Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1971       Prop. 1971:137

Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskom-melse mellan Sverige och Finland, m. m.; given Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, före­slå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner gränsälvsöverens-kommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland. Överenskommelsen innehåller en utförlig materiell reglering i fråga om byggande i vatten, vattenreglering, fiske och skydd mot vattenförore­ning inom ett område som omfattar gränsälvarna med tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Regleringen bygger på gällande finsk och svensk rätt. För tillämpning av överenskommelsen inrättas en gemensam finsk­svensk gränsälvskommission. Kommissionen skall i de nationeUa myn­digheternas ställe pröva tUlstånds- och ersättningsfrågor samt handha vissa tUlsynsuppgifter och andra administrativa funktioner bl. a. be­träffande fisket. Gränsälvsöverenskommelsen skall efter ratifikation trä­da i kraft den 1 januari 1972.

Vidare förslås att riksdagen godkänner en tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar, TiUäggsöverenskommelsen innehåller föreskrifter om återställningsåtgärder i flottieden efter flottningens upphörande. Den avses träda i kraft samtidigt med gränsälvsöverenskommelsen.

I propositionen framläggs slutiigen förslag till erforderliga lagstift­ningsåtgärder med anledning av överenskommelserna,

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

 

Prop; 1971:137

1    Förslag till

Lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland

Härigenom förordnas som följer.

Kapitlen 1—9 i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland skaU gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bUaga utvisar.

1.    Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft.

2.    Om anläggning eller företag, som avses i gränsälvsöverenskom­melsen, tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller tUlkommit där­efter i enlighet med domstols eller annan myndighets på grund av förut gäUande bestämmelser meddelade beslut, skall förut gällande bestäm­melser tillämpas vid bedömande av anläggningens eUer företagets lag­lighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter. Bestämmel­serna om omprövning i gränsälvsöverenskommelsen får dock tillämpas på anläggning eller företag som nu avses.

3.    Mål eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller annan myndighet och som rör fråga som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen skall handläggas och bedömas enligt förut gäUande bestämmelser.

4.    Kiviranta påta får utslås och drivas enligt hittills gällande regler intUl ett år från ikraftträdandet av denna lag.

2    Förslag till

Lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde

Härigenom förordnas som följer.

Konungen får i samband med utfärdande av bestämmelser motsvaran­de den i bilaga B till gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland intagna stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde meddela föreskrift, som överensstämmer med 33 § i stad­ gan.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves lagen (1927: 218) angående rätt för Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeom­råde.

• BUagan är utesluten här. Se s, 81 i propositionen.

 

Prop.1971:137

3   Förslag till

Lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar

Härigenom förordnas som följer.

Artiklarna I—IV i tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt den till tilläggs­överenskommelsen hörande tilläggsstadgan till stadgan angående flott­ningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så länge tilläggsöverenskommelsen är i kraft.

4    Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom förordnas, att 2 § miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

2 §
Utöver bestämmelserna i denna Utöver bestämmelserna i denna

lag gäller om miljöfarlig verksam- lag gäller om miljöfarlig verksam­
het vad som föreskrives i hälso- het vad som föreskrives i hälso­
vårds-, byggnads- och naturvårds- vårds-, byggnads- och naturvårds­
lagstiftning eller i annan lagstift- lagstiftning eller i annan lagstift­
ning,                                            ning. / fråga om  viss miljöfarlig

verksamhet gäller särskilda be­stämmelser enligt lagen (1971: ) med anledning av gränsälvs-överenskommelsen den 16 septem­ber 1971 mellan Sverige och Fin­land.

I fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för av­loppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela särskUda bestämmelser tiU förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Se 1949:183 och 464 samt 1964: 490 och 491. ' Bilaganär utesluten här. Se s, 140 i propositonen.

 

Prop. 1971:137

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon.

Fiskezonen omfattar det havsområde utanför territorialgränsen vid Sveriges västra kust som Konungen bestämmer i enlighet med den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller även i fiske­zonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om konti­nentalsockeln.

För område, inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt, gälla ej beslämmelserna i denna lag, i den mån de strida mot överenskom­melsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden-skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 § I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet följer av 7 kap, jordabalken, gäUa vad nedan i denna lag sägs, därest upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsenUig be­tydelse för arrendatorns försörjning.

Har rätt till fiske, i samband           Har rätt tUl fiske, i samband
med jordbruksarrende eller eljest, med jordbruksarrende eller eljest,
upplåtits genom avtal som huvud- upplåtits genom avtal som huvud­
sakligen har annat ändamål än i sakligen har annat ändamål än i

1          Senaste lydelse 1967:184.

2          Omtryckt 1970: 1018.

 

Prop. 1971:137

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

första stycket sägs, äger denna lag     första stycket sägs, äger denna lag
ej tillämpning.                              ej   tillämpning.  Lagen  är  ej  till-

lämplig på sådan upplåtelse av rätt till fiske som avses i kapitel 5 ar­tikel 6 eller 7 i gränsälvsöverens-kommelsen den 16 september 1971 inellan Sverige och Finland.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt alt träda i hans ställe, om ej annat anges.

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens god­kännande fordras för gUtighet av förbehåll som nyss nämnts eller annat avtalsvUlkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet. Avslår nämnden framställning ,om godkännande, förfaller avtalet, om ej annat överenskommits.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

 

Prop. 1971:137

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 juni 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m. m. och anför.

1 Inledning

Enligt rekommendation av Nordiska rådet bildades år 1957 en för Finland, Norge och Sverige gemensam kommitté. Nordiska vattenkraft­kommittén, med uppgift att behandla frågor om samarbete mellan de tre länderna rörande utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna på Nord­kalotten. I skrivelse till de finska och svenska regeringarna i december 1960 hemstäUde kommittén att regeringarna måtte överväga behovet av en vattenrättslig konvention mellan de båda länderna och, i före­kommande fall, vidta åtgärder i syfte att tillskapa en sådan konvention. Med anledning av kommitténs framställning tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1961 tre svenska sakkunniga med uppdrag att i samråd med en i Finland tUlsatt kommitté utarbeta förslag tUl en allmän vattenrättslig konvention mellan Finland och Sverige om nyttjandet av gränsvattendragen. De båda ländernas före­trädare har antagit den gemensamma benämningen finsk-svenska gräns­älvskommittén. Några särskilda direktiv för uppdraget meddelades inte vare sig i Finland eller i Sverige.

Gränsälvskommittén avlämnade i februari 1969 betänkandet (NU 1968: 16) Gränsälvsöverenskommelse mellan Finland och Sverige. Be-

 Vattenrättsdomaren Gösta Schirén, ordförande, byråchefen Inge Bergström och tekniske direktören Tore Nilsson. Sedan Schirén den 24 mars 1965 lämnat upp­draget, har i hans ställe tillkallats justitierådet Per Bergsten. " Numera justitierådet Eero Manner, ordförande, numera bergsrådet Veikko Axel­son och överinspektören Pentti I. Saarikko.

 

Prop. 1971:137                                                         7

tänkandet innehåller förslag till överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gränsvattendragen (gränsälvsöverenskommelse) samt förslag till deklarationer mellan Sverige och Finland rörande faststäl­lande av stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen och stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde. Gränsälvskommitténs förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

De svenska sakkunniga överlämnade dessutom en den 1 oktober 1968 dagtecknad promemoria (Ds Ju 1968: 19), i vilken behandlas vissa frågor av internt svenskt intresse i anslutning till kommitténs betänkande. I promemorian framläggs förslag till lagstiftning och författningsändringar i övrigt som aktualiseras i Sverige vid genomförande av kommitténs förslag.

Efter remiss har i Sverige yttranden över betänkandet och prome­morian avgetts av vattenöverdomstolen, överbefälhavaren, statens väg­verk, sjöfartsverket, kammarkollegiet, generaltullstyrelsen, riksskatte­nämnden, domänverket, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristy-relsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, arbetsmarknadssty­relsen, statens vattenfallsverk, länsstyrelsen i Norrbottens län, vattenlags­utredningen, vetenskapsakademien. Svenska Kraftverksföreningen, Svens­ka naturskyddsföreningen. Svenska Samernas Riksförbund, Riksförbun­det Landsbygdens Folk (RLF) samt Svenska Ostkustfiskarenas Central­förbund, vars yttrande utgör ett återgivande av ett yttrande av Norr­bottens Kustfiskareförbund. Remissinstanserna har bifogat yttranden av fiskeriintendenten i Övre norra distriktet, överlantmätaren, skogs­vårdsstyrelsen, lantbruksnämnden, lappväsendet och länsarbetsnämnden i Norrbottens län, naturvårdssektionen vid länsstyrelsen i länet, polis­mästaren i Haparanda polisdistrikt, Torne älvs flottningsförening, Hapa­randa och Kiruna städer, Övertorneå och Karesuando kommuner, Tornedalskommunernas förbund, samarbetsnämnden för Pajala kom-munblöck samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Betänkandet har remissbehandlats även i Finland.

Sedan remissbehandlingen avslutats har överläggningar ägt rum mellan företrädare för det svenska justitiedepartementet och —■ enligt särskilt uppdrag — den finska delegationen av gränsälvskommittén. Härvid har enighet nåtts om vissa ändringar i förslaget till gränsälvs­överenskommelse. Enligt detta förslag skall som bilagor till gränsälvs­överenskommelsen fogas stadga för finsk-svenska gränsälvskommissio­nen, stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde och stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen. Vidare har enighet nåtts om ett förslag till tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Till tilläggsöverenskommelsen fogas som bilaga en tilläggsstadga till stadgan angående flottningen i Torne och Muonio

 

Prop. 1971:137                                                         8

gränsälvars flottled. Nu angivna förslag på finska och svenska språken torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser att nu ta upp frågan om Kungl. Maj:ts godkännande av nyssnämnda förslag till överenskommelser. Frågan om erforderlig svensk lagstiftning i anledning av överenskommelserna torde få tas upp sedan dessa undertecknats.

2 Rådande förhållanden

Riksgränsen mellan Finland och Sverige följer Könkämä, Muonio och Torne älvar. Gränsen är omkring 50 mil lång. En närmare beskriv­ning av gränsälvsområdet och en redogörelse för vattendragens utnytt­jande lämnas i kommitténs betänkande (s. 86—100).

Gränsen tUlskapades genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och Ryssland. Enligt gränsregleringstraktaten år 1810 skall grän­sen i älvarna följa djupfåran och i sjöarna dras med hänsyn till det största djupet. Gränsöversyn har verkställts år 1956. I samband med att gränsöversynen godkändes träffades överenskommelse om att riksgrän-sen skall, oavsett framtida successiva förändringar i gränsälvarnas djup­fåra, bibehållas i det läge som redovisas i gränsdokumenten intill dess annat överenskommes vid ny partiell eller fullständig gränsöversyn (SÖ 1961: 6). Utöver vad gränsregleringstraktaten år 1810 och fördrag i anslutning tUl den innehåller har överenskommelser om gränsvatten­dragen träffats endast i ett fåtal hänseenden. Fiske och flottning är äm­nen som mer eller mindre fullständigt regleras av gemensamma be­stämmelser. Härjämte har vissa kommunikationsfrågor som byggande av broar och anordnande av färjleder på särskilda platser blivit föremål för mellanstatUga överenskommelser.

Beträffande fisket gäller konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar (SÖ 1927: 29, 1933: 7 och 1966: 60). Konven­tionen avser endast det för staterna samfällda laxfisket. Till laxfiske­konventionen har knutits en stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde, den s. k. Torneälvsstadgan (SÖ 1927: 29 s. 251, 1933: 9, 1960: 31, 1966: 61 och 1967: 30). Stadgan har ett vidare tUlämp-ningsområde än konventionen. Bestämmelserna i stadgan gäUer för­utom de delar av älvarna där samfällt laxfiske bedrivs även biflöden och ett område i havet utanför älvmynningen. Vidare finns i stadgan bestämmelser om fiske efter andra fiskslag än lax och laxöring.

Flottningen regleras av överenskommelsen den 17 februari 1949 mel­lan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gräns­älvar med därvid fogad stadga angående flottningen i Torne och Muonio  gränsälvars  flotUed  (SÖ  1949: 5  och  1964: 28).  Flottningen

 

Prop. 1971:137                                                         9

handhas av en svensk-finsk flottningsförening. Överenskommelsens till-lämpningsområde, liksom verksamhetsområdet för den gemensamma flottningsföreningen, omfattar gränsälvarna och ett område i havet utan­för mynningen men inte på någondera sidan biflöden tUl gränsälvarna. I fråga om kommunikationer har överenskommelser träffats om järn­vägsbro vid Haparanda och Torneå, om färjförbindelser vid Karesuando, Pello, Övertorneå, Muonio och Kaunisjokisuu samt om landsvägsbroar vid Övertorneå och PeUo (SÖ 1924: 20, 1949: 43, 1958: 82, 1960: 60, 1963: 22, 1968: 27 och 1969: 14). I överenskommelserna om landsvägs­broarna har förklarats, att erforderligt vattenrättsligt förfarande skulle äga rum i enlighet med vederbörande lands lagstiftning.

3 Kommitténs förslag

I betänkandet tar kommittén inledningsvis upp frågan om beho­vet av en allmän vattenrättslig konvention och anför härom i hu­vudsak följande.

En samverkan mellan staterna är nödvändig, om man vill möjUggöra ändamålsenlig användning av gränsvattendragen och effektivt skydda dem från skadlig vattenförorening eller annan förstörelse. Hittills har endast beträffande fiske och flottning samverkan etablerats i fasta for­mer genom överenskommelser mellan staterna. Det föreUgger emel­lertid aktuellt behov av fast reglerad samverkan på flera andra om­råden. Det behövs en enhetlig vattenrättslig kontroll över de fasta fiske­verken i gränsälvarna. Nya broar och färjlägen planeras. Man får räkna med att ytvattenuttag för kommunal och industriell förbmkning kan bli av sådan storlek att förhållandena i vattendraget påverkas på båda sidor om gränsen. Det är nödvändigt att gemensamma bestäm­melser tillskapas när det gäller utsläpp av avloppsvatten och att sam­arbetet på området regleras i fasta former.

Frågan om kraftutbyggnad i gränsälvarna i större omfattning är inte aktuell men möjligheten att den kan komma att aktualiseras kan inte uteslutas. Kommittén anser därför att en vattenrättslig överenskom­melse bör omfatta även byggande för kraftändamål. Detta innebär dock inte något positivt ställningstagande för utbyggnad. Kommitténs förslag innebär bara att förutsättningar skapas för prövning av frågor om ut­byggnad i gränsälvarna, varvid frågor om tUlstånd till dammbyggnad i gränsälv och tUl vattenreglering av beskaffenhet att väsentligt påver­ka vattenförhållandena i gränsälv skall underställas båda regeringarnas prövning. Det nu rådande avtalslösa tillståndet möjliggör åtgärder för kraftexploatering i gränsområdet inom vardera staten med utnyttjan­de av dess interna lagstiftning, och sådana åtgärder kan genomföras

It    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

 

Prop. 1971:137                                                        10

i tillflöde eller på endera sidan av gränsälv utan effektiv kontroll från den andra sidan.

Kommittén anser att 1949 års flottningsöverenskommdse i stort sett fyller sin funktion i nuvarande skick. Om gemensamma regler om andra vattenrättsliga förhållanden kommer till stånd, behövs dock viss revision för att samordna flottningsbestämmdserna med dessa. Vad beträffar fisket föreligger behov av bestämmelser utöver den redan angivna vat-tenrättsliga kontrollen över fasta fiskeverk. Fiskebestämmelserna bör samordnas med de vattenrättsliga reglerna.

Sammanfattningsvis förklarar kommittén att det finns behov av en allmän vattenrättslig överenskommelse och att överenskommelsen i hu­vudsak bör innehålla bestämmelser om byggande i vatten och vatten­reglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. Överens­kommelsen bör inte endast reglera fömtsättningarna för tillåtligheten av åtgärder av olika slag utan även innehålla bestämmelser om ett ge­mensamt förfarande. Det bör tillskapas ett gemensamt organ, som har att med verkan i båda staterna besluta rörande de åtgärder som kommer i fråga.

I den skrivelse med vilken betänkandet överlämnades förklarade sig kommittén förutsätta att regeringarna i samband med antagandet av överenskommelsen i någon form deklarerar att, om frågan om utbygg­nad av vattenkraften i gränsälvarna framdeles skulle komma att aktua­liseras inom någondera staten, denna fråga som förberedelse till den i överenskommelsen föreskrivna behandlingen blir föremål för övervä­ganden och underhandUngar mellan regeringarna.

Kommittén framhåller att vissa allmänna principer kan sägas vara grundläggande för den framväxande internationella vatten­rätten. Senast har sådana principer formulerats i "Helsinki rules on the uses of the waters of international rivers", antagna av International Law Association vid dess konferens i Helsingfors i augusti 1966, En huvudregel är att varje stats möjUghet att ensidigt företa åtgärder be­träffande ett gemensamt vattendrag måste begränsas till vad som inte har skadlig inverkan utanför statens område eller dess del av vatten­draget. En annan gmndsats är att gemensamma vattendrags ekonomiska värden skall fördelas rättvist mellan staterna. Administrativa uppgifter beträffande vattendrag som berör två eUer flera stater förutsätts ge­nomgående kunna bäst handhas av organ som är gemensamt för sta­terna i fråga.

De nu angivna grundsatserna bör enligt kommittén vara vägledande då det gäller att få till stånd en vattenrättslig reglering för gränsvatten­dragen mellan Finland och Sverige, Helt naturligt bör regleringen an­knyta till vattenlagstiftningen i båda staterna, något som inte erbjuder större svårigheter eftersom regelsystemen i det väsentliga är tämligen likartade. En uppdelning får emellertid ske mellan vad som kan regle-

 

Prop. 1971:137                                                        H

ras av gemensamma bestämmelser och vad som kan regleras av vart­dera landets lag. Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 (SÖ 1931: 10) innehåUer endast i begränsad omfattning ge­mensamma bestämmelser, beroende på att de för Sverige och Norge gemensamma vattendragen går tvärs över riksgränsen och följaktligen de företag som kommer till utförande i regel blir belägna inom ettdera landets område. Detsamma gäller i huvudsak den finsk-sovjetiska över­enskommelsen den 24 april 1964, I förhållandet mellan Finland och Sverige är det emellertid ett vattendrag som bildar gräns med gräns­linjen löpande i vattendragets djupfåra. Detta medför behov av en be­tydligt mera omfattande gemensam reglering. Kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommdse består därför av ett tämligen stort antal artiklar, som innehåller bestämmelser avsedda att bli gällande lika för båda staterna. Den interna lagstiftningen blir emellertid subsidiärt till-lämplig.

Kommittén tar härefter upp frågan om överenskommelsens geogra­fiska tillämpningsområde. Däri bör givetvis i första hand ingå de sjöar och vattendrag som genomlöps av riksgränsen (gränsälvarna). Vidare bör överenskommelsen inbegripa sidogrenar av och tillflöden till gränsälvarna liksom samtiiga de utflöden som bildas av Torne älvs olika mynningsgrenar. Även ett område av havet utanför mynningen bör ingå i tillämpningsområdet Detta leder till att överen.skommelsen obe­roende av nationella gränser kommer att omfatta allt som hydrologiskt bildar en enhet, den enhet inom vilken verkningarna av olika företag kan sprida sig. Kommittén anser dock inte att det finns anledning att göra bestämmelserna tillämpliga på Kalix älv, trots att dess och Torne älvs nederbördsområden på grund av en bifurkation, Tärendöälven, till viss del sammanfaller. Beträffande flottning och fiske föreslås vissa begränsningar i tillämpningsområdet.

Enligt kommitténs förslag skaU överenskommelsen innehålla be­stämmelser om byggande i vatten, vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. I fråga om fiske och flottning behövs i det­ta sammanhang inte någon närmare bestämning utöver angivandet av tillämpningsområdet. Vad angår byggande i vatten, vattenreglering och avloppsutsläpp bör varje åtgärd som vidtas i gränsälv falla under över­enskommelsen, oavsett om verkningarna inskränker sig till endera sta­tens del av vattendraget eller inte. Beträffande åtgärd som utförs inom det geografiska tiUämpningsområdet i övrigt bör däremot förutsättning för överenskommelsens tillämplighet vara att verkningarna sträcker sig in på den andra statens område. En anläggning som utförs i ett tillflöde och inte har några verkningar utanför den stat där den uppförs skall alltså behandlas som en intern angelägenhet för den staten.

Kommittén tar härefter upp frågan om behovet av en särskUd gränsälvskommission och lämnar exempel på förebilder till

 

Prop. 1971:137                                                        12

en sådan kommission. Ett gemensamt organ av denna art bör enligt kommittén skapas endast om ett påtagligt behov därav föreligger. En ordning enligt vilken de finska och svenska myndigheterna har att agera var och en på sin sida om gränsen och i förekommande fall försöka träffa gemensamma eller samordnade beslut är uppenbarligen förenad med betydande olägenheter. Länsstyrelserna i Lapplands och Norrbottens län, vilka har erfarenhet av tillämpningen av de gällande fiske- och flottningsöverenskommelserna, har inför kommittén starkt understrukit behovet av ett gemensamt organ med beslutande befogen­heter. Utan ett sådant organ blir förfarandet tungrott och omständligt, och det blir inte möjUgt att få till stånd den planraässighet och över­siktliga bedömning som är en ofrånkomlig förutsättning för ett ända­målsenligt nyttjande och skyddande av gränsvattendragen. Kommittén föreslår därför att en gränsälvskommission inrättas, vUken i avseende på gränsvattendragen övertar de uppgifter som ankommer på vatten­domstolarna och i viss utsträckning — huvudsakligen beträffande fiske och flottnuig — uppgifter som nu tillkommer länsstyrelserna. Härige­nom får kommissionen en så omfattande kompetens att den kan hand­ha större delen av de ärenden rörande gränsvattendragen som förutsät­ter någon form av samarbete över gränsen.

Kommittén diskuterar om det från konstitutionell syn­punkt är möjligt att tillägga gränsälvskommissionen som mellan­statligt organ beslutskompetens. För Sveriges vidkommande torde det enligt kommittén inte föreligga någon tvekan i detta avseende, i vart fall inte efter den år 1965 genomförda ändringen av 81 § regerings­formen (SFS 1965: 46 och 1969: 22). Inte heller för Finlands del an­ses något hinder mot en sådan ordning föreligga. Kommittén pekar i detta sammanhang på att förslaget innebär att underställning hos re-geringama skall ske beträffande viktigare tUlståndsfrågor och att ett stadfästelseförfarande skall tillämpas i vissa fall samt att de omröst­ningsregler som föreslås innebär att kommisionens beslut som regel skall omfattas av majoriteten av vardera statens medlemsgrupper.

Kommittén förordar att i överenskommelsens inledande kapitel an­ges vissa grundläggande principer för nyttjandet av vattnet inom tUlämpningsområdet, Härvid bör enligt kommittén i första hand fastslås, att båda länderna har ett berättigat intresse av att komma i åtnjutande av de förmåner som vattendraget bereder. Samtidigt skall emellertid hållas i sikte, att de lokala, intressena bör tillgodoses och att vattendraget därvid i princip bör ses som en en­het utan avseende på riksgränsen. Det skall alltså tillses att gräns­bygdens intressen främjas på bästa sätt. Naturvårdsintresset bör ägnas stor uppmärksamhet. Gränsvattendragen löper genom natur som till stora delar är orörd. Riktmärket bör vara att ingrepp som är stö­rande från naturvårdssynpunkt i möjligaste mån skall undvikas och att

 

Prop. 1971:137                                                        13

de ingrepp som vid vederbörlig prövning finnes böra ske utförs så skon­samt som möjligt. Mycket angeläget är att vattnet skyddas mot för­orening och att fiskbeståndet tryggas. Dessa intressen torde få anses in­begripna i naturvårdsintresset men de är så väsenUiga att de bör näm­nas särskilt. Den avvägning mellan riks- och lokalintressen och mellan skilda intressen i övrigt som skaU ske vid nyttjandet fömtsätter att detta sker planmässigt och med blick för helheten. Kommittén under­stryker vikten av att regeringarna effektivt medverkar till och främjar den erforderliga planeringen,

I fråga om byggande i vatten föreslår kommittén regler som i huvudsakliga delar har motsvarighet i båda staternas eller en­dera statens vattenlagstiftning. Som huvudregel föreslås, närmast med anknytning till finsk rätt, att byggande i vatten får ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsent­ligt överväger olägenheterna. Något bestämt matematiskt förhållande mellan nytta och skada krävs alltså inte. En regel härom kan svårligen uppställas med hänsyn till företag vilkas verkningar i avseende på nytta och skada sträcker sig över båda staterna. Företag som är av mera ingripande beskaffenhet i avseende på befolkningens levnadsförhållan­den eller naturförhållandena eller eljest med hänsyn till betydande all­mänt intresse skall tillåtas endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eUer i övrigt från allmän synpunkt. Med hänsyn till vikten av att byggandet i vatten inom gränsområdet hålls under noggrann kontroll anser kommittén att till­ståndsprövning bör vara obligatorisk i förhållandevis vidsträckt om­fattning. Kommittén föreslår därför att skyldighet att inhämta tillstånd till byggande skall föreligga i alla fall utom då byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart att aUmänt eller enskilt intresse inte menligt påverkas. Beträffande företag av större betydelse skall tillåtlig­hetsfrågan och frågan om de viUkor som skall gälla för företaget med hänsyn till allmänna intressen underställas båda regeringarna. Dessa skall kunna förbehålla sig prövningsrätt även i andra fall.

Enligt kommitténs förslag blir bestämmelserna om byggande i vatten tillämpliga även på den särskilda form av byggande som kallas vat­tenreglering, men vissa speciella föreskrifter om vattenreglering, avseende delaktighet i sådant företag m. m., tas upp i ett särskilt kapitel i förslaget. Härvid beaktas inte endast, som i den svenska vattenlagen, reglering för kraftändamål och torrläggning utan även, i anknytning till finsk rätt, reglering för främjande av samfärdsel, flottning, fiske, vattenförsörjning eller vattenvård. Rätt för annan att ansluta sig till vattenregleringsföretag skall föreligga. Bestämmelser om tvångsdel­aktighet föreslås inte, men avgiftsskyldighet skall kunna åläggas den som tillgodogör sig nytta av vattenreglering.

De rättsregler som avser  fiske  hänförs inte till vattenrätten vare

 

Prop, 1971:137                                                        14

sig i Finland eller i Sverige. Kommittén anser det dock uppenbart, att fisket inte kan förbigås när det gäller att reglera nyttjandet av gräns-vattendragen. Fisket har sedan länge varit föremål för konventioner mellan Finland och Sverige, F, n, gäller 1927 års laxfiskekonvention och den s, k, Torneälvsstadgan, Konventionen innebär att laxfisket — med undantag för vissa särskilt angivna skatteförsålda fisken — skall brukas samfällt för staterna. Detta bygger på den förutsättningen att laxfisket  uteslutande  tillkommer  staterna  själva,  huvudsakligen  med s, k, regalrätt. Till följd av tvistigheter rörande rätten till laxfisket upp­kom   betydande   svårigheter   att   tillämpa   bestämmelserna   om   sam-fäUt laxfiskebruk. På grund härav och då konventionen och Torne­älvsstadgan även i övrigt ansågs vara i behov av revision tillsattes år 1954 den s. k. laxfiskekommissionen med uppdrag att se över fiskebe­stämmelserna. Uppdraget avsåg även revidering i vissa hänseenden av föreskrifterna om flottning. Laxfiskekommissionen avlämnade år 1962 betänkandet (NU 1963: 2) Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige.  Efter remissbehandling  överarbetades kommis­sionens förslag av gränsälvskommittén, som avgav förslag i ämnet år 1964 (i Sverige Ds Ju 1964: A 6). Även detta förslag remissbehand-lades men har ännu inte blivit genomfört. En del partiella reformer, grundade på kommissionens förslag, har emellertid vidtagits. Sålunda genomfördes år 1964 vissa ändringar i 1949 års flottningsstadga avse­ende förhållandet mellan de flottande och ägare av fiskebyggnader (SÖ 1964: 28), År 1966 träffades, i avbidan på att frågan om rätten till laxfisket i den svenska delen av gränsälvarna skulle bli klarlagd och en allmän vattenrättsUg konvention kunde komma till stånd, en överenskommelse mellan de båda staterna rörande tillämpningen av 1927 års konvention (SÖ 1966: 60), Samtidigt infördes i Torneälvsstad­gan förbud mot användning av vissa fiskredskap (SÖ 1966: 61). Slut­ligen har  år   1967  genom  tillägg  till Torneälvsstadgan  antagits  be­stämmelser om s. k. fredningszoner i Torne skärgård (SÖ 1967: 30). Den svenska högsta domstolen har genom dom den 26 oktober 1967 (NJA 1967 s. 521) i mål mellan byamännen i Vitsaniemi och svenska staten ogillat byamännens talan om bättre rätt till laxfisket utanför byns strand vid Torne älv. Domen torde få anses prejudicerande för hela det i jordeboken upptagna "Torne älvs regala laxfiske", vilket om­fattar den svenska delen av älven från mynningen åtminstone upp till Marjosaari i Övertorneå socken. Högre upp i älven råder svenska sta­ten i stor utsträckning över fiskevattnen på grund av annan rätt än regalrätt. Svårigheterna i avseende på tUlämpningen av 1927 års lax­fiskekonvention torde genom den utgång Vitsaniemimålet har fått vara i väsenUig grad undanröjda. De delar av laxfiskekommissionens för­slag som ännu inte genomförts får enligt kommittén i detta läge prövas från nya utgångspunkter. Framför allt gäller detta laxfiskekommissio-

 

Prop. 1971:137                                                        15

nens förslag om införande av bestämmelser angående fiskådra i gräns­älvarna och om ny reglering av det samfällda laxfisket.

Laxfiskekommissionen har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om skydd för allmänna fiskeintressen och har till stärkande av detta skydd föreslagit införande av enhetiiga bestämmelser om fiskådra i gräns­älvarna. Regalrätten har utgjort en god grundval för tUlgodoseende av allmänna fiskeintressen och kommissionens förslag angående fiskådra har tUlkommit väsentligen för att säkra ett sådant skydd även för den händelse regalrätten mera allmänt skulle komma att underkän­nas. Då svenska staten framgångsrikt kunnat hävda regalrättsanspråken kan det enligt kommittén ifrågasättas om förslaget rörande fiskådra behöver genomföras. Förslaget får emellertid anses vara av stor bety­delse från allmän fiskesynpunkt och synes välmotiverat oavsett hur det förhåller sig med rådigheten över laxfisket. F, ö, bör man räkna med möjligheten av att ändrade förhållanden i detta avseende uppkom­mer genom ny lagstiftning, ytterligare processer eller av annan anled­ning. Kommittén har därför i förslaget till gränsälvsöverenskommelse upptagit bestämmelser om fiskådra inom älvområdet i huvudsaklig över­ensstämmelse med laxfiskekommissionens förslag.

Beträffande det samfällda laxfisket har laxfiskekommissionen före­slagit ändrade regler av huvudsaklig innebörd att samfäUt brukande skall ske endast i den mån staterna råder över fisket. Med hänsyn till utgången av Vitsaniemimålet skulle det inte möta hinder att i stället reglera detta fiske väsentligen på samma sätt som i 1927 års konven­tion, vilken föreskriver att allt laxfiske i älven skall brukas samfällt med särskUt angivna undantag. Emellertid visar erfarenheterna från tillämpningen av 1927 års konvention, att det kan medföra påtagliga olägenheter att alltför mycket i detalj låsa fast systemet i konven­tionstexten. Om en gränsälvskommission inrättas, kan enligt kommit­tén en sådan detaljreglering med fördel undvaras. Det torde i stäUet kunna överlåtas åt kommissionen att bestämma i vilka fall samfällt brukande av laxfisket skall ske och meddela erforderliga föreskrifter. Med hänsyn tUl de föreslagna bestämmelserna om fiskådra torde det inte vidare komma i fråga att utöva samfällt laxfiske med pator och liknande anordningar. Vad som behöver regleras är därför endast not­fiske samt fiske med drag och därmed jämförliga redskap (sportfiske). Kommittén föreslår alltså att i överenskommelsen upptas bemyndi­gande för gränsälvskommissionen att enligt vissa angivna grunder beslu­ta om samfällt laxfiske avseende notfiske vid viss fiskeplats samt fiske med drag och därmed jämförliga redskap inom vissa områden.

Kommittén föreslår sluUigen, dels att i överenskommelsen uttryck­ligen fastslås att utsättande av fast fiskeverk är att anse som byggande i vatten och att följaktligen samma regler om tillståndsprövning gäUer som för annat byggande i vatten, dels att de år 1967 genom tillägg

 

Prop. 1971:137                                                        16

till Torneälvsstadgan antagna bestämmelserna om fredningszoner i Torne skärgård i huvudsakligen oförändrat skick överförs till gräns­älvsöverenskommelsen. Även nu gällande bestämmelser om begränsning av fiskerätten i älvmynningen och dess närhet föreslås överförda till gränsälvsöverenskommelsen. Kommittén anser att det liksom hittills bör finnas en särskUd fiskestadga med närmare föreskrifter om fiskets vård och bedrivande och lägger fram förslag till en sådan stadga.

Bestämmelser om flottningen i gränsvattendragen och havs­området utanför Torne älvs mynning finns i 1949 års flottningsöverens­kommdse och den tUl överenskommelsen knutna flottningsstadgan. Själva överenskommelsen upptar regler om frihet från tullbehandling av flottgods, om rätt att fritt föra redskap, materiel och förnödenheter för flottningen från den ena staten till den andra, om skattefrihet för flottningsföreningen, om lättnader för flottningsmanskapet i fråga om rätten att överskrida gränsen samt om avgift på flottgodset till beva­rande av fiskbeståndet, Flottningsstadgan innehåller närmare bestäm­melser om flottningen och om flottningsföreningens organisation. Kom­mittén finner det mest ändamålsenligt att flottningsbestämmdserna in­arbetas i gränsälvsöverenskommelsen. I samband härmed föreslås att bestämmelserna skall bli tillämpliga även på bivattendragen, vilket inte är fallet f. n. Beslutande organ i ärenden angående flottningsfrågor blir enligt förslaget gränsälvskommissionen i stället för länsstyrelserna. Även vissa andra sakUga ändringar föreslås. Vidare har en väsentlig formell överarbetning varit erforderlig för infogande av bestämmelserna i gräns­älvsöverenskommelsen. Enligt förslaget skall ordningen med en särskild flottningsstadga inte bibehållas. I gränsälvsöverenskommelsen får i stäl­let ingå dels bestämmelserna i den nuvarande flottningsöverenskommel-sen dels flertalet av de föreskrifter som är upptagna i flottningsstad­gan. Vissa bestämmelser i stadgan har uteslutits. Dessa är huvudsak­ligen av sådan art att de lämpligen kan tas upp i reglementariska före­skrifter som fastställs av gränsälvskommissionen.

Kommittén framhåller att det är en mycket väsentlig uppgift att reg­lera frågan om skydd mot vattenförorening. Det ligger i sakens natur att föroreningar sällan eUer aldrig stannar på den sida av ett vattendrag där de förorenande ämnena släpps ut. Verkningarna blir genomgående ett problem för båda sidor, I internationellrättsliga sam­manhang har man under senare tid fäst uppmärksamheten vid frågor som rör förorening av vatten i gränsälvar och älvar som eljest genom­flyter två eller flera stater. Tämligen undantagslöst har uttalats, att en stat är förhindrad att tUlåta att på dess område inleds verksamhet eller vidtas åtgärd som orsakar skada på vattendrag inom grannstat, i varje fall då skadan är av väsentlig betydelse. Däremot har i viss utsträckning divergerande åsikter framförts i fråga om skyldighet att förhindra sådan skadebringande verksamhet som inte är ny i egentlig

 

Prop. 1971:137                                                        17

bemärkelse. Verksamheten kan ha bedrivits en längre tid utan att den skadelidande grannstaten har reagerat. Även för dessa fall har dock i stor utsträckning hävdats att den stat inom vars område verksamheten bedrivs är skyldig att sträva efter att den skadliga effekten förhindras eller minskas. Vad beträffar gränsvattendragen mellan Finland och Sverige är det väl möjligt att med tillämpning av sådana grundsatser föreskriva ett ömsesidigt hänsynstagande i frågor om avloppsutsläpp och liknande vattenförorenande åtgärder på vardera sidan. Enligt kom­mitténs mening bör man dock inte stanna härvid utan i stället anord­na ett direkt samarbete i vattenvårdande syfte. Samarbetet bör gälla hela det geografiska tillämpningsområdet för gränsälvsöverenskommel­sen. En ledande grundsats bör vara att riksgränsen inte skall medföra någon uppdelning i särskUda intresseområden. I överenskommelsen bör alltså tas upp enhetiiga regler tUl skydd mot vattenförorening en­ligt huvudlinjerna i lagstiftningen i de båda länderna. Tillståndspröv­ning bör vara obligatorisk så snart fråga är om avfallsutsläpp som med­för skada eller olägenhet av någon betydenhet för allmänt eller enskilt intresse. Kommittén föreslår härvid en reglering som närmast anknyter till den finska vattenlagen, dock med komplettering av detaljbestäm­melser utfärdade i administrativ ordning om förprövning m. m. Vad som främst kan tjäna samarbetet torde vara att gränsälvskommissionen bildar ett gemensamt organ, vilket fungerar både som tillståndsgivande organ i fråga om utsläpp av förorenande avfall och som samordnande övervaknings- och kontrollorgan.

