Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj :ts proposition nr 25 år 1971          Prop. 1971:25

Nr 25

Kungl. Maj:ts proposition angående livränta till vissa personer; given Stockholms slott den 12 februari 1971.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag, om vars avlålande liU riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens innehåU

I propositionen underställs riksdagens prövning två ärenden om Uvränta till personer som skadats vid olyckshändelse i samband med försvarels verksamhet saml elt ärende om livränta lill efterlevande tiU en person som avlidit till följd av sjukdom, ådragen under militärtjänst­göring.

Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 25

 

Prop.1971:25

Utdrag av protokoUet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen  i  statsrådet  på  Stockholms slott den   12 febmari  1971.

Närvarande:

Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN­ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS­SON, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om livränta till vissa personer och anför.

1

Lars-Erik Erneborn, som är född den 10 augusti 1940, ådrog sig den 19 september 1962 under militärtjänstgöring ryggmärgsskada, då han drabbades av s. k. dykarsjuka i samband med dykning från ubålsbärg-ningsfarlyget Belos. Erneborn lider av bestående sviter efter skadan. Erneborn är konditor.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Erneborn Uvsvarig förhöjd och värdesäkrad mililärlivränla efter en invaliditet av 15%.

Sedan försvarels civUförvallning och försvarels skaderegleringsnämnd bedömt staten vara ersättningsskyldig på grund av skadan, har civilförvaltningen tillerkänt Ernebom bl. a. värdesäkrad skadelivränta t. o. m. den 30 juni 1971. Livräntan, som ansågs fastställd år 1969, be­stämdes alt utgå med 3 000 kr. om året med avdrag av motsvarande er­sättning från riksförsäkringsverket, 1 440 kr., dvs. med 1 560 kr. om året.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skaderegle­ringsnämnden, föreslår oförändrad skadelivränta under Erneborns åter­stående livstid med nedsättning till hälften när han fyller 67 år. Civil­förvaltningen har i samband härmed upplyst att miUlärlivränlan från och med månaden efter den under vilken Erneborn fyller 67 år kommer alt utgå med 3/4 av 1 440 kr., dvs. med 1 080 kr. om året, varför skade-Uvränlan vid bifaU till ämbetsverkets förslag frän samma tidpunkt blir (1 500-1 080 =) 420 kr. om året, allt beräknat efter 1969 års värdenivä.

Departemen tschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat Erneborn. Beträffande skadelivränta för tiden l. o. m. den 30 juni 1971

 

Prop. 1971:25                                                                          3

föreligger redan beslut av försvarels civUförvallning. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Erneborns återstående livslid bör skadeUvränla ulgå enUgl civilförvaltningens förslag. I värdesäkrings-hänseende bör livräntan anses fastställd år 1969.

Jag hemställer aUtså, atl Kungl. Majit föreslår riksdagen

atl medge all från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. med belopp beräknade efter 1969 års värdenivä utbetalas Uvsvarig skadelivränta liU Ernebom på grund av nämnda olyckshändelse fr. o. m. den 1 juU 1971 t. o. m. månaden under vUken han fyller 67 år med 1 560 kr. om året och för liden därefter med 420 kr. om året.

Gullan Edström, som är född den 17 juh 1932, skadades den 28 november 1963 vid en sammanstötning meUan en försvaret tillhörig terrängbil och en personbil som Edström förde. Edström erhöll bestående kroppsskada. Genom lagakraftvunnen dom dömdes föraren av miUlär-bilen tiU ansvar på grund av sammanslölningen. Ansvarslalan mot Edström fördes däremot ej. Edström innehar numera halvtidstjänst som kioskföreslåndarinna.

Riksförsäkringsverket har bedömt Edströms invaliditet på grund av skadan liU 40 % under hennes återstående Uvstid.

Sedan försvarets civUförvallning och försvarets skaderegleringsnämnd bedömt staten vara ersättningsskyldig på grund av skadan, har civilförvaltningen tiUerkänt Edström bl. a. livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1971. Livräntan utgår enUgt beslut år 1970 såsom värdesäkrad irafikUvränta med 450 kr. i månaden.

Försvarets civilförvaltning, som inhämlal yttrande från skaderegle­ringsnämnden, föreslår oförändrad Uvränla under Edströms återstående livstid med nedsättning lill hälften när hon fyller 67 år.

