Kungl. Majrts proposition nr 15 år 1971 Prop. 1971:15

Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, m. m.; given Stockholms slott den 5 februari 1971.

Kungl. Maj:t vUl härraed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprolokollel över justitieärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredraganden heraställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåU

Propositionen innehåller förslag lill lag ora förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor. Det väsenlliga syftet raed lagen är atl ge underlag för en bättre avvägning än hittills raellan konsuraenl- och företagarintressen vid utformningen av kontraklsformulär som används på konsumlionsraark-naden i olika branscher.

Den nya lagen gäller i fråga om försäljning från näringsidkare lUl konsument av vara eller tjänst för enskilt bruk, liksora också beträffande upplåtelse av nyttjanderätt till lösöre. Undanlag görs för sådan verksarahet som slår under tillsyn av bank- eUer försäkringsinspektionen. Lagens centrala bestämmelse utgörs av en generalklausul, vUken ger möjlighet alt förbjuda företagare att använda kontraktsvillkor sora raed hänsyn till vederlaget och övriga orasländigheier måste anses otUlbörligl mot konsumenten. Förbudet skall i regel förenas med vite.

För tillämpningen av lagstiftningen svarar konsumentombudsmannen och marknadsrådel. Konsumenlorabudsraannen skall övervaka raarkna-den, la upp överläggningar med företrädare för näringsidkarna och föra det allmännas lalan inför marknadsrådel. Rådel skall vara enda instans i ärenden enligt lagen. Frågor om utdömande av vite skaU dock handläggas av allmän domstol.

I samband med den nya lagen föreslås vissa följdändringar i lagen om marknadsråd ra. ra.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1971.

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop. 1971:15

1 Förslag till

Lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

Härigenom förordnas sora följer.

1 § Är villkor, sora näringsidkare använder vid erbjudande av vara el
ler tjänst lill konsument för enskUt bruk, raed hänsyn lUl vederlaget och
övriga orasländigheier all anse sora otillbörUgt mol konsuraenlen, kan
marknadsrådel, ora det är påkallat från allraän synpunkt, raeddela nä
ringsidkaren förbud alt fraradeles i liknande fall använda sararaa eller vä
sentligen sararaa villkor. Förbud skall förenas raed vite, ora ej delta av
särskilda skäl är obehövligt.

Första stycket äger raotsvarande lillärapning, ora näringsidkare erbjuder konsuraenl att mot vederlag förvärva nyttjanderätt lUl lösöre för enskUt brak.

Förbud kan raeddelas även anställd hos näringsidkare och annan sora handlar på näringsidkarens vägnar.

2 § Denna lag gäller ej i fråga ora verksarahet sora slår under tillsyn av bankinspektionen eUer försäkringsinspektionen.

3 § Fråga ora förbud upplages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsuraenlorabudsraannen. Beslutar denne för visst fall atl ej göra ansökan, får ansökan göras av sararaanslulning av näringsidkare, konsuraen-ter eller löntagare.

4 § Beslut i fråga ora förbud utgör ej hinder alt sararaa fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskUt skäl föranleder del.

5 § Ora särskUda skäl föranleder del, kan förbud raeddelas även för liden lill dess slutligt beslut föreligger.

6 § Fråga om förbud får i fall som ej är av större vikt prövas av konsumenlorabudsraannen genora all den sora anlages ha använt otillbörligt avtalsvUlkor förelägges förbud lill godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).

Har förbudsföreläggande godkänts, gäUer det sora förbud av marknadsrådet. Godkännande som sker sedan den i föreläggandel utsatta liden har gått lill ända är dock ulan verkan.

Närraare bestäraraelser ora förbudsföreläggande raeddelas av Konungen.

7 § Talan ora utdömande av vite föres vid aUmän doraslol av åklaga
re. Sådan lalan får väckas endast efter anraälan av konsuraentombuds-
mannen eller av annan sora hos marknadsrådel ansökt om förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i doraarvärv. Ledaraolen för ärenden ora konkurrensbegränsning skall ha särskUd insikt i näringslivets förhållanden och ledamoten för ärenden om otillbörlig marknadsföring särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.

För vice •

Ordföranden och vice ordföran
den skall vara lagkunniga och er
farna i domarvärv. Ledaraolen för
ärenden om konkurrensbegräns
ning skall ha särskild insikt i nä
ringslivets förhållanden och leda
moten för ärenden om otillbörlig
marknadsföring och otillbörliga
avtalsvillkor särskUd insikt i kon
sumentfrågor. Ordföranden, vice
ordföranden och de särskilda leda
möterna får ej utses bland per
soner som kan anses företräda
företagarintressen eller konsu
ment- och löntagarintressen.
----- även ersättare.

9 §

Nuvarande lydelse

Marknadsrådel är-------------

Av de särskilda ledamöterna deltager vid handläggning av ärende om konkurrensbegränsning endast den som utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende ora otillbörlig raarknads-föring endasl den som utsetts för sådana ärenden.

Ordföranden kan-------------

Föreslagen lydelse

---- löntagarintressen dellaga.

Av de särskilda ledamöterna dellager vid handläggning av ärende ora konkurrensbegränsning endasl den sora utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende ora otillbörlig raarknadsfö-ring eller otillbörliga avtalsvillkor endast den som utsetts för sådana ärenden.

------------ av ärende.

15 §
Ärende får------------------- sådant samraanträde.

Fråga ora förbud enligt 8 § lagen (1970:412) om oliUböriig marknadsföring kan prövas utan samraanträde enUgt 14 § första stycket. Sådant förbud får dock ej meddelas ulan atl den som förbudet avser fått tillfälle atl yttra sig i frågan, såvida del icke finns anledning antaga att han avvikit eller eljest håller sig undan.

Fråga ora förbud enligt 8 § lagen (1970:412) ora oliUböriig raarknadsföring eller 5 § lagen (1971: 00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor kan prövas utan sararaanträde enligt 14 § första stycket. Sådant förbud får dock ej raeddelas utan atl den sora förbudet avser fått tillfälle atl yttra sig i frågan, såvida det icke finns an-

Skall inlaga--------------

Delgivning av beslut, som innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inora näringslivet eller lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring, får ej ske enligt 12 § delgivningslagen (1970: 428), raed raindre anledning förekommer alt den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

--- genom delgivning.

Delgivning av beslut, som innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) ora motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inora näringslivet, lagen (1970: 412) ora otillbörlig marknadsföring eller lagen (1971: 00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, får ej ske enligt 12 § delgivningslagen (1970:428), raed raindre anledning förekoramer atl den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

Prop. 1971:15

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 december 1970.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anraäler efter gemensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga ora lagstiftning angående otillbörliga avtalsvillkor och anför.

1. Inledning

På förraögenhelsrättens oraråde gäller sedan gamraall en vidsträckt avtalsfrihet. Vissa begränsningar har visserligen gjorts raen fortfarande är huvudregeln all vederbörande parter har all inom avtalsfrihetens ram tUlvaralaga sina egna intressen så långt de förmår.

När del gäller försäljning av i första hand kapitalvaror lill konsumenter har det blivit allt vanligare alt storförelag och organisationer ensidigt och sålunda ulan medverkan av företrädare för konsumentintressena besläraraer villkoren för de enskilda avtalen på förhand genora utarbetande av forraulär av olika slag. Den s. k. forraulärrätl sora därigenom uppkommer kan innefatta ell missbruk av avtalsfriheten. Säljarsidan kan frestas all missbruka sitt överlag i förhållande lill köparsidan och begränsa konsumenternas rättigheter på ett sätt som inte är godtagbart.

Frågan har behandlats i en inom justitiedepartementet upprättad proraeraoria raed förslag lill lag ora förbud mol otillbörliga avtalsvillkor (stencU Ju 1970: 3). Enligt promeraorieförslaget skall konsuraenlorabudsraannen och raarknadsrådet kunna inskrida, ora näringsidkare erbjuder konsument att raot vederlag förvärva vara eller tjänst på villkor som måste anses otillbörligen gynna näringsidkaren. Proraeraorians förslag tUl lag ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor torde få fogas lUl statsrådsprotokollet i delta ärende som bilaga 1.

Remissyttranden över promemorian har avgelts av hovrätterna, kommerskollegium, statens jämvägar, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, statens institut för konsumentfrågor, statens konsumenlråd, statens pris- och kartellnämnd, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

Prop. 1971:15 7

(NO), näringsfrihetsrädet, konsuraentutredningen, köplagssakkunniga, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lanlbruksförbund, Svenska företagares riksförbund. Svensk induslriförening. Motorbranschens riksförbund, Sveriges hotell- och reslaurangförbund. Svenska resebyråföreningen. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska lidningsutgivareföreningen. Svenska handelsagenters förening. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Husmodersförbundel Hem och Samhälle samt Hyresgästernas riksförbund. Dessutom har Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges aUmänna exportförening, Sveriges grossislförbund, Sveriges köpraannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation särat Sveriges bU-induslri- och bilgrossistförening avgivit ett geraensarat remissyttrande. Läkemedelsinduslriföreningen och handelskarararnas nämnd har anslutit sig lill detta yttrande.

2. Gällande ordning m. m.

2.1 Avtalsrättslig lagstiftning m. m.

Grundläggande bestämmelser ora slutande av avtal finns i 1 kap. (1— 9 §§) lagen (1915: 218) ora avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens oraråde. Anbud ora slutande av avtal och svar på sådant anbud är bindande i enlighet raed reglerna i 2—9 §§. Dessa regler gäller om inle annat följer av anbudet eUer svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja. Avtal koraraer till stånd genom all ena parlen avger elt anbud och andra parten antar anbudet. Det anlagande svaret brakar ofta kallas accept. Anbudet och acceplen måste i princip ha sararaa innehåll för all avtal skall korama till stånd. Om acceplen inle stämmer överens med anbudet, s. k. oren accept, skall acceplen betraktas som avslag i förening med nytt anbud. Enligt 6 § andra stycket gäller detta inte, om den som avgav den orena acceplen anser all den överensstämmer raed anbudet och raotlagaren raåste inse detta. Mollagaren måste då utan oskäligt uppehåll underrätta motparten om han inte vUl godtaga acceplen. Underlåter raotlagaren all göra del skall avtal anses ha korarait lUl stånd i enlighet raed acceplens innehåll. Ell anbud är oåterkalleligt under den lid som går ål för att anbudslagaren skaU kunna pröva anbudet, den s. k. acceptfristen. Acceptfristens längd kan bestämmas i anbudet. Har så inte skett bestäms acceptfristens längd enligt vissa regler i 3 §.

Avtalslagen vUar på principen ora avtalsfrihet. I 3 kap. (28—38 §§) ges eraeUertid regler ora rättshandlingars ogiltighet vid bl. a. tvång, svek och ocker. 33 § utgör en s. k. generalklausul. Enligt paragrafen får rätts-

" Yttrandet benämns i fortsättningen näringslivets remissyttrande.

Prop. 1971:15 8

handling inle göras gällande ora omständigheterna vid dess tillkorasl var sådana att det skulle strida raot tro och heder att raed vetskap ora omständigheterna åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap. Vidare bör näranas all enligt 36 § avlalsvile kan järakas efter vad sora finnes skäligt, om utkrävande av del i avtalet utsatta vitet skulle vara uppenbart obUligl.

En annan generalklausul är inlagen i 8 § lagen (1936: 81) ora skuldebrev. Enligt paragrafen kan villkor sora upplagils i skuldebrev järakas eller läranas ulan avseende, ora tiUämpningen av villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot gott affärsskick eller eljest otillbörlig. Del avgörande är om tillärapningen av villkoret är otillbörlig i ett särskUl föreliggande fall. Det kan tänkas att ett villkor kan vara berättigat i vissa situationer men otUlbörligl i andra. Paragrafen anses vara analogiskl tilllämplig utanför skuldebrevsrätlens område och kan i själva verket sägas ge uttryck åt en inora förmögenhetsrätten gällande allmän rältsgrand-sals.

2.2 Köprättslig lagstiftning

Regler om köp ges i lagen (1905: 38 s. 1) ora köp och byte av lös egendom. Lagreglema gäller dock bara ora inle annat avtalals eller följer av handelsbruk eller annan sedvänja. Lagen skiljer raellan köp av bestämt gods och s. k. leveransavlal, dvs. köp av viss myckenhet av angivet slag. En annan åtskUlnad beslår i alt lagen skiljer mellan handelsköp, dvs. köp som sluts mellan köpmän i och för deras rörelse, och andra köp, s. k. civila köp. Med köpman avses var och en som är skyldig alt föra handelsböcker.

Köplagen innehåller ell orafaltande regelsystera. Här skall endasl redovisas vissa bestämraelser ora ansvar för fel i godset och ora ansvar för dröjsraål med leverans. Vid leveransavtal gäller enligt köplagen atl köparen kan häva köpet eller kräva ersältningsleverans eller fordra avdrag på köpeskilllingen om del är fel i godset. Är felet ringa får godset dock avvisas bara i vissa undantagsfall. Säljaren är dessutom i princip skadeståndsskyldig, även ora felet inle beror på försuraraelse från hans sida. I huvudsak sarama regelsystem gäller vid köp av bestämt gods raed ell par undantag. Köparen har inle rätt alt kräva ersältningsleverans och hans rätt till skadestånd är raera begränsad. Enligt köplagen har köparen i princip ingen rätt atl påfordra all säljaren avhjälper felet. Köparen måste däreraot under vissa föru1;sällningar godta atl säljaren avhjälper felet. Föratsättningarna är följande. Rättelse skall vid civila köp som regel kunna ske, ora leveransen inle därraed fördröjs i någon mer betydande omfattning. Vidare skall det vara uppenbart atl köparen inle får någon kostnad eller olägenhet av alt låta rättelsen ske. Köplagen innehåller inga regler om atl köparen är skyldig atl undersöka varan när det

Prop. 1971:15 9

är frågan ora civila köp. Del anses därför, alt köparen vid köp utan affärsmässig prägel inle behöver göra någon systematisk undersökning av vad han köpt. Om köparen vill framställa anspråk med anledning av fel i godset, måste han vid civilt köp meddela säljaren detta ulan oskäligt uppehåll efter det att han märkt eller bort märka felet. Försummar köparen sin reklaraalionsplikt, går han i princip raiste om sin rätt att göra felet gällande. Vill han häva köpet eller kräva ersältningsleverans, måste han dessutom utan oskäligt uppehåll särskUt underrätta säljaren om det. Har ett år förflutit från det atl köparen mottog godset går han sora regel raiste om sin rätt alt påtala fel i godset.

Om varan inle avlämnas i rält tid kan köparen enligt köplagen häva köpet förutsatt atl dröjsmålet inte beror av köparen eller av händelse för vilken han slår faran. Vid civila köp föreligger dock som regel inle häv-ningsrätl om dröjsmålet hade ringa betydelse för köparen eller ora säljaren hade grundad anledning antaga atl så var fallet. Säljaren är raed vissa inskränkningar skyldig atl ersätta köparen skada som denne lider till följd av dröjsmålet.

2.3 Utredningar på köp- och avtalsrättens område

Under våren 1967 fick köplagssakkunniga i uppdrag all göra en begränsad översyn av köplagen. Enligt direktiven (1968: Ju 30) skall de sakkunniga bl. a. närmare överväga atl införa en allraän järakningsregel i köplagen efter raönster av 8 § skuldebrevslagen. De sakkunniga skall också ta upp vissa frågor rörande orafatlningen av säljarens upplysningsplikt, köparens undersöknings- och reklaraationsskyldighet, köparens rält lill ersättning för indirekta skador och säljarens raöjligheter att begränsa köparens befogenheter vid fel i godset, allt i syfte alt stärka kon-suraenlens ställning gentemot den som bedriver yrkesmässig försäljning. De sakkunniga skall bedöma behovet av särskilda regler till skydd för konsumenterna mot bakgrund av de möjligheter atl skydda konsumentintressen sora i övrigl slår lill buds exempelvis genom konsumentupplysningsverksamhet, reklamationsnämnder och förhandlingar raeUan statliga eller privata organ och näringsorganisalioner. Utredningen bedrivs i nordiskt samarbete.

I juni detta år avgav sakkunniga för utredning av fråga om rält atl frånträda avtal betänkandet Hemförsäljning (SOU 1970: 35) vilket f. n. är beroende av Kungl. Maj:ls prövning.

I mars delta år beslöt Kungl. Maj:l om utredning angående generalklausulerna i den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen. Enligt direktiven bör en reform i första hand gå ut på att ge domstolarna vidgade möjligheter all i del särskilda fallet ogiltigförklara eller jämka avtal eller avtalsvillkor vUkas tillämpning framstår sora otillbörlig. Utredningen bedrivs i samarbete med de övriga nordiska länderna.

Prop. 1971:15 10

2.4 Lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring m. m.

Den nyligen antagna lagen (1970: 412) om otUlbörlig raarknadsföring innehåller dels materieUa bestämmelser om otillbörlig marknadsföring dels vissa bestämmelser om förfarandet. Dessa senare bestämmelser kompletteras av regler i lagen (1970: 417) ora raarknadsråd ra. ra. Båda de nu näranda lagarna träder i kraft den 1 januari 1971.

Lagen om otUlbörlig raarknadsföring upptar i 1 § en generalklausul. Enligt denna generalklausul är del möjUgl alt ingripa mol alla slag av otillbörliga reklam- och marknadsföringsåtgärder. I paragrafen anges, all om näringsidkare vid raarknadsföring av vara eller tjänst företar reklaraåtgärd eller annan handling, som strider raot god affärssed eller annars är otUlbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, marknadsrådet kan meddela honom förbud att fortsätta därmed eller alt företaga annan Uknande handling. Förbud skall förenas raed vite, om inte detta av särskUda skäl är obehövligt. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkarens vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt bidragit lill handlingen.

Bedömningen av vad sora är otillbörligt ligger enligt förarbetena (prop. 1970: 57 s. 88) på del etiska planet, varvid i första hand hänsyn las lill konsumenternas behov av skydd raot metoder som är vUseledan-de eller på annat sätt försvårar för dera att träffa ell rationellt val raellan olika utbjudna varor och tjänster. Utgångspunkten för tillämpningen av generalklausulen är del ulorarältsliga normsystem sora grundas på Inlernalionella handelskamraarens grundregler ora reklam. Förutsättningen för att förbud skall få raeddelas är alt det vid marknadsföring av vara eller tjänst faktiskt har företagits en reklaraåtgärd eller annan handling sora strider mot god affärssed eller annars är otUlbörlig. Generalklausulen kan inte tas lill intäkt för ell förbud raot försäljning av viss vara på grand av alt den är av undermålig kvalitet eller inte uppfyller vissa säkerhetskrav eller på grund av all det över huvud tagel inle anses Önskvärt all varor av ifrågavarande slag bjuds ut på marknaden. Inte heller skall förbud kunna raeddelas mol elt beteende som strider mot vedertagna handlingsnorraer i näringslivet av del skälet alt det innebär brott raot elt ingånget avtal, exerapelvis atl en företagare bedriver viss verksarahet i strid mot en konkurrensklausul i elt kontrakt. Sådana förfaranden får beivras av den intresserade konlraktsparten i civUrättslig ordning. Del går inte heller all raed stöd av generalklausulen ingripa mot användning av kontraktsvillkor som på grund av sitt innehåll ler sig obilliga eller på annat sätt otUlbörliga mol konsumenter eller andra köpare. Om kontraktsvillkor presenteras på ell vilseledande sätt i ett formulär, kan marknadsrådel dock på den grunden förbjuda fortsatt användning av formuläret.

Vid sidan av generalklausulen innehåller lagen ett par straffsanklione-

Prop. 1971:15 11

rade bestämmelser avseende vissa speciella marknadsföringsraetoder. Bestämraelserna synes inte ha något större intresse i det nu aktuella sararaanhangel.

Lagen om oliUböriig raarknadsföring innehåller en del besläramelser om förfarandet vid meddelande av förbud enligt 1 §. Fråga om förbud upplages efter ansökan som görs av konsumenlorabudsraannen. Beslutar denne för visst fall alt inte göra någon ansökan, fär ansökan göras av näringsidkare som berörs av handlingen eller av sammanslutning av näringsidkare, konsuraenter eller löntagare (6 §). Beslut i fråga om förbud har inte rättskraft i vanlig raening, ulan frågan kan prövas på nytt när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder det (7 §). Om särskilda skäl föreligger, kan raarknadsrådet meddela interimistiskt beslut (8 §). Fråga om förbud kan i fall som inle är av större vikt prövas av konsumenlorabudsraannen genom förbudsföreläggande. Ett sådant föreläggande innebär, atl den som anlages ha företagit handling som avses i 1 § får ett föreläggande med förbud vid vite all fortsätta därmed eller företa annan liknande handling. Godkännes föreläggandet inom angiven tid, gäller del som förbud sora meddelas av marknadsrådet. Godkännande sora sker sedan den i föreläggandel utsatta tiden har gått lUl ända är dock ulan verkan. Närmare bestäraraelser ora förbudsföreläggande meddelas av Kungl. Maj:l (9 §). Talan ora uldöraande av vite skall föras vid allmän domstol av åklagare efter anmälan av konsuraenlorabudsraannen eller annan sora ansökt ora förbudet (10 § första stycket).

I lagen ora raarknadsråd ra. ra. ges bestämmelser om förfarandet vid marknadsrådel. Marknadsrådet skall handlägga ärenden enhgt lagen (1953: 603) ora raolverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och lagen ora otillbörlig marknadsföring (1 §). Marknads-rådels beslut kan inte överklagas (2 §).

För marknadsrådets sammansättning m. ra. gäller följande. Marknadsrådel består av ordförande, vice ordförande och åtta andra ledamöter av vilka två är särskUda ledamöter, en för ärenden ora konkurrensbegränsning och en för ärenden ora otillbörlig raarknadsföring (3 §). Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i doraarvärv. Den särskUde ledamoten för ärenden om otillbörlig marknadsföring skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får inte utses bland personer som kan anses vara företrädare för förelagar-, konsument- eller löntagarintressen. För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordföranden och särskild ledamot gäller också sådan ersättare (4 §). Av de övriga ledaraötema skall tre utses bland företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen. För varje

Prop. 1971:15 12

sådan ledamot skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna ora ledamot gäller även ersättare (5 §). Kungl. Maj:l utser ledamöter och ersättare i raarknadsrådet (6 §). Ledaraot och ersättare skall vara rayndig svensk medborgare. Innan ledamot eUer ersättare börjar sin tjänstgöring skall han ha avlagt doraared (7 §). Bestäramelserna i 4 kap. rättegångsbalken ora jäv raot doraare gäUer för den som tjänstgör i marknadsrådet (8 §). Marknadsrådet är beslutfört, när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsuraenl- och löntagarintressen delta. Av de särskUda ledaraötema deltager vid handläggning av ärende om konkurrensbegränsning endasl den som utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende ora otillbörlig marknadsföring endast den som utsetts för sådana ärenden. Ordföranden kan ensam förelaga förberedande åtgärder och pröva fråga om avskrivning av ärende (9 §). Som marknadsrådets beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den raening sora ordföranden biträder (10 §).

I 11 § finns bestäraraelser om näringsfrihetsombudsman och konsumentombudsman. För konkurrensbegränsningsfrågor skall del finnas en näringsfrihetsombudsman och för frågor om otillbörlig marknadsföring en konsuraentombudsraan. Båda utses av Kungl. Maj:l. De skaU vara lagkunniga.

Lagen om raarknadsråd innehåller vidare särskilda bestämmelser om förfarandet i ärenden om otillbörlig marknadsföring. Ansökan om förbud enligt 1 § lagen ora otillbörlig marknadsföring skall göras skriftligen. Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning sökanden åberopar (13 §). Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle all vid sammanträde inför raarknadsrådet lägga frara sina synpunkter och den utredning de vill åberopa. Till sara-raanlrädel skall konsumentombudsmannen kallas även ora han inle är sökande. Före saramanlräde kan muntlig eller skriftiig förberedelse äga rum i den utsträckning rådet bestämmer (14 §). Ärenden får avgöras utan saramanlräde om tillfredsställande utredning föreligger och part inte begär samraanträde. Ansökan som uppenbart inle förtjänar avseende kan avslås utan sammanträde. Fråga ora interiraisliskl förbud enligt 8 § lagen ora otUlbörlig marknadsföring kan också prövas utan sammanträde. Sådant förbud får dock inte raeddelas utan atl den som förbudet avser fått tillfälle atl yttra sig i frågan, om del inle finns anledning all anta atl han avvikit eUer håller sig undan (15 §).

För ärenden om otillbörlig marknadsföring gäller slutiigen följande allmänna bestämmelser om förfarandet. Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken ora offenflighet vid domstol skall gälla vid marknadsrådel i tUlämpliga delar (16 § första styckel). Vid raarknadsrådels samraanträde skall protokoU föras (17 §). Marknadsrådet kan förelägga part eller annan, som kan ha upplysning av betydelse alt lämna, vid vite atl insläUa

Prop. 1971:15 13

sig personligen inför rådet. Part kan också föreläggas vid vite alt tillhandahålla rådet handelsböcker, korrespondens och övriga handlingar som kan ha betydelse i ärendet. Detta innebär dock inle skyldighet alt röja yrkeshemlighet av teknisk natur. Den som inte är part och som efter kallelse av raarknadsrådet inställt sig vid rådel har rält till ersättning, som bestäraraes av rådet. Är orabudsraan part i ärendet utgår ersättning enligt föreskrifterna i rättegångsbalken ora ersättning till vittne eller sakkunnig i raål ora allraänl åtal. I annat ärende gäller vad som i rättegångsbalken är föreskrivet om ersättning lill vittne eller sakkunnig i mål vari förlikning är tillåten (18 §). I raarknadsrådels beslut varigenora ärende avgörs skall anges de skäl på vilka beslutet grandas. Beslutet skall sändas tUl parterna sararaa dag sora beslutet raeddelas (19 §). SkaU inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling tillställas part eller annan, sker det genora delgivning. Om beslut innefattar vitesföreläggande enligt lagen ora raolverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet eller lagen ora otillbörlig marknadsföring, skall beslutet delges den som föreläggandet avser på samma sätt som stämning i tvistemål (20

§)•

Den som obehörigen yppar vad som enligt marknadsrådets beslut inle får uppenbaras, dömes till böter eller fängelse i högst elt år, ora inle gärningen är belagd med straff i brottsbalken (21 §). Fråga ora utdömande av vite enligt 18 § prövas av marknadsrådet (22 §).

3. Genomgång av formulärvillkor m. m.

3.1 Departementspromemorian

I proraeraorian redovisas resultatet av en genomgång som gjorts av forraulär och slandardkonlrakl sora insaralats av köplagssakkunniga under slutet av 1960-talet. Redovisningen, som enligt proraeraorian ger en i allt väsentiigt rättvisande bUd av formulärvillkor som förekommer på marknaden, innehåller följande.

En myckel vanlig klausul på ordersedlar o. 1. rörande själva avtalsslutet är alt beställningen är bindande för köparen men inte för säljaren förrän denne skriftiigen godkänt beställningen. Klausulen kompletteras regelmässigt raed föreskrifter sora går ut på alt köparen inle får åberopa rauntliga utfästelser från säljarens representant med raindre dessa skriftligen bekräftas i kontrakt e. 1. Bestäraraelserna är enligt promemorian ett uttryck för alt säljaren inte lar något ansvar för försäljarens åtgärder. Samraa synsätt präglar den i vissa kontrakt förekoraraande bestäraraelsen att betalning skall erläggas direkt tUl säljaren och inte lUl säljarens representant, såvida denne inte företer sicrifllig fullraakl.

Det förekoraraer ibland uttryckliga bestämmelser ora att varan säljs i

Prop. 1971:15 14

befintligt skick. En sådan bestäraraelse används enligt proraeraorian inom handeln raed begagnade bilar. Därvid har uttryckligen lUlagls atl säljaren inte svarar för atl det begagnade fordonet körts längre än vad vägraätaren utvisar. I andra fall, både inora bilbranschen och i andra branscher, förekommer del också alt varor säljs med s. k. garantiiitfästel-ser. Sådana garantiutfäslelser är vanligtvis konstruerade så atl köparen får en sämre ställning än han skulle ha fått om köplagens regelsystem varit tillämpligt. Ell genomgående drag i garantiulfäslelserna är atl köparen belages den rätt all häva köpet som tUlkommer honom enligt köplagen. Ofta anges i garanliutfästelserna alt säljaren förbinder sig alt avhjälpa fabrikations- och malerialfel sora reklameras inora viss tid efter köpet. I något fall föreskrivs all garantin inle gäller, ora varan enligt generalagentens åsikt blivit skadad på grund av ovarsara behandling. Detta betyder efter orden atl generalagenten ensara besläraraer om garantin skall träda i funktion. Säljarens ansvar för fel i godset begränsas regelmässigt tUl fabrikationsfel o. 1. Köparen frånkännes rätlen alt "kräva ersättning för skada eller fraraställa andra anspråk i anledning av fel". Del innebär bl. a., all köparen inle har den rält alt häva köpet sora till-koraraer honora enligt köplagen. Det förekoramer också, alt köparen åläggs alt efter mottagande av varan undersöka den och oraedelbart göra skriftlig reklaraation angående fel och brister. Underlåts delta skall leveransen anses vara godkänd. Del är inle säkert alt köparen får fab-rikalionsfel o. 1. avhjälpta utan kostnader. Inora bilhandeln förekoramer det all köparen åläggs en "självrisk", dvs. han får stå för viss angiven del av reparationskostnaden. Han är dessutom skyldig all på egen bekostnad transportera bilen lill en av säljaren anvisad verkstad.

I allraänhel innehåller formulären besläramelser ora force majeure, varigenora säljaren friskrives från ansvar för försenade leveranser i betydligt större utsträckning än vad som gäller enligt köplagen. I bUbran-schen används t. ex. en force-raajeure-klausul enligt vilken säljaren frilager sig från allt ansvar i den händelse han genora orasländigheier sora ligger ulora hans kontroll blir helt eller delvis salt ur stånd atl fullfölja leveransen. Köparen har eraeUertid inte rätt att vägra alt mottaga en av sådan anledning fördröjd leverans. Han kan inte heller ulan säljarens raedgivande överlåta beställningen lill någon annan. I en del branscher ges däremot säljaren rält alt häva köpet vid force raajeure.

I en del branscher förekommer enligt proraeraorian särskilda besläramelser om priset som innebär all som pris skall gälla det av säljaren på leveransdagen tillämpade priset. Del avtalade priset kan alltså komraa alt ändras till följd av förändringar i anskaffnings- och tillverkningskostnader, allraän varuskatt, tullar, valutakurser ra. ra. Ibland — men ingalunda alltid — ges köparen rätt alt frånträda köpet ora sådana prisändringar äger rum. Det finns exempel på all säljaren förbehåller sig längre gående rättigheter. I ett formulär har sålunda följande klausul intagils

Prop. 1971:15 15

under rubriken Betalning "Vi är alltid berättigade all ändra eller återkalla medgivna betalningsterminer saml alt erhålla förskottsbetalning".

Del är inle ovanligt att formulären innehåller bestämmelser om påföljd ifall köparen inte fullföljer köpet. I ett fall preciseras köparens skadeslåndsskyldighet tUl 20 procent av köpeskillingen.

Skiljemannaklausuler är förhållandevis ovanliga men förekomraer ibland, bl. a. i garantiutfäslelser. I elt fall har säljaren givils rält all avgöra ora en tvist skall avgöras av allraän domstol eller av skiljemän.

Kontrakt om avbetalningsköp innehåller inle så sällan bestämraelser ora atl köparen är skyldig all på säljarens anfordran acceptera växlar på kreditbelopp jämte kreditkoslnader. Växeln anses inte som likvid förrän den är infriad. Säljaren har rätt all överlåta sina rättigheter enligt konl-traklet till Iredje raan. Ägareförbehåll kompletteras ibland med bestämraelser ora all köparen skall hålla varan försäkrad lUl dess full betalning erlagts. Vid försäkringsfall får säljaren försäkringsbeloppet raed rält alt använda det för anskaffning av annan vara, reparation eller avräkning på köparens skuld. Köparen skall hålla säljaren underrättad om sin adress. Han skall på egen bekostnad hålla varan i bästa skick. Reparation får bara ske på verkstad som godkänts av säljaren. Köparen är skyldig atl på begäran låta säljaren inspektera varan. Varan får inte ulan säljarens medgivande föras ur landet. Åsidosätter köparen förpliktelse vars uppfyllande är av väsentlig betydelse för säljaren förfaller hela avbelal-ningsskulden omedelbart till betalning.

I några fall uppställs förbud mol alt köparen kvittar en fordran hos säljaren mot avbetalningsposter.

3.2 Reviderade formulär

Inom Motorbranschens riksförbund har sedan år 1968 pågått arbete med revision av bilhandelsformulären. Arbetet har lett lill nya anbuds-och leveransbesläraraelser som helt nyligen börjat tUlärapas. De nya bestäraraelserna innebär bl. a. följande.

Beställningen blir bindande för köparen i och med undertecknandet av ordersedeln. Emellertid är säljarföretagel inle bundet innan raan tiU-slällt köparen en skriftlig bekräftelse. Delta skall ske inora 10 dagar efter mottagandet av beställningen. I annat fall är köparen inle längre bunden. Skulle leveransen bli försenad, är köparen likväl skyldig att ta emot fordonet, såvida förseningen beror på förhållande ulora säljarens kontroll och förseningen inle överstiger tre raånader. Om cirkapriset på fabriks-nytt fordon höjs eller sänks efter det att beställningen skett men innan leverans ägt rum, skall det avtalade priset höjas resp. sänkas i raotsvarande raån. Vardera parten har dock rält att i så fall frånträda köpet, såvida inle prisändringen beror på svensk eller utländsk rayndighels åtgärd. Vid köp av begagnat fordon svarar säljaren för alt fordonet vid leveran-

Prop. 1971:15 16

sen är i sådant skick som krävs för godkännande vid Irafiksäkerhelsbe-siklning hos AB Svensk Bilprovning. Detta gäUer dock inle, om fordonet betecknats såsora skrotningsobjekl. Ora köparen underlåter atl fullfölja köpet, kan säljaren antingen kräva köpets fullgörande eller också 20 procent av köpeskillingen sora ersättning. Delta gäller dock inle, ora köparen ulan egen skuld råkat i varaktiga betalningssvårigheter genom sjukdora, arbetslöshet eller annan särskild orsak och underlåtenheten är en direkt följd av detta. Ora köparen inom elt år från undertecknandet av ordersedeln tecknar avtal angående köp av annat fordon, får han tUlgodoräkna sig sådant skadestånd som han erlagt i anledning av den första beställningen.

