Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1971 Prop. 1971:180

Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988), m. m.; given Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss följdlagstiftning till fastighetsbUdningslagen, som träder i kraft den 1 januari 1972, samt sådana ändringar i denna lag som är nödvändiga för att anpassa den till annan, nytillkommen lagstiftning.

För att inte de sakrättsliga fömtsättningarna för sammanläggning skall rubbas under tiden mellan fastighetsbildningsbeslut och registrering föreslås förbud mot inskrivning i fastighet eller fastighetsdel som ingår i beslutad men ännu ej fullbordad sammanläggning.

Vidare föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten får möjlighet att vid avstyckning förordna att den nybildade fastigheten skall vara fri från ansvar för sådan i styckningsfastigheten gällande fordran som utan inskrivning är förenad med rätt tUl betalning ur fastigheten.

Propositionen innehåller också förslag om att innehavare av fordran av nyss angivet slag skall kunna få utdelning för fordringens kapitalvärde vid fördelning av ersättning för fastighet som utplånas vid fastighetsreglering.

Lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa faU och legaliseringslagen (1968: 578) föresläs bli ersatta av en gemensam lag om äganderättsutredning och legalisering. Förslaget innebär att legaliseringsinstitutet utvidgas och att dess användbarhet förbättras. Bl. a. införs möjlighet att i samband med

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 2

legaliseringsförrättning verkställa äganderättsutredning som leder tiU lagfart. Dessutom öppnas ökade möjligheter att ordna upp tilltrasslade gravationsförhållanden vid såv'äl äganderättsutrednings- som legaliseringsförrättning.

Dessutom föreslås ett flertal ändringar av teknisk natur i fastighetsbUdningslagen. H'ärigenom nås överenssfämmelse mellan denna lag samt bl. a. den slutiiga utformningen av nya jordabalken, det vid 1970 års riksdag fattade beslutet om riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten och det i prop. 1971: 118 framlagda förslaget till ändring i byggnadslagen (1947: 385).

Lagförslagen avses träda i kraft den 1 januari 1972.

Skall ansökan ej avvisas enligt 8 § eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 20—23 kap., får ärendet uppskjutas till viss senare inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen. Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndigheten. I föreläggandet fär vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Avser ansökan fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men icke fullbordad sammanläggning och skall ansökningen ej avvisas enligt 8 § eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 20—23 kap., skall ärendet uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det meddelande att sammanläggningen fullbordats eller frågan därom förfallit kommit inskrivningsmyndigheten till hända.

Om det är nödvändigt för utredningen, får inskrivningsärende även i annat fall än som avses i första stycket uppskjutas till viss senare inskrivningsdag. Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndigheten. I föreläggandet fär vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Prop. 1971:180 4

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbUdningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas i fräga om fastighetsbildningslagen (1970: 988),

dels att 18 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 10 kap. 9 § skall betecknas 10 kap. 10 § och att nuvarande 18 kap. 3 § skall betecknas 18 kap. 2 §,

dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 2, 8, 15, 22 och 24 §§, 5 kap. 3, 7, 16, 30 och 34 §§, 8 kap. 7 §, 9 kap. 5 §, 12 kap. 4 och 7 §§, 13 kap. 2 §, 15 kap. 7—10 §§ samt 16 kap. 3, 5 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 9 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

6 § Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäUer för den fastighetsbildningsätgärd om vUken är fräga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efter vad som är skäligt.

Avvisas ansökan eller inställes Avvisas ansökan eller inställes
förrättning, skall sökanden betala    förrättning, skall sökanden beta-
uppkomna kostnader, om icke la uppkomna kostnader, om icke
särskUda omständigheter föranle-   särskilda omständigheter föranle
der att betalningsskyldigheten der att betalningsskyldigheten
fördelas mellan samtliga sakäga- fördelas mellan samtiiga sakäga
re eller vissa av dem. Om för- re eller vissa av dem. Om för
rättningen sökts av byggnads-   rättningen sökts av byggnads
nämnden, svarar kommunen för nämnden, svarar kommunen för
de kostnader som i enlighet här- de kostnader som i enlighet här
med kan åvila sökanden. Har   med kan åvila sökanden. Har
förrättningen enligt 5 kap. 3 § förrättningen enligt 5 kap. 3 §
fjärde stycket påkallats av över-    fjärde stycket påkallats av läns
lantmätaren eller annan statlig   styrelsen, skall sådana kostnader
myndighet, skall sådana kostna- betalas av staten,
der betalas av staten.

Överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förrättningskostnaderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om det icke är uppenbart att överenskommelsen tiUkommit i otillbörligt syfte.

Till förtättningskostnader hänföres taxeavgift, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiften samt ersättning för skada enligt 4 kap. 38 § tredje stycket.

3 kap.

2 § Inom område med faststäUd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överenssfämmelse med planen.

Om särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande fär mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna ske, om åtgärden är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte.

Om särskUda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande fär mindre avvikelse frän planen eller bestämmelserna ske, om åtgärden är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan eller stadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

Får pä grund av särskilt medgivande nybyggnad eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som avses i första eller andra stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skaU kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan eller stadsplan. Mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos Konungen genom besvär.

3 §

Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område och har tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta inom en nära framtid eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, får fastighetsbUdning icke ske, om åtgärden skuUe försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område och har tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, får fastighetsbildning icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämpUg planläggning av området.

Prop. 1971:180 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §
Gode män utses genom val av Gode män utses genom val av

kommunens fullmäktige. kommunfullmäktige.

God man skall vara valbar till nämndeman inom kommunen och får ej ha fyllt sextiofem år. God man skaU ha erfarenhet i fråga om tätortsförhållanden eller vara kunnig i jordbruks- eller skogsbraksfrä-gor.

God man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.

Rättegångsbalkens bestämmelser om skyldighet att mottaga uppdrag som nämndeman och att kvarstå i uppdraget samt att efter avgång fortfarande tjänstgöra äger motsvarande tillämpning i fråga om god man.

Länsstyrelsen bestämmer antalet gode m'än.

8 § Ansökan om fastighetsbildning göres skriftUgen hos fastighetsbildningsmyndigheten. Muntiig ansökan som göres vid förrättningssammanträde skall dock godtagas, om den väckta frågan lämpligen kan prövas vid samma förr'ättning.

Sökanden skaU ange den åt- Sökanden skall ange den åt
gärd som han önskar genomförd gärd som han önskar genomförd
samt uppge den eller de fastighe- samt uppge den eUer de fastighe
ter för vilka han för talan. I den ter för vilka han för talan. I den
mån det kan anses skäligt att sö- män det kan anses skäligt att sö
kanden skaffar uppgifter därom kanden skaffar uppgifter därom
eller sådana ändå är tillgängliga eller sådana ändå är tillgängliga
för honom, skall han också ange för honom, skall han också ange
de andra fastigheter som saken de andra fastigheter som saken
angår ävensom namn och postad- angår ävensom namn och postad
ress beträffande fastighets'ägarna ress betr'äffande fastighetsägarna
samt de innehavare av servitut, samt de innehavare av servitut,
nyttjanderätt eller samfällighets- nyttjanderätt eller rätt till elekt-
rätt som kan beröras av åtgär- risk kraft som kan beröras av åt-
den. gärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eUer hans ombud.

TiU ansökningshandling skaU sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

15 §
Finns det anledning antaga att Finns det anledning antaga att
förrättning kan handläggas helt förrättning kan handläggas helt
utan sammanträde, skall ansök- utan sammanträde, skall ansök
ningshandlingen delges sak'ägare, ninghandlingen delges sak'ägare,
som ej biträtt ansökningen, och som ej biträtt ansökningen, och

Skåp.

3 §

Rätt att påkalla fastighetsreglering tiUkommer ägare av fastighet som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eUer förebyggas.

Byggnadsnämnd fär begära Byggnadsnämnd får begära

fastighetsreglering som avser fastighetsreglering som avser

område där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen

område där tätbebyggelse föreligger eller ar att vänta inom en nära framtid.

Länsstyrelse, överlantmätare eller lantbruksnämnd kan påkalla

7                                                                            §
Fastighetsreglering får icke       Fastighetsreglering får icke
verkställas så, att mark tUlsam- verkställas så, att mark tillsam
mans med byggnad som finns på mans med byggnad som finns på
marken överföres till annan fas- marken överföres tiU annan fas
tighet eller samfällighet. Mark tighet eller samfälUghet. Mark
på vUken finns byggnad som tiU- på vilken finns byggnad som till
hör innehavare av servitut, nytt- hör innehavare av servitut eller
janderätt eller samfäUighetsrätt nyttjanderätt fär dock överföras,
får dock överföras, om byggna- om byggnadens ägare tillförsäk-
dens ägare tUlförsäkras motsva- ras motsvarande rätt att efter
rande rätt att efter regleringen be- regleringen behälla byggnaden på
hålla byggnaden pä samma mark.                  samma mark.

Under förutsättning att väsentiig olägenhet för sakägare ej uppkommer, fär mark överföras utan hinder av bestämmelserna i första stycket, om byggnaden har endast obetydligt värde eller om överföringen i betydande mån underlättar möjUgheterna att vinna ändamålsenlig fastighetsindelning. Vid sådan överföring övergår byggnaden i tillträdarens ägo, även om den ej hörde till den fastighet frän vilken överföringen sker.

Mark där det finns elektrisk starkströmsledning fär överföras endast om ledningens ägare tillförsäkras r'ätt att efter regleringen behälla ledningen på samma mark.

16 § Om fastighet, som undergår v'ärdeminskning genom regleringen eller som helt eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbUdningsmyndigheten förordna att sådan ers'ättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan behövs, tillkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig skada eller ers'ättning enligt 27 eller 30 § skall inbetalas till myndighet som Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas direkt tUl fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Inbetalda medd fördelas av Inbetalda medel fördelas av
länsstyrelsen. D'ärvid äger be- länsstyrelsen. D'ärvid äger be
stämmelserna om fördelning av stämmelserna om fördelning av
köpeskUling för utmätningsvis köpeskilling för fast egendom
såld fast egendom motsvarande som sålts på exekutiv auktion
tiUämpning. Sammantr'äde för för- motsvarande tUlämpning. Har
delningen hålles så snart det kan medel inbetalats för fastighet
ske. Kallelse tUl sammanträdet som i sin helhet inlösts eller el-

Nuvarande lydelse

sändes till rätts'ägarna minst två veckor i förväg.

Föreslagen lydelse

jest tagits i anspråk vid regleringen, har dock innehavare av fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastigheten, rätt att för kapitalvärdet av belopp, som fastställts men ännu ej förfallit till betalning, få utdelning med samma rätt som för fordringen i övrigt. Kapitalvärdet beräknas efter en räntefot av fem procent om året. Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes till rättsägarna minst tvä veckor i förväg.

Även i annat fall än som avses i första stycket får fastighetsbildningsmyndigheten förordna att in- och utbetalningar av belopp, som skall utgå med anledning av regleringen, skall ske genom myndighets förmedling. Närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.

SkaU medel inbetalas till myndighet på grund av bestämmelserna i denna paragraf, ankommer det på myndigheten att vidtaga behövliga åtgärder för att uttaga medlen hos den betalningsskyldige.

30 §

träda lägenhet.

Har bestämmelse om tillträde icke meddelats, sker tillträde när uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret.

Sker tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som har nytta av att tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.

Tillträde sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall fastighetsbUdningsbe-slutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret. Vid bestämmande av tidpunkten för tillträde skall beaktas vad som föreskrivits i 12 kap. 29 § jordabalken om hyresgästs skyldighet att cv-

Tillträde sker vid den tidpunkt som fastighetsbUdningsmyndigheten bestämmer. Innan tUlträde sker, skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare lidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistref. / beslut om tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Ägaren är skyldig att för fastighetsbUdningsmyndigheten uppge innehavare av servitut, nytt-jander'ätt och samfäUighetsrätt. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare till följd av underlåtenheten, skall han ers'ätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i samband med att underättel-se enligt första stycket lämnas honom.

Ägaren är skyldig att för fastighetsbUdningsmyndigheten uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare till följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i samband med att underrättelse enligt första stycket lämnas honom.

9 kap.

5 §

När syssloman frånträder sitt uppdrag, skall han avge redovisning för sin förvaltning. Redovisningen skall framläggas på förrättningssammanträde.

FastighetsbUdningsmyndigheten kan förelägga syssloman att lämna upplysningar om förvaltningen. Myndigheten kan också förordna någon att granska förvaltningen och avge berättelse över granskningen.

Sakägare som vUl klandra sysslomannens redovisning eller eljest föra talan mot denne med anledning av förvaltningen skall väcka talan vid fastighetsdomstol, som anges i 15 kap. 1 §, inom tre månader från den dag dä redovisningen framlades på sammanträde. Väckes ej talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad, om talan ej grundas på att sysslomannen begått brottslig handling.

Sakägare som vUl klandra sysslomannens redovisning eller eljest föra talan mot denne med anledning av förvaltningen skall väcka talan inom tre månader frän den dag då redovisningen framlades på sammanträde. Väckes ej talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad, om talan ej grundas på att sysslomannen begått brottslig handling.

Prop. 1971:180 H

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

9 §

I fråga om avstyckad fastighets ansvar för sådan fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet äger 6 kap. 11 § andra och tredje styckena jordabalken motsvarande till-lämpning. Detta gäller även om stamfastigheten och den avstyckade fastigheten är i samme ägares hand.

Vid avstyckning kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna att fordran som avses i första stycket icke skall besvära styckningslotten. Sådant förordnande får dock meddelas endast om fordringshavaren medger det eller om det är väsentligen utan betydelse för honom. Förordnandet skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.

Första och andra styckena gäller ej, om annat följer av särskilda bestämmelser.

12 kap.

4 § För att fastighet skall få ingå i sammanläggning krävs att ägaren har lagfart på fastigheten eller att ansökan om lagfart förklarats vilande och hinder mot bifall till ansökningen icke föreligger om fastighetsbildningen genomföres.

Är talan väckt om bättre rätt Är talan väckt om bättre rätt

eller om lösningsrätt till fastighe- eller om lösningsrätt till fastig-
ten eller är rätten till fastigheten heten eller är rätten tiU fastighe-
i annat fall tvistig, får fastighe- ten i annat fall tvistig, får fastig-
ten ej ingå i sammanläggning. heten ej ingå i sammanläggning.
Detsamma gäller, om fastigheten Detsamma gäller, om fastigheten
är utmätt eller eljest skall säljas är utmätt eUer eljest skall säljas
i den ordning som föreskrives för i den ordning som föreskrives
utmätt fast egendom. för utmätt fast egendom. Utmät-

ning sorn återgår, om sammanläggning kommer till stånd, skall dock ej beaktas.

7 §

Orn sammanläggnings inverkan Om sammanläggnings inverkan

på omfattning-n av inteckning på omfattningen av inteckning

finns bestämmelser i 6 kap. 75 § finns bestämmelser i 6 kap. 16 §

jordabalken. Dessa 'äger motsva- jordabalken. Dessa äger motsva-

Föreslagen lydelse

rande tillämpning i fråga om sådan fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fast egendom.

Nuvarande lydelse

rande tillämpning när fastighet, som ingår i sammanläggning, svarar för fordran med bättre förmånsrätt än panträtt på grund av inteckning.

Sådan inskrivning som avses i 6 § första stycket besvärar efter sammanläggning icke den nybildade fastigheten.

Ansökan om inskrivning i fastighet, som sammanlagts med annan, skall anses avse den nybUdade fastigheten.

Innebär avtal enligt 2 § att den nybildade fastigheten skall utgöra egendom vari makarna äger var sin andel, skall efter sammanläggning den för vardera maken beviljade eller sökta lagfarten avse den andel i fastigheten som tUlkommer honom.

13 kap.

2 §
FastighetsbUdning enligt 1 § FastighetsbUdning enligt 1 §

sker på ansökan av överlantmä- sker pä ansökan av länsstyrelsen, tåren.

Har beslut meddelats om ändring i den kommunala indelningen, får fastighetsbUdning som föranledes av ändringen genomföras utan hinder av att ändringen ännu ej trätt i kraft.

8 §

Finner länsstyrelsen alt tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats tUl förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen föra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Finner överlantmätaren att tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats tiU förmån för allmänt intresse, får han föra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare. Motsvarande fullföljdsrätt tiUkommer läns.styrelsen och lantbruksnämnden.

Första stycket gäller icke fastighetsbUdning inom område med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör endast mark som enligt planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Finner fastighetsregistermyndigheten att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner förrättning vara behäftad med fel som skulle äventyra fastighetsredovisningens tiUförlitlighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

Finner fastighetsregistermyndigheten att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

11 §

När talan fuUföljts av sakägare, får fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intresse, överlantmätaren eller byggnadsnämnden fått tillfäUe att yttra sig. Ändring till fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tiUfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när talan fiUlföljts av företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

När talan fullföljts av sakägare, får fastighetsbUdningsmyndig-hetens beslut eller åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör aUmänt intresse, länsstyrelsen eUer byggnadsnämnden fått tiUfälle att yttra sig. Ändring till fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tillfäUe att ytira sig. Vad som nu föreskrivits 'äger motsvarande tillämpning, när talan fullföljts av företrädare för aUmånt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Prop. 1971:180 15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen

Härigenom förordnas i fräga om lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,

dels att nuvarande 16—18 §§ skall betecknas 17—19 §§ och att nuvarande 19 § skall betecknas 21 §,

dels att den nya 18 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 16 och 20 §§, samt närmast före dem nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Särskild övergångsbestämmelse angående 10 kap. fastighetsbildningslagen

16 §

Äldre bestämmelser om avstyckad fastighets ansvar för fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet gäller, när avstyckningen skett med tillämpning av lagen (1917:269) om fastighetsbildning i stad, lagen (1926: 326) om delning av jord å landet eller lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

18 § Bestämmelserna i 12 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen om sammanläggning av fastigheter, som tillhör äkta makar, gäller ej när äldre giftermålsbalken är tiUämpUg på makarnas förmögenhetsförhållanden.

Bestämmelserna i 12 kap. 4 § första stycket i fastighetsbildningslagen gäller ej i fråga om fastighet som förvärvats pä sådant sätt att ägaren ej varit skyldig att söka lagfart.

Särskilda övergångsbestämmelser angående 13 kap. fastighetsbildningslagen

20 §

Skall för skilda delar av kommun finnas olika slag av fastighetsregister, får fastighetsbildning

Prop. 1971:180 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske för samordning mellan fastighetsindelningen och indelningen i registerområden. Därvid äger 13 kap. fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4 Förslag tiU

Lag om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom förordnas som följer.

Äganderättsutredning

1 § Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande om
råde där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och
enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och
åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utred
ning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i bety
dande omfattning saknar lagfart.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till lantmäteristyrelsen för avgörande.

2 § Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fas
tighetsbUdningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 4 kap. 1—7, 12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 16—24, 28 och 29 §§, 30 § första stycket samt 31, 33—40 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tiU-lämpning i fråga om äganderättsutredning.

3 § Fastighetsbildningsmyndigheten får bryta ut dd av förrättnings-området till behandling vid särskild förrättning.

4 § Vid förrättningen skall äganderätten till samt inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av förrättningen utredas. FastighetsbUdningsmyndigheten skaU skaffa utdrag ur fastighetsregistret rörande förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och andra inskrivningsförhåUanden.

5 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tUlhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning.

Prop. 1971:180 17

Kungörelse om och kallelser till första sammanträdet skall innehålla uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad sakägarna bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om innehållet i 10, 12 och 30 §§.

6 § Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sak
ägarna tillfälle att taga del av de i 4 § angivna handlingarna.

Sakägarna skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt samt förete sådana handlingar och meddela sädana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall efter sammanträdet snarast möjligt anslås på kommunens anslagstavla.

7 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall tillse att innebörden av an
mälda anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över an
språken och vad som i övrigt är av betydelse för äganderättsutredningen.

Härefter skall nytt sammanträde hållas. Sakägarna skall därvid fä tillfälle att taga del av sammanställningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena annars ger anledning till det, skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra för utredningen i ärendet. Sakägarna skall därjämte få tillfälle att slutföra sin talan.

8 § Med alla kända sakägares medgivande fär fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att meddela föreläggande enligt 6 § andra stycket samt fullgöra vad som föreskrives i 7 § redan vid första sammanträdet.

9 § Sedan behövliga sammanträden hållits, skall fastighetsbildningsmyndigheten pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet eller till mark inom fastighet eller inom samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) samt upprätta förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartUI fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tillstånd erhållits.

Har fastighet delats genom sämjedelning, arealöverlåtelse eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall varje del upptagas som särskild ägolott i äganderättsförteckningen. Detsamma gäller, om samfällighet som avses i första stycket avskilts eller delats genom jorddelning som nu sagts och, såvitt det skett genom arealöverlätdse, hinder mot avstyckning icke skulle föreligga enligt 10 kap. 2 § andra stycket fastighetsbUdningslagen (1970: 988).

Andra stycket gäller ej sämjedelning, som har omfattat flera fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbUdning i överensstämmelse med den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet som besvärar fastighet eller del av fastighet.

10 § Har ägolott upptagits i äganderättsförteckning enligt 9 § andra stycket, har detta verkan som fastighetsbUdningsbeslut.

11 § Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får fastighetsbildningsmyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vUka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad

2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 18

eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas frän inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som skall avges snarast möjligt, skall grundas pä fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges om hindermot förordnande möter enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning.

Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, skall denna i samband därmed fastställas.

12 § Kan lämpligare fastighetsindelning vinnas genom att ägolotter
som upptagits i äganderättsförteckningen sammanlägges till en fastighet,
fär fastighetsbUdningsmyndigheten utan ansökan upptaga fråga därom
vid förrättningen. 3 kap. 11 §, 12 kap. 1—3 §§, 4 § andra stycket och
5—7 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämp
ning i fräga om sådan sammanläggning.

Sammanläggning fär ej ske, om ägaren bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom olägenhet av någon betydelse.

13 § Har förrättningsomräde delats upp enligt 3 §, får sammanläggning avse även ägolott som behandlats vid tidigare avslutad delförrättning.

14 § Vid förrättningen skall fastighetsbUdningsmyndigheten höra sakägarna över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd.

15 § Innan beslut om sammanläggning meddelas, skall fastighetsbUdningsmyndigheten inhämta yttrande från inskrivningsmyndigheten. Därvid äger 12 kap. 10 och 11 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning. Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta villkor som anges i 12 kap. 4 § första stycket nämnda lag.

16 § Möter ej hinder mot sammanläggning, skall fastighetsbildningsbeslut meddelas. Om sammanläggningen genomföres på grundval av företrädesordning, fastställes denna i fastighetsbildningsbeslutet.

Legalisering

17 § Privat jorddelning får under de förutsättningar som anges i 9 § andra och tredje styckena genom särskilt beslut erkännas som fastighetsbildning i den ordning som anges i 18—24 §§ (legalisering).

18 § Fråga om legalisering prövas på ansökan av den som äger del i den berörda fasta egendomen.

Är det av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att legalisering sker, fordras ej ansökan. I sådant fall får frågorna om legalisering och fastighetsbildning handläggas gemensamt vid en förrättning.

Om det är av större betydelse frän allmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras, fär länsstyrelsen förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan.

19 § Bestämmelsema i 2 § första stycket och 3 § denna lag samt 4
kap. 1—10, 12—24, 28 och 29 §§, 30 § första stycket, 310 och 42 §§

Prop. 1971:180 19

fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tiUämpning i fråga om legalisering.

20 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning utreda äganderätts- och inskrivningsförhållandena i egendomen.

21 § Är äganderätten till egendom som ingått i delningen oviss eller saknar ägare av sådan egendom lagfart, fär fastighetsbUdningsmyndigheten besluta att frågan om äganderätten skall utredas vid förrättningen.

22 § I fall som avses i 21 § äger 4—8 §§ samt 9 § första och andra styckena motsvarande tUlämpning.

23 § Föreligger ej hinder mot legalisering, skall beslut om legalisering meddelas.

24 § Bestämmelserna i 11—16 §§ äger motsvarande tillämpning på legaliseringsförrättning. I fråga om sammanläggning äger även 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning, i den mån ej utredning skett enligt 21 §.

Gemensamma bestämmelser

25 § Om fastighetsbildning enligt denna lag avser arealöverlätdse,
äger beträffande inteckning 6 kap. 11 § andra och tredje styckena
och 16 § andra stycket jordabalken samt 10 kap. 2 § andra och tredje
styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tiUämpning.
I fråga om fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till be
talning ur fastighet äger vid sådan fastighetsbUdning 10 kap. 9 § fastig
hetsbildningslagen motsvarande tUlämpning.

GäUer fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet, i del av ägolott, omfattar fordringen efter fastighetsbildning enligt denna lag hela den nybildade fastigheten.

26 § Inställes förrättning som påbörjats utan ansökan, betalas förrättningskostnaderna av staten. I annat fall fördelas kostnaderna meUan sakägarna efter vad som är skäligt. Bestämmelsema i 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämpning pä förrättning enligt denna lag.

27 § I fråga om talan mot beslut som avser äganderättsförtecknings innehåll eller annat beslut av fastighetsbildningsmyndigheten samt angående förfarandet i mål som fullföljts äger 15—18 kap. fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tiUämpning.

Besvär, vari klaganden yrkar att han i stället för annan skall i äganderättsförteckning upptagas som ägare tUl viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre rätt till egendomen.

28 § Förrättning enligt denna lag innebär ej att gräns skall anses ha blivit lagligen bestämd.

29 § Har äganderättsförteckning upprättats vid förrättning enligt denna lag, skall fastighetsbUdningsmyndigheten efter förrättningens avslutande utan dröjsmål sända ett exemplar av förteckningen tUl inskrivningsmyndigheten.

30 § För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart beviljas på

Prop, 1971:180 20

egendomen, om ej annat följer av 31 §. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fuUföljd av talan mot förrättningen utgått.

31 § Lagfart får ej beviljas på annan egendom än sådan som upp
tagits som särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel av
dylik fastighet. Möter hinder enligt vad som nu sagts mot lagfart på
del av fastighet, får ej heller lagfart pä återstoden beviljas.

Lagfart fär ej beviljas, om rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om lagfart på grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande, föranleder att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses tvistig.

Möter hinder mot lagfart enligt första eller andra stycket, skall ärendet förklaras vilande.

32 § Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfarts
ärende enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1. Genom lagen upphäves lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall samt legaliseringslagen (1968: 578).

2. Pågår förrättning vid ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

3. Bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen äger motsvarande tillämpning på förrättning enligt den nya lagen.

Nuvarande lyddse

Fastighet, som bUdats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen är 1976 för inteckning i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter anmälan i den ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde tUl fastigheter med i övrigt skUda ägor.

Föreslagen lydelse

1 §

Fastighet, som bUdats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eUer enligt lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. eller genom legalisering av arealöverlåtelse enUgt lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall eller enligt legaliseringslagen (1968: 578), svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter anmälan i den ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen, avstyckningen eller legaliseringen hörde till fastigheter med i övrigt skUda ägor.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bUdats genom att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Föreslagen lydelse 33 §1

Nuvarande lydelse

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej ingiven till r'ätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den bodelning pä talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen egendom tUl skada för borgen'ärerna frångått gäldenären mot det att fordran å honom utiagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning. Från g'älden'å-rens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum, ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer s'ägs, dock ej, om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den bodelning pä talan av konkursboet äter. Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgen'ärerna frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tiirämpning. Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum, ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs, dock ej, om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes. Har fast egendom bortgivits genom avtal som avses i 12 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen (1970: 988), får återvinning enligt 28 § ske från gäldenärens make, om sammanläggningen ej fullbordats tidigare än nu sagts.

Där dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på ansökning, som gjorts inom en månad frän det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick eller, om efter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd tUl förvaltning av boutredningsman, inom en månad frän det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enUgt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet.

1 Senaste lydelse 1971: 498.

Prop. 1971:180 24

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 1 oktober 1971,

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om följdlagstiftning till den nya fastighetsbildningslagen m.m. och anför.

1 Inledning

Genom prop. 1969: 128 förelades riksdagens förslag till fastighetsbildningslag (FBL). Förslaget upptog inte förslag till övergångsbestämmelser och annan följdlagstiftning.

Sedan riksdagen antagit förslaget tUl FBL, framlade Kungl. Maj:t genom prop. 1970: 144 förslag tiU lag om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP), lag om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning, lag om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning och lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) samt, för riksdagens yttrande, förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612).

Efter det att riksdagen godkänt även dessa förslag, utfärdades författningar i de änmen som behandlats i de båda propositionerna den 17 december 1970 (nr 988—993).

De i prop. 1970: 144 framlagda förslagen utgjorde ett första avsnitt av följdlagstiftningen tUl FBL. Arbetet härmed har därefter fortsatt inom justitiedepartementet. Kungl. Maj:t har den 7 september 1971 beslutat om remiss till lagrådet av förslag till sådan lagstiftning. Vidare har inom departementet utarbetats promemoria (Ds Ju 1971: 11) med förslag till lag om ändring i jordabalken (JB), lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar och lag om ändring i FBL. Lagförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Dessutom har inom departementet utarbetats promemoria (Ds Ju 1971: 17) med förslag tUl lag om äganderättsutredning och legalisering. Lagförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta 'ärende som bilaga 2.

Prop. 1971:180 25

över promemorian Ds Ju 1971: 11 har remissyttranden avgetts av hovrätten för Västra Sverige, exekutionsväsendets organisationsnämnd, kammarkollegiet, bankinspektionen, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen. Föreningen mellan ombudsmännen vid Sveriges landshypoteksinstitution. Föreningen Sveriges kronofogdar. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Lantbmkarnas riksförbund, Stockholms stads brandförsäkringskontor. Svenska bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges advokatsamfund.

Över promemorian Ds Ju 1971:17 har remissyttranden avgetts av Svea hovrätt, kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelserna i Kristianstads och Kopparbergs län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmätareförening. Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges jordbrukskasseförbund. Svenska bankföreningen och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Yttranden har dessutom överlämnats av lantmäteristyrelsen från överlantmätarna i 19 län samt av länsstyrelsen i Kristianstads län frän två lantmätare i länet.

Under den tid som gått sedan FBL behandlades av riksdagen har JB och flera andra författningar tUlkommit. Härigenom har förutsättningarna för åtskilliga bestämmelser i FBL rubbats. I viss utsträckning har en anpassning av dessa bestämmelser till den nytiUkomna lagstiftningen redan skett. En ytterligare anpassning av detta slag liksom av annan lagstiftning till FBL har emellertid visat sig nödvändig. Denna anpassning har ansetts kunna ske utan remissbehandling.

På grund av vad som nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i jordabalken, lag om ändring i fastighetsbildningslagen, lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen, lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar, lag om äganderättsutredning och legalisering, lag om ändring i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark samt lag om ändring i konkurslagen (1921:225) (KL). De sålunda upprättade lagförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

2 Inskrivningsförbud vid sammanläggning

2.1 Inledning

Bestämmelser om sammanläggning av fastigheter finns f. n. 13 och

4 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning i stad (FBLS) samt i

' Av bilaga 3 återges här endast författningsförslagen under 3, 4 och 5. Författningsförslaget under 7 är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget 6. Författningsförslagen under 1, 2 och 6 saknar till skillnad från motsvarande förslag i propositionen bestämmelser om ikraftträdande. I författningsförslaget under 2 saknas dessutom motsvarighet till de i propositionen föreslagna ändringarna i 10 kap 9 § FBL (motsvarar författningsförslaget under 4 i bilagan) samt 15 kap. 10 § och 16 kap. 11 § tredje stycket FBL.

Prop. 1971:180 26

lagen (1926: 336) om sammanläggning av fastigheter ä landet (SML). I likhet med lagen (1926: 326) om delning av jord å landet (JDL) upphävs dessa lagar genom FBL, som träder i kraft den 1 januari 1972. Förfarandet vid sammanläggning har i FBL omlagts sä, att det i stora drag stämmer överens med vad som gäller för handläggningen av övriga fastighetsbUdningsåtgärder. Fråga om sammanläggning prövas sålunda vid förrättning av fastighetsbUdningsmyndigheten. Den fastighetsbildning som sker genom sammanläggningen är fullbordad först när uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistret. Sådana ändringar i inskrivningsförhållandena som påverkar sammanläggningens tUlåtlighet skulle därför kunna ske i tiden meUan sammanläggningsbeslutet och registreringen. Vid FBL:s tiUkomst förutsattes att man skulle undvika detta genom att införa inskrivningsförbud under denna tid. Fråga om sådant förbud ansågs böra tas upp i anslutning tUl arbetet med följdlagstiftningen (jfr prop. 1969: 128 s. B713 och B714).

2.2 Sammanläggning enligt FBL

Enligt de grundläggande bestämmelserna om fastighetsbildning i 2 kap. FBL prövas fråga om fastighetsbUdning vid förrättning som handläggs av fastighetsbildningsmyndighet (2 §).

Bestämmelser om fastighetsbildningsförrättning finns i 4 kap. FBL. Bl. a. gäller att fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen och meddela beslut om denna (fastighetsbildningsbeslut). Om det är lämpligt, får beslutet meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar inte utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet tas upp för sig och avgöras genom särskUda beslut. Vad som föreskrivs om fastighetsbildningsbeslut gäller också sådant avgörande (25 §). Sedan förekommande ersättningsfrågor avgjorts och alla till förrättningen hörande göromål utförts, skall fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslut) (29 §).

Närmare bestämmelser om sammanläggning meddelas i 12 kap. FBL. Sålunda anges i 1—6 §§ de sakrättsliga viUkoren för sammanläggning. 5 och 6 §§ reglerar sammanläggnings beroende av gravationsförhål-landena.

Om mer än en av fastigheterna besväras av beviljad eller sökt inskrivning, får enligt 5 § sammanläggning ske endast om

1. ingen av fastigheterna besväras av andra inskrivningar än sådana som gäller i samma inbördes ordning i den eller de andra eller, om i någon av fastigheterna dessutom finns särskUd inskrivning, denna g'äller med sämre rätt, eller

2. fastigheternas ägare samt innehavare av panträtt eller annan rättighet som inskrivningen avser medgett sammanläggningen på grundval

Prop. 1971:180 27

av förslag till företrädesordning för inskrivningarna i den nybildade fastigheten.

6 § innehåUer föreskrifter om att vid tillämpningen av 5 § vissa inskrivningar inte skall beaktas och att medgivande frän fastighetsägare eller rättighetshavare inte fordras, om det är väsentligen utan betydelse för hans säkerhet att förslaget tiU företrädesordning till-lämpas.