Departementschefen

Staten får anses vara ersätlningsskyldig för den skada som drabbat Edström. Beträffande trafiklivränta för tiden t.o.m. den 30 juni 1971 föreligger redan beslut av försvarets civUförvallning. Av utredningen framgår all invaUdilelen är Uvsvarig. För Edströms återstående livslid bör IrafikUvränta utgå enligt civUförvaltningens förslag. I värdesäkrings-hänseende bör hvräntan anses fastställd år 1970.

Jag hemsläller alltså, all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

alt medge att från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. med belopp beräknade efter 1970 års värdenivå utbetalas Uvsvarig IrafikUvränta lill Edström på grund av nämnda olyckshändelse fr. o. m. den 1 juU 1971 t.o.m. månaden under vilken hon fyller 67 år med 5 400 kr. om året och för tiden därefter med 2 700 kr. om året.

 

Prop. 1971:25

Smeden M.A. Berglöf, som var född den 18 augusti 1925, avled den 19 december 1960 till följd av kronisk njurinflammation, ådragen under miUtärljänslgöring. Han efterlämnade hustrun Karin Berglöf, född den 8 augusti 1933, och två barn i äktenskapet, födda den 5 december 1958 och den 29 juni 1961. Sjukdomen yppades i maj 1946 och äktenskapet ingicks år 1958. M.A. Berglöf hade på grund av sjukdomen uppburit ersättning enhgt 1927 års fniUtärersättningsförordning (1927:234). Barnen tillerkändes på grund av faderns död livräntor enhgt nämnda mUitärersällningsförordning tills de fyUde 16 år. Däremot kunde Karin Berglöf på grund av bestämmelserna i förordningen inle få någon livränta, eftersom äktenskapet ingåtts efter det sjukdomen yppats.

Med slöd av riksdagens beslut (prop. 1962:44 p. 3; SU 1962:45; rskr 1962:139 och prop. 1966:7 p. 1; SU 1966:26; rskr 1966:70) har Kungl. Majli genom beslut den 13 april 1962 och den 11 mars 1966 för två femårsperioder räknat från dödsfaUel till och med den 19 december 1970 tiUerkänt Karin Berglöf Uvränla. Härvid medgavs atl liU Karin Berglöf fick utbetalas den ersättning som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle ha tiUkommit henne, om hon varit gift med M.A. Berglöf, när han befanns lida av kronisk njursjukdom, med avdrag beträffande förfluten tid för belopp varmed henne tiUkommande änkepension skolat minskas om ersättning enhgt förordningen utgått vid änkepensionens bestämmande.

Karin Berglöf, som är ogift, anhåller nu om fortsatt livränta. Hon uppger, att hon Uksom tidigare försörjer sig och barnen genom atl hjälpa sina föräldrar med aUehanda sysslor på deras småjordbruk. Hon kan då också ha viss omvårdnad och tiUsyn av föräldrarna, som är födda år 1899. Någon inkomst utöver naturaförmåner ger della ej. Hon anser emeUertid, att del sätt på vUket hon sålunda ordnat sin tillvaro på gården ger den bästa lösningen, då hon härigenom kan ge barnen en god omvårdnad och uppfostran och samtidigt vara föräldrarna till hjälp. Sina förmögenhets-tillgångar, 36 700 kr., ämnar hon använda till barnens utbildning.

Riksförsäkringsverket   anför   i   yttrande   den   21   december   1970   i

huvudsak följande.

I prop. 1966:7 ansågs fortsatt livränta skälig enär Karin Berglöfs ekonomiska för­hållanden inte hade förbättrats och hon fortfarande var i behov av visst ekonomiskt stöd till följd av makens död. Men eftersom hon var endast 32 år gammal och syntes vara fullt arbetsför, borde livräntan begränsas till en femårsperiod. Fråga om livränta därefter ansågs böra i sinom tid tas upp till prövning efter särskild ansökan. - Av Kaiin Berglöfs nu föreliggande ansökan framgår, att hon fortfarande bor hos för­äldrarna och hjälper tUl med allehanda sysslor vid deras småjordbruk.

Fr. o. m. år 1968 blev livräntorna enUgt 1927 års miUtärersättningsförordning värdesäkiade i relation tUl pensionsförsäkringens basbelopp. Efter den senaste basbeloppshöjningen har livräntans årsbelopp för änkan varit 4 344 kr. och för vartdera bamet 2 172 kr. Pensionen efter livränteavdrag har för änkan varit 3 552 kr. och för vartdera bamet 396 kr. DärtiU kommer för änkan kommunalt bostadstillägg på 1 200 kr. EnUgt uppgifter i pensionsärendet är 1969 var dödsboet oskiftat och hade tiUgångar på 47 504 kr. Karin Berglöf är sjukpenningförsäkrad i klass 1. Hon har inte haft några sjukskrivningar.

 

Prop. 1971:25                                                                          5

Emedan den Karin Berglöf beviljade livräntan nu hai löpt ut, skaU hennes pensionsförmåner räknas upp. Nettominskningen av hennes törmäner (dvs. livräntan minus pensionsökningen) bUr ungefär 100 kr. i månaden.

Karin Berglöfs ekonomiska situation är lorhällanaevis goa, ocn ett bortfaU av Uvräntan nu uppvägs tiU större delen av att pensionen stiger. Situationen härvidlag har emeUertid inte ändrats väsentUgt efter det att livräntan senast beviljades. Hennes möjligheter att bereda sig inkomster av förvärvsarbete kan - i den mån hon inte bUi bunden vid omvårdnad av föräldrarna - antagas öka när barnen kräver mindre tiUsyn. Hon kommer emeUertid att fa vidkännas en betydande minskning av pensionen när det yngsta barnet i juni 1977 fyUer 16 år.

Departementschefen

Enligt den ändring i 1950 års miUtärersättningsförordning (1950:261) som trädde i krafl den I januari 1955 har tidigare inskränkningar i änkas rätt tUl Uvränta bortfallit (prop. 1954il30; 2LU 1954:35; rskr 1954i276). Ersättningsanspråk liU följd av skada eUer sjukdom, som inträffat före den 1 januari 1955, skaU emellertid fortfarande bedömas enUgl de äldre bestämmelserna. Vid behandlingen av ändringsförslaget uttalade andra lagutskollet, alt del kunde övervägas om inle de föreslagna för efterlevande gynnsammare bestämmelserna kunde ge anledning tiU omprövning efter skälighet i sådana faU där ersättning till följd av de äldre bestämmelserna inte kunde utgå och detta tedde sig obilligt i del enskUda faUel. Ullalandet lämnades utan erinran av riksdagen.

Karin Berglöf är inle berättigad lill livränta enUgl bestämmelserna i 1927 års förordning eller övergångsbestämmelserna tiU den ändring i 1950 års militärersättningsförordning som trädde i kraft den 1 januari 1955. Karin Berglöf har emeUertid på grund av sina ekonomiska förhåUanden m. m. tiUerkänts livränta för två femårsperioder liU och med den 19 december 1970. Hon bor fortfarande med sina två minderåriga barn hos föräldrarna, som har elt småjordbruk. Hon hjälper liU med förekommande sysslor på gården och bidrar också tiU omvårdnaden av föräldrarna, som båda är födda år 1899. Den ersättning som hon härvid erhåller torde i huvudsak utgå endast i form av naturaförmåner för henne och barnen. Karin Berglöf, som nu är 37 år gammal, är fortfarande fullt frisk och arbetsför. Hennes ekonomiska förhållanden tycks i viss mån ha förbättrats — i varje fall beträffande kapilallillgångarna i del oskiftade dödsboet efter mannen som år 1969 uppskattats tiU 47 500 kr. Karin Berglöf ämnar använda sina egna förmögenhetstillgångar till barnens utbildning. Hon anser, atl hon genom sina åtgärder når den bästa lösningen av sina och barnens problem och då också kan hjälpa föräldrarna. Som riksförsäkringsverket framhållit torde man få räkna med atl Karin Berglöfs möjligheter all bereda sig egna inkomster genom förvärvsarbete — i den mån hon inte kan bU bunden vid omvårdnad av föräldrarna - kan antagas öka, när barnen kräver mindre tiUsyn. Fram lUl den tidpunkten lorde hon under nuvarande förhåUanden fortfarande vara i behov av ekonomiskt bidrag. Med hänsyn härtiU anser jag alt Karin Berglöf bör tiUerkännas fortsalt livränta enUgt samma viUkor som förut till och med den  30 juni 1977, då det yngsta barnet fyUt 16 år. Jag

 

Prop. 1971:25                                                                         6

hemställer alltså, alt Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att medge att från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under miUtärljänslgöring m. m., fr. o. m. den 20 december 1970 t. o. m. den 30 juni 1977 liU Karin Berglöf utbetalas den er­sättning som vid tiUämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle ha tiUkommit henne, om hon varit gift med M.A. .Berglöf när han befanns Uda av kronisk njursjukdom, med avdrag beträffande förfluten lid för belopp varmed pensionsförmånerna skulle ha minskals om ersättning enUgt förordningen utgått.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:l Konung­en att lill riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga liU delta protokoU utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Göteborgs Offsettryckeri AB, SthIm 71.80 S