Under del senaste året har nya garantibevis utfärdats av Radiobranschens samarbetsråd, Elektriska hushållsapparat leverantörer, Sveriges fotoleveranlörers förbund och Svenska båtindustriföreningen. I princip har köparen enligt dessa garantier bara en rält alt under en garantilid på ett år få konstraklions-, material- och tillverkningsfel avhjälpta. Det åligger därvid som regel köparen all på egen bekostnad lillställa återförsäljaren eller leverantören varan, men efter verkställd reparation svarar säljarsidan för frakten till köparens närmaste post- eller godsslation. I radiobranschens garantibevis anges beträffande tyngre apparater atl företaget kan välja raellan att avhjälpa felet hos köparen eller i reparationsverkstad. I det förra fallet bekostar företaget resor och restid för företagets personal och i del senare fallet frakt liU och från företaget. Delta åtagande gäller dock bara för företagets eget försäljningsoraråde. Och är det frågan om en ort som inte utan svårighet kan nås med allmänna komraunikationsraedel skall resor och restid för personalen betalas av köparen.

Dessa garanlibevis ger köparen rätt atl häva köpet under följande förutsättningar. Har företaget vid flera tillfällen vidtagit åtgärder för all avhjälpa fel och har del visat sig oraöjligt för företaget all avhjälpa felet, har köparen rätt atl få tillbaka köpeskillingen, om felet är väsentligt och varan återställs i väsentligen oförändrat eller oförminskat skick. Med all felet är omöjligt att avhjälpa avses all felet vid en fack-mannamässig bedöraning anses vara så allvarligt all del inle kan varaktigt avhjälpas.

Svenska resebyråföreningen antog i december 1969 allmänna resevillkor för sällskaps- och gruppresor. Enligt dessa vUlkor gäller bl. a. att researrangören kan göra sådana justeringar av priset sora föranleds av omständigheter som uppstått ulan arrangörens förvållande. Görs prisjus-leringen tidigare än 14 dagar före avresan, har resenären rätt atl avbe-slälla resan och återfå erlagd likvid. Del gäller dock inte vid prisändringar som företas på grund av force raajeure. Arrangören kan senast 14 dagar före avresan inställa resan på grand av alt tillräckligt antal anraäl-ningar till resan inle kvarstår. Han skaU då återbetala erlagda avgifter.

Prop. 1971:15 17

Arrangören har obegränsade raöjUgheter att inställa resan vid force raajeure, och i sådant faU har han rätt att tillgodoräkna sig nedlagda kostnader för resan. Resenären har däreraot aldrig möjlighet atl avbeställa en resa utan atl kostnader uppslår för honora. Sker avbeställning senare än 14 dagar före avresan, har arrangören rätt alt tillgodoräkna sig dels ■ anmälningsavgiften dels ett belopp som motsvarar 50 procent av det totala priset för resan. Sker avbeställning på grund av sjukdora o. dyl. som drabbat resenären eller hans nära anförvanter, är resenären dock inle skyldig all betala mer än en expeditionsavgift på 50 kronor.

3.3 Statens pris- och kartellnämnds undersökning

Statens pris- och kartellnämnd insamlade under juli och augusti detta år formulär lUl ordersedlar, köpekontrakt, garantibevis o. dyl. som till-lämpas vid försäljning lill konsument av bilar, fritidsbåtar, radio- och TV-arliklar samt elektriska hushållsapparater. Formulären har insamlats från elt fyrtiotal leverantörsföretag saral drygt 140 detaljister i Göteborg, Karlstad, Linköping, Malraö, Vänersborg och Växjö.

Enligt nämnden är urvalet av förelag inle slatistiskl representativt. Trots detta anses det insamlade materialet ge en förhållandevis god föreställning om de forraulär som tUlämpas inom de berörda branscherna.

Del av nämnden insamlade materialet har genomgålls inom justitiedepartementet. Del har därvid visat sig alt materialet inle ger någon annan aUmän bild av förhållandena än den forraulärsaraling sora insamlades av köplagssakkunniga och som låg till grand för värderingarna i departemenlsproraeraorian. En del förelag har eraeUertid börjat tUlämpa de nya formulär som redovisades i föregående avsnitt. Delta gäller dock inle genoragående. Några försäljare av elektriska hushållsapparater använder fortfarande äldre garantibestämmelser sora år 1966 fastställdes av Elektriska hushållsapparat leverantörer. ÅtskiUiga bilförsäljningsförelag tillärapar ännu de äldre bilhandelsforraulären vilka i flera hänseenden är ogynnsararaare för konsumenterna än de forraulär som nyligen antagits av Motorbranschens riksförbund.

Det kan tUläggas att det nu insamlade materialet visar att en del företag inora radio- och TV-branschen använder garanlibesläraraelser enligt vilka köparen är skyldig all svara för fraktkostnader eller en raonlörs resekostnader ifall del blir frågan om atl utnyttja garantin. Några garanti-bestämmelser för bUar är utformade så att det i reaUteten läggs i säljarsi-dans hand atl avgöra om garantin skall träda i funktion. Detsamraa gäller i ell par fall i fråga ora garanlibesläraraelser för fritidsbåtar och båt-raolorer. Del finns exerapel på all garantin begränsas, så atl den inle täcker kostnader för atl demonlera en defekt del och montera tillbaka delen efter reparation.

Slutligen kan nämnas atl ett bilförelag använder en ordersedel på vUken anges bl. a. all fordonet är säljarens egendom intiU dess köparen

2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop. 1971:15 18

fullgjort saratliga förbindelser till säljaren. Äganderätten övergår alltså inle lill köparen förrän denne betalat alla sina skulder lill säljaren. När del gäller avbetalningsköp är klausuler av detta slag ogiltiga enligt 8 § andra stycket lagen (1915: 219) om avbelalningsköp. Även ell annat bilförelag använder formulärvillkor sora strider raot tvingande regler i näranda lag.

4. Promemorieförslaget

I promemorian framhålls att det under de senaste decennierna har skett en omfattande strukturförändring inom det ekonoraiska livet. Småföretagen undanlrängs alltmer av storföretagen. Förelagen bildar organisationer som skaffar sig stort inflytande över del ekonoraiska livet. De enskilda individernas handlingsfrihet blir därraed alltraer begränsad. Det blir allt vanligare all storföretag och organisationer besläraraer villkoren för de enskilda avtalen på förhand genom utarbetande av forraulär av olika slag. Den enskilde köparen har i praktiken inga möjligheter alt få lill stånd några mer betydande ändringar i forraulärvillkoren. Hans enda alternativ är atl avslå från varan i fråga. På delta sätt blir avtalet inle, såsom rättsordningen förutsätter, uppbyggt på förhandlingar raellan de individuella avtalsparterna. De disposiliva rättsregler sora byggts upp genora lag och rättspraxis ersätts av en s. k. forraulärrätl. Det har, frarahålls del, både i den allraänna debatten och inora den juridiska doktrinen gjorts gällande att denna forraulärrätl kan innefatta ell slags raissbruk av avtalsfriheten varigenora säljarsidan skaffar sig ett otillbörligt överlag i förhållande lill köparen.

Det konstaleras all forraulärvillkoren ofta försätter köparen i en situation där han har begränsade möjligheter att göra sig gällande mot säljaren. Det karaktäristiska för formulärvillkoren sägs vara all konsumenten genom villkoren i större eller raindre utsträckning går miste ora de rättigheter sora tiUkoraraer honora enligt lag. Del finns följaktiigen enligt promemorian ett starkt behov av all lagstiftningsvägen inskrida mol företagare sora genora utformning av kontraklsformulär o. 1. skaffar sig en aUtför förmånlig ställning i förhållande tUl konsumenten.

Detta behov kan tillgodoses genora olika ra e t o d e r. Man kan tUl-.gripa en lagstiftning av civUrättslig natur. En annan raelod är atl genom en lagstiftning av näringsrätlslig karaktär få till stånd en kontroll från samhällets sida av atl formulär med otillbörliga avtalsvillkor över huvud taget inte koramer till användning. Det skulle bli fråga om en reglering liknande den sora finns i lagen om otillbörlig raarknadsföring. De båda metoderna anses mycket väl kunna kombineras.

En civUrättslig reform skulle enligt proraeraorian ulan tvivel utgöra elt viktigt inslruraenl för atl stärka den enskilde konsuraentens ställning. Sedd isolerad skulle dock en sådan reform få en begränsad effekt, efter-

Prop. 1971:15 19

sora inskridande med slöd av civUrällsliga regler kan ske bara i enskilda fall och i fråga ora redan träffade avtal. Reformens genomslagskraft skulle i stor utsträckning bli beroende av i vilken omfattning de enskUda konsuraenterna försöker göra sin rätt gällande. Eflersora konsumenterna oftast inte besitter några juridiska kunskaper skuUe företagarna ha goda möjligheter att åberopa även sådana formulärvUlkor som inte skulle stå sig vid en rättslig prövning. Härtill koraraer atl värdet av vad en konsuraenl förvärvar i allraänhel inle är så stort all del kan anses lönt för honom alt föra eventuella tvister lill rättslig prövning. En civUrättslig lagstiftning kan därför inte antagas verka sanerande i den utsträckning sora är av behovet påkallat. Större effekt torde kunna nås genora näringsrätlsliga åtgärder. De enskUda konsuraenterna har f. n. inle några praktiska raöjligheter att göra sina synpunkter och intressen gällande när avlalsforraulären utforraas. Det ligger då nära tUl hands att i stället det allraänna får raöjligheter alt kontrollera utforraningen av avlalsforraulären och atl vid behov ingripa raot sådana forraulär sora alltför ensidigt gynnar företagarsidan. Det gäller enUgt promemorian att få lill stånd en ändring av del förhållandet all en företagare genora användning av formulär i stor utsträckning kan ensidigt bestämraa vad avtalet mellan honom och konsuraenlen skall innebära. Lagstiftningens frärasta uppgift blir all få lill stånd en sarahällelig kontroll och granskning av den rika flora av tryckta eller på annat sätt mångfaldigade formulär sora förelagarna har utformat på egen hand och använder vid försäljning lUl konsumenter. Skulle ett avtalsformulär ha lillkorarail efter förhandlingar raed företrädare för konsumentintressena, torde del mera sällan finnas behov av ingripande från det allmännas sida. Del anses dock inte finnas någon anledning alt från tillärapningsorarådet för en näringsrätlslig lagstiftning utesluta formulär av det sistnäranda slaget.

I proraeraorian föreslås atl en lagstiftning utforraas på i allt väsentligt sarama sätt sora lagen om otillbörlig raarknadsföring. Lagstiftningen är av näringsrätlslig karaktär med inriktning på själva avlalsforraulären och har försetts med ett på framtiden inriktat vilesförbud som sanktion. Konsumentombudsmannen och marknadsrådel skall anförtros tillämpningen av den nya lagstiftningen.

I proraeraorian berörs frågan ora sarabandel mellan den civilrältsliga och den näringsrätlsliga lagstiftningen. Förslaget inriktas inle på rättsverkningarna av indi-duella avtal. Förslagel ger alltså inte någon lösning på de civilrältsUga frågor som också kan aktualiseras i sammanhanget. Dessa frågor anses närmast beröra de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna. De bedöms vara av sådan art alt de bör behandlas inora raraen för ell raera omfattande och ingående utredningsarbete. En civUrättslig reform berör elt flertal samnordiska lagar. En utredning måste därför ske i nordiskt samarbete. Det raåste antas alt resultatet av ett utredningsarbete av detta slag

Prop. 1971:15 20

kan föreligga först om åtskiUiga år. Behovet av omedelbara åtgärder till skydd för konsuraenterna raot obiUiga verkningar av bl. a. formulärrätten är emellertid enligt promemorian framträdande. En näringsrätlslig lagstiftning bör därför genomföras utan avbidan på resultatet av ett civUrättsligt utredningsarbete.

Man lar vidare upp frågan i vad raån den föreslagna näringsrätlsliga lagstiftningen kan få betydelse för det civUrällsliga förhållandel mellan företagare och konsument. Först konstateras, alt om en företagare överträder ell raot honora riktal förbud och därigenora får lUl stånd elt avtal i vilket det som otUlbörligl stämplade villkoret ingår, väsentligen samma situation uppslår som när ett avtal har ingåtts i strid raot legalt förbud. Avtalsvillkoret är visserligen inle stridande mot förbud i lag men det strider raot ell av rayndighel med stöd av lag uppställt förbud. Av allmänna rättsgrandsatser anses följa, atl ett avtal som ingås i strid mol ell legalt förbud kan vara ogiltigt i sådan del, även om del inle är fullt klart i vilka fall ogUtighet på sådan grund bör anses föreligga (jfr prop. 1969: 78 s. 38, 56, 86 och 92). Starka skäl anses tala för alt sarama betraktelsesätt bör anläggas när det gäller avtalsvillkor som strider mol raarknadsrådels förbud. Det anses i varje fall vara ställt utom tvivel, att det är uppenbart stridande mot god affärssed all tillärapa ett sådant avtalsvillkor. Enligt proraeraorian följer därmed av grunderna för 8 § skuldebrevslagen, alt en dorastol, som har atl pröva en civUrättslig process mellan företagare och konsument, skall jämka eller lämna ulan avseende avtalsvUlkor, som tillförts avtalet på initiativ av företagaren, om denne därmed överträtt ett av raarknadsrådet raeddelat förbud.

Elt förbud anses kunna få betydelse även för andra företagare som i motsvarande sararaanhang använder samraa avtalsvUlkor som den företagare som drabbats av förbudet. De sakliga skäl som föranlett rådet att stämpla vUlkoret sora otUlbörligl gör sig gällande raed sararaa styrka i dessa fall. Skulle gUlighelen av villkoret sättas i fråga under en civilrättslig process raellan en sådan företagare och en konsuraenl, ligger det nära till hands för konsuraenlen alt åberopa, att just detta villkor släraplals som OtUlbörligl av marknadsrådel och därför måste anses strida mot grundema för 8 § skuldebrevslagen. Detta lagrum är i och för sig en generalklausul, som ger domstolarna befogenhet att göra en i viss raån fri bedömning raed hänsynslagande lUl orasländigheterna i del särskilda fallet. I koramersiella sararaanhang har domstolarna visserligen hittiUs varit restriktiva med atl tillämpa grunderna för 8 § skuldebrevslagen. I viss utsträckning torde detta enligt promemorian samraanhänga med alt domstolarna inle känt sig ha tillräcklig saldcunskap för all överblicka följderna av en mer aktiv tUlämpning av grunderna för 8 § skuldebrevslagen. I det hänseendet inträder nu en betydelsefull förändring genora tUl-skapandet av marknadsrådet som just besitter denna särskilda sakkunskap. Domstolarna kan inte undgå att ta intryck av rådets bedömningar.

Prop. 1971:15 21

Man kan därför utgå från att den näringsrätlsliga lagstiftningen kommer alt leda till en raer exlensiv rältstillärapning från doraslolarnas sida inora den ram som 8 § skuldebrevslagen nu ger. Det finns enligt promemorian grund för antagandet att någon mera betydande diskrepans inte skall uppkomma raellan å ena sidan raarknadsrådels tillämpning av den nya näringsrättsliga lagstiftningen och å andra sidan domstolarnas tUlämpning av de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna om jämkning av otillbörliga avtalsvillkor.

I promemorian behandlas därefter frågan hur den näringsrätlsliga lagstiftningen mot otillbörliga avtalsvUlkor skall utformas. Man kan länka sig att i detalj reglera under vilka omständigheter vissa vUlkor inte får användas. Mot en sådan metod kan emellertid anföras samraa invändningar som i motsvarande fall har gjorts vid utarbetandet av lagen om otillbörlig marknadsföring. Det är mycket svårt atl i lagtext konkret ange var gränsen skall gå raellan del tillåtna och del otillåtna. Vissa vUlkor kan framstå sora olUlbörUga i ett fall eller i en bransch raen kan i andra fall eller andra branscher te sig godtagbara. En nackdel med en detaljreglering är också all det kan befaras alt en del företagare försöker utnyttja luckor i lagen lill atl handla i strid mot lagens syfte. Om man i stället för en detaljreglering väljer att bygga på en generalklausul och överlämna ål de rättstillämpande myndigheterna atl konkretisera klausulens innebörd undgår raan dessa svårigheter. De rättstUlämpande organen får möjlighet att la hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen. RällsbUdningen på området kan smidigt utvecklas i takt med ändrade förhållanden. Promemorieförslaget bygger därför på en generalklausul som är konstruerad på sararaa sätt sora generalklausulen i lagen ora otillbörlig raarknadsföring. Det innebär atl myndigheterna kan förbjuda fortsatt tillämpning av vissa avtalsvillkor raen inle inskrida mot redan träffade avtal.

Enligt promemorieförsiaget skall den föreslagna lagstiftningen avgränsas så all den gäller försäljningserbjudanden i fråga om varor från "näringsidkare" lill "konsument". Även utbud av olika tjänster skall omfattas av lagen. Detsamma skall gälla, ora del är fråga ora villkor för alt konsument skall förvärva nyttjanderätt tiU lösa saker. Som exempel närans villkor för hyra av bilar, TV-apparater m. ra. Däreraot skall lagen inte gäUa för köp av och upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendora. På detta senare oraråde finns redan en orafaltande reglering som syftar till all trygga hyresgästers och arrendalorers ställning. Varken konsuraenlorabudsraannen eller raarknadsrådet anses besitta den sakkunskap, sora fordras för alt bedöma de särskilda problem som uppkommer när del gäller förfoganden över fast egendom. I proraeraorian erinras vidare om att bank- och försäkringsrörelse är underkastad särskild tUlsyn av bank- respektive försäkringsinspektionen. Båda dessa tillsynsmyndigheter är behöriga atl granska avtalsformulär som används i

Prop. 1971:15 22

verksamheten, och viss sådan granskning äger också rum. Både inom bank- och försäkringsrörelse anses sådana speciella förhållanden råda, all konsuraenlorabudsraannen och marknadsrådel måste antagas ha begränsade möjligheter all på egen hand inskrida mot formulärvillkor sora tiUärapas av banker och försäkringsbolag. Eflersora tiUsyn redan är anordnad på dessa oraråden anses övervägande skäl tala för alt bank-och försäkringsverksarahet inle bör orafallas av den föreslagna lagstiftningen.

Inskridande skall enligt förslagel ske i fråga ora avtalsvillkor som otillbörligen gynnar näringsidkaren på konsumentens bekostnad. I promemorian framförs synpunkter på den närraare innebörden av alt ett avtalsvillkor är otillbörligt. Det framhålls, all i den raån det inle uppkoraraer några från allraän synpunkt skadliga konkurrensbegränsningar, några invändningar inte kan riktas raot standardiseringen sora sådan vilken tvärtom fyller elt praktiskt behov. De tillämpande myndigheterna skall alltså inte ingripa mol själva förfarandet att använda standardiserade formulär. Ingripande skall ske bara i den raån forraulären innehåller gentemot konsuraenlen oliUbörliga vUlkor. Ofta speglar forraulärvillkoren en bristande balans mellan företagare och konsuraenl. Ora forraulärvillkor innebär alt konsuraenlen raen inte företagaren blir bunden i skilda hänseenden eller om forraulärvillkoren raer eller mindre ensidigt tillför företagaren olika rättigheter samtidigt som konsumenten belastas med diverse förpliktelser, måste villkoren ofta anses otillbörliga. Del otillbörliga kan emellertid också beslå i alt villkoren i formuläret inte presenteras på elt klargörande sätt för konsumenten. Fall kan tänkas där man i och för sig inle har så mycket atl invända mol innehållet i avtalsformuläret raen däreraot finner det otillbörligt, alt konsuraenlen inte beretts vederbörlig raöjlighet att sälta sig in i vad klausulerna betyder. Som exerapel las all klausulerna tryckts med fin stil på baksidan av ett kontraklsformulär. I proraeraorian erinras dock om all marknadsrådel i betydande omfattning kan inskrida raot sådan försåtlig presentation av avtalsvillkor redan med slöd av lagen om OliUböriig raarknadsföring.

I proraeraorian sägs all det inle är ovanligt, alt ett av återförsäljare använt formulär inte upprättals av honom utan av en fabrikant. Situationen kan då vara den alt återförsäljaren åtagit sig gentemot fabrikanten atl inle sälja varan på andra villkor än dera som upptagits i forrauläret. I själva verket gynnar villkoret då inte näringsidkaren utan fabrikanten. Lagstiftningen bör enligt proraeraorian utforraas så atl ingripande kan ske även i fall när ett villkor olUlbörligen gynnar någon i vars stäUe näringsidkaren är.

Bedömningen av vad som är otillbörligt måste enligt promemorian ske under hänsynslagande lill orasländigheterna i det särskilda fallet. Man kan därvid tvingas att ta viss hänsyn till vilken vara det är frågan om

Prop. 1971:15 23

och vUket pris som begärs för varan. Det sagda belyses i promemorian med följande exempel. Från företagarsidan kan hävdas all garanliulfäs-telsen för den vara del är fråga om måste kraftigt begränsas för all inle priset på varan skall bli för högt. Därmed koraraer frågan ora priset och varans kvalitet, kanske också frågan om varan verkligen fyller någon funktion, in i bilden. Det bör dock enligt proraeraorian självfallet inle ankoraraa på de tUlärapande organen att utöva något slags pris-kontroll. Detta markeras i den föreslagna lagtexten genom att där talas om vUlkor sora raed hänsyn lill vederlaget och övriga orasländigheier måste anses otillbörligen gynna företagaren.

Har ett ingripande skett torde man enligt proraeraorian kunna räkna raed alt förhållandena sora regel snabbt saneras. Det kan emellertid tänkas all vissa företagare skulle vilja kringgå ett förbud alt använda ell visst formulär genom alt vid varje försäljning upprätta individuella kontrakt innehållande just sådana klausuler sora befunnits otillbörliga mot konsumenten. För atl förebygga ett sådant kringgående av lagen har generalklausulen getts sådan utforraning all marknadsrådel kan ingripa inte bara genora all förbjuda ell visst formulär ulan också genom all förbjuda näringsidkare all över huvud laget begära atl en viss bestämraelse skall gälla vid försäljning lill konsuraenl. De tUlärapande organens centrala uppgift enligt den förordade lagstiftningen blir dock enligt proraeraorian all granska kollektivt utforraade avtalsvillkor, inle alt ingripa mol villkor sora har lillkorarail efter verkliga förhandlingar raellan en företagare och en enskild konsuraenl.

Proraeraorieförslaget innebär, alt förbud raot forlsall användning av ett avtalsvillkor är den påföljd sora kan komraa i fråga vid tillärapning av generalklausulen. Enligt lagen ora otillbörlig marknadsföring är det en förutsättning för alt förbud skall få meddelas att vid raarknadsföring av vara eller tjänst har företagils reklaraåtgärd eller annan handling som genora alt strida raot god affärssed eller annars är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Förbudet kan emellertid formuleras så atl del läcker både den konkreta handling som har underställts rådets prövning och andra därraed praktiskt sett likvärdiga åtgärder. Generalklausulen i lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor föreslås bli utforraad på motsvarande sätt.

I fråga om påföljden — förbudet — uttalas all förbud bör kunna meddelas inte bara för den näringsidkare det är frågan ora ulan även för personer som är anställda hos näringsidkaren eller sora i annan egenskap handlar på dennes vägnar. Därraed blir del möjligt all rikta elt förbud raot den sora representerar företagaren vid förhandlingama raed konsumenterna. Enligt 1 § lagen ora otillbörlig raarknadsföring skall elt förbud av raarknadsrådet i princip förenas med vite. Rådel kan dock underlåta alt meddela vitesföreläggande ora detta av särskilda skäl är obehövligt. Sora exerapel på ett sådant fall närans i motiven bl. a. all konsu-

Prop. 1971:15 24

menlorabudsraannen fört ärendet till rådet på grund av sakens principiella betydelse trots all företagaren i fråga förklarat sig beredd atl upphöra med det påtalade förfarandet. Sarama synpunkter anses göra sig gäUande när del är fråga ora alt ingripa raot otillbörliga avtalsvUlkor. Den föreslagna lagen bör därför enUgl proraeraorian på denna punkt utforraas på samma sätt sora lagen ora otillbörlig raarknadsföring.

I proraeraorian erinras om alt lagen ora otillbörlig raarknadsföring tillämpas av konsuraenlorabudsraannen och marknadsrådet. Båda dessa organ anses vara väl skickade alt bedöma frågor om otillbörliga avtalsvillkor eftersom de besitter särskild sakkunskap på det aktuella orarådet. Genom alt rådets ledaraöler har förankring både i förelagar- och konsuraenlorganisalioner kan det förväntas all rådets avgöranden får särskUd auktoritet. Dessutora frarahålls atl frågan ora ell avtalsviUkor är otillbörligt på grund av sitt innehåll har visst saraband raed frågan ora hur företagaren driver sin marknadsföring. Goda skäl talar därför enligt promemorian för atl tillämpningen av generalklausulen anförtros konsumenlorabudsraannen och marknadsrådet.

Den i proraeraorian föreslagna generalklausulen har i enlighet raed dessa överväganden givils del innehållet, alt om näringsidkare erbjuder konsument all mot vederlag förvärva vara eUer tjänst på villkor sora raåste anses otillbörligen gynna näringsidkaren eller någon i vars ställe han är, marknadsrådet kan raeddela honom förbud all fraradeles i raotsvarande samraanhang begära alt samraa eller liknande vUlkor skall gäUa. I anslutning härlUl föreskrivs, atl förbud skall förenas med vite om delta inte av särskilda skäl är obehövligt. Vidare las i lagen upp föreskrift av innebörd atl nyss angivna bestämraelser äger raotsvarande tillämpning om näringsidkare erbjuder konsument all raot vederlag få nyttjanderätt lUl lösöre. Lagen innehåller dessutom bestämmelse om alt förbud kan raeddelas även anställd hos näringsidkare och annan sora handlar på näringsidkarens vägnar.

Enligt proraeraorian är ärenden ora förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor i sak likartade ärenden om otillbörlig marknadsföring. Lagen om förbud mot otUlbörliga avtalsvUlkor föreslås därför innehålla motsvarigheter liU förfarande reglerna i 6—9 §§ och 10 § första stycket lagen ora otillbörlig raarknadsföring. På en punkt bör dock enligt promemorian en åtskillnad göras. Ansökan om förbud enligt lagen om otillbörlig marknadsföring får göras bl. a. av näringsidkare som berörs av handlingen. Denna regel, som får ses mol bakgrund av all en näringsidkare kan lida skada av en marknadsföringsåtgärd som förelages av konkurrent, bör inte ha någon motsvarighet i den i promemorian föreslagna lagen, eflersora uppställandet av ell otillbörligt avtalsviUkor inle kan sägas leda till skada för konkurrerande näringsidkare. I 3 § föreskrivs därför endast, all frågor om förbud upptages efter ansökan, atl sådan ansökan göres av konsumentombudsmannen

Prop. 1971:15 25

och atl ansökan får göras av sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare, om konsumenlorabudsraannen för visst fall beslutat atl inte göra någon ansökan. 4 § innehåller en bestämmelse om alt 7—9 §§ och 10 § första styckel lagen ora otillbörlig raarknadsföring äger motsvarande lillärapning i ärenden om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor.

I lagen om marknadsråd ra. m. föreslås bara jämförelsevis obetydliga tillägg. I 1 § anges atl raarknadsrådet också handlägger ärenden enligt lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. Av en järakning i 3 § framgår alt en av de särskilda ledamöterna i rådel är ledamot inle bara för ärenden om otUlbörlig raarknadsföring utan också för ärenden om förbud mol otillbörliga avtalsvillkor. Motsvarande jämkning görs i 4 och 9 §§. I 11 § första stycket görs ell tillägg så all del framgår att konsumentombudsmannens behörighet även omfattar ärenden enligt lagen ora förbud raot otUlbörliga avtalsvUlkor. 13 § är försedd raed ett tillägg avseende lagen om förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor. Detsamma gäller 20 § andra styckel. Slutiigen har rubriken närmast före 13 § jämkats.

I promemorian görs en allmän värdering av lillbörlighelen av vissa förekommande avtalsvillkor. Värderingen lar sikte på om ett visst villkor genomsnittligt sett kan anses otUlbörligl eller inte. Det frarahålls att det därraed inte är givet all användningen av ell som otillbörligt värderat villkor måste anses förkastiigl i varje enskilt fall. I del individuella fallet kan det föreligga särskUda omständigheter som föranleder en annan bedömning. Detta anses emellertid väsentligen vara ell civUrättsligt problem. Vad det enligt promemorian frärast är frågan om är alt med näringsrätlsliga medel inskrida mot vUIkor som typiskt sett måste anses otillbörliga på grund av sill innehåll.

Värderingen i proraeraorian innehåller följande.

En ofta förekoraraande klausul rör själva avtalsslutet och går ut på alt säljaren inte påtager sig något ansvar för vad hans representanter kan ha utfäst. Om den som lämnat utfästelsen i fråga intog en sådan ställning i förhållande till säljaren, alt han måste anses ha varit behörig all lämna utfästelsen, lär säljaren visserligen trots klausulen bli bunden av utfästelsen (jfr NJA 1965 s. 204). Men blotta förekomsten av klausulen kan leda till all konsumenten avslår från att försöka genomdriva, att säljaren uppfyller den lämnade utfästelsen. Klausulen kan alltså raedföra avsevärda skador för konsumenterna. Det anses därför inte råda tvekan om all klausulen i åtskilliga fall framstår som otillbörlig.

I avtalsformulären intages ofta en klausul om alt beställningen är bindande för köparen raen inte för säljaren förrän denne skriftiigen har godkänt beställningen. Del betyder att köparen ibland kan under en längre tid sväva i ovisshet om huruvida säljaren \i\l fullfölja avtalet. Samtidigt är köparen förhindrad all frånträda avtalet. Del anses emeller-

Prop. 1971:15 26

tid inte vara rimligt atl säljaren skall under obestämd lid kunna hålla öppet, om han vill gå raed på avtalet. Ora det avtal säljarens representant träffar raed kunden inle blir oraedelbart bindande även för säljaren, bör enligt proraeraorian antingen båda parterna få en betänketid eller en betänketid sora tiUkoraraer bara säljaren begränsas, så att avtalet efter viss angiven kortare lid blir bindande också för honora, ora han inle har underrättat köparen ora alt han inte vill vara raed på avtalet.

I proraeraorian uttalas all säljaren vid försäljning av kapitalvaror re-gelraässigl begränsar det ansvar han enligt köplagen skulle ha för fel i godset. Den mest långtgående begränsning sora förekoramer följer av klausulen, atl godset säljs "/ befintligt skick". Denna klausul anses enligt vedertagen uppfattning inte innefatta, atl säljaren friskrivil sig från allt ansvar. Klausulen "i befintligt skick" torde knappast användas i någon större utsträckning när del är fråga ora försäljning av fabriksnya varor till konsumenter. Del anses vara klart all säljaren i sådana fall bör jvara inte bara för att godset motsvarar den beteckning under vilken det sålts ulan också för varans kvalitet och funktionsduglighet. I promemorian anges som elt exempel på otillbörligt handlande från säljarens sida alt han undandrar sig ansvaret för en fabriksny televisions-apparats funktionsduglighet genom all kräva, atl avtalet tillförs en klausul om all apparaten säljs i befintligt skick. Är det däremot frågan om begagnade varor, anses klausulen "i befintligt skick" kunna ha elt större berättigande. Även i fråga ora sådana varor bör eraeUertid säljaren ibland la elt större ansvar än vad sora skulle följa av klausulen. Sora exempel tas handeln med begagnade bilar. Den sora säljer begagnade bilar till allmänheten bör i princip vara ansvarig för all fordonet är i sådant skick all del får framföras i trafiken. Undanlag härifrån bör kunna göras bara i sådana undanlagsfaU som då det uttryckligen har förutsatts, atl köparen själv skall avhjälpa eventuella fel eller brister. Frågan i vad mån klausiUen "i befintligt skick" kan anses tillbörlig måste enligt proraeraorian bedöraas efter vilken typ av försäljning och vilken kategori av konsumenter del är fråga ora. Vid användning av klausulen i fråga i förhållande till konsuraenter måste dock under alla omständigheter krävas, atl säljaren på ett tydligt sätt gör klart för konsumenten atl han i princip inle lar något ansvar för varans kvalitet och funktionsduglighet.

I promemorian konstaleras all innebörden av de s. k. garantiutfästelserna är att säljaren eller fabrikanten förklarar sig ha ett ansvar för vissa fel — vanligtvis material- och fabrikalionsfel. Genom utfästelsernas konstruktion begränsar säljaren emellertid i flera hänseenden del ansvar för fel i godset sora åvilar honora enligt köplagen. Särskilt viktig är den begränsning sora innebär atl konsumenten inte får rätt all häva köpet. Konsumenterna torde emellertid ofta uppfatta saken så att säljaren — eller fabrikanten — garanterar, all varan är funktionsduglig

Prop. 1971:15 27

under viss tid efter köpet, förutsatt atl varan används på normalt sätt. Skulle det visa sig att varan inle är funktionsduglig, önskar konsumenten som regel antingen få varan utbytt utan särskild kostnad eller också få köpet all gå åter. Konsuraenlen har eraeUertid norraall bara möjlighet all få felet avhjälpt, varvid han i vissa fall kan åsamkas kostnader. Särskilt mot bakgrund av alt marknadsföringen ofta sker med betonande av alt varan säljs på garanti framstår del som obilligt, atl konsumenten inle ens har rätt alt byta ul en defekt vara. I proraeraorian förklaras all del måste anses vara ett rimligt krav från konsuraentens sida, att han har den rätt att häva köpet sora köplagen ger honom, för den händelse den av garantin omfattade varan visar sig inte hålla måttet. För säljaren kan det inte gärna framstå som något orimligt, atl varan säljs med rätt för köpare att under viss lid efter köpet få delta hävt eller varan utbytt, ora varan visar sig behäftad raed fel sora inle är obetydligt.

Så som force-majeiire-klausulerna vanligtvis konstruerats försätts konsumenterna enligt promemorian ofta i ett besvärligt läge. Klausulerna innebär nämligen ibland all konsumenten måste vänla på en försenad leverans utan att ha möjlighet all koraraa ifrån köpet. Atl detta kan innefatta svåra ölägenheter för konsuraenlen ligger i öppen dag. Ora det inle är fråga ora relativt betydelselösa förseningar bör konsumenten normalt ha raöjlighet atl häva köpet. Del är enligt proraeraorian i varje fall ställt ulora allt tvivel att en bindning till säljaren för en obestämd lid är obillig, särskilt om konsumenten inte får någon eUer endasl myckel begränsad ersättning för den skada han lidit genom dröjsraålet.