Verkan av sammanläggning behandlas i 7 §. I tredje stycket föreskrivs att ansökan om inskrivning i fastighet, som sammanlagts med annan, skall anses avse den nybildade fastigheten.

Förfarandet vid sammanläggning regleras i 8—13 §§. Fråga om sammanläggning prövas på ansökan av fastigheternas ägare men kan i vissa fall tas upp av fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan (8 §). Myndigheten skall först pröva om hinder mot sammanläggningen möter i annat hänseende än i fråga om gravationsförhällan-dena. Om förrättningen därvid inte inställs, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten (9 §). Yttrandet skall avges snarast möjligt. Det skall grundas på fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges huruvida hinder mot sammanläggningen möter enligt 1—6 §§ (10 §). Förslag till företrädesordning upprättas av inskrivningsmyndigheten (11 §). När yttrandet inkommit, skall fastighetsbildningsmyndigheten snarast möjligt fortsätta prövningen av ärendet. Om sammanläggningen genomförs på grundval av företrädesordning, skall denna fastställas i fastighetsbildningsbeslutet (13 §).

Talan mot fastighetsbUdningsbeslut kan föras i tre domstolsinstanser, nämligen fastighetsdomstol, hovrätt och högsta domstolen.

Enligt föreskrifterna om fuUföljd till fastighetsdomstol i 15 kap. FBL kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna att talan mot fastighetsbUdningsbeslut skall föras särskUt. Sådant förordnande fär meddelas endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Besvärstiden är fyra veckor från det beslutet meddelades (3 §). I annat fall är besvärstiden fyra veckor från den dag då förrättningen avslutades (6 §). Om samtiiga klagoberättigade genom påskrift på förrättningsprotokollet eller i skriftligt meddelande till fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheten godkänt förrättning eller förrättningsbeslut, får besvär inte anföras mot vad som godkänts (11 §) .

Av 1 kap. 2 § FBL följer att fastighetsbUdning inte är fullbordad förrän uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistret. Föreskrifter om när registrering skall ske finns i bestämmelserna om fastighetsregister i 19 kap. FBL. Sålunda gäller enligt 3 § att uppgift om fastighetsbildning skaU införas snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft. Utan hinder av att förrättningen inte avslutats skall vidare uppgift om

Prop. 1971:180 28

fastighetsbUdningsbeslut, mot vilket talan skolat föras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighetsbUdningsmyndigheten begär det. Slutligen får, utan hinder av att talan förs mot beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller av att talan förs särskilt mot fastighetsbildningsbeslut, uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet införas i registret i fråga om sådan del som uppenbarUgen inte berörs av fullföljden. Motsvarande gäller när talan förs mot domstols avgörande i fastighetsbUdningsmål. När uppgift om fastighetsbildning införs i fastighetsregistret, registreras nybUdad fastighet och görs de övriga ändringar i registret som åtgärden ger anledning till (2 §).

2.3 Förarbetena till FBL

I sitt betänkande med förslag tUl lag om fastighetsbUdning (SOU 1963: 68) tog 1954 års fastighetsbUdningskonmiitté upp de problem som hänger samman med att förändringar rörande inskrivningsförhållanden som påverkar sammanläggnings tillåtlighet kan inträda så länge registrering inte skett. Kommittén anförde (s. 589) att olägenheten härav måhända skulle kunna motverkas genom ett temporärt förbud mot inskrivningsåtgärder beträffande de berörda fastigheterna. Ett sådant förbud skuUe dock enligt kommittén kunna få k'ånnbara verkningar för fastighetsägarna och motverka strävandena att fä till stånd sammanläggning. Det skulle även innebära en belastning för inskrivningsväsendet och borde helst undvikas.

I samband med att förslag till FBL förelades riksdagen framhöll departementschefen (prop. 1969: 128 s. B713), att dessa kommitténs uttalanden föreföll något överdrivna. Departementschefen anförde vidare följande.

Om de berörda fastighetsägarna av fastighetsbildningsmyndigheten underrättas om att ett sammanläggningsbeslut medför inskrivningsförbud under viss tid, har de möjlighet att ansöka om behövliga inskrivningsåtgärder före beslutet. Att ett inskrivningsförbud bör kombineras med sådan upplysningsskyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten synes klart. Tydligt 'är också att förbudet måste begränsas tiU att avse en förhållandevis kort tidrymd. Om dessa förutsättningar uppfylls, kan några mera påtagliga ölägenheter för fastighetsägarna inte följa av förbudet. Ökningen av inskrivningsmyndigheternas arbetsbörda torde också vara av begränsad omfattning. Ett inskrivningsförbud kan enligt min uppfattning knappast undvaras om man även när det gäller sammanläggningar vUl acceptera konstmktionen att en fastighetsbildningsåtgärd blir slutligt gällande först i och med registreringen. Frågan om ett sådant förbud får tas upp i anslutning till arbetet med följdlagstiftningen.

2.4 Överväganden

Promemorieförslaget. I promemorian Ds Ju 1971: 11 framhålls att fastighet som ingår i beslutad sammanläggning inte upphör att bestå

Prop, 1971:180 29

som självständig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införs i fastighetsregistret. Om inte särskilda föreskrifter meddelades, skulle inskrivning i fastigheten följaktligen kunna ske intill nämnda tidpunkt. För att inte förutsättningarna för sammanläggningen skall rubbas bör emellertid enligt promemorian uppställas förbud mot sådan inskrivning i enlighet med vad som fömtsattes vid tillkomsten av FBL.

Givetvis är det angeläget att förbudet inte görs mer omfattande än som är nödvändigt och att det även i övrigt utformas sä, att olägenheterna därav begränsas så mycket som möjligt. Av intresse i detta sammanhang är reglerna i 19 kap. 9 § JB om uppskov i inskrivnings-ärende för komplettering av utredningen. Dessa innebär att inskrivningsmyndigheten har möjlighet att skjuta upp avgörandet tiU senare inskrivningsdag men att ansökningen ändå grandar prioritet frän den inskrivrungsdag på vilken den gjordes.

I promemorian föreslås, att inskrivningsförbudet ges den formen att inskrivningsärende som inkommer under den kritiska tiden obligatoriskt skall uppskjutas till den inskrivningsdag som infaUer närmast efter det att uppgift om sammanläggningen införts i fastighetsregistret. En sådan uppskovsbestämmelse bör omfatta alla slags inskrivningsärenden som enligt JB tas upp efter ansökan men däremot inte ärenden om anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok pä grund av särskilda bestämmelser (jfr 19 kap. 1 § JB).

Den sålunda antydda uppskovsregeln har enligt promemorian sin naturliga plats i 19 kap. 9 § JB. Av redaktioneUa skäl anses det lämpligt att den tas upp i paragrafens första stycke och att de nuvarande bestämmelserna fär bUda ett nytt andra stycke. Som villkor för att uppskovsbeslut skall meddelas bör i första stycket föreskrivas att inskrivningsansökningen inte skall avvisas enligt 19 kap. 8 § eller omedelbart avslås enligt 20—23 kap. JB. Vidare bör anges att ärendet skall uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det att inskrivningsmyndigheten fått uppgift om att sammanläggnmgen fullbordats eller att frågan om sammanläggningen förfallit.

Behövliga föreskrifter om underrättelser till inskrivningsmyndigheten från fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheten samt från domstolar bör enUgt promemorian meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

I promemorian framhåUs att det som regel inte torde möta något hinder mot att inskrivningsärendet i stäUet för att uppskjutas på sökandens begäran eller med dennes samtycke får utgå från inskrivningsdagen. En viss försiktighet vid tUlämpningen av detta förfarande anses dock böra iakttas. I detta h'änseende hänvisas till de uttalanden som föredragande departementschefen gjorde vid remissen tUl lagrådet av förslaget till jordabalk (se prop. 1970: 20 s. B 513).

Vid behandlingen av sådan ansökan om inteckning eller inskrivning

Prop. 1971:180 30

av begränsad sakrätt som tas upp efter det att sammanläggningen fullbordats bör enligt promemorian beaktas besfämmdsen i 12 kap. 7 § tredje stycket FBL. Denna bestämmelse innebär att när ansökningen bifalls inskrivning skaU bevUjas i den genom sammanläggningen bildade fastigheten.

Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser har godtagit promemorieförslaget. Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller dock att det är angeläget frän såväl fastighetsägarens som kreditgivarens synpunkt att förbudstiden i möjligaste mån begränsas genom skyndsam handläggning av sammanläggningsärendet. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa menar att inskrivningsförbudet kan komma att medföra svårigheter, särskUt när inteckning behöver tas ut med kort varsel. Förbudstiden bör därför nedbringas väsentligt. Hypotekskassan ifrågas'ätter om inte införing i fastighetsregistret skulle kunna göras utan att besvärstidens utgång avvaktas. I de sällsynta fall dä beslut om sammanläggning upphävs torde kunna förordnas om hur uttagna inteckningar skall gälla med hänsyn till utgången av besvären.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd och Föreningen Sveriges kronofogdar erinrar om att fastighet som ingår i beslutad sammanläggning inte upphör att bestå som sj'älvst'åndig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införts i fastighetsregistret och att något förbud inte föreligger mot utmätning av fastighet som ingår i sammanläggningen. Remissinstanserna anser det tveksamt om i de fall då endast någon eller några av de fastigheter eller fastighetsdelar som ingår i sammanläggningen blir föremål för utmätning, utmätningen omfattar hela den nybUdade fastigheten, sedan utmätt fastighet pä grund av registreringen upphört att bestå som självständig enhet. Ett liknande uttalande görs av Svenska bankföreningen.

Föredraganden. Enligt bestämmelserna om sammanläggning i FBL upphör fastighet som ingår i beslutad sammanläggning inte att bestå som självständig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införs i fastighetsregistret. Inskrivning i fastigheten kan således ske intill nämnda tidpunkt. Som förutsattes vid tillkomsten av FBL bör förbud uppställas mot sådan inskrivning för att inte fömtsättningarna för sammanläggningen skaU mbbas.

I departementspromemorian föreslås nu att inskrivning inte skall få ske om ansökan avser fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men ej fullbordad sammanläggning. Handläggningen av sådan ansökan skall i stället uppskjutas tUl den inskrivningsdag som infaUer näst efter det att inskrivningsmyndigheten fått meddelande om att sammanläggningen fullbordats eller att frågan därom förfaUit. Förslaget innebär att ansökan om inteckning eller inskrivning av begränsad sakrätt som tas upp efter det sammanläggningen fullbordats kommer

Prop.1971:180 31

att beviljas i hela den nybildade fastigheten (12 kap. 7 § tredje stycket FBL).

Promemorieförslaget har godtagits av remissinstanserna. Också jag finner förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Eftersom bara ett fätal sammanläggningsbeslut kan väntas bli överklagade, torde inskrivningsförbudet i allmänhet komma att gälla endast under cirka fyra veckor. Förslaget innebär vidare att en inskrivning som sökts under förbudstiden erhåller prioritet från den inskrivningsdag då ansökan gjordes. De olägenheter som är förenade med förbudet måste med hänsyn härtill anses som förhållandevis obetydliga. Någon annan lösning synes inte heller stå till buds. Att som en remissinstans framkastat medge registrering av sammanläggningsbeslut före besvärstidens utgång skulle strida mot grundläggande principer i FBL och JB och kan därför inte komma i fråga.

Jag föreslår d'ärför i enlighet med promemorieförslaget, att i 19 kap. 9 § JB införs ett nytt första stycke av innehåll att, om ansökan i inskrivningsärende avser fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men icke fullbordad sammanläggning och ansökningen inte skall avvisas enligt 19 kap. 8 § JB eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 20—23 kap. JB, ärendet skaU uppskjutas tUl den inskrivningsdag som infaller närmast efter det meddelande att sammanläggningen fullbordats kommit inskrivningsmyndigheten tiUhanda. De nuvarande bestämmelserna i paragrafen bör därvid upptas i ett andra stycke och ändras redaktioneUt.

Förslaget förutsätter att inskrivningsmyndigheten skyndsamt erhåller underrättelse från fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheten samt frän domstol angående beslut i sammanläggningsärenden. Som anförts i promemorian bör behövliga föreskrifter i denna fråga meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Enligt 12 kap. 4 § andra stycket FBL gäller att fastighet eller fastighetsdel som är utmätt inte får ingå i sammanfäggning. Utmätning skall således hindra sammanläggningsbeslut. En viktig fråga som har tagits upp av ett par remissinstanser är vilken inverkan pä sammanläggningen som sådan utmätning får som sker efter sammanVäggningsbeslutet men innan sammanläggningen blivit fullbordad. Frågan får ses mot bakgrand att sammanläggningen är fullbordad först när uppgift om fastig-hetsbUdningen förs in i fastighetsregistret och att fastighet som avses med sammanläggningsbeslutet intUl dess består som självständig enhet. I sammanhanget bör också uppmärksammas att del av fastighet, som utbryts för sammanläggning, intUl dess sammanläggningen fullbordas kan bli föremål för utmätning enligt nyligen antagna ändringar i den exekutionsrättsliga lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1972, jfr 82a § utsökningslagen (1877:31 s. 1) och 63—65 §§ lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

Prop. 1971:180 32

Det förhåUandet att fast egendom som avses skola ingå i sammanläggning blir utmätt är alltid ägnat att framkalla komplikationer. Bestämmelsen i 12 kap. 4 § andra stycket FBL avser att hindra att sådana komplikationer uppstår. De nya exekutionsrättsliga regler som jag nyss nämnt innebär emellertid att utmätning av sådan egendom i vissa fall återgår som en följd just av att sammanläggningen kommer till stånd (jfr 63 § lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och 82 a § 1 mom. utsökningslagen). I sådana fall bör utmätningen inte hindra sammanläggningsbeslut. 12 kap. 4 § FBL torde böra ändras i enlighet härmed. Till denna ändring återkommer jag i avsnitt 6.2.

Utm'ätning som sker efter sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fullbordan är på samma sätt som utmätning före beslutet ägnad att medföra komplikationer. Att förbjuda sådan utmätning är dock knappast möjligt. Följdriktigt 'är däremot att man i denna situation får möjlighet att hindra att sammanläggningen fullbordas. I det avseendet kan till en början framhållas att, i det fallet att sammanläggningsbeslut överklagas i ordin'är v'äg och utmätning sker innan domstolsavgörande föreligger, domstolen måste förklara att det enligt huvudregeln i 12 kap. 4 § andra stycket FBL föreligger hinder mot sammanläggningen samt undanröja beslutet därom. Också i andra fall då utmätning skett efter sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fullbordan bör samma effekt av utmätningen uppnäs. Detta kan enligt min mening ske på det sättet att fastighetsregistermyndigheten, när sådan utmätning har skett, med stöd av 15 kap. 10 § FBL söker rättelse av sammanläggningsbeslutet hos fastighetsdomstol och på så vis fär beslutet undanröjt. Härför krävs att fastighetsregistermyndigheten blir underrättad sä snart fastighet som enligt anteckning i fastighetsbok ingår i beslutad sammanläggning har blivit utmätt. Föreskrifter om sådana underrättelser torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t. För fullständighetens skull bör tUläggas att myndigheten inte skall väcka talan i den nyss berörda undantagssituationen då sammanläggningens fullbordan medför att utm'ätningen återgår.

Enligt 12 kap. 4 § andra stycket FBL utgör också det förhällandet att fastighet utan att vara utmätt skall säljas exekutivt hinder för sammanläggning. Denna bestämmelse avser framför aUt fastighet som ingår i konkursbo. Om sådan försäljning i något undantagsfall skulle bli aktuell först efter sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fuUbordan, torde situationen vara densamma som vid utmätning.

3 Avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar 3.1 Inledning

I 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL finns bestämmelser om avstyckat områdes ansvar för vissa fordringar som utan inskrivning är

Prop. 1971:180 33

förenade med rätt till betalning ur styckningsfastigheten. Enligt 18 § lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. skall dessa bestämmelser äga motsvarande tUlämpning i fråga om avstyckning enligt lagen. FBL innehåUer inte någon motsvarighet till dessa bestämmelser. Fastighetsbildningskommittén anförde att frågan om avstycknings verkan i detta hänseende inte borde regleras i fastighetsbildningslagstiftningen. Möjligen kunde det vara lämpligt att ta upp en föreskrift i ämnet bland övergångsbestämmelserna till FBL. När förslag till FBL förelades riksdagen, förklarade departementschefen att han i likhet med kommittén ansåg att någon motsvarighet till ifrågavarande bestämmelser inte borde upptas bland bestämmelserna om avstyckning i 10 kap. FBL. Var föreskrifter i ämnet lämpligen borde införas fick övervägas i annat sammanhang (prop. 1969: 128 s. B 652 och B 653).

3.2 Gällande rätt

I 5 kap. 16 § FBLS behandlas det fallet att fastighet, varifrån avstyckning ägt rum, häftar för "tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta, eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning åtnjutes". I fråga om det avstyckade områdets ansvar för sådant åliggande hänvisar lagrummet till reglerna i 37 § 3 mom. om avsöndrad lägenhets ansvarighet för intecknad skuld i förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom (inteckningsförordningen). Dessa regler skall dock inte gälla så länge stamfastigheten och det avstyckade området har samme ägare. Principen för ansvarigheten är därför att det avstyckade områdets ansvar blir subsidiärt, när området får annan ägare än stamfastigheten. Dessförinnan är ansvaret primärt. Från reglerna om subsidiärt ansvar görs undantag för fall då annat följer av vad som är föreskrivet i lagen (1939: 608) om enskilda vägar (EVL). Härvid åsyftas bestämmelserna i 67 och 68 §§ EVL att vid delning av fastighet, som svarar för betalningsskyldighet enligt lagen, ansvaret övergår på de nybildade fastigheterna och att dessa sinsemeUan skall ta del i betalningsansvaret efter dem åsatta taxeringsvärden. Avstyckat område har således ett primärt betalningsansvar även n'är det har annan ägare än stamfastigheten.

19 kap. 24 § JDL reglerar motsvarande fall vid avstyckning av område från fastighet på den egentliga landsbygden. De olika åligganden som kan belasta styckningsfastigheten beskrivs på samma sätt som i 5 kap. 16 § FBLS. Det anges dock att säkerhet för åliggandet skall åtnju-

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 34

tas "på annan grund än inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken". Om det avstyckade området ensamt eller tillsammans med vad som förut kan ha avsöndrats eUer avstyckats från styekningsfastigheten utgör mer än en femtedel av fastighetens ägovidd, svarar området subsidiärt enligt de förut berörda reglerna i inteckningsförordningen. Avstyckat område, som med hänsyn tiU ägovidden inte träffas av bestämmelsen, torde vara befriat från ansvar för ifrågavarande belastningar. Liknande undantag som i 5 kap. 16 § FBLS görs för åliggande enligt EVL.

Bestämmelserna i 37 § 3 mom. inteckningsförordningen upphävs den 1 januari 1972 och ersätts med bestämmelser av samma innebörd i 6 kap. 11 § andra och tredje styckena JB.

De fordringar som avses i 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL har i allmänhet utan inskrivning förmänsrätt i den besvärade fastigheten före inteckning.

Enligt 17 kap. 6 § första stycket första punkten handelsbalken (HB) åtnjuter den som äger "rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom" företräde till betalning ur egendomen "i vems hand den vara må". Förmänsrätten, som kan åberopas både vid utmätning och i konkurs, gäUer enligt särskild föreskrift endast under förutsättning att avgälden inte stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Förmånsrätten avser endast de periodiskt förfallande beloppen. Rätten till avgäld som sådan påverkas inte av exekutiva åtgärder eller friviUiga överlåtelser utan består orubbad.

I flera specialförfattningar finns föreskrifter om att rättigheter av olika slag skall vara förenade med motsvarande förmånsrätt som avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB. Jag återkommer strax till dessa författningar.

17 kap. HB upphävs genom förmånsrättslagen (1970: 979) som träder i kraft den 1 januari 1972. Bestämmelsen i 17 kap. 6 § första stycket första punkten HB ersätts i denna lag med en föreskrift i 6 § 1 att förmånsrätt i fast egendom följer med fordran som enligt lag är förenad med förmånsrätt enligt denna punkt i lajgen. I punkt 2 i övergångsbestämmelserna föreskrives vidare att avgäld av.enskUd natur som avses i 17 kap. 6 § första stycket första punkten HB skall ha förmånsrätt enligt 6 § 1 nya lagen. Samma förmänsrätt skall också tillkomma fordran som enligt annan äldre bestämmelse är förenad med sådan förmånsrätt som avses i nämnda punkt i HB. Den förmånsrätt som följer av dessa övergångsbestämmelser gäller enligt särskild föreskrift inte belopp som förfallit till betalning tidigare än ett år innan utmätningen ägde rum eller konkursansökningen gjordes.

De fordringar som sålunda förknippats med särskild förmånsrätt i den besvärade fastigheten har ingående behandlats av lagberedningen i

Prop. 1971:180 35

betänkandet (SOU 1969: 5) Utsökningsräti IX som ligger tiU grund för förmånsrättslagen (jfr prop. 1970: 142).

De viktigaste av de avgälder som ursprangUgen avsågs med "tionde, ränta eller annan sådan avgäld" har numera upphört eller är stadda på avskrivning. Fortfarande utgår dock enstaka äldre avgälder. Hit hör tomtören för besittningsrätt till s. k. ofri tomt i stad. Vidare kan nämnas avgäld från avsöndrad lägenhet. Dessa äldre avgälder saknar numera större ekonomisk betyddse (jfr SOU 1969: 5 s. 113, 114 och 120). I den mån tomtören eller annan äldre avgäld av här avsett slag alltjämt utgår till det allmänna upphör i enlighet med punkt 2 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen förmånsrätten för avgälden den 1 januari 1972.

Efter grundskatternas avskaffande och omläggningen av fastighetsbeskattningen genom ändringar år 1953 i kommunalskattelagen (1928: 370) torde det inte finnas något exempel på "allmänna utskylder och besvär" som belastar fast egendom.

"Lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag," motsvaras numera av avdikningslån. Enligt 2 § lagen (1929: 164) om kronans förmånsrätt för avdikningslån har kronan, sedan beslut meddelats om ordningen för återbetalning av lån från statens av-dikningslänefond (avdikningslån) och om eventuell fördelning av lånet mellan flera fastigheter, för ärliga avbetalnings- och räntebelopp lika rätt i den berörda fastigheten som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB.

Närmare bestämmelser om avdikningslån fanns i kungörelsen (1939: 432) angående viUkoren för lån från statens avdikningslånefond. Enligt 15 § i dess sista lydelse (SFS 1955: 220) skulle lånet fr. o. m. det sjätte året efter första lyftningsdagen betalas tillbaka med Uka annuiteter under en tid av 24 år. Jordägaren hade dock rätt att betala sin skuld tidigare. Nämnda kungörelse upphävdes genom kungörelsen 1959: 246. Därefter beviljas inga nya avdikningslån. Avdikningslånen beräknas försvinna helt under 1990-talet (se SOU 1969: 5 s. 116). Förmånsrätten för kvarstående avbetalnings- och räntebelopp består efter den 1 januari 1972 (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen).

I 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL nämns vidare "förskott av dylika (allmänna) medel för avlösning av frälseränta". Härmed avses förskott enligt lagen (1912; 277) om avlösning av vissa frälseräntor. Enligt denna lag kunde frälseskatteränta avlösas mot ersättning i pengar till räntans ägare, om detta före den 1 januari 1942 påkallades av kronan, ränteägaren eller den besvärade fastighetens ägare. Viss del av ersättningen, i princip en fjärdedel, skulle statsverket betala. Återstoden skulle erläggas av fastighetens ägare men förskotteras av statsmedel. Som avbetalning och ränta pä vad statsverket förskotterat skulle fasti-hetsägaren ärligen erlägga visst belopp. Detta skulle betalas sä, att stats-

Prop. 1971:180 36

verket 40 år från förskottets utgivande fått tillbaka vad som förskoite-rats, fastighetsägaren dock obetaget att när som helst efter viss uppsägningstid betala in hela det återstående beloppet. För utgående annuiteter äger statsverket i den fastighet från vilken frälseräntan utgått förmånsrätt som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB (se SOU 1969: 5 s. 115). Också denna förmänsrätt består efter den 1 januari 1972.

Att fastighet i övrigt kan häfta för "belopp, varför säkerhet pä annan grand än inteckning åtnjutes" följer av ett flertal författningar.

Lagen (1938: 159) om avlösning av avgälder frän de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen innehåller liknande bestämmelser om avveckling av avgälder som lagen om avlösning av vissa frälseräntor. För de ärliga avbetalningsbelopp som fastighetsägaren har att erlägga till statsverket i avräkning pä förskotterad ersättning har statsverket samma förmånsrätt i fastighet från vilken avgälden utgått som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB (se SOU 1969: 5 s. 115). Förmänsrätten består efter den 1 januari 1972.

Vattenlagen (1918: 523) innehåller ett flertal bestämmelser av intresse i detta sammanhang. I 9 kap. 13—15 §§ samt 46 § 1 mom. meddelas sålunda bestämmelser om rätt till ersättning i form av elektrisk kraft eller annat på grund av att vattenkraft tagits i anspråk och i form av vattenleveranser för förlorad vattentäkt m. m. Rättigheten gäller utan inteckning i den besvärade fastigheten i vems hand den än kommer (16 § och 46 § 1 mom.). Brister ersättningsgivaren i fullgörandet av sin leveransskyldighet, är ersättningstagaren under vissa förutsättningar berättigad till skadestånd (37 § och 46 § 5 mom.). Sådant skadestånd är förenat med förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 § HB (jfr SOU 1969: 5 s. 114). Denna förmånsrätt består efter den 1 januari 1972. Enligt 9 kap. 23 § andra stycket vattenlagen skall vidare av uttagnings-kostnad som utgår i pengar den del som utgör underhålls- och driftkostnad erläggas genom en ständig avgäld, vars belopp kan underkastas prövning vart tionde år. En avgäld av samma typ omtalas i 9 kap, 46 § 3 mom. Dessa avgälder är inte förenade med särskild förmånsrätt. Också i andra fall kan enligt vattenlagen med fastighet förenas en prestationsskyldighet, som oberoende av inskrivning åvilar dess ägare utan att rättighetshavaren för förfallna bidrag åtnjuter någon förmånsrätt. Som exempel kan anföras delägares bidragsskyldighet till vissa företag såsom vattenreglering, torrläggning av mark och avledande av avloppsvatten (jfr SOU 1960: 25 s. 232) .

Fordringar av ifrågavarande slag och med särskild förmånsrätt omtalas vidare i lagen (1933: 270) om säkerhet för utbekommande av viss ersättning enligt lagen om ägofred, lagen (1939: 609) om förmänsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar, 46 § allmänna för-foganddagen (1954: 279) och lagen (1966: 701) om förmänsrätt för

Prop. 1971:180 37

vissa fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (se SOU 1969: 5 s. 116 och 117).

Lagen (1970: 990) om förmånsrätt för fordran pä grund av fastighetsbildning, som träder i kraft den 1 januari 1972, innehåller en föreskrift om förmänsrätt för fall när vid förrättning enligt FBL bestämts att ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare. Denne sakägare har för fordran som inte förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan förmånsrätt tUl betalning enligt 6 § 1 förmånsrättslagen. Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap. 31 § tredje stycket FBL för skog som inte kunnat uttas inom föreskriven tid (jfr prop. 1970: 144 s. 104). Liknande bestämmelser om förmånsrätt finns i lagen (1926: 335) om s'äkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte eller annan jordddningsförrättning och lagen (1965: 194) angående säkerhet för ersättning enligt lagen om sammanföring av samfälld vägmark och av järnvägsmark med angränsande fastighet m. m. (jfr SOU 1969: 5 s. 115—117). Dessa båda lagar upphävs genom lagen om förmånsrätt för fordran pä gmnd av fastighetsbildning. De gäller dock alltjämt i fråga om ersättning som bestämts enligt äldre lagstiftning om fastighetsbildning.

Slutligen kan nämnas att Stockholms stads brandförsäkringskontor enligt vissa äldre författningar har förmänsrätt för premidån, dvs. försträckning av premie för brandförsäkring av byggnad för all framtid. Förmånsrätten, som även avser ränta, gäller i den försäkrade egendomen framför alla intecknade fordringar (jfr SOU 1969: 5 s. 124). Enligt punkt 3 i övergångsbestämmdsema till förmänsrättslagen upphävs denna förmånsrätt. Brandförsäkringskontoret skall i stället åtnjuta rätt till betalning ur fast egendom enligt 6 § 1 förmänsrättslagen för amortering eller ränta på premielån som ej förfallit till betalning tidigare än ett år innan utmätningen ägde rum eller konkursansökningen gjordes.

3.3 Allmänna synpunkter

Promemorieförslaget. I promemorian Ds Ju 1971: 11 framhålls att de lösningar som 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL erbjuder i fråga om avstyckat områdes ansvar för här avsedda fordringar leder till att subsidiärt ansvar för avstyckad fastighet ofta inträder utan att detta i och för sig är motiverat av hänsyn till fordringshavarens intressen. Den relation i fräga om avstyckat områdes storlek i förhållande tUl styckningsfastigheten som enligt 19 kap. 24 § JDL skaU föreligga för att subsidiärt ansvar skall inträda synes vidare kunna få konsekvenser som förefaller godtyckliga. Om gränsen överskrids, inträder sålunda det subsidiära ansvaret hur obetydlig fordringen än är. Tangeras där-

Prop. 1971:180 38

emot gränsen eller underskrids den endast i någon män, bortfaller allt ansvar även för betydande fordringar. Till detta kommer att de nuvarande bestämmelserna medför stora tillämpningssvårigheter för inskrivningsmyndigheterna.

I promemorian anförs att nya lösningar därför bör sökas. Det anses att man därvid bör sträva efter att få till stånd en sådan ordning att styckningslott blir fri från ansvar för fordran när det kan ske utan att fordringshavaren eller annan rättsägare lider skada. Det kan enligt promemorian utan vidare slås fast att någon skada i de allra flesta fall inte kan uppkomma. De fordringar som det här är fråga om utgörs i allmänhet av vissa periodiskt utgående avgifter som inte stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Ett avskiljande från fastigheten av ett område kan i dessa fall presumeras sakna betydelse för rättighetshavamas säkerhet. Emellertid kan fordringama undantagsvis uppgå tUl betydande belopp. Särskilt gäller detta fastighetsbildningslikvider. En fordran av detta slag skulle otvivelaktigt kunna bli nödlidande, om en större eller annars mer värdefull del av fastigheten befriades från ansvar i samband med avstyckning.

Det anförda visar enligt promemorian att det inte är möjligt att införa en generell regel om att styckningslott skall vara fri från ansvar för fordran av ifrågavarande slag. En ändamålsenlig ordning anses vara att man i varje särskilt fall prövar om det är möjligt att utan skada för r'åttighetshavare befria styckningslotten från ansvar. Det ligger vidare nära till hands att denna oskadlighetsprövning får ske vid avstycknings-förrättningen. Enligt FBL åligger det fastighetsbildningsmyndigheten att i skilda sammanhang göra oskadlighetsprövning till förmån för rättighetshavare, och myndigheten får anses fullt kompetent att utföra uppgiften också i detta fall. Oskadlighetsprövningen torde helt kunna ta sikte på att skydda fordringshavaren mot rättsförlust. Fastighetsägaren har enligt promemorian ett tUlräckligt skydd för sina intressen genom sin rätt att i överlåtelsehandlingen eller vid avstyckningen föreskriva villkor för avstyckningen (jfr 10 kap. 7 och 8 §§ FBL). Innehavare av inteckning i styckningsfastigheten kan visserligen få en något försämrad säkerhet i stamfastigheten, om styckningslotten befrias från ansvar för fordran med bättre rätt, men erhåller samtidigt ett gynnsammare förmånsläge i styckningslotten. Inte heller andra rättsägare anses kunna lida skada av att ansvarsbefrielse kommer tUl stånd.

Av det anförda följer enligt promemorian också att oskadlighetsprövning inte behöver ske, om fordringshavaren medger ansvarsbefrielse.

För den händelse förutsättningar för ansvarsbefrielse inte föreligger föreslås gälla, att styckningslotten får subsidiärt ansvar för fordringen i enlighet med bestämmelserna om avstyckad fastighets ansvar för inteckning i stamfastigheten.

Prop. 1971:180 39

Den föreslagna regleringen av frågan om styckningslotts ansvar för fordran bör enligt promemorian — såsom också framhållits i motiven till FBL — inte tas upp i denna lag. Den faUer också utanför JB:s ämnesområde. Det anses därför inte återstå annat än att meddela behövliga föreskrifter i en särskUd lag.

Remissyttrandena. Promemorieförslaget har i princip godtagits av remissinstanserna. Lantmäteristyrelsen framhåller att det är ett intresse inte bara för de berörda fastighetsägarna utan i ännu högre grad ett allmänt intresse att belastningen inte flyter ut över ett större antal fastigheter än nödvändigt. Från allmän synpunkt är det angeläget att begränsa förekomsten av legala förmånsrätter bl. a. med hänsyn till de krav på offentlig i-edovisning av rättsliga förhållanden rörande fastigheter som numera ställs och med hänsyn till det i jordabalksarbetet uppställda önskemålet att begränsa förekomsten av gemensamt ansvar vid fastighetsexekution. De aktueUa fordringsrätterna måste i vissa sammanhang beaktas i de offentliga organens verksamhet, t. ex. av fastighetsbildningsmyndigheterna vid fastighetsreglering. Det ligger av nu berörda skäl i första hand i statens intresse att få till stånd en ändamålsenlig begränsning av förekomsten av fordringsrätterna i fräga. Den föreslagna lösningen, som innebär att avstyckad fastighet blir fri från fordringsansvar i fall då fastighetsbildningsmyndigheten förordnar därom i samband med avstyckningen, är såvitt lantmäteristyrelsen kan bedöma lämplig från det aktuella ändamålets synpunkt. Styrelsen vill emellertid understryka vikten av att förfarandet utformas sä att det normalt inte ökar fastighetsbUdningskostnaderna. Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller att förslaget medverkar på sikt i viss mån till förenkling av fastighetsexekutionen. Av ifrågavarande fordringar har kronofogdemyndigheten att indriva och bevaka restförda annuiteter på avdikningslån och på förskott för avlösning av vissa frälseräntor och avgälder från de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen. Ytterligare fordringar av detta slag kommer inte att uppstå. Förslaget torde därför enligt nämnden sakna praktisk ekonomisk betydelse för statsverket.

