Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1971 Prop. 1971: 22

Nr 22

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, m. m.; given

Stockholms slott den 19 februari 1971.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nya regler införs om yrkesskadeförsäkringens finansiering och all arbetarskyddet tillförs ökade resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av arbetsgivarna i anslulning till yrkesskadeförsäkringsavgiflen.

De nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen - i likhet med vad som gäller för ATP - skall finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skall alltså i princip gälla de löpande utgifterna för försäkringen för samma år. Den nuvarande riskgraderingen av premierna ersätts av en för aUa arbetsgivare enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften avses bli omprövad i regel vart femte år.

Den särskilda arbetarskyddsavgiflen skall bidra till vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tillskapas för nya insatser i fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljö-området. Fonden kommer atl tillföras drygt 20 milj. kr. om året. Arbe- larskyddsavgiflen innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbelarskyddsverket och arbetsmedicinska institutei.

Såväl det nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen som arbetarskyddsavgiflen föreslås införda den 1 januari 1972.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 22

Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning elkr på grund av egen utfästelse skyldig att vid yrkesskada utgiva a\'-' löning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utger understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd ulgå från kassa eller pensionsinrältning eller på grund av försäkring i annan försäkringsanslall än som sägs i 1 §, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning av skadan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pen-sionsinrällningen eller på grund av försäkringen utgives för tid, un-

Är arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av egen utfästelse skyldig atl vid yrkesskada utgiva avlöning, pension eller annan ersättning, som helt eller delvis utgör understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd ulgå från kassa eller pensionsinrältning, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning av skadan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen utgives för tid, under vilken ersättningen utgår. Avdrag på grund av understöd från kassa eller pensionsinrältning

Föreslagen lydelse

må dock endasl ske, om kostnaden för understödet till minst en tredjedel bestritls av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid begravning, vilket utgives av arbetsgivaren, må avdrag göras med högst trehundra kronor. Arbetsgivaren äger utfå vad som på grund av understöd vid sjukdom och begravning, vilket utgivits av arbetsgivaren, avdragits från ersättning en enligt denna lag.

Nuvarande lydelse

der vilken ersättningen utgår. Sådant avdrag må dock endast äga rum, om arbetsgivaren, på grund av understödet, enligt 38 § andra stycket erhållit lindring i försäkringsavgiften, saml, i fråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning eller på grund av försäkring, endasl ske, om kostnaden för understödet till minst en tredjedel bestritls av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid sjukdom och begravning, vilket utgives av arbetsgivaren, må, ändå att motsvarande lindring i försäkringsavgiften ej skett, avdrag göras, i fråga om understöd vid begravning dock med högst trehundra kronor; och äger arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålunda utgivet understöd avdragils från ersättningen enligt denna lag.

Såsom understöd, varom sägs i första stycket, skall ej anses pension, som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid eller eljest av annan anledning än skadan. Pension, som utgår vid arbetsoförmåga lill följd av skadan eller till efterlevande, må ej anses såsom sådant understöd lill högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den livränta, som, vårdbidrag till den skadade oräknat, tiUkommer den skadade eller efterlevande. Till sådan framtida höjning av pensionen, som tillförsäkrats ersällningstagaren vid ökning i levnadskostnaderna, skall hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för understöd från sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd.

Innehar eller erhåller den skadade anställning med lön, beslämd i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet ulan alt därvid angivils, alt å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av yrkesskada, skall vid tillämpningen av första styckel lönen, lill den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av skadan; dock må livräntan ulgå om och i den mån särskilda förhållanden föranleda därtill.

Understöd i form av naturaförmåner uppskattas efter de regler, som tillämpas vid laxering lill kommunal inkomstskatt.

Avgift för försäkringen skall av riksförsäkringsverket beslämmas till belopp, som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäli-ringstekniska grunder prövas vara erforderligt för att täcka den risk, som försäkringen avser.

Är arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller försäkringsanstalt skyldig alt utgiva understöd, för vilket enligt 25 § avdrag må göras, bestämmes försäkringsavgiften till del lägre belopp, som motsvarar den minskade försäkringsrisken. I fråga om annan arbetsgivare än staten må dock sådan lindring i försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren begär det och, där så finnes erforderligt, för utgivande av understödet ställer säkerhet, som riksförsäkringsverket godkänner.

Användes arbetstagare lill arbete av två eller flera arbetsgivare gemensamt, svara de för försäkringsavgiften en för alla och alla för en.

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas lill arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskall.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkels verksamhet skall för varje försäkring till statsverket erläggas Ull-läggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn tdl avdrag som sägs i 25 §.

Övriga omkostnader för försäk-ringsrådels och riksförsäkringsverkets verksainhet bestridas av statsverket. I fråga om kostnaderna för

Försäkringsavgift skall utgå efter procentsats, som fastställes av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd, att avgifterna i förening med andra tiUgängUga medel förslå till bestridande av

1. ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt denna lag, lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete och lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Nuvarande lydelse

förvaltningen av den i 41 § omför-mälda fonden gäller dock vad därom är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse

2. kostnader som föranledas av bestämmelserna i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. och lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.,

3. förvaltningskostnader, samt

4. erforderlig fondering.

Med förvaltningskostnader avses enbart omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet beträffande obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Konungen fastställer med riksdagen hur stor del av försäkringsavgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader.

Beslut om den procentsals, som skall tillämpas för visst år, samt om förvaltningskostrmdsandelen för samma år skall fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år framlägga förslag lill procentsats och förvaltningskoslnadsandel för nästföljande sju år, i den mån beslut härom icke redan fattats.

Envar är skyldig att på begäran lämna försäkringsrådet eller riksförsäkringsverket uppgift, som erfordras för att bedöma huruvida han är pliktig att erlägga försäkringsavgift.

Arbetsgivare skall på begäran till försäkringsrådet och riksförsäkringsverket lämna sådan uppgift om arbetet och de förhållanden, under vilka det bedrives, samt om arbetstagarnas antal, arbetstid och avlöningsförhållanden, som erfordras för alt bestämma försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.

/ den utsträckning försäkrings-

Arbetsgivare skall på begäran tiU försäkringsrådel och riksförsäkringsverket lämna sådan uppgift om arbetet och de förhållanden, under vilka det bedrives, som erfordras för att bestämma ersättningsbelopp.

Nuvarande lydelse

rådet eller riksförsäkringsverket prövar nödigt för ändamål, som avses i första eller andra stycket, åligger det uppgiftsskyldig atl på begäran för granskning tillhandahålla försäkringsrådel eller riksförsäkringsverket förda avlöningslistor, handelsböcker eller motsvarande anteckningar jämte därtiU hörande handlingar. Granskningen skall såvitt möjligt ske så, att den icke medför hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet, saml skall, om han så begär och det lämpligen kan ske, verkställas hos honom. Handelsböcker och andra handlingar, som överlämnats för granskning, skola återställas utan dröjsmål. Meddelande om . resultatet av granskningen skall lämnas snarast.

Försäkringsrådel och riksförsäkringsverket äga, i den mån så finnes erforderligt för ändamål, som avses i andra stycket, atl hos myndighet, som enligt gällande för<;-skrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet, påfordra undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller atl, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva företaga sådan undersökning.

Föreslagen lydebe

Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket äga, i den mån så finnes erforderligt för ändamål, som avses i första styckel, all hos myndighet, som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet, påfordra undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller all, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva förelaga sådan undersökning.

I övrigt skall vad i 3-47 saml 44 §§ är stadgat om obligatorisk försäkring i tillämpliga delar lända iQl efterrättelse beträffande den frivilliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgivaren i stället avse försäkrings-lagaren.

Avgift för frivillig försäkring skall bestämmas till belopp, som efter försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för läckande av den risk försäkringen avser samt förvaltningskostnader.

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv för försäkringen fastställas av Konungen.

Försäkringsavgifterna skola ingå tid en fond, benämnd fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

I övrigt skall vad i 3-37 saml 40, 41 och 44 §§ är stadgat om obligatorisk försäkring i tillämpliga delar lända lill efterrättelse beträffande den frivilliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om arbetsgivaren i stället avse försäkringstagaren.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972. Den äger, utom i avseende som nämns under 2. här nedan, ej tillämpning i fråga om skada som inträffat dessföriiman.

2. Vid prövning enligt 39 § skall beaktas alt försäkringsavgifterna skall täcka även kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar, som är att hänföra till skada som inträffat före lagens ikraftträdande, samt förvaltningskostnader avseende sådan skada.

3. Med Konungens medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som avses i 38 § andra stycket i sin äldre lydelse övertaga arbetsgivares

Senaste lydelse 1967:916.

Prop. 1971:22 8

skyldighet att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom, om arbetsgivaren begär det.

4. Av Konungen enligt 41 § i sin äldre lydelse fastställda försäkringstekniska grunder skall, i den mån Konungen ej förordnar annat, alltjämt tillämpas i förekommande fcJl.

5. Procentsatsen för uttag av försäkringsavgift för år 1972 saml förvaltningskostnadsandelen för samma år skall, utan hinder av bestämmelserna i 39 § tredje styckel, faststäUas år 1971. Förslag som sägs i nämnda lagrum skall framläggas första gången före utgången av år 1972.

Prop. 1971:22 10

3 Förslag tiU

Lag om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd (arbetarskyddsavgift) erläggs enligt denna lag.

2 § Med arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skaU erlägga avgift till obligatorisk yrkesskadeförsäkring, dock ej staten.

3 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som n\otsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller dll arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.

4 § Av arbetarskyddsavgiflen skall två femtedelar utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsslyrelsens, yrkesinspektionens
och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag
till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning beträf
fande arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras till en fond, be
nämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konung
en fastställer.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

Prop. 1971:22 11

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse

6 §1

Arbetsgivare är pliktig att till riksförsäkringsverket erlägga del tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen av deima lag.

Ä tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om tillägg som avser lid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1967: 917.

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelsema i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten alt erlägga proportionellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket, skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där omförmälda avgifter.

Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag, skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt till-lägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första styckel, skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där om-förmälda avgifter.

Nuvarande lydelse

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. ävensom avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift och lagen om lönegarantiavgifl skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

Föreslagen lydebe

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring saml avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift, lagen om lönegarantiavgifl och lagen (1971: 00) om arbetarskyddsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

Prop. 1971:22 16

Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse

ningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året icke uppgått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad.

Värdet av naturaförmån i foim av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av 'riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner tUl ombordanslällt manskap som erlagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft atl av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eUer, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den i januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

Vid debitering enligt 20 § första styckel av arbetsgivares preliminära avgift för åren 1972 och 1973 skall hänsyn tagas även till de genom lagen (1971: 00) om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring vidtagna förändringarna i avgiftsuttaget för obligatorisk yrkesskadeförsäkring samt till avgiftsuttaget enligt lagen (1971:00) om arbetarskyddsavgift.

Prop. 1971:22 17

9 Fiirslag tiU

Lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen

av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder, dels att 11 § skall upphöra atl gälla, deb att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse

1 §

Folkpensioneringsfonden, riks- Folkpensioneringsfonden, yrkes
försäkringsverkets yrkesskadeför- skadeförsäkringsfonden, särskilda
säkringsfond samt den fond, som yrkesskadefonden, fonden för fri-
avses i lagen om frivillig statlig villig yrkesskadeförsäkring saml
pensionsförsäkring, skola på sätt den fond, som avses i 22 kap. la-
nedan stadgas förvaltas av fond- gen om allmän försäkring, skola
fullmäktige. på sätt nedan stadgas förvallas av

fondfullmäklige.

2 §
Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

avgifter för försäkringar enligt försäkringsavgifter enligt 38 och

lagen om försäkring för olycksfall 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäk-

i arbete, lagen om krigsförsäk- ring samt tillägg som föranledas

ring för ombord å fartyg tjänst- av tillämpningen av lagen om

görande personer, lagen om yrkes- krigsförsäkring för sjömän m. fl.;
skadeförsäkring samt lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av hvrän-tor enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 § § lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 22

ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket enligt förenämnda lagar och enligt lagen om fcir-säkring för vissa yrkessjukdomar;

ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket på gnmd av obligatorisk försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl., ävensom kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar enligt dessa lagar; ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av aiman åvUande ersättningsskyldighet;

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit lill verket i avgifter för försäkringar enligt de i första stycket omförmälda lagarna; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 eller 11 % stadgas.

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av alt för mycket influtit lill verket i försäkringsavgift eller Ull-lägg som i första stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av förvaltningskostnader enligt 39 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring; saml

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 § stadgas.

Prop. 1971:22 19

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholnis slott den 19 februari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIIER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. och anför.

Utredningen angående yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. har avlämnat ett betänkande kallat Yrkesskadeförsäkringens finansiering (SOU 1970: 49). I betänkandet föreslås att reglerna för finansieringen av yrkesskadeförsäkringen ändras saml alt via yrkesskadeförsäkringen medel ställs lill förfogande för ökade åtgärder i syfte all förebygga yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av socialstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens institut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, statskontoret, statistiska centralbyrån, försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, universitetskanslersämbetet, arbelsmiljöulredningen. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Stalsljänslemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruksförbund. Socialförsäkringsbolagens förening, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks-och industriorganisation (SHIO). Därjämte har Svenska bankföreningen och Kommunemas pensionsanstalt inkommit med yttranden över betänkandet.

Gällande ordning

Försäkringsavgifternas bestämmande

Enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring - i fortsättningen benämnd YFL - sker yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsverket (1 §). Kostnaderna för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall bestridas genom försäkringsavgifter, som erläggs av arbetsgivaren, och med bidrag, av statsmedel till omkostnaderna (3 §). Staten, som själv svarar för ersättningar enligt YFL vid yrkesskada i statstjänst, betalar dock inte några avgifter för statligt anställda arbestagare [5 § och 3 § kungörelsen

Utredningsman generaldirektören Yngve Samuelsson.

Prop. 1971:22 20

(1954: 670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring på arbetstagare i statens tjänst].

Avgiften skall av riksförsäkringsverket bestämmas till belopp, som med hänsyn lill arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedi-ivs, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för atl läcka den risk som försäkringen avser (38 § första stycket).

Kravet på hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet anses tillgodosett genom att avgiftens storlek görs beroende av vilken näringsgren ell förelag tillhör. Företagens klassificering efter näringsgren är sålunda av fundamental betydelse för avgifternas avvägning. Den nu tillämpade näringsgrensindelningen omfattar totalt 135 olika näringsgrensrubriker och utgör en på vissa punkter modifierad version av den av .Förenta Nationerna år 1948 fastställda och år 1958 reviderade internationella näringsgrensindelningen, International Standard Induslrial Classification of All Economic Activities (ISIC). Alltsedan år 1960 använder sig riksförsäkringsverket av ett schablonmässigt förfaringssätt vid indelningens praktiska tillämpning. Sålunda betraktas vid avgiftsberäkningen en arbetsgivares hela verksamhet i regel som en enhet. Verksamheten uppdelas alltså inle på de skilda verksamhetsgrenar, som kan finnas representerade, utan hänförs lill en enda näringsgren. Därvid blir den huvudsakliga inriktningen av verksamheten bestämmande. För åtskilliga olika näringsgrenar kan, med hänsyn lill föreliggande yrkesskaderisk, premiesatsen vara densamma. Sammanlagt förekom för år 1969 41 olika premiesalser. Dessa varierade från 0,05 till 1,35 % av elt avgiftsunderlag, som beräknas på sätt som beskri's i det följande.

Vid avgiftens bestämmande skall hänsyn tas tiD de särskilda förhållanden under vilka arbetet bediivs. Detta sker genom att de företag, hos vilka riskförhållandena bedöms vara annorlunda än de för näringsgrenen normala, vid premiebeslämning behandlas fristående från näringsgrenen i övrigt. Vid denna s. k. specialtariffering beaktas framför allt sådana avvikande riskförhållanden som kunnat konstaleras på statistisk väg. Detta förutsätter, att arbetsgivarens verksamhet är så stor, att slumpartade kastningar i en specialstatistik för hans förelag kan anses nöjaktigt utjämnade. På senare tid - särskilt under senaste decenniet - har specialtarifferingen alltmer avtagit. För närvarande har endast ca 50 arbetsgivare en från sin näringsgren avvikande premiesats. Deras sammanlagda avgift utgör i runt tal 15 % av den totala nettoavgiften lill yrkesskadeförsäkringen.

Avgiften skall även bestämmas efter försäkringsmässiga grunder, så atl den täcker den risk som försäkringen avser. Detta innebär bl. a. att avgifterna för visst är skall tillsammans motsvara ersällningskostnadema för under just det året inträffade skador, oavsett om ersättningarna utbetalas under det året eller senare. Avgiften skall således bl. a. läcka

Prop. 1971:22 21

kapitalavsältningar som behövs för atl utge sådana framlida ersättningar som kan grundas på skadan.

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv fastställs enligt 41 § första stycket YFL av Kungl. Maj:l. Så har skett genom kungl. brev av den 21 januari 1955. Storleken av premieutlagel beror bl. a. av hur nära de försäkringstekniska grundema för beräkning av yrkesskadelivränlornas kapitalvärden (anlaganden om dödlighet, reakli-veringssannolikhel för invalider och omgiflesfrekvens för änkor samt om kapitalförräntning) överensstämmer med faktiska förhållanden.

Enligt 38 § andra stycket YFL föreligger under vissa villkor möjlighet för en arbetsgivare all erhålla s. k. lindring i försäkringsavgiften. För närvarande finns ell mindre antal arbetsgivare, som på grund av egen utfästelse att vid yrkesskada utge understöd, motsvarande i lagen angivna ersättningar, har medgetts sådan lindring. Därvid har de helt befriats från avgiften, om utfästelsen avser all ersättning. Sådan total självrisk har ett 20-lal städer och ett mindre antal andra stora arbetsgivare. PartieU självrisk, avseende läkarvård m. m., som berättigar lill en viss nedsättning av avgiften, förekommer likaså endast för ett fåtal arbetsgivare.

Arbetsgivare, som önskar avgiftslindring, skall ställa av riksförsäkringsverket godkänd säkerhet för utgivande av det understöd varmed lindringen motiveras. Bestämmelsen tillämpas så, att vid total självrisk fordras deposition av värdehandlingar till ett belopp, motsvarande dels kapitalvärdet av tillerkända livräntor och dels ett års försäkringsavgifter. Kommunala enheter har dock befriats från deposilionsskyldighel, och deposition anses ej heller behövlig vid partiell självrisk. För varje arbetsgivare, som på grund av självrisk utger livräntor, vare sig hans självriskförpliktelse för nytillkommande fall upphört eller ej, revideras förekommande deposilionsbelopp vid varje årsskifte med hänsyn lill de förändringar (dödsfall, reaktivering, åldersförskjulningar m. m.) som under det senast förflutna året inträffat bland hans livränlelagare.