Kommittén tar i detta sammanhang upp frågan om överenskommelsen även bör innehålla bestämmelser tUl skydd för grundvattnet. Det kan synas oenhetligt att inte i samband med frågor om skydd mot ytvatten­förorening också behandla vissa grundvattenförhållanden. Framför allt från vattentäktssynpunkt kan det anses sakligt omotiverat att inte ut­forma ett enhetiigt yt- och gmndvattenskydd. Gränsen mellan vt- och grundvatten är stundom svårbestämd, vartUl kommer att ytvatten ofta på naturlig väg infiltreras tUI eller på annat sätt påverkar en grundvat­tenförekomst och att ytvatten används för konstgjord infiltration. Frå­gor om användning av grundvatten liksom om skydd mot förorening av grundvatten har kommittén dock ansett faUa utanför dess uppdrag. Sådant ingrepp i vattenområde inom det geografiska tillämpningsom­rådet för överenskommelsen som påverkar grundvattenförhållandena behandlas emellertid som en form av byggande i vatten.

Vad angår förfarandet inför gränsälvskommissionen innebär kommitténs förslag, att kommissionen ersätter vattendomstolen i resp. stat som tillståndsgivande organ i fråga om byggande och andra åt­gärder i vatten. Tillståndsgivningen föreslås ske på grundval av ett an­sökningsförfarande, som utformas i nära överensstämmelse med mot­svarande förfarande i de båda staterna. Även för vissa frågor som

 

Prop. 1971:137                                                        18

inte avser tUlstånd föreslås ett ansökningsförfarande. För de frågor som sålunda skall behandlas av kommissionen inom ramen för ett särskUt reglerat ansökningsförfarande används i förslaget beteckningen mål. Från länsstyrelserna övertar kommissionen i huvudsak vissa frågor rö­rande fiske och flottning. Dessa frågor liksom övriga frågor som inte går in under ansökningsförfarandet skall handläggas som ärenden. Det är inte avsett att kommissionen skall vara forum för mål om straffan­svar eller i övrigt för rättsliga tvister som inte har samband med till­ståndsprövning. Sådana frågor skall handläggas av domstol i veder­börande stat. Vid prövning av mål och ärenden skall kommissionens samUiga ledamöter delta. För giltigt beslut krävs i princip att minst fyra ledamöter, därav minst två från vardera staten, är överens. Upp­nås inte sådan enighet skall som regel frågan hänskjutas tUl regering­arna för avgörande, I ersättningsfrågor skall dock den mening gälla som omfattas av flertalet medlemmar från den stat till vilken skadan etc. hänför sig.

Kommittén har övervägt frågan i vilken utsträckning fullföljd av ta­lan mot gränsälvskommissionens beslut bör vara tillåten. Kommittén har funnit det tämligen självklart, att det inte kan komma i fråga att inrätta ytterligare ett gemensamt organ, där kommissionens beslut skul­le kunna överklagas. I den mån fullföljd skall tillåtas får man alltså anlita inomstatUga organ. Beträffande frågor om ersättning anses na­turligt att fullföljd får ske till domstol i vederbörande stat. När det gäller andra frågor, såsom frågor om tillåtlighet av byggande i vatten och andra sådana åtgärder, är det med hänsyn till att intressen i båda staterna regelmässigt är berörda inte lämpligt att låta talan fullföljas till organ i endera staten. Det kan inte heller komma i fråga att ha dubbla klagoinstanser, en i vardera staten. Kommittén har därför stan­nat för att kommissionens beslut i andra frågor än ersättningsfrågor inte skall få överklagas. EmeUertid föreslår kommittén att tillstånds­frågor rörande mera betydande åtgärder skall underställas båda rege­ringarnas prövning, varjämte för giltighet av kommissionens beslut i vis­sa fall skall krävas stadfästdse av båda regeringarna. Med den ordning som sålunda föreslås anser kommittén att skäliga krav på rättssäkerhet bUr tUlgodosedda.

Kommittén framhåller ytterligare beträffande förfarandet att intern lagstiftning får inträda som supplerande enligt den allmänna grund­sats som i förslaget har kommit till uttryck i kap. 1 art. 8. Eftersom principerna för förfarandet i möjligaste mån bör vara enhetiiga och alltså i regel inte skifta allteftersom frågor hänförliga till den ena eller den andra staten behandlas, kan det härvid bli en öppen fråga, om finsk eller svensk lagstiftning skall tillämpas. Kommittén förutsätter att det får ankomma på gränsälvskommissionen att pröva denna fråga från fall

 

Prop. 1971:137                                                        19

till fall med ledning av de aUmänna grunder på vilka överenskom­melsen vilar.

Gränsälvskommissionen skaU enligt förslaget utöva fortlöpande till­syn över nyttjandet av gränsvattendragen. Väsentligen blir denna till­synsverksamhet av samordnande natur,

I fråga om giltighetstiden för överenskommelsen föreslås att ingen tidsbegränsning skall gälla men att vardera staten skall kunna bringa överenskommelsen att upphöra genom uppsägning.

I detta sammanhang framhåller kommittén, att den anknytning till den
gällande lagstiftningen i de båda staterna som har eftersträvats vid ut­
formningen av förslaget bör bibehållas även i fortsättningen. Kom­
mittén förutsätter därför att, om någondera statens lagstiftning i ämne
som behandlas i överenskommelsen ändras väsentligt, förhandlingar
utan dröjsmål tas upp för erforderlig omarbetning av överenskom­
melsen. Skulle sådana förhållanden inträffa att endera staten finner sig
böra säga upp överenskommelsen till upphörande, kan det bli en svår­
löst fråga hur det skall förfaras med anläggningar som då finns i vat­
tendraget. I förslaget ingår en bestämmelse som innebär att staterna
vid uppsägning skall ta upp förhandlingar om fortsatt bestånd av an­
läggningar som har tillkommit i enlighet med överenskommelsen.

Kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommelse är uppdelat i tolv kapitel. Det inledande 1 kap, innehåUer bestämmelser av allmän karak­tär, I 2 kap. har upptagits föreskrifter om gränsälvskommissionens sammansättning och organisation i övrigt. Därefter följer i 3—7 kap. bestämmelser om byggande i vatten, vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. I 8 kap, bar sammanförts vissa be­stämmelser om ersättning, medan förfarandet regleras i 9 kap. Före­skrifter om tiUsyn, besiktning, handräckning m, m, återfinns i 10 kap. Vissa bestämmelser om gränsöverskridande, skattefrihet m, m, ingår i

II  kap, och i 12 kap, upptas slutbestämmelser, avseende ordningen för
lösande av tvister om tolkning och tUlämpning av överenskommelsen,
ikraftträdande, uppsägning m, m. Kommittén motiverar i betänkandet
utförligt de särskilda artiklarna i förslagen till gränsälvsöverenskom­
melse samt till stadgor för gränsälvskommissionen och för fisket inom
Torne älvs fiskeområde (s, 116—196),

4 Remissyttrandena

Vad gäller frågan om behovet av en allmän vattenrättslig kon­vention är meningarna bland de svenska remissinstanserna delade. Väg­verket, domänverket, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmark­nadsstyrelsen, vattenfallsverket, länsstyrelsen och överlantmätaren i Norrbottens län, polismästaren i Haparanda polisdistrikt, Kiruna stad.

 

Prop. 1971:137                                                                       20

samarbetsnämnden för Pajala kommunblock, Tornedalskommunernas förbund, Torne älvs flottningsförening. Svenska Kraftverksföreningen samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anser att ett sådant behov föreligger. Domänverket, skogsstyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren och flottningsföreningen anför särskilt att den föreslag­na överenskommelsen bör antas så snart som möjligt. Länsstyrelsen, som redan i ett yttrande i december 1966 mycket kraftigt underströk att det förelåg ett stort behov av en allmän vattenrättslig konvention, framhåller att frågan senare har fått ökad aktualitet bl. a. genom de överläggningar som har ägt mm mellan gränskommunerna för att lösa föroreningsproblemen i Torne älv, i första hand i Torneå-Haparanda-regionen. VattenfaUsverket påpekar att vattenkraftutbyggnad för svensk del inte f. n. synes aktuell i berörda vattendrag och att det därför från vattenkraftssynpunkt inte kan anses angeläget att konventionen kommer till stånd. Från andra synpunkter, främst hänsynen till utvecklingen i gränsbygden med därtill knutna aktiviteter som inbegriper utnyttjande av gränsvattendragen och ovissheten om översynen av den svenska vattenlagen kan slutföras inom överskådlig tid, anser sig verket dock kunna rekommendera att en konvention grundad på kommitténs för­slag ingås. Verket framhåller att det kan finnas anledning att särskilt beakta konventionens skyddsfunktion vad gäller ovälkomna åtgärder i grannlandet.

RLF, som inte uttalar sig rörande behovet av en konvention, ifråga­sätter om det finns skäl att genomföra förslaget nu, eftersom innehål­let till följd av pågående översyn av vattenlagen kan bli inaktuellt inom relativt kort tid. Enligt förbundets mening vore det därför praktiskt att uppskjuta ställningstagandet.

De remissinstanser som anser att det inte föreligger något aktuellt behov av den föreslagna överenskommelsen i dess helhet eller i vissa delar är kammarkollegiet, fiskeristyrdsen, naturvårdsverket, naturvårds­sektionen vid länsstyrelsen, vattenlagsutredningen, vetenskapsakademien, Naturskyddsföreningen och Svenska Samernas Riksförbund.

Kammarkollegiet anser att frågan om ingående av en allmän vatten­rättslig konvention bör i huvudsak anstå tills vidare. Sådana frågor rörande t. ex. vattenföroreningsproblemen eller ordnandet av det gemen­samma laxfisket som inte tål uppskov bör självfaUet kunna tas upp till separat mellanstatiig reglering. Den utredning som hösten 1969 har lagts fram av arbetsgruppen för de outbyggda norrlandsälvarna (Ds I 1969: 8) visar att en utbyggnad av vattenkraften i Torne älv inte är ekonomiskt lönsam. För annat byggande i vatten torde en särskild vattenrättslig konvention knappast behövas. Kollegiet påpekar vidare att det redan nu föreligger behov av viss omarbetning av förslaget med hänsyn till tillkomsten av mUjöskyddslagen (1969: 387). Genom denna har införts ett nytt prövningssystem  för vattenföroreningsföretagen,  innebärande

 

Prop. 1971:137                                                        21

administrativ prövning av tillståndsfrågorna, medan ersättningsfrågor­na prövas av domstol. Enligt direktiven för vattenlagsutredningen (Ju 1969: 58) bör systemet införas även i vattenlagstiftningen i öv­rigt. Utredningens arbete omfattar även översyn av de materiella reg­lerna i vattenlagen. Mot den bakgrunden och då behovet av en vatten­rättskonvention under alla förhållanden inte är akut ter det sig mindre meningsfullt att nu fullfölja konventionsarbetet.

Vattenlagsutredningen, som tillkallades år 1968 med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523), anger flera skäl för uppskov. En utbygg­nad av vattenkraften i gränsälvssystemet ter sig i dag synnerligen oviss. I fråga om behovet i övrigt av en gemensam vattenrättslig reglering synes nödvändig kontroll över de fasta fiskeverken i och för sig kun­na utövas med stöd av nationell lagstiftning. Behovet av regler för inrättande av internationella trafikleder torde för Sveriges del inte ha större angelägenhetsgrad i gränsälvsområdet än på andra håll, t. ex. inom Öresundsregionen. Det synes vidare med hänsyn bl. a. till be­folkningsutvecklingen mindre sannolikt att ytvattenuttag av beskaffen­het att påverka vattenförhållandena på ömse sidor om gränsen kom­mer att behövas inom överskådlig tid. Det mest framträdande behovet av gemensamma regler föreligger enligt utredningens mening i fråga om möjligheterna att använda gränsvattendragen som redpienter för av­loppsvatten. Såvitt gäller avloppsföretag i Sverige synes dock den na­tionella lagstiftningen tUlgodose högt ställda anspråk från vattenvårds­synpunkt, och det kan inte antas annat än att den finska lagstiftningen erbjuder ett godtagbart skydd i detta hänseende. Samarbetet mellan de båda ländernas vattenvårdande myndigheter torde förhoppningsvis inte vara beoende av en konventionsmässig reglering. Behovet av en allmän vattenrättslig överenskommelse ter sig sålunda i dagens läge inte alltför påtagligt. Utredningen framhåller att den anser gränsälvskommitténs förslag väl genomarbetat och i och för sig ägnat att läggas till grund för fortsatta överläggningar mellan länderna men att ett fortsatt kon­ventionsarbete bör bedrivas under hänsynstagande till den pågående reformeringen av den svenska vattenlagstiftningen. Om konventionsar­betet skuUe fullföljas innan vattenlagsutredningen har slutfört sitt upp­drag, kan det bli nödvändigt att efter kanske en kort tid från svensk sida påkalla förhandlingar för erforderlig omarbetning av överenskommel­sen. En sådan situation bör undvikas. Olägenheterna av ett uppskov i konventionsarbetet i avbidan på vattenlagsutredningens förslag torde böra vägas mot behovet att så snart som möjUgt få till stånd en enhetlig vattenrättsUg reglering inom gränsälvsområdet. Detta behov kan inte an­ses vara alltför trängande. Vattenlagsutredningen anser sig under nu angivna omständigheter böra förorda att konventionsarbetet får vila i avvaktan på utredningens resultat. Härtill kommer att konventionsför-slagets detaljutformning under alla förhållanden torde böra övervägas

 

Prop. 1971:137                                                        22

ytterligare mot bakgrund bl. a. av mUjöskyddslagstiftningen, varvid viss tidsutdräkt inte torde kunna undvikas.

Fiskeristyrelsen konstaterar att de skäl som föranledde tillsättandet av såväl gränsälvskommittén som laxfiskekommissionen i dag i stort sett har bortfallit. Det är sålunda synnerligen ovisst om i framtiden utbyggnad av vattenkraften inom gränsområdet blir aktuell. Vidare har frågan om rätten tUl laxfisket avgjorts genom högsta domstolens dom i målet mellan byamännen i Vitsaniemi och svenska staten. SlutUgen torde flottningen i gränsvattnen komma att upphöra. På grund av denna utveckling beträffande vattenkraftutbyggnad, flottning och fiske torde inom överskådlig tid endast ett fåtal ärenden varje år påkalla hand­läggning enligt den av gränsälvskommittén föreslagna ordningen. Det blir då fråga om prövning av tillåtligheten av något fast fiskeverk, någon brobyggnad eller något utsläpp av avloppsvatten. Tillsynen inom gränsvattnen torde med någon förstärkning bättre kunna utövas av redan befintliga organ än av gränsälvskommissionen. Att för an­givna mycket begränsade uppgifter bygga upp en stor och dyrbar or­ganisation och dessutom skapa en för den svenska gränsbefolkningen oförmånlig särlagstiftning anser fiskeristyrelsen inte motiverat. En i nuvarande läge lämplig ordning för en bilateral reglering av de finsk­svenska vattenrättsförhållandena bör kunna skapas efter förebild av 1929 års svensk-norska vattenrättskonvention.

Svenska Samernas Riksförbund framhåller att såvitt angår samer­nas intressen vid en eventuell framtida vattenkraftutbyggnad svensk vattenlag bör tillämpas med de tUlägg som förbundet begärt hos vatten­lagsutredningen.

Naturvårdsverket, vetenskapsakademien och Naturskyddsföreningen framhåller att det inte föreligger något behov av en gränsälvsöverens­kommelse som omfattar vattenkraftutbyggnad. Dessa remissinstanser jämte naturvårdssektionen vid länsstyrelsen ifrågasätter behovet av den föreslagna överenskommelsen även när det gäller vattenförorening. Na-tiirvårdssektionen anser att det bör övervägas att i stället träffa över­enskommelse om att förorening av gränsälvarna skall förhindras så långt det är möjligt. Prövning av ärenden av denna art skulle då ske enligt gällande lagstiftning av vederbörande organ i det land där anläggning­en eller verksamheten är lokaliserad eller planeras. Vid prövningen skulle man vara skyldig att beakta den träffade överenskommelsen och även ta hänsyn till den eventuellt strängare lagstiftningen i det andra landet. Naturvårdsverket framhåUer att såväl den svenska som den finska lagstiftningen synes erbjuda tillfredsställande möjligheter att ingripa mot avloppsföretag på ömse sidor om gränsälvarna. Natur­skyddsföreningen påpekar att det för att motverka förorening krävs samförstånd mellan myndigheter på ömse sidor om gränsen men att de åtgärder som skall vidtas blir separata.

 

Prop. 1971:137                                                                       23

När det gäller utformningen av en gränsälvsöverenskommelse har kommitténs förslag fått ett positivt mottagande vid remissbehandling­en. På olika punkter har dock förslag tUl ändringar förts fram.

Vad beträffar överenskommelsens geografiska tillämpnings­område anser kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen och Naturvårds­verket att detta inte bör omfatta tUlflöden till gränsälvarna. Sådana fö­retag i tUlflödena som kan antas medföra olägenhet av någon betydel­se för intressen inom det andra landet bör enligt dessa remissinstanser prövas i en ordning liknade den som gäller enligt 1929 års svensk­norska vattenrättskonvention. Lantbruksnämnden, Norrbottens Kust­fiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund anser att tillämpningsområdet i havet på den svenska sidan bör begränsas till ett närmare angivet område närmast utanför Torne älvs mynning. Som skäl härför anges att laxfisket inom svenska Nedertorneå sockens skär­gårdsområde inte är föremål för regalrätt, att flottning inte förekommer inom området samt att skärgårdsområdet på den svenska sidan till ytan är väsentligt större än motsvarande område på den finska sidan. Kammarkollegiet och lantmäteristyrelsen framhåller att förekomsten av Tärendöbifurkationen medför att gränsälvskommissionen kan i anled­ning av ett företag i Torne älv uppströms Tärendö älv få komma att ta ställning även till skadefrågor m, m, i Kalix älv.

Med anledning av förslaget i kap, 1 art, 2 att överenskommelsen skall omfatta åtgärder som utförs inom annan del av det geografiska tillämpningsområdet än gränsälv under förutsättning att åtgärden kan medföra verkningar i den andra staten föreslår vattenlagsutredningen och Kraftverksföreningen den ytterligare begränsningen att verkningar­na i den andra staten skall vara av någon betydelse.

Kommittén föreslår i kap, 1 art, 5 en regel om genomgående hälften-delning av vattenkraften i gränsälvarna med sidogrenar, dock med det förbehållet att den rätt tUl vattnet som enskild kan grunda på dom, ur­minnes hävd eller annan särskild rättsgnmd inte får rubbas härigenom, Lantmäteristyrelsen tillstyrker den föreslagna hälftendelningen. Vatten­överdomstolen kritiserar förslaget och framhåller särskilt att detta inte överensstämmer med vare sig svensk eller finsk vattenrätt. I båda rätts­systemen gäller att i rinnande vatten vardera sidan njuter lika lott i vattnet och detta inte bara i oförgrenad älv utan också i varje gren eller särskilt utflöde som älven uppdelas i av holmar eller andra land­områden. De faU där vattendraget på detta sätt delar sig är inte oväsent­liga från vattenkraftssynpunkt. Även Kraftverksföreningen är kritisk och framför önskemål om uttryckliga bestämmelser om ersättning för den vattenkraft som förloras.

I den mån överenskommelsen inte omfattar särskilda bestämmelser skall enligt kap, 1 art, 8 i kommitténs förslag inom vardera staten där gällande lagstiftning tUlämpas, Någon kritik har inte framförts mot den-

 

Prop. 1971:137                                                        24

na viktiga princip. Kraftverksföreningen framhåller emellertid att osä­kerhet råder om i vUken utsträckning intern lag skall komplettera överenskommelsen och nämner som exempel bestämmelserna om er­sättningskraft i 9 kap, svenska vattenlagen.

Med anledning av förslaget om inrättande av en gränsälvs­kommission, som skall avgöra både tillstånds- och ersättnings­frågor, anför Svenska Samernas Riksförbund under hänvisning till 16 § regeringsformen och den europeiska konventionen angående de mänsk­liga rättigheterna, att samerna motsätter sig prövning av annan instans än domstol. Vattenlagsutredningen ifrågasätter en uppdelning så att kommissionen prövar tillståndsfrågor medan ersättningsfrågor avgörs av nationell domstol. Utredningen erinrar om att dess direktiv förut­sätter en uppdelning efter mönster av mUjöskyddslagen med tUlstånds-prövning hos administrativ myndighet och prövning av ersättningsfrågor vid domstol. Vattenlagsutredningen ifrågasätter vidare om inte tillåtlig­heten av företag inom den yttre zonen alltid borde prövas av nationell myndighet, även om detta skulle innebära att myndigheten därvid mås­te tillämpa gränsälvsöverenskommelsen. Vad gäller kommissionens sam­mansättning anser Naturskyddsföreningen att tekniker inte bör ingå i kommissionen. Däremot bör den högsta tUlgängliga administrativa er­farenheten på ömse sidor av älven vara representerad. Vidare bör in­gå naturvårdsexperter. Lantmäteristyrelsen anser att det bör införas en bestämmelse som ålägger kommissionen att på begäran av domstol eller administrativ myndighet i någotdera landet avge yttrande i frågor som ligger inom dess verksamhetsområde.

Beträffande förslagets regler om byggande i vatten vänder sig Övertorneå kommun och Tornedalskommunernas förbund mot att tUlstånd alltid skall krävas för anläggande av vatten- och kloakledning under vattenområde. Det borde vara tillräckligt med enbart anmälnings­skyldighet om statlig myndighet har granskat och godkänt företaget, Vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen erinrar om behovet av bestämmelser om ansvaret när företag i vatten överges.

Förslagets bestämmelser om förutsättningar för att byggande i vatten skall vara tillåtligt anses av vattenöverdomstolen, vattenfallsverket, väg­verket och länsstyrelsen vara lämpligt utformade. Domänverket fram­håller att de föreslagna bestämmelserna har en betydligt mindre koncis utformning än motsvarande regler i den svenska vattenlagen. Det är enligt verket synnerligen tveksamt om den föreslagna bestämmelsen om generell avvägning mellan nytta och skada skall kunna accepteras från bl, a, fiskeintressets och naturvårdens synpunkt, Fiskeriintendenten och lantbruksnämnden ger uttryck för liknande tveksamhet. Lantbruks­nämnden anser att bestämmelsema bör utformas i överensstämmelse med nuvarande regler i den svenska vattenlagen, EnUgt Naturskydds­föreningen har erfarenheten visat att det fordras de mest uttryckliga be-

 

Prop. 1971:137                                                                   25

stämmelser för att naturvårdshänsyn skaU tas i praktiken. Vattendragen måste bedömas översiktligt och planmässigt. Det moderna sättet att se på alla värden och söka förekomma kortsynt exploatering bör enligt föreningen framgå av bestämmelserna.

Vad beträffar förslagets regler i övrigt om byggande i vatten kan följande nämnas. Vattenlagsutredningen och Kraftverksföreningen kriti­serar bestämmelsen i kap, 3 art, 7 att den som avböjer ett gemensamt utnyttjande av strömfall likväl skall ha rätt att senare inträda som del­tagare i företaget, Vattenöverdomstolen motsätter sig den föreslagna maximeringen av avgift enligt kap, 3 art, 11 till två procent av den be­räknade årliga nettonyttan och anser att avgiften bör bestämmas efter skälighet. Domänverket, fiskeriintendenten och lantbruksnämnden föror­dar att överenskommelsen kompletteras med en motsvarighet till fiske­avgift enligt 2 kap, 10 § svenska vattenlagen. Kraftverksföreningen framhåller att de föreslagna tvångsrätterna enligt kap, 3 art. 12 och 13 är mer inskränkta än i den svenska vattenlagen. Om tvångsrätterna inte kan ges samma innehåll som i 2 kap. 14—16 §§ svenska vatten­lagen, bör de enligt föreningen åtminstone anknyta till samma förut­sättningar som anges i kap, 3 art, 3 för tillstånd tUl byggande i vatten. Beträffande art. 13 påpekar föreningen att det kan tänkas att för ut­nyttjandet av egen vattenkraft annans dammbyggnad kan behöva tas i anspråk även utan att annans vattenområde eller vattenkraft samtidigt tas i anspråk. Vattenöverdomstolen framhåller att bestämmelserna i kap. 3 art. 18 om omprövning av villkoren för tillstånd tUl byggande i vatten i motsats tUl nyprövningsinstitutet i 4 kap. svenska vatten­lagen inte ger möjUghet till gottgörelse av statsmedel för viss förlust av förmån. Härigenom begränsas omprövningen och detta kan föran­leda att ett företag även efter omprövningen kommer att vara otill­fredsställande från allmän synpunkt. Den svenska lagens bestämmelser ger bättre möjUghet tUl anpassning till de vid omprövningen rådande förhållandena. Även kammarkollegiet framför kritik mot förslaget och framhåller särskilt att det föreslagna andra stycket innebär en betydan­de urholkning av omprövningsinstitutet i förhållande till den svenska vattenlagen. Med anledning av bestämmelserna i kap. 3 art. 21 om rensning och återställande av vattendrag ifrågasätter vattenlagsutred­ningen om inte fiskeritjänsteman i god tid bör underrättas om rens­ningsåtgärd som inte prövas av gränsälvskommissionen. Naturskydds­föreningen anser att de föreslagna bestämmelserna är alldeles för libe­rala. Rensningen medför stora olägenheter för fisket och från natur­vårdssynpunkt. Dessutom missbrukas lätt varje frihet i sådant hänseende långt över bristningsgränsen.

Den i kap, 4 art, 1 föreslagna uppräkningen av de ändamål för vilka vattenreglering får ske bör enligt kammarkollegiet avslutas med   "annat   allmänt   intresse   av   betydenhet",   Vattenöverdomstolen

 

Prop. 1971:137                                                        26

framhåller att det är osäkert om det enligt 3 kap. svenska vatten­lagen är möjligt att sedan en regleringssamfällighet har bildats på fri­villig väg utöka företaget tUl att omfatta ytterligare strömfall. Liknan­de osäkerhet följer av förslaget tUl överenskommelse. Ett klart utta­lande i denna fråga i motiven är enligt domstolen angeläget. För den händelse möjUghet till utökning av regleringsföretag skall anses före­ligga synes i kap, 9 art, 1 som mål böra anges även ansökan om änd­ring av föreskrifter om delaktighet m. m. som meddelats enligt kap. 4 art. 3.

De i kap. 5 om fiske upptagna bestämmelserna rörande fiskådra inom älvområdet tillstyrks av domänverket och fiskeriintendenten. Denne anser det motiverat att särskild hänsyn tas till vandringsfiskens skydd och framkomstmöjligheter i Torne älv med hänsyn till att älven är den viktigaste av östersjölaxens kvarvarande outbyggda ledälvar. Även domänverket åberopar Torne älvs stora betydelse som reproduk­tionsområde för östersjölaxen.

Också föreskrifterna om fredningszoner inom havsområdet tillstyrks av domänverket och fiskeriintendenten. Verket föreslår emellertid att bestämmelserna kompletteras med föreskrift om största längd på led­armarna och minsta avstånd mellan redskapen. Fredningszonerna har nämligen visat sig vara mindre effektiva än väntat, eftersom fiskarena i viss omfattning stänger utmed zongränsen med långa stängarmar utgå­ende från storryssjorna. Lantbruksnämnden anser att de gällande be­stämmelserna om fredningszoner inom skärgårdsområdet saknar prak­tisk betydelse i större delen av skärgården eller utanför den linje som nämnden föreslagit som gräns för överenskommelsens tillämpningsom­råde i havet. Inom området utanför älvmynningen täcker fredningszo­nerna väl de djupaste delarna av fiskvägama upp mot Torne älv enligt svenska fiskelagens regler om fiskådrans bredd, djup och läge. Det kan därför synas onödigt att utöver bestämmelserna om fredningszoner även den svenska fiskelagens regler om fiskådra skall gälla. Hela det svenska fiskådreinstitutet bör enligt nämndens mening bli föremål för översyn. I avvaktan på en sådan översyn bör endast bestämmelserna om fredningszoner gälla, i all synnerhet som dessa även tillgodoser flottnings- och farledsintressena, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund framför samma synpunkter.

Domänverket ifrågasätter obligatorisk tillståndsprövning för fasta fiskeverk, eftersom frågan om inverkan på vandringsfiskens reproduk­tionsmöjligheter bör prövas vid varje sådant byggande i vatten.

Kommitténs förslag att gränsälvskommissionens beslut rörande det samfällda laxfisket enligt kap, 5 art, 6 och 7 för att bli gällande skall stadfästas av båda regeringarna tillstyrks av domänverket. Lantmäteri­styrelsen, länsstyrelsen, lantbruksnämnden och fiskeriintendenten ifrå­gasätter om en sådan ordning behövs. Kammarkollegiet fäster särskild

 

Prop. 1971:137                                                        27

uppmärksamhet på fisket inom samernas vatten, dvs, fisket i gräns­vattendragen ovanför gränsen mellan Pajala och Karesuando kommu­ner. Det tillkommer "Konungen eller myndighet som Konungen be­stämmer" [33 § rennäringslagen (1971: 437)] att besluta i frågor om upplåtelse av rätt till fiske inom samernas områden. För sådana fiske­upplåtelser krävs vidare att vederbörande sameby — i detta fall Könkämä — hörts i ärendet.

De i 10 § i förslaget till stadga för fisket inom Torne älvs fiskeom­råde upptagna fiskeförbuden kritiseras av domänverket, lantbruksnämn­den, Haparanda stad, Karesuando kommun och samarbetsnämnden för Pajala kommunblock. Domänverket anser att i paragrafens tredje stycke bör göras undantag för fiske med nät och not i de större sel som särskUt förtecknas av kommissionen. Lantbruksnämnden förordar motsvarande undantag för not- och nätfiske efter sik. Även de kom­munala intressena föreslår att fiskeförbuden inskränks i olika avse­enden.

Domänverket, fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten, lantbruksnämnden, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Central­förbund föreslår att det i 13 § föreskrivna minimimåttet för lax bestäms till 50 cm, dvs. det mått som gäller för svenska älvar i övrigt. Fiskeri­styrelsen hänvisar till att förslag har lagts fram om en ändring i 1962 års konvention angående laxfisket i Östersjön (SÖ 1963: 13). Enligt förslaget skall minimimåttet för lax fångad i fasta redskap innanför den svenska baslinjen norr om lat. 60°N minskas från 60 tUl 50 cm.

De i 16—19 §§ föreslagna redskapsbestämmelserna kritiseras av do­mänverket, fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten, länsstyrelsen, lantbruks­nämnden, Karesuando kommun, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund. Fiskeriintendenten utvecklar kritiken på följande sätt. Paragraferna innehåller en mängd detaljerade bestämmelser om fiskredskapens utformning, vilka alla syftar till att förebygga överexploatering av fiskbestånden och förhindra fångst av un­dermålig fisk — främst lax och havsöring. Redskapsbestämmelserna har med andra ord karaktären av föreskrifter lagda ovanpå reglerna om minimimått, fiskådra, fredningszoner och fredningstider. Inga belägg har ännu framkommit som kan tjäna som motiv för bibehållande av så­dana redskapsbestämmelser,

I 20 § föreslås gränsälvskommissionen få rätt att utfärda vissa be­stämmelser. Lantbruksnämnden, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund förslår att paragrafen utgår, eftersom vederbörande länsstyrelse även fortsättningsvis bör meddela sådana bestämmelser för länskusten i dess helhet.

I anslutning tiU bestämmelsema om flottning framhåller flera remissinstanser att den allmänna flottningen torde komma att upphöra. Domänverket, skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen och flottningsförening-

 

Prop. 1971:137                                                        28

en har inte något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna. Enligt domänverket fyller visserligen 1949 års flottningsöverenskommdse sin funktion i nuvarande skick. Den föreslagna omarbetningen medför dock knappast några olägenheter. Eftersom det är tänkbart att viss separat- eller husbehovsflottning kan komma att äga rum, även om den allmänna flottningen upphör, är det av värde att bestämmelser härom finns i gränsälvsöverenskommelsen, Fiskeriintendenten anser att flott-ningsintresset inte som hittills bör prioriteras gentemot fisket och andra intressen utan att lagreglerna bör utformas så att frågor som uppkom­mer i samband med flottningens nedläggning kan lösas med minsta möjliga besvär. Fiskeriintendenten framhåller vidare, i likhet med vat­tenöverdomstolen, länsstyrelsen, lantbruksnämnden och vattenlagsutred­ningen, att förslaget bör kompletteras med bestämmelser om återställ­ningsåtgärder efter förebild av den nya svenska lagstiftningen härom (SFS 1969: 396—399). Skogsstyrelsen anser däremot att erforderliga bestämmelser för nedläggning av flottningen och avveckling av flott-ningsföreningens tUlhörigheter kan införas i reglementet för den nya flottningsföreningen. Det är därför enligt styrelsen angeläget att över­enskommelsen träder i kraft så snart som möjligt, Övertorneå kommun och Tornedalskommunernas förbund föreslår en särskild fond för åter­ställningsåtgärder.

Flera remissinstanser framhåUer att mUjöskyddslagen nödvändiggör en omarbetning av förslagets bestämmelser om skydd mot vatten­förorening. Naturskyddsföreningen anser att de av kommittén fö­reslagna skyddsbestämmelserna är otidsenliga och framhåller att vat­tenförorening måste motarbetas effektivt och föroreningsfrågorna be­handlas sakkunnigt, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ost­kustfiskarenas Centralförbund ifrågasätter om inte förslaget bör läg­gas till grund för nya mellanstatliga överväganden, som inte endast om­fattar gränsvattnen utan också kustområdena på den svenska och finska sidan av Bottenviken och Bottenhavet, Vattenlagsutredningen tar upp frågan om förbudstalan och anser det tveksamt i vilken ordning sådan talan skall få föras t. ex. av finsk sakägare mot svensk företagare som vållar olägenhet genom förorening av gränsälv.

Beträffande förfarandet tar vattenlagsutredningen upp bestäm­melserna i kap. 9 art. 3 om regleringen av kompetenskonflikt mellan kommissionen och vattendomstolarna. Utredningen anser att kompetens­konflikt med nationeU tillståndsmyndighet alltid bör lösas enligt kom­missionens bestämmande. De föreslagna omröstningsreglerna har för ersättningsfrågornas del den innebörden att, så snart två medlemmar från den stat där skadan uppkommer är ense, deras mening skall gälla. Vattenöverdomstolen är inte övertygad om att detta är en rimlig lös­ning. Kommissionen har att beakta både ersättningsgivares och ersätt-ningstagares intressen och den ersättning som skall utges torde i många

 

Prop. 1971:137                                                        29

fall komma att belasta företagare i det motsatta landet. Vattenöver­domstolen föreslår därför att i ersättningsfrågor skall gälla den me­ning som omfattas av mer än hälften av kommissionens medlemmar samt att vid lika röstetal ordföranden skall ha utslagsröst. Eftersom det får anses önskvärt att så många frågor som möjligt avgörs av kom­missionen utan hänskjutande tUl regeringarna, ifrågasätter domstolen om inte detta beslutsförfarande kan utsträckas att gälla även andra frågor.

Förslaget att talan mot kommissionens beslut i ersättningsfrågor skall få föras hos vattenöverdomstolen i vederbörande stat medan kommis­sionens beslut i andra frågor omedelbart vinner laga kraft godtas med vissa betänkligheter av vattenöverdomstolen, domänverket och läns­styrelsen. Enligt länsstyrelsen är rättssäkerhetskravet i praktiken tillräck­ligt tillgodosett genom att viktigare beslut måste underställas eller stad­fästas. Fiskeriintendenten, lantbruksnämnden och Övertorneå kommun anser däremot inte att förslaget kan godtas. Enligt lantbruksnämnden bör ytterUgare övervägas om inte ett lämpligt besvärsförfarande kan konstrueras. Övertorneå kommun anser att möjlighet borde finnas att efter tillstånd av högsta domstolen i respektive land få kommissionens beslut omprövade av denna.

Förslagets bestämmelser om tillsyn har förarUett flera påpekan­den. Överbefälhavaren föreslår att den rörelsefrihet över gränsen som följer av bestämmelserna skall upphävas eller begränsas vid bered­skapstillstånd och krig. Domänverket och fiskeriintendenten anmäler tveksamhet när det gäller kommissionens praktiska möjligheter att verkställa fortlöpande tillsyn över vattenförhållandena. Polismästaren i Haparanda polisdistrikt anser att någon ny internationell polisstyrka eller motsvarighet därtUl inte bör få skapas. Förmanskap över polisen kan inte heller läggas på kommissionen. Enligt generaltullstyrelsen bör några särskUda övervakningspatruller för fisketillsyn inte inrättas. I stället bör befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning åläggas att i samarbete med motsvarande finska myndigheter utöva den gemensamma fisketillsyn som avses, och sådana befattningsha­vare öör också få till uppgift att utöva tillsyn till motverkande av vat­tenförorening.

I anslutning till bestämmelserna om överenskommelsens upphörande framhåller vattenlagsutredningen att det från rätts­säkerhetssynpunkt är angeläget att största möjliga säkerhet skapas för den framtida giltigheten av tillstånd som har meddelats enligt överens­kommelsen. Den omständigheten att denna upphört får inte leda till att anläggningar som medgivits enligt överenskommelsen kan komma att betraktas som olagliga. Kraftverksföréningen anför liknande syn­punkter och påpekar att förslaget kan leda till att redan lämnade till­stånd förfaller i samband med uppsägning av överenskommelsen efter-

 

Prop. 1971:137                                                        30

som det föreskrivs att förhandlingar skall tas upp om fortsatt bestånd av anläggningar. Den som utför en anläggning med stöd av överens­kommelsen — t. ex. utför reglering av en sjö inom Sverige med av­lopp till gränsälv — har sålunda inte någon garanti för att denna an­läggning får bibehållas. Detta nedsätter tydligen i högsta grad värdet av tillstånd enligt överenskommelsen. Önskvärt är en föreskrift att med­delade tillstånd för befintliga anläggningar skall bestå även om över­enskommelsen i övrigt upphör att gälla. Detta borde vara ett för båda länderna gemensamt intresse. Som ett annat men sämre alternativ kan man tänka sig en intem föreskrift inom vartdera landet om ersätt­ning till intresse som grundar sig på tillstånd enligt överenskommelsen och som skadas då överenskommelsen upphör.