Vissa remissinstanser är dock kritiska mot den föreslagna oskadlighetsprövningen. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att möjligheten att förordna om ansvarsbefrielse i realiteten är att jämställa med relaxation av fordringsinteckningar. Ett sådant förordnande kan alltså vara av ingripande betydelse för den rätt som tillkommer ägare av och inteckningshavare i fastigheter, vilka är gemensamt intecknade med styckningsfastigheten. I allmänhet torde visserligen dessa fordringar avse periodiskt utfallande belopp av mindre betydenhet och någon skada av förordnandet ej uppkomma. Undantagsvis kan emellertid fordringarna uppgå till betydande belopp. Med hänsyn härtill och med beaktande

Prop. 1971:180 40

av att en avstyckning kan avse en större eller mer värdefull del av styckningsfastigheten ifrågasätter hovrätten om det ej innebär ett åsidosättande av tredje mans intressen att som förutsättning för ett förordnande om ansvarsbefrielse endast kräva att fordringshavaren lämnar sitt medgivande eller att förordnandet är väsentligen utan betydelse för honom. Det synes hovrätten därför lämpligt att som ytterligare förutsättning för förordnandet kräva de medgivanden från fastighetsägare och inteckningshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för relaxation såvida ej åtgärden är väsentiigen utan betydelse för dem. Detta gäller i synnerhet som ifrågavarande rättsinnehavare ej torde vara att betrakta som sakägare vid avstyckningsförrättningen. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anser att värdet av fordringar med panträtt i stamfastigheten kan komma att påverkas av beslut om styckningslotts ansvarsbefrielse för fordringar enligt förslaget. Hypotekskassan ifrågasätter med hänsyn härtill om inte innehavare av pantbrev också bör inbegripas i oskadlighetsprövningen. Föreningen mellan ombudsmännen vid Sveriges landshypoteksinstitution menar att oskadlighetsprövningen utgör ett mindre önskvärt osäkerhetsmoment för fastighetskreditväsendet, helst som ingen besvärsväg anvisas för rättsägare med panträtt i styckningsfastigheten.

Förslaget att i en särskild lag ta upp de nu aktueUa bestämmelserna har mött viss kritik. Lantmäteristyrelsen menar att det från praktisk synpunkt skulle vara fördelaktigt om bestämmelserna inordnades i 10 kap. FBL. Föreningen mellan ombudsmännen vid Sveriges landshypoteksinstitution finner de motiv som i promemorian anförts mot att bestämmelserna om avstycknings verkan infogas i FBL mindre övertygande. All lagstiftning beträffande fast egendom berör enligt föreningen ett stort antal personer utan insikter i lagstiftningens systematik. Det skulle därför vara överskådligare om även ifrågavarande bestämmelser infördes i FBL. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den nya lagen enligt uttalande i promemorian skall ha generell giltighet och alltså tillämpas även vid avstyckningar från samfälld mark. I fråga om sådana avstyckningars ansvar för inteckningsfordringar har införts bestämmelser i 6 kap. 16 § andra stycket JB och 10 kap. 2 § andra stycket FBL. Frän praktisk synpunkt förefaller det hovrätten föga ändamålsenligt att dessa bestämmelser inte skall tillämpas också i fräga om sådana fordringar som utan inskrivning är förenade med rätt till betalning ur fastighet. Godkänns hovr'ättens förslag att som ytterligare förutsättning för förordnande enligt 2 § promemorieförslaget kräva rdax-medgivande av fastighetsägare och inteckningshavare, synes inte heller någon saklig motivering finnas för att i fråga om ansvarsbefrielse för avstyckning frän samfälld mark skilja mellan inteckningsfordran och annan fordran. Hovrätten vill därför förorda att i 1 § tas in en hänvisning till 6 kap. 16 § andra stycket JB samt att 10 kap. 2 § andra stycket

Prop. 1971:180 41

FBL ändras till att avse alla fordringar vilka på gmnd av inskrivning eUer eljest besvärar fastighet. H'ärigenom uppnås också att sistnämnda stadgande bringas i överensstämmelse med 5 kap. 16 § FBL.

Föredraganden. Frågan om avstyckat områdes ansvar för sådan fordran som utan inskrivning är förenad med rätt tUl betalning ur styckningsfastigheten regleras f. n. i 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL. Enligt förstnämnda lagrum gäller att området svarar subsidiärt för fordringen när det övergått till annan ägare. Dessförinnan är ansvaret primärt. I 19 kap. 24 § JDL föreskrivs subsidiärt ansvar för området, om det ensamt eller tillsammans med vad som förut avstyckats från styckningsfastigheten utgör mer än en femtedel av fastighetens ägovidd. I annat fall är området fritt från ansvar för fordringen.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL har inte tagUs upp i FBL. I promemorian har nu föreslagits att 6 kap. 11 § andra och tredje styckena JB skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckad fastighets ansvar för fordran av nu ifrågavarande slag. Denna bestämmelse kompletteras med regler som ger fastighetsbildningsmyndigheten möjlighet att vid avstyckningsförrättningen förordna att fastigheten skall vara fri från ansvar för fordringen.

Förslaget om oskadlighetsprövning har allmänt godtagUs vid remissbehandlingen. Också jag vill ansluta mig till förslaget. Som lantmäteristyrelsen framhållit är det inte minst från allmän synpunkt angeläget att man så mycket som möjligt begränsar förekomsten av fordringar med legal förmånsrätt i fastighet, och förslaget får ses som ett verksamt medel att åstadkomma en sådan begränsning. Den oskadlighetsprövning som innefattas i förslaget är av principiellt samma slag som den som åvilar fastighetsbildningsmyndigheten enligt FBL och det saknas anledning att anta annat än att myndigheten skall utföra uppgiften på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inte oskadlighetsprövningen bör utvidgas till att omfatta även vissa andra rättsägare än innehavaren av den aktuella fordringen. Som framhållits i promemorian kan visserligen innehavare av inteckning i styckningsfastigheten få en något försämrad säkerhet i stamfastigheten, om styckningslotten befrias från ansvar för fordran med bättre rätt. Detta kompenseras emellertid av att inteckningen fär ett bättre förmänsläge i styckningslotten. Vad som nu sagts äger motsvarande tUlämpning i fräga om ägare av och inteckningshavare i fastighet som är gemensamt intecknad med styckningsfastigheten. Det synes svårt att konstruera något fall där annan rättsägare än fordringshavaren skulle kunna lida skada till följd av ansvarsbefrielsen. Jag finner därför inte anledning att frångå promemorieförslaget på denna punkt.

Prop. 1971:180 42

Inte heller anser jag tillräckliga skäl föreligga att frångå den lagtekniska lösning som föreslagits i promemorian, nämligen att ta upp de aktueUa bestämmelserna i en särskild lag. Den grundläggande bestämmelsen om avstyckad fastighets subsidiära ansvar för fordran som utan inskrivning belastar styckningsfastigheten faller otvivelaktigt utanför FBL:s ämnesområde. Att på ett naturligt sätt infoga denna bestämmelse i 10 kap. FBL synes inte möjligt. Däremot låter det sig givetvis väl göra att ta upp reglerna om oskadlighetsprövning i detta kapitel. Att skilja de olika bestämmelserna från varandra kan emellertid inte anses lämpligt. Av de alternativ som står till buds torde därför det som valts i promemorian vara att föredra. Jag förordar därför att den reglering som jag här har föreslagit tas upp i en särskild lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar.

3.4 Specialmotivering

1 §

Paragrafen innehåUer den grundläggande bestämmelsen om fordringsansvaret.

I paragrafen fastslås att lagen avser sådana fordringar som utan inskrivning är förenade med rätt till betalning ur fastighet. Vilka dessa fordringar är framgår av den i avsnitt 3.2 lämnade redogörelsen. I fråga om vissa fordringar av detta slag finns särskUda bestämmelser på andra häll i lagstiftningen. Av 3 § framgår att dessa bestämmelser inte rubbas av den nya lagen.

Som huvudregel för avstyckad fastighets ansvar för fordran som faller under lagen anges att bestämmelserna i 6 kap. 11 § andra och tredje styckena JB skall äga motsvarande tUlämpning, även om stamfastigheten och den avstyckade fastigheten är i samma ägares hand. Detta innebär att den avstyckade fastighetens ansvar för fordringen alltid är subsidiärt. En äganderättsövergäng kan dock ha betydelse när det gäller att fastställa det inbördes ansvaret mellan flera avstyckade fastigheter. Mellan fastigheter som inte övergått tUl ny ägare torde ansvaret böra fördelas efter de grunder som anges i 10 § samma kapitel (jfr 11 § andra stycket sista punkten).

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelserna om befrielse från ansvar för fordran enligt 1 §. Såvitt gäUer sådana fordringar som utgörs av periodiskt utgående avgifter g'äller befrielsen givetvis även sådana fordringsposter som ännu inte förfallit till betalning. Av första punkten framgår att befrielse sker genom att fastighetsbUdningsmyndigheten vid avstyckningsförrättningen särskilt förordnar härom. Som förutsättning för sådant förordnande gäller enligt andra punkten att fordrings-

Prop. 1971:180 43

havaren lämnar medgivande dier att förordnandet är väsentiigen utan betydelse för honom. Det åligger fastighetsbUdningsmyndigheten att självmant pröva frågan om ansvarsbefrielse. När avstyckningen avser en obetydlig del av styckningsfastigheten, torde förordnande om ansvarsbefrielse som regel utan vidare kunna meddelas. I andra fall måste myndigheten utreda i vad mån fordringar av det slag som här avses besvärar fastigheten. Givetvis bör en sådan utredning inte drivas längre än som svarar mot en med hänsyn till föreliggande intressen rimlig arbetsinsats. En självklar åtgärd är att myndigheten inhämtar upplysningar ur fastighetsboken. Vidare torde fastighetsägaren som regel böra tillfrågas i saken. Huruvida några ytterligare undersökningar bör göras får bero på omständigheterna. Sedan behövlig information införskaffats, har fastighetsbUdningsmyndigheten att pröva huruvida en ansvarsbefri-dse kan medföra skada för fordringshavarna. Prövningen torde i allmänhet ge till resultat att sådan skada inte behöver befaras. Vid motsatt utgång bör myndigheten ta kontakt med fordringshavarna och höra efter om de är vUliga att — eventuellt mot kompensation för den minskade säkerheten — lämna medgivande tUl förordnande om. an-svarsbefridse. Endast i rena undantagsfall torde hinder möta mot sådant förordnande.

2 § avslutas med en föreskrift om att förordnande om ansvarsbefrielse skall tas upp i fastighetsbUdningsbeslutet. Föreskriften har ansetts behövlig med hänsyn till den betydelse förordnandet har såväl för fordringshavaren som för sakägarna vid förrättningen. I likhet med vad som annars gäller vid fastighetsbUdningsförrättning är fordringshavaren inte att betrakta som sakägare. Han kan således inte i vanlig ordning fullfölja talan mot fastighetsbUdningsbeslutet. Däremot torde han ha vissa möjligheter att i extraordinär väg angripa beslutet (jfr prop. 1969: 128 s. B 755).

3 §

Paragrafen innehåller en föreskrift om inskränkning i lagens tillämpningsområde. Det anges sålunda att 1 och 2 §§ inte skall gälla, om annat följer av särskilda bestämmelser. Härmed avses i första hand bestämmelserna i 67 och 68 §§ EVL om fördelning av ansvar för väg-samfällighets bidragsfordran och skuld mellan stamfastighet och styckningslott. Vissa motsvarigheter tUl dessa bestämmelser torde komma att tas upp i det förslag till anläggningslag som f. n. bereds inom justitiedepartementet. Om förslaget upphöjs tUl lag, kommer även de nu åsyftade föreskrifterna att omfattas av 3 §. Denna innebär vidare att fordran för ogulden köpeskilling faller utanför lagen. Specialföreskrifter om sådan fordran finns nämligen i 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken. Dessa innebär att avstyckad fastighet svarar för fordran av detta slag i samma utsträckning som för inteckning. Det är tänkbart att

Prop. 1971:180 44

andra särskUda bestämmelser meddelats eller kan komma att meddelas om avstyckad fastighets ansvar för fordran enligt 1 §.

I övrigt har den nya lagen generell giltighet. Även när avstyckning sker från samfälld mark skall oskadlighetsprövning alltså ske. I sädana fall torde prövningen praktiskt taget alltid resultera i förordnande om ansvarsbefrielse. I detta sammanhang kan erinras om bestämmelserna i 10 kap. 2 § andra stycket FBL som innebär att vid avstyckning som nyss nämnts oskadlighetsprövning skall ske också till förmån bl. a. för innehavare av pantr'ätt i fastighet som har dd i samfälligheten. I förekommande fall bör givetvis en samordning ske av oskadlighetspröv-ningarna.

Övergångsbestämmelsen

Lagen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL, dvs. den 1 januari 1972. I en övergångsregel föreskrivs att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om avstyckning som skett med tillämpning av FBLS och JDL eller 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. Härmed åsyftas bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL samt 18 § 1930 års lag. Det bör påpekas att dessa lagar kan komma att tillämpas även efter FBL:s ikraftträdande (jfr 4 § FBLP).

4 Fastighetsreglerings inverkan på vissa fordringar

4.1 Inledning

Enligt bestämmelserna om fastighetsreglering i FBL får mark överföras från en fastighet till en annan. I fråga om omfattningen av sådan marköverföring gäller i princip inga begränsningar. Därav följer att det är möjligt att genom fastighetsreglering överföra en fastighets hela ägovälde med påföljd att fastigheten utplånas. Svarar i sådant fall fastigheten för fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastigheten, kan denna rätt inte längre göras gäUande. Frågan huruvida detta kan få menliga följder för fordringshavaren och hur dessa skall beaktas vid regleringen har visserligen berörts i förarbetena till FBL men har ansetts böra belysas ytterligare.

4.2 Gällande rätt

Enligt de allmänna bestämmelserna om fastighetsreglering i 5 kap. FBL gäller bl. a. följande.

Genom fastighetsreglering fär mark överföras frän en fastighet till en annan (1 §). För mark som genom sådan överföring frångår en fastighet skall vederlag utgå i mark, om inte ersättning i pengar är mer

Prop. 1971:180 45

ändamålsenlig (2 §). Vid regleringen skall iakttas att varje däri ingående fastighet får sådan sammansättning och utformning att den inte i mindre mån än före regleringen lämpar sig för det ändamål vartill den är avsedd att användas. Fastigheten får bl. a. inte ändras sä, att dess graderingsv'ärde minskas väsentligt (8 §).

Från de begränsningar av möjligheterna att genomföra marköverföring som sålunda uppställs i FBL kan avsteg göras dels pä friviUig v'äg genom att fastighetens ägare medger det (18 § första stycket 3), dels tvångsvis genom förordnande av fastighetsbildningsmyndigheten att fastigheten skaU avstås genom inlösen enligt 8 kap. FBL (8 § sista punkten).

Om värdet av den mark som tilläggs fastighet inte motsvarar värdet av vad som frångår fastigheten, utjämnas skUlnaden genom ersättning i pengar. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersätts enligt särskilda regler i 8 kap. FBL (10 § första stycket). Dessa regler är utformade i nära anslutning till expropriationslagstiftningens värderingsbestämmelser.

Om fastighet, som minskar i värde genom regleringen eller som helt eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbUdningsmyndigheten förordna att sådan ersättning jämte ränta som tillkommer fastighetsägaren och som inte utgör ersättning för personlig skada eUer viss annan ersättning av personlig karaktär skall inbetalas till myndighet som Kungl. Maj:t bestämt. Detta gäller dock inte, om innehavarna av samtliga fordringar för vilka fastigheten svarar medgett att ersättning utbetalas direkt till fastighets'ägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, krävs dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras inte, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom (16 § första stycket). Inbetalda medel fördelas av länsstyrelsen. Därvid äger bestämmelserna om fördelning av köpeskiUing för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tUl-lämpning (16 § andra stycket).

Om syftet med regleringen kan vinnas genom olika utföranden, skall den verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras (6 § andra stycket).

En redogörelse för de fordringar som utan inskrivning är förenade med rätt tUl betalning ur fast egndom finns i avsnitt 3.2. Som närmare framgår av redogörelsen åtnjuter sådana fordringar i allmänhet förmånsrätt i den besvärade fastigheten före inteckning. Denna förmänsrätt grundas f. n. på 17 kap. 6 § HB eller på författning som hänvisar tUl detta lagrum. Fr. o. m. den 1 januari 1972 följer i huvudsak motsvarande förmänsrätt av 6 § 1 förmånsrättslagen eller punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna tUl denna lag.

Prop. 1971:180 46

4.3 Förarbetena till FBL

Lagrådets yttrande över bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBL om nedsättning i vissa fall av ersättningsbelopp hos myndighet, när reglerings-fastighet svarar för fordran, innehåller flera uttalanden av intresse i förevarande sammanhang. Lagrådet framhåller sålunda tUl en början att begreppet fordran här måste ges en vid syftning. Under begreppet faller sålunda inte bara penninginteckning utan också varje annan särskild rätt till betalning ur fastigheten. Till den senare grappen hör fordran med förmånsrätt grundad pä 17 kap. 6 § HB eller på författning som hänvisar till detta lagrum (prop. 1969: 128 s. B 1117 och B 1118). I anslutning till föreskriften att rättsägares medgivande inte fordras, om regleringen är väsentiigen utan betydelse för honom, betonar lagrådet att fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB alltid kan presumeras tUlhöra den kategori för vUka regleringen är utan betydelse, om regleringen inte innebär att fastigheten helt utplånas (prop. 1969: 128 s. B 1120). Även vad gäller själva fördelningen förtjänar enligt lagrådet fordringar med förmänsrätt enligt 17 kap. 6 § HB att bli särskilt berörda. Måhända skulle kunna finnas utrymme för tvekan om hur stor betalning innehavare av sådan fordran skall äga uppbära vid fördelningen. Svaret måste enligt lagrådet bli, att betalningen inte kan få överskrida vad som omfattas av själva förmänsrätten, i allmänhet vissa periodiskt utgående fordringsposter som inte stått inne längre än ett är efter förfallodagen (prop. 1969: 128 s. B 1121).

Vidare kan nämnas att den slutliga lydelsen av 5 kap. 18 § FBL tillkom på förslag av lagrådet. De bestämmelser som i det till lagrådet remitterade förslaget upptagits i paragrafens andra stycke innebar bl. a. följande. Om regleringsfastighet svarade för fordran, fick avsteg med ägarens samtycke från normen i 8 § att fastigheten inte får ändras sä, att dess graderingsvärde minskas väsentligt, göras endast om fordringshavaren medgav det (jfr prop. 1969: 128 s. B 985). Lagrådet framhöll att reglerna om nedsättning och fördelning av ersättning för mark som frångick fastigheten i förening med själva principerna för ersättningens bestämmande var ägnade att betryggande säkerstäUa fordringshavarna. Tillräcklig anledning att härutöver kräva dessas medgivande till åtgärden förelåg enligt lagrådets mening inte (jfr prop. 1969: 128 s. B. 1123). Lagrådet anförde vidare följande.

Mot de här anförda synpunkterna skulle kunna åberopas det förhällandet att fordringar med förmänsrätt enligt 17 kap. 6 § HB vid en likvidfördelning enligt 16 § i regel inte tillgodoses i fråga om hela kapitalbeloppet. Om den fastighet i vilken förmånsrätten gäller blir helt utplånad, skulle fordringen således till en del kunna bli nödlidande. En särskild situation föreligger beträffande fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar och i någon mån också beträffande fordringar enligt EVL. Frän dessa fordringar kan dock bortses i detta sammanhang, då enUgt vad som upplysts deras stäUning kommer att upp-

Prop. 1971:180 47

märksammas vid arbetet på följdändringar i anledning av FBL. Beträffande övriga fordringar med förmänsrätt enligt 17 kap. 6 § HB är det inte sannolikt att kapitalfordringar av någon som helst betydenhet blir nödlidande. Vad här närmast skulle kunna komma i fråga är fastighetsbildningslikvider; det är svårt att tänka sig att fastigheter, som deltagit i fastighetsbUdningsförrättning så nyligen att härvid uppkomna fordringar av betydelse står kvar, skulle bli helt utplånade vid fastighetsreglering. Skulle mot all förmodan risk härför uppstå, lär det enligt 6 § andra stycket ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att se till att olägenhet av större betydelse inte förorsakas innehavare av här behandlade fordringar. I vart fall kan den ytterst obetydliga risken för att dylika fordringar tUl någon del skuUe kunna bli nödlidande inte motivera att fordringens innehavare utrustas med vetorätt i vad gäUer själva fastighetsbildningsbeslutet.

Departementschefen anslöt sig till lagrådets mening men framhöll särskilt betydelsen av att förrättningsmännen noga beaktar bestämmelsen i 5 kap. 6 § andra stycket FBL att regleringen skall verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Denna bestämmelse syftade, underströk departementschefen, till att skydda inte enbart de av regleringen berörda fastighetsägarna utan också rättighetshavare av olika slag, t. ex. nyttjanderättshavare och innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (prop. 1969: 128 s. B 1161).

4.4 Överväganden

Promemorieförslaget. I departementspromemorian Ds Ju 1971: 11 anförs att de nu ifrågavarande fordringshavarnas rätt inte kan anses helt säkerstäUd i FBL. Detta hänger samman med att bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom gäller för fördelningen av ersättning som nedsatts hos myndighet enligt 5 kap. 16 § FBL. Dessa bestämmelser utgår frän att utmätningsvis såld fastighet består efter försäljningen. R'ätten att håUa sig till fastigheten i fråga om belopp som förfaller tUl betalning i framtiden berörs inte av de exekutiva åtgärderna utan kvarstår oförändrad. Fordringarna tillgodoses därför endast såvitt avser belopp som förfallit till betalning. Om fastighet, som svarar för sådan fordran, utplånas genom fastighetsreglering, utgår således ingen ersättning till fordringshavaren för belopp som ännu inte förfallit tUl betalning. Detta är enligt promemorian så mycket mer otUlfredsställande som ersättningen för fastigheten i allmänhet torde förslå för att tillgodose också kapitalvärdet av dessa belopp.

Till följd av bestämmelsen i 5 kap. 6 § andra stycket FBL bör det visserligen åligga fastighetsbUdningsmyndigheten att ta hänsyn till de menliga följder som kan inträda för fordringshavaren. Ingenting hindrar dock att myndigheten vid en avvägning av de olägenheter som äi

Prop. 1971:180 48

förenade med olika sätt att genomföra regleringen finner olägenheterna med annan godtagbar lösning ännu större och därför låter hänsynen till fordringshavaren vika.

Starka skäl talar således enligt promemorian för att fordringshavare av ifrågavarande slag bereds en mer tryggad ställning i det fall dä den fastighet vari fordringen gäller utplånas genom fastighetsreglering. Den enda möjliga lösningen anses härvid vara att fordringshavaren får ekonomisk kompensation för bortfallet av fordringen. Det ligger enligt promemorian nära till hands att låta honom delta i fördelningen av ersättning, som nedsatts för fastigheten enligt 5 kap. 16 § FBL, med kapitalvärdet av de belopp som vid tiden för fördelningen ännu inte förfallit till betalning. Regler om kapitalisering av värdet av framtida förmåner finns i 149 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) och i punkterna 5 och 7 i övergångsbesfämmdserna till lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. Det anses naturligt att dessa regler fär tjäna som mönster i detta sammanhang.

I promemorian anförs vidare, att kapitalvärdet av belopp som ännu inte förfaUit till betalning bör utgå med samma förmånsrätt som fordringen i övrigt. Om denna har förmänsrätt enligt 6 § 1 förmänsrättslagen, kommer förskottsbeloppet således att ha företräde framför fordran pä grund av panträtt vid fördelningen av regleringsersättningen. Någon befogad invändning torde enligt promemorian inte kunna riktas häremot, eftersom ersättning för fastigheten vid regleringen skall beräknas utan hänsyn till den belastning som den företrädesberättigade fordringen innebär. Förhällandet är ett annat vid frivillig eller tvångsmässig försäljning av fastigheten. Vid en sådan kvarstår fastighetens ansvar för fordringen efter försäljningen, vilket uppenbarligen är ägnat att minska fastighetens saluvärde.

Det anförda gäUer sädana fordringar som skall utgå ur fastigheten med bestämda, i framtiden förfallande belopp. Det har sålunda inte tUlämpning pä vägsamfälligheters (vägföreningars) och andra anlägg-ningssamfäUigheters fordringar på bidrag tUl samfälUghetens utgifter. Sådant bidrag faststäUs genom att behövliga medel årligen uttaxeras av delägarna i samfälligheten efter vissa pä förhand bestämda andelstal. Någon kapitalisering av framtida bidragsbelopp kan enligt promemorian uppenbarligen inte ske. Det anses inte heller motiverat att samfälligheten får utdelning ur regleringsersättningen för sädana belopp. Fastighetens utplånande bör nämligen enligt promemorian alltid leda till att den även formellt befrias från bidragsskyldighet gentemot samfälligheter. Redan i gällande rätt finns vissa möjligheter att meddela beslut härom. Nya och mer tidsenliga bestämmelser i ämnet tas upp i det förslag tiU ny anläggningslagstiftning som upprättats inom justUie-departementet.

I promemorian föresläs därför att de nya reglerna fär avse endast så-

Prop. 1971:180 49

dana fordringar som med bestämda belopp utgår ur fastigheten. Bestämmelserna tas i promemorieförslaget upp i 5 kap. 16 § andra stycket FBL efter hänvisningen till reglerna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom och har utformats som undantag från dessa.

Remissyttrandena. Promemorieförslaget har i princip godtagits av remissinstanserna. Eftersom fastighetsreglering kan inverka pä värdet av fastigheter som är föremål för fordran med legal förmånsrätt, behövs enligt lantmäteristyrelsen regler som skyddar fordringshavarens intressen vid fastighetsregleringen. Sädana regler har tagits upp i bl. a. 5 kap. 6, 16 och 18 §§ FBL. Genom det tUlägg tUl 5 kap. 16 § som föreslås i promemorian synes behovet av skyddsbestämmelser vara helt täckt. Enligt Stockholms stads brandförsäkringskontor har i promemorian anförts övertygande skäl för att bereda ifrågavarande fordringsägare en mer tryggad ställning. Det förutsätts härvid att förslaget är tillämpligt också när en del av fastighet överförs till annan fastighet och återstoden utläggs tiU allmän plats eller annat område, som inte får bebyggas. Även kammarkollegiet finner starka skäl föreligga för att förslaget genomförs.

En komplettering av de föreslagna skyddsbestämmelserna ifrågasätts av Stockholms stads brandförsäkringskontor. Brandförsäkringskontoret påpekar att fordringshavarna kan drabbas av förlust, även om inte hela fastigheten utplånas. Det kan tänkas att nästan hela fastigheten överförs tUl annan fastighet och att endast ett mindre område återstår. Även i sådant fall bör ersättning för lånets kapitalvärde utgå. Den föreslagna regeln bör sålunda enligt brandförsäkringskontoret ersättas av en föreskrift av innehåll att, om en väsentlig del av fastigheten inlöses eller tas i anspråk, ersättning skaU utgå för den del av kapitalvärdet som svarar mot förhållandet mellan den inlösta och den kvarstående delen. Beträffande fördelningen synes hänvisning kunna ske till jordabalken 6 kap. 10 §.

Ett klarläggande av förslagets innebörd i visst hänseende efterlyses av exekutionsväsendets organisationsnämnd. Nämnden påpekar att kronofogdemyndighet i fråga om statsverkets fordringar med legal förmånsrätt endast bevakar förfallna, restförda annuiteter, varför annan myndighet torde komma att företräda statsverket vid bevakningen av de belopp som inte förfallit till betalning. Nämnden framhåller vidare, att .statsverkets här aktuella fordringar till sin karaktär skUjer sig från de framtida förmåner som avses i 149 § UL. Till skillnad från de senare amorteras t. ex. avdikningslånen enligt plan med lika annuiteter, vilka innehåller både en kapitalavbetalningsdel och en räntedel. Sistnämnda förhållande bör observeras när det i den föreslagna lagtexten talas om beräkning av "kapitalvärdet av belopp som faststäUts men ännu ej förfallit tUl betalning". Ehuru det kan förefalla naturligt att i detta

4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 180

Prop, 1971:180 50

fall endast återstående kapitalbelopp skall kapitaliseras, anser nämnden det önskvärt att ett påpekande görs härom.

Föredraganden. Enligt 5 kap. 1 § FBL får genom fastighetsreglering mark överföras frän en fastighet tUl en annan. Under vissa förutsättningar kan man överföra en fastighets hela ägovälde med påföljd att fastigheten utplånas. För mark som genom överföring frångår fastighet skall enligt 2 § vederlag utgå i mark, såvida inte ersättning i pengar är mer ändamålsenlig. Om fastighet sorn svarar för fordran undergår värdeminskning genom regleringen eller helt eller delvis inlöses, skall enligt huvudregeln i 16 § fastighetsägarens ersättning inbetalas till myndighet som Konungen bestämt. Inbetalda medel fördelas därefter av länsstyrelsen mellan fordringshavarna. Bestämmdserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendoiu äger härvid motsvarande tUlämpning.

Reglerna om fördelning av inbetalda medel i samband med fastighetsreglering avser endast fordringsbelopp som förfaUit till betalning. De fordringar som utan inskrivning har förmånsrätt i fast egendom förfaller som regel med visst belopp årligen. Om fastighet som svarar för sådan fordran utplånas genom fastighetsreglering, förlorar fordringshavaren sin säkerhet för de i framtiden förfallande beloppen utan att fä någon kompensation härför. För att bereda sådan fordringshavare en mera tryggad ställning föresläs i promemorian att fordringshavaren vid fördelningen av ersättning för fastighet som i sin helhet tagits i anspråk vid fastighetsreglering skall få delta med kapitalvärdet av de belopp som vid fördelningstillfället fastställts men ännu inte förfallit till betalning. Förslaget har utformats som ett tillägg till 5 kap. 16 § andra stycket FBL.

Förslaget har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Behovet av skydd för fordringshavare av ifrågavarande slag har understrukits från flera håll.

En remissinstans har gjort gällande att ersättning till fordringshavaren bör utgå även när en väsentiig del av en fastighet tas i anspråk genom fastighetsreglering. Otvivelaktigt talar principiella skäl för införande av en sådan regel. Den skulle emellertid ställa fastighetsbildningsmyndigheten inför vanskliga avgöranden och vara ägnad att fördröja och fördyra förfarandet vid fastighetsreglering. Genom reglerna i 3 kap. 1 § och 5 kap. 6 § andra stycket FBL torde vara sörjt för att fordringshavaren efter regleringen får tillfredsställande säkerhet för belopp som förfaller i framtiden. Jag vUl därför ansluta mig till promemorieförslaget. Som direkt framgår av lagtexten är den föreslagna bestämmelsen tillämplig i alla de fall då fastighet utplånas genom fastighetsreglering. Lagtexten ger vidare vid handen att rätten till utdelning omfattar samtiiga belopp som bestämts i förväg, vare sig de av-

Prop. 1971:180 51

ser avbetalning eller ränta. Kapitalvärdet av dessa belopp skall beräknas efter en räntefot av fem procent om året.

Med anledning av de nyligen antagna ändringarna i den exekutionsrättsliga lagstiftningen föreslås vidare en redaktioneU jämkning i 5 kap. 16 § andra stycket FBL.

5 Äganderättsutredning och legalisering

5.1 Inledning

På flera håll i landet men främst inom vissa delar av Kopparbergs län hindras eUer försvåras ett ändamålsenUgt markutnyttjande av de oklara fastighetsförhållandena. Oklarheterna har tUl övervägande del sin orsak i sämjedelningar och andra privata jorddelningsåtgärder. Sådana åtgärder har inte sällan skett successivt under mycket läng tid. Genom åtgärderna har sambandet meUan den officiella fastighetsindelningen och äganderätten till marken brutits, och stor ägosplittring har ofta åstadkommits. Detta har i sin tur lett tiU ovisshet rörande äganderätten samt tiU brister i lagfartsförhållandena.

Statsmakterna har länge haft sin uppmärksamhet riktad på de nu antydda problemen och sökt att med lagstiftning komma till rätta med dem. Denna lagstiftning inriktades till en början enbart på Kopparbergs län. Lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall (ÄUL) gällde sålunda ursprungligen endast detta län. Genom en ändring i lagen är 1963 (1963: 122) vidgades dess tUlämpningsområde till hela riket. ÄUL fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring är 1970 (1970: 714).

ÄUL:s huvudsyfte är att bringa klarhet i ovissa äganderättsförhållanden och avhjälpa brister i lagfartsförhållanden. Lagen har dessutom till ändamål att få tiU stånd överensstämmelse mellan äganderättsförhållanden och officieU fastighetsindelning. Detta sker genom att sämjedelning och andra privata jorddelningsåtgärder legaUseras, dvs. tiller-känns samma verkan som reguljär fastighetsbildning. Är 1968 tillkom en ny lag med enbart det sist angivna syftet, nämligen legaUserings-lagen (1968: 578) (LL). Ikraftträdandet av FBL har aktualiserat ganska omfattande ändringar i ÄUL och LL. De överväganden som härvid gjorts har resulterat i den tidigare nämnda departementspromemorian Ds Ju 1971: 17, som innehåller förslag tUl en ny lag om äganderättsutredning och legalisering.

5.2 Gällande rätt

Sanering av tilltrasslade fastighetsförhållanden sker enligt ÄUL genom äganderättsutredning. Sådan utredning fär företas beträffande om-

Prop. 1971:180 52

rade där äganderätten tiU fastigheter är oviss. Som vUlkor gäller dock att det från allmän och enskild synpunkt skall vara av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjs, och att åtgärder härför lämpligen bör vidtas i ett sammanhang. Äganderättsutredning får vidare ske beträffande område där fastighetsägarna saknar lagfart i betydande omfattning.

Som framgår av det anförda 'är äganderättsutredning en extraordinär åtgärd. Detta understryks ytterligare av reglerna om initiativrätt. För att äganderättsutredning skall få äga rum krävs sålunda särskilt förordnande. IntUl utgången av år 1970 fick bara Kungl. Maj:t förordna om äganderättsutredning. Förordnande meddelas numera av överlantmätaren efter samråd med sådana myndigheter, främst inskrivningsdomaren, vilkas verksamhetsområden berörs av åtgärden. I svårbedömda fall ankommer det dock på lantmäteristyrelsen att förordna om äganderättsutredning.

Äganderättsutredning sker vid lantmäteriförrättning. I fråga om område, där fastighetsregister för stad skall föras, verkstäUs förrättningen av den som på grund av tjänst eller förordnande är behörig att förrätta avstyckningar. I andra fall handläggs den av distriktslantmätaren. Lantmäteristyrelsen kan också förordna annan lämplig person tUl förrättningsman.