Utöver den avgift som enligt 38 § första stycket YFL skall uttas av arbetsgivare - i fortsättningen benämnd grundavgift - skall enligt 39 § såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkels verksamhet lill statsverket erläggas en lill-läggsavgift, motsvarande 5 % av grundavgiften beräknad ulan hänsyn till avdrag föranledda av särskilda försäkringsvillkor.

För uppräkning och förstärkning av äldre yrkesskadelivränlor samt värdesäkring såväl av dessa som nyare sådana m.m. har arbetsgivarna vidare alt erlägga särskilda s. k. avgiftstillägg på grund av lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. och lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. Avgiftstilläggen påförs med en för varje år enhedigl be-

Prop. 1971:22 22

stämd procentsats av den sammanlagda grund- och tilläggsavgift, som för året skall beräknas för arbetsgivaren. För år 1969 utgjorde procentsatsen för avgiftstillägget 28.

De redovisade reglema för föriiäkringsavgiftemas bestämmande gäller enligt 48 § YFL i tillämpliga delar också beträffande den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

Debitering och uppbörd

Angående debitering och uppbörd av de för yrkesskadeförsäkringen utgående avgiftema och tilläggen bestämmer Kungl. Maj:t med riksdagen (41 § tredje stycket YFL). Gällande regler finns i förordningen (1959: 552) angående uppbörd a' vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Beträffande den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen föreskrivs i förordningen atl arbetsgivare, som under ett år utgett lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst 300 kr., är skyldig all nästföljande år före januari månads utgång eller, i fråga om redare som har att redovisa sjömansskatt, före februari månads utgång lämna uppgift (arbelsgivaruppgift) till ledning for beräkning av avgiftsunderlag varpå avgift skall beräknas för honom. Uppgiflen skall normalt lämnas lill den lokala skattemyndighet inom vars tjänstgöringsområde arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstslcatt. Då arbetsgivaren är redare, som redovisar sjömansskatt, skall uppgiften avlämnas till sjömansskattekontoret. Sedan uppgiften förberedande granskats och kontrollerats hos skaltemyndigheten, översänds den till riksförsäkringsverket för vidare bearbetning.

Grundavgiften beräknas i proportion täl under året av arbetsgivaren utgiven avlöningssumma efter evemluella avdrag för arbetstagarens kostnader i anställningen. Lönesumman reduceras om lönen för en arbetstagare, som arbetat hela året, skulle överstiga 7 Va gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Då medräknas ej det överskjutande beloppet. För arbetstagare, som enbart arbetat viss del av året beräknas lönen i förhållande till den arbetade tiden. Om någon arbetstagare uppburit lägre lön under året än 300 kr., medräknas ej heller denna. Den på nu angivet sätt reducerade avlöningssumman bildar det s. k. avgiftsunderlaget.

Sedan arbetsgivaren näringsgrensklassificerats och i förekommande fall åsatts en premiesats anpassad lill hans riskförhållanden (special-tarifferats), sker på datamaskinell väg uträkningen av såväl grundavgiften som tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen ingår som en del i den s. k. arbetsgivaravgift som arbetsgivare har alt erlägga för

Prop. 1971:22 23

sina anställda. Arbetsgivaravgiften innefattar även tilläggspensionsavgift, arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen, lönegarantiavgift och - i förekommande fall - byggnadsforskningsavgift. Om arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1 000 kr., påförs arbetsgivaren avgiften i samband med slutlig skatt. Riksförsäkringsverket lämnar under september månad året näst efter ulgiflsåret vederbörande länsdatakontor uppgift om de arbetsgivaravgifter, som skall påföras, i form av datamaskinellt framställt magnetband. Verket äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel i riksslaten tillgodoföra sig ett belopp, som motsvarar arbetsgivaravgifternas summa minskad med vad som enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder kan beräknas bli avskrivet på grund av bristande betalning. De skattedebiterade arbetsgivaravgifterna ställs till verkets förfogande ungefär ett år efter utgiflsårets utgång.

Om arbetsgivaravgiften överstiger 1 000 kr., debiteras och utkrävs den genom riksförsäkringsverkets försorg. Arbetsgivaren tillställs särskild räkning på vilken de i arbetsgivaravgiften ingående avgifterna till de olika socialförsäkringarna är särskilt specificerade. Samtidigt påförs arbetsgivaren automatiskt för löpande utgiftsår en preliminär arbetsgivaravgift, vilken i allmänhet grundar sig på samma avgiftsunderlag som legat till gmnd för den senaste slutliga arbetsgivaravgiften. Hänsyn tas dock tUl den allmänna löneutvecklingen och arbetsgivarens egna uppgifter.

Fonder m. m.

Enligt 41 § fjärde stycket YFL skall grundavgifterna för yrkesskadeförsäkringen ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder som bestäms av Kungl. Maj:t med riksdagen. Fonden benämns riksförsäkringsverkels yrkesskadeförsäkringsfond. I detta hänseende gällande bestämmelser finns i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Här anges bl. a. i vilka slag av tillgångar fondmedel får placeras. Över yrkesskadeförsäkringsfondens räkenskaper upprättas för varje kalenderår ett försäkringstekniskt bokslut. Till yrkesskadeförsäkringsfonden ingår också grundavgifterna för frivillig yrkesskadeförsäkring (48 § YFL). Dessa medel förvallas gemensamt med medlen från den obligatoriska försäkringen. Fr. o. m. år 1955 föreligger särskild redovisning beträffande frivillig försäkring, ehuru de medel som härrör därifrån inte direkt kan identifieras. Frivillig försäkring före år 1955 saknar även bokföringsmässig särredovisning. Enligt balansräkning per den 31 december 1969 uppgick yrkesskadeförsäkringsfondens tillgångar till omkring 895 milj. kr.

Reglementet lämnar utrymme för att fonden tas i anspråk även för att bekosta åtgärder inom det förebyggande arbetarskyddet. Enligt 11 §

Prop. 1971:22 24

kan nämligen Kungl. Maj:t besluta alt - om fondens tillgångar vid för-säkringsleknisk utredning medger det med hänsyn täl de förpliktelser som åligger fonden - viss mindre del av denna används för atl bekosta åtgärder, ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen ställt medel lill förfogande för olika arbetarskyddsändamål.

Av medlen i yrkesskadeförsältringsfonden har i enlighet med kungl. brev den 6 juni 1962 reserverats ell belopp av 5 milj. kr., vars avkastning skall användas för utbetalning av ersättning enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar för varje särskilt fall. Härmed avses exceptionella och ömmande fall av personskada, som av någon anledning bedömts inle kunna inrangeras under gällande ersättningsbestämmelser om yrkesskada men som ändå skäligen bör ersättas efter liknande grunder. Denna fond, kallad särskilda yrkesskadefonden, har inga från yrkesskadeförsäkringsfonden avskilda tillgångar ulan förvallas tillsammans med denna och tillförs ränta motsvarande genomsnittsavkastningen på de gemensamma tUlgångarna. Den har därigenom vuxit och uppgick vid utgången av 1969 tiU omkring 7 milj. kr. Från fonden har hittills skett en utbetalning.

De avgiftstiUägg som arbetsjnvare har alt erlägga för uppräkning och förstärkning samt värdesäkring av livräntor inflyter till en särskUd kassa benämnd omregleringskassan. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfaU i arbete m. m. Omregleringskassan är helt fristående från yrkesskadeförsäkringsfonden och förvaltas av riksförsäkringsverket. Behovet av alt hålla dess medel avskilda har närmast betingats av att de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen tidigare har haft rätt atl meddela yrkesskadeförsäkring.

Den femprocenliga tilläggsavgiften för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksföirsäkringsverkets verksamhet inlevereras av riksförsäkringsverket till statsverket och redovisas under inkomsttiteln »Bidrag tUl riksförsäkringsverket och försäkringsrådet».

Utredningen

Utredningens betänkande omfattar två av de tre huvudfrågor som ingår i utredningens uppdrag, nämligen frågan om metoderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering och frågan om en i samband med yrkesskadeförsäkringsavgiften utgående särskUd arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål. Den återstående uppgiften, alt pröva hur yrkes-

Prop. 1971:22 25

skadestatistiken i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för slatislikproduklionen avser utredningen att återkomma tiU i ett senare belänkande. Enligt utredningen kan de båda förstnämnda frågorna lösas för sig i en första etapp.

Finansieringen av yrkesskadeförsäkringen

Utredningen behandlar först frågan om den obligatoriska yrkesskade-försäkrmgen skall finansieras enligt kapilalläckningssystem eller enligt fördelningsmelod. Utredningen konstaterar atl den lagstiftning, som i vårt land genomförts i syfte alt skydda arbetstagarna och deras anhöriga mot de ekonomiska följderna av skador i arbetet, ända tiU utgången av år 1968 haft drag av frivUlighet. Del längst kvarstående inslaget av frivUlighet var arbetsgivarnas rätt att välja försäkringsinrällning, riksförsäkringsverket eUer något av de enskilda ömsesidiga socialförsäkringsbolagen. Draget av frivillighet nödvändiggjorde ett finansieringssystem som garanterade att det vid varje tUlfäUe fanns medel avsatta tiU infriande av försäkringens förpliktelser. Avgifterna måste således räcka till behövlig fondering. I överensstämmelse härmed har försäkringen finansierats enligt den för frivillig försäkring traditionella kapitaltäcknings-principen.

Sedan 1967 års riksdag beslutat atl de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens rätt alt meddela yrkesskadeförsäkring skulle upphöra vid 1968 års utgång och att socialförsäkringsbolagens försäkringsstock skulle föras över till riksförsäkringsverket senast 1973, har enligt utredningen huvudmotivet för att bibehålla kapitalläckningssyslemet bortfallit. När försäkringen koncentrerats tiU riksförsäkringsverket för hela näringslivet får nämligen det framlida ekonomiska underlaget för livräntornas utbetalning även utan särskild kapitalbUdning samma bärkraft som näringslivet i dess helhet.

Utredningen pekar vidare på att yrkesskadeförsäkringen numera förlorat sin tidigare dominerande ställning inom socialförsäkringssystemet genom utbyggnaden av de allmänna Irygghelsanordningarna med skydd för den enskilde mot de ekonomiska följderna av sjukdom eller skada. Till belysning härav nämner utredningen alt under år 1969 arbetsgivar nas samlade avgifter tiU yrkesskadeförsäkringen uppgick lill knappt 200 milj. kr. under det alt arbetsgivarnas avgifter till allmänna sjukförsäkringen och den allmänna försäkringens tiUäggspensionering utgjorde i runt tal sammanlagt 7 600 milj. kr. Omräknat i procent motsvarar avgiften lill yrkesskadeförsäkringen knappt 2,5 % av arbetsgivarnas totala avgifter tiU socialförsäkringen.

Utredningen framhåller alt en fördelningsmelod gäller i fråga om den allmänna tilläggspensioneringens finansiering. Kostnaderna för tilläggspensionerna för elt visst år uttas i princip från det årets arbetsgivare;

Prop. 1971:22 26

Emellertid har en riss fondbUdning ansetts önskvärd för att möta katastrofsituationer och åstadkomma en viss utjämning mellan olika årsklasser av arbetsgivare. Det är m. a. o. fråga om en modifierad fördelningsmetod. Av samhällsekonomiska skäl har omfattningen av fondbUd-ningen getts långt större proportioner än som varit behövligt vid en jämförelsevis renodlad fördelningsmetod.

När del gäUer att säkerställa livräntornas värdebeständighet anser utredningen att det nu inom yrkesskadeförsäkringen tiUämpade kapital-täckningssystemet ej håller måttet. Prisutvecklingen har under årens lopp framtvingat upprepade lagstiftningar om tUlägg till yrkesskadelivräntorna för att upprätthåUa deras köpkraft. Här har man frångått kapitaltäck-ningsprincipen i det att de årliga kostnadema för de beslutade tilläggen uttas av varje års arbetsgivare jnligt fördelningsmetod. Detta innebär således att vi inom yrkesskadeförsäkringen inte tiUämpar elt renodlat kapilalläckningssystem ulan har ett syslem, där grundersättningen enligt YFL Ullas enligt kapilalläckningssystem och förhöjningen av ersättningen enligt fördelningsmetod. Ett renodlat kapitaltäckningssystem kan inte heller i fortsättningen bli genomförbart med hänsyn tiU tidigare genomförda engångsuppräkningar och den numera lagstadgade värdesäkringen av utgående förmåner.

Utredningen framhåller att premieuttagets storlek med kapilalläckningssystem blir beroende bl. a. sv hur nära de försäkringstekniska grunderna för beräkning av livräntomas kapitalvärden - dvs. antaganden om dödlighet och reaktivering för invalider, omgiflesfrekvens för änkor samt kapitalförräntning - överensstämmer med faktiskt rådande förhållanden. En revision av riksförsäkringsverkets försäkringstekniska grunder har länge varit av behovet påkaUad. Men även om nya grunder faststäUs, måste utvecklingen följas och gjorda antaganden gång efter annan prövas, om de ej skaU bli föråldrade. Sådana anlaganden beträffande åtskilliga faktorer i fråga om förhållanden långt fram i liden blir obehövliga vid en fördelningsmetod.

Utredningens slutsats blir atl det inte finns några mera vägande skäl att bibehåUa det nuvarande kapitalläckningssyslemet inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Pn;miema inom försäkringen bör därför, i likhet med vad som är fallet inom den allmänna tiUäggspensioncringen, i fortsättningen uttas enligt fördelningsmetod. I detta sammanhang framhåUer utredningen att man i Norge, där utvecklingen på ifrågavarande område varit i stort sett densamma som i Sverige, nyligen beslutat sig för atl i fråga om yrkesskadeförsäkringen överge kapitalläckningssyslemet till förmån för en på fördi;lningsmetod baserad finansieringsprincip.

En övergång tiU fördelningsmetod innebär enligt utredningen finan-sieUt inga svårigheter, eftersom det i princip finns täckning för de inträffade livräntefaUen. Inte heUer bör en sådan övergång utgöra hinder

Prop. 1971:22 27

för ett inlemmande av yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen, ett spörsmål som utredningen förmodar ej kan anses ha förlorat sin aktualitet.

Utredningen rill emellertid inte förorda en strikt övergång tiU en fördelningsmelod. Visserligen bortfaUer i sådant fall de praktiska problemen beträffande grundavgift och avgiftstillägg, eftersom man då med hjälp av faktiska kostnader och eventueUa överskott från yrkesskadeförsäkringsfonden kan styra avgiftskurvan. En strikt övergång till fördelningsmelod skulle emellertid innebära att avgifterna i initialskedet skulle bli obetydliga och alt avgifterna därefter skulle successivt stiga tiU dess elt jämviktsläge - på en nivå över avgiftsnivån enligt kapitalläckningssyslemet - uppnås långt fram i tiden. Utredningen anser det inle lämpligt alt försäkringens finansiering i sådan utsträckning skjuls på framtiden. En jämnare övergång underlättar vidare en lösning av frågan om en via yrkesskadeförsäkringen finansierad arbetarskyddsavgift. Enligt utredningen kan en viss sänkning av den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån vara motiverad, främst med hänsyn tiU del rådande ränteläget, men även med hänsyn liU verkningarna av den av utredningen förordade reformen i fråga om ökat arbetarskydd genom bidrag från arbetsgivarna. Denna extra insats från den nuvarande generationens sida kan nämligen på längre sikt förväntas få en skadenedbringande effekt.

Utredningens förslag i denna del går således ut på en övergång till elt modifierat fördelningssystem. Avgiftsnivån skaU vid själva övergången ligga ett stycke under den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån. Därefter eftersträvas en relativt lugn avgiftsutveckling så atl avgiftsnivån även långt fram i tiden ligger lägre än den som följer enligt kapital-läckningsprincipen. TUl den närmare utformningen av ett sådant modifierat syslem återkommer utredningen efter del allmänna avsnittet rörande frågan om en avgift för arbelarskyddsändamål.

Utredningen går härefter över tUl problemet om riskgradering eller riskuljämning vid försäkringspremiemas bestämmande. Utredningen anför att ett avgiftssystem grundat på fördelningsmetod naturligt leder tiU ett system med ej riskgraderade premier. Det uppges dock vara i och för sig tänkbart med ett riskgraderat fördelningssystem eller elt ej riskgraderat kapitaltäckningssystem.

Utredningen konstaterar att riskgraderingen i sin nuvarande tUlämpning är ofuUständig. Redan klassificeringssystemet i dess gmndläggande skick uppfyller inte särskilt väl lagens krav på hur försäkringsavgiftema skall beslämmas. Den tillämpade branschindelningen vid premiesättningen är nämligen inte uppbyggd direkt med tanke på riskgradering inom yrkesskadeförsäkringen, utan den torde i första hand ha varit avsedd all tUlämpas i andra sammanhang av ekonomisk aktivitet. Della har haft tUl följd, att det inom en och samma näringsgren kan finnas

Prop. 1971:22 28

företag med vitt skUda yrkesskaderisker och vidare att näringsgrenar, som enligt indelningsgrunderna är helt avskUda, kan ha lika stor yrkesskaderisk sinsemellan. Det finns också dels näringsgrenar som i fråga om arbetskraftens omfattning måste anses väl små för en någorlunda säker riskbedömning och dels mycket stora grupper, som med fördel skuUe kunna uppdelas på olika riskområden, HärtiU kommer att riksförsäkringsverket år 1960 i samtiand med omläggning av debiteringssystemet för yrkesskadeförsäkringen gått över lUl elt mera sammanträngt klassificeringsschema med elt mindre antal större enheter. Detta medförde en från riskgraderingssynpunkt många gånger ogynnsam omlag-ring av tidigare använda gruppbeleckningar. Dessutom tillämpas del nya schemat på elt mera schablonmässigt sätt genom att man övergick lUl principen att en arbetsgivares hela verksamhet vid avgiflsberäkningen skuUe betraktas som en enhet och hänföras tUl en enda näringsgren med den huvudsakliga inriktningen av företagets verksamhet såsom utslagsgivande. Dessa klassificeringsmeloder har i inte ringa mån försvårat den individuella premiesällningen. Det rådande debiteringssystemet gör det därför inte möjligt atl fördela yrkesskadekoslnaderna på elt sätt som för den enskilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt för en enskild näringsgren ger elt adekvat uttryck för den risk försäkringen avser.