I vissa slandardkonlrakl förekoraraer s. k. prishöjningsklausuler dvs. bestäraraelser sora går ut på all sora pris skall gälla del av säljaren på leveransdagen tillämpade priset. Prishöjningar till följd av myndighels ingripande — t. ex. höjning av allraän varuskatt eller tullar eller ändring av valutakurser — kan alltså korama att påverka även avtal som slutils innan höjningen ägde rum. Detsamma gäller höjningar som föranleds av ändrade råvarupriser, höjda arbetslöner o. dyl. I promemorian bestrids inte atl säljaren har ett befogat intresse av atl förbehålla sig rält att höja priset om omständigheter av detta slag föreligger. Men del anses inle vara rimligt, alt köparen belages alla möjligheter all frånträda köpet på den grund all det avtalade priset måste höjas till följd av omständigheter ulora parternas kontroll. Det anses inte heller kunna accepteras all köparen skall bli bunden av sådana prishöjningar eller föreskrifter ora ändrade betalningsterminer eller om ställande av säkerhet sora säljaren besläraraer helt godtyckligt.

I vissa kontrakt finns bestämraelser om påföljd, ifall köparen inte fullföljer köpet. Köparens skadeslåndsskyldighet har i vissa fall bestämls lill 20 procent av köpeskillingen. I själva verket är del enligt proraeraorian här frågan om elt sådant avtalsvite som avses i 36 § avtalslagen. Om ut-

Prop. 1971:15 28

krävande av vite skulle vara uppenbart obilligl, har domstolarna raöjlighet alt jämka vitet. Vid bedöraningen ora jämkning skall ske skall hänsyn lagas dels till den förlust säljaren kan ha lidit, dels del intresse han i övrigl kan ha haft i atl köpet fullföljdes, dels ock omständigheterna i övrigl. Det skydd 36 § avtalslagen ger anses emellertid ha ell begränsat värde för konsumenterna. Dels är bestäraraelserna ora järakning av av-talsvile förhållandevis restriktiva, dels är de kostnader och besvär sora det för raed sig att börja en tvist om vitet inför domstol ofta en starkt avhållande faktor. Blotta förekomsten av vilesklausulen kan därför i vissa lägen innebära en stark press på konsumenten även när förulsätlningar för jämkning av avtalsvilel finns. Vilesklausuler av detta slag försätter lätt konsumenterna i ett underläge. Del finns därför enligt proraeraorian elt behov atl kunna ingripa mot klausuler av delta slag raed slöd av näringsrätlsliga förbudsbestämraelser.

I proraeraorian närans atl i avbetalningskontrakt ofta förekoraraer en klausul om all köparen är skyldig alt acceptera växlar på köpeskUlingen. Efter växelacceplen kan säljaren överlåta växeln och kontraktet. Enligt rättsfallet NJA 1961 s. 552 kan köparen inle genteraot den nye växelinnehavarens krav på grund av växeln frarastäUa invändningar ora atl varan inle levererats. Delta innebär atl systerael med atl acceptera växlar anses kunna försätta konsumenterna i besvärliga situationer. Å andra sidan innefattar systerael en förra av finansiering av avbelalningshandeln sora inte i och för sig kan anses förkastlig. Del utesluter inle all vUlkor av delta slag i enskilda fall framstår sora otillbörliga. Frågan måste bedömas i belysning av vilka andra finansieringsmetoder som kan stå liU buds. Vissa andra i avbetalningskonlrakt förekommande klausuler bör enligt promemorian också uppmärksararaas. Allraänt sägs atl vissa forraulär lill avbetalningskonlrakt försätter köparen i en mycket beroende ställning i förhållande lill säljaren. I viss utsträckning förestavas klausulerna otvivelaktigt av säljarens i och för sig berättigade intresse av all skaffa sig säkerhet. I proraeraorian ifrågasätts ora inle säljaren ibland går onödigt långt härvidlag.

5. Remissyttrandena

Proraeraorieförslaget har bedömts raycket olika av skilda reraissinstanser. De som närmast kan anses företräda konsumentintressena, däribland de stora arbetstagarorganisationerna, har varit genomgående positivt inställda. Från näringslivet framförs emellertid stark kritik och fortsatt utredning av frågan anses erforderlig. Samraa ståndpunkt intas bl. a. av elt par hovrätter och Sveriges advokalsarafund. Andra hovrätter liksora även köplagssakkunniga anser däremot all förslagel kan läggas till grund för lagstiftning.

Prop. 1971:15 29

Några reraissinstanser tiUstyrker promemorieförslaget utan någon närmare motivering. Hil hör Göta hovrätt, statens järnvägar, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska sparbanksföreningen och Svenska handelsagenters förening.

Ingen remissinstans bestrider all det finns behov av atl lagstiftningsvägen inskrida raot företagare sora genom formulärvUlkor skaffar sig en alltför gynnad ställning i förhållande lill konsumenterna. Hovrätten för Nedre Norrland framhåUer alt del på individuell avtalsförhandling byggda avtalet i stor utsträckning har ersatts av en formulärrätt, varigenom en ändamålsenlig anpassning kan ske lill praktiska förhållanden och köpraannaraässiga uppfattningar inom olika branscher. Men genom formulärrätlen kan säljarsidan skaffa sig ett otillbörligt övertag i förhållande lUl köparen och för den enskUde avtalsparten, sora ställs inför formulärens av motparten eller hans branschorganisation på förhand utformade avtalsreglering, kan situationen bli raycket ogynnsararaare än ora han kunde falla tUlbaka på raera objektivi avvägda disposiliva lagregler. Endasl i ringa raån raotverkas ölägenheterna av forraulärrälten av att domstolarna är benägna alt låta otydligheter i formulär gå ut över den som upprättat del saral frita raedkontrahenlen från avtalsvillkor sora på grund av sin forraulering eller undanskyrada placering får antas ha undgått hans uppraärksarahet. I viss utsträckning kan också olägenhetema raotverkas av atl doraslolama äger jämka eUer åsidosätta uppenbart obU-liga eller otUlbörliga avtalsvillkor. Doraslolama har dock visat återhåll-sarahet härvidlag. Liknande synpunkter fraraförs av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, köplagssakkunniga, Sveriges lantbruksförbund, Svensk industriförening. Svenska lidningsutgivareföreningen, KF och SACO. LO anser alt köparen alltför länge har varit hänvisad tiU säljarens godtycke vid bestämmandet av avtalsvUlkor. Behovet av åtgärder till skydd för konsumenten är enligt LO trängande. Konsumentutredningen anser all raan i proraeraorian tar upp en fråga av stor ekonoraisk betydelse för konsuraenlen. Utredningen raenar atl del är raycket angelägel alt stärka konsuraentens ställning på ifrågavarande oraråde. Kommerskollegium, statens institut för konsumentfrågor, statens pris- och kartellnämnd och TCO har i huvudsak sararaa inställning. Statens konsumentråd framhåller atl del finns många mindre seriösa företag sora är beredda att utnyttja köparnas underlägsenhet. Även inora den ansvarskännande delen av näringslivet förekomraer i betydande utsträckning slandardkonlrakl som inskränker köparens rättigheter enligt köplagen. Erfarenheterna från den av rådet upprättade allmänna reklamationsnämnden och de lokala konsumentkora-railtéerna har också enligt rådet dokumenterat behovet av all konsumenternas ställning förbättras. I samma riktning pekar en av rådel under 1968 genomförd undersökning av ell antal köpekontrakt och garantisedlar. Näringslivet gör inte gällande all lägel är sådant all man helt bör av-

Prop. 1971:15 30

slå från varje form av lagstiftning. Det ifrågasattes dock starkt om den faktiska situationen generellt sett är så mörk som anlages i promemorian. Frågan är ora behovet av oraedelbar lagstiftning är så överhängande som där hävdas. Inte minst på grund av tillskyndan av näringslivels organisationer har bättre balanserade bestäraraelser tiUkorarait. För viktiga varu-grappers garanlivillkor har ett successivt utvecklingsarbete pågått under en längre tid. Under det senaste året har exerapelvis nya villkor utfärdals för bilhandeln, för elektriska artiklar, för radio- och TV-branschen, för fotobranschen och för båtbranschen. Läget kan i vart fall enligt näringslivet inle sägas vara sådant all del raotiverar att ell långtgående och genoragripande lagförslag framläggs i en kort och oklar de-parleraentsproraemoria. Svenska företagares riksförbund vill inle motsätta sig lagstiftning men anser all förbättrad konsumentupplysning är det bästa sättet alt koraraa tillrätta raed probleraen.

I allraänhel har reraissinslanserna ingenting all invända raot all problemet angrips genom en näringsrätlslig lagstiftning. Näringslivet motsätter sig sålunda inle principiellt, all man genomför en näringsrätlslig lagstiftning. Förutsättningen är dock att lagstiftningen begränsas till förbud mot avtalsvillkor sora enligt civilrättens regler är ogUliga eller kan jämkas. Kommerskollegium och Svensk induslriförening har en liknande inställning. Sveriges lantbruksförbund understryker alt man endast genora en näringsrätlslig lagstiftning kan koraraa lill rätta med problemen. Utöver de i promemorian redovisade skälen för att inle i första hand reformera de civUrällsliga reglerna påpekar hovrätten över Skåne och Blekinge all lagändringar sora lar sikte på alt möjliggöra eller stiraulera lUl elt vidgat ingripande i enskUda fall och beträffande redan träffade avtal skulle vålla andra ölägenheter. Det är i och för sig av betydelse atl träffade avtal i största utsträckning respekteras och alt den eventualiteten att avtalsvillkor underkänns av domstol kan någorlunda förutses. Även ora en raodernisering av de nuvarande civilrältsliga reglerna kan anses önskvärd, kan raan enligt hovrättens raening inte räkna raed atl denna koramer alt leda lUl en väsentligt mer vidsträckt tillämpning av de civUrällsliga jämknings-reglerna än för närvarande. Hovrätten ansluter sig därför till den i promemorian uttalade meningen atl lagstiftningsåtgärder bör inriktas på alt få tUl stånd en samhäUelig kontroll av avtalsformulär. LO framhåller all del lids- och kostnadskrävande arbete sora en civilprocess medför avskräcker de flesta från alt söka hävda sin rätt vid doraslol även ora del skulle finnas stora raöjligheter atl vinna raålet. Del skydd för den svagare avtalsparten som avtals- och köplagen bygger på har alltmer urholkals. Förslagel om en näringsrätlslig reglering bör kunna medföra en betydande hjälp för konsumenten genora atl otillbörliga avtalsvillkor utraönslras ur formulären och genom atl ett sakkunnigt bedömningsunderlag ställs till domstolarnas förfogande vid där väckta tvis-

Prop. 1971:15 31

ler. LO biträder uppfattningen atl enbart en civUrättslig reform skulle få begränsad effekt men framhåller också vikten av alt en näringsrätlslig och en civUrättslig reform kombineras. Det pågående civilrältsliga reformarbetet får därför enligt LO inle dra ul på tiden. Statens järnvägar, konsumentrådet, pris- och kartellnämnden, NO, näringsfrihetsrådet, konsumentutredningen, köplagssakkunniga och Svenska bankföreningen godtar också uttryckligen förslagel atl nu införa en näringsrättslig lagstiftning.

Svea hovrätt har en annan åsikt. Hovrätten menar visserligen alt en civUrättslig reform med nu gällande ordning som utgångspunkt inte kan antas isolerad bjuda konsumenterna tillräckligt skydd. Bättre mojligheter lill rättslig prövning och ökad information skulle emellertid avsevärt förstärka konsumenternas ställning. Om konsuraenlorabudsraannen får la befattning även med ärenden ora otillbörliga avtalsvillkor, torde man ofta kunna komma lill rätta med otillfredsställande förhållanden på frivillig väg. Bereddes dessutom orabudsraannen raöjlighet atl i civilrältsUg ordning få faslslälll alt visst villkor inle är gällande, skulle redan gällande lag ge elt korrektiv raot villkor sora fraraslår sora särskilt förkastliga. Blotta risken för sådana processer raed åtföljande risker för publicitet skulle enligt hovrätten göra raånga företagare lyhörda för de invändningar konsuraenlombudsmannen kan ha mot visst avtalsvillkor. Hovrätten anser därför att man bör undersöka om det pågående civUrällsliga utredningsarbetet kan ge tillräckliga raöjligheter all skydda konsuraenterna. Även hovrätten för Övre Norrland menar all effekten av civilrältsliga regler underskattats. Motorbranschens riksförbund konstaterar atl avsikten är all på näringsrätlslig väg reglera elt av de mest centrala orarådena inom civilrätten. En sådan dualism i rättssystemet är långt ifrån invändningsfri vare sig från principiell eller praktisk synpunkt. En civilrällslig lagändring anses vara det bästa medlet alt tUlgodose såväl konsumentens som rättssäkerhetens krav. Påpekandet i promemorian alt inskridande med slöd av civilrältsliga regler kan ske bara i enskilda fall och i fråga om redan träffade avtal anses i och för sig rikligt, raen raan får enligt förbundet å andra sidan inle underskatta den effekt sora lagändringar och ändrad rättspraxis komraer att raedföra. Ell i administrativ ordning meddelat förbud mot ell visst avtalsviUkor koraraer för övrigt endast atl bli bindande för den företagare som förbudet avser. Slutligen bör de praktiska ölägenheterna av del föreslagna dubbla sanktionssystemet inte underskattas. Förbundet kan därför, även om ett ingripande mot vissa konsekvenser av forraulärrälten kan vara raotiveral, inle acceptera förslaget till lagstiftning i föreliggande skick. En förutsättning för en mer positiv syn bör enligt förbundet vara all kongruens finns raellan den civilrättsliga och näringsrätlsliga lagstiftningens innehåll både beträffande lagtext och förarbeten. Sveriges advokatsamfund erinrar om att inora förmögenhetsrätten av-

Prop. 1971:15 32

lalsfriheten gäller som grundläggande princip. Denna princip måste sarahället även i fortsättningen slå vakt ora. Avtalsfrihetens princip innebär eraeUertid atl den ena parten inle på grund av sin överlägsna förhandlingsposition skall kunna påtvinga den andra parlen hur betungande villkor sora helst. Forraulärrälten har visserligen sin grundval i avtalsfriheten raen del är elt faktura att ena parten, oftast näringsidkaren, i många fall har en så stark stäUning gentemot den andra parlen all han kan ensidigt diktera avtals vUlkoren. I sådana fall av raissbruk av avtalsfriheten är del nödvändigt all rättsordningen kan erbjuda den svagare parlen skydd mot avtalsvillkor, som måste anses olUlbörligen gynna den starkare parten. Hittills har skyddsmekanisraen raot missbruk av avtalsfriheten varit möjligheten för de aUmänna domstolarna atl med stöd av civilrättsliga specialbesläramelser eUer generalklausuler eUer raed stöd av lolkningsregler och allraänna rättsgrundsatser vid prövning i det enskilda fallet lämna i avtal intagna vUlkor ulan beaktande. En avsevärd förstärkning av skyddet för förhandlingsmässigl underlägsna parter mot otUlbörliga avtalsvUlkor kan enligt samfundets raening uppnås genora en civilrällslig reforra. Rörande principfrågan om behovet av en näringsrätlslig lagstiftning på hithörande område anser samfundet emellertid att åtminstone inora privatkonsumtionens område elt behov av en sådan lagstiftning kan föreligga. Del lorde nämligen vara realistiskt alt räkna med all de privata konsumenterna inle i nämnvärd omfattning komraer all i det enskilda fallet föra frågan ora otiUbörlighe-ten av visst avtalsvillkor till prövning av doraslol enligt civilrältsliga grunder. En förutsättning för en näringsrättslig lagstiftning om förbud raot otillbörliga avtalsvillkor måste emellertid vara all lagstiftningen kan ges en utformning, som är förenlig raed principen om avtalsfrihet och sora på elt liUfresslällande sätt tUlgodoser kravet på rättssäkerhet. Samfundet anser, alt promemorian inte fyller måttet därvidlag, och raenar all frågan måste utredas ytterligare. Hovrätten för Nedre Norrland raenar atl det kan vara riktigt all en större effekt kan nås genom näringsrätlsliga åtgärder än genora en civUrättslig reform. De civilrältsliga reglernas genomslagskraft bör dock inle underskallas. Visserligen kan med slöd av sådana regler inskridande ske blott i enskilda fall. Men redan rättsreglernas existens och med stod därav träffade avgöranden verkar normerande och har betydande återverkningar på avtalsslulande parters handlingsmönster. Del är därför enligt hovrätten inle alldeles givet all en näringsrätlslig förbudslagsliftning är all föredraga fraraför en civilrällslig reform.

Flera remissinstanser tar upp frågan ora sambandet mellan den näringsrätlsliga och den civilrältsliga lagstiftningen. Införs en näringsrätlslig lagstiftning är det enligt näringslivets mening ett oeftergivligt krav alt det inte får föreligga någon diskrepans raellan den bedömning sora skall ske från näringsrätlslig syn-

Prop. 1971:15 33

punkt och den rent civilrältsliga prövningen i del enskilda fallet av samraa eller liknande villkor. I princip måste överensstämmelse föreligga mellan vad som enligt civilrältsliga resp. näringsrätlsliga regler avses raed otillbörliga avtalsvillkor. Som näringsrätlsliga och civilrältsliga betecknade verkningar kan inle ses åtskilda och utredas oberoende av varandra. Näringslivet erinrar vidare om alt den sakkunnige sora har alt se över generalklausulerna i den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen skall uppraärksararaa de civilrältsliga verkningarna av rättshandlingar sora företagits i strid raot förbud som meddelats med stöd av den föreslagna lagen. Det anses otillfredsställande alt följderna för civilrätten av den näringsrätlsliga lagstiftningen utreds efter del att denna kanske re dan trätt i kraft. Den civilrältsliga sidan av frågan ora konsumentens skydd raot raissbruk av avtalsfriheten berörs vidare enligt näringslivet av köplagssakkunnigas utredning. I deras uppdrag ingår alt överväga ora det kan anses erforderligt att införa särskUda köprällsliga regler till konsuraentens skydd. Dessutora ingår del i uppdraget all överväga införandet av en allmän regel om möjlighet all jämka avtalsregler efter mönster av 8 § skuldebrevslagen. Arbetet på proraeraorians lagförslag har bedrivits oberoende av de civilrältsliga utredningsarbetena. Det anses anmärkningsvärt atl förslagel har framlagts utan atl köplagssakkunnigas belänkande avvaktats och utan alt arbetet på den näringsrätlsliga lagstiftningen samordnats med översynen av den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen om otillbörliga avtalsvUlkor. Näringslivet avstyrker bestämt att den i proraeraorian verkställda bristfälliga utredningen läggs lill grand för lagstiftning. Hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares riksförbund. Svensk industriförening och Svenska lidningsutgivareföreningen anför liknande synpunkter. Därvid förordas på några håll att frågan överläranas antingen till köplagssakkunniga eller också lill den sakkunnige, som har tUl uppgift att se över generalklausulerna inom förmögenhetsrätten, för fortsalt utredning.

Även KF och statens institutet för konsumentfrågor raenar, alt relationerna raellan den näringsrätlsliga och den civUrällsliga lagstiftningen måste övervägas ytterligare. KF ifrågasätter, ora inte arbetet kan saraordnas raed arbetet på en blivande konsumentköplag raen understryker att arbetet i så fall måste starkt forceras eftersom konsumenten har en så svag ställning på detta område. Kommerskollegium har sararaa uppfattning i fråga om nödvändigheten av att saraordna del civilrättsliga och det näringsrätlsliga utredningsarbetet. Under den lid utredningsarbetet pågår bör alternativa sarahälleliga åtgärder prövas för att stärka konsumentemas ställning. Detta kan ske genom att man från samhällets sida i saraverkan raed näringslivets organisationer söker aktivt verka för alt vUlkor, som typiskt sett måste betraktas sora oliUbörliga, på frivillig väg avlägsnas från standardiserade avlalsforraulär. Med

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop. 1971:15 34

den sararaansättning marknadsrådet skall ha vid handläggning av ärenden om otUlbörlig marknadsföring bör detta organ äga goda förutsättningar atl genomföra värderingar av avtalsvillkor på sådant sätt att värderingarna kan läggas tiU grund för principella ställningstaganden tUl vad slags villkor som, tillämpade inora en viss bransch, norraalt sett kan eller inle kan accepteras. Rådets raedleraraar äger vidare stor förhandlingserfarenhel. En raelod sora inle kräver genomgripande rättsliga reformer för alt förbättrad jämvikt mellan konsument- och företagarintressen skall kunna uppnås när det gäller utformningen av avtalsvillkor synes kollegiet vara, all rådel åläggs uppgiften atl granska och värdera villkor, sora ingår i kollektivt utforraade, standardiserade avlalsforraulär. Del bör vidare ankoraraa på rådel atl, på grundval av den sålunda företagna granskningen och värderingen, uppta förhandlingar raed berörda näringsorganisationer eller förelag i syfte alt åstadkoraraa sådana branschkutyraer all raissbruk av forraulärrälten förebyggs. Vid förhandlingarna bör rådet eftersträva att få till stånd enskilda eller sarafällda åtaganden från vederbörande organisationers eller företags sida, varigenora dessa förbinder sig alt verka för atl inora resp. bransch tillämpade, som typiskt sett otillbörliga bedömda avtalsvUlkor inle kommer till vidare användning. Näringslivet är inne på liknande tankegångar och förordar atl det snarast tillskapas ett organ som kan företräda konsumenterna vid överläggningar med näringslivels organisationer om utformningen av avtalsvillkor. Eflersora avtalsvillkor fungerar sora elt konkurrensraedel, skulle dock sararådel enligt näringslivets uppfattning inle vara obligatoriskt. Hovrätten för Nedre Norrland raenar alt den föreslagna lagstiftningens förhållande till nu gällande civilrältsliga regler inte närmare utretts och analyserats. Del skulle enligt hovrättens mening vara lyckligast ora de aktualiserade probleraen inte löstes frislående från den inora köprällen planerade reforraen utan alt hela problemkomplexet logs upp till behandling i ell sararaanhang. I proraeraorian görs emellertid gällande all behovet av omedelbara åtgärder lUl skydd för konsumenterna raot obilliga verkningar av bl. a. formulärrätten är framträdande och atl en näringsrättslig lagstiftning bör genoraföras utan avbidan på resultatet av den reforraen. Ora behovet är så trängande, vilket anses vara svårt för hovrätten att yttra sig ora, vill hovrätten — trots anförda betänkligheter — inle raolsälla sig atl den föreslagna lagstiftningen genoraförs.

Flera remissinstanser lar upp frågan vilken verkan den föreslagna lagstiftningen kan länkas få för det civilrättsliga förhållandel raellan företagare och konsument. LO anser del klart all en domstol måste lärana ulan avseende eller i varje fall järaka avtalsvillkor sora strider raot ett av rayndighel uppställt förbud. LO menar vidare atl ett sådant förbud måste verka prejudikalsbildande i vid bemärkelse. Hovrätten över Skåne och Blekinge finner det felaktigt atl jämställa ett av rayndighel med slöd

Prop. 1971:15 35

av lag uppställt förbud raed ell i lag raeddelat förbud. Ett adniinistralivl beslut — som inle har karaktären av författning — riktar sig tiU beslämd person och kan endasl indirekt, såsora uttryck för en principiell uppfattning ora vad som är otillbörligt, få betydelse för andra. Den administrativa myndighetens uttalande kan ha bevisvärde i rättegång raen det förpliktar inte doraslolen sora har all ta ställning oraedelbart på grund av det lagrura som är tUlämpligt. Vad i proraeraorian anförs ora ogiltighel av avtal sora ingås i strid raot legalt förbud saknar enligt hovrätten relevans. Hovrätten anser dock alt marknadsrådets avgöranden överhuvudtaget koraraer att få stor betydelse också när del gäller för doraslol alt bedöma vad som skall anses strida raot gott affärsskick eller eljest vara otillbörligt. På grund av sin sakkunskap komraer raarknadsrådet alt vara vägledande också för domstolarna, och tyngdpunkten i rättsbUdningen på området komraer därigenom atl ligga hos marknadsrådel. Det finns all anledning räkna med alt näringsidkare i största utsträckning kommer att rätta sig redan efter påpekande av konsuraenlorabudsraannen eller stundom efter beslut av marknadsrådet. Hovrätten delar den i promemorian uttalade uppfattningen alt det finns grund för antagandel atl någon raera betydande diskrepans inte skall uppkomma mellan å ena sidan marknadsrådets tillämpning av den föreslagna nya lagstiftningen och å andra sidan domstolarnas tUlärapning av förmögenhetsrältsliga generalklausuler om jämkning av otUlbörliga avtalsvillkor.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att elt förbud rimligen måste återverka på del civilrättsliga planet i form av ogiltighel. Enligt uttalanden i proraeraorian skulle den föreslagna lagens ord "otillbörligen gynna" i själva verket bli synonyrat raed villkor sora uppenbarligen strider mot gott affärsskick eller eljest är otUlbörligl. En administrativ rayndighels praxis skulle alltså ingjuta del reella innehållet i en förraögenhets-rätlslig grundsals, vars innebörd hittills utvecklats av affärslivet självt. Bedöraningen i raarknadsrådet sägs i proraeraorian skola ske så alt säga på ell raera abstrakt plan än bedöraningen av otillbörlighelen av elt avtalsvillkor vid ell konkret tillfälle. Ändå skall dorastolspraxis bli bunden av den från andra utgångspunkter gjorda värderingen av administrativ myndighet. Ytterligare märklig blir konstruktionen med den administrativa ledningen av dorastolspraxis därigenom, all beslut ora förbud enligt lagförslagels 4 § inle har rättskraft i vanlig raening, ulan frågan kan prövas på nytt när ändrade förhåUanden eller annat särskilt skäl föranleder det. Hela frågan ora förhällandet raellan den föreslagna lagen och den allraänna förraögenhetsrälten raåste enligt hovrätten i själva verket övervägas närraare, om man skall kunna förutse verkningarna av lagstiftarens ingrepp. Liknande uttalanden görs av hovrätten för Nedre Norrland och kommerskoUegium. Även köplagssakkunniga påpekar atl de civilrältsliga järakningsreglerna raåste tiUärapas med utgångspunkt i sin egen forraulering och sitt eget på det särskilda fallet inriktade syfte. KF

Prop. 1971:15 36

finner de i proraeraorian gjorda uttalandena ora förslagets civilrättsliga återverkningar diskutabla. Näringslivet anser del ovisst om domstol skulle förklara ett avtalsvillkor ogiltigt när företagaren överträtt elt förbud genom att påfordra uppställande av villkoret i fråga. Den efter svensk rättsuppfattning normala följden av ogiltighel, näraligen skyldighet för båda parter alt återbära vad de erhållit på grund av avtalet eller värdet därav, är i aUraänhet en för parterna raycket allvarlig och svår-reglerbar sak. Det raåste därför sägas föreUgga anledning atl använda ogUligheten sora påföljd endast raed försiktighet och när del verkligen påkallas av vikliga skäl. Enligt näringslivels raening bör frågan om avtals eller avtalsvillkors ogiltighel regleras i den egentliga civillagstiflningen. I motiven bör därför klart utsägas att en överträdelse av ett förbud inle i och för sig medför civilrällslig ogiltighel av avtalet. Inle heller är del möjligt alt alllid tUlämpa grunderna för 8 § skuldebrevslagen. Identitet föreligger inle alltid raellan den civUrällsliga och den näringsrätlsliga lagstiftningen raed hänsyn till all proraeraorian arbetar raed ett raycket vidsträckt näringsrätlsligt oliUbörlighetsbegrepp samtidigt sora grunderna för 8 § skuldebrevslagen enligt dess raoliv förutses lillärapade raed ålerhållsarahel. Vad angår förbudets betydelse för andra företagare än den raot vilken förbudet riktas frarahåller näringslivet all anledningen till atl doraslolama tillärapat gmnderna för 8 § skuldebrevslagen restriktivt torde vara alt lagens förarbeten klart säger ifrån all lillärapningen skaU förbehållas ytterlighetsfall av avtalsraissbruk. Näringslivet raotsätter sig bestärat att innehållet skulle ändras i den civilrältsliga norraen genora att det i raotiven tUl en näringsrätlslig lagstiftning sägs, att grunderna för 8 § skuldebrevslagen skall tiUärapas raer extensivt. Sveriges advokatsamfund anser det självfallet att de allraänna dorastolarna vid prövning i civilrällslig väg skall ha frihet all raed beaktande av orasländigheterna i det särskilda fallet lärana ell av marknadsrådel raeddelat beslut utan avseende.

Flera remissinstanser anser, all utredningsunderlaget är bristfälligt och all förslagel är ägnat att sälla rättssäkerheten i fara. Näringslivet framhåUer, att man vid tiUämpningen av den föreslagna generalklausulen inte kan falla tillbaka på ett utomrättsligl norrasy-stera. Så är däremot fallet när det gäller alt tillämpa lagen om otillbörlig marknadsföring, vilket också åberopades av departementschefen som elt skäl för att man inle behövde ha några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt mot atl låta lagen ora otUlbörlig raarknadsföring bygga på en generalklausul. Enligt näringsUvels mening lämnar inte raotiven till lagförslaget någon verklig ledning för de tUlärapande rayndigheterna eller för näringsidkarna. Det företas visserligen elt försök till värdering av olika avtalsviUkor men denna diskussion anses vara raycket ytlig, ofuUständig och opreciserad och kan knappast tänkas få någon betydelse för den föreslagna lagens tUlämpning. Syftet med värderingen anges i pro-

Prop. 1971:15 37

memorian också närmast vara atl tjäna lill ledning för hur den näringsrättsliga lagstiftningen om otillbörliga avtalsvUlkor skall utformas, och resultatet blir alt det är mycket svårt alt ange gränsen raellan det tillåtna och del olUlålna. Vissa vUlkor kan fraraslå sora otillbörliga i ett fall eller i en bransch raen kan i andra fall eller andra branscher vara godtagbara. Den värdering av olika avtalsvillkor som sker i motiven är således mycket summarisk och utmynnar endast i ett anlagande att vissa vUlkor i fall, som — raed visst undantag — inte närmare anges, kan vara OtUlbörliga. DärlUl koraraer alt frågeställningarna förenklats lUl atl avse en diskussion av enstaka avtalsvillkor utan all dessa ses i samband med andra villkor i samma forraulär, trots all det direkt framgår av lagförslagets lydelse att vederlaget och övriga omständigheter skall medtagas vid bedömningen av om visst villkor är otillbörligt.

Någon komraersiell sakkunskap synes enligt näringslivet inte ha anlitats vid utredningen. Som följd härav saknas nästan varje antydan om vad en förändring av exempelvis garanlivUlkor och liknande till köparens förmån skulle ha för konsekvenser i fråga om prissättningen och i fråga ora konkurrensen mellan olika leverantörer. Det saknas också en redovisning av innehållet i de allmänna leveransbeslämmelser, sora till-kora under 1960-talet efter förhandlingar raellan leverantörparlerna och företrädare för statliga verk och myndigheter. En järaförelse raellan däri förekommande klausuler av här aktuellt slag och de motsvarande vUlkor, sora behandlas i utredningen, skulle otvivelaktigt ha varit av värde för bedöraandet ora och i vad raån dessa villkor kan antagas vara otillbörliga. Av intresse skulle även ha varit en sararaanställning raellan vissa typiska, på den svenska raarknaden praktiserade klausuler i köpeavtal och deras raotsvarigheter i handeln raed utlandet. Del är givet att dessa senare i skilda avseenden kan påverka utforraningen av köpevillkoren på den svenska marknaden. Den promemoria som förutsätts bli lagens förarbeten ger intryck av alt vara resultatet av en hastig genomgång av vissa formulär och några funderingar kring slumpvis utvalda villkor. Utvärderingen av materialet är av sådant bristfälligt slag alt den torde ge föga ledning för lillärapningen av generalklausulen. Vad sora egentligen kvarstår är elt lagförslag beträffande en generalklausul utan innehåll. Delta raedför atl del skall liUkoraraa den tUlärapande myndigheten, raarknadsrådet, att utbilda även grunderna för norrasystemet. Enligt näringslivels mening bör lagstiftningen utbilda normsystemets grunder. De rältstiUäm-pande organens uppgift bör vara inskränkt till alt nyansera normsystemet och skapa förutsättningar för en fortgående rättsbUdning på området. TiU dessa principiella invändningar komraer att hänsynen lill rättssäkerheten väger särskilt tungt i delta fall dä systemet medför atl förelagarna under lagens första tid knappast har någon ledning för bedöraningen av vad sora är förenligt med lagen eller inle. Generalklausulen har inte genom motiven fått sådan stadga, att det är möjligt alt för när-

Prop. 1971:15 38

varande förutse dess lillärapning oeh betydelse, vilket uppenbarligen är lill hinder för en meningsfull bedömning av hela lagförslaget. Frågan ora vUka avtalsvillkor sora skall anses otillbörliga är obesvarad och därraed även frågan i vilken utsträckning ingripanden skall ske i formulärrätten. Sveriges advokatsamfund, Svenska företagares riksförbund oeh Motorbranschens riksförbund har en liknande inställning. KF anser, alt raotiven lill lagförslaget är för korta och ofullständiga. De är alldeles för vaga för all kunna ge en tillfredsställande ledning för de bedöraanden marknadsrådet skall göra. Tillärapningen av generalklausulen inryraraer dock raånga svårlösta civilrältsliga och raarknadsrältsliga problera. Avsaknaden av grundliga förarbeten raedför därför betydande risk för alt generalklausulen blir så svår all tillärapa atl den inle får den åsyftade betydelsen. KF anser del nödvändigt att raan gör en mer fullständig och kompletterande utredning, så alt klarare riktlinjer kan utarbetas beträffande de normer som skall gälla vid tillämpningen av generalklausulen. Hovrätten för Västra Sverige och statens institut för konsumentfrågor menar också, all förarbetena inle ger någon god vägledning för lillärapningen. Hovrätten anser, att lagstiftningen leder tiU ökad osäkerhet om vilka kontraktsvillkor som slår sig och vilka sora komraer all underkännas. Denna synpunkt bagatelliseras på elt iögonenfallande sätt i promemorian. I själva verket är situationen enligt hovrätten den all del är mindre intressant för förelagaren var gränsen går, det vikliga är alt det finns en klar gräns som gör del raöjligt för parterna all inrätta sig efter den. Hovrätten finner en raera allsidig utredning nödvändig innan lagstiftning kan ske. Svea hovrätt anser att del redovisade raaterialel är alltför begränsat som underlag för lagstiftning. Hovrätten finner ytterligare utredning erforderlig. Hovrätten för Övre Norrland intar sararaa ståndpunkt. NO konstaterar all proraeraorian inle ger någon god vägledning för blivande rättstillämpning på området. Förarbetena till konkurrensbegränsningslagen innehåller en förhållandevis utförlig vägledning för NO:s och näringsfrihelsrådels bedöraning huruvida en konkurrensbegränsning skall anses raedföra en otillbörlig skadlig verkan. När det gäller den nya lagen angående otillbörlig raarknadsföring koramer raarknadsrådet all ha god ledning av ingående utredningsarbete och den praxis som tidigare utvecklats inom näringslivels opinionsnämnd. Del är självklart all del skulle vara värdefullt om raarknadsrådet i förarbetena lill den föreslagna lagen angående förbud raot otillbörliga avtalsvillkor kunde stödja sig på väl utvecklade principiella riktlinjer för lagstiftningens tillämpning. Man kan enligt NO knappast räkna med alt företagarna anser sig ha genomfört för konsumenterna från allmän synpunkt sett otillbörliga avtalsvillkor. Förhållandel liknar den situation som uppkom vid konkurrensbegränsningslagens tillkomst, då förfaranden såsom exempelvis nyetableringskontroll och outsiderbekämpning, vilka inom resp. branscher tidigare ansetts stå i överensstämmelse med god affärssed, i

Prop. 1971:15 39

stället av de rättstillämpande myndigheterna ifrågasattes raedföra skadliga verkningar från allraän synpunkt. Man lorde på forraulärrättens oraråde få räkna med en liknande omvärdering av inora näringslivet allmänt tillämpade och vedertagna avtalsvillkor. Marknadsrådet kommer att genom sina avgöranden från fall lill fall utveckla en rättspraxis till ledning för forraulärrättens fortsatta utveckling. Myckel talar enligt NO för all marknadsrådet kommer atl ha nytta av erfarenheterna från lill-lärapningen av konkurrensbegränsningslagen när del gäller atl fraradeles bedöraa tillbörligheten i avtalsvillkor sora tiUärapas av näringsidkare genteraot allmänheten. Konsumentutredningen uttalar att del skulle ha varit värdefullt raed en raera utförlig karlläggning av vilka forraulär sora förekoraraer.