Förrättningsmannen skall inleda äganderättsutredningen med att samla in tUlgängliga officiella uppgifter om fastighetsindelningen och äganderättsförhållandena. Vidare skall han uppr'ätta en sammanställning över lagfartsförhållandena. Detsamma gäller inteckningsförhållandena. Dessa behöver dock bara redovisas i den utsträckning som de har betydelse för utredningen av äganderättsfrågorna. Förrättningen har alltså inte till syfte att bringa fuU klarhet i inteckningsförhåUandena.

Förrättningsmannen skall härefter hålla sammanträde med sakägarna. Minst fjorton dagar före första sammanträdet skall kungörelse om sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla samt införas i Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning. Dessutom skall personliga kallelser tUlställas sakägarna. Vid första sammanträdet skall förrättningsmannen informera sakägama om utredningens omfattning och ändamål. Sakägarna skall också få ta del av det då föreliggande utredningsmaterialet. Sammantr'ädet skall mynna ut i ett föreläggande för sakägarna att inom viss tid, minst en månad, hos förrättningsmannen anmäla anspråk på äganderätt till egendom som ingår i förrättningsområdet. Föreläggandet skall läsas upp för sakägarna vid sammanträdet och anslås på kommunens anslagstavla.

Innebörden av anmälda äganderättsanspråk skall klarläggas av förrättningsmannen. Denne skall vidare upprätta en sammanställning över anspråken och vad som i övrigt kommit fram rörande förhållanden

Prop. 1971:180 53

som är av betydelse för äganderättsutredningen. Sammanställningen skall läggas fram för sakägarna vid nytt sammanträde.

I enklare faU behöver inte mer än ett sammanträde hållas. Härför fordras dock medgivande av alla kända sakägare.

Pä grundval av den utredning som kommit fram vid sammanträden eller på annat sätt skall förrättningsmannen pröva vem som i varje särskilt fall bör anses vara ägare till den mark som förrättningen omfattar. Resultatet av denna prövning redovisas i en s. k. äganderättsförteckning.

I äganderättsförteckningen skall varje sådan del av fastighet eller marksamfällighet som utgör en särskild äganderättslig enhet redovisas för sig som en ägolott, om uppdelningen av fastigheten eller samfälligheten har skett genom sämjedelning, arealöverlätdse eller liknande åtg'ärd före den 1 juU 1962. Detta gäUer dock inte i den mån fastighetsbUdning i överensstämmelse med delningen medför skada för innehavare av fordran eller rättighet för vilken fastighet eller del därav svarar eller inteckningsförhållandena på annat sätt lägger hinder i vägen. En oskadlighetsprövning skaU således alltid ske med hänsyn tUl inteckningshavarnas rätt.

Den omständigheten att en del av en fastighet eller samfällighet tagits upp som särskUd ägolott i förteckningen har den verkan att den pä privaträttslig väg gjorda uppdelningen legaliseras, dvs. godkänns som fastighetsbUdning. Detta innebär i sin tur att den efter legaliseringen gällande fastighetsindelningen inte har föregåtts av någon prövning frän plan- och jordpolitisk synpunkt. Legaliseringens rättsverkningar är dock inskränkta bl. a. såtillvida som gräns inte skall anses vara i laga ordning bestämd.

Om bara en del av en ägolott besväras av inteckningar, fär förrättningsmannen med ägarens medgivande förordna att med ägolottens upptagande i äganderättsförteckningen skall följa samma verkan som om den inteckningsbdastade delen och resten av ägolotten utgjort särskilda fastigheter, som sammanlagts med varandra. Anteckning om sådant förordnande skaU ske i fastighetsboken.

Kostnaderna för äganderättsutredningen skall i den mån de inte betalas av statsmedel fördelas mellan sakägarna efter skälighet.

Talan mot förrättningen får föras hos ägodelningsrätten på samma sätt som gäller för jorddelningsförrättning i allmänhet. Enligt uttrycklig föreskrift skall besvär, vari klaganden yrkar att han i stället för annan person skall tas upp i äganderättsförteckningen som ägare till viss egendom, anses innefatta yrkande om bättre rätt till egendomen.

Efter äganderättsutredningens avslutande men före fullföljdstidens utgång skall äganderättsförteckningen ges in till inskrivningsdomaren. Denne har att på grund av förteckningen meddela lagfart för var och en som tagits upp som ägare av fast egendom och som inte tidigare

Prop. 1971:180 54

har lagfart på samma egendom. Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att förrättningen vunnit laga kraft i vad avser den aktuella egendomen.

Som viUkor för att lagfart skall få meddelas gäller bl. a. att egendomen registrerats som särskild fastighet. Detta betyder att behövliga registreringsåtgärder med anledning av legaliseringen bör ske skyndsamt. Om registrering inte hunnit;ske när lagfartsfrågan prövas, skall lagfartsärendet förklaras vUande.

Om två eller flera fastigheter enligt äganderättsförteckningen har samme ägare och innehas med samma rätt, får de pä förrättningsmannens initiativ sammanläggas tUl en fastighet. Förrättningsmannen skall ta initiativ tUl sammanläggning, om lämpligare fastighetsindelning vinns genom åtgärden. Sammanläggning får dock inte ske mot ägarens bestridande, om inte detta uppenbart saknar fog.

Under äganderättsutredningen skall förrättningsmannen höra sakägama över frågan om sammanläggning och informera dem om åtgärdens innebörd och verkan. Han skall vidare upprätta förslag till sammanläggning och inge detta tilliägodelningsdomaren. Förslaget skall av denne behandlas som en ansökan om sammanläggning. Bestämmelserna i lagen (1926: 336) om sammanläggning av fastigheter å landet är i huvudsak tUlämpUga såvitt avser förfarandet, den sakrättsliga prövningen samt verkan av sammanläggning. Prövningen skall dock alltid hänskjutas tUl ägodelningsrätten. >

Enligt LL kan erkännande av privat jorddelning som fastighetsbUdning ske genom särskild förrättning. I stort sett samma slags privata jorddelningsåtgärder får legaliseras enligt denna lag som enligt ÄUL. En olikhet är emellertid att LL inte äger tillämpning pä s. k. sämje-ägoutbyten (se prop. 1968: 127 s. 56 och 65). Att märka är att även s. k. komplicerad sämjedelning, dvs. sådan sämjedelning som omfattat flera fastigheter, kan legaliseras enligt LL. I motsats tiU vad som annars gäller skall dock i detta fall ,en oskadlighetsprövning ske till förmån för inteckningshavare och liknande rättsägare.

Förrättning enligt LL förutsätter skriftlig ansökan från den som äger del i fastighet som delats. Om det är av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att legalisering sker, får frågan dock prövas utan ansökan. Vidare får överlantmätaren förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan, om det är av större betydelse från aUmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras.

LL:s bestämmelser om förrättningsman är i sak identiska med ÄUL:s.

Förrättningsmannen skall vid legaliseringsförrättning hålla sammanträde med sak'ägarna. Sammanträde är dock inte obligatoriskt, om stridiga intressen meUan sakägare inte förekommer och hinder mot legalisering inte möter. Sammanträde får vidare underlåtas, om ansökan skall avvisas eller om det är uppenbart att legalisering inte får ske.

Prop. 1971:180 55

I fråga om kungörelse och kaUelse tUl sammanträdet gäller i stort sett samma bestämmelser som för sammanträde vid äganderättsutredning. Kungörelseföreskrifterna är dock något mmdre rigorösa. Bl. a. behöver kungörelsen inte införas i Post- och Inrikes Tidningar.

Om författningen rör komplicerad sämjedelning, är innehavare av inteckning i någon av fastigheterna eller i del av fastighet sakägare vid förrättningen. Sådan sakägare behöver dock inte kallas till sammanträde, om det är uppenbart att legalisering inte kan vara till skada för honom.

ÄganderättsförhåUandena inom den delade egendomen skall vid legaliseringsförrättning utredas endast i behövUg omfattning. Detta innebär att utredningen inte skall göras mera omfattande än som är nödvändigt för att fastslå om delningen är av sådan beskaffenhet att den kan legaliseras eller inte. All utredning som kommer fram vid förrättningen och som är av betydelse för frågan om delningens innebörd skall emellertid bevaras för framtiden genom att antecknas i förrättningsprotokollet.

LL innehåller i likhet med ÄUL en uttryckUg föreskrift om att legalisering inte medför att gräns anses vara i laga ordning bestämd.

Kostnaderna för legaliseringsförrättning skall betalas av sakägarna och fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, i den män överenskommelse om fördelningen inte träffas. Om förrättning har påbörjats utan ansökan och inte leder till legalisering, skall kostnaderna betalas av staten.

I fråga om fullföljd av talan mot förrättning innehåller LL i huvudsak samma regler som enligt ÄUL.

5.3 Allmänna synpunkter

5.3.1 Sammanförande av ÄUL och LL till en gemensam lag

Promemorieförslaget. Det står enligt promemorian utan vidare klart att det också i fortsättningen behövs särskUd lagstiftning för att man skaU kunna komma till rätta med de tilltrasslade fastighetsförhällan-den som råder på vissa håll i landet, främst i Kopparbergs län. Tillkomsten av JB och FBL, som båda föratsätter att den officiella fastighetsindelningen stämmer överens med den civUrättsliga uppdelningen av marken på olika ägare, gör en sanering av fastighetsförhåUandena om möjUgt ännu angelägnare än tidigare.

Erfarenheten vid tillämpningen av ÄUL visar att denna utgjort ett smidigt och effektivt instrument för att fä tUl stånd den önskade saneringen. Äganderättsutredningsinstitutet bör därför enligt promemorian behällas oföfändrat i sina huvuddrag. Vissa åtgärder bör dock vidtas för att ytterligare öka institutets användbarhet.

Prop. 1971:180 56

I promemorian erinras om att man vid tillkomsten av LL utförligt diskuterade frågan huruvida ett legaliseringsinstitut borde införas vid sidan av reglerna om legalisering 'i ÄUL. Departementschefen fann övervägande skäl tala för att man skulle ha ett sådant institut (prop. 1968: 127 s. 43). Även i promemorian anses det vara lämpligt att ha ett institut som är särskilt inriktat på att möjliggöra legalisering av privat jorddelning.

I promemorian understryks att det anförda inte innebär att man bör bibehålla den nuvarande uppdelningen av äganderättsutrednings- och legaliseringsinstituten på två skUdä lagar. I ÄUL och LL finns flera bestämmelser som är mer eUer mindre identiska. Det förslag som läggs fram i promemorian innebär att de båda instituten ytterligare närmar sig varandra i såväl sakligt som formeUt hänseende. Ett sammanförande av instituten till en gemensam lag skuUe otvivelaktigt medföra lagtekniska fördelar och även vara ägnat att underlätta rättstillämpningen. Några skäl som talar mot ett sådant sammanförande anses inte kunna anföras.

En helt ny lag som ersätter både ÄUL och LL bör därför enligt promemorian genomföras. Den kan lämpligen kallas lag om äganderättsutredning och legalisering.

Den nya lagen anses lämpligen kunna disponeras på det sättet att i olika avdelningar tas upp särskilda bestämmelser om äganderättsutredning resp. legalisering. För de båda instituten gemensamma bestämmelser föreslås få bilda en tredje avdelning i lagen.

Remissyttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget till lag om äganderättsutredning och legalisering har i stort sett fått ett mycket positivt mottagande hos remissinstanserna. Flera av dessa understryker fördelarna av att föra samman ÄUL och LL tUl en gemensam lag. Från olika håll framhålls att lagtexten är redigt uppställd och lättläst.

Lantmäteristyrelsen vill dock föra integreringen av ÄUL och LL ännu längre än enligt promemorieförslaget och hävdar att det numera finns skäl att överväga frågan om de materiella villkoren för äganderättsutredning. Styrelsen påpekar att det enligt förslaget gäller mindre stfänga fömts'ättningar för sådan 'äganderättsutredning som företas vid legaliseringsförrättning än för fristående äganderättsutredning. Denna skillnad inbjuder till ett kringgående av villkoren i 1 § genom att äganderättsutredning verkstäUs inom ramen för legaliseringsförrättning. Styrelsen föreslår att villkoren för fristående äganderättsutredning närmas tUl vUlkoren för sådan utredning i samband med legaliseringsförrättning och att villkoren i båda fallen får i huvudsak det innehåll som framgår av 21 § promemorieförsläget. En sådan ändring bör enligt

Prop. 1971:180 57

styrelsen få till följd att äganderättsutredning och legalisering arbetas samman tUl ett institut.

Några överlantmätare för fram invändningar mot redigeringen av lagförslaget. De anser att lagen blir tungläst och svåröverskådlig för den som skall tiUämpa enbart bestämmelserna om legalisering. SärskUt beror dessa nackdelar pä de mänga hänvisningarna i legaliseringsav-snittet dels tiU bestämmelserna om äganderättsutredning och dels tUl bestämmelser i FBL.

Föredraganden. Lagstiftningen på det område som har behandlats i promemorian är mycket angelägen. Ordning och reda i fastighetsförhållanden är i stor utsträckning en fömtsättning för såväl samhällelig som enskUd verksamhet.

Sett i stort synes promemorians förslag tUl lag om äganderättsutredning och legalisering erbjuda ett i förhåUande till ÄUL och LL mera effektivt medel att utan risker frän rättssäkerhetssynpunkt komma tUl rätta med oklarheter i fräga om äganderätten till fast egendom och att återsfälla sambandet mellan den officiella fastighetsindelningen och den dvilrättsligt g'äUande uppdelningen av marken pä olika ägare. Förslaget står också både sakligt och formellt i god samklang med annan modem lagstiftning på fastighetsrättens område.

Som anförs i promemorian torde det även för framtiden vara lämpligt att ha ett institut som är särskUt inriktat på att möjliggöra legalisering av privat jorddelning. Det nuvarande systemet med två skilda institut, som vart och ett har sin särskUda huvudfunktion och därav betingade utformning, bör med andra ord behällas. De från 1 § ÄUL till 1 § promemorieförslaget överförda materiella villkoren för äganderättsutredning synes väl avvägda med tanke på de förhållanden för vilka institutet är avsett. Någon fara för att dessa villkor skall kringgås genom att äganderättsutredning verkställs inom ramen för legaliseringsförrättning torde knappast föreligga. Äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning får nämligen enligt 21 § promemorieförslaget inte ske beträffande annan egendom än sådan som skall bli föremål för legalisering vid förrättningen. Promemorieförslagets grundläggande systematik bör sålunda godtas.

I promemorian framförs den uppfattningen att ett sammanförande till en gemensam lag av alla de bestiimmdser som har till ändamål att undanröja ölägenheterna av privata jorddelningsåtgärder och som nu finns i två skUda lagar medför lagtekniska fördelar och är ägnat att underlätta rättstillämpningen. Jag delar denna uppfattning. Med denna utgångspunkt kan man inte undgå att ha en del hänvisningar i lagtexten. Behövliga föreskrifter om handläggningen av de olika slagen av förrättningar kan meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Prop. 1971:180 58

5.3.2 Den nya lagens tillämpningsområde

Promemorieförslaget. ÄUL:s tillämpning var ursprungligen territori-eUt begränsad tUl Kopparbergs län. Sedan det konstaterats att fastighetsförhåUandena på flera andra håll i landet var av motsvarande beskaffenhet som i Kopparbergs län, upphävdes emellertid denna begränsning genom en lagändring år 1963. Också LL är tUlämplig i hela landet. Det saknas enligt promemorian anledning att i territoriellt avseende inskränka tillämpligheten av den lag som skall ersätta ÄUL och LL.

Legalisering enligt ÄUL kan ske beträffande alla förekommande former av privat jorddelning. Så är d'äremot inte faUet vid tUlämpning av LL. Denna lag omfattar nämUgen inte sämjeägoutbyten. Detta motiverades vid lagens tUlkomst med att frågan om s'ämjeägoutbyten lämpligen borde regleras i anslutning till lagstiftningen om införandet av JB (prop. 1968: 127 s. 56). I 18 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP) har därefter införts en bestämmelse om gränshävd. Om fastighetsgräns under minst tjugo är oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och om det framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före JB:s ikraftträdande ingåtts meUan 'ägarna på ömse sidor, g'äller enligt bestämmelsen den sträckning i vilken gränsen hävdats.

Det är inte möjligt att med stöd av gränshävdsbestämmdsen i 18 § JP få till stånd en legalisering av alla slags sämjeägoutbyten som är dvilrättsligt giltiga (jfr prop. 1970: 145 s. 121 och 123). F. n. kan emellertid varje sådant sämjeägoutbyte legaliseras vid förrättning enUgt ÄUL, om det har ägt rum före den 1 juU 1962. Med hänsyn till den målsättning som bör ställas upp för den nya lagen är det enligt promemorian obefogat att inskränka möjligheterna till legalisering av sämjeägoutbyten. I lagen bör d'ärför de typer av privata jorddelningsåtgärder som kan legaliseras anges på samma sätt som skett i ÄUL.

I fråga om legaliseringsbestämmdsernas tUlämplighet med hänsyn till tidpunkten för den privata jorddelningens tUlkomst måste det enligt promemorian beaktas att man redan i ÄUL och LL intagit en liberal hållning. Någon anledning att i den nya lagen utsträcka legali-seringsmöjligheterna till sådana dvilrättsligt giltiga och alltjämt bestående delningar som har skett den 1 juli 1962 eUer senare kan d'är-för inte anses föreligga.

Remissyttrandena. Förslaget att utsträcka legaliseringsinstitutet tUl att omfatta också sämjeägoutbyten tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Svea ftovrätt framhåller dock att flertalet sämjeägoutbyten inte torde vara dvilrättsligt gUtiga. Hovrätten anser att legalisering av sådana s'ämjeägoutbyten bör tiUåtas, om de faktiskt

Prop. 1971:180 59

har bestått under någon icke alltför kort tid och vid förrättningstillfället aUtjämt respekteras av markägarna. Den föreslagna lagtexten lägger enligt hovrätten inte hinder i vägen för en sådan tillämpning men ett klarläggande uttalande i saken är erforderligt.

Svea hovrätt förordar dessutom att sådana arealöverlåtelser som med civilrättslig giltighet har kunnat ske under tiden den 1 juli 1962—31 december 1968 skall omfattas av den nya lagen. Eftersom sådana överlåtelser inte kan retroaktivt ogiltigförldaras, måste de enligt hovrätten förr eller senare godtas även i fastighetsbUdningshänseende genom någon form av legalisering. Dessa överlåtelser kan visserligen ofta utgöra en främst frän planpolitisk synpunkt olämplig fastighetsbUdning. Enligt byggnadslagstiftningen skaU man emeUertid vid upprättande av byggnadsplan tiUse att planen så långt möjligt anknyter till de bestående äganderättsförhållandena. På grand härav har ifrågavarande arealfång fått verkan från plansynpunkt redan i och med äganderättens övergång.

Föredraganden. Som anförs i promemorian saknas det anledning att territoriellt begränsa den nya lagens tillämpningsområde. Vid remissbehandlingen har också kommit fram uppgifter som tyder på att 'äganderättsutredningsinstitutet inom den närmaste framtiden torde komma till ökad användning på åtskiUiga håll i landet utanför Kopparbergs län, där ju ÄUL fått sin ojämförligt största användning.

I promemorian föreslås den skiUnaden i förhällande till gällande rätt att legaliseringsinstitutet blir tiUämpligt också pä sämjeägoutbyte. Den nuvarande ordningen, enligt vilken komplicerad sämjedelning men inte sämjeägoutbyte kan legaliseras enligt LL, synes inte kunna försvaras från logisk synpunkt, eftersom komplicerad sämjedelning i princip kan betraktas som en traditionell sämjeddning efter anddstal av varje i delningsobjektet ingående fastighet i kombination med sämjevis genomförda ägoutbyten. SärskUt med tanke pä att enligt ÄUL legalisering kan ske även av s'ämjeägoutbyte saknas det anledning att i detta sammanhang göra någon som helst skillnad mellan ä ena sidan sämjeägoutbyte och ä andra sidan övriga former av privata jordddningsätgär-der. Lagen bör därför få det tUlämpningsområde som föreslagits i promemorian.

Vad angår frågan om behandlingen av sädana arealöverlåtelser som ägt rum under tiden den 1 juli 1962—31 december 1968 anser jag att man inte i detta sammanhang bör vidta några lagstiftningsåtgärder. I likhet med vad som skedde vid tUlkomsten av JP bör frågan alltså ställas på framtiden (jfr prop. 1970: 145 s. 126).

Prop. 1971:180 60

5.3.3 Äganderättsutrednings- och legaliseringsinstitutens allmänna utformning

Promemorieförslaget. Prövning av förutsättningarna för legalisering sker f. n. enligt såväl ÄUL som LL i första instans vid lantmäteriförrättning. Erfarenheterna härav är mycket goda. Med hänsyn härtill finns enligt promemorian ingen anledning att frångå den nuvarande ordningen i fråga om formen för prövning av legaliseringsfrågor.

Förrättningar enligt ÄUL och LL handläggs f. n. av distriktslantmätaren eller annan förrättningsman utan biträde av gode män. Enligt FBL skall alla slag av förrättningar handläggas av fastighetsbUdningsmyndigheten. Denna består av en förrättningslantmätare. Dessutom skall två gode män ingå i myndigheten under vissa förutsättningar.

I promemorian framhålls att legaliseringsfrågor ofta aktualiseras i samband med fastighetsbildningsförrättning. Legaliserings- och fastighetsbildningsfrågorna bör då kunna handläggas gemensamt vid en förrättning. Vid handläggning av äganderättsutredning, som kan ta lång tid i anspråk, är det angeläget att förrättningsmannen kontinuerligt hålls underrättad om sådana ändringar i fastighetsindelningen, som sker i reguljär ordning under äganderättsutredningens gång. Med hänsyn härtill och tiU det nära sakliga samband som råder mellan legalisering och reguljär fastighetsbUdning bör, uttalas det i promemorian, förrättning enligt den nya lagen handläggas av fastighetsbUdningsmyndigheten. I fråga om myndighetens sammansättning bör också samma regler gälla som för fastighetsbildningsförrättning. Som regel torde bUräde av gode män inte vara behövligt vid äganderättsutrednings- eUer legalise-ringsförr'ättning.

IntUl utgången av är 1970 kunde äganderättsutredning påbörjas endast efter förordnande av Kungl. Maj:t. Detta motiverades av äganderättsutredningamas betydelse för inskrivningsverksamheten inom domsagorna, deras extraordinära natur och möjligheterna att handlägga dem med tillgängliga personalresurser. Den angivna ordningen var emellertid tungrodd och hindrade ett smidigt utnyttjande av ÄUL. Fr. o. m. den 1 januari 1971 har därför skett en uppmjukning såtillvida som överlantmätaren numera skall meddela förordnande om äganderättsutredning efter samråd med övriga berörda myndigheter. Om skUda meningar framkommer i ärendet eller om detta av annan anledning är svårbedömt, ankommer det dock pä lantmäteristyrelsen att avgöra om förordnande skall meddelas. Vad som sålunda gäller innefattar enUgt promemorian en lämplig avvägning mellan de olika synpunkter som här bör beaktas. Bestämmelser av motsvarande innehåll bör därför tas upp i den nya lagen. EmeUertid har i prop. 1970: 188 lagts fram förslag till riktiinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten. EnUgt dessa skaU överlantmätarens myndighetsutövning in-

Prop. 1971:180 61

ordnas i länsstyrelsen. Som följd härav övertar länsstyrelsen överlantmätarens funktioner enligt FBL. Förslaget har godtagits av riksdagen. Med hänsyn härtUl föreslås i promemorian att länsstyrelsen skall meddela förordnande om äganderättsutredning.

Något skäl att ändra nuvarande regler om vUlkor för förordnande om äganderättsutredning synes inte föreligga, framhålls det vidare i promemorian. Inte heller i fråga om förfarandet vid äganderättsutredning finns det anledning att göra några mer vittsyftande ändringar. En anpassning till FBL och annan nytUlkommen lagstiftning bör dock ske. En speciell fräga som härvid uppkommer gäller sammanläggning av fastigheter som enligt äganderättsutredningen har samme ägare. En annan fråga som enligt promemorian bör tas upp till omprövning rör skyddet för panträttshavare och liknande rättsägare. Promemorians överväganden rörande detta spörsmål redovisas i avsnitt 5.3.4.

Enligt ÄUL kan sammanläggning ske i anslutning till äganderättsutredning. Ett särskilt förfarande är nu anordnat för denna form av fastighetsbUdning. Det ankommer sålunda på ägodelningsrätten att efter äganderättsutredningens avslutande pröva sammanläggningsfrågan. I promemorian anförs att möjligheterna till sammanläggning i samband med äganderättsutredning torde böra behällas i den nya lagen. I konsekvens med den reglering som har skett i FBL bör dock prövningen av sammanläggningsfrägor föras över tiU fastighetsbildningsmyndigheten. Det faller sig då naturligt att prövningen samordnas med äganderättsutredningen och sker vid samma förrättning som denna. En sådan ordning förutsätter att frågan om sammanläggning alltid kan omprövas, om talan fullföljs mot fastighetsbUdningsmyndighetens avgörande i fråga om äganderätten till sammanläggningsobjekten. Om möjlighet härtill öppnas, synes något hinder mot gemensam förrättningsprövning inte föreligga. Med hänsyn härtill och till de praktiska fördelar som är förenade med denna handläggningsordning bör den införas i den nya lagen.

Bestämmelsema om sammanläggning i samband med äganderättsutredning bör enUgt promemorian uppenbarligen utformas i så nära anslutning till 12 kap, FBL som möjligt, Bestämmelsema i detta kap. kan dock inte tUl aUa delar göras omedelbart tUlämpliga pä sådan sammanräggning. Kravet i 12 kap. 4 § första stycket FBL pä lagfart kan sålunda inte upprätthållas, eftersom lagfart skall beviljas av inskrivningsmyndigheten först efter förrättrungens avslutande. Det finns inte heller anledning att stäUa upp ett sådant vUlkor i detta sammanhang vid sidan av kravet på att sammanläggningsobjekten skall ha samme ägare. Frågan humvida sistnämnda villkor är uppfyllt skall givetvis bedömas med hänsyn till resultatet av äganderättsutredningen och denna skall också Taggas till grand för inskrivningsmyndigheteris beslut i lagfartsärendet. En annan avvikelse som bör göras från 12 kap. FBL

Prop, 1971:180 62

är att förrättningsmyndigheten i likhet med vad som nu gäller bör fä generell möjlighet att ta upp fråga om sammanläggning utan ansökan.

I promemorian behandlas därefter legaliseringsinstitutet. Detta anses i fortsättningen liksom hittills böra ha ett i förhällande till äganderättsutredningsinstitutet mer begränsat syfte. Det bör sålunda i första hand ha till ändamål att möjliggöra legalisering av enstaka fall av privat jorddelning. Härav följer att för legalisering normalt bör krävas initiativ frän sakägare. LL:s bestämmelser om rätt för myndighet att ta initiativ till legalisering i vissa speciella fall anses dock böra behällas.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om äganderättsutredning bör förfarandet vid legalisering anpassas bl. a. till FBL. Enligt promemorian bör emellertid härutöver vissa ändringar av materiell innebörd göras för att öka användbarheten av legaliseringsinstitutet. Det måste betecknas som en brist hos LL att oklarheter i äganderätts- och lagfartsförhållanden inte kan ordnas upp i samband med legaliseringsförrättning. Även om sådana oklarheter är mindre vanliga i de fall pä vUka LL 'är avsedd att tUlämpas, förekommer de dock i inte helt obetydlig omfattning. Det skulle från alla synpunkter vara mest rationellt, om oklarheter av detta slag kunde undanröjas i samband med legaliseringen.

Att märka i detta sammanhang är att JB innehåUer bestämmelser som ger möjlighet att komma till rätta med brister i lagfartshänseende. Vad som åsyftas är reglerna om s. k. lagfartssammanträde. Enligt 20 kap. 10—13 §§ JB skall inskrivningsmyndigheten på begäran sätta ut sådant sammanträde för utredning angående äganderätten till fastighet, om fastighetens förvärvare kan göra sannolikt att hans fångeshandling har förkommit eller förstörts eller om bifall till förvärvarens lagfartsansökan är beroende av att föregående ägares förvärv lagfares och förvärvaren kan göra sannolikt att dennes fångeshandling har förkommit eller förstörts. Kungörelse om sammanträdet skall anslås i inskrivningsmyndighetens kansli och dessutom införas i ortstidning och i första numret för ett kvartal av Post- och Inrikes Tidningar. Minst tre månader skall förflyta mellan sista kungörandet och dagen för sammanträdet. Om det på grund av innehåUet i protokollet från sammanträdet och vad som i övrigt förekommit i ärendet måste antas att förvärvet ägt rum och att det är giltigt och kan göras gällande, skall lagfart beviljas på grand av protokollet. Saknar fångesmannen lagfart, skall förvärvaren beviljas lagfart under förutsättning att han eller hans rättsinnehavare innehaft fastigheten med 'äganderättsanspråk under tio är.

Som framgår av det anförda kommer, heter det i promemorian, möjligheterna att få lagfart efter lagfartssammantfäde att vara snävare än efter äganderättsutredning. Fall kan tänkas förekomma då ägaren till fast egendom inte kan påvisa ett förvärv i vanlig mening till stöd för

Prop. 1971:180 63

sin äganderätt och än mindre en förkommen eller förstörd fångeshand-Img. Visserligen torde det vara möjUgt att låta lagfartssammanträde leda till lagfart, även om upplysningar överhuvudtaget saknas om åtkomsten, men härför krävs läng tids oklandrad hävd (se prop. 1970: 20 s. B 597). Också bortsett frän dessa begränsningar i möjligheterna att vinna lagfart efter lagfartssammanträde talar andra omständigheter för att lagfartsbrister bör kunna repareras även i samband med legaliseringsförrättning. Det framstår sålunda från såväl allmän som enskUd synpunkt som onödigt omständligt och kostnadskrävande att två skilda förfaranden inför olika myndigheter måste anordnas för undanröjande av de olägenheter som uppkommit genom privat jorddelning. Erfarenheterna från tUlämpningen av ÄUL visar att brister i lagfartsförhållanden kan avhjälpas genom förrättningsförfarande pä ett snabbt, billigt och effektivt sätt utan att rättssäkerheten s'ätts i fara.

I enlighet med dessa överväganden bör enUgt promemorian möjlighet öppnas att vid legaliseringsförrättning utreda äganderättsförhållandena på samma sätt och med samma verkan i lagfartshänseende som vid äganderättsutredning. Enligt LL gäUer f. n. att förrättningsmannen i behövlig omfattning skall utreda äganderättsförhållandena inom den delade fasta egendomen. Skyldigheten att alltid företa en sådan begränsad utredning måste behäUas i den nya lagen. Om det därvid konstateras att äganderätten är oviss eller att ägare saknar lagfart, bör möjlighet finnas att företa en mer djupgående utredning som kan leda till lagfart. Någon obligatorisk skyldighet för fastighetsbUdningsmyndigheten att göra en sådan utredning bör dock inte föreskrivas. Skulle denna orsaka besvärande tidsutdräkt och kan äganderätten lika väl utredas vid lagfartssammanträde, bör fastighetsbildningsmyndigheten därför kunna underlåta att ta upp äganderättsfrågan vid legaUseringsförrätl-ningen. Vidare bör lagfartsbrist, som beror på försummelse från ägarens sida att söka lagfart trots att förutsättningar för bifall till en lagfartsansökan föreligger, uppenbarligen inte botas genom äganderättsutredning. Det anses vara ogörligt att i lagtexten ange i vilka fall äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning inte bör komma i fräga. I promemorian föresläs därför att det överlämnas åt fastighetsbUdningsmyndigheten att i varje särskUt fall göra en lämplighetsbedömning om sådan utredning skall verkställas eller inte.

Äganderättsutredning som skall leda till lagfart är alltid en extraordinär åtgärd och rättssäkerhetskraven bör vara desamma i vilket sammanhang åtgärden än äger rum. Förfarandet vid själva utredningen bör därför enligt promemorian vara detsamma när utredningen äger rum vid legaliseringsförrättning som när den sker fristående som särskild förrättning.

Under förarbetena tiU ÄUL framhöll lantmäteristyrelsen med instämmande av departementschefen (se prop. 1962: 159 s. 68—69) att

Prop.1971:180 64

man räknade med att sammanläggning pä grund av den betydande ägosplittringen inte skulle komma att visa sig 'ändamålsenlig i någon väsentlig utsträckning. Emellertid skulle enligt styrelsen en äganderättsutredning kunna leda till mindre lämpligt resultat om lagen saknade regler som i möjligaste mån säkerställde att sammanläggning kom till stånd. I den män fastigheter tillhörde samme ägare och bUdade en brukningsenhet som var bättre än varje fastighet för sig, borde de sammanläggas i samband med förrättningen i den utsträckning som fordrades för att nå så lämplig fastighetsindelning som förhåUandena medgav. Särskilt vid legaliseringsförrättning som kommer till stånd pä initiativ frän det allmännas sida torde motsvarande behov av sammanläggning kunna göra sig gällande. Enligt promemorian bör därför möjlighet öppnas att förordna om sammanläggning vid legaliseringsförfätt-ning i likhet med vad som föreslagits i fräga om förrättning för äganderättsutredning. I den mån äganderättsförhållandena inte har utretts vid förrättningen och denna alltså inte skall leda till lagfart, bör dock lagfartsvUlkoret i 12 kap. 4 § första stycket FBL vara uppfyUt, innan sammanläggning får ske.

I denna del av promemorian tas slutligen upp vissa lagfartsfrågor. ÄUL innehåUer i ett särskilt avsnitt bestämmelser om lagfart efter äganderättsutredning. Några sakliga ändringar i dessa besfämmelser synes enligt promemorian inte påkaUade. Däremot bör en anpassning till JB i terminologiskt och redaktioneUt avseende ske. De nya bestämmelserna bör uppenbarligen gälla vare sig äganderättsutredning sker vid särskild förrättning eller vid legaliseringsförrättning. De föreslås därför placerade i den avdelning av lagen som innehåller bestämmelser som är gemensamma fÖr dé båda förrättningsformerna.

Remissyttrandena. Fränsett det i avsnitt 5.3.1 redovisade uttalandet att äganderättsutredning och legalisering bör föras samman till ett institut har promemorieförslaget inte mötts av någon kritik vid remissbe-fvandlingen. Åtskilliga remissinstanser hälsar tvärtom förslaget med tillfredsställelse. Främst välkomnar man den föreslagna möjligheten att verkställa äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning. Bl. a. lantmäteristyrelsen framhåUer att denna möjUghet tiUgodoser ett i den praktiska förrättningsverksamheten konstaterat behov.