5 De föreliggande förslagen

Rörande de förslag till ändringar i kommitténs förslag som har ut­arbetats vid de efter remissbehandlingen förda förhandlingarna har de deltagande företrädarna för de bägge staterna gjort följande gemen­samma uttalanden,

"De upprättade förslagen stämmer till övervägande del helt överens med gränsälvskommitténs förslag. Vissa mera betydande ändringar har dock vidtagits på grund av ny lagstiftning eller andra nytillkom­na omständigheter. Sålunda har bestämmelserna om skydd mot vatten­förorening arbetats om med den svenska miljöskyddslagen (1969: 387) som förebild. De utgör nu kap. 6 i förslaget till gränsälvsöverenskom­melse. I anslutning härtill har efter mönster av den svenska miljö­skyddskungörelsen (1969: 388) upprättats ett förslag till stadga om prövnings- och anmälrungsskyldighet för verksamhet som avses i kap.

6 art. 3 i gränsälvsöverenskommélsen. Med hänsyn till att beslut har
fattats om att den allmänna flottningen i gränsälvarna skall upphöra
efter flottningssäsongens slut år 1971 har det inte ansetts påkallat med
ett särskilt kapitel om flottning i gränsälvsöverenskommelsen, utan det
har ansetts lämpligare att bibehålla 1949 års flottningsöverenskommdse
med tUlhörande stadga efter en viss anpassning till gränsälvsöverens­
kommelsen. Flottningsöverenskommelsen har kompletterats med regler
motsvarande 1969 års svenska lagstiftning om återställningsåtgärder i
avlyst flotUed (SFS 1969: 396—399), De nya flottningsbestämmdserna
har upptagits i en tilläggsöverenskommelse med tilläggsstadga. Vissa
relativt obetydliga ändringar i gränsälvskommitténs förslag har föran­
letts av de ändringar i den svenska vattenlagen som beslutats i anled­
ning av prop, 1971: 106 och som i huvudsak innebär att Kungl, Maj:ts
prövningsrätt i vattenmål utvidgas och att vattendomstolarna inordnas
i tingsrättsorganisationen, .Även på en del andra punkter har sakliga

 

Prop. 1971:137                                                                    31

eller redaktionella ändringar företagits. Stadgan för finsk-svenska gräns­älvskommissionen, stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde och stadgan om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen har fogats som bi­lagor tUl denna överenskommelse.

I det följande lämnas en översiktlig motivering till de ändringar som föreslås. I den mån annat inte anges har av gränsälvskommittén lämnade motiveringar godtagits i tillämpliga delar. Synpunkter som har framförts vid remissbehandlingen redovisas endast om de har föran­lett någon ändring eller behov har ansetts föreligga av ett klargörande uttalande. Redaktionella ändringar anmärks inte särskilt.

Förslaget till gränsälvsöverenskommelse

Det aktuella förslaget tUl gränsälvsöverenskommelse är uppdelat i tio kapitel. Kap, 1—5 har samma rubriker och huvudsakliga innehåll som i gränsälvskommitténs förslag. Eftersom flottningskapitlet har utgått, handlar kap. 6 om skydd mot vattenförorening, kap. 7 om er­sättning och kap, 8 om förfarandet. Dessa kapitel motsvarar resp. kap. 7, 8 och 9 i kommitténs förslag. Kap. 9, som motsvarar kap. 10 i kommittéförslaget, innehåller tUlsyns- och ansvarsbestämmelser m. m. samt kap. 10, som motsvarar kap 12, slutbestämmelser. Eftersom kap. 11 i gränsälvskommitténs förslag, vilket behandlar gränsöverskridande, skattefrihet m. m., huvudsakligen avser flottning och i den delen över­ensstämmer med vad som gäller enligt 1949 års flottningsöverenskom­mdse, har kapitlet fått utgå. Art. 1 i kapitlet har dock bibehållits och överförts tUl kap. 2 art. 6.

Kap. 1 art. 2. I ett nytt andra stycke upptas en hänvisning till 1949 års flottningsöverenskommdse med tillhörande stadga samt en erinran om att erforderliga kompletterande bestämmelser skall meddelas i en tilläggsöverenskommelse med bifogad tilläggsstadga.

Kap. 1 art. 3. För att ytterUgare understryka den betydelse som bör tilläggas naturvården har angivits, att särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset.

Kap. 1 art. 4. Artikeln motsvarar kap, 3 art, 4 i gränsälvskommit­téns förslag. Denna artikel bör enligt kommittén ges generell tUlämp­ning och således gälla t, ex, vid konkurrens mellan vattenbortledning och avloppsutsläpp. Det har med hänsyn härtill ansetts lämpligare att placera artikeln i det inledande kapitlet, vUket innebär att den blir direkt tillämplig även för kap, 6 om vattenförorening. Kap, 1 art, 4 i kom­mittéförslaget har inarbetats i kap, 3 art, 8,

Kap. 1 art. 7. Artikeln innehåller en hänvisning till art, IV i 1810 års gränsregleringstraktat, I anslutning härtUl erinras om deklarationen den 7/19 september  1845  angående tolkningen  av art.  IV i  gräns-

 

Prop. 1971:137                                                        32

regleringstraktaten (i Sverige SFS  1845: 38 s. 4 och i Finland FAF 1845).

Kap. 1 art. 8. I artikeln slås fast, att intern rätt är subsidiärt till­lämplig. Svenska Kraftverksföreningen framhåller i sitt remissyttrande att det är ovisst i vad mån vederbörande lands lag skall komplettera vissa bestämmelser i överenskommelsen. Det är emellertid inte möjligt att uttömmande ange i vilken utsträckning intern rätt skall tillämpas utan lösningen av dessa frågor får överlämnas till rättstillämpningen. Skyldighet att leverera ersättningskraft över riksgränsen bör dock inte kunna åläggas.

Kap. 2 art. 2. I artikeln har tUlagts att medlem av kommissionen skall utses för viss tid, vilket överensstämmer med vad kommittén har ut­talat i motiven.

Kap. 2 art. 3. Det är naturligt och lämpligt att kommissionen an­litas som remissinstans i frågor som ligger inom dess kompetensom­råde. Någon särskild föreskrift härom behövs inte.

Kap. 2 art. 5. I Sverige har ämbetsansvarskommittén i ett princip­betänkande (SOU 1969:20) Ämbetsansvaret föreslagit, att det nu­varande ämbetsansvaret enligt svensk rätt skall upphävas. Med hän­syn härtill har i första stycket orden "straffrättsUgt tjänstemannaan­svar" bytts ut mot "straffrättsUgt ansvar för sina handlingar i tjänsten" och i andra stycket ordet "tjänstemannaskydd" bytts ut mot "skydd".

Kap. 2 art. 6. Artikeln motsvarar kap. 11 art. 1 i gränsälvskommit­téns förslag med den ändringen att artikeln avser även sakkunnig som förordnats att utöva tillsyn. I fråga om flottningen finns motsvaran­de bestämmelse i art. IV i 1949 års flottningsöverenskommdse.

Kap. 2 art. 7. I denna artikel, som saknar motsvarighet i kommitté­förslaget, föreskrivs att gränsälvskommissionens tillhörigheter skall va­ra fria från all behandling av tiUlmyndighet samt från in- och utförsel­avgift.

Kap. 2 art. 8. I artikeln, som motsvarar kap, 2 art, 6 i gränsälvs­kommitténs förslag, anges att stadga för gränsälvskommissionen har intagits i bilaga A till överenskommelsen.

Kap. 3 art. 1. Sista punkten i andra stycket i gränsälvskommitténs förslag har uteslutits som överflödig.

Kap. 3 art. 2. I artikeln har tillagts orden "utan oskälig kostnad", vilket överensstämmer med vad kommittén har uttalat i motiven.

Kap. 3 art. 4—13. Eftersom kap. 3 art. 4 i kommitténs förslag har överförts till kap. 1 har art. 5—14 i kommitténs förslag fått ändrad beteckning.

Kap. 3 art. 6. I anledning av remisskritik har i artikeln, som mot­svarar kap. 3 art. 7 i kommitténs förslag, inte medtagits en av kom­mittén föreslagen bestämmelse, att den som avböjer ett gemensamt ut-

 

Prop. 1971:137                                                        33

nyttjande av strömfall likväl skall ha rätt att senare inträda som del­tagare i företaget.

Kap. 3 art. 8. Artikeln motsvarar kap, 1 art, 4 och kap, 3 art. 9 i kommitténs förslag. Någon saklig ändring har inte skett.

Kap. 3 art. 12. I arUedning av remisskritik har kommitténs förslag ändrats så att de förutsättningar för tvångsrätt som anges i kap. 3 art. 11 gäller även för tvångsrätt enligt förevarande artikel. Sådan tvångs­rätt kan alltså föreligga även om annans vattenområde eller vatten­kraft inte samtidigt behöver tas i anspråk.

Kap. 3 art. 13. I andra stycket har med hänsyn tUl att kommissionen kan ta upp tillåtUghetsfrågan till särskUd prövning orden "före målets avgörande" ändrats till "innan kommissionen avgjort frågan om före­tagets tillåtlighet". I övrigt föreligger inte något behov av ändring av artikeln med hänsyn till de ändringar i den svenska vattenlagen som har beslutats i anledning av prop. 1971: 106,

Kap. 3 art. 14. Artikeln, som saknar motsvarighet i gränsälvskom­mitténs förslag, innehåller bestämmelser om laglighetsprövning. Enligt 2 kap. 25 § svenska vattenlagen är ägare av byggnad i vatten berättigad att påkalla prövning av byggnadens laglighet, om denna har verkställts utan att medgivande erhållits enligt vattenlagen eller äldre lag. Beträf­fande verkan av vattendomstolens beslut gäller i tillämpliga delar be­stämmelserna i 2 kap. 22—24 §§ vattenlagen om tillstånd tUl byggan­de. Enligt 2 kap. 26 § är byggnadens ägare bevisningsskyldig i avseende ä de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet, om byggnaden verkställts utan tUlstånd efter det vattenlagen trätt i kraft.

1 den finska vattenlagen finns inte någon direkt motsvarighet till des­
sa bestämmelser. Förevarande artikel bygger helt på de svenska be­
stämmelserna. Den i artikelns andra stycke upptagna bevisregeln, som
torde överensstämma med både svensk och finsk rätt, är dock tillämp­
lig även på byggnad som har tillkommit före överenskommelsens ikraft­
trädande.

Kap. 3 art. 15. Arttkdn har formulerats om så att det i ett tillstånds­beslut inte behöver särskilt anges, att tUlståndet skall gälla utan tids­begränsning. Endast om tillståndet tidsbegränsas måste detta anges.

Kap. 3 art. 18. Artikeln har kompletterats med ett nytt andra styc­ke, som med 2 kap, 8 § andra stycket svenska vattenlagen som före­bild ger möjlighet till omprövning utan iakttagande av viss tid av be­stämmelser som har meddelats till skydd för fisket. Beträffande ar­tikelns tredje stycke förtjänar framhållas att det inte finns något hin­der mot att vid omprövning av avgift ta hänsyn tUl förändringar i penningvärdet.

Kap. 3 art. 22. Det bör understrykas, att de allmänna bestämmelser­na om byggande i vatten i tillämpliga delar gäller även vid byggande

2  Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

 

Prop. 1971:137                                                        34

för flottningsändamål. Redan i kap, 1 art, 2 har upptagits en hänvis­ning till 1949 års flottningsöverenskommdse.

Kap. 4 art. 1. I uppräkningen av de ändamål för vUka reglering får ske har tillagts "annat allmänt intresse av betydenhet".

Kap. 5 art. 1. I andra stycket har tUlagts att Torne älvs utflöden till­hör älvområdet. Det kan erinras om att den i första stycket angivna latitudsparallellen i Sverige utgör gräns mellan allmänt och enskilt vat­ten enligt 4 § lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde.

Kap. 5 art. 8. I artikeln anges, att stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde har intagits i bilaga B till överenskommelsen. Den av kommittén föreslagna hänvisningen i andra stycket till tillsynsbestäm­melserna har fått utgå som obehövlig.

Kap. 6. Detta kapitel är nyskrivet huvudsakligen med den svenska miljöskyddslagen (1969: 387) som förebUd, MUjöskyddslagen innefat­tar bestämmelser tUl skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar, I överenskommelsen upptas emellertid endast bestämmelser till skydd mot vattenförorening. I tillämpliga delar hän­visas till förarbetena tUl mUjöskyddslagen (prop. 1969: 28, 3LU 37 och rskr 281). Kapitlet innehåUer fjorton artiklar.

Kap. 6 art. 1. Artikeln, som motsvarar kap. 7 art. 1 i kommitténs förslag, innebär ett allmänt förbud mot förorening av vattenområde i vidare mån än som är tillåtligt enligt överenskommelsen. Förbudet är straffsanktionerat enligt kap, 9 art, 11, Artikeln innehåller till skillnad från art. 4—14 och den svenska miljöskyddslagen inte någon begräns­ning till vad som härrör från användningen av fast egendom. Härav följer att förorening som inte härrör från användning av sådan egen­dom är helt förbjuden. Detta överensstämmer med 1 kap. 19 § finska vattenlagen. I Sverige finns motsvarande bestämmelser i 23, 24 och 37 §§ naturvårdslagen (1964: 822, senaste lydelse 1970: 891).

Kap. 6 art. 2. Artikeln motsvarar i huvudsak 2 § miljöskyddslagen och hänvisar till de särskUda regler som gäller enligt den interna lag­stiftningen.

Kap. 6 art. 3. Artikeln motsvarar 1 § första stycket punkterna 1 och 2 miljöskyddslagen och anger att de följande artiklarna endast gäller för användning av fast egendom. Som en motsvarighet till mil­jöfarlig verksamhet i miljöskyddslagen används i det följande begrep­pet verksamhet som avses i art, 3,

Kap. 6 art. 4. I artikelns första stycke, som motsvarar 9 § miljö­skyddslagen, fastslås företagarens rätt att få frågan om tillåtligheten av verksamhet som avses i art, 3 prövad genom att ansöka om tUlstånd hos gränsälvskommissionen. Någon motsvarighet till miljöskyddslagens dispensförfarande föreslås inte. Bestämmelser om obligatorisk pröv­ning ges i stadgan om prövnings- och anmälningsskyldighet för verk­samhet som avses i art, 3, vilken har intagits i bilaga C till överens-

 

Prop. 1971:137                                                        35

kommdsen, I artikelns andra stycke, som motsvarar kap, 7 art. 2 tredje stycket i kommitténs förslag, ges bestämmelser om underställning till båda regeringarna.

Kap. 6 art. 5. I första stycket fastslås en principiell ersättnings­skyldighet för skada och intrång av verksamhet som avses i art. 3 (jfr 30 § miljöskyddslagen). I andra stycket ges en tillåUighetsregd som överensstämmer med kap. 3 art. 4. I tredje stycket ges en be­stämmelse om val av plats för verksamheten som överensstämmer med 4 § miljöskyddslagen.

Kap. 6 art. 6. Artikeln motsvarar 5 § miljöskyddslagen och innehål­ler de grundläggande villkoren för att verksamhet som avses i art. 3 över huvud skall få förekomma.

Kap. 6 art. 7. Artikeln motsvarar 6 § miljöskyddslagen. Även om alla försiktighetsmått som kan krävas enligt art. 6 har iakttagits, kan det tänkas att den olägenhet som verksamheten för med sig blir av väsentlig betydelse. Verksamheten är då enligt första stycket i princip inte tillåten men undantag kan medges, när särskilda skäl före­ligger. Om olägenheten är av den beskaffenhet som anges i andra stycket, får verksamheten inte utövas, I motsats tUl i miljöskyddslagen har i överenskommelsen detta förbud gjorts absolut (se 6 § andra stycket miljöskyddslagen; jfr kap, 7 art, 2 andra stycket i kommitténs förslag).

Kap. 6 art. 8. Artikeln, som motsvarar 7 § första stycket punkt 1 miljöskyddslagen, innehåller ett principiellt förbud mot utsläpp av visst slag av avloppsvatten som inte har undergått längre gående rening än slamavskiljnlng.

Kap. 6 art 9. I artikeln, som motsvarar kap. 7 art. 3 i kommitténs förslag, ges en bestämmelse om tvångsrätt. Med förebild i 8 kap, 25 § svenska vattenlagen har gjorts en inskränkning beträffande tomtplats, trädgård och park.

Kap. 6 art. 10. Artikeln motsvarar kap. 7 art. 5 i kommitténs för­slag och innehåller bestämmelser bl, a, om tidsbegränsning av tillstånd (jfr kap. 3 art. 15).

Kap. 6 art. 11. Artikeln motsvarar 23—26 §§ miljöskyddslagen och innehåller bestämmelser om omprövning. Enligt 26 § miljöskyddslagen kan initiativ till omprövningen tas endast av statens naturvårdsverk. Det synes inte lämpligt att begränsa talerätten på motsvarande sätt i överenskommelsen, I artikelns fjärde stycke anges därför, att ansökan om prövning kan göras av vederbörande myndighet eller enskUd sak­ägare i någondera staten.

Kap. 6 art. 12. Artikeln motsvarar 27 och 28 §§ mUjöskyddslagen och innehåller bestämmelser om omprövning efter ansökan av tUlstånds-havaren. Andra stycket, som motsvarar 28 § miljöskyddslagen, gäller endast vid sådan omprövning, som gmndas på denna artikel.

 

Prop. 1971:137                                                        36

Kap. 6 art. 13. Artikeln motsvarar kap, 7 art, 6 andra stycket i kom­mitténs förslag och innehåller bestämmelser om omprövning av ersätt­ningsbeslut.

Kap. 6 art. 14. Artikeln motsvarar 41 § miljöskyddslagen och inne­håller bestämmelser om förbudstalan som riktar sig mot verksamhet som utövas utan tiUstånd enligt överenskommelsen (se kap. 10 art. 5). Enligt 41 § miljöskyddslagen kari initiativ till förbudstalan tas endast av statens naturvårdsverk. Enskild sakägare kan emellertid väcka för­budstalan vid domstol (jfr 36 § miljöskyddslagen). I överenskommelsen saknas anledning att begränsa talerätten. Artikeln utesluter förbuds­talan vid intern domstol.

Kap. 7 art. 2. I artikeln föreskrivs, att gränsälvskommissionen även utan samband med ansökan om tillstånd äger besluta i fråga om er­sättning på grand av åtgärd som omfattas av överenskommelsen. En­ligt kommitténs förslag (kap. 8 art. 2 första stycket) gäUde motsva­rande regel endast vid skada till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21.

Art. 2 första stycket andra punkten och andra stycket samt art. 3 i kommitténs förslag rör flottningsskada och har därför utmönstrats, vilket föranlett omnumrering av art. 4 i kommittéförslaget.

Kap. 8 art. 1. Artikeln motsvarar kap, 9 art. 1 i kommitténs för­slag. I huvudsak har vidtagits endast redaktionella ändringar. I punkt 6 har dock på hemställan av svenska vattenöverdomstolen upptagits fråga om föreskrifter enligt kap. 4 art. 3, Härigenom klargörs att ett regleringsföretag efter det att tUlstånd till reglering har meddelats kan utökas att omfatta ytterUgare strömfall.

Kap. 8 art. 3. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 3 i kommitténs förslag. Det har dock ansetts lämpligt att ändra artikeln så att kompetens­konflikt med intern myndighet alltid avgörs av gränsälvskommissionen. I Sverige kan efter miljöskyddslagens ikraftträdande kompetenskon­flikt uppstå inte endast med domstol utan även med koncessionsnämn­den för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelse. Detta har föranlett omformulering av regeln om underrättelseskyldighet gent­emot kommissionen. Underrättelseskyldigheten har getts en vid avfatt­ning för att kommissionen skall få möjlighet att avgöra frågor om gräns­dragningen enligt kap. 1 art. 2.

Kap. 8 art. 4. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 4 i kommitténs för­slag. Uttrycket sakägare har bytts ut mot motpart resp. part. Vidare har tillagts att ansökan inte behöver kungöras, om den på annat lämpligt sätt kan delges berörda motparter. Kungörelse och ansök­ningshandlingar skall expedieras till myndigheter i båda staterna i den utsträckning så skall ske vid tillämpning av intern rätt.

Kap. 8 art. 5. Skyldigheten att hålla handlingarna tillgängliga hos särskUd aktförvarare har mjukats upp genom ett tillägg av innebörd att sådan skyldighet inte föreligger om det är uppenbart obehövligt.

 

Prop. 1971:137                                                                      37

Kap. 8 art. 9. Av skäl som framgår av vad som anförts vid kap. 3 art. 15 har punkt 6 i denna paragraf utgått.

Kap. 8 art. 13. Artikeln, som innehåller regler om omröstning, har kompletterats med en hänvisning till interna omröstningsregler, vilken är avsedd för det fall då ingen mening omfattas av flertalet medlem­mar från vederbörande stat, I sådant fall får med tiUämpning av den statens omröstningsregler bestämmas vilken mening som skall gälla.

Kap. 9 art. 1. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 10 art. 1 första och andra styckena i kommitténs förslag och innehåller de grundläg­gande bestämmelserna om gränsälvskommissionens tillsynsverksamhet. Det har inte ansetts nödvändigt att uttryckligen föreskriva att tUlsyns­uppgifter kan fullgöras av medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen. I ett nytt andra stycke anges, att överens­kommelsen inte innebär någon inskränkning i den tillsyn som skall ut­övas enligt interna regler.

Kap. 9 art. 2. I ett nytt första stycke anges, att kommissionen skall verka för att tillsynsmyndigheterna i vardera staten får tillgång till erforderligt material. Artikelns andra stycke motsvarar kap. 10 art. 1 fjärde stycket i kommitténs förslag.

Kap. 9 art. 3. Artikeln, som motsvarar kap. 12 art. 6 i kommitténs förslag, innehåller bestämmelser om tUlsyn över vattenföringen vid Tärendöälvens utflöde ur Torne älv.

Kap. 9 art. 4—6. Artiklarna motsvarar 42—44 §§ miljöskyddslagen men har getts en generell avfattning.

Kap. 9 art. 7-—9. Artiklarna motsvarar kap. 10 art. 2—4 i kom­mitténs förslag. Vad beträffar art. 8 förekommer i förslaget endast en typ av avgift, som skall föras till den där angivna fonden, nämligen sådan avgift som avses i kap. 3 art. 10. Bestämmelsens utformning möjliggör emellertid att även andra slag av avgifter efter särskUt be­slut av kommissionen eller regeringarna tillförs fonden.

Kap. 9 art. 10. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 10 art. 5 första och andra styckena i kommitténs förslag. Straffmaximum har höjts från sex månaders tUl ett års fängelse.

Kap. 9 art. 11. Artikeln motsvarar 45 § miljöskyddslagen och inne­håller straffbestämmelser som hänför sig till reglerna i kap. 6 samt kap. 9 art. 5 och 6.

Kap. 9 art. 12. Första stycket motsvarar kap. 10 art. 5 tredje styc­ket i kommitténs förslag. Med ändring av kommitténs förslag före­skrivs, att brottmål skall handläggas av allmän underrätt och alltså inte av vattendomstol. Andra stycket motsvarar 46 § mUjöskyddslagen.

Kap. 10 art. 3. I artikeln har direkt utsagts, att överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1972.

Kap. 10 art. 5. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 12 art. 5 i kom­mitténs förslag. I första stycket anges att bestämmelsen gäller anlägg-

 

Prop. 1971:137                                                        38

ning eller företag. Vidare har tillagts att bestämmelserna om ompröv­ning i överenskommelsen får tUlämpas på äldre anläggning eller före­tag. I ett nytt andra stycke föreskrivs att mål eller ärende som är an­hängigt vid intern myndighet vid ikraftträdandet skall handläggas en­ligt äldre bestämmelser.

Kap. 10 art. 6. Artikeln motsvarar kap. 12 art. 7 i kommitténs för­slag och innehåller bestämmelser om uppsägning av överenskommel­sen. Kommittén har föreslagit en bestämmelse att staterna, då uppsäg­ning sker, skall ta upp förhandlingar om fortsatt bestånd av anlägg­ningar som har tUlkommit i enlighet med överenskommelsen. Denna bestämmelse kan inskränkas att gälla anläggningar som sträcker sig över riksgränsen, eftersom staterna är oförhindrade att genom intern lagstiftning meddela bestämmelser om övriga anläggningar.

Förslaget till stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen

I stadgan för gränsälvskommissionen har vidtagits endast två änd­ringar, I 5 § anges, att domared kan ersättas av domarförsäkran, I 9 § har gjorts viss uppmjukning i skyldigheten att vara tillstädes på kommissionens kansU, EnUgt den nya lydelsen är det tillräckligt om ordföranden eller sekreterare är tillstädes viss bestämd tid, minst en gång i veckan.

Förslaget till stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

I 1 § andra stycket har liksom i 5 kap. 1 § gränsälvsöverenskom­melsen tiUagts att Torne älvs utflöden tillhör älvområdet

I 6 § andra stycket har tUlagts att förbudet mot fiske med hugg-krok gäller även annat redskap varmed fisk kan spetsas.

Det i 11 § angivna fiskeförbudet har utvidgats att avse även fiske med drivgarn.

I 13 § har kommittén föreslagit att minimimåttet för lax skall vara 60 cm. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt art. 6 i över­enskommelsen den 20 december 1962 rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön (SÖ 1963: 13). Denna överenskommelse har ratificerats av Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. Nämnda stater har emellertid sedermera överenskommit, att minimimåttet skall vara 50 cm för lax fångad i fasta redskap innanför den svenska baslinjen norr om latituden 60°N. Överenskommelsen torde komma att ratifice­ras inom en snar framtid. Finland har i sin interna lagstiftning hittUls följt bestämmelserna i 1962 års överenskommelse. På grund av det anförda har minimimåttet i förevarande artikel ändrats från 60 till 50 cm.

De detaljerade redskapsbestämmelserna i 16—-19 §§ har i Sverige ut­satts för åtskillig remisskritik. De föreslagna bestämmelserna får emel-

 

Prop. 1971:137                                                        39

lertid tills vidare anses vara av värde. Gränsälvskommissionen bör dock ges relativt stora möjligheter att i konkreta fall medge undantag från bestämmelserna i stadgan. För att tillgodose detta önskemål har vissa ändringar vidtagits i 21 och 22 §§ i kommitténs förslag. Till att börja med har paragraferna fått byta plats. I 21 § första stycket i det ak­tuella förslaget anges att kommissionen får medge undantag från be­stämmelse i stadgan inte endast för fiskodling eller vetenskapligt än­damål utan även i den mån det finnes påkallat av fiskevårdshänsyn. I 22 § anges att kommissionen även i annat fall än som avses i 21 § får medge undantag från bestämmelserna i 10 och 16—19 §§ i den mån det finnes påkallat. 22 § gäller således i motsats till 21 § endast vissa angivna bestämmelser. Som en ytterligare spärr vid tillämpningen av 22 § föreskrivs, att frågor av särskild betydelse skall underställas båda regeringarnas prövning. De erfarenheter som kommissionen tillgodogör sig vid tUlämpningen av 21 och 22 §§ torde komma att utgöra en lämp­lig grundval för en framtida revision av stadgan.

I 24 § har införts ett krav på uppsåt. Vidare har den särskUda straffbestämmelsen för grova brott fått utgå varvid den gemensamma strafflatituden angivits till böter eller fängelse i högst sex månader. Även i 25 § har tUlagts ett krav på uppsåt. Enligt 26 § gäller däremot att åsidosättandet av de angivna föreskrifterna är straffbart om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet.

I 27 § har i första stycket i analogi med det föreslagna andra stycket tillagts att förverkande inte skall ske om det finnes uppenbart obilligt.

Förslaget till stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verk­samhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen

Stadgan har inte någon motsvarighet i gränsälvskommitténs förslag. Den har upprättats med den svenska miljöskyddskungörelsen (1969: 388) som förebild. Stadgan avser endast skydd mot vattenförorening, 1—7 §§ motsvarar med erforderliga redaktionella ändringar 1—7 §§ i kun­görelsen. Den i 2 § i stadgan intagna uppräkningen av fabriker eller andra inrättningar för vUka föreligger tUlståndstvång motsvarar emel­lertid inte endast 2 § i kungörelsen utan även 8 §, enligt vilken para­graf endast föreligger anmälningsskyldighet, I Finland finns motsva­rande bestämmelser i förordningen om förhandsåtgärder för skydd av vatten 6.4.1962/283. Även de finska bestämmelserna har beaktats vid upprättandet av stadgan. Oaktat tillståndsplikt enligt stadgan före­ligger i mycket stor omfattning har det ansetts lämpligt med en re­servbestämmelse i 5  att intern anmälningsplikt skall gälla i den mån tillståndsplikt inte föreUgger enligt 2—7 §§, Stadgan innehåller i 9  en övergångsbestämmelse som i huvudsak motsvarar punkt 2 i övergångsbestämmelserna till miljöskyddskungörelsen.

 

Prop. 1971:137                                                                      40

Förslaget till tilläggsöverenskommelse till 1949 års flottningsöverens­kommdse

Som redan angivits bör 1949 års flottnmgsöverenskommelse med till­hörande stadga få fortsätta att gälla (se i Sverige SÖ 1949: 5 och 1964: 28, prop, 1949: 61 och 1964: 151 samt i Finland prop, 1949: 34 och prop, 1964: 58),

Förslaget tUl tUläggsöverenskommelse innehåller fyra artiklar. Den i bilaga till tUläggsöverenskommelsen intagna tilläggsstadgan innehåller femton paragrafer.

I art. I i tilläggsöverenskommelsen anges, att tilläggsstadgan inne­håller bestämmelser om avveckling av den allmänna flottningen och om återställningsåtgärder, I art. II anges, att vad som är föreskrivet i stad­gan om länsstyrelse skall avse gränsälvskommissionen och att kom­missionen skall träda i flottningsstyrelsens ställe, om det inte finns nå­gon flottningsförening. Art. III motsvarar kap, 12 art, 5 tredje stycket i gränsälvskommitténs förslag tUl gränsälvsöverenskommelse och före­skriver, att avgift enligt art, V i flottningsöverenskommelsen inte längre skall utgå samt att tidigare uttagna och ej ianspråktagna avgifter skall tUlföras den i gränsälvsöverenskommelsen angivna fonden. I art. IV ges bestämmelser om frihet och lättnader för dem som sysslar med återställningsåtgärder att överskrida riksgränsen. Tilläggsöverenskom­melsen skall träda i kraft samtidigt med gränsälvsöverenskommelsen.

I tUläggsstadgan bygger 1—14 §§ på 1969 års svenska lagstiftning om återställningsåtgärder i avlyst flottled. I tUlämpliga delar hänvisas till de svenska förarbetena (prop, 1969: 104, 3LU 43, rskr 302, SFS 1969: 396—399), 1—14 §§ motsvarar i huvudsak följande svenska lagrum:

1    §        81 § lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled (FL)

2    §        25 § tredje stycket och 32 § andra—femte styckena FL

3    §     —

4    §     6 kap. 28 § vattenlagen

5    §     82 § FL

6    §     82 a § första stycket FL

7    §     82 a § andra stycket FL samt 1 § kungörelsen (1969: 399) om

förvaltare för avlyst flottled (KK)

8    §        2 § KK

9    §        82 a § fjärde stycket FL

 

10    §     82 a § tredje stycket FL samt 3 § KK

11    §     5 § KK

12    §     82 a § femte stycket FL

13    §     6 § KK

14    §     73 § andra och tredje styckena samt 74 § tredje stycket FL

15 § i tilläggsstadgan innehåller bestämmelser för enskild flottning, när allmän flottning inte pågår. Enskild flottning får bedrivas efter anmälan till gränsälvskommissionen i enlighet med av kommissionen

 

Prop. 1971:137                                                        41

meddelade föreskrifter. Om flera än en vill bedriva enskild flottning, är dessa skyldiga att genast bilda en flottningsförening. Det åligger gränsälvskommissionen att se till att flottningsförening bildas, Före­Ugger ingen beaktansvärd risk för sammanblandning av olika ägares flottgods behöver dock någon flottningsförening inte tillskapas. När­mast avsees här sådana fall då flottning bedrivs på skilda områden i älven och det är stort avstånd mellan områdena."

6 Föredraganden

Sedan länge har vissa frågor som rör utnyttjandet av de finsk-svenska gränsvattendragen reglerats i överenskommelser mellan de bägge sta­terna. Detta gäller framför allt flottningen och fisket. I det första hänseendet föreligger en utförlig reglering, innebärande bl. a. att flott­ningen skall handhas av en gemensam flottningsförening. Reglerna om fisket behandlar i huvudsak laxfisket i älvarna, vilket på bägge sidor om gränsen har ansetts tUlkomma staterna själva, men upptar även vissa föreskrifter som går utanför denna ram. Andra frågor om nyttjandet av vattnet, t. ex. sådana som rör byggande i vatten, vatten­reglering, vattentäkt och förorening, har däremot inte gjorts till före­mål för konventionsreglering, utan i dessa hänseenden gäller vardera statens interna rätt.

På initiativ av Nordiska rådet inleddes i slutet av 1950-talet i samar­bete mellan Finland, Norge och Sverige utredning rörande möjligheter­na att gemensamt utnyttja vattenkraftsresurserna på Nordkalotten. Detta utredningsarbete aktualiserade frågan om en mer omfattande vattenrättslig konvention rörande nyttjandet av de finsk-svenska gränsvattendragen, och år 1961 tillsattes finsk-svenska gränsälvskom­mittén med uppdrag att utarbeta förslag till en sådan konvention.

Sedan kommittén fullgjort sitt uppdrag och dess förslag remissbe­handlats i Finland och Sverige har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de båda staterna. Härvid har kommitténs förslag över­arbetats på grundval av remisskritiken och med beaktande av den utveckling som har ägt rum sedan förslaget lades fram.

Det nu föreliggande förslaget till gränsälvsöverenskommelse inne­håller en utförlig materiell reglering i fråga om byggande i vatten, vat­tenreglering, fiske och skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna med tillflöden, sidoflöden och särskilda ut­flöden samt skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Regle­ringen bygger på gällande fiiisk och svensk rätt. I den mån konven­tionsreglering saknas blir vardera statens interna rätt subsidiärt till-lämplig. För tiUämpning av överenskommelsen inrättas en gemensam finsk-svensk gränsälvskommission.

2t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

 

Prop. 1971:137                                                                      42

Beträffande byggande i vatten föreskrivs som huvudregel att byg­gande får ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägenheterna. Företag som är av mera ingripande beskaffenhet i avseende på befolkningens lev-nadsförhåUanden eUer naturförhållandena eller eljest med hänsyn till betydande allmänt intresse får komma till stånd endast under förut­sättning att företaget är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Byggande får inte ske utan tillstånd, såvida inte byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart att allmänt eller enskUt intresse inte påverkas menligt. Be­träffande företag av större betydelse skall tillåtlighetsfrågan och frå­gan om de villkor som skall gälla för företaget med hänsyn till all­männa intressen underställas båda regeringarna. Dessa skall kunna förbehålla sig prövningsrätt även i andra fall,

Bestämmelsema om byggande i vatten gäller i tillämpliga delar även för vattenreglering. Tillstånd till vattenreglering kan ges för att tillgodose vissa allmänna intressen. Rätt för annan att ansluta sig till vattenregleringsföretag skall föreligga. Bestämmelser om tvångsdelak­tighet föreslås inte, men avgiftsskyldighet skall kunna åläggas den som tUlgodogör sig nytta av vattenreglering.

Bestämmelserna om fiske i gränsälvsöverenskommelsen avser fisk­ådra i älvområdet, fredningszoner i havsområdet, vissa andra fiskeför­bud i havsområdet samt samfällt utnyttjande av laxfisket. Föreskrif­terna om fredningszoner överensstämmer i sak med bestämmelser som år 1967 togs in i Torneälvsstadgan. Beslut av gränsälvskommis­sionen om upplåtelse av samfällt laxfiske skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. I bilaga till gränsälvsöverenskommel­sen har intagits stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde. Stad­gan innehåller en rad föreskrifter om fiskets vård och bedrivande, bl. a. rörande fisketider, redskap och minimimått på fisk som får fångas.