Näringslivet påpekar i sill reraissyltrande alt proraeraorieförslaget berör lagar sora lillkorarail i nordiskt saraarbete. Del gäller ell centralt rältsoraråde raed utomordentlig betydelse för näringslivet där största raöjliga rättslikhet mellan de nordiska länderna bör eftersträvas. En svensk lagstiftning av näringsrättslig karaktär skuUe kunna lägga hinder i vägen för elt nordiskt utredningsarbete på ell sätt sora kanske äventyrar tillskapandet av nordisk enhetlighet på det civilrättsliga orarådet. Näringslivet finner det uppenbart, all det är fråga ora en lagstiftning som bör behandlas i en ingående utredning i nordiskt saraarbele. Liknande synpunkter fraraförs av kommerskollegium.

Förslaget att bygga lagstiftningen på en generalklausul har genoragående godtagits eller läranats ulan erinran.

Frågan om avgränsningen av den föreslagna lagstiftningen behandlas i flera remissyttranden. Näringsfrihetsrådel frarahåller att innebörden av termen "konsument" inle är helt klar. En företagare är i utövning av sin näringsverksarahel i åtskilliga fall konsument i fråga om varor som inköpts av honom. Rådel utgår emellertid från alt syftet med den föreslagna lagen endast är all möjliggöra ingripande mot otillbörliga avtalsvillkor vid försäljning till allmänheten. Om så är fallet torde enligt rådel ell förtydligande erfordras. Begreppet "näringsidkare" är inle heller närmare definierat i proraeraorian. Rådel förordar, att begreppet ges sararaa innebörd sora i lagen ora otillbörlig raarknadsföring.

Näringslivet anser alt den föreslagna lagen endast bör möjliggöra ingripande mot OtUlbörliga avtalsvillkor vid försäljning lill allmänheten. I övrigl bör begreppen "näringsidkare" och "konsument" ges sararaa innebörd som i lagen om otillbörlig marknadsföring dock alt det med hänsyn lill deras centrala betydelse bör övervägas huruvida en precisering inle bör ske i själva lagtexten. KF antar, atl konsumenlbegreppet skall ges den innebörden atl därraed avses i första hand privatpersoner men även andra som skall förvärva varan eller tjänsten för slutlig konsumtion. En sådan avgränsning anses leda lill svårigheter vid tillärapningen. Hur skall man t. ex. bedöma det fallet atl en droskägare köper

Prop. 1971:15 40

en bil för sin rörelse och en annan bil för privat bruk? Även köplagssakkunniga raenar, all lerraen konsuraenl är oklar. De sakkunniga ställer frågan, ora del skall vara raöjligl all inskrida raed förbud när villkor, som huvudsakligen används för avtal mellan företagare, undanlagsvis begagnas vid avtal raed konsuraenl sora köpare, och vilken effekten av ett förbud mot en särskild typ av villkor kan bli för avtal raellan näringsidkare och dera sora ej är konsumenter.

Sveriges advokatsamfund konstaterar atl konsumenlbegreppet är vidsträckt. Enligt samfundets raening bör principen ora avtalsfrihet leda till atl sådana avlalsforraulär sora godkänts av starka och väl utvecklade organisationer för såväl näringsidkarna sora konsuraenterna i fråga, s. k. "agreed docuraenls", bör undantas från lagens lillärapningsoraråde. Den begränsningen bör dock inle avse privatkonsurationen, där väl utvecklade konsuraenlorganisalioner som regel saknas. Samfundet föreslår vidare att även för näringsidkarna ogynnsararaa avtalsvillkor i vissa fall skall kunna föranleda ingripande. I fråga om annan konsumtion än privatkonsumtionen kan näraligen mycket väl det förhållandet föreligga att konsumenten är i den förhandlingssituationen att han kan diktera avtalsvillkoren. Som exempel anförs fall där konsumenten intar en mer eller mindre utpräglad monopolställning, t. ex. statlig upphandling för försvaret. I sådana fall anser samfundet upprätthållandet av avtalsfrihetens princip kräva att ingripande i näringsrätlslig väg skall kunna ske mol konsumenten till förmån för näringsidkaren under förutsättning alt fråga inte är om ett avtalsformulär, sora godkänts av för näringsidkaren representativ organisation. Liknande synpunkter fraraförs av hovrätten för Västra Sverige. Sveriges lantbruksförbund utgår från all konsuraentbe-greppet även omfattar dera sora förvärvar en vara för förbrakning eller annan användning i förvärvsverksarahel så att t. ex. en jordbrukare, sora köper redskap eller råvara lill sitt jordbrak, är all anse sora konsuraenl med hänsyn tUl detta sitt förvärv. Även raed en så vid definition innebär promemorians ordval en begränsning, som är onödig och kan leda lill en olycklig uppspaltning av rättstillämpningen raellan olika kategorier av köpare och säljare. Med proraeraorian införs nu två nya kategorier av avtalsparter, näringsidkare (företagare) och konsuraenl, ulan någon närmare motivering. Det förhållandel, att elt marknadsförande förelag ofta har ett övertag gentemot en privatperson som köpare och alt otillbörliga avtalsvillkor därför är särskilt vanliga vid avtal raellan dessa parter, raotiverar inte att möjligheten atl ingripa mol otillbörliga avtalsvillkor begränsas tiU de fall då dessa kategorier är parter. Det väsentliga är atl komma tUlrätla med de fall då en part utnyttjar sin starkare ställning lill att söka utverka otUlbörligl förmånliga villkor. Förbundet raenar all det kan tänkas faU då det är köparen sora har denna starka ställning.

Inte någon remissinstans motsätter sig, alt lagstiftningen avgränsas så att den avser utbud av varor och tjänster samt hyra av lösöre. Närings-

Prop. 1971:15 41

livet påpekar emellertid atl promemorian inte irmehåller något exempel på avtalsformulär sora används vid utbud av tjänster. Svenska resebyråföreningen frarahåller, atl de av föreningen utarbetade aUraänna resevillkoren tar sikte på de speciella förhållanden som utmärker sällskapsresorna. För all mycket fördelaktiga priserbjudanden skall kunna lämnas fordras, alt vissa betingelser i samband raed inbokning, förhandsbetalning, avbeställning, inställande av resa och ansvar för händelser utanför arrangörens kontroll regleras i de allmänna resevillkoren. Ulan en sådan reglering skulle priset bli raindre gynnsaral för resenären. Vidare närans, alt det på initiativ av Unidroit har fraralagls en internationell konvention på detta område. Föreningen förordar, att lagen inte tillämpas mot sådana resebyråer och arrangörer som beaktar en eventuellt koramande internationell konvention.

Förslaget alt lagen inle skall gälla vid rättshandlingar som avser fast egendom möter inle någon kritik. Hyresgästernas riksförbund framhåller dock, alt förhållandena på hyresområdet inle är tillfredsställande i de hänseenden sora behandlas i proraeraorian. En lösning av frågan bör emellertid ske inom hyreslagstiftningens ram och förbundet avser atl senare återkomraa beträffande den lagstiftningen.

Det förordade undanlaget för bank- och försäkringsverksarahet föranleder uttalanden från en del reraissinstanser. Bankinspektionen upplyser att den inte gjort någon systematisk genomgång av bankernas avtalsblanketter. Även ett översiktligt studium ger dock vid handen all de standardformulär som förekoraraer på bankorarådel präglas av en viss ensidighet tUl bankernas förraån. Inspektionen är redan enligt gällande bestäraraelser behörig alt granska avlalsforraulären. Inspektionen har också bedöral det såsom en i och för sig angelägen uppgift alt om raöjligl söka åstadkoraraa bättre balans raellan parternas intressen. På grund av begränsade resurser och brådskande åligganden av annat slag har inspektionen emellertid hittills inle kunnat gripa sig an med denna uppgift. I samband med en föreslående omorganisation och utbyggnad av inspektionen finns dock skäl antaga att möjligheterna lill en insats därvidlag skall öka. Mol bakgrund härav tillstyrker inspektionen all bl. a. den verksamhet som står under tillsyn av inspektionen undantas från den nya lagstiftningens tiUärapningsoraråde. Med nuvarande utformning av lill-synskapitlen i banklagstiftningen är det dock tveksamt om inspektionen i detta sararaanhang kan förelägga vite. Denna tveksarahet anses böra undanröjas, så alt inspektionen odiskutabelt får sarama möjligheter som föreslagils gälla för raarknadsrådet all sälta kraft bakora orden. Försäk-ringsinspeklionen godtar förslagel atl försäkringsverksamhet undantas från lagens lUlämpningoraråde. De förordade undantagen tillstyrks även uttryckligen av näringsfrihetsrådet. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges lanlbruksförbund. NO påpekar däremot all bank- och försäkringsverk-

Prop. 1971:15 42

samhet omfattas av konkurrensbegränsningslagen och lagen om otillbörlig raarknadsföring. Det förefaller därför inkonsekvenl alt välja en annan lösning på delta oraråde. Sarama synpunkter fraraförs av Husmodersförbundel Hem och Samhälle.

Sveriges advokatsamfund påpekar atl frågan ora lagens tUlärapning på avtal med internationell anknytning inle behandlas i proraeraorian. Sarafundet anser alt del här föreligger svårlösta problera som måste utredas närmare. Sararaa påpekande görs av hovrätten för Västra Sverige och näringslivet.

På flera håll behandlas frågan om den närmare innebörden av atl ett avtalsvillkor är otillbörligt. Ett par reraissinstanser lar upp påpekandet atl del inte är fråga ora atl ingripa mol själva användningen av forraulär. Svenska bankföreningen anser alt del finns ett starkt praktiskt behov av standardiserade avlalsforraulär. Del är i realiteten många gånger ogörligt atl raed en spekulant på en vara eller en tjänst laga upp diskussioner ora vilka rätlsföljder som skall inträda ora affären inle utvecklar sig på del sätt raan räknai med. Om det inte fanns tillgång lill standardiserade avlalsforraulär, skulle därför följden sannolikt bli, alt vid flertalet affärer en hel del vikliga frågor läranades oreglerade och atl parterna följaktligen försattes i ett besvärande osäker-helslillslånd. Föreningen har därför raed tillfredsställelse noterat uttalandet i proraeraorian att något ingripande inte bör ske raot själva förfarandet all använda standardiserade forraulär. Del är enligt föreningen av stor vikt alt denna grandsals upprätthålls. Statens institut för konsumentfrågor berör frågan ora del är önskvärt från konsuraenlsynpunkt all raan inora handeln arbetar med bransehvis utfärdade rekommendationer till avtalsformulär. För konsumenten är från raånga synpunkter slandard-forraulär inora varje varuoraråde med angivande av försäljningsvUlkor och garanti värdefulla, då del därigenora är lättare all järaföra pris och kvalitet för olika varor. Saratidigt kan det dock ifrågasättas ora inle ibland alternativa forraulär borde tillskapas för atl raöjliggöra olika pris i förhållande lill erbjudna villkor. Del kan enligt inslilulel finnas konsumenter som, om de erhöll en förmånligare garanti, skulle vara villiga betala något raer medan andra föredrar en mindre förmånlig garanti och ett något lägre pris.

Näringsfrihetsrådet understryker alt otillbörlighetsbedömningen av ett konkret avlalsforraulär raåste ske under hänsynstagande lill vilken bransch del är fråga om och i belysning av övriga omständigheter. Klausulerna måste ses i sill ekonomiska sammanhang. Vissa avtalsvUlkor kan fungera som elt raedel i konkurrensen raellan företagarna. Det lorde sålunda förekoraraa, alt priserna kan hållas nere genom vissa friskrivnings-klausuler, som begränsar säljarens ansvar. Å andra sidan kan, uttalar rådel, fall förekoraraa, då företagare väljer vidgade garantiåtaganden fraraför atl vidtaga prissänkningar sora konkurrensen eljest skulle nödvändig-

Prop.1971:15 43

göra. Näringslivet understryker alt bedömningen av avtalsvillkors god-lagbarhel inle kan ses isolerat från det erbjudna priset. Det är resultatet av en samraanvägning av priset och övriga kontraktsvillkor sora i första hand är av intresse för konsumenten. Liknande synpunkter anförs av Sveriges advokatsamfund sora frarahåller alt raan inle ulan orafaltande reservationer kan generellt stUrapla vissa villkor sora otillbörliga. Köplagssakkunniga anser del tveksarat ora del annat än i ganska begränsad utsträckning är raöjligl alt genom inskridande mot vissa sora obehöriga ansedda forraulärrällsliga klausuler effektivt uppnå vad som eftersträvas. Stundom är del säkerligen möjligt alt ora en formulärrättslig klausul fälla det omdöraet, att den alltid eller så gott som alltid är otillbörlig, t. ex. när en köpares reklamalionstid inskränkes lill ett par dagar, när avgörandet i ell omtvistat hänseende enligt klausulen hänskjules liU säljaren själv eller någon av honora beroende person eller när villkoret presenteras på ett för köparen vilseledande eller svårförståeligt sätt. Men oftast ligger det knappast till på detta sätt. Klausulerna måste ses i sitt samraanhang. Forraulärrällsliga klausuler kan vara fullt försvarliga, trois atl därigenora köparens rält starkt inskränks i vissa hänseenden. Med hänsyn lill de skiftande förhållandena på olika områden kan del vara påkallat alt i visst eller vissa äranen träffa en från köplagen avvikande och kanske då från köparens synpunkt särare reglering. En för köparen ogynnsara bestämraelse korapenseras kanske också genora atl de forraulärrällsliga reglerna i andra avseenden har ett för honora fördelaktigt innehåll. Vad sora däremot måste möta betänkligheter är ora den forraulärrällsliga regleringen i sin helhet är ensidig till ena partens förraån, så att alltså hela del forraulärrällsliga regelsysterael syftar lill all kraftigt förstärka säljarens rällsslällning på bekostnad av köparens. Del är särskilt i sådana fall behovet av rättsskydd för köparen gentemot formulär-rättsliga raissbruk gör sig gällande. Detta utesluter ej atl raan till grund lägger en värdering av vad som genomsnittligt är otillbörligt eUer inle. Liknande tankegångar framförs av Svea hovrätt.

Statens konsumentråd anser alt konsuraentens svaga situation bör tjäna som en utgångspunkt för bedöraningen. Vid prövningen bör raan enligt rådet anlägga ett hushållsekonoraiskl betraktelsesätt, där konsumentens bristfälliga resurser i fråga om pengar, lid oeh kunskap tillmäts avgörande betydelse. LO uttalar att när det gäller att fastslå, ora ett visst villkor är otiUbörligt eller inte, hänsyn skall las till omständigheterna i de särskilda fallen. För att marknadsrådels avgöranden skall få den nödvändiga prejudikatsbildande effekten på dorastolarnas tillärapning av de förmögenhetsrättsliga generalklausulerna måste en enhetlig praxis skapas, vilket i sin tur innebär att vissa typer av viUkor nästan undantagslöst raåste stäraplas som otillbörliga. Grunden är av etisk karaktär, raen det finns för konsuraenlen en betydligt viktigare aspekt än den etiska, näraligen den ekonoraiska effekt som ett avtalsvillkor har. Det är den ef-

Prop. 1971:15 44

fekten som enligt LO har den största betydelsen för konsumenten och därför måste las med vid de bedömningar sora raarknadsrådet gör för alt fastställa ett avtalsvillkors karaktär. Statens institut för konsumentfrågor är inne på liknande tankegångar. Sveriges lantbruksförbund menar, att det av vissa uttalanden i promemorian framgår all ell otillbörlighels-rekvisil kan avse konsumentens förmåga eller intresse all utnyttja de civilrältsliga möjligheterna. Det tycks sora ora raan avser atl skapa ett särskilt otiUbörlighetsrekvisil, som tar sikte på den förfördelade parlens intresse eUer förmåga atl hävda sin rält.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar, atl raan kan komma att ställas inför en tveksam gränsdragning mellan vad som är alt hänföra lill OliUböriig raarknadsföring och vad sora innebär otillbörliga avtalsvillkor. På gränsen mellan dessa områden ligger t. ex. garantiutfäslelser, som ger den fåkunnige intrycket av ett föj'delaktigt anbud men i verkligheten innebär en begränsning av de förpliktelser sora annars skulle åvila säljaren enligt köplagens regler. Del grundläggande utredningsarbete som kan korama all åvila konsumentombudsmannen lorde i raånga faU beslå i brett upplagda branschundersökningar vid vUka anledning kan finnas alt studera såväl marknadsföringsraetoder sora avtalsvillkor. Hovrätten går inle närraare in på de exerapel sora anges i proraeraorian på villkor som typiskt sett kan anses otillbörliga på grund av sill innehåll. Det är enligt hovrätten i varje fall uppenbart atl några förbud enligt den föreslagna lagen inte kan koraraa i fråga annat än i raycket graverande fall. Även hovrätten för Nedre Norrland menar alt generalklausulen bör till-lämpas bara i fall när det inte råder någon tvekan om atl ett formulärvillkor är otillbörligt raot konsuraenlen. Enligt näringslivet måste otill-börlighelsbegreppet bygga på de grundsatser som varit vägledande vid domstolarnas tillämpning av de civilrältsliga generalklausulerna. Inskridande bör därför kunna ske endasl om villkoret uppenbarligen är stridande raot gott affärsskick.

NO påpekar, alt raarknadsrådet enligt proraeraorieförslaget skall kunna förbjuda näringsidkare atl tillärapa avtalsvUlkor sora gynnar honom eller "någon i vars ställe han är". Denna formulering täcker exerapelvis del fall atl försäljningen lill konsument utförts av koramissionär eller agent sora därvid tillärapat av huvudraannen fastställda avtalsvillkor. Det anses tveksamt om förslaget även omfattar det fall då en näringsidkare, som köpt en vara i fast räkning, säljer varan vidare tUl konsuraenl och därvid exerapelvis tUlhandahåller en av leverantören utfärdad garantiulfästelse på villkor som eventuellt kan anses otillbörliga. För all läcka även denna eventualitet ifrågasätter NO, all lagtexten ges lydelsen "gynna näringsidkaren eller någon i vars stäUe han är eller näringsidkare i tidigare försäljningsled". Även näringsfrihetsrådet anser, alt del bör finnas raöjlighet alt ingripa mot näringsidkare i tidigare försäljningsled, ora denne upprättat del avlalsforraulär som

Prop. 1971:15 45

används vid försäljningen till konsumenter. Liknande synpunkter fraraförs av hovrätten för Nedre Norrland, köplagssakkunniga, näringslivet och Sveriges lanlbruksförbund. Beträffande partsslällningen inför marknadsrådet ifrågasätter näringslivet om inle organisation som upprättat avtalsformulär borde ges ställning sora part i ärenden sora rör forrauläret. Näringslivet hänvisar därvid lill all organisation sora slutit kollektivavtal enligt lagen ora arbelsdorastol har ställning sora part i tvister sora rör kollektivavtalet. TCO uttrycker sin tillfredsställelse över atl sararaanslulning av konsuraenter eller löntagare föreslås få talerätl i ärenden ora otUlbörliga avtalsvUlkor. Näringsf rihetsrådel ifrågasätter om sådan talerätl bör tUlerkännas sararaanslulning av näringsidkare.

Svea hovrätt menar, all standardavtal erbjuder sådana fördelar för näringsidkarna, att man inte behöver befara, att de söker kringgå lagstiftningen genom alt la in förbjudna vUlkor i individuella avtal. Hovrätten ifrågasätter, om det finns behov av att vidga tiUämpningsområdet för lagstiftningen utöver den egentiiga formulärrätlen.

Enligt näringslivets mening bör del vara en föratsättning för förbud atl vUlkorel är otillbörligt i det särskilda fall som föranlett lalan. Näringslivet godtar förslagel, atl en näringsidkare skall kunna förbjudas att över huvud taget begära, atl en viss bestäraraelse skall gälla vid försäljning till konsuraenl. Del förutsätts dock all delta inle innebär alt näringsidkare förbjuds atl över huvud taget använda en viss bestäraraelse, även i sådana enskUda fall där del under hänsynslagande lill de särskUda orasländigheterna är tillbörligt. Detta raedför all allraän doraslol vid mål angående utdömande av vite måste pröva ora del förbjudna, sora typiskt sett otUlbörligl bedömda vUlkorel även är otillbörligt i det enskilda fallet. Domstolarna kan sålunda inte som när del gäller mål angående utdömande av vite enligt lagen om otUlbörlig raarknadsföring inskränka sin prövning lill viss forraell kontroll av raarknadsrådels laglillärap-ning.

Ingen remissinstans har motsatt sig, atl sanktionen vid överträdelse av generalklausulen skall vara förbud raot forlsall användning av det otillbörliga vUlkorel. Remissinstanserna godtar också förslagel att förbudet i princip skaU förenas raed vite.

Åtskilliga reraissinstanser ansluter sig uttryckligen lill förslagel alt lill-lämpningen av generalklausulen anförtros konsuraenlorabudsraannen och raarknadsrådet. TUl dessa hör hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, statens pris-och kartellnämnd, NO, näringsf rihetsrådel, konsumentutredningen, köplagssakkunniga, Sveriges advokatsamfund. Motorbranschens riksförbund, SACO och Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Statens konsumentråd har i och för sig ingen erinran raot förslaget raen frarahåller atl del för konsuraenterna vikliga mindre är alt avtalsvillkor kan bli ogU-ligförklarade vid doraslol eller att ett fortsatt användande av sådana

Prop. 1971:15 46

villkor kan bli vitesbelagl än atl avtalen redan vid sin tillkomst anpassas efter konsumenternas krav. Det är alltså erforderligt atl finna en förra där köparnas egna synpunkter kan koraraa med i avlalsulforraningen. Ett förfarande där representanter för konsuraentinlresset förhandlar med säljintressel skulle vara en lösning på denna fråga. Detta skuUe enligt konsuraentrådet kunna åsladkoramas genora atl del tänkta konsuraenl-verkel eller, om del inle kommer till stånd, konsuraentrådet får till uppgift atl företräda konsuraenterna vid sådana förhandlingar. Sveriges lantbruksförbund menar alt mycket talar för proraeraorieförslaget men anser sig inle kunna la någon definitiv ställning innan det civUrällsliga utredningsarbetet slutförts. Svea hovrätt uttalar däremot atl den intres-seawägning och riskfördelning som det är frågan ora på kontraktsrättens oraråde utgör ett norraalt led i doraslolarnas arbete. All ha ett från de allraänna doraslolama frislående organ med uppgift alt avgöra frågor sora låt vara under delvis annan aspekt kan bli föremål även för dorastols prövning är betänkligt. Hovrätten är böjd all förorda, all rällslill-lämpningen anförtros de allraänna doraslolama. Sararaa uppfattning uttalas av Svenska företagares riksförbund, sora även frarahåller atl del — ifall proraeraorieförslaget godtas — raåste finnas raöjlighet all överklaga marknadsrådels beslut lill högsta domstolen. Näringslivet anser, alt det under alla förhållanden är oundvikligt, alt del civilrältsliga norrasysleraet koraraer att påverkas av värderingarna hos den myndighet sora tillämpar den näringsrätlsliga lagstiftningen. Frågan ora avtalsvillkor är otillbörliga eller inle hör närraast under allmän domstol. Näringslivet avstyrker därför förslaget, all raarknadsrådet skall kunna utfärda förbud mot avtalsvillkor. Skall eraeUertid handläggningen av dessa ärenden ske hos raarknadsrådet, bör raan överväga alt tillskapa möjligheter att överpröva rådels beslut. Med hänsyn till atl den civilrätlsliga norrabildningen bör vara centraliserad hos högsta doraslolen bör i så fall besvär raot rådets beslut enligt näringslivels raening få anföras hos högsta domstolen.

Redan de säkerligen många gånger betydande ekonomiska konsekvenser som ett förbud kan väntas få för den drabbade näringsidkaren borde enligt Sveriges advokatsamfunds raening tillräckligt klarlägga nödvändigheten av en rätt lill överprövning av raarknadsrådels beslut. Härtill koramer emellertid ytterligare att det inte kan undvikas, att den näringsrätlsliga bedömningen av vad sora är att anse såsora otillbörliga avtalsvillkor koraraer all utöva betydande inflytande på de allmänna domstolarnas civilrätlsliga bedömning av i vUken utsträckning avtalsvillkor i det enskilda fallet skall kunna järakas eller ogilligförklaras. Denna synpunkt gör det ofrånkoraligl all en och sararaa instans, nämligen högsta dorastolen, skall ha den slutliga prövningsrätten då det gäUer såväl den näringsrätlsliga sora den civilrättsliga prövningen. En sådan överprövning kan ske enligt den israeliska raotsvarande lagstiftningen. Möjligheten all överklaga raarknadsrådels beslut hos högsta doraslolen anses så väsentlig, alt sam-

Prop. 1971:15 47

fundet helt tar avstånd från tanken på en lagstiftning av föreslagen art om inle delta rällssäkerhetskrav tillgodoses. Även hovrätten för Nedre Norrland anser all del bör finnas möjlighet atl föra lalan mot rådets beslut.

Några remissinstanser framför synpunkter på förfarandet vid raarknadsrådet. Näringslivet raenar atl del i de flesta fallen torde gä alt få till stånd en frivillig uppgörelse efter förhandlingar. Det ifrågasätts ora inle förhandlingarna borde vara en så betydelsefull del av systemet att del skulle återspeglas mer direkt i procedurens konstruktion oeh att förhandlingar även skulle kunna ske i marknadsrådel. Sveriges advokatsamfund och Motorbranschens riksförbund anför liknande synpunkter. Riksförbundet förordar alt del i instruktionen för konsuraenlorabudsraannen intas en bestäraraelse alt orabudsraannen skall hålla fortiöpande kontakt med näringslivet och dess organisationer.

Lagförslaget avser enligt näringslivet närmast frågan huruvida elt villkor i och för sig och under alla förhållanden i en viss lypsilualion är otillbörligt. Något juridiskt-tekniskt hinder för en fastslällelsetalan, varigenom näringsidkaren kan få en förklaring ora huruvida villkor är otillbörliga eller inle, synes därför inle föreUgga. Näringslivet anser del angeläget alt lagstiftningen utformas så att enskild näringsidkare kan få fastställt alt ett av honora använt avtalsvUlkor är godtagbart. Härmed sammanhänger frågan ora rättskraften i elt avgörande av marknadsrådel. Enligt förslagel vinner elt beslut av raarknadsrådet inle rättskraft i den raeningen all rådet skulle vara förhindrat atl ompröva den fråga som har avgjorts genom beslutet. Rådel kan på begäran la upp lill förnyad prövning frågan om förbud mol ett otillbörligt vUlkor som rådet i ell tidigare ärende inle har funnit anledning att förbjuda. Delta överensstäraraer med regleringen i lagen om otillbörlig marknadsföring. Enligt näringslivels raening finns del anledning lill en annan bedömning av rättskraflsproblemet i den nu aktuella lagstiftningen. Redan ell förbud enligt lagen om otillbörlig raarknadsföring kan i vissa fall få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Ett förbud alt använda ell slandardkonlrakl som tillämpas i kanske en hel bransch får däreraot redan enligt norraal-fallet mycket allvarliga konsekvenser. Ur den enskildes synvinkel är det beträffande den aktuella lagstiftningen raer angelägel alt kunna lila på raeddelat beslut och inle behöva riskera all detta rivs upp. Särskilt framträdande är behovet av trygghet för näringsidkarna om fastslällelsetalan medges. Med hänsyn till näringsidkarnas rättssäkerhet och tUl önskvärdheten av en fast och snar normbildning på delta rättsområde är del enligt näringslivet angeläget all fastställelsebeslut och ogillad för-budslalan får rättskraft i den meningen att för ändring av beslutet krävs nya omständigheter.

Även hovrätten för Västra Sverige, konsumentutredningen, Sveriges advokatsamfund och Svenska bankföreningen anser att det bör finnas

Prop. 1971:15 48

möjlighet för företagare alt få förhandsbesked ora ett visst avlalsforraulär är tillbörligt eller inle.

Sveriges advokatsamfund raenar alt alla frågor ora otillbörliga avtalsvillkor är av stor vikt, varför det inte bör koraraa i fråga all låta reglerna ora förbudsföreläggande bli tUlärapliga i dessa ärenden.

Näringslivet och Motorbranschens riksförbund förordar all jurislin-slaget i marknadsrådet förstärks. Enligt näringslivet bör del finnas en särskild ledamot för ärenden om förbud raot otUlbörliga avtalsvillkor, vUken skall vara lagkunnig och erfaren i doraarvärv. Svenska tidningsut-givareföreningen föreslår alt rådet förstärks raed särskild expertis på avtals- och köprätt.

Näringsf rihetsrådel tar upp frågan hur konsuraenlorabudsraannen skall kunna få tillgång lill förekoraraande avlalsforraulär. Rådet menar all avtalsformulären ofta inle är öppet tillgängliga. Det bör finnas möjlighet all tvångsvis införskaffa avtalsformulär och andra uppgifter av betydelse. En möjlighet är all konsumenlorabudsraannen får rätt all påkalla biträde av pris- oeh karlellnäranden och att lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden utvidgas till atl orafatla även avtalsvillkor. Härför talar också den omständigheten atl del saraarbele branschvis, sora i viss utsträckning lorde äga rum beträffande vissa avlalsforraulär och klausuler, företer påtagliga likheter med det samarbete i fråga ora konkurrensen som äger rum och ofta torde vara en del härav. Vidare skulle det enligt näringsfrihetsrådet kunna övervägas ora det inte är lärapligt all pris- och karlellnäranden gör regislerliknande sammanställningar för olika branscher raed sikte särskUl på forraulärvillkor. Statens pris- och kartellnämnd fraraför liknande synpunkter.

I åtskilliga reraissyltranden analyseras promemorians värderingar av olika typer av avtalsvillkor.

Köplagssakkunniga raenar all en klausul varigenora säljaren förklarar all han inle pålar sig något ansvar för en representants utfästelser inle kan raera generellt bedöraas som otillbörlig. Bedöraningen beror bl. a. på vad slags representant det är fråga ora och vilken utfästelse det kan gäUa. Näringslivet framhåller, att det vid typiserade massavtal finns en stark tendens inom handel oeh industri alt standardisera avlalsinnehållet, eftersom det annars skulle bli raycket svårt för den person sora skall fatta beslut ora avtal att få kännedora ora avtalsvillkoren. Vidare är del vanligt att såväl order sora order-bekräftelse sker i skriftlig förra, och avtalsrulinen är då all alla avtalsvUlkor skall fraragå av de skriftliga handlingarna. Dessutora saknar representanter i regel fullmakt att företräda huvudmannen och bestäraraelsen kan därför karaktäriseras som en information härom till konsumenten. Det kan inte antagas vara aktuellt att ändra full-maklsläran på sådant sätt att näringsidkare skall vara bunden av alla

Prop. 1971:15 49

uttalanden av sina anstäUda. Villkoret är således enligt näringslivet inle elt villkor som typiskt sett är otUlbörligl på grund av sitt innehåll. Liknande synpunkter framförs av Motorbranschens riksförbund. Förbundet understryker även att raan bör uppraärksararaa all de enskUda bilförsäljarna enligt rättspraxis inte innehar slällningsfullmakl. Å andra sidan måste givetvis den seriösa bilhandeln kontinuerligt verka för en sådan standard i försäljarkåren atl problem av hithörande natur inle skall behöva uppkomraa i näranvärd omfattning. Målsättningen för den tilltänkta lagstiftningen bör enligt förbundels mening inte vara att arbetsgivaren skall vara bunden av alla de åtgärder en anställd vidtar. Sveriges advokatsamfund anser atl en friskrivningsklausul kan vara helt invändningsfri när del är fråga om stora företag med hundratals försäljare. Vad som i konsumentens intresse bör fordras är alt det i forrauläret särskUt tydligt anges all försäljaren inte är behörig all göra utfästelser utöver vad sora upptagits i forrauläret.

Hovrätten för Västra Sverige tar upp klausulen att beställningen är bindande för köparen men inle för säljaren förrän denne skriftligen godkänt avtalet. Klausulen gör det enligt hovrätten möjligt för säljaren atl använda agenter som är mera löst knutna tUl honom och raindre kostnadskrävande genora atl del inle fordras någon övervakning. Skulle agenten kunna binda säljaren oraedelbart vid avtalet, krävs en helt annan kvalitet på både agenterna och övervakningen. Säljaren raåste ra. a. o. gå över till elt helt annat distributionssätt vUket enligt hovrätten inte behöver vara någon fördel från konsumentsynpunkt. Köplagssakkunniga påpekar att säljaren kan ha anledning alt inle omedelbart binda sig för all bU i tUlfälle all förvissa sig om sin leverans-förmåga, något som kan ligga även i köparens intresse. Vad raan i proraeraorian vänder sig raot tycks främst vara en bundenhet för köparen under obestämd eller längre lid framåt. Det blir enUgt de sakkunniga en fråga av jämförelsevis ringa räckvidd. Näringslivet utgår från att innebörden av uttalandena i proraeraorian är att del generellt skulle vara otUlbörligl all köparen ensidigt är bunden genom undertecknande av ordersedel eller kontrakt i avvaktan på säljarens accept. Del framhålls atl avtalslagen bygger på den principen atl vardera parten är självständigt bunden av sin förklaring och alt den som mottagit ett anbud har en betänketid. Avtalsralinerna inom handel och industri har under senare år, både nationellt och internationelll, utvecklats så att köpeavtal normalt koraraer tUl stånd genora alt säljaren avger en skriftlig orderbekräflelse och att köparen dessförinnan är bunden genora sin order. Till stöd för dessa former av avtalsslut kan många sakliga skäl anföras, som inte närraare behöver utvecklas. Det förefaller näringslivet otänkbart att det skulle kunna anses vara en uppgift för raarknadsrådet atl ändra grunderna för vår avtalsrätt. Motorbranschens riksförbund upplyser atl den seriösa bilhandeln konse-

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop. 1971:15 50

kvent har arbetat med en "Irestegsuppbyggnad" av bilaffärerna där de olika raoraenlen utgörs av beställningssedel, orderbekräftelse saral sora sista led avbetalningskonlrakt resp. fakturering i saraband raed leverans. Genom den revision av anbuds- oeh leveransbestämmelserna som ägt rum under 1969 har faststäUts atl beslällningssedeln beträffande personbilsköp är bindande för köparen under endasl tio dagar. Del är givet all man i och för sig kan tänka sig all låta den beställningssedel som varken blivit bekräftad eUer avslagen inora den stipulerade liden bli bindande för säljaren. Del är eraeUertid inte på något sätt entydigt alt en sådan bestämmelse skulle vara till fördel för konsumenten. Detta skulle nämligen innebära all kunden blir slutgiltigt bunden av en beställning genora säljarens passivitet. Härigenora skulle också de grundläggande principerna i avtalsrätten sättas ur spel, vilket endast kan vara raotiveral ora mycket starka skäl talar för en dylik genomgripande och med hänsyn lill konsekvenserna svåröverskådlig ändring av rällssyslemel. Enligt förbundels uppfattning torde raissbruk höra lUl de definitiva undantagen.

Vad gäller klausulen i befintligt skick delar hovrätten för Nedre Norrland den i proraeraorian uttalade uppfattningen, atl del raåste anses otillbörligt all en säljare av en fabriksny vara undandrar sig ansvaret för fel i godset genom atl tillföra avtalet en klausul om alt varan säljs i befintligt skick. När del åter gäller begagnade varor ställer sig saken annorlunda. I och för sig kan klausulen här inte gärna betraktas sora otillbörlig. Den behöver i del sammanhanget inte betyda annat än vad som ligger i sakens natur eller all varan säljs med de fel och brister som regelmässigt uppslår vid begagnandet. Otillbörligt blir viUkorel först då det av säljaren ges en innebörd som inte kan anses civUrättsligt godtagbar. Huruvida så är fallet lär emellertid i allraänhel inle fraragå av del konkreta avtalsformuläret utan frågan torde aktualiseras först efter avtalsslutet då köparen framställer anspråk på grund av fel i godset. Redan av den anledningen lär det enligt hovrätten bli svårt all genora förbud av marknadsrådel skydda köparen raot otillbörliga verkningar av ifrågavarande klausul. Köplagssakkunniga raenar alt uttalandena i proraeraorian på denna punkt frärast går ul på all vid otillbörlighetsbedömningen hänsyn skall lagas lill vilken typ av försäljning och vilken kategori av konsumenter del rör sig ora. Redan av rättspraxis rörande besläramelser av denna typ fraragår emellertid, alt en mängd andra omständigheter kan ha betydelse i sararaanhangel. Det synes inle hävdat, ens sora huvudregel, atl klausulen skulle vara förkastiig beträffande ej fabriksnya varor och bortsett från elt extremt exerapel ges heller ingen vägledande antydan ora hur den tillämnade lagstiftningen skulle kunna utnyttjas. Även näringslivet anser alt uttalandena i promemorian inte är särskUt preciserade.

LO karaktäriserar garantiulfäslelserna sora särskilt otillständiga. Det är orimligt att begära av konsumenten att han vid kon-

Prop. 1971:15 51

frontation med det positivt laddade ordet garanti skall inse atl garantin i själva verket innebär att den talerält som tillförsäkrats konsumenten genora lagstiftning ulsläcks. Även om friskrivningsklausuler allraänl sett skulle raedge elt lägre pris är del enligt LO från konsuraenlsynpunkt riktigare raed ell högre pris utan sådana klausuler. KF oralalar alt konsumenten vid köp i konsuraentkooperaliva butiker och varuhus har rält all oavsett skälen återlärana den köpta varan och kontant återfå erlagd köpeskilling. Undanlag från denna rält görs ora konsuraenlen genom förslitning gjort varan osäljbar eller om varan inte kan alertas av hälsoskäl eller hygieniska skäl. Hittills har undantag också gjorts beträffande vissa kapitalvaror, TV, radio, kylskåp etc., för vilka gällt de bestäraraelser som utfärdas av fabrikanten och sora i allraänhel återfinns på den garantisedel som följer varan vid köpet. KF finner förhållandet beträffande kapitalvarorna otillfredsställande och komraer därför atl utvidga bylesrälten även lill dessa och införa någon form av generellt öppet köp. TCO uttalar att köplagen innebär att köparen inte skall åsamkas kostnad eller olägenhet av atl elt fel rättas till. Med kostnader avses här även exempelvis resekostnader för köparen. En vanlig bestämmelse i standardformulär är atl garantin inle omfattar fraktkostnader eller resekostnader för montör. Det kan inte anses rimligt att konsumenten skall svara för dessa kostnader. När det därför gäller att avgöra vUka kostnader som konsumenten skall ha ersättning för bör enligt TCO:s raening dorastolar oeh marknadsrådet la hänsyn inle bara lill direkta utlägg, såsom resekostnader och dylikt, utan även till exempelvis konsumentens tidsspillan i anledning av felet. Vid bedömande ora och i vad mån skada uppstått bör, enligt TCO:s uppfattning, hänsyn tas även till omständigheter av annan än rent ekonoraisk betydelse.

Hovrätten för Västra Sverige och Husmodersförbundet Hem och Samhälle menar, alt det för båda parter inte sällan är fördelaktigare att säljaren tiUerkänns en långtgående reparationsrätl i stället för rätlen atl häva köpet. Köplagssakkunniga framhåller all garanliutfästelserna vanligen inte bara inskränker köparens rält utan också utvidgar denna i förhållande lill vad sora följer av köplagen. Köparen har rätt alt fordra atl felet avhjälps, och ofta påtar sig säljaren i realiteten ell mer omfattande ansvar för fel än enligt köplagen. Frågan är enligt de sakkunniga komplicerad.

Näringslivet påpekar alt de komraersieUa konsuraentgarantierna har ell helt annat ansvarssyslera än köplagen. Enligt köplagens syslem har säljaren elt huvudsakligen ekonoraiskt sanktionerat ansvar för fel under vissa bestämda föratsättningar och med olika i köplagen angivna restriktioner. Enligt de komraersieUa garantierna har säljaren elt ansvar för fel som med vissa restriktioner — betydligt mindre vittgående än köplagens — är funktionellt sanktionerat, felet skall avhjälpas av säljaren. Utgångspunkten för de komraersieUa garantierna är att säljaren och köparen har

Prop. 1971:15 52

det gemensararaa intresset att den försålda varan skall fungera tUlfredsstäUande, och det är därför naturligt att den priraära påföljden av fel är alt säljaren skall avhjälpa felet. Del kan exerapelvis inle rekoraraenderas atl frågan om hävningsräll i visst fall föreligger överläranas till konsumentens bedöraning, eftersom en obefogad hävning i regel ger anledning lill kontraktsbrott från köparens sida och dessutom skapar elt tillstånd av oklarhet, där ingendera parten vet om avtalsbundenhet föreligger eller inle. Ell åtagande av säljaren all avhjälpa felet är en betydligt enklare och effektivare lösning än de felpåföljder som finns i köplagen. Det är emellertid inte därför givet att ell sådant åtagande skulle vara bUligare eller mindre viltgående än ell felansvar enligt köplagen. I många branscher förutsätter detta att säljaren bygger upp en omfattande serviceorganisation för alt kunna ulföra service och reparationer. En sådan serviceorganisation är givelvis till fördel för konsuraenlen under hela den tid sora varan kan användas, således även efter garantitidens utgång. Åtagandena i konsumentgarantier innebär även alt säljaren ansvarar för att godset fungerar under hela garantitiden, bortsett från fel som uppkorarait exerapelvis på grund av misskölsel av köparen, och därigenom undviks tvister sora gäller ora felet varit ursprungligt. Det kan knappast vara raeningen all det enkla och effektiva system som de moderna komraersieUa konsuraentgarantierna erbjuder skall motverkas och atl utvecklingen skall föras tillbaka lUl köplagen. Vad särskUl gäller hävningsräll för konsument synes sådan, näi konsuraenlgaranlier är tillämpliga, endast vara aktuell när säljaren inte fullgör sitt åtagande all avhjälpa fel, och då kan enligt allmänna rättsregler hävningsrält även föreligga, trots atl avtalet utesluter sådan rätt. Del synes däreraot inte raotiveral alt bryta de koramersiella garantiernas syslem genora all införa en enstaka påföljd enligt köplagen och då givetvis med alla de regler sora gäller denna påföljd. Resonemangen i motiven är emellertid på denna punkt oklara. Vidare frarahålls all del är oraöjligt alt undvika atl vissa enstaka ex-eraplar av serietUlverkade varor blir felaktiga. Såväl televisionsapparater sora bilar är så koraplicerade produkter, atl även obetydliga fel kan föranleda att de för tillfäUet inte fungerar, och de behöver en inlrimnings-period under vilken service bör lämnas. Produkter av denna typ kan inte aUlid vara felfria i köplagens mening, vUket är ytterligare en anledning alt anse att lagens felregler är föråldrade. Det kan knappast sägas vara ett konsumentintresse att i priset för serietUlverkade varor såsom televisionsapparater och bilar skall inkalkyleras de orimliga kostnader som hävningsräll vid minsta fel skulle föranleda. Sammanfattningsvis uttalas i näringslivels remissyttrande att den kritik som riktals raot de koraraer-siella konsumentgarantierna bygger på otillräckliga överväganden om de komplicerade praktiska frågeställningar sora regleras genora bestämraelser om ansvar för fel. Också Motorbranschens riksförbund menar alt det inle är givet atl den reglering som ges i köplagen beträffande ansvar för

Prop. 1971:15 53

fel i godset är tiU alla delar lämpUg för konsuraenterna. Förbundet framhåller vidare att raan i promemorian inte gått in på frågan vUka prisraäs-siga effekter en utökning av nybUsgarantierna kan raedföra. För övrigt är del så alt det aktuella problerakoraplexet i aUt väsentiigt hänför sig tiU förhåUanden sora detaljislledel ensidigt torde ha ytterst små möjligheter alt påverka. Nybilsgarantierna fastställs av vederbörande fabrikant sora dessutom ofta är ell utländskt företag. Mot bakgrund av atl förslagel i delta hänseende raed all sannoUkhet komraer atl raedföra orafaltande och svåröverskådliga effekter — bl. a. i prisraekanisraen — anser förbundet stor varsamhet vara all rekommendera.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle framhåller att garantierna ofta skall infrias av fabrikant eller generalagent och inle av återförsäljaren. Fabrikanten resp. generalagenten kan dock vara svåråtkomlig. Han kan t. ex. finnas i ullandel. Även ora det inle kan krävas atl säljaren påtager sig atl infria garantin, bör det fordras alt han uttryckligen anger i förhållande tUl vera garantin gäUer.

Köplagssakkunniga berör de s. k. f o r c e-ra a j e u r e-k 1 a u s u-1 e r n a. De sakkunniga anser alt formulärvillkor som begränsar köparens rätt alt häva vid övergående force raajeure inle kan regelmässigt betraktas som otiUbörliga. SärskUt vid köp av egendora sora liUverkas efter köparens speciella önskeraål kan en förlängning av leveranstiden vid force raajeure vara godtagbar. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att del normerade skadeståndet i form av avtalsvite har åtskUliga fördelar bl. a. från bevissynpunkl. Det utgör även en fördelaktig utgångspunkt vid tecknande av avbrotlsförsäkring. Näringslivet raenar atl proraeraorian bara innehåller några allraänna uttalanden ora force majeure. Motorbranschens riksförbund påpekar atl förbundet i sina nya leveransbeslämmelser fastställt att force-majeure-regeln inte får åberopas om leveransförseningen överstiger tre raånader.

Motorbranschens riksförbund tar upp uttalandena i proraeraorian ora prishöjningsklausulerna. Enligt förbundet har sedan gara-raalt inom bUhandeln gällt alt prishöjningar beroende på skallehöjningar och liknande offentliga, prispåverkande faktorer inte medför annulla-tionsrätl för kunderna. Elt slopande av skallehöjningsklausulen skuUe i raånga fall kunna innebära direkta förluster för bilhandlarna exempelvis med hänsyn lUl i fast order bestäUda fordon etc. Elt borttagande av pris-höjningsklausulerna skulle ulan tvekan kunna raedföra atl man från säl-jarföretagets sida måste kompensera sig genora en högre prisnivå. Förbundet erinrar vidare ora att frågan har ett intiral saraband med de problera sora raervärdeskalte- resp. accishöj ningar aktualiserar. Vid skattehöjningar av denna typ har riksdagen under senare år klart uttalat att man i fraratiden inte koramer atl kunna påräkna några speciella över-gångsbesläraraelser. Denna ståndpunkt baseras på det förhållandel att raan inora näringslivet genereUt förbehåller sig rätten att ta ut den

Prop. 1971:15 54

högre skatten från konsuraenterna. Om sålunda den inom bUhandeln tillämpade skattehöjningsklausulen skulle bedömas som otillbörlig, måste detta enligt förbundet kombineras raed särskilda övergångsbestämmelser som säkerställer säljarförelagen raot sådana helt oförutsebara koslnads-eleraent. Köplagssakkunniga raenar att avtalsvillkor ora prisjustering, föranledda av alt under tiden mellan avtalet och leveransen säljarens kostnader för köpet ökats genora höjning av skalt eller tull, ökade priser på råvaror eUer höjda arbetslöner ra. ra., i regel inte är otillbörliga. Hovrätten för Västra Sverige påpekar all köparen belastas raed tullhöjningar sora inträffar efter köpslut enligt nästan alla transportklausuler i Internationella handelskaramarens "Incoterras 1953". Näringslivet anser, alt prishöjningsklausuler kan vara befogade i vissa branscher, exerapelvis sora en reservation för oväntade skallehöjningar.

Motorbranschens riksförbund anser all raan raed fog kan hävda, att avsaknaden av en v i t e s k 1 a u s u 1 kan innebära klart obilliga konsekvenser för säljarföretagen. Om någon skyldighet atl fullfölja ingångna avtal inte skulle föreligga, skulle köparen lätt kunna ingå avtal med ell stort antal sälj arf örelag. Bakgranden till den allraänna vilesklausulen har bl. a. varit atl kunden under tidigare perioder raed bilbrist har beställt bilar på flera olika håll och därigenora åsarakat bilhandlarna orällraäli-ga kostnadshöjningar. EraeUertid strävar raan från bilhandelns sida konsekvent efter alt entydigt klargöra för kundema att undertecknandet av en bestäUningssedel innebär ett åtagande att på vissa angivna villkor köpa ett fordon. I sararaanhangel understryker förbundet atl reglerna ora konlraktsvile inom bilhandeln hai- försetts raed orafaltande undanlag och förbehåll som främst har sin utgångspunkt i överväganden av social natur. Näringslivet anser all man raåste ha ett konkret underlag för att kunna avgöra om viss påföljd är rimlig. Sveriges advokatsamfund uttalar att elt vite av 20 "/o av köpeskillingen inte framstår som typiskt sett oskäligt, eftersom ränteläget f. n. är högt och säljaren i princip har rält lUl ersättning för det positiva konlraklsintresset.

Hovrätten för Nedre Norrland instämraer i och för sig i proraeraorians uttalande att den i avbetalningskontrakt förekommande klausulen all köparen är skyldig alt acceptera växlar på köpeskillingen kan försälta konsumenten i besvärliga situationer. Alt mindre förtänksamma köpare, som lämnar växel sora likvid för varan, kan få vidkännas ekonomisk förlusl sammanhänger emellertid i allmänhet med växelrällens regler ora växels negoliabililel. Det bör också beaktas atl växel är ett legalt betalningsmedel — för raånga köpare dessutom del enda sora slår dera lill buds. OtUlbörliga verkningar av klausulen lorde därför enligt hovrätten inte kunna undanröjas genom förbud av den art sora avses med förslagel. Sveriges advokatsamfund anser, atl stor återhållsamhet måste iakttas när det gäller all stämpla villkor om växelac-cepl sora otillbörligt. Något sådant bör inte korama i fråga med raindre

Prop. 1971:15 55

andra finansieringsmetoder framstår sora mera näraliggande. I den raån banker och andra finansieringsinstitut går med på alt diskontera avbetalningskonlrakt lika gärna oeh på för näringsidkarna inle oförmånligare villkor än vad sora tiUärapas för växeldiskonlering, kan dock kravet på växelaccept enligt samfundets åsikt fraraslå som otillbörligt. Motorbranschens riksförbund upplyser alt man inom bilhandeln eftersträvar alt avveckla metoden atl vid sidan av avbetalningskonlrakt tillämpa växel- eller reverssystera.

6. Departementschefen 6.1 Allmänna överväganden

När förslag lill lag om otillbörlig raarknadsföring lades frara förra året framhöll jag, att del allraänna raåste ha det priraära ansvaret för alt näringsverksaraheten drivs i forraer sora inte strider mot konsumenternas intressen. Jag närande därvid flera olika faktorer som gör alt konsumenternas behov av skydd är särskilt framträdande i dag. I saraband därraed berörde jag olika åtgärder sora kan vidtagas från det allmännas sida för atl inom raraen för en aktiv och energisk konsumentpolitik verka för alt förelagsaraheten inte kommer i kollision raed konsuraenlernas berättigade intressen. Bland dessa åtgärder spelar lagstiftning med syfte att stärka konsumenternas rättsliga ställning en betydelsefull roll.

Behovet av förstärkt rättsskydd för konsumenterna har under senare år blivit alltraer påtagligt. Statsmakterna har också tagit flera vikliga initiativ lill förbättringar. Jag vill här nämna några sådana. På köpräl-lens område pågår utredningsarbete som bedrivs av köplagssakkunniga. De sakkunniga har bl. a. i uppdrag atl undersöka behovet av särskUda köprällsliga regler för konsumenlköp. I våras tillsattes inom justitiedepartementet en utredning med uppgift att se över generalklausulerna om otillbörliga avtalsvillkor i den förmögenhelsrätlsliga lagstiftningen. I juni detta år avgav sakkunniga för utredning av frågan om rätt all frånträda avtal betänkandet Hemförsäljning (SOU 1970: 35) sora f. n. är föremål för Kungl. Maj:ls prövning. Av särskilt intresse i del nu aktuella sammanhanget är vidare den av riksdagen i våras beslutade, nyss nämnda lagen om otillbörlig marknadsföring, sora träder i kraft vid årsskiftet.

Lagstiftningen ora otUlbörlig raarknadsföring syftar frärast till att skydda konsumenterna mot ohederUga eller på annat sätt skadliga metoder i reklam och annan marknadsföring. Lagens centrala besläramelse utgörs av en generalklausul vilken gör del möjligt alt meddela förbud mot reklaraåtgärd eller annan vid raarknadsföring förelagen handling sora genom att strida mol god affärssed eller på annat sätt är otUlbörlig

Prop. 1971:15 56

mol konsumenter eller näringsidkare. Förbudet skall i regel förenas med vite. TiUämpningen av lagstiftningen har anförtrotts åt särskUda institutioner. Dessa utgörs av ett organ med dömande uppgifter, marknadsrådel, samt en sarskUd konsuraentorabudsraan. Marknadsrådel skall vara enda instans i ärenden om förbud enligt generalklausulen. Frågor ora uldöraande av vite skaU dock handläggas av allraän dorastol. I rådel skall finnas företrädare för näringsidkar- och konsuraenlintressen. Rådet övertar de uppgifter som nu ankoraraer på näringsfrUietsrådet. Konsuraenlorabudsraannen skall övervaka raarknaden oeh föra del all-raännas lalan inför marknadsrådel. Beslutar orabudsraannen i ett visst fall att inte ansöka om förbud bos rådel kan sådan ansökan göras av näringsidkar-, konsuraenl- eller löntagarorganisation eller av enskild näringsidkare.

Lagen om otUlbörlig raarknadsföring kan bli tilläraplig om erbjudna kontraktsvUlkor presenteras på eU vilseledande sätt eller om kontrakts-formulär utformas så försåtiigt att kunden får en felaktig bild av dess innebörd. Däremot ger lagen inte möjlighet lill ingripande mol användning av avtalsvillkor som på grund av sitt innehåll ter sig obUliga eller på annat sätt otillbörliga raot konsuraenterna. Jag anser del eraeUertid angeläget att man kan komraa tillrätta raed sådana situationer i betydligt större utsträckning än gällande civilrällslig lagstiftning medger. Inora justitiedeparteraentel gjordes därför under våren 1970 en undersökning av frågan. Därvid granskades ett stort antal sådana kon-Iraktsforraulär sora används vid försäljning av kapitalvaror lill konsuraenter. På grundval av undersökningsarbetet upprättades i raars 1970 en departeraentspromeraoria raed förslag till lag ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor,

Proraeraorieförslaget innebär i sina huvuddrag all raarknadsrådet får raöjlighet alt raeddela näringsidkare förbud raot forlsall användning av kontraktsvillkor som otillbörligen gynnar näringsidkaren. Den centrala bestämmelsen utgörs av en generalklausul. Lagen skall gälla vid försäljning lill konsumenter. Ansökan om förbud skall enligt promemorian i första hand göras av konsuraenlorabudsraannen.

Remissbehandlingen av förslaget är i sig ett belägg för den intressekonflikt som döljer sig i ämnet. Arbetstagarorganisationerna och andra sora företräder konsuraenlintressen är positivt inställda till proraeraorian. I näringslivels reraissyltrande anförs däremot starkt kritiska synpunkter. Man invänder från det hållet bl. a., att det inle råder överensslämraelse raellan den föreslagna lagen och den civUrällsliga lagstiftningen, att frågan bort utredas inom ramen för det pågående civUrällsliga reformarbetet, att den företagna utredningen är bristfällig och att promemorian inle ger någon egentlig vägledning ora vad den föreslagna lagen koramer att innebära.

1 Jfr not s. 2.

Prop. 1971:15 57

Jag vUl i det följande lill en början ta upp de huvudfrågor av principiell natur som berörs i promemorian och som föranlett diskussion i remissyttrandena.

I departeraentsproraeraorian behandlas först frågan om det finns b e-hov av lagstiftning. Därvid konstateras att det blir allt vanligare, att storföretag och organisationer bestämmer vUlkoren för de enskilda avtalen på förhand genom utarbetande av formulär av olika slag. Den enskilde köparen har i praktiken små raöjUgheter atl få till stånd någon ändring i formulärvUlkoren. Detta betyder att avtalet inte, som rättsordningen förutsätter, utformas på grundval av förhandlingar raellan de enskilda avtalsparterna. De dispositiva rättsregler som tillkommit genom lag och rättspraxis ersätts därmed av en s. k. forraulärrätl. Denna inrymmer möjlighet lill missbruk av avtalsfriheten genom alt endera parten, oftast säljaren, skaffar sig ell otillbörligt överlag i förhållande till motparten. När det gäller försäljning lill konsumenter konstateras i promemorian, att det karaktäristiska för formulär-villkoren är alt konsumenten genora villkoren i större eller raindre utsträckning berövas de rättigheter sora eljest skulle tillkomma honom enligt lag. Härav dras den slutsatsen atl det finns ett starkt behov av all lagstiftningsvägen inskrida mot företagare som genom utformning av kontraklsformulär skaffar sig en alltför förmånlig ställning i förhållande till konsumenten.

Ingen remissinstans har gjort gällande, alt de i promemorian berörda förhållandena på formulärrättens oraråde är tillfredsställande. Däreraot råder delade raeningar i frågan ora vilka åtgärder som behövs för alt förbättra konsuraenlernas ställning i förevarande hänseende.

För egen del vill jag först erima ora all vår näringsrätlsliga och för-raögenhetsrällsliga lagstiftning Iradilionelll bygger på näringsfrihet, fri konkurrens och avtalsfrihet. Lagstiftaren har visat stor återhållsamhet när det gällt all ingripa raed kontroll över näringsutövningen eller göra inskränkningar i avtalsfriheten genom tvingande civUrättslig reglering. Så har skett frärast på sådana oraråden sora hyreslagstiftningen, för-säkringslagsliftningen, banklagstiftningen och i fråga om avbetalningshandeln. På vissa håll i den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen finns generalklausuler som ger domstolarna möjlighet all ogUtigförklara otillbörliga avtal eller järaka otillbörliga avtalsvUlkor. Dessa regler har emellertid en snäv utformning och har i överensstämmelse raed vad sora förutsatts under förarbetena i praxis tillämpats med stor restriktivitet. I övrigl är avtalsfriheten i stort sett orubbad sedan lång lid tillbaka. Betecknande är alt de centrala lagarna på förmögenlielsrätlens oraråde, dvs. avtalslagen och köplagen, beslår i stort sett oförändrade sedan mer än ett halvt sekel tillbaka.

Vår nu gällande förmögenhetsrältsliga lagstiftning har liU största delen kommit till i en tid präglad av en liberalistisk grundsyn på det kom-

Prop. 1971:15 58

mersiella livet. Den utgår från bilden av avtalskontrahenlerna sora två socialt och ekonoraiskt likvärdiga parter. I själva verket lorde lagarna ha skrivits främst med tanke på förhållandena näringsidkare eraellan. Den stora allmänhetens köp för privat konsumtion ägnades mindre uppmärksarahet.

De senaste decenniernas utveckUng på det kommersiella livels områden har radikalt förändrat bilden oeh väsentiigt rubbat förutsättningarna för den grundsyn som bär upp vår närings- och förmögenhetsrältsliga lagstiftning. Med ökat välstånd och teknisk utveckling har följt ett stort utbud av kapitalvaror till en bred allraänhel, något sora nästan helt saknade motsvarighet för femtio år sedan. Praktiskt taget varje medborgare blir numera flerfaldiga gånger under sill liv invecklad i olika slag av affärstransaktioner sora har stor ekonoraisk betydelse för honora. Saratidigt har det blivit allt svårare för konsuraenterna atl orientera sig på varumarknaden. På företagarsidan har skett en utveckling mot starkt ökad koncentration till större och ekonomiskt starkare enheter samt en organisationsbildning sora raöjUggör tillvaralagande av gemensamraa ekonoraiska intressen för stora grupper av företagare på ett sätt och i forraer som tidigare var helt okända. På konsumenlsidan har någon motsvarande utveckling inle skett. Kooperationen har en utomordentligt stor betydelse för all tillvarata konsumenternas intressen men den kooperativa rörelsen har av naturliga skäl inle kunnat ta på sig uppgiften som intresseorganisation för enskilda konsumenter i deras relationer till privata företag.

Denna utveckling har medfört, att det på privatkonsumtionens område inle finns den balans mellan avtalsparterna sora är en förutsättning för all ett systera raed fullständig näringsfrihet och oinskränkt avtalsfrihet skall kunna fungera socialt och ekonomiskt tillfredsställande. Den fria konkurrensen har visat sig otillräcklig som korrektiv. Den förut beskrivna utvecklingen m,ol ett standardiserat regelsystera som har ensidigt utformats av ena parlen i avtalet är i sig själv ett tecken på detta. I oeh för sig finns det ingenting atl invända mot att del sker en standardisering av avtalsvUlkoren. Ett sådant system kan närmast vara ägnat att skapa stadga och trygghet saml motverka onödiga tvister. Det underlättar också för den enskilde konsumenten atl göra jämförelser raellan olika företagares utbud. Det betänkliga är ensidigheten, att kontrakten utformas utan någon som helst medverkan av konsumenterna. Detta möjliggör ett raissbruk. Den utredning sora redovisas i departeraentsproraeraorian ger åtskilliga belägg för att ett sådant missbruk förekommer. Det är lätt att ur formulärfloran ge exempel på villkor som uppenbarligen aldrig skulle accepteras i förhandlingar raellan ekonoraiskt jämbördiga parter. Det tillstånd som har inträtt är ett klart bevis för att förutsättningarna för en oinskränkt närings- och av-

Prop. 1971:15 59

talsfrihet inte längre är för handen och atl balansen mellan avtalskontrahenlerna på elt eller annat sätt måste återställas.

Frågan är alltså inte om åtgärder är påkallade utan vUka åtgärder som behövs, hur de skall genomföras och när de bör vidtas.

Från näringslivets sida har hävdals, all raan i varje fall tillsvidare kan lila till den självsanering som pågår inom näringslivet och avvakta dess resultat för atl under liden raer ingående överväga innehållet i och forraerna för en fraratida lagstiftning. Åtskilliga andra reraissinstanser har intagit den ståndpunkten atl lagstiftningsåtgärder kan och bör vidtas så snart sora raöjligt.

För egen del vill jag starkt understryka betydelsen av atl samhällsorganen pålar sig ett ansvar för atl konsuraenterna bereds elt effektivt rättsskydd. I överensslämraelse raed denna principiella uppfattning har statsraakterna nyligen ingripit raed lagstiftning till skydd för konsuraenterna på marknadsföringens område och byggt upp särskilda institutioner för atl på ell så effektivt sätt som möjligt säkerställa att statsmakternas intentioner på detta oraråde förverkligas. Dessa åtgärder har fraraståll som nödvändiga, trots alt näringslivet på detta område sedan lång lid tUlbaka bedrivit en omfattande självsaneringsverksamhet.

Behovet av aktiva ingripanden från samhällets sida är så mycket raer framträdande när det gäller de formulärrätlsliga avtalsvillkoren som någon systematisk saneringsverksarahet knappast alls har bedrivits på det orarådet i näringslivets egen regi, låt vara att på senare tid kunnat skönjas tendenser lill ökad raedvelenhet hos åtskilliga företrädare för näringslivels organisationer om behovet av större hänsyn till konsumenternas intressen. Hittillsvarande erfarenheter från närliggande oraråden talar emellertid för att en aldrig så intensiv frivillig självsanering erbjuder OtUlräckliga garantier för alt det mål raan ställer upp för sig verkligen nås över hela fältet eller att saneringen helt följer de värderingar som från allraän synpunkt bör vara vägledande. Näringslivet självt raåste av naturliga skäl i väsentlig mån drivas av önskemålet att värna om egna ekonomiska intressen. Enligt min mening är del ett oeftergivligt krav att sanerings- och reforraarbetet i fråga ora formulärrätlen bedrivs under aktiv medverkan av samhällsorganen och raed stöd av en lagstiftning som ger dessa organ möjligheter att tillvarata konsumentintressena.

I vissa remissyttranden har framkastats tanken atl man i ett inledande skede skulle avstå från lagstiftning och i stället söka sig fram tUl lösningar av probleraen via förhandlingar med näringslivets organisationer. Jag delar inte den uppfattningen. Man kan inte med säkerhet förutsätta att del blir möjligt för de sarahälleliga representanterna alt genomdriva sina önskeraål vid förhandlingar raed näringslivet ora inga raaklraedel står lill buds. Och även ora de resultat sora uppnås kan väntas raedföra förbättringar slår man utan möjligheter alt kontrollera atl uppnådda

Prop. 1971:15 60

förhandlmgsresultat verkligen blir beslående. Erfarenheten från andra oraråden visar också att uppgörelser raed branschorganisationer kan ha svårt att slå igenora hos oorganiserade företagare. Del är å andra sidan angelägel atl raan kan komma till rätta raed raissförhållandena hos sådana företagare. Den enda effektiva utvägen är att sarahällsorganen genom lagstiftning och genora övervakning stödd på lagstiftning säkerställer alt önskvärda förändringar i forraulärrälten koraraer till stånd.

Jag har alltså komrait till slutsatsen all raan bör gå frara lagstiftningsvägen. Det bör eraeUertid understrykas att valet av lagstiftningsmetoden inte utesluter förhandlingar. Det är här inle fråga om två alternativ sora utesluter varandra. Det är en myckel naturlig tanke atl en lagstiftning får bilda utgångspunkten för en mera långtsyflande saneringsverksarahet med sikte på alt via formlösa uppgörelser raed näringslivet få till stånd en för både konsumenter och näringsidkare väl avvägd utformning av forraulärrälten. Därraed skulle man i själva verket tillgodose ett från näringslivets egen sida framfört önskemål all få till stånd överläggningar raed en part sora på ett auktoritativt sätt kan företräda konsumentintressena, något sora i avsaknad av något egentligt organisationsväsende på konsuraentsidan hittills inte varit raöjligl. Jag avser alt senare beröra hur en sådan förhandlingsverksamhel bör komraa till stånd.

När del härefter gäller frågan om formerna för den lagstiftning som enligt vad jag nyss har anfört under alla förhållanden bör genoraföras öppnar sig i princip tre raöjligheter. Man kan genomföra en civUrättslig reglering, dvs. i praktiken betydligt vidga nuvarande raöjligheter för dorastolarna atl åsidosätta otillbörliga avtalsvillkor. Man kan också genomföra en näringsrätlslig reglering, dvs. införa bestämmelser som möjliggör för samhällsorganen att pä förhand hindra att avtal med typiskt sett otillbörliga villkor överhuvudtagel koramer lill stånd. Slutligen kan en kombination av båda dessa metoder koraraa ifråga.