Föredraganden. Som jag har anfört i avsnitt 5.3.1 bör utgångspunkten för den nya lagen vara den att den nuvarande ordningen med tvä olika rättsinstitut, som har skUda huvudsyften, bör behållas åtminstone tills vidare.

Med denna utgångspunkt har förslaget i fräga om de båda institutens allmänna utformning vunnit samtliga remissinstansers gillande. Också jag finner mig kunna ansluta mig helt till förslaget. SärskUt de föreslag-

Prop. 1971:180 65

na utvidgningama av legaliseringsinstitutet fyller en brist i den nu gällande lagstiftningen och torde bli av stort värde när det gäller att skapa ordning och reda i fastighetsförhållandena.

5.3.4 Rättighetshavamas ställning

Promemorieförslaget. Enligt 8 § andra stycket andra punkten ÄUL får legaUsering av privat jorddelning inte ske i den män den skulle lända till skada för innehavare av fordran eller rättighet för vilken fastighet eller del därav häftar eller hinder eljest föreligger på grund av inteckningsförhåUandena. Bestämmelsen tillkom på förslag av lagrådet. Departementschefen hade tidigare avvisat tanken pä att införa särskUda bestämmelser till skydd för inteckningshavare. Departementschefen påpekade därvid (prop. 1962: 159 s. 40) att inteckning som meddelats i kvotdel av fastighet kom, om kvotdelen utbröts sämjevis, att i fortsättningen belasta enbart sämjelotten. På liknande sätt kom inteckning i en sämjdott att, om sämjedelningen hävdes, gälla i motsvarande kvotdel av hela fastigheten. Med hävande av sämjedelning borde härvid likställas det fall att sämjelottema förenades i en ägares hand. Rättsverkningarna för inteckningshavarna inträdde således som en omedelbar följd av ägarnas dispositioner. Enligt departementschefen var det svårt att se att därutöver skulle kunna inträffa någon menlig effekt av själva legaliseringen. Snarare syntes denna vara ägnad att stabilisera inteckningshavarnas stäUning gentemot ägarnas godtycke. Detta gällde sannoUkt även i åtminstone flertalet fall av komplicerad sämjedelning och av sämjeägoutbyte. Lagrådet fann emellertid (prop. s. 78) uppenbart att äganderättsutredningen och den därmed förenade fastighetsbildningen kunde ha ogynnsamma följder i fråga om inteckningar. Dds fick antas att panträttens ekonomiska värde ibland blev mindre. Dels kunde åtgärderna, om inteckningsförhållandena inte beaktades, medföra komplikationer av rättsUg art. Som exempel anförde lagrådet det fallet att en ägares kvotdel i flera fastigheter genom s'ämjedelning utlagts så, att han inte fått någon mark inom en av fastigheterna, och att hans kvotdel i denna fastighet var särskilt intecknad. Eftersom det inte med säkerhet kunde påräknas att den nödvändiga ändringen av inteckningen kunde ske vid inteckningarnas överförande till fastighetsboken, fann lagrådet det nödvändigt att förhållandet beaktades redan vid äganderättsutredningen. I propositionen (s. 81) anslöt sig departementschefen, om också med tvekan, till lagrådets förslag i denna del.

Även i LL finns en bestämmelse om oskadlighetsprövning tUl förmån för rättighetshavare och om beaktande av inteckningsförhåUandena i övrigt. Denna g'äUer emellertid endast vid legalisering av komplicerad sämjedelning. Vid sådan legalisering har rättighetshavärens ställ-

5 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 66

ning å andra sidan stärkts på så sätt att han tillerkänts ställning som sak'ägare (6 § tredje stycket). I motiven till bestämmelserna hänvisades i stort sett endast tiU de uttalanden i ämnet som gjorts tidigare (prop. 1968: 127 s. 26, 54 och 82).

I promemorian anförs att reglerna om oskadlighetsprövning i ÄUL och LL synes ha tillkommit för att skydda de rättighetshavare som fått inteckning i sådan kvotdel i fastighet som sedan utlagts som sämje-lott. Otvivelaktigt är emellertid att det är redan genom avtalet om sämjedelning som risk uppstår för sådan rättighetshavare (jfr lagrådets uttalande i prop. 1968: 127 s. 83). Vad som nu sagts gäller oavsett om delningen omfattar en eller flera fastigheter. Legaliseringen har ingen annan betydelse än att rådande förhållanden stabiliseras så att fastig-hets'ågarna därefter inte har möjlighet att träffa avtal om återgång av sämjedelningen. Det har ansetts att rättighetshavärens ställning härigenom ytterligare försämras.

En fömtsättning för legaUsering är att avtalet om den privata jorddelningen är dvilrättsligt giltigt. Om så är fallet, kan en fastighetsägare inte hindra legaliseringen även om han kan visa att avtalet varit ofördelaktigt för honom. Han kan inte heller åberopa att han genom legaliseringen förlorar möjligheten att få till stånd en återgång av avtalet. Enligt promemorian är det frän principiell synpunkt knappast rimligt att en rättighetshavare i dessa hänseenden skall få en starkare ställning än fastighetsägaren.

Om man ser saken ur praktisk synvinkel — sägs det vidare i promemorian — torde det utan vidare kunna konstateras att möjligheterna för en rättighetshavare att få tUl stånd en återgång av ett avtal om privat jorddelning är mycket små. Som regel har egendomen under lång tid hävdats i enlighet med delningen och förhållandena även i övrigt anpassats med hänsyn till denna på sådant sätt att återställande av tidigare rättsläge i praktiken framstår som helt otänkbart. I varje fall torde återgång av avtalet inte ske enbart i syfte att tillgodose rättighetshavares intresse. Önskar fastighetsägarna tillmötesgå rättighetshavare, står dem andra och för dem själva mindre ingripande möjligheter till buds. HärtUl kommer att bestämmelserna i gällande rätt om oskadlighetsprövning synes svårtolkade och ägnade att leda till onödigt besvär för myndigheter samt dröjsmål och kostnader för enskilda.

På grund av vad som nu anförts bör enligt promemorian några motsvarigheter tiU de nuvarande bestämmelserna om oskadlighetsprövning till förmån för rättighetshavare och om rätt för dessa att vara sakägare inte tas upp i den nya lagen. Fastighetsbildningsmyndigheten bör emeUertid vid förrättningen redogöra för delningens och legaliseringens konsekvenser för rättighetshavare och bistå med upplysningar och anvisningar till den som önskar tillvarata rättighetshavärens intressen. Detta får anses ingå i fastighetsbUdningsmyndighetens allmänna ålig-

Prop. 1971:180 67

ganden och någon särskild bestämmelse i detta avseende är inte påkallad.

I promemorian konstateras att det återstår att pröva huruvida den nya lagen bör ha någon motsvarighet tUl det nuvarande vUlkoret för legalisering att inte "hinder eljest föreligger på grund av intecknings-förhållandena". Innebörden av detta villkor synes inte helt klar. Det ligger närmast tiU hands att tolka vUlkoret så, att inteckningsförhållandena i den delade fastigheten inte fär vara sä tiUkrånglade att det inte går att fastställa i vUken egendom eller i vUken inbördes ordning inteckningarna skaU gälla efter legalisering. Innan ställning tas i denna fråga bör emeUertid vissa allmänna överväganden göras rörande be-handUngen av inteckningar och andra inskrivningar vid förrättning för äganderättsutredning eller legalisering.

Vid tiUkomsten av ÄUL utgick man frän att förrättningsmannens befattning med inteckningar skulle vara mycket begränsad. I tUlämpningen har det emeUertid enligt promemorian visat sig svårt att begränsa befattningen därmed i den utsträckning som förutsatts. Detta beror pä den obligatoriska oskadlighetsprövningen. En ytterligare orsak står att finna i betraktelsesättet att äganderättsutredningen och den fortsatta behandlingen av förrättningsresultatet för att uppnå en önskvärd, fullständig sanering av inskrivningsförhållanden är en sammanhängande arbetsuppgift. Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 21 april 1970 till chefen för justitiedepartementet uttalat, att det är önskvärt att en förrättning som regel medför inte endast att lagfart meddelas pä de äganderättsliga enhetema utan även att befintliga inteckningar i största utsträckning knyts tiU dessa. Av flera orsaker förekommer det ofta att gravationer belastar bara viss kvotdel av ett ägoinnehav. I samband med äganderättsutredningar har det i många faU ansetts påkallat att vidta sädana inskrivningsåtgärder beträffande inteckningar av detta slag att dessa efter förrättningen besvärar hela den i äganderättsförteckningen redovisade ägolotten. Arbetet härmed har ibland varit mycket omfattande och den största bördan har i allmänhet åvilat förrättningsmannen.

Lantmäteristyrelsens skrivelse låg till grund för 1970 års ändring i ÄUL. Såvitt nu är i fråga innebar ändringen att förrättningsmannen gavs möjlighet att i vissa faU ordna upp inteckningsförhåUandena pä ett mindre arbetskrävande sätt. Om bara viss del av en ägolott besväras av bevUjade eller sökta inteckningar, fär förrättningsmannen förordna att ägolottens upptagande i ägandefättsförteckningen skall ha den verkan att inteckningarna flyter ut att gälla i hela ägolotten på motsvarande sätt som vid sammanläggning av fastigheter. För sådant förordnande fordras medgivande av ägolottens ägare. Förordnandet skall antecknas i fastighetsboken sedan förrättningen vunnit laga kraft. När ifrågavarande ändring i ÄUL vidtogs, framhöll departementschefen

Prop. 1971:180 68

(prop. 1970: 161 s. 14) att detta var en partieU reform och att hithörande frågor i hela sin vidd borde tas upp till närmare övervägande i samband med översynen av ÄUL inför FBL:s ikraftträdande.

När det gäller inskrivna och därmed jämförbara begränsade sakrätter är det väsentligaste problemet att skapa överensstämmelse mellan å ena sidan objektet för fättighetema och å andra sidan den officiella indelning i fastigheter som den äganderättsliga situationen bör ge upphov till. Inskrivningsförhållandena varierar naturligtvis mycket frän fall till fall. Målsättningen bör emeUertid enligt promemorian vara att fastighetsförhållandena ordnas upp fullständigt med minsta möjliga tidsutdräkt och kostnader utan att berättigade krav på rättsskydd för berörda intressenter eftersatts. Legalisering, äganderättsutredning och sanering av inskrivningsförhållanden kan härvid ses som en sammanhängande arbetsuppgift. Redan nu torde förrättningsmännen lägga ned ett betydande arbete på utredning och sanering av inteckningsförhållanden.

Mot denna bakgrund anses det rimligt att låta den nödvändiga anknytningen av rättigheter tiU de fastigheter som bildas genom äganderättsutrednings- eller legaliseringsförrättning ingå som ett moment vid förrättningen.

Den lämpligaste vägen att nå fram till det eftersträvade sambandet meUan gravationer och fastighetsindelning synes, sägs det vidare i promemorian, vara den som valdes vid 1970 års 'ändring i ÄUL. Om en rättighet inte belastar hel ägolott utan bara viss del av denna, bör alltså rättigheten flyta ut att gälla i hela den fastighet som ägolotten skall utgöra efter förr'ättningen. Förordnande med denna innebörd meddelas f. n. endast i vissa speciella fall. Möjligheten att på detta sätt ge äganderättsutredning samma verkan som sammanläggning bör i den nya lagen göras generell. I likhet med vad som f. n. gäller enligt ÄUL bör för förordnandet krävas medgivande av ägolottens ägare. Vidare bör uppsfällas samma vUlkor rörande gravationsförhållandena i ägolotten som enligt 12 kap. 5 och 6 §§ FBL gäller för sammanläggning. Prövningen humvida sistnämnda vUlkor är uppfyUda bör anordnas pä liknande sätt som vid sammanläggning. N'är fastighetsbildningsmyndigheten konstaterat att de äganderättsliga föratsättningarna föreUgger för att ta upp egendom som särskUd ägolott i äganderättsförteckningen, bör utredning ske om någon del av ägolotten är särskilt besvärad av beviljad eller sökt inskrivning. Om sä är faUet, bör yttrande liksom vid sammanläggning inhämtas frän inskrivningsmyndigheten. Dennas yttrande bör inriktas enbart på gravationsförhållandena. I övrigt bör 12 kap. 10 och 11 §§ FBL äga motsvarande tiUämpning på inskrivningsmyndighetens handläggning av ärendet.

När det gäller fordringar som utan inskrivning besvärar fast egendom gäUer enligt 12 kap. 7 § FBL att dessa automatiskt flyter ut i den

Prop. 1971:180 69

fastighet som nybUdas vid sammanläggning. Detsamiua anses böra gälla vid fastighetsbildning som sker genom legalisering.

Genom den nu föreslagna regleringen bör det enligt promemorian praktiskt taget alltid bli möjligt att vid äganderättsutrednings- eller legaUseringsförrättning ordna upp tillkrånglade inskrivningsförhåUanden. Om detta någon gäng inte låter sig göra, torde man kunna räkna med att en sanering kommer till stånd när de vid förrättningen nytiUkomna fastighetema skall läggas upp i fastighetsbok. Någon motsvarighet till det nuvarande svårtolkade villkoret för legalisering att inte "hinder eljest föreligger på grund av inteckningsförhållande" bör därför inte tas in i den nya lagen.

Remissyttrandena. Beträffande förslaget på denna punkt är meningarna delade bland remissinstanserna.

Förslaget tUlstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. kammarkollegiet, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, Sveriges advokatsamfund och Svenska kommunförbundet.

Lantmäteristyrelsen och Sveriges lantmätareförening uttalar att promemorieförslaget i ifrågavarande avseenden innebär ändamålsenliga lösningar och att bestämmelserna i ÄUL och LL till skydd för fättig-hetshavare inte har haft någon reeU uppgift att fylla, eftersom rättighetshavamas ställning i verkligheten snarast förbättras genom den sta-bUisering av fastighetsindelningen som äganderättsutredning och legalisering innebär. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uppger att de mycket omfattande erfarenheterna frän förrättningsverksamheten i länet också motiverar den slutsats om behovet av oskadlighetsprövning, som redovisas i promemorian.

I avstyrkande riktning uttalar sig Svea hovrätt. Svenska bankföreningen. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges jordbrukskasse förbund. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution och Sveriges allmänna hypoteksbank.

Svea hovrätt finner det påkaUat att behälla oskadlighetsprövningen i allt fall i den omfattning som den har i LL. Som exempel pä att inteckningshavare kan utsättas för risker vid legaUsering av komplicerad sämjedelning anför hovrätten följande. Ägaren (A) av vissa kvotdelar i fastigheterna 1 : 1 och 1 : 2 har genom sämjedelning fått sina kvotdelar utlagda så, att han ej har fått någon mark inom 1 : 1. Hans kvotdel i 1:1 är särskUt intecknad och inteckningen har meddelats efter sämjeddningen. Kreditunderlaget utgörs i verkligheten av sämjelotten inom 1 : 2. Vid exekutiv försäljning av kvotdelen i 1 : 1 är köparen bunden av sämjedelningen och kan aUtså bara räkna med att disponera A:s sämjelott inom 1 : 2. Efter legaUsering kommer inteckningen emeUertid att kvarstå i den fastighet som bildas av mark frän 1 : 1,

Prop. 1971:180 70

i exemplet kallad 1 : 101, och besvära den intecknade kvotdel av 1 : 1 som ingår i 1 : 101. D'äremot kommer A:s 'ägolott, kallad 1 : 102, inte att besväras av andra inteckningar än sådana som är beviljade i 1 : 2, varifrån marken kommer. Vid exekutiv förs'äljning föreligger i detta läge inte längre någon sämjedelning som är bindande för ny ägare och förs'äljningen kommer aUtså att avse den i 1 : 101 ingående, intecknade kvotdelen av 1: 1. Enligt hovrätten har med andra ord kreditunderlaget växlat genom legaUseringen.

Svea hovrätt framhåller vidare den risk för rättighetshavarna som föreligger vid legalisering av sämjeägoutbyte. Som hovrätten anfört i annat sammanhang (avsnitt 5.3.2) är sämjeägoutbyten i allmänhet inte dvilrättsligt gUtiga och medför då sakrättsligt ingen ändring i inteckningshavarnas ställning. Den bortbytta marken svarar även efter bytet för inteckning i den fastighet varifrån marken kommer. Skulle sämjeägoutbyte legaliseras som arealförvärv svarar den nybUdade fastigheten primärt för inteckning i stamfastigheten. Legaliseras det däremot som ett ägoutbyte medför detta att kreditobjektet påverkas genom att fastigheternas markinnehav förändras.

I några yttranden tas upp vissa speciella frågor om rättighetshavar-nas StäUning. Svea hovrätt ger uttryck ät den uppfattningen att det inte är nödvändigt att göra rättighetshavarna till sakägare vid förrättning enligt den nya lagen. Överlantmätaren i Hallands län påpekar att ägolott som genom avstyckning utbryts från samfälld mark på grund av bestämmelserna i 6 kap. 16 § andra stycket JB enklare kan ingå i sammanläggning än ägolott som utbryts från samfälld mark genom åtgärd enligt den föreslagna lagen. Anledning synes enligt överlantmätaren föreligga att i nämnda bestämmelser i JB jämställa de båda slagen av ägolotter.

Föredraganden. Den i promemorian förda argumentationen till stöd för oskadlighetsprövningens slopande bygger uppenbarligen på förutsättningen att privat jorddelning som kan bli föremål för legalisering har civilfättslig giltighet. Med denna utgångspunkt synes några bärkraftiga invändningar inte kunna riktas mot promemorieförslaget. Med anledning av det exempel som Svea hovrätt anfört i sitt remissyttrande vill jag påpeka att inteckning, som beviljats i kvotdel av fastighet men i realiteten besv'ärar sämjelott, efter legaliseringen givetvis skall överföras till den fastighet som motsvarar sämjelotten. Detta gäller vare sig det är fråga om enkel eller komplicerad sämjedelning. Någon ändring av kreditunderlaget synes inte kunna uppkomma i sådana fall.

I fråga om komplicerade sämjedelningar och sämjeägoutbyten har gjorts gäUande att de inte genereUt är civUrättsligt gUtiga (se Prawitz i Svensk lantmäteritidskrift 1954 s. 379). Även om jag inte känner mig helt övertygad om hållfastheten i det resonemang som ligger till grund

Prop. 1971:180 71

för denna uppfattning, anser jag mig inte i detta sammanhang böra ge tUl känna någon bestämd mening i frågan. Den torde i stället böra överlämnas åt rättspraxis. En legalisering av privat jorddelning som inte har civilrättslig giltighet kan onekligen i vissa fall ha menliga verkningar för innehavare av panträtt eller annan rättighet. I dessa fall framstår en oskadlighetsprövning till förmån för sådana rättsägare som motiverad.

Vad som nu anförts leder till att oskadlighetsprövning bör ske vid legalisering av komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte men inte i andra fall av legalisering. De bestämmelser som behövs för detta ändamål torde kunna utformas efter mönster av 2 § LL. Villkoret i denna paragraf att hinder mot legalisering inte får möta pä grund av inteckningsförhällande bör emellertid av skäl som redovisats i promemorian inte överföras tUl den nya lagen. I de fall dä komplicerad sämjedelning eller sämjeägoutbyte kan konstateras ha civilrättsUg gUtighet bör det utan vidare kunna konstateras att någon skada för rät-tighetshavama inte kan uppstå. Även eljest torde oskadlighetsprövningen som regel leda till samma resultat.

övriga förslag som framlagts i denna del av promemorian har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till dem.

I detta sammanhang bör uppmärksammas vissa regler i JB och FBL om inteckningsansvar för fastighet som avstyckats från samfälld mark.

I 6 kap. 16 § andra stycket JB föreskrivs att, om samfäUighet eller
viss ägovidd av samfällighet avstyckas, den avstyckade fastigheten inte
svarar för inteckning i stamfastighet. Denna bestämmelse gäller endast
för det fall att avstyckning har skett enligt FBL. 10 kap. 2 § andra
stycket FBL uppställer vissa viUkor för att sådan avstyckning skall
få ske. Om fastighet som har del i samfälligheten svarar för intecknmg,
får avstyckning ske bara under förutsättning att ett belopp, som enligt
fastighetsbildningsmyndighetens bedömning motsvarar värdet av fas
tighetens andel i styckningslotten, har inbetalats till myndighet som
Kungl. Maj:t har bestämt. Avstyckning fär emellertid ske utan sådan
inbetalning, om borgenärer som har panträtt i fastigheten medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, krävs för avstyckning
samma medgivanden av rättsägare som för relaxation enligt 22 kap.

II § JB. Slutligen föreskrivs att medgivande inte fordras frän sådan
rättsägare för vilken avstyckningen väsentligen är utan betydelse. Vis
sa övergångsbestämmelser till 6 kap. 16 § andra stycket JB finns i 5 §
sista stycket och 8 § sista stycket JP, Enligt dessa äger 6 kap. 16 §
andra stycket JB motsvarande tiUämpning på fordran på ogulden köpe
skUling med företrädesrätt enUgt 11 kap. 2 § äldre JB samt på rätt
till avkomst eller annan förmån av fast egendom som har upplätUs
före nya balkens ikraftträdande. Att fordringsinteckning som har bevil-

Prop,1971:180 72

jats eller sökts före nyssnämnda tidpunkt skall anses som en enligt nya balken beviljad eUer sökt inteckning följer av 23 § JP.

överlantmätaren i Hallands län föreslär nu att 6 kap. 16 § andra stycket JB ändras så, att fastighet som bildas genom legalisering av arealöverlåtelse från samfälld mark j'ämsfäUs med fastighet som bildas genom avstyckning från sådan mark. Jag instämmer i att ett sådant jämställande bör komma till stånd med hänsyn till de likheter som i övrigt föreligger mellan de båda formema av fastighetsbildning. Detta föratsätter emellertid också en sakrättslig prövning vid legalisering av arealöverlåtelse likartad den som enligt 10 kap. 2 § andra stycket FBL skaU föregå avstyckning från samfäUd mark. Jag anser därför att 10 kap. 2 § andra stycket FBL och 6 kap. 16 § andra stycket JB bör göras tiU-lämpliga även vid legaUsering av arealöverlåtelse från samfälld mark. En bestämmelse härom bör tas upp i lagen om äganderättsutredning och legalisering.

Av skäl liknande dem som nu anförts bör vidare i den nya lagen införas en bestämmelse om att den i avsnitt 3 behandlade lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall äga motsvarande tiUämpning vid legalisering av arealöverlåtelse.

Bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket JB gäller som nämnts tidigare endast för det fall att avstyckning har skett enligt FBL. För fall då fastighetsbUdning har skett eidigt äldre lagstiftning har s'ärskUda bestämmelser meddelats i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som har bUdats av samfälld mark, vilken träder i kraft den 1 januari 1972. I 1 § första stycket nämnda lag föreskrivs att fastighet, som har bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning i stad eller enligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., inte efter sista inskrivningsdagen år 1976 svarar för fordringsinteckning i stamfastighet, om inte inteckningen förnyas efter anmälan. Detta gäller dock bara om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor. Bestämmelserna om upphörande av inteckningsansvar äger enligt paragrafens andra stycke motsvarande tillämpning på fastighet som har bUdats genom att område frän samfälld mark har sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel. Förnyelseanmälan skall enligt 2 § göras hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år 1976. Anmälan kan göras av borgenär som har panträtt på grand av inteckningen eller av sådan fastighetsägare eller fordringshavare, vilkens medgivande enligt 22 kap. 11 § JB fordras för relaxation.

Som tidigare antytts företer legalisering av arealöverlätdse i flera avseenden likheter med avstyckning och även med avsöndring. Det torde f. n, förekomma åtskilliga fall där inteckningsförhåUandena i fas-

Prop. 1971:180 73

tighet som har bildats av samfälld mark genom legalisering av areal-överlåtelse enligt ÄUL eller LL är i stort behov av sanering men där en sådan är svårgenomförbar och kostnadskrävande på grund av det stora antalet fastigheter som har del i den samfällda marken. Det torde Utan överdrift kunna sägas att ett preklusionsförfarande enUgl den ifrågavarande lagen är i minst lika hög grad påkallat i legaUseringsfallen som i de faU vUka nu faUer inom lagens tUlämpningsområde. Jag föreslår därför att lagen blir tUlämplig också när fastighetsbildningen skett genom legalisering av arealöverlåtelse. Detta bör ske genom en ändring i 1 § första stycket i lagen. Jag återkommer härtill i avsnitt 6. 4.

5.4 Specialmotivering

Äganderättsutredning.

I §

Paragrafen innehåller bestämmelser angående förordnande om äganderättsutredning.

Promemorieförsläget. I förhållande till gällande rätt föreslås i promemorian den ändringen att det i första hand skall ankomma pä länsstyrelsen i StäUet för överlantmätaren att meddela förordnande om äganderättsutredning. Beträffande anledningen härtill hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 3). Bortsett från vissa redaktionella jämkningar överensstämmer paragrafen i övrigt med 1 § ÄUL.

I detta sammanhang framhålls i promemorian vikten av att det område som äganderättsutredningen skall avse blir tUlräckligt noggrant preciserat i förordnandet. Även om det ofta måste bli alltför omständligt att fäkna upp beteckningarna på alla fastigheter som skall omfattas av utredningen, bör området anges pä ett sätt som gör att det lätt kan identifieras. Formuleringar som "all gatumark inom X-stad" bör således inte användas.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att bestämmelsen att länsstyrelsens initiativ till förrättning enligt lagen skaU ha formen av ett förordnande skiljer sig från bestämmelserna i FBL om länsstyrelsens officialinitiativ till fastighetsreglering, enligt vilka det inte behövs något särskUt förordnande. Det räcker där med att länsstyrelsen hän-vänder sig tiU fastighetsbildningsmyndigheten. Enligt lantmäteristyrelsens mening talar övervägande skäl för att initiativ till äganderättsutredning eUer legalisering sker med tillämpning av samma förfarande som vid fastighetsreglering.

Föredraganden. Bestämmelserna i förevarande paragraf har överförts från 1 § ÄUL utan annan saklig ändring än att initiativrätten beträf-

Prop. 1971:180 74

fande äganderättsutredning tillagts länsstyrelsen i stället för överlantmätaren. Jag finner inte tillräckliga skäl föreligga att frångå förslaget att initiativrätten skall utövas genom särskilt förordnande.

2 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om handläggningen av äganderättsutredning. Den motsvarar närmast 2 § och 5 § andra stycket ÄUL.

Promemorieförslaget. Enligt första stycket i promemorieförslaget skall äganderättsutredning liksom f. n. ske vid förrättning. Förrättningen skall handläggas av samma myndighet som enligt FBL handlägger frågor om fastighetsbildning i allmänhet, dvs. fastighetsbUdningsmyndigheten. TiU stöd för sistnämnda förslag åberopas i promemorian de skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 3).

För att underlätta samordningen med den reguljära fastighetsbUd-ningsverksamheten bör enligt promemorian förfarandet vid äganderättsutredning också i övrigt gestaltas i största möjliga överensstämmelse med förfarandet vid fastighetsbUdningsförrättning. Därför hänvisas i andra stycket till en rad bestämmelser i 4 kap. FBL. Äganderättsutredningens speciella karaktär medför att inte alla bestämmelser i detta kap. kan göras tiUämpliga på äganderättsutredning, utan vissa särbestämmelser måste meddelas. Skulle de aktuella bestämmelserna i FBL någon gång stå i motsatsförhållande tUl dessa särbestämmelser, skall givetvis de sistnämnda tUlämpas.

De vid äganderättsutredning tiUämpliga bestämmelserna i 4 kap. FBL är, påpekas det i promemorian, de som rör fastighetsbUdningsmyndigheten (1—7 §§), god man och ombud för sakägare (12 och 13 §§), skyldighet att hälla sammanträde med sakägarna och plats för sådant sammanträde (14 § första och fjärde styckena), protokoll och akt-bUdning (16 §), omröstning, avfattning och meddelande av beslut (17 §), kallelse och delgivning (18—23 §§ och 24 § första punkten), förrättnings avslutande och inställande (29—31 §§), kostnadsfördelning (33 §), sakkunnig, tolk, syssloman, hantiangning och rätt att beträda mark m. m. (34—38 §§), vUandeförklaring (39 §), verkan av att fastighet övergått till ny ägare (40 §) samt rättelse av beslut m. m. (42 §).

Remissyttrandena. Svea hovrätt ifrågasätter om hänvisning i paragrafens andra stycke bör ske till 4 kap. 30 § andra stycket FBL, eftersom inga nya gränssträckningar bestäms vid förrättning enligt den nu ifrågavarande lagen. Ett utvisande av nya gränssträckningar enligt angivna bestämmelse i FBL kan lätt leda till missförstånd hos sakägarna, som kan förledas att tro att gränserna kring de med förrättnings-

Prop. 1971:180 75

beslutet avsedda nya fastighetema blivit lagligen bestämda genom förrättningen.

Lantmäteristyrelsen anser det lämpligt att hänvisningen till FBL utvidgas tUl att avse också 4 kap. 28 §, som handlar om karta och beskrivning. I sådant fall bör besfämmdsen om karta i 25 § i promemorieförslaget utgå.

Föredraganden. Svea hovrätts anmärkning beträffande hänvisningen till 4 kap. 30 § andra stycket synes befogad. Jag föreslär därför att hänvisning sker endast till första stycket av nämnda paragraf.

F. n. är upprättande av karta obligatoriskt vid såväl äganderättsutredning som legaliseringsförrättning enligt 8 § tredje stycket ÄUL och 7 § andra punkten LL. Föreskrifter om beskrivning över de ändringar i fastighetsindelningen som blir resultatet av förrättningen saknas dock i båda lagarna. Enligt 4 kap. 28 § FBL behöver karta inte upprättas, om fastighetsbildningen kan genomföras och förrättningsresultatet åskådliggöras utan karta, medan beskrivning skall upprättas, om inte förrättningsresultatet ändå framgår med tiUräcklig noggrannhet av förrättningshandlingarna.

Vid enklare äganderättsutredningsförrättningar kan det ibland framstå som onödigt att upprätta karta. A andra sidan kan det i vissa fall vara påkallat att uppfatta beskrivning över de ändringar i fastighetsindelningen som sådan förrättning leder tUl. Jag delar därför lantmäteristyrelsens uppfattning att en hänvisning också till 4 kap. 28 § FBL bör tas in i andra stycket av förevarande paragraf. Vid sådant förhällande kan — som styrelsen påpekat — 25 § i promemorieförsläget utgå.

3 §

Genom denna paragraf bereds fastighetsbildningsmyndigheten möjlighet att dela upp det område, som förordnandet om äganderättsutredning avser, på flera förrättningar. Frånsett ett par redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med 4 § ÄUL.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastighetsbildningsmyndighetens utredningsskyldighet. Motsvarande bestämmelser finns f. n. i 3 § ÄUL.

I första punkten fastslås att inte bara äganderättsförhåUandena utan också inskrivningsförhällandena skall utredas vid förrättningen. Enligt 3 § ÄUL behöver inskrivningsförhällandena utredas bara i den mån de kan ha betydelse för äganderättsutredningen. Att lagfartsförhållandena så gott som aUtid har sådan betydelse ligger i sakens natur, men såvitt avser gravationsförhållandena innebär den nu föreslagna regeln en

Prop. 1971:180 76

i förhåUande till ÄUL utsträckt skyldighet för förrättningsmyndigheten. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) torde dock redan nu mestadels göras en omfattande inteckningsutredning. Den nya bestämmelsen synes därför i praktiken inte innebära någon större förändring. Utredningen angående inskrivningsförhållandena måste givetvis ske i nära samarbete med inskrivningsmyndigheten.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörelse och kallelse till första sammanträdet. ÄUL har motsvarigheter till bestämmelserna i 5 § första och tredje styckena.

Promemorieförslaget. Av det förhällandet att 2 § andra stycket hänvisar tUl 4 kap. 14 § första stycket FBL men ej till andra stycket i samma paragraf framgår enligt promemorian att sammanträde med sakägarna är obligatoriskt vid äganderättsutredning. Första stycket i förevarande paragraf reglerar hur första sammanträdet under förrättningen skall kungöras och hur kännedom om förrättningen alltså skall spridas. Fö-rebUder till reglerna har hämtats från bestämmelserna om kungörelsedelgivning i 17 § delgivningslagen (1970: 428) samt från 1 § första stycket lagen (1942: 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka m. m. och 1 § första stycket kungörelsen (1970: 469) om kungörande i kyrka. Sistnämnda båda författningsrum, som är tillämpliga i fråga om bl. a. förrättningar enligt JDL, innebär att kungörelse om förrättningssammanträde i stället för att uppläsas i kyrka skall hällas tillgänglig hos kommunstyrelsen i vederbörande kommun och att meddelande om tUlhandahållandet och om kungörelsens huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla. Detta förfaringssätt synes väl lämpat också för äganderättsutredning. Med hänsyn till sådan förrättnings vittgående och extraordinära rättsverkningar bör meddelande om kungörelsen dock dessutom införas i lämplig tidning. Härmed avses den eller de tidningar som kan antas ha störst spridning bland sakägarna. Ingenting hindrar att en större förrättning kungörs i Post- och Inrikes Tidningar, men denna bör aldrig ensam v'äljas för kungörandet. Att personliga kaUelser dessutom skaU sändas tUl samtliga kända sak-'ägare följer av den i 2 § gjorda hänvisningen till 4 kap. 18 § FBL. Okända sakägare kallas givetvis endast genom det nyss angivna kungörelseförfarandet.

Enligt andra stycket i promemorieförslaget skall i kungörelsen och kallelserna anges vUket område som berörs av förrättningen. Också här gäller, understryks det i promemorian, att området bör anges så noggrant att var och en kan utläsa om förr'ättningen angår honom. Vidare skall sakägarna liksom f. n. genom kungörelsen och kallelserna underrättas om vad de bör iaktta för att bevaka sin rätt vid förrätt-

Prop. 1971:180 77

ningen. Slutligen skall upplysning lämnas om äganderättsutredningens rättsverkningar i legaliserings- och lagfartshänseende.

Beträffande utformningen av det meddelande som enligt första stycket skall anslås pä kommunens anslagstavla och införas i tidning sägs i promemorieförslaget bara att det skall ange kungörelsens huvudsakliga innehåll. Meddelandet bör, påpekas det i promemorian, pä ett enkelt och kortfattat sätt ge information om förrättningens omfattning och dess syfte. Ibland kan det vid mindre förrättningar vara enklast att sj'älva kungörelsen anslås och införs i tidning.

Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att kungörelse och kallelse rörande första sammanträdet enligt 5 § tredje stycket ÄUL skall innehålla upplysning bl. a. om att sammanläggning i samband med förrättningen kan ske mot ägares bestridande. Motsvarande upplysning bör enligt hovrätten lämnas också i fortsättningen.

Överlantmätaren i Södermanlands län anser att det med hänsyn till kommunernas storlek efter kommunsammanslagningarna inte är tUlräckligt med anslag pä kommunens anslagstavla. Enligt överlantmätarens mening bör kungörelse om förrättningen anslås på lämplig plats inom eller i närheten av förfättningsområdet.

Föredraganden. Med anledning av vad Svea hovrätt anfört har i paragrafens andra stycke tagits in en föreskrift att kungörelse och kallelse skall innehåUa även upplysning om att enligt 12 § fråga om sammanläggning kan tas upp vid förrättningen.

Eftersom meddelande om kungörelse skall införas i lämplig tidning och personlig kallelse tillställas varje känd sakägare, anser jag det inte nödvändigt att föreskriva skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att anslå kungörelsen på plats inom eller i närheten av förrättnings-området. Myndigheten är dock givetvis oförhindrad att anslå kungörelsen eller meddelande därom både på kommunens anslagstavla och pä annan plats, om det anses lämpligt.

6 §

Paragrafen innehåller föreskrifter om första sammanträdet.

Promemorieförslaget. Frånsett vissa redaktionella ändringar är paragrafen likalydande med 6 § ÄUL. Av hänvisningen i 2 § till 4 kap. 17 § FBL följer att sådant föreläggande som meddelas enligt förevarande paragraf skall läsas upp för sakägama vid sammanträde. Någon bestämmelse härom har därför inte tagits upp i förevarande paragraf.

Remissyttrandena. Av samma skäl som anförts vid 5 § föreslår överlantmätaren i Södermanlands län att föreläggande skall anslås inte på

Prop. 1971:180 78

kommunens anslagstavla utan pä plats som fastighetsbildningsmyndigheten efter sakägamas hörande bestämmer.

Föredraganden. Om föreläggandet anslås på kommunens anslagstavla, torde kännedomen om föreläggandet få större spridning än om det bara anslås på plats inom eller i närheten av förrättningsområdet. I övrigt kan hänvisas till vad jag har anfört vid 5 §.

7 §

I denna paragraf meddelas bestämmelser om den fortsatta behandlingen av anmälda äganderättsanspråk. Paragrafen motsvarar 7 § första och andra styckena ÄUL och de ändringar som föresläs är bara av redaktionell natur.

8 §

I paragrafen görs visst undantag från bestämmelserna i 6 och 7 §§.

Promemorieförslaget. Paragrafen öppnar enligt promemorian möjlighet att handlägga äganderättsutredning på ett enklare och mindre kostnadskrävande sätt genom att antalet sammanträden inskränks till ett. I sak sfämmer paragrafen helt överens med 7 § tredje stycket ÄUL. Om bara ett sammanträde håUs, kan det givetvis inte komma i fråga att meddela föreläggande enligt 6 § andra stycket. Det har ansetts lämpligt att uttryckUgen slå fast detta i lagtexten.

Remissyttrandena. Överlantmätaren i Skaraborgs län anför att det inte torde bli ovanligt att utredningen föreligger fullständig vid första sammanträdet och att sakägarnas ståndpunkter då också är fullt klarlagda. Oenigheten dem emellan kan däremot vara så stor att det inte visar sig möjligt att utverka sådant medgivande som avses i 8 § promemorieförslaget. I sådant fall bör fastighetsbildningsmyndigheten ha möjlighet att fullfölja förrättningen vid första sammanträdet.

Föredraganden. Möjligheten att inskränka antalet sammanträden tUl ett bör av rättssäkerhetsskäl vara begränsad tUl de fall då full enighet föreligger i äganderättsfrågan. Jag finner därför inte sk'äl föreligga att frångå promemorieförslaget.

9 §

Paragrafen, som motsvarar 8 § första och andra styckena ÄUL, behandlar frågan om uppfattande av äganderättsförteckning.

Promemorieförslaget. Av skäl som bar redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) föresläs i promemorian att den nuvarande

Prop. 1971:180 79

obligatoriska oskadlighetsprövningen till förmån för innehavare av panträtt eUer annan begränsad sakrätt slopas. I promemorian understryks att paragrafen vid angivande av vad som skall tas upp som särskild ägolott i äganderättsutredningen använder sig av FBL:s samfäUig-hetsbegrepp. Bestämmelser härom finns i 1 kap. FBL. I 3 § anges att samfällighet är mark som hör tiU flera fastigheter gemensamt. Enligt 4 § skaU vad som i FBL sägs om mark eller område i tiUämpliga delar gälla också beträffande fiske som inte ingår i äganderätten tiU vattenområde och inte heller utgör servitut. Vad som nu anförts innebär enligt promemorian att också privata ddningsätgärder beträffande fiskesamfällighet kan legaliseras vid förrättning för äganderättsutredning enligt den nya lagen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt anför att hinder mot legalisering kan föreligga om företrädesordning enligt 11 § i förslaget och 12 kap. 5 § 2 FBL inte godkänns. Därför bör 9 § andra stycket eller 10 § förtydligas sä, att det framgår att en föratsättning för inträdande av den rättsverkan som tillerkänns äganderättsförteckningen är att hinder mot legalisering inte föreligger pä grund av bestämmelserna i 11 §.

Föredraganden. Som jag strax återkommer till vid 11 § är avsikten inte den att legaUsering hindras, om företrädesordning som upprättas med stöd av nämnda paragraf inte blir godkänd. Något förtydligande av lagtexten pä sätt Svea hovrätt föreslagit är därför inte aktuellt.

Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) bör bl. a. 10 kap. 2 § andra stycket FBL äga motsvarande tillämpning i fråga om legalisering av arealöverlåtelse från samfälld mark. En bestämmelse härom har tagits upp i 25 § första stycket andra punkten. Villkoren i 10 kap. 2 § andra stycket FBL kan tänkas medföra att hinder möter att ta upp mark som omfattas av sådan överlåtelse som särskild ägolott i äganderättsförteckningen. En erinran om detta har tagits in i 9 § andra stycket.

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) har i ett nytt tredje stycke införts en bestämmelse om oskadlighetsprövning vid legalisering av komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte. Även beträffande innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till den allmänna motiveringen.

10 §

Paragrafen innehåller den centrala bestämmelsen om äganderättsutrednings fastighetsbildande verkan. En motsvarande bestämmelse finns f. n. i 12 § första stycket ÄUL.

I likhet med vad som f. n. gäller bör äganderättsutredning enligt den nya lagen leda till att sådan privat jorddelning som redovisats i ägan-

Prop. 1971:180 80

derättsförteckningen legaliseras, dvs. erkänns som lagligen gällande fastighetsbildning. Vid utformningen av bestämmelsen härom bör en anpassning ske till de föreskrifter i FBL och i andra författningar som knyter an till att beslut om fastighetsbildning meddelats. Det enklaste sättet att nä en sådan anpassning synes vara att man förklarar att upptagandet av ägolott i äganderättsförteckning skall ha samma verkan som fastighetsbUdningsbeslut.

Genom att upptagandet av ägolott i äganderättsförteckning fär samma verkan som fastighetsbildningsbeslut blir bestämmelserna i 19 kap. FBL tUlämpliga i fråga om förrättning för äganderättsutredning som lett till legalisering. Av 19 kap. 3 § följer att registrering av de nybildade fastighetema som regel skall ske när förrättningen vunnit laga kraft men att det undantagsvis fär ske tidigare. Regeln i 1 kap. 2 § andra stycket FBL får också anses tUlämplig i fråga om fastighetsbildning som sker genom sådan förrättning som nyss sagts. Den innebär bl. a. att förrättningens inverkan pä inskrivningsförhällandena inträder först i och med registreringen (jfr prop. 1969: 128 s. B 79).

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som syftar till att skapa överensstämmelse mellan gravationsförhållanden och fastighetsindelning. En viss motsvarighet till bestämmelserna finns f. n. i 8 a § ÄUL.

Promemorieförslaget. För att klara och rediga fastighetsförhåUanden kall kunna åstadkommas är det enligt promemorian angeläget att inte bara äganderättsförhållandena utan också gravationsförhållandena ordnas upp. När JB träder i kraft den 1 januari 1972, inträder förbud att tillskapa nya gravationer i annat än hela fastigheter. Vidare måste ansökan om ny inteckning i fastighet, som redan svarar för beviljad eller sökt inteckning, avse samma fasta egendom som den gamla inteckningen. Uppenbarligen är det ett både allmänt och enskilt intresse att möjlighet finns att knyta äldre gravationer, som belastar bara en del AV en fastighet, till hela fastigheten. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) bör en sådan inteckningssanering kunna ske vid förrättning för äganderättsutredning. Bestämmelserna härom har fått sin plats i förevarande paragraf.

Första stycket inleds med en aUmän bestämmelse att, om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, fastighetsbildningsmyndigheten vid äganderättsutredning får förordna att utredningen skaU vara förenad med samma verkan som om n'ämnda dd och återstoden av agolotten sammanlagts med varandra enligt 12 kap. FBL. Bestämmelser härom finns i 12 kap. 7 § FBL. Av intresse i detta sammanhang iir enbart bestämmelserna i första — tredje styckena av denna para-

Prop. 1971:180 81

graf. Bestämmelsema faller tiUbaka pä principen att inskrivningar och andra gravationer i de fastigheter som sammanläggs kommer att efter åtgärden sakrättsligt anknytas till den nybUdade fastigheten och, såvitt angår fordringar, omfatta denna i dess helhet. I promemorian understryks att frågan om den materiella omfattningen av servitut, nyttjan-derätter och liknande rättigheter inte regleras genom dessa bestämmelser (se prop. 1969: 128 s. B 743 och 745).

För att förordnande om sammanläggningsverkan överhuvudtaget skall få meddelas fordras liksom i gällande rätt medgivande av ägolottens ägare. Om endast en dd av ägolott men inte återstoden är belastad av inskrivning, uppställs inte några ytterligare förutsättningar för att förordnande om sammanläggningsverkan skall få meddelas. De fall då skilda delar av en ägplott är belastade på olika sätt anses däremot kräva en särbehandling av samma slag som vid sammanläggning. En bestämmelse härom har tagits upp i första stycket andra punkten genom en hänvisning tiU 12 kap. 5 och 6 §§ FBL.

Förfarandet regleras i paragrafens andra stycke. Sedan fastighetsbildningsmyndigheten konstaterat att de äganderättsliga föratsättningarna föreligger för att ta upp viss egendom som särskild ägolott i äganderättsförteckningen, bör det enligt promemorian utredas om särinskriv-ning gäller i någon del av ägolotten. Om så är fallet, bör fastighetsbildningsmyndigheten söka inhämta ägarens medgivande tUl förordnande enligt första stycket. Lämnar ägaren sitt medgivande, skaU yttrande inhämtas frän inskrivningsmyndigheten. Beträffande denna myndighets handläggning av ärendet äger bestämmelserna härom i 12 kap. FBL motsvarande tUlämpning. Av naturliga skäl skall myndigheten endast pröva huravida hinder mot förordnandet möter med hänsyn tUl grava-tionsförhåUandena.

I likhet med vad som enligt 12 kap. 13 § andra stycket FBL gäller vid sammanläggning föreskrivs i tredje stycket i promemorieförslaget att företrädesordning som ligger till grund för förordnande om sammanläggningsverkan skall fastställas i samband med förordnandet.

Fast egendom svarar ibland utan inteckning för vissa fordringar. Sådana fordringar gäller i allmänhet med bättre förmänsrätt än panträtt på gmnd av inskrivning. Som exempel på sädana fordringar kan nämnas vissa ersättningar pä grund av fastighetsbildning. En närmare redogörelse för vilka slag av fordringar det här rör sig om har lämnats i avsnitt 3. 2. Vid sammanläggning utsträcks enligt 12 kap. 7 § första stycket andra punkten ansvaret för sådan fordran automatiskt till hela den nybildade fastigheten. Motsvarande bör enligt promemorian gälla, när fordringen besvärar bära en del av ägolott, som genom legalisering omvandlas till fastighet. En bestämmelse härom har tagits upp i fjärde stycket.

Om ägolott som görs till föremål för förordnande enligt denna para-

6 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 82

graf skall ingå i sammanläggning enligt 12 §, bör de olika förfarandena samordnas så att onödigt arbete undviks främst för inskrivningsmyndigheten. Några större praktiska svårigheter att få till stånd en samordning anses inte behöva uppstå.

Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att man i promemorian inte tagit ställning till frågan hur fastighetsbildningsmyndigheten bör handla i den situation som uppstår om företrädesordning inte godkänns. Hovrätten menar att legalisering av sämjelotten då inte fär ske enligt grundema för 12 kap. 5 § FBL. Möjligen har man tänkt sig att de särintecknade delarna av sämjelotten skall legaUseras var för sig som skilda fastigheter.

Föredraganden. Som Svea hovrätt påpekat har i promemorian inte behandlats frågan om verkan av att företrädesordning inte blir godkänd av rättsägarna. Enligt min mening bör i sådant fall ägolotten ändå i sin helhet tas upp i äganderättsförteckningen och frågan om förordnande enligt förevarande paragraf förfalla. Detta innebär att inskrivningarna i de olika delarna av ägolotten kommer att g'älla i skilda kvotdelar av den fastighet som bildas genom legaliseringen. En sådan lösning kan visserligen sägas stå i strid med strävandena i JB att åstadkomma ett homogent inteckningsansvar. De i promemorian återgivna bestämmelserna i JB torde emellertid utgöra ett effektivt medel att förmå de berörda intressenterna att pä frivUlighetens väg ordna upp inskrivnings-förhållandena. Några bestående olägenheter torde därför inte behöva uppkomma till följd av den nu förordade regleringen.

Bestämmelsen i fjärde stycket av promemorieförslaget har nära samband med de föreslagna nya besfämmelserna i 25 §. Den har därför flyttats till nämnda paragraf och där placerats i andra stycket.

12 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna orn sammanläggning i samband med äganderättsutredning.

Promemorieförslaget. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3) bör, uttalas det i promemorian,: sammanläggning kunna ske i samband med äganderättsutredningsförrättning. I denna paragraf anges föratsättningarna för sådan sammanläggning. Initiativet tiU sammanläggiung skaU i överensstämmelse med gällande fått tas av fastighetsbUdningsmyndigheten. Som villkor för sammanläggning skall liksom enligt 16 § första stycket ÄUL gälla att lämpligare fastighetsindelning vinns genom åtgärden. I övrigt skall beträffande sammanläggning i samband med äganderättsutredning samma villkor g'älla som enUgt 12 kap. 1—6 §§ FBL gäller för sammanläggning

Prop. 1971:180 83

i allmänhet. Ett undantag måste dock, som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3), göras för lagfartskravet i 12 kap. 4 § första stycket FBL. Denna bestämmelse behöver aUtså inte iakttas vid sammanläggning i samband med äganderättsutredning. En följd av att sammanläggningsförfarandet inordnas i äganderättsutredningsförrättningen är att man inte kan anv'ända begreppet fastighet i fråga om de enheter som sammanläggs, eftersom fastighetsbildningen blir definitiv först genom registreringen. Beteckningen "ägolotter som ujjptagits i äganderättsförteckningen" har emellertid väsentligen samma innebörd med hänsyn tUl att ägolottsbildningen enligt förteckningen skall ligga till grund för registreringen.

Sammanläggning bör ha samma verkan oavsett om åtgärden sker i samband med äganderättsutredning eUer som fristående förrättning. Detta fastsläs genom hänvisningen i första stycket till 12 kap. 7 § FBL.

Andra stycket i promemorieförslaget innehåller motsvarande inskränkning i möjlighetema att mot ägarens vilja genomföra en sammanläggning som 16 § första stycket ÄUL föreskriver. Inskränkningen har dock fått en ny formulering efter förebild frän 12 kap. 8 § andra stycket sista punkten FBL som också rör sammanläggning pä officialinitiativ. Angående innebörden av den föreslagna lydelsen hänvisas i promemorian tiU prop. 1969: 128 s. B 747 och 750.

Remissyttrandena. Svea hovrätt påpekar att 16 § tredje stycket ÄUL innehåller förbud mot sammanläggning över kommun- och sockengräns. 3 kap. 11 § FBL innehåller allmänna bestämmelser om fastighetsbildning över kommungräns. Sistnämnda bestämmelser bör enligt hovrätten gälla även i fråga om sammanläggning över kommungräns i samband med 'äganderättsutredning eller legalisering. Hovrätten förordar därför att i förevarande paragraf hänvisning också görs till 3 kap. 11 § FBL.

Föredraganden. Även om sammanläggning över kommungräns endast i sällsynta faU torde aktualiseras vid förrättning enligt den nya lagen, bör Svea hovrätts anmärkning beaktas. Jag föreslår därför att en hänvisning i paragrafen görs också tUl 3 kap. 11 § FBL.

13 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om sammanläggning i fall då äganderättsutredning har delats upp på flera mindre förrättningar. Bestämmelsen har med vissa redaktionella ändringar överförts frän 17 § tredje stycket ÄUL.

14 §

Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om att sakägarna skall höras och informeras innan sammanläggning genomförs.

Prop. 1971:180 84

Till sitt sakliga innehåll stämmer paragrafen helt överens med 17 § första stycket ÄUL. FastighetsbUdningsmyndigheten bör givetvis snarast möjligt efter det att frågan om sammanläggning aktualiserats informera sakägarna om innebörden och verkan av åtgärden och tillfråga sak'ägarna om de har något att erinra mot den. Ett klarläggande härav bör ske på ett så tidigt stadium som möjligt för att onödigt arbete skall undvikas. Samråd med sakägarna bör vidare ske i fråga om inteckningsåtgärder som behövs för att sammanläggningen skall kunna genomföras.

15 §

I paragrafen ges närmare bestämmelser om förfarandet vid sammanläggning.

Promemorieförslaget. Bestämmelserna har utformats så att de så långt möjligt ansluter tiU 12 kap. 9—11 §§ FBL. Sedan fastighetsbild-nmgsmyndigheten konstaterat att lämpligare fastighetsindelning kan vinnas genom sammanläggning, skall myndigheten pröva om hinder mot åtgärden föreligger enligt bestämmelserna i 12 kap. 1—3 §§ och 4 § andra stycket FBL eller pä grund av bestridande från ägarens sida. Om inget sådant hinder finnes föreligga, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. I fråga om dess yttrande g'äller samma bestämmelser som vid sammanläggning i allmänhet med det undantag som betingas av att det i 12 kap. 4 § första stycket föreskrivna lagfartskravet inte gäUer i fråga om sammanläggning som här avses.

Som angetts vid 11 § bör i förekommande fall en samordning ske av sammanläggningsförfarande och förfarande enligt nämnda paragraf.

Remissyttrandena. Svea hovrätt föreslär att hänvisning också i förevarande paragraf sker tUl 3 kap. 11 § FBL.

Föredraganden. Av skäl som anförts vid 12 § har den av Svea hovrätt förordade ändringen i förhållande till promemorieförslaget vidtagits i 15 §.

16 §

I paragrafen tas upp bestämmelser om det fortsatta sammanläggningsförfarandet efter det att inskrivningsmyndighetens yttrande avgetts.

Om alla förutsättningar för sammanläggning är uppfyUda, skall förordnande om sammanläggning ges genom fastighetsbUdningsbeslut. Som regel torde detta böra meddelas samtidigt med att äganderättsförteckningen läggs fram för sakägarna. Det kan dock ibland vara lämpligt eller nödvändigt att ta ställning till sammanläggningsfrägorna senare.

Prop. 1971:180 85

I paragrafens andra punkt föreskrivs Uksom i 12 kap. 13 § andra stycket FBL att företrädesordning som ligger tUl grund för sammanläggningen skall faststäUas i fastighetsbildningsbeslutet.

Legalisering

17 §

Den andra avdelningen i lagen inleds med denna paragraf som innehåUer den grundläggande bestämmelsen om legalisering.

Promemorieförslaget. I promemorian framhåUs att legaliseringsinsti-tutets huvudsyfte är att skapa överenssfämmelse mellan den officiella fastighetsindelningen och den äganderättsliga uppdelningen av mark genom att privat jorddelning erkänns som fastighetsbUdning. Paragrafen avser att ge uttryck åt denna egenskap hos institutet och stämmer i detta avseende överens med 1 § LL. Genom hänvisningen till 9 § andra stycket vidgas institutets omfattning i förhållande tUl gällande fatt. Det kommer således att avse även sämjeägoutbyten som genomförts före den 1 juli 1962. Skälen till denna ändring har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2).

Föredraganden. I likhet med vad som har skett i 9 § har i förevarande paragraf som ett nytt stycke tagits upp en bestämmelse om oskadlighetsprövning vid legalisering av komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anhängiggörande av fråga om legalisering.

I allt väsentiigt stämmer paragrafens sakUga innehåll överens med 4 § LL. Frågan om ansökningens form är reglerad genom hänvisningen i 19 § till bestämmdserna i 4 kap. 8 § FBL.

19 §

I paragrafen meddelas bestämmelser rörande handläggningen av fråga om legalisering.

Genom hänvisningen tUl 2 § slås fast att legaliseringsfrågor skall prövas vid lantmäteriförrättning. Vidare blir de bestämmelser i 4 kap. FBL som gäller för äganderättsutredningsförrättning tillämpliga också vid legaliseringsförrättning. Hänvisningen till 3 § innebär den nyheten i förhållande tUl gällande rätt att fastighetsbildningsmyndigheten får dela upp det område, som berörs av ansökan eller förordnande om legaliseringsförrättning, pä flera mindre författningar.

Eftersom legalisering — i motsats till äganderättsutredning — får ske efter ansökan av sakägare, bör vad som i 4 kap. FBL föreskrivs om

Prop. 1971:180 86

ansökan om fastighetsbildning tUlämpas vid legalisering. Därför hänvisas i paragrafens andra punkt tUl bestämmelserna i 4 kap. 8—10 och 32 §§ FBL. Vidare bör legaliseringsförrättning liksom f. n. kunna handläggas utan sammanträde, varför en hänvisning till 4 kap. 14 § andra stycket har skett. Tredje stycket i samma paragraf innehåller en allmän bestämmelse om handläggningen vid förrättningssammanträde. Denna bestämmelse har gjorts tiUämplig också vid legaliseringsförrättning. Härigenom erhåUs i fråga om sådan författning en motsvarighet tUl vissa av bestämmelserna i 6 och 7 §§ om handläggningen av äganderättsutredningsförrättning.

20 §

I paragrafen föreskrivs viss skyldighet att utreda äganderätts- och inskrivningsförhåUanden.

Enligt 7 § första punkten LL skall äganderättsförhållandena inom den delade egendomen utredas i behövlig omfattning. Härmed avses att utredningen, tUl vilken inga rättsverkningar är knutna, skall ha till ändamål att möjliggöra en bedömning huruvida delningen är så beskaffad att den kan legaliseras. Eftersom legaliseringsinstitutet nu föresläs bli utvidgat så att även oklarheter i fråga om äganderätts-, lagfarts- och inteckningsförhäUanden skaU kunna ordnas upp fuUständigt inom lega-liseringsförrättningens ram, har bestämmelsen i den nya lagen fått en något annan avfattning och innebörd än föreskriften i LL. Det bör emellertid betonas att utredningen aldrig bör göras mer omfattande än som krävs med hänsyn till ändamålet med den aktuella förrättningen.

21 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om när äganderättsutredning skaU ske vid legaliseringsförrättning.

Paragrafens bakgrund och innebörd synes vara tillräckligt belysta i den allm'änna motiveringen (avsnitt 5.3.3). Det bör understrykas att äganderättsutredning inte kan komma till stånd beträffande annan egendom än sådan som berörs av privat jorddelningsätgärd. Utredning enligt denna paragraf skall därför inte ske förrän det står klart att det föreligger en delning som är sä beskaffad att den kan legaliseras.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid äganderättsutredning enligt 21 §.

Promemorieförslaget. I likhet med sådan äganderättsutredning som avses i lagens första avdelning är utredning enligt 21 § avsedd att leda tUl lagfart för den som enligt utredningen är ägare till den berörda fasta egendomen. Med hänsyn härtUl bör utredningarna gå tUl på samma

Prop. 1971:180 87

sätt. Därför har i denna paragraf bara gjorts en hänvisning till bestämmelserna om förfarandet vid äganderättsutredningsförrättning.

Av hänvisningen till 68 §§ följer att sammanträde med sakägarna är obligatoriskt också vid legaliseringsförrättning, om äganderättsutredning skall ske enligt 21 §. Eftersom äganderättsförteckning som upprättats vid legaliseringsförrättning inte har rättsverkan enligt 10 §, skall detta givetvis inte heUer anges i kungörelse och kallelser rörande första sammanträdet.

Föredraganden. Som en följd av ändringen i 9 § har hänvisningen till nämnda paragraf begränsats till att gälla första och andra styckena i paragrafen. Bestämmelsen i 9 § tredje stycket har i fräga om legalisering sin motsvarighet i 17 § andra stycket.

23 §

I paragrafen föreskrivs att fastighetsbUdningsmyndigheten skall meddela s'ärskUt beslut om legalisering, om hinder inte föreligger däremot.

Promemorieförslaget. Prövningen av legaliseringsfråga skall, sägs det i promemorian, alltid utmynna i ett uttryckligt beslut vid legaliseringsförrättning. Innebörden av ett legaliseringsbeslut framgår av 17 §. Där anges att privat jorddelning erkänns som fastighetsbildning genom ett särskilt beslut. Ett legaliseringsbeslut är alltså att jämställa med ett fastighetsbUdningsbeslut och har samma verkningar bl. a. i fräga om fastighetsregistreringen som ett sådant.

Om förutsättningarna för legalisering inte är uppfyllda, gäller bestämmelserna i 4 kap. 31 § FBL. FastighetsbUdningsmyndigheten skall alltså, betonas det i promemorian, så snart som möjligt avbryta legali-seringsförrättningen och meddela beslut om dess inställande. Avser förrättningen olika delningar och föreligger hinder mot legalisering bara beträffande någon eller några av dessa, skall förrättningen givetvis inte avbrytas i fräga om de övriga.

Föredraganden. I det nu framlagda förslaget har 25 § fått en helt annan lydelse än i promemorieförslaget. Med hänsyn härtill vill jag erinra om att hinder mot legalisering kan föreligga pä grund av bestämmelsen i första stycket andra punkten av nämnda paragraf.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanering av gravationsförhållanden och om sammanläggning.

Promemorieförslaget. I enUghet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3 och 5.3.4) bör gravationsförhållan-

Prop. 1971:180 88

dena kunna ordnas och sammanläggning genomföras på samma s'ätt vid legaliseringsförrättning som vid äganderättsutredningsförrättning. Första punkten i promemorieförslaget hänvisar därför bara till bestämmelserna därom i avsnittet om äganderättsutredning.

Om egendom som inte omfattas av äganderättsutredning enligt 21 § skall ingå i sammanläggning, bör enligt promemorian lagfartskravet i 12 kap. 4 § första stycket FBL vara uppfyllt beträffande egendomen. En bestämmelse härom har tagits in i paragrafens andra punkt.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att avsikten med bestämmelsema i paragrafen torde vara att samtliga vid legaliseringen utlagda ägolotter skall kunna ingå i sammanläggningen och inte enbart de som upptagits i äganderättsförteckning.

Föredraganden. Paragrafen har givetvis den innebörd som lantmäteristyrelsen förutsatt.

Gemensainma bestämmelser

25 §

Paragrafen, som fått en i förhällande tUl promemorieförslaget helt ny lydelse (jfr vid 2 §), innehåller särskilda besfämmelser om legaUsering av arealöverlåtelse och om verkan av fastighetsbUdning enligt lagen i visst fall.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4) har i första stycket första punkten tagits upp en bestämmelse att den i avsnitt 3 behandlade lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall äga motsvarande tillämpning vid legalisering av arealöverlåtelse. Bestämmelsen är tillämplig i fråga om alla arealöverlåtelser som kan legaliseras enligt lagen.

Första stycket andra punkten avser endast sådan arealöverlätdse som omfattar samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet. I fräga om sådan arealöverlåtelse föreslås att, fömtom de i första punkten åsyftade besfämmelserna, också 10 kap. 2 § andra och tredje styckena FBL samt 6 kap. 16 § andra stycket JB skall äga motsvarande tillämpning. En förutsättning för ätt överlåtet område av samfälld mark skall få tas upp som särskild ägolott i äganderättsförteckning enligt 9 § andra stycket eller för att legaliseringsbeslut skall få meddelas enligt 23 § beträffande sådant område är aUtså att vUlkoren i 10 kap. 2 § andra stycket FBL är uppfyllda. Om legalisering kommer till stånd, svarar enligt 6 kap. 16 § andra stycket JB den nybildade fastigheten inte för inteckning i fastighet som har del i den samfäUda marken. Bakgrunden tUl förevarande bestämmelse har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4).

Prop. 1971:180 89

Andra stycket motsvarar i sak 11 § fjärde stycket i promemorieförslaget. I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till vad som i promemorian anförts vid 11 §.

26 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om förrättningskostnader.

Huvudregeln i andra punkten att förrättningskostnaderna skall fördelas mellan sak'ägarna efter vad som är skäligt stämmer överens med bestämmelserna i 10 § första stycket ÄUL och 8 § första stycket LL. I första punkten föreskrivs att kostnadema för inställd förrättning som har påbörjats utan ansökan skall betalas av staten. Denna bestämmelse har förts över frän 8 § andra stycket LL. Bestämmelsen torde komma att få en begränsad praktisk betydelse. Den utgör dock för sakägarna ett nödvändigt skydd mot oskäliga utgifter.

Hänvisningen i tredje punkten tUl 2 kap. 6 § tredje stycket FBL innebär att överenskommelse om fördelning av förrättningskostnaderna skall gälla, om det inte är uppenbart att överenskommelsen har tillkommit i otUlbörligt syfte. Nämnda vUlkor innebär en otvivelaktigt befogad inskränkning av överenskommelses gUtighet i förhållande till vad som f. n. gäller enligt 8 § första stycket LL. I 2 kap. 6 § fjärde stycket FBL anges vad som är att hänföra till förrättningskostnader. Definitionen bör gälla också kostnader för förrättning enligt denna lag.

27 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om överprövning av förrättningsbeslut.

Första domstolsinstans för prövning av besvär enligt ÄUL eller LL liksom enligt JDL är nu ägodelningsrätt. När FBL träder i kraft, avskaffas denna domstol och ersätts av fastighetsdomstol. Bestämmelser om fastighetsdomstol finns i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol. Denna domstol är väl ägnad att pröva frågor enligt den nu föreslagna lagen.

När det gäller ordningen för fuUföljd tUl fastighetsdomstol och förfarandet i fullföljt mål är att märka att frågor om äganderättsutredning och legalisering kan prövas vid samma förrättning som fråga om reguljär fastighetsbildning. Uppenbarligen är det frän såväl principiell som praktisk synpunkt angeläget att samma bestämmelser i fråga om fullföljd av talan och om förfarandet i fastighetsdomstolen gäller i fråga om olika delar av sådan gemensam förrättning. Reglerna härom i FBL synes i stort sett också väl lämpade att användas i fråga om äganderätts- och legaliseringsförrättning. Därför har i första stycket av denna paragraf tagits upp en bestämmelse att 15—18 kap. FBL skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förrättning enligt förevarande lag. Vissa av bestämmelsema i nämnda kapitel saknar aktualitet vid sådan

Prop. 1971:180 90

förrättning men något uttryckligt undantag frän tillämpning kan inte anses behövligt.

Bestämmelsen i första stycket fär tUl följd bl. a. att kretsen av tale-berättigade formeUt vidgas. I motsats till vad som f. n. gäller fär vissa myndigheter, bl. a. byggnadsn'ämnd och 1'änsstyrelse, rätt att för tiUgodoseende av allmänna intressen föra talan mot beslut vid äganderättsutrednings- och legaUseringsförrättningar. Den praktiska betydelsen härav synes dock vara mycket begränsad, eftersom det bara är i fråga om sammanläggning som en prövning med hänsyn till allmänna intressen skall ske. Större praktisk betydelse torde bestämmelsen i 15 kap. 10 § FBL få. Denna öppnar nämligen möjlighet för fastighetsregistermyndigheten att i vissa faU söka rättelse hos fastighetsdomstolen när förrättning 'är beh'äftad med felaktighet av grövre slag.

I 15 kap. FBL finns vissa särskilda bestämmelser om talan mot fastighetsbildningsbeslut. Dessa bestämmelser skall givetvis tillämpas på beslut om sammanläggning vid 'äganderättsutrednings- eller legaliseringsförrättning. Emellertid bör de dessutom tillämpas på beslut om upptagande av ägolott i äganderättsförteckning och pä legaliseringsbeslut, vilka ju i realiteten också är fastighetsbildningsbeslut. 15 kap. 3 § FBL innehåller bestämmelser om att talan mot fastighetsbildningsbeslut skall föras särskilt, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar det. Såvitt avser beslut av nu ifrågavarande slag torde man kunna räkna med att denna möjlighet till särskild talan kommer att mera sällan utnyttjas, eftersom förordnande om sådan talan endast i undantagsfall kan antas främja en ändamålsenlig handläggning.

I fråga om domstolsförfarandet är det att märka att fastighetsdomstolen enligt 16 kap. 11 § andra och tredje styckena FBL under vissa föratsättningar kan gå utöver den fullföljda talan och således pröva även del av förrättningen som inte överklagats. Dessa bestämmelser innebär bl. a. att beslut om sammanläggning alltid kan omprövas, om talan fullföljs mot fastighetsbildningsmyndighetens avgörande i fråga om äganderätten tUl sammanläggningsobjekten.

I paragrafens andra stycke har tagits upp en bestämmelse som, frånsett viss redaktionell jämkning, motsvarar 11 § andra stycket ÄUL.

28 §

I paragrafen fastslås att gräns inte skall anses lagligen bestämd genom förrättning enligt lagen. Bestämmelser av samma innebörd finns nu i 12 § andra stycket första punkten ÄUL och 11 § första punkten LL. Bestämmelsen föranleds av att gräns inte skall utmärkas i samband med ägander'ättsutrednings- eller legaliseringsförrättning.

29 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om översändande av äganderättsförteckning tUl inskrivningsmyndigheten.