Bestämmelserna om skydd mot vattenförorening i gränsälvsöverens­kommelsen har utarbetats huvudsakligen med den svenska miljö­skyddslagen som förebild. FöroreningskapiUet inleds med ett allmänt straffsanktionerat förbud mot förorening av vattenområde i vidare mån än som är tillåtligt enligt överenskommelsen. Eftersom förbudet i motsats till de följande tiUåUighetsreglerna inte innehåller någon be­gränsning till vad som härrör från mark, byggnad eller anläggning, är förorening som inte härrör från användningen av sådan egendom helt förbjuden. Beträffande användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som medför förorening föreslås i huvudsak samma regler om förutsättningar för verksamhetens tiUåtiighet, om skyldighet att vidta skyddsåtgärder etc. som gäller enligt miljöskyddslagen. Den som an­vänder eller ämnar använda mark, byggnad eller anläggning på sätt

 

Prop. 1971:137                                                        43

som kan medföra förorening av vattenområde har rätt att få verksam­hetens tillåtlighet prövad av gränsälvskommissionen. TUlåtlighetsfrå-gan skall underställas båda regeringarnas prövning när kommissionen finner det påkallat eller endera regeringen har förbehållit sig pröv­ningsrätt. I en som bilaga till överenskommelsen intagen stadga har efter mönster av den svenska miljöskyddskungörelsen meddelats före­skrifter om obligatorisk prövning beträffande vissa slag av verksam­het. I den mån tUlståndspUkt inte föreligger blir interna bestämmelser om anmälningsplikt tillämpliga. Har tiUstånd inte meddelats, kan fråga om förbud mot viss verksamhet tas upp av kommissionen på be­gäran av myndighet eller enskUd sakägare i någondera staten.

Med hänsyn tUl att den allmänna flottningen i gränsälvarna skall upphöra efter innevarande säsong har de av kommittén föreslagna be­stämmelserna om flottning inte tagits upp i det sluUiga förslaget. I stället föreslås att den gällande flottningsöverenskommelsen skall bi­behållas och kompletteras med föreskrifter om återställningsåtgärder i flottleden efter flottningens upphörande. Dessa föreskrifter har ut­formats efter mönster av den nyligen genomförda svenska lagstift­ningen härom.

Den föreslagna gränsälvskommissionen skall i de nationella myn­digheternas ställe pröva tillstånds- och ersättningsfrågor samt handha vissa tiUsynsuppgifter och andra administrativa funktioner, bl. a. be­träffande fisket. Kommissionens befogenheter inskränks av regler om underställning till båda regeringarna av bl. a. viktigare tUlståndsfrågor. Kommissionen skall bestå av sex ledamöter, tre från vardera staten. För gUtigt beslut krävs i princip att minst två ledamöter från vardera staten är överens. Uppnår ingen mening sådant röstetal skall i ersätt­ningsfrågor den mening gälla som omfattas av flertalet medlemmar från den stat där skadan uppkommer medan annan fråga skall hän­skjutas till regeringarna för avgörande. Kommissionens beslut i er­sättningsfrågor får överklagas hos vattenöverdomstolen i den stat där skadan uppkommer. Dess beslut i andra frågor vinner omedelbart laga kraft. Intern lagstiftning om särskilda rättsmedel skall i tillämpliga de­lar lända till efterrättelse, såvitt beslutet rör intresse i den staten.

Gränsälvsöverenskommelsen föreslås efter ratifikation träda i kraft den 1 januari 1972.

Vid den svenska remissbehandlingen av kommittéförslaget har upp­fattningarna gått isär i fråga om behovet av den föreslagna överens­kommelsen. Flertalet remissinstanser har ansett att ett sådant behov föreligger. Vissa remissinstanser har dock pekat på flera olika om­ständigheter som föranleder att detta behov är mindre nu än vad som gällde när kommitténs arbete inleddes. Sålunda har erinrats om att någon utbyggnad av vattenkraften i älvarna inte torde vara aktuell, att den allmänna flottningen där skall upphöra samt att svenska statens

 

Prop. 1971:137                                                                       44

rätt till laxfisket nu har blivit fastslagen genom dom av högsta dom­stolen. Från företrädare för naturvårdsintresset har uttryckts farhågor för att den föreslagna överenskommelsen genom att tillhandahålla en rättslig reglering rörande byggande i vatten skulle underlätta en från naturvårdssynpunkt icke önskvärd utbyggnad av vattenkraften. Flera remissinstanser har pekat på att tidpunkten för en överenskommelse är olämplig, eftersom den pågående översynen av den svenska vatten­lagen inom kort skulle aktualisera en omarbetning av överenskommel­sen. De remissinstanser som är kritiska mot kommittéförslaget fram­håller i allmänhet att det behov av samordning som föreligger, exem­pelvis i föroreningsfrågorna, torde kunna tillgodoses genom samarbete mellan berörda nationella myndigheter utan stöd av en särskild inter­nationellrättslig reglering.

Den tveksamhet rörande behovet av en överenskommelse som har yppats av vissa svenska remissinstanser har inte någon motsvarighet på finsk sida. Vid de överläggningar som har ägt rum efter remissbe­handlingen har också från finskt håll understrukits att det är angeläget att en överenskommelse kommer till stånd snarast möjligt. Stor be­tydelse bör vidare tUlmätas det förhållandet att en sådan inställning har kommit till uttryck även i yttranden från de svenska remissinstanser som närmast företräder de lokala intressena i området. Erfarenheten visar också att ett inte närmare reglerat samarbete mellan nationella myndigheter på ömse sidor om gränsen stöter på svårigheter, bl. a. därför att organisationen i vissa hänseenden inte är parallell.

Det är riktigt att någon utbyggnad av vattenkraften i gränsälvarna eller i tillflödena på den svenska sidan inte är aktuell. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det i årets statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 154) har deklarerats att Torne älv bör helt undantas från utbyggnad. Upprättandet av en finsk-svensk gränsälvsöverens­kommelse som innehåller regler om byggande i vatten får inte upp­fattas som någon ändrad inställning härvidlag. Jag vill emellertid också peka på att det inte är uteslutet att det kan bli fråga om kraftutbygg­nad i de finska tillflödena. En överenskommelse garanterar för ett sådant fall att svenska intressen beaktas. I praktiken leder överens­kommelsen till att en utbyggnad inte kan komma till stånd utan den svenska regeringens godkännande. I övrigt vill jag särskilt framhålla att överenskommelsen öppnar möjlighet att reglera frågor om utsläpp av avloppsvatten och annan förorening i älven. Dessa frågor får allt större betydelse även i dessa trakter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en överenskommelse av föreslaget innehåll bör komma till stånd. Vad beträffar valet av tid­punkt för överenskommelsens genomförande med hänsyn till pågående översyn av den svenska vattenlagen vill jag anföra följande. En överenskommelse av detta slag måste av naturliga skäl få karaktären

 

Prop. 1971:137                                                                      45

av en kompromiss mellan de berörda ländernas interna lagstiftning. Vid den överarbetning av kommittéförslaget som har skett efter re­missbehandlingen har hänsyn kunnat tas till de senaste årens svenska lagstiftning om miljöskydd och om återställningsåtgärder i avlyst flott­led. Flera av de avvikelser från den svenska vattenlagen som återfinns i förslaget står i god överensstämmelse med de direktiv som gäller för vattenlagsutredningens arbete. Mot bakgrund av det nu sagda kan jag inte se någon anledning att nu uppskjuta genomförandet av en över­enskommelse. Det är f. ö. ingalunda säkert att en senare tidpunkt skulle visa sig lämpligare med hänsyn till den interna rättens läge i de båda länderna. Som kommittén har framhållit får det förutsättas att förhandlingar tas upp om revision av överenskommelsen, om någon­dera statens interna lagstiftning skulle undergå väsenUiga förändringar. Jag vill emellertid understryka att det knappast kan bli fråga om så­dana åtgärder annat än då ändringarna är av genomgripande praktisk betydelse.

Den föreslagna överenskommelsen innebär att befogenheter som nu tiUkommer svenska domstolar och svenska administrativa myndighe­ter överförs till ett särskilt organ, gränsälvskommissionen, i vilket in­går ledamöter från annan stat. Det skulle möjligen kunna ifrågasät­tas om en sådan ordning är godtagbar från konstitutionell synpunkt. Härvid är emellertid att märka att de föreslagna omröstningsreglerna för kommissionen innebär dels att beslut i andra frågor än ersättnings­frågor inte kan komma till stånd utan att det föreligger majoritet för beslutet i bägge de nationella grupperna bland kommissionens leda­möter, vartill kommer att åtskilliga sådana frågor skall hänskjutas till regeringarna för avgörande, dels att avgörande för beslut i ersättnings­frågor som rör svenska skadelidande blir den mening som omfattas av majoriteten bland kommissionens svenska ledamöter. Beslut i sist­nämnda grupp av frågor kan dessutom överklagas till svensk domstol. Med hänsyn till det nu sagda synes några konstitutionella betänklig­heter inte möta mot den föreslagna överenskommelsen. Emellertid är överenskommelsen av sådan beskaffenhet att den kräver riksdagens godkännande enligt 12 § regeringsformen. Frågan om inhämtande av sådant godkännande torde få tas upp sedan överenskommelsen har un­dertecknats.

I de svenska remissyttrandena över kommitténs förslag har en rad synpunkter på dettas utformning i skilda avseenden förts fram. Vid de gemensamma överläggningar som därefter har ägt rum har dessa syn­punkter i många fall kunnat tillgodoses. På åtskilliga punkter har kri­tiken dock lämnats obeaktad. Skälen för de ändringar i förhållande till kommittéförslaget som har överenskommits vid överläggningarna fram­går av de därvid upprättade gemensamma motiv som jag tidigare har redovisat. För min del anser jag att de förslag til! gränsälvsöverens-

 

Prop. 1971:137                                                        46

Kommelse och till tUläggsöverenskommelse tiU 1949 års flottnings­överenskommdse som utgör resultatet av överläggningarna är lämp­ligt utformade och bör godkännas från svensk sida. Med hänsyn till att förslagen har tiUkommit vid förhandlingar mellan finska och svens­ka representanter och att tiUämpningen skall ankomma på en gemen­sam finsk-svensk kommission anser jag mig inte böra gå in på någon detaljdiskussion av de synpunkter som har förts fram vid remissbe­handlingen av kommitténs betänkande.

Från finsk sida har meddelats, att man är beredd att underteckna för­slagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t för sin del godkänner de föreliggande förslagen till dels gränsälvs­överenskommelse mellan Sverige och Finland, dels tUläggsöverens­kommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar och beslutar, att överenskommelserna skall undertecknas.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:137                                                                   47

Bilaga 1

Gränsälvskommittén

1    Förslag till

överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gränsvattendragen

Sveriges regering och Finlands regering har i syfte att säkerställa ett sådant nyttjande av gränsvattendragen, som står i bästa möjliga överens­stämmelse med de båda rikenas och gränsbygdens intressen, träffat föl­jande överenskommelse för ordnande av vissa vattenrättsliga och fiske­rättsliga frågor beträffande dessa vattendrag.

Kap. 1. Allmänna stadganden

Art. 1

Överenskommelsen äger tillämpning på följande vattenområden: Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vUka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gränsälvarna),

de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av eller tillflöden till gränsälvarna,

de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgrenar, den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Neder­torneå socknar.

Överenskommelsens bestämmelser om fiske och om flottning har sär­skUda tillämpningsområden enligt vad som anges i kap. 5 art. 1 och kap. 6 art 1.

Art. 2

Överenskommelsen omfattar:

åtgärd, som innebär byggande i vatten enligt kap. 3, vattenreglering enligt kap. 4 eller utsläppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne enligt kap. 7, om åtgärden utföres inom gränsälv,

åtgärd av samma beskaffenhet, om åtgärden eljest utföres inom till-lämpningsområdet, såsom det bestämts ovan i art. 1 första stycket, i en­dera staten och kan medföra verkningar i den andra staten,

fiske och flottning inom de i kap. 5 art. 1 och kap. 6 art. 1 angivna särskilda tillämpningsområdena.

Art. 3

De av överenskommelsen berörda vattenområdena skall enligt de när­mare grunder som anges i denna överenskommelse nyttjas så, att båda länderna får tillgodonjuta fördelarna av gränsvattendragen och gräns­bygdens intressen främjas på bästa sätt. Vikt skall fästas vid naturvårds­intresset; såsom angelägna behov skall beaktas, att fiskbeståndet tryggas och förorening av vattnet motverkas.

 

Prop. 1971:137                                                                      48

Ärt. 4

Om i visst fall med anledning av byggande i vatten kräves förhållande­vis omfattande åtgärder för att avhjälpa olägenhet för flottning, skall staterna gemensamt överväga om och i vad mån åtgärderna kan bekos­tas av allmänna medel.

Art. 5

I gränsälvarna med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden till­komma vardera sidan, även om större del därav framrinner inom den ena staten än inom den andra. Härigenom rubbas ej den rätt till vattnet som enskild kan grunda på dom, urminnes hävd eller annan särskUd rättsgrand.

Art. 6

Den som äger eller har nyttjanderätt till strand vid gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över annan tillhörigt vattenområde utanför stranden för anordnande av mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan sådan byggnad,

I gränsälv äger envar taga vatten och is tUl husbehov eller för annat likartat ändamål nyttja vattnet.

Vattenområde får ej tagas i anspråk för ändamål som avses i denna artikel, om områdets ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller om fiske eller flottning lider intrång. Vad i artikeln stadgas utgör ej hel­ler grand för att åsidosätta sådana föreskrifter angående samfärdsel över riksgränsen, som utfärdats i annan ordning.

Art. 7

I enlighet med bestämmelser i gränsregleringstraktaten den 8/20 no­vember 1810, art. 4, äger innevånarna i vardera staten rätt att fritt fär­das med båt å gränsälvarna samt att, om det är nödvändigt med hänsyn till båtfartens säkerhet eller för förhalning av båtar, lägga tUl vid den motliggande stranden.

Art. 8

I den mån överenskommelsen icke innefattar särskilda bestämmelser skall inom vardera staten den där gällande lagstiftningen tillämpas.

Kap. 2. Gränsälvskommission

Art. 1

För samverkan meUan staterna vid tillämpning av överenskommelsen skall finnas en ständig, av staterna gemensamt tillsatt kommission (finsk-svenska gränsälvskommissionen).

Alt. 2

Gränsälvskommissionen skall bestå av sex medlemmar, av vilka rege­ringen i vardera staten utser tre. Av vardera statens medlemmar skall en vara lagkunnig och erfaren i domarvärv samt en vara tekniskt sak­kunnig; den tredje skall vara en med gränsbygdens förhållanden väl för­trogen person som utses, den finska medlemmen efter förslag av länssty­relsen i Lapplands län och den svenska medlemmen efter förslag av läns­styrelsen i Norrbottens län.

 

Prop. 1971:137                                                                    49

Bland vardera statens medlemmar förordnar regeringen en att växel­vis staterna emellan, för ett år i sänder, vara ordförande och vice ordfö­rande i kommissionen.

För varje medlem utses i den ordning som gäller för medlemmen en eller flera ersättare, som uppfyller de för medlemmen stadgade behö­righetsvillkoren.

Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare och den övriga personal som kommissionen behöver.

Art. 3

Gränsälvskommissionen föranstaltar enligt eget bestämmande om de undersökningar och utredningar som påkallas för att den skaU kunna fullgöra sina åligganden enligt denna överenskommelse.

Kommissionen kan träda i direkt förbindelse med myndigheter i var­dera staten samt påkalla deras biträde för erhållande av upplysningar och för det samråd som är behövligt.

Vid behov äger kommissionen anlita sakkunniga för särskUda utred­ningsuppdrag.

Art. 4

Vardera staten avlönar de kommissionsmedlemmar som utsetts av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka icke up­penbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall gäldas till lika delar av staterna.

Art. 5

Medlem av gränsälvskommissionen är underkastad straffrättsUgt tjänstemannaansvar enligt lagen i den stat vars regering utsett honom. För befattningshavare hos kommissionen skall i fråga om sådant an­svar gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist stadgar beträf­fande den som är anstäUd i allmän tjänst.

Medlem av och befattningshavare hos kommissionen skall under ut­övning av sin tjänst åtnjuta straffrättsUgt tjänstemannaskydd i enlighet med vad lagen i den stat där utövandet äger ram stadgar för den som är anställd i allmän tjänst.

Art. 6

I en genom särskild överenskommelse mellan de båda staterna fast­ställd stadga skall föreskrifter meddelas om kansliort för gränsälvskom­missionen samt om behandlingen av mål och ärenden hos kommissionen och kommissionens verksamhet i övrigt, i den mån bestämmelser härom ej är upptagna i denna överenskommelse.

Kap. 3. Byggande i vatten

Art. 1

Såsom byggande i vatten anses i denna överenskommelse: uppförande av anläggning i vattenområde, reglering av vattenstånd eller vattenavrinning, bortledande av vatten från vattenområde,

vidtagande av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vatten­ståndet eller vattenföringen eller av vattnets djup eller läge.

 

Prop. 1971:137                                                                    50

Vad som stadgas om byggande i vatten gäller även: vidtagande av åtgärd i vattenområde, vUken kan påverka grundvat­tenförhållandena, uppförande av bro eller annan anläggning över vattenområde, framdragande av ledning eller utförande av annan anläggning under vattenområde,

vidtagande av åtgärd som, utan att vara hänförlig till kap. 7, kan påverka beskaffenheten av vattnet i vattenområde.

Ändring eller utrivning av byggnad i vatten anses som byggande, om åtgärden kan märkbart förändra vattenförhållandena.

Art. 2

Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet vinnes med minsta möj­liga intrång och olägenhet för annat intresse inom någondera staten. Hänsyn skall i skälig omfattning tagas till förutsedda framtida företag, som kan beröras av anläggningen.

Art. 3

Om någon till följd av byggande i vatten lider skada eller intrång, får byggandet ske endast om det prövas från allmän eller enskild syn­punkt medföra fördel som väsenUigt överväger olägenheterna.

Skulle byggandet medföra väsentlig försämring av befolkningens lev­nadsförhållanden eller förorsaka sådan bestående ändring av naturför­hållandena, varigenom väsenUigt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att befara, eller eljest förnärma betydande allmänt intresse, får det tUlåtas endast under fömt­sättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 8.

Art. 4

Är fråga om skilda företag, som avser samma vattenområde eller av annan orsak ej kan utföras jämte varandra, skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskUd synpunkt kan antagas bli till största gagn. Mellan stridiga intressen skall såvitt möjligt jämkas så, att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat.

Art. 5

Vid bedömning huruvida tillämnat byggande får ske skall förhål­landena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvär­diga.

Art. 6

Om flera på grund av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjan­derätt råder över den i gränsälv inom endera staten belägna delen av ett strömfall, kan en eller flera av dem vid förfarande enligt art. 14 i detta kapitel medges rätt att tillgodogöra sig annans del, om så får ske enligt de villkor som i sådant avseende gäller jämlikt lagen i den stat till vilken strömfallsdelen hör. Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap. 8.

 

Prop. 1971:137                                                        51

Art. 7

Den som på grund av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjan­derätt råder över den tUl endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller som på grund av sådan rätt jämte rätt som följer av art. 6 i detta kapitel kan tillgodogöra sig strömfallsdel som nu sagts kan bjuda den som råder över motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet. Om denne ej vill, kan vid förfarande enligt art. 14 den som bjudit medges rätt att mot ersättning enligt kap. 8 tillgodogöra sig även mot­satta sidans del; den som råder över nämnda del skall dock äga rätt att inom den tid och på de villkor i övrigt, som bestämmes i samband med medgivandet, inträda såsom deltagare i företaget.

Har den som råder över motsatta sidan förklarat sig villig att deltaga i fallets utbyggnad men kan enighet ej nås om viUkoren för deltagandet, bestämmes dessa villkor vid förfarande enligt art. 14.

Art. 8

Om byggande i vatten kan menligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga eUer bekosta sådana åtgärder, som skäligen finnes påkallade för att trygga fiskets bestånd eller upprätthåUa likvärdigt fiske.

Art. 9

Den som bygger i vatten är skyldig att vidtaga eller bekosta erfor­derliga åtgärder till förebyggande av att olägenhet av någon betydelse uppkommer för flottning, i den mån ej enligt kap. 1 art. 4 bestämmes, att sådana åtgärder skall bekostas av allmänna medel.

Den byggande är även pliktig att i skälig omfattning vidtaga eller be­kosta åtgärder till motverkande av olägenhet för samfärdsel.

Art. 10

Vid byggande i vatten skall tUlses att, bortsett från tillfällig och över­gående grumling, vattenförorening som innebär olägenhet av någon be­tydelse ej uppkommer.

Art. 11

Om byggande i vatten medför väsenUig ändring av vattenförhållan­dena eller eljest är av betydande omfattning eller ingripande beskaffen­het, kan för företaget bestämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift skall användas till förebyggande eller minskande av ska­da eller olägenhet, som vållas genom företaget och ej är av beskaffenhet att ersättning därför utgår, eller till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel som vinnes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften får ej i nå­got fall sättas högre än två procent av den beräknade årliga nettonyt­tan av företaget. Den skall inbetalas till gränsälvskommissionen och till­föras den fond som omförmäles i kap. 10 art. 3.

Även eljest kan i fråga om företag för byggande i vatten bestämmas sådana särskilda villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn till bygden och allmänna intressen i övrigt.

 

Prop. 1971:137                                                        52

Art. 12

För att möjliggöra sådant byggande i vatten, som är av mer väsent­lig betydelse ur allmän eller enskild synpunkt, eller för att förebygga eller minska skada eUer olägenhet av byggande i vatten kan den byg­gande erhålla rätt att mot ersättning enligt kap. 8 varaktigt eller tillfäl­ligt taga i anspråk annan tillhörig fast egendom.

Art. 13

Den som för något företag berättigas taga i anspråk annans vatten­område eller vattenkraft kan, om så är erforderligt, därjämte tillerkän­nas rätt att mot ersättning enligt kap. 8 taga i anspråk eller ändra eller utriva annan tillhörig byggnad i vatten.

Art. 14

För sådant byggande i vatten som omfattas av överenskommelsen kräves tUlstånd av gränsälvskommissionen, TUlstånd behöver dock ej inhämtas, om byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller enskUt intresse icke menligt påverkas av byggandet.

Är fråga om uppförande eller mera betydande ändring av damm­byggnad i gränsälv eller om vattenreglering av beskaffenhet att väsent­ligt påverka vattenförhållandena i gränsälv, skall kommissionen innan tillstånd ges underställa frågan om tillåtligheten av företaget och de villkor som med hänsyn tUl allmänna intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Oavsett företagets beskaffenhet skall sådan underställning äga rum, om kommissionen finner företaget kunna med­föra sådana verkningar som avses i art, 3 andra stycket i detta kapitel. Även i annat fall skall underställning hos båda regeringarna ske, om kommissionen finner särskUd anledning därtill föreligga eller om en­dera regeringen förbehåller sig rätt till prövning av företaget och läm­nar kommissionen besked därom före målets avgörande.

Fråga om medgivande enligt art. 7 första stycket i detta kapitel eller bestämmande av villkor enligt andra stycket i samma artikel skall efter underställning prövas av båda regeringarna.

Art. 15

Tillstånd till byggande i vatten skall ges utan tidsbegränsning eller, då det påkallas av omständigheterna, för bestämd tid.

Art. 16

Beslut varigenom lämnats tillstånd till byggande i vatten är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 17—19.

Art. 17

Har företag för byggande i vatten ej blivit fullbordat inom den tid som bestämts enligt kap. 9 art. 9 p. 5), är tillståndet förfallet, såvitt det avser sådan del av företaget som ej kommit till stånd. Gränsälvskom­missionen kan dock, efter ansökan som göres före utgången av denna tid, medge anstånd i högst tio år, om skäl förekommer därtUl.

Art. 18

Tillstånd till byggande i vatten kan på ansökan av vederbörande myn­dighet i någondera staten eller företagets ägare omprövas, såvitt angår

 

Prop. 1971:137                                                                    53

de villkor som med hänsyn tUl allmänna intressen bör gälla för företa­get. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det kalenderår då tUl­ståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift en­ligt art. 11 i detta kapitel skall dock perioden vara tio år. Har ompröv­ning ej påkallats under sista året av viss period, skall förut meddelade bestämmelser gälla även för nästa period.

Vid omprövningen får företagets ägare ej åläggas förpliktelser, vilka medför väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad som tidigare ålagts honom.

Art. 19

Anspråk på ersättning för skada eller intrång, som icke föratsetts av gränsälvskommissionen vid tillståndets meddelande, får framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden skall vara fulbordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom samma tid fö­ras talan om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande före­taget, som utan att förnärma tredje mans rätt eller medföra väsentlig olägenhet för ägaren är ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

Art. 20

Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för aUmän eller enskild rätt förebygges.

Art. 21

Rensning, som är nödvändig för bibehållande av vattens djup eller läge, får utan hinder av vad som stadgas i art. 14 i detta kapitel verk­ställas utan gränsälvskommissionens prövning. Jord eller annat som upp­tages vid rensningen får, om det är påkallat och ej avsevärda olägen­heter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras tUl lämp­ligt stäUe i närheten. Innehavare av fastighet som beröres av rensningen eller uppläggningen skall i god tid underrättas om åtgärden.

Har vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om återställande av vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första stycket motsva­rande tillämpning, under fömtsättning att återställandet sker inom tn år från det förändringen inträdde.

För skada och intrång till följd av åtgärd som avses i denna artikel skall ersättning utgå enligt kap. 8 .

Art. 22

I fråga om byggande i vatten som avser vattenreglering eller som till­godoser fiskets behov eller som påkallas för eller berör flottning gäller för vissa fall särskUda bestämmelser enligt kap. 4—6.

Kap. 4. Särskilda bestämmelser om vattenreglering

Art. 1

Tillstånd att reglera vattnets avrinning ur sjö eller i vattendrag kan ges den som önskar åstadkomma bättre hushållning med vattnet i syfte att främja samfärdsel, flottning, jordbruk, skogsbruk, fiske, vattenförsörj­ning eller vattenvård. Sådant tUlstånd kan ges även för att bereda ökad möjlighet till utnyttjande av vattenkraften i strömfall.

 

Prop. 1971:137                                                                       54

Berättande företag som avses i första stycket gäller i tiUämpliga de­lar bestämmelserna i kap. 3.

Art. 2

Har någon gjort ansökan om tillstånd till företag varom stadgas i art. 1 i detta kapitel, äger annan, som i sådant avseende som där anges har väsentlig nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och in­träda såsom deltagare i företaget.

Art. 3

I samband med tillstånd till vattenreglering, i vilken två eller flera in­tressenter deltager, skall gränsälvskommissionen meddela föreskrifter om delaktigheten i företaget. Om det finnes erforderligt, skall kommissionen även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall innehålla be­stämmelser om styrelse för företaget, revision av styrelsens förvaltning samt handhavande i övrigt av företagets angelägenheter.

Art. 4

Industri- eller kraftföretag eller annat sådant företag, vilket i avseende som sägs ovan i art. 1 första stycket tillgodogör sig nytta av vattenregle­ring i gränsälv utan att deltaga i regleringen, kan av gränsälvskommissio­nen åläggas att till regleringsföretaget utgiva gottgörelse härför, mot­svarande skälig andel av regleringskostnaden. Gottgörelsen fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt som finnes lämpligt.

Kap. 5. Fiske

An. 1

I fråga om fiske inom det område som utgöres av gränsälvarna med sidogrenar och utflöden jämte den inom finska och svenska Nedertorneå socknar norr om latitudsparallellen 65°35'N belägna delen av Bottniska viken (Torne älvs fiskeområde) skall gälla vad nedan stadgas.

Den del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynning­en, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land, benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havs­området.

Art. 2

Inom älvområdet skall i varje gren där fisken har sin gång finnas fisk­ådra i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Fiskådra, som enligt lagen i vederbörande stat finnes i tillflöde till älvområdet, skall med oföränd­rad bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.

Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger, bestämma att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än som anges i första stycket; dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan antagas icke med­föra väsenUigt förfång för någon som ej samtyckt därtill.

Fiskeredskap eller annan anordning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna överenskom­melse är stadgat om byggande i vatten, anbringas och brakas så, att fiskens gång i fiskådra kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från

 

Prop. 1971:137                                                        55

att framgå där. Gränsälvskommissionen kan dock i visst fall medge un­dantag härifrån, om det kan antagas icke medföra fara ur fiskevårds­synpunkt och ej heller medföra väsentligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. Äger någon särskild rätt att för fiske stänga f isåkdra, skall den rätten bestå.

Art. 3

Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vardera staten, finnas fredningszoner. Dessa utgöres av vattenområdena inom ett av­stånd av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:

a)   från KraaseUgmndet utanför älvmynningen i bäring 196° tUl en punkt 65°45,85'N, 24°06,45'O, därifrån till 65°44,0'N, 24°10,0'O, där­ifrån tiU 65°40,55'N, 24°11,95'0, därifrån mellan Sarvenkataja och Lin-nanklupu i bäring 193°;

b)   från skärningspunkten av den från KraaseUgmndet enligt a) gåen­de linjen och latitudsparalldlen 65°46,0'N tiU 65°46,05'N, 24°02,75'O, därifrån i bäring 213,5° tiU 65°44,0'N, 23°59,50'O, därifrån tiU 65°42,0'N, 24°01,70'O, därifrån tUl 65°36,0'N, 23°59,25'0, därifrån i bäring 160°;

c)   från 65°44,0'N, 23°59,50'O längs den under b) nämnda bärings­linjen 213,5° till 65°39,0'N, 23°51,50'O, därifrån tUl 65°38,0'N, 23°50,65'O, därifrån i bäring 171°;

d)   från skärningspunkten av den under b) nämnda bäringslinjen och
latitudsparalleUan 65°44,60'N tiU 65°44,50'N, 23°50,30'O, därifrån tUl
65°43,60'N, 23°48,50'O, därifrån tUl 65°42,80'N, 23°48,70'O, därifrån
till 65°41,40'N, 23°46,85'0, därifrån i bäring 200°;

e)   från den under a) nämnde brytningspunkten 65°44,0'N, 24°10,0'O
tiU 65°43,95'N, 24°14,15'0, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso
Huituri i bäring 160°;

f)    från den under e) nämnda brytningspunkten 65°43,95'N,
24°14,15'0 tiU 65°43,80'N, 24°19,40'O, därifrån till 65°42,30'N,
24°22,85'0, därifrån i bäring 172°.

Koordinaterna hänför sig tiU det svenska sjökortet nr 417 (Haparan­da), samtliga upplagor 1960—1967.

Fredningszonernas sträckningar åskådliggöres på sjökort, bilagt denna överenskommelse. Det ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands län att envar på sin sida av riksgränsen vidtaga erforder­liga åtgärder för utmärkning i vattnet av fredningszonernas belägenhet.

Fiskeredskap eller annan anordning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna överenskom­melse är stadgat om byggande i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i fredningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.

Art. 4

Allt fiske med storryssja, bottengarn och mocknät samt annat för fångst av lax och laxöring avsett redskap är förbjudet inom den del av havsområdet som är belägen mellan älvmynningen och en linje, dragen från södra stranden av Salmisvikens mynning över sydligaste udden på öama Kraaseli och Tirro samt över Sellöns nordvästra udde till Björk-öns sydvästra udde.

I sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får ej från någondera sidan utsättas fiskeredskap med större längd än 200 meter.

 

Prop. 1971:137                                                        56

Art. 5

Utsättande av byggt eUer timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (fast fiskeverk) är i enlighet med kap. 3 art. 1 att anse såsom byggande i vatten och får följaktligen ej ske utan tillståndsprövning i den mån sådan är föreskriven i kap, 3 art, 14.

I fråga om utsättande av annat fiskeredskap med strand- eller bot­tenfäste samt fiske med notar ankommer på gränsälvskommissionen att i den mån det finnes erforderligt meddela sådana föreskrifter, som utan att medföra intrång av någon betydelse i enskild fiskerätt är äg­nade att förebygga olägenhet för flottning och samfärdsel.

Art. 6

I fråga om fiske inom älvområdet efter lax eller laxöring med notar kan för viss fiskeplats, under förutsättning att annat fiske ej lider för­fång av betydelse därav, bestämmas att fisket skall brukas samfällt över riksgränsen. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, med­delas av gränsälvskommissionen på framställning av en eller flera av dem som innehar fiskerätten. I beslutet skall kommissionen fastställa stadgar för det samfällda fiskebruket, angivande det område som avses samt grunderna för fiskets utövande och förvaltning. Hemmansägare i byalag vid och i närheten av fiskeplatsen skall enligt grunder som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av fiskerätten.

Kommissionens beslut skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna.

Art. 7

Oberoende av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestämmas, att rätt till fiske efter lax eller laxöring med drag eller därmed jäm­förligt redskap skall kunna upplåtas mot fiskekort. Beslut härom, gäl­lande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. Fiske­kort skall avse visst i kortet angivet distrikt och gälla för högst ett år.

Kommissionen meddelar de föreskrifter om försäljning av fiskkekort som i övrigt är behövliga. Inkomsterna av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.

Art. 8

Närmare föreskrifter om fiskets vård och bedrivande meddelas i en genom särskild överenskommelse mellan de båda staterna fastställd stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde.

Det ankommer på gränsälvskommissionen att i samråd med veder­börande myndigheter i vardera staten utöva tillsyn över fisket enligt vad därom närmare stadgas i kap, 10 art, 1.

Kap, 6. Flottning

Art. 1

I gränsälvarna med sidogrenar, tillflöden och utflöden, såvitt angår Torne älv dock endast nedanför Tärendöälvens utflöde, samt i den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar får flottning äga rum i enlighet med vad nedan stadgas.

 

Prop. 1971:137                                                                      57

Såsom flottning anses framförande av virke löst eller i fasta flottar, buntar eller knippen, oavsett om virket flyter fritt i vattendrag, bog­seras eller på annat sätt framdrives mekaniskt,

Flottningen bedrives såsom allmän flottning, separatflottning eller husbehovsflottning. Vad i överenskommelsen stadgas om separatflott­ning och husbehovsflottning är ej tillämpUgt å havsområdet. Gränsen mellan havsområdet och älvområdet bestämmes härvid på det sätt som anges i kap, 5 art, 1 andra stycket.

Art, 2

Flottningen skall anordnas på sådant sätt, att den ej orsakar skada eller olägenhet för allmänna och enskilda intressen i vidare mån än som är nödvändigt för ändamålsenligt bedrivande av flottningen.

Art, 3

Utan särskild tUlåtdse av markens innehavare äger de som ombe­sörjer flottningsarbetet tUlträde till stränder och andra ställen, om så­dant är behövligt för handhavande av flottningen, utvältande eller hop­samlande av flottgods eller avvärjande eller uppskattande av skada. Annans åker, tomt, trädgård, badställe, upplagsplats eller område som eljest tagits i bruk för särskilt ändamål får dock ej beträdas, om till­träde på annat sätt kan beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll.

Rätt som sägs i första stycket tillkommer även ledamöterna i den nämnd som omförmäles i art. 6 i detta kapitel, då de håller syn, samt synemän under syneförfarande enligt kap. 8 art. 3.

Art. 4

Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga led-och stoppbommar samt övriga behövliga inrättningar, om samfärdseln ej avsevärt hindras därav, samt att på eller invid stränderna anbringa behövliga bomfästen, stöd eller dylikt och att därtill använda naturföre­mål, vilka icke kan nämnvärt skadas därigenom.

Stängsel, fångstredskap och andra i vattnet befintliga förem,ål, som försvårar flottningen, får flyttas till lätt skönjbart ställe i vattendraget eller på stranden eller tillvaratagas för att utan dröjsmål tillställas ägaren.

Om tillvaratagande av sjunket eller sjunkande virke meddelas före­skrifter av gränsälvskommissionen i den ordning som stadgas i art. 6 i detta kapitel.

Art, 5

Är för beredande av bättre möligheter att bedriva flottningen, för för­varing av flottningsmateriel, för anläggning av vältplatser eller av här­bärgen för flottningsarbetare eller för annat sådant ändamål, som be­tingas av något flottningens behov, erforderligt att annan tillhörigt mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller påkaUas i övrigt, i an­nat fall än som avses i art, 4 i detta kapitel, åtgärd som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller annans rätt, kan gränsälvskommissionen medge de flottande rätt att mot ersättning en­ligt kap, 8 vidtaga åtgärden.

 

Prop. 1971:137                                                        58

Art, 6

Det ankommer på gränsälvskommissionen att i den utsträckning som finnes påkallad meddela närmare föreskrifter beträffande arbeten, an­ordningar och anläggningar för flottningen samt i fråga om flottning­ens bedrivande (flottningsföreskrifter).

Förslag till flottningsf öreskrifter eller till ändring i förut meddelade föreskrifter uppgöres av en nämnd, bestående av två ledamöter, därav en sakkunnig och en god man, från vardera staten. Ledamöterna utses av kommissionen. Nämnden skall vid behov hålla syn och i erforderlig omfattning hålla sammanträden med skogsägare och andra intressenter.

Beträffande frågor av mindre vikt kan kommissionen, efter hörande av berörda intressenter, utan förslag av nämnden meddela flottnings-föreskrifter eller vidtaga ändring i förut meddelade föreskrifter.

Art. 7

Menar någon, som bygger eller ämnar bygga i vattendrag där flott­ning äger mm, att särskild anläggning eller åtgärd tUl skydd mot skada eller intrång på byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flot­tande, äger han genom ansökan hos gränsälvskommissionen påkalla be­stämmelse om erforderliga skyddsanordningar.

Den som bygger i vatten eller utsätter fiskeredskap i strid mot be­stämmelserna i denna överenskommelse eller eljest mot givna föreskrif­ter svarar själv för den skada som kan uppstå pä byggnaden eller red­skapet i följd av flottning. Om någon, utan att påkalla och avbida be­stämmelse om skyddsåtgärd som avses i första stycket, bygger i vatten­drag där flottning äger rum, svarar han under tiden själv för skadan.

Art. 8

För skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd som avses i art. 3 eller 4 i detta kapitel eller eljest uppkommer till följd av flottningen (flottningsskada), skall ersättning gäldas enligt vad som stadgas i kap. 8.

Art. 9

För ombesörjande av den allmänna flottningen skall de flottande ut­göra en flottningsförening.