I departementspromemorian diskuteras dessa tre utvägar. En civilrällslig lagstiftning anses visserligen vara betydelsefuU raen antas inte korama alt verka sanerande i den utsträckning sora är av behovet påkallad. En näringsrätlslig lagstiftning Uknande lagen ora otUlbörlig raarknadsföring skulle däremot få sIöitc effekt när del gäller alt råda bot på raissförhållandena inom formulärrätlen. I proraeraorian stannar raan därför för denna senare lösning. Den frärasta uppgiften för en närings-rättslig lagstiftning är enligt proraeraorian atl få till stånd en samhäUelig kontroll av avtalsformulär som företagare har utformat på egen hand och använder vid försäljning lill konsumenter. De civilrältsliga problemen föratsatts bli föreraål för siirskild utredning. Ölägenheterna av alt del under en övergångslid kan koraraa atl råda viss oöverensstämraelse mellan den näringsrättsliga och den civilrältsliga reglermgen bedöras inte bli nämnvärt besvärande i praktiken. Enligt vad som vidare uttalas

Prop. 1971:15 61

i proraeraorian är behovet av oraedelbara åtgärder till skydd för konsuraenterna så fraraträdande all en näringsrätlslig lagstiftning bör genoraföras utan avvaktan på resultatet av det civUrällsliga utredningsarbetet.

Flertalet reraissinstanser godtar i och för sig all en näringsrätlslig lagstiftning införs. 1 elt par yttranden hävdas dock att en civilrällslig lagstiftning är att föredra. Svea hovrätt menar, att en civUrättslig reform skulle vara tillräcklig om den kompletteras med förbättrade raöjligheter lill rättslig prövning, ökad inforraation och regler ora rätt för konsuraenlorabudsraannen att i civUrättslig ordning få faststäUt atl elt villkor inle är gällande.

En rent civilrättslig reglering har enligt min mening vissa svagheter sora ensamt instrument. Föreskrifter i den civilrältsliga lagstiftningen hindrar i och för sig inle förekomsten av otillbörliga avtalsvillkor. För alt den enskilde skall få det skydd sora en sådan lagstiftning syftar tiU måste han normalt i det särskilda fallet angripa villkoret med rättsliga raedel. Om lagstiftningen skall bli effektiv måste del sålunda föratsättas all konsumenterna i gemen verkligen är beredda alt utnyttja den genom atl fullfölja sina rättsanspråk inför domstol. Denna utväg har emellertid hittills använts bara i myckel begränsad utsträckning. Det finns inte anledning tro atl någon raera betydande ändring härvidlag skuUe inträda, även om raan genomför ett förenklat rättegångsförfarande — något sora i och för sig bör övervägas — och vidgar raöjUgheterna till rättshjälp.

Till del sagda koraraer alt raan får svårt atl raed hjälp av en civilrällslig lagstiftning snabbi komraa frara till en auktoritativ rättsbUdning på orarådet. Tanken atl konsuraenlorabudsraannen skulle föra fastslällelsetalan inför doraslol står i strid raot nuvarande grundsatser för vår rättegångsordning. En sådan talan kan f. ö. inte föras in abslraclo ulan raåste anknytas tUl ett visst faU och den enskildes medverkan måste alltså påkallas. Man frågar sig hur urvalet skall ske av de konsumenter som här skall behöva ställa upp för alt raan skall få fram lämpliga prejudikat. Anknytningen till enskilda fall gör del också svårt alt få till stånd principiellt vägledande avgöranden, eftersom omständigheterna i del särskilda fallet måste spela in för dorastolarna, sora f. ö. traditionellt är obenägna all göra principuttalanden raed räckvidd utöver den aktuella tvisten. Härtill koraraer alt det lar avsevärd lid alt föra en tvist genora tre instanser för atl få frara ell prejudikat. Och den rättsbUdning som på så sätt komraer till stånd skulle inte raed säkerhet slå igenom hos alla berörda företagare förrän efter raånga år. I detta sammanhang förtjänar anmärkas alt det finns företagare sora än i dag använder avlalsforraulär raed villkor sora inle ens slår i överensslämraelse med sedan länge gällande tvingande bestämmelser i lagen om avbetalningsköp.

Mot bakgrand av dessa omständigheter anser jag atl man inte kan nöja sig raed en rent civilrällslig reglering.

Prop. 1971:15 62

Som fraragår av det anförda är den avgörande svagheten i elt civil-rätlsligl syslem all de privaträttsliga reglerna måste ta sikte på de enskUda fallen och inte kan ulnylljas sora instrument all skydda konsumentkollektivet sora sådant eller i varje faU inle får en sådan skyddsverkan förrän på raycket lång sikt. En dylik verkan kan däreraot uppnäs genora en näringsrätlslig reglering som ger möjlighet till förebyggande ingripanden redan innan avtalen koraraer till stånd. En sådan lagstiftning kan väntas få stark effekt när det gäller alt hindra lillkorasten av vUlkor sora typiskt sett frarastår som otillbörliga.

En klar majoritet bland reraissinslanserna har som nämnts gett sin principiella anslulning till tanken på en näringsrätlslig lagstiftning av i huvudsak det slag sora departeraentsproraemorian innehåller. Också för egen del vill jag förorda en lagstiftning av denna art.

Mot elt omedelbart genomförande av proraeraorieförslaget i dess nuvarande utformning har vissa remissinstanser — även sådana som gett sin principieUa anslutning lill tanken på en näringsrätlslig lagstiftning — riklat två huvudinvändningar.

Den första går ul på atl en lagstiftning enligt promemorians förslag skulle medföra atl raan fick en diskrepans mellan den näringsrätlsliga och den civilrättsliga regleringen som inte kan anses godtagbar och atl alltså förslaget i varje fall inte bör genomföras förrän de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna har reviderats och anpassats till den nya syn på bedömningen av tillbörlig-hetsfrågan sora koraraer tUl ullryck i promemorian.

Det skall inle bestridas all del här finns ett saraordningsproblera. Problemet har i själva verket också redan uppraärksamraals genora alt en utredning för översyn av de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna har tillsatts. Visserligen kommer efter ett genomförande av proraeraorieförslaget att uppkomma en viss brist på överensslämraelse mellan den näringsrätlsliga och den civilrättsliga regleringen. Verkningarna härav bör dock inle överdrivas. Jag vill här först erinra om vad jag nyss har sagt om alt överläggningar bör komma lill stånd raed företrädare för näringslivet i syfte att åstadkomraa en läraplig utformning av forraulärrälten. I den raån sådana överläggningar leder till avsett resultat, saknar en diskrepans raellan näringsrätlslig och civilrällslig lagstiftning praktisk betydelse. Vidare bör beaktas atl de nuvarande förraögenhetsrällsliga generalklausulerna i viss utsträckning ger doraslolama raöjlighet atl föra rättsbildningen vidare. Gällande rält raedger alltså atl rältstillärapningen på förraögenhelsrättens område närraare anpassas lill de värderingar sora bör ligga lill grund för en raodern näringsrätlslig lagstiftning. Man kan ulgå från all raotivutlalandena till en näringsrättslig lagstiftning koraraer all i avsevärd raån bli vägledande för dorastolarnas fraratida rättsbildning och alt denna också koraraer atl starkt påverkas av den rättsbildning som äger rum genom den nya

Prop. 1971:15 63

lagstiftningens lillärapning. Redan lill följd av nu angivna orasländigheier förringas avsevärt riskerna för direkt raotstridiga avgöranden.

Man har också anledning räkna raed att näringsidkarna i geraen inte komraer att finna det förenligt raed sina intressen alt försöka frara-ivinga motstridiga avgöranden enligt de båda regelsystemen. Har ett förbud utfärdats enligt den nya lagen lär det komraa all höra lill de rena undantagen att den sora direkt drabbas av förbudet eller någon av hans konkurrenter drar frågan ora tillbörligheten av villkorels till-lärapning i ell enskUt fall inför aUraän domstol, eftersom han får räkna med en avsevärd risk atl han förlorar sin lalan. I all synnerhet gäller del sagda i fråga om avtal som har tillkommit efter det alt förbudet har meddelats. Utsikterna till framgång inför allmän domstol kan möjligen tänkas vara större om det gäller ett äldre avtal. Också fall av det slaget måste emellertid bli ytterst fåtaliga och än mera sällsynt lär det bli all elt domstolsavgörande på ett entydigt sätt går på tvärs mot avgörandet i förbudsprocessen.

Men även om man skulle under en övergångstid få räkna med reella risker för motstridiga avgöranden i några enstaka fall lorde motsättningen många gånger vara raer skenbar än verklig. Prövningen i förbudsprocessen resp. civilprocessen avser nämligen två principiellt skUda frågestäUningar. Ett förbud enligt den nya lagen tar sikte på en typiserad bedömning av ora ett visst avtalsvillkor kan anses vara otillbörligt raot konsuraenterna sedda som ett kollektiv. Denna bedömning görs visserligen raot bakgranden av en konkret situation men måste likväl ske ulan hänsynstagande till speciella omständigheter i enskilda fall och i fullt medvetande ora att ell villkor som stämplas såsom otillbörligt enligt den nya lagen inle nödvändigtvis måste underkännas i varje konkret fall. Prövningen avser endast frågan ora det typiskt sett är otillbörligt att påkalla alt villkoret överhuvudtaget las in i avtalen. Den civilrättsliga prövningen däremot gäller frågan om det är otillbörligt alt i elt visst fall, med beaktande av alla föreliggande omständigheter, tillämpa villkoret. Ett avgörande av den senare frågan kan endast i begränsad utsträckning verka prejudicerande för tillämpningen av en näringsrätlslig lagstiftning. Man torde också kunna ulgå från att högsta dorastolen knappast i något fall skulle vara beredd att i en civilprocess göra principiella uttalanden ora ett visst villkors tillbörlighet i allmänhet i direkt strid mol den bedömning som tidigare gjorts i förbudsprocessen.

Mot bakgrund av det nu anförda kan jag inte finna all risken för motsättningar i rätlstiUämpning mellan den näringsrätlsliga och civUrällsliga bedömningen utgör något bärande skäl mot att redan nu genomföra en från allmänna synpunkter angelägen näringsrättslig lagstiftning. De olägenheter som i sämsta fall skulle kunna uppstå tUl följd av diskrepansen mellan näringsrätt och civUrält är i varje fall

Prop. 1971:15 64

utomordentligt små i jämförelse raed de nackdelar det skulle innebära för konsuraenterna i geraen alt tr\ sanering av slandardkontraklen fick anstå i avbidan på ett civUrättsligt utredningsarbete som kan väntas ta avsevärd tid.

Den andra huvudinvändningen mot elt genoraförande av proraeraorieförslaget har avseende på själva det sakliga innehåUet i proraeraorian. Det hävdas alt utredningsunderlaget är alltför bristfälligt och alt de värderingar och bedöraningar sora görs i proraeraorian av olika villkorslyper saknar fast underlag oeh dessutora ger en alltför bristfällig vägledning för den fraratida lillärapningen och att förslaget därför är ägnat att sätta rättssäkerheten i fara.

För atl kunna bedöraa behovet av fortsatt utredning raåste man först göra klart för sig hur en näringsrältslig lagstiftning lärapli-gen kan och bör byggas upp. I proraeraorian diskuteras raöjligheten alt i detalj reglera under vilka orasländigheier vissa vUlkor inle får användas. Del anses eraeUertid vara myckel svårt att i lagtext konkret ange var gränsen skall gå raellan det tillåtna och det otillåtna. Vissa vUlkor kan framstå som otillbörliga i ell fall eller i en bransch raen kan i andra fall eller andra branscher le sig godtagbara. En nackdel raed en detaljreglering anses vidare vara att det kan befaras atl en del företagare försöker utnyttja luckor i lagen tiU att handla i strid raot lagens syfte. En detaljreglering bedöms därför inte vara möjlig. I proraeraorian förordas i stället, all man efter raönster av lagen ora otillbörlig raarknadsföring bygger på en generalklausul.

Under reraissbehandlingen har rått allmän enighet om alt en näringsrättslig lagstiftning bör ha den allraänna uppbyggnad sora föreslås i departeraentsproraeraorian. För egen del har jag sarama uppfattning.

Själva valet av ell syslem raed en generalklausul i stället för en detaljreglering genom specialbestäraraelser är här liksom på andra oraråden, där generalklausuler förekomraer i vår lagstiftning — som exerapel kan nämnas de tidigare berörda förmögenhetsrältsliga generalklausulerna — uttryck för alt lagstiftaren ansett sig varken kunna eller böra på förhand binda rättsutvecklingen ulan funnit det bäst förenligt med sina rätts-politiska syften alt överlämna huvudansvaret för rättsbildningen lill de lagtillärapande organen. Det är givet atl en lagstiftning byggd på en generalklausul raåste ledsagas av vägledande raotivutlalanden sora anger de principiella riktlinjer sora bör följas i tUlärapningen för alt lagstiftarens allraänna intentioner skall förverkligas. Men del är lika uppenbart alt dessa raotivutlalanden inte bör ges en så utförlig och preciserad utforraning atl lagregelns karaktär av generalklausul i själva verket urholkas och man i stället på en om'äg inför något av en sådan detaljreglering sora raan fullt avsiktligt velat undvika. Del skulle ju innebära att lagstiftaren underkände sitt eget val av lagstiflningsraetod.

Del är raot denna bakgrand sora frågan ora behovet av fortsatt ul-

Prop. 1971:15 65

redning skall bedömas. För egen del har jag den bestämda uppfattningen att det utredningsmaterial sora nu finns tillgängligt utgör ett fullt tillräckligt underlag när del gäller alt utforma de allraänna och vägledande riktlinjer för laglillämpningen sora jag nyss har talat om. Delta raaterial består av ell stort antal formulär sora har saralats in av köplagssakkunniga under slutet av 1960-talet, den på detta material grundade värdering av vissa avtalsvillkor som gjorts i departemenlsproraeraorian och reraissinslansernas uttalanden raed anledning därav saral en del upplysningar om nytillkomna formulär sora korarait frara under reraissbehandlingen. Härutöver slår lill förfogande elt antal forraulär som samlades in av statens pris- och kartellnämnd under sommaren 1970. Den forraulärsaraling sora sålunda finns lUlgänglig lorde som statens pris- och karteilnämnd har uttalat ge en förhållandevis god bild av vilka forraulärvillkor sora f. n. förekoraraer på raarknaden. Jag anser det osannolikt att den allraänna bilden av det rådande läget skulle förändras på något mera påtagligt sätt genom en mera omfattande kartiäggning.

Det ligger i sakens natur alt man vid utformningen av en lagstiftning byggd på en generalklausul måste ägna rättssäkerhetssynpunkter särskild uppmärksamhet. Själva lagstiftningsmetoden förutsätter sora närants atl lagstiftaren avslår från all i lagen precisera dennas närraare innehåll och i stället i vidsträckt orafallning överlämnar rättsbildningen till de tUlärapande organen. Detta i sin tur innebär raed nödvändighet att raöjlighelema alt bedöraa lagens sakliga innebörd och all föratse dess verkningar blir raer begränsade än när raan har att göra raed en lagstiftning av traditionell typ raed detaljerade rättsregler raed entydigt angivna rekvisit. Med hänsyn härtUl koraraer det knappast heller i fråga hos oss att införa generalklausuler av det slag som det här gäller i rent straff rättslig lagstiftning, dvs. all knyta straffrättsliga sanktioner direkt lUl överträdelser av en generalklausul. Men del är inte heller innebörden av promemorieförsiaget. Den föreslagna lagstiftningen möjliggör inle ingripanden i efterhand raed någon förra av vare sig straffrättsliga eller civilrältsliga sanktioner raed anledning av redan ingångna avtal utan syftar endast till all sarahällsorganen raed stöd av generalklausulen skall kunna raeddela förbud för framtiden mot ett förfarande sora bedöms såsom otillbörligt. Del är sålunda sararaa konstruktion sora den vilken korarait till användning i raarknadsföringslagen. I detta avseende har förslaget inle väckt några erinringar från reraissinslanserna, och jag anser detta vara en läraplig konstruktion av lagstiftningen.

Ora förarbetena till lagstiftningen endasl innehåller allraänl hållna raotivutlalanden sora anger de principiella riktlinjerna för lagtillärapningen, kan det vara svårt all i förväg bedöma, huruvida elt visst avtalsvillkor skulle komma att stäraplas som otillbörligt av det dömande organet i det

5 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop. 1971:15 66

sararaanhang förelagaren avser att använda villkoret. Även ora den sanktion sora kan koraraa i fråga endasl utgörs av förbud raot fortsatt användning av villkoret skulle del kunna göras gällande atl ovissheten ora hur del döraande organet kommer att ställa sig trots allt kan vara besvärande, särskilt då för näringsidkarna. När del gäller all bedöma vilken betydelse som bör tillmätas den synpunkten måste emellertid hänsyn tas till hur den föreslagna lagstiftningen bör fungera i den praktiska till-lämpningen.

Sora jag avser atl utveckla närraare i det följande, biträder jag proraeraorians förslag all uppgiften att övervaka raarknaden och att på del ailraännas vägnar föra talan om förbud mot otillbörliga villkor skall anförtros konsumentombudsmannen. Mitt förslag i den delen vilar också på förutsättningen, alt konsumentombudsmannen skaU kunna inle bara tillhandagå näringsidkarna med råd utan också — eventuellt i samarbete med företrädare för konsuraenlintressena — föra brett upplagda överläggningar raed olika branschorganisationer om slandardkonlraklens utformning och innehåll.

Inom näringslivet säger raan sig vara medveten ora atl en sanering av forraulärrälten i konsuraenlvänlig riktning är av behovet påkallad. I så fall bör del också finnas goda förulsätlningar för all konsuraenlorabudsraannen och förelagarna i stor utsträckning skall kunna bli eniga ora del standardiserade innehåUet i olika kontraklsforraulär på konsum-tionsraarknaden. Genom förhandUngar och informeUa uppgörelser kommer del i själva verket alt ganska snart kunna växa fram en praxis inom raånga branscher rörande tiUbörligheten av skilda avtalsvillkor. Konsuraenlombudsmannen komraer givetvis inte atl ingripa mol villkor som står i överensstämmelse raed en sådan branschpraxis, såvida inle nya orasländigheier eller andra särskUda skäl föreligger. Konsument- och löntagarorganisationer har visserligen enligt mitt förslag raöjlighet atl föra talan vid det döraande organet raen det lorde dock bli ganska sällsynt atl sådan lalan förs i fråga ora vUlkor sora konsuraenlorabudsraannen bedömt vara rimliga.

Den erforderliga saneringen av forraulärvillkoren komraer alltså atl i stor utsträckning åsladkoramas genom överläggningar raellan konsumentombudsmannen och företagarna. Det dömande organels uppgift blir i huvudsak atl la ställning till vikliga prejudikalsfrågor och alt avgöra fall där en positiv lösning inle kunnat uppnås genora överläggningar. Mol denna bakgrund är det enligt rain raening inle ägnat att väcka några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt atl förarbetena inle innehåUer några raer preciserade anvisningar för liUärapningen av generalklausulen.

En annan sak är alt del vid en lagstiftning av detta slag är särskilt angeläget all de döraande uppgifterna anförtros elt högt kvalificerat organ sora är väl skickat för de specieUa uppgifter del här gäUer och sora kan

Prop. 1971:15 67

väntas tillvinna sig auktoritet och förtroende hos alla berörda parter. Till denna fråga får jag anledning återkomraa i det följande.

En tredje invändning, som vid remissbehandlingen har framförts mot tanken atl nu genomföra en näringsrätlslig lagstiftning, går ut på alt delta skulle vara ägnat all försvåra gemensamraa nordiska lösningar i arbetet med översyn av generalklausulerna inom civilrätten. Med anledning härav vill jag först framhålla att det f. n. inte råder nordisk rättslikhet på näringsrätlens område. Olikheter finns också på här aktuella oraråden raellan olika nordiska länders civilrätlsliga lagstiftning. Så t. ex. ger norsk rätt större raöjligheter än svensk atl järaka eller ogiltigförklara otillbörliga avtalsvillkor. Emellertid finns det enligt min raening med hänsyn till de direktiv sora har läranats för del pågående samnordiska utredningsarbetet rörande de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna anledning räkna med alt blivande förslag lill revision av dessa klausuler i alla de nordiska länderna koraraer att gå i en riktning som harmonierar väl med de värderingar som avses ligga tUl grand för den nu aktuella svenska lagstiftningen.

6.2 Huvuddragen av lagstiftningen

I enlighet med vad jag har sagt i det föregående bör den nya lagstiftningen byggas upp kring en generalklausul, som ger samhällsorganen raöjlighet alt ingripa med förbud mol otillbörliga avtalsvillkor. Härvid inställer sig till en början frågan hur lagens tillämpningsorarå-d e bör avgränsas.

I proraeraorian förordas att lagen tar sikte på köp av varor och tjänster eller upplåtelse av nyttjanderätt till lösöre sora den stora allraän-helen, dvs. konsumenterna, ingår med näringsidkare. En sådan avgränsning av tillämpningsområdet har godtagils av flertalet reraissinstanser. I några yttranden hävdas emellertid att lagen i princip bör omfatta alla de fall då en avtalspart söker utverka villkor som är otUlbörliga mot den andra parten. Härvid påpekas bl. a. att raan, i varje fall utanför privatkonsuralionens oraråde, kan tänka sig situationer där det är köparen och inte säljaren som är den starkare parten och sora därför kan diktera avtalets innehåU.

Den i proraeraorian föreslagna avgränsningen innebär att såväl avtal raellan privatpersoner sora avtal näringsidkare eraellan läranas utanför raen givetvis också alt privatpersoners försäljningserbjudanden lill näringsidkare undantas. Som jag inledningsvis har framhållit är det i första hand behovet av ett förstärkt rättsskydd för konsuraentema sora raotiverar en lagstiftning av den art det här gäller och sora gör det angeläget att lagstiftningsåtgärder vidtas ulan tidsutdräkt. Det är med andra ord sociala skyddssynpunkter sora frärast skaU tillgodoses. Ett skyddsbehov av social karaktär föreligger framför allt på de oraråden där forraulär-

5t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop, 1971:15 68

rätlen vunnit stor utbredning och där den ena parlen i kraft av sin ekonomiska överlägsenhet kunnat genomdriva för honom särskUl förmånliga villkor på den andra partens bekostnad med påföljd att den balans mellan parterna som närings- och avtalsfriheten förutsätter har rubbats. En lagstiftning sora syftar lill inskränkningar i denna frihet bör inle sträcka sig längre än sora är nödvändigt för all den rubbade balansen skall återställas. Med den utgångspunkten anser jag att det vid sidan av korrektiv sora bl. a. förraögenhetsrällsliga generalklausuler kan erbjuda inle är behövligt alt raed stöd av en näringsrältslig förbudslagstiftning ingripa mot avtal som ingås mellan privatpersoner eller raot försäljningserbjudanden sora privatpersoner läranar näringsidkare. När det återigen gäller köpeavtal sora ingås mellan näringsidkare skall det inle bestridas att formulärrätlen korarait all spela en viss roll och atl det kan förekoraraa missbruk av avtalsfriheten i fall då den ena partens ekonomiska underlägsenhet avsevärt försvårar för honora all hävda sina intressen. Till skUlnad från konsuraenterna — varmed jag här åsyftar enskilda medborgare i deras egenskap av privatpersoner — har emellertid näringsidkarna vissa möjligheter alt utan hjälp av lagstiftning komma lill rätta med probleraen. Flertalet näringsidkare är eller kan bli anslutna till organisationer raed direkt uppgift alt bevaka raedlemraar-nas intressen i bl. a. nu aktuella hänseenden. En företagare sora skall göra inköp eller ingå andra avtal i oeh för den egna rörelsen har därför i realiteten större raöjligheter än den enskUde konsuraenlen all påverka avtalsvillkoren. Detta gäller även i fall då del rör sig ora en hantverkare, lantbrukare eller annan näringsidkare raed begränsade ekonoraiska resurser. Härtill koraraer all en företagare normalt har större förutsättningar alt överblicka innebörden och konsekvenserna av de avtal han ingår i och för sin näringsverksarahel, där han besitter yrkeskunskap, än den enskilde konsumenten har när det gäller inköp som han gör för sin privata konsumtion. Det sagda gäller vare sig förelagaren uppträder sora säljare eller sora köpare.

Man bör också hålla i minnet all den tilltänkta lagstiftningen utgör en nyhet i svensk rätt och att redan detta är ett skäl för att till en början begränsa tillärapningsorarådet till de oraråden där ett klart dokuraenteral skyddsbehov föreligger. Jag vill eraeUertid inte utesluta att det kan bli anledning ta upp frågan ora en utvidgning av tillärapningsorarådet till förnyad prövning, sedan den nya lagen varit i kraft någon tid och en bedöraning av frågan kan göras i belysning av vunna erfarenheter.

I enlighet med det anförda biträder jag i princip det i proraeraorian fraralagda förslaget all den nya lagen görs tilläraplig endasl på sådana villkor sora ingår i näringsidkares försäljningserbjudanden till konsumenter. Till frågan hur denna avgränsning bör närraare återspeglas i lagtexten ålerkoraraer jag i specialraotiveringen.

Enligt proraeraorian skall den nya lagen inte gälla i fråga ora köp

Prop. 1971:15 69

av fast egendora eller upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendora. Hyresgästernas riksförbund har hävdat, alt det på hyresorarådet finns behov av åtgärder av det slag som förordas i proraeraorian. Det synes dock vara förbundets raening atl frågan bör lösas inora raraen för hyreslagstiftningen. Enligt rain raening bör den av förbundet väckta frågan inle behandlas i förevarande sararaanhang. Jag vUl sålunda godta förslagel, alt den nu aktuella lagen inle skall gälla såvitt avser fast egendora.

I proraeraorian föreslås vidare den begränsningen av lagens lill-lämpningsområde att verksamhet vUken står under tiUsyn av bank- eller försäkringsinspeklionen skall undantas. Förslaget har godtagits av de flesta av de remissinstanser sora har yttrat sig i frågan, däribland bankinspektionen resp. försäkringsinspeklionen. I elt par reraissyltranden har emellertid hävdals att lagen bör vara tilläraplig för sådan verksarahet. Därvid har särskilt frarahållits, alt lagen ora otillbörlig raarknadsföring och konkurrensbegränsningslagen gäller också inora bank- och försäkringsväsendets områden.

Enligt bank- och försäkringsförfattningarna är de speciellt inrättade tillsynsmyndigheterna behöriga all granska och raeddela föreskrifter ora innehållet i avlalsforraulär som används i bankernas resp. försäkringsbolagens förbindelser raed allraänhelen. Sådan granskning sker också f. n. i viss utsträckning. I det avseendet råder en skillnad raot vad sora är fallet i fråga ora bankernas oeh försäkringsbolagens reklara och andra raarknadsföringsåtgärder och vad sora gäller beträffande konkurrensbegränsning inora dessa verksarahetsoraråden. Jag anser del naturligt all behovet av kontroll- och övervakningsraöjligheter när det gäUer villkoren i de avtal sora banker och försäkringsbolag erbjuder allmänheten också i fortsättningen anförtros de särskilda inspeklionsrayndigheler-na. Jag vill inle utesluta att den granskningsverksarahet sora nu sker kan behöva byggas ut och intensifieras. Bankinspektionen har i sill remissyttrande också förklarat sig ämna öka sin aktivitet på detta område, och så kan inora ramen för nuvarande lagstiftning ske också i fråga om försäkringsinspeklionens motsvarande verksamhet. Vad särskilt gäller bankverksamheten raåste också beaktas det intresse sora de penningvårdande rayndigheterna kan ha all kunna anlägga speciella penningpolitiska aspekter på villkoren för bankernas kreditgivnings-verksarahet.

En svaghet i del nuvarande systerael när det gäller villkorsövervakningen på bank- och försäkringsområdena är all inspektionsmyndigheterna inle har några Ivångsraedel lUl sitt förfogande. Hittillsvarande erfarenheter visar eraeUertid alt banker och försäkringsbolag lojalt följer de anvisningar som läranas dem av inspektionsmyndigheterna. Skulle utvecklingen i framtiden göra det påkallat att samhället får starkare maktmedel till sitt förfogande synes del med hänsyn lill vad

Prop. 1971:15 70

jag tidigare har anfört i varje fall ligga närmast till hands atl problemet blir löst inora ramen för del nuvarande inspeklionssysleraet.

I enlighet raed nu anförda synpunkter ansluter jag mig tUl förslaget all bank- och försäkringsverksamhet undantas från den nya lagens lill-lärapningsoraråde.

En föratsättning för alt en näringsidkare skall kunna förbjudas alt framdeles begära tillämpning av visst avtalsvUlkor skall enligt departeraentsproraemorian vara all villkoret är otillbörligt. I själva lagförslaget talas om "vUlkor sora med hänsyn tUl vederlaget och övriga omständigheter måste anses otillbörligen gynna näringsidkaren". I proraeraorian anges som karakteristiskt för vissa formulärvillkor, att de i större eller raindre utsträckning berövar konsuraenlen de rättigheter sora lillkoramer honora enligt gällande dispositiva rättsregler. Sådana viUkor raåste enligt proraeraorian ofta anses otillfaörUga, ora de innebär alt konsumenten till skillnad från näringsidkaren blir bunden i olika hänseenden eller att näringsidkaren ensidigt tillförs vissa rättigheter samtidigt som konsumenten belastas med diverse förpliktelser.

I anslulning lill dessa allmänna uttalanden görs i proraeraorian en genoragång och en värdering av elt antal ofta förekoraraande forraulär-vUlkor. Fraraställningen ulraynnar i vissa bedöraningar rörande tiUbörligheten av dessa villkor. Jag har i det föregående utförligt redogjort för innehållet i proraeraorian i denna del och hänvisar till denna redogörelse.

De uttalanden i promemorian som är av principiell natur och inle har anknytning lill specificerade typer av avtalsvillkor har inte rönt någon gensaga under reraissbehandlingen. Bedömningen i proraeraorian av enskUda villkor har däreraot föranlett kritik från två delvis skUda utgångspunkter. Vissa reraissinstanser anser alt uttalandena i proraeraorian är alltför vaga eller allraänt hållna och därigenora inte ägnade alt ge tillräcklig vägledning för generalklausulens fraratida tillämpning. I ålskil-liga yttranden åter hävdas att de bedömningar sora görs vilar på osäker grand och därraed blivit för kategoriska. I dessa yttranden betonas att ett avtal är ägnat att inge betänkligheter fraraför allt i de fall då avtalet sora helhet ensidigt gynnar säljaren-näringsidkaren och att således värderingen av de enskilda avtalsvUlkoren raåste ske med utgångspunkt i en samlad bedöraning av partemas saratUga rättigheter och skyldigheter. Det framhålls särskilt att prissättningen kan spela en avgörande roll vid bedöraningen av övriga avtalsvillkor och all bedöraningen kan variera från en bransch till en annan och även i övrigt måste göras under hänsynslagande lill saratliga de omständigheter under vilka avtalet ingås. Synpunkter av detta slag framförs av bl. a. köplagssakkunniga, som uttalar att det visserligen ibland kan vara raöjligt atl ora en klausul fälla det oradömet att den alllid eller så gott sora alltid är otillbörlig. I allraänhel ligger del dock enligt de sakkunniga inle lUl på det sättet, efter-

Prop. 1971:15 71

som klausulen måste ses i sitt samraanhang och bedömas med hänsyn till de skiftande förhållandena.

För egen del kan jag till en början insläraraa i de allraänna synpunkter sora har korarait till ullryck i promemorian och under reraissbehandlingen. Elt avtalsvillkor får typiskt sett anses som otiUbörligt mot konsumenten, om del med avvikelse från gällande disposiliva rättsregler ger näringsidkaren en förraån eller berövar konsuraenlen en rättighet och därigenom åsladkoraraer en sådan snedbelastning i fråga ora parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet, alt en genorasnittligl sett riralig balans raellan parterna inle längre är för handen. Del blir fråga om en tolalbedömning av avtalets verkningar för avtalsparterna, vid vilken såväl priset som övriga avtalsvillkor måste tas i betraktande. Del är härvid atl märka, all ell enskUl villkor, som sett isolerat kan synas vara mycket ofördelaktigt för konsumenten, likväl kan böra godtas raed hänsyn till all denne genora övriga villkor beretts förraåner sora kan anses återställa balansen mellan parterna. I det sararaanhangel bör särskilt understrykas vad sora i proraeraorian uttalas därora att den nya lagstiftningen inle skall kunna användas som elt instrament för priskontroll raen atl å andra sidan bedöraningen av övriga villkor raåste ske under hänsynstagande till vederlagets storlek.

De rätlslillärapande rayndigheternas bedöraning skall alltså ske raed utgångspunkt i en jämförelse raed de verkningar sora skulle följa av gällande rättsregler, frärast då köplagens disposiliva bestämmelser. När del gäller alt bedöraa hur stora avvikelser från dessa regler sora skall tolereras har raan givetvis att beakta i vad raån de aktuella rättsreglerna verkligen återspeglar det rättstillstånd sora under rådande sarahäUsför-hållanden anses önskvärt.

Den värdering av olika avtalsvillkor sora gjorts i promemorian har skett utan anknytning till konkreta försäljningserbjudanden och ulan möjlighet att la hänsyn till mångfalden av tänkbara variationer i fråga ora olika villkorskombinationer och prisnivåer eller till de omständigheter i övrigt under vilka erbjudandena lämnas. En sådan värdering kan enligt min mening inte tjäna syftet atl ge bestämda delaljanvisningai' för ora eller när ett visst vUlkor skaU bedöraas sora otUlbörligl. Preciserade anvisningar skulle i själva verket kunna äventyra möjligheterna för de lagtiUämpande rayndigheterna att förverkliga lagstiftarens intentioner. Som har påpekats i flera remissyttranden måste del ske en tolalbedömning av standardkontraktets rättsverkningar och ekonoraiska konsekvenser. Men dessa är i sin tur i avsevärd raån betingade av faktorer som inle kan överblickas på förhand. Förhållandena på raarknaden undergår kontinuerliga förändringar, sora kan föranleda näringsidkarna atl i sina avlalsforraulär föra in nya eller avlägsna äldre villkor, något som i sin tur kan på ett avgörande sätt rubba förutsättningarna för en villkorsvärdering sora har gjorts från andra utgångs-

Prop. 1971:15 72

punkter. Bestärada och detaljerade motivutlalanden från lagstiftarens sida kan under sådana förhållanden korama all styra utvecklingen i en annan riktning än sora varit åsyftad och därigenora motverka sitt ändamål.