Prop. 1971:180 91

Eftersom äganderättsutredning, vare sig den görs som särskild förrättning eller sker vid legaliseringsförrättning, har till ändamål att avhjälpa lagfartsbrister, bör resultatet av utredningen så snart som möjligt tillhandahållas den myndighet som har att handlägga lagfartsfrägor. Utredningsresultatet skall fastighetsbildningsmyndigheten redovisa i äganderättsförteckning. Lagfartsfrägor handläggs efter JB:s ikraftträdande av inskrivningsmyndigheten. I förevarande paragraf föreskrivs således att fastighetsbUdningsmyndigheten efter förrättningens avslutande skall sända ett exemplar av äganderättsförteckningen till inskrivningsmyndigheten.

Motsvarande bestämmelse i 13 § andra stycket ÄUL föreskriver att ingivandet av förteckningen skall ske innan tiden för fullföljd av talan har gått tUl ända. Enligt den nu föreslagna bestämmelsen skall detta däremot ske utan dröjsmål. Härmed avses att understryka det angelägna i att inskrivningsmyndigheten fär god tid pä sig att förbereda sin prövning.

30 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om lagfart pä grund av äganderättsförteckning.

Promemorieförslaget. Paragrafens första stycke stämmer bortsett från vissa redaktioneUa jämkningar överens med 13 § första stycket ÄUL.

I andra stycket, som motsvarar 13 § tredje stycket ÄUL, föreskrivs att lagfart skall anses sökt pä andra inskrivningsdagen efter fullföljdstidens utgång. Den nya bestämmelsen inneb'är enligt promemorian att lagfart vid den angivna tidpunkten skall anses sökt även på egendom beträffande vilken talan fullföljts. Av 31 § följer att sådant ärende skall förklaras vilande.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att det vid äganderättsutredning kan visa sig att visst område hör till fastighet som i övrigt är belägen utanför förrättningsobjektet. Området redovisas då i äganderättsförteckningen såsom hörande till nämnda fastighet. I sådant fall finns det enligt styrelsen inte anledning att tillämpa bestämmelserna om lagfart.

Föredraganden. Jag instämmer i vad lantmäteristyrelsen anfört om att lagfart inte skall beviljas när område i äganderättsförteckning redovisas som hörande tiU annan fastighet. Detta framgår, om man ställer samman bestämmelsema i 30 och 31 §§.

31 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om hinder mot lagfart. Bestämmdserna har i sak samma innebörd som 14 § ÄUL.

Prop. 1971:180 92

I första stycket föreskrivs som vUlkor för lagfart att fastighetsregistrering i enlighet med äganderättsförteckningen har skett. Detta betyder att fastighetsregistreringen bör ske så skyndsamt att handläggningen av lagfartsfrågorna inte uppehålls. Av betydelse i detta sammanhang är bestämmelserna i 19 kap. 3 § FBL. Enligt huvudregeln i första stycket av denna paragraf skaU registrering ske snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och vunnit laga kraft. Undantag från denna huvudregel anges i fortsättningen av paragrafen. Här skall endast nämnas att enligt tredje stycket registrering kan ske utan hinder av att förrättningen överklagats. Möjligheten härtUl är dock begränsad tUl att gälla sådan del av förrättningen som uppenbarligen inte berörs av fullföljden.

Enligt andra stycket får lagfart inte bevUjas, om rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av den aktuella egendomen eller om bättre rätt tUl denna. Bestämmelsen ansluter till 19 kap. 20 § första stycket och 20 kap. 7 § 3 JB. Med det nu angivna fallet jämstäUs att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses tvistig med h'änsyn till att annan sökt lagfart på grund av förvärv som skett efter förrättningens avslutande. Bestämmelsen syftar givetvis endast pä förvärv som skett frän en tredje person.

Enligt tredje stycket skall sådana omständigheter som anges i första och andra styckena föranleda att lagfartsärendet förklaras vilande.

32 §

I paragrafen görs undantag från skyldigheten att utfärda bevis i lagfartsärende. Paragrafen motsvarar 15 § ÄUL.

Övergångsbestämmelserna

Promemorieförsläget. Lagen föresläs träda i kraft samtidigt med FBL och JB eller alltså den 1 januari 1972. Vid ikrafUrädandet skall ÄUL och LL upphöra att gälla.

I andra stycket i promemorieförslaget har tagits upp en bestämmelse att 4 § lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen (FBLP) skall äga motsvarande tUlämpning, om förrättning enligt ÄUL eller LL pågår vid ikraftträdandet. I nämnda paragraf föreskrivs att äldre lag skall tillämpas vid pågående förrättning, om det är nödvändigt för undvikande av oenhetlighet i förrättningen eller om det av annan anledning är synnerligen angeläget med hänsyn till enskUda och allmänna intressen. Som framhålls i motiven tUl FBLP bör lämplighets-och skälighetssynpunkter få spela en inte oväsentlig roll vid bedömningen av frågan om gammal eller ny lag skall tiUämpas. Beträffande bestämmelsens närmare innebörd i övrigt hänvisas i promemorian till vad som anförts i prop. 1970: 144 s. 28—32 och 54—57.

Prop. 1971:180 93

Enligt sista stycket i promemorieförslaget skall 10 och 11 §§ FBLP äga motsvarande tillämpning i fråga om förrättning enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering. I den förstnämnda paragrafen föreskrivs att vad som enligt FBL gäller om ägare av fastighet skall tUlämpas också på den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt och på den som i enlighet med beslut vid allmän awittring innehar strö'äng. När det gäller upprättande av äganderättsförteckning enligt den nu föreslagna lagen skall bestämmelsen enligt promemorian tUlämpas så, att fastighetsbUdningsmyndigheten prövar med vUken rätt egendomen innehas och, om prövningen ger till resultat att egendomen innehas med sådan rätt som avses i 10 § FBLP, antecknar detta i förteckningen. 11 § FBLP innehåller bestämmelser om att fordran eller annan rättighet med företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre JB skall behandlas som inskriven rättighet och om att rätt tiU avkomst eller annan förmån skall jämställas med fordran. Dessa bestämmelser får betydelse vid tiUämpningen av 11, 12 och 24 §§ nya lagen.

Övergångsbestämmelserna innehåller ingen särskUd bestämmelse om sammanläggningsärende som vid ikraftträdandet är anhängigt hos ägodelningsrätten. Enligt 7 § första punkten FBLP skall, påpekas det i promemorian, sådant ärende prövas av fastighetsdomstolen.

Remissyttrandena. Kammarkollegiet anför att det i fråga om äganderättsutredning föreUgger viss risk att hänvisningen tUl 10 § FBLP kan föra alltför långt. Eftersom frågor om ständig besittningsrätt till kronofastigheter skall prövas i särskild ordning och enligt särskUda materiella regler, bör det klargöras att en anteckning om ständig besittningsrätt i äganderättsförteckningen inte innebär något rättskraftigt avgörande i fråga om besittningsrätten. Om äganderättsutredningen omfattar en fastighet med jordnaturen krono under enskild disposition, bör innehavaren enligt kollegiets mening tas upp i äganderättsförteckningen som innehavare av ständig besittningsrätt endast om han av länsstyrelsen inrymts i sådan rätt. Har inrymning inte skett, bör kronan tills vidare anses som sakägare och kaUelse tillställas länsstyrelsen.

Föredraganden. Med anledning av vad kammarkollegiet anfört vill jag framhålla att ett beslut av fastighetsbUdningsmyndigheten att i äganderättsförteckning anteckna någon som innehavare av ständig besittningsrätt inte hindrar prövning i annan ordning av fråga om be-sitiningsrätten (jfr NJA II 1963 s. 59). Om beslutet överklagas, kan emeUertid domstolens avgörande få rättskraft enligt 27 § andra stycket i den nya lagen. Denna rättskraftsverkan gäller emeUertid endast mot den som vid domstolen yrkat att han i äganderättsförteckningen skall tas upp som innehavare av besittningsfätten. Frågan vilken utredning

Prop. 1971:180 94

som bör krävas för att anteckning om ständig besittningsrätt skall göras i äganderättsförteckningen torde få avgöras med hänsyn tUl omständighetema i varje särskUt fall.

6 Övriga förslag 6.1 Inledning

När prop. 1969: 128 med förslag till fastighetsbildningslag behandlades av riksdagen, var arbetet med JB ännu inte avslutat. Det då föreliggande förslaget till JB ändrades i en del avseenden vid den slutliga utformningen (prop. 1970: 20, 142, 146 och 158, 3LU 80 och 82, rskr 443). Bl. a. blev institutet samfäUighetsrätt utmönstrat ur JB i dess slutliga lydelse. I stället infördes i 15 kap. IB besfämmelser om rätt till elektrisk kraft. Ytterligare bestämmelser om denna rättighet togs upp i 7, 17, 18 och 23 kap. JB. De 'ändringar som sålunda gjorts i JB kräver vissa följdändringar i FBL.

Också andra reformer som har beslutats eller föreslagits efter riksdagsbehandlingen av FBL nödvändiggör ändringar i denna lag. Detta gäller bl. a. beslutet om riktiinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten (prop. 1970: 188, SU 208, rskr 423) och förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) (prop. 1971: 118).

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa ytterligare jämkningar göras i FBL. Vidare bör ändringar vidtas i FBLP samt i kon-kurslagen- och lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark.

6.2 Ändring i fastighetsbildningslagen

2 kap. 6 §

I paragrafen meddelas vissa för all fastighetsbildning gemensamma regler om förr'ättmngskostnaderna. Andra stycket innehåUer bestämmelser om vem som skall svara för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättningen instäUs. I tredje punkten finns en särbestämmelse för det fall att förrättningen påkallats av överlantmätaren eller annan statiig myndighet enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket. Emellertid kommer jag i det följande att föreslå att den befogenhet som länsstyrelsen, överlantmätaren och lantbraksnämnden har eidigt 5 kap. 3 § fjärde stycket att ta initiativ till vissa fastighetsregleringar skall utövas av länsstyrelsen ensam. 2 kap. 6 § andra stycket har därför ändrats pä så sätt att orden "överlantmätaren eUer annan statlig myndighet" bytts ut mot "länsstyrelsen".

Prop. 1971:180 95

3 kap. 2 §

Paragrafen innehåller regler för fastighetsbildning inom område där fastställd plan finns eller andra bestämmelser för bebyggelse eller markanvändning gäller. Av tredje stycket framgår att undantag frän planen eller bestämmelserna får medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden.

I propositionen med förslag tUl FBL anslöt sig departementschefen till ett vid remissbehandlingen gjort uttalande att dispensbefogenheten enligt FBL borde utformas i överensstämmelse med dispensbe-stämmelsema i byggnadslagstiftningen (prop. 1969: 128 s. B 120 och B 125). Av 67 § byggnadsstadgan (1959:612) framgår att länsstyrelsen får medge avvikelse frän faststäUd generalplan eller stadsplan endast om byggnadsnämnden tiUstyrkt åtgärden. Byggnadsnämndens vetorätt avser att säkerställa det kommunala planmonopolet. Något motsvarande villkor infördes emellertid inte i 3 kap. 2 § tredje stycket FBL. Meningen synes ha varit att villkoret i stället skulle tas upp i administrativ föreskrift. Villkoret torde emeUertid böra inskrivas i själva lagen. Stycket har kompletterats i enlighet härmed. Det bör understrykas att länsstyrelsens dispensbefogenhet enligt FBL har samma räckvidd som dess befogenhet enligt 67 § byggnadsstadgan. Dispens får således ej medges, om markens användning för det i planen avsedda ändamålet skulle avsevärt försvåras.

3 kap. 2 § FBL innehåUer f. n. inga särskUda besvärsbestämmelser i fräga om beslut av byggnadsnämnd i sådana frågor. Härav följer enligt 76 § 2 mom. kommunallagen (1953: 753) att reglerna om kommunalbesvär i 76 § 1 mom. nämnda lag blir tUlämpliga. Sista instans för prövning av sädana besvär är regeringsrätten. Har däremot i fall då beslutanderätten ej delegerats länsstyrelsen beslutat i fråga om undantag från plan eller bestämmelse, föres talan mot beslutet genom s.k. förvaltningsbesvär. Besvären prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Reglerna om kommunalbesvär skiljer sig i flera väsentliga avseenden frän reglerna om förvaltningsbesvär. Klagorätt tUlkommer enligt reglema om kommunalbesvär endast kommunmedlem, besvärsprövningen omfattar endast beslutets laglighet men ej dess lämplighet Och besvärsmyndigheten kan vid bifall till besvären endast upphäva beslutet men inte ändra dess innehåll. Förvaltningsbesvär får däremot föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Vidare är besvärsprövningen allsidig och inte begränsad till laglighetsfrågor och besvärsmyndigheten kan göra positiva ändringar i det överklagade beslutets innehåll.

Det är inte lämpligt att olika typer av besvärsregler blir tillämpliga eller att besvären i sista instans prövas av olika myndigheter beroende på om länsstyrelsen själv beslutat i fråga om undantag från plan

Prop. 1971:180 96

eUer bestämmelse eller delegerat sin beslutanderätt till byggnadsnämnd. Paragrafen bör därför kompletteras med en bestämmelse om att talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som nu sagts föres hos länsstyrelsen genom besvär. Härigenom uteslutes tillämpningen av kommunallagens besvärsregler. För att också i detta sammanhang säkersfälla det kommunala planmonopolet bör vidare införas en motsvarighet tUl föreskriften i 71 § 1 mom. andra stycket byggnadsstadgan att talan inte får föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra medgivande till avvikelse frän faststäUd generalplan eUer stadsplan. I paragrafen har slutligen med anledning av förvaltningsrättsreformen (prop. 1971: 30) som ett sista stycke tagUs in en uttrycklig besfämmelse om att talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i paragrafens tredje stycke skall föras hos Kungl. Maj:t.

3 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som skall motverka uppkomsten av olämplig bebyggelse inom område där plan saknas. Enligt paragrafens nuvarande lydelse får inom område, som inte detaljplanelagts men där tätbebyggelse uppkommit eUer är att vänta inom en nära framtid eller där eljest kan väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, fastighetsbUdning inte ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

I prop. 1971: 118 med förslag tiU lag om ändring i byggnadslagen m. m. har föreslagits den ändringen i tätbebyggelsedefinitionen i 6 § byggnadslagen att med tätbebyggelse i denna lag skall förstås sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för tUlgodoseende av gemensamma behov. Vid prövning huravida tätbebyggelse föreligger skall alltså enligt förslaget hänsyn tas även till bebyggelse som är att vänta. Enligt 107 § byggnadslagen i dess nuvarande lydelse skall genom kommunens försorg byggnadsplan upprättas i den mån sådan plan behövs för reglering av bebyggelsen pä viss ort. Som förutsättning härför gäller att tätbebyggelse uppkommit eller att sådan bebyggelse kan väntas uppkomma inom nära förestående tid. Den föreslagna ändringen i 6 § byggnadslagen har föranlett att i prop. 1971: 118 den i 107 § samma lag angivna begränsningen av tidsperspektivet föreslagits skola utgå. Motsvarande ändring har nu gjorts i 3 kap. 3 § FBL (jfr prop. 1971: 118 s. 27).

4 kap. 2 §

Paragrafen innehåUer bl. a. bestämmelser om hur gode män utses. Enligt första stycket sker detta genom val av kommunens fullmäktige. Genom lagen (1969: 765) om ändring i kommunallagen har emellertid ordet "kommunfullm'åktige" införts som benämning på kommuns

Prop. 1971:180 97

beslutande organ. Orden "kommunens fullmäktige" i nämnda stycke har därför bytts ut mot "kommunfuUmäktige".

4 kap. 8 §

I andra stycket finns bestämmelser om innehållet i ansökan om fastighetsbildning. Sökanden skall bl. a. ange namn och postadress beträffande de rättighetshavare som kan beröras av den sökta åtgärden. Genom den föreslagna ändringen blir innehavare av rätt till elektrisk kraft att hänföra till de rättighetshavare som skall uppges, medan innehavare av samfäUighetsrätt utesluts.

Någon ändring föreslås inte i paragrafens första stycke. Med hänsyn tUl att de förutsättningar som förelåg vid tiden för FBL:s antagande i viss mån ändrats synes det ändå påkallat att här göra några kommentarer i anslutning till bestämmelserna i detta stycke. Bestämmelserna g'äller formerna för ansökan om fastighetsbildning. Enligt första punkten skaU sådan ansökan göras skriftiigen hos fastighetsbildningsmyndigheten. Härmed förstås den fastighetsbildningsmyndighet som är behörig att handlägga förrättningen. Bestämmelser om behörigheten finns i 4 kap. 7 §. Enligt huvudregeln i n'ämnda paragraf skall förrättning handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen. Den omorganisation av lantmäteriverksamheten som statsmakterna beslutat och som i sina huvuddrag framgår av kungörelsen (1971: 45) om lantm'äteridistrikt och specialenheter för fastighetsbildning m.m. och av lagen (1971: 133) om kommunal fastighetsbUdningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet innebär att olika fastighetsbildningsmyndigheters territorieUa verksamhetsområden kan helt eller delvis sammanfalla. I sådana fall finns emellertid en funktionell uppdelning av myndigheternas uppgifter. Denna blir givetvis avgörande för frågan vilken myndighet som skall handlägga en förrättning inom det gemensamma området. Uppenbarligen kan det vara svårt för den som viU ansöka om fastighetsbildning att veta vilken myndighet som är behörig att handlägga förrättningen. Om ansökningshandling inges till fel myndighet, åligger det givetvis denna att vidarebefordra handlingen till den behöriga myndigheten. Detta bör ske utan dröjsmål. Särskilt viktigt är detta när ansökningen rör fastighetsbUdning på grand av överlåtelse av fastighetsdel (jfr 4 kap. 7—9 §§ JB).

4 kap. 15 §

Paragrafen, som behandlar det fallet att fastighetsbUdningsförrättning handläggs utan sammanträde, innehåller i andra punkten en bestämmelse att byggnadsnämnden skall underrättas om förrättningen innan denna avslutas. F. n. är sådan underrättelseplikt begränsad till förrättning som avser mark inom område med fastställd generalplan

7 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 98

eller med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Detta hänger samman med att skyldigheten att söka byggnadsnämndens lov till nybyggnad i allmänhet är knuten till område som nyss nämnts (jfr prop. 1969: 128 s. B 256). I prop. 1971: 118 föreslås emdlertid sådan ändring i byggnadsstadgan (1959: 612) att b3'ggnadslovsp!ikten utvidgas till att omfatta hela landet. Den angivna begränsningen har därför fått utgå ur paragrafen.

4 kap. 22 §

Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall vad som föreskrivits om delgivning med delägare i samfällighet äga motsvarande tillämpning bl. a. vid delgivning med innehavare av samfäUighetsrätt som g'äller till förmån för flera 'än tio fastigheter med skilda ägare. Med hänsyn till vad som tidigare har sagts om institutet samfäUighetsrätt har denna bestämmelse fått utgå.

4 kap. 24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse tUl byggnadsnämnden om sammanträde under förrättning. Enligt den nuvarande lydelsen skall byggnadsnämnden underrättas endast om förrättningen avser mark inom område med faststäUd generalplan eller med stadsplan, byggnadsplan eUer utomplansbestämmelser eller om nämnden har sökt förrättningen. Av skäl som har anförts vid 4 kap. 15 § bör dessa begränsningar upphävas och underrättelseskyldigheten göras generell. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet härmed.

5 kap. 3 §

Denna paragraf innehåUer regler om fätten att påkalla fastighetsreglering. I tredje stycket sägs att byggnadsnämnd fär begära fastighetsreglering som avser område där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta inom en nära framtid. Förslaget i prop. 1971: 118 om utvidgning av tätbebyggelsebegreppet har föranlett en jämkning i denna bestämmelse motsvarande den som förordats i 3 kap. 3 §.

Enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket FBL kan länsstyrelse, överlantmätare eUer lantbraksnämnd påkaUa fastighetsreglering som myndigheten finner vara av större betydelse från allmän synpunkt. Beslutet om riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten innebär emellertid att beslutanderätten i detta avseende skall utövas av länsstyrelsen ensam. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Denna omfördelning av beslutanderätten är ett led i den förstärkning av länsstyrelsens ställning som ledande och samordnande länsorgan på samhällsplaneringens område som skett, främst genom den partiella 1'änsförvaltningsreformen (prop. 1970: 103, SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Denna reform innebär bl. a. att ett flertal uppgifter flyttats

Prop. 1971:180 99

frän fristående länsorgan till länsstyrelsen. Vid handhavandet av sådana uppgifter skall emellertid länsstyrelsen även beakta synpunkter som de fristående länsorganen har att företräda, vilket självfaUet förutsätter att samråd sker med dessa organ. Överlantm'ätaren ingår numera i länsstyrelsen och torde regelmässigt vara föredragande eller beslutande på länsstyrelsens vägnar i ärenden som rör fastighetsbildning.

5 kap. 7 §

EnUgt huvudregeln i första stycket första punkten får fastighetsreglering inte verkställas sä, att mark på vilken finns byggnad överförs till annan fastighet eller samfällighet. I styckets andra punkt görs emellertid f. n. undantag för bl. a. det fall att byggnaden tillhör innehavare av samfäUighetsrätt, då överföring fär ske under viss förutsättning. Vad som föreskrivs om sådan byggnad har fått utgå ur lagtexten.

5 kap. 30 §

Paragrafen rör tUlträde vid fastighetsreglering. Enligt den nuvarande lydelsen av första stycket sista punkten skall föreskriften i 12 kap. 29 § JB om hyresgästs skyldighet att avträda lägenhet beaktas vid avgörande av tillträdesfrägan. Denna lydelse grundar sig pä det förslag till JB som förelåg vid riksdagsbehandlingen av FBL. Förslaget innehöll i 12 kap. 29 § andra stycket en bestämmelse att tillträdare av byggnad, som genom fastighetsreglering överförts till annan fastighet eller intagits i samfällighet, skulle säga upp hyresavtal, som gällde mot avträdaren, inom en månad från tillträdet för att inte avtalet skulle gälla mot honom. Vid den slutliga utformningen av JB fördes emellertid denna bestämmelse över till 7 kap. 29 § andra stycket. Hänvisningen i 5 kap. 30 § första stycket sista punkten har ändrats i enlighet härmed. Bestämmelsen har vidare omformulerats för att dess innebörd skall komma tydligare till uttryck (jfr prop. 1969: 128 s. B 481 och prop. 1970: 20 s. A 381).

5 kap. 34 §

I paragrafen föreskrivs f. n. att innehavare av nyttjanderätt eller samfäUighetsrätt, som berörs av fastighetsreglering, är sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse för rättighetshavaren. Paragrafen har ändrats så att vad som sägs om innehavare av samfäUighetsrätt i StäUet kommer att gäUa innehavare av rätt tiU elektrisk kraft.

8 kap. 7 §

Paragrafen innehåUer i andra stycket en bestämmelse att ägare av fastighet eller fastighetsdel som har ifrågasatts för inlösen skall läm-

Prop. 1971:180 100

na uppgift till fastighetsbildningsmyndigheten om innehavare av särskUd rättighet i egendomen. I enlighet med den anpassning till JB som bör ske har samfäUighetsrätt uteslutits och rätt till elektrisk kraft i stället medtagits vid uppräkningen av de rättigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheten.

9 kap. 5 §

Tredje stycket innehåller bestämmelser om rätt för sakägare att klandra redovisning av syssloman som har utsetts för att ombesörja gemensamt arbete. Bestämmelserna innebär att talan skall väckas vid allmän underrätt och prövas av tingsrätten i vanlig sammansättning. Med hänsyn till den anknytning klandertalan av detta slag har tUl fas-tighetsbUdningsfrägor synes emellertid fastighetsdomstol vara mest lämpad att pröva sådan talan. Fastighetsdomstol har att handlägga likartade mål, t.ex. klandertalan enligt 11 § tredje stycket lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1972 (1971:544). Paragrafen har ändrats i enlighet h'ärmed. Genom hänvisningen till forumbestämmelsen i 15 kap. 1 § kommer klandertalan att prövas av samma domstol som skall handlägga andra mål rörande förrättningen.

12 kap. 4 §

Ändringen av denna paragraf grundas på de överväganden som redovisats i avsnitt 2.4. Ändringen innebär att bestämmelsen i andra stycket om förbud mot sammanläggning av fastighet som utmätts försetts med undantag för det fall att sammanläggningen får till följd att utmätningen återgår. Vad som åsyftas är bestämmelserna i 63 § lagen om exekutiv förs'äljning av fast egendom och 82 a § utsökningslagen. Dessa behandlar det fallet att fastighetsöverlåtelse är beroende av viUkor och utmätning begärts för fordran hos överlåtaren. Enligt bestämmelserna får utmätning av fastigheten ske, men utmätningen återgår om villkoret uppfylls. Den nu föreslagna undantagsregeln blir av betydelse i sådana fall då fastighetsöverlåtelse är beroende av att sammanläggning kommer tiU stånd. Regeln innebär att sammanläggning får ske utan hinder av att fastigheten utmäts för fordran hos överlåtaren. Utmätning för fordran hos förvärvaren utgör däremot hinder mot sammanläggning.

12 kap. 7 §

I första stycket första punkten hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 15 § JB om sammanfäggnings inverkan pä omfattningen av inteckning. Dessa bestämmelser togs vid den slutliga utformningen av JB upp i 6 kap. 16 §. Hänvisningen har ändrats i enlighet härmed.

Första stycket andra punkten har omformulerats sä att beskrivning-

Prop. 1971:180 101

en av de fordringar som här avses stämmer överens med den som tagits upp i 1 § lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar.

13 kap. 2 §

I paragrafens första stycke behandlas initiativrätten i fråga om fastighetsbUdning för samordning med kommunal indelning. Denna initiativrätt tiUkommer enligt paragrafens nuvarande lydelse överlantmätaren. Initiativrätten bör i stäUet tillkomma länsstyrelsen. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

15 kap. 7 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om byggnadsnämndens rätt att föra talan mot tiUstånds- och fastighetsbildningsbeslut. Enligt den nuvarande lydelsen är denna rätt inskränkt tiU beslut som rör mark inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Sedan byggnadslovsplikten utsträckts till att gälla hela landet, bör denna inskränkning bortfalla. Ändringen i paragrafen innebär att byggnadsnämnden får klagorätt i fråga om tillstånds- och fastighetsbildningsbeslut oavsett markens belägenhet. Genom bestämmelserna i 4 kap. 17 § tredje stycket och 29 § andra stycket är sörjt för att nämnden alltid får kännedom om besluten och alltså blir i tiUfälle att utöva sin klagorätt.

15 kap. 8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att på det aUmännas vägnar fullfölja talan mot tillstånds- eUer fastighetsbUdningsbeslut. Enligt den lydelse paragrafen nu har tillkommer denna rätt överlant-mätaren, länsstyrelsen och lantbruksnämnden. Beslutet om riktUnjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten innebär emellertid att rätten pä länsplanet att fullfölja talan mot tiUstånds- och fastighetsbildningsbeslut skall utövas av länsstyrelsen ensam. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

15 kap. 9 §

I paragrafen meddelas besfämmelser om rätt för den som i annan egenskap än sakägare begärt fastighetsbUdningsförrättning att föra talan mot beslut om inställande av förrättningen. Bland sådana sökande nämns överlantmätaren och lantbruksn'ämnden. Paragrafen har ändrats på motsvarande sätt som 15 kap. 8 §.

16kap. 3, 5ochll§§

I 16 kap. 3 § meddelas bestämmelser om fastighetsdomstols skyldighet att vidta förberedande åtgärder i fastighetsbUdningsmål. Para-

Prop. 1971:180 102

grafens andra stycke innehåller bl. a. bestämmelser om att yttrande skall inhämtas frän överlantmätaren, om det fordras för målets beredande eUer avgörande. I 5 §, som behandlar frågan om kaUelse till huvudförhandling, föreskrivs bl. a. att överlantmätaren som regel skaU kallas, när sakägares besvär rör aUmänt intresse. I 11 § regleras frågan om domstolens möjligheter att ändra beslut eller åtgärd av fastighetsbUdningsmyndigheten. Första stycket första punkten innehåller besfämmdsen att, när talan fullföljts av sak'ägare, fastighetsbUdningsmyndighetens beslut eller åtgärd får ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intresse, överlantmätaren eller byggnadsnämnden fått tiUfälle att yttra sig.

Som en konsekvens av att länsstyrelsen ensam skall pä länsplanet företräda allmänt intresse i fastighetsbildningsmål har i samtliga nämnda paragrafer gjorts den ändringen att den uppgift som enligt respektive paragrafs nuvarande lydelse lagts pä överlantmätaren överflyttats pä länsstyrelsen. Inom länsstyrelsen torde uppgiften regelmässigt komma att fuUgöras av överlantmätaren.

18 kap. 2 och 3 §§

I den nuvarande lydelsen av 18 kap. 2 § finns bestämmelser om byggnadsnämnds skyldighet att nedsätta fullföljdsavgift och belopp tUl säkerhet för kostnadsersättning vid fullföljd av talan till högsta domstolen. Genom lagen (1971: 218) om ändring i rättegångsbalken har dock bestämmelserna om nedsättningsskyldighet i allmänhet upphört att gäUa fr. o. m. den 1 juli 1971. Eftersom nedsättningsskyldigheten sålunda generellt har slopats, bör ifrågavarande paragraf i FBL utgå. Den följande paragrafen, som är den sista i kapitlet, bör därvid numreras om och ges den upphävda paragrafens beteckning.

6.3 Ändring i lagen om införande av fastighetsbildningslagen

17 §

För att fastighet skall få ingå i sammanläggning kfävs enligt 12 kap. 4 § första stycket FBL att ägaren har lagfart på fastigheten eller att lagfartsansökan har förklarats vilande och hinder mot bifall tUl den inte föreligger om sammanläggningen genomförs. Sedan den 1 januari 1876, dä förordningen (1875: 42 s. 1) angående lagfart ä fång till fast egendom trädde i kraft, har skyldigheten att söka lagfart omfattat alla slag av äganderättsförvärv avseende fast egendom. Enligt dessförinnan gäUande rätt var emellertid vissa typer av äganderättsförvärv undantagna från lagfartspUkt. När ett sådant äldre, icke lagfartsplik-tigt förvärv åberopas i fråga om fastighet som skall ingå i sammanläggning, bör avsteg kunna göras frän det i 12 kap. 4 § första stycket FBL föreskrivna sammanläggningsvillkoret (jfr prop. 1969: 128 s. B

Prop. 1971:180 103

732). En bestämmelse med denna innebörd har tagits upp i ett särskilt stycke i förevarande paragraf.

19 och 20 §§

Fastighetsregister förs f. n. antingen i form av jordregister eller i form av s. k. stadsregister. Register i någon av dessa former är numera upplagt för hela landet. Det kan emeUertid fortfarande förekomma att stadsregister läggs upp för område där sådant register tidigare inte finns. Uppläggandet av stadsregister innebär i sådana fall att jordregister ersätts av stadsregister. Beslut om uppläggande av stadsregister meddelas av lantmäteristyrelsen med stöd av 7 kap. 1 § lagen (1917:269) om fastighetsbUdning i stad och kungörelsen (1954: 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning. F. n. föreligger beslut om uppläggande av stadsregister i fråga om ett trettiotal områden i landet. Områdena utgörs av utvidgningar av områden där stadsregister redan förs. Utvidgning kan aktualiseras genom att tätort för vilken stadsregister förs expanderar.

Innan stadsregister läggs upp, måste i förekommande fall fastighet som ligger pä ömse sidor om den beslutade nya stadsregistergränsen delas efter denna gräns. Föreskrifter om fastighetsdelning i sädana faU finns i lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. Bestämmelserna i denna lag är också tillämpliga med avseende på delning av fastighet för anpassning av fastighetsindelningen till den kommunala indelningen.

1930 års lag upphävs genom FBLP. I fråga om fastighetsbildning för samordning med kommunal indelning träder 13 kap. FBL i den upphävda lagens ställe. I fråga om fastighetsbildning för samordning med gräns mellan stadsregisterområde och jordregisterområde finns däremot efter utgången av år 1971 inga bestämmelser. Som skäl för att sädana bestämmelser inte behövdes framhöll 1954 års fastighetsbildningkommitté att enhetiiga regler rörande fastighetsregister avsägs komma att tillskapas och att den indelning efter vilken fastighetsredovisningen kom att ordnas i princip inte borde fä påverka fastighetsindelningen (prop. 1969: 128 s. B 764). I motiven till bestämmelsen i FBLP om upphävande av 1930 års lag har endast påpekats att lagen i fräga motsvaras av 13 kap. FBL och att lagen därför blir överflödig i och med att FBL träder i kraft (prop. 1970: 144 s. 49).

Det torde emellertid ännu dröja åtskilliga år innan det nya enhetliga fastighetsregister som fastighetsbildningskommittén omnämner och som statsmakterna nu har beslutat om kan träda i funktion. Under den tid som de nuvarande båda registertyperna sålunda måste finnas kvar och föras kan det i viss utsträckning bli nödvändigt att övergå från iordreaister till stadsregister. Man kan räkna med att de nya be-

Prop. 1971:180 104

stämmelser om stadsregister som kommer att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972 också innehåller regler om utvidgning av stadsregisterområde.

Om särskilda bestämmelser om fastighetsbildning för samordning med gräns mellan stadsregister- och jordregisterområde inte finns, måste ny sådan gr'äns förläggas till sådant l'äge att ingen fastighet faller på mer än en sida om gränsen, eftersom det inte är möjligt att ha oUka delar av en fastighet liggande inom skUda registerområden. En sådan ordning kan emellertid medföra olägenheter.

Bestämmelser bör därför meddelas som i de nu nämnda fallen öppnar möjlighet till fastighetsbUdning för att samordna fastighetsindelningen med indelningen i registeromräden. I fråga om sådan fastighetsbildning bör 13 kap. FBL äga motsvarande tillämpning. Bestämmelsema har tagits upp i en ny paragraf, 19 §, i FBLP. Före denna paragraf har införts rubriken "Särskilda övergångsbestämmelser angående 13 kap. fastighetsbUdningslagen". Den nuvarande 19 § har betecknats 20 §. Lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL.

6.4 Ändring i lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark

Som anförts i avsnitt 5.3.4 bör preklusionsbestämmelserna i lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark gälla även när fastighet bildats av samfälld mark genom legalisering av arealöverlåtelse enligt ÄUL eller LL. Genom det föreslagna tillägget tUl 1 § första stycket i lagen utsträcks lagens tillämpningsområde tiU att omfatta också sådan fastighetsbildning. Fastighet som har bildats genom legalisering kan bestå antingen enbart av tidigare samfälld mark eller av sådan mark och annan mark. Givetvis bör preklusionsbestämmelserna tiUämpas också i sistnämnda fall, vilket är att jämställa med den sammanläggningssituation som regleras i paragrafens andra stycke.