Flottningsföreningens angelägenheter förvaltas av en flottningsstyrd-se. De flottandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelä­genheter utövas på flottningsstämma.

Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, handha och vidmakthålla flottningsanläggningar, vårda egendom, som erhållits för flottningen, och annan föreningen tillhörig egendom samt handha övriga på föreningen ankommande angelägenheter. Föreningen kan åtaga sig utvaltning av virke och sådan flottning som avses i art. 12 första stycket i detta kapitel samt andra uppgifter i anslutning till flott­ningen. För nedbringande av flottningskostnaderna äger föreningen nyttja för flottningen anskaffad egendom i förvärvssyfte, såvitt för­eningens egentliga uppgifter icke blir lidande därav.

VUl föreningen förvärva, belåna eller överlåta fast egendom, hai för­eningen att inhämta gränsälvskommissionens samtycke.

 

Prop. 1971:137                                                                      59

Art. 10

Närmare föreskrifter om flotttningsföreningen, dess uppgifter och verksamhet meddelas i reglemente för föreningen. Detta skall upptaga bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och de­ras ansvarighet för föreningens förpliktelser, om flottningsstämman, om flottningsstyrdsen och revision av dennas förvaltning, om flottnings-chef, samt om virkesmärkning och flottningens utförande. I reglementet skaU även finnas bestämmelser om hur det skall förfaras med flott­ningsanläggningar och annan för flottningen avsedd egendom vid ned­läggning helt eller delvis av den allmänna flottningen.

Reglementet fastställes av gränsälvskommissionen efter förslag av flottningsföreningen.

Art. 11

För bevakande av allmänna intressen i fråga om flottningen skall gränsälvskommissionen utse två allmänna ombud, ett från vardera sta­ten, att närvara vid flottningsstyrelsens sammanträden och vid flott-ningsstämmor. Ombuden äger deltaga i överläggningarna men ej i beslu­ten. Anser ombud, att beslut står i strid med givna föreskrifter eller all­mänt intresse, har ombudet, om rättelse efter föreställning ej sker, att anmäla förhållande till kommissionen.

Till ombud skall utses med skogs- och flottningsförhållandena i orten förtrogna personer, som ej själva deltager i flottningen eller är anställda i de flottandes tjänst. Ombuden utses, det finska ombudet efter förslag av länsstyrelsen i Lapplands län och det svenska ombudet efter förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län. Ombuden skall av föreningen erhålla arvode, som kommissionen bestämmer.

Skulle flottningsföreningen komma att sakna behörig styrelse och påkallas med anledning därav särskilda åtgärder för fullgörande av för­eningens uppgifter eller för förvaltning av föreningens egendom, äger kommissionen utse syssloman att efter kommissionens bestämmande fullgöra de uppgifter som åvilar styrelsen.

Art. 12

Efter tillstånd av flottningsstyrdsen och på de villkor som styrelsen bestämmer får flottgods framföras utan sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset (separatflottning).

Virkesägare får för eget husbehov flotta virke och därvid utan annan kostnad än gottgörelse för direkta utgifter begagna flottningsföreningen tillhöriga anläggningar (husbehovsflottning). Husbehovsflottning får ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att den allmänna flottningen hindras eller fara uppkommer vid virkets sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset. Den flottande är pliktig att i avseende å anmälan om tUlämnad flottning och iakttagande av för­siktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad gränsälvskommissionen be­stämmer.

Den som bedriver separatflottning eller husbehovsflottning skall ensam svara för skada och intrång som hans flottning orsakar. Bedrives sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems flottning viss skada orsa­kats, svarar de som icke kan uteslutas från delaktighet en för alla och alla för en för skadan.

 

Prop. 1971:137                                                                       60

Art. 13

För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet kan gränsälvskom­missionen på framställning av vederbörande myndighet i någon av sta­terna bestämma, att för varje kubikmeter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer, skall utgå en avgift av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt mynt beroende på utgifterna för fiskodUng eller annan skyddsåtgärd. Virke som beläg­ges med sådan avgift får icke inom någondera staten påföras annan av­gift till bevarande av fiske.

Avgiften skall uppbäras av flottningföreningen och tillhandahållas gränsälvskommissionen för att tillföras den i kap. 10 art. 3 omförmälda fonden.

Kap. 7. Skydd mot vattenförorening

Art. 1

I vattenområde får ej utan tillstånd enligt art. 2 i detta kapitel ut­släppas fast eller flytande avfall eUer annat ämne så, att därav uppkom­mer menlig uppgrundning, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet, skada för fiskbeståndet, minskning av trivseln för befolkningen eller våda för dess hälsa eller annan sådan skada eller olägenhet för allmänt eller enskUt intresse.

Art. 2

Gränsälvskommissionen kan efter ansökan lämna tillstånd till sådant utsläppande som avses i art. 1 i detta kapitel, om det påkallas för att främja företag, som är av väsentlig betydelse för näringslivet eller eljest frän allmän synpunkt, samt den skada eller olägenhet som uppkommer är av mindre vikt i förhållande till nyttan och de åtgärder som fordras för att förebygga skadan eller olägenheten finnes vara oskäligt kostnads­krävande. För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 8.

Tillstånd enligt första stycket får ej ges, om utsläppandet kan väsent­ligt försämra befolkningens levnadsförhållanden, i hög grad skadligt in­verka på naturen eller eljest förnärma betydande allmänt intresse.

Kommissionen kan, om den på grund av företagets beskaffenhet och verkningar eller av annan anledning finner det påkallat, underställa frå­gan om tillåtligheten av utsläppandet och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Så­dan underställning hos båda regeringarna skall ske, om endera rege­ringen förbehåller sig prövningsrätt och lämnar kommissionen besked därom före målets avgörande.

Art. 3

Om för rening av avloppsvatten, som skall utsläppas i vattenområde, är behövligt att anläggning utföres på annan tillhörig fastighet, kan gränsälvskommissionen förplikta ägaren att mot ersättning enligt kap. 8 tåla intrånget av anläggningen.

Art. 4

Den som erhåller tillstånd enligt art. 2 kan, om det finnes skäligt med hänsyn till företagets beskaffenhet och verkningar, åläggas att utge en årlig avgift, minst etthundra och högst tjugotusen kronor eller motsva-

 

Prop. 1971:137                                                                      61

rande belopp i finskt mynt. Avgiften skall användas till befrämjande av fisket inom vattenområdet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel som vinnes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften skall inbe­talas till gränsälvskommissionen och tillföras den fond som omförmäles i kap. 10 art. 3.

Art. 5

TUlstånd enligt art. 2 i detta kapitel skall ges utan tidsbegränsning eller, då det påkaUas av omständigheterna, för bestämd tid.

Beslut varigenom lämnats tUlstånd enligt art. 2 är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 6. I fråga om föreskrift enligt kap. 9 art. 10 p. 5) skall be­stämmelsen i kap. 3 art. 17 äga motsvarande tillämpning.

Art. 6

Föreskrift som efter ansökan enligt art. 2 i detta kapitel givits an­gående villkoren för utsläppande som där avses kan, om väsentligt ändrade förhållanden inträtt eller eljest särskild anledning föreligger, av gränsälvskommissionen ändras efter vad som finnes skäligt. Vållas genom utsläppandet betydande olägenhet, som icke förutsetts vid be­slutets meddelande, kan kommissionen även meddela ändrade föreskrif­ter, som är ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska olä­genheten för framtiden.

Har ersättning för skada eller intrång av förorening bestämts att ut­gå med årlig avgift tUl visst belopp, utgör beslutet icke hinder för kom­missionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade före­skrifter till motverkande av förorening eller då eljest ändrade förhål­landen inträtt, meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersätt­ningen och sättet för dess utgående som föranledes därav.

Art. 7

Regeringarna kan, efter förslag av gränsälvskommissionen, stadga förbud mot att, innan prövning enligt art. 2 i detta kapitel ägt rum, i vattenområde utsläppa ämne av viss beskaffenhet eller mängd eller an­lägga ledning för utsläppande eller anlägga vissa slag av fabriker eller andra inrättningar. I samma ordning kan meddelas föreskrifter om skyldighet för den som vidtager åtgärd av beskaffenhet att kunna med­föra vattenförorening att göra anmälan till kommissionen eller till myn­dighet i vederbörande stat.

Det ankommer på gränsälvskommissionen att i samråd med veder­börande myndigheter i vardera staten utövar tillsyn till motverkande av vattenförorening enligt vad därom närmare stadgas i kap. 10 art. 1.

Kap. 8. Ersättning

Art. 1

Den som enligt denna överenskommelse medges rätt att taga i an­språk annan tillhörig egendom eller att tillgodogöra sig vattenkraft, som tUlhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom till-

 

Prop. 1971:137                                                        62

hörig annan lider skada eller intrång, är skyldig att ersätta egendom som tages i anspråk eller förlust, skada eller intrång som förorsakas.

Ersättning skall, om ej annat stadgas, fastställas i samband med till­stånd till den åtgärd varom är fråga.

Art. 2

Ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i brist på åsämjande av gränsälvskommissionen. Verk­ställes sådan åtgärd för flottningens behov, skall i fråga om ersättningen gälla vad som är stadgat om ersättning för flottningsskada.

Beträffande ersättning för skada och intrång tUl följd av åtgärd som avses i kap. 6 art. 5 skall, om ersättning ej bestämts i samband med tUlståndet till åtgärden, tillämpas vad som är stadgat om ersättning för flottningsskada.

Art. 3

Anspråk på ersättning för flottningsskada skall skriftligen anmälas, såvitt angår aUmän flottning tUl flottningsföreningen eller dess om­bud på orten och såvitt angår separatflottning eller husbehovsflottning till den som enligt kap. 6 art. 12 tredje stycket svarar för skadan. An­mälan skall göras före utgången av det kalenderår, då skadan uppkom, eller inom samma tid hänskjutas till synemän som omförmäles nedan i denna artikel. Försummas det, är rätt tUl talan förlorad, I fråga om skada på fiskeredskap skall, om hinder icke visas, vid samma äventyr anmälan eller hänskjutande göras inom fjorton dagar från det skadan blev känd för redskapets ägare.

Anmälan som inneslutes i rekommenderat brev, avlämnat på posten inom tid som sägs i första stycket och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen framställd.

Kan enighet ej nås om ersättningen, skall frågan prövas av tre syne­män, av vUka en utses av vardera parten och den tredje såsom ordfö­rande utses av de sålunda tillkallade, Gottgörelse till synemännen gäl­das av part enligt grunder som gränsälvskommissionen bestämmer. Kommissionen meddelar även i övrigt erforderliga föreskrifter om syne­förfarandet.

Part som ej åtnöjes med synemännens beslut äger inom trettio dagar från det han erhöll del av beslutet draga tvisten under prövning av gränsälvskommissionen i den ordning som stadgas i kap, 9 art. 1.

Art. 4

I den mån ej annat följer av överenskommelsen skall beträffande grundema för ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i an­språk eller skadas att fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande av ersättning gälla lagen i den stat där egendom som tages i anspråk är belägen eller där eljest förlusten, skadan eller intrånget uppstår.

Kap. 9. Förfarandet

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall efter ansökan, såsom mål, upptaga fråga om:

1) tillstånd till byggande i vatten enligt kap. 3 art. 14 eller till vatten-

 

Prop. 1971:137                                                       63

reglering enligt kap. 4 art. 1 eller tUl utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art. 5 första stycket;

2)    anstånd enligt kap. 3 art. 17;

3)    omprövning som avses i kap, 3 art. 18;

4)    ersättning eller ändrade föreskrifter med anledning av oförutsedd skada enligt kap. 3 art. 19;

5)    bestämmande av ersättning för sådan åtgärd enligt kap. 3 art. 21, som ej verkstäUes för flottningens behov;

6)    gottgörelse enligt kap, 4 art, 4;

7)    tUlstånd till åtgärd som avses i kap, 6 art, 5;

8)    bestämmelse om skyddsanordningar enligt kap, 6 art, 7 första stycket;

9)    fastställelse av avgift enligt kap, 6 art, 13;

 

10)    tillstånd till utsläppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne enligt kap, 7 art, 2;

11)    anstånd enligt kap, 7 art, 5 jämförd med kap. 3 art. 17;

12)   sådan ändring av föreskrifter varom stadgas i kap. 7 art. 6.
Tvist som sägs i kap. 8 art. 3 fjärde stycket skall likaledes av kom­
missionen efter ansökan upptagas såsom mål.

Art. 2

Ansökan enligt art. 1 p. 1) eUer p. 10) i detta kapitel skall innehålla de upplysningar som påkallas för bedömande av företagets beskaffen­het, omfattning och verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppges så fullständigt som möjligt med ägares och nyttjanderättshava-res namn och hemvist. Om det tUlämnade företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall anges i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt rum med myndigheter och sammanslutningar som beröres av företaget.

Annan ansökan enligt art. 1 skall innehålla de uppgifter som med hänsyn till omständigheterna påkallas för bedömande av den fråga som ansökningen avser.

Ansökan med därvid fogade handlingar skall inges eller med posten insändas i sex exemplar eller det större antal exemplar som gränsälvs­kommissionen i särskilt fall bestämmer.

Finner kommissionen ansökan ofullständig i något avseende, skall kommissionen förelägga sökanden att inom viss tid bota bristen vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

Art. 3

Det skall åUgga vederbörande vattendomstol i vardera staten att un­derrätta gränsälvskommissionen om sådan tiU domstolen inkommen an­sökan, vilken avser anläggning eller annan åtgärd i vattenområde som avses i kap. 1 art, 1 första stycket. Finner kommissionen, att det enligt överenskommelsen ankommer på kommissionen att pröva åtgärden, skall kommissionen ge domstolen besked därom. Domstolen har då att överlämna ansökningen tiU kommissionen; detsamma gäller, oavsett så­dant besked, om domstolen finner, att åtgärden enligt överenskommel­sen skall prövas av kommissionen.

Om kommissionen finner ansökan, som ej skall upptagas enligt första stycket i denna artikel, vara av beskaffenhet att det icke tillkom­mer kommissionen att pröva den, skall den avvisas.

 

Prop. 1971:137                                                        64

Art. 4

Är ansökan fullständig och finner ej gränsälvskommissionen, att den genast bör avvisas i enlighet med art. 3 andra stycket i detta kapitel, skall kända sakägare samt berörda myndigheter och sammanslutningar genom postförsändelser underrättas om ansökningen och tillfälle bere­das dem att inkomma med erinringar. Ansökningen skall även kungö­ras i en eller flera ortstidningar. Kungörelsen skall innehålla erforder­liga upplysningar för bedömande av ansökningens huvudsakliga inne­börd samt uppgift om tid för framstäUande av erinringar, sättet för kal­lelser till sakägare och plats där handlingarna i målet enligt art. 5 i detta kapitel skall finnas tiUgängliga. Om alla sakägare med säkerhet är kända, är kungörelse ej erforderlig.

I den mån så finnes påkallat skall exemplar av ansökningshand­lingarna sändas tUl myndigheter i vardera staten, som i vattenmål be­vakar allmänna intressen.

Sedan erinringar inkommit, kan ytterUgare skriftväxling äga rum en­ligt gränsälvskommissionens bestämmande.

Art. 5

Ett exemplar av handlingarna i mål skall hållas tUlgängUgt för den, som vUl taga del därav, på viss för sakägarna välbelägen plats hos på­litlig person (aktförvarare).

Art. 6

I mål skall gränsälvskommissionen hålla muntUg förhandling. För beslut enligt art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara förfaUen, eUer för avvisning enligt art. 3 andra stycket är dock sådan förhandling ej erforderlig.

Art. 7

Gränsälvskommissionen skall tillse, att mål blir så utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så finnes behövligt, skall kommissionen i sin helhet eller en eller flera av dess medlemmar hålla syn på platsen.

Om för målets utredning påkallas, att bevisning upptages genom vittne eller genom förhör med part under sanningsförsäkran, skall så­dan bevisning, på framställning av kommissionen, upptagas av allmän domstol eller vattendomstol.

Art, 8

Vid prövning av mål äger gränsälvskommissionen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till fastighet eUer omfattningen av fastighets ägo­område.

Råder tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som kommissionen finner lämpligen ej böra prövas av kommis­sionen, skall kommissionen förklara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så finnes kunna ske, avgöra målet med giltighet un­der förutsättning av viss utgång av tvisten.

Art. 9

Beslut av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till byg­gande i vatten, skall innehålla:

1) noggrann beskrivning av byggnadens läge och beskaffenhet;

 

Prop. 1971:137                                                        65

2)    erforderliga föreskrifter om dämnings- och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av vattnet;

3)    bestämmelser om den ersättning som skall utgå till följd av före­taget;

4)    i förekommande fall föreskrift om avgift eller annat särskilt vill­kor enligt kap. 3 art. 11;

5)    föreskrift om den tid inom vilken företaget skall vara fullbordat;

6)    besked huravida tillståndet gäller utan tidsbegränsning eller för bestämd tid;

7)    i förekommande fall föreskrift om besiktning enligt kap. 10 art. 2;

8)    de vUlkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art. 10

Beslut av gränsälvskommissionen, varigenom tUlstånd lämnas till ut­släppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne, skall innehålla:

1)    noggranna föreskrifter om beskaffenheten och mängden av de ämnen eller det avloppsvatten som får utsläppas;

2)    bestämmelser om de åtgärder tUl motverkande av vattenförore­ning som skall vidtagas;

3)    bestämmelser om den ersättning som skall utgå tUl följd av före­taget;

4)    i förekommande fall föreskrift om avgift enligt kap. 7 art. 4;

5)    föreskrift om den tid inom vilken anläggningarna för företaget skall vara fullbordade;

6)    besked huruvida tillståndet gäller utan tidsbegränsning eller för bestämd tid;

7)    i förekommande fall föreskrift om besiktning enligt kap. 10 art. 2;

8)    de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art. 11

Gränsälvskommissionen äger till särskilt avgörande upptaga frågan om ett företags tillåtlighet och, om företaget finnes tillåtligt, meddela tiUstånd till erforderliga arbeten.

Kan verkningarna av ett företag i visst hänseende icke med erforder­lig säkerhet föratses, äger kommissionen, då medgivande till företaget lämnas, i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de före­skrifter som i denna del påkallas angående ersättning eller annat. I den mån det finnes behövligt skall provisoriska bestämmelser meddelas om ersättning eller om vidtagande av åtgärder till skydd för skadelidande.

Art. 12

Sökande i mål enligt art. 1 p. 1), 2), 7), 10) eller 11) är skyldig att, enligt gränsälvskommissionens bestämmande, gottgöra motpart sådana kostnader som prövas ha varit behövliga för förberedande och utfö­rande av hans talan inför kommissionen.

I annat mål skall kommissionen efter omständigheterna förordna om kostnadernas bärande.

Kostnaden för gottgörelse åt sakkunnig, som tiUkallats av kommis­sionen, förskjutes av sökanden, om ej annat bestämmes av kommis­sionen. Frågan om det slutliga gäldandet av sådan kostnad prövas en ligt de i första stycket angivna grunderna.

3    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

 

Prop. 1971:137                                                        66

Art, 13

Vid prövningen av mål skall samtliga medlemmar av gränsälvskom­missionen deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den me­ning om vUken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhåller ingen mening sådant röstetal och är fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för kostnad som avses i art, 12, gäller den mening som omfattas av flertalet medlemmar från den stat där egendomen är belägen eller där förlusten, skadan eller intrånget uppkommer eller till vilken kostnaden hänför sig; annan fråga skall hänskjutas till rege­ringarna för avgörande.

I fråga som endast avser beredning av mål äger ordföranden ensam besluta.

Art, 14

Gränsälvskommissionens beslut i mål skall, om det ej ges i omedel­bar anslutning till muntlig förhandling i målet, meddelas å dag varom vid förhandlingen lämnas besked. Kan sådant besked ej lämnas, skall underrättelse om dag för beslutet lämnas sakägarna i den för kallelser tUl dem bestämda ordningen.

Art, 15

Mot gränsälvskommissionens beslut i mål kan talan fuUföljas hos vattenöverdomstolen i vederbörande stat, såvitt angår fråga om ersätt­ning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller in­trång eller för kostnad som avses i art. 12. Fullföljdsinlaga skaU vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde dagen efter dagen då kommissionens beslut gavs. Vade- eller missnöjesanmälan är ej erfor­derlig. Beträffande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är stadgat beträffande talan mot vattendomstols dom i mål som ej är brottmål.

Beträffande andra frågor än sådana som avses i första stycket vin­ner kommissionens beslut i mål omedelbart laga kraft.

Sådant av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar tUl­stånd till företag eller åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot be­slutet föres talan enligt första stycket.

Art. 16

I fråga om gränsälvskommissionens beslut i mål skall vad lagen i någondera staten stadgar om särskilda rättsmedel i tillämpliga delar lända tUl efterrättelse, såvitt beslutet rör intresse i den staten.

Art. 17

Fråga, som ankommer på gränsälvskommissionen att pröva och som ej anges i art. 1, skall av kommissionen upptagas till behandling såsom ärende.

Ärende upptages av kommissionen självmant eller, i förekommande faU, på framställning av vederbörande myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall kommissionen ge berörda myndigheter och rättsägare tillfälle att yttra sig samt inhämta de upplysningar och vid­taga de åtgärder i övrigt som är behövliga med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Muntlig förhandling skaU hållas, om det kan antagas att utredningen främjas därav.

 

Prop. 1971:137                                                        67

Vid prövningen av ärende skall samtliga medlemmar av kommissio­nen deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den mening om vUken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, för­enar sig. Erhåller ingen mening sådant röstetal, skall den väckta frå­gan anses förfallen; fråga av beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till regeringarna, I fråga som endast avser beredning av ärende äger ordföranden ensam besluta.

Mot kommissionens beslut i ärende får talan ej föras; i, vissa fall kräves dock, enligt vad därom stadgas i kap, 5 art, 6 och 7, båda re­geringarnas stadfästdse av beslutet.

Kap. 10. Tillsyn ro. m.

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall i samråd med vederbörande myndig­heter i vardera staten fortlöpande hålla uppsikt över nyttjandet av vatt­net och över vattenförhållandena i övrigt inom tillämpningsområdet för överenskommelsen. I den omfattning som kommissionen bestäm­mer skall uppgifter i avseende å tillsynen fullgöras av medlem av eller befattningshavare hos kommissionen eller särskild sakkunnig.

FisketUlsyn kan utövas genom övervakningspatruller gemensamma för båda staterna. Vardera staten skall avlöna och utrusta sina över­vakare. Gemensamma utgifter för övervakningen fördelas lika mellan staterna. Närmare bestämmelser om patmllernas antal, sammansättning, övervakningsområden och andra med övervakningen sammanhängande frågor utfärdas av kommissionen.

Tillsyn till motverkande av vattenförorening skall ske genom regel­bunden provtagning och kontroll i övrigt i samråd med vederbörande myndigheter.

När anledning därtill förekommer skall kommissionen bringa gjorda iakttagelser rörande förhållandena inom tillämpningsområdet till ve­derbörande myndighets kännedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndigheten.

Art. 2

I sammanhang med beslut, varigenom gränsälvskommissionen läm­nar medgivande till företag eller åtgärd enligt denna överenskommelse, skall kommissionen, när den finner skäl därtill, föreskriva att efter ar­betenas fullbordande besiktning därå skall verkställas av sakkunnig person på företagarens bekostnad.

Besiktningsman förordnas av kommissionen eller dess ordförande.

Art. 3

Avgifter varom stadgas i kap. 3 art. 11, kap. 6 art. 13 och kap. 7 art. 4 skall tillföras en särskUd fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av medlen för därför avsedda ändamål utfärdas be­stämmelser av regeringarna efter förslag av gränsälvskommissionen.

Art. 4

Om någon vidtager åtgärd av sådan beskaffenhet, att den uppenbarli­gen ej får utföras utan medgivande av gränsälvskommissionen, kan över­exekutor i vederbörande stat förbjuda arbetets fortsättande intUl dess

 

Prop. 1971:137                                                        68

sådant medgivande erhållits samt, om det finns skäl därtill, förordna om handräckning till rättelse av vad som olagligen skett. Verkställes arbete, vartill medgivande erhållits, i strid mot de för arbetet givna före­skrifterna, kan likaledes sådant förordnande meddelas, om det ej är uppenbart att varken allmän eller enskild rätt kränkes genom avvikel­sen.

Art. 5

Den som mot bestämmelsen i kap. 3 art. 14 första stycket bygger i vatten eller mot bestämmelsen i kap. 4 art. 1 jämförd med kap. 3 art. 14 första stycket verkställer vattenreglering eller mot bestämmelsen i kap. 5 art. 5 första stycket utsätter fast fiskeverk utan att gränsälvskom­missionen lämna medgivande därtUl,

eller mot bestämmelsen i kap. 6 art. 5 vidtager åtgärd för flottningens behov utan kommissionens medgivande,

eller mot bestämmelsen i kap. 7 art. 1 utsläpper fast eller flytande av­fall eller annat ämne i vattenområde utan medgivande av kommissionen,

skall, om han insett eller skäligen bort inse att enligt de anförda be­stämmelserna medgivande varit erforderligt, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som erhållit kommissionens medgivande till företag eller åtgärd som sägs i första stycket men från de för företaget eller åtgärden givna föreskrifterna gör avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, dömes likaledes till böter eller fängelse i högst sex måna­der.

Åtal för gärning som avses i denna artikel anhängiggöres vid veder­börande vattendomstol.

Art. 6

Om påföljd för den, som anbringar och bmkar fiskeredskap eller an­nan anordning i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 2 eller 3 om fisk­ådra eller fredningszoner eller som fiskar i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 4 eller mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket, ges bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.

Kap. 11. Gränsöverskridande, skattefrihet m. m.

Art. 1

Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta gränsälvskoni-missionens medlemmar och befattningshavare samt dem som ansvarar för, leder eller deltager i flottningsarbetet att överskrida gränsen, var­helst detta för kommissionens arbete eller flottningsarbetet är lämpligt, samt att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar liksom beträffande tid, varunder gränsen får överskridas och vistelse ske inom staten.

Art. 2

Flottningsföreningen är fri från skyldighet att erlägga skatt till nå­gondera staten och därtUl hörande kommun och församling för inkomst av flottningsrörelsen och för förmögenhet av beskaffenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripna sådana byggnader, anläggningar samt mark- och vattenområden, som är avsedda för driftens omedel­bara behov.

 

Prop. 1971:137                                                                       69

Art. 3

Materiel och redskap, avsedda för flottningsverksamheten eller för flottgodsets omhändertagande efter flottningen, samt livsförnödenheter för flottningsmanskapet får föras från den ena staten till den andra utan tull, skatt eller annan avgift och utan hinder av andra import- och ex­portförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid överförandet tillämpas de föreskrifter om anmälan och kontroll, som meddelas av de båda staternas tullmyndigheter.

Art. 4

Flottgods skall såväl vid avlämnande till flottning som under flott­ningen och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från all behand­ling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt under förut­sättning att flottgodset utiämnas till den stat, från vilken det blivit tiU-fört flottningen.

Skall flottgods, som tillföres flottningen från den ena staten, efter flottningen utlämnas till mottagare i den andra, har den flottande att, med uppgivande av myckenheten, meddela vederbörande tullmyndighet i båda staterna därom. Flottgodset skall vara av den flottande anmält till flottning särskilt för sig.

Art. 5

Om viss tull- och skattefrihet för varor m. m., som användes för tra­fikförbindelser över gränsälv eller för andra anläggningar i gränsälv, stadgas i särskild överenskommelse mellan staterna.

Kap. 12. Slutbestämmelser

Art. 1

Tvist mellan staterna angående tolkningen och tiUämpningen av den­na överenskommelse skall avgöras i enlighet med den mellan Sverige och Finland den 27 juni 1924 avslutade överenskommelsen angående upprättandet av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd.

Art. 2

Denna överenskommelse, som är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken, skall ratificeras. Ratifikationshandlingar­na skall snarast möjligt utväxlas i Stockholm/Helsingfors.

De svenska och finska texterna äger lika vitsord.

Art. 3

Överenskommelsen träder i kraft vid det årsskifte som infaller näst efter det sex månader förflutit från dagen för utväxlingen av ratifika­tionshandlingarna.

Art. 4 Vid ikraftträdandet av denna överenskommelse upphör giltigheten av konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angående

ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar,

överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland

om flottningen i Torne och Muonio älvar med den därvid fogade stad-

 

Prop. 1971:137                                                        70

gan angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled samt deklarationen mellan Sverige och Finland den 8 september 1966 rö­rande tillämpningen av konventionen den 10 maj 1927 angående ord­nandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar.

Art. 5

Om anläggning, som avses i denna överenskommelse, tUlkommit in­nan överenskommelsen trätt i kraft eller tillkommit därefter i enlighet med domstols eller annan myndighets på grund av förut gällande be­stämmelser meddelade beslut, skall förut gällande bestämmelser tilläm­pas vid bedömande av anläggningens laglighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter,

Kiviranta påta får utslås och drivas enligt hittills gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av överenskommelsen.

Avgifter som utgått enligt art. V i överenskommelsen den 17 febraari 1949 om flottningen i Torne och Muonio älvar och icke tagits i anspråk för därmed avsett ändamål skall tillföras den i kap. 10 art. 3 omför­mälda fonden.

Art. 6

Gränsälvskommissionen skall fortlöpande hålla uppsikt över vatten­föringen vid Tärendöälvens utflöde ur Torne älv. Till grundval här­för skall kommissionen snarast möjligt låta utföra erforderliga under­sökningar och beräkningar för fastställande av de vattenmängder som vid rådande naturliga förhållanden framrinner i var och en av de båda älvarna.

Art. 7

Överenskommelsen upphör att gälla vid det årsskifte som inträffar se­dan två år förflutit från det överenskommelsen av någondera staten uppsagts. Vid uppsägning skall staterna, till förekommande av att all­männa intressen skadas och enskild rätt lider intrång, upptaga förhand­lingar om fortsatt bestånd av anläggningar som tillkommit i enlighet med överenskommelsen.

 

Prop. 1971:137                                                                   71

2   Förslag till

deklaration mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen

Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning till kap. 2 art. 6 i överenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland angå­ende gränsvattendragen antagit den vid denna deklaration fogade stad­gan för finsk-svenska gränsälvskommissionen.

Denna deklaration är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken. Deklarationen träder i kraft samtidigt med över­enskommelsen angående gränsvattendragen; i fråga om uppsägning av deklarationen gäller samma bestämmelser som enligt kap. 12 art. 7 i nämnda överenskommelse gäller för denna. De svenska och finska tex­terna äger lika vitsord.

Stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen

Kansli och personal

1 §.

För finsk-svenska gränsälvskommissionen skall finnas kansli på ort inom gränsbygden, som bestämmes av båda regeringarna gemensamt. Postadress för kommissionen skall finnas i båda staterna.

Erforderliga lokaler för kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet skall vara beläget.

2 §.

Hos kommissionen skall finnas en av kommissionen utsedd lagkun­nig sekreterare. Till sekreterare bör utses person, som behärskar både finska och svenska språken. Vid behov kan flera sekreterare utses.

Därjämte skall hos kommissionen finnas anställd den övriga personal som är behövlig för göromålen på kansliet. Även denna personal utses av kommissionen.

Tjänsteåligganden, avlöning m. m.

3 §.

På kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka bere­dandet av mål och ärenden. Han skall tillse, att den hos kommissionen anställda personalen fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål kommer under behandling.

Annan medlem av kommissionen skall efter kallelse av ordföranden deltaga i kommissionens sammanträden samt i förekommande fall, ge­nom särskUda utredningar eller undersökningar inom sitt kompetensom­råde, biträda vid beredande av mål och ärenden.

Ersättare skall efter ordförandens kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för medlem.

 

Prop. 1971:137                                                                      72

4 §.

Sekreterare skall efter ordförandens anvisningar biträda vid beredan­det av mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och diarier, om­besörja expedition av kallelser och andra sådana handUngar, ombesörja medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 § i denna stadga samt i övrigt biträda med göromålen på kansliet.

Övrig personal skall enligt närmare föreskrifter av ordföranden och efter sekreterares anvisningar utgöra på kansliet förekommande skriv-göromål och andra arbetsuppgifter.

5 §.

Medlem av kommissionen skall innan han inträder i tjänstgöring ha avlagt domared i sitt hemland.

6 §.

Vad kommissionen eller dess ordförande beslutat får ej av medlem av kommissionen eller av den som tjänstgör hos kommissionen uppen­baras, förrän beslutet i vederbörlig ordning meddelats.

7 §.

För medlem av kommissionen bestämmes arvode samt grunderna för resekostnads- och traktamentsersättning av regeringen i hans hemstat,

8 §.

Arvode eller avlöning till kommissionens personal bestämmes av kommissionen, I fråga om anställningsvillkor i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad lagen i den stat där den anställde har sitt hemvist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

Öppethållande och mottagningstid

9 §.

Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av kommissionen bestämd expeditionstid.

Ordföranden och sekreterare skall, såvitt ej hinder möter av förrätt­ning i kommissionens tjänst eller annat behörigt skäl, finnas tillstädes på kansliet på bestämd tid, sekreteraren minst en gång i veckan.

På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden samt om tid då ordföranden och sekreterare företrädesvis är att träffa där. Med­delande om expeditionstiden skall även införas i den allmänna telefon­katalogen.

Ekonomisk förvaltning

10 §.

Arvode till medlem av kommissionen utbetalas i hans hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer.

11 §•

Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens verksam­het än sådana som omnämnes i 1 § andra stycket och 10 § sker från kommissionen. För detta ändamål skall erforderliga förskott tillställas kommissionen. Förskott skall, i regel med lika belopp från båda sta-

 

Prop.1971:137                                                                        73

terna  efter rekvisition från kommissionen  utbetalas  av  myndighet  i vardera staten som regeringen i staten bestämmer.

12 §,

Medelsförvaltningen för kommissionen ombesörjes av sekreterare.

Redovisning för förvaltning skall halvårsvis av sekreterare lämnas tUl kommissionen för granskning. I samband med granskningen skall kommissionen fastställa den slutliga kostnadsfördelningen mellan sta­terna.

Kommissionen skall avlämna ett exemplar av redovisningshandling­arna tUl myndighet i vardera staten som regeringen i staten bestämmer. Om revision bestämmer regeringarna i båda staterna gemensamt.

Vissa bestämmelser om behandlingen av mål och ärenden

13 §.

Ansökningar och andra handlingar som inges eller insändes till kom­missionen kan vara avfattade antingen på finska eller på svenska språ­ket. I den mån översättning är påkallad verkställes den genom kom­missionens försorg.

Kommissionens protokoll och beslut skall efter omständigheterna av­fattas på ettdera eller på båda språken.

14 §.

För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämmande av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola eller annan allmän byggnad. Särskilda utgifter för uppvärmning, städning och dylikt skall ersättas.

15 §.

Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner meddelas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget; influtna avgiftsmedel tUlfaller den staten.

3t   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137

 

Prop. 1971:137                                                                    74

3    Förslag till

deklaration mellan Sverige och Finland rörande faststäUande av stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning tUl kap, 5 art, 8 i överenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland an­gående gränsvattendragen antagit den vid denna deklaration fogade stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde, Bestämmelsema i stad­gan skall dock icke äga tUlämpning å Kaakamo och Ruottala byamäns privUegierade, vid Kemi äls utlopp belägna laxpata.

Denna deklaration är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken. Deklarationen träder i kraft samtidigt med över­enskommelsen angående gränsvattendragen; i fråga om uppsägning av deklarationen gäller samma bestämmelser som enligt kap, 12 art. 7 i nämnda överenskommelse gäller för denna. De svenska och finska tex­terna äger lika vitsord.

Vid ikraftträdandet av denna deklaration skall deklarationen den 10 maj 1927 rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde upphöra att gälla.

Stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

Allmänna bestämmelser

1 §.

Torne älvs fiskeområde omfattar följande vattenområden, nämligen Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vUka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gränsälvarna), de sjöar och vattendrag vilka utgöra sidogrenar av gränsälvarna, de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynnings­grenar,

den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Ne­dertorneå socknar norr om latitudsparallellen 65°35'N,

Den del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynning­en, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land benämnes älvområdet; den del som Ugger söder därom benämnes havsområdet,

2 §.

I denna stadga förstås med

fast redskap: fast fiskeverk, så ock med ledarm försett fiskeredskap, vUket med pålar eller tyngder eller på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och är avsett att kvarstå längre tid än två dygn i följd;

fast fiskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (påta);

storryssja: ryssja, som i någon del har större höjd än 1,5 meter;

laiska eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgjorts i skydd av na­turligt eller anlagt strömhinder.

 

Prop. 1971:137                                                                       75

3 §,

Med maskstorlek förstås i denna stadga

beträffande nät som kan sträckas: avståndet mellan motstående och längst från varandra belägna knutars mittpunkter, mätt då redskapet är vått och maskan sträckt diagonalt i nätslingans längdriktning;

beträffande nät som ej kan sträckas: kortaste avståndet mellan de två närmast varandra belägna motstående sidorna i maskan.

Bestämmelse om maskstorlek skall ej anses överträdd därigenom att en eller annan maska avviker från det bestämda måttet.

Fiskets vård och bedrivande

4 §,

Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom havsområdet stadgas i kap, 5 art, 2 och 3 i överenskommelsen mellan Finland och Sverige angående gränsvattendragen (gränsälvsöverenskommelsen).

Vissa förbudsbestämmelser i fråga om fisket i havsområdet närmast älvmynningen gäUer enligt kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen.

5 §.

Fiske med storryssja är förbjudet inom älvområdet. Fiske med laiska eller kosteverkko i skydd av anlagt strömhinder är förbjudet.

6 §,

Fiske med ljuster är förbjudet.

Fiske med huggkrok, som är försedd med skaft, är förbjudet; dock får sådant redskap användas för att bärga fisk, som fångats med annat redskap,

7 §,

Vid fiske med håv får eld eller ljus ej användas.

8 §,

Fiske med utter och därmed jämförligt redskap, såsom mellan fiskan­de sträckt rev med en eller flera tafsar, på vilka fästats krok, drag el­ler dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, vara fästats flera än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älvområdet.

9 §,

Fiske med sprängämne, dövande eller giftigt ämne eller elektrisk ström är förbjudet.

Vid fiske får ej heUer användas sådana föremål eller anordningar på bottnen eller i eller ovanför vattnet, vilkas ändamål är att skrämma fisken in i fångstredskapen.

Fiske med skjutvapen är förbjudet,

10 §.

I Könkämä älv från uUoppet ur sjön Kilpisjärvi till Lätäsenos in­flöde är allt fiske förbjudet under tiden från och med den 15 septem­ber till och med den 20 oktober.

Inom älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är fiske med fast red-

 

Prop. 1971:137                                                        76

skåp förbjudet från och med den 1 september till och med den 14 sep­tember.

Inom älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är allt fiske efter an­nan fisk än nejonöga (nätting) förbjudet under tiden från och med den 15 september till och med den 15 november.

11 §.

Inom älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid eller motsvarande finsk tid,

12 §,

Kräftfiske är tills vidare förbjudet. Gränsälvskommissionen kan, då så prövas lämpligt, besluta angående kräftfiskets frigivande och ut­övande.

Fiske efter pärlmussla är förbjudet,

13 §,

Fisk av följande slag får icke fångas, om den ej håller nedan an­givna minimimått räknat från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets:

1)    lax 60 centimeter;

2)    laxöring vid fiske i sjön Kilpisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 25 centimeter samt vid fiske inom Torne älvs fiske­område i övrigt 35 centimeter;

3)    barr 25 centimeter,

14 §,

Har någon vid fiske efter tUlåtet fiskslag utan avsikt råkat fånga fisk, som han enligt 10 § tredje stycket eller 13 § icke ägt fånga, skall han, om fisken genast utsläppes i vattnet, icke anses ha överträtt fångst­förbudet,

15 §,

Under fredningstid och inom område där fiske är förbjudet får inga fiskeredskap, utom redskap för fångst av nejonöga (nätting) såvitt så­dan fångst är tillåten, finnas i vattnet.

Efter slutfört fiske skall pålar, störar, bockar och annat vid fisket använt material ofördröjligen tagas upp ur vattnet och föras i land.

TiU påta hörande tyngder skall vid patans nedrivning föras i land.

Allt byggnadsmaterial till påta, avsedd för fångst av lake om vin­tern, skall före islossningen om våren tagas upp ur vattnet och föras i land,

16 §,

Grind i fast fiskeverk skall utföras med avstånd om minst 6 centi­meter mellan stående spjälor och minst 9 centimeter mellan Uggand;; spjälor,

17 §,

I påta, avsedd för fångst av sik eUer annat mindre fiskslag, får icke användas mocknät (potkuverkko), ej heller ryssja, mjärde eller tina i vUken ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större diameter än 16 centimeter.

 

Prop. 1971:137                                                                      77

18 §.

Inom älvområdet skall fiskeredskap ha följande maskstorlek: redskap avsett för fångst av lax och laxöring:

1)    fast redskap minst 66 millimeter;

2)    not minst 100 millimeter, dock att not som användes för fiskens upptagande i karsinapata, icke behöver hålla mer än 80 millimeter;

3)    nät minst 100 mUlimeter;

redskap avsett för fångst av annan fisk;

1)    påta, ryssja, mjärde samt annan tina än nejonögontina minst 60 mUlimeter;

2)    not minst 64 och högst 80 millimeter;

3)    nät minst 60 och högst 80 mUlimeter.

19 §,

Inom havsområdet skall fiskeredskap ha följande maskstorlek: fast redskap:

1)    om redskapet är avsett för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 39 mUlimeter i det s, k, fiskhuset;

2)    om redskapet är avsett för fångst av annan fisk minst 66 milli­meter;

not:

1)    om den är avsedd för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38 millimeter;

2)    om den är avsedd för fångst av lax och laxöring minst 100 milli­meter;

3)    om den är avsedd för fångst av annan fisk minst 66 millimeter;

nät:

1)     om det är avsett för fångst av strömming, siklöja och betesfisk
minst 24 mUlimeter och högst 38 millimeter;

2) om det är avsett för fångst av annan fisk minst 60 mUlimeter.
Om användning av sådant i denna paragraf omförmält redskap som

är avsett för fångst av strömming siklöja och betesfisk skulle visa sig inverka menligt på tillgången av dessa eller andra fiskslag, äger gräns­älvskommissionen begränsa eller förbjuda användningen av redskapet.

20 §.

Gränsälvskommissionen äger utfärda bestämmelser angående visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsom­råden för fasta fiskeredskap inom vilka områden fiske med rörligt red­skap skall vara förbjudet,

21 §,

Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat av fiske­vårdshänsyn medge undantag från bestämmelserna i 10, 13 och 16— 19§§,

22 §,

Gränsälvskommissionen äger för fiskodUng eller vetenskapligt ända­mål medge undantag från bestämmelsema i 7—13 samt 15, 18 och 19 §§, Sådan utplantering av fisk, som ej sker till åtlydnad av föreskrift läm-

 

Prop. 1971:137                                                        78

nad i särskild ordning, får icke äga ram utan medgivande av gräns­älvskommissionen. Medgivande kan lämnas först efter tillstyrkan av stat­lig f iskerimyndighet,

I samband med medgivande enligt första eller andra stycket skall kommissionen meddela lampliga föreskrifter till förekommande av att medgivandet missbrukas.

Märkning av fiskeredskap 23 §,

Fiskeredskap, som står ute och ej är under uppsikt, skall vara märkt på sådant sätt, att därav otvetydligt framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt dennes hemvist. Märkningen skall kunna tyd­ligt iakttagas utan att redskapet behöver tagas upp ur vattnet.

Ansvar m. m.

24 §,

Den som anbringar och brukar fiskeredskap eller annan anordning i uppenbar strid mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eller art. 3 i gränsälvs­överenskommelsen gäller om fiskådra eller fredningszoner,

eller fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen,

eller fiskar på sätt som enligt 5, 7 eller 9 § i denna stadga är förbju­det eller i strid mot föreskrift i 10—13 §§, dömes till böter.

Är brottet att anse som grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt be­aktas, om fisket avsåg särskilt värdefull fisk eller utövades vanemässigt eller i större omfattning.

25 §.

Till böter dömes, om någon

fiskar med redskap som enligt 6 eller 8 § är förbjudet, eller med uppsåt att bedriva eller främja fiske med redskap som avses i 6 § första stycket eller 8 § vid färd å fiskevatten medför sådant red­skap,

eller med uppsåt att bedriva eUer främja fiske som sägs i 9 § första eller andra stycket vid färd å fiskevatten medför ämne, föremål eller anordning avsedd för sådant fiske,

eller i fast fiskeverk begagnar grind, som icke håller i 16 § angivna avstånd mellan spjälorna,

eller fiskar med redskap som enligt 17 § är förbjudet eller med red­skap som icke håUer i 18 eller 19 § angiven maskstorlek, eller bryter mot bestämmelse som utfärdats med stöd av 20 §, eller utplanterar fisk utan tillstånd som sägs i 22 § andra stycket, eller fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket i gränsälvsöverenskommelsen.

26 §.

Den som åsidosätter föreskrifterna i 15 eller 23 § dömes tUl böter.

 

Prop. 1971:137                                                        79

27 §.

Finnes någon ha gjort sig skyldig till fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 §, skall den fångade fisken eller om den förskämts eller ej är i behåll, dess värde förklaras förverkat.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt första stycket skall vara förverkad på den grand att den fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått, skall, därest ej innehavaren av partiet genast på egen bekostnad låter trovärdig person frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras förverkad, om det icke finnes uppenbart obil-ligt.

Förklaras fisk förverkad, skall även låda eller annan förpackning, vari den förvaras, vara förverkad.

28 §.

Fiskeredskap, vilket använts vid fiske som är straffbelagt enligt 24 dier 25 §,

eller som utan att fiske ägt rum medförts vid färd å fiskevatten under omständigheter som föranleder straff enligt 25 §,

eller som stått ute i strid mot 15 § eller utan märkning enligt 23 §,

skall förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat där­till och det ej är uppenbart obiUigt; finnes redskapet ej i behåll, skall i stället dess värde förklaras förverkat.

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej skjutvapen.

29 §.

De i 27 och 28 §§ meddelade bestämmelsema om förverkande gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtUl,

Förverkad egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vilken beslutet om förverkande meddelats.

30 §.

Ertappas någon i fall som avses i 24 eller 25 § på bar gärning eller anträffas i fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är otillåtet eller som står ute i uppenbar strid mot vad i 15 § stadgas eller utan märk­ning som sägs i 23 §, kan egendom, som enligt 27 eller 28 § kan för­klaras förverkad, ävensom båt eller annat, som kan antagas äga bety­delse för utredningen om gärningen, tagas i beslag.

Behörighet att taga egendom i beslag enligt första stycket tillkommer, förutom polismyndighet, polisman och åklagare, även fisketillsyns­man, som förordnats av statlig myndighet samt befattningshavare vid vederbörande kust- och gränsbevakning. Har egendom beslagtagits av annan än polismyndighet, polisman eller åklagare, skall anmälan om beslaget snarast möjligt göras till polismyndighet eller åklagare eller tUl närmaste polisman; den som erhållit sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget.

31 §,

Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller annan anordning vid­tagits i strid mot vad som enligt kap, 5 art, 2 eller 3 i gränsälvsöverens­kommelsen gäller om fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot för­budsbestämmelse i kap. 5 art. 4 i nämnda överenskommelse, och följer

 

Prop. 1971:137                                                        80

ej rättelse genast efter det tillsägelse skett, äger på ansökan av den som lider skada utmätningsmannen i orten att, sedan han med trovärdig per­son hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskan­des bekostnad.

Beröres allmänt fiskeintresse, kan även åklagare, statens fiskeritjänste­man eller fisketillsynsman som förordnats av statlig myndighet söka handräckning.

32 §.

Försummar ägare eller innehavare av fiskeredskap att fullgöra vad i 15 § är stadgat, äger utmätningsman förordna om arbetets verkställan­de på den försumliges bekostnad.

33 §,

Åtal för brott enligt denna stadga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdelsen begåtts eller vid allmän underrätt i den ort inom endera staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig.

 

Prop. 1971:137

81

Bilaga 2

De aktuella förslagen

1    Ehdotus Suomen ja Ruotsin väli-seksi rajajokisopimukseksi

Suomen hallitus ja Ruotsin halli-tus varmistaakseen rajavesistöjen seUaisen käytön, joka mahdolli-simman hyvin vastaa kummankin valtakunnan ja rajaseudun etuja, övat tehneet eräiden näitä vesistö-jä koskevien vesioikeudellisten ja kalastusoikeudellisten kysymysten järjestämisestä seuraavan sopimuk-sen.

1 luku. Yleisiä säännöksiä

1 artikla

Sopimusta sovelletaan vesialueel-la, jonka muodostavat:

Könkämäeno ja Muonionjoki se-kä se osa Tomionjoesta ja ne jär-vet, missa Suomen ja Ruotsin vä-linen valtakunnanraja kulkee (ra-jajoet);

ne järvet ja vesistöt, jotka övat rajajokien haarautumia tai laske-vat näihin jokiin;

ne erityiset lasku-uomat, jotka muodostuvat Tornionjoen eri suuhaaroista;  sekä

se osa Pohjanlahtea, joka on Suomen ja Ruotsin Alatornion kuntien alueilla.

Sopimuksen kalastusta koskevil-la määräyksUlä on erityinen sovel-tamisalue, sen mukaisesti kuin 5 luvun 1 artiklassa sanotaan.

2     artikla
Sopimus koskee:
toimenpidettä, joka on 3 luvus-

sa tarkoitettua rakentamista vesis-töön, tai 4 luvussa tarkoitettua ve-sistön säännöstdyä, taikka joka voi aiheuttaa 6 luvussa tarkoitettua pi-laantumista, mUloin toimenpide suoritetaan rajajoessa;

1   Förslag till gränsälvsöverenskom­melse mellan Sverige och Finland

Sveriges regering och Finlands regering har i syfte att säkerställa ett sådant nyttjande av gränsvat­tendragen, som står i bästa möj­liga överensstämmelse med de båda rikenas och gränsbygdens in­tressen, träffat följande överens­kommelse för ordnande av vissa vattenrättsUga och fiskerättsliga frågor beträffande dessa vatten­drag.

Kap. 1. Allmänna stadganden

Art. 1

Överenskommelsen äger till-lämpning på följande vattenområ­den:

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gräns­älvarna),

de sjöar och vattendrag vilka ut­gör sidogrenar av eller tillflöden till gränsälvarna,

de särskilda utflöden som bil­das av Torne älvs skilda myn­ningsgrenar,

den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar.

Överenskommelsens bestämmel­ser om fiske har särskilt tillämp­ningsområde enligt vad som anges i kap. 5 art. 1.

Art. 2

Överenskommelsen omfattar: åtgärd, som innebär byggande i vatten enligt kap. 3 eller vattenreg­lering enligt kap. 4 eller som kan medföra förorening enligt kap. 6, om åtgärden utföres inom gräns­älv.

 

Prop. 1971:137

82

 

samanlaista toimenpidettä, mU­loin toimenpide muuten suorite­taan edellä 1 artiklan 1 momentis-sa määrätyllä soveltamisalueella jommassakummassa valtiossa ja sillä saattaa olla vaikutuksia toises-sa valtiossa; sekä

kalastusta 5 luvun 1 artiklassa määrätyllä erityiseUä soveltamis­alueella.

Uittoa koskevat määräykset övat Suomen ja Ruotsin kesken uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa 17 päivänä hdmikuuta 1949 tehdyssä sopimuksessa siihen Uittyvine sään-töineen uitosta Tornion ja Muo­nion rajajokien uittoväylässä. Tar-pedUset täydentävät määräykset annetaan mainitun sopimuksen U-säyksessä ja siihen liittyvässä U-säyksessä sanottuun sääntöön.

åtgärd av samma beskaffenhet, om åtgärden eljest utföres inom tillämpningsområdet, såsom det bestämts ovan i art. 1 första styc­ket, i endera staten och kan med­föra verkningar i den andra sta­ten,

fiske inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskUda tillämpningsom­rådet.

Bestämmelser om flottning finns i överenskommelsen den 17 te-bruari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio älvar med den därvid fogade stadgan angående flottning­en i Torne och Muonio gränsäl­vars flottled. I en tilläggsöverens­kommelse till nämnda överens­kommelse med bifogad tilläggs­stadga skall meddelas erforderliga kompletterande bestämmelser.

 

3 artikla

Sopimuksen tarkoittamia vesi-alueita on tässä sopimuksessa tar-kemmin osoitetuin perustein käy-tettävä siten, etta kumpikin maa saa käyttää hyväkseen rajavesis-töistä saatavaa hyötyä ja etta raja­seudun etuja parhaiten edistetään. Luonnonsuojduun on kiinnitettä-vä erityistä huomiota; kalakannan säUyttämisestä ja vesistön pilaan-tumisen ehkäisemisestä on pidettä-vä huolta mahdollisimman suures-sa määrin.

Art. 3

De av överenskommelsen berör­da vattenområdena skall enligt de närmare grunder som anges i den­na överenskommelse nyttjas så, att båda ländema får tiUgodonjuta fördelarna av gränsvattendragen och gränsbygdens intressen främ­jas på bästa sätt. Särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset; så långt möjligt skall fiskbeståndet tryggas och förorening av vattnet motverkas.

 

4 artikla

Jos on kysymys eri yrityksistä, jotka koskevat samaa vesialuetta tai joita muusta syystä ei voida rinnakkain toteuttaa, on etusija annettava sille yritykseUe, jonka voidaan olettaa yleiseltä ja yksityi-seltä kannalta tuottavan suurinta hyötyä. Vastakkaisia etuja on, mi-käli mahdolUsta, siten soviteltava, etta kukin niistä voidaan tjfydyt-tää muita olennaisesti loukkaamat-ta.

Art. 4

Är fråga om skilda företag, som avser samma vattenområde eller av annan orsak ej kan utföras jäm­te varandra, skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största gagn. MeUan stridiga intressen skall såvitt möjligt jäm­kas så, att vart och ett kan tillgo­doses utan väsentligt förfång för annat.

 

Prop. 1971:137

83

 

5 artikla

Rajajoissa sivuhaaroineen tulee yhtä suuren osuuden vesimäärästä kuulua kummallekin puolelle siinä-kin tapauksessa, etta vedestä virtaa toisen valtion alueella suurempi osa kuin toisen valtion alueella. Tämä ei muuta sitä oikeutta ve-teen, joka yksityiseUä saattaa olla tuomion, ylimuistoisen nautinnan tai muun erityisen oikeuspemsteen nojalla.

6 artikla

Joka omistaa rajajoeUa rantaa tai jolla on rännan käyttöoikeus, saa valtakunnanrajasta riippumatta käyttää toiselle kuuluvaa vesialuet­ta rantansa edessä pienehkön lai-turin, venevajan, uimahuoneen tai pesutuvan taikka muun seUaisen rakennuksen rakentamiseen.

JokaiseUa on oikeus ottaa raja-joesta vetta ja jäätä kotitarpeeksi sekä muuhun samanlaiseen tarkoi-tukseen käyttää sen vetta.

Vesialuetta älköön käytettäkö tässä artiklassa sanottuun tarkoi-tukseen, jos siitä aiheutuu alueen omistajalle mainittavaa haittaa tai jos kalastus taikka uitto sen vuoksi vaikeutuu. Tämä artikla ei muuta sitä, mikä muutoin on voimassa valtakunnanrajan yli tapahtuvasta yhdysliikenteestä.

7 artikla

Sen mukaan kuin on määrätty 8/20 päivänä marraskuuta 1810 tehdyn rajajärjestelysopimuksen IV artiklassa, on kummankin valtion asukkailla oikeus vapaasti kulkea veneellä rajajoissa sekä, mUloin se on tarpeellista veneeUäkulun tur-vallisuuden tai veneen vetämisen vuoksi, laskea vastapäiseen ran-taan.

Art. 5

I gränsälvarna med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden till­komma vardera sidan, även om större del därav framrinner inom den ena staten än inom den andra. Härigenom rubbas ej den rätt till vattnet som enskild kan granda på dom, urminnes hävd eller annan särskUd rättsgrund.

Art. 6

Den som äger eller har nyttjan­derätt till strand vid gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över annan tillhörigt vattenområde utanför stranden för anordnande av mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan sådan bygg­nad.

I gränsälv äger envar taga vat­ten och is till husbehov eller för annat likartat ändamål nyttja vatt­net.

Vattenområde får ej tagas i an­språk för ändamål som avses i denna artikel, om områdets ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller om fiske eller flottning lider intrång. Denna artikel rub­bar ej vad som eljest gäller om samfärdseln över riksgränsen.

Art. 7

Enligt gränsregleringstraktaten den 8/20 november 1810, art. IV, äger innevånarna i vardera staten rätt att färdas fritt med båt på gränsälvarna samt att, om det är nödvändigt med hänsyn tiU båt­fartens säkerhet eller för förhal­ning av båtar, lägga till vid den motliggande stranden.

 

8 artikla

Mikäli sopimuksessa ei ole eri-tyisiä määräyksiä, on kummassa-

Art. 8

I  den  mån  överenskommelsen icke innefattar särskilda  bestäm-

 

Prop. 1971:137

84

 

kin valtiossa sovellettava siellä voi­massa olevaa oikeutta.

melser, skall inom vardera staten där gällande rätt tillämpas.

 

2 luku. Rajajokikomissio

1 artikla

Tämän sopimuksen soveltamista varten on valtioiden yhteisesti aset-tama pysyvä komissio (suomalais-ruotsalainen rajajokikomissio).

2       artikla
Rajajokikomissioon kuuluu kuu-

si jäsentä, joista kummankin val­tion hallitus määrää kolme. Jäse-net määrätään määräajaksi. Kum­mankin valtion määräämistä jäse-nistä tulee yhden olla lainoppinut ja omata kokemusta tuomarintoi-missa sekä yhden olla tekniUi-nen asiantuntija; kolmannen tulee olla rajaseudun oloihin hyvin pe-rehtynyt henkilö, joka määrätään Lapin lääninhallituksen tehtyä suo-malaisesta ja Norrbottenin läänin­hallituksen motsalaisesta jäsenestä ehdotuksen.

Kummankin maan hallitus mää­rää yhden täta valtiota edustavis-ta jäsenistä toimimaan, valtioiden vuoroteUessa, vuoden kerrallaan komission puheenjohtajana tai va-rapuheenjohtajana.

Kullekin jäsenelle määrätään sa-massa järjestyksessä yksi tai useampia varamiehiä, jotka täyttä-vät jäsenelle asetetut kelpoisuus-vaatimukset.

Komission käytettäväksi on ase-tettava sihteerejä sekä se muu hen-kUökunta, jota komissio tarvitsee.

3 artikla

Rajajokikomissio panee öman päätöksensä mukaan toimeen ne tutkimukset ja selvitykset, jotka övat tarpeen sen tässä sopimuk­sessa määrättyjen tehtävien täyttä-miseksi.

Kap. 2. Gränsälvskommission

Art. 1

För tillämpning av överenskom­melsen skall finnas en ständig, av staterna gemensamt tillsatt kom­mission (finsk-svenska gränsälvs­kommissionen).

Art. 2

Gränsälvskommissionen skall bestå av sex medlemmar, av vilka regeringen i vardera staten utser tre. Medlem skall utses för viss tid. Av vardera statens medlemmar skall en vara lagkunnig och erfa­ren i domarvärv samt en vara tek­niskt sakkunnig; den tredje skall vara en med gränsbygdens förhål­landen väl förtrogen person som utses, den finska medlemmen efter förslag av länsstyrelsen i Lapp­lands län och den svenska med­lemmen efter förslag av länsstyrel­sen i Norrbottens län.

Regeringen i vardera staten för­ordnar en av den statens medlem­mar att, växelvis staterna emellan, för ett år i sänder, vara ordföran­de eller vice ordförande i kommis­sionen.

För varje medlem utses i den ordning som gäller för medlem­men en eller flera ersättare som uppfyller de för medlemmen stad­gade behörighetsvillkoren.

Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare och den övriga personal som kommissio­nen behöver.

Art. 3

Gränsälvskommissionen föran­staltar enligt eget bestämmande om de undersökningar och utred­ningar som påkallas för att den skall kunna fullgöra sina åliggan­den enligt denna överenskom­melse.

 

Prop. 1971:137

85

 

Komissio voi ottaa välittömästi yhteyden kummankin valtion vi-ranomaisiin ja saada näiden apua tarpeellisten tietojen hankkimisek-si ja tarvittavan yhteistyön aikaan-saamiseksi.

Tarvittaessa on komissiolla oi­keus käyttää asiantuntijoita erityi-siin selvitystehtäviin.

4  artikla

Kumpikin valtio suorittaa palk-kion valitsemUleen komission jäse-nille. Komission työstä aiheutuvat kustannukset maksaa puoliksi kumpikin valtio, mikäli kustannus-ta ei ilmeisesti ole pidettävä yksin-omaan jommankumman valtion menona.

5      artikla
Rajajokikomission jäsen on ri-

kosoikeudellisesti vastuunalainen sen valtion lain mukaan, jonka hallitus on hänet määrännyt. Ko­mission palvduksessa olevan hen-kUön tällaisesta vastuusta on voi­massa, mitä hanen kotipaikkansa valtion laki säätää julkisessa viras-sa olevasta.

Komission jäsenen ja toimen-haltijan tulee, kun hän suorittaa tehtäviään, nauttia siinä valtiossa, missa tehtävä suoritetaan, sellaista rikosoikeuddUsta suojaa, joka kuu­luu siinä valtiossa julkisessa viras-sa olevalle.

6 artikla

Kummankin valtion viranomais-ten tulee sallia, etta rajajokikomis­sion jäsen tai toimenhaltija taikka asiantuntija, joka 9 luvun 1 artik­lan mukaisesti on määrätty suorit-tamaan valvontaa, saa ylittää ra-jan siellä, missa se komission työn vuoksi taikka valvonnan suoritta-mista varten on soveliasta, sekä an-taa heille mahdollisimman suuret helpotukset kysymyksen ollessa passista ja muista henkilöUisyyttä

Kommissionen kan träda i di­rekt förbindelse med myndigheter i vardera staten samt påkaUa de­ras biträde för erhållande av upp­lysningar och för det samråd som är behövligt.

Vid behov äger kommissionen anlita sakkunniga för särskilda ut­redningsuppdrag.

Art. 4

Vardera staten avlönar de kom­missionsmedlemmar som utsetts av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vUka icke uppenbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall gäldas till lika delar av sta­terna.

Art. 5.

Medlem av gränsälvskommissio­nen är underkastad straffrättsUgt ansvar för sina handlingar i tjänsten enUgt lagen i den stat vars regering utsett honom. För befattningshavare hos kommissio­nen skall i fråga om sådant an­svar gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

Medlem av och befattningsha­vare hos kommissionen skall un­der utövning av sin tjänst åtnju­ta StraffrättsUgt skydd i enlighet med vad lagen i den stat där ut­övandet äger rum stadgar för den som är anställd i allmän tjänst.

Art. 6

Det åligger myndigheterna i vardera staten att tiUåta medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen eller sak­kunnig som förordnats att utöva tillsyn enligt kap. 9 art. 1 att överskrida gränsen, varhelst detta för kommissionens arbete eller tillsynens utövande är lämpligt, samt att lämna dem största möj­liga lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar

 

Prop. 1971:137

86

 

osoittavista asiakirjoista sekä siitä ajasta, jona rajan ylittäminen ja viipyminen toisen valtakunnan alueella voi tapahtua.

7       artikla
Rajajokikomissiolle        kuuluva

omaisuus on vapaa kaikesta tulli-käsittelystä sekä tuonti- ja vienti-maksuista.

8 artikla

Tämän sopimuksen A-liite sisäl-tää rajajokikomission ohjesään-nön.

liksom beträffande tid, varunder gränsen får överskridas och vis­telse ske inom staten.

Art. 7

Gränsälvskommissionens tiUhö-righeter skall vara fria från all be­handling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift.

Art. 8

I bilaga A till denna överens­kommelse har intagits stadga för gränsälvskommissionen.

 

3 luku. Rakentaminen vesistöön

1 artikla

Rakentamiseksi vesistöön katso-taan tässä sopimuksessa:

laitoksen tekeminen vesialuedle;

vedenkorkeuden järjestdy tai ve-denjuoksun säännöstely;

veden johtaminen pois vesi-alueelta; sekä

muun seUaisen toimenpiteen suo-rittaminen, josta voi aiheutua ve­denkorkeuden tai vedenjuoksun taikka veden S5rvyyden tahi aseman muuttuminen.

Mitä rakentamisesta vesistöön on määrätty, koskee myös:

sellaista vesialueeUa tapahtuvaa toimenpidettä, joka voi vaikuttaa pohjavesioloihin;

sillan tai muun laitoksen raken­tamista vesialueen yli;

johdon vetämistä tai laitoksen tekemistä vesialueen alle.

Vesistössä olevan rakennelman muuttaminen tai purkaminen kat-sotaan rakentamiseksi, jos toimen­pide voi merkittävästi muuttaa olo-suhteita vesistössä.

Kap. 3. Byggande i vatten

Art. 1

Såsom byggande i vatten anses i denna överenskommelse:

uppförande av anläggning i vat­tenområde,

reglering av vattenstånd eller vattenavrinning,

bortledande av vatten från vat­tenområde,

vidtagande av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vattenståndet eller vattenföringen eller av vattnets djup eller läge.

Vad som stadgas om byggande i vatten gäUer även:

vidtagande av åtgärd i vatten­område, vilken kan påverka grund­vattenförhållandena,

uppförande av bro eller annan anläggning över vattenområde,

framdragande av ledning eller utförande av annan anläggning under vattenområde.

Ändring eller utrivning av bygg­nad i vatten anses som byggande, om åtgärden kan märkbart föränd­ra vattenförhållandena.

 

2 artikla

Vesistöön rakentamisen tulee ta­pahtua siten, etta tarkoitus ilman kohtuuttomia kustannuksia saavu-

Art. 2

Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet utan oskälig kost­nad vinnes med minsta möjliga in-

 

Prop. 1971:137

87

 

tetaan mahdollisimman vähän loukkaamalla tai haittaamalla mui­ta etuja jommassakummassa val­tiossa. Kohtuullisessa määrin on otettava huomioon odotettavissa olevat yritykset, joihin rakentami­nen voi vaikuttaa.

3 artikla

MUloin joku kärsii vesistöön ra­kentamisen johdosta vahinkoa tai haittaa, saa rakentaminen tapahtua vain, jos sen harkitaan yleiseltä ja yksityiseltä kannalta tuottavan etuja, jotka övat olennaisesti suu-remmat kuin siitä johtuvat haitat.

Jos rakentaminen olennaisesti huonontaa väestön dämänoloja, tai aiheuttaa seUaisen pysyvän muutoksen luonnonsuhteissa, josta voidaan pdätä seuraavan lähistöUä asuvien viihtyisyyden olennaista vähentymistä tahi luonnonsuojelua koskeva huomattava menetys, taik­ka jos se muutoin loukkaa merkit-tävää yleistä etua, sallittakoon ra­kentaminen edeUytykseUä, etta se on erittäin tärkeä elinkeinodämälle tai paikkakunnalle taikka muutoin yleiseltä kannalta.

Vahingosta ja haitasta on suori-tettava korvaus 7 luvun mukaises­ti.

4 artikla

Harkittaessa, saako suunniteltu rakentaminen tapahtua, on tasa-vertaisina otettava huomioon olo-suhteet molemmissa valtioissa.

5 artikla

Jos useammalla on omistusoi-keuden tahi pysyvän rasite- taikka käyttöoikeuden perusteeUa osuus jommassa kummassa valtiossa ole-vaan koskeen, voidaan yhdelle tai useammalle heistä 13 artiklan mu-kaisessa menettelyssä antaa oikeus käyttää toisen osuutta, mUloin niin voi tapahtua niiden ehtojen mukai­sesti, jotka övat tässä kohden voi­massa  sen  valtion  lain   mukaan.

trång och olägenhet för annat in­tresse inom någondera staten. Hänsyn skall i skälig omfattning tagas till förutsedda framtida fö­retag, som kan beröras av an­läggningen.

Art. 3

Om någon till följd av byg­gande i vatten lider skada eller in­trång, får byggandet ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägen­heterna.

Skulle byggandet medföra vä­sentlig försämring av befolkning­ens levnadsförhållanden eller för­orsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom vä­sentligt minskad trevnad för när­boende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att be­fara, eller eljest förnärma bety­dande allmänt intresse, får det tillåtas endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 7.

Art. 4

Vid bedömning huruvida tilläm­nat byggande får ske skall förhål­landena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.

Art. 5

Om flera på grund av ägande­rätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt råder över den i gränsälv inom endera staten be­lägna delen av ett strömfall, kan en eller flera av dem vid förfa­rande enligt art. 13 medges rätt att tillgodogöra sig annans del, om så får ske enligt de villkor som i sådant avseende gäller jäm­likt  lagen  i  den  stat  tUl  vilken

 

Prop. 1971:137

mUiin koskiosuus kuuluu. Käyttä-misestä on suoritettava korvaus 7 luvun mukaisesti.

6 artikla

Joka rajajoessa omistusoikeuden tahi pysyvän rasite- taikka käyttö­oikeuden perusteeUa vallitsee jom­massakummassa valtiossa olevaa koskiosuutta, tahi, joka tällaisen oikeuden ja 5 artiklasta johtuvan oikeuden nojalla voi käyttää hy­väkseen sellaista koskiosuutta, teh-köön sille, joka vallitsee vastak-kaista puolta, tarjouksen kosken yhteisestä käyttämisestä. Jos tar-jous hylätään, voidaan tarjouksen tekijälle 13 artiklan mukaisessa menettelyssä antaa 7 luvussa sää-dettyä korvausta vastaan lupa käyttää toisen osuutta.

Jos se, joka vallitsee vastakkais-ta puolta, on selittänyt olevansa halukas kosken rakentamiseen, mutta yksimieUsyyteen osalUstumi-sen ehdoista ei päästä, määrätään nämä ehdot 13 artiklan mukai­sessa menettelyssä.

7 artikla

Jos vesistöön rakentaminen voi haitalUsesti vaikuttaa kalastukseen, tulee rakentajan suorittaa tai kustantaa sellaiset toimenpiteet, jotka kohtuuden mukaan havai-taan tarpeelUsiksi kalastuksen tur-vaamiseksi tai samanarvoisen ka­lastuksen ylläpitämiseksi.

8 artikla

Vesistöön rakentaja on velvolU-nen kohtuullisessa määrin suorit-tamaan tai kustantamaan toimen-piteitä liikenteeseen kohdistuvan haitan välttämiseksi.

Rakentaja on myös vdvolUnen suorittamaan tai kustantamaan tar-peelliset toimenpiteet uitolle synty-vän mainittavan haitan ehkäisemi-seksi. MUloin jossakin tapauksessa tarvitaan verraten laajoja toimen-piteitä  uitolle   aiheutuvan  haitan

strömfallsdelen hör. Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap. 7.

Art. 6

Den som på gmnd av ägande­rätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt råder över den till endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller som på grund av sådan rätt jämte rätt som följer av art. 5 kan tillgodo­göra sig strömfallsdel som nu sagts kan bjuda den som råder över motsatta sidan att gemen­samt utnyttja fallet. Avvisas er­bjudandet, kan vid förfarande en­ligt art. 13 den som bjudit med­ges rätt att mot ersättning enligt kap. 7 tillgodogöra sig den andres dd.

Har den som råder över mot­satta sidan förklarat sig villig att deltaga i fallets utbyggnad men kan enighet ej nås om villkoren för deltagandet, bestämmes dessa villkor vid förfarande enligt art. 13.

Art. 7

Om byggande i vatten kan men­ligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga eller bekosta sådana åtgärder, som skäligen fin­nes påkallade för att trygga fis­kets bestånd eller upprätthåUa lik­värdigt fiske.

Art. 8

Den som bygger i vatten är skyldig att i skälig omfattning vid­taga eller bekosta åtgärder tUl motverkande av olägenhet för samfärdsel.

Den byggande är även skyldig att vidtaga eller bekosta erforder­liga åtgärder tUl förebyggande av att olägenhet av någon betydelse uppkommer för flottning. Om i visst fall kräves förhållandevis omfattande  åtgärder  för  att  av-

 

Prop. 1971:137

89

 

torjumiseksi, on valtioiden yhdessä harkittavaa, voidaanko ja missa määrin sanotut toimenpiteet kustantaa yleisillä varoilla.

9 artikla

Vesistöön rekennettaessa on pi­dettävä huolta siitä, etta toimen-piteestä, lukuun ottamatta veden tilapäistä ja ohimenevää samentu-mista, ei aUieudu vesistön pilaan-tumista, joUa on mainittavaa hai-tallista merkitystä.

hjälpa olägenhet för flottning, skall staterna gemensamt överväga om och i vad mån åtgärderna kan bekostas av allmänna medel.

Art. 9

Vid byggande i vatten skall tUl­ses att, bortsett från tillfällig och övergående grumling, vattenför­orening som innebär olägenhet av någon betydelse ej uppkommer.

 

10 artikla

Jos vesistöön rakentaminen ai­heuttaa olennaisen muutoksen ve­sistön olosuhteisiin tai muutoin on laajuuddtaan huomattava taikka vaikutuksiltaan tuntuva, voidaan yrityksen toimeenpanija vdvoittaa suorittamaan määrätty vuotuinen maksu. Tämä maksu on käytettävä yrityksen aiheuttaman seUaisen va-bingon tai haitan ehkäisemiseen tai vähentämiseen, joka ei ole sen luontoinen, etta siitä suoritetaan korvausta, tai sanotunlaisen va-hingon tahi haitan hyvittämiseen, taikka johonkin muuhun tarkoituk-seen sen paikkakunnan hyväksi, jo­ta yritys koskee.

Maksun suumus on vahvistetta-va kohtuuden mukaan ottaen huo­mioon toiselta puolen yrityksen tuottama etu ja toiselta puolen sii­tä aiheutuva vahinko ja haitta. Maksua älköön missään tapaukses­sa määrättäkö suuremmaksi kuin kaksi prosenttia yrityksen arvioi-dusta puhtaasta hyödystä. Maksu on suoritettava rajajokikomissiolle ja siirrettävä rahastoon, joka mai-nitaan 9 luvun 8 artiklassa.

Myös muutoin voidaan vesis­töön rakentamista tarkoittavalle yritykseUe määrätä sellaiset erityi­set ehdot, joiden kohtuudella voi­daan katsoa olevan tarpeellisia seu-dun ja muut yleiset edut huomioon ottaen.

Art. 10

Om byggande i vatten medför väsentlig ändring av vattenförhål­landena eller eljest är av betydan­de omfattning eller ingripande be­skaffenhet, kan för företaget be­stämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift skall användas till förebyggande eller minskande av skada eller olägen­het, som vållas genom företaget och ej är av beskaffenhet att er­sättning därför utgår, eller till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Storleken av avgiften skall fast­ställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel som vin­nes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften får ej i något fall sättas högre än två procent av den beräknade år­liga nettonyttan av företaget. Den skall inbetalas tUl gränsälvskom­missionen och tUlföras den fond som omförmäles i kap. 9 art. 8.