Jag anser mig varken kunna eller böra här la ställning i detalj lill alla de uttalanden ora olika villkor eller villkorslyper sora har gjorts i proraeraorian eller tUl den kritik av dessa uttalanden sora har förts frara under remissbehandlingen. I allt väsentligt delar jag emellertid de allraänna värderingar som ligger lill grund för bedömningarna i departemenlsproraeraorian. För en del uppenbara fall är del också möjligt all ulan reservationer bekräfta de slutsatser man komrait till i promemorian. Sålunda är det t. ex. tydligt att elt vUlkor, varigenom säljaren bereds en lill liden obegränsad acceptfrisl och således köparen hålls ensidigt bunden vid sitt anbud under obegränsad tid alllid är alt anse sora otUlbörUgt. Delsamma gäller i fråga ora användandet av klausulen "i befintligt skick" vid försäljning av fabriksnya varor. S. k. garantiutfäslelser sora inle ger köparen någon sora helst rätt att häva köpet på grand av fel i godset måste också anses otUlbörliga, även ora de ger köparen en vidsträckt rätt att få felet avhjälpt och även ora denna rält kan göras gällande under en tid sora överstiger den ettåriga preskriptionslid för talan raed anledning av fel i godset som köplagen föreskriver. I än högre grad gäller delta omdöme i fråga om klausuler som innebär att det är säljaren — eller eventuellt fabrikanten resp. dennes generalagent — som ensidigt avgör huruvida fel i godset föreligger eller om ett uppkomraet fel beror på försuraraelse från köparens sida. Ell "force-raajeure"-vUlkor sora ger säljaren rält att under obeslärad tid uppskjuta fullgörandet av sin leveransskyldighel på grund av omständigheter sora ligger ulora hans kontroll måste också genomgående betecknas som otillbörligt mot konsuraenlen. Pä sarama sätt har raan otvivelaktigt all bedöma en prishöjningsklausul, sora innebär att säljaren kan ensidigt höja det avtalade priset under hänvisning till vilka sora helst orasländigheier inom eller utom hans kontroll.

Denna korta exemplifiering ger emellertid inte något besked om hur vUlkorsbedömningen skall ulfalla, när villkor av nu angivet slag underkastats modifikationer tiU konsumenternas förmån eller med andra ord hur långtgående modifikationer i den riktningen som bör krävas för att vUlkoren skall kunna godtas. Av skäl som jag tidigare har anfört är del inte heller möjligt att på förhand ta ställning tUl dessa frågor. Endast raed kännedom ora raarknadsförhållandena inora vederbörande bransch och hela innehållet i aktuella kontraklsformulär är del t. ex. möjligt atl bedöma hur lång acceptfrisl som det kan anses rimligt all säljaren förbehåller sig, under vilka omständigheter köparen skall ha rätt all häva köpet på grund av fel i godset, vUka förhållanden säljaren skall kunna åberopa som grund för höjning av det avtalade priset osv. Frå-

Prop. 1971:15 73

gor av denna art måste därför överläranas ål de rätlstillärapande organen all besvara ora och när avtalsformulär koraraer under deras prövning.

Vad jag nu sagt innebär inle att det dömande organet skall gå in på en granskning av individuella avtal. Dess uppgift är att göra en bedömning av om elt villkor typiskt sett är otillbörligt gentemot konsumenterna sedda som ell kollekliv. Del är en sådan lypbedöraning som måste ligga lill grund för varje konkret förbudsbeslul. Hur generell bedömningen kan göras beror på omständigheterna.

Den nu förda diskussionen ora innebörden av otUlbörlighetsrekvisi-let har avsett en bedömning av avtalsvUlkoren med avseende på deras sakliga innehåll och de rättsverkningar som de är avsedda atl raedföra. Del finns eraeUertid en annan betydelsefull aspekt på de viUkor sora brukar las upp i slandardkontraklen. Det är inte alldeles ovanligt alt ett villkor, raot vilket det från sakliga synpunkter kanske inte finns anledning till någon erinran, utformas på ett sätt sora är ägnat att vUse-leda konsuraenlen rörande villkorels faktiska innebörd utan alt det dock är fråga om något bedrägligt förfarande från näringsidkarens sida. Omständigheter av detta slag bör kunna medföra att elt avtalsvUlkor stäraplas sora otillbörligt oeh föranleda förbud enligt den nya lagen. För alt åskådliggöra det sagda vill jag sora exempel ta del faUet atl en vara säljs "i befintligt skick". Enligt gällande rält har säljaren trots klausulen ett visst ansvar för varans beskaffenhet. Den sora inle är juridiskt kunnig uppfattar emellertid lätt klausulen såsom en praktiskt taget total friskrivning från säljarens sida, såvida inte innebörden av klausulen närraare preciseras i avtalet. En sådan raissuppfattning kan leda till att köparen-konsumenten avstår från att genomdriva anspråk på grund av avtalet som i och för sig är välgrundade.

Slutiigen vill jag något beröra en närliggande typ av avtalsvillkor, som visserligen inle kan sägas vara otillbörliga på grund av sitt innehåll eller på grund av all de utformats på ett sätt som vilseleder konsuraenlen i fråga om den sakUga innebörden men som genom del sätt på vilket de presenteras för konsumenten är ägnade att inge honora en felaktig föreställning ora elt särskilt fördelaktigt erbjudande och av den anledningen framstår som otUlbörliga. Jag tänker här närmast på de s. k. garantier sora ofta utställs till köpare av vissa kapitalvaror, såsora bilar, kameror, klockor, hushållsmaskiner o. d. I vidsträckt omfattning innebär dessa garantier sådana inskränkningar i vissa av de förpliktelser som åvUar säljaren enligt köplagen, att konsumenten totalt sett i själva verket får sin ställning försämrad. Genora all vUlkor av detta slag presenteras sora förmånliga garantierbjudanden väcker de emellertid hos konsumenten föreställningen om särskilt långtgående åtaganden från säljarens sida. Även när det gäller villkor av annat slag kan det länkas att de presenteras i former som på detta sätt vilseleder konsuraenlen i fråga om för-

Prop. 1971:15 74

säljningserbjudandels värde och på den grand bör bedöraas sora otillbörliga. Vilseledande eller oklar presentation av avtalsvUlkor orafattas i och för sig av raarknadsföringslagen. Men presentationen och det sätt på vUkel vUlkoret är ägnat att uppfattas kan öva inflytande även vid den bedömning som skall ske enligt den nu föreslagna lagen. Det får ankomma på de tUlärapande myndigheterna att i det särskUda fallet avgöra om ingripande skall ske raed stöd av raarknadsföringslagen eller den nu aktuella lagen.

Vad jag hittills har sagt angående otillbörlighelsbedöraningen har i första hand avsett sådana konsumentköp av raer alldaglig art sora sker enligt forraulärrättens standardkontrakt. Det kan eraeUertid också inträffa att konsumenter köper kapitalvaror under mera särpräglade förhållanden. Sådana avtal har ofta inle sarama karaktär av masstransak-tioner som normala konsumentköp, och köparna har i dessa mera speciella fall väsentligt större möjligheter alt inverka på avtalens utformning. Behovet av skydd för konsumenterna är därför inle lika framträdande i dessa situationer. Men även i dessa faU kan situationen vara sådan att konsuraenterna är i elt klart underläge i förhållande lill säljarna. På sätt sora har föratsatts i proraeraorian bör därför den nya lagen i princip kunna tiUärapas också i fall av denna art.

Jag vill i detta saramanhang även beröra vad sora i något remissyttrande har betecknats som "agreed documents" dvs. avtalsformulär som har lillkorarail efter förhandlingar mellan berörda parters organisationer. Eftersom det ännu inte finns något organisationsväsende i egentlig mening på konsuraentsidan, lorde sådana avtalsviUkor f. n. vara en okänd företeelse i vårt land såvitt gäller sådana avtal mellan näringsidkare och konsuraenter sora skall orafallas av den nya lagstiftningen. Men i den raån sådana "agreed docuraenls" fraradeles koraraer tiU stånd på det nu aktuella orarådet, finns det givetvis anledning räkna med atl de överenskomna avtalsviUkoren i stort sett kommer att återspegla en riralig avvägning raellan avtalsparternas berättigade intressen. Del kan dock inle uteslutas all i något fall en efterföljande objektiv granskning av ell avlalsforraulär som lillkorarail efter förhandlingar av detta slag ger vid handen all elt visst vUlkor visat sig leda lUl sådana praktiska konsekvenser atl villkoret bör stäraplas som otillbörligt. Det måste också beaktas alt förhållandena på raarknaden ständigt förändras och atl sådana förändringar kan föranleda att vad sora vid en viss tidpunkt bedörats representera en välbalanserad avvägning av parternas rättigheter och skyldigheter senare bör bedömas på elt annat sätt. Den nya lagen bör av dessa skäl ge möjlighet att ingripa också mol villkor i "agreed docuraenls".

Det nu sagda gäller i princip också vUlkor sora lillkoramit efter sådana i det föregående berörda överläggningar ora utforraningen av slandardvUlkor sora konsumenlorabudsraannen — eventuellt liUsara-

Prop. 1971:15 75

raans med särskilda företrädare för konsumentintressen — kan koraraa att föra raed representanter för näringslivet. EraeUertid får raan ulgå från att konsuraenlorabudsraannen inte koraraer att genom förbudstalan ingripa raot villkor sora han själv medverkat till, såvida inte väsentligt ändrade förhållanden inträtt eller andra särskilda skäl föreligger. Ett sådant ingripande lär under alla förhållanden koraraa all föregås av nya överläggningar av liknande art. Eflersora sådana överläggningar i flertalet fall kan väntas leda till inforraella uppgörelser, torde möjligheterna atl ingripa i hithörande fall få begränsad praktisk betydelse.

Sora jag tidigare har närant skaU i överensstämmelse med vad sora har föreslagils i departeraentsproraeraorian en näringsidkare som läranar konsuraenterna försäljningserbjudande på villkor sora är atl anse som otillbörligt kunna drabbas av förbud mot fortsaltan-vändning av villkoret. Enligt promemorieförslaget skall sådant förbud norraalt förenas raed vi t e. I dessa hänseenden överensstäraraer förslaget i princip raed vad sora för raotsvarande fall gäller enligt raarknadsföringslagen. Del har allraänl godtagils av reraissinslanserna och även jag biträder förslagel i denna del.

Till frågan om den närmare utforraningen av generalklausulen med avseende på den sakliga räckvidden av förbuden i de enskUda fallen återkommer jag i specialmotiveringen.

En betydelsefull fråga, sora har föranlett meningsskiljaktigheter under remissbehandlingen, är vilka myndigheter sora skall handha tUlärapningen av den nya lagstiftningen. I departemenlsproraeraorian förordas i det avseendet sararaa lösning som i marknadsföringslagen. Förslagel innebär således, att förbud raed stöd av generalklausulen skall meddelas av marknadsrådel som första och enda instans, att konsuraenlorabudsraannen får lill uppgift alt övervaka marknaden och att föra talan om förbud enligt generalklausulen inför raarknadsrådet, att konsumentombudsraannen i fall sora inte är av större vikt skall kunna raeddela förbudsföreläggande vars godkännande av vederbörande näringsidkare förlänar föreläggandet samma verkan som ett av marknadsrådel raeddelat förbud, samt alt vid överträdelse av förbud eller godkänt förbudsföreläggande sora förenats med vite frågan om utdömande av vitet avgöres av allmän domstol på talan av allmän åklagare.

Såvitt gäller konsumentombudsmannens befattning med frågor om otillbörliga avtalsviUkor och raed raål eller ärenden enligt den nya lagen har promemorieförslaget i huvudsak vunnit remissinstansernas gillande. En remissinstans anser emeUertid, atl frågor om avtalsviUkor alltid är av stor vikt och därför inte bör kunna avgöras genom förbudsföreläggande. För rain del anser jag alt det särskilt i sådana fall när ett formulärvUlkor tidigare har stämplats som otillböriigl bör vara möjligt att använda förbudsföreläggande mot näringsidkare som inle berörs av tidigare raeddelat förbud. Jag vill även i övrigt biträda för-

Prop. 1971:15 76

slaget i vad del rör konsumentorabudsmannens befattning med de aktuella frågorna. Detsamma gäller förslaget alt frågor ora uldöraande av förelagt vite skall handläggas av allmän domstol.

Meningarna har varit mera delade när det gäller frågan om marknadsrådels befattning med den nya lagstiftningen. Majoriteten av remissinstanserna har godtagit promeraorieförslaget. Vissa reraissinstanser hävdar emellertid att de dömande funktionerna bör anförtros allmän domstol raed bibehållande av den vanliga instansordningen. I andra hand kräver dessa remissinstanser att marknadsrådels beslut skall kunna överklagas i högsta domstolen. Kravet på elt flerinstanssyslem har motiverats främst från rättssäkerhetssynpunkt.

Med hänsyn till den stora betydelse för rättsbUdningen på förevarande område sora de rättstUlämpande myndigheterna koraraer atl få enligt den nya lagstiftningen är del enligt rain mening av största vikt, inle minst från rättssäkerhetssynpunkt, atl lagtillämpningen anförtros organ raed framträdande sakkunskap på ifrågavarande rältsoraråde. Del är också angelägel alt den dömande myndigheten ges en sådan sammansättning att den kan förväntas tUlvinna sig auktoritet och förtroende hos de båda huvudgrupper av intressenter som berörs av den nya lagstiftningen, dvs. konsumenter oeh näringsidkare. Dessa önskemål tillgodoses bäst genora att företrädare för de båda intressegrupperna får säte i del döraande organet. En direkt intresserepresentation av detta slag är fräraraande för det aUraänna domstolsväsendet. Rättegångsbalkens förfaranderegler lämpar sig inle heller väl på förevarande oraråde, där friare handläggningsformer kan väntas i avsevärd raån befräraja en allsidig prövning och en för alla parter önskvärd snabbhet i förfarandet. Dessa omständigheter talar för att lagliUärapningen bör anförtros raarknadsrådet där konsumenter och näringsidkare redan är representerade. Förfarandereglerna enligt lagen om marknadsråd synes ge tillräckligt utrymme för önskvärd flexibilitet oeh snabbhet i handläggningen. Av stor betydelse är också det samband som enligt vad jag tidigare har påpekat i vissa fall råder mellan frågor om otillbörlig marknadsföring och frågor om otUlbörliga avtalsvillkor. Endasl genom atl anförtro tillämpningen av båda de aktuella lagarna ål samma rayndighel kan man säkerställa konsekvens och enhetiighet i rältstill-lämpningen.

På grundval av dessa överväganden har jag i likhet raed majoriteten av remissinstanserna stannat för att den dömande funktionen enligt den nya lagen bör tUläggas marknadsrådet. Kvar står emeUertid frågan om rådel bör vara enda instans eller om dess avgöranden enligt generalklausulen skall kunna överklagas.

Jag har redan framhållit det angelägna i alt rättsbildningen på fö-revarande oraråde sker under direkt .raedverkan av företrädare för konsumenter och näringsidkare. Det önskemålet skulle inte bli liU-

Prop. 1971:15 77

godoselt i full utsträckning, om man ger parterna möjlighet att föra talan mot raarknadsrådels beslut i högsta doraslolen. Med den sararaansättning raarknadsrådet har finns det anledning att ulgå från att man skall få en i del slag av ärenden det här är fråga om så kvalificerad och auktoritativ bedöraning sora det rimligen går att åstadkomma. Ell system med raarknadsrådet sora enda döraande instans gav inte upphov lill betänkligheter hos riksdagsraajorileten vid införande av raarknadsföringslagen (se prop. 1970: 57 s. 162 och 3LU 45 s. 90). Det finns enligt min mening inte anledning lill annan bedömning av rällssäkerhelsfrågan i del nu aktuella sararaanhangel. Med hänsyn till sambandet raellan lagstiftningen ora raarknadsföring och lagstiftningen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor är det angeläget att de båda lagarna i förevarande hänseende utforraas på sararaa sätt. Det skulle te sig egendoraligt ora raarknadsrådet fick en raindre fraraskjuten ställning enligt den nu aktuella lagen än enligt raarknadsföringslagen. Jag biträder därför förslaget alt raarknadsrådet skall vara enda instans för prövning av raål enligt generalklausulen i den nya lagen.

I fråga om förfarandet vid prövning av frågor ora förbud mot OtUlbörliga avtalsvillkor innebär proraeraorieförslaget atl i allt väsentligt sarama regler skall gälla som vid prövning av ärenden om förbud enligt generalklausulen i lagen om otillbörlig marknadsföring. Förslagel innebär i huvudsak följande. Ansökan om förbud skall i första hand göras av konsuraenlorabudsraannen. Beslutar denne i visst fall all inle ansöka om förbud, kan sådan ansökan göras av sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare. Beslut raed anledning av förbudsansökan utgör inte hinder atl frågan prövas på nytt när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder del. Motsvarande skall gälla i fråga ora oraprövning av fråga sora avgjorts genora alt ett av konsumentombudsmannen meddelat förbudsföreläggande har godkänts. Föreligger särskilda skäl kan raarknadsrådet meddela interimistiskt vitesförbud. Talan vid allmän domstol om utdömande av vite skall föras av åklagare. Sådan lalan får väckas endasl efter anraälan av konsumentombudsmannen eller av annan sora hos marknadsrådel har ansökt ora förbudet.

Under reraissbehandlingen har promeraorieförslagels regler i fråga om förfarandet i huvudsak fått ell positivt mottagande. Vissa förslag lill ändringar framförs emellertid. Från näringslivels sida ifrågasätts sålunda om inte förhandlingar för all få till stånd en frivUlig uppgörelse bör kunna ske inför raarknadsrådet. Vidare förordas att en näringsidkare skall kunna föra fastsläUelsetalan om alt ett av honora använt avtalsvillkor inte är otUlbörligl. Del föreslås också att beslut med anledning av sådan talan liksora beslut, varigenom förbudstalan ogillas, skall kunna ändras bara om nya omständigheter har inträffat.

För egen del anser jag i likhet med majoriteten av remissinstanserna

Prop. 1971:15 78

alt reglerna om förfarandet i ärenden enligt raarknadsföringslagen i sina huvuddrag är väl lärapade också för ärenden enligt den nu aktuella lagen. Beträffande de önskeraål om. avvikelser från dessa regler som har förts frara under reraissbehandlingen vill jag anföra följande.

Som jag tidigare har framhållit skall konsuraenlorabudsraannen i första hand försöka få tUl stånd rättelse på frivUlig väg. Hans verksarahet bör inle begränsas lill alt avse undanröjande av enskilda avtalsvillkor, vilka är alt anse sora otUlbörliga. Han bör utnyttja raöjlighelema att inleda brett upplagda överläggningar raed representanter för näringslivet i syfte atl genora frivilliga uppgörelser få lill stånd en utforraning av forraulärrälten sora innefattar en för både konsuraenter och näringsidkare godtagbar avvägning av de motstående inti-essena. Bedrivs konsuraentorabudsraannens verksamhet på detta sätt synes del knappast finnas behov av särskilda regler om förhandlingar inför raarknadsrådet i syfte alt få lill stånd frivilliga uppgörelser. Några sådana regler har inle heller lagils upp i marknadsföringslagen och jag kan inle finna några bärande skäl alt inom ramen för elt i övrigl ensarlal syslera införa en annan ordning på det nu aktuella orarådet. I praktiken lorde f. ö. ändamålet raed sådana förhandlingar inför raarknadsrådet sora näringslivet åsyftar kunna tillgodoses utan alt man inför några särskilda regler härora. Jag förutsätter näraligen atl konsuraenlorabudsraannen i de undantagsfall, då hans motpart först under förhandlingarna i marknadsrådet förklarar sig beredd alt godta konsuraentorabudsraannens ståndpunkt, låter sig nöja därmed och återkallar sin lalan. I de fall då konsuraenlombudsmannen väckt en förbudsialan i direkt avsikt atl få lill stånd ell auktoritativt principavgörande bör motpartens ståndpunkt dock inle tillmätas avgörande betydelse. Motsvarande gäller i de fall där konsumentombudsmannen anser sig inte kunna förlila sig på att hans motpart — eller andra näringsidkare i sarama bransch — koramer atl lojall foga sig efter en frivillig uppgörelse.

På nu anförda skäl anser jag det inte nödvändigt eller ens lämpligt att särskilda föreskrifter meddelas om förhandlingar inför marknadsrådet raed syfte atl få lill stånd frivUliga uppgörelser.

Önskemålet från näringsidkarnas sida all kunna på förhand få elt auktoritativt besked om elt visst avtalsvillkor är otillbörligt eller inle är i och för sig förståeligt. I princip skulle detta behov kunna tUlgodoses på två sätt, näraligen genom alt näringsidkare ges möjUghet atl föra sådan fastslällelsetalan som åsyftas i näringslivets remissyttrande eller genom alt konsuraenlorabudsraannen tilläggs befogenhet atl ge bindande förhandsbesked ora alt han inle avser att föra förbudstalan med avseende på ell honora underställt avtalsvillkor.

Jag vill lill en början erinra om att ingen av dessa möjligheter står öppen enligt marknadsföringslagen, när det gäller planerade reklam-eller andra marknadsföringsåtgärder (frågan ora förhandsbesked av kon-

Prop. 1971:15 79

sumentombudsmannen diskuterades i prop. 1970: 58 s. 16). Detta gäller trots alt kostnaderna för en brett upplagd reklamkarapanj ofta är. betydande och all ett förbud raot en redan påbörjad karapanj därför kan leda till avsevärda förluster för vederbörande näringsidkare. På det nu aktuella orarådet lorde de ekonoraiska konsekvenserna av ett förbud i regel vara mindre kännbara, och behovet av alt kunna få förhands-godkännande framträder därför mindre starkt. Redan dessa förhållanden talar mot att man här inför en ordning som saknar motsvarighet på raarknadsföringens oraråde. För denna ståndpunkt talar också det nära saraband sora enligt vad jag tidigare har påpekat i vissa fall råder raellan de båda lagarna och som raedför att det ibland kan bli aktuellt att bedöraa elt avtalsvillkor enligt både raarknadsföringslagen och den nya lagstiftningen. Det är elt självklart önskeraål all i sådana fall ärendena enligt de båda lagarna så långt raöjligt handläggs enUgt samma förfaranderegler.

Nu anförda synpunkter föranleder mig atl avvisa tanken på förhandsgranskning av avtalsvillkor, vare sig i förra av en prövning av raarknadsrådet med anledning av fastställelselalan från en näringsidkares sida eller i form av bindande förhandsbesked från konsuraenlorabudsraannen.

Mitt ställningslagande i denna fråga torde i praktiken inte få näran-värt ogynnsamma konsekvenser för näringsidkarna. Av vad jag tidigare anfört rörande konsuraentorabudsraannens verksamhet fraragår alt jag förutsätter all han skall vara beredd alt på begäran ta upp diskussioner med företrädare för näringslivet ora lUlbörlighelen av avtalsvUlkor sora näringsidkarna önskar tiUämpa. Även om de underhandsbesked sora konsumentombudsmannen därvid lämnar inte blir på något sätt bindande för honom, lär man kunna utgå från alt han knappast i något fall koramer alt frångå sitt besked ulan all sådana ändrade förhållanden inträtt eller nya omständigheter lillkorarail som rubbat föratsättningama för hans tidigare ställningslagande. Genora konsultationer och överläggningar med konsumenlorabudsraannen torde därför näringsidkarna i realiteten kunna nå väsentligen sararaa resultat och sararaa raått av trygghet som en lagreglerad ordning om bindande förhandsprövning av konsuraenlorabudsraannen eller raarknadsrådet skulle innebära.

Det råder enighet om alt det bör finnas möjligheter lill oraprövning av såväl raarknadsrådels beslut raed anledning av en förbudslalan — vare sig beslutet innebär ett förbud eller talan har ogillats — sora avgöranden vUka har forraen av godkänt förbudsföreläggande. Förutsättningarna för en sådan oraprövning skall enligt promeraorieförslaget vara desamma som har föreskrivits för motsvarande fall i marknadsföringslagen, dvs. alt ändrade förhållanden har inträtt eller att annat särsldlt skäl föranleder en omprövning. Från näringslivels sida har föreslagits att möjligheterna att ompröva raarknadsrådels beslut att ogilla en för-

Prop. 1971:15 80

budslalan inskränks till all avse endast fall då nya orasländigheier har inträffat. Enligt rain raening kan det eraeUertid inle helt uteslutas all en oraprövning av rådets beslut framstår sora påkallad även i andra situationer. Jag anser därför alt raöjlighelema lill oraprövning i den nu aktuella lagen bör vara desararaa sorn enligt raarknadsföringslagen.

Slutligen bör här beröras elt av näringsfrihelsrådel i dess reraissyltrande väckt förslag ora att lagen (1956: 245) ora uppgiftsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden utvidgas lill alt orafatla även sådana avtalsformulär på vilka den nya lagstiftningen blir tillämplig. Syftet raed detta förslag är att skapa garantier för att konsuraenlorabudsraannen får tillgång till de på raarknaden förekoraraande avlalsforraulären.

Det är givelvis angelägel atl inle avlalsforraulär raot vilkas innehåll del kan bli aktuellt all ingripa med slöd av den nya lagen kan undanhållas konsumenlorabudsraannen i dennes övervakande verksarahet. En förutsättning för all ingripande mot ell avlalsforraulär överhuvudtaget skall kunna ske är eraeUertid i enlighet raed vad jag har sagt i det föregående alt vederbörande näringsidkare faktiskt har riktat ell försäljningserbjudande till åtminstone någon konsument och därraed påkaUat tillärapning av forraulärvillkoren. Men det innebär all forrauläret åtrainstone i någon utsträckning har gjorts känt. Några svårigheter för konsuraenlorabudsraannen alt i delta läge få tillgång lill forrauläret torde knappast uppkorama. Jag anser därför atl del f. n. inte föreligger något behov av särskilda regler om. uppgiftsskyldighel i fråga ora avtalsformulär.

Som har framhåUits under reraissbehandlingen kan det vara lämpligt att konsuraenlorabudsraannen ges raöjlighet alt få biträde i sin ulred-ningsverksarahet av statens pris- och karlellnärand. Besläramelse härom lorde kunna meddelas av Kungl. Maj:t.

Den nya lagen föranleder vissa smärre ändringar av närmast teknisk natur i lagen ora raarknadsråd. Härtill ålerkoraraer jag i specialraotiveringen, där jag också kommer att behandla vissa delaljspörsraål rörande förfarandet vid handläggning av raål och ärenden enligt den nya lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor.

7. Upprättade lagförslag

I enlighet raed vad jag har anfört i del föregående har inom justiliedeparlemenlet upprättats förslag till

1) lag ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor,

2) lag om ändring i lagen (1970: 417) om raarknadsråd ra. ra. Förslagen torde få fogas lill statsrådsprotokollet i delta ärende som

bUaga 2.

Rörande de enskilda bestämraelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

Prop. 1971:15 81

8. Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

1 §

Denna paragraf innehåller den i det föregående berörda generalklausulen.

Första stycket

Sora jag har anfört i den allmänna motiveringen skall den nya lagen vara tillämplig i fråga om avtal som avser näringsidkares försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster lill konsuraenl för privat konsuralion. I proraeraorieförslaget har denna avgränsning av lillämp-ningsorarådet laglekniskt uttryckts genom atl där talas ora erbjudande sora näringsidkare lämnar konsument atl förvärva vara eller tjänst. Under remissbehandlingen har förslaget inle föranlett annan erinran än alt del från vissa håll ifrågasatts om uttrycket konsument på elt tUlräckligt lydUgl sätt anger den grupp adressater för erbjudandena sora del är fråga ora.

Jag är medveten om all termen konsument är vag. Termen lorde emellertid i stort sett förmedla en korrekt uppfattning om lagens innebörd och del är under alla förhåUanden svårt all finna något bättre och mera precist uttryckssätt. För alt markera alt här åsyftas en snävare begränsning av kretsen av adressater än sora ligger enbart i begreppet konsument förordar jag emellertid atl lagtexten kompletteras med ell rekvisit sora ryraraer en karaktäristik av den typ av avtal som lagen bör ta sikte på. Lagen bör sålunda avse endast avtal om förvärv av vara eller tjänst "för privat bruk".

Generalklausulen skall som jag tidigare har nämnt medge ingripan
de raed förbud raot otillbörliga avtalsvillkor. I promemorieförsiaget
talas om "villkor som------- måste anses otillbörligen gynna nä
ringsidkaren ----- ". Enligt rain raening bör det komma tydligare

till uttryck all lillbörlighetsbedömningen i första hand bör ske ur konsuraentens synvinkel och raindre utifrån synpunkten i vad raån näringsidkaren drar fördel av avtalsvillkoret. Jag förordar därför alt lagtexten järakas så att den i stället — i nära överensstämmelse raed uttrycks-saltet i 1 § raarknadsföringslagen — tar direkt sikte på villkor sora är otillbörligt raot konsuraenlen.

I näringslivels reraissyltrande har förordats att förutsättningarna för ingripande raot elt avtalsvillkor skärps genom alt i lagtexten anges att förbud skall kunna meddelas endast ora villkoret är "uppenbart" otillbörligt. Sora skäl för ändringen åberopas bl. a. all raan härigenora skulle uppnå överensslämraelse med vad sora f. n. gäller enligt de förraögenhetsrällsliga generalklausulerna, enligt vUka ett avtalsvillkor kan

Prop. 1971:15 82

jämkas eller helt åsidosättas endast om dess tillämpning skulle vara uppenbart otillbörlig.

Av skäl som jag har utvecklat i det föregående anser jag det inte vara något oeftergivligt krav alt det råder full överensstämmelse mellan de berörda civUrällsliga bestämmelserna och den nu aktuella näringsrättsliga generalklausulen i fråga ora förutsättningarna för reglernas tillärapning. Sakliga skäl talar i själva verket mol alt en sådan överensslämraelse eftersträvas. Den hittillsvarande tillärapningen av de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna har varit restriktiv. Syftet raed den nu ifrågavarande lagstiftningen sträcker sig längre. Avsikten är alt ingripande skall kunna ske även i fall sora med den uttolkning domstolarna hittUls har gett de motsvarande civilrättsliga reglema inte skulle omfattas av dessa. Del är angeläget atl denna skillnad markeras redan i utforraningen av generalklausulen i den nya lagen och jag kan därför inte biträda näringslivels förslag. Jag vill i sammanhanget erinra om att del i direktiven för den nya utredningen för översyn av de förmögenhetsrältsliga generalklausulerna klart utsagts att dessa bör få ett vidsträcktare tillämpningsområde än de här f. n.

Enligt promemorieförslaget skall bedömningen av ett viUkors tUlbör-lighel ske under hänsynstagande tiU "vederlaget och övriga omständigheter". Syftet med del särskilda omnäranandet av vederlaget är att markera å ena sidan alt generalklausulen inte skall kunna användas i pris-kontrollerande syfte men å andra sidan också alt priset på varan måste las i betraktande vid bedömningen av övriga villkor. Under reraissbehandlingen har fraraförls önskemål om ett förtydligande av lagtexten på denna punkt så att del angivna syftet framträder klarare. För egen del kan jag emellertid inle finna något sådant förtydligande behövligt och jag anser därför all den i proraeraorian föreslagna forraule-ringen bör godtas.

Enligt vad jag har frarahållit i den allmänna raotiveringen skall den nya lagen i första hand ta sikte på vUlkor i forraulärrättens standardavtal raen också vara tillämplig i fråga om avtal som inle har mass-karaklär ulan utformats separat för enskUda fall. Det är å andra sidan tydligt att i dessa senare situationer elt ingripande med stöd av lagen är påkallat endast under föratsättning att ett avgörande av marknadsrådet kan väntas få prejudicerande betydelse eller på annat sätt kan få verkningar för konsumenterna i ett stort antal fall, t. ex. när det kan antas att ett visst avtal eller ell visst vUlkor koramer alt systematiskt användas under Uknande omständigheter också mot andra konsuraenter. Atl ingripande inle bör ske i enstaka fall utan principiell betydelse bör enligt rain raening komma lUl uttryck i lagtexten, lämpligen genom att det där anges att förbud kan meddelas bara om det finnes påkallat från allmän synpunkt.

Prop. 1971:15 83

Ell förbud av marknadsrådel skall enligt promeraorieförslaget gå ut på all näringsidkaren fraradeles inle får begära all "sararaa eller liknande villkor" skall gälla i motsvarande sararaanhang. Tanken är att ell förbud skall anses överträtt, även ora raindre justeringar i villkorets forraulering har skett. I sak har denna ståndpunkt inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen. Mol lagtextens formulering har eraeUertid bl. a. näringslivet invänt all uttrycket "sararaa eller liknande" vUlkor inle är tillräckligt preciserat. Näringslivet föreslår i stället uttrycket "sararaa eller väsentiigen samma" viUkor. Detta förmedlar också enligt rain raening på ett bättre och lydUgare sätt vad som åsyftas, och jag förordar därför en jämkning av lagtexten i enlighet med förslaget.

Sora fraragår av vad jag har anfört i del föregående bör på sätt som har föreslagils i proraeraorian och i överenssläraraelse med vad som gäller enligt 1 § raarknadsföringslagen ett förbud enligt den nya lagen norraall förenas med vite.

Enligt promemorieförslaget kan förbud endast riktas mot den näringsidkare som har lämnat konsumenten erbjudandet i fråga. Ingripande skall emellertid kunna ske mol villkor som otillbörligen gynnar näringsidkaren "eller någon i vars ställe denne är". Med detta tillägg åsyftas enligt promemorian närmast sådana situationer då en näringsidkare i förhållande till fabrikanten av de varor som han saluför har förbundit sig alt tillämpa vissa villkor i sina avtal med konsumentcina. Del praktiskt mest betydelsefulla exemplet torde vara alt fabrikanten under namn av "garanti" direkt gentemot konsumenten och genom detaljistens förmedling ikläder sig vissa — ofta på skUda sätt begränsade —■ förpliktelser raed avseende pä fel eller brister i den försålda produkten. Utställandet av sådana "garantier" förknippas regelmässigt med vUlkor i detaljistens avtal med konsuraenlen enligt vilka detaljisten, inte sällan i överenssläramelse raed åtaganden som han har gjort i förhållande till fabrikanten, helt eller delvis friskriver sig från ansvar för fel i godset.