Enligt utredningen kan man t, ö, ifrågasätta huruvida - i del komplex av ömsesidigt beroende som föreligger inom olika grenar av näringslivet - det kan anses motiverat, all höga kostnader för yrkesskador inom en viss näringsgren endast angår denna näringsgren isolerad från aUa andra. Utredningen frågar sig om det inte tvärtom är rimligt all anta, att kostnadema inom en bransch på grund av de samband som råder inom olika grenar av produktionen mer eller mindre återverkar på andra branschers ekonomiska viUkor. Del bör enligt utredningen inle vara någon orimlighet att de höga skadekostnaderna delas av en större krets av avgiftsplikliga än vad som nu är fallet.

Utredningen anför alt riskgraderingsmeloden ansågs som helt självklar vid tUlkomsten av olycksfallsförsäkringslagen år 1916 och atl någon ändring i det hänseendet inle ifrågasattes när YFL antogs. Utvecklingen har emellertid fört med sig betydande förändringar i fråga om såväl socialförsäkringssystemet i stort som beträffande yrkesskadeförsäkringen. Den samordning som år 1954 skedde mellan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen innebär, alt den skadade även vid yrkesskada i princip får sin sjukhjälp från sjukförsäkringen under de första 90 dagarna av rjukdomen. Inom sjukförsäkringen sker ingen riskgradering motsvarande den som förekommer inom yrkesskadeförsäkringen, ulan arbetsgivarna får betala enhetligt bestämda procentuella bidrag. Samordningen medför siffermässigt sett alt den ojämförligt största delen av yrkesskadefallen slutreglerades inom sjukförsäkringens ram och aUtså enligt en metod för premiesällningen som avviker

Prop. 1971:22 29

från yrkesskadeförsäkringens. En annan förändring är alt enligt stalsmaklemas beslut de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen inle meddelar yrkesskadeförsäkring efter 1968 års utgång. Enbart den omständigheten att yrkesskadeförsäkringen koncentrerats tUl en statlig inrättning utgör naturligtvis inte något avgörande skäl för att riskgraderingen skaU slopas. Genom att det inte föreligger någon konkurrens meUan olika försäkringsinrätlningar undanröjs emellertid en av gmnderna för ett differentierat premiesystem. Som förut nämnts av utredningen har yrkesskadeförsäkringens StäUning inom socialförsäkringssystemet under årens lopp helt förändrats och arbetsgivarnas totala utlägg för yrkesskadeförsäkringen utgör bara en mycket liten del av vad arbetsgivarna har alt betala för den allmänna sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen tUlsammans.

Utredningen erinrar om alt del har gjorts gällande att en övergång tiU ett enhetiigt premiesystem skulle medföra betydande förenklingar i fråga om försäkringens administration. Utredningen anser att detta onekligen skuUe bli fallet, om man håller sig enbart tUl yrkesskadeförsäkringen. Vid en analys av vilka administrativa vinster som skulle kunna emås genom en övergång lUl enhetiiga premier, bör man emeUertid inle bara ta hänsyn tUl dess verkan för elt visst organ inom statsförvaltningen utan även tiU dess sammanlagda effekt på alla de delar av förvaltningen som kan beröras därav. En närmare undersökning av hithörande problem visar atl större delen av de funktioner som ifrågakommer vid den nuvarande premiesällningen ändå av andra skäl måste bibehållas främst med tanke på yrkesskadeslalistikens betydelse för arbetarskyddet och statistiska centralbyråns företagsregister samt även med hänsyn till Sveriges intemalionella åtaganden på della område. Utredningen har i det föreliggande belänkandet inle närmare gått in på yrkesskadeslalistikens framtida utformning eller vem som bör svara för slatislikproduklionen. Till dess frågan härom lösts bör enligt utredningen riksförsäkringsverket svara för statistikproduktionen och liksom hittills tUUiandahålla behövliga data för det centrala företagsregistret. Della innebär, all verket även i fortsättningen måste näringsgrensindela arbetsgivarna, fast della inte är nödvändigt från premiesättningssynpunkt om differentieringen slopas. Utredningen anser sig dock kunna konstatera att en övergång tiU enhelspremier under alla omständigheter medför alt några av de nuvarande funktionerna kan begränsas. Härigenom uppstår viss kostnadsminskning även om den är av relativt underordnad storlek.

Vid övervägande av de förhållanden som nu redovisats har utredningen kommit till den uppfattningen, atl en övergång tiU ett system med enhelspremier bör genomföras, om inle några påtagliga skäl pekar i en annan riktning.

Prop. 1971:22 30

Frågan är då vilket värde det nuvarande avgiftssystemet har som stimulans åt del förebyggande srbetarskyddet inom företaget. I detta hänseende ifrågasätter utredningen om verkligen möjligheten att få den lariffenliga premiesaisen för en viss näringsgren nedsatt stimulerar en arbetsgivare inom denna näringsgren atl införa kanske kostnadskrävande skyddsanordningar. Enligt utredningen är det snarare möjligheten att för det egna förelaget få en i förhållande lUl andra förelag i samma bransch förmånlig premiesällning som har en sådan stimulans. Det skuUe med andra ord vara specialtarifferingens effekt i denna riktning som i första mmmet är av betydelse. Under de senare åren har emellertid antalet arbetsgivare som speciallarifferals oavbmtet sjunkit. Utredningen anser helt aUmänt att man inte bör överskatta premiedif-ferenlieringens betydelse som stimulerande faktor för ett bra arbetarskydd. I dagens samhäUe bidrai en rad andra faktorer tiU alt företagen

- även efter ett slopande av differentierade premier - kan förväntas
upprätthålla ett gott arbetarskydd. Samhällshänsyn och hänsyn till de
anställda samt trycket från dessa verkar i sådan riktning. Vidare torde
arbetsgivarna ha betydande intresse att begränsa de förluster som olycks
faU i arbetet eller yrkessjukdomar kan åsamka en arbetsgivare i form
av materiella skador och driftsavbrott. Utredningen pekar också på den
rnöjlighet tUl förbättrat arbetarskydd som skapas om man realiserar
utredningens förslag om ekonomiskt bidrag från arbetsgivarnas sida liU
betydligt ökade insatser på arbetarskyddets område. Utredningen anser
därför, att en riskutjämning inle bör möta betänkligheter från arbetar
skyddssynpunkt,

Mol en övergång lUl enhetspiemier har också invänts att den omfördelning av premieuttaget som följer av en sådan förändring leder till alt något över hälften av aUa arbetsgivare, dvs, alla de som f. n. har ett premieuttag som understiger det genomsnittiiga uttaget, skulle få opåkallade uppjusteringar av avgiften, medan andra, dvs. de högriskiga förelagen, skuUe få en ej motiverad premienedsältning. Utredningen anser emeUertid på grundval av en undersökning, som utredningen verkställt, att detta argument inte bör verka avhållande. För majoriteten av de mindre förelagen skulle avgifl!;höjningen i kronor räknat bli ganska måttlig, 100 å 200 upp till 500 kr. per år.

Utredningens nyssnämnda undersökning har också tagit sikte på att genom en minskning av antalet riskklasser eller genom en samman-trängning av premiesalsskalan begränsa den effekt som en fullständig riskutjämning innebär. Enligt utredningens mening har dock en sådan lösning inga betydande fördelar framför det nuvarande systemet. Valet bör stå mellan att bibehålla detta - möjligen med någon justering därav

- eUer att övergå till ett system med enhetiiga premier. Utredningen för
ordar det sistnämnda alternativet. En sådan lösning innebär inte någon

Prop. 1971:22 31

revolutionerande nyhet. Enhetlig premiesättning inom yrkesskadeförsäkringen tiUämpas redan på vissa håll utomlands. I Norge övergår man vid 1971 års ingång till ell sådant finansieringssystem.

Utredningen anser att nuvarande självrisksystem bör avskaffas. Utredningen åberopar all arrangemanget med självrisk numera inle lorde ha någon nämnvärd betydelse för arbetsgivarna. Självrisksyslemel förenklar inte heller arbetet på försäkringssidan utan utgör snarare ett ganska besvärande bihang till den reguljära verksamheten. Och på skaderegleringssidan måste ungefärligen samma arbete utföras som om självrisk ej fanns, ty ersättningarnas storlek bestäms av riksförsäkringsverket, även om utbetalningarna görs av arbetsgivaren.

Elt speciellt skäl för självriskens avskaffande föreligger enligt utredningen vid en övergång tUl fördelningsmelod vid yrkesskadeförsäkringens finansiering. De mol försäkringsavgiften svarande depositionerna är avsedda alt utgöra säkerhet fÖr betalningen av ersättning för skador, som inträffar under det kommande försäkringsåret. Därvid väger livräntor tiU följd av dessa skador tyngst. Så länge avgiften beräknas enligt kapitaltäckningsprincipen ger den genomsnittiigt sett täckning även för framtida livränlebetalningar. Men om denna princip överges och elt fördelningssystem införs, ger avgiften inte full kapilaltäckning. Detta innebär, att en mot avgiften svarande deposition ej är tUlräcklig som försäkringsmässig garanti för senare betalningar. Om självrisken skaU bibehållas med nu gällande depositionsregler, så skulle för depositionsändamål strängt taget en särskild avgift behöva uträknas enligt kapitaltäckningsprincipen för självriskarbetsgivama, faslän fördelningsmetoden i övrigt tUlämpas för beräkning av deras tiUäggsavgifl liksom för andra arbetsgivares avgifter. Att märka är vidare all det inle är uteslutet att bibehållandet av möjligheten tUl självrisk kunde komma att påverka premienivån inom försäkringen i höjande riktning genom att elt stort antal utpräglade lågriskföretag skuUe föredra att själva svara för lagens ersättningar.

Utredningens förslag om avskaffande av självriskinstilulel innebär i första mmmet, att inga nya medgivanden om sådana särskilda för-säkringsvUlkor lämnas och att löpande medgivanden sägs upp. Beträffande de livräntor, som arbetsgivaren alltjämt har att betala ut på grund av tidigare självriskåtagande, bör arbetsgivaren få möjlighet att överlåta betalningsansvaret på riksförsäkringsverket genom alt arbetsgivaren inbetalar livräntans kapitalvärde tiU verket. Den administrativt tyngande specialbehandlingen hos verket för övervakning av denna del av liv-räntebeslåndet skulle därigenom kunna minska och större enhetlighet i administrationen vinnas. Många mottagare av sådana självrisklivräntor åtnjuter f. n. dessutom livränletUlägg från verkets omreglerings-kassa. Om självrisklivränlorna inköptes hos verket, skulle livräntetagaren

Prop. 1971:22 32

vinna den fördelen att få både gmndbeloppet och tillägget i en enda försändelse från samma ulbetalare.

Utredningen erinrar om att nuvarande bestämmelser om en fempro-centig tiUäggsavgift såsom bidrag tUl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens förvaltningskostnader går tUlbaka till år 1916 då de - delvis efter utiändskt mönster - infördes i olycksfaUsförsäkringslagen. De har hela tiden gällt oförändrade. Med hänsyn tUl de förändringar som under utvecklingens gång skett beträflände försäkringens administration och omkostnader anser utredningen att liden nu är inne alt ompröva tilläggsavgiftens storlek och konstmktion. En sådan omprövning föranleds också av utredningens förslag beträffande försäkringsförmånernas finansiering.

Utredningen anser det inle lämpligt alt efter en övergång tUl fördelningsmetod för finansieringen bibehåUa det nuvarande systemet med elt procentuellt påslag på grundavgiften. En sådan anknytning skulle nämligen innebära att vid en höjning av grundavgiften även tilläggsavgiften skulle stiga utan att någon stegring av förvaltningskostnaderna därför behövde föreligga. En lämpligare lösning är enligt utredningen atl låta avgiften för förvaltningskostnaderna beslämmas med utgångspunkt från det avgiftsunderlag, som f. n. tillämpas när del gäUer all bestämma försäkringsavgiften inom yrkesskacieförsäkringen, och få utgöra en pro-centueU andel därav.

Yrkesskadeförsäkringens totala förvaltningskostnader för år 1970 skuUe enligt utredningen kunna uppskattas till i mnt tal 14 milj. kr. Av detta belopp kan 75 % beräknas; avse försäkringen av arbetstagare som inle är i statens tjänst, dvs. fall där tilläggsavgift f. n. utgår. I nuläget inbringar tilläggsavgiften ca 8 mOj. kr. Della motsvarar ca 60 % av yrkesskadeförsäkringens totala förvaltningskostnader och 75 å 80 % av de förvaltningskostnader som ej är ai.t hänföra tiU statlig verksamhet.

Utredningen anser inle att det finns något bärande skäl för alt yrkesskadeförsäkringens förvaltningskostnader endasl tUl viss del skall täckas av arbetsgivarna utan anser att dessa kostnader bör helt avgifts-finansieras i överensstämmelse, med vad som sker inom bl, a. försäkringen för allmän tilläggspension, Della bör naturiigen bara gälla omkostnaderna för försäkringen såvitt angår arbetstagare som är i annan än stadig tjänst. Det kan nämligen inte anses rimligt att de privata arbetsgivarna skall svara för förvaltningskostnaderna beträffande slats-och mUitärskadorna, För statens arbetstagare bör kostnaderna bestridas av statsmedel utom ramen för försäkringen.

Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära en viss kostnadsbesparing för staten. Om man utgår från de av utredningen gjorda kalkylerna, skulle nämligen staten i fortsättningen ha all svara för ca 3,5 mUj. kr. av de åriiga förvaltningskoslnadema under del atl nu av

Prop. 1971:22 33

totalkostnadema ca 6 mUj. kr. faller på staten.

Den tekniska lösningen av förslagel beträffande förvaltningskoslnadema kan enligt utredningen lämpligast ordnas på liknande sätt som för allmänna pensionsfondens del. Den del av försäkringsavgiften, som skaU täcka förvaltningskostnaderna, skall således inte särskiljas utan tillföras motsvarigheten tiU yrkesskadeförsäkringsfonden. Från fonden får sedan medel uttas för att täcka arbetsgivarnas andel i de faktiska förvaltningskostnaderna.

Beträffande den frivUliga yrkesskadeförsäkringen föreslår utredningen inte några genomgripande förändringar. Enligt utredningen måste friviUig försäkring i motsats lill obligatorisk sådan ha full kapilaltäckning för sina åtaganden. Likaså förutsätter den frivilliga försäkringen en mera individuell, i första hand tUl skaderisk anknuten premiesällning. Utredningen framhåller all en övergång till enhetspremie för den obligatoriska försäkringens del medför att den nuvarande näringsgrensvis upplagda koslnadsslatistiken upphör, varigenom möjligheten liU sådan pre-miedifferentiering begränsas. Enligt utredningens uppfattning bör dock riksförsäkringsverket kunna lösa detta problem genom införande av ett mera begränsat antal riskklasser och genom viss minskning av spännvidden i premiesättningen.

Utredningen anser att också frivillig försäkring i princip bör helt slå för sina förvaltningskostnader. Fastställandet av de omkostnader som är atl hänföra lUl frivillig försäkring måste enligt utredningen delvis bli en avvägningsfråga. Utredningen anser sig dock kunna fömtsätla alt heltäckningsprincipens införande leder liU en premiehöjning av storleksordningen 20 procent, detta i den mån kostnaderna inte kan hänföras tiU äldre skadefaU och där ha täckning i eventuella överskottsmedel. För alt under övergångstiden undvika en för stor premiehöjning föreslås en viss nedskrivning av förvaltningskostnaderna.

Utredningen föreslår vidare all de medel som inflyter på grund av friviUig försäkring inle längre skall förvallas gemensamt med medlen från den obligatoriska försäkringen. Utredningen är medveten om att praktiska svårigheter kommer att uppstå vid avskiljandet av den frivilliga försäkringens tUlgångar från den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar. Med hänsyn tUl behovet av att för framliden skapa ell fungerbart redovisningssystem fömtsätter emellertid utredningen att utbrytningsfrågan även i avsaknad av exakta beräkningsunderlag kan få en snar lösning.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Utredningen anför, efter att inledningsvis ha redogjort för bl. a. innebörden i och avgränsningen av begreppet yrkesskada, all det vid tidigare diskussioner om en arbetarskyddsavgift väsentiigen varit de rena yrkesskadorna som tUldragit sig intresset. Utredningen framhåller emel-

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 22

Prop. 1971:22 34

lertid att arbetarskyddels ansvar vuxit ut i takt med den tekniska utvecklingen och rationaliseringen. Från alt urspmngligen varit inriktat på all förebygga rena yrkesskador har nu - bl. a, till följd av ökade kunskaper om yrkeshygien, arbetsmedicin m. m. - området för arbetarskyddet vidgats tUl att omfatta en mer total syn på samband mellan olika faktorer i arbetsmUjön och deras hälsomässiga konsekvenser. Det har i betydande grad blivit en angelägenhet för arbetarskyddet att beakta arbetslagarens hela hälsosituation.

Av den offentiiga debatten och vad i övrigt på senare tid framkommil rörande arbetarskydd och arbetsmUjö har utredningen kommit fram lill att del är synnerligen angeläget all arbetarskyddet - detta begrepp tagel i vidsträckt bemärkelse - får betydligt ökade resurser. Mellan yrkesskadeförsäkringen och arbetarskyddet råder enligt utredningen ett nära samband. Det förefaller sannolUcl alt arbetsmiljön och de allmänna förhållandena på arbetsplatsen i övrigl i varje fall indirekt kan ge upphov till eller medverka tUl uppkomsten av yrkesskador. Och även om ökade insatser på arbetarskyddets område naturiigen har sitt egentliga och största värde från rent humanitär synpunkt, bör arbetsgiyama__ha_in-tresse av all arbetstagarnas hälsa förbättras och sjukdomsfrekvensen sjunker med bl. a. minskade försäkringspremief och andra kostnader som följd. Givetvis är det inle möjligt all fömtse, humvida de insatta åtgärdema verkligen kommer atl ge praktiska resultat. Utredningen räknar emellertid med att så skall bli fallet.

Utredningen förordar därför, att del via yrkesskadeförsäkringen skapas ökade möjligheter atl lämna ekonomiskt bidrag till kostnader för forskning, utbUdning och upplysning på arbetarskyddets område. Syftet bör härvid vara att motverka uppkomsten inle bara av yrkesskador utan även av annan av arbetsmiljön betingad fysisk och psykisk ohälsa samt dessutom atl få lill stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vUken arbetstagarnas hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse kommer alt främjas.

När det gäller att dra upp den yttre ramen kring den här avsedda verksamheten bör enligt utredningen den principiella utgångspunkten vara, att de medel som ställs tiU förfogande inle skall användas för uppgifter som ligger inom olika myndigheters och institutioners ordinarie verksamhet. För dessa bör kostnaden läckas av deras budget. Utredningen anmärker all dess förslag, om del genomförs, givelvis inte får tas till intäkt för en beskärning av de ordinarie riksslalsanvisningarna. Utredningen är medveten om all del i praktiken kan bli svårt all avgöra vilken aktivitet som bör bekostas i den ena eller andra ordningen. Dessa svårigheter anses dock kunna begränsas genom att man strikt håller sig tUl den nyssnämnda principen och genom atl det organ som skäll ha alt besluta om medlens användning får en därför lämpad sammansättning.

Prop. 1971:22 35

Utredningen anser sig inle böra i detalj gå in på hur tillgängliga me
del bör användas inom de olika aktiviteteraa. Utredningen drar emeller
tid upp följande riktlinjer. —

Forskningen bör vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin och andra delar av näringslivet, särskUt så all resultat som utarbetats i laboratorier prövas i praktisk verksamhet och eventueUt modifieras för praktisk tillämpning. Här kan ofta försöksverksamhet på olika arbetsplatser komma i fråga. Forsk-[ ningen bör vara inriktad på uppgifter, som kräver snabba och kraftiga i insatser, saml stora och långsikliga projekt. Forskningsuppdrag som har, karaktär av gmndforsknlng bör ej få finansieras i denna ordning.

I fråga om utbildningen erinrar utredningen om all arbetsmedicinska institutet till chefen för socialdepartementet överlämnat en den 14 maj 1970 dagtecknad utredningsrapport om utbUdningen i företagshälsovård vid institutet. I denna rapport behandlas frågan om hur förelagsläkare och förelagsskölerskor, skyddsingenjörer och andra tekniker, ergonomi-personal samt arbelshygieniker bör utbildas och hur utbUdningen bör finansieras. I anslulning lill de synpunkter som rapporten innehåller uttalar utredningen följande. De medel, som via yrkesskadeförsäjcringen kan ställas till arbetarskyddets förfogande, bör inte få utnyttjas för griindutbildning- med olika skolformer eller liknande saml ej heller för den grundläggande fortbildningen av företagsläkare och företagssköter-skoj,skyddsingenjörer och andra tekniker, ergonomipersonal och_ar-belshygieniker. Ulredningeii delar arbetsmedicinska institutets uppfattning i dessa hänseenden. Utredningen är dock något tveksam om inle det samlade arbetsgivarkoUeklivel via yrkesskadeförsäkringen bör svara för kostnaden för den~gmndläggande teoretiska fortbildningen av förelagsläkare, skyddsingenjörer, förelagsskölerskor och ergonomipersonal, en kostnad som totalt lorde uppgå lill ca 0,8 milj. kr. per år. Utredningens experter har inte velaljbilräda ett förslag i denna riktning. Med hänsyn härtill och då de principiella konsekvensema synes svåröverskådliga förordas inte alt man frångår institutets förslag. Däremot bör enligt utredningens uppfattning medel kunna stäUas tUl förfogande för könipletlerande.fprtutbildning av olika yrkeskategorier inom företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt. Särskilt viktigt finner utred-hingen: vara, altl utbildningsfrågan avseende skyddsombuden - såväl när det gäller gmndutbUdning som beträffande kontinuerlig fortulbild-ning - ägnas stor uppmärksamhet. Här lorde finnas utrymme för betydande och kapitalkrävande insatser.

Vad angår upplysningen bör kostnaden för en brett upplagd infor-matipm om arbetarskydd, i den bemärkelse detta begrepp tagits här, kiinna falla iom ramen för en arbetarskyddsavgift. Informaiionen bör kunna ske med anlitande av olika former av massmedia och bör rikta sig mol stora persongrupper inom arbetslivet. Informationen bör ha en

Prop. 1971:22 36

lätlfatlUg och populär utformning. En annan aktivitet som också bör kunna tjäna som ett verksamt medel mot uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmUjön betingad ohälsa kan vara periodvis återkommande arbetarskyddskampanjer. Erfarenheten visar att dessa, för alt få någon effekt, drar betydande kostnader. Ell annat exempel på medelsbehov som bör kunna täckas är en ytterligare upprustning av tidskriften »ArbetsmUjö» - utgiven av Föreningen för Arbetarskydd - så att tidskriften på ett ännu bättre sätt skall kunna tillgodose det informationsbehov som finns över en bred skala från skyddsombud lill olika personalkategorier inom företagshälsovården.

Utredningen finner del svårt alt med säkerhet fastställa hur mycket pengar som årligen behövs för de avsedda aktiviteterna, eftersom många faktorer är ovissa, inte minst tiUgången på forsknings- och annan personal. Av utredningen gjorda överslagsberäkningar tyder emellertid på att del önskvärda årliga medelsbehovet skuUe uppgå tUl i runt tal 20 milj. kr.

EnUgl utredningens mening är det mindre lämpligl att successivt bygga upp en fond vars avkastning skulle täcka det beräknade årliga behovet. Härför skulle krävas en kapitalanhopning av betydande mått. Delta skulle innebära att man får vänta alltför länge, innan fonden vuxit lUl sådan storlek all ränteavkastningen förmår täcka behoven. Utredningen förordar i stället en lösning som gör det möjligt att redan från början täcka det för begynnelseåret beräknade löpande behovet. Della kan ske genom att arbelsgivama samtidigt med alt de årligen erlägger premier för själva yrkesskadeförsäkringen får betala en på visst sätt konstmerad avgift, som motsvarar arbetarskyddets beräknade ärliga medelsbehov i enlighet med vad tidigare angivits. I den mån medlen inte förbmkas under året, får de fonderas till det nästkommande året. Arbetarskyddsavgiflen föreslås bli på visst sätt sammankopplad med försäkringsavgiften. Därigenom blir dess storlek automatiskt föremål för . omprövning med jämna mellanmm.

De medel som via yrkesskadeförsäkringen skall få användas för arbelarskyddsändamål bör enligt utredningen sammanföras i en särskild fond. En specieUt inrättad styrelse skall ha att bestämma om medlens användning och fördelning. Styrelsen bör beslå av en ordförande och sex ledamöter. Kungl. Maj;l utser ordförande och fyra ledamöter, två efter förslag av SAF och två efter förslag av LO. De båda återstående ledamöterna bör utgöras av chefen för arbelarskyddsstyrelsen och chefen för arbetsmedicinska institutet, vUka aUlså föreslås bli självskrivna ledamöter i styrelsen. Utredningen anser att organet bör byggas upp efter mönster av de statliga forskningsråden. Det bör alltså inle i egen regi driva någon forsknings-, utbildnings- och upplysningsverksamhet ulan endasl anvisa medel för oUka projekt. Administrationen kan härigenom ges en begränsad omfattning.

Prop. 1971:22 37

A vgiftsuttag m.m.

Enligt utredningen slår arbetarskyddsbidraget med sitt skadeförebyggande syfte så nära yrkesskadeförsäkringens ersältningsdel all bidraget bör i viss mån påverka framräkningen av försäkringsavgiften. Utredningen finner det därför motiverat alt bidraget tUlsammans med försäkringsavgiften bildar en ny gemensam avgift, kallad yrkesskadeavgifl.

Övergången tUl fördelningsmelod för försäkringens finansiering leder enligt utredningen närmast till all yrkesskadeavgiften fastställs för längre period än ett år i laget. Utredningen har kommit fram lill att en omprövning vart femte år bör vara en lämplig avvägning. Beslut om yrkesskadeavgiftens storlek och uppdelning på försäkringsdel och arbelar-skyddsdel anser utredningen bör fallas av Kungl. Maj:t med riksdagen efter förslag av riksförsäkringsverket. Utredningen har övervägt en sammankoppling av omprövningsterminema för yrkesskade- och till-läggspensionsavgiflema. Utredningen har emeUertid funnit alt en sådan koordination skulle skapa vissa svårigheter utan alt medföra några väsentiiga fördelar.

Efter utförda kalkyler har utredningen funnit atl slartnivån för yr-kesskadeavgiflens försäkringsdel, om hänsyn inte las lill kravet på täckning av förvaltningskostnader och kostnader för uppräkning och värdesäkring av livräntor, bör ligga i närheten av 70 % av den genomsnittliga gmndavgiften vid kapitaltäckningssystem. Utredningen vill därmed i inledningsskedet lamna tillräcklig marginal för olika faktorers inverkan på avgiflsbehovel. Utredningen räknar dock inle med att denna avgiftsnivå kan hållas på längre sikt. Några direkta normer för taklen i avgiftsuppräkningen anser utredningen inle alt det är möjligt att ange.

Utredningen beräknar all avgiftsunderlaget efter självriskens upphörande stiger till omkring 72 000 milj. kr. under år 1971 samtidigt som kapitalvärdet av till året hänförliga skadeersättningar enligt YFL uppgår lill närmare 175 milj. kr. För alt få 70-procenlig täckning av denna kostnad behövs elt uttag på 0,17 %. Nuvarande tilläggsavgift för förvaltningskoslnadema motsvarar 0,011 % av avgiftsunderlaget och täcker därvid omkring 75 % av de förvaltningskostnader på 10,5 milj. kr. som enligt vad förut angivits bör täckas genom arbetsgivaravgifterna. Övergången till heltäckningsprincipen fömtsätter därmed ell lUl 0,015 % avrundat avgiftsuttag för förvaltningskoslnadsändamål. Kostnaden för uppräkning och värdesäkring av förmåner enligt YFL eller motsvarande äldre lagstiftning kan för år 1971, med utgångspunkt i att basbeloppet stiger till 6 600 kr., beräknas till cirka 51 milj. kr. För att täcka uppräk-ningskoslnaderna behövs vid starten ell avgiftsuttag på 0,07 %. Utslaget på femårsperioden 1972-1976 kan dock ullagsbehovel vid en mera normal basbeloppsulveckling inle väntas överstiga 0,065 %.

Enligt utredningens uppfattning bör således uttaget för den nya yr-kesskadeavgiflens försäkringsdel för inledningsperioden 1972-1976 fast-

Prop. 1971:22 38

StäUas liU 0,25 % (=0,17 +0,015 +0,065 %) av avgiftsunderlaget.

Fömtom försäkringsavgiften skall uttas medel för arbetarskydd. Kostnaderna för därmed avsedda ändamål har i dagens penningvärde uppskattats lUl omkring 20 milj. kr. för år, vilket motsvarar ett avgiftsuttag på 0,03 % av avgiftsunderlaget. Del sammanlagda årliga avgifts-ullagel blir då för slarlperioden 1972-1976 0,28 %. Av yrkesskadeavgiften skall för denna period :l/28 faststäUas som bidrag till arbetarskydd, medan återstoden på 25/28 utan särskild uppdelning skall utgöra försäkringsavgift. Utredningen framhåller i anslulning härtill all den nya yrkesskadeavgiflen trots tillkomsten av arbelarskyddsdelen och utökningen av förvallningskostnadstäckningen understiger den för år 1970 gällande genomsnittliga brutloavgiften på 0,29-0,30 %.

Remissyttrandena

Utredningens belänkande har allmänt sett fått ell positivt bemötande under remissbehandlingen. Remissinstanserna har i huvudsak godtagit såväl förslaget om ändrade regler för yrkesskadeförsäkringens finansiering som förslaget om all via jakesskadeförsäkringen ställa ökade medel till förfogande för förebyggande åtgärder på arbelsmUjöns område.

Finansieringen av yrkesskadeförsäkringen

Den föreslagna övergången från kapilaltäckningsmelod till fördelningsmetod när det gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens finansiering tUlstyrks eller lämnas ultryckligen ulan erinran av de remissorgan som yttrat sig i frågan. Till dessa remissorgan hör riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, LO, TCO, SR, SAF, Industriförbundet, SHIO, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet och Sveriges lantbruksförbund.

Statskontoret uttalar, all utredningen anfört övertygande skäl för en övergång tiU fördelningsmetod.

Svenska kommunförbundet instämmer i utredningens uttalande att ett huvudmotiv för bibehållande av kapitalläckningssyslemet bortfallit i och med att de ömsesidiga so;ialförsäkringsbolagens rätt all meddela yrkesskadeförsäkring upphört. Förbundet framhåller vidare all det ar-t>etsgivarkoUektiv, som skall svara för avgifterna lill yrkesskadeförsäkringen hos riksförsäkringsverket, är så stort, all användning av fördel-ningsmeloden är motiverad. Enligt förbundet bör dessutom en övergång tiU denna metod underlätta ett eventueUt framlida infogande av yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen.

LO anför alt förslaget innebär en anpassning av yrkesskadeförsäkringens finansiering tiU del finansieringssystem som gäller för de flesta andra socialförsäkringar. Fördelningssystemet tillämpas eller är på väg att införas för yrkesskadeförsäliringens del i ett flertal länder. En av

Prop. 1971:22 39

de väsentligaste fördelarna med fördelningsmetoden är enligt LO att man i framtiden lättare kan göra utgående förmåner värdebesländiga och att man skapar möjhgheter att anpassa utgående Uvräntor efter höjningen av den aUmänna standarden i samhäUet.

Riksrevisionsverket uttalar att en administrativ förenkling synes kunna uppnås genom tiUämpning av fördelningsmelod.

Försäkringsinspektionen konstaterar alt utredningens förslag inte kommer att medföra någon väsentlig omläggning av den förvaltningsapparat som är knuten till yrkesskadeförsäkringen. Enligt inspektionen synes det därför inle i dagens läge finnas några starkare förvaltnings-mässiga skäl att frångå nuvarande ordning. Detta bör dock inte hindra förslagets genomförande. Genom valet av fördelningsteknik för yrkesskadeförsäkringens finansiering får man nämligen en ökad överensstämmelse med det finansieringssystem som gäller för den ekonomiskt sett helt dominerande allmänna försäkringen. Bl. a. får man liknande frihet att välja avgiftsnivå och att bestämma fondbildningens storlek som inom den aUmänna försäkringen.

Förslagets inriktning på en inle obetydlig modifiering av fördelnings-metoden under en övergångstid kommenteras av bl. a. Svenska kommunförbundet, som anser det värdefullt att avgiftsuttagen håUs på en jämnare nivå än som skuUe ske vid Övergång lUl en strikt fördelningsmetod. Uttalanden till förmån för den föreslagna modifieringen görs också av riksförsäkringsverket, försäkringsinspeklionen och Svenska landstingsförbundet.

Sveriges lantbruksförbund hävdar att den avsedda startnivån för avgiftsuttaget är alltför hög. EnUgt förbundet bör utvecklingen gå mot att yrkesskadeförsäkringen successivt infogas i den allmänna försäkringen. Därför bör det vara möjligt att börja med en lägre avgiftsnivå än som föreslagits och alt sänka premiema undan för undan tills yrkesskadeförsäkringen kan avskaffas.

Utredningens förslag om all slopa den nuvarande differentieringen av premiema för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen vinner uttalat stöd hos i stort sett sanuna instanser som yttrat sig i fråga om övergången tiU fördelningsmelod. Flera instanser pekar på atl förslaget medför administrativa fördelar.

Statskontoret hänvisar till alt statskontoret år 1966 tUlstyrkle yrkes-skadeulredningens förslag om ell system med enhetliga premier med hänsyn tiU att arbetslättnader kunde uppnås.

LO anför att förändringama i finansieringsreglema - och då inte minst övergången till ett syslem med enhetiiga avgifter - leder liU kostnadsbesparingar för staten, som av utredningen beräknats tUl ca 2,5 milj. kr. per år. Den rationaliseringsvinst som sålunda uppstår bör enligt LO om möjligt komma arbetarskyddet lUl godo.

Prop. 1971:22 40

Riksförsäkringsverket framhåller all verket i olika sammanhang gett uttryck för den uppfattningen alt arbetet med debitering och uppbörd av de olika arbetsgivaravgifter som förekommer inom socialförsäkringen bör föras över på de lokala skatlemyndighelema. För all detta skall kunna ske bör avgiftsreglerna gijras enklare och enhetligare. En väsentUg fömtsättning för decentraliseringen blir uppfylld om riskgraderingen av yrkesskadeavgiflerna slopas i enlighet med det föreliggande förslagel. En enhetlig yrkesskadeavgift kan också ses som ell nödvändigt led i en utveckling mot en enhetUg arbetsgivaravgift tiU den obligatoriska socialförsäkringen. För alt en sådan avgift skall kunna las ut på ett för de olUca försäkringsgrenama gemensamt underlag fordras ändringar framför allt i finansieringen av den allmänna pensioneringen. Verket anser alt denna fråga bör las upp liU nya överväganden sedan ställning lagils tiU utredningens förslag.

Sveriges lanlbruksförbund fiimer alt införandet av en enhelspremie kan vara ett steg i rätt riktning mot ell infogande av yrkesskadeförsäkringen i den aUmänna socialförsäkringen. RLF uttalar sig på liknande sätt.

Svenska kommunförbundet anser alt man kan anföra rättvisesynpunkter mot slopandet av riskgraderingen av avgifterna. Förändringen kommer att medföra en kostnadsövervältring från högriskiga till lågriskiga branscher och förelag. EmeUertid är den nuvarande näringsgrensindelningen relativt grov och ofullständig. Vidare slutregleras flertalet yrkesskadefall inom sjukförsäkringens ram, och avgifterna tiU sjukförsäkringen är inle riskgraderade. Den stimulerande effekt som en premiedifferentiering kan ha på det förebyggande arbetarskyddet inom främst högriskiga företag torde enligt förbundet vara ringa. Även om kommunema hör till de arbetsgivare som kommer alt drabbas av avgiftshöjning genom övergång lill enhetiig premiesällning, vill förbundet inte motsätta sig förslagel. Avgiftshöjningen bhr för primärkommunemas del måtthg och kan uppskattas lUl i genomsnitt 12-13 kr. per arbetstagare och år i dagens läge. För primärkommunema totalt innebär den en kostnadsökning i storleksordningen 4 å 5 milj. kr.

I anledning av utredningens uttalande att man inte bör överskatta premiedifferentieringens betydelse som stimulerande faktor för ell bra arbetarskydd framhåller arbetarskyddsstyrelsen alt möjligheten all få kompensation genom sänkta försäkringspremier säkert i många fall bidragit lill alt kostsamma arbetarskyddsåtgärder blivit vidtagna.

En negativ inställning till borttagandet av den differentierade premiesällningen kommer lill synes i yttrandet från Svenska bankföreningen. Föreningen åberopar atl differentierad premiesällning aUtjämt har väsentlig betydelse såväl från företagsekonomiska utgångspunkter som med hänsyn tUl systemets stimulerande inverkan på del förebyggande arbetarskyddet. Företagsekonomiskt är det en allmänt veder-

Prop. 1971:22 41

lagen princip att en ekonomisk verksamhet skall bära de kostnader som är att hänföra tUl just denna verksamhet. Del föreslagna enhetiiga pre-miesyslemet kan inte heller med fog anses innebära några administrativa fördelar. Dessutom saknas varje skäl att frångå den i lagen om försäkringsrörelse inskrivna principen alt försäkringsavgiftema skall vara skäligt avvägda bl. a. med hänsyn lill försäkringsrisken.

Utredningen föreslår att den nu existerande möjligheten för arbetsgivare att stå självrisk upphör.

Svenska kommunförbundet anser atl övergången lUl fördelningsmetod motiverar slopandet av självriskmöjlighelen.

Enligt LO är det utomordentiigt vUctigt alt självriskprincipen avskaffas, eftersom del inle längre finns någon anledning alt arbetsgivare som f.n. har självrisk inle skaU delta i det totala arbetsgivarkollektivets ansvar för yrkesskadeförsäkringens finansiering.

En annan uppfattning redovisar Svenska bankföreningen, som anser alt borttagandet av självriskmöjligheten skulle innebära en avsevärd höjning av ifrågavarande arbetsgivares kostnad ulan motsvarande nytta för det aUmänna eller för någon av självriskålagande berörd person. Föreningen föreslår atl om enhetliga avgifter lUl yrkesskadeförsäkringen genomförs - vilket föreningen finner orikligt - lagen i en övergångsbestämmelse skall medge företag, som under en avsevärd lid stått självrisk, att behåUa denna självrisk, liksom hittills efter prövning av riksförsäkringsverket.

En speciell fråga som las upp av Kommunernas pensionsanstalt. Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet gäUer möjUgheten att överlåta betalningsansvaret för självrisklivräntor på riksförsäkringsverket. Enligt nämnda remissinstanser är det angelägel atl det finns möjhghet all överlåta ansvaret för livränteulbetalningarna inte bara, såsom utredningen föreslår, genom engångsinbetalning till verket utan också genom fortlöpande inbetalningar. SärskUt gäller detta om nuvarande gmnder för beräkning av kapitalvärdet på livräntor inte ändras, eftersom man torde kunna utgå från alt ingen arbetsgivare kommer alt begära alt få sina självrisklivränlor avlösta så länge dessa gmnder gäller.

Utredningens förslag beträffande yrkesskadeförsäkringens förvaltningskostnader godtas av alla remissinstanser utom riksförsäkringsverket. Verket har ingen erinran mol all yrkesskadeförsäkringens ersättning tiU staten för förvaltningskostnader höjs. Ersättningen bör emellertid enligt verket bestämmas som en andel av yrkesskadeavgiften och liksom hittUls inflyta på vederbörande inkomsttitel. Den lösning som utredningen valt - vUken överensstämmer med vad som gäller för till-läggspensioneringens del - har visat sig besvärlig och administrativt tyngande.

Prop. 1971:22 42

Utredningens förslag beträffande frivUlig yrkesskadeförsäkring har mött eriiuingar bara i vad gäUer dess inverkan i höjande riktning på försäkringspremierna. RLF och Sveriges lantbruksförbund anser att yrkesskadeskyddet i princip bör vara tillgängligt på likvärdiga viUkor för alla kategorier förvärvsarbetande. Premierna för den frivilliga försäkringen borde därför inte vara högre än för den obligatoriska försäkringen. Enligt lanlbmksförbundet skuUe möjligen en skUlnad i kostnadshänseende kunna accepteras för en relativt kort övergångsperiod, under vilken yrkesskadeförsäkringen successivt krymps lill sitt innehåll. Den premiehöjning som nu kan bli aktuell bör under alla omständigheter genomföras stegvis. RLF framhåller risken för att en premiehöjning av storleksordningen 20 % kan resultera i en avsevärd minskning av anslutningen tiU försäkringen.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Ett flertal remissorgan understryker att del finns ell storl och angeläget behov av intensifierade insatser på det förebyggande arbetarskyddets område. Utredningens förslag om all via yrkesskadeförsäkringen skapa ökade resurser för utbUdning, forskning och information på arbetarskyddets område har också vunnit starkt slöd under remissbehandlingen. SärskUd tiUfredsställelse med föi-slaget uttalas av arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska insUlutet, statens institut för folkhäban och LO.

LO erinrar om alt förslagel bygger på en tanke som LO förde fram i sitt yttrande över yrkesskadeutredningens betänkande.

Arbetsmiljöutredningen anför att de kostnader, som föranleds av strävan all göra arl)etsmUjön så riskfri som det över huvud tagel är möjligt, är att betrakta som en form av produktionskostnader och att det därför är rimligt att det samlade arbelsgivarkoUektivet bidrar tUl kostnaderna för forskning, utbildning: och information i arbetsmUjöfrågor.

SAF framhåller att det föreslagna arbetarskyddsbidraget måste betraktas som en kostnadsökning för arbelsgivama. Föreningen är emellertid väl medveten om behovet av ökade insatser på arbelsmUjöområ-det och är beredd att acceptera den kostnadsökning förslaget innebär.

Från flera håll betonas viklen av alt arbetarskyddsbidragel kommer att utgöra elt reellt resurstillskott för de ändamål som utredningen angett och att det inte används lill att avlösa kostnader för verksamheter som nii finansieras på annat sätt. Påpekanden av denna innebörd görs av LO, SAF, Svenska kommunförbundet och arbetsmiljöutredningen.

Arbetsmiljöutredningen finner det tveksamt om det i praktiken kommer att bli möjligt att på sätt som anges i belänkandet dra gränsen mellan en myndighets eller institutions ordinarie verksamhet som ej bör tUlgodoses genom bidraget och annan aktivitet som bör kunna understödjas. Detta gäller t. ex. för arbetsmedicinska institutets del. Arbets-

Prop. 1971:22 43

miljöulredningen pekar på all en lösning av problemet vad angår institutet kanske skulle kunna nås om den programbudgetering, som försöksvis prövas för arbelarskyddsverket, utvidgas till att omfatta också arbetsmedicinska institutet.

Remissinstansema har inte gått in på någon närmare diskussion av utredningens synpunkter på sambandet mellan arbetarskydd och yrkesskadeförsäkring. Svenska kommunförbundet anför att detta samband är mycket starkt. Arbetsgivarna har ansvar för arbetsmiljön och ett intresse av att nedbringa frekvensen av yrkesskador och annan av arbetsmUjön betingad ohälsa genom förebyggande arbelarskyddsålgärder. ökad forskning, utbUdning och upplysning på arbetarskyddsområdel kan fömtsättas på sikt få en sådan nedbringande effekt. Dessa förhållanden gör att förbundet' kan godta utredningens förslag, trots atl förbundet i annat sammanhang släUl sig avvisande tiU principen atl av arbetsgivarna utta en specialdestinerad avgift, som tUlförsäkrar ett visst forskningsområde en automatisk medelstiUdelning utan atl avvägning sker mellan skUda forskningsområdens anslagsbehov.

De riktiinjer utredningen dragit upp för användandet av de medel som ställs till förfogande genom arbetarskyddsbidragel godtas i allt väsentligt av remissorganen.

Vad gäUer medlens användning för forskning framhålls bl. a. följande.

Arbetsmedicinska institutet ullalar all del finns ett uppdämt behov av forskning inom hela det arbetsvetenskapliga området. Den nya synen på sambandet meUan hälsa och arbetsmiljö som alltmer framträder innebär dessutom att det arbetsvelenskapliga forskningsområdet ständigt vidgas. Arbetsvetenskaplig forskning bedrivs inte bara inom arbetsmedicinska institutet. Elt stort antal forskningsgmpper finns också inom andra forskningsinstitutioner och inom universiteten. I den mån som ökade resurser ställs till förfogande för arbetsvetenskaplig forskning bör det därför finnas stora möjUgheter alt snabbt få igång för arbetslivet väsentiiga projekt, Arbetsmedicinska institutet ser del som en väsentlig uppgift att påla sig rollen som initierande och samordnande instans när det gäller att utveckla de sambandslinjer som bör tillskapas meUan olika forskargmpper inför en framlid med avsevärt högre aktivitet inom detta tvärvetenskapliga forskningsfält.

Arbelsmiljöutredningen instämmer i att forskningen bör vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat i industrin. Därvid erinras om den forskningspolenlial som, fömtom hos arbetsmedicinska institutei, finns hos de tekniska högskoloma, försvarets forskningsanstalt, statens provningsanstalt och de medicinska fakultetema m. fl. institutioner.

Arbetarskyddsstyrelsen fömtsätter att även sådan teknisk forskning, som är direkt inriktad på förebyggande skyddsåtgärder tUlgodoses. Som exempel nämner styrelsen styranordningar inom processindustrin och

Prop. 1971:22 44

utformning av maskiner och verktyg för all motverka buller och vibrationer.

Statens institut för folkhälsan understryker angelägenheten av atl en betydande del av de avsedda medlen verkUgen anvisas tiU stöd åt forskningen inom det arbetsvelenskapliga området. TiUskapandel av resurser för arbetsmedicinsk forslaiing kan också få stor betydelse för den verksamhet folkhälsoinslilulet har att bedriva, eftersom den arbetsmedicinska forskningen i många avseenden är närbesläktad med forskningen inom folkhälsoinstilulels område. Samtidigt leder förbättrade resurser tUl att sakkunskap inom folkhälsoinslilutel i ökad omfattning kopplas in på problem av relevans för arbetsvetenskapen.

SACO anför att den arbetsmedicinska forskning som skaU finansieras genom arbetarskyddsbidragel; bör samordnas med övriga forskningsresurser. För att få lUl stånd en total planering av den arbetsmedicinska forskningen bör enligt SACO ett nära samarbete etableras med de medicinska forskningsråden.

I fråga om bidragels användning för utbUdningsändamål finner LO det angelägel med slöd ål fort- och vidareutbildning av dem som är engagerade inom företagshälsovården. Ett område som enligt LO kräver särskUd uppmärksamhet och stimulans är skyddsombudens utbUdning såväl i vad avser grundutbildning som fortbUdning. LO anser alt det är av väsentiig betydelse att också en kvalificerad skyddsombuds-utbUdning snarast kommer lill stånd, förslagsvis i arbetsmedicinska institutets regi.

Enligt SACO är det särskilt angeläget all arbetarskyddsbidragel används för att få lill stånd en intensifierad fortbildning för samtliga personalkategorier inom företagshälsovården. Beträffande utbUdningen av skyddsombud kan dock enligt SACO:s mening utredningens förslag skapa oklarhet inom företagen. Många företag har under senare är börjat bekosta utbUdning av sina skyddsombud. Om utredningens förslag genomförs, finns det risk för att dessa förelag kommer atl upphöra med sin gmndutbildning. SACO anser därför atl denna fråga bör ytterligare övervägas och diskuteras med berörda parter innan slutlig stäUning las.

Arbelarskyddsstyrelsen delar utredningens uppfattning atl gmndläggande teoretisk utbildning av förelagsläkare, förelagsskölerskor, skydds-ingenjörer och andra tekniker inom företagshälsovården skall finansieras på annat sätt än genom arbetarskyddsavgiften.

En annan åsikt redovisas av socialstyrelsen, som anser all kostnaderna för den teoretiska vidareutbUdningen av blivande förelagsläkare m. fl. bör finansieras genom arbetarskyddsavgiften, varvid enligt styrelsens mening i begreppet kostnader skall inräknas även studiefinansiella förmåner under de teoretiska utbildningsavsnilten.

När del gäller upplysning och information finns enligt LO ett stort fält all bearbeta. Detta kan ske genom opinionsbUdande kampanjer och

Prop. 1971:22 45

genom information i skolor, massmedia etc. Inte minst viktigt är att olUca organ som regelmässigt arbetar med information och utbildning får ekonomiska resurser via arbetarskyddsbidragel. Sådana organ är Ar-betarskyddsnämnden. Föreningen för arbetarskydd, Jordbmkets skyddspropaganda och andra liknande organ som finns inom skUda branscher.

SAF erinrar om alt del finns branscher som redan nu har väletablerade arbelarskyddsinstitulioner som bedriver forsknings- och utvecklingsarbete saml informations- och upplysningsverksamhet i syfte att minska yrkesskaderiskema och förbättra arbetsmiljön. Bl. a. finns inom byggnads- och anläggningsindustrin en särskUd organisation, nämligen Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälsovård (Bygghälsan). Föreningen anser det naturligt all institutioner av denna typ utan mera ingående prövning kan bli tUlerkända sin »branschandel» av de medel som inflyter genom det av utredningen föreslagna bidraget.

RLF och Sveriges lantbruksförbund förutsätter atl vid medelstilldelningen hänsyn las lill att upplysning och utbUdning i arbetarskydds-frågor inom jordbruk och skogsbruk drar jämförelsevis höga kostnader på grund av alt arbetsplatserna oftast är små och starkt spridda.

Enligt utredningens förslag skall avgiften för arbetsgivarna svara mot det årliga medelsbehovet för arbelarskyddsändamål. Utredningens uppskattning av medelsbehovet tUl f. n. ca 20 milj. kr. per år lämnar flertalet remissinstanser ulan erinran.

Statskontoret anmärker dock all del är svårt att på grundval av betänkandet bedöma vilka medel som behövs för all på elt ändamålsenligt sätt främja arbetarskyddet. Förnyad ställning bör därför tas lUl bidragels storlek när resultatet av arbetsmiljöutredningens arbete föreligger samt när praktiska erfarenheter vunnits av möjligheterna att stödja forskningen på området och en ingående analys skett av utbUdnings- och informationsbehoven. Statskontoret betonar viklen av all finansierade projekt följs upp och analyseras med hänsyn bl. a. tUl förväntad effekt.

TCO anser atl forskning och utbildning i skyddsfrågor i vart fall på längre sikt lorde bli underdimensionerade även med ett avgiftsuttag som svarar mot totalt ca 20 milj. kr. om året.

Utredningens förslag alt avgiften för arbelarskyddsändamål skall kopplas samman med försäkringsavgiften har enligt riksförsäkringsverket inte övertygande skäl för sig. Lämpligare är enhgt verket att arbetarskyddsavgiflen bestäms i direkt relation tUl avgiftsunderlagen och sålunda får karaktären av en fristående avgift.

Också arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter den föreslagna sammankopplingen. Styrelsen framhåller att arbetarskyddsavgiflen är avsedd att läcka ett betydligt vidare fält än del som läcks av yrkesskadeförsäkringslagen. Det kunde därför vara rimligt med helt skilda författningar.

Prop. 1971:22 46

Med en sådan ordning skuUe inga komplikationer behöva uppslå vid en eventueU integrering mellan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna försäkringen.

Utredningen föreslår atl inflytande arbelarskyddsmedel skall sammanföras i en särskild fond, som i \'issa avseenden handhas av riksförsäkringsverket. Dessutom inrättas en särskild styrelse - ett statiigt råd - med uppgift alt bestämma om medlens användning och fördelning. Flertalet remissinstanser har inga invändningar häremot. I två remissyttranden ifrågasätts emeUertid en annan ordning.

Riksförsäkringsverket anser alt arbetarskyddsavgiflen i flera avseenden kommer att uppvisa likheter med byggnadsforskningsavgiflen, som beräknas, debileras och uppbärs av verket och därefter ingår tiU en för ändamålet bUdad fond. Verket erinrar om alt verket inte förvaltar denna fond och inte heUer för dess räkenskaper eller verkställer utbetalningar från denna. Enligt verk.et bör närmast arbelarskyddsstyrelsen vara huvudman för en arbelarskyddsfond.

Statskontoret anser sig inle kunna biträda förslaget om alt inrätta elt statligt råd. Altemativa organisatoriska lösningar tiU rådet borde ha presenterats. Det kan ifrågasättas; om inle en smidigare och effektivare administration skuUe kunna uppnås om det föreslagna rådels uppgifter läggs på arbelarskyddsstyrelsen. En särskild nämnd inom arbelarskyddsstyrelsen skuUe kunna tUlgodose önskemålet om speciell sakkunskap i samband med bidragsgivningen.

Arbetarskyddsstyrelsen anser för sin del atl utredningens förslag är ägnat att underlätta del administrativa förfarandet.

Det föreslagna rådets sammansättning kommenteras i åtskilliga yttranden.

LO och SAF finner den föreslagna sammansättningen tiUfredsställande.

TCO och SACO godtar däremot inte förslagel ulan ställer var för sin del krav på representation i rådel.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet anser all starka skäl talar för alt i rådel iiven ingår representant för landstingskommuner och primärkommuner såsom företrädare för det betydande kommunala arbetsgivarområdet.

Enligt socialstyrelsen bör också socialstyrelsen vara representerad i rådel. Detta anses motiverat bl. a, av styrelsens uppgift som tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården samt socialvården. Som elt ytterligare skäl anförs att företagshiUsovården bör vara samordnad med samhäUets offentliga hälso- och sjukvårdsorganisation.

Universitetskanslersämbetet anser att stjaelseorganet med den sammansättning som utredningen föreslär lorde ha specieUa fömtsättningar att avgöra valet av forskningsprojekt utifrån samhällets behov. Ämbetet fömtsätter emellertid att behov kommer alt föreligga av alt i någon

Prop. 1971:22 47

form knyta ett organ med rådgivande funktion till styrelsen. Inom ett sådant rådgivande organ bör plats beredas för bl, a, företrädare för statens råd för samhäUsforskning, statens medicinska forskningsråd, styrelsen för teknisk utveclding samt närmast berörd universitetsforskning.

Departementschefen

Inledning

Yrkesskadeförsäkringen finansieras i huvudsak genom arbetsgivaravgifter, som beräknas enligt s. k. kapilaltäckningsmetod. Beräkningssystemet innebär all de premier som inflyter för ett visst år skall täcka försäkringens utgifter för de yrkesskador som inträffat just det året. Premieintäkterna måste således förslå även till de avsättningar som behövs för framlida livränleutbetalningar på grund av de inträffade skadorna.

Genom att tillämpa kapitalläckningssyslemet fixeras medelstillgången för ett skadefaU vid vad som svarar mot de förmåner som nominellt fastställs det år fonderingen för skadefällel görs. Rällighelema på grund av försäkringen saknar således i princip värdebeständighet. För all ge värdebesländiga förmåner krävs tillskott av medel, t. ex. genom ytterligare utdebiteringar från arbelsgivama. Beslut om tillskott fattades senast av 1967 års riksdag (prop. 1967: 147, 2LU 1967: 68). I enlighet härmed uttas av arbetsgivarna särskilda avgiftstillägg för uppräkning och förstärkning av äldre livräntor saml för värdesäkring av såväl äldre som nyare livräntor.

De förbättringar som enligt vad nyss sagls beslöts i yrkesskadeförsäkringen år 1967 tillgodosåg de mest angelägna reformbehoven. I fråga om melodema för yrkesskadeförsäkringens finansiering vidtogs däremot inga väsentiiga förändringar. I den lagrådsremiss som låg lill grund för prop. 1967: 147 anförde jag att fördelar och nackdelar med olika avgiftssystem borde utredas närmare innan man tog ställning till en förändring i nämnda hänseende. En särskild utredningsman tUlkaUades för att verkställa den åsyftade utredningen. Denne fick tiU uppgift att pröva också vissa andra näriiggande spörsmål, nämligen dels frågan om att ta ul en särskUd avgift för arbelarskyddsändamål i samband med avgiften för yrkesskadeförsäkringen och dels frågan hur yrkesskadesla-listiken i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för statistikproduktionen.

Utredningens nu föreliggande belänkande innefattar förslag rörande yrkesskadeförsäkringens finansiering och om en avgift för arbelarskyddsändamål. Dessa frågor kan enUgt utredningen lösas för sig i en första etapp. TUl spörsmålen beträffande yrkesskadeslatisliken avser utred-

Prop. 1971:22 48

ningen att återkomma senare. Utredningen anser all nuvarande ordning i fråga om yrkesskadeslatisliken kan behållas tiU dess slatislikfrå-goma får sin lösning i ett senare sammanhang.

I anslutning lill vad jag här nämnt vUl jag erinra om alt jag - såsom redan framhåUits i 1971 års stalsverksproposilion (bU. 7 s. 21) - har för avsikt att begära bemyndigande att tillsätta en utredning med uppgift att se över yrkesskadeförsäkringens förmåner. Denna utredning skall dessutom lägga fram förslag om överflyttning av handläggningen av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäkringsverket lill de aUmänna försäkringskassorna.

Finansieringen av yrkesskadeförsäkringen

När det gäller finansieringen av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen föreslår utredningen att det traditionella kapitalläckningssyslemet skall överges liU förmån för elt fördelningssystem. Den principiella innebörden av fördelningsmetodiken är atl kostnaderna för de försäkringsersättningar som utgetts under visst år skaU fördelas mellan de arbetsgivare som är verksamma under året, oavsett om de skador som föranlett kostnadema inträffat under samma år eller tidigare. Bortsett från den reserv, som kan behövas för all möta tUlfälliga ojämnheter i belastningen på försäkringens ekonomi, fordrar fördelningsmetoden i och för sig inte någon fondbUdning.

Att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen bygger på kapitalläckningssyslemet sammanhänger med atl det i försäkringen länge funnits vissa inslag av frivillighet. Det längst kvarstående draget av frivillighet har varit rätten för arbetsgivarna all välja meUan riksförsäkringsverket och något av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen såsom försäkringsgivare. Denna valmöjlighet har numera upphört. Efter utgången av år 1968 meddelar socialförsäkringsbolagen inte längre yrkesskadeförsäkring och senast år 1973 skall deras försäkringsstock ha förts över på riksförsäkringsverket. Därigenom har, såsom framhållits av utredningen, huvudmotivet för bibehållande av kapilalläckningssystemet bortfallit.

Fördelningsmeloden ligger till grund för den aUmänna tilläggspensioneringens finansiering. Ett väsentiigt skäl tiU att denna metod valdes var alt man därigenom kunde tillgodose kravet på värdebeständighet hos utgående förmåner. Eietta motiv gäller naturligtvis i lika mån när man skall avgöra i vilken ordning yrkesskadeförsäkringen skall finansieras. Belysande är all kapitalläckningssyslemet inte tiUämpas renodlat inom yrkesskadeförsäkringen i dag. Kostnaderna för förhöjning och värdesäkring av yrkesskadelivräntor erdigt YFL eller dess föregångare tas nämligen ul av varje års arbetsgivare enligt fördelningsmetod. Elt ytterligare betydelsefullt skäl som talar tiU förmån för fördelningssystemet är, som påpekats i LO:s remissyttrande, alt detta system skapar möj-

Prop. 1971:22 49

ligheter all anpassa utgående livräntor efter höjningen av den aUmänna standarden i samhället. En övergång tiU fördelningsmetodik har f. ö. också den fördelen atl särskilda försäkringslekniska grunder för beräkning av yrkesskadelivränlornas kapitalvärden - det gäller här anlaganden för framtiden rörande dödlighet, kapitalförräntning m. m. - i princip inte behöver fastställas.

Mol bakgrunden av del anförda är jag i likhet med remissinstanserna beredd alt godta utredningens förslag om atl finansieringen av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i fortsättningen skall ske enligt fördelningsmelod. övergången lill del nya systemet bör emellertid inle ske oförmedlat. Som utredningen påvisat skulle en omedelbar tillämpning av elt strikt fördelningssystem innebära alt avgifterna i initialskedet skulle bli obetydliga och all de därefter skulle stiga successivt lill dess ett jämviktsläge skulle uppnås långt fram i liden på en nivå som ligger avsevärt över avgiftsnivån enligt kapitalläckningssyslemet. Jag delar utredningens uppfattning atl det inte är lämpligt atl försäkringens finansiering skjuts på framliden i sådan utsträckning.

Enligt utredningen kan i inledningsskedet en viss sänkning av den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån vara motiverad. För egen del är jag emellertid inle benägen atl förorda en sådan sänkning. I stället bör man enligt min mening sträva efter en från avgiflssynpunkl i det närmaste jämn övergång. Härigenom behöver inte försäkringens fonder minska i samma mån som utredningen avsett i samband med all de las i anspråk för försäkringens förpliktelser på gmnd av skadefall som inträffat före övergången. Avgiftsuppräkningar i framliden kan därmed också begränsas. TUl de närmare detaljerna i fråga om storleken av avgiftsuttaget skall jag senare återkomma.

Premien för yrkesskadeförsäkring skall enligt uttrycklig bestämmelse i YFL avvägas efter en försäkringsleknisk prövning av den ekonomiska risk som försäkringen avser. Därvid skall beaktas arbetets farlighet i allmänhet och de särskilda förhåUanden under vilka det bedrivs. Bestämmelsen tillämpas i första hand så, alt avgiften - på sätt närmare beskrivits i avsnillet om gällande ordning - gjorts beroende av vilken näringsgren arbetsgivarens verksamhet liUhör. Kravet på hänsyn till de särskilda förhållanden arbetet bedrivs under tillgodoses genom s. k. specialtariffering, dvs. arbetsgivaren kan på gmnd av särskUda omständigheter få en premiesats, som avviker från vad som gäller för näringsgrenen i övrigt.

Av övergången lUl fördelningssystem för försäkringens finansiering följer inte nödvändigtvis att riskgraderingen vid premiesällningen skall upphöra. Utredningen har emellertid stannat för all en ordning med enhetlig premiesals bör införas. Utredningen har enligt min mening anfört goda skäl för sin ståndpunkt. Jag skaU här beröra de viktigaste.

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 22

Prop. 1971:22 50

Utredningen för fram uppfattningen atl de oUka grenarna av näringslivet är så pass beroende av varandra i skilda hänseenden all höga kostnader för yrkesskador inom en viss näringsgren mycket väl kan delas av en större krets avgiftspliktiga än vad som är fallet för närvarande. Invändningar mot detta synsätt har anförts av en remissinstans. Svenska bankföreningen, som i stäUet hävdar den förelagsekonomiska principen atl varje verksamhet skall bära de kostnader som är atl hänföra lill just den verksamheten.

För egen del har jag inte något atl erinra mol den tankegång som utredningen gör sig till tolk för. Jag vill inskjuta all utredningen uppenbart inte menar att man kan helt bortse från rättvisesynpunkter i förevarande sammanhang. Utrymmet för rent företagsekonomiska överväganden av den art som bankföreningen tagit upp bör däremot enligt min mening vara rält begränsat. Man får komma ihåg atl avgifterna för yrkesskadeförsäkringen bara utgör en liten del av arbetsgivarnas totala avgifter tiU socialförsäkringen. Som belyses i del följande för-håUer del sig dessutom så, all nuvarande differentieringssyslem inle leder lill alt yrkesskadekoslnaderna fördelas på ett sätt som för den enskilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt för en enskild näringsgren ger ett adekvat ullryck för den risk som försäkringen avser.

En avgiflsberäkning som grundar sig på klassificering av arbetsgivarnas verksamhet enbart efter näringsgren är naturligtvis långt ifrån något finstämt medel för atl nå fram till en fördelning av yrkesskadekostnaderna efter riskförhållandena i arbetet. Hänsyn las således inte lill att yrkesskaderisken inom en näringsgren kan variera mellan olika förelag och olika slags arbeten, ulan arbetsgivaren får erlägga avgift efter den genomsnittliga risken inom näringsgrenen. Klassificeringssystemet har vidare efter hand förenklats genom atl antalet indelningsgrupper skurils ned starkt. Schemat tillämpas dessutom numera, efter en omläggning av debiteringssystemet inom riksförsäkringsverket, på elt i viss mån schablonmässigt sätt, i det att en arbetsgivares hela verksamhet i regel betraktas som en enhet och hänförs lill den näringsgren som svarar mot den huvudsakliga inriktningen av verksamheten. Utredningens konstaterande, alt riskgraderingen i sitt nuvarande skick är ofullständig är uppenbarligen befogal.

Likaså med rätta har utredningen åberopat att den samordning som råder mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen innebär alt den helt övervägande delen av yrkesskadefallen slutregleras inom sjukförsäkringens ram. Kostnaderna lör dessa fall finansieras således genom sjukförsäkringsavgifterna, som inle är riskgraderade. Utredningen har också framhållit all en tidigare förefintlig gmnd för elt differentierat premiesyslem har undanröjts i och med atl det inle längre förekommer någon konkurrens mellan olika försäkringsinrätlningar för yrkesskadeförsäkring.

Frop. 1971:22 51

Den nuvarande riskgraderingens värde från arbetarskyddssynpunkl är av naturliga skäl svårt alt mäta. Beslickande ler sig utredningens uttalande atl det närmast är möjligheterna till premienedsältning på grund av specialtarifferingen - som numera utnyttjas i ringa omfattning - som kan ha en stimulerande effekt på del förebyggande arbetarskyddet. Oavsett om della är riktigt eller inle lorde del knappast finnas skäl alt anta att slopandet av premiedifferentieringen får till följd att företagen slår av på sina ambitioner atl åstadkomma ett fullgott arbetarskydd. Under alla omständigheter är det genom andra insatser som en förstärkning av arbetarskyddet måste genomföras, och jag vill då bl. a. peka på del förslag som jag i del följande lägger fram om bidrag från arbetsgivarnas sida tiU ökade insatser på arbelsmiljöområdet.

Framhållas bör också all enligt vad utredningen funnit den omfördelning av premieutlagel, som följer av en övergång till enhetspremier, inle innebär några stora avgiftshöjningar för de allra flesta mindre företag som får en uppjustering av avgiften.

Av del anförda framgår alt jag ansluter mig lill förslagel om all avskaffa riskgraderingen. Detta innebär atl försäkringsavgiftens storlek blir beroende bara av arbetsgivarens kostnad för löner o. d. (avgiftsunderlaget) saml den enhetliga procentsatsen för avgiftsuttaget. Härigenom skapas också möjlighet atl väsentligt förenkla arbetet med debitering och uppbörd av olika arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen. Jag vill i detta sammanhang nämna all avsikten är all riksförsäkringsverket skall få i uppdrag all lägga fram förslag om överflyttning av avgiflsdebite-ring m. m. från riksförsäkringsverket lill de lokala skatlemyndighelema.

F. n. kan arbetsgivare på grund av egen utfästelse atl vid yrkesskada utge ersättning som svarar mol gottgörelsen enligt YFL - s. k. självrisk - befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga försäkringsavgift. Enligt utredningen är det inle förenligt med en övergång lUl fördelningsmelod för försäkringens finansiering alt behålla denna ordning. Utredningen föreslår därför atl självrisksyslemel avskaffas. För egen del instämmer jag i utredningens förslag. Därvid vill jag särskilt betona viklen av all då fördelningsmeloden införs del arbetsgivarkollektiv, som skall svara för avgifterna till försäkringen, blir så stort och stabilt som möjligt.

Innebörden av förslagel i denna del är all inga nya medgivanden om sådana särskilda försäkringsvillkor som självrisken avser kommer all liimnas och all löpande medgivanden sägs upp. Som utredningen föreslagit bör arbetsgivare få möjlighet att på riksförsäkringsverket överlåta betalningsansvaret för livräntor som arbetsgivaren alltjämt har all betala på gmnd av tidigare självriskåtaganden. Vederlaget för verkels överlagande av betalningsansvaret utgörs av kapitalvärdet av livräntorna, vilket arbetsgivaren således skall betala till verket.

Prop. 1971:22 52

Under remissbehandlingen har från kommunall håll anförts önskemål om möjlighet för de kommuner, som fortfarande under en övergångstid kommer alt vara skyldiga atl erlägga självrisklivräntor, atl komma överens med riksförsäkringsverket om att livränteutbetalningarna skall ske genom verkets försorg. En sådan ordning anser jag praktiskt lämplig såväl när det gäller kommuner som beträffande andra arbetsgivare med kvarstående självriskförpliklelser. Varken nuvarande higsliflning eller den lagstiftning som utredningen föresilår lägger hinder i vägen för överenskommelser av den art som åsyftas. Redan i dag finns en del kommuner och större förelag som har avtal med riksförsäkringsverket om utbetalning genom verkels försorg av självrisklivränlor. Enligt vad jag inhämlal är verket villigt alt träffa överenskommelser om alt verket skall ta på sig uppgifterna i samband med utbetalning av självrisklivräntor. Självfallet kan dessa överenskommelser behöva la sikte också på en reglering av sådana frågor som säkerhet och ränlegoltgörelse för belopp som verket åtar sig atl betala ul.

Som bidrag till omkoslnadema för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet skall enligt YFL i dess nuvarande lydelse för varje försäkring erläggas en tilläggsavgift motsvarande 5 % av grundavgiften för försäkringen. Övriga omkostnader för de nämnda myndigheternas verksamhet bestrids av statsverket.

Utredningen har inte ansett det lämpligl all efter övergång tiU fördelningsmetod för försäkringens finansiering behålla systemet med ett procentuellt påslag på grundavgiften. I stället har utredningen föreslagit att förvaltningskostnaderna skall inräknas bland de övriga kostnader som skall finansieras med en enhetiig arbetsgivaravgift. Därvid förutsätts all försäkringsavgiften skall täcka samma slags förvaltningskostnader som nu finansieras genom tilläggsavgiften.

Nuvarande tilläggsavgifter inbringar ca 8 milj. kr. per år, vilket motsvarar 75 a 80 % av de förvaltningskostnader, som avser yrkesskadeförsäkring av annan arbetstagare än sådan som är i statens tjänst. Enligt utredningen bör dessa förvaltningskostnader i sin helhet avgiftsfinansieras och således inkalkyleras vid avgiftsberäkningen. Ersättning för förvaltningskostnaderna föreslås utgå från den fond, lill vilken yrkesskadeförsäkringsavgifterna flyter in.

Utredningens förslag om i princip full avgiflstäckning av de förvaltningskostnader som det här gäller har genomgående godtagits av remissinstanserna. Den metod som föreslagits för beräkning av avgifts-behovet för förvaltningskoslnadsändamål har emellertid i remissyttrandet från riksförsäkringsverket kritiserats som besvärlig och administrativt tyngande. Enligt verket bör försäkringens ersättning till staten för förvaltningskostnader beslämmas sorn en andel av yrkesskadeavgiflen och som hittiUs inflyta på vederbörande inkomsttitel.

Prop. 1971:22 53

I likhet med utredningen anser jag atl man bör undvika konstruktionen med en särskild tiUäggsavgift för förvaltningskoslnadsändamål. Förvaltningskostnaderna bör ingå bland övriga kostnader som skall finansieras genom den enhetliga arbetsgivaravgiften lill försäkringen. Därvid bör principen vara all omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet, såvitt avser obligatorisk försäkring av annan arbetstagare än sådan som är i statens tjänst, skall täckas fullt ul. Jag har emeUertid förståelse för önskemålet från riksförsäkringsverket om administrativ förenkling, som främst lorde la sikte på de beräkningar som kan krävas för atl urskilja de kostnader hos försäkringsrådet och riksförsäkringsverket som skall täckas av försäkringen. Dessa beräkningar kan uppenbarligen inle göras med exakthet. En viss schablonisering måste tillgripas vid uppskattningen av yrkesskadeförsäkringens andel av de båda myndigheternas totala kostnader. Som framgår av del följande kommer jag alt föreslå att procentsatsen för avgiftsuttaget till försäkringen skall fastställas för i regel fem år i sänder i en särskild lag. I denna lag kan lämpligen också anges hur stor andel av avgiften lill försäkringen som under perioden skall anses belöpa på förvaltningskostnader. Med denna ordning behöver beräkning av kostnaderna inle göras mer än i regel vart femte år. Ersättningen för förvaltningskostnaderna bör via yrkesskadeförsäkringsfonden tillföras vederbörande inkomsttitel på riksstaten.

Beträffande finansieringen av den frivilliga yrkesskadeförsäkringen föreslår utredningen inga genomgripande förändringar. Den frivilliga försäkringen anses alltjämt böra bygga på kapitalläckningssyslemet. Denna försäkringsform fömtsätter också en riskgraderad premiesällning. I sistnämnda hänseende erinrar utredningen om atl möjligheterna till differentiering efter skaderisk begränsias genom atl den nuvarande näringsgrensvis upplagda koslnadsslatistiken kommer alt upphöra som en följd av övergången till enhetlig premiesällning för den obligatoriska försäkringens del. Denna svårighet kan enligt utredningen undgås genom all riksförsäkringsverket minskar antalet riskklasser och reducerar spännvidden i premiesällningen.

