Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1971        Prop. 1971:151

Nr 151

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), m. m.; given Stockholms slott den 22 oktober 1971.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen före­draganden hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om den närmare samordningen av fastighetsreglering enligt den nya fastighetsbUdningslagen och torrlägg­ningsföretag enligt vattenlagen, vägföretag enligt lagen om enskilda vä­gar eller anläggningsföretag enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg-ningar, I dessa lagar föreslås ändringar som gör det möjligt för fastig­hetsbildningsmyndigheten att ta initiativ tUl förrättning. Förslaget är en­dast en provisorisk lösnmg i avvaktan på mera genomgripande refor­mer inom de berörda rättsområdena.

Propositionen innehåller i övrigt förslag tUl ändringar i ett stort an­tal lagar i syfte att uppnå en anpassning till ny lagstiftning, bl. a. fastig­hetsbildningslagen och den nya jordabalken, samt till den beslutade fas­tighetsdomstolsreformen. Dessa ändringsförslag är i huvudsak av for­meU natur.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 151


 


Prop.1971:151

1    Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas, att 7 kap, 27, 36, 45, 55 och 66 §§ samt 10 kap, 33, 35, 48 och 82 §§ vattenlagen (1918: 523) skaU ha nedan angiv­na lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

1 kap,
27 §1
Ej vare delägare i dikningssam-
  Ej vare delägare i dikningssam-

fällighet skyldig att vidkännas fäUighet skyldig att vidkännas
större bidrag till kostnaden för större bidrag till kostnaden för
dikningen än som svarar mot vär- dikningen än som svarar mot vär­
det å den båtnad, hans mark där- det å den båtnad, hans mark där­
igenom beredes, utan så är att igenom beredes, utan så är att
han sökt företaget, LikstäUd med han sökt företaget. Likställd med
sökanden vare den, som förenat sökanden vare den, som förenat
sig med honom om företaget eller sig med honom om företaget eller
för vinnande av ökad båtnad fört för vinnande av ökad båtnad fört
talan, som föranlett större anlägg- talan, som föranlett större anlägg­
ning än sökanden äskat,
              ning än sökanden äskat. Företages

dikningen efter beslut vid fastig­hetsreglering, skola ägarna av de fastigheter som ingå i regleringen anses såsom sökande.

36 §2 Vill någon för torrläggning av sin mark upptaga dike å annans mark eller leda vatten tUl annans dike eller eljest begagna sig av rättighet, som omförmäles i 1—19 §§, eller skola två eller flera med skUda an­delar taga del i dikningsföretag, då skall, där ej överenskommelse där­om träffas, i den ordning nedan sägs före arbetets påbörjande inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras.

Ansökan om dikning skall ingivas till Konungens befallningshavande och varde frågan h'ärom därefter prövad vid syneförr'ättning, varom i 10 kap. stadgas.

Beslutas   vid fastighetsreglering
att fråga om dikning skall prövas
enligt denna lag, upptages frågan
vid    syneförrättning    som     nyss
nämnts  efter anmälan  av fastig­
hetsbildningsmyndigheten
                                                      hos
Konungens befallningshavande.
Där någon ärnar verkställa dikning, varför ej  fordras föregående
prövning, stånde honom ändock fritt, om han så önskar, att till bere­
dande av trygghet för framtiden påkalla sådan prövning.

1 Senaste lydelse 1920: 459, • Senaste lydelse 1920: 459,


 


Prop. 1971:151                                                                        3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Har dike upptagits utan föregången syneförrättning, må för det fram­tida underhållets fördelning i nu nämnd ordning påkallas prövning därav.

Huru utlåtande, som meddelas vid syneförrättning, skall beträffande särskild fråga underställas vattendomstolens prövning, därom stadgas i 10 kap, 52 §,

45 §3

Vill någon utföra vattenavledning, som i 37 § sägs, och äro sanno­lika skäl, att allmän eller enskUd rätt därigenom förnärmas, eller skola två eller flera med skUda andelar taga del i företaget, skall, innan ar­betet påbörjas, i den ordning nedan sägs inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras.

Ansökan om vattenavledning skall ingivas tUl Konungens befallnings­havande och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs. Är företagets huvudsakliga ändamål att vinna sådan båtnad, som avses i 29 § första stycket i förevarande kap., må ansökningen i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet där­efter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål: dock att, där det finnes lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendom­stolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs.

Beslutas vid fastighetsreglering att fråga om vattenavledning skall prövas enligt denna lag, upptages frågan vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 § efter anmälan av fastighetsbildningsmyndigheten hos Konungens befaUningshavan­de.

Avser vattenavledningsföretag sänkning eller uttappning av sjö eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller förändring av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän far­led eller allmän flottled finnes, skall utiåtande, som avgivits av syne­män, underställas vattendomstolens prövning, om ej Konungen enUgt 4 kap. 17 § prövat företagets tillåtlighet. Vattendomstolen får ej ingå i bedömande av frågor om ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rö­rande företagets utförande. Om underställning i visst fall av särskild fråga stadgas i 10 kap. 52 §.

55                                                §*
Å invallning, som sker i eller
            A invallning, som sker i eller
vid sjö eller i eller vid sådant vat-
vid sjö eller i eller vid sådant vat­
tendrag, som i 45 § tredje stycket
tendrag, som i 45 § fjärde stycket
sägs, skola bestämmelserna i
     sägs, skola bestämmelserna i
nämnda § om underställning av
nämnda § om underställning av
synemännens utlåtande äga mot-
synemännens utlåtande äga mot­
svarande tillämpning.
                               svarande tillämpning.

» Senaste lydelse 1971: 531, « Senaste lydelse 1971: 531,


 


Prop. 1971:151                                                                        4

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

66                                                 §5
Har jämlikt 36 § fjärde stycket
    Har jämlikt 36 § femte stycket
påkaUats prövning av fråga rö-
  påkallats prövning av fråga rö­
rande framtida underhåll av dike,
rande framtida underhåll av dike,
skall för dylikt fall vad i 56 samt
skall för dylikt fall vad i 56 samt
60—65 §§ är stadgat om företag,
60—65 §§ är stadgat om företag,
vartill medgivande lämnats enligt
vartill medgivande lämnats enligt
detta kap,, i tillämpliga delar län-
detta kap,, i tillämpliga delar län­
da tiU efterrättelse.
                                     da till efterrättelse.

10 kap. 33 §6 Förordnande, som i 32 § sägs, skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som av företaget kan komma att beröras. Vidare skall uppgivas huruvida särskUda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vatten­områden som beröras av företaget. Ansökningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som företaget efter ty i 14 kap. 4 § sägs för­menas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nyttjan-derättshavares, vilkas rätt kan vara av företaget beroende.

Första stycket äger motsvaran­de tillämpning i fråga om anmä­lan som  avses i 7  kap.  36 eller

45 §.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna, att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än Konungens befallningshavande.

35 §

Vid syneförrättningen skola bi-   Vid syneförrättningen skola bi-

träda två gode män. Dessa skola träda två gode män. Dessa skola
utses biand dem, som äro valda utses bland dem, som äro valda
till ledamöter i ägodelningsrätt till nämndemän i fastighetsdom-
eller till gode män vid lantmäteri- stol eller till gode män vid fastig-
förrättning i orten. Gode männen hetsbildningsförrättningar i orten.
tUlkallas av förrättningsmannen Gode männen tillkallas av förrätt-
efter samråd med biträdande för- ningsmannen efter samråd med
rättningsmannen, om sådan för- biträdande förrättningsmannen,
ordnats.
                                      om sådan förordnats.

Är företag, som avses i 32 § 1 mom., ej av beskaffenhet, att under­ställning av synemännens utiåtande, enligt vad i 7 kap. 45 och 55 §§ därom är stadgat, skall ske, vare dock vid syneförrättning angående sådant företag biträde av gode män icke erforderligt med mindre till

' Senaste lydelse 1920: 459. • Senaste lydelse 1971: 531. ' Senaste lydelse 1927: 24.


 


Prop. 1971:151                                                                        5

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

prövning förekommer fråga om ersättning till delägare i företaget eller annan eller ock förrättningsmannen för bestämmande av delaktigheten i företaget anser sådan uppskattning av båtnaden, som i 60 § föreskrives, böra vid förrättningen verkställas.

I fall, där syneförrättning handlägges utan biträde av gode män, skall vad i denna lag är stadgat om synemännens uppgifter och åligganden i tillämpliga delar hava avseende å förrättningsmannen.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola till­kallas, skall sådant ej verka rubbning av vad därförinnan under förrätt­ningen lagligen beslutats eller verkställts.

48 §8 VUl sökande återkalla ansökningen, göre det skriftligen hos förrätt­ningsmannen, innan förrättningen avslutas, eller hos vattendomstolen på sätt och inom tid för fullföljd av talan mot synemännens utlåtande är stadgat.

Äro i fråga om företag enligt 3 eUer 7 kap. sökandena flera, må utan samtiigas medgivande återkallelse ej ske, utan så är, att kostnaden av synemännen beräknas uppgå till mer än nio tiondelar av den uppskat­tade båtnaden av företaget; dock att härvid hänsyn icke skall tagas tUl båtnad, för vilken enligt 3 kap. 6 § och 7 kap. 29 § bidragsskyldig­het till företaget inträder först då båtnaden tages i anspråk. I fråga om företag enligt 8 kap. må, där sökandena äro flera, utan samtiigas med­givande återkallelse ej ske, med mindre kostnaden för företaget finnes uppgå tUl högre belopp än med hänsyn tiU nyttan därav kan anses rim­Ugt eller företaget på grund av yrkande under förrättningen blivit vä­sentiigt utvidgat; dock att vad ovan stadgats i fråga om 7 kap. skall gälla jämväl företag, som avser både avledande av avloppsvatten och torrläggning av mark, såvitt detsamma avser sistnämnda ändamål.

Sker återkallelse av någon eller några av sökandena, vare den eUer de övriga fortfarande att anse såsom sökande.

Förrättning, som sker efter an­mälan av fastighetsbildningsmyn­digheten enligt 7 kap. 36 eller 45 §, må inställas, om fastighets­regleringen inställes eller om an­nat särskilt skäl föreUgger.

82                                                 §9
Som sökande till förrättning.
             Som sökande till förrättning,
som i 32 § sägs, anses i detta
som i 32 § sägs, anses i detta kap.
kap. ej aUenast den, som sökt
   ej allenast den, som sökt förrätt-
författningen, utan även den, som
ningen, utan även den, som i den
i den ordning 58 § stadgar förenat
ordning 58 § stadgar förenat sig
sig med sökanden eller genom yr-
med sökanden eller genom yrkan-
kande, som där sägs, föranlett
  de, som där sägs, föranlett större
större anläggning än sökanden äs-
anläggning än sökanden äskat d-
kat eller, om sökanden hos för-
ler, om sökanden hos förrättnings-
rättningsmannen återkallat ansök-
mannen återkallat ansökningen,
ningen, inträtt i sökandens ställe.
inträtt i sökandens ställe. Vid för-

• Senaste lydelse 1969: 393, « Senaste lyddse 1941: 614,


 


Prop. 1971:151                                                                        6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

rättning, som sker efter anmälan av fastighetsbildningsmyndigheten enligt 7 kap. 36 eller 45 §, skola ägarna av de fastigheter som ingå i regleringen anses såsom sökande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1939: 608) om enskilda vägar,

dels att 27 och 28 §§ skaU upphöra att gälla

dels att 15, 16, 18—21, 24, 25, 36—40, 49, 65, 78, 86 och 105 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

15        §

Prövning av fråga om rättighet   Prövning av fråga om rättighet

eller skyldighet, som i 6—14 §§ eller skyldighet, som i 6—14 §§
avses, verkställes vid förrättning avses, verkställes efter ansökning
på stället i den ordning nedan eller anmälan vid förrättning på
stadgas.
                                      stället i den ordning nedan stad-

gas.

16 §1

Rätt att påkalla förrättning en-   Rätt att ansöka om förrättning

ligt detta kapitel och att vid för- enligt detta kapitel och att vid så-
rättningen föra talan tillkomme för dan förrättning föra talan till­
fastighet, som saken förmenas an- komme för fastighet, som saken
gå, dess ägare ävensom innehava- förmenas angå, dess ägare även-
ren, där denne jämUkt 5 § har att som innehavaren, där denne järn-
svara för fullgörandet av fastighe- likt 5 § har att svara för fullgö­
tens väghållningsskyldighet. Sam- randet av fastighetens väghåll-
ma befogenhet, dock ej i fråga om ningsskyldighet. Samma befogen-
byggande av väg, tillkomme nytt- het, dock ej i fråga om byggande
janderättshavare, vilken enligt av- av väg, tillkomme nyttjanderätts-
tal har att fuUgöra väghållnings- havare, vilken enligt avtal har att
skyldighet för fastigheten.
          fullgöra väghållningsskyldighet för

fastigheten.

Anmälan om förrättning göres av fastighetsbUdningsmyndigheten, när vid fastighetsreglering beslu­tats att fråga om väghållning skall prövas enligt denna lag.

Väckes sålunda fråga, som i 6—14 §§ avses, må härutinnan talan för fastighet vid förrättningen städse föras av innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt, i den mån frågan rörer hans rätt.

' Senaste lydelse 1954: 197,


 


Prop. 1971:151                                                                        7

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Har efter förrättningens början fastighet övergått till ny ägare eller innehavare, vare han i Uka mån som företrädaren bunden av vad denne medgivit eller godkänt,

18 §2 Ansökning om förrättning enligt detta kapitel göres skriftligen hos länsstyrelsen,

I ansökningen böra fullständigt uppgivas ärendets omfattning och be­skaffenhet, de fastigheter saken förmenas angå, samt vederbörande äga­res och innehavares, nyttjanderätts- och servitutshavares namn och hemvist.

Finner länsstyrelsen den äskade förrättningen endast avse fråga, som bör vinna sin lösning i den i 3 kap, stadgade ordning, äge länsstyrelsen avslå ansökningen eller, där förordnande för förrättningsman redan ut­färdats men förrättningen ännu icke avslutats, förordna om dess in-stäUande, Är frågan om dylikt beslut beroende på utredning, må med utseende av förrättningsman tills vidare anstå eller länsstyrelsen före­skriva att förrättningen skall vila, intill dess länsstyrelsen annorledes förordnar.

Första—tredje styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om anmälan som avses i 16 § andra stycket.

19 § Till förrättningsman skall länsstyrelsen förordna sådan person, lant­mätare eller annan, som finnes äga erforderUg kunskap och erfarenhet samt jämväl i övrigt vara tUl uppdraget lämplig.

För förrättning, som avser stad    För förrättning, som sker efter

eller samhälle på landet, för vil-     anmälan enligt 16 § andra stycket, ket   skall   föras   fastighetsregister     skall   den   förrättningslantmätare enligt de för stad meddelade be-     som    handlägger    fastighetsregle-stämmelser, skall till förrättnings-      ringen förordnas till förrättnings­man företrädesvis förordnas i sta-     man, om ej särskilda skäl föranle­dens   eller   samhällets   tjänst   an-      da annat, ställd  mätningsman   eller  jämlikt 5  kap. 2  §  lagen  om fastighets­bildning i stad förordnad förrätt­ningsman för avstyckningar inom staden eller samhället.

Hava samtliga uppgivna sakägare förenat sig om förslag till viss för­rättningsman, varde den föreslagne förordnad, där ej annat föranledes av stadgandena i första och andra styckena eller eljest laga hinder möter.

Om förordnandet skall under-   Om förordnandet skall under­
rättelse av länsstyrelsen meddelas
rättelse av länsstyrelsen meddelas
länets lantmäterikontor eUer, där-
länets lantmäterikontor eller, där­
est förrättningsakten jämlikt 39 §
est förrättningsakten jämlikt 39 §
skall redovisas till byggnads-
         skall redovisas till byggnads­
nämnd, denna nämnd,
             nämnd, denna nämnd. Har i fall,
« Senaste lydelse 1954:197,


 


Prop. 1971:151


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

som avses i andra stycket, till för­rättningsman förordnats annan än den förrättningslantmätare som handlägger fastighetsregleringen, skall den senare underrättas.


20 §


Besfämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tUl­kallas, må det ej verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle vad de flesta säga. Har var sin särskilda mening, gälle förrättnings­mannens.


Förrättningsmannen skall, om han finner sådant nödigt eller nå­gon av sakägarna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, vUka av sakägarna eller, om dessa ej åsämjas, av förrättnings­mannen utses bland dem, som äro valda till nämndemän eller till ägodelningsnämndemän eller till gode män vid lantmäteri- eller mätningsförrättningar. Ej må till god man utses någon, som är bo­satt fjärran från den ort, där för­rättningsstället är beläget, när an­nan behörig närmare finnes.


Förrättningsmannen skall, om han finner sådant nödigt eller nå­gon av sakägarna det äskar, vid förrättningen biträdas av två gode män, vilka av sakägarna eller, om dessa ej åsämjas, av förrättnings­mannen utses bland dem, som äro valda till nämndemän i domsaga eller i fastighetsdomstol eller till gode män vid fastighetsbildnings­förrättningar. Ej må till god man utses någon, som är bosatt fjärran från den ort, där förrättningsstäl­let är beläget, när annan behörig närmare finnes.


21


För förrättningen njute förrätt­ningsmannen och gode m'ännen ersättning, den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i enlighet med vad för gode män vid lantmäteriförrättningar är el­ler varder stadgat.

Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eUer annat, som för {örr'ättningen är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stad­gat, av sökanden genast förskju­tas samt, därest vid författningen flera förpliktas till väghållning el­ler utgivande av ersättning enligt 9 § tredje stycket, mellan dem och sökanden fördelas efter ty skäligt prövas.


För förrättningen njute förrätt­ningsmannen och gode männen ersäUning, den förre i likhet med vad för lantmätare och de senare i enlighet med vad för gode män vid fastighetsbildningsförrättning­ar är eller varder stadgat.

Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat, som för författningen är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stad­gat, av sökanden genast förskju­tas samt, därest vid författningen flera förpliktas till väghållning el­ler utgivande av ersättning enligt 9 § tredje stycket, mellan dem och sökanden fördelas efter ty skäligt prövas. Vid förrättning, som sker efter anmälan enligt 16 § andra stycket, skola ägarna av de fastig­heter, som ingå i regleringen, an­ses såsom sökande.


 


Prop. 1971:151


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

24 §

Förrättningsman skaU så skyndsamt som möjligt å därför tjänlig tid börja förrättningen samt utan onödigt dröjsmål fortsätta och avsluta densamma.

Finner förrättningsmannen anledning till antagande att till förrätt­ningen hänskjuten fråga bör lösas i den i 3 kap. stadgade ordningen, skall han genast härom underrätta länsstyrelsen och inhämta dess be­sked huravida förrättningen skall fortgå.

VUl den, som sökt förrättning.    Vill den, som sökt förrättning.


sedan förrättningsman förordnats men innan sammanträde under förrättningen hållits, återkalla sin talan, göre det skriftligen hos för­rättningsmannen. Därest kungö­relse eller kallelser, varom i 25 § sägs, redan utfärdats och återkal-lelsen inkommit så sent att för­rättningsmannen ej kan i god tid före det utsatta sammanträdet skriftligen underrätta samtliga kända sakägare om förrättningens inställande, vare återkallelsen utan verkan; och meddde förrättnings­mannen sökanden därom besked. Sker återkallelsen vid sammanträ­de under förrättningen, skall den­na genast inställas, där ej annan sakägare, som äger påkalla för­rättning rörande den väckta frå­gan, begär att förrättningen fort-sättes.


sedan förrättningsman förordnats men innan sammanträde under förrättningen hållits, återkalla sin talan, göre det skriftiigen hos för­rättningsmannen. Därest kallelse, som avses i 25 §, redan utfärdats och återkallelsen inkommit så sent att förrättningsmannen ej kan i god tid före det utsatta samman­trädet skriftligen underrätta samt­liga kända sakägare om förrätt­ningens inställande, vare återkal­lelsen utan verkan; och meddde förrättningsmannen sökanden där­om besked. Sker återkallelsen vid sammanträde under förrättningen, skall denna genast inställas, där ej annan sakägare, som äger på­kalla förrättning rörande den väckta frågan, begär att förrätt­ningen fortsattes.

Förrättning, som sker efter an­mälan enligt 16 § andra stycket, må inställas, om fastighetsregle­ringen inställes eller om annat sär­skilt skäl föreligger.


25 §3


Innan förrättning företages, skall förrättningsmannen om tid och ställe för första sammanträ­det utfärda kungörelse, som skall minst fjorton dagar därförut ej mindre uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där de av förrättningen berörda fastig/teter-na äro belägna, än även införas i en eller, där förhållandena på­kalla det, två eller flera av ortens tidningar.

' Senaste lyddse 1947: 387,


Bestämmelserna i 4 kap. 18— 24 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) om kallelse och del­givning samt om underrättelse till byggnadsnämnden äga motsvaran­de tillämpning vid förrättning en­ligt detta kapitel.


 


Prop. 1971:151                                                                     10

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Härjämte åligge det förrättnings­mannen att minst fjorton dagar före sammanträdet med posten avsända skriftlig kallelse till sam­manträdet till envar uppgiven el­ler eljest för förrättningsmannen känd sakägare. Kallelse skall ad­resseras till den fastighet, varom fråga är, såvida ej säker kunskap vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Är mark, som beröres av förrättningen, sam­fälld för flera fastigheter med skilda ägare och finnes för sam­fälligheten känd styrelse eller an­nan, som är satt att den förvalta, erfordras ej kallelse till de särskil­da delägarna i samfälligheten, utan varde kallelsen sänd till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra talan för samfäUig-heten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes någon, som äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till del­ägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare och är mar­ken samfälld för flera än tio fas­tigheter med skilda ägare, må kal­lelsen sändas till en av delägarna att vara för dem alla tiUgänglig; ocfi skall, där kallelse ddgives på detta sätt, kungörelsen om förrätt­ningen innehålla uppgift om vil­ken delägare, kallelsen tillställes, samt anslås å lämplig plats inom kommun, dar den samfällda mar­ken är belägen.

Kungörelse och kallelse, varom i denna paragraf är stadgat, skola innehålla anmaning att vid sam­manträdet förete tillgängliga åt­komst- och andra handlingar, som styrka rätt att föra talan vid för­rättningen.

Är uppenbart, vilka med avse­ende å förrättningen äro sakägare, må, utan hinder av att kungörelse och kallelse ej verkställts i ovan stadgade    ordning,    förrättningen


 


Prop. 1971:151


11


Nuvarande lyddse                         Föreslagen lydelse

företagas, där samtliga .sakägarna infinna sig eller av förrättnings­mannen blivit minst fjorton dagar förut bevisligen kallade till förrätt­ningen.

Avser förrättningen väg i ort, varest skyldighet föreligger att söka byggnadslov, har förrätt­ningsmannen att minst fjorton da­gar förut underrätta byggnads­nämnden om tid och ställe för första sammanträdet.

Där fråga är om vägs byggande så att den korsar eller eljest berör allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottled, vare förvaltningen av denna andra trafikled kallad att såsom sakägare deltaga i förrättningen.

36 § Avskrift av förrättningsprotokollet med det i 35 § omförmälda ut­låtande samt de vid förrättningen ingångna föreningar och övriga vid förrättningen upprättade handlingar ävensom kopia av karta, där sådan vid förrättningen upprättats, skola av förrättningsmannen inom tjugu dagar eller, om vägen eller största delen därav är belägen inom något av rikets fyra nordligaste län, inom trettio dagar efter förrättningens av­slutande överlämnas till ordföranden i styrelse, varom i 50 § förmäles, eller där sådan styrelse ej är tUlsatt, till någon i orten boende pålitlig person, som av sakägarna eller, om dessa ej äro ense, av förrättnings­mannen med gode männen, där han av sådana biträdes, utses att mot­taga samma handlingar; och vare handlingarna hos den, som sålunda mottagit dem, tiUgängliga för envar, som åstundar att granska eller av­skriva desamma. Kvitto å handlingarnas mottagande skall vidfogas hu­vudskriften av förrättningsutlåtandet.


Förrättningsmannen åligge jäm­väl att inom tid, som i första styc­ket sägs, om dagen för förrätt­ningens avslutande skriftligen un­derrätta länets lantmäterikontor el­ler, därest förrättningsakten jäm­likt 39 § skall redovisas till bygg­nadsnämnd, denna nämnd.


Förrättningsmannen åligge jäm­väl att inom tid, som i första styc­ket sägs, om dagen för förrätt­ningens avslutande skriftligen un­derrätta länets lantmäterikontor eller, därest förrättningsakten jäm­likt 39 § skall redovisas till bygg­nadsnämnd, denna nämnd. Har i fall, som avses i 19 § andra styc­ket, till förrättningsman förord­nats annan än den förrättnings­lantmätare som handlägger fas­tighetsregleringen, skall den sena­re underrättas.


37 §


Klagan över förrättningen må av sakägare föras genom besvär hos  ägodelningsrätten   i  den  ort.


Klagan över förrättningen må av sakägare föras genom besvär hos   den   fastighetsdomstol,   inom


 


Prop. 1971:151


12


 


Nuvarande lydelse

där vägen eller största delen av densamma är belägen. Besvären skola ingivas till ägodelningsdo­maren inom fyrtiofem dagar el­ler, om vägen eller största delen därav är belägen inom något av rikets fyra nordligaste län, inom sextio dagar från den dag då för­rättningen förklarats avslutad, kla­ganden dock obetaget att på eget äventyr med posten insända be­svären så tidigt att de före sagda tids utgång komma ägodelnings­domaren till banda.


Föreslagen lydelse

vars domkrets vägen eller största delen av densamma är belägen. Besvären skola ingivas till dom­stolen inom fyrtiofem dagar eller, om vägen eller största delen därav är belägen inom något av rikets fyra nordligaste län, inom sextio dagar från den dag då förrätt­ningen förklarats avslutad, klagan­den dock obetaget att på eget äventyr med posten insända be­svären så tidigt att de före sagda tids utgång komma domstolen till hända.


Den, som vid förrättningen begärt ersättning enligt 32 §, äge, ändå att han ej är sakägare, rätt att vad denna ersättningsfråga angår full­följa talan mot förrättningen på sätt och inom tid, varom i första stycket sägs. Dylik talerätt tUlkomme ock sakkunnigt biträde såvitt rörer av honom vid förrättningen fordrad ersättning enligt 22 §,

38 §


När besvär enligt 37 § blivit anförda, skall ägodelningsdoma­ren genast därom underr'ätta för­rättningsmannen, vilken har att skyndsamt till ägodelningsdoma­ren insända förrättningsprotokol­let och övriga förrättningen rö­rande handlingar jämte karta, där sådan upprättats. Förrättnings­mannen vare pliktig att, där ägo­delningsdomaren eller ägodel­ningsrätten så prövar nödigt, in­ställa sig vid rätten för att höras i målet. Ersättning för inställelsen skall förskjutas av klaganden, och pröve rätten i slutliga utslaget, hu­ruvida beloppet skall helt eller delvis gottgöras honom av annan part,

I fråga om förfarandet i målet och talan mot däri meddelade be­slut gälle i tillämpliga delar vad angående klagan över avslutat la­ga skifte är stadgat.


När besvär enligt 37 § blivit anförda, skall fastighetsdomstolen genast därom underrätta förrätt­ningsmannen, vilken har att skynd­samt till domstolen insända för­rättningsprotokollet och Övriga förrättningen rörande handlingar jämte karta, där sådan upprättats. Förrättningsmannen vare pliktig att, där domstolen så prövar nö­digt, inställa sig vid domstolen för att höras i målet. Ersättning för inställelsen skall förskjutas av klaganden, och pröve domsto­len i slutliga utslaget, huruvida beloppet skall helt eller delvis gottgöras honom av annan part.

I fråga om förfarandet i målet och talan mot däri meddelade beslut gälle i tUlämpliga delar be­stämmelserna om fastighetsbild­ningsmål i 16—18 kap. fastighets­bildningslagen (1970: 988).


39 §"
Efter det mål, som i 38 § sägs.
   Efter det mål, som i 38 § s'ägs,

blivit genom lagakraftägande dom     blivit genom lagakraftägande dom

« Senaste lydelse 1947: 387,


 


Prop. 1971:151


13


Nuvarande lydelse

avgjort, skall förrättningsakten översändas, där målet återför­visats till förrättningsmannen, till denne men eljest till länets lant­mäterikontor eller, om vägen var­om fråga är eller största delen där­av är belägen inom stad eller sam­hälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser för stad äga tUl-lämpning, till byggnadsnämnden för att där förvaras. Avskrift av dom i målet skall, evad domen vunnit laga kraft eller ej, över­sändas tUl nämnda lantmäterikon­tor eller byggnadsnämnd ävensom till förrättningsmannen och den, som jämlikt 36 § har att förvara avskrift av förrättningshandling­arna.

Föreslagen lydelse

Föres ej talan mot förrättning­en, har förrättningsmannen att in­sända förrättningsutiåtandet till ägodelningsdomaren, vilken åteck-ne detsamma bevis, att besvär ej anförts; och åligge det förrätt­ningsmannen att, sedan utlåtandet återställts tUl honom, inom fyra månader efter förrättningens av­slutande översända förfättningsak-ten till den myndighet, hos vilken, enligt vad i första stycket s'ägs, akten skall förvaras.

avgjort, skall förrättningsakten översändas, där målet återförvisats tUl förrättningsmannen, till denne men eljest till länets lantmäteri­kontor eller, om vägen varom frå­ga är eller största delen därav är belägen inom stad eller samhälle, för vilket byggnadslagens bestäm­melser för stad äga tUlämpning, till byggnadsnämnden för att där förvaras. Avskrift av dom i målet skall, evad domen vunnit laga kraft eller ej, översändas till nämnda lantmäterikontor eller byggnadsnämnd ävensom till för­rättningsmannen och den, som jämlikt 36 § har att förvara av­skrift av förrättningshandlingarna. Har i fall, som avses i 19 § andra stycket, till förrättningsman för­ordnats annan än den förrättnings­lantmätare som handlägger fas­tighetsregleringen, skall avskrift av domen översändas till den senare. Föres ej talan mot förrättning­en, har förrättningsmannen att in­sända förrättningsutiåtandet till fastighetsdomstolen, vilken åteck-ne detsamma bevis, att besvär ej anförts; och åligge det förrätt­ningsmannen att, sedan utlåtan­det återställts till honom, inom fyra månader efter förrättningens avslutande översända författnings-akten till den myndighet, hos vil­ken, enligt vad i första stycket sägs, akten skall förvaras.

Där förrättningen avser väg, som är belägen dels i stad eller sam­hälle, varom i första stycket förmäles, och dels å egentiiga landsbygden, skall förrättningsmannen verkställa avskrift av förrättningshandlingar­na, vilken avskrift skall åtfölja akten, tills densamma inlämnats till för­var hos vederbörande byggnadsnämnd eller lantmäterikontor; och åligge det den av dessa myndigheter, som mottagit akten, att därom teckna bevis å avskriften och översända denna till den andra av ifrågavarande myndigheter. I fall, som i detta stycke avses, varde, då avskrift av dom, efter ty ovan är sagt, skall översändas till byggnadsnämnden eller lant-mäterikontoret, dylik avskrift tillställd dem båda.

Huru förrättningsman må genom vite tillhållas att fullgöra sin skyl­dighet att redovisa förrättningsakt och andra honom enligt denna lag åliggande uppgifter, därom förordnar Konungen. Närmare anvisningar


 


Prop. 1971:151


14


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

till ledning för förrättningsmän vid handläggning av förrättningar ut­färdar Konungen eller den Konungen förordnar.

40 § Föres ej talan mot förrättning enligt detta kapitel så som i 37 § sägs, gånge det därvid meddelade utlåtandet i verkställighet såsom lagakraft­ägande dom.


Beträffande rätt att begagna väg, som redan finnes anlagd, samt skjddighet att fullgöra un­derhåll eller vinterväghållning av sådan väg skall vad i ägodelnings-rätts dom bestämts, ändå att talan däremot föres, omedelbart lända till efterrättelse, såframt ej ägo­delningsrätten eller högre rätt, där saken är anhängig, annorledes förordnar.

På yrkande av part må ägodel­ningsrätten, där särskilda skäl där­till äro, förordna, att jämväl vad i dess dom besfämts rörande rätt att bygga väg över annans mark dier rätt, som i 13 § avses, må verkställas utan hinder av att do­men icke vunnit laga kraft.


Beträffande rätt att begagna v'åg, som redan finnes anlagd, samt skyldighet att fullgöra un­derhåll eUer vinterväghållning av sådan väg skall vad i fastighets­domstols dom bestämts, ändå att talan däremot föres, omedelbart lända tUl efterrättelse, såframt ej fastighetsdomstolen eller högre rätt, där saken är anhängig, an­norledes förordnar.

På yrkande av part må fastig­hetsdomstolen, där särskUda skäl därtill äro, förordna, att jämväl vad i dess dom bestämts rörande rätt att bygga väg över annans mark eller rätt, som i 13 § avses, må verksfällas utan hinder av att domen icke vunnit laga kraft.


Den, som söker verkst'ällighet av dom, som icke vunnit laga kraft, har att ställa pant eller borgen för den gottgörelse för skada genom verkställighetsåtgärden, som kan, där domen ändras, prövas skola utgå; och gälle därom vad i 48 § första stycket utsökningslagen stadgats. Från skyldighet att ställa dylik säkerhet vare kronan fri.

Att vad genom förrättning eller dom enligt detta kapitel bestämts i vissa hänseenden skall verkstäUas i särskUd ordning följer av vad nedan i 41 och 49 §§ samt angående vägsamfällighet stadgas.

49 §5


Försummar väglottshavare att vederbörligen bygga eller under­hålla sin väglott eller fullgöra vin­terväghållning därå och bättrar han ej ofördröjligen efter tUlsä-gelse, skall tillsyningsman, som i 48 § omförmäles, hålla syn genom två oj'åvige m'dn, av vilka den ene skall vara nämndeman, ägodel­ningsnämndemän eller god man vid lantmäteri- eller mätningsför­rättningar. Varder vid synen, till vilken den försumlige skall i god

» Senaste lydelse 1954:197,


Försummar väglottshavare att vederbörligen bygga eller under­hålla sin väglott eUer fullgöra vin­terväghållning därå och bättrar han ej ofördröjligen efter tiUsä-gelse, skall tiUsyningsman, som i 48 § omförmäles, hålla syn genom två oj'ävige män, av vilka den ene skall vara nämndeman i domsaga eller i fastighetsdomstol eller god man vid fastighetsbildningsförrätt­ningar. Varder vid synen, tUl vil­ken den försumlige skall i god tid


 


Prop. 1971:151


15


Föreslagen lydelse

kallas, bristen vitsordad, uppskat-te synemännen i penningar kost­naden för dess botande. Därefter äge tUlsyningsmannen erhålla ut­mätning hos den försumlige för det uppskattade beloppet jämte synekostnaderna samt vare pliktig att, i den mån medel sålunda för ändamålet tiUhandahåUits honom, ofördröjligen ombesörja utföran­de av det eftersatta arbetet. Nöjes ej väglottshavaren åt synen eller honom påförda synekostnader, instämme sitt klander till allmän underr'ätt i orten inom tre måna­der efter utmätningen eller vare sin talan kvitt.

Nuvarande lydelse

tid kallas, bristen vitsordad, upp-skatte synemännen i penningar kostnaden för dess botande. Där­efter äge tUlsyningsmannen erhål­la utmätning hos den försumlige för det uppskattade beloppet jäm­te synekostnaderna samt vare pliktig att, i den mån medel sålun­da för ändamålet tiUhandahällits honom, ofördröjligen ombesörja utförande av det eftersatta arbe­tet. Nöjes ej väglottshavaren åt synen eller honom påförda syne­kostnader, instämme sitt klander till allmän underrätt i orten inom tre månader efter utmätningen el­ler vare sin talan kvitt.

Vad i första stycket angående syn stadgats utgöre icke hinder för tUlsyningsmannen att, därest väglott ej ofördröjligen efter tillsägelse bättras, genast bota befintiig brist. Har så skett, njute han av den för­sumlige skälig gottgörelse för arbetet, i den mån detta visas hava varit erforderligt för väglottens försättande i laggillt skick.

65 §


Inträda, sedan fråga om rättig­het eller skyldighet, som i 6— 14 §§ avses, blivit genom förrätt­ning eller dom avgjord, ändrade förhåUanden, som på frågan i syn­nerlig mån inverka, äge envar sakägare påkalla frågans återupp­tagande vid ny förrättning.


Inträda, sedan fråga om rättig­het eller skyldighet, som i 6— 14 §§ avses, blivit genom förrätt­ning eller dom avgjord, ändrade förhållanden, som på frågan i syn­nerlig mån inverka, må frågan återupptagas vid ny förrättning.


78 §6

Finner länsstyrelse anledning till antagande att förhållandena å viss ort inom länet påkalla bildande av vägförening, skall frågan företagas till handläggning vid förrättning i den ordning nedan omförmäles.

Rätt att föra talan vid förrättningen tillkommer ägare och i 5 § av­sedd innehavare av fastighet, som saken förmenas angå, samt innehava­re av nyttjande- eller servitutsrätt med avseende å fastigheten, envar i vad frågan rör hans rätt.


Om förordnande av förrätt­ningsman, biträde vid förrättning­en av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde åt förr'ättnings-man gälle vad i 19 § första styc­ket, 20 § och 22 § första stycket första punkten sägs. Beträffande förrättningen   i   övrigt   skola   be-

• Senaste lydelse 1954:197,


Om förordnande av förrätt­ningsman, biträde vid förrättning­en av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde åt förrättnings­man gäUe vad i 19 § första styc­ket, 20 § och 22 § första stycket första punkten sägs. Beträffande förrättningen  i  övrigt  skola  be-


 


Prop. 1971:151


16


Nuvarande lydelse

stämmelserna i 23 §, 24 § första stycket, 25 § och 27—31 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att underrättelse om tid och ställe för sammanträde städse skall tUlstäl­las byggnadsnämnden samt att anteckning som omförmäles i 31 § andra stycket må underlåtas.

Föreslagen lydelse

stämmelserna i 23 §, 24 § första stycket, 25 § och 29—31 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att underrättelse om tid och ställe för sammanträde städse skall tUlstäl­las byggnadsnämnden samt att anteckning som omförmäles i 31 § andra stycket må underlåtas,

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen vare be­rättigade att erhålla tillträde till fastigheter och byggnader samt att därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt undvikes.


Förrättningsmannen och sak­kunnigt biträde äge för uppdra­get njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskilt stadgat, på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som är eller varder stadgat om gode män vid lantmäteriförrätt­ningar.


Förrättningsmannen och sak­kunnigt biträde äge för uppdra­get njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskilt stadgat, på ansö­kan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som 'är eller varder stadgat om gode män vid fastighetsbild­ningsförrättningar.


Ersättning, som nu sagts, så ock annan av förrättningen föranledd kostnad skall gäldas av vägföreningen eller, om vägförening ej kom­mer tiU stånd, av kronan. D'är kostnad föranletts uteslutande av viss sak­ägares yrkande eller bestridande, må dock, om så prövas skäligt, sak­ägaren förpliktas gälda sagda kostnad.

86 T Kan överenskommelse ej träffas om sådan ersättning för upplåtelse eller annat intrång, som avses i 75 § första eller tredje stycket, skall vägföreningen genom stämning hänskjuta tvisten tiU domstols prövning.

Målet   anhängiggöres   vid   ägo-  Målet   anhängiggöres   vid   den

fastighetsdomstol, inom vars dom­krets vägen eller största delen av densamma är belägen.

delningsrätten i den ort, där vä­gen eller största delen av densam­ma är belägen. Rörande förfaran­det i målet samt talan mot däri meddelade beslut gälle i tillämp­liga delar vad om jorddelnings­mål, som genom stämning an­hängiggjorts, finnes stadgat.

Den, som fordrar ersättning, stånde jämväl öppet att få tvisten prö­vad enligt vad nu sagts, dock ej då fråga är om ersättning enligt 75 § första stycket for markupplåtelse eller annat intrång av väg samt för­eningen åtnjuter anstånd, som i 87 § omförmäles, med vägens byggande eller övertagande till väghållning enligt beslut, som meddelats innan er­sättningskravet genom stämning väckes.

' Senaste lydelse 1954: 197,


 


Prop. 1971:151


17


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


Vägföreningen vare pliktig vidkännas å ömse sidor uppkomna kost­nader å målet, där ej rätten med hänsyn tUl omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna.


På begäran av vägföreningen bestämme ägodelningsrätten, så snart ske kan efter det målet där anhängiggjorts, ett belopp, som föreningen må nedsätta tUl säker­het för fullgörande av sin ersätt­ningsskyldighet.


På begäran av vägföreningen bestämme fastighetsdomstolen, så snart ske kan efter det målet där anhängiggjorts, ett belopp, som föreningen må nedsätta till säker­het för fullgörande av sin ersätt­ningsskyldighet.


Sedan föreningen hos länsstyrelsen nedsatt det sålunda bestämda be­loppet, äge föreningen utan hinder av att ersättningsfrågan icke blivit slutligen avgjord taga vägmärken, vägen eller rättigheten i anspråk för avsett ändamål.

Uppstår tvist om sådan rätt att begagna väg, som avses i 77 §, eller om beloppet av avgiften för begagnandet, må tvisten efter stämning hän­skjutas tiU domstols prövning; och gälle därom vad i andra stycket sägs. I enahanda ordning må frågan upptagas till förnyad prövning, där änd­rade förhållanden inträtt, som i synnerlig mån inverka på frågan.

105 §8 Den som vill göra anspråk på ersättning enligt 102, 103 eller 104 § skall göra framställning därom hos länsstyrelsen.


Kan överenskommelse icke träf­fas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instäm­ma sin talan till ägodelningsrätten i den ort, där den av förordnandet eller föreläggandet berörda mar­ken är belägen. Jämväl kronan äger påkalla prövning av ersätt­ningsfrågan enligt vad nu sagts. Rörande förfarandet i målet samt talan mot däri meddelade beslut skall i tillämpliga delar gälla vad om jorddelningsmål, som genom stämning anhängiggjorts, finnes stadgat. Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej rätten med hänsyn till omständigheterna fin­ner skäligt annorlunda förordna.


Kan överenskommelse icke träf­fas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instäm­ma sin talan tUl den fastighets­domstol, inom vars domkrets den av förordnandet eller föreläggan­det berörda marken är belägen. Jämväl kronan äger påkalla pröv­ning av ersättningsfrågan enligt vad nu sagts. Kronan skall vid­kännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej rät­ten med hänsyn till omständighe­terna finner skäligt annorlunda förordna.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

• Senaste lydelse 1954:197.

2   Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 151


 


Prop. 1971:151

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhets-anläggningar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966: 700) om vissa gemen-

samhetsanläggningar,

dels att 10—13, 19—21 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 44 §, och närmast före

44 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 §


Förrättning sker efter ansökan eller anmälan.

Framställning om förrättning göres av ägaren till fastighet, som uppges vara i behov av den med framställningen avsedda anlägg­ningen, eller av byggnadsnämn­den.

Ansökan om förrättning göres av ägaren till fastighet, som upp­ges vara i behov av den med an­sökningen avsedda anläggningen, eller av byggnadsnämnden.

Anmälan om förrättning göres av fastighetsbildningsmyndigheten, när vid fastighetsreglering beslu­tats att fråga om gemensamhets-anläggning skall prövas enligt den­na lag.

Vid förrättningen får talan föras av ägaren till fastighet, som saken kan angå. I fråga om fastighet, i vilken utrymme för anläggningen kan bli upplåtet, äger även innehavare av annan särskUd rätt till fastigheten än rätt för fordran föra talan i den mån hans rätt beröres.


11 §


FramstäUning om förrättning göres skriftligen hos länsstyrelsen i det län där fastighet, som saken kan angå, är belägen.

/ framställningen skall anges den anläggning som avses bli in­rättad.

Är det uppenbart, att framställ­ningen icke kan upptagas tUl prövning, skall den omedelbart avvisas.


Ansökan eller anmälan om för­rättning göres skriftligen hos läns­styrelsen i det län där fastighet, som saken kan angå, är belägen.

Vid ansökan eller anmälan skall anges den anläggning som avses bli inrättad.

Är det uppenbart, att ansökan icke kan upptagas tUl prövning, skall den omedelbart avvisas.


12 §

Avvisas ej framställning om förrättning, förordnar länsstyrel­sen förrättningsman.


 


Prop. 1971:151


19


 


Nuvarande lydelse

Till förrättningsman utses per­son, som äger den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt är lämplig till deUa.


Föreslagen lydelse

Till förrättningsman förordnar länsstyrelsen person, som äger den kunskap och erfarenhet som upp­draget kräver samt även i övrigt är lämplig tiU detta.

För förrättning, som sker efter anmälan enligt 10 § tredje styc­ket, skall den förrättningslantmä­tare som handlägger fastighetsreg­leringen förordnas till förrättnings­man, om ej särskilda skäl föran­leda annat.


13 §


Om förrättningsmannen finner, att medverkan av gode män be­höves, eller om sakägare påkallar sådan medverkan och oskäligt dröjsmål icke föranledes därav, skall förrättningsmannen biträdas av två gode män. Dessa utses av förrättningsmannen bland dem som äro valda tUl nämndemän, ägodelningsnämndemän eller go­de män vid lantmäteriförrättning­ar. Gode männen behöva dock ej deltaga i handläggningen beträf­fande fråga av förberedande na­tur eller i åtgärd under förrätt­ningen, för vilken deras medver­kan uppenbart saknar betydelse.

Om förrättningsmannen finner, att medverkan av gode män be­höves, eller om sakägare påkallar sådan medverkan och oskäligt dröjsmål icke föranledes därav, skall förrättningsmannen biträdas av två gode män. Dessa utses av förrättningsmannen bland dem som äro valda till nämndemän / domsaga eller i fastighetsdomstol eller gode män vid fastighetsbild­ningsförrättningar. Gode männen behöva dock ej deltaga i hand­läggningen beträffande fråga av förberedande natur eller i åtgärd under förrättningen, för vilken deras medverkan uppenbart sak­ nar betydelse.

Deltaga gode män, äga bestämmelserna i det följande om förrätt­ningsman motsvarande tillämpning på honom jämte gode männen, om annat ej framgår.

Bestämmes att gode män skola medverka, rubbas icke därigenom vad som dessförinnan beslutats eller verkställts under förrättningen.

19 §


Förrättningsmannen och sär­skilt tUlkallad sakkunnig äga er­hålla ersättning, innefattande skä­ligt arvode och gottgörelse för be­hövliga kostnader. Gode männen äga erhålla ersättning enligt de bestämmelser som gälla för gode män vid lantmäteriförrättningar. Ersättningarna utom arvode till förrättningsmannen skola när det påfordras utges i förskott av den


Förrättningsmannen och sär­skUt tiUkallad sakkunnig äga er­hålla ersättning, innefattande skä­ligt arvode och gottgörelse för be-hövUga kostnader. Gode männen äga erhålla ersättning enligt de besfämmelser som gälla för gode män vid fastighetsbildningsförrätt­ningar. Ersättningarna utom ar­vode till förrättningsmannen skola när det påfordras utges i förskott


 


Prop. 1971:151


20


Nuvarande lydelse

som gjort framställning om för­rättningen.

Förrättningskostnaderna skola, om anläggningsbeslut meddelas, bäras av ägarna till de anslutna fastigheterna efter varje fastighets andelstal. Inställes förrättning, skola kostnaderna betalas av den som gjort framställning om för­rättningen eller, om byggnads­nämnden påkallat förrättningen, av kommunen. När det är skäligt på grand av särskilda omständig­heter, få kostnaderna dock för­delas på annat sätt.

Föreslagen lydelse

av  den som  ansökt  om  förr'ätt-ningen.

Förrättningskostnaderna skola, om anläggningsbeslut meddelas, bäras av ägarna tUl de anslutna fastigheterna efter varje fastighets andelstal. Inställes förrättning, skola kostnaderna betalas av den sorn ansökt om förrättningen eller, om byggnadsnämnden påkallat förrättningen, av kommunen. När det är sk'äligt på grund av särskU­da omständigheter, få kostnader­na dock fördelas på annat sätt.

Sker förrättning efter anmälan enligt 10 § tredje stycket, skola ägarna av de fastigheter som ingå i regleringen anses såsom sökande.

Beslut i fråga som avses i denna paragraf meddelas i samband med anläggningsbeslutet eller beslutet om förrättningens instäUande. Beträf­fande förskott kan beslut meddelas även under förrättningen.

20 §


Bestämmelserna i 4 kap. 3—6, 12 och 16 §§, 17 § första stycket, 18—23 §§, 30 § första .stycket, 32 § tredje stycket, 34, 35, 38 och 40 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) äga motsvarande till-lämpning på förrättning enligt denna lag.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket, 4, 8, 9 och 11 §§, 3 kap. 1 §, 2 § första stycket och andra stycket första punkten, 3 och 4 §§, 6 § första stycket, 8, 9 och 13 §§, 16 kap. 2 § samt 18 kap. 3 § första stycket lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet äga motsvaran­de tUlämpning på förrättning en­ligt denna lag.

Förrättning, som sker efter an­mälan enligt 10 § tredje stycket, får, utöver vad som framgår av 18 § första stycket, inställas, om fastighetsregleringen inställes eller om annat särskilt skäl föreligger.

Utöver den rätt som enligt 2 kap. 11 § lagen om delning av jord å landet tillkommer förrätt­ningsmän och sakkunniga äga dessa, i den mån det behöves för förrättningens utförande, erliålla tillträde till byggnad, som beröres av förrättningen.

Om anläggningsbeslut eller beslut om förrättningens inställande icke meddelas vid sammanträde, skall det meddelas på tid och plats som tillkännagivits vid sammanträde eller varom sakägarna underrättats skriftligen eller i annan ordning som bestämts vid sammanträde. Det­samma gäller beslut, beträffande vilket besvärstiden räknas från dagen för beslutets meddelande. Beslutet skall innehålla underrättelse om vad


 


Prop. 1971:151


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


som skall iakttagas för fullföljd av talan. Om anläggningsbeslut skall förfättningsmannen omedelbart underrätta byggnadsnämnden.

21 §


Talan mot beslut, som medde­lats av förrättningsman, föres ge­nom besvär hos den fastighets­domstol inom vars domkrets fas­tigheterna äro belägna eller, om fastigheterna ligga inom skUda domkretsar, hos den av domsto­larna inom vars domkrets huvud­delen Ugger. Klagande skall in­komma med besvärsinlaga till domstolen inom trettio dagar från den dag då anläggningsbeslutet eller beslutet om förrättningens inställande meddelades eller, när under författningen meddelats be­slut, varigenom jäv mot förrätt­ningsman ogUlats eller sakkunnig tiUkallats eller fråga om förskju­tande av ersättning till förrätt­ningsman eller sakkunnig prövats, från den dag då detta beslut med­delades.

Talan mot beslut, som medde­lats av förrättningsman, föres ge­nom besvär hos den ägodelnings­rätt inom vars domkrets fastighe­terna äro belägna eller, om fastig­heterna ligga inom skUda dom­kretsar, hos den av ägodelnings­rätterna inom vars domkrets hu­vuddelen ligger. Mot beslut, var­igenom jäv mot förrättningsman ogillats, föres dock talan hos ägo­delningsdomaren. Klagande skall inkomma med besvärsinlaga till ägodelningsdomaren inom trettio dagar från den dag då anlägg­ningsbeslutet eller beslutet om för­rättningens inställande meddela­des eller, när under förrättningen meddelats beslut, varigenom jäv mot förrättningsman ogillats dier sakkunnig tiUkallats eller fråga om förskjutande av ersättning till förrättningsman eller sakkunnig prövats, från den dag då detta be­slut meddelades.

Byggnadsnämnden äger föra talan mot anläggningsbeslut på den grund att beslutet strider mot avgörande i fråga som avses i 17 § andra stycket.


I fråga om förfarandet i målet och talan mot beslut som med­delas i detta gäller i tillämpUga delar vad som är föreskrivet be­träffande avslutad jorddelnings­förrättning eller, om talan avser beslut om ogillande av jäv mot förrättningsman, bestämmelserna i 21 kap. 29 § andra stycket och 50 § lagen om delning av jord å landet. Mot ägodelningsrätts beslut i dit fullföljd fråga om tillkallan­de av sakkunnig får talan ej fö­ras.


I fråga om förfarandet i målet och talan mot beslut som medde­las i detta gäUa i tillämpliga de­lar bestämmelserna om fastighets­bildningsmål i 16—18 kap. fastig­hetsbUdningslagen (1970: 988).


35 § Beslut, som meddelats av förrättningsman och som vunnit laga kraft, får med iakttagande av bestämmelserna i det följande verkställas såsom lagakraftvunnen dom.


 


Prop. 1971:151                                                                       22

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Ha besvär anförts mot anläggningsbeslut, äger rätten förordna, att beslutet utan hinder av den förda talan skall lända tUl efterrättelse från dag, som rätten bestämmer med iakttagande av att fastighetsägare eller annan vars rätt beröres får skäligt rådrum. Sådant förordnande får med­delas endast på yrkande av någon som ställer betryggande säkerhet för den ersättning, som kan komma att bestämmas utöver vad anläggnings­beslutet föreskriver, jämte ränta samt för det skadestånd, som han kan bli skyldig att utge, om beslutet ändras på annat sätt.

Förordnande enligt andra styc-  Förordnande enligt andra styc­
ket får meddelas utan huvudför-
ket får meddelas utan huvudför­
handling. Innan förordnande med-
handling. Innan förordnande med­
delas, skola sakägarna erhålla till-
delas, skola sakägarna erhålla tUl­
fälle att yttra sig. Rätten skall i
    fälle att yttra sig. Rätten skall
samband med målets avgörande
i samband med målets avgö-
pröva, om förordnandet alltjämt
rande pröva, om förordnandet
skall bestå. Talan mot ägodel-
    alltjämt skall bestå. Talan mot
ningsrätts beslut under rättegång-
fastighetsdomstols beslut under
en i fråga som avses här föres
rättegången i fråga som avses här
särskilt. Mot hovrätts beslut i frå-
föres särskilt. Mot hovrätts beslut
ga angående förordnande enligt
i fråga angående förordnande en-
andra stycket får talan ej föras.
ligt andra stycket får talan ej fö­
ras.

Besvär

44 §

Talan mot länsstyrelses beslut som avses i 17 § tredje stycket föres hos Konungen genom besvär. Mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres talan lios kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot läns­styrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1972.

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1904: 48 s. 1) om samägande­rätt skall ha nedan angivna lydelse.

7 §1

Är samfälld fastighet sådan, att Är samfälld fastighet sådan, att

tUlämpning av föreskrifterna om tillämpning  av föreskrifterna om

laga skifte kan ifrågakomma, och klyvning  kan   ifrågakomma,   och

har   delägare  i   fastigheten  gjort har delägare i fastigheten gjort an-

' Senaste lydelse 1926: 333.


 


Prop. 1971:151


23


 


Nuvarande lydelse

ansökan om fastighetens försälj­ning; vUl annan delägare att ge­menskapen skall upplösas genom laga skifte, give det tillkänna, in­nan ansökningen varder av första domstol avgjord. Upplyses, att laga skifte blivit i laga ordning sökt, late rätten frågan om för­säljning vila, till dess sig visat, huruvida på den ansökan laga skifte kommer till stånd; är ej ansökan om laga skifte gjord, give rätten nödig tid därtill. Kom­mer någon i högre rätt och visar, att laga skifte blivit sökt, må fas­tigheten ändock gå till försäljning, evad skiftet kommer till stånd el­ler icke.


Föreslagen lydelse

sökan om fastighetens försäljning; vill annan delägare att gemenska­pen skall upplösas genom klyv­ning, give det tiUkänna, innan an­sökningen varder av första dom­stol avgjord. Upplyses, att klyv­ning blivit i laga ordning sökt, late rätten frågan om försäljning vila, till dess sig visat, huruvida på den ansökan klyvning kommer till stånd; är ej ansökan om klyv­ning gjord, give rätten nödig tid därtiU. Kommer någon i högre rätt och visar, att klyvning blivit sökt, må fastigheten ändock gå till försäljning, evad klyvningen kommer tUl stånd eller icke.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjande­rättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

Härigenom förordnas, aU 6—8, 11, 13—16 och 18 §§ lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nytt­janderätt upplåtet område skall ha nedan angivna lydelse.

6 §1


Har ansökan ingivits, såsom i 5 § sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt icke kan äga rum, förordne Konungens befallnings­havande lantmätare att med bUrä-de av gode män verkställa förräU-ning, som i nämnda paragraf av­ses. Hör mark, om vars inlösen är fråga, till stad eller är den be­lägen inom samhälle eller annan ort å landet, där de i 5 kap. lagen om fastighetsbildning i stad med­delade bestämmelserna om av­styckning äga tillämpning, skall vad nu förevarande lag innehål-

» Senaste lydelse 1970: 434.


Har ansökan ingivits, såsom i 5 § sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt icke kan äga ram, för­ordne Konungens befallningsha­vande lantmätare att med biträde av gode män verkställa förrätt­ning, som i nämnda paragraf av­ses.


 


Prop. 1971:151


24


 


Nuvarande lydelse

ler i avseende å lantmätare och förordnande för sådan galla om den, som jämlikt lagen om fastig­hetsbildning i stad är på grund av tjänst eUer förordnande behö­rig att förrätta avstyckningar i staden, samhället eller orten.

I fråga om kungörelse angåen­de förrättningen, jordägarens och nyttjanderättshavarens kallande till densamma 'ävensom andra under­rättelser om förrättningen skola de i 3 kap. 1 § första, andra och tredje styckena samt 2 § av lagen om delning av jord å landet med­delade stadgandena äga motsva­rande tiUämpning, dock med iakt­tagande att kungörelsen städse skall införas i ortstidning och att den skaU innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt. Rörer ansökan mark som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skall kallelsen jäm­väl tillställas byggnadsnämnden el­ler sakkunnig enligt 101 § bygg­nadsstadgan. Rörer ansökan mark, som är samfälld för flera fastig­heter med skilda ägare, må 10 § eller 16 § andra stycket och 17 § delgivningslagen (1970:428) till-lämpas vid kallelse till de särskil­da delägarna i samfälligheten, oavsett att nämnda lag ej är till-lämplig i övrigt.

Besväras marken av sökt eUer beviljad inteckning för fordran el­ler för rätt tUl avkomst eller an­nan förmån eUer kan den enligt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller an­nan rättighet, som nyss ar sagd, skola innehavare av sådan ford­ran eller rättighet, om de äro kän­da och inom riket boende, under­rättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enUgt vad om kallelsebrevs avsändande till jordägaren och nyttjanderättsha­varen    är    stadgat.    Är    marken


Föreslagen lydelse

I fråga om jordägarens och nyttjanderättshavarens kallande till förrättningen ävensom andra underrättelser om förrättningen äga 4 kap. 12 och 18—24 §§ fas­tighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Besväras marken av beviljad el­ler sökt inteckning eller inskriv­ning av rätt till avkomst eller an­nan förmån eller kan den i äga­rens hand häfta för fordran eller rätt till avkomst eller annan för­mån med särskild företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, sko­la innehavare av panträtt eller så­dan fordran eller rättighet, om de äro kända och inom riket boende, kallas till förrättningen på samma sätt som gäUer för jordägaren och nyttjanderättshavaren.


 


Prop. 1971:151


25


 


Nuvarande lydelse

samfälld för flera än tio fastig­heter med skilda ägare, vare dock sådan underrättelse ej nödig, så­framt kungörelsen om förrättning­en införes, förutom i tidning inom orten, jämväl i allmänna tidning­arna.


Föreslagen lydelse


7 §


Konungens befallningshavande göre hos domaren på landet eller hos rätten i stad anmälan om för­ordnande av lantmätare. Förord­nandet skall antecknas i inteck­ningsprotokollet på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden samt an­märkas i intecknings- eller fastig­hetsboken.


Konungens befaUningshavande göre hos inskrivningsmyndigheten anmälan om förordnande av lant­mätare för anteckning i fastighets­boken.


8 §2 Vill jordägaren under åberopande av förhållande, som i 2 § första stycket sägs, bestrida nyttjanderättshavarens lösningsanspråk, åligger det honom att vid första sammanträdet under förrättiungen antingen med lagakraftägande utslag visa, att nyttjanderätten är förverkad eller att nyttjanderätt ansetts icke förefinnas, eller ock styrka, att talan där­om är anhängig; och skall i sistn'ämnda fall förrättningen vila i avbi­dan på lagakraftägande utslag. Säger han, att han ej kunnat tUl den tid skaffa bevis, att talan är anhängig, eller att stämning, som given är, ännu ej hunnit delgivas, förelägge förrättningsmännen honom viss skälig tid att fullgöra vad i första punkten sägs; och vile emellertid förrättningen.

Jordägaren och nyttjanderättshavaren äga, där fråga ej är om tomt-uidelad mark, överenskomma om jämkning av gränserna för det om­råde, som skall lösas.

Förrättningsmännen skola tillse, att området, såvitt möjligt, varder sålunda bestämt, att hinder för meddelande av fastställelse å för­rättningen ej möter; och äga för­rättningsmännen förordna om så­dan jämkning av områdets grän­ser, som härav kan föranledas. Är fråga om område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, sko­la förrättningsmännen under för­rättningen underställa Konungens befallningshavandes prövning, hu-

' Senaste lyddse 1939: 74.

Utgör område som skall lösas icke särskild fastighet, må områ­det avskiljas. Därvid äga 3 kap. 2 § samt 10 kap. 1, 2 och 5 §§ fas­tighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning. Även område som tUlagts fastighet ge­nom sämjedelning eller ingår i fastighet som innehaves med fidei­kommissrätt må avskiljas. Avskil­jes område, skola förrättningsmän­nen tillse att såväl området som återstoden  av fastigheten få  till-


 


Prop. 1971:151


26


Föreslagen lydelse

gång till väg. Förrättningsmännen äga förordna om sådan jämkning av områdets gränser att hinder för avskiljande ej möter.

Nuvarande lyddse

ruvida planens genomförande eller lämplig tomtindelning försvåras genom områdets inlösen. Rätt att överklaga Konungens befallnings­havandes beslut tillkommer ock byggnadsnämnden eller sakkunnig enligt 101 § byggnadsstadgan.

Vid bestämmandet av löseskillingen skall avdrag göras för värdet av förbättring, som i 1 § sista stycket sägs. Nyttjanderättshavaren skall tillgodoräknas värdet av dylik förbättring å sådan del av det innehavda området, som icke löses, i den mån förbättringen ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.

Utgör område som skall lösas tomt eller del av tomt och har mätning av tomten eller den tomt vari området ingår icke ägt rum på sätt stadgas i 2 kap. lagen om fastighetsbildning i stad, skall byggnadsnämnden på ansökan av nyttjanderättshavaren förordna om sådan åtgärd; och vile emellertid förrättningen. Kostnad för tomt­mätning skall gäldas av nyttjande­rättshavaren. Är fråga väckt om ändring i tomtindelningen, skall förrättningen ock vila till dess frå­gan slutligen prövats.

Bestämmelserna om fastighets-bestämning i samband med fastig­hetsbildning äga motsvarande till-lämpning vid förrättning enligt denna lag.

Då fråga är om icke tomtinddad mark, åligger det lantmätaren att avfatta det område, som skall lö­sas, å karta samt upprätta nog­grann beskrivning över detsamma; skolande därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad om kar­ta och beskrivning vid avstyckning är stadgat. Finnes karta, som nu sagts, tillgänglig, vare upprättande av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt. I fråga om bestäm­mande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, gälle vad om avstyckning är för motsvaran­de fall stadgat.


11 §


Är rättsägare missnöjd med för­rättningen, äge däremot fullfölja talan hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola till ägodelnings­rätten eller dess ordförande ingi­vas  inom  sextio  dagar från  det


Är rättsägare missnöjd med för­rättningen, 'äge d'äremot fullfölja talan hos fastighetsdomstolen ge­nom besvär, som skola tUl dom­stolen ingivas inom sextio dagar från  det  förrättningen  förklarats


 


Prop. 1971:151


27


Föreslagen lydelse

avslutad enligt vad i 10 § sägs.

Nuvarande lyddse

förrättningen   förklarats   avslutad enligt vad i 10 § sägs.

Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhål­lande, som i 2 § andra stycket sägs, må detsamma ej vidare åberopas till bestridande av nyttjanderättshavarens anspråk.

13 §3


Finnes område som skall lösas ej utgöra särskild fastighet, skaU, där fråga ej är om tomtinddad mark, i den ordning i 18 § sägs prövning äga rum, liuruvida fast­ställelse å områdets avskiljande må meddelas.

Ej vare den omständigheten hinder för faststäUelse, att fastig-liet, vari området ingår, innehaves såsom fideikommiss.

Då beslut, varigenom faststäUel­se meddelats eller funnits ej er­forderlig, vunnit laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad och upphöre nyttjanderättsavtal, som legat till grund för lösningsrätten.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till av­komst eller annan förmån, varom i 6 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes befriande från in­tecknad gäld är särskilt stadgat.


Då nyttjanderättshavaren ned­satt löseskiUingen vare områdets inlösen fullbordad och upphöre nyttjanderättsavtal, som legat tUl grund för lösningsrätten.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till av­komst eller annan förmån, varom i 6 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes befriande från an­svarighet för inteckning är särskilt stadgat.


14 §*


Sedan beslut, som i 13 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Ko­nungens befallningshavande löse­skillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill är berät­tigad.

Häftar fastigheten för fordran eller annan rättighet enligt vad i 6 § sista stycket sägs, äge stad­gandena om fördelning hos över­exekutor av köpeskiUing för ut­mätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning i den mån ej nedan annorlunda stadgas. Sammanträde för fördelningen var­de hållet så snart ske kan. Kallelse

» Senaste lydelse 1939: 74. « Senaste lydelse 1929: 54.


Konungens befallningshavande utbetale löseskiUingen jämte därå upplupen ränta tUl den, som därtUl är berättigad.

Häftar fastigheten för fordran eller annan rättighet enligt vad i 6 § sista stycket sägs, äge stad­gandena om fördelning hos över­exekutor av köpeskilling för ut­mätningsvis såld fast egendom motsvarande tiUämpning i den mån ej nedan annorlunda stadgas. Sammanträde för fördelningen varde   hållet   så   snart   ske   kan.


 


Prop. 1971:151


28


Föreslagen lydelse

Kallelse till sammanträdet skall genom Konungens befallningsha­vandes försorg minst fjorton dagar förat sändas till rättsägarna.

Nuvarande lydelse

till sammanträdet skall genom Ko­nungens befallningshavandes för­sorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller annan rättighet, som nu är sagd, samt, om innehavare är oliänd, införas i allmänna tidning­arna och tidning inom orten. Av­ser inlösen mark, som är samfälld för flera fastigheter med skUda ägare, skall vad för sådant fall i 6 § är stadgat beträffande kallelse och kungörelse äga motsvarande tUlämpning.

Är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skUda ägare, må betalning ur löseskUlingen icke tilläggas innehavare av fordran el­ler rättighet, för vilken någon av fastigheterna häftar, med mindre denne eller annan sådan rättägan-de i den fastighet senast å åttonde dagen före sammanträdet skriftli­gen framställt anspråk därpå hos Konungens befallningshavande; underlåtenhet att väcka dylikt an­språk må dock ej läggas någon tUl last såsom försummelse i bevakan­de av honom eller annan tUlkom­mande rättighet. Framställes ej anspråk, som nu sagts, och påyr­kar ej heller någon av delägarna i marken senast vid sammanträdet fördelning av löseskillingen, må densamma tillhandahållas delägar­na för samfälld räkning. Göra ej dessa inom tio år från samman­trädet anspråk på löseskillingen, må densamma lyftas av nyttjan­derättshavaren, såframt denne för sådant ändamål anmäler sig hos Konungens befallningshavande un­der elfte året efter sammanträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfaUe be­loppet kronan. Erinran om vad i detta stycke stadgats skall i fall, varom nu är fråga, intagas i kal­lelse.

Är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, må betalning ur löseskUlingen icke tUråggas innehavare av fordran el­ler rättighet, för vilken någon av fastighetema häftar, med mindre denne eller annan sådan rättägan-de i den fastighet senast å åttonde dagen före sammanträdet skriftii­gen framställt anspråk däipå hos Konungens befallningshavande; underlåtenhet att väcka dylikt an­språk må dock ej läggas någon till last såsom försummelse i bevakan­de av honom eller annan tUlkom­mande rättighet. Framställes ej anspråk, som nu sagts, och påyr­kar ej heller någon av delägarna i marken senast vid sammanträdet fördelning av löseskillingen, må densamma tUlhandahållas delägar­na för samfälld räkning. Göra ej dessa inom tio år från samman­trädet anspråk på löseskUlingen, må densamma lyftas av nyttjande­rättshavaren, såframt denne för sådant ändamål anmäler sig hos Konungens befallningshavande un­der elfte året efter sammanträdet. Sker ej sådan anmälan, tUlfalle beloppet kronan. Erinran om vad i detta stycke stadgats skall i fall, varom nu är fråga, intagas i kal­lelse och kungörelse.

Innehaves marken såsom fideikommiss, eUer ingår den i häradsall-männing eller annan samfällighet, som enligt vad därom är stadgat skall


 


Prop. 1971:151


29


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lyddse


 


bibehållas oförminskad, hålle Konungens befallningshavande den jord­ägaren tiUkommande ersättning inne, till dess förordnande meddelats, huru därmed skall förfaras.


Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol, åligger Konungens be­fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren på landet eller hos rätten i stad samt tillika ins'ända fördelningslängden.


Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, betalning på pant­brevs belopp, åligger Konungens befallningshavande att därom, se­dan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjli­gen göra anmälan hos inskrivnings­myndigheten för anteckning i fas­tighetsboken samt tUlika insända fördelningslängden.


15 §


Kostnad för förrättning, som i 5 § avses, för fastställandet av in­löst områdes avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäl­das av nyttjanderättshavaren.


Kostnad för förrättning, som i 5 § avses, och för löseskillingens fördelning skall gäldas av nyttjan­derättshavaren.


16 §5 Har jordägaren, under åberopande av förhåUande, som i 2 § andra stycket sägs, bestritt nyttjanderättshavarens anspråk att lösa marken, och kommer på grund därav lösningsrätt ej att äga rum, vare jordägaren pliktig att vid nyttjanderättens upphörande övertaga nyttjanderättshava­rens byggnader och för dem, därest av nyttjanderättsavtalet annat icke framgår, utgiva full lösen, ävensom ersätta honom värdet av förbätt­ring, som i 1 § sista stycket sägs, i den mån denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.

Vill nyttjanderättshavare påkal-   Vill nyttjanderättshavare påkal-

stadgats, tillställe jordägaren be­visligen underrättelse därom inom trettio dagar från den dag, då skyldighet att avträda marken för honom inträtt. Är marken sam­fälld för flera fastigheter med skU­da ägare, må sådan underrättelse ske på sätt, som i 6 § andra styc­ket är stadgat beträffande kallelse till lantmäteriförrättning i mot­svarande fall. Kan överenskom­melse ej träffas om vad i löseskil­ling eller såsom ers'ättning för markförbättring skall utgå, skall frågan därom avgöras av tre ojä­viga skiljemän, bland vilka en ut­ses av vardera parten och de så-

' Senaste lydelse 1929:54.

la tillämpning av vad sålunda la tillämpning av vad sålunda stad­gats, tillställe jordägaren bevisli­gen underrättelse därom inom trettio dagar från den dag, då skyldighet att avträda marken för honom inträtt. Är marken sam­fälld för flera fastigheter med skilda ägare, må sådan underrät­telse ske på sätt, som i 6 § andra stycket är stadgat beträffande kal­lelse till förrättning i motsvarande fall. Kan överenskommelse ej träf­fas om vad i löseskUling eller så­som ersättning för markförbätt­ring skall utgå, skall frågan där­om avgöras av tre ojäviga skUje­män, bland vilka en utses av var­dera parten och de sålunda utsed-


 


Prop. 1971:151


30


 


Nuvarande lyddse

lunda utsedde tUIkaUa den tredje. Tredskas någondera parten att ut­se skiljeman eller kunna de ut­sedde ej förena sig om valet av den tredje, äger domaren i den ort eller rättens ordförande i den stad, där fastigheten är belägen, förordna om valet. Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemän­nen säga, äger draga tvisten under rättens prövning, såframt han in­stämmer sin talan inom nittio da­gar från det skiljemännens be­slut tillsfälldes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande un­der rättens prövning.


Föreslagen lydelse

de tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skilje­man eller kunna de utsedde ej för­ena sig om valet av den tredje, äger fastighetsdomstolen i den ort, där fastigheten är belägen, förord­na om valet. Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äger draga tvisten under domstolens prövning, såframt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens be­slut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig h'änvis-ning om vad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under domstolens prövning.


18 §«


I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola de i 2 och 3 kap. i lagen om delning av jord å landet för laga skifte meddelade föreskrifter i tillämpliga delar län­da till efterrättelse, såvitt icke i denna lag är annorlunda stadgat.

Fullföljes talan mot förrättning­en, förelägge ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten lantmäta­ren att inom viss lid insända hand­lingarna i målet. I fråga om förfa­randet i mål som här avses samt talan mot däri meddelade beslut gälle vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat.

Den i 13 § omförmälda pröv­ning, huruvida fastställelse å om­rådets avskiljande erfordras samt må meddelas, sker i den ordning, som för fastställelse å avstyckning är stadgat; dock må i intet fall fastställelse meddelas förrän fråga om lösningsrätten blivit genom laga  kraftägande  beslut avgjord.

Skall med tillämpning av vad nu


I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola de i 4 kap. fas­tighetsbildningslagen (1970: 988) för fastighetsbildningsförrättning meddelade föreskrifter i tillämp­liga delar lända till efterrättelse, såvitt icke i denna lag är annor­lunda stadgat.

Fullföljes talan mot förrättning­en, gäller om förfarandet i målet samt talan mot däri meddelade be­slut vad angående klagan över avslutad fastighetsbildningsförrätt-ning 'är stadgat. Vad som är sär­skUt föreskrivet beträffande rätte­gångskostnad i mål om inlösen­ersättning skall dock icke tiUämpas i mål som avses här.


' Senaste lydelse 1953: 158.


 


Prop. 1971:151


31


 


Nuvarande lydelse

sagts prövningen ankomma å ma­gistrat eller överlantmätare, ålig­ger det Konungens befaUningsha­vande att, då löseskillingen blivit nedsatt, underrätta magistraten el­ler överlantmätaren samt tillika överlämna de i ärendet ingivna handlingar, varom i 12 § förmäles.

Är fråga om område i stad eller i samhälle eller annan ort å landet, där de i 5 kap. lagen om fastig­hetsbildning i stad meddelade be­stämmelserna angående avstyck­ning äga tillämpning, skall faststäl­lelse meddelas, därest områdets av­skiljande överensstämmer med vad i 5 kap. 6 §, 8 § 1 mom. och 12 § i samma lag är stadgat. Med­delas fastställelse, skall, såvitt framstäUning därom gjorts, det av­styckade området åsättas särskilt namn.

Är fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse meddelas, därest om­rådets avskiljande överensstämmer med vad i 19 kap. 1 § andra styc­ket, 12 § första och tredje stycke­na, 13 § 2 mom. samt 20 § lagen om delning av jord å landet är stadgat. Är fråga om mark inom de på bekostnad eller med under­stöd av staten storskiftade delar­na av Kopparbergs län och har marken tillagts fastighet genom sämjedelning, må dock avskiljan­de ske oberoende av tiden för sämjeddningens tillkomst och, när skäl därtill äro, ändå att mera än hälften av ägovidden varder av­skild.

Om beslut, varigenom faststäl­lelse meddelats eller funnits ej er­forderlig, skall anmälan av den myndighet, som meddelat beslutet, ofördröjligen göras till domaren på landet eller till rätten i stad ävensom, där beslutet meddelats av magistrat, överlantmätare eller ägodelningsrätt, tUl Konungens be­fallningshavande.


Föreslagen lydelse

Sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft, skall anmälan av förrätt­ningslantmätaren eller, om besvär anförts, av den domstol, som med­delat avgörandet, ofördröjligen gö­ras till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken ävensom   tUl   Konungens   befall-


 


Prop. 1971:151                                                                    32

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

ningshavande  och fastighetsregis­termyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser om faststäUelse å områdes avskiljande skall fort­farande tiUämpas i fråga om förättning som avslutats före ikraftträdan­det. Därvid skall fastighetsdomstolen fullgöra vad som åvilar ägodel­ningsdomaren eller ägodelningsrätten.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred

Härigenom förordnas, att 24, 25, 29, 31, 36, 43, 45, 46 och 49 §§ la­gen (1933: 269) om ägofred skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

24      §

Förrättningsmannen   skall,   om  Förrättningsmannen   skall,   om

han finner sådant nödigt eller nå- han finner sådant nödigt eller nå­
gon av sakägarna det äskar, vid gon av sakägarna det äskar, vid
förrättningen biträdas av två gode förrättningen biträdas av två gode
män, vUka av sakägarna eller, om män, vilka av sakägarna eller, om
dessa ej åsämjas, av förrättnings- dessa ej åsämjas, av förrättnings­
mannen utses bland dem, som äro mannen utses bland dem, som äro
valda tUl nämndemän eller ägodel- valda till nämndemän i domsaga
ningsnämndemän eller till gode eller i fastighetsdomstol eller till
män vid lantmäteri- eller mät- gode män vid fastighetsbildnings-
ningsförrättningar.
                förrättningar.

I fall, där syneförrättning handlägges utan biträde av gode män, skall vad i denna lag är stadgat om synemännen i tUlämpliga delar gälla för­rättningsmannen. Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tUlkallas, verkar det ej rubbning av åtgärd, som dessför­innan vidtagits.

Stanna synemännen i olika meningar, gälle vad de flesta säga. Har var sin mening och kan jämkning ej ske, gälle förrättningsmannens.

25      §1

I fråga om förrättningen skall I fråga om förrättningen skall i
i tillämpliga delar lända tiU efter-
tillämpliga delar lända till efter­
rättelse vad i gällande lagstiftning
rättelse vad i fastighetsbildnings-
om delning av jord å landet är i
lagen (1970: 988) är i fråga om
fråga om laga skifte stadgat om
fastighetsbildningsförrättning stad-
anlitande av sakkunnigt biträde,
gat om anlitande av biträde av sak-
om kallelse- och kungördseförfa-
kunnig, om kallelse- och ddgiv-
rande, om anmälan rörande för-
ningsförfärande, om anmälan rö-
ordnande av god man för deläga-
rande förordnande av god man en-
re, som är å okänd eller fjärran
ligt 18 kap. 4 § föräldrabalken, om

• Senaste lydelse 1970: 435.


 


Prop. 1971:151


33


 


Nuvarande lydelse

belägen ort, om jäv mot lantmä­tare, god man och sakkunnigt bi­träde samt om uppskov och pro­tokoll vid förrättning. Därvid skall vad enligt nämnda lagstiftning gäller om lantmätare och lantmä­teristyrelsen lämpas till förrätt­ningsmannen och länsstyrelsen.

Är uppenbart, vilka äro sak­ägare, må, utan hinder av att kal­lelse och kungörelse ej verkställts i den ordning, som i första stycket avses, förrättningen företagas, där samtliga sakägare infinna sig till förrättningen eller delgivning av kallelse å sakägarna skett minst fjorton  dagar före förrättningen.


Föreslagen lydelse

jäv mot förrättningsman och om protokoll vid förrättning.


29 §

Sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit avgjorda genom förening eller behörigen utredda, skola synemännen för sak­ägarna framlägga skriftligt utlåtande i saken.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen, i de i 27 § eller eljest här ovan omförmälda frågor. Skall, enligt vad i 41 § sägs, styrelse för samfällighet utses, skola synemännen upp­draga åt en eller flera av sakägarna att i den i 44 § stadgade ordning utfärda kallelse till sammanträde för styrelseval och tillika bestämma den tid, inom vilken valet skall äga rum och anmälan därom göras hos länsstyrelsen, ävensom, där samfälligheten omfattar fastigheter i skUda län, hos vilken länsstyrelse sådan anmälan skall ske.

Sist förklaras förrättningen av-   Sist förklaras förrättningen av-

slutad med  tillkännagivande,  vid     slutad  med tillkännagivande,  vid

vilken fastighetsdomstol talan mot förrättningen må anhängiggöras samt vad enligt 31 § skall iakttagas för sådan talans bevarande.

vilken domstol talan mot förrätt­ningen må anhängiggöras samt vad enligt 31 § skall iakttagas för så­dan talans bevarande.

31   §2


Är sakägare missnöjd med för­rättning, skall han vid talans för­lust inom två månader efter för­rättningens avslutande vid dom­stol väcka talan mot samtiiga öv­riga sakägare.


Är sakägare missnöjd med för­rättning, skall han vid talans för­lust inom två månader efter för­rättningens avslutande vid den fas­tighetsdomstol, som i 46 § stadgas, väcka talan mot samtliga övriga sakägare.


36 §»

Har  i   annan   ordning   än  vid Har   i   annan   ordning   än   vid

syneförrättning upprättats skriftlig     syneförrättning upprättats skriftlig

= Senaste lydelse 1970: 435. » Senaste lydelse 1969: 802.

3    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 151


 


Prop. 1971:151


34


 


Nuvarande lydelse

och av vittnen styrkt förening rö­rande stängselskyldighet eller be­tesreglering, äge envar, som del­tagit i föreningen, uppvisa denna hos den eller de allmänna under­rätter, inom vilkas domvärjo de fastigheter, föreningen angår, äro belägna. Överensstämmer för­eningen med de i denna lag stad­gade grunder, och hava, där för­eningen avser upplåtelse av betes­mark, i föreningen tydligt angi­vits den upplåtna markens läge och gränser, den eller de fastighe­ter, för vilka den upplåtits, sätt och tid för markens inhägnande och anordnande för betesbruk samt huruvida ersättning skall ut­gå och i så fall med vilket belopp ersättningen skall i den ordning 16 § föreskriver gäldas, late rätten intaga föreningen i rättens proto­koU. Sedan vare föreningen gäl­lande mot framtida ägare eller innehavare av fastigheterna så ock, där intagande i rättens protokoll ägt rum inom två månader sedan föreningen ingicks, mot den, som efter upprättandet men före för­eningens intagande i rättens proto­koll blivit ägare eller innehavare. Förening, som slutits för boställe eller kronan eller allmän inrätt­ning tillhörig, på viss tid upplåten fastighet, have dock ej verkan mot senare innehavare, med mindre föreningen blivit av vederbörande myndighet godkänd.


Föreslagen lydelse

och av vittnen styrkt förening rö­rande stängselskyldighet eller be­tesreglering, äge envar, som del­tagit i föreningen, uppvisa denna hos den eller de fastighetsdomsto­lar, inom vilkas domvärjo de fas­tigheter, föreningen angår, äro be­lägna. Överensstämmer förening­en med de i denna lag stadgade grunder, och hava, där förening­en avser upplåtelse av betesmark, i föreningen tydligt angivits den upplåtna markens läge och grän­ser, den eller de fastigheter, för vil­ka den upplåtits, sätt och tid för markens inhägnande och anord­nande för betesbruk samt huru­vida ersättning skall utgå och i så fall med vilket belopp ersättning­en skall i den ordning 16 § före­skriver gäldas, late rätten intaga föreningen i rättens protokoll. Se­dan vare föreningen gällande mot framtida ägare eller innehavare av fastigheterna så ock, där intagan­de i rättens protokoll ägt rum inom två månader sedan förening­en ingicks, mot den, som efter upprättandet men före förening­ens intagande i rättens protokoll blivit ägare eller innehavare. För­ening, som slutits för bosfälle el­ler kronan eller allmän inrättning tUlhörig, på viss tid upplåten fas­tighet, have dock ej verkan mot senare innehavare, med mindre föreningen blivit av vederbörande myndighet godkänd.


Sedan föreningen eiUigt första stycket intagits i rättens protokoll, skall utdrag av protokollet i ärendet genom rättens försorg översändas till länets lantmäterikontor så ock, där föreningen angår betesreglering, till vederbörande skogsvårdsmyndighet.

43 §


Vad i 3 kap, 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fall, som i 41 § denna lag avses, dock att förordnande, som i 3 kap. 17 § vattenlagen sägs, skall införas


Vad i 3 kap. 15 samt 17—21 §§ vattenlagen är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fall, som i 41 § denna lag avses, dock att förordnande, som i 3 kap. 17 § vattenlagen  sägs,   skall   införas  i


 


Prop. 1971:151


35


 


Nuvarande lydelse

i länskungörelserna samt att talan, varom i 3 kap. 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras hos den aUmänna underrätt, som i 46 § denna lag stadgas.


Föreslagen lydelse

länskungörelserna samt att talan, varom i 3 kap, 20 § samma lag förmäles, skall anhängiggöras hos den fastighetsdomstol, som i 46 § denna lag stadgas.


45 §


Vad i 3 kap, 23—25 §§ vatten­lagen är stadgat skall äga motsva­rande tillämpning i fall, som avses i 44 § denna lag; dock skall talan, varom i 3 kap, 23 § vattenlagen förmäles, anhängiggöras hos den aUmänna underrätt, som i 46 § denna lag stadgas.


Vad i 3 kap, 23—25 §§ vatten­lagen är stadgat skall äga motsva­rande tillämpning i fall, som avses i 44 § denna lag; dock skall talan, varom i 3 kap, 23 § vattenlagen förmäles, anhängiggöras hos den fastighetsdomstol, som i 46 § den­na lag stadgas.


46 §


Mål om stängselskyldighet skall upptagas vid allmän underrätt i den ort, där svarandens fastighet ligger eller, där flera fastigheter å svarandesidan äro, de flesta av dem äro belägna.

Mål om betesreglering skall an­hängiggöras vid rätten i den ort, där det område regleringen avser i sin helhet eller till största delen är beläget, eller, om målet allenast angår fråga om upplåtelse av be­tesmark, vid rätten i den ort, där betesmarken är belägen.


Mål om stängselskyldighet skall upptagas vid fastighetsdomstolen i den ort, där svarandens fastighet ligger eller, där flera fastigheter å svarandesidan äro, de flesta av dem äro belägna.

Mål om betesreglering skall an­hängiggöras vid fastighetsdomsto­len i den ort, där det område regleringen avser i sin helhet eller till största delen är beläget, eller, om målet allenast angår fråga om upplåtelse av betesmark, vid fas­tighetsdomstolen i den ort, där betesiiiarken är belägen.


49 §4


Avser försummelsen underhåll av stängsel och bättrar den för­sumlige ej ofördröjligen efter till­sägelse, må den, mot vilken stäng­selskyldigheten gäller och som kan av försummelsen lida men, hålla syn genom två för uppdraget lämp­liga män, mot vilka ej förekommer jäv som gäller mot domare; av synemännen skall den ene vara nämndeman, ägodelningsnämnde­män eller god man vid lantmä­teri- eller mätningsförrättningar. Har den försumlige i god tid kal­lats till synen och varder bristen

' Senaste lyddse 1946: 837.


Avser försummelsen underhåll av stängsel och bättrar den för­sumlige ej ofördröjligen efter tUl-sägelse, må den, mot vilken stäng­selskyldigheten gäller och som kan av försummelsen lida men, hålla syn genom två för uppdraget lämp­liga män, mot vilka ej förekom­mer jäv som gäller mot domare; av synemännen skall den ene vara nämndeman i domsaga eller i fastighetsdomstol eller god man vid fastighetsbildningsförrättning­ar. Har den försumlige i god tid kallats till synen och varder bristen


 


Prop. 1971:151


36


Föreslagen lydelse

vid synen vitsordad, förelägge ho­nom synemännen viss tid, ej korta­re än fem dagar, inom vilken han skall hava botat bristen, vid äventyr att denna eljest må avhjälpas av den, som påkallat synen. Denne la­te efter utgången av sagda tid, till utrönande av huruvida vid synen befunna brister blivit avhjälpta, anställa efterbesiktning i samma ordning som om syn stadgats; dock vare efterbesiktning icke av nöden, därest den försumlige avlämnat skriftligt erkännande, att åtgärd för bristens avhjälpande ej vidtagits. Därefter njute den, som fordrar rättelse, utmätning hos den för­sumlige ej mindre för kostnaden för synen och för efterbesiktning, där sådan erfordrats, än även för det belopp, vartUI det eftersatta arbetet av synemännen uppskat­tats, samt vare pliktig att därefter ofördröjligen ombesörja arbetets utförande. Nöjes ej den andre däråt, instämme sitt klander till fastighetsdomstolen inom en må­nad efter utm'ätningen eller vare sin talan kvitt.

Nuvarande lydelse

vid synen vitsordad, förelägge ho­nom synemännen viss tid, ej kor­tare än fem dagar, inom vilken han skall hava botat bristen, vid äventyr att denna eljest må avhjäl­pas av den, som påkallat synen. Denne late efter utgången av sag­da tid, till utrönande av huruvida vid synen befunna brister blivit avhjälpta, anställa efterbesiktning i samma ordning som om syn stad­gats; dock vare efterbesiktning icke av nöden, därest den försum­lige avlämnat skriftiigt erkännan­de, att åtgärd för bristens avhjäl­pande ej vidtagits. Därefter njute den, som fordrar rättelse, utmät­ning hos den försumlige ej mindre för kostnaden för synen och för efterbesiktning, där sådan erford­rats, än även för det belopp, vartill det eftersatta arbetet av synemän­nen uppskattats, samt vare plik­tig att därefter ofördröjligen om­besörja arbetets utförande. Nöjes ej den andre däråt, instämme sitt klander tUl domstol inom en må­nad efter utmätningen eller vare sin talan kvitt.

Den som fordrar rättelse äge ock, därest bristen ej ofördröjligen efter tillsägelse avhjälpes, själv bota denna och njute sedan av den försumlige betalning för vad arbetet visas skäligen hava kostat.

Vad här ovan 'är stadgat om sfängsels underhåU äge motsvarande till-lämpning, d'är någon brister i underhåll av hägnad kring betesmark, som upplåtits enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.


 


Prop. 1971:151


37


7    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m. m.

H'ärigenom förordnas, att 4 och 5 §§ lagen (1945: 119) om stängsel­skyldighet för järnväg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

4 §

Mål angående skyldighet för in­nehavare av järnväg att hålla stängsel till skydd för större hem­djur upptages av ägodelningsrät­ten i orten.

Om förfarandet i mål, som nu sagts, samt talan mot däri medde­lade beslut skall i tillämpliga de­lar gälla vad i lagen om delning av jord å landet finnes stadgat an­gående jorddelningsmål som an-fiängiggöras genom stämning.

Järnvägs innehavare vare pliktig att i mål om befrielse från skyl­dighet att hålla stängsel vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader, såvitt ej ägodelningsrätten med hänsyn till omständigheterna fin­ner skäligt annorlunda förordna.


Föreslagen lydelse

Mål angående skyldighet för in­nehavare av järnväg att hålla stängsel till skydd för större hem­djur upptages av fastiglietsdomsto-len.

Järnv'ägs innehavare vare pliktig att i mål om befrielse från skyl­dighet att hålla stängsel vidkännas ä ömse sidor uppkomna kostna­der, såvitt ej fastighetsdomstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förord-


Är järnvägs innehavare med hänsyn tUl kostnaden fri frän skyldighet att hålla stängsel, vare han pliktig att giva ersättning för hinder eller men som härav uppkommer vid fastighets användning för betesbruk och som ej är av allenast ringa betydelse. Vinnes befrielse från stängselskyl­dighet som grundas å dom eller särskilt åtagande, skall ersättning utgå, ändå att hindret eller menet är ringa. Ersättning skall bestämmas att utgå på en gång.

Har genom dom eller avtal fastställts, att stängselskyldighet ej förelig­ger, skall talan om ersäUning väckas inom två år därefter. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad.

I fråga om talan som nu sagts skall vad i 4 § första stycket stad­gas äga motsvarande tilfämpning.

I fråga om talan som nu sagts skall vad i 4 § första och andra styckena stadgas äga motsvarande tUlämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.


 


Prop. 1971:151


38


8   Förslag tiU

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237)

Härigenom förordnas, att 19 § skogsvårdslagen (1948: 237) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


19 §1


Finner skogsvårdsstyrelsen, att åtgärder för att trygga återväxt jäm­likt 14 eller 15 § äro eller kunna förväntas bliva påkallade eller att skogs­mark är i sådant skick, att åtgärder enligt 16 § böra vidtagas, äger styrel­sen söka träffa överenskommelse med markens ägare om de åtgärder, som böra komma till stånd, och om den tid, inom vilken envar av dem skall vara verkställd. Sådan överenskommelse skall avfattas skriftligen.

Kan ej överenskommelse träf- Kan ej överenskommelse träffas, fas,   må   skogsvårdsstyrelsen   hos     må skogsvårdsstyrelsen hos skogs-


Sedan undersökning hållits, skall skogsvårdsstyrelsen, om redogö­relsen för undersökningen giver anledning därtill, ånyo söka få till stånd överenskommelse.

skogsstyrelsen påkaUa undersök­ning av det område varom fråga är. Skogsstyrelsen förordnar i an­ledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode män, vilka av förrättnings­mannen utses bland dem, som äro nämndemän eller gode män vid lantmäteriförrättningar, å stället undersöka förhållandet. Om tiden för förrättningen skola genom för­rättningsmannens försorg skogs­vårdsstyrelsen och fastighetens ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna för åtgärderna, delgivas underrättelse. Synemännen skola till skogsvårds­styrelsen avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som må finnas nödiga för att erhåUa nöj­aktigt skogstiUstånd. Stanna syne­männen i olika meningar, skola de särskUda meningarna meddelas skogsvårdsstyrelsen.


styrelsen påkalla undersökning av det område varom fråga är. Skogs­styrelsen förordnar i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro nämndemän eller gode män vid fastighetsbild­ningsförrättningar, å stället under­söka förhållandet. Om tiden för förrättningen skola genom förrätt­ningsmannens försorg skogsvårds­styrelsen och fastighetens ägare ävensom annan, som kan vara an­svarig för kostnaderna för åtg'är-derna, delgivas underrättelse. Sy­nemännen skola till skogsvårdssty­relsen avgiva redogörelse med för­slag till de åtgärder, som må fin­nas nödiga för att erhålla nöjak­tigt skogstillstånd. Stanna syne­männen i olika meningar, skola de särskUda meningarna meddelas skogsvårdsstyrelsen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1970: 454.


 


Prop. 1971:151                                                                   39

9   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 2 och 12 §§ lagen (1952: 166) om härads­allmänningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 §

Häradsallmänning tillhör ägar-  Häradsallmänning tUlhör ägarna

na av de fastigheter inom häradet av de fastigheter inom häradet vil-
vilka äro satta i mantal eller med ka äro satta i mantal eller med
vilka, enligt vad vid jorddelning vilka, enligt vad vid fastighetsbild-
bestämts, är förenad rätt till del- ning bestämts, är förenad rätt till
aktighet i allmänningen.
          delaktighet i allmännningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den av ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket  Ägarna av de i första stycket

angivna fastigheterna åtnjuta del- angivna fastigheterna åtnjuta del­
aktighet i allmänningen efter oför- aktighet i allmänningen efter oför­
medlade hemmantalet eller, i fråga medlade hemmantalet eller, i fråga
om fastigheter för vilka rätten till om fastigheter för vilka rätten till
delaktighet bestämts vid jorddel- delaktighet bestämts vid fastighets-
ning, efter den därvid stadgade bildning, efter den därvid stadgade
granden.
                             grunden.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskUd av Konungen meddelad föreskrift eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt om rätt tUl delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

12 §1 Införlivning av mark med häradsaUmänning må äga rum under vill­kor:

1)    att marken i sin helhet eller tUl huvudsaklig del är skogbärande eller tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan för­valtas gemensamt med allmänningen, eller ock att den är behövUg för allmänningens bevakning eller skötsel;

2)    att marken genom rågång el-   2) att marken genom rågång ler genom lantmäteri- eller mät- eller genom fastighetsbildningsför-ningsförrättning som fastställts el- rättning är skild från annan mark; ler eljest är lagligen gällande är

skild från annan mark;

3)    att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4)    att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5)    att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6)    att marken icke besväras av någon vare sig beviljad eller sökt in­teckning; samt

7)    att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servi­tutsrätt som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, Senaste lydelse 1970:1016,


 


Prop. 1971:151                                                                    40

10    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:167) om alhnänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 2 och 11 §§ lagen (1952: 167) om allmän­ningsskogar i Norrland och Dalarna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

2 §
Allm'änningsskog tiUhör ägarna
AUm'änningsskog tillhör ägarna

av de fastigheter för vilka skogen av de fastigheter för vilka skogen
vid storskifte eller awittring blivit vid storskifte eller awittring blivit
avsatt eller med vilka, enligt vad avsatt eller med vUka, enligt vad
vid jorddelning bestämts, är för- vid fastighetsbildning bestämts, är
enad rätt till delaktighet i skogen, förenad rätt till delaktighet i sko­
gen.
Ägarna av nämnda fastigheter
   Ägarna av nämnda fastigheter

åtnjuta delaktighet i skogen, d'är åtnjuta delaktighet i skogen, där
ej för särskilt fall annorlunda be- ej för särskUt fall annorlunda be­
stämts, efter reducerat jordtal eller stämts, efter reducerat jordtal eller
hemmantal eller, i fråga om fastig- hemmantal eller, i fråga om fas­
heter för vilka rätten till delaktig- tigheter för vilka rätten till delak-
het bestämts vid jorddelning, efter tighet bestämts vid fastighetsbild-
den därvid stadgade grunden,
  ning,   efter  den  därvid  stadgade

grunden. Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog som enligt vad särskilt är stadgat tillkommer lapparna,

11 §1 Införlivning av mark med allmänningsskog må äga rum under vUl­kor:

1)    att marken i sin helhet eller tUl huvudsaklig del är skogbärande eller tjänUg till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan för­valtas gemensamt med allmänningsskogen, eller ock att den är behöv­lig för allmänningsskogens bevakning eller skötsel;

2)    att marken genom rågång el-  2) att marken genom rågång el­ler genom lantmäteri- eller mät- ler genom fastighetsbildningsför-ningsförrättning som fastställts el- rättning är skUd från annan rnark; ler eljest är lagligen gällande är

skUd från annan mark;

3)    att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;,

4)    att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5)    att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6)    att marken icke besv'äras av någon vare sig beviljad eller sökt inteckning; samt

7)    att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller ser­vitutsrätt som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, 'Senaste lydelse 1970: 1017,


 


Prop. 1971:151                                                                   41

11    Förslag tiU

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom förordnas, att 8 § jordförvärvslagen (1965: 290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8 §1

Förvärvstillstånd må för sin giltighet göras beroende av att fånget leder tiU sammanläggning. Därvid skall i tUlståndsbeslutet utsättas viss tid inom vilken åtgärden skall sökas, om ansökan icke redan gjorts, I be­slutet skall vidare anges hos vilken myndighet och på vilket sätt ansök­ningen skall göras.

Är giltigheten av förvärvstill­stånd beroende av att fånget leder till sammanläggning och har an­sökan om lagfart skett och för­klarats vilande endast i avbidan på fastighetsbildningens genomföran­de, må sammanläggningen icke hindras av att lagfarten ej bevil­jats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

12   Förslag fill

Lag om ändring i lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen (1966: 701) om förmåns­rätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §
Har ägare till fastighet påförts
Har ägare till fastighet påförts
bidrag till samfällighet enligt 25
bidrag till samfällighet enligt 25
eller 26 § lagen den 16 december
eUer 26 § lagen den 16 december
1966 (nr 700) om vissa gemensam-
1966 (nr 700) om vissa gemensam­
hetsanläggningar, äger samfälUg-
hetsanläggningar, äger samfälUg-
heten, när anläggningsbeslutet vun-
heten, när anläggningsbeslutet
nit laga kraft, ur fastigheten i
vunnit laga kraft, ur fastigheten i
vems hand den än är njuta be-
vems hand den än är njuta be­
talning för bidraget med samma
talning för bidraget med förmåns­
förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 §
rätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen

' Senaste lyddse 1969: 45.


 


Prop. 1971:151


42


 


Nuvarande lydelse

handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egen­dom, i den mån bidraget faller inom det belopp och förmånsrät­ten göres gällande inom den tid som fastställts i anläggningsbeslu­tet. Har ägaren påförts flera bi­drag och överstiga dessa samman­lagt nämnda belopp, äger tidigare påfört bidrag företr'äde framför senare påfört. Förmånsrätten skall anses ha gjorts gällande inom den i anläggningsbeslutet angivna ti­den, såframt yrkande om förmåns­rätt framställts vid exekutiv för­säljning av fastigheten i anledning av utmätning, som skett före ti­dens utgång, eller under konkurs på grand av ansökan, som gjorts dessförinnan.


Föreslagen lydelse

(1970:979), i den mån bidraget faller inom det belopp och för­månsrätten göres gällande inom den tid som fastställts i anlägg­ningsbeslutet. Har ägaren påförts flera bidrag och överstiga dessa sammanlagt nämnda belopp, äger tidigare påfört bidrag företräde framför senare påfört. Förmåns­rätten skall anses ha gjorts gällan­de inom den i anläggningsbeslutet angivna tiden, såframt yrkande om förmånsrätt framställts vid exeku­tiv försäljning av fastigheten i an­ledning av utmätning, som skett före tidens utgång, eller under konkurs på grund av ansökan, som gjorts dessförinnan.


 


4§

Lagens bestämmelser om fastig­het äga motsvarande tillämpning på tomträtt som är inskriven och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom. Såvitt an­går tomträtt gäller dock förmåns­rätten efter den förmånsrätt som tillkommer jordägaren för avgäld.


Lagens bestämmelser om fastig­het äga motsvarande tillämpning på tomträtt som är inskriven och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom. Såvitt an­går tomträtt gäller dock den för­månsrätt som anges i 7 § 2 för­månsrättslagen (1970: 979).


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

Om utmätning skett före ikraftträdandet eller gäldenär försatts i konkurs på grand av ansökan som gjorts före nämnda tidpunkt gäller äldre bestämmelser beträffande utmätningen eller konkursen.

13   Förslag tOl

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 2 kap, 2 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 kap, 2 §1 Hovrätt   tUlkommer   att   som        Hovrätt   tUlkommer   att   som första domstol upptaga mål om     första domstol upptaga mål om

1 Senaste lydelse 1969:244,


 


Prop.1971:151


43


 


Nuvarande lydelse

ansvar eller enskilt anspråk på grand av ämbetsbrott, som avses i 20 kap, 1—4 §§ brottsbalken, av domare i allmän underr'ätt, expro­priationsdomstol, vattendomstol el­ler krigsrätt eller av konkursdoma­re eller inskrivningsdomare.

Hovrätt är i övrigt första domstol skrives i lag.


Föreslagen lydelse

ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap, 1—4 §§ brottsbalken, av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivningsmyndighet har förordnats att handlägga in­skrivningsärende. i mål, beträffande vilka så före-


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ämbetsbrott som begåtts av domare i expropriationsdomstol eller i vattendomstol som avses i 11 kap. 1 § vattenlagen (1918: 523) i dess lydelse vid utgången av år 1971.

14   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919: 367) om fri rättegång

Härigenom förordnas, att 1 och 15 §§ lagen (1919: 367) om fri rätte­gång skaU ha nedan angivna lydelse.


1 §1

Nuvarande lydelse

I mål vid allmän underrätt, krigsrätt, ägodelningsrätt, vatten­domstol, expropriationsdomstol el­ler arbetsdomstolen må på de vill­kor och i den omfattning som här nedan stadgas fri rättegång bevU­jas den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången därstädes förenade kostnaderna el­ler efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppe­hälle och för fullgörande av ho­nom åliggande underhållsskyldig­het. Vad nu sagts om mål skall äga motsvarande tillämpning å för­undersökning i brottmål, så ock å ärende som avses i lagen om hand­läggning av domstolsärenden eller eljest ej skall handläggas i den för

i Senaste lydelse 1949: 668,


Föreslagen lydelse

I mål vid aUmän underrätt, krigsrätt eller arbetsdomstolen må på de villkor och i den omfattning som här nedan stadgas fri rätte­gång beviljas den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegängen därstädes förenade kostnaderna eller efter deras ut­givande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgö­rande av honom åliggande under­hållsskyldighet. Vad nu sagts om mål skall äga motsvarande tillämp­ning å förundersökning i brottmål, så ock å ärende som avses i lagen om handläggning av domstolsären­den eller eljest ej skall handläggas i den för tvistemål eller brottmål stadgade ordningen.


 


Prop. 1971:151                                                        44

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

tvistemål eller brottmål stadgade ordningen.

Fri rättegång må ej beviljas part, där det måste anses vara av ringa betydelse för honom, att hans talan vinner prövning, ej heller part, vil­kens talan grundar sig på överlåtelse, som kan antagas hava skett i syfte att därmed vinna fri rättegång.

Målsägande i brottmål må, om brottet hör under allmänt åtal, ej er­hålla fri rättegång i annat fall än då åklagaren väckt åtal för brottet, I ärende som sägs i första stycket må fri rättegång beviljas allenast om förhandling utsatts i 'ärendet eller eljest med hänsyn till ärendets be­skaffenhet och omständigheterna i övrigt särskUda skäl äro därtill.

15 §2

Beslut rörande fråga som avses    Beslut rörande fråga som avses

i denna lag meddelas av rätten. i denna lag meddelas av rätten. Ägodelningsrätts eller vattendom- Vattendomstols beslutanderätt må stols beslutanderätt må dock, då dock, då domstolen ej håller sam­domstolen ej håller sammanträde, manträde, utövas av vattenrättsdo-utövas av ägodelningsdomaren el- maren. ler vattenrättsdomaren.

Har rätten skUt målet från sig, äger den, tiU dess part fullföljt talan eller tiden för sådan talan utgått, bevilja parten fri rättegång i högre rätt och förordna biträde åt honom för rättegången därstädes.

I fråga om talan mot beslut som  1 fråga om talan mot beslut som

meddelats   av   ägodelningsdomare     meddelats    av   vattenrättsdomare eller   vattenrättsdomare   äge   vad     äge vad som är stadgat om talan som är stadgat om talan mot ägo-     mot vattendomstols beslut motsva-delningsrätts   och   vattendomstols     rande tillämpning, beslut motsvarande tiUämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i mål vid ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol.

15    Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare

Härigenom förordnas, ati 1 § lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall ha nedan angivna lydelse.

1 § Är domare på sannolika skäl misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.

' Senaste lydelse 1949: 386. 1 Senaste lydelse 1971: 53.


 


Prop. 1971:151


45


 


Nuvarande lydelse

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings­havare, som ej är ledamot, vid allmän underrätt, hovrätt, nedre justitierevisionen eller högsta dom­ stolen eller vid vattendomstol, ägo­delningsrätt eller expropriations­domstol eller vid regeringsrätten, arbetsdomstolen, försäkringsrådet, statens hyresråd, kammarrätt, skatterätt eller länsrätt eller, då Konungen förordnat därom, vid annan särskild domstol.


Föreslagen lydelse

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings­havare, som ej är ledamot, vid allmän underrätt, hovrätt, nedre justitierevisionen eller högsta dom­stolen eller vid regeringsrätten, arbetsdomstolen, försäkringsrådet, statens hyresråd, kammarrätt, skat­terätt eller länsrätt eller, då Ko­nungen förordnat därom, vid an­nan särskUd domstol.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vad som föreskrives i 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall äga tillämpning även på ledamot samt lagfaren befattningshavare, som ej är ledamot, vid ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol eller vid vattendomstol som avses i 11 kap. 1 § vattenlagen (1918: 523) i dess lydelse vid utgången av år 1971.

16    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ lagen (1957: 132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 §


Konungen äger bestämma, att lagfaren domare i eller befattnings­havare vid underrätt, hovrätt eUer nedre justitierevisionen skall tjänst­göra i annan befattning vid någon av nämnda myndigheter, domare dock endast i domarbefattning.

Vad i lag finnes stadgat om att den som redan innehaft uppdrag som nämndeman eller uppnått viss ålder må avsäga sig uppdraget eller att nämndeman ej må hava uppnått viss ålder, skall ej äga tillämpning.

Förordnande    som    expropria-      Förordnande som tekniskt sak-

tionstekniker,   tekniskt   sakkunnig     kunnig   ledamot   för   patentmål.

sakkunnig vid sjöförklaring eller sjöförhör eUer särskUd ledamot för mål om klander av dispasch skall, om tiden för förordnandet utgår, fortfarande gälla intUl dess annat beslut meddelas.

ledamot för patentmål, sakkunnig vid sjöförklaring eller sjöförhör eller särskUd ledamot för mål om klander av dispasch skaU, om ti­den för förordnandet utgår, fort­farande gälla intill dess annat be­slut meddelas.


 


Prop. 1971:151


46


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 §


TiU tjänstgöring såsom nämnde­man må i sådant fall som avses i 4 kap. 10 § rättegångsbalken och 21 kap. 7 § lagen om delning av jord å landet kallas jämväl nämn­deman eller tUl nämndeman val­bar person utom domkretsen.

Vid förfall för expropriations­tekniker eller annan ledamot eller sakkunnig som avses i 3 § tredje stycket må, om så kr'äves, annan lämplig person med erforderlig sakkunskap tillkaUas.


TUl tjänstgöring såsom nämnde­man må i sådant fall som avses i 4 kap. 10 § rättegångsbalken kal­las jämväl nämndeman eUer till nämndeman valbar person utom domkretsen.

Vid förfall för ledamot eller sakkunnig som avses i 3 § tredje stycket må, om så kräves, annan 1'ämplig person med erforderlig sakkunskap tillkallas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.


 


Prop. 1971:151                                                                   47

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 september 1971.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, NILSSON, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anm'äler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter fråga om viss följdlagstiftning till den nya fastig­hetsbildningslagen, m. m. och anför,

1   Inledning

Den nya fastighetsbUdningslagen (1970: 988) (FBL) träder enligt la­gen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP) i kraft den 1 januari 1972, I anslutning till FBLP utfärdades viss annan följdlagstiftning tiU FBL,

Inom justitiedepartementet bar nu utarbetats ytterligare förslag till följdlagstiftning, I första hand behandlas frågan om den närmare sam­ordningen av fastighetsreglering och torrläggningsföretag enligt vatten­lagen (1918: 523) (VL), vägföretag enligt lagen (1939: 608) om enskU­da vägar (EVL) eUer anläggningsföretag enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA), I dessa lagar föreslås proviso­riska ändringar i avvaktan på mera genomgripande reformer inom de berörda rättsområdena. Härutöver framläggs förslag om ändring av åtskUliga lagar i syfte att uppnå en anpassning till ny lagstiftning, bl, a, FBL och den nya jordabalken (JB), samt till den beslutade fastighets-domstolsreformen. Dessa ändringsförslag är i huvudsak av formell natur.

De sålunda upprättade lagförslagen torde få fogas vid statsrådspro­tokollet i detta ärende som bUaga.

2   Samordning av fastighetsreglerings- och anläggningsförrättning
2.1 Gällande bestämmelser

2.1.1 Gemensamma arbeten enligt FBL

Enligt 9 kap. FBL kan under vissa förutsättningar anläggningsarbete eller liknande åtgärd efter beslut av fastighetsbUdningsmyndigheten verksfäUas under förrättning för fastighetsreglering. Med sådana ge-

1 Av bilagan återges här dds 10 kap. 33 och 48 §§ VL, 18 och 24 §§ EVL, 20 § LGA samt övergångsbestämmelserna ur förslag 5 dels förslag 13 och 15. Förslagen i övrigt, som frånsett några smärre redaktionella ändringar och de paragrafer som tillkommit enligt slutprotokollet är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits.


 


Prop. 1971:151                                                        48

mensamma arbeten avses åtgärder för en utbyggnad av tekniska anlägg­ningar eller liknande företag, som fordras för att mark inom reglerings­området skall komma till åsyftad användning.

Som allmänt vUlkor för att ett arbete skall kunna utföras som gemen­sam åtgärd g'äUer enligt 9 kap, 1 § första stycket att arbetet skall främja fastighetsregleringens syfte och inte lämpligen bör ombesörjas av en­skild sakägare. Vissa inskränkningar i möjligheterna att vid fastighets­reglering ta upp olika anläggningsfrågor föreskrivs i paragrafens andra stycke. För alla slag av gemensamma arbeten gäller att företaget inte får väsentligt ändra arten och omfattningen av regleringen. Regeln av­ser främst att hindra att begränsade regleringar tyngs med omfattande gemensamma arbeten som inte lämpligen bör utföras inom regleringens ram. Annat företag enligt VL än dikning får enligt uttrycklig föreskrift i andra stycket över huvud taget inte utföras som gemensamt arbete vid fastighetsreglering.

Skall gemensamt arbete inte verkst'ällas vid fastighetsreglering, har fastighetsbUdningsmyndigheten enligt tredje stycket i samma paragraf rätt att besluta om genomförandet av det gemensamma företaget i den ordning som föreskrivs i speciallagstiftningen. Det gäUer här sådana företag som regleras i VL, EVL och LGA. Förutsättningen för att så­dant beslut skall kunna meddelas är antingen att hinder föreligger en­ligt paragrafens andra stycke för att företaget utförs som en åtgärd vid regleringen eller att fastighetsbildningsmyndigheten efter lämplighets­prövning funnit att sådant utförande inte bör ske.

Ett gemensamt arbete som företas inom ramen för fastighetsregle­ring kan ombesörjas av sakägarna själva eller av en eller flera sysslo-m'än (2 §). Har syssloman förordnats, beslutar fastighetsbildningsmyn­digheten, om det behövs, hur kostnaden för företaget skall fördelas i av­vaktan på slutligt avgörande av kostnadsfördelningen. Sakägarna är skyldiga att i enlighet med beslutet förskottera behövliga medel på grundval av debiteringslängd som upprättas av sysslomannen (3 §).

Frågan om det framtida underhållet och driften av anläggning som utförts som gemensamt arbete kan enligt bestämmelsema i 9 kap. FBL inte avgöras i samband med regleringen. Om det behövs, skall emeller­tid fastighetsbildningsmyndigheten enligt 7 § förordna att frågan skall prövas enligt de särskilda föreskrifterna i VL, EVL eller LGA,

2,1,2 Torrläggningsföretag enligt VL

I 7 kap, VL ges närmare regler om torrläggningsföretag, Lagen in­delar torrläggningsföretagen i tre huvudgrupper, nämligen dikning (1— 36 §§), vattenavledning (37—48 §§) och invallning (49—55 §§), Med vattenavledning liksfäUs avdikning av kärr, mosse och annan dylik vat-tendränkt mark, om dikningen märkbart kan inverka på vattenförhål­landena i vattendrag, sjö eller annan vattensamling (35  §), Kapitiet


 


Prop. 1971:151                                                        49

innehåller utförliga bestämmelser om dikning. Bestämmelserna är i princip tillämpUga också på andra torrläggningsföretag men vissa sär­bestämmelser gäller för dessa.

För torrläggningsföretag krävs enligt 7 kap. 36, 45 och 49 §§ en av sakägare gjord ansökan, som vid dikning skall inges tUl länsstyrelsen eller lantbruksnämnden och vid vattenavledning och invallning till läns­styrelsen eller vattendomstolen. Alla frågor om dikning på annans mark och om gemensam dikning skall tas upp vid syneförrättning, såvida ett för framtiden bindande avgörande skall erhållas, och handläggningen är densamma oavsett om ändringar av fastighetsindelningen samtidigt skall vidtas eller ej. Detsamma gäller beträffande vattenavledning och invallning, men det finns viss begränsad möjlighet att få företaget prö­vat omedelbart av vattendomstol. Syneförrättning handläggs av statens lantbruksingenjör eller annan, som av Kungl. Maj:t förklarats behörig.

VL bygger på den principen att syneförrättning för torrläggning en­dast kan sökas av den, som genom företaget vinner torrläggning av mark. Bland deltagarna i företaget intar sökanden en s'ärställning. Han kan genom återkaUelse av sin ansökan enligt 10 kap. 48 § åstadkomma att syneförrättning inte slutförs eller att meddelat avgörande rörande företaget inte vinner laga kraft. Är sökandena flera, gäller dock vissa restriktioner för rätten till återkaUelse. Det står vidare i sökandens fria skön att genomföra eller inte genomföra ett företag, beträffande vilket föreligger lagakraftägande syneutlåtande eller domstolsavgörande. Är företaget inte slutfört inom föreskriven tid, är enligt 7 kap. 58 § frågan om företaget förfallet. A andra sidan har sökanden en oförmånlig ställ­ning i kostnadshänseende. Sålunda är övriga delägares bidragsskyldighet men ej sökandens maximerad till den båtnad de vinner av företaget (7 kap. 27 §). Vidare kan övriga delägare i motsats tiU sökanden i olika faU vinna befrielse från att omedelbart betala bidrag till företaget (7 kap, 28 och 29 §§), Det kan på grund härav inträffa att sökanden blir skyldig att, åtminstone förskottsvis, erlägga en stor del av kostnaderna för företaget utöver vad som enligt den allmänna fördelningsnormen skulle falla på honom,

EnUgt 7 kap, 23 § är delägare i dikningssamfällighet skyldig att delta i kostnaden för samfälUghetens torrläggning i mån av värdet av den båtnad som hans mark därigenom bereds. Denna huvudprincip gäller även beträffande vattenavledning och invallning. Varje fördel som är en följd av torrläggning skall dock inte anses som båtnad. Enligt 7 kap. 22 § första stycket skall i fråga om mark som torrläggs för jordbruks­ändamål som båtnad anses den höjning av jordens alstringsförmåga som åstadkoms eUer möjliggörs genom markens torrläggning intill visst djup. Med båtnad vid torrläggning i andra fall förstås enligt andra stycket av samma paragraf markens värdeökning i följd av tortlägg-ningen. Enligt tredje stycket skall tUl båtnad av torrläggning också hän-

4   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 151


 


Prop. 1971:151                                                        50

föras förmånen av förbättrade betingelser för marks brukning eller an-v'ändning för annat 'ändamål.

Skyldigheten att underhålla dike eller annan anläggning, som utförs enligt 7 kap. VL, åvUar enligt 7 kap. 34 § och hänvisningarna i detta lagrum deltagarna i företaget och fördelas mellan dem efter i huvudsak samma grunder som sj'älva anläggningskostnaden. De som har intresse av att dike eller motsvarande anläggning vidmakthålls skall alltså i prin­cip svara för underhållet därav. Denna grundsats gäller dock inte un­dantagslöst. Också den, som endast beretts brukningsbåtnad av en torr­läggning och för vUken endast själva genomförandet av företaget är av betydelse, är skyldig att för framtiden delta i underhåUet. Det saknas vidare möjlighet att omfördela underhållsskyldighet som en gång fast­ställts. Frågan om det framtida underhållet av anläggning som beslutas vid syneförfättning skall alltid tas upp och avgöras vid förrättningen och synemännens utlåtande angående företaget skall alltid innehålla be­sked även i underhållsfrågan. Avgivande av delutlåtande är alltså inte medgivet (jfr 10 kap. 62 och 67 §§ samt 7 kap. 36 § fjärde stycket).

2.1.3 Vägföretag enUgt EVL

Enligt 3 § EVL omfattar väghållning byggande av väg, vägunderhåll och vintervägbållning. Bestämmelsen ligger till grund för bl. a. skyldig­heten att delta i väghållningskostnaderna. Om en väg som någon vill bygga för sin fastighet kommer att bli av synnerlig vikt för annan fas­tighet, är enligt 10 § dennas ägare skyldig att delta i byggandet. Skyl­dig att delta i vägunderhåll eller vinterväghållning är ägare av fastig­het, som har nytta av vägen under den tid marken är bar resp. snö­täckt. Enligt 11 § fördelas väghållningsbördan mellan flera väghåll­ningsskyldiga med hänsyn till den omfattning i vilken de beräknas kom­ma att begagna vägen. Större andel än som svarar mot dess nytta av vägen får dock inte läggas på någon fastighet.

Frågor om rättigheter och skyldigheter enligt lagen prövas vid för­rättning. För att vägförrättning skall komma till stånd fordras enligt 16 § att initiativ tUl förrättningen tas av någon behörig företrädare för fastighet som berörs av förrättningen. Vägförrättningen kan avse såväl byggande av väg som vägunderhåll och vinterväghållning eller endast någon av dessa frågor.

Ansökan om vägförrättning skall göras skriftligen hos länsstyrelsen, som därefter förordnar förrättningsman (18 §). Ersättning till förrätt­ningsmannen samt övriga förrättningskostnader skall enligt 21 § andra stycket förskotteras av sökanden till förrättningen.

I 24 § första stycket åfäggs förrättningsmannen att börja vägför­rättningen så skyndsamt som möjligt och att fortsätta och avsluta den utan onödigt dröjsmål. EnUgt tredje stycket av samma paragraf får den


 


Prop. 1971:151                                                                    51

som ansökt om vägförrättning återkalla sin talan. I så fall skall förrätt­ningen inställas, om inte annan sakägare som har rätt att påkaUa pröv­ning av frågan begär att förrättningen skall fortsättas.

De frågor som skall göras till föremål för utredning och beslut (ut­låtande) vid vägförtättning anges i 33 §. Av 33 § jämförd med 35 § framgår att utiåtandet normalt skall innehålla uppgifter bl. a. om vilka fastigheter som skall vara skyldiga att delta i vägens byggande eller underhåll eller i vinterväghållning. I utlåtandet skall vidare redovisas hur stor andel av sådan skyldighet som skall åligga varje fastighet (fas­tighetens andelstal) och hur förrättningskostnaderna slutiigt skall förde­las mellan sakägarna.

Inträffar ändrade förhållanden som i synnerlig mån inverkar på fråga om rättighet eller skyldighet som avgjorts genom förtättning eller dom, får enligt 65 § varje sakägare begära att frågan skall tas upp till prövnuig vid ny förrättning. Avsikten med en sådan förrättning kan vara att öka eller minska de till en vägsamfällighet hörande fastighe­ternas antal eller att av annat skäl få till stånd omfördelning av väg­hållningsskyldigheten. Bestämmelser om de särskilda frågor som skall behandlas vid ny förrättning ges i 66—69 §§.

2.1.4 Anläggningsföretag enligt LGA

LGA reglerar frågor om samverkan mellan två eller flera fastigheter för utförande, underhåll och drift av anläggning som är av stadigva­rande betydelse för fastigheterna (1 §). Som exempel på sådan anlägg­ning anges i lagen parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grandvatten, ledning, värmeanlägg­ning och tvättstuga. Lagen gäller inte allmän vatten- och avloppsan­läggning eller anläggning vars inrättande kan prövas av domstol eller annan myndighet enligt särskilda bestämmelser.

I en gemensamhetsanläggning deltar enligt 2 § i första hand de fas­tigheter, vilkas ägare är ense därom. I vissa fall kan emellertid fastig­het anslutas tUl anläggningen även utan ägarens samtycke. Kostna­derna för gemensamhetsanläggnings utförande, underhåll och drift skall enligt 7 § första stycket fördelas efter anddstal. Dessa skall be­stämmas med hänsyn tUl det behov som beräknas bli tiUgodosett för varje fastighet. I fråga om underhålls- och driftskostnader kan det faktiska utnyttjandet i stället läggas tiU grand för fördelningen.

Föratsättningarna för att inrätta en gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning. Framställning om förrättning skall göras av ägaren till fastighet, som uppges vara i behov av anläggningen, eller av bygg­nadsnämnden (10 § första stycket). Sådan framställning, som fordrar skriftlig form, skall inges tUl länsstyrelsen (11 §). Om hinder inte före­ligger mot att ta upp framställningen till prövning, förordnar länssty­relsen förrättningsman. HärtiU utses person, som äger den kunskap

4t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 151


 


Prop. 1971:151                                                        52

och erfarenhet som uppdraget kräver och som även i övrigt är lämplig tUI detta (12 §).

Föreligger föratsättningar för att inrätta gemensamhetsanläggning, skall saken avgöras genom anläggningsbeslut (18 §). I beslutet bestäms bl. a. varje ansluten fastighets andelstal.

Om anläggningsbeslut meddelas, skall förrättningskostnaderna bäras av ägarna tUl de anslutna fastighetema efter varje fastighets andelstal (19 §). InstäUs förtättningen, skall kostnaderna som regel betalas av den som gjort framställning om förrättningen eller, om byggnadsnämnden påkallat förrättningen, av kommunen.

Inträder sedan anläggningsbeslut vunnit laga kraft ändrade förhål­landen av beskaffenhet att i väsentlig mån inverka på fråga, som avgjorts genom beslutet, kan frågan prövas vid ny förrättning (39 §). De närmare reglerna härför ges i 40—42 §§.

2.2 Föredraganden

2.2.1 Inledning

EnUgt 9 kap, FBL kan anläggningsarbete eller liknande åtgärd som aktualiseras i samband med en fastighetsreglering i vissa faU utföras som ett för sakägarna vid regleringen gemensamt arbete. Beslut härom fattas av fastighetsbUdningsmyndigheten, Möjligheten att förordna om utförande av gemensamt arbete enligt FBL står dock inte alltid öppen. Sådant beslut får inte avse företag som skulle väsentligt ändra arten och omfattningen av fastighetsregleringen. Inte heUer får annat företag en­ligt VL än dikning utföras som gemensamt arbete enligt bestämmel­serna i FBL, Om ett anläggningsföretag inte kan utföras som gemen­samt arbete enligt FBL eller om ett sådant utförande inte är lämpligt, får fastighetsbUdningsmyndigheten förordna om frågans prövning en­ligt VL, EVL eller LGA, I fråga om företag som utförts enligt FBL skall fastighetsbildningsmyndigheten vidare, om det behövs, förordna att fråga rörande det framtida underhållet och driften av den utförda anläggningen skall prövas enUgt speciallagstiftningen,

I motiven till FBL förutsätts att sådana ändringar görs i speciallagar­na att fastighetsbildningsmyndigheten får befogenhet att ta initiativ till förrättningar enligt dessa (jfr prop, 1969: 128 s, B 640),

Såvitt gäller EVL och LGA bör vidare reglerna om förrättningsför­farandet, vilka knyter an till besfämmelserna i lagen (1926: 326) om delning av jord på landet (JDL), anpassas till FBL, Detsamma gäller bestämmelserna i EVL och LGA om överprövning av beslut som med­delats vid förrättning.

När det gäller att utforma förslag till behövliga lagändringar bör be­aktas att ett omfattande reformarbete pågår beträffande den nu aktu­ella speciallagstiftningen. Inom justitiedepartementet har  sålunda ut-


 


Prop. 1971:151                                                                    53

arbetats förslag tUl bl, a. anläggningslag. Förslaget avses ersätta be­stämmelserna i 7 kap. VL om sådan dikning som ej är att jämställa med vattenavledning, 2 och 4 kap. EVL om enskilda vägar i allmänhet och om skogsvägar samt LGA. Efter remissbehandling beräknas lag­förslag kunna föreläggas 1972 års riksdag. Även återstående delar av VL och EVL är föremål för översyn av vattenlagsutredningen resp. 1969 års vägutredning. Det kan antas att detta utredningsarbete kommer att resultera i genomgripande ändringar i de aktuella lagarna.

Med hänsyn härtill har jag ansett det lämpligast att nu inte företa andra ändringar i de berörda lagarna än som är oundgängligen nödvän­diga. De nu framlagda förslagen innefattar endast provisoriska lösning­ar av de samordningsfrågor som FBL:s ikraftträdande aktualiserar.

2.2.2 Initiativ till förrättning för inrättande av anläggning

Vid fastighetsreglering kan som tidigare framhållits fastighetsbild­ningsmyndigheten förordna att fråga om inrättande av gemensamhets­anläggning skall prövas i den ordning som föreskrivs i VL, EVL eller LGA. Det kan antas att ett sådant förfarande som regel kommer att tUl­gripas när anläggningen är av mera komplicerad natur eller berör ett större antal fastigheter utanför det egentliga regleringsområdet.

Ett vid fastighetsreglering meddelat beslut om att en anläggnings­fråga skall hänskjutas tUl särskild behandling enligt föreskrifterna i VL, EVL eller LGA torde i allmänhet kunna komma till stånd i samförstånd med sakägarna. Man måste emellertid räkna med att sakägarna med hänsyn till kostnadsförpliktelserna eller av andra orsaker inte alltid ställer sig bakom beslutet. I sådant fall torde ingen eller ringa utsikt föreligga till att någon av sakägarna ansöker om anläggningsförrättning. För en reglerings ändamålsenliga genomförande kan det vidare ofta vara av betydelse att beslutet blir verkställt så snart som möjligt.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes det mest ändamålsen­ligt att det överlåts åt fastighetsbildningsmyndigheten att själv ta initia­tiv tUl anläggningsfrågans prövning. Ett sådant initiativ kan emellertid inte gärna få formen av en ansökan. FastighetsbUdningsmyndigheten kan nämligen inte anses representera de fastigheter som saken angår. En godtagbar lösning torde vara att myndigheten får befogenhet att bringa anläggningsfrågan under bedömande vid förrättning genom en anmälan av beslutet till den myndighet hos vilken ansökan om förrätt­ning skall göras. Denna myndighet utser därefter i vederbörUg ordning förrättningsman. Anmälan bör vara skriftlig och innehålla samma upp­gifter som en av sakägare gjord ansökan.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt (avsnitt 2,1) prövas enligt speciallagstiftningen anläggningsfråga som regel vid förrättning. Beträffande vattenavledning och invallning finns dock viss begfänsad


 


Prop. 1971:151                                                        54

möjUghet att få frågan prövad direkt av vattendomstol. För att under­lätta samordningen mellan de olika företagen bör bestämmelser med­delas om att fråga om gemensamhetsanläggning som aktualiseras vid fastighetsreglering alltid skall prövas vid förrättning.

Genom det nyss angivna systemet med initiativrätt för fastighetsbild­ningsmyndigheten skapas garanti för att en vid en fastighetsreglering planerad anläggning verkligen kan komma tiU stånd. Det bör emeUertid också tillses att förutsättningar ges för en samordning av de olika för­rättningarna. Såvitt gäller företag enligt EVL och LGA torde inga svå­righeter behöva uppkomma. Till förtättningsman kan då förordnas sam­ma förr'åttningsman som handlägger fastighetsregleringen, I fråga om företag enligt VL torde denna möjlighet som regel inte föreUgga, Om förrättningarna handläggs av olika förrättningsmän, bör samråd ske dem emellan. Detta torde närmast vara en ordningsfråga och kräver inte några särskUda föreskrifter. Man bör t, ex, kunna räkna med att en vid fastighetsregleringen upprättad torrläggningsplan vid en efter­följande syneförrättning inte frångås annat än i undantagsfall,

I de nu aktuella speciallagarna förekommer en uppräkning av de frågor som skall göras till föremål för utredning och beslut vid förrätt­ningen. Normalt skall sålunda utlåtande över förrättningen innehålla uppgifter om bl, a, vilka fastigheter som skall vara skyldiga att ta del i anläggningens inrättande, underhåll och drift, I utlåtandet skall vidare redovisas hur stor andel av sådan skyldighet som skall åligga varje fastighet (fastighetens andelstal). Företas en slutiig fördelning av kost­naderna innan fastighetsreglering fullbordats, kan den emellertid snabbt bli inaktuell. Detta gäller i varje fall i fråga om underhållet. Fastighets­bildningsbeslutet kommer ju inte sällan att innebära en omfördelning av mark som kan få återverkningar beträffande både kretsen av berörda fastigheter och deras inbördes nytta av anläggningen.

Eftersom förutsättningarna för samordning mellan fastighetsregle­ring och separat anläggningsförrättning 'är olika i olika fall, synes nu angivna spörsmål inte kunna lösas enhetligt. Gällande bestämmelser medger emeUertid skilda praktiskt tillämpbara handläggningsförfaran­den. Normalt torde förloppet av en anläggningsfrågas behandling i an­slutning till en fastighetsreglering kunna gestalta sig på följande sätt. Sedan vid fastighetsregleringen beslutats att frågan om anläggningens inrättande skall prövas i den ordning som speciallagarna anger, företas handläggningen av de båda förrättningarna jämsides med varandra, varvid de fastigheter sorn ingår i regleringen t. v. betraktas som en en­het vid anl'äggningsförrättningen då så krävs. Efter det att fastighets-bildningsbeslutet meddelats vid regleringen och uppgift om fastighets­bildningen införts i fastighetsregistret, görs vid anläggningsförrättning­en den uppdelning av det gemensamma andelstalet för regleringsfastig­heterna som fordras för att fastställa varje sådan fastighets andelstal.


 


Prop. 1971:151                                                        55

Därefter avges utlåtande angående anläggningsfrågan och avslutas an­läggningsförrättningen. Slutligen meddelas avslutningsbeslut beträffan­de regleringen.

Det bör också i detta sammanhang framhållas möjligheten enligt FBL av att genomföra fastighetsregleringen i etapper på grundval av delbeslut. Sålunda kan den nya fastighetsindelningen beslutas och vinna laga kraft i den utsträckning det behövs för att anläggningsfrågan skall kunna behandlas på enklaste sätt och en riktig fördelning av andelsta­len nås.

Ännu bättre föratsättningar för att komma till rätta med samordnings­problemen skulle otvivelaktigt skapas, om man i speciallagstiftningen in­förde regler som gjorde det möjligt att avgöra vägbyggnads- eller andra anläggningsfrågor genom delutlåtande som kunde verkställas i ett för­håUandevis tidigt skede av regleringsföretaget (jfr SOU 1963: 68 s, 347), Härigenom skulle också risken för att ett slutiigt avgörande av anlägg­ningsfrågan medför olägenheter vid fastställandet av en definitiv fastig­hetsplan kunna elimineras. Handläggs de båda förrättningarna av sam­me förrättningsman, lär det emellertid i allmänhet inte vålla denne några större svårigheter att bedöma en sådan risk. I andra fall torde ett nära samråd mellan skUda förrättningsmän och sakägare vid de olika förrättningarna i allmänhet utgöra en garanti för att sådana olägenheter skall kunna undvikas. Man har också möjlighet att tiUkaUa vilken som helst av förrättningsmännen som sakkunnig vid den andra förrättningen.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag behov inte föreligga att i detta begfänsade sammanhang komplettera speciallagarna med s'är-skilda regler om delutlåtande.

Förslaget att förrättning enligt speciallagstiftningen skall kunna sät­tas igång efter anmälan av fastighetsbildningsmyndigheten innebär att ägarna av de fastigheter som ingår i fastighetsregleringen är att anse som sakägare vid anläggningsförrättningen. EnUgt VL, EVL och LGA åligger det endast sakägare som sökt förrättning att förskjuta kost­naderna för förrättningen. Sökande till torrläggningsföretag intar vi­dare en särställning i fråga om skyldigheten att bidra till kostnader för företagets utförande. Regler bör därför införas om att sakägarna vid regleringen i dessa hänseenden skall jämställas med förrättningssökande. Detta kan medföra att en fastighetsägare åläggs skyldighet att förskotte­ra kostnader mot sin vilja. Någon risk för att han tvingas delta i ett ekonomiskt olönsamt företag synes däremot inte föreUgga. En garanti härför utgör kravet enligt 9 kap. 1 § FBL att fastighetsbUdningsmyndig­heten får förordna om anläggningsförrättning endast om företaget främ­jar fastighetsregleringens syfte. Anläggningens inrättande skall alltså va­ra ägnad att förbättra fastighetsindelningen inom regleringsområdet. Ut­över detta krav gäller de allmänna villkor för tvångsdelaktighet som uppställs i speciallagarna. Det kostnadsansvar som förslaget sålunda


 


Prop. 1971:151                                                        56

innebär torde därför inte komma att överstiga nyttan av företaget. Med hänsyn härtill anser jag att den enskilda sakägarens intressen blivit till­räckligt tillgodosedda.

Enligt de nu aktueUa speciallagarna äger vidare den som ansökt om förrättning återkalla sin talan. När så sker skall förrättningen inställas, om inte annan sak'ägare, som har rätt att påkalla prövning av den väckta frågan, begär att förrättningen skall fortsättas. Har vid en fas­tighetsreglering beslutats att en anläggningsfråga skall prövas i den ord­ning som speciallagarna föreskriver, torde behovet av den avsedda anläggningen ha blivit så v'äl utrett, att någon ändrad inställning till frågan knappast kan väntas komma att intas. Undantagsvis kan emeller­tid ett sådant läge tänkas uppstå att frågan av en eller annan anledning mister sin aktualitet för de fastigheter som den berör eller för vissa av dem. Så l'är i allmänhet komma att bli fallet om fastighetsregleringen inställs. Anläggningsförrättningen bör då kunna inställas antingen helt och hållet eller till viss del. Vid bedömandet av hithörande spörsmål bör givetvis hänsyn främst fästas vid sakägarnas uppfattning,

2,2,3 Initiativ till förrättning för fördelning av underhållsskyldighet

Något avgörande av frågan om det framtida underhållet av en an­läggning som vid fastighetsreglering utförts som ett för sakägarna gemensamt arbete kan enligt FBL inte träffas i samband med regle­ringen. Enligt 9 kap, 7 § FBL åligger det emellertid fastighetsbildnings­myndigheten att ta initiativ till att underhållsfrågorna blir föremål för prövning enligt speciallagarna.

Vad som föreslagits i föregående avsnitt synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om fastighetsbildningsmyndighetens rätt att ta initia­tiv till prövning av underhållsfrågor,

2.3 Specialmotivering

2.3.1 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

1 kap. 27 §

Som anförts i den allmänna motiveringen skall beträffande dikning som företas efter beslut vid fastighetsreglering samtliga ägare av de i regleringen ingående fastigheterna anses som sökande till dikningen och ta del i kostnaderna därför i överensstämmelse med vad som gäller för sökande. En bestämmelse härom har tagits upp som en sista punkt till paragrafen.

7 kap. 36 §

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör det öppnas möjlighet för fastighetsbildningsmyndigheten att efter anmälan hos länsstyrelsen påkaUa att fråga om dikning skall upptas vid syne-


 


Prop. 1971:151                                                        57

förrättning. En bestämmelse härom har införts i paragrafen som ett nytt tredje stycke.

7 kap. 45 §

Enligt andra stycket i paragrafen skall efter ansökan hos länsstyrelsen fråga om vattenavledning prövas vid syneförrättning. Är båtnaden av företaget av annat slag än jordförbättring eller värdeökning av tomt­mark eller därmed likställd mark, kan ansökan i stället inges till vatten­domstolen. Målet skaU i så fall handläggas som ansökningsmål enligt 11 kap, 'VL, Om det är lämpligt, kan det dock hänskjutas tUl prövning vid syneförrättning,

I ett nytt tredje stycke föreslås nu bestämmelser om rätt för fastig­hetsbildningsmyndigheten att i anslutning till fastighetsreglering påkalla prövning av vattenavledningsföretag. Förslaget innebär att frågan om företagets inrättande skaU anmälas till länsstyrelsen, varefter frågan prövas vid syneförrättning. Eftersom ett enhetUgt förrättningsförfarande bör tUlämpas, föreslås ej någon möjlighet till omedelbar prövning vid vattendomstolen.

Enligt 7 kap, 49 § VL äger den föreslagna bestämmelsen motsva­rande tillämpning i fråga om invallningsföretag,

10 kap, 33 §

Bestämmelserna i paragrafens nya andra stycke reglerar vad som skall uppges i en av fastighetsbUdningsmyndigheten gjord anmälan om förrättning,

10 kap, 35 § Ändringama är av terminologisk natur,

10 kap, 48 §

Förrättning som tUlkommit på fastighetsbildningsmyndighetens ini­tiativ bör, som angetts i den allmänna motiveringen, kunna inställas, om fastighetsregleringen inställs eller om annat särskilt skäl föreUgger, En regel av detta innehåll har tagits upp i ett nytt fjärde stycke,

10 kap, 82 §

I ett tillägg till paragrafen anges att, när företag tillkommit efter anmälan av fastighetsbildningsmyndigheten, ägarna av de i fastighets­regleringen ingående fastigheterna skaU anses som förrättningssökande,

2,3,2 Förslaget till lag om ändring i lagen om enskilda vägar

15 §

Paragrafen har ändrats så att det klart framgår att förrättning kan komma till stånd inte bara efter ansökan utan också efter anmälan.


 


Prop. 1971:151                                                        58

16 §

I paragrafen föreslås ett nytt andra stycke som fastslår att fastighets­bUdningsmyndigheten skall göra anmälan om förrättning i de fall då myndigheten eiUigt 9 kap. 1 § tredje stycket eller 7 § FBL vid fastig­hetsreglering förordnat att fråga om väghållning skall prövas enligt EVL.

Paragrafen har dessutom jämkats i redaktionellt hänsende.

18 §

I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att anmälan om förrättning av fas­tighetsbildningsmyndigheten skall i de hänseenden som anges i paragra­fen jämställas med en av sakägare gjord ansökan om förrättning.

19 §

Enligt första stycket skall länsstyrelsen tUl förrättningsman förordna lantmätare eller annan lämplig person. När länsstyrelsen med anledning av anmälan från fastighetsbUdningsmyndigheten om vägförrättning skall utse förrättningsman, talar starka sk'ål för att uppdraget anför­tros åt den förrättningslantmätare som handlägger fastighetsregleringen. Bara i rena undantagsfall, när hinder t. ex. på grund av j'äv föreligger, bör annan förrättningsman utses. Bestämmelser av denna innebörd har fått ersätta de nuvarande bestämmelserna i andra stycket som förlorat aktualitet genom FBL:s ikraftträdande.

Enligt fjärde stycket i paragrafen skall länsstyrelsen underrätta lä­nets lantmäterikontor eller i vissa fall byggnadsnämnden om förord­nandet av förrättningsman. I ett tUlägg till stycket föreskrivs att sådan underr'ättelse skall rämnas också till den förrättningsman som hand­lägger fastighetsreglering i de fall annan förordnats att handlägga väg­förrättning som sker på grund av beslut vid regleringen.

20 §

Ändringama är av terminologisk natur.

Om vägförrättning har samband med fastighetsreglering som sker med biträde av gode män, torde det i allmänhet vara lämpligt, att dessa också får fungera vid vägförrättningen. Krävs med hänsyn tUl vägfrå-gornas beskaffenhet speciella insikter som inte finns hos gode männen vid fastighetsregleringen, bör dock särskUda gode män tUlkallas.

21 §

I första stycket har ordet "lantmäteriförrättningar" bytts ut mot "fastighetsbUdningsförrättningar", Kostnaderna för vägförrättning skall enligt andra stycket förskjutas


 


Prop. 1971:151                                                        59

av den som sökt förrättningen. Vid förrättning som tillkommit efter anmälan av fastighetsbildningsmyndigheten bör det, som anförts i den allmänna motiveringen, åligga ägarna av de i regleringen ingående fas­tigheterna, som också är sakägare vid vägförrättningen, att svara för vad som sålunda åvilar sökanden. En bestämmelse av detta innehåll har införts i andra stycket,

24 §

Tredje stycket paragrafen har ändrats med hänsyn till de nya bestäm­melser som föreslås i 25 §,

I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att förrättning som tillkommit efter beslut vid fastighetsreglering får inställas endast om fastighetsreglering­en inställes eller om atmat särskilt skäl föreligger. Beträffande den när­mare motiveringen tUl bestämmelsen hänvisas till avsnitt 2,2,2,

25 §

I paragrafen ges bestämmelser om kallelse av sakägare till förrätt­ningssammanträde och delgivning av sådan kallelse samt om under­rättelse tUl byggnadsnämnd när förrättningen avser väg i ort där skyl­dighet föreligger att söka byggnadslov. Motsvarande regler för fastig­hetsbildningsförrättning finns i 4 kap, 18—24 §§ FBL,

Någon ändring av bestämmelserna i den nu förevarande paragrafen behövs i och för sig inte i detta sammanhang. Enligt 78 § EVL äger emellertid paragrafen motsvarande tillämpning i fråga om förrättning enligt 3 kap, EVL, Som tidigare sagts utreds f, n. dessa regler av 1969 års vägutredning. Eftersom det nu inte kan överblickas när eventuella ändringar av 3 kap, EVL kan genomföras, synes det angeläget att bringa de formella förfarandereglerna vid vägförrättning i överensstäm­melse med de mera tidsenliga bestämmelserna i FBL. Jag föreslår där­för att första—femte styckena av paragrafen ersätts med en hänvisning till 4 kap. 18—24 §§ FBL.

27 §

Som jag nyss anfört bör de formella handläggningsreglerna i EVL anpassas tUl vad som gäller enligt 4 kap. FBL. I förevarande paragraf ges bestämmelser om förordnande av aUmänt ombud för fastighet som står under allmän myndighets vård och inseende, om förrättning avser sådan fastighet. Eftersom någon motsvarande regel ej tagits upp i FBL, föreslås att 27 § upphävs.

28 §

Paragrafen, som innehåller föreskrifter om kallelse till nytt förrätt­ningssammanträde, motsvaras av 4 kap. 19 § FBL. Eftersom 25 § EVL i förslaget hänvisar tUl denna paragraf i FBL, bör 28 § EVL upph'ävas.


 


Prop. 1971:151                                                        60

36 §

Har vägförrättning tillkommit efter beslut vid fastighetsreglering och handläggs förrättningarna av olika förrättningsmän, skall förrättnings­mannen för vägförrättningen enligt tillägg tiU paragrafens andra stycke underrätta den som handlägger fastighetsregleringen om dagen för väg-förrättningens avslutande.

37 §

Ändringama i paragrafen 'är av terminologisk art.

38 §

Ändringama i första stycket är av terminologisk art.

Bestämmelsen i andra stycket om förfarandet i överklagade mål har ersatts av en hänvisning till de nya reglerna i 16—18 kap. FBL angå­ende överprövning av fastighetsbildningsmål.

39 §

TUlägget till första stycket innebär att avskrift av dom skall sändas också till förrättningslantmätare för fastighetsreglering i de fall då väg­förrättningen beslutats vid fastighetsregleringen men utförs av annan an nämnde förrättningsman.

I andra stycket har ordet "ägodelningsdomaren" utbytts mot "fastig­hetsdomstolen".

40 och 49 §§

Ändringarna i dessa paragrafer är av terminologisk art.

65 §

I paragrafen anges att envar sakägare under vissa förutsättningar äger påkalla ny prövning av redan avgjord fråga. Samma möjlighet bör tUl­komma fastighetsbUdningsmyndigheten, om förnyad prövning aktualise­ras i samband med fastighetsreglering. Paragrafen har ändrats i enlig­het härmed.

78 §

Paragrafens tredje stycke har jämkats med hänsyn till att 27 och 28 §§ upphävts.

I femte stycket har ordet "lantmäteriförrättningar" utbytts mot "fas­tighetsbildningsförrättningar".

86 och 105 §§

I paragraferna har vidtagits vissa terminologiska ändringar. Vidare har hänvisningarna tUl jorddelningsmål utgått. Ändringen innebär att för


 


Prop. 1971:151                                                        61

mål som avses i resp, paragraf skall gälla vad som i allmänhet är före­skrivet om mål som handläggs av fastighetsdomstol (jfr 2 § lagen om fastighetsdomstol).

Övergångsbestämmelser

Lagförslaget innehåller inte någon särskUd övergångsbestämmelse. En­ligt 7 § FBLP skaU mål och ärende som vid ikraftträdandet är anhäng­igt hos ägodelningsrätten prövas av fastighetsdomstolen, om inte hu­vudförhandling har påbörjats vid ikraftträdandet.

2.3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa gemensamhetsan­läggningar

10 §

Som anförts i avsnitt 2.2.2 bör fastighetsbildningsmyndigheten i sam­band med fastighetsreglering kunna ta initiativ till förrättning enligt LGA. Bestämmelser härom har tagits upp i förevarande paragraf.

Av lagtekniska skäl har lagtexten helt omredigerats. I första stycket skiljs mellan ansökan och anmälan om förrättning. Ansökan om förrätt­ning görs enligt andra stycket av enskild sakägare eller byggnadsn'ämn-den. Detta innebär inte någon saklig ändring i förhållande tiU gällande bestämmelser. I tredje stycket i paragrafen anges att fastighetsbildnings­myndighetens initiativ till förrättning enligt LGA sker genom anmälan.

11 §

Ordet "framställning" har i paragrafen utbytts mot "ansökan". Med ansökan har i första och andra styckena jämställts anmälan av fastig­hetsbUdningsmyndigheten.

12 §

Den föreslagna ändringen av paragrafen innebär att länsstyrelsen för­ordnar förrättningsman också när anmälan gjorts av fastighetsbildnings­myndigheten efter beslut vid fastighetsreglering. Som jag anfört vid 19 § EVL bör i första hand till förrättningsman förordnas samma person som handlägger fastighetsregleringen. En uttrycklig bestämmelse härom har tagits upp som ett nytt andra stycke.

I paragrafen har i övrigt företagits vissa redaktionella ändringar.

13 §

Ändringarna i paragrafen är av formell natur. Som jag framhålUt i anslutning tUl 20 § EVL bör om möjligt samma gode män medverka vid fastighetsregleringen och anläggningsförrättningen.

19 §

Vissa ändringar av terminologisk art har företagits i första och andra styckena.


 


Prop. 1971:151                                                        62

I paragrafen har som ett nytt tredje stycke intagits en föreskrift som gäller i sådana fall då förrättning tillkommit efter anmälan av fastighets­bUdningsmyndigheten. Regeln innebär att ägarna av de i fastighetsregle­ringen ingående fastigheterna kommer att få vidkännas den ersättnings­skyldighet som enligt första och andra styckena åvilar sökanden.

20 §.

Det förrättningsförfarande som är tillämpligt i fråga om gemensam­hetsanläggning överensstämmer till vissa delar helt med det som kom­mer till användning vid jorddelning. Lagtekniskt har denna överens­stämmelse genomförts på så sätt att i förevarande paragraf hänvisas till åtskiUiga lagrum i JDL. Dessa har nu ersatts med motsvarande bestäm­melser i FBL. Härvid har hänvisning gjorts också till 4 kap. 4 § FBL om hinder för dem som är varandra närstående att tjänstgöra samtidigt vid förrättning och till 4 kap. 35 § FBL om anlitande av tolk vid för­rättning. Vidare har hänvisats tiU 4 kap. 32 § tredje stycket FBL om att sökandens utevaro från första sammanträdet under förrättningen skall ha samma verkan som om ansökningen återkallats, om inte sökanden anmält laga förfall eUer det är uppenbart att han vidhåller ansökningen.

Bland de lagrum i FBL som införts i 20 § LGA saknas motsvarighet till föreskriften i 3 kap. 9 § sista stycket JDL om förbud att föra talan mot beslut varigenom jävsanmärkning gUlats. En föreskrift av detta in­nehåll finnes i 15 kap. FBL. Frågan, som är av processuell art, regleras i följande paragraf.

Det nuvarande andra stycket i 20 § har fått utgå eftersom 4 kap. 38 § FBL, som motsvarar 2 kap. 11 § JDL, ger förrättningsmännen rätt att få tiUträde tUl byggnad. I ett nytt andra stycke tas upp en bestämmelse om att förrättning enligt LGA som tillkommit efter beslut vid fastighets­reglering får inställas endast om fastighetsregleringen inställts eller om annat särskilt skäl föreligger. Av 18 § första stycket följer att förrätt­ningen även skall inställas, om byggnadsnämnden ej lämnat sitt medgi­vande tUl gemensamhetsanläggningen.

Ändringarna i första stycket paragrafen är huvudsakligen av termino­logisk art.

Rörande förfarandet i fullföljt mål om gemensamhetsanläggning och talan mot beslut som meddelats i sådant mål bör de för fastighetsbild­ningsmålen avsedda bestämmelserna i 16—18 kap. FBL gälla i tillämp­liga delar. Sista stycket paragrafen har ändrats i överensstämmelse här­med.

35 §

Ändringen i denna paragraf är av terminologisk art.


 


Prop. 1971:151                                                        63

44 §

Enligt 17 § skall förrättningsmannen i vissa fall hänskjuta ärendet tUl byggnadsnämnden för prövning om tilltänkt anläggning strider mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande m. m. Om särskilda skäl föreligger kan byggnadsnämnden medge avvikelse från planen eller bestämmelserna enligt vad som i allmänhet gäller. Talan mot byggnadsnämndens beslut kan anföras hos länsstyrelsen genom be­svär. Länsstyrelsen får inte mot byggnadsnämndens mening medge an­läggningen i strid mot fastställd generalplan eller stadsplan. Över läns­styrelsens beslut får besvär anföras hos Kungl. Maj:t. Sådant besvärs­mål torde prövas i konselj.

Länsstyrelsen har också att pröva ett antal andra ärenden enligt la­gen. Sålunda skall länsstyrelsen förordna förrättningsman enligt 12 §, förordna syssloman när anledning föreUgger därtill enligt 25 eller 33 § och bestämma om ersättning tUl syssloman. Länsstyrelsen har också att i visst fall utlysa samfällighetsstämma (28 §), Över länsstyrelsens beslut i nu nämnda frågor torde besvär kunna anföras hos Kungl, Maj:t, Besvär rörande ersättning åt syssloman torde höra till regeringsrätten med stöd av 2 § 4:o regeringsrättslagen. Besvär i annan nu nämnd fråga torde prövas i konselj.

Den reform av förvaltningsrättskipningen som skall träda i kraft den 1 januari 1972 (se prop, 1971: 30) synes böra medföra att administrativa besvärsmål enligt denna lag förs till kammarrätten. Dock bör undantag göras för mål enligt 17 § eftersom Uknande mål enligt byggnadslag­stiftningen avgörs i konselj,

3   Förslaget till lag om ändring i lagen om samäganderätt

I nuvarande lydelse av 7 § lagen (1904: 48 s, 1) om samäganderätt ta­las på flera ställen om laga skifte. Den form av laga skifte som avses är det s. k, klyvningsskiftet. Detta har i FBL ersatts av fastighetsbildnings­institutet klyvning. Paragrafen har ändrats i enUghet härmed.

4   Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt i vissa fall för
nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

Lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att in­lösa under nyttjanderätt upplåtet område (den s. k. ensittarlagen) avser att i viss utsträckning bereda ägare av boningshus på ofri grund en mera tryggad ställning genom friköp av marken. Enligt denna lag är den, som innehar annan tillhörig mark med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål och där äger boningshus, under vissa förutsättningar be­rättigad att lösa tUl sig marken, även om jordägaren motsätter sig det. Frågan om lösningsrätten och om löseskillingen för marken avgörs vid


 


Prop. 1971:151                                                        64

lantmäteriförrättning. Förrättningsmän, en lantmätare och två gode män, förordnas av länsstyrelsen. I fråga om förrättningen hänvisas till de i 2 och 3 kap. JDL för laga skifte meddelade föreskrifterna. Vissa särbestämmelser finns dock, såsom beträffande kungörande av förrätt­ningen samt utsändande av kallelsebrev och övriga underrättelser. Sär­skUda regler meddelas också för fall, då område som skall lösas är beläget i stad eller stadsliknande samhälle på landet. För att inlösen av ett område skall vara fullbordad räcker det i allmänhet inte med att förrättningen vunnit laga kraft. Som regel skaU särskild fastställelse­prövning äga rum i den ordning som gäller för avstyckning. Därvid skall faststäUelse meddelas, om avskiljande av området överensstämmer med vissa närmare angivna föreskrifter i JDL eller lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning i stad (FBLS).

JDL och FBLS upph'ävs genom FBLP. FBL innefattar en enhetiig lagstiftning för land och stad. De särbestämmelser ensittarlagen inne­håller för det fall att område som skall lösas är beläget i stad eller stads­liknande samhälle på landet bör därför utgå. De hänvisningar tUl skilda delar av JDL som lagen innehåller bör vidare ersättas med hänvisningar till motsvarande delar av FBL. GäUande system med särskild kungörelse samt utsändande av kallelsebrev och övriga underrättelser bör slutUgen ersättas av tillämpliga delar av det kallelse-, delgivnings- och underrät­telseförfarande som enligt FBL gäller för fastighetsbUdningsförr'ättning.

FBL innebär dessutom att det i äldre bestämmelser för bl. a. av-styckningsförrättningar föreskrivna fastställelseförfarandet avskaffats och ersatts med ett system som medför att fastighet.sbildningsförrättning blir slutiigt giltig i och med att den vinner laga kraft. Fråga uppkommer nu om detta system bör införas också när det gäller ensittarförrättning.

Ensittarlagen gäller endast tUl utgången av år 1976. Vissa skäl kan åberopas tUl stöd för att under lagens återstående giltighetstid bibe­hålla det system med efterprövning av ensittarförrättningar som nuva­rande fastställelseförfarande innebär. Sålunda är lagens bestämmelser så speciella att en granskning i efterhand kan vara påkallad. A andra sidan synes förfarandet i möjligaste mån böra anknyta tUl det förfarande som enligt FBL kommer att gälla för fastighetsbildningsförrättningar i allmänhet. Övervägande skäl talar enligt min mening för att FBL:s system görs tUlämpligt också på ensittarförrättningar. Förslaget har ut­formats i överensstämmelse härmed.

6 §

Särbestämmelsen i paragrafens första stycke om förordnande av för­rättningslantmätare, när område som skall lösas hör till stad eller är be­läget inom stadsliknande samhäUe på landet, har utgått.

Ändringarna i andra stycket innefattar den övergång i tillämpliga de­ lar tUl FBL:s kallelse-, delgivnings- och underrättelseförfarande som.


 


Prop.1971:151                                                         65

tidigare berörts. Förslaget i denna del innebär bl. a. att skyldigheten för lantmätaren att före första sammanträdet utfärda kungörelse angående förrättningen bortfaller. I stället skall det åligga denne att till förrätt­ningen kalla varje känd sakägare genom särskild kallelse, som skall del­ges denne. Det offentiiga kungörandet av förrättningen får endast den funktionen att vara ett led i delgivning med okända sakägare och i vissa slag av koUektivdelgivning. Bestämmelser därom finns i delgiv­ningslagen (1970: 428).

I tredje stycket har en anpassning skett tUl JB:s panträttsbegrepp och tUl övergångsbestämmelserna i 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP) angående företrädesrätt för fordran på ogulden köpeskilling eller annan rättighet och i 8 § JP angående rätt till avkomst eller annan förmån. Vidare har bestämmelsen i sista punkten om särskilt kungörelseförfarande fått utgå, eftersom frågan härom regleras i del­ givningslagen,

§

Ändringarna i denna paragraf är av terminologisk natur,

§

Ändringarna i denna paragraf hänger samman med att fastställelse­prövningen föreslås avskaffad. Bestämmelser motsvarande dem som f. n. gäller för att fastställelse skall meddelas bör för framtiden gälla i fråga om avskiljande av inlöst område. Vissa av dessa bestämmelser har in­förts i tredje stycket av denna paragraf. I 18 § har dessutom tagits in en generell hänvisning tUl bestämmelserna i 4 kap. FBL.

Enligt tredje stycket i dess nya lydelse skall bestämmelserna i 3 kap. 2 § samt 10 kap. 1, 2 och 5 §§ FBL äga motsvarande tillämpning i fråga om avskiljande av inlöst område. Genom en särbestämmelse öppnas möjUghet att avskilja mark även från sämjdott. Härvid förutsätts att sämjedelningen har civUrättslig giltighet, dvs. att den skett vid sådan tidpunkt att den kan legaliseras enligt legaliseringslagen (1968: 578). Vidare har intagits en motsvarighet tUl den nuvarande bestämmelsen i 13 § andra stycket enligt vUken även mark som innehas som fideikom­miss får avskiljas. F. n, gäUer på grund av hänvisning till 5 kap. 6 § första stycket FBLS och 19 kap. 12 § första stycket JDL att avskUjan-det skall verkställas så att såväl stamfastigheten som det avskilda områ­det får rätt till behövliga vägar. I FBL har motsvarande villkor inarbe­tats i det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. 1 § FBL. Eftersom detta krav inte skall gälla i fråga om ensittarförrättning, har en särbestämmelse meddelats som fastslår förrättningsmännens skyldighet att se till att vägfrågan löses. I en annan särbestämmelse har i överensstämmelse med gällande rätt föreskrivits att förrättningsmännen har rätt att förordna omi jämkning av gränserna för det avskUda området.


 


Prop. 1971:151                                                        66

Som nyss anförts skall enligt 18 § reglerna i 4 kap. FBL äga motsva­rande tillämpning i fråga om ensittarförrättning. Med hänsyn härtill har de nuvarande bestämmelserna om underställning i tredje stycket, om vUandeförklaring i femte stycket sista punkten samt om karta och be­skrivning i sjätte stycket fått utgå (jfr 4 kap. 25, 28 och 39 §§ FBL).

SlutUgen har bestämmelserna om gränsbestämning och tomtmätning anpassats tUl FBL:s regler om fastighetsbestämning i samband med fastighetsbUdning.

11 §

Enligt FBL fullföljs talan mot fastighetsbildningsförrättning tUl fas­tighetsdomstol i stället för tUl ägodelningsrätt. Bestämmelsen i para­grafens första stycke om fuUföljd av talan mot ensittarförrättning har ändrats i överensstämmelse härmed.

13 §

Bestämmelserna i första och andra styckena om fastställelseprövning har fått utgå av skäl som tidigare anförts.

Om fastställelseprövningen avskaffas, måste fullbordandet av områ­dets inlösen anknyta tUl ett annat moment i förfarandet än fastställelsen. Det förefaller lämpUgt att på motsvarande s'ätt som vid expropriation knyta fullbordandet till att nyttjanderättshavaren i vederbörlig ordning nedsatt löseskillingen hos länsstyrelsen. Tredje stycket har ändrats i en­lighet härmed.

I sista stycket andra punkten anges f. n. att angående inlöst områdes befriande från intecknad gäld är särskilt stadgat. Den besfämmelse som åsyftas är 24 § 1 mom. andra stycket inteckningsförordningen, som er­sätts av 6 kap, 14 § JB, Den föreslagna ändringen innebär en anpass­ning till JB:s terminologi,

14 §                              .

Ändringarna i denna paragraf utgör följdändringar till de föreslagna ändringarna i 6 § sista stycket och 13 §, Reglerna om kallelse tiU fördel­ningssammanträde har anpassats till bestämmelserna i 5 kap, 16 § andra stycket FBL, Vissa jämkningar av terminologisk natur har också gjorts,

15 §

Eftersom fastställelseprövningen föreslås bortfalla, har vad paragra­fen innehåller angående kostnad för fastställande av inlöst områdes avskiljande fått utgå.


 


Prop. 1971:151                                                        67

18 §

I paragrafens första stycke finns f, n, i fråga om ensittarförrättning en hänvisning till de i 2 och 3 kap, JDL för laga skifte meddelade före­skrifterna. Dessa föreskrifter motsvaras i huvudsak av bestämmelserna om fastighetsbUdningsförrättning i 4 kap, FBL, Hänvisningen har ändrats i enlighet härmed. Som anförts vid 8 § har vissa av de nuvarande bestäm­melserna i denna paragraf härigenom blivit överflödiga.

Andra stycket avser förfarandet när talan fullföljts mot förrättningen. Eftersom fullföljd skall ske till fastighetsdomstolen, har vad ägodelnings­domaren eller ägodelningsrätten skall iakttaga fått utgå. Vidare har i fråga om förfarandet i målet och talan mot däri meddelade beslut hänvisningen tUl vad som är stadgat angående klagan över avslutat laga skifte ändrats till att avse klagan över avslutad fastighetsbildningsförrätt­ning.

Beträffande rättegångskostnaderna i fastighetsbildningsmål gäller enligt 16 kap, 14 § FBL som allmän regel, att fastighetsdomstolen efter vad som är sk'äligt med hänsyn till omständigheterna kan förordna att sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rätte­gångskostnad. Denna regel, som genom hänvisningar i 17 kap, 3 § och 18 kap, 3 § FBL har motsvarande tillämpning i fråga om rättegången i hovrätten och högsta domstolen, får anses lämplig också för rätte­gången i mål rörande ensittarförrättning. Lagrummen innehåller emel­lertid i fråga om rättegångskostnaderna i mål om inlösenersättning sär­bestämmelser som utformats efter förebild från 67 § lagen (1917: 189) om expropriation. Vid fastighetsdomstolen skall sålunda sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad obe­roende av utgången i målet, om ej annat följer av 18 kap, 6 eller 8 § rättegångsbalken, I hovrätten eller högsta domstolen gäller för kostna­derna i sådant mål, med tillämpning i övrigt av 18 kap, rättegångsbalken, att den som har att utge inlösenersättning, om inte annat följer av 18 kap, 6 eller 8 § samma balk, alltid själv skall vidkännas sina kostnader samt kostnad som han orsakar motparten genom att själv fullfölja talan. Den inlösen som avses i dessa bestämmelser är av annan natur än inlösen enligt ensittarlagen. En motsvarande reglering av kostnads­frågan i mål om inlösenersättning enligt ensittarlagen kan inte anses sakligt motiverad. I en undantagsbestämmelse har därför föreskrivits att de nyssnämnda särreglerna inte skall tUlämpas i mål som här avses.

Eftersom fastställelseprövningen föreslås avskaffad, har tredje och fjärde styckena fått utgå.

I femte och sjätte styckena finns f. n. bestämmelser som reglerar för­utsättningarna för att fastställelse skall meddelas på inlöst områdes av­skiljande. Till följd av de föreslagna ändringarna i 8 § tredje stycket har dessa bestämmelser fått utgå. Bestämmelsen i femte stycket sista


 


Prop. 1971:151                                                        68

punkten att avstyckat område efter framställning därom skall åsättas särskUt namn har ansetts överflödig och har därför också fått utgå.

Ändringarna i sista stycket är främst en följd av att ensittarförtätt-ning inte längre skall underkastas fastställelseprövning. Det har ansetts nödvändigt att även fastighetsregistermyndigheten får underrättelse om förrättningen. Av 19 kap, 2 § andra stycket FBL framgår att upp­gift om den ändrade fastighetsindelningen skall införas i fastighetsre­gistret.

övergångsbestämmelserna

Äldre bestämmelser om fastställelse föreslås gälla för ensittarförrätt­ning som avslutats före den 1 januari 1972. Vad som enligt äldre bestäm­melser åvUar ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten skall därvid fullgöras av fastighetsdomstolen. Härav följer att fastställdseärende som vid lagens ikraftträdande är anhängigt hos ägodelningsdomaren eUer ägodelningsrätten skall överlämnas till fastighetsdomstolen. Att mål som överklagats tUl ägodelningsrätten också skall prövas av fastighets­domstolen, om huvudförhandling inte har påbörjats vid ikraftträdandet, framgår av 7 § FBLP.

5    Förslaget till lag om ändring i lagen om ägofred

Ändringama i 24 § är av terminologisk natur.

Ändringarna i 25 § innebär att hänvisningarna till vissa bestämmel­ser om laga skifte i JDL anpassats till motsvarande regler i FBL.

I prop. 1971:106 har förutsatts (s. 115) att mål om stängselskyldig­het och betesreglering enligt 46 § samt klandertalan enligt 49 § första stycket skall överföras från allmän domstol till fastighetsdomstol. 46 och 49 §§ har ändrats i överensstämmelse härmed. Detta har föranlett änd­ringar i 43 och 45 §§ samt för tydUghetens skull också i 29 och 31 §§. I 49 § har dessutom gjorts vissa terminologiska jämkningar.

I nyssnämnda proposition redovisades också ett remissyttrande av hovrätten över Skåne och Blekinge, enligt vilket de nuvarande bestäm­melserna i 36 och 37 §§ om uppvisande vid allmän underrätt av förening lämpligen borde avse sådan allmän underrätt som är fastighetsdomstol i den ort där de fastigheter som föreningen angår är belägna. Underrät­tens uppgifter enligt dessa bestämmelser avser dock huvudsakUgen re­gistrering, och jag anser inte skäl föreligga att överföra dessa uppgifter till fastighetsdomstolarna.

Av den föreslagna övergångsbestämmelsen framgår att mål som vid ikraftträdandet är anh'ängigt hos domstol skaU handläggas enligt äldre bestämmelser.


 


Prop. 1971:151                                                                   69

6   Förslaget tiU lag om ändring i lagen om stängselskyldighet
för järnväg m. m.

I 4 § lagen (1945: 119) om stängselskyldighet för järnväg m. m. finns bestämmelser om rättegången i mål angående skyldighet för innehavare av järnväg att hålla stängsel till skydd för större hemdjur. I första styc­ket föreskrivs att sådant mål upptas av ägodelningsrätten i orten. Om förfarandet i målet och talan mot däri meddelade beslut gäller enligt andra stycket i tillämpliga delar bestämmelserna i JDL angående jord­delningsmål som anhängiggörs genom stämning. Tredje stycket slutligen innehåller en särbestämmelse beträffande rättegångskostnaderna. I mål om befrielse från skyldighet att hålla stängsel är järnvägs innehavare skyldig att vidkännas på ömse sidor uppkomna kostnader, om inte ägodelningsrätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligt för­ordna annorlunda.

Ägodelningsrätterna avskaffas i och med att FBL träder i kraft och ersätts av fastighetsdomstolar. Första och tredje styckena i 4 § har änd­rats i överensstämmelse härmed. Andra stycket har fått utgå. Härige­nom kommer jämUkt 2 § lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol att beträffande rättegången i mål som har avses i tillämpliga delar gäUa vad som är föreskrivet om allmän domstol, i den mån ej annat följer av la­gen om fastighetsdomstol eller annan författning.

Ändringen i 5 § är en följd av att 4 § andra stycket utgått.

7   Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen

Enligt 19 § andra stycket skogsvårdslagen (1948: 237) kan skogs­vårdsstyrelsen i vissa fall hos skogsstyrelsen påkalla syneförrättning be­träffande skogsområde. Skogsstyrelsen förordnar därefter sakkunnig person att med biträde av två gode män verkställa förrättningen. F. n. gäller att gode männen utses av förrättningsmännen bland dem som är nämndemän eller gode män vid lantmäteriförrättningar. Gode män vid lantmäteriförrättningar motsvaras i FBL av gode män vid fastighets-bUdningsförr'ättningar. Paragrafen föreslås ändrad i överensstämmelse härmed.

8   Förslaget till lag om ändring i lagen om häradsallmänningar

De föreslagna ändringarna i 2 § första och tredje styckena 'är föran­ledda av att begreppet jorddelning i FBL ersatts av fastighetsbildning.

I 12 § 2 anges f. n, som villkor för att införlivning av mark med häradsallmänning skall få äga rum att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning som fastställts eUer eljest är lagligen gäUande är skild från annan mark. Såväl lantmäteri- som

5   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 151


 


Prop. 1971:151                                                        70

mätningsförrättning motsvaras i FBL av fastighetsbildningsförrättning. Bestämmelsen har ändrats i överensstämmelse härmed. Att förrättning­en skall vara lagligt gällande (jfr 1 kap, 2 § FBL) har inte ansetts be­höva komma till uttryck i lagtexten.

9   Förslaget tiU lag om ändring i lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

De ändringar som vidtagits i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna motsvarar ändringarna i lagen om häradsall­männingar.

10   Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen

I 8 § andra stycket jordförvärvslagen föreskrivs att, om giltigheten av förvärvstillstånd är beroende av att fånget leder till sammanlägg­ning och ansökan om lagfart har skett och förklarats vilande endast i avbidan på fastighetsbildningens genomförande, sammanläggningen inte hindras av att lagfart ej beviljats.

Enligt 12 kap, 4 § första stycket FBL gäller som villkor för sam­manläggning att ägaren har lagfart på fastigheten eller att ansökan om lagfart förklarats vilande och hinder mot bifall till ansökningen inte föreligger om fastighetsbildningen genomförs. Av motiven till FBL framgår att bestämmelsen utarbetats bl, a, med sikte på att ersätta 8 § andra stycket jordförvärvslagen (jfr prop, 1969: 128 se B 733), På grund härav föresläs att sistnämnda bestämmelse nu upphävs.

11    Förslaget till lag om ändring i lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

1 §

Med hänsyn till att LGA fortfarande skall gälla efter den 1 januari 1972 har det ansetts lämpligt att anpassa lagen (1966: 701) om förmåns­rätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar till förmånsrättslagen (1970: 979), Hänvisningen i förevarande paragraf till 17 kap, 6 § handelsbalken har därför ersatts med en hänvisning till 6 § 1 förmånsrättslagen, (Jfr prop, 1970: 142 s, 116 och 143,)

4 §                    .

Ändringen i paragrafen, som är föranledd av tUlkomsten av den nya förmånsrättslagen, innebär att beträffande förmånsrätt i fråga om tomt­rätt skall gälla 7 § 2 förmånsrättslagen.


 


Prop. 1971:151                                                       71

Övergångsbestämmelsen

Bestämmelsen motsvarar punkt 8 i övergångsbestämmelserna till för­månsrättslagen,

12   Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Som förut anförts avskaffas i princip de nuvarande ägodelningsrät­terna, när FBL träder i kraft den 1 januari 1972, Dessutom mönstras de därtUl anknytande begreppen ägodelningsdomare och ägodelnings­nämndemän ut ur lagstiftningen, Ägodelningsrätternas arbetsuppgifter övertas av fastighetsdomstolarna. På fastighetsdomstolarna, som f, n, bara har att pröva mål och ärenden enligt mUjöskyddslagen (1969: 387), läggs samtidigt en rad andra uppgifter, I prop, 1971: 106, som har an­tagits av riksdagen (JuU 13, rskr 204), har fastighetsdomstolarnas kom­petensområde fr, o, m, den 1 januari 1972 angetts närmare. De i nämn­da proposition framlagda förslagen rörande fastighetsdomstolarna har lett tiU ändringar i ett flertal lagar (1971: 534—548), Bland dessa m'ärks lagen (1917: 189) om expropriation (ExprL). Ändringarna i ExprL in­nebär bl, a, att expropriationsdomstol avskaffas och ersätts av fastig­hetsdomstol som första domstol i expropriationsmål. Också begreppet expropriationstekniker försvinner.

Närmare bestämmelser om fastighetsdomstol finns i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol (FDL), som ändrades (1971: 534) på grund av nyssnämnda prop, 1971: 106, Fastighetsdomstol är principiellt inte som ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol en specialdomstol. Den utgörs i stället av en allmän underrätt, tingsrätt, som då har särskild sammansättning. Normalt består fastighetsdomstol av två lagfarna leda­möter, av vilka den ene är domstolens ordförande, samt en teknisk le­damot och två nämndemän. Ordföranden utses bland de lagfarna do­marna i tingsrätten och den andre juristledamoten skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt. Den tekniske ledamoten får en fastare anknytning till domstolen än expropriationsteknikern tUl ex­propriationsdomstolen genom att särskUda tjänster för tekniska leda­möter tillförs tingsrättsorganisationen. Nämndeman i fastighetsdom­stol utses till detta uppdrag genom val enligt särskUda bestämmelser i FDL, Om förfarandet vid fastighetsdomstol finns vissa bestämmelser i FDL, I den mån inte annat följer av denna lag eller annan författning gäller om fastighetsdomstol och rättegången vid sådan domstol i tillämp­liga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol,

Prop, 1971: 106 har också lett tiU lag (1971: 531) om 'ändring i VL, Såvitt rör vattendomstolarna innebär denna lagändring att de fr, o, m, den 1 januari 1972 inordnas i tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna. Vattendomstolarnas egenskap av självstän­diga specialdomstolar upphör aUtså, Vattendomstol utgörs i stället av en


 


Prop. 1971:151                                                        72

tingsrätt, som därvid har särskild sammansättning, I denna samman­sättning består tingsrätten av en ordförande, som utses bland de lag­farna domarna i tingsrätten, en eller två tekniska ledamöter samt två nämndemän. De särskilda vattenrättsnämndemännen försvinner och er­sätts av nämndemän i fastighetsdomstol. Också i fråga om vattendom­stol och rättegången i vattenmål gäller vad som är föreskrivet om all­män domstol, om inte annat framgår av VL eller annan författning.

De nu beskrivna ändringarna i underrättsorganisationen medför att vissa bestämmelser i lagar som inte berörts i prop, 1971: 106 bör änd­ras. Jag syftar härvid på sådana bestämmelser som refererar till de av­skaffade specialdomstolarna ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol eller till begrepp som anknyter till dessa. Till de bestäm­melser som sålunda bör ändras hör 2 kap. 2 § rättegångsbalken. Där föreskrivs i första stycket att det tillkommer hovrätt att som första dom­stol uppta mål om ansvar eller enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av domare i allmän under­rätt, expropriationsdomstol, vattendomstol eller krigsrätt eller av kon­kursdomare eller inskrivningsdomare. Av skäl som nyss anförts bör or­den "vattendomstol" och "expropriationsdomstol" utgå ur paragrafen.

Inskrivningsdomaren är enligt lagen (1932: 170) med särskUda be­stämmelser om handläggning av inskrivningsärenden den som i rättens ställe upptar och behandlar inskrivningsärenden. Lagen upphävs i sam­band med JB:s ikraftträdande (2 § JP). Enligt 19 kap. 2 § JB handläggs inskrivningsärenden av inskrivningsmyndigheten, som förestås av en in­skrivningsdomare. Även annan fättsbildad tjänsteman än inskrivnings­domaren kan meddela beslut i inskrivningsärende. Bestämmelsen i 2 kap. 2 § RB bör gälla även annan än inskrivningsdomare som vid in­skrivningsmyndighet har meddelat beslut i inskrivningsärende.

13    Förslaget till lag om ändring i lagen om fri rättegång

Av skäl som har anförts i avsnitt 12 bör i 1 § lagen (1919: 367) om fri rättegång orden "ägodelningsrätt", "vattendomstol" och "expropria­tionsdomstol" utgå. Vidare bör bestämmelserna om ägodelningsrätt och ägodelningsdomare i 15 § utgå.

14    Förslaget till lag om ändring i lagen om avstängning av domare

I 1 § lagen (1955: 261) om avstängning av domare bör av skäl som har anförts i avsnitt 12 föreskrifterna om vattendomstol, ägodelnings­rätt och expropriationsdomstol utgå.


 


Prop. 1971:151                                                                    73

15   Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.

I 3 och 4 §§ lagen (1957: 132) med särskUda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. bör av skäl som har anförts i avsnitt 12 föreskrifterna om expropriationstekniker utgå. En hänvisning i 4 § till JDL kan vidare utgå utan att ersättas av annan bestämmelse, eftersom paragrafen hänvisar också till motsvaran­de föreskrift i RB och bestämmelserna om rättegången vid allmän dom­stol blir tUlämpliga i fastighetsdomstol, när annat inte föreskrivits.

16   Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen till

1)    lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2)    lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar,

3)    lag om ändring i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsan­läggningar,

4)    lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt,

5)    lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nytt­janderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

6)    lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,

1) lag om ändring i lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m. m.,

8)    lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237),

9)    lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,

 

10)    lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norr­land och Dalarna,

11)    lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

12)    lag om ändring i lagen (1966: 701) om förmånsrätt för ford­ringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,

13)    lag om ändring i rättegångsbalken,

14)    lag om ändring i lagen (1919: 367) om fri rättegång,

15)    lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare,

16)    lag om ändring i lagen (1957:132) med särskUda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten


 


Prop. 1971:151                                                        74

Bilaga

1 Utdrag av förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

10 kap.

33 §1 Förordnande, som i 32 § sägs, skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som av företaget kan komma att beröras. Vidare skall uppgivas huruvida s'ärskUda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vatten­områden som beröras av företaget. Ansökningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som företaget efter ty i 14 kap. 4 § sägs för­menas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nyttjan-derättshavares, vilkas rätt kan vara av företaget beroende.

Första stycket äger motsvaran­de tillämpning på anmälan om för­rättning enligt 7 kap. 36 eller 45 §.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna, att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än Konungens befallningshavande.

48 §2

Vill sökande återkalla ansökningen, göre det skriftiigen hos förrätt­ningsmannen, innan förrättningen avslutas, eller hos vattendomstolen på s'ätt och inom tid för fullföljd av talan mot synemännens utlåtande är stadgat.

Äro i fråga om företag enligt 3 eller 7 kap. sökandena flera, må utan samtiigas medgivande återkallelse ej ske, utan så är, att kostnaden av synemännen beräknas uppgå till mer än nio tiondelar av den uppskat­tade båtnaden av företaget; dock att härvid h'änsyn icke skall tagas till båtnad, för vilken enligt 3 kap. 6 § och 7 kap. 29 § bidragsskyldig­het till företaget inträder först då båtnaden tages i anspråk. I fråga om företag enligt 8 kap. må, där sökandena äro flera, utan samtiigas med­givande återkallelse ej ske, med mindre kostnaden för företaget finnes uppgå till högre belopp än med hänsyn till nyttan därav kan anses rim­ligt eller företaget på grund av yrkande under förrättningen blivit vä­sentUgt utvidgat; dock att vad ovan stadgats i fråga om 7 kap. skall

1 Senaste lydelse 1971:531. « Senaste lydelse 1969: 393.


 


Prop. 1971:151                                                                      75

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

gälla jämväl företag, som avser både avledande av avloppsvatten och torrläggning av mark, såvitt detsamma avser sistnämnda ändamål.

Sker återkallelse av någon eller några av sökandena, vare den eller de övriga fortfarande att anse såsom sökande.

Förrättning, som sker efter an­mälan av fastighetsbildningsmyn­digheten enligt 7 kap. 36 eller 45 §, må inställas endast om fas­tighetsregleringen inställes eller om annat särskilt skäl föreligger.

2 Utdag av förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 §1

Ansökning om förrättning enligt detta kapitel göres skriftligen hos länsstyrelsen.

I ansökningen böra fullständigt uppgivas ärendets omfattning och be­skaffenhet, de fastigheter saken förmenas angå, samt vederbörande äga­res och innehavares, nyttjanderätts- och servitutshavares namn och hemvist.

Finner länsstyrelsen den äskade förrättningen endast avse fråga, som bör vinna sin lösning i den i 3 kap. stadgade ordning, äge länsstyrelsen avslå ansökningen eller, där förordnande för förrättningsman redan ut­färdats men förrättningen ännu icke avslutats, förordna om dess in­ställande. Är frågan om dylikt beslut beroende på utredning, må med utseende av förrättningsman tills vidare anstå eller länsstyrelsen före­skriva att förrättningen skall vUa, intUl dess länsstyrelsen annorledes förordnar.

Första—tredje styckena äga motsvarande tillämpning på anmä­lan enligt 16 § andra stycket.

24 §

Förrättningsman skall så skyndsamt som möjligt å därför tjänUg tid börja förrättningen samt utan onödigt dröjsmål fortsätta och avsluta densamma.

Finner förrättningsmannen anledning till antagande att till förrätt­ningen hänskjuten fråga bör lösas i den i 3 kap. stadgade ordningen, skall han genast härom underrätta länsstyrelsen och inhämta dess be­sked huruvida förrättningen skall fortgå.

VUl den, som sökt förrättning.    Vill den, som sökt förrättning,

sedan förrättningsman förordnats     sedan förrättningsman förordnats men   innan   sammanträde   under     men   innan   sammanträde   under

' Senaste lydelse 1954:197.


 


Prop. 1971:151


76


 


Nuvarande lydelse

förrättningen hållits, återkalla sin talan, göre det skriftiigen hos för­rättningsmannen. Därest kungö­relse eller kallelser, varom i 25 § sägs, redan utfärdats och återkal­lelsen inkommit så sent att för­rättningsmannen ej kan i god tid före det utsatta sammantr'ädet skriftiigen underrätta samtliga kända sakägare om förrättningens inställande, vare återkaUelsen utan verkan; och meddde förrättnings­mannen sökanden därom besked. Sker återkallelsen vid sammanträ­de under förrättningen, skall den­na genast inställas, där ej annan sakägare, som äger påkaUa för­rättning rörande den väckta frå­gan, begär att förrättningen fort-sättes.


Föreslagen lydelse

förrättningen hållits, återkalla sin talan, göre det skriftligen hos för-r'ättningsmannen. Därest kallelse, som avses i 25 §, redan utfärdats och återkallelsen inkommit så sent att förrättningsrnannen ej kan i god tid före det utsatta samman­trädet skriftligen underr'ätta samt­liga kända sakägare om förrätt­ningens inställande, vare återkal­lelsen utan verkan; och meddde förrättningsmannen sökanden där­om besked. Sker återkallelsen vid sammanträde under förrättningen, skall denna genast instäUas, där ej annan sakägare, som äger på­kalla förrättning rörande den väckta frågan, begär att förrätt­ningen fortsattes.

Förrättning, som sker efter an­mälan enligt 16 § andra stycket, må inställas endast om fastighets­regleringen inställes eller om an­nat särskilt skäl föreligger.


3 Utdrag av förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanlägg­ningar


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


20 §


Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket, 4, 8, 9 och 11 §§, 3 kap. 1 §, 2 § första stycket och andra stycket första punkten, 3 och 4 §§, 6 § första stycket, 8, 9 och 13 §§, 16 kap. 2 § samt 18 kap. 3 § första stycket lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet äga motsvaran­de tillämpning på förrättning en­ligt denna lag.

Utöver den rätt som enligt 2 kap. 11 § lagen ont delning av jord å landet tillkommer förrätt­ningsmän och sakkunniga äga dessa, i den mån det behöves för


Bestämmelsema i 4 kap. 3—6, 12 och 16 §§, 17 § första stycket, 18—23 §§, 30 § första stycket, 32 § tredje stycket, 34, 35, 38 och 40 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) äga motsvarande till-lämpning på förr'ättning enligt denna lag.

Förrättning, som sker efter an­mälan enligt 10 § tredje stycket, får, utöver vad som framgår av 18 § första stycket, inställas en­dast  om fastighetsregleringen in-


 


Prop. 1971:151                                                        77

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

förrättningens   utförande,   erhålla     ställes eller om annat särskilt skäl tillträde till byggnad, som beröres     föreligger, av förrättningen.

Om anläggningsbeslut eller beslut om förrättningens inställande icke meddelas vid sammanträde, skall det meddelas på tid och plats som tillkännagivits vid sammanträde eller varom sakägarna underrättats skriftligen eller i annan ordning som bestämts vid sammanträde. Det­samma gäller beslut, beträffande vilket besvärstiden räknas från dagen för beslutets meddelande. Beslutet skall innehålla underrättelse om vad som skall iakttagas för fullföljd av talan. Om anläggningsbeslut skall förrättningsmannen omedelbart underrätta byggnadsnämnden.

5 Utdrag av förslag till

Lag om ändring i lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjande­rättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

Äldre bestämmelser om fastställelse av förrättning skall fortfarande tillämpas på förrättning som avslutats före ikraftträdandet. Därvid skall fastighetsdomstolen fullgöra vad som åvilar ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten.

13    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 2 kap, 2 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §1
Hovrätt   tillkommer   att   som    Hovrätt   tillkommer   att   som

första domstol upptaga mål om första domstol upptaga mål om
ansvar eller enskUt anspråk på ansvar eller enskilt anspråk på
grund av ämbetsbrott, som avses i grand av ämbetsbrott, som avses i
20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av 20 kap. 1—4 §§ brottsbalken, av
domare i allmän underrätt, expro- domare i allmän underrätt eller
priationsdomstol, vattendomstol el- krigsrätt eller av konkursdomare,
ler krigsrätt eller av konkursdoma- inskrivningsdomare eller annan
re eller inskrivningsdomare.
    som    vid    inskrivningsmyndighet

har meddelat beslut i inskrivnings­ärende.

' Senaste lyddse J969:244.


 


Prop. 1971:151                                                       78

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så före­skrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ämbetsbrott som begåtts av domare i expropriationsdomstol eller inskrivningsdomare som avses i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handlägg­ning av inskrivningsärenden.

15    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 ¥ Är domare på sannolika skäl misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.

Med domare avses i denna lag Med domare avses i denna lag
ledamot samt lagfaren befattnings-
ledamot samt lagfaren befattnings­
havare, som ej är ledamot, vid
havare, som ej är ledamot, vid
allmän underrätt, hovrätt, nedre
allmän underrätt, hovrätt, nedre
justitierevisionen eller högsta dom.
justitierevisionen eller högsta dom­
stolen eller vid vattendomstol, ägo-
stolen eller vid regeringsrätten,
delningsrätt eller expropriations-
arbetsdomstolen, försäkringsrådet,
domstol eller vid regeringsrätten,
statens hyresråd, kammarrätt, skat-
arbetsdomstolen, försäkringsrådet,
terätt eller länsrätt eller, då
statens hyresråd, kammarrätt.
Konungen förordnat därom, vid
skatterätt eller länsrätt eller, då
     annan särskild domstol.
Konungen förordnat därom, vid
annan särskild domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vad som föreskrives i 1 § andra stycket i dess nya lydelse skall äga tUlämpning även på ledamot samt lagfaren befattningshavare, som ej är ledamot, vid ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol.

• Senaste lydelse 1971: 53.


 


Prop. 1971:151                                                        79

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 oktober 1971

Närvarande: f. d. justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet HOLMBERG.

Enligt lagrådet den 7 oktober 1971 tUlhandakommet utdrag av proto­koll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 september 1971, hade Kungl, Maj:t förordnat, att lagrådets utlå­tande skulle inhämtas över upprättade förslag till

1)    lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2)    lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar,

3)    lag om ändring i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsan­läggningar,

4)    lag om ändring i lagen (1904: 48 s, 1) om samäganderätt,

5)    lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nytt­janderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

6)    lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,

7)    lag om ändring i lagen (1945: 119) om stängselskyldighet för järnväg m, m,,

8)    lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237),

9)    lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

 

10)   lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norr­land och Dalarna,

11)   lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

12)   lag om ändring i lagen (1966: 701) om förmånsrätt för ford­ringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,

13)   lag om ändring i rättegångsbalken,

14)   lag om ändring i lagen (1919: 367) om fri rättegång,

15)   lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare,

16)   lag om ändring i lagen (1957: 132) med särskUda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m, m.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­dragits av hovrättsassessorn Bengt EUasson,

Lagrådet yttrade:

Om de föreslagna nya styckena införes i 7 kap, 36 och 45 §§ vatten­lagen måste jämkningar ske även i 55 och 66 §§ samma kapitel så att hänvisningen i 55 § till 45 § tredje stycket kommer att avse paragra-


 


Prop. 1971:151                                                        80

fens fjärde stycke och hänvisningen i 66 § till 36 § fjärde stycket kom­mer att avse femte stycket i paragrafen.

Från språklig synpunkt förordar lagrådet att det föreslagna nya andra stycket i 10 kap, 33 § vattenlagen får följande lydelse: Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anmälan som avses i 7 kap, 36 eller 45 §, Motsvarande ändring bör ske i 18 § fjärde stycket lagen om enskUda vägar.

Avfattningen av de nya stycken, som föreslagits skola upptagas i 10 kap, 48 § vattenlagen och 24 § lagen om enskilda vägar, om inställande av förrättning tUlkommen efter anmälan av fastighetsbildningsmyndig­heten, kan ge anledning till den tolkningen, att en sådan förrättning får inställas endast under den dubbla förutsättningen att dels samtiiga ägare av de fastigheter, vilka ingår i fastighetsregleringen, ansökt om eller medgivit att förrättningen inställes (i fråga om förrättning enligt vatten­lagen dock med den jämkning som framgår av 10 kap, 48 § andra styc­ket) dels ock endera att fastighetsregleringen inställes eller att annat särskilt skäl till förrättningens inställande föreligger. Såsom departe­mentschefen anfört torde undantagsvis ett sådant läge kunna tänkas uppstå, att den ifrågavarande anläggningsförrättningen av en eller annan anledning mister sin aktualitet för de fastigheter som den berör eller för vissa av dem, t, ex, om fastighetsregleringen inställes. Det synes i dylikt fall böra finnas möjlighet att inställa anläggningsförrättningen även utan att ansökan eller medgivande kräves av samtliga berörda fastigheters ägare. Vid bedömande av spörsmålet om förrättningens inställande helt eller delvis synes av naturliga skäl, såsom departementschefen antytt, hänsyn främst böra fästas vid den uppfattning som omfattas av det övervägande flertalet av sakägarna. Enklast synes vad som sålunda åsyf­tas kunna vinnas genom att ordet "endast" får utgå ur de ifrågavarande styckena. Lagrådet vill därför föreslå att så sker och att enahanda jämk­ning göres i 20 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanlägg­ningar.

I enlighet med vad som skett i åtskilliga andra lagar som behandlas i remissprotokollet bör i 16 § andra stycket lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område "lantmäteriförrättning" ändras till "förtättning". Vidare synes i samma stycke orden "domaren i den ort eller rättens ordförande i den stad" böra ändras tUl "fastighetsdomstolen i den ort" samt "r'ättens prövning" på två ställen ändras till "domstolens prövning". Beträffande övergångs-bestämmelsema till denna lag föreslår lagrådet att första punkten för vinnande av störte tydlighet ges följande ändrade lydelse: Äldre bestäm­melser om faststäUelse å områdets avskiljande skall fortfarande tilläm­pas i fråga om förrättning som avslutats före ikrafttfädandet.

Eftersom alla mål om stängsdskyldighet och betesreglering enligt för­slaget skall handläggas av fastighetsdomstol, synes det mest följdriktigt


 


Prop. 1971:151                                                        81

att även den granskning och registrering av förening rörande dessa frå­gor, varom stadgas i 36 och 37 §§ lagen om ägofred, sker vid fastig­hetsdomstol. Lagrådet ansluter sig tUl vad hovrätten över Skåne och Blekinge i ett remissyttrande anfört i denna del och föreslår att i 36 § första stycket "de allmänna underrätter" ändras till "de fastighetsdom­stolar",

I likhet med vad som i övergångsbestämmelse till lagen om ändring i rättegångsbalken föreslås i fråga om domare i expropriationsdomstol bör äldre bestämmelser gälla även beträffande ämbetsbrott begångna av domare i vattendomstol. Däremot torde det var överflödigt att i över­gångsbestämmelsen omnämna också inskrivningsdomare som avses i lagen med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivnings-ärenden. Lagrådet förordar att övergångsbestämmelsen ändras på an­givet sätt. Även övergångsbestämmelsen till lagen om ändring i lagen om fri rättegång bör ändras så att äldre bestämmelser kommer att gälla också i mål vid vattendomstol. Slutligen bör övergångsbestämmelsen till lagen om ändring i lagen om avstängning av domare kompletteras så att den kommer att avse även ledamot samt lagfaren befattnings­havare, som ej är ledamot, vid vattendomstol.

Vissa av de ändringar lagrådet föreslår bör medföra jämkningar i ingresserna till de berörda lagarna.

Ur protokollet: Ingrid Hellström


 


Prop. 1971:151                                                                    82

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22 oktober 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena "WICKMAN, statsråden ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTS­SON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT,

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1)    lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2)    lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskUda vägar,

3)    lag om ändring i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanlägg­ningar,

4)    lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt,

5)    lag om ändring i lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjan­derättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

6)    lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,

7)    lag om ändring i lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järn­väg m. m.,

8)    lag om ändring i skogsvårdslagen (1948: 237),

9)    lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,

 

10)    lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norr­land och Dalarna,

11)    lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

12)    lag om ändring i lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,

13)    lag om ändring i rättegångsbalken,

14)    lag om ändring i lagen (1919: 367) om fri rättegång,

15)    lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare,

16)    lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara in. m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har föreslagit att i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i rättegångsbalken, lagen om ändring i lagen om fri rättegång och lagen om ändring i lagen om avstängning av domare skall tas in bestämmelser också om vattendomstol. Vad angår lagen om fri rätte­gång kan jag inte finna att det föreligger behov av någon sådan över­gångsbestämmelse. Jag finner därför inte skäl att i fråga om den lagen ändra övergångsbestämmelserna på det sätt lagrådet har föreslagit. Vad


 


Prop. 1971:151                                                        83

angår rättegångsbalken och lagen om avstängning av domare vill jag inte bestrida, att det kan komma i fråga att tillämpa äldre bestämmel­ser på dem som har tjänster i den nuvarande vattendomstolsorganisa­tionen. Jag vill därför inte motsätta mig de av lagrådet föreslagna änd­ringarna på dessa punkter. Det bör anges att övergångsbestämmelserna gäller i fråga om vattendomstol som avses i 11 kap. 1 § VL i dess lydelse vid utgången av år 1971.

I övrigt godtar jag de ändringar som lagrådet har föreslagit. Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar vidtas i några av de remitterade förslagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslagen med vidtagna ändringar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCn lOKTR, STHLM 1971    7104 I I