Enligt min mening är det inte helt korrekt atl här tala om villkor som gynnar någon i vars ställe näringsidkaren är. MeUan fabrikanten och konsumenten uppkommer inte något annat avtalsförhållande än det som består i ett ensidigt åtagande från fabrikantens sida alt i viss omfattning svara för konsekvenserna av att varan är bristfällig. Även om detta åtagande har raycket begränsad räckvidd kan det, sett isolerat, inle i något fall betecknas sora otUlbörligl, eftersom det inle motsvaras av några sora helst förpliktelser för konsumenten gentemot fabrikanten. Delta hindrar inte atl situationen som helhet kan vara sådan att konsuraenlen raåste anses behandlad på ett otillbörligt sätt. Men del otillbörliga Ugger då inte i själva "garanti"-villkoren ulan i den friskrivningsklausul som, låt vara ibland på fabrikantens tillskyn-

Prop. 1971:15 84

dan, har tagits in i konsumentens avtal med detaljisten. Det är alltså denna klausul som kan behöva föranleda ingripande med slöd av den nya lagen. Klausulen gynnar emellertid inte direkt fabrikanten ulan bereder detaljisten själv, alltså konsumentens motpart i avtalet, en förmån på konsumentens bekostnad och kan på den grunden vara att anse som otillbörlig mot konsumenten. Skulle fabrikanten förbättra garantivillkoren kan naturligtvis situationen förändras så all friskriv-ningsklausulen inle längre bör föranleda ingripande.

Del kan möjligen ifrågasättas ora ett ingripande raot de villkor detaljisten påkallar i förhållande till konsumenterna bereder dessa elt tiUräckligt effektivt skydd i nu åsyftade fall, eflersora dessa villkor i praktiken dikteras av fabrikanterna. Från den synpunkten kunde det vara önskvärt all kunna rikta ett förbud raot fabrikanterna all i sina avtal raed näringsidkare i senare led la in föreskrifter sora binder dessa näringsidkare att i förhållande till konsumenterna begära tillärapning av villkor sora är all anse sora otUlböriiga. Förslag i den riktningen har förts frara bl. a. i näringsfrihelsrådels reraissyltrande. Enligt rain raening är eraeUertid en sådan utvidgning av lagens lillärapningsoraråde inle påkallad. Man lär näraligen kunna räkna raed all ett förbud sora raeddelals raot den näringsidkare som är konsuraentens motpart i praktiken komraer atl ha en omedelbar effekt på innehållet i motsvarande hänseende i producentens avtal med såväl den näringsidkare sora utsatts för förbudet sora dennes konkurrenter. I stor utsträckning torde man under alla förhållanden få förlila sig på en sådan indirekt effekt, eftersom va-rasorliraentel på den svenska raarknaden lill avsevärd del utgörs av iraporlerade produkter sora tillverkals uloralands oeh ell vitesförbud raot en utländsk lUlverkare endasl undantagsvis komraer alt bli verkningsfullt. Till det anförda koraraer att del skulle bereda vissa laglekniska svårigheter att avgränsa de fall i vilka ingripanden undanlagsvis skall kunna ske mol villkor i avtal raeUan näringsidkare i skilda led. Jag har därför stannat för att en strikt begränsning av tillärapningsorarådet lill avtal sora ingås mellan näringsidkare och konsumenter bör upprällhållas-

Detla innebär inle all konsumentombudsraannen och raarknadsrådet bör avstå från atl i ell fall sora det nyss beskrivna inhämta fabrikantens uppfattning i fråga om villkorels tillbörlighel. Alt så sker lorde tvärtom ofta vara nära nog nödvändigt för all en tillfredsställande utredning skall kunna erhållas. Detsamraa gäller i fråga om branschorganisation eller förelag sora tillhandahållit återförsäljare avlalsforraulär sora en serviceålgärd. Frågan blir eraeUertid i vilken ordning upplysningar skall kunna inhäralas från näringsidkare i tidigare försäljningsled eller från branschorganisationer. Enligt näringslivets raening bör den sora författat avtalsformulär beredas ställning sora part i ärenden sora rör formuläret. Näringslivet gör därvid en jämförelse med reglerna i lagen om arbetsdomstol rörande organisations partsställning. Om lalan

Prop. 1971:15 85

förs raot raedlem i avtalsslutande organisation, skall enligt dessa regler även organisationen instäraraas, trots atl något yrkande inle fraraslälls raot organisationen. Denna jämförelse har dock enligt rain raening inle någon bärkraft, eflersora reglerna i lagen om arbetsdomstol rörande organisations partsställning hänger sararaan med de särpräglade bestämmelsema i lagen om kollektivavtal ora kollektivavtalets rättsverkningar för avtalsslulande organisation och dess raedleraraar. En järaförelse med förhållandena vid arbetsdomstolen är emellertid av intresse från en annan synpunkt. Det förekoraraer ibland raål vid arbelsdorastolen sora rör s. k. hängavtal, dvs. kollektivavtal som lånar sitt innehåll från annat kollektivavtal. I sådana mål har arbetsdomstolen sedan gamraall alltid förfarit så, atl organisation sora slutit del senare avtalet bereds tillfälle alt yttra sig i raålet och närvara vid förhandlingar, även ora organisationen i fråga inte är part i del kollektivavtal tvisten rör. Några speciella bestämmelser härom finns dock inle utan arbetsdomstolen förfar på detta sätt raed slöd av regeln i 21 § lagen ora arbelsdorastol ora att doraslolen självmant kan föranstalta om bevisning. Av 18 § lagen ora raarknadsråd fraragår all raarknadsrådet har raotsvarande befogenheter. Jag anser mig kunna förutsätta, att marknadsrådet — liksom även konsumenlorabudsraannen — i nu åsyftade fall alllid koraraer all söka inhärala upplysningar från den som författat ett avlalsforraulär. Marknadsrådet bör också underrätta "avlalsförfallaren" ora när förhandling i ärendet skall äga rura. Denne koraraer därraed atl få tUlfälle alt frara-föra sina synpunkter. Mol den bakgranden har jag stannat för alt inle föreslå några särskilda bestäraraelser ora atl företagare i tidigare försäljningsled eller branschorganisation som författat ell avtalsformulär skall beredas ställning sora part eller få tillfälle att intervenera när förbudstalan förs raot näringsidkare, som använt formuläret i förhållande lill konsument.

I enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket första punkten av förevarande paragraf, att om näringsidkare erbjuder konsument alt mot vederlag förvärva vara eller tjänst på villkor som med hänsyn lill vederlaget och övriga omständigheter måste anses otillbörligt mot konsumenten, raarknadsrådet kan, ora det finnes påkallat från allmän synpunkt, meddela näringsidkaren förbud alt framdeles begära, att sararaa eller väsentligen sararaa villkor skall gälla i raotsvarande sararaanhang. Enligt andra punkten skall förbud förenas raed vite, ora inle delta av särskilda skäl är obehövligt.

I fråga ora bestämmelsens tiUärapning vUl jag anföra följande.

Terraen näringsidkare har här sararaa innebörd som i marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 90). Med näringsidkare avses sålunda fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur.

6 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15

Prop. 1971:15 86

Med konsument åsyftas den sora förvärvar vara eller tjänst för slul-Ug konsuration. Bestäramelsen är dock inte tilläraplig på varje försäljningserbjudande till konsumenter i denna mening. Det skall vara fråga om ett erbjudande sora avser förvärv för privat bruk. Avlalsforraulär som används uteslutande vid försäljning av varor som förvärvaren skall använda i sin yrkes- eller näringsverksarahel orafattas alltså inte. När det gäller forraulär till avtal ora köp av varor som används såväl för privat brak som i yrkesmässig verksarahet — t. ex. skrivraaskiner, bilar, verktyg osv. — utgör del inget hinder mot ingripande enligt generalklausulen alt samraa forraulär utnyttjas vid all försäljning, alltså såväl när köparen skall använda produkten för privata ändaraål som i de fall då han avser all utnyttja den i sin yrkesverksamhet. Så snart del kan påvisas atl erbjudandet avser också privatkonsumtion, föreligger föratsättningar för elt ingripande, överträdelse av ett raeddelat förbud föreligger å andra sidan bara ora det kan påvisas all vederbörande näringsidkare faktiskt har påkallat del förbjudna villkorels lillärapning i saraband raed försäljningserbjudanden sora avser privalkonsuralion. Förbudet hindrar honora däreraot i och för sig inle alt använda villkoret i avtal raed köpare sora skall använda varan i sin yrkesverksamhet.

Sora exerapel på utbud av tjänster sora omfattas av bestäraraelsen kan nämnas de erbjudanden som researrangörer läranar ora dellagande i sällskapsresor. De för sådana resor gällande avtalsvillkoren är i allmänhet intagna i standardkontrakt som arrangören förelägger resenären. Del bör i detta sararaanhang näranas, att riksdagen nyligen gett uttryck ål den uppfattningen, all en skärpning av researrangöremas ansvar gentemot deltagare i säUskapsresor till utlandet bör koraraa lill stånd (se 3LU 1970: 79, rskr 462).

Förbud enligt paragrafens första stycke kan meddelas endasl om näringsidkaren faktiskt har i åtminstone något fall påkallat atl vUlkorel skall ingå i avtal raed viss konsuraenl. Själva erbjudandet är eraeUertid tiUräckligt. Det krävs inte alt avtal sora innefattar del påtalade villkoret verkligen har koramit till stånd.

Alt vid bedöraningen av ett visst vUlkors lillbörlighet hänsyn skall las till vederlaget och övriga omständigheter innebär atl varje viUkor måste prövas i sitt sararaanhang raed samtliga övriga avtalsviUkor. Man måste raed andra ord undersöka vilka effekter avtalet i sin helhet har för konsuraenlen. Del innebär bl. a. all ell och sararaa villkor kan vara alt anse som otillbörligt i ett visst avtal men bör godtas i elt sararaanhang där de nackdelar villkoret raedför för konsuraenlen uppvägs av fördelar sora bereds honom i andra hänseenden. Här kan storleken av det pris säljaren betingar sig få betydelse. Ett villkor varigenora långtgående inskränkningar görs i köparens rättigheter raed anledning av fel i godset kan således vara atl anse som godtagbart om varans pris ligger väsentligt lägre än det gängse marknadspriset raen däreraot böra stäraplas som

Prop. 1971:15 87

otillbörligt vid försäljning lUl gängse pris. En förutsättning för alt villkoret i det förra fallet skaU godtas bör emellertid vara alt konsuraenlen görs tydligt uppmärksam på alt det låga priset utgör en kompensation för de försämrade viUkoren i andra hänseenden. Hänvisningen till "övriga omständigheter" innebär bl. a. atl också andra vUlkor än priset skall las i betraktande. Men den betyder också alt hänsyn skall las lill de förhållanden i övrigl under vUka erbjudandet läranas. Till orasländigheier som kan influera på bedömningen hör vidare själva avlalsvUlkorets utformning och det sätt på vUket det presenteras för konsumenterna. 1 det hänseendet hänvisar jag till vad jag har anfört i den allraänna raotiveringen.

Elt förbud som raeddelas raed stöd av förevarande bestäraraelse skall gå ul på all näringsidkaren inte får framdeles använda sararaa eller väsentligen samma villkor i motsvarande sammanhang. Huravida väsentlig överenssläramelse föreligger raellan det förbjudna vUlkorel och ell villkor sora näringsidkaren tar in i senare erbjudanden till konsumenterna skall givetvis inle bedömas raed utgångspunkt i en formell järaförelse av villkorens språkliga utforraning. Del väsentliga är ora del nya villkoret i fråga ora sina rättsliga och ekonoraiska verkningar är atl anse som identiskt eller likvärdigt med det förbjudna vUlkoret. Har förbudet grundats på all elt villkor utformats eller presenterats på ell vilseledande sätt får jämförelsen gå ul på alt undersöka om det nya vUlkorel kan antas ha väsentligen sararaa vUseledande effekt på konsumenterna som det förbjudna villkoret.

Ett förbud gäller bara viUkorets användning "i motsvarande saramanhang". Delta innebär lUl en början atl förbudet gäller bara vid försäljning tiU konsuraenter av varor eller tjänster för privat brak. Men också i övrigl begränsas förbudels verkan till sådana situationer som är likvärdiga med den som underställts rådets prövning. Del innebär sålunda inte överträdelse av förbudet ora näringsidkaren använder det som otillbörligt stämplade vUlkoret vid försäljning av ell helt annat slags vara än sora avselts raed förbudet. Har rådel prövat en försäljning av en fabriksny kapitalvara är förbudet inle utan vidare tillärapligl vid försäljning av begagnade varor av sarama slag. Avser förbudet användning av visst viUkor vid försäljning av en standardvara, gäller det i princip inte vid försäljning av vara som tUlverkas efter köparens speciella önskemål. All elt förbud inte kan åberopas när del förbjudna vUlkorel tagits in i ett visst avtal på köparen-konsumentens uttryckliga begäran fraragår av atl förbudet enligt lagtexten skall ta sikte på all hindra näringsidkaren att begära alt villkoret skall gälla. En annan oraständighel sora kan föranleda att en förnyad användning av vUlkoret inle faller under förbudet är, såsom Svea hovrätt har framhåUit i sitt remissyttrande, att priset på varan har sänkts. Huruvida en prissänkning skall ha en sådan effekt beror dock på vad slags villkor del är fråga om och framför allt på om rådet

Prop. 1971:15 88

vid meddelande av sitt förbud har tillmätt prissättningen betydelse för otillbörlighetsbedömningen. Men även ora så varit fallet, kan naturligtvis inte en obetydlig prissänkning ulan vidare raedföra, att företagaren blir oförhindrad alt använda det förbjudna villkoret.

Under reraissbehandlingen har gjorts gällande, att det raåste bli svårt för marknadsrådel atl formulera förbuden och för de berörda näringsidkarna all bedöma vilka justeringar i avtalsvillkoren de raåste göra. Enligt rain raening har dessa svårigheter överdrivits. Rådet raåste självfallet utforraa sitt beslut så att den situation rådel haft alt pröva klart beskrivs i förbudet. Detta raåste raed andra ord konkretiseras (jfr prop. 1970: 57 s. 91). Om rådel avfattar beslutet relativt utförligt och framförallt ger en utförlig motivering för sin bedömning av ett visst villkor sora otillbörligt, lorde det inte bereda några större svårigheter i praktiken att avgöra, ora en senare användning av elt väsentligen likarlat villkor har skett under orasländigheier sora gör situationen likvärdig raed den som rådet haft atl pröva. En näringsidkare som hyser tveksamhet rörande förbudets innebörd eller räckvidden av ett visst förbud kan för övrigl i allmänhet få klarhet genom atl rådföra sig med konsuraenlorabudsraannen.

Marknadsrådets förbud riktas forraelll bara mol den näringsidkare sora varit svarandepari i förfarandet inför rådel. Det ligger emellertid i sakens natur alt förbudet reellt sett får effekt också i förhållande lill andra näringsidkare, sora får kännedom ora förbudet, eftersom dessa rimligtvis norraalt raåste anse det raeningslöst att i fraratiden använda sarama villkor. Jag vill i detta samraanhang understryka del angelägna i all raarknadsrådels beslut publiceras så atl de får största möjliga spridning öfr prop. 1970: 57 s. 169).

I överensslämraelse raed vad som gäller enligt 1 § marknadsföringslagen skall förbud enligt förevarande bestämraelse förenas raed vite, ora detta inte av särskUda skäl är obehövligt. Som exempel på en situation då vitesföreläggande kan underlåtas kan näranas del fallet atl kon sumenlorabudsraannen oeh en välrenoraraerad näringsidkare i fullt sara-förslånd och i syfte att få lill stånd ett principavgörande har enats om att frågan om elt visst villkors tiUbörUghet bör underställas marknadsrådet. Men del kan givelvis också tänkas andra fall då del är uppenbart alt rådels förbud kommer att respekteras även ulan alt vitesföreläggande meddelas.

Enligt NO bör domstol i mål om utdömande av vite inhämta yttrande från raarknadsrådet, ifaU del är tveksarat ora det villkor sora är aklueUl i raålet är likvärdigt med elt av rådet förbjudet villkor. Jag vill inte utesluta möjligheten av atl yttrande från rådel kan behöva inhämtas i verkligt tveksamraa fall. Jag vill dock understryka att det ankoraraer på doraslolen alt självständigt avgöra huravida förutsättningama för uldöraande av vitet föreligger.

Prop.1971:15 89

I departeraentspromemorian berörs frågan vilken betydelse elt meddelat förbud skall tillmätas när det gäller alt bedöma, om ett i strid raot förbudet tillkoraraet avtalsvUlkor kan göras civUrättsligt gäUande. Enligt promemorian får förhandenvaron av förbudet antas medföra att elt sådant villkor enligt allmänna rättsgrundsatser eller grunderna för 8 § skuldebrevslagen är ogiltigt. Under remissbehandlingen har från vissa håll uttalats tveksamhet rörande hållbarheten i denna slutsats.

Den aktuella frågeställningen rör komplicerade rättsliga sararaanhang, och det är överhuvudlaget knappast raöjligl att ge ett entydigt och för alla situationer gUtigt svar på spörsmålet. Frågan torde emellertid få ringa praktisk betydelse och är närmast av akademiskt intresse. Del är näraligen svårt atl länka sig alt en näringsidkare sora har överträtt ett av raarknadsrådet raeddelat förbud koraraer all ställa frågan om villkorels civilrältsliga giltighet på sin spels genom atl söka genomdriva villkoret i rättegång inför domstol. Så raycket kan dock sägas som att det endast är under mycket speciella omständigheter som en domstol i ett enskUt fall kan tänkas bedöma ett avtalsvillkor som civUrättsligt giltigt trots att marknadsrådel bedöral sarama villkor sora otillbörligt vid just den typ av kontrakt sora är aktuell i civilprocessen.

Näringslivet har i sitt reraissyltrande frarahåUit, alt departeraentsproraeraorian inte behandlar frågan om lagens tillärapning på avtal med internationell anknytning. Jag vill med anledning härav påpeka atl den nya lagstiftningen i likhet med vad som gäller i fråga ora marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 92 f) inle är formellt begränsad lill vad som sker i Sverige. Avgörande för om generalklausulen skall tillämpas bör dock vara, om försäljningserbjudandet avser den svenska raarknaden. Försäljningserbjudanden som riktas lUl kunder utanför landets gränser bör däremot inle anses omfattade av lagstiftningen. Det sagda gäller oavsett ora erbjudandet läranas av svensk eller utländsk näringsidkare.

Andra stycket

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i andra stycket av förevarande paragraf tagils upp föreskrift om all lagen är tUlämplig i fråga ora erbjudande som avser förvärv mot vederlag av nyttjanderätt lill lösöre.

Tredje stycket

I promemorian har föreslagils att i överensstämmelse med vad som gäller enligt marknadsföringslagen förbud enligt generalklausulen skall kunna riktas inte bara raot näringsidkaren själv utan också raot den sora är anställd hos denne eUer i övrigt handlar på hans uppdrag. Förslaget har allraänt godtagits av remissinstanserna och även jag biträder förslagel. Föreskrift i ämnet har i enlighet härmed tagils upp i tredje styckel av förevarande paragraf.

Prop. 1971:15 90

Möjligheten att rikta förbud mot någon som är anställd hos en näringsidkare torde uppkorama bara i undantagsfall. Som exerapel kan eraeUertid näranas del fallet alt elt utiändskt förelag bedriver försäljningsverksamhet här i landet genora representanter som inle driver självständig rörelse utan är direkt anställda i det utländska förelaget. Det kan då vara praktiskt oeh kanskes den enda möjligheten all ge elt förbud full effekt att rikta förbudet mol den anställde. Tänkbart är också att det kan uppkomma behov alt kunna rikta förbud mot en hos en näringsidkare anställd plalsförsäljare sora självständigt börjat använda avtalsvillkor vars lillbörlighet kan sällas i fråga.

Även bestämmelsen ora att föi-bud kan riktas mol den som handlar på näringsidkarens uppdrag lorde få ganska begränsad praktisk betydelse. Närraast åsyftas sådana handelsresande sora inle är alt anse sora anställda. Undantagsvis kan eraeUertid en tiUärapning av bestäraraelsen aktualiseras också vid andra uppdragsförhållanden.

2 §

Av skäl som jag har utvecklat närmare i den allmänna motiveringen skall lagen inte gälla i fråga om verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspeklionen. Bestäraraelse härora har lagUs upp i förevarande paragraf.

3 §

I departeraentsproraemorian har föreslagits alt ansökan om förbud skall göras av konsuraenlorabudsraannen och att, om denne i visst fall beslutar atl inle göra någon ansökan, rätt alt ansöka ora förbud skall liUkoraraa sararaanslulning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

Förslagel har under remissbehandlingen inle föranlett annan erinran än all det från vissa håU har ifrågasatts om sararaanslulning av näringsidkare bör ges talerätl. För egen del anser jag atl sararaanslulning av näringsidkare kan ha sådant intresse av att otillbörliga avtalsvillkor inte tillämpas inom branschen att sammanslutningen bör ges talerält.

Bestäramelsen i förevarande paragraf av deparlementsförslaget har i enlighet härraed utforraats i full överenssläraraelse raed raotsvarande föreskrift i 3 § promeraorieförslaget.

4—7 §§

Enligt vad jag har anfört i den allraänna raotiveringen skall, i överenssläraraelse raed vad sora har föreslagits i departeraentsproraeraorian, bestämraelserna i marknadsföringslagen om möjlighet för marknadsrådet att under vissa betingelser ompröva beslut i fråga om förbud (7 §), ora interiraisliskl förbud (8 §), ora befogenhet för konsuraenlorabudsraannen alt raeddela förbudsföreläggande (9 §) och om behörighet för

Prop. 1971:15 91

domstol atl på lalan av åklagare döraa ut förelagt vite (10 § första styckel) äga motsvarande tiUämpning i fall sora avses i den nya lagen. I promemorieförslaget har detta kommit tUl uttryck genom en allmän hänvisning i 4 § lill nyssnämnda bestämmelser i marknadsföringslagen. För egen del anser jag emellertid alt lagen blir tydligare och mer lält-tillgänglig, om motsvarigheter tUl de nyss angivna bestämmelserna i marknadsföringslagen införs i den nu aktuella lagen. I enlighet härraed har deparleraentsförslaget, raed viss redaktionell avvikelse, utforraats så att 4—7 §§ motsvarar 7—9 §§ och 10 § första styckel marknadsföringslagen.

Tillämpningen av de aktuella bestäraraelserna lorde inle ge upphov tUl några särskilda komplikationer. För fullsländighetens skull vUl jag här endast framhålla all allraän domstol vid prövning av lalan ora uldöraande av ell av raarknadsrådet förelagt vite får förutsättas inle gå in på någon prövning av de sakliga förutsättningarna för vitesföreläggan-del. Inle heller lillkoramer det dorastolen all göra någon allmän överprövning av föreläggandels lämplighet eller skälighet (jfr prop. 1970: 57 s. 92). En annan sak är atl dorastolen har alt noggrant pröva huruvida det påtalade förfarandet faller inora ramen för del av raarknadsrådet formulerade förbudet.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om marknadsråd

Enligt proraeraorieförslaget skall bestäraraelserna i lagen ora raarknadsråd ulan inskränkning eller sakliga ändringar bli tillärapliga i fråga om marknadsrådels och konsumentorabudsmannens befattning med ärenden om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor. Härvid föratsatts i proraeraorian alt den särskUde ledaraot av rådet som enligt marknads-rådslagen skall utses för ärenden om otillbörlig raarknadsföring och sora skall ha särskUd insikt i konsuraentfrågor också skall vara särskUd ledaraot för ärenden om oliUbörliga avtalsviUkor.

Dessa förslag har i allmänhet läranats ulan eriman under reraissbehandlingen. Elt par reraissinstanser anser dock alt del bör finnas ett starkare inslag av jurister i raarknadsrådet vid dess handläggning av ärenden enligt den nya lagen.

För egen del anser jag de nuvarande föreskrifterna i 4 § raarknads-rådslagen ora att rådels ordförande och vice ordförande skaU vara lagkunniga och erfarna i domarvärv irmefatla tiUräckliga garantier för all den juridiska sakkunskapen blir på ett tillfredsställande sätt företrädd i raarknadsrådet vid dess handläggning av ärenden enligt den nya lagen. Jag är därför inle beredd alt lillraölesgå önskeraålen ora en förstärkning av juristinslaget.

I övrigt vill jag i likhet raed reraissinslanserna biträda promeraorieförslaget i nu förevarande hänseende. Ett genoraförande av förslaget förut-

Prop. 1971:15 92

sätter inle några andra ändringar i marknadsrådslagen än all i de stadganden som innehåUer hänvisningar till marknadsföringslagen eller sora i övrigt hänför sig tUl ärenden om otillbörlig raarknadsföring las in hänvisningar också tiU den nya lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor resp. ärenden om otUlbörliga avtalsvillkor. Därjämte bör i rabriken omedelbart före 13 § marknadsrådslagen ske ett oranäranande också av den nya lagen.

I enlighet härmed har i deparlementsförslaget lill lag ora ändring i marknadsrådslagen införts hänvisningar till den nya lagen ora förbud mot otillbörliga avtalsvillkor i 1 och 13 §§ saral 15 § andra stycket och 20 § andra stycket raarknadsrådslagen saral hänvisningar till ärenden om OtiUbörliga avtalsvillkor i 3, 4, 9 och 11 §§ raarknadsrådslagen, varjämte rubriken före 13 § samma lag underkastats den jämkning jag nyss angav.

8.3 Ikraftträdande

Den nya lagstiftaingen bör träda i kraft den 1 juli 1971. Några övergångsbestämmelser torde inle vara behövliga. I likhet raed vad sora gäller i fråga om marknadsföringslagen (prop. 1970: 57 s. 102) föreligger inte hinder mot att förbud enligt den nya lagen grundas på försäljnings-erbjudande som har gjorts före lagens ikraftträdande. I överensstämmelse med vad jag uttalade vid tUlkomsten av marknadsföringslagen förutsätter jag emellertid alt möjligheten att grunda förbud på vad som har skett före ikraftträdandet kommer alt utnytjas bara i fall då det finns grundad anledning befara att vederbörande näringsidkare skall fortfara att tillämpa elt otillbörligt avtalsvillkor även därefter.

9. Hemställan

Jag hemsläller att lagrådets yttrande enligt 87 § regeringsformen genora utdrag av statsrådsprotokollet inhäralas över förslagen till

1) lag om förbud mot otillbörliga avtalsviUkor,

2) lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971:15 93

Bilaga 1 Promemorieförsiaget

Förslag till

Lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

Härigenora förordnas som följer.

1 §. Erbjuder näringsidkare konsument alt mot vederlag förvärva
vara eUer tjänst på viUkor som raed hänsyn till vederlaget oeh övriga
orasländigheier raåste anses otiUbörligen gynna näringsidkaren eller nå
gon i vars ställe han är, kan marknadsrådet meddela honom förbud atl
framdeles i motsvarande saramanhang begära, atl sararaa eUer lik
nande viUkor skall gäUa. Förbud skall förenas med vite, om ej delta
av särskilda skäl är obehövligt.

Vad i första stycket sägs äger motsvarande tiUämpning, om näringsidkare erbjuder konsument att raot vederlag få nyttjanderätt till lösöre.

Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

2 §. Denna lag gäUer ej i fråga om verksamhet sora slår under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspeklionen.

3 §. Fråga om förbud enligt 1 § upplages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsuraenlorabudsraannen. Beslutar denne för visst fall all ej göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av näringsidkare, konsuraenter eUer löntagare.

4 §. I fall sora avses i denna lag äger 7—9 §§ saml 10 § första stycket lagen (1970: 00) ora otUlbörlig raarknadsföring raotsvarande lill-lämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Prop. 1971:15 94

Bilaga 2 TUI lagrådet remitterade förslag

1 Förslag till

Lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor

Härigenora förordnas sora följer.

1 §. Erbjuder näringsidkare konsuraenl alt raot vederlag förvärva
vara eller tjänst för privat bruk på vUlkor, sora raed hänsyn till veder
laget och övriga orasländigheier raåste anses otillbörligt raot konsumen
ten, kan marknadsrådel, ora så är påkallat från allraän synpunkt, raed
dela näringsidkaren förbud att fraradeles begära, all sararaa eller väsent
ligen sararaa vUlkor skall gälla i raotsvarande saramanhang. Förbud
skall förenas med vite, ora ej delta av särskilda skäl är obehövligt.

Vad i första stycket sägs äger raotsvarande tillärapning, ora näringsidkare erbjuder konsuraenl all mot vederlag få nyttjanderätt till lösöre för privat bruk.

Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan sora handlar på näringsidkarens vägnar.

2 §. Denna lag gäller ej i fråga ora verksarahet sora står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspeklionen.

3 §. Fråga ora förbud enligt 1 § upptages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsuraenlorabudsraannen. Beslutar denne för visst fall all ej göra ansökan, får ansökan göras av sararaanslulning av näringsidkare, konsuraenter eUer löntagare.

4 §. Beslut i fråga ora förbud enligt denna lag utgör ej hinder atl samma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder del.

5 §. Ora särskUda skäl föranleder del, kan förbud raeddelas även för liden lill dess slutligt beslut föreligger.

6 §. Fråga ora förbud enUgt 1 § får i fall sora ej är av större vikt prövas av konsuraenlorabudsraannen genora all den sora anlages ha företagit handling, sora avses i 1 §, förelägges förbud till godkännande omedelbart eUer inora viss tid (förbudsföreläggande).

Har föreläggande godkänts, gäller det sora förbud sora raeddelals av m.arknadsrådet. Godkännande sora sker sedan den i föreläggandet utsatta tiden har gått till ända är dock utan verkan.

Närraare besläramelser ora förbudsföreläggande raeddelas av Konungen.

7 §. Talan ora utdömande av vite föres vid allmän doraslol av åkla
gare. Sådan lalan får väckas endast efter anraälan av konsumenlora
budsraannen eller av annan som hos marknadsrådel ansökt om förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledaraolen för ärenden om konkurrensbegränsning skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden och ledamoten för ärenden ora otillbörlig raarknadsföring särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer sora kan anses företräda

Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i doraarvärv. Ledaraolen för ärenden ora konkurrensbegränsning skaU ha särskild insikt i näringslivets förhållanden och ledaraolen för ärenden ora otillbörlig raarknadsföring eller otillbörliga avtalsvUlkor särskUd insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland per-

Marknadsrådet är-------------

Av de särskUda ledamöterna deltager vid handläggning av ärende om konkurrensbegränsning endast den som utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende om oliUböriig marknadsföring endast den som utsetts för sådana ärenden.

Ordföranden kan--------------

--------- löntagarintressen deltaga.

Av de särskUda ledamöterna deltager vid handläggning av ärende ora konkurrensbegränsning endast den sora utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende om otillbörlig raarknadsföring eller otillbörliga avtalsvillkor endast den sora utsetts för sådana ärenden.

---- — av ärende.

Skall inlaga---------------

Delgivning av beslut, sora innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet eller lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, får ej ske enligt 12 § delgivningslagen (1970: 428), med raindre anledning förekomraer alt den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

■ — genora delgivning.

Delgivning av beslut, sora innefattar vitesföreläggande enligt lagen (1953: 603) ora motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, lagen (1970: 412) om olUlböriig raarknadsföring eller lagen (1971: 00) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, får ej ske enligt 12 § delgivningslagen (1970:428), med raindre anledning förekoraraer att den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

Prop. 1971:15 98

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 25 januari 1971.

Närvarande: f. d. justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet HESSER.

Enligt lagrådet den 15 januari 1971 tiUhandakoraraet utdrag av protokoll över justitieärenden, håUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 deceraber 1970, hade Kungl. Maj:l förordnal, atl enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag lill lag om förbud mot otillbörliga avtalsvUlkor och lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.

Förslagen, sora finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Johan Lind.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet har anselt sig icke böra ingå på något bedöraande av de i remissprotokollel redovisade uttalandena angående föratsättningarna för alt köpevUlkor i särskilda fall skall anses otillbörliga eller de exempel sora härvid anförts. I anslulning liU departeraentschefens uttalanden härora — i vissa hänseenden (t. ex. beträffande köpevillkoret "i befintligt skick") väl kategoriska — vill lagrådet betona all, såsora departeraentschefen anfört, det icke är raöjligt all på förhand ta ställning lill hur villkorsbedöraningen bör bliva i enskUda fall. Denna raåste bero på prövning med hänsyn till saratliga föreliggande förhållanden.

Beträffande 1 § i förslaget lUl lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor synes det vara önskvärt atl redan i inledningen anges vad sora är föreraål för förbud enligt lagen, näraligen villkor varora här är fråga. Lagrådet förordar all första stycket i paragrafen får denna lydelse:

Ora villkor, som näringsidkare använder vid erbjudande av vara eller tjänst tUl konsument för enskilt bruk, raed hänsyn till vederlaget och övriga orasländigheier raåste anses sora otillbörligt raot konsuraenlen, kan raarknadsrådet, såvida del är påkallat från allmän synpunkt, meddela näringsidkaren förbud alt framdeles i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor. Förbud skall förenas raed vite, ora ej delta av särskUda skäl är obehövligt.

Eftersom lagen enbart handlar ora ell slag av förbud, näraligen förbud enligt 1 §, bör i 3 och 6 §§ orden "enligt 1 §" ulgå.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. 1971:15 99

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 februari 1971.

Närvarande: stalsrainislern PALME, rainistern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbora anmäler efter gemensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om förbud mol otillbörliga avtalsvillkor,

2) lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m. Föredraganden redogör för lagrådels yttrande. Han förordar, all vissa

redaktionella jämkningar görs i de tUl lagrådet remitterade lagförslagen, och heraställer, all Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen alt antaga förslagen raed sålunda vidtagna ändringar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed insläraraande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971:15 100

Innehållsförteckiung

Sid.

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Lagförslag 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 december 1970 6

1. Inledning 6

2. Gällande ordning ra. ra. 7

2.1 Avlalsrältslig lagstiftning ra. m. 7

2.2 Köprältslig lagstiftning 8

2.3 Utredningar på köp- och avtalsrättens oraråde 9

2.4 Lagstiftningen ora otillbörlig marknadsföring m. ra. 10

3. Genomgång av forraulärviUkor m. ra. 13

3.1 Departemenlsproraeraorian 13

3.2 Reviderade forraulär 15

3.3 Statens pris- och kartellnämnds undersökning 17

4. Proraeraorieförslaget 18

5. Reraissyttrandena 28

6. Departeraentschefen 55

6.1 Allraänna överväganden 55

6.2 Huvuddragen av lagstiftningen 67

7. Upprättade lagförslag 80

8. Specialmolivering 81

8.1 Förslaget till lag ora förbud raot otillbörliga avtalsviUkor 81

8.2 Förslagel lill lag om ändring i lagen ora raarknadsråd 91

8.3 Ikraftträdande 92

9. Hemställan 92

BUaga 1: Proraeraorieförslaget 93

Bilaga 2: De lill lagrådet reraitlerade lagförslagen 94

Utdrag av lagrådets protokoll den 25 januari 1971 98

Utdrag av statsrådsprotokollet den 5 februari 1971 99

MARCUS BOKTR. STHLM 1171 700693