Utredningen föreslår alt den frivilliga försäkringen, som f. n. bidrar genom tilläggsavgift på samma sätt som den obligatoriska försäkringen lill försäkringsrådels och riksförsäkringsverkets kostnader, i princip helt svarar för sina förvaltningskostnader. Den premiehöjande effekten av helläckningsprincipens införande bör enligt utredningen begränsas genom det föreliggande sparmomentel i försäkringen samt genom en viss nedskrivning av förvaltningskostnaderna under övergångstiden. Utredningen föreslår också atl den frivUliga försäkringens tillgångar avskUjs från den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar och tillförs en särskild fond för frivillig yrkesskadeförsäkring.

Prop. 1971:22 54

Vad sålunda föreslagils för den frivUliga yrkesskadeförsäkringens del har i huvudsak godtagils av remissinstanserna. Jag finner den föreslagna ordningen följdriktig och förordar all den genomförs.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Mellan yrkesskadeförsäkring och arbetarskydd finns ett naturligt och nära samband. Åtgärder på arbetarskyddels område kan, i vart fall om de är tiUräckligt vittgående, beräknas få en klart märkbar effekt också på yrkesskadeförsäkringens fält i form av en minskning av yrkesskadornas antal och svårighetsgrad saml en reduktion av försäkringens kostnader. I enlighet med denna tankegång har genom bestämmelser i reglementet angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder införts möjlighet för Kungl. Maj:l alt besluta all viss mindre del av yrkesskadeförsäkringsfonden tas i anspråk för all bekosta åtgärder inom det förebyggande arbetarskyddet. Med slöd av delta bemyndigande har Kungl. Maj:l vid skilda tillfällen ställt medel till förfogande för olika arbelarskyddsändamål. Under år 1970 beviljades bidrag ur fonden med sammanlagt 782 000 kr.

Under remissbehandlingen av yrkesskadeulredningens belänkande (SOU 1966: 54) förde LO fram tanken på en omläggning och utvidgning av stödet till arbetarskyddet genom en särskild arbetarskyddsavgift, som skulle las ul av arbetsgivarna över socialförsäkringen. Della uppslag bedömde jag i prop. 1967: 147 vara värt all prövas närmare i samband med den tillämnade utredningen om bl. a. avgiftsfrågorna avseende yrkesskadeförsäkringen. Utredningen har nu föreslagit att del genom en arbetsgivaravgift, som las ul i anslulning lill yrkesskadeförsäkringsavgiflen, skall skapas ökade möjligheter alt lämna ekonomiskt bidrag lill åtgärder ägnade all förebygga yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa.

I huvudsak innebär utredningens förslag atl arbetsgivarna samtidigt med all de varje är erlägger premier för själva yrkesskadeförsäkringen skall betala elt bidrag, som är avpassat efter det beräknade årliga behovet av medel för forskning, utbildning och information på arbelsmiljöområdet. Med hänsyn till bidragels skadeförebyggande syfte föreslås atl bidraget tillsammans med avgiften lill själva yrkesskadeförsäkringen bildar en gemensam avgift, benämnd yrkesskadeavgifl. Bidraget avses utgöra en i särskild ordning beslämd andel av yrkesskadeavgiften och överföras till en särskild fond under förvallning av ell nyinrättat statiigt organ. Utredningen beräknar atl del medelsbehov som skall tillgodoses genom arbelsgivarbidragel uppgår lill omkring 20 milj. kr. per år.

I likhet med utredningen och många remissinstanser vill jag starkt stryka under all del finns ett storl behov av ökade resurser för åtgärder in-

Prop. 1971:22 55

om arbetsmiljöns område. Jl. a. hänger della samman med att ell vidgat synsätt alltmer trängt igenom när del gäller arbetarskyddets ansvar för arbetstagarnas hälsosituation. Under senare år har betydande samhälleliga satsningar gjorts i syfte atl begränsa hälsoriskerna i arbetslivet. Bl. a. har de statliga arbelarskyddsorganens resurser förstärkts och en genomgripande översyn av arbelarskyddslagstiflningen pågår. Mycket återstår emellertid innan man har uppfyllt de anspråk som med fog kan stäUas i fråga om insatser för en god arbetsmiljö. Inle minst viktigt ar all stor uppmärksamhet ägnas åt åtgärder, som kan förebygga yrkessjukdomar och annan ohälsa som har samband med förhållandena på arbetsplatserna. I della hänseende framstår behoven av utökad forskning och utbildning samt förbättrad information i arbetsmiljöfrågor som särskilt påtagliga. Jag har den uppfattningen all kostnaderna för insatser för all förebygga ohälsa i arbetet är all betrakta som ell slags produktionskostnader. I konsekvens därmed finner jag del också naturligt all ökade arbelarskyddsinsalser finansieras genom avgifler_från_ arbetsgivarna. Jag vill därför förorda en reform med den huvudinriktning som utredningen föreslagit.

Som utredningen framhållit bör syftet med reformen vara all motverka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa samt dessutom all få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vilken arbetstagarnas hälsa och säkerhet kommer att främjas. För förverkligandet av denna målsättning har de offentliga organen på området, arbelarskyddsverket och arbetsmedicinska institutet, en central betydelse. Dessa organ är under successiv utbyggnad. Jag vill här peka på den fortsatta förstärkning av arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen som föreslås i årets stalsverksproposilion. För arbetsmedicinska institutets del kommer senare denna dag all anmälas förslag om en särskild proposition angående bl. a. institutets utbildningsverksamhet för läkare, skyddsingenjörer och sjuksköterskor inom företagshälsovården. Jag kommer därvid all förorda en väsentligt utökad medelsanvisning för institutets verksamhet. Ytterligare förstärkningar av de offentliga arbelarskyddsorganen kommer emellertid alt bli nödvändiga om dessa organ skall kunna fylla sina vUcliga funktioner. Bl. a. kan erinras om de nya krav på insatser som arbetsmiljöutredningens förslag kan konima all leda tiU. Enligt min mening bör även kostnaderna för arbetarskydds-verkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet ses som ett slags produktionskostnader. Det finns därför skäl all också dessa kostnader i varje fall till en del finansieras genom bidrag från arbetsgivarna. Mot bakgrunden av vad jag nu anfört bör utredningens förslag om arbetsgivarbidrag lill arbetarskyddet utsträckas till att innefatta även ett visst bidrag till statens kostnader för arbetarskyddsslyrelsens, yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet, varigenom den fortsalla utbyggnaden av.denna verksamhet underlättas.

Prop. 1971:22 56

Jag förordar därför, all del av utredningen föreslagna arbetsgivarbi-dragel för arbetarskydd utökas och ges formen av en särskild arbetarskyddsavgift. Medel motsvarande den del, av arbetarskyddsavgiflen som utgör bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsverkels och arbetsmedicinska institutets verksamhet bör tiUföras vederbörande inkomslilel på riksstalen. I övrigt bör arbetarskyddsavgiflen i enlighet med utredningens __förslag föras över till en nybildad särskild arbetarskyddsfond.

Som en principiell utgångspunkt när del gäller att bestämma vilka verksamheter inom forskning, utbildning och upplysning rörande arbetsmiljöfrågorna som skaU stödjas från arbetarskyddsfonden har utredningen angett, all uppgifter som ligger inom olika myndigheters och institutioners ordinarie verksamhet inle bör komma i fråga för medelstilldelning. Sådan verksamhet bör enligt utredningen ha kostnadstäckning i vanlig ordning. Mot bakgrund av den utvidgning av arbetsgivaravgiftens omfattning som jag förordat kan jag ansluta mig lill utredningens uttalande. I detta sammanhang vill jag understryka att fonden självfallet inte syftar till alt avlösa de arbelarskyddsinsalser som hittills bekostats av staten, enskilda förelag eller på annat sätt. Den skall i stället utgöra grunden för en reell ökning av resurserna för en förbättrad arbetsmiljö.

Utredningen har dragit upp vissa närmare riktiinjer för hur de medel som inflyter lill arbetarskyddsfonden skaU användas inom de olika aktiviteterna forskning, utbildning och upplysning. Dessa synpunkter, som jag har redovisat i redogörelsen för utredningens belänkande, har nästan ulan undanlag godtagits av remissinstanserna. Jag kan också i allt väsentligt instämma i vad utredningen här har anfört.

När del gäller medelstilldelningen ur fonden vill jag dock la upp två uttalanden under remissbehandlingen. SAF bar anfört atl institutioner -som Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälsovård (Bygghälsan) utan mera ingående prövning bör kunna bU tUlerkända sin branschandel av de medel som inflyter till fonden. Jag har ingen erinran mot all organisationer av den typ som Bygghälsan representerar kommer i fråga för medelstilldelning från fonden. Däremot anser jag inte all fördelningen av fondmedel lämpligen bör ske utifrån principen att varje bransch inom näringslivet får viss andel av del totalbelopp som skall delas ut. Det andra uttalandet som jag åsyftar kommer från SACO, som har framhållit alt utredningens åsikt atl även gmndutbildning av skyddsombud bör innefattas bland de verksamheter, som kan få medelstilldelning, kan skapa oklarhet med hänsyn till att många förelag på senare år börjat bekosta utbildning av sina skyddsombud. Risk skulle finnas för att dessa företag upphör med sin grundutbildning av skyddsombud. För egen del gör jag liksom utredningen den bedömningen, all utbildningen av skyddsombud är en synnerligen angelägen och vittomfattande uppgift som kräver stora insatser. För att få till stånd

Prop. 1971:22 57

en så bred utbildningsbas som möjligt synes det nödvändigt atl såväl grundutbUdning som kontinuerlig vidareutbUdning för skyddsombud initieras och stöds genom arbetarskyddsfonden. Intresset av att den verksamhet för UtbUdning av skyddsombud, som redan nu förekommer bl. a. hos en del arbetsgivare och genom arbetstagarnas fackliga organisationer, inle avbryts utan i stäUet stimuleras bör därför beaktas i samband med medelstUldelningen.

Storleken av den årliga arbetsgivaravgiften till arbetarskyddsfonden bör som utredningen funnit avpassas efter del beräknade årliga behovet av medel för de ändamål som fonden skall tillgodose. I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig tiU utredningens förslag all arbetsgivaravgiften till arbetarskyddsfonden nu fastställs lill 0,03 % av avgiftsunderlaget för yrkesskadeförsäkringen, vilket f. n. kan beräknas ge drygt 20 milj. kr. per år. Arbetsgivaravgiften lill arbetarskyddsverkels och arbetsmedicinska inslilulels verksamhet anser jag f. n. bör utgöra 0,02 % av avgiftsunderlaget. Den sammanlagda arbetarskyddsavgiften kommer således alt utgöra 0,05 % av avgiftsunderlaget.

Jag har redan uttalat mig för bUdandet av den särskUda fonden för forskning, utbUdning och upplysning på arbetsmUjöområdet. Det återstår att beröra hur fondmedlen skall förvallas. Utredningens förslag går ut på alt en särskUd styrelse inrättas, som skaU ha till uppgift att bestämma om fondmedlens användning och fördelning. Förvaltningsbestyren i övrigt avses ankomma på riksförsäkringsverket. Efter all ha övervägt olika länkbara lösningar, främst möjUgheten all låta arbetarskyddsstyrelsen handha förvaltningen, har jag stannat för den Unje som utredningen har vall. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t alt besluta om styrelsens sammansättning. Jag vill dock redan nu framhåUa alt jag fäster stor vikt vid att arbetsmarknadens parter bUr representerade i styrelsen. Del är också av vikt att styrelsen kan anUta särskilda experter och sakkunniga samt att den biträds av elt kansli, som leds av en kvalificerad föreståndare.

Avgiftsuttag m. m.

Utredningen har föreslagit all avgiften för själva yrkesskadeförsäkringen jämte bidraget till arbetarskydd skaU sammanföras till en avgift med benämningen yrkesskadeavgift. På denna punkt har riksförsäkringsverket och arbetarskyddsstyrelsen gjort invändningar. Dessa remissinstanser förordar i stället alt arbetarskyddsbidraget konstrueras som en särskild avgift. Som jag redan anfört bör arbetsgivarbidraget för arbetarskyddet enligt min mening ges formen av en särskild arbetarskyddsavgift och tas ul på samma avgiftsunderlag som gäller för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Detta innebär att beräkning, debitering och uppbörd av arbetarskyddsavgiflen kan ske i anslutning till beräkning, de-

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 22

Prop. 1971:22 58

bitering och uppbörd av avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Denna anknytning anser jag betydelsefull bl. a. ur praktisk synvinkel. Den kan emellertid åstadkommas ulan alt försäkringsavgiften och arbetarskyddsavgiflen sammanförs lill en gemensam avgift. Inte heller i övrigt har jag kunnat finna atl en fullständig integrering enligt utredningens förslag innebär några avgörande fördelar framför ett syslem med en fristående arbetarskyddsavgift, som i vissa hänseenden är anpassad till konstmktionen av yrkes.skadeförsäkringsavgiften. Däremot finns en viss risk för att en sammansmältning lill en avgift kan skapa oklarhet. Den av arbelarskyddsstyrelsen framförda synpunkten alt arbetarskyddsbidragel är avsett att läcka ett betydligt vidare fält än vad YFL gör synes mig också värd beaktande. Jag förordar således atl arbetarskyddsavgiflen tekniskt konslmeras som en särskild arbetsgivaravgift. Reglerna om arbelarskyddsavgiften bör då inte, som utredningen föreslagit, tas in i YFL utan bör i stället föras samman i en särskild författning.

I enlighet med del anförda skall bestämmas en avgift till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen och en arbetarskyddsavgift. Besluten om dessa avgifters storlek och uppdelning bör fattas av Kungl. Maj:t med riksdagen. Beslut rörande försiikringsavgiften torde i regel böra avse en period av fem år. Före resp. periods början bör i fortsättningen riksförsäkringsverket avge förslag tUl procentsats för uttag av försäkringsavgift saml förslag till ledning för bestämmande av försäkringsavgiftens förvaltningskoslnadsandel. Också arbelarskyddsavgiftens storlek och uppdelning synes böra prcivas om med jämna mellanrum, såvitt nu kan bedömas lämpligen i anslulning till omprövningarna av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

Utredningen har anselt all a>'giflsbehovel för försäkringen, om hänsyn inte tas tiU kravet på täckning av förvaltningskostnader och kostnader för uppräkning och värdesäkring av förmåner, bör för inledningsperioden, varmed utredningen avser åren 1972-1976, beräknas till cirka 70 % av den genomsnittiiga grundavgiften vid kapitaltäckningssystem. Då avgiftsunderlaget för år 1971 kan beräknas lUl omkring 72 000 milj. kr. och kapitalvärdet av skadeersättningar, som är alt hänföra till samma år, torde komma all uppgå tiU närmare 175 mUj. kr., krävs enligt utredningen ett avgiftsuttag på 0,17 % av avgiftsunderlaget. Härtill kommer uttag för förvaltningskostnadsändamål, som med beaktande av helläckningsprincipens införande kan beräknas tiU 0,015 %, saml uttag för uppräkning och värdef;äkring, som kan beräknas till 0,065 %. Enligt utredningen bör således uttaget för själva yrkesskadeförsäkringen för inledningsperioden fastställas lill 0,25 % av avgiftsunderlaget.

För egen del har jag i det föregående hävdat alt man inle i samband med övergången lill del nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen bör sänka det nuvarande genomsnittiiga avgiftsuttaget för

Prop. 1971:22 59

försäkringen ulan i stället sträva efter en från avgiftssynpunkt i det närmaste jämn övergång. Med denna utgångspunkt och med beaktande av atl den för år 1970 gällande genomsnittliga brutloavgiften var omkring 0,30 %, anser jag atl det årliga avgiftsuttaget för yrkesskadeförsäkringen under inledningsperioden bör bestämmas till 0,30 % av avgiftsunderlaget. Den andel av försäkringsavgiften som skall anses svara mot förvaltningskostnader bör därvid fa,slställas till en Ijugondedel. Jag anser vidare all inledningsperioden bör omfatta åren 1972-1974. Härigenom skapas möjlighet lill samtidig omprövning av yrkesskadeförsäkringsavgiflen och avgiften till tilläggspensioneringen.

Behovet av medel till arbetarskyddsfonden bör som jag förut nämnt beräknas svara mot elt avgiftsuttag på 0,03 %. Det arbetsgivarbidrag som skall tillföras statsverket som bidrag lill kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet bör utgå med 0,02 % av avgiftsunderlaget. Det sammanlagda årliga avgiflsullagel för arbetarskydd bör således i inledningsskedet vara 0,05 % av avgiftsunderlaget.

Som framgått av det sagda godtar jag utredningens förslag alt övergången lill den nya ordningen för yrkesskadeförsäkringens finansiering liksom införandet av systemet med arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål sker den 1 januari 1972.

Upprättade författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

2) lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3) lag om arbetarskyddsavgift,

4) lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.,

5) lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enUgl lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,

6) lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

7) lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor m. m.,

8) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om aUmän försäkring, m; m.,

9) lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

Prop. 1971:22 60

Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående för-fallningsförslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Del nya systemet för yrkesskadeförsäkringens finansiering kräver ändringar bl. a. i YFL:s bestämmelser om försäkringsavgifter m. m. Uttaget av avgift liU den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall beräknas efter en för aUa arbetsgivare enhetiig procentsats, som fastställs genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Procentsatsen har inle ansetts böra anges direkt i YFL. I stället har efter mönster av reglerna för avgiften liU den aUmänna tilläggspensioneringen valts metoden all ange procentsatsen för avgiftsuttaget i en särskUd författning. I denna regleras också hur stor del av försäkringsavgiften som skall avse förvaltningskostnader.

3 § Bestämmelsen i paragrafens iredje stycke om statsbidrag till förvaltningskostnader har slopats, eftersom försäkringen i fortsättningen skall fullt ut svara för kostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet såvitt angår yrkesskadeförsäkring av arbetstagare i annan än statiig tjänst. Staten skall utom ramen för försäkringen svara för försäkringens förvaltningskostnader då det gäller arbetstagare i statens tjänst. Bestiimmelser härom avses skola ulfärdas av Kungl. Maj:t.

25 § Paragrafen reglerar frågan om sammanträffande av ersättning enligt YFL samt lön, pension eUer annan gottgörelse, som tUlförsäkrats den ersättningsberättigade såsom understöd på grund av skadan. Vid sådant sammanträffande skall under '/issa förutsättningar avdrag ske på försäkringssidan. De ändringar som föreslagils är betingade av att lindring i försäkringsavgiften enligt 38 § lill följd av självrisk inle skall kunna förekomma i det nya finansieringssystemet.

38 §

Genom de nya bestämmelserna i denna och följande paragraf blir försäkringen finansierad enligt fördelningsmelod och med en enhetlig årlig premie. Härom hänvisas i första hand lill den allmänna motiveringen.

Regler om det avgiftsunderlag på vilket försäkringsavgift skall beräknas har tagils in i andra och tredje styckena av förevarande paragraf. Principerna för bestämraande av avgiftsunderlaget är oförändra-

Prop. 1971:22 61

de jämfört med dem, som tUlämpats för uttag av nuvarande riskgraderade försäkringsavgifter. Avgiftsunderlaget kommer således alt påverkas av inkomst upp till 7,5 gånger del vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, trots att inkomst överstigande fem gånger basbeloppet i princip inle beaktas i ersältningssammanhang. Som framhållits av utredningen är det en betydande fördel från administrativ synpunkt med samma övre debiteringsgräns som för arbetsgivaravgift enligt lagen om allmän försäkring. TUl följd av atl också den nedre debileringsgränsen vid 300 kronors inkomst skrivs in i lagen blir bestämmelsen med samma innehåll i 4 § andra styckel förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. överflödig och kan ulgå.

Med hänsyn till all lindring i försäkringsavgiften inte avses skola förekomma inom det nya finansieringssystemet har nuvarande andra stycket i paragrafen fått ulgå. Tredje stycket enligt den gäUande lydelsen föreskriver solidariskt ansvar för försäkringsavgift i faU då arbetstagare används till arbete av två eUer flera arbetsgivare gemensamt. Denna regel lorde gälla även ulan uttrycklig föreskrift. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen kan därför utgå.

39 §

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om den särskilda tilläggsavgiften lill statsverket för förvaltningskostnader. Mot bakgrunden av vad som anförts i den allmänna motiveringen har dessa bestämmelser utgått.

I paragrafen har tagils upp en föreskrift om alt försäkringsavgift skaU utgå efter en enhetlig procentsals, som fastställs av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Som anförts tidigare skall procentsatsen fastslås i en särskUd författning. 1 paragrafens första stycke har vidare angetts vilka ersättningar och kostnader som skall läckas genom försäkringsavgifter och således inverka vid avvägningen av procentsatsen.

I andra stycket har angetts alt till förvaltningskostnader, som skall täckas av försäkringsavgifter, är att hänföra enbart omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkels befattning med obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Som framhållits under 3 § skall därvid inte medräknas omkostnader hos de båda myndigheterna som beror på försäkring av arbetstagare i statens tjänst. Vidare har föreskrivits att Kungl. Maj:t och riksdagen skaU fastställa hur stor del av försäkringsavgifterna som skall anses svara mol förvaltningskostnader. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen har den ordning, som härigenom uppnås, ansetts lämplig av administrativa skäl.

Beslut om procentsatsens och förvallningskostnadsandelens storlek -

Prop. 1971:22 62

vilka som regel torde böra avse en femårsperiod - bör givetvis fallas viss tid före det år då tUlämpningen skall börja. Som framhållits tidigare bör möjlighet skapas till omprövning i ell sammanhang av avgiften till yrkesskadeförsäkringen och avgiften till tUläggspensioneringen. När det gäUer tUläggspensioneringen skall avgiflsprocenlen enligt 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring beslutas senast under andra året före det varunder beslutet skall börja tillämpas. Enligt samma lagrum skall riksförsäkringsverket vari femte år lägga fram förslag rörande procentsatserna under nästföljande sju år i den mån ullaget inle redan beslutats. Samma ordning har föreskrivits i Iredje stycket av förevarande paragraf med avseende på procentsatsen för yrkesskadeförsäkringsavgiften och förvallningskoslnadsandelen därav. Beslut i dessa hänseenden skall dock för inledningsperioden 1972-1974 fallas i år ulan särskilt förslag av riksförsäkringsverket. Härom hänvisas lill kommentaren lill punkt 5 i övergångsbestämmelserna.

40 §

I sin gällande lydelse föreskriver paragrafen skyldighet alt lämna försäkringsrådel och riksförsäkringsverket de uppgifter som behövs för bedömningen av frågor om försäkringsplikt, försäkringsavgift och ersättning. I 57 § finns bestämmelser om straff för underlåtenhet atl fullgöra uppgiftsskyldigheten och för orikligt meddelande i uppgift. Vid sidan härav finns i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. slraffsanklione-rade regler om skyldighet alt lämna uppgifter till ledning för debitering av arbetsgivaravgifterna till den obligatoriska socialförsäkringen - således även arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen.

I prop. 1971: 10 föreslås en reform av påföljdssyslemel i fråga om överträdelser mot skatte- och avgiflsförfallningar. Beträffande överträdelser som inle är av allvarligare art innebär förslaget atl straff ersätts av skatte- eller avgiftstiUägg eller förseningsavgift, som beslutas i adr minislrativ ordning. Reformen, som är avsedd alt träda i kraft den 1 januari 1972, omfattar bl. a. arbetsgivaravgifterna lill socialförsäkringens finansiering. I enlighet härmed föreslås i propositionen ändringar i bl. a. avgiftsförordningen.

Ett genomförande av den ordning som föreslås i den nämnda propositionen bör leda till atl reglerna i 40 och 57 §§ YFL anpassas efter det nya systemet. Eftersom avgiftsförordningen innehåller de behövliga bestämmelserna om skyldighet alt lämna uppgifter för bedömning av försäkringsplikt och försäkringsavgift synes anpassningen lämpligen böra ske genom att motsvarande bestämmelser i 40 § YFL får ulgå. Straffsanktionen i 57 § YIL kommer härigenom all avse enbart skyldigheten att lämna uppgifter för bestämmande av ersättningar enligt YFL. De ändringar, som mot bakgmnden av det anförda föreslå-

Prop. 1971:22 63

gits i förevarande paragraf, har skett under förutsättning att riksdagen godtar prop. 1971: 10.

41 § För alt beräkna försäkringspremier och premiereserv enligt kapitaltäckningsprincipen krävs särskilda försäkringslekniska grunder. Då något sådant behov i princip inte föreligger efter övergång lill finansiering enligt fördelningsmetod har del nuvarande första stycket i paragrafen fåll utgå. Också nuvarande andra stycket har utgått. Regler med motsvarande innehåll som i andra stycket finns i 31 och 38 §§ förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. Denna förordning är på gmnd av iredje stycket till-lämplig på avgifter lill yrkesskadeförsäkringen.

48 § I fråga om den friviUiga yrkesskadeförsäkringens finansiering gäller f. n. på gmnd av hänvisning i denna paragraf i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 3 och 38-41 §§ beträffande den obligatoriska försäkringens finansiering. Eftersom den frivilliga försäkringen också i fortsättningen skaU finansieras enligt kapilaltäckningsmelod och med riskgraderade premier, medan fördelningsmelod och enhelspremier införs beträffande obligatorisk försäkring, kan hänvisningen inte slå kvar oförändrad. De nya reglerna i 38 och 39 §§ har därför undantagits från hänvisningen. Tre nya stycken föreslås i stället införda i paragrafen med placering före del stycke som innehåller hänvisningen. Del första av de nya styckena har utformats efter mönster av nuvarande första styckel i 38 § och fastlägger för den frivilliga försäkringens del kapilaltäcknings- och riskgra-deringsprincipema. I överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen skall den frivilliga försäkringen fullt ut svara för sina förvaltningskostnader. Enligt det andra stycket skall det liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t all fastställa försäkringstekniska grunder och premiereserv för denna försäkring. Förebilden lill föreskriften finns i nuvarande första stycket av 41 §. Det föreslagna tredje stycket, som har liknande lydelse som nuvarande fjärde styckel i 41 §, föreskriver inrättande av en särskild fond för den frivilliga försäkringens medel. Därav följer alt den frivilliga försäkringens tillgångar måste särskiljas från yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna föreslås ske med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972. För de livräntor, som hänför sig lill skador som inträffat dessförinnan, finns ekonomisk täckning såvitt angår gmndlivräntan. För omreglering, förhöjning och värdesäkring av dessa livräntor finns däremot inte någon kapilaltäckning. Kostnaderna för dessa ersättningar finansieras

Prop. 1971:22 64

ju f. n. genom avgiftstillägg, som är så avpassade alt de enbart läcker de under året löpande utgifterna. Som en följd härav är det nödvändigt atl den årliga försäkringsavgiften täcker även samma års kostnader för tUläggsförmåner till äldre livräntor. Sådana äldre livräntor medför också vissa löpande förvaltningskostnader efter de nya beslämmelsernas ikraftträdande. Även dessa kostnader bör täckas av försäkringsavgiften. Bestämmelser i dessa hänseenden har tagits in under punkterna 1 och 2.

Slopandet av självrisken innebär att inga nya självriskmedgivanden får lämnas och alt löpande medgivanden sätts ur kraft den 1 januari 1972. Som framhåUits i den allmänna motiveringen bör möjlighet införas för arbetsgivare, som har att fortlöpande utbetala livräntor pä grund av tidigare självriskåtagande, alt överlåta betalningsansvaret på riksförsäkringsverket. Bestämmelser härom har tagits upp under punkt 3.

Under 41 § har nämnts att behovet av särskilda försäkringstekniska gmnder i princip upphör vid fördelningsmetodens införande. Under en övergångsperiod blir det dock nödvändigt att i vissa sammanhang ha tUlgång tUl sådana gmnder även såvitt gäller obligatorisk försäkring. Som exempel kan nämnas atl man tUils vidare måste kunna försäkringstekniskt faststäUa storleken av ersätlningsåtagandena i kvarvarande självriskfall. I anledning härav har under punkt 4 upplagils en regel om alt de nuvarande grundema i förekommande fall skall ha fortsall tiUämpning i den mån Kungl. Maj:t inte förordnar annorlunda.

Under punkt 5 upptas elt undanlag från föreskriften i 39 § Iredje stycket om tiden för fastställande av avgiftsprocent och förvaltningskoslnadsandel. Härigenom möjliggörs atl beslut i dessa hänseenden såvitt angår 1972 fattas under år 1971. I ett samtidigt med förslagel till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring framlagt lagförslag föreslås procentsats för uttag av försäkringsavgift för perioden 1972-1974 samt förslag till förvaltningskostnadsandel för samma period. Något särskUt förslag av riksförsäkringsverket i dessa hänseenden behövs därför inte för begynnelseperioden. Med avseende på den därpå följande perioden skall riksförsäkringsverket lägga fram förslag före utgången av år 1972. Också della har angetts under punkt 5.

Förslaget Ull lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.

Som mönster för della förslag har ståU lagar (1959: 292, 1963: 192 och 1968: 243) angående procentsatsen för uttag av avgift lill försäkringen för tilläggspension. Beträffande procentsatsens och förvaltningskostnadsandelens storlek hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget till lag om arbetarskyddsavgift

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den i den allmänna motiveringen närmare berörda arbetsgivaravgiften för arbelarskyddsända-

Prop. 1971:22 65

mål. Den har konstmerats som en fristående avgift, som i vissa hänseenden är anpassad tUl konstmktionen av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

Paragrafen bestämmer kretsen avgiflsskyldiga på sådant sätt all överensstämmelse nås med vad som gäller för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

3 §

Paragrafen reglerar avgiftsunderlaget och procentsatsen för avgiftsuttaget. Avgiftsunderlaget stämmer överens med underlaget för yrkesskadeförsäkringsavgiften. Som anförts i den aUmänna motiveringen synes den angivna procentsatsen - lUcsom f. ö. den fördelning som framgår av 4 § - lämpligen böra prövas om i anslulning tUl omprövningarna av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

4 §

Arbelarskyddsavgiften skall i enlighet med vad som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen delas upp så att två femtedelar får utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning rörande arbetarskydd och arbetsmUjö. Detta har uttryckts i förevarande paragraf. I paragrafen har vidare angetts att den sistnämnda andelen skall föras till en särskild fond. Också beträffande fonden och dess förvallning kan hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. kompletterar YFL genom att bereda ombordanställda ekonomiskt skydd vid skada till följd av sådana utom arbetet ådragna olycksfall, som orsakats av krigsåtgärd. För försäkringsskyddet erlägger arbetsgivaren enligt 6 § forsla stycket lill riksförsäkringsverket ett tillägg liU yrkesskadeförsäkringsavgiften. I andra stycket anges all förvallningskoslnadstillägg enligt 39 § YFL inte skall erläggas på tillägget enligt krigsförsäkringslagen. Med hänsyn liU att tillägget för förvaltningskoslnadsändamål enligt YFL föreslås slopat har andra stycket i 6 § fåll utgå.

Prop. 1971:22 66

Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring for olycksfall i arbete m. m.

EiUigt 14 § lagen (1955: 469) uttas kostnaderna under visst år för omreglering av vissa ersättningar enligt olycksfaUsförsäkringslagen genom proportioneUt tiUägg liU de premier som arbetsgivarna har att erlägga för året jämlikt 38 och 39 §§ YFL. Som framgår av den föreslagna nya lydelsen av 39 § YFL är avsUclen att avgiftstillägg inte längre skall utgå och att försäkringspremierna i fortsättningen skall avvägas så, alt de förslår till all läcka också ersättning på gmnd av omreglering. 14 § i 1955 års lag har ändrats i enlighet härmed.

Förslagfit till lag om ändring i lageri (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Motsvarande gäller enligt 6 § lagen (1962: 303) beträffande kostnaderna för förhöjning som beträffande kostnaderna för omreglering. Med avseende på detta ändringsförslag hänvisas därför till vad som anförts rörande det närmast föregående lagförslaget.

Förslagel till lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Motsvarande gäUer enligt 6 § lagen (1967: 919) beträffande kostnaderna för värdesäkring som beträffande kostnadema för omreglering. På gmnd härav hänvisas till vad som anförts i anslulning till förslaget tiU ändring i lagen (1955: 469).

Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

1 § Paragrafen har jämkats med hänsyn tUl att särskilda tilläggsavgifter för förvaltningskostnad enligt 39 § YFL och avgiflstUlägg för omreglering enligt 14 § lagen (1955: 469) inte skall ulgå i fortsättningen. Dessutom har arbetarskyddsavgift förts in bland de avgifter för vilka förordningens bestämmelser gäller. Eftersom kretsen avgiftsplikliga och avgiftsunderlaget är desamma i fråga om arbetarskyddsavgift som i fråga om arbetsgivaravgift tUl yrkesskadeförsäkringen kan beräkning, debitering och uppbörd av dessa båda avgifter helt samordnas.

4 § Bestämmelse med samma innehåU som paragrafens nuvarande andra stycke föreslås inlagen i 38 § iredje stycket YFL. Med hänsyn härtiU har andra stycket fåll ulgå.

Prop. 1971:22 67

övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna skall naturligtvis inte gäUa avgift som avser liden före ikraftträdandet den 1 januari 1972. Detta har uttryckts i en övergångsbestämmelse.

Vid uttag av preliminär arbetsgivaravgift enligt 20 § första stycket förordningen för åren 1972 och 1973 bör hänsyn tas tiU de förändringar i avgiftsuttaget till yrkesskadeförsäkringen som sker genom lagen om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring. Hänsyn bör också las lill avgiftsuttaget enligt lagen om arbetarskyddsavgift. En övergångsbestämmelse har införts härom.

Förslagel lill lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Enligt 11 § reglementet bemyndigas Kungl. Maj:t alt besluta att viss mindre del av yrkesskadeförsäkringsfondens tillgångar skall användas för att bekosta åtgärder som ar ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse förebygga förlusl eller nedsättning i arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade. Möjligheten atl la fonden i anspråk för arbetarskyddsändamål har inte ansetts böra kvarstå när den särskilda arbelarskyddsavgiften införs. Den nämnda paragrafen föreslås därför bli. upphävd.

1 §

I paragrafen anges atl bl. a. yrkesskadeförsäkringsfonden skall förvallas enligt reglementets bestämmelser. I den allmänna motiveringen har förordats att den friviUiga yrkesskadeförsäkringens liUgångar skaU avskiljas från yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar och tiUföras en särskild fond. I överensstämmelse med vad utredningen tänkt sig bör också den del av yrkesskadeförsäkringsfonden, som brukar benämnas särskUda yrkesskadefonden — en redogörelse för denna finns i avsnittet om gäUande ordning — brytas ul och förvaltas som en frislående fond. Paragrafens uppräkning av fonder på vilka bestämmelserna i reglementet skall tillämpas har kompletterats med namnen på de båda nya fonderna. Jämkning har vidare skett med hänsyn tUl alt bestämmelserna om fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen numera finns i 22 kap. lagen om allmän försäkring.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster och utgifter.

TiU avgiftsinkomster kommer i fortsättningen atl hänföras avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring enligt 38 och 39 §§ YFL samt

Prop. 1971:22 68

eventueUa tiUägg på gmnd av tiUämpningen av lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. Yrkesskadeförsäkringsfonden tiUförs således även medel av det slag som hittills tiUkommit den s. k. omregleringskassan saml medel avsedda att täcka den obligatoriska försäkringens förvaltningskostnader. Som inkomster för fonden behöver inle längre upptas avgifter för försäkringar enUgt lagen (1916: 235) om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen (1937: 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. Första stycket i paragrafen har ändrats i enUghel härmed.

En jämkning har företagits i andra stycket med hänsyn tUl alt ersättning på grand av frivillig försäkriing inte längre skaU utgå ur yrkesskadeförsäkringsfonden. Eftersom fonden i .fortsättningen skall bestrida också kostnadema för omreglering, föj:höjning och värdesäkring av utgående ersättningar samt förvaltningskos;lnader enUgt 39 § andra styckel YFL har dessa kostnader tillagts uppräkningen av fondens utgiftsposter, övriga ändringar i paragrafen är a\' formeU natur.

Övergångsbestämmelsen

Eftersom det kan bli svårt fiir riksförsäkringsverket alt genomföra den under 1 § angivna uppdelningen av den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens tiUgångar till den 1 januari 1972, föreslås Kungl. Maj:l bli bemyndigad alt bestämma en senare lidpunkt för uppdelningen. En övergångsbestämmelse har lagils upp härom.

Hemställan

Jag hemsläller atl Kungl. Maj:l föreslår riksdagen atl antaga förslagen tiU

1) lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2) lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3) lag om arbetarskyddsavgift,

4) lag om ändring i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för .sjömän m. fl.,

5) lag om ändring i lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,

6) lag om ändring i lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

7) lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor in. m.,

8) lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,