6.5 Ändring i konkurslagen

33 § konkurslagen (KL) innehåller regler om återvinning till konkursbo av egendom som tillhört konkursgäldenären. Bl. a. ges i första stycket bestämmelser om förVängning av den i allmänhet gällande tiden inom vilken konkursansökan skall ha skett för att återvinning skaU vara möjlig. Sålunda förlängs i fråga om återvinning av gåva från gäldenärens make denna tid från 180 dagar till ett år. Enligt 28 § KL, vartill hänvisas i 33 §, utgör vid gåva av fast egendom dagen för lagfartsansökan utgångspunkt för tidsberäkningen.

Genom 12 kap, 2 § FBL har bl. a. skapats möjlighet att samman-

Prop. 1971:180 105

lägga fastigheter som ägs av äkta makar var för sig, föratsatt att makarna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom sammanläggningen. Avtalet måste gå ut på att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten som enskUd egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats. Avtal som nu sagts kan innefatta gåva av fast egendom från den ena maken till den andre. Efter sammanläggningen skall enligt 12 kap. 7 § fjärde stycket den för vardera maken beviljade eller sökta lagfarten avse den andel i fastigheten som tillkommer honom.. Avtalet skall alltså inte läggas till grund för någon lagfartsansökan, även om gåva skett. Om återvinning övervägs i sådant fall, finns alltså ingen utgångspunkt för nämnda tidsberäkning. Det är emeUertid uppenbart att reglerna om återvinning bör vara tUlämpliga även för det faU att gåva av fast egendom mellan makar skett genom avtal enligt 12 kap. 2 § FBL. I 33 § KL har införts en bestämmelse som utsäger detta och som innehåller bestämmelser om från vUken dag återvinningstiden skaU räknas. Som utgångspunkt for tidsberäkningen har valts tidpunkten för sammanläggningens fullbordan, dvs. den dag dä uppgift om fastighetsbildningen infördes i fastighetsregistret. Lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL.

8 Hemställan

Jag hemstäUer, att lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i fastighetsbUdningslagen (1970: 988),

3) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,

4) lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar,

5) lag om äganderättsutredning och legalisering,

6) lag om ändring i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark och

7) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Skall ansökan ej avvisas enligt 8 § eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 20—23 kap., får ärendet uppskjutas till viss senare inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen. Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndigheten. I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Avser ansökan fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men icke fullbordad sammanläggning och skall ansökningen ej av visas enligt 8 § eller omedelbart avslås enUgt föreskrift i 20—23 kap., skall ärendet uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det meddelande att sammanläggningen fullbordats eller frågan därom förfallit kommit inskrivningsmyndigheten till hända.

Om det är nödvändigt för utredningen, får inskrivningsärende även i annat fall än som anges i första stycket uppskjutas till viss senare inskrivningsdag. Uppskjutes ärendet, fär sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndigheten. I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Prop. 1971:180 107

2 Förslag till

Lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar

1 § I fråga om avstyckad fastighets ansvar för sådan fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet äger 6 kap. 11 § andra och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

2 § Vid avstyckning kan förordnas att styckningslotten skall vara fri från ansvar för fordran som anges i 1 §. Sådant förordnande får meddelas, om fordringshavaren medger det eller om det är väsentligen utan betydelse för honom. Förordnandet skall upptagas i fastighetsbUdningsbeslutet.

3 § 1 och 2 §§ gäUer ej, om annat följer av särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om avstyckning Som skett med tUlämpning av lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller lagen (1926: 326) om delning av jord å landet gäller äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas, att 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

16 § Om fastighet, som undergår värdeminskning genom regleringen eUer som helt eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbUdningsmyndigheten förordna att sådan ersättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan behövs, tillkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig skada eller ersättning enligt 27 eller 30 § skall inbetalas tUl myndighet som Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas direkt till fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentiigen utan betydelse för honom.

Inbetalda medel fördelas av Inbetalda medel fördelas av

länsstyrelsen. Därvid äger bestäm- länsstyrelsen. Därvid äger bestäm-

Nuvarande lyddse

melserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tUlämpning. Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes till rättsägarna minst två veckor i förväg.

Föreslagen lydelse

melserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Har medel inbetalats för fastighet som i sin helhet inlösts eller eljest tagits i anspråk vid regleringen, äger dock innehavare av fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastig-fieten, att för kapitalvärdet av belopp som fastställts men ännu ej förfallit till betalning, få utdelning med samma rätt som för fordringen i övrigt. Kapitalvärdet beräknas efter en räntefot av fem procent om året. Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse tUl sammanträdet s'ändes till rättsägarna minst tvä veckor i förväg.

Skall medel inbetalas tUl myndighet på grund av bestämmelsema i denna paragraf, ankommer det på myndigheten att vidtaga behövliga åtgärder för att uttaga medlen hos den betalningsskyldige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Prop. 1971:180 109

Bilaga

Förslaget i departementspromemorian Ds Ju 1971:17

Förslag tiU

Lag om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom förordnas som följer. Äganderättsutredning

1 § Beträffande område där äganderätten tUl fast egendom är oviss
fär länsstyrelsen förordna om äganderättsutredning, om det från all
män och enskild synpunkt är av väsentiig betydelse att ovissheten un
danröjes samt åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett samman
hang. Förordnande som nyss sagts får även eljest meddelas beträffande
område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.

Innan förordnande om äganderättsutredning meddelas, skall länsstyrelsen samråda med vederbörande inskrivningsmyndighet och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Framkommer vid samråd enligt andra stycket skilda uppfattningar eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skaU det överlämnas till lantmäteristyrelsen för avgörande.

2 § Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av
fastighetsbildningsmyndigheten.

4 kap. 1—7, 12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 16—23 §§, 24 § första punkten samt 29—31, 33—40 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tiUämpning vid äganderättsutredning, i den män ej annat föreskrives i denna lag.

3 § Om fastighetsbildningsmyndigheten finner det lämpligt, får del av förrättningsområdet utbrytas till behandling vid särskild förrättning.

4 § Vid förrättningen skall äganderätten till samt inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av förrättningen utredas. FastighetsbUdningsmyndigheten skall införskaffa utdrag ur fastighetsregister rörande förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och andra inskrivningsförhållanden.

5 § Om tid och ställe för första sammanträdet skall fastighetsbUdningsmyndigheten utfärda kungörelse, som minst fjorton dagar före sammanträdet hålles tiUgänglig hos kommunstyrelsen. Meddelande härom och om kungörelsens huvudsakliga innehåll anslås pä kommunens anslagstavla och införes i lämplig tidning.

Kungörelse och kallelser rörande första sammanträdet skaU innehålla uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad sakägarna bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om äganderättsutredningens rättsverkningar enligt 10 och 30 §§.

6 § Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten re
dogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sak
ägama tillfälle att taga del av de i 4 § angivna handlingarna.

Prop. 1971:180 110

Sakägarna skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbUdningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk pä äganderätt samt förete sädana handlingar och meddela sådana upplysningar angående innehav och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall efter sammanträdet snarast möjligt anslås pä kommunens anslagstavla.

7 § FastighetsbUdningsmyndigheten skall tUlse, att innebörden av an
mälda anspråk blir klarlagd, samt upprätta sammanställning över an
språken och vad som eljest är av betydelse för äganderättsutredningen.

Härefter skall nytt sammanträde hällas. Sakägarna skall därvid fä tillfäUe att taga del av sammanställningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena eljest ger anledning därtill, skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra för utredningen i ärendet. Sakägarna skall därjämte få tillfälle att slutföra sin talan.

8 § Med alla kända sakägares medgivande får fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att meddela föreläggande enligt 6 § andra stycket samt fuUgöra vad som föreskrives i 7 § redan vid första sammanträdet.

9 § Sedan erforderliga sammanträden hållits, skall fastighetsbUdningsmyndigheten pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet eUer tiU mark inom fastighet eller inom samfällighet enligt fastighetsbUdningslagen (1970:988) samt upprätta förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tillstånd erhållits.

Har fastighet eller samfäUighet som nyss sagts delats genom sämjedelning, arealöverlåtelse eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall varje del upptagas som särskild ägolott i äganderättsförteckningen.

10 § Om ägolott enligt 9 § andra stycket upptagits i äganderättsförteckning, har förteckningen i denna del verkan som fastighetsbildningsbeslut.

11 § Om inskrivning beviljats eUer sökts i del av ägolott, får fastighetsbildningsmyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om n'ämnda dd och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tiUämpning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten, som skall avge sådant snarast möjligt. Det skall grundas på fastighetsboken och vad som eljest är k'änt för myndigheten. I yttrandet skall anges om hinder mot förordnande möter enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, skall denna i samband därmed fastställas.

Besväras del av ägolott som upptagits i äganderättsförteckningen av fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fast

Prop. 1971:180 111

egendom, omfattar fordringen efter äganderättsutredningen hela ägolotten.

12 § Finner fastighetsbildningsmyndigheten~~attJäiTTprigare fastighets
indelning vinnes genom att ägolotter som upptagits i äganderättsför
teckningen sammanlägges till en fastighet, får myndigheten vid förrätt
ningen utan ansökan upptaga fråga därom. 12 kap. 1—3 §§, 4 § andra
stycket och 5—7 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) äger motsva
rande tillämpning i fräga om sådan sammanläggning.

Sammanläggning får ej ske, om ägaren bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom olägenhet av någon betydelse.

13 § Har förrättningsomräde uppdelats enligt 3 §, fär sammanläggning även avse ägolott som behandlats vid tidigare avslutad delförrättning.

14 § Vid förrättningen skall fastighetsbildningsmyndigheten höra sakägarna över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd.

15 § Finner fastighetsbildningsmyndigheten att hinder mot sammanläggning ej möter enligt 12 kap. 1—3 §§ och 4 § andra stycket fastighetsbUdningslagen (1970: 988) eller enligt 12 § andra stycket, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Härvid äger 12 kap. 10 och 11 §§ fastighetsbUdningslagen motsvarande tiirämpning. Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta villkoret i 12 kap. 4 § första stycket nämnda lag.

16 § Möter ej hinder mot sammanläggning, skaU fastighetsbildningsbeslut meddelas. Om sammanläggning genomföres på grundval av företrädesordning, fastställes denna i fastighetsbildningsbeslutet.

Legalisering

17 § Sådan privat jorddelning som avses i 9 § andra stycket får genom särskilt beslut erkännas som fastighetsbUdning i den ordning som anges i 18—24 §§ (legalisering).

18 § Fråga om legalisering prövas på ansökan av den som äger del i den berörda fasta egendomen.

Är det av betydelse för pågående fastighetsbUdningsförrättning att legalisering sker, fordras ej ansökan. I sådant fall fär frågorna om legalisering och fastighetsbUdning handläggas gemensamt vid en förrättning.

Om det är av större betydelse från allmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras, får länsstyrelsen förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan.

19 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ äger motsvarande tiUämpning i fråga om legalisering. Detsamma gäller bestämmelserna i 4 kap. 8—10 §§, 14 § andra och tredje styckena samt 32 § fastighetsbildningslagen (1970: 988).

20 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning utreda äganderätts- och inskrivningsförhällandena i egendomen.

21 § Om äganderätten till egendom som ingått i delningen är oviss eller ägare av sådan egendom saknar lagfart, skall frågan om ägande-

Prop. 1971:180 112

rätten utredas vid förrättningen, om fastighetsbildningsmyndigheten finner det lämpligt.

22 § I fall som avses i 21 § äger 4—9 §§ motsvarande tillämpning.

23 § Om hinder mot legalisering ej föreligger, skall legaliseringsbeslut meddelas.

24 § Bestämmelserna i 11—16 §§ äger motsvarande tillämpning vid legaliseringsförrättning. I fråga om sammanläggning äger även 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tiU-lämpning, i den män utrednmg ej skett enligt 21 §.

Gemensamma bestämmelser

25 § Karta skall upprättas vid förrättning enligt denna lag. Kartan skall göras så noggrann som ändamålet kräver.

26 § Insfälles förrättning som påbörjats utan ansökan, skall förrättningskostnaderna betalas av staten. I annat fall fördelas kostnaderna mellan sakägarna efter vad som är skäligt. 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämpning vid förrättning enligt denna lag.

27 § I fråga om talan mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut och förfarandet i mål som fullföljts äger 15—18 kap. fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning.

Besvär, vari klaganden yrkar att han i stället för annan skall i äganderättsförteckning upptagas som ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre rätt tiU egendomen.

28 § Förrättning enligt denna lag föranleder ej att gräns anses lagligen bestämd.

29 § Har äganderättsförteckning upprättats vid förrättning enligt denna lag, skall fastighetsbildningsmyndigheten efter förrättningens avslutande utan dröjsmål s'ända ett exemplar av förteckningen till inskrivningsmyndigheten.

30 § För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart på egendo men beviljas, om ej annat följer av 31 §. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd av talan mot förrättningen utgått.

31 § Lagfart får ej beviljas pä annan egendom än sådan som upp
tagits som särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel
av dylik fastighet. Möter hinder som nu sagts mot lagfart på del av fas
tighet, fär icke heller lagfart på återstoden beviljas.

Lagfart får ej bevUjas, om rättegäng pågår om hävning eUer återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om lagfart pä grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande, föranleder att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses tvistig.

Möter enligt denna paragraf hinder mot lagfart, skall ärendet förklaras vilande.

Prop. 1971:180 113

32 § Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfartsärende enUgt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa faU samt legaliseringslagen (1968: 578) upphör att gälla.

Pågår förrättning vid ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

10 och 11 §§ lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen äger motsvarande tUlämpning i fråga om förrättning enligt denna lag.

8 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180

Prop. 1971:180 114

Bilaga 3 ReinUterade förslagen

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,

dels att 17 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före denna paragraf en ny rubrik av nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 § Bestämmelserna i 12 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen om sammanräggning av fastigheter, som tillhör äkta makar, gäller ej när äldre giftermålsbalken är tillämpUg på makarnas förmögenhetsförhållanden.

Bestämmelserna i 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen gäller ej i fråga om fastighet som förvärvats på sådant sätt att ägaren ej varit skyldig att söka lagfart.

Särskilda övergångsbestämmelser angående 13 kap. fastighetsbildningslagen

19 § Skall för skilda delar av kommun finnas olika slag av fastighetsregister, får fastighetsbildning ske för samordning mellan fastighetsindelningen och indelningen i registerområden. Därvid äger 13 kap. fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

4 Förslag till

Lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar

Härigenom förordnas som följer.

I § I fråga om avstyckad fastighets ansvar för sådan fordran som utan
inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet äger 6 kap.

II § andra och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

Prop. 1971:180 115

Detta gäller även om stamfastigheten och den avstyckade fastigheten är i samme ägares hand.

2 § Vid avstyckning kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna att
fordran som avses i 1 § icke skall besvära styckningslotten. Sådant för
ordnande får dock meddelas endast om fordringshavaren medger det
eller om det är viisentligen utan betydelse för honom.

Förordnande enligt första stycket skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.

3 § 1 och 2 §§ gäller ej, om annat följer av särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fräga om avstyckning som skett med tiUämpning av lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning i stad, lagen (1926: 326) om delning av jord å landet eller lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. gäller äldre bestämmelser.

5 Förslag till

Lag om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom förordnas som följer. Äganderättsutredning

1 § Länsstyrelsen får förordna om äganderättsutredning beträffande
område där äganderätten tUl fast egendom är oviss, om det från all
män och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten un
danröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang.
Sådant förordnande fär även eljest meddelas beträffande område där
fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.

Innan förordnande om äganderättsutredning meddelas, skall länsstyrelsen samräda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Framkommer skUda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till lantmäteristyrelsen för avgörande.

2 § Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fas
tighetsbildningsmyndigheten.

Bestämmdserna i 4 kap. 1—7, 12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 16—24, 28 och 29 §§, 30 § första stycket samt 31, 33—40 och 42 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) äger motsvarande tUl-lämpning på äganderättsutredning, i den män ej annat följer av denna lag.

3 § Fastighetsbildningsmyndigheten fär bryta ut del av förrättningsområdet till behandling vid särskild förrättning.

4 § Vid förrättningen skall äganderätten tUl samt inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av förrättningen utredas. Fastighetsbildningsmyndigheten skall skaffa utdrag ur fastighetsregistret rörande förrättningsomrädet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och andra inskrivningsförhållanden.

Prop. 1971:180 116

5 § FastighetsbUdningsmyndigheten skall utfärda kungörelse om tid
och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tiUgänglig
hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammantr'ädet. Medde
lande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga
innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig
tidning.

Kungörelse om och kaUelser till första sammanträdet skaU innehåUa uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad sakägarna bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om innehållet i 10, 12 och 30 §§.

6 § Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sak
ägarna tillfälle att taga del av de i 4 §. angivna handlingarna.

Sakägarna skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt samt förete sådana handlingar och meddela sådana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Förefäggandet skall efter sammanträdet snarast möjligt anslås på kommunens anslagstavla.

7 § Fastighetsbildningsmyndigheten skaU tUlse att innebörden av an
mälda anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över an
språken och vad som i övrigt är av betydelse för äganderättsutred
ningen.

Härefter skall nytt sammanträde hällas. Sakägarna skall därvid få tillfälle att taga del av sammansfällningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena annars ger anledning till det, skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra för utredningen i ärendet. Sak'ägar-na skall därjämte få tUlfälle att slutföra sin talan.

8 § Med alla kända sakägares medgivande får fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att meddela föreläggande enligt 6 § andra stycket samt fullgöra vad som föreskrives i 7 § redan vid första sammanträdet.

9 § Sedan behövliga sammanträden hållits, skall fastighetsbildningsmyndigheten pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet eller till mark inom fastighet eller inom samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) samt upprätta förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tUlstånd erhållits.

Har fastighet eller samfällighet som avses i första stycket delats genom sämjedelning, arealöverlåtelse eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall varje del upptagas som särskUd ägolott i äganderättsförteckningen, om ej annat följer av 25 §.

Andra stycket g'äller ej i fråga om s'ämiedelning, som har omfattat flera fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbildning i överensstämmelse med den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet i fastighet eller del av fastighet.

10 § Har ägolott upptagits i äganderättsförteckning enligt 9 § andra stycket, har detta verkan som fastighetsbUdningsbeslut.

11 § Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får fastighetsbildningsmyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna

Prop, 1971:180 117

att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delama av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande in-h'ämtas från inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som skall avges snarast möjligt, skall grundas på fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges om hinder mot förordnande möter enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Meddelas förordnande enligt första stycket pä grundval av företrädesordning, skall denna i samband därmed fastställas.

12 § Kan lämpligare fastighetsindelning vinnas genom att ägolotter
som upptagits i äganderättsförteckningen sammanlägges till en fastighet,
får fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan upptaga fräga därom
vid förrättningen. 3 kap. 11 §, 12 kap. 1—3 §§, 4 § andra stycket och
5—7 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämp
ning i fråga om sådan sammanläggning.

Sammanläggning får ej ske, om ägaren bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom olägenhet av någon betyddse.

13 § Har förrättningsområde delats upp enligt 3 §, fär sammanläggning avse även ägolott som behandlats vid tidigare avslutad delförrättning,

14 § Vid förrättningen skall fastighetsbildningsmyndigheten höra sakägarna över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd,

15 § Föreligger ej hinder mot sammanläggning enligt 3 kap. 11 §, 12 kap. 1—3 §§ och 4 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) och ej heller enligt 12 § andra stycket, skall fastighetsbildningsmyndigheten inhämta yttrande från inskrivningsmyndigheten. Därvid äger 12 kap. 10 och 11 §§ fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning. Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta villkor som anges i 12 kap. 4 § första stycket nämnda lag.

16 § Möter ej hinder mot sammanläggning, skall fastighetsbildningsbeslut meddelas. Om sammanläggningen genomföres på grundval av företrädesordning, fastsfäUes denna i fastighetsbildningsbeslutet.

Legalisering

17 § Privat jordddnmg som avses i 9 § andra stycket får genom särskilt beslut erkännas som fastighetsbildning i den ordning som anges i 18—24 §§ (legalisering).

Första stycket gäller ej i fråga om sämjedelning, som har omfattat flera fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbUdning i överensstämmelse med den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet i fastighet eller del av fastighet.

Prop. 1971:180 118

18 § Fråga om legalisering prövas pä ansökan av den som äger del i
den berörda fasta egendomen.

Om det är av större betydelse från allmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras, får länsstyrelsen förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan.

19 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om legalisering. Detsamma gäller 4 kap. 8—10 §§, 14 § andra och tredje styckena samt 32 § fastighetsbUdningslagen (1970: 988).

20 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning utreda äganderätts- och inskrivningsförhållandena i egendomen.

21 § Är äganderätten till egendom som ingått i delningen oviss eller saknar ägare av sådan egendom lagfart, får fastighetsbildningsmyndigheten besluta att frågan om äganderätten skall utredas vid förrättningen.

22 § I fall som avses i 21 § äger 4—8 §§ samt 9 § första och andra styckena motsvarande tillämpning.

23 § Föreligger ej hinder mot legalisering, skall beslut om legalisering meddelas.

24 § Bestämmdserna i 11—16 §§ äger motsvarande tiUämpning på legaliseringsförrättning. I fråga om sammanläggning äger även 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning, i den mån ej utredning skett enligt 21 §.

Gemensamma bestämmelser

25 § Om fastighetsbildning enligt denna lag avser arealöverlåtelse,
'äger lagen (1971: 000) om avstyckad fastighets ansvar för vissa ford
ringar motsvarande tillämpning. I fräga om arealöverlåtelse, som om
fattar samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet, äger även 10 kap.
2 § andra och tredje styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) samt
6 kap. 16 § andra stycket jordabalken motsvarande tillämpning.

Gäller fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet, i dd av ägolott, omfattar fordringen efter fastighetsbUdning enligt denna lag hela den nybildade fastigheten.

26 § Inställes förrättning som påbörjats utan ansökan, betalas förr'ätt-ningskostnaderna av staten. I annat fall fördelas kostnaderna mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämpning på förrättning enligt denna lag.

27 § I fråga om talan mot fastighetsbUdningsmyndighetens beslut och förfarandet i mål som fullföljts äger 15—18 kap. fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tiUämpning.

Besvär, vari klaganden yrkar att han i sfället för annan skall i 'äganderättsförteckning upptagas som ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre rätt till egendomen.

Prop. 1971:180 119

28 § Förrättning enligt denna lag innebär ej att gräns skall anses ha blivit lagligen bestämd.

29 § Har äganderättsförteckning upprättats vid förrättning enligt denna lag, skall fastighetsbildningsmyndigheten efter förrättningens avslutande utan dröjsmål sända ett exemplar av förteckningen tUl inskrivningsmyndigheten.

30 § För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart beviljas på egendomen, om ej annat följer av 31 §. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd av talan mot förrättningen utgått.

Lagfart får ej beviljas, om rättegång pågår om h'ävning eller återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om lagfart på grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande, föranleder att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses tvistig.

Möter hinder mot lagfart enligt första eller andra stycket, skall ärendet förklaras vUande.

32 § Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfarts
ärende enligt denna la2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1. Genom lagen upphäves lagen (1962: 270) om "äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall samt legaliseringslagen (1968: 578).

2. Pågår förrättning vid ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen motsvarande tillämpning.

3. Bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen äger motsvarande tillämpning pä förrättning enligt den nya lagen.

Prop. 1971:180 120

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 oktober 1971.

Närvarande: i. d. justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet HOLMBERG.

Enligt lagrådet den 25 oktober 1971 tiUhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 1 oktober 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag tUl

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

3) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen,

4) lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar,

5) lag om äganderättsutredning och legalisering,

6) lag om 'ändring i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bUdats av samfälld mark och

7) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225).

Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Carl Behrman.

Lagrådet yttrade:

I fråga om de ovan under 1), 2), 3) och 6) n'ämndå lagarna, vUka avses skola träda i kraft den 1 januari 1972, synes det — för den händelse de skulle utkomma från trycket i SFS senare än fyra veckor dessförinnan (jfr lagen 1894: 44 s. 1 ang. tiden för allmänna författningars trädande i kraft) — vara behövligt att de kompletteras med bestämmelse att de skall träda i kraft sagda dag.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Bestämmelsema i det föreslagna första stycket om förbud mot be-vUjande av inskrivning kommer enligt sin lydelse att gälla även då sammanläggning sker enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering.

Om utmätning av fastighet eller fastighetsdel skett efter ett sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fullbordan bör, enligt vad som anförts i remissprotokollet, fastighetsregistermyndigheten med stöd

Prop. 1971:180 121

av 15 kap. 10 § FBL söka rättelse av sammanläggningsbeslutet hos fastighetsdomstolen och pä så vis fä beslutet undanröjt. EmeUertid föreligger i det angivna fallet uppenbarligen varken fel eller oklarhet i förrättningen. För att möjliggöra rättelse i sådant fall synes det vara önskvärt att andra punkten i 10 § första stycket jämkas så att orden "förrättning vara behäftad med fel som" utbytes mot "registrering i enlighet med förrättningen".

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbOdningsIagen

4 kap. 8 §

Ansökan om fastighetsbildning skall enligt första punkten göras hos "fastighetsbildningsmyndigheten". Behörig fastighetsbildningsmyndighet är enligt 7 § första punkten fastighetsbildningsmyndigheten i den ort, där marken är belägen. Ligger marken under flera fastighetsbildnings-myndigheter, är enligt andra punkten i samma paragraf endera myndigheten behörig att bandfägga förrättningen. I anslutning till uppgift om att en av statsmakterna beslutad omorganisation av lantmäteriverksamheten innebär, att olika fastighetsbildningsmyndigheters territoriella verksamhetsområden helt eller delvis kan sammanfalla och att i sådana fall finns en funktionell uppdelning av myndigheternas uppgifter, framhålles i remissprotokollet, att denna funktionella uppdelning givetvis blir avgörande för frågan vilken myndighet som skall handlägga en förrättning inom det gemensamma området. Med hänsyn tUl svårigheten för en sökande att avgöra vUken myndighet som enligt den ifrågavarande funktionella uppdelningen är behörig att handlägga en viss förrättning, bör enligt lagrådets mening en sökande som inom den i 4 kap. 7 § JB angivna tiden ansökt om fastighetsbildning hos fastighetsbildningsmyndighet i den ort där marken är belägen alltid anses ha inkommit med sin ansökan i rätt tid, oavsett om myndigheten i fråga enligt den funktionella behörighetsuppdelningen 'är den rätta eller ej.

9 kap. 5 §

Forumregeln i tredje stycket torde icke luedföra att sakägare är förhindrad att, om vid tingsrätt som icke är fastighetsdomstol syssloman ställes under åtal på grund av brottslig gärning vid förvaltningen, jämlikt 22 kap. 1 § RB i samband med åtalet föra talan mot sysslomannen om enskUt anspråk i anledning av gärningen.

Förslaget till lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar

Bestämmelser om avstyckad fastighets ansvar för fordran av här ifrågavarande art är f. n. upptagna i fastighetsbUdningslagstiftningen. FBL innehåller i 12 kap. 7 § stadgande om sammanlagda fastigheters

Prop. 1971:180 122

ansvar för dylik fordran. Med hänsyn härtUl synes det ej böra anses föreligga hinder mot att stadgandena i förevarande lag får sin plats i FBL. Detta framstår såsom önskvärt för att undvika separata smålagar vid sidan av JB och FBL.

Lagrådet hemstäUer därför att stadgandena överföres tiU 10 kap. FBL, varest de med vissa jämkningar torde kunna upptagas i en paragraf, lämpligen närmast före den paragraf, 9 §, som reglerar kostnadsfrågan.

Överföres 1—3 §§ i förevarande lag till 10 kap. FBL lärer motsvarighet till den föreslagna övergångsbestämmelsen fä upptagas i promul-gationslagen med särskild rubrik.

I anledning av vad som i motiven anförts betr'äffande i ett remissyttrande gjorda erinringar om utvidgning av oskadlighetsprövningen må såsom ett exempel på fall då sådan utvidgning kunde vara motiverad framhållas, att stamfastigheten och en d'ärifrån tidigare gjord avstyckning gemensamt svarar för en fordran på grund av fastighetsbildning. Det är tydligt att en befrielse av den nya avstyckningen från ansvar för denna fordran kan vara tUl skada för 'ägaren av den 'äldre avstyckningen och för innehavare av i denna meddelade särinteckningar. Emellertid torde fall av denna art kunna förekomma endast undantagsvis och mycket sällan torde det vara av någon väsentlig betydelse, huruvida en ny avstyckning befrias eller icke befrias frän ansvar för fordringen. Skulle det någon gång inträffa att frågan har verklig betydelse, torde det åligga fastighetsbildningsmyndigheten att beakta detta vid avgörande av frågan om avstyckningens befriande frän ansvar. Under angivna förhållanden synes kunna godtagas att i motsvarighet till 2 § icke upptages uttryckligt krav på medgivande av annan än fordringshavaren.

Förslaget till lag om äganderättsutredning och legalisering

1 §

Den avfattning första stycket erhållit i förslaget synes mindre tiU-fredsstäUande. Det torde vara lämpligast att paragrafen inledes med stadgande om förutsättningarna för och syftet med äganderättsutredning. Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse:

Ägandefåttsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det frän allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. In-

Prop, 1971:180 123

nan förordnande meddelas skall länsstyrelsen samråda- avgö
randet.

Framkommer-------- avgörande.

9 §

Med hänvisningen i paragrafens andra stycke till 25 § avses att ange att hinder mot att upptaga mark, som omfattas av arealöverlätelse frän samfälld mark, såsom särskUd ägolott kan följa av en tUlämpning av bestämmelserna i 10 kap. 2 § andra stycket FBL. Enligt lagrådets mening skulle stadgandet vinna i tydlighet om detta hinder mot legalisering av arealöverlåtelse direkt får komma tUl uttryck i paragrafen. Liksom skett i 25 § i förslaget torde jämte delning av samfällighet även böra nämnas det fall att samfällighet avskilts genom delningen. Lagrådet föreslår därför att i paragrafens andra stycke stadgas i en första punkt att, om fastighet delats genom sämjedelning, arealöverlätelse eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall varje del upptagas som särskUd ägolott i äganderättsförteckningen, samt i en andra punkt att detsamma gäller om samfällighet som avses i första stycket avskilts eller delats genom jorddelning som nu sagts och, såvitt det skett genom arealöverlåtelse, hinder mot avstyckning icke skulle föreligga enligt 10 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen.

15 §

I 12 § anges att fastighetsbildningsmyndigheten äger utan ansökan upptaga fräga om sammanläggning i samband med äganderättsutredning samt att vissa bestämmelser i FBL äger motsvarande tUlämpning i fråga om sammanläggningen. Det synes överflödigt att i förevarande paragraf ange att fastighetsbildningsmyndigheten innan yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten skall pröva om hinder möter mot sammanläggning. Lagrådet förordar, att i första punkten av paragrafen stadgas att innan beslut om sammanläggning meddelas, skall fastighetsbildningsmyndigheten inhämta yttrande från inskrivningsmyndigheten.

17 §

Beaktas vad lagrådet föreslagit i fråga om lydelsen av 9 § andra stycket synes i första stycket av förevarande paragraf böra hänvisas till de förutsättningar som enligt 9 § andra stycket skall gälla för upptagande av sämjdott såsom särskild ägolott. I så fall kan vara lämpligt att h'änvisningen får avse även tredje stycket i 9 § vilket medför att andra stycket i 17 § kan utgå.

19 §

Enligt lagrådets mening skulle paragrafen vinna i överskådlighet om direkt hänvisas till samtiiga de bestämmelser i 4 kap. FBL som skall äga

Prop. 1971:180 124

motsvarande tUlämpning i fräga om legalisering. Eftersom legaliseringsförrättning skall kunna företagas utan sammantr'äde bör h'änvismngen till FBL även omfatta 4 kap, 15 §, Lagrådet föreslår, att i paragrafen stadgas att bestämmelserna i 2 § första stycket och 3 § denna lag samt 4 kap. 1—10, 12—24, 28 och 29 §§, 30 § första stycket, 31—40 och 42 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämpning i fråga om legalisering.

25 §

Vad lagrådet föreslagit i fräga om förslaget till lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar föranleder jämkning av hänvisningen i första stycket första punkten av förevarande paragraf. Därjämte vill lagrådet föreslå en saklig ändring i samma punkt.

Enligt förslaget skall vid legalisering av arealöverlåtelse liksom vid avstyckning gälla, att den nybildade fastighetens ansvar för fordran som utan inskrivning är förenad med rätt tUl betalning ur fastighet blir endast subsidiärt i förhällande till stamfastighetens. Motsvarande bör enligt lagrådets mening gälla i fräga om ansvaret för inteckning. Lagrådet förordar därför att nämnda bestämmelser i 25 § kompletteras med en hänvisning tUl 6 kap, 11 § andra och tredje styckena JB.

Första stycket i paragrafen synes bliva mer lättläst om det erhåller denna lydelse:

Om fastighetsbUdning enligt denna lag avser arealöverlätelse, skall beträffande inteckningar 6 kap. 11 § andra och tredje styckena och 16 § andra stycket jordabalken samt 10 kap. 2 § andra och tredje styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) äga motsvarande tUlämpning. I fråga om fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet äger vid sådan fastighetsbUdning 10 kap. 9 § fastighetsbUdningslagen motsvarande tiUämpning.

27 §

Eftersom fastighetsbUdningsmyndighetens avgörande i fråga om äganderättsförteckningens innehåll icke i 9 § betecknats såsom beslut synes det vara påkallat att i förevarande paragraf anges, att den gäller talan mot beslut som avser äganderättsförtecknings innehåll eller annat beslut.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. 1971:180 125

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQ"VIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag tUl

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),

3) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen,

4) lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar,

5) lag om äganderättsutredning och legalisering,

6) lag om ändring i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark och

7) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid 4 kap. 8 § och 9 kap. 5 § FBL.

Lagrådets föislag om att bestämmelserna i förslaget till lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall föras över till 10 kap. FBL torde böra godtas. Bestämmelserna bör som lagrådet förordat tas upp närmast före 9 § som därför bör få ny beteckning, 10 §. Vidare bör övergångsbestämmelsen flyttas till FBLP. Den synes lämpligen kunna tas upp i en ny 16 §, som bör förses med en särskUd rubrik. Paragrafnumreringen i fortsättningen av lagen bör med anledning härav ändras.

Också i övrigt anser jag mig kunna godta de ändringar som lagrådet har förordat. Ändringen i 15 kap. 10 § FBL bör föranleda en följdändring av motsvarande innebörd i 16 kap. 11 § tredje stycket. Dessutom bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i några av de remitterade förslagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans