafen föreskrivs om förste taxeringsintendenl gälla skattechef.

124 §

Uppgiften alt utdöma laxeringsviten avses bli överförd från länssty­relse till skatterätt. Jag får härvidlag hänvisa lill vad föredragande de­partementschefen anför i prop. 1971: 14 (s. 57) med förslag till lag ora skatterätt och länsrätt. Jag förordar alltså att ordet "länsstyrelsen" byts ul raot "skatterätten".

Paragrafens andra stycke föreskriver atl vite inle får utdöraas, om ändamålet raed vitet har förfallit. Den regeln har en raotsvarighet i 40 § andra stycket förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30). 124 § TF innehåller emellertid en speciell regel sora inte återfinns i detta lagförslag, näraligen all ändaraålet med vitet inte skall anses ha förfallit genom atl föreläggandet har iakttagits först efter del alt an­mälan om vitets uttagande har kommit in. Denna regel infördes genom beslut vid 1961 års riksdag, och motivet var att komma lill rätta med dem sora tredskades med att fullgöra etl vitesföreläggande. Med åbe­ropande av vad jag anförde i prop. 1961: 100 (s. 307 f) anser jag att denna specialregel alltjämt bör gäUa på taxeringsområdet.


 


Prop. 1971: 60                                                        112

125 §

Paragrafen innehåUer bestäraraelser ora talan raot vilesbeslul. Mot­svarande bestäraraelser finns i förslagel lill förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30). I 33 § lagförslaget regleras var och i 7 § när besvärshandling skall Väranas, och 10—-12 särat 18 §§ innehåller regler ora skriftväxling. Här angivna besläramelser i förvaltningsprocesslagen gör andra—fjärde styckena av 125 § TF överflödiga, och jag förordar att de utgår.

129 §

I Iredje momentet förevarande paragraf finns bestämmelser om er­sättning till sakkunnig. Härmed avses sakkunnig som anlitats av taxe­ringsnämnd eller prövningsnärand enligt 15 § TF eUer av förste taxe­ringsintendenl enligt 17 §. Sora jag tidigare har frarahållit i anslutning lUl 15 § blir del också raöjligl för taxeringsmyndigheterna atl anlita tolk. Förevarande raoraent bör därför korapletteras med bestämmelse ora ersättning tiU tolk. Skatterätts möjlighet att anlita sakkunnig eller tolk regleras i förslagel till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30).

Allraänna orabudel för mellankommunala raål är fr. o. m. den 1 ja­nuari 1971 tjänsteman hos riksskatteverket. Ersättningar till dem han anlitar bör därför beslämmas av detta verk.

I tredje raoraentel föreskrivs också alt ersättningarna skall bestäm­mas raed iakttagande av de föreskrifter om disposition av medel som Kungl. Maj:t kan raeddela. Denna bestäraraelse lorde böra utgå såsom överflödig.

Enligt åttonde momentet åtnjuter ledamot i prövningsnämnd ersält­ning enligt gmnder som fastställs av Kungl. Maj:t. I de skatterätter sora skall ersätta prövningsnäranderna komraer lekraännen alt kallas nämndemän. Nämndemännen i länsskatlerätlerna liksom i länsrätterna skall utses av landstingen, medan näranderaännen i den mellankom­munala skatterätten skall förordnas av Kungl. Maj:l. TF bör inte inne­håUa bestämmelser om ersättning till nämnderaännen, ulan regler här­om bör meddelas i annan ordning. Jag förordar därför alt åttonde rao­raentel upphör att gälla.

De ändringar sora förordas i första och femte moraenlen är av re­daklioneU natur.

159—163 §§

Som jag inledningsvis har anfört finns del vissa återstående frågor inora fastighetstaxeringens oraråde sora är föremål för översyn av 1971 års faslighelslaxeringsulredning. Denna översyn kan eventuellt leda till all fastighelslaxeringsreglerna bryts ul ur TF. Under alla omständig­heter lorde översynen resultera i omfattande redaktionella ändringar. Med några undanlag saknar TF:s regler om allmän fastighetstaxering


 


Prop. 1971: 60                                                       113

aktualitet under tiden fram till nästa allraänna fastighetstaxering, som författningsenligt skall äga rura år 1975. Det saknas sålunda anledning all nu göra redaktionella ändringar i paragrafer sora med sannoUkhet koraraer all oraarbetas före denna fastighetstaxering och som inte blir tillämpliga dessförinnan. Jag kommer därför inle att föreslå ändringar i de avsnitt ora allraän fastighetstaxering som avser taxeringsorganisa­lionen, skyldighet atl avlärana allraän faslighelsdeklaralion ra. ra., för­beredande åtgärder, fastighelslaxeringsnärandernas verksarahet och be­svär över faslighetsnärands beslut. Dessa avsnitt omfattar 131—158 §§.

Bestäraraelserna i 160 och 162 §§ ora fastighetsprövningsnärandernas verksarahet har sin raotsvarighet i 77 och 79 §§, vUka paragrafer för­ordats skola utgå. I 161 § hänvisas lUl en rad andra bestämmelser ora prövningsnärandemas verksarahet sora också bör upphävas enligt vad jag tidigare har föreslagit.

Enligt 163 § andra stycket skall prövningsnäranden, sedan faslighets-prövningsnäranden avslutat sitt arbete den 15 december under taxe­ringsåret, vidta åtgärder enligt 91 § TF, dvs. besluta ora rättelse i beslut av faslighelsprövningsnäranden sora blivit oriktigt på grund av felräkning, raisskrivmng eller annat uppenbart förbiseende. Jag har tidigare förordat alt 91 § TF skall upphöra alt gäUa, eflersora bestära­raelser ora s. k. självrätlelse finns i 32 § förslagel liU förvaltningspro­cesslag (prop. 1971: 30). Sistnämnda paragraf gäller dock endasl själv­rätlelse i egentlig raening, dvs. rättelse av fel som domstolen själv har gjorl. Bestämmelsen i 163 § TF ger däremot en annan rayndighel än den sora har beslutat befogenhet all göra rättelse i här avsett fall. En regel raed raotsvarande innehåll bör aUljärat finnas. Jag förordar där­för en bestäraraelse av innebörd alt länsskatterälten får rätta beslut av fastighetsprövningsnärand sora till följd av skrivfel, räknefel eller an­nat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. Vidare bör gälla all part skall få tillfälle alt yttra sig innan rättelse sker, om det inte är obehövligt. Beslämraelsen, sora utforraats med 32 § förslaget till för­valtningsprocesslag som förebUd, bör lärapligen införas i 159 §, vUken paragraf i sin tidigare lydelse har upphävts genom beslut av 1968 års riksdag.

I överensstämmelse med vad jag här har anfört bör också 160— 163 §§ upphöra alt gälla och rubriken närmast före 160 § utgå.

164—166 §§

I TF:s tredje avdelning under avsnitt VII ges under 164—166 §§ regler om besvär över fastighelsprövningsnärands beslut och kararaar­rällens utslag rörande allraän fastighetstaxering.

Sora framgår av vad jag nyss har anfört bör de bestäraraelser i TF sora nu finns angående fastighetstaxering inte ändras i större utsträck­ning än vad sora kan anses nödvändigt i della sammanhang. De änd-


 


Prop. 1971: 60                                                                       114

ringar jag föreslår i 164—166 §§ får därför i första hand ses som en följd av de ändringar jag föreslår i 95—98 §§.

Till att börja med föreslås en mindre omredigering av rubriken lill avsnittet. Vidare föreslås atl ordet "kamraarrätten" på de flesta ställen där det förekommer i 164—165 §§ ändras lill "kammarrätt". Dessutom bör i 164 § 4 mora. första stycket hänvisningen lill 97 § ulgå. Vidare bör i samma raoraent andra och tredje styckena ulgå.

I 165 § 2 mom. ges föreskrifter om de särskilda sakkunniga som ef­ter förordnande av Kungl. Maj:t skall kunna kallas lill tjänstgöring såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av fastighetstaxe­ringsmål. Möjligheten all tillkalla sådana ledamöter efter den nya kam-marrältsorganisationens genomförande bör enligt min mening slå båda kammarrätterna till buds i den utsträckning som gällt för den hittills­varande kammarrätten. Jag föreslår därför att 165 § 2 mom. komplet­teras i enlighet härmed.

Bestämmelserna i 166 § reglerar rälten atl överklaga kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering. Av paragrafens första stycke framgår atl mål som rör uppskattning av faslighels taxerings­värde f. n. stannar i kammarrätten såsora sista instans och alltså inte får överklagas till regeringsrätten. Däremot föreligger rätt alt anföra besvär i fråga ora vissa rättsfrågor, t. ex. ora fastighet är skatlepliktig eller ej eller om egendom över huvud laget bör taxeras såsom fastighet.

De nya regler om prövningstillstånd såsom förutsättning för rege­ringsrättens prövning av besvär över kamraarrätts beslut i förvaltnings­mål sora föreslås i prop 1971: 30 bör enligt rain raening gälla även i frå­ga ora fastighetstaxeringsmål. Jag hänvisar till vad föredragande departe­mentschefen anfört i prop. 1971: 30 angående omorganisation av för­valtningsrättskipningen m. ra. I enlighet med den uppfattning som kommit till uttryck i nämnda sammanhang beträffande rälten atl an­föra besvär i högsta instans föreslår jag att de nuvarande bestämmel­serna i 166 § ersätts raed en hänvisning till de av mig föreslagna be­stämmelserna i 98 §.

167 § I 1 mom. andra stycket ges föreskrifter om vem som skall pröva be­svär i särskild ordning. F. n. gäller all sådana besvär i första hand skall prövas av fastighelsprövningsnämnden eller, om dess arbete har avslu­tats, av prövningsnämnden i länet. Eftersom faslighetsprövningsnäran-dens arbete raed 1970 års allmänna fastighetstaxering har avslutats, blii det efter prövningsnämndens ombildning lill skatterätt denna domstol som skall pröva dessa besvär.

Som jag har framhållit i anslutning till 166 § bör kammarrätten inle i fortsättningen vara sista instans i flertalet mål rörande fastighetstaxe-


 


Prop. 1971:60                                                                     115

ring utan de allmänna fullföljdsreglema bör gälla. Delta bör också raedföra att, om kammarrätten har avgjort etl raål ora fastighetstaxe­ring, extraordinära besvär rörande sarama taxering bör prövas av rege­ringsrätten.

Jag förordar ändringar i 167 § första momentet i överensstämmelse med vad jag nu har anfört. Övriga ändringsförslag är av redaktionell natur.

173 § Den förordade ändringen i 173 § 1 mom. är föranledd av mitt för­slag att 129 § 8 mom. skall upphöra att gälla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningsdistrikt och om prövningsnämnds åligganden med avseende på särskild fastighetstaxe­ring. Som jag har framhållit i anslulning till 17 § bör begreppet pröv­ningsdistrikt inte finnas kvar. Några allmänna regler om skatterätts åligganden erfordras inte heller i TF. Regler ora talan raot laxerings­närands beslut finns i 191 §. Jag förordar därför att 175 § upphör atl gälla.

176 § Jag förordar att paragrafen får samma lydelse som 15 § och hän­visar till min motivering till de föreslagna ändringarna i denna paragraf.

181 § På skäl som har anförts i anslutning till 51 och 53 §§ anser jag alt skatterätterna icke bör ha här avsedd anmaningsrätl. Jag förordar härav betingad ändring.

192 § Första momentet av denna paragraf innehåller en hänvisning till 160—162 §§, vilka förordats skola utgå. Andra momentet motsvarar 89 §, som enligt vad jag tidigare har anfört också bör utgå. I överensstäm­melse härmed bör 192 § upphöra att gälla och rabriken före paragrafen utgå.

193 och 194 §§
De ändringar som jag förordar i rubriken före
            193 § och i paragra­
fernas text följer av vad jag tidigare har anfört i
        anslutning till 164—
166 §§.

195 § Beträffande de ändringar som jag förordar i denna paragraf får jag hänvisa till vad jag har anfört i anslutning till 167 §.


 


Prop. 1971:60                                                         116

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I prop. 1970: 103 beräknades att länsslyrelsereformen och därmed också inrättandet av skallerätterna skulle koraraa tiU slånd den 1 juli 1971. I överenssläraraelse härraed föreslogs i prop. 1971: 14 all lagen ora skatterätt och länsrätt skulle träda i kraft näranda dag. Med änd­ring härav har riksdagen beslutat all lagen skall träda i kraft den dag Konungen bestämmer (CU 1971: 9, rskr 51).

Sora framgår av prop. 1971: 30 föreslås förvaltningslagen träda i krafl den 1 januari 1972 och förvaltningsprocesslagen den 1 juli 1971 beträf­fande skatterätt och länsrätt och i övrigt den 1 januari 1972. Det får för­utsättas att förvaltningsprocesslagens ikraftträdanderegler under riks­dagsbehandlingen anpassas tiU dem som skall gälla beträffande lagen ora skatterätt och länsrätt.

Man får allljäral ulgå från att länsslyrelsereforraen blir genoraförd tidigare än reforraen av regeringsrätten och kararaarrällen. Eflersora länsstyrelsemas omorganisation och prövningsnämndernas ombUdning lill skatterätter föranleder flertalet av de ändringar i TF som jag har förordat, bör lagen om ändring i TF träda i kraft den dag Konungen besläraraer. Bestäraraelsen i 89 § att prövningsnäranderna i princip skall ha avgjort målen senast den 30 juni året efter laxeringsåret för­ordas bli upphävd redan dagen efter den då lagen ulkomrait från trycket i Svensk författningssamling. Anledningen lill delta förslag är alt prövningsnärandemas arbete lill följd av den allraänna fastighets­taxeringen och strejken vid länsstyrelserna försenats så alt det knap­past blir möjligt alt avgöra raålen inora den angivna liden.

I saraband med lagens ikraftträdande behövs särskUda övergångsbe­stämmelser av teknisk natur. Kungl. Maj:t bör bemyndigas raeddela så­dana.

Förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Utöver de ändringar sora raotiveras av förslagel till förvaltningslag och förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) förordar jag i det följande vissa justeringar i huvudsak i förtydligande syfte.

22 § Gällande bestämmelser. Redovisning av mervärdeskatt sker i deklara­tioner, sora skall läranas till länsstyrelsen senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Deklarationen skall avfattas på blankett sora har forraen av ell hålkort och utgör en korabination av poslgiroinbetalningskort och deklaration. Enligt 42 § skall skallen betalas genora insättning på särskilt postgiro­konto. Skatten förfaller lill betalning den dag då deklaration senast skall lämnas enligt 22 § iredje stycket. Inbetalning av skall anses ha


 


Prop. 1971: 60                                                                   117

skett den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller girerings­kort inkomrail lill poslanslall. I praktiken innebär dessa bestämmelser alt deklarationsblankett, sora används vid inbetalning av skatt på post-anstalt den dag skallen förfaller lill betalning kan inkoraraa till läns­styrelsen först en eller två dagar efler inbetalningen. Skall skallskyldig ej betala skall för viss redovisningsperiod lämnas deklarationen direkt lill länsstyrelsen.

Departementschefen. Den föreslagna utformningen av 7 § förvalt­ningslagen passar väl på de fall då skallskyldig läranar deklaration direkt lill länsstyrelsen. Däreraot koraraer deklaration sora används vid inbetalning av skatt i stadgad ordning att koraraa in till länsstyrelsen i vart fall en dag efler inbetalningen. Delta kan leda tUl all försenings­avgift enligt 64 b § mervärdeskatteförordningen påförs den skaltskyl­dige. För all undvika denna konsekvens bör 22 § Iredje stycket kom­pletteras raed en bestämraelse sora innebär, all vid inbetalning av skalt i behörig ordning, dvs. raed användande av den särskilda blanketten, deklarationen anses ha lämnats lill länsstyrelsen vid den tidpunkt då betalningen anses ha skett. I övrigt bör gälla all deklaration anses ha korarait in lill länsstyrelsen enligt reglerna i 7 § förvaltningslagen.

34 §

1 74 § finns en hänvisning lill 54 och 55 §§ TF i fråga ora delgiv­ning av beslut. Det räcker enligt min raening, alt här ange all beslut skall tillställas den skallskyldige.

I 17 § förvaltningslagen anges, alt beslut varigenom myndighet av­gör ärende, skaU innehålla de skäl som bestämt utgången. Med hänsyn till atl beslut enligt 34 § förordningen ora raervärdeskatt är prelimi­nära bör bestäraraelsen om motivering av beslut kvarstå i 34 §.

Av tekniska skäl bör anges all beslut i förekommande fall skall inne­hålla uppgift om den skatt som skall avräknas.

36 §

Förvaltningslagen innehåller bestäraraelser ora alt beslut skall tUlstäl­las den skattskyldige, att skälen för beslut skall anges och att besvärs-hänvisning skall meddelas. Motsvarande bestäraraelser i denna para­graf kan därför utgå. I fråga om avräkning hänvisar jag till vad jag anfört vid 34 §.

39 § Ändringen är av samma slag som angivits vid 36 §.


 


Prop. 1971:60                                                        118

46 § Ändringarna innebär endast all prövningsnärand byts ut raot läns­skatlerätt och skalledoraslol mot kammarrätt. Vidare bör kammarrättens avgörande kallas  beslut i  enlighet  med  vad  sora  förordats  i  prop. 1971: 30.

50       §

Den skatlskyldiges raolparl i raål och ärenden sora rör raervärde­skatt är del allraänna orabudet i varje län. Bestäraraelser om dennes funktion lämnas i 50 §. Allmänt ombud skall föra del allmännas talan och får föra talan enligt 51 och 54 §§ även till skatlskyldigs förmån. Enligt 51 § har skattskyldig räll all föra lalan mol slutligt beslut enligt 36 § första styckel eller mot beslut om efterbeskattning. Enligt 54 § gäller TF:s bestäraraelser ora besvär över prövningsnärandens beslut och kammarrättens utslag i tillämpliga delar även i raål eller ärenden som rör mervärdeskall. Slutiigen har allraänna orabudet möjlighet enligt be­stäramelserna i 55 § alt anföra besvär i särskUd ordning i där angivna fall. Handläggningen av mål och ärenden sora rör raervärdeskatt ankom­mer i första hand på länsstyrelsen. Det allmänna ombudet inträder i handläggningen först sedan slutligt beslut om fastställelse av skall eller annat slutligt beslut meddelats av länsstyrelsen.

Utöver de ändringar i förtydligande syfte som jag i del följande för­ordar anser jag all bestämmelser om det allmänna ombudets korapelens bör lämnas i det kapitel sora avser besvär. Jag förordar därför att andra raeningen i 50 § första stycket utgår och atl allraänna orabudets rätt all anföra besvär lill skattskyldigs förraån regleras genora en hän­visning i 56 § till 106 § TF.

51 §

I paragrafen läranas besläramelser ora den skattskyldiges rält att an­föra besvär hos prövningsnäranden.

Jag har i annat samraanhang (prop. 1968: 137 s. 36 f) framhållit all det aUmänna ombudet bör inta sarama ställning i skatleprocess hos prövningsnärand eller skaltedomslol sora en taxeringsinlendent. F. n. torde det allmänna ombudet inte på eget initiativ kunna överklaga ett slutligt beslut. Hans kompelens blir på så vis begränsad lill all vara passiv motpart tUl den skaltskyldige i andra instans. Endasl ora denna instans meddelar ett beslut som går honora emot kan han på eget ini­tiativ föra målet lill kararaarrällen. Vissa skäl kan anföras för en sådan tUlämpning. Jag anser dock atl övervägande skäl talar för en annan tUlämpning. Såväl enligt TF som enligt förordningen ora förfarandet vid viss konsurationsbeskatlning gäller, att representanter för det all­raänna kan föra lalan raot beslut i första instans. När det gäller för­farandeförordningen är det elt allraänl orabud sora för denna lalan.


 


Prop. 1971: 60                                                       119

Så bör enligt rain raening vara fallet även i fråga ora raervärdeskatt. Jag förordar därför en ändring av 51 § första styckel i avsikt all eli-rainera den begränsning till den skaltskyldige sora nu ligger i utforra­ningen av paragrafen.

52 §

I paragrafen anges att liden för anförande av besvär över länssty­relses slutiiga beslut om fastställelse av skatt är två månader och alt besvären skall ges in lUl länsstyrelsen. I fråga om besvärstiden får jag här endasl hänvisa till vad i del följande anförs vid behandlingen av 54 §. Länsstyrelsen bör bytas ut raot länsskalleräll.

53 §

I paragrafen anges alt Konungen förordnar ora prövningsnärands sammansättning i raål eller ärenden sora rör raervärdeskatt och att 77— 92 §§ TF skall gäUa i tillärapliga delar.

Med hänsyn till de nya bestämmelserna om länsskatterältens orga­nisation förordar jag att 53 § första stycket utgår. Även andra stycket bör utgå eflersora jag förordat atl de angivna bestäraraelserna i TF skall upphöra alt gälla.

54 §

I paragrafen anges all bestäraraelserna i 95—97 §§ och 98 § 1 raom. TF ora besvär över prövningsnärands beslut och kararaarrällens utslag i tUlärapliga delar gäller i fråga ora raål eller ärenden rörande mervär­deskatt.

Enligt mervärdeskatteförordningen gäller f. n. all lalan skaU föras inom två raånader raot länsstyrelses slutliga beslut ora fastställelse av skalt och raot prövningsnärands beslut saral raot kararaarrällens utslag. Enligt rain uppfattning är del en avsevärd fördel ur lillärapningssyn-punkt all besvärsliden i fråga ora olika beslut enligt sararaa författning så långt möjligt är lika. Detta gör sig fraraför allt gällande när process förs i flera instanser. Jag anser därför alt besvärsliden i fråga ora nu avsedda beslut bör vara lika lång.

I fråga ora besvär enligt TF över beslut av skatterätt eller karamar­rält har jag förordat att besvärstiden, som f. n. är två månader, inle anpassas till förvaltningsprocesslagens bestämraelser. De skäl jag åbe­ropat härför kan i viss utsträckning åberopas också i fråga ora mer­värdeskatt. Relativt ofta rör del sig ora samma besvärsgrunder och samraa processmaterial sora åberopas vid samtidiga besvär över in­komsttaxering. Jag anser därför att det finns skäl att behålla samraa besvärslid som enligt TF.

Hänvisningen i 54 § mervärdeskatteförordningen måste anpassas lill de ändringar sora föreslås i TF.


 


Prop. 1971: 60                                                        120

55 §

Paragrafen reglerar rätten för skallskyldig och allmänt ombud all anföra besvär i särskild ordning.

I TF finns raotsvarande bestäraraelser ora rätt all anföra besvär i särskUd ordning i 100 och 101 §§. Dessa bestämmelser är utforraade så att del aUraännas representant har sararaa rätt all anföra sådana besvär lill den skatlskyldiges förraån sora denne själv. Till den skatl­skyldiges nackdel får taxeringsintendenl föra talan endast då det är fråga ora rättelse av felräkning, raisskrivning eller annat uppenbart för­biseende. Någon anledning alt i fråga om mervärdeskatt raedge atl all­raänna orabudet generellt får föra lalan i särskUd ordning till den skall­skyldiges nackdel lorde inte föreligga. Uppkoraraer anledning all till den skattskyldiges nackdel ändra lagakraflvunnel beslut ora fastställelse av skalt får della enligt min mening ske enligt bestämraelserna ora efter­beskattning. Beträffande felräkningar och andra liknande raisstag bör dock hinder inle föreligga atl rätta dessa genora besvär i särskild ord­ning av allmänt orabud även ora rättelsen sker till den skallskyldiges nackdel. Jag förordar alt bestäraraelser i enlighet med vad jag nu anfört införs i paragrafen.

56 §

Ändringen är betingad av atl jag förordar all 112 § TF skall ulgå och av vad jag anfört i saraband raed behandlingen av 50 § mervärde­skatteförordningen .

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtions­beskattning

Förfarandeförordningen reglerar förfarandet i fråga ora elt storl an­tal indirekta skatter. Förordningen innehåller vissa regler om skatlskyl­dig, beskatlningsmyndighet, allmänt orabud m. ra. Dessa berörs inle av förvaltningslagen eller förvaltningsprocesslagen (prop. 1971:30). För­farandeförordningen innehåller också en reglering av besluts- och be­svärsförfarandet. I dessa avseenden kräver däreraot de nya lagarna all förordningen ändras i vissa delar.

9 § I likhet raed vad jag förordat beträffande 56 § 4 raora. TF bör beslut om handlings undantagande från granskning meddelas av länsskatte­rält. Ordet "länsstyrelsen" i tredje stycket bör därför bytas ul mot "läns­skatterätten".


 


Prop. 1971: 60                                                       121

12 §

Beskattningsmyndigheten kan f. n. i vissa fall förelägga vite och ock­så döraa ut försuttet vite. Enligt lagen om skatterätt och länsrätt ra. m. gäller, atl vitesraål av rättssäkerhetsskäl handläggs vid domstol. Sam­tidigt pekas på kravet på snabbhet vid handläggningen. Detla behov fö­reslås bli tillgodosett genom atl vilesmål i viss utsträckning skall kunna avgöras sora enraansraål.

I fråga ora flertalet av de skatter på vilka förfarandeförordningen är tilläraplig är riksskatteverket beskatlningsmyndighet. Naturlig anknyt­ning till länsorganisationen saknas därför. Enligt vad jag inhämtat kom­mer frågan om uldöraande av vite att handläggas av verkets rältsenhel. Det finns anledning atl anta all handläggningen koraraer all lillfreds-slälla kraven på rättssäkerhet och snabbhet. Jag finner därför inte skäl all frångå den nuvarande ordningen beträffande handläggning av vites­raål och föreslår alltså ingen ändring i 12 §.

16 § Bestämmelserna i 16 § ora all den skaltskyldige normalt skall erhålla tillfälle all yttra sig över vidtagen utredning och annan handling av be­tydelse för beslut om skall motsvaras i sak av 15 § förvaltningslagen, och de kan därför utgå.

22        §

All den skattskyldige skall få tillfälle all yttra sig innan beslut ora rättelse meddelas framgår av 19 § förvaltningslagen. Motsvarande be­stämmelse i 22 § förfarandeförordningen kan därför utgå,

23 §

I 23 § finns bestäraraelser ora skyldighet för myndighet att ange skäl för beslut och att, när part äger fullfölja lalan raot beslut, meddela full-följdshänvisning. Motsvarande bestäraraelser i förvaltningslagen finns i 17 och 18 §§. Dessa gäUer dock uttryckligen endasl beslut, varigenom myndighet avgör ärende. I fråga om preliminära beslut bör särskilt an­ges, att förvaltningslagens bestäraraelser ora raolivering och underrät­telse ora besluts innehåll skall gälla. I fråga om andra beslut gäller della utan särskilt stadgande i förfarandeförordningen.

34 § Paragrafen innehåller bl. a. en bestäraraelse om att sökande skall få tillfäUe alt yttra sig över utredning sora förebragts annorledes än av ho­nora. Eflersora regeln motsvaras av 15 § förvaltningslagen kan den utgå ur förfarandeförordningen.

8    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 60


 


Prop. 1971: 60                                                                    122

36 § Meddelat förhandsbesked bör delges den skattskyldige. I fråga om beslut ora avvisning av ansökan om förhandsbesked bör dock räcka raed en föreskrift om underrättelse om besluts innehåll. Sådan före­skrift finns i förvaltningslagen och behövs alltså ej här.

40 §

Besvär över beskattningsrayndighels beslut skall anföras inom två må­nader eller, i fråga om beslut om förhandsbesked eUer beslut ora utdö­mande av vite, inora tre veckor. För skatlskyldig och för den som för­pliktats utge vite räknas besvärsliden från det han erhållit del av beslu­tet. I andra fall räknas liden från beslutels dag. I fråga ora slutligt be­slut, som enligt 19 § andra stycket anses föreligga sedan ett år förflu­tit efler utgången av del kalenderår, under vUket beskatlningsperioden gått till ända, räknas besvärstiden från den dag beslutet anses föreligga. Besvären skall ges in till beskattningsrayndigheten.

Beträffande besvärstiden har jag i fråga om TF och förordningen om mervärdeskatt förordai atl nuvarande Ivåmånaderstid skall behål­las. De skäl som jag anfört härför kan inte åberopas raed samma styrka i fråga om de skaller på vilka förfarandeförordningen tiUämpas. Jag är därför av den uppfattningen alt någon från förvaltningslagen avvi­kande bestämraelse inte behövs i förfarandeförordningen.

41-43 §§ Bestämraelserna i 41—43 §§ kan, raed hänsyn tiU 4, 5, 10 och 13 §§ förvaltningsprocesslagen, enligt rain mening ulgå.

44 §

Över kammarrättens utslag får part föra talan hos Kungl. Maj:t ge­nom besvär. Besvärstiden är även i detta fall två raånader eller, när det gäller förhandsbesked och utdömande av vite, tre veckor. Även den som inte varit part i kammarrätten kan i vissa faU föra lalan mol dess utslag. Besvärstiden räknas från det klaganden fick del av utslaget eller, när lalan förs av den som inle varit part i kammarrätten, från utsla­gets dag.

I likhet med vad jag anfört under 40 § finner jag inle skäl atl för­orda annan besvärslid än den enligt förvaltningsprocesslagen norraala. Föreskrift om besluts innehåU behövs ej här. I övrigt är ändringarna i 44 § av teknisk natur.

45 §

I paragrafen ges part rätt all anföra anslutningsbesvär inom tid som är kortare än den vanliga besvärsliden. Eftersom besvärstiden enligt vad jag tidigare anfört komraer alt vara tre veckor, bör liden för anslut-


 


Prop. 1971:60                                                        123

ningsbesvär förkortas tUl två veckor i fråga ora fastställande av skalt eller efterbeskattning. Den nu gällande liden för anslutningsbesvär i fråga ora förhandsbesked, en vecka, bör fortfarande gälla.

Förordningen (1922: 260) om automobilskatt

15 §

Paragrafen innehåller regler ora alt besvär över länsstyrelsens beslut i fråga om frihet från skalt och i fråga om förment oriktigt påförande av skalt föres hos kararaarrällen genora besvär. Besvären skall ges in tUl länsstyrelsen senast på den trettionde dagen efler del klaganden fått del av beslutet. Vidare lämnas i paragrafen bestäraraelser ora förfaran-del då besvären ges in lill kammarrätten.

I fråga ora besvärsreglerna i TF och i förordningen ora raervärdeskatt har jag förordat att den nuvarande besvärstiden ora två raånader skall behållas. De skäl sora åberopats härför gör sig inle gällande med sam­ma styrka i fråga om auloraobUskatt. Med hänsyn härtill anser jag att någon särbesläraraelse inle behövs i detla avseende. Förvaltningspro­cesslagens besvärsregler koraraer då i stället atl gälla.

16 §

Paragrafen innehåller regler ora besvär över kammarrättens utslag. Besvär skall föras hos Kungl. Maj:t senast på den sextionde dagen efter det klaganden fått del av utslaget. Besvären skall inges lill finansdepar­tementet.

Med hänsyn tUl vad jag anfört under 15 § och till att förvaltnings­processlagen innehåller regler om besvär över kammarrättens beslut för­ordar jag att 16 § utgår.

17 §

Regler om att besvärshandling får insändas med poslen behövs inte. Första styckel kan därför utgå.

Förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

I 26 § stadgas, alt intyg i vissa fall skall företes lill ledning för vär­dering av aktier m.m. Är det fråga om handlingar sora inte är börs­noterade skall intyget meddelas av landskamreraren i länet eller, i Stockholras län, av laxeringsdirektören. Jag vill erinra ora den oraorga­nisation av länsstyrelserna sora föreslår. Det saknas anledning atl i förordningen föreskriva atl viss tjänsleraan skall utfärda intyg av detla slag. Della bör fastställas i arbetsordning för länsstyrelsen.


 


Prop. 1971: 60                                                                    124

Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)

Förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen innehåller bestärarael­ser ora besvärslid och om besvärsförfarandet. SärskUd reglering härav behövs därför inle i msdrycksförsäljningsförordningen. Jag förordar att bestämraelserna härom utgår. I sak innebär delta atl menighels besvärs­tid förkortas från fem tUl tre veckor.

Förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

6 §

I paragrafen hänvisas beträffande besvär över länsstyrelses beslut i fråga om återbäring av orasällningsskatt tUl vad sora stadgas i för­ordningen (1922: 260) ora auloraobUskatt. Jag förordar atl hänvis­ningen till auloraobilskalleförordningen ersätts med en bestäraraelse av sararaa innebörd sora den jag förordat beträffande 15 § förordning­en ora auloraobUskatt. I sak innebär detla, alt besvärsliden förkortas från 30 dagar till tre veckor och att besvärshandlingarna skall ges in till kammarrätten i stället för tUl länsstyrelsen.

Förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

4 § 1 mora.

Innan beslut ora indragning av tUlstånd att tUlverka öl och starköl meddelas skall tillverkaren beredas tillfälle atl yttra sig. Förvaltnings­lagen innehåller bestämraelser ora kommunikation med part av upp­gifter som tillförts ärendet av annan än parlen. Om myndighet tUlför ärende uppgifter genom utredning e. dyl. bör i princip part få del av dessa uppgifter. Jag förordar därför alt bestämraelser ora koramunika-lion utgår ur 4 § 1 mora. och att förvaltningslagens motsvarande be­stäraraelser komraer atl gälla.

Stämpelskatteförordningen (1964: 308)

39 §

Bestäramelsen i fjärde styckel ora alt sökande skall beredas tUlfälle alt yttra sig över utredning som förebragts annorledes än genora sö­kanden kan utgå eftersom erforderliga föreskrifter om kommunikation finns intagna i 15 § förvaltningslagen.


 


Prop. 1971:60                                                        125

40 § Föreskrifter om att beslut skall innehålla skälen för beslutet och i vissa faU fiUlföljdshänvisning finns i 17 och 18 §§ förvaltningslagen. Motsvarande bestämmelser i stämpelskatteförordningen kan därför utgå. I övrigt hänvisar jag till vad jag anfört i fråga om 36 § förfarandeför­ordningen.

Kommunalskattelagen (1928: 370)

Följdändringar av formeU natur bör vidtas i 49 §, 50 § 2 mom., 75 § 1 mom. och anvisningarna till 29 § koramunalskattelagen. I sam­band härmed får jag även anraäla en fraraslällning från riksskatlenäran­den ora ändring av nuvarande tidsfrist för ansökan av oskiflat dödsbo ora dispens i vissa fall.

Gällande bestämmelser. Enligt bestämmelserna ora taxering av oskif­lat dödsbo i 53 § 3 raom. komraunalskallelagen skall boel efter den sora var bosatt i Sverige laxeras sora svensk juridisk person för senare år än dödsåret. Fr. o. m. fjärde året efter dödsåret tillämpas dock bestämmel­serna om handelsbolag på dödsboet om boel skulle ha en tUl statiig in­komstskatt taxerad inkomst över 10 000 kr. eller större skattepliktig för­mögenhet än 100 000 kr. Om någon av dessa förutsättningar föreligger, beskattas inle dödsboet sora självständigt skattesubjekt utan dödsbodel­ägarna beskallas direkt för boets inkorast och förmögenhet. Om särskil­da skäl föreligger kan riksskatteverket raedge dispens från regeln ora be­handling av dödsbo såsom handelsbolag. Ansökan skall för alt kunna upptas lUl prövning göras hos riksskatteverket senast den dag boel har alt avlämna uppgift enligt 38 § TF, dvs. senast i saraband raed alt boet lämnar självdeklaration för beskattningsåret i fråga.

Dispensbeslämmelsen blev tUlämplig första gången i fråga om 1969 års laxermg (prop. 1966:85, BeU 55, rskr 339, SFS 1966: 724).

Riksskattenämndens framställning. I skrivelse den 17 december 1970 anför riksskattenämnden alt näranden kunnat konstatera, atl ansökan i vissa fall inkorarait efter ansökningstidens utgång. Trots den inforraa-tionsverksarahel som bedrivits, kan det inträffa fall då dödsbodelägarna inle får vetskap om alt boet skall behandlas som handelsbolag i be­skattningshänseende förrän genora taxeringsnämndens meddelande ora ifrågasatt avvikelse från den självdeklaration, sora dödsboet avger un­der ferale året efter dödsåret. Vid den tidpunkten är eraeUertid ansök­ningstiden redan utgången och en eventuell dispensansökan kan sålunda inle upptas tUl prövning. Riksskatlenäranden anmärker i delta samraan­hang, alt nämnden tolkat dispensbesläraraelsema så alt, om reglerna för handelsbolag visst år blivit tUlämpliga beträffande dödsboet, dispens inte


 


Prop. 1971: 60                                                        126

kan meddelas i fråga ora senare taxeringsår. Näranden anser det otUl­fredsställande alt dispens inle kan raeddelas till följd av all ansökan in­komrail för sent även ora äganderätten till boets tillgångar är svävande eller annat gUtigt skäl för dispens föreligger. Bestäraraelserna ora an­sökningslid bör enligt riksskatlenärandens raening vara så utforraade atl bodelägarna har tiUräckligt rådrum för ingivande av dispensansö­kan efter den tidpunkt då delägarna senast fick vetskap om atl boet skall laxeras som handelsbolag. Della önskemål skulle tUlgodoses om tiden för dispensansökan utsträcktes tUl att omfatta hela det taxerings­år, då bestäramelserna ora handelsbolag första gången blir lillärapUga be­träffande dödsboet. Riksskattenämnden föreslår därför atl dispensbe­slämmelserna i 53 § 3 mom. komraunalskallelagen ändras i enlighet härmed.

Departementschefen. I prop. 1966: 85 anförde jag att det var önskvärt alt en senaste lidpunkt för ingivande av dispensansökan bestämdes. Jag ansåg det då knappast vara förenat raed någon svårighet för dödsboet att inkoraraa raed dispensansökan senast samraa dag sora boet hade all lära­na uppgift enligt 38 § TF i sin egenskap av handelsbolag. Denna tid­punkt lorde överenssläraraa raed liden för atl lärana deklaration. Med en sådan föreskrift skulle dispensbeskedet normalt kunna beaktas redan vid åsättande av laxering i första instans. Om slutligt avgörande i dis­pensärendet inte hunnit raeddelas före det taxeringsnärand avslutat sitt arbete, borde den skallskyldige genora besvär hålla möjligheten liU änd­ring av laxeringen öppen. Jag förordade därför då en bestämmelse i en­lighet därmed. Dispensbeslämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1968 och tillämpades första gången i fråga om 1969 års laxering.

Riksskattenämnden har nu anraält alt bestäraraelserna ora tidpunkten för ingivande av dispensansökan har lett tUl otiUfredsställande konse­kvenser. Nämnden har pekat på fall, där dödsbodelägarna först genora beslut av taxeringsnärand har fått vetskap ora att dödsboet skall taxeras sora handelsbolag. Ansökningstiden för ingivande av dispens är då emellertid utgången och ansökan kan sålunda inte upptas lill prövning, trots atl giltiga skäl för dispens i och för sig kanske föreligger. Med hänsyn till vad riksskattenämnden anfört har jag ingen erinran mot atl tidpunkten för ingivande av dispensansökan utsträcks. Jag vill erinra ora atl taxeringsintendenl kan anföra besvär över taxeringsnämndens beslut intill utgången av april månad året efler taxeringsåret. Dödsbo­delägarna kan således i vissa fall först genom taxeringsintendents besvär få vetskap om all dödsboet skall laxeras som handelsbolag.

Med hänsyn till dessa förhållanden förordar jag att bestämmelserna ändras så alt ansökan om dispens skall göras senast under årel efter del taxeringsår, då oskiftat dödsbo första gången skaU behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Jag vUl erinra om all den skatt-


 


Prop. 1971: 60                                                       127

skyldige bör genora besvär över laxeringsnärands resp. skatterätts be­slut hålla raöjligheten lill ändring av taxeringen öppen, i de fall slutligt avgörande i dispensärendet inle hunnit raeddelas före taxeringsmyn­digheternas beslut.

Kupongskatteförordningen (1970: 624)

23 §

Enligt paragrafen kan aktiebolag, sora försuraraar annan skyldighet enligt kupongskalteförordningen än skyldigheten all innehålla och in­betala kupongskatt i föreskriven tid eller ordning, föreläggas vite. Vite föreläggs av länsstyrelsen i det län där bolagels styrelse har sitt säte. Försuttet vite utdöras av länsstyrelsen efler anmälan av riksskattever­ket. I fråga om vite gäller i övrigt 123—125 §§ TF.

Utdömande av vite är efler länsslyrelsereformens ikraftträdande en fråga som faller på skalleräll. Det synes lämpligt alt låta länsskatte­rätten i det län där aktiebolaget har sill säte vara vitesforum.

I detla samband är det eraeUertid också lärapligt att efter länsstyrel-sereforraens ikraftträdande låta riksskatteverket få överta rätten alt fö­relägga vite enligt paragrafen. Riksskatteverket är enligt 6 § kupongskat­teförordningen beskatlningsmyndighet.

27, 29 och 30 §§ Ändringarna är föranledda av de nya reglerna i förslaget till förvalt­ningsprocesslag (prop. 1971: 30).

Lagen (1961: 332) om handräckning vid taxeringsrevision

2 och 7 §§ F. n. meddelas beslut om handräckning av länsstyrelsen. Sådani beslut bör efler omorganisationen enligt prop. 1971: 14 raeddelas av länsskat­terälten. Som följd härav bör 2 och 7 §§ ändras.

8 §

Enligt 8 § andra stycket får ulan hinder av vad som annars är före­skrivet talan mot länsstyrelsens beslut om handräckning och undanta­gande från taxeringsrevision av handling som tas om hand vid förrält­ningen, föras hos Kungl. Maj:t genom besvär som skall ges in till fi­nansdepartementet.

Av 33 § förslaget tiU förvaltningsprocess.i prop. 1971: 30 framgår att lalan raot skatterätts beslut förs hos kararaarräll. Någon uttrycklig be­stämmelse härom i 8 § lagen om handräckning vid taxeringsrevision behövs således inte.


 


Prop. 1971: 60                                                        128

Ändringen i 8 § tredje stycket saramanhänger med atl även kam­raarrätts beslut bör lända till omedelbar efterrättelse om ej annorlunda förordnas.

11 § Lagens bestämmelser om taxeringsrevision bör gälla även skallerevi­sion enligt 24 § kupongskalteförordningen (1970: 624) och kontroll en­ligt 19 § förordningen (1958: 295) ora sjömansskatt. 11 § har ändrats i enlighet härmed.

Övergångsbestämmelser

Ändringarna bör träda i kraft den dag Kungl. Maj:t besläraraer. Äld­re bestäraraelser bör dock gälla i fråga ora lalan mot beslut av läns­styrelse sora raeddelals före ikraftträdandet. Kungl. Maj:t bör få räll att raeddela de bestäraraelser sora behövs för ikraftträdandet.

Förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda för­måner och rättigheter

6 §

Paragrafen reglerar besvärsförfarandet i mål om bevillningsavgift. F. n. gäller en besvärstid om en månad i fråga om talan raot länsstyrel­ses beslut. Besvärsliden för lalan mot kararaarrällens utslag är två raå­nader. Dessutora innehåller paragrafen besläramelser om förfarandet i samband med atl länsstyrelsen översänder dit inkorana besvär till kara­raarrällen. Länsstyrelsen skall infordra yttrande över besvären ra. ra.

I förslaget lill förvaltningslag och förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) upptagna föreskrifter om besvärs insändande till myndighet och be­svärstider bör gälla i stället för de sora anges i denna paragraf. Para­grafen föreslås därför skola innehålla endast atl lalan mol länsstyrelsens beslut skall föras hos kammarrätten genora besvär.

Förordningen bör träda i kraft samtidigt med nyssnämnda lagförslag. Äldre bestämmelser bör gälla vid lalan mol beslut sora meddelats före ikraftträdandet.

Uppbördsförordningen (1953: 272)

72 a §

Paragrafen innehåller bestäraraelser ora allraänt orabud i uppbörds­raål. Orabudets besvärsräll är begränsad vad gäller talan raot lokal skat­lerayndighels och länsstyrelses beslut, vilket koramer alt beröras i det följande.

Bestäraraelserna ora atl allraänt orabud kan höras över ansökan eller besvär hos länsstyrelsen föreslås utgå, liksom föreskriften alt ombudet


 


Prop. 1971: 60                                                       129

skall yttra sig över besvär i uppbördsraål hos kararaarrällen och Kungl. Maj:t. Härraed avses emellertid inle någon ändring i sak. Möjligheten atl höra allraänt orabud då denne inle är part får anses föreligga utan särskUd föreskrift därom. Frågan om skyldighet att höra part är regle­rad i förslaget tUl förvaltningslag och förvaltningsprocesslag (prop. 1971:30).

83 § Föreskrifterna om vite i uppbördsärende, sora finns i denna paragraf, innebär bl. a. all länsstyrelsen utdömer förelagt vite. Fråga om utdö­mande av vite föreslås skola prövas av länsskatterätten.

85 §

Paragrafen reglerar förfarandet vid besvär över lokal skattemyndig­hets beslut.

Besvärsmyndighel är f. n. länsstyrelse. I enlighet med vad som utta­lats i prop. 1971: 14 (s. 58) föreslås att länsskatterätten skall vara be­svärsinstans i uppbördsmål såvitt de avser sådan fråga som f. n. kan överklagas till kammarrätten. Förslaget innebär därför alt länsstyrelsen bibehålls sora besvärsinstans endasl i fråga där länsstyrelsen tillika är sista instans, nämligen i fråga om preliminär taxering, sättet för utta­gande av preliminär skatt, debitering eller järakning av sådan skalt, verk­ställande av skalleavdrag och anstånd raed inbetalning av skatt.

Besvärsliden är f. n. en raånad från delgivning för enskild part och två raånader från beslutsdatura för allraänl orabud, vilkens besvärsräll är begränsad lill all avse endast fråga ora arbetsgivares ansvarighet för ar­betstagares skatt. Det föreslås att bestäraraelserna ora besvärstid utgår, liksora föreskriften atl besvärshandling skall inges liU länsstyrelse. På grund härav koramer att gäUa bestämraelserna om besvärstid ra. ra. en­ligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen.

Innehållet i det föreslagna sista styckel ansluter sig till den föreslag­na lydelsen av 75 § TF.

86 §

Länsstyrelse är f. n. sista instans i mål som enligt den föreslagna ly­delsen av 85 § skall överklagas dit. Emellertid får talan inle heller föras raot beslut i vissa frågor sora länsstyrelse avgör i första hand. Detla gäller beslut rörande anstånd med inbetalning av skall i vissa fall, frara­slällning ora försällande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skalt eller föreläggande av vite. Förslagel innehåller inte någon ändring i dessa avseenden. Den föreslagna ändringen av paragrafens första stycke är av redaktionell natur.

Allraänl orabuds besvärsräll över länsstyrelses beslut är f. n. begrän­sad lill alt avse fråga ora arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares


 


Prop. 1971: 60                                                        130

skatt, restavgift, ränta å kvarstående skalt eller iakttagelse vid riksskatte­verkets granskning av verkställd debitering.

Bl. a. för att besvärsreglerna skall bli enklare föreslås all del allraänna orabudets besvärsräll skall vara obegränsad i fråga ora beslut av länssty­relse, som kan överklagas av enskUd part, och beslut av länsskatterält. Den utvidgning av besvärsrällen enligt gällande ordning sora härigenora blir följden torde inte ha nämnvärd betydelse i praktiken.

De nuvarande föreskrifterna ora förfarandet hos länsstyrelsen sedan kararaarrältsbesvär inkoramit dit får anses sakna självständig betydelse. De föreslås därför skola utgå. Bestämraelserna ora besvärslid och parts-behörighet, m. ra. bör ersättas av föreskrifter i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Besvärsliden i uppbördsraål blir då tre veckor från delgivning och besvärshandling skall i motsats lill vad f. n. är fal­let vid besvär tUl kammarrätten ges in till besvärsmyndigheten.

övergångsbestämmelser

De föreslagna beslämraelsema bör träda i krafl samtidigt med lagen om skalleräll och länsrätt i vad bestäraraelserna avser skatterätts kora­pelens. I övrigl bör lagen träda i kraft den 1 januari 1972.

Övergångsvis bör gälla äldre bestämmelser i fråga om talan raot be­slut i uppbördsmål. Della gäller till all börja med sådana beslut sora meddelats före ikraftträdandet av den nya lagen, oavsett i vilken in­stans beslutet fatlats.

En särskUd fråga är kompetensfördelningen raellan länsskatterält och länsstyrelse beträffande lokal skattemyndighets beslut sora raeddelals före lagens ikraftträdande. Det synes lärapligasl atl de båda rayndighe­ternas behörighet även beträffande dessa mål får avgöras enligt de nya reglema. På samma sätt bör det ankomraa på länsskatterätten alt pröva raål ora utdömande av vite, som inle avgjorts i första instans vid ikraft­trädandet.

Under tiden från lagens ikraftträdande lill den 31 deceraber 1971 bör gälla, atl besvärshandling över lokal skatlerayndighels beslut skall inges till besvärsmyndigheten men all besvären skall tas upp till prövning om de kommit in tUl beslutsmyndigheten inom besvärstiden. Denna före­skrift föregriper bestäraraelser av raotsvarande innehåll i förvaltnings-, lagen.

Med hänsyn tUl att tidpunkten för ikraftträdandet av lagen om skatte­rätt och länsrätt skall bestäraraas av Kungl. Maj:l, bör inle heller ikraft­trädandet av de nya bestäramelserna i uppbördsförordningen fastläggas nu. Del bör få ankoraraa på Kungl. Maj:t atl förordna om ikraftträ­dandet och meddela övergångsbeslämraelse.


 


Prop.1971: 60                                                                    131

Förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

24 § Paragrafen innehåller föreskrifter om aUmänt ombud i mål angående sjömansskatt. Med ändringsförslaget avses att göra klart, att allraänt ombud kan föra lalan även mol beslut om vite enligt 30 §.

30 §

EnUgl nuvarande ordning förordnar länsstyrelse om uttagande av förelagt vite. Enligt förslagel skall skatterätten i Göteborgs och Bohus län liUäggas denna funktion. Förfarandet kan härigenora bli snabbare saratidigt som frågan om rätt domstol inte raedför problera. Föreskrif­terna ora delgivning av beslut om uldöraande av vite bör ulgå, eflersora förslaget till förvaltningsprocesslag (prop. 1971: 30) har bestämraelser all beslut skaU tillstäUas part.

32 §

Paragrafen innehåller föreskrifter ora besvär över sjöraansskatle-nämndens beslut i de fall, då lalan föres hos kamraarrätten.

De nuvarande bestämmelserna ora parts behörighet atl föra lalan, sora är tämligen detaljerade, lorde kunna ersättas av föreskrift i förvalt­ningslagen ora parts talerätl. De kan därför ulgå.

F. n. gäller atl besvär skall inges lill sjöraansskallekontorel. Beträf­fande ingivande av besvär bör förvaltningslagens besläramelser likaledes gälla.

De särskilda förhållandena för sjömän och i övrigt inora sjöfarten har motiverat gällande bestämmelser om besvärslid till kamraarrätten, näm­ligen sex månader för sjöraan och två månader för annan part. Jag finner inle anledning atl föreslå någon ändring i detla avseende, som alltså är etl avsleg från vad sora i princip koraraer att gäUa beträffande besvärstid efter den 1 januari 1972.

I paragrafens andra raoment finns föreskrifter om skriftväxling m. m., sora i den mån de kan anses behövliga kommer all ersättas av föreskrif­ter i förvaltningslagen. Momentet kan därför utgå.

Nuvarande besläramelser i Iredje raoraentel har i förslaget flyttats till 33 §.

Ett speciellt spörsmål är forumfrågan vid besvär lill karamarrält i mål om sjömansskall, dvs. frågan om vUken kararaarräll sora efler den 1 januari 1972 skall ha atl pröva sådana raål. Inte minst den omstän­digheten alt åtskilliga av dem som erlägger svensk sjömansskatt är bo­satta utomlands medför behov av särskUda föreskrifter i nämnda hän­seende. Dessa bör enligt rain raening utforraas så, att sjöraansskatleraål — som till antalet är mycket få — hänvisas lill en enda överinstans.


 


Prop. 1971: 60                                                        132

lärapligen den planerade karamarrätten i Göteborg. Frågan synes emel­lertid böra lösas i annat sammanhang.

32 a §

Paragrafen innehåUer bl. a. bestämraelser om besvär över länsstyrel­ses beslut i raål ora uldöraande av vite, sora blir överflödiga när för­valtningsprocesslagen träder i krafl. Här bör gälla den vanliga besvärs­tiden ora tre veckor. Allraänna orabudets besvärsrätt i sådant raål, som också berörs i paragrafen, följer av den föreslagna lydelsen av 24 §. Övriga besläramelser torde sakna självständig betydelse. Del föreslås därför alt paragrafen skall upphävas.

34 §

Den föreslagna lydelsen upptar bl. a. innehållet i nuvarande 33 § raed vissa redaktionella ändringar. De skäl sora lalar för alt gällande besvärslid för talan mol sjöraansskallenärandens beslut bibehålls raoti­verar också en längre besvärslid än tre veckor vad avser lalan raot kara-marrätls beslut i sjömansskatteraål. Denna föreslås vara två raånader även i fortsättningen. Av praktiska skäl bör delta, liksora f. n. är fallet, gälla också i mål om utdömande av vite.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelser sora bör träda i krafl saratidigt med lagen ora skatterätt och länsrätt avser frågan ora allraänt orabuds behörighet (24 §) och skatterätts behörighet att utdöraa vite (30 §). Sistnämnda paragraf i dess nya lydelse bör gälla även raål om vite sora inle av­gjorts i första instans när bestäraraelsen träder i kraft.

Övriga föreslagna bestämmelser bör träda i krafl samtidigt med för­valtningslagen och förvaltningsprocesslagen. Äldre bestäraraelser bör gäUa vid talan raot beslut sora meddelats före ikraftträdandet. Detta innebär bl. a. att besvärshandling skall inges tUl sjömansskattekontoret ora sjöraansskallenärandens beslut meddelats före den 1 januari 1972. Del bör liksom i övrigt få ankomma på Kungl. Maj:l alt förordna ora ikraftträdandet saral ora utforraningen av övergångsbestäraraelserna.

HemstäUan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

atl antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1)   lag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m.,

2)   lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),


 


Prop. 1971: 60                                                                      133

3)    förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde­skatt,

4)    lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

5)    förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobil­skatt,

6)    förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

7)    lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521),

8)    förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående om­sättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

9)    lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

 

10)   förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

11)   lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

12)   förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig in­komstskatt,

13)   förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig för­mögenhetsskatt,

14)   förordning om ändring i kupongskalteförordningen (1970: 624),

15)   förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående be­räkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

16)   lag om ändring i lagen (1961: 332) om handräckning vid taxe­ringsrevision,

17)   förordning om ändring i förordningen (1908:128) angående be­villningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

18)   lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

19)   förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömans­skatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed inslära­raande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen all till riksdagen skall avlålas propo­sition av den lydelse bilaga till della protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten


 


Prop. 1971: 60                                                  134

Innehållsfört eckning

Sid.
Propositionen.....................................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ .... 1

Förfatlningsförslag.............................................................. .... 2

1   Förslag tUl lag med anledning av inrättande av skatlerätler, m. m.         2

2   Förslag till lag om ändring i laxeringsförordningen (1956: 623)   2

3   Förslag lill förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om

mervärdeskatt.........................................................     34

4 Förslag lill lag ora ändring i förordningen (1959: 92) om för-

farandet vid viss konsumtionsbeskattning..............     38

5 Förslag lill förordning om ändring i förordningen (1922: 260) ora

automobilskatt.........................................................     41

6 Förslag lill förordning ora ändring i förordningen (1941: 416) om

arvsskatt och gåvoskall...........................................     42

7 Förslag till lag ora ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

(1954:521)  ............................................................     42

8 Förslag lill förordning ora ändring i förordningen (1956: 545) an-

gående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall     43

9 Förslag lill lag om ändring i förordningen (1960:253) om tillverk-

ning och beskattning av mall- och läskedrycker ......     44

10    Förslag lill förordning ora ändring i stämpelskatteförordningen

(1964: 308).............................................................     44

11   Förslag lill lag om ändring i koramunalskattelagen (1928: 370)   46

12   Förslag till förordning ora ändring i förordningen (1947: 576) om

statiig inkomstskatt.................................................    47

13    Förslag till förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om

statlig förmögenhetsskatt........................................     47

14    Förslag till förordning om ändring i kupongskalteförordningen

(1970: 624).............................................................     48

15    Förslag tiU förordning om ändring i förordningen (1951:763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkorast...................................................................     50

16    Förslag liU lag om ändring i lagen (1961: 332) om handräckning

vid taxeringsrevision................................................     53

17    Förslag till förordning om ändring i förordningen (1908: 128)

angående bevillningsavgifter för särskUda förraåner och rättig­
heter .......................................................................     54

18   Förslag till lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)   55

19   Förslag till förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om

sjömansskatt...........................................................     58

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 mars 1971............     61

Inledning............................................................................     61


 


Prop. 1971: 60                                                                   135

Sid.

Nuvarande förhållanden.........................................     62

Skatteförvaltningen i länen..................................     62

Förvallningsrältskipningen....................................     64

Beslutade och föreslagna reformer   ................... . 65

Skalleförvaltningen.......................................... . 65

Förvaltningsrättskipningen...............................   66

Departementschefen..........................................   67

Generell bestämmelse.........................................   68

Taxeringsförordningen (1956: 623)........................ . 69

Förordningen (1968; 430) ora mervärdeskatt.... 116

Förordningen (1959; 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbe­
skattning......................................................
120

Förordningen (1922: 260) ora auloraobilskatl..... 123

Förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt           123

Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521)........ 124

Förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fall...................................................... 124

Förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av raall-

och läskedrycker............................................. 124

Stärapelskalleförorclningen (1964: 308).................. 124

Kommunalskattelagen (1928: 370)................... 125

Kupongskalteförordningen (1970: 624).............. 127

Lagen (1961: 332) Om handräckning vid taxeringsrevision                        127

Förordningen (1908; 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter............................... 128

Uppbördsförordningen (1953: 272)........................ 128

Förordningen (1958; 295) om sjömansskatt...... 131

Hemsfällan.......................................................... 132

MARCUS BOKTR. STHLM 1971    710 154