Även eljest kan i fråga om fö­retag för byggande i vatten be­stämmas sådana särskUda villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn till bygden och all­männa intressen i övrigt.

 

Prop. 1971:137

90

 

11 artikla

Siinä tarkoituksessa, etta sellai-nen vesistöön rakentaminen, jolla on olennainen merkitys yleiseltä tai yksityiseltä kannalta, kävisi mahdolliseksi, samoin kuin vesis­tön rakentamisesta aiheutuvan va-hingon tai haitan ehkäisemiseksi tahi vähentämiseksi, voidaan ra-kentajalle antaa oikeus 7 luvussa säädettyä korvausta vastaan ottaa pysyvästi tai tilapäisesti käyttöön toisen kiinteätä omaisuutta.

12 artikla

EdeUytyksin, jotka mainitaan 11 artiklassa, voidaan rakentajalle myöntää oikeus 7 luvussa säädet­tyä korvausta vastaan muuttaa tai purkaa toiselle kuuluva vesistöön tehty rakennelma.

13 artikla

Sopimuksessa tarkoitettuun ve­sistöön rakentamiseen on saatava rajajokikomission lupa. Lupaa ei kuitenkaan tarvitse hakea, mUloin rakentamishanke on vähäinen ja on ilmeistä, etta rakentaminen ei vaikuta haitalUsesti yleiseen tai yk-sityiseen etuun.

MUloin on kysymys padon ra­kentamisesta rajajokeen taikka pa­don merkittävästä muuttamisesta tahi seUaisesta vesistön säännöste-lystä, joka on omansa olennaises­ti vaikuttamaan rajajoen vesioloi-hin, tulee komission ennen luvan myöntämistä alistaa kummankin hallituksen harkittavaksi kysymys yrityksen salUttavuudesta ja niistä ehdoista, joiden tulee yleisen edun kannalta olla yrityksen osalta voi­massa. Yrityksen laadusta riippu­matta on tällainen alistus tehtävä, jos komissio havaitsee, etta yrityk-sellä voi olla 3 artiklan 2 momen-tissa tarkoitettuja vaikutuksia. Muussakin tapauksessa asia on alistettava kummallekin hallituk-selle, jos komissio katsoo siihen olevan erityistä syystä tai jos jom-

Art. 11

För att möjliggöra sådant byg­gande i vatten, som är av mera väsentlig betydelse ur allmän el­ler enskild synpunkt, eUer för att förebygga eller minska skada el­ler olägenhet av byggande i vat­ten kan den byggande erhålla rätt att mot ersättning enligt kap. 7 varaktigt eller tillfälligt taga i an­språk annan tiUhörig fast egen­dom.

Art. 12

Under de förutsättningar som anges i art. 11 kan den byggande tiUerkännas rätt att mot ersättning enligt kap. 7 taga i anspråk eller ändra eller utriva annan tillhörig byggnad i vatten.

Art. 13

För sådant byggande i vatten som omfattas av överenskommel­sen kräves tillstånd av gränsälvs­kommissionen. Tillstånd behöver dock ej inhämtas, om byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller en­skilt intresse icke menligt påver­kas av byggandet.

Är fråga om uppförande eller mera betydande ändring av damm­byggnad i gränsälv eller om vat­tenreglering av beskaffenhet att väsentligt påverka vattenförhållan­dena i gränsälv, skall kommissio­nen innan tillstånd ges underställa frågan om tillåtiigheten av före­taget och de villkor som med hän­syn till allmänna intressen bör gäUa för detta båda regeringarnas prövning. Oavsett företagets be­skaffenhet skall sådan underställ­ning äga rum, om kommissionen finner företaget kunna medföra sådana verkningar som avses i art. 3 andra stycket. Även i annat fall skall underställning hos båda regeringarna ske, om kommissio­nen finner särskUd anledning därtill  föreligga eller om endera

 

Prop. 1971:137

91

 

pikumpi hallitus pidättää itselleen yritystä koskevan harkintaoikeu-den ja antaa siitä komissiolle tie-don ennen kuin komissio on rat-kaissut kysymyksen luvan myöntä-misestä yritykseUe.

Edellä 6 artiklan 1 momentissa tarkoitetun luvan myöntäminen ja sanotun artiklan 2 momentissa mainittujen ehtojen määrääminen on alistettava hallitusten harkitta­vaksi.

14 artikla

Jos vesistöön rakentaminen on pantu toimeen ilman, etta sitä var­ten on myönnetty lupa tämän so­pimuksen tai aikaisemmin voimas­sa olleiden määräysten mukaisesti, on rakentajalla oikeus vaatia raja-jokikomissiota tutkimaan rakenta­misen lailUsuus.

Rakennelman omistajaUa on to-distusvelvolUsuus ennen rakennel­man syntyä vesistössä vallinneiden olosuhteiden osalta. Rajajokiko­mission päätöksen vaikutuksiin nähden sovelletaan vastaavasti 16, 18 ja 19 artiklan määräyksiä.

15 artikla

Lupa vesistöön rakentamiseen voidaan, mUloin olosuhteet sitä vaativat, antaa määräajaksi.

16 artikla

Päätös, jolla on annettu lupa rakentaa vesistöön, on, kun se on lainvoimainen, voimassa jokaista kohtaan, kuitenkin 17—19 artiklas­ta johtuvin rajoituksin.

17 artikla

Jos vesistöön rakentamista kos-kevaa yritystä ei ole saatettu lop-puun snnä ajassa, mikä luvassa on 8 luvun 9 artiklan 5 kohdan mu­kaisesti määrätty, on lupa rauen-nut siitä osin, kuin se koskee sel­laista yrityksen osaa, jota ei ole toteutettu. Rajajokikomissio voi kuitenkin hakemuksesta, joka teh-

regeringen förbehåller sig rätt till prövning av företaget och lämnar kommissionen besked därom in­nan kommissionen avgjort frågan om företagets tillåtlighet.

Fråga om medgivande enligt art. 6 första stycket eller bestäm­mande av villkor enligt andra stycket i samma artikel skall ef­ter underställning prövas av båda regeringarna.

Art. 14

Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande erhåUits en­ligt denna överenskommelse eller enligt förut gällande bestämmelser, är byggnadens ägare berättigad att påkalla gränsälvskommissionens prövning av byggnadens laglighet.

Byggnadens ägare är bevisnings­skyldig i avseende å de före bygg­nadens tillkomst rådande förhål­landena i vattnet. Beträffande ver­kan av gränsälvskommissionens beslut skall art. 16, 18 och 19 äga motsvarande tillämpning.

Art. 15

Tillstånd tUl byggande i vatten får, då det påkallas av omständig­heterna, meddelas för bestämd tid.

Art. 16

Beslut varigenom lämnats till­stånd till byggande i vatten är gäl­lande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de in­skränkningar som följer av art. 17—19.

Art. 17

Har företag för byggande i vat­ten ej blivit fullbordat inom den tid som bestämts enligt kap. 8 art. 9 punkt 5, är tillståndet förfallet, såvitt det avser sådan del av före­taget som ej kommit tiU stånd. Gränsälvskommissionen kan dock, efter ansökan som göres före ut­gången av denna tid, medge an-

 

Prop. 1971:137

92

 

dään ennen sanotun ajan päätty-mistä, myöntää pidennettyä aikaa enintään kymmenen vuotta, mikäli siihen on syytä.

18 artikla

Lupa rakentaa vesistöön voidaan jommankumman valtion asian-omaisen viranomaisen tai yrityk­sen omistajan hakemuksesta ottaa uudelleen tutkittavaksi, mikäli on kysymys niistä ehdoista, joita ylei­sen edun kannalta on yrityksen osalta sovellettava. Hakemus voi­daan tehdä neljäntenäkymmenen-tenä vuotena sen kalenterivuoden jälkeen, jona lupa annettUn, ja sen jälkeen joka neljäskymmenes vuo-si; tämän luvun 10 artiklan tarkoit-taman maksun osalta sanottu aika kuitenkin on kymmenen vuotta. Jos uutta tutkimusta ei ole haettu edellä tarkoitetun ajanjakson vii-meisenä vuotena, övat aikaisem­min annetut määräykset voimassa myös seuraavana ajanjaksona.

Määräys, jota tarkoitetaan 7 ar­tiklassa, voidaan määräajasta riip­pumatta ottaa uudelleen tutkitta­vaksi tämän artiklan mukaisesti, jos määräys osoittautuu vähemmän sovdiaaksi kalakannan suojaami-seen; määräyksen muuttaminen ei saa kuitenkaan loukata kolman­nen miehen oikeutta.

Uudessa tutkimuksessa älköön yrityksen omistajalle asetettako vdvoituksia, joista hänelle aiheu­tuu olennaisia kustannuksia tai hankaluutta sen lisäksi, mihin hä­net aikaisemmin on vdvoitettu.

19 artikla

Vaatimus saada korvausta seUai­sesta vahingosta tai haitasta, jota rajajokikomissio ei lupaa myön-täessään ole edellyttänyt, on tehtä­vä kymmenen vuoden kuluessa luettuna rakentamisen loppuun saattamiseen määrätyn ajan päät-tymisestä. MUloin vahinko tai haitta on huomattava, on saman ajan kuluessa vaadittava sellaisten.

stånd i högst tio år, om skäl före­kommer därtill.

Art. 18

Tillstånd till byggande i vatten kan på ansökan av vederbörande myndighet i någondera staten eller företagets ägare omprövas, såvitt angår de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för företaget. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det ka­lenderår då tillståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift enligt art. 10 skall dock perioden vara tio år. Har omprövning ej påkallats under sista året av viss period, skall för­ut meddelade bestämmelser gälla även för nästa period.

Bestämmelse i fråga som avses i art. 7 får utan iakttagande av viss tid omprövas enligt denna ar­tikel, om bestämmelsen visar sig vara mindre tjänlig till skydd för fisket; ändringen får dock ej för­närma tredje mans rätt.

Vid omprövningen får företa­gets ägare ej åläggas förpliktelser, vilka medför väsenUig kostnad el­ler olägenhet utöver vad som ti­digare ålagts honom.

Art. 19

Anspråk på ersättning för ska­da eller intrång, som icke förut­setts av gränsälvskommissionen vid tiUståndets meddelande, får framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden skall vara full­bordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom samina tid föras talan om meddelande av så-

 

Prop. 1971:137

93

 

yritystä koskevien muutettujen määräysten antamista, jotka, louk-kaamatta kolmannen miehen oi­keutta tai tuottamatta omistajalle olennaista haittaa, övat omansa vastaisuudessa ehkäisemään tai mahdollisimman suuressa määrin vähentämään vahinkoa tai haittaa.

20 artikla

Vesistöön rakentamista koske­van yrityksen omistaja on vdvolU­nen pitämään yritykseen kuuluvat laitteet seUaisessa kunnossa, ettei niistä aiheudu vaaraa yleiseUe tai yksityiselle oikeudelle.

21 artikla

Vesistön perkaaminen, joka on välttämätön vesistön syvyyden tai aseman pysyttämiseksi, voidaan 13 artiklan säännöksen estämättä suorittaa Uman rajajokikomission käsittdyä. Maa sekä muu perat-taessa pohjasta nostettu aine voi­daan tarvittaessa, jollei siitä aiheu­du huomattavaa haittaa, panna lä-himmälle rannalle tai viedä lähel-lä olevaan sopivaan paikkaan. Toi-menpiteestä on hy vissa ajoin ilmoi-tettava sen knnteistön haltijalle, jota toimenpide koskee.

Jos vesistö on siirtynyt sijoiltaan, on sitä entiseen uomaan johdet-taessa vastaavasti sovellettava, mi­tä 1 momentissa on sanottu, mikäli takaisin siirtäminen tapahtuu kol­men vuoden kuluessa muutoksesta lukien.

Vahingosta ja haitasta, joka joh-tuu tässä artiklassa tarkoitetusta toimenpiteestä, on korvausta suo­ritettava 7 luvun mukaisesti.

dana ändrade föreskrifter rörande företaget, som utan att förnärma tredje mans rätt eller medföra vä­sentlig olägenhet för ägaren är äg­nade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

Art. 20

Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för allmän eller enskild rätt förebygges.

Art. 21

Rensning, som är nödvändig för bibehållande av vattens djup eller läge, får utan hinder av vad som stadgas i art. 13 verkställas utan gränsälvskommissionens prövning. Jord eller annat som upptages vid rensningen får, om det är påkallat och ej avsevärda olägenheter vål­las därav, uppläggas på närmaste strand eller föras tiU lämpligt stäl­le i närheten. Innehavare av fastig­het som beröres av rensningen el­ler uppläggningen skall i god tid underrättas om åtgärden.

Har vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om återställande av vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första stycket motsvarande tUlämpning, under förutsättning att återställandet sker inom tre år från det föränd­ringen inträdde.

För skada och intrång till följd av åtgärd som avses i denna arti­kel skall ersättning utgå enligt kap. 7.

 

22 artikla

Kun kysymyksessä on vesistöön rakentaminen, joka tarkoittaa ve­sistön säännöstdyä tai palvelee ka­lastuksen tarpeita, övat määrätyiltä osin voimassa 4 ja 5 luvun mää­räykset.

Art. 22

I fråga om byggande i vatten jom avser vattenreglering eller som tUlgodoser fiskets behov gäl­ler för vissa fall särskUda bestäm­melser enligt kap. 4 och 5.

 

Prop. 1971:137

94

 

4 luku. Erityisiä  määräyksiä  ve­sistön säännöstelystä

1 artikla

Lupa säännöstellä vedenjuoksua järvestä tai muutoin vesistössä voi­daan antaa sUle, joka edistääkseen liikennettä, uittoa, vesivoiman käyttämistä, maanviljdystä, metsä-taloutta, kalastusta, vedenhankin-taa, vesistön suojelua tai muuta merkittävää yleistä etua pyrkii ve­den talouddUsempaan käyttöön.

Yritystä, jota tarkoitetaan 1 mo­mentissa, koskevat soveltuvin osin 3 luvun määräykset.

2 artikla

Jos joku on hakenut lupaa yri­tykseen, josta säädetään 1 artiklas­sa, on toiseUa, jolla on artiklassa mainitussa suhteessa etua yrityk-sestä, oikeus yhtyä hakemukseen ja päästä osakkaaksi yritykseen.

3 artikla

Samalla kun myönnetään lupa sdlaiseen vesistön säännöstelyyn, johon osallistuu kaksi tai useam­pia edunhaltijoita, on rajajokiko­mission annettava määräykset osal-listumisesta yritykseen. Jos katso-taan tarpeelliseksi, on komission niin ikään vahvistettava yritykseUe säännöt, joissa määrätään yrityk­sen hallituksesta, hallituksen hoita-inan hallinnon tarkastuksesta sekä yrityksen asioiden muusta hoitami-sesta.

4 artikla

Rajajokikomissio voi vdvoittaa teollisuus- tai voimalaitosyrityksen tai muun seUaisen yrityksen, joka 1 artiklan 1 momentissa tarkoitetulla tavalla saa hyötyä säännöstelystä rajajoessa olematta snnä osallisena, suorittamaan säännöstdy-yrityksel-le hyvitystä, joka vastaa kohtuul-lista osuutta säännöstelykustannuk-sista. Hyvitys vahvistetaan määrä-

Kap. 4. Särskilda     bestämmelser om vattenreglering

Art. 1

Tillstånd att reglera vattnets av­rinning ur sjö eller i vattendrag kan ges den som önskar åstadkom­ma bättre hushållning med vattnet i syfte att främja samfärdsel, flott­ning, utnyttjande av vattenkraft, jordbruk, skogsbruk, fiske, vatten­försörjning, vattenvård eller annat allmänt intresse av betydenhet.

Beträffande företag som avses i första stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i kap. 3.

Art. 2

Har någon gjort ansökan om tillstånd till företag varom stadgas i art 1, äger annan, som i sådant avseende som där anges har vä­sentlig nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och inträda såsom deltagare i företa­get.

Art. 3

I samband med tillstånd tUl vat­tenreglering, i vilken två eller flera intressenter deltager, skall gräns­älvskommissionen meddela före­skrifter om delaktigheten i företa­get. Om det finnes erforderligt, skall kommissionen även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall innehålla bestämmelser om styrelse för företaget, revision av styrelsens förvaltning samt hand­havande i övrigt av företagets an­ gelägenheter.

Art. 4

Industri- eller kraftföretag eller annat sådant företag, vilket i av­seende som sägs i art. 1 första stycket tillgodogör sig nytta av vattenreglering i gränsälv utan att deltaga i regleringen, kan av gränsälvskommissionen åläggas att till regleringsföretaget utgiva gott­görelse härför, motsvarande skälig andel     av     regleringskostnaden.

 

Prop. 1971:137

95

 

tyksi vuotuismaksuksi tai suoritet-tavaksi muulla sopivaksi harkituUa tavalla.

Gottgörelsen fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt som finnes lämpUgt.

 

5 luku. Kalastus

1 artikla

Kalastuksesta alueella, jonka muodostavat rajajoet sivuhaaroi­neen ja lasku-uomineen, sekä Suo­men ja Ruotsin puoleisissa Alator­nion kunnissa leveysasteen 65°35'P pohjoispuoleUa oleva Pohjanlah-den osa (Tornionjoen kalastus-alue), on voimassa mitä jäljempä-nä säädetään.

Sitä osaa Tornionjoen kalastus-alueesta, joka on pohjoispuoleUa jokisuuta, di HeUälän pohjoisen niemen kärjestä Suomen puoleUa Ruotsin puolella lähinnä vastassa olevan Virtakarin niemen kärkeen vedettyä suoraa viivaa, sanotaan jokialueeksi; siitä etelään olevaa osaa sanotaan merialueeksi. Tor­nionjoen lasku-uomat kuuluvat jo-kialueeseen.

Kap. 5. Fiske

Art. 1

I fråga om fiske inom det om­råde som utgöres av gränsälvarna med sidogrenar och utflöden jäm­te den inom finska och svenska Nedertorneå socknar norr om la­titudsparallellen 65°35'N belägna delen av Bottniska viken (Torne älvs fiskeområde) skall gälla vad nedan stadgas.

Den del av Torne älvs fiske­område som ligger norr om älv­mynningen, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast mot­liggande svenska land, benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havsområ­det. Torne älvs utflöden tUlhör älvområdet.

 

2 artikla

JokialueeUa tulee jokaisessa haarautumassa, missa kala kulkee, olla kalaväylä veden syvimmällä kohdalla. Kalaväylä on kolmannes veden leveydestä tavallisimmin esiintyvän alivedenkorkeuden aika-na. Kalaväylä, joka asianomaisen valtion lain mukaan on jokialueel-le laskevassa vesistössä, jatkuu le-veyddtään muuttumattomana joki-alueella olevaan kalaväylään saak-ka.

Rajajokikomissio voi, milloin siihen on syytä, määrätä, etta ka­laväylä kulkee vesistössä muussa kohdassa kuin 1 momentissa sa­notaan; sellainen muutos voidaan kuitenkin tehdä vain siinä tapauk­sessa, etta siitä ei voida olettaa koituvan olennaista haittaa kenelle-kään, joka ei ole suostunut toimen-piteeseen.

Kalanpyydystä tai muuta laitet-

Art. 2

Inom älvområdet skall i varje gren där fisken har sin gång fin­nas fiskådra i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast före­kommande lågt vattenstånd. Fisk­ådra, som enligt lagen i vederbö­rande stat finnes i tillflöde till älv­området, skall med oförändrad bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.

Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger, bestäm­ma att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än som anges i förs­ta stycket; dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan anta­gas icke medföra väsentligt för­fång för någon som ej samtyckt därtill.

Fiskeredskap eller annan anord-

 

Prop. 1971:137

96

 

ta ei saa, joUei toimenpiteeseen ole saatu lupa siinä järjestyksessä kuin tässä sopimuksessa säädetään ve­sistöön rakentamisesta, sijoittaa ja käyttää siten, etta kålan kulku ka-laväylässä voi estyä tai etta kala muutoin ei pääse siihen tai snnä liikkumaan. Rajajokikomissio voi kuitenkin määrätyssä tapauksessa myöntää edeUä sanotusta poik-keuksia, jollei nuden voida olettaa vaarantavan kalastuksen hoitoa ei-kä myöskään aiheuttavan olennais­ta haittaa joUekin, joka ei ole toi­menpiteeseen suostunut. Jos jolla-kin on erityinen oikeus kalastusta varten sulkea kalaväylä, pysyköön sellainen oikeus.

3 artikla

MerialueeUa tulee, kummankin valtion laissa säädetyn kalaväylän lisäksi, olla rauhoituspiirejä. Nämä muodostuvat vesialueista, jotka ulottuvat 200 metrin etäisyyteen seuraavien suorien viivojen kum-maUekin puolelle:

a)   KraaseUkarista joen suun ul-kopuolella suuntimassa 196° pis-teeseen 65°45,85'P, 24°06,45T, sii­tä pisteeseen 65°44,0'P, 24°10,0T, siitä pisteeseen 65°40,55'P, 24°11,951 sekä sieltä Sarvenkata-jan ja Linnanklupun välitse suunti­massa 193°;

b)   KraaseUkarista a-kohdan mu­kaan lähtevän viivan ja leveysas­teen 65°46,0'P leikkauskohdasta pisteeseen 65°46,05'P, 24°02,75T, siitä suuntimassa 213,5° pisteeseen 65°44,0'P, 23°59,50T, siitä pistee­seen 65°42,0'P, 24°01,70'I, siitä pisteeseen 65°36,0'P, 23°59,25T ja siitä suuntimassa 160°;

c)   pisteestä 65°44,0'P,23°59,50T pitkin b-kohdassa mainittua suun-timalinjaa 213,5°, pisteeseen 65°39,0'P, 23°51,50T, siitä pistee­seen 65°38,0'P, 23°50,65T sekä siitä suuntimassa 171°;

d)    b-kohdassa mainitun suunti-
malinjanjaleveysasteen65°44,60'P

ning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna över­enskommelse är stadgat om byg­gande i vatten, anbringas och bru­kas sä, att fiskens gång i fiskådra kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där. Gränsälvskommissionen kan dock i visst fall medge undantag här­ifrån, om det kan antagas icke medföra fara ur fiskevårdssyn­punkt och ej heller medföra vä­sentligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. Äger någon särskild rätt att för fiske stänga fiskådra, skall den rätten bestå.

Art. 3

Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vardera sta­ten, finnas fredningszoner. Dessa utgöres av vattenområdena inom ett avstånd av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:

a)    från KraaseUgmndet utanför älvmynningen i bäring 196° tUl en punkt 65°45,85'N, 24°06,45'O, därifrån tUl 65°44,0'N, 24°10,0'O, därifrån           till         65°40,55'N, 24°11,95'0, därifrån mdlan Sar­venkataja och Linnanklupu i bä­ring 193°;

b)   från skärningspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a) gå­ende linjen och latitudsparallel­len 65°46,0'N tiU 65°46,05'N, 24°02,75'O, därifrån i bäring 213,5° tiU 65°44,0'N, 23°59,50'O, därifrån          tUl        65°42,0'N, 24°01,70'O, därifrån till 65°36,0'N, 23°59,25'0, därifrån i bäring 160°;

c)    från 65°44,0'N, 23°59,50'O längs den under b) nämnda bä­ringslinjen 213,5° tiU 65°39,0'N, 23°51,50'O,       därifrån      tiU 65°38,0'N, 23°50,65'O, därifrån i bäring 171°;

d)    från skärningspunkten av
den under b) nämnda bäringslin-

 

Prop. 1971:137

97

 

leikkauskohdasta     pisteeseen

65°44,50'P, 23°50,30T, siitä pis­teeseen 65°43,60'P, 23°48,50T, sikä pisteeseen 65°42,80'P, 23°48,70T, siitä pisteeseen 65°41,40'P, 23°46,85T ja siitä suuntimassa 200°;

e)   a-kohdassa mainitusta taite-
pisteestä 65°44,0'P, 24°10,0T pis­
teeseen 65°43,95'P, 24°14,15T, ja
siitä Vähä Huiturin ja Iso Huiturin
länsipuolitse suuntimassa 160°; se­
kä

f)    e-kohdassa mainitusta taite-
pisteestä 65°43,95'P, 24° 14,151
pisteeseen 65°43,80'P, 24° 19,401,
siitä pisteeseen 65°42,30'P,
24°22,851 ja siitä edelleen suun­
timassa 172°.

Koordinaatit liitjrvät motsalai-seen merikarttaan n:o 417 (Hapa­randa), kaikkiin painoksiin vuosil-ta 1960—1967.

Rauhoituspiirien suunnat on merkitty merikartalle, joka on lii-tetty 1 päivänä huhtikuuta 1967 tehtyyn selityskirjaan, joka koskee toukokuun 10 päivänä 1927 Suo­men ja Ruotsin välillä tehtyyn Tornionjoen kalastusalueen kalas-tussäännön vahvistamista koske-vaan selityskirjaan Uittyvän sään-nön muuttamista.

Lapin ja Norrbottenin lääninhal-Utusten asiana on, kummankin omalla puoleUaan valtakunnanra-jaa, ryhtyä tarpeellisiin toimenpi-teisiin rauhoituspiirien sijainnin merkitsemiseksi veteen.

Kalanpyydystä tai muuta laitetta ei saa, jollei toimenpiteeseen ole saatu lupaa siinä järjestyksessä kuin tässä sopimuksessa säädetään vesistöön rakentamisesta, sijoittaa ja käyttää siten, etta kålan kulku rauhoituspiirissä voi estyä tai kala muutoui ei pääse siihen tai siinä liikkumaan.

4 artikla

Kaikenlainen kalastaminen iso-rysällä, pohjaUa vamstetulla pyy-

4    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137

jen och latitudsparallellen
65°44,60'N tiU 65°44,50'N,
23°50,30'O,    därifrån     till

65°43,60'N, 23°48,50'O, därifrån till 65°42,80'N, 23°48,70'O, där­ifrån tiU 65°41,40'N, 23°46,85'0, därifrån i bäring 200°;

e)   från den under a) nämnda
biytningspunkten    65°44,0'N,
24°10,0'O till 65°43,95'N,
24°14,15'0, därifrån väster om
Vähä Huituri och Iso Huituri i
bäring 160°;

f)   från den under e) nämnda
brytningspunkten  65°43,95'N,
24°14,15'0 tiU 65°43,80'N,
24°19,40'O, därifrån        tiU
65°42,30'N, 24°22,85'0, därifrån
i bäring 172°.

Koordinaterna hänför sig till det svenska sjökortet nr 417 (Ha­paranda), samtliga upplagor 1960 —1967.

Fredningszonernas sträckningar åskådliggöres på sjökort, bUagt deklarationen den 1 april 1967 an­gående ändring i den stadga som finnes fogad vid deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde.

Det ankommer på länsstyrelser­na i Norrbottens län och Lapp­lands län att envar på sin sida av riksgränsen vidtaga erforderliga åtgärder för utmärkning i vattnet av  fredningszonernas  belägenhet.

Fiskeredskap eller annan anord­ning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna över­enskommelse är stadgat om byg­gande i vatten, anbringas och bru­kas så, att fiskens gång i fred­ningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.

Art. 4

Allt fiske med storryssja, bot­tengarn och mocknät samt annat

 

Prop. 1971:137

dyksellä ja mutkaverkolla sekä muulla lohen ja taimenen pyydys-tämiseen tarkoitetulla välineeUä on kielletty merialueen siinä osassa, jota rajoittaa jokisuu sekä Salmen-lahden suun etdäiseltä rannalta Kraasdin ja Tirron saarten eteläis-ten niemien sekä Sellön luoteisen kär jen yli Pirkkiön luoteiseen nie-meen vedetty viiva.

Ison Tervakarin ja Hamppulei-viskän saarten väliseen salmeen ei kummaltakaan puolelta saa asettaa 200 metriä pitempää kalanpyydys­tä.

5 artikla

Pysyväiseksi tarkoitetun, raken-netun tai puusta tehdyn kalan-pyydyksen vesistöön asettaminen katsotaan 3 luvun 1 artiklan mu-kaiseksi vesistöön rakentamiseksi (kiinteä kälastuslaite), eikä sitä niin muodoin saa suorittaa, jollei sen luvalUsuutta ole tutkittu niin kuin sntä 3 luvun 13 artiklassa on määrätty.

Muun rantaan tai pohjaan kiin-nitetyn kalanpyydyksen asettami-sesta sekä nuottakalastuksesta an­taa rajajokikomissio, sikäli kuin se havaitaan tarpeelliseksi, määräyk­siä, jotka tarkoittavat, sanottavasti loukkaamatta yksityistä oikeutta, uitolle ja liikenteelle aiheuttavan haitan ehkäisemistä.

6 artikla

JokialueeUa tietyssä kalastuspai-kassa tapahtuva lohen tai taime­nen kalastaminen nuotalla voidaan, edeUyttäen, ettei muunlainen ka­lastus siitä kärsi merkittävää hait­taa, määrätä harjoitettavaksi yhtei-senä yli valtakunnanrajan. Täta koskevan päätöksen, joka on voi­massa enintään kymmenen vuot­ta kerrallaan, tekee rajajokikomis­sio yhden tai useamman kalastus-oikeuden haitijan esityksestä. Pää-töksessä on komission vahvistetta-

för fångst av lax och laxöring av­sett redskap är förbjudet inom den del av havsområdet som är belä­gen mellan älvmynningen och en linje, dragen från södra stranden av Salmisvikens mynning över,syd­ligaste udden på öarna Kraaseli och Tirro samt över Sellöns nord­västra udde till Björköns sydvästra udde.

I Sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får ej från någondera sidan utsättas fiskeredskap med större längd än 200 meter.

Art. 5

Utsättande av byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvaran­de natur (fast fiskeverk) är i en­lighet med kap. 3 art. 1 att anse såsom byggande i vatten och får följaktligen ej ske utan tillstånds­prövning i den mån sådan är före­skriven i kap. 3 art. 13.

I fråga om utsättande av annat fiskeredskap med strand-eller bot­tenfäste samt fiske med notar an­kommer på gränsälvskommissio­nen att i den mån det finnes er­forderligt meddela sådana före­skrifter, som utan att medföra in­trång av någon betydelse i enskild fiskerätt är ägnade att förebygga olägenhet för flottning och sam­färdsel.

Art, 6

I fråga om fiske inom älvom­rådet efter lax eller laxöring med notar kan för viss fiskeplats, un­der förutsättning att annat fiske ej lider förfång av betydelse därav, bestämmas att fisket skall brakas samfällt över riksgränsen. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvs­kommissionen på framställning av en eller flera av dem som innehar fiskerätten, I beslutet skall kom­missionen fastställa stadgar för det

 

Prop. 1971:137

99

 

va yhteisen kalastuksen säännöt, joissa määrätään asianomainen alue sekä yhteisen kalastuksen har-joittamisen ja hallinnon perusteet. Kalastuspaikalla ja sen läheisyy-dessä olevien kylien tUallisilla on säännöissä mainituin perastein etu-oikeus kalastusoikeuden käyttämi-seen.

IComission päätös tulee voimaan kun kumpikin hallitus on sen vah-vistanut.

7 artikla

Valtakunnanrajasta riippumatta voidaan määrätä, etta lohen tai tai­menen kalastus tietyssä jokialueen osassa uistinta tai siihen verratta-vaa pyyntivälinettä käyttäen on sallittu kalastuskortin (kalastusoi-keudesta annetun todistuksen) pe­rusteeUa. Päätöksen tästä tekee ra­jajokikomissio enintään kymme-neksi vuodeksi kerrallaan. Päätös on, tullakseen voimaan, kumman­kin hallituksen vahvistettava. Ka­lastuskortin tulee koskea tiettyä siinä osoitettua aluetta ja se on voimassa enintään vuoden kerral­laan.

Komissio antaa kalastuskorttien myymisestä muut tarpeelliset mää­räykset. Kalastuskorttien tietyllä alueella tuottama tulo kuuluu niil-le, joUla sillä alueella on kalastus-oikeus, heidän osuuksiensa mukai­sessa suhteessa.

8 artikla

Tämän sopimuksen B-lUtteenä on Tornionjoen kalastusalueen ka-lastussääntö.

samfällda fiskebruket, angivande det område som avses samt grun­derna för fiskets utövande och förvaltning. Hemmansägare i bya­lag vid och i närheten av fiske­platsen skall enUgt grunder som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av fiskerätten.

Kommissionens beslut skall för att bli gäUande stadfästas av båda regeringarna.

Art. 7

Oberoende av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestäm­mas, att rätt till fiske efter lax ellei laxöring med drag eller därmed jämförligt redskap skall kunna upplåtas mot fiskekort (fiskerätts­bevis). Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. Fiskekort skall avse visst i kortet angivet distrikt och gälla för högst ett år.

Kommissionen meddelar de fö­reskrifter om försäljning av fiske­kort som i övrigt är behövliga. In­komsterna av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.

Art. 8

I bilaga B till denna överens­kommelse har intagits stadga för fisket inom Torne älvs fiskeom­råde.

 

6 luku. Vesistön pilaantumisen ehkäiseminen

1 artikla

Vesialuedle ei saa, suuremmas-sa määrin kuin tämän sopimuksen mukaan on luvallista, päästää kiin­teätä   tai   nestemäistä   jätettä   tai

4t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137

Kap. 6. Skydd mot vattenförore­ning

Art. 1

I vattenområde får ej i vidare mån än som är tillåtligt enligt den­na överenskommelse utsläppas fast eller  flytande   avfall  eller  annat

 

Prop. 1971:137

100

 

muuta ainetta siten, etta siitä syn-tyy haitallista madaltumista, veden laadun vahingollista muuttumista, vahinkoa kalakannalle, väestön viihtyisyyden vähentymistä tai vaa­raa sen terveydelle taikka muuta sellaista vahinkoa tai haittaa ylei­seUe tai yksityiselle edulle.

2 artikla

Tämän luvun määräysten lisäksi on voimassa, mitä siinä valtiossa, jossa aineen päästäminen tapahtuu tai on tarkoitettu tapahtuvaksi, on säädetty terveydenhoito-, raken-nus- ja luonnonsuojelulainsäädän-nössä sekä tietynlaatuisen vesistön pUaantumisen ehkäisemistä tarkoit-tavassa lainsäädännössä.

3 artikla

Määräykset 4—14 artiklassa koskevat maan, rakennuksen tai laitoksen käyttämistä sellaisdla ta-vaUa, mikä voi aiheuttaa pilaantu-mista vesialueeUa, mikäli käyttä-minen ei ole rakentamista vesis­töön.

4 artikla

Rajajokikomissio voi sen hake­muksesta, joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa 3 artiklassa tarkoitettua toimintaa, käsiteltyään asian tämän sopimuksen mukaisesti, myöntää luvan tällaiseen toimintaan sekä määrätä ehdot, jotka övat tarpeen yleisen tai yksityisen edun turvaa-miseksi. Tämän sopimuksen C-liit-teenä on sääntö, joka koskee 3 ar­tiklassa tarkoitetun toiminnan lu-pakäsittely- ja ilmoitusvelvollisuut-ta.

Komissio voi, jos se toiminnan laadun ja vaikutusten perusteeUa tai muusta syystä katsoo aihedli-seksi, alistaa kysymyksen toimin­nan luvallisuudesta ja niistä eh­doista, joiden yleisen edun kan­nalta tulee sitä koskea, kumman­kin hallituksen harkittavaksi. Sel­lainen alistus on aina tehtävä, jos

ämne så, att därav uppkommer menlig uppgrundning, skadlig för­ändring av vattnets beskaffenhet, skada för fiskbeståndet, minskning av trivseln för befolkningen eller våda för dess hälsa eller annan så­dan skada eller olägenhet för all­mänt eller enskUt intresse.

Art. 2

Utöver bestämmelserna i detta kapitel gäller vad som i den stat där utsläppandet sker eller avses ske föreskrives i hälsovårds-, bygg­nads- och naturvårdslagstiftning samt i särskild lagstiftning till skydd mot vissa slag av vattenför­orening.

Art. 3

Bestämmelserna i art 4—14 gäUer för användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra förorening av vattenområde, om användningen ej utgör byggande i vatten.

Art. 4

Gränsälvskommissionen kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva verksamhet som av­ses i art. 3 lämna tillstånd tUl verksamheten efter prövning en­ligt denna överenskommelse och föreskriva de villkor som är be­hövliga för tillgodoseende av all­män eller enskUd rätt, I bUaga C till denna överenskommelse har intagits stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verk­samhet som avses i art, 3,

Kommissionen kan, om den på grund av verksamhetens beskaf­fenhet och verkningar eller av an­nan anledning finner det påkallat, underställa frågan om tiUåtlighe-ten av verksamheten och de vill­kor som med hänsyn till allmän­na intressen bör gälla för denna båda regeringarnas prövning. Så-

 

Prop. 1971:137

101

 

jompikumpi hallitus pidättää it-seUeen harkintaoikeuden ja antaa siitä komissiolle tiedon, ennen kuin se on ratkaissut kysymyksen toiminnan luvaUisuudesta,

5 artikla

Edellä 3 artiklassa tarkoitetun toiminnan aiheuttamasta vahingos­ta ja haitasta on suoritettava kor­vausta 7 luvun mukaisesti.

Harkittaessa onko toimintaa varten annettava lupa, on olosuh­teet kummassakin valtiossa yhden-vertaisina otettava huomioon,

Toimintaa varten on valittava sellainen paikka, etta sen tarkoitus ilman kohtuuttomia kustannuksia voidaan saavuttaa mahdollisimman vähäistä haittaa aiheuttavalla ta­valla.

6 artikla

Sen, joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa 3 artiklassa tarkoitettua toimintaa, tulee suorittaa sellaiset suojatoimenpiteet, sallia ne toimin­nan rajoitukset ja muutoinkin ot­taa huomioon ne varokeinot, jotka kohtuuden mukaan voidaan vaatia haitan torjumiseksi ja poistamisek-si.

EdelUsessä momentissa tarkoi-tettujen velvollisuuksien laajuus ar-vioidaan pitämällä lähtökohtana sitä, mikä seUaisessa toiminnassa, josta on kysymys, on teknillisesti mahdolUsta, ja ottamalla huomioon sekä yleiset etta yksityiset edut.

Eri etuja keskenään verrattaessa on erityistä huomiota kiinnitettävä toisaalta sen alueen laatuun, joka voi tulla pilaantumisen kohteeksi, ja pilaantumisen vaikutuksen mer-kitykseen sekä toisaalta toiminnas-ta saatavaan hyötyyn ja suojatoi-menpiteiden kustannuksun sekä muutoin kysymykseen tulevien va-rokeinojen taloudelliseen vaikutuk-seen.

dan underställning skall aUtid ske, om endera regeringen förbehåller sig prövningsrätt och lämnar kom­missionen besked därom innan kommissionen avgjort frågan om verksamhetens tillåUighet.

Art. 5

För skada och intrång av verk­samhet som avses i art. 3 skall utgå ersättning enligt kap. 7.

Vid bedömning huruvida verk­samheten får tUlåtas skall förhål­landena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.

För verksamheten skall väljas sådan plats att ändamålet kan vin­nas med minsta intrång och olä­genhet utan oskälig kostnad.

Art. 6

Den som utövar eller ämnar ut­öva verksamhet som avses i art. 3 skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksam­heten och iakttaga de försiktig­hetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller av­hjälpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande en­ligt första stycket bedömes med utgångspunkt i vad som är tek­niskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn ta­gas tUl å ena sidan beskaffenhe­ten av område som kan bli utsatt för förorening och betydelsen av föroreningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i öv­rigt av försiktighetsmått som kom­mer i fråga.

 

Prop. 1971:137

102

 

7 artikla

Jos toiminnasta, jota tarkoite­taan 3 artiklassa, on siinäkin ta­pauksessa, etta 6 artiklassa tarkoi­tettuja varokeinoja noudatetaan, pelättävissä johtuvan haittaa, jolla on olennaista merkitystä, saa toi­mintaa harjoittaa vain, mikäli eri­tyisiä syitä siihen on olemassa,

Milloin odotettavissa oleva hait­ta käsittäisi sen, etta lukuisien ih-misten elämänolot olennaisesti huonontuisivat, etta luonnonsuoje-lunäkökohdat merkittävällä tavalla kärsisivät tai etta muuta vastaavaa yleistä etua huomattavasti vahin-goitetaan, ei toimintaa ole lupa harjoittaa.

8 artikla

Jätevettä, joka tulee vesikäymä-lästä tai on peräisin taaja-asutuk-sesta ja jonka puhdistaminen ra-joittuu enintään lietteen erottami-seen, ei saa päästää vesistöön, jär-veen tai muuhun vesialueeseen, jollei ole ilmeistä, etta se voi tapah­tua haittaa aiheuttamatta.

9 artikla

Milloin vesialueeseen päästettä-vän jäteveden puhdistamista varten on tarpeen tehdä laitos toiselle kuuluvalle kiinteistöUe, voi raja­jokikomissio 7 luvun mukaista kor­vausta vastaan vdvoittaa omista­jan kärsimään laitoksesta johtuvan haitan. Tonttia, puutarhaa tai puistoa ei saa kuitenkaan käyttää tässä mainittuun tarkoitukseen, mi­käli sitä ilman erityistä haittaa voidaan valttää.

10 artikla

Mikäli olosuhteet vaativat, voi­daan 4 artiklan mukainen lupa an­taa määräajaksi,

Päätös, jolla on annettu lupa 4 artUilan mukaisesti, on, mikäU se on lainvoimainen, voimassa jokai-seen nähden, kuitenkin sellaisin ra­joituksin, jotka johtuvat 11 ja 12 artiklasta,    Kysymyksen    ollessa

Art, 7

Kan verksamhet som avses i art, 3 befaras föranleda olägenhet av väsenUig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i art, 6 iakttages, får verksamheten ut­övas endast om särskilda skäl fö­religger.

Innebär den befarade olägenhe­ten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden vä­senUigt försämrade eller att be­tydande förlust från naturvårds­synpunkt uppkommer eller att lik­nande allmänt intresse skadas av­sevärt, får verksamheten ej ut­övas.

Art. 8

Avloppsvatten som kommer från vattenklosett eUer härrör från tät­bebyggelse och som ej undergått längre gående rening än slamav­skiljnlng får icke utsläppas i vat­tendrag, sjö eller annat vatten­område, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet.

Art, 9

Om för rening av avloppsvat­ten, som skall utsläppas i vatten­område, är behövligt att anlägg­ning utföres på annan tUlhörig fas­tighet, kan gränsälvskommissionen förplikta ägaren att mot ersätt­ning enligt kap, 7 tåla intrånget av anläggningen. Tomtplats, träd­gård eller park får dock ej tagas i anspråk för ändamål som nu avses, om det kan undvikas utan synnerlig olägenhet.

Art, 10

Tillstånd enligt art. 4 får, då det påkallas av omständigheterna, meddelas för bestämd tid.

Beslut varigenom lämnats till­stånd enligt art. 4 är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkning­ar som följer av art. 11 och 12. I fråga om föreskrift enligt kap. 8

 

Prop. 1971:137

103

 

määräyksestä, jota tarkoitetaan 8 luvun 10 artiklan 4 kohdassa, on vastaavasti sovellettava, mitä on määrätty 3 luvun 17 artiklassa.

11 artikla

MiUoin joku jättää noudatta-matta ehtoja, jotka on määrätty lupapäätöksessä, ja tämä poikkea-minen on merkittävä, rajajokiko­missio voi julistaa luvan menete-tyksi ja kieltää jatkuvan toimin­nan.

Kun kymmenen vuotta on kulu-nut lupapäätöksen antamisesta tai olosuhteet sitä ennen övat olen­naisesti muuttuneet, rajajokikomis­sio voi määrätä uusia tai anka-rampia ehtoja toimintaa varten sen mukaan kuin on kohtuuUista. Mil­loin on erityisiä syitä, komissio voi edellä mainitun ajan kuluttua myös ottaa uudelleen tutkittavaksi luvan päästää jätevettä tietylle vesia-lueeUe.

Jos toiminnasta, jota tarkoite­taan 3 artiklassa, johtuu huomat­tavaa haittaa, jota lupaa myönnet-täessä ei edeUytetty, rajajokikomis­sio voi antaa määräyksiä haitan estämiseksi tai vähentämiseksi tule-vaisuudessa.

Asia, jota tarkoitetaan tässä ar­tiklassa, käsitellään jommankum­man valtion asianomaisen virano­maisen tai yksityisen asianomis-tajan hakemuksesta.

art. 10 punkt 4 skall bestämmel­sen i kap. 3 art. 17 äga motsva­rande tillämpning.

Art. 11

Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, kan gräns­älvskommissionen förklara till­ståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

Har tio år förflutit från det till­ståndsbeslut meddelats eller har dessförinnan förhållandena änd­rats väsentligt, kan gränsälvskom­missionen föreskriva nya eller strängare villkor för verksamhe­ten efter vad som är skäligt. Om särskUda skäl föreligger, kan kom­missionen efter utgången av tid som nu sagts även ompröva till­stånd att utsläppa avloppsvatten i visst vattenområde.

Uppkommer genom verksam­het som avses i art. 3 betydande olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan gränsälvs­kommissionen meddela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

Fråga som avses i denna arti­kel prövas efter ansökan av ve­derbörande myndighet eller en­skild sakägare i någondera staten.

 

12 artikla

Luvanhaltijan hakemuksesta ra-jajokikommissio voi kumota tai lieventää lupapäätöksen ehtoja, jos on ilmeistä, etta ehto ei enää ole tarpeen tai on ankarampi, kuin on välttämätöntä, tai jos muutos joh­tuu olosuhteista, joita ei edeUy­tetty, kun lupa annettiin.

Milloin hallitukset övat vahvis-taneet lupaehdon, ei rajajokiko­missio soveltaessaan edeUisen mo-mentin määräystä saa olennaisesti

Art. 12

Efter ansökan av tillståndsha-varen kan gränsälvskommissionen upphäva eller mildra vUlkor i till­ståndsbeslut, om det är uppenbart att villkoret ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt dier om ändringen påkallas av omstän­dighet som icke förutsågs när till­ståndet meddelades.

Har regeringarna fastställt vill­kor för tillstånd, får gränsälvs­kommissionen vid tUlämpning av första stycket icke avvika väsent-

 

Prop. 1971:137

104

 

poiketa ehdosta, Uman etta halli­tukset siihen suostuvat.

13 artikla

Milloin 3 artiklassa tarkoitetun toiminan aiheuttamasta vahin­gosta ja haitasta johtuva korvaus on määrätty suoritettavaksi tietty-nä vuotuisena maksuna, päätös ei estä komissiota, sen päättäessä uusista tai muutetuista määräyk-sistä pilaantumisen ehkäisemisek­si, tai milloin muutoin olosuhtei­den muutos on tapahtunut, anta-masta tästä johtuvia muutettuja määräyksiä korvauksesta ja sen suorittamistavasta.

14 artikla

Milloin lupaa tämän sopimuk­sen mukaisesti ei ole myönnetty, rajajokikomissio voi päättää 3 ar­tiklassa tarkoitetun toiminnan kieltämisestä taikka sille, joka har­joittaa tai aikoo harjoittaa tällais-ta toimintaa, määrättävästä vel-vollisuudesta suorittaa varotoimen-piteitä.

Asia, jota tarkoitetaan tässä ar­tiklassa, käsitellään jommankum­man valtion asianomaisen viran­omaisen tai yksityisen asianomista-jan hakemuksesta.

ligt från villkoret  utan att rege­ringarna medgivit det.

Art. 13

Har ersättning för skada eller intrång av verksamhet som avses i art. 3 bestämts att utgå med visst årligt belopp, utgör beslutet icke hinder för kommissionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade föreskrifter till mot­verkande av förorening eller då eljest ändrade förhållanden in­trätt, meddela sådana ändrade be­stämmelser rörande ersättningen och sättet för dess utgående som föranledes därav.

Art. 14

Har tillstånd enUgt denna över­enskommelse icke meddelats, äger gränsälvskommissionen besluta om förbud mot verksamhet som avses i art. 3 eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva så­dan verksamhet att vidtaga försik­tighetsmått.

Fråga som avses i denna artikel prövas efter ansökan av vederbö­rande myndighet eller enskUd sak­ägare i någondera staten.

 

7 luku. Korvaukset

1 artikla

Se, jolle tämän sopimuksen mu­kaan annetaan oikeus ottaa käyt-töönsä toiselle kuuluvaa omai­suutta tai käyttää hyväkseen toi­selle kuuluvaa vesivoimaa taikka ryhtyä toimenpiteeseen, jonka johdosta toisen omaisuus muutoin kärsii vahinkoa tai haittaa, on vd­volUnen suorittamaan korvausta omaisuudesta, jota käytetään, tai edun menetyksestä, vahingosta taikka haitasta, joka aiheutetaan.

Korvaus on, jollei muuta sääde-tä, vahvistettava samalla kertaa, kun annetaan lupa asianomaiseen toimenpiteeseen.

Kap. 7. Ersättning

Art. 1

Den som enligt denna överens­kommelse medges rätt att taga i anspråk annan tiUhörig egendom eUer att tillgodogöra sig vatten­kraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom tillhörig annan lider ska­da eller intrång, är skyldig att er­sätta egendom som tages i an­språk eller förlust, skada eller in­trång som förorsakas.

Ersättning skall, om ej annat stadgas, fastställas i samband med tillstånd till den åtgärd varom är fråga.

 

Prop. 1971:137

105

 

2       artikla
Rajajokikomissiolla   on   oikeus

muutoinkin kuin lupahakemuksen yhteydessä päättää korvauksesta, joka johtuu tässä sopimuksessa tarkoitetusta toimenpiteestä.

Korvauksen vahingosta ja hai­tasta, joka johtuu 3 luvun 21 ar­tiklassa tarkoitetusta toimenpitees­tä, vahvistaa, jollei siitä sovita, ra­jajokikomissio.

3 artikla

Mikäli tästä sopimuksesta ei muuta johdu, on korvauksen perus-teista, käyttöön otetun tai vahin-goittuneen omaisuuden omistajan oikeudesta vaatia lunastusta sekä korvauksen suorittamisen tavasta ja ajasta voimassa sen valtion laki, jossa käyttöön otettu omaisuus on tai jossa menetys, vahinko tai haitta muutoin syntyy.

8 luku. Menettely

1 artikla

Rajajokikomission tulee hakemuk­sesta ottaa hakemusasiana käsitel-täväksi kysymykset, jotka koske­vat:

1)    lupaa vesistöön rakentami­seen 3 luvun 13 artiklan nojalla tai vesistön säännöstelyyn 4 luvun 1 artiklan mukaan taikka kiinteän kalastuslaitteen asettamiseen 5 lu­vun 5 artiklan 1 momentin peras-teella;

2)    rakennelman lailUsuuden tut-kimista 3 luvun 14 artiklan no­jalla;

3)    lykkäystä 3 luvun 17 artik­lan nojalla;

4)    uutta tutkimusta, jota tarkoi­tetaan 3 luvun 18 artiklassa;

5)    arvaamattomasta vahingosta aiheutuvaa korvausta tai 3 luvun 19 artiklan mukaan muutettuja määräyksiä;

6)    määräysten antamista 4 lu­vun 3 artiklan nojalla;

Art. 2

Även utan samband med an­sökan om tillstånd äger gränsälvs­kommissionen besluta i fråga om ersättning på grund av åtgärd som omfattas av denna överenskom­melse.

Ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i brist på åsäm­jande av gränsälvskommissionen.

Art. 3

I den mån ej annat följer av överenskommelsen skall beträffan­de granderna för ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i anspråk eller skadas att fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande av ersättning gälla lagen i den stat där egendom som tages i anspråk är belägen eller där eljest förlusten, skadan eller in­trånget uppstår.

Kap. 8. Förfarandet

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall ef­ter ansökan, såsom mål, upptaga fråga om:

1)    tUlstånd tUl byggande i vat­ten enligt kap. 3 art. 13 eller till vattenreglering enligt kap. 4 art. 1 eller tiU utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art. 5 förs­ta stycket;

2)    prövning av byggnads lag­lighet enligt kap. 3 art. 14;

3)    anstånd enligt kap. 3 art. 17;

4)    omprövning som avses i kap. 3 art. 18;

5)    ersättning eller ändrade fö­reskrifter med anledning av oför­utsedd skada enligt kap. 3 art. 19;

6)    föreskrifter enligt kap. 4 art.

 

Prop. 1971:137

106

 

7)    hyvitystä 4 luvun 4 artiklan nojalla;

8)    lupaa toimenpiteeseen, jota tarkoitetaan 6 luvun 3 artiklassa;

9)    lykkäystä, joka perustuu 6 luvun 10 artiklaan verrattuna 3 lu­vun 17 artiklaan;

 

10)    uutta tutkimusta 6 luvun 11—13 artiklan nojaUa;

11)    kieltoa tai vdvolUsuuden määräämistä 6 luvun 14 artiklan nojaUa; sekä

12)    korvauksen määräämistä 7 luvun 2 artiklan nojalla.

Komission tulee myös ottaa kä-siteltäväksi asia, joka perustuu 1 luvun 2 artiklan 2 momentissa mainittuun uittosopimukseen.

7)    gottgörelse enligt kap. 4 art 4;

8)    tillstånd tUl verksamhet som avses i kap. 6 art. 3;

9)    anstånd enligt kap. 6 art. 10 jämförd med kap. 3 art. 17;

 

10)   omprövning enligt kap. 6 art. 11—13;

11)   förbud eller åläggande en­ligt kap. 6 art. 14;

12)   ersättning enligt kap. 7 art. 2.

Kommissionen skall även upp­taga mål enligt den i kap. 1 art. 2 andra stycket angivna flottnings­överenskommelsen.

 

2 artikla

Hakemuksen, jota tarkoitetaan 1 artiklan 1 momentin 1, 2 tai 8 kohdassa, tulee sisältää ne selvi­tykset, joita tarvitaan yrityksen laadun, laajuuden ja vaikutusten arvostdemiseksi. Yrityksen vaiku-tuspiirissä olevat kiinteistöt on il-moitettava mahdollisimman täy-dellisesti, samoin kuin omistajien ja käyttöoikeuden haltijain nimet ja kotipaikat. Jos aiottu yritys on huomattavan laaja tai vaikutuk-sUtaan merkittävä, on ilmoitettava, missa määrin yritystä suunnitdta-essa on oltu yhteistyössä niiden viranomaisten ja yhtymien kanssa, joita yritys koskee.

Muun 1 artiklassa tarkoUetun hakemuksen tulee sisältää ne tie-dot, jotka olosuhteisiin katsoen övat tarpeeUiset kysymyksessä olevan toimenpiteen arvostdemi­seksi.

Hakemus snhen Uitettyine asia-kirjoineen on annettava tai postit-se lähetettävä kuusin kappalein tai milloin rajajokikomissio eri-tyisessä tapauksessa niin määrää, sitä useampana kappaleena.

Jos rajajokikomissio katsoo hakemuksen jossakin kohdin puut-teelliseksi, tulee komission velvoit-

Art. 2

Ansökan enligt art. 1 punkterna 1, 2 eller 8 skall innehålla de upp­lysningar som påkallas för be­dömande av företagets beskaffen­het, omfattning och verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppges så fullständigt som möjligt med ägares och nyttjande-rättshavares namn och hemvist. Om det tillämnade företaget är av betydande omfattning eller in­gripande beskaffenhet, skall anges i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt rum med myndigheter och sammanslutning­ar som beröres av företaget.

Annan ansökan enhgt art. 1 skall innehålla de uppgifter som med hänsyn till omständigheterna påkallas för bedömande av den fråga som ansökningen avser.

Ansökan med därvid fogade handlingar skall inges eller med posten insändas i sex exemplar el­ler det större antal exemplar som gränsälvskommissionen i särskilt fall bestämmer.

Finner kommissionen ansökan ofullständig i något avseende, skall kommissionen förelägga sökanden

 

Prop, 1971:137

107

 

taa hakija määräajassa täydentä-mään puutteeUisuudet uhalla, etta, mikäU tämä laiminl5'ödään, hake­mus julistetaan rauenneeksi.

att inom viss tid bota bristen vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

 

3 artikla

Milloin komissio havaitsee ha­kemuksen sellaiseksi, ettei sen kä-sitteleminen kuulu komissiolle, on hakemus jätettävä tutkittavaksi ot­tamatta.

Kummankin maan asianomais-ten tuomioistuinten ja muiden vi­ranomaisten tulee ilmoittaa raja-jokikomissioUe hakemus- ja muis­ta asioista, jotka koskevat 1 luvun 1 artiklan 1 momentissa tarkoitet­tua sovdtamisaluetta. Jos komis­sio katsoo, etta asian käsittelemi-nen sopimuksen mukaan kuuluu sille, on asia siirrettävä komis­siolle.

Milloin komissio on jättänyt ha­kemuksen tutkimatta 1 momen­tin mukaisesti tai saatuaan ilmoi-tuksen 2 momentin nojalla toden-nut, ettei asian käsittely kuulu ko­missiolle, sen ratkaisu sitoo tuo-mioistuimia ja muita viranomai-sia.

4 artikla

Jos hakemus on täydellinen eikä rajajokikomissio katso, etta hake­mus on 3 artiklan 1 momentin mu­kaan heti jätettävä tutkittavaksi ottamatta, on tiedossa oleville asianosaisille sekä asianomaisille viranomaisUle ja yhteisöUle postit-se ilmoitettava hakemuksesta ja varattava näUle tUaisuus tehdä sen johdosta muistutuksensa. Hake­muksesta on myös, jos siitä ei muulla sopivalla tavalla voida il­moittaa asianosaisille, kuulutetta-va yhdessä tai useammassa pai-kallisessa sanomalehdessä. Kuulu-tuksen tulee sisältää hakemuksen pääasiallista sisältöä selvittävät tar­peelliset tiedot sekä ilmoitus muis-tutusten tekemisen ajasta, tavasta,

4tt    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137

Art. 3

Om kommissionen finner ansö­kan vara av beskaffenhet att det icke tillkommer kommissionen att pröva den, skall den avvisas.

Det skall åligga vederbörande domstolar och andra myndighe­ter i vardera staten att underrätta gränsälvskommissionen om mål och ärende inom det i kap. 1 art. 1 första stycket angivna till-lämpningsområdet. Finner kom­missionen att det enligt överens­kommelsen ankommer på kom­missionen att pröva målet eller ärendet skall detta överlämnas till kommissionen.

Om kommissionen avvisat an­sökan enligt första stycket eller vid underrättelse enligt andra styc­ket funnit att det ej ankommer på kommissionen att pröva målet eller ärendet, är kommissionens avgörande bindande för domstolar och andra myndigheter.

Art. 4

Är ansökan fullständig och fin­ner ej gränsälvskommissionen, att den genast bör avvisas i enlighet med art. 3 första stycket skall kända motparter samt berörda myndigheter och sammanslutning­ar genom postförsändelser under­rättas om ansökningen och tiUfälle beredas dem att inkomma med er­inringar. Ansökningen skall även, om den ej på annat lämpligt sätt kan delges berörda motparter, kungöras i en eller flera ortstid­ningar. Kungörelsen skall inne­hålla erforderliga upplysningar för bedömande av ansökningens hu­vudsakliga innebörd samt uppgift om tid för framställande av er­inringar,  sättet  för  kallelser  till

 

Prop. 1971:137

108

 

jolla asianosaiset saavat kutsun, sekä paikasta, jossa asiakirjat 5 artiklan mukaan övat nähtävissä.

Sikäli kuin katsotaan tarpeelli­seksi, on hakemusasiakirjoista lä­hetettävä kappale kummankin val­tion asianomaisille viranomaisUle.

Muistutusten saavuttua voidaan kirjdmien vaihtoa jatkaa sen mu­kaan kuin rajajokikomissio mää­rää.

parterna och plats där handlingar­na i målet enligt art. 5 skall fin­nas tillgängliga.

I den mån sä finnes påkallat skall exemplar av ansökningshand­lingarna sändas till vederbörande myndigheter i vardera staten.

Sedan erinringar inkommit, kan ytterligare skriftväxling äga rum enligt gränsälvskommissionens be­stämmande.

 

5 artikla

Yksi kappale hakemusasian asiakirjoista on, jollei se ole il­meisesti tarpeetonta, pidettävä luo-tettavan henkilön (asiakirjain säi-lyttäjän) luona asianosaisille sove-liaassa paikassa niiden nähtävänä, jotka haluavat asiakirjoihin tutus-tua.

Art. 5

Ett exemplar av handUngarna i mål skaU, om det ej är uppenbart obehövligt, hållas tillgängligt för den, som vill taga del därav, på viss för sakägarna välbelägen plats hos pålitlig person (aktförvarare).

 

6 artikla

Hakemusasiassa on rajajokiko­mission toimitettava suullinen kä­sittely. Päätös, jolla hakemus 2 ar­tiklan viimeisen momentin nojalla julistetaan rauenneeksi tai 3 artik­lan 1 momentin nojalla jätetään tutkittavaksi ottamatta, voidaan kuitenkin tehdä ilman sellaista kä­sittdyä.

Art. 6

I mål skall gränsälvskommissio­nen hålla muntlig förhandling. För beslut enligt art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara förfallen, eller för avvisning enUgt art. 3 första stycket är dock sådan för­handling ej erforderlig.

 

7 artikla

Rajajokikomission tulee huoleh-tia, etta hakemusasia sdvitetään siinä määrin kuin sen laadusta joh-tuen on aiheellista. Milloin havai­taan tarpeelliseksi, on komission tai yhden taikka useamman sen jäsenistä toimitettava paikalla kat-selmus.

Jos asian sdvittäminen vaatii, etta siinä toimitetaan todistajien kuulustelu tai etta asianosaista kuulustellaan totuusvakuutuksen nojalla, on sellainen todistelu ko­mission pyynnöstä toimitettava tuomiostuimessa, jonka komissio määrää.

Art. 7

Gränsälvskommissionen skall tillse, att mål blir så utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så finnes behövligt, skall kommissio­nen i sin helhet eller en eller flera av dess medlemmar hålla syn på platsen.

Om för målets utredning påkal­las, att bevisning upptages genom vittnesförhör eller genom förhör med part under sanningsförsäkran, skall sådan bevisning på framställ­ning av kommissionen upptagas av domstol som kommissionen be­stämmer.

 

Prop. 1971:137

109

 

8 artikla

Asiaa tutkiessaan ei rajajokiko­mission tule puuttua kysymykseen, joka koskee omistusoikeutta kiin-teistöön tai sitä, mitä tiluksia kiin-teistöön kuuluu.

Jos on rutaa 1 momentissa tar­koitetusta kysymyksestä tai muusta kysymyksestä, jonka komissio ei katso kuuluvan sen tutkittavaksi, on komission julistettava, etta asia on jäävä lepäämän odotettaessa rii-dan ratkaisua tai, milloin niin kat­sotaan, annettava asiassa ratkaisu, jonka pysyvyys edeUyttää riidan päättymistä määrätyllä tavalla.

9      artikla
Rajajokikomission     päätöksen,

jolla annetaan lupa vesistöön ra­kentamiseen, tulee sisältää:

1)    tarkka selitys rakennelman sijainnista ja laadusta;

2)    tarpeelliset määräykset ve­den nostamisen ja laskemisen ra-joista sekä veden käytöstä ja juok-sutuksesta;

3)    määräykset korvauksesta, mi­kä yrityksen johdosta on suori­tettava;

4)    määräys 3 luvun 10 artiklan mukaisesta maksusta tai muusta erityisestä ehdosta;

5)    määräys ajasta, jonka ku­luessa yritykseen kuuluvien raken-nelmien tulee oUa valmnt;

6)    tarvittaessa määräys 9 luvun 8 artiklan mukaisesta tarkastuk­sesta; sekä

7)    muut ehdot, jotka voivat olla tarpeen yleisen tai yksityisen oi­keuden turvaamiseksi.

Art. 8

Vid prövning av mål äger gräns­älvskommissionen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde.

Råder tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som kommissionen finner lämpligen ej böra prövas av kom­missionen, skall kommissionen för­klara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så fin­nes kunna ske, avgöra målet med gUtighet under fömtsättning av viss utgång av tvisten.

Art. 9

Beslut av gränsälvskommissio­nen, varigenom tillstånd lämnas till byggande i vatten, skaU innehålla:

1)    noggrann beskrivning av byggnadens läge och beskaffenhet;

2)    erforderliga föreskrifter om dämnings- och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av vattnet;

3)    bestämmelser om den ersätt­ning som skall utgå till följd av företaget;

4)    i förekommande fall före­skrift om avgift eller annat sär­skilt villkor enligt kap. 3 art. 10;

5)    föreskrift om den tid inom vilken företaget skall vara fullbor­dat;

6)    i förekommande fall före­skrift om besiktning enligt kap. 9 art. 7;

7)    de viUkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

 

10 artikla

Rajajokikomission päätöksen, jolla annetaan lupa toimintaan, jota tarkoitetaan 6 luvun 3 artik­lassa, tulee sisältää:

1)    tarkat määräykset siitä toi­minnasta, jota varten lupa myön­netään;

2)    määräykset  niistä  toimenpi-

Art. 10

Beslut av gränsälvskommissio­nen, varigenom tillstånd lämnas till verksamhet som avses i kap, 6 art, 3, skall innehålla:

1)   noggranna föreskrifter om den verksamhet vartill tUlstånd lämnas;

2)   bestämmelser om de åtgärder

 

Prop. 1971:137

110

 

teistä, jotka vesistön pilaantumisen ehkäisemiseksi on suoritettava;

3)    määräykset korvauksesta, mi­kä yrityksen johdosta on suori­tettava;

4)    määräys ajasta, jonka ku­luessa yrityksen laitteiden tulee olla valmiit;

5)    tarvittaessa määräys 9 luvun 7 artiklan mukaisesta tarkastuk­sesta; sekä

6)    muut ehdot, jotka voivat olla tarpeen yleisen tai yksityisen oi­keuden turvaamiseksi.

till motverkande av förorening som skall vidtagas;

3)    bestämmelser om den ersätt­ning som skaU utgå tiU följd av företaget;

4)    föreskrift om den tid inom vilken anläggningarna för företa­get skall vara fullbordade;

5)    i förekommande fall före­skrift om besiktning enligt kap. 9 art. 7;

6)    de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tiUgodoseende av allmän eUer enskild rätt.

 

11 artikla

Rajajokikomission tulee erik-seen ratkaista kysymys yrityksen salUttavuudesta ja, jos yritys katso­taan voitavan sallia, antaa lupa tarpeellisiin töihin.

Jollei yrityksen vaikutuksia voida joltain osin riittävän varmasti en-nakolta arvioida, on komission, kun se antaa luvan yritykseen, ko­kemusten saamiseksi lykättävä toistaiseksi kysymys niistä mää-räyksistä, joita korvausten tai mui­den seikkojen osalta tässä kohden tarvitaan. Mikäli havaitaan aiheel-liseksi, on annettava väliaikaisia määräyksiä korvauksesta tai toi-menpiteistä, joita on suoritettava vahingonkärsijäin turvaamiseksi.

Art. 11

Gränsälvskommissionen äger tUl särskUt avgörande upptaga frå­gan om ett företags tUlåtlighet och, om företaget finnes tUlåtligt, med­dela tillstånd till erforderliga ar­beten.

Kan verkningarna av ett före­tag i visst hänseende icke med er­forderlig säkerhet förutses, äger kommissionen, då medgivande tUl företaget lämnas, i avbidan på er­farenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter som i denna del påkallas angående ersättning eller annat. I den mån det finnes behöv­ligt skall provisoriska bestämmel­ser meddelas om ersättning eller om vidtagande av åtgärder tUl skydd för skadelidande.

 

12 artikla

Eddlä 1 artiklan 1, 2, 3, 8, ja 9 kohdassa tarkoitetussa asiassa on hakija velvolUnen, sen mukaan kuin rajajokikomissio määrää, hy-vittämään vastapuolelle sellaiset kustannukset, joiden harkitaan ol-leen tarpeellisia, jotta hän voisi valmistautua käyttämään puheval-taansa sekä käyttää sitä komissios-sa.

Muussa hakemusasiassa on ko­mission olosuhteiden mukaan määrättävä, kenen on korvattava kustannukset.

Komission kutsumalle asiantun-

Art. 12

Sökande i mål enligt art. 1 punk­terna 1, 2, 3, 8 och 9 är skyldig att, enligt gränsälvskommissionens bestämmande, gottgöra motpart sådana kostnader som prövas ha varit behövliga för förberedande och utförande av hans talan inför kommissionen.

I annat mål skall kommissionen efter omständigheterna förordna om kostnadernas bärande.

Kostnaden   för   gottgörelse   åt

 

Prop. 1971:137

111

 

tijalle maksettavasta korvauksesta aiheutuvat kustannukset suorittaa etukäteen hakija, jollei komissio toisin määrää. Sellaisten kustan-nusten lopullisesta maksamisesta määrätään 1 tai 2 momentissa mainittujen perusteiden mukai­sesti.

13 artikla

Hakemusasian käsittdyyn tulee kaikkien rajajokikomission jä-senten osallistua. Erimielisjfyden sattuessa tulee päätökseksi mieli-pide, johon vähintään neljä jäsen­tä, niistä vähintään kaksi kum-mastakin valtiosta, on yhtynyt. Jol­lei mikään mielipide saa sellaista kannatusta ja kysymys on käyt­töön otetun omaisuuden tai edun-menetyksen, vahingon, haitan taikka 12 artiklassa tarkoitetun kustannuksen korvaamisesta, tulee päätökseksi mielipide, johon, ta-pauksen mukaan soveltaen tuo-mioistuimen äänestämissääntöjä siinä valtiossa, johon jäsenet kuu­luvat, yhtyy enemmistö sitä valtio­ta edustavista jäsenistä, missa omaisuus sijaitsee tai missa edun-menetys, vahinko taikka haitta il-menee, tahi minne kustannus koh-distuu; muu kysymys on siirrettävä hallitusten ratkaistavaksi.

Puheenjohtaja päättää yksin kysymyksestä, joka koskee ainoas-taan asian valmistelua.

14    artikla
Rajajokikomission   päätös    on,

jollei sitä anneta välittömästi asian suullisen käsittelyn yhteydessä, an­nettava päivänä, josta käsittelyssä Umoitetaan. Jollei seUaista ilmoi-tusta voida tehdä, on tieto päätök­sen antamispäivästä toimitettava asianosaisille samassa järjestykses­sä kuin heidän kutsumisestaan on määrätty.

15    artikla
Rajajokikomission     päätökseen

hakemusasiassa,  mikäli  on kysy-

sakkunnig, som tillkallats av kom­missionen, förskjutes av sökanden, om ej annat bestämmes av kom­missionen. Frågan om det slutliga gäldandet av sådan kostnad prövas enligt de i första eller andra styc­ket angivna grunderna.

Art. 13

Vid prövningen av mål skall samtliga medlemmar av gränsälvs­kommissionen deltaga. Förekom­mer skiljaktiga meningar, gäller den mening om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhål­ler ingen mening sådant röstetal och är fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång el­ler för kostnad som avses i art. 12, gäller den mening som, i förekom­mande fall med tUlämpning av omröstningsreglerna för domstol i den stat medlemmarna tillhör, om­fattas av flertalet medlemmar från den stat där egendomen är belä­gen eller där förlusten, skadan el­ler intrånget uppkommer eller till vilken kostnaden hänför sig; an­nan fråga skall hänskjutas till re­geringarna för avgörande.

I fråga som endast avser be­redning av mål äger ordföranden ensam besluta.

Art. 14

Gränsälvskommissionens beslut i mål skall, om det ej ges i ome­delbar anslutning till muntlig för­handling i målet, meddelas å dag varom vid förhandlingen lämnas besked. Kan sådant besked ej läm­nas, skall underrättelse om dag för beslutet lämnas parterna i der för kallelser till dem bestämd; ordningen.

Art. 15

Mot gränsälvskommissionens beslut i  mål kan talan fullföljas

 

Prop. 1971:137

112

 

mys käyttöön otetun omaisuuden tai edunmenetyksen, vahingon taikka haitan tahi 12 artiklassa tarkoitetun kustannuksen korvaa­misesta, voidaan hakea muutosta asianomaisen valtion vesiylioikeu-dessa. Muutoksenhakukirjdmä on annettava sanotulle tuomioistui-melle viimeistään kuudentenakym-menentenä päivänä komission pää­töksen antamisesta lukien. Veto tai tyytymättömyyden ilmoitus ei ole tarpeen. Muutoksenhakumenet-telystä on muutoin voimassa, mitä asianomaisessa valtiossa on sää­detty muutoksenhausta vesiasias-sa, joka ei ole rikosasia.

Muussa kuin 1 momentissa tar­koitetussa hakemusasiassa tulee komission päätös heti lainvoimai-seksi.

Sellainen komission päätös, joka sisältää luvan yritykseen tai toi­menpiteeseen, voidaan panna täy-täntöön sen estämättä, etta pää­tökseen 1 momentin nojalla hae-taan muutosta.

16 artikla

Asiassa, jonka rajajokikomissio on ratkaissut, on soveltuvin osin noudatettava, mitä ylimääräisistä muutoksenhakukeinoista säädetään sen valtion laissa, johon kuuluvaa etua asia koskee.

17 artikla

Asia, joka kuuluu rajajokikomis­sion käsiteltävun, mutta jota ei tarkoiteta 1 artiklassa, on komis­sion  käsiteltävä  hallintoasiana.

Hallintoasian komissio ottaa käsitdtäväkseen omasta aloittees-taan tai asianomaisen viranomai­sen taikka oikeudenomistajan esi­tyksestä. Asian selvittämiseksi on komission annettava sanotuille viranomaisUle ja oikeudenomista-jille tilaisuus antaa siitä lausunton-sa sekä hankittava ne tiedot ja suoritettava ne muut toimenpiteet, jotka asian laatuun katsoen övat

hos vattenöverdomstolen i veder­börande stat, såvitt angår fråga om ersättning för egendom som ta­ges i anspråk eller för förlust, ska­da eller intrång eller för kostnad som avses i art. 12. Fullföljdsin­laga skall vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde dagen efter dagen då kommissionens be­slut gavs. Vade- eller missnöjes­anmälan är ej erforderlig. Beträf­fande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är stadgat beträffande talan mot dom i vattenmål som ej är brottmål.

Beträffande andra frågor än så­dana som avses i första stycket vinner kommissionens beslut i mål omedelbart laga kraft.

Sådant av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar tillstånd till företag eUer åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot beslutet föres talan enligt första stycket.

Art. 16

I fråga om gränsälvskommissio­nens beslut i mål skall vad lagen i någondera staten stadgar om sär­skilda rättsmedel i tillämpliga de­lar lända tUl efterrättelse, såvitt beslutet rör intresse i den staten.

Art. 17

Fråga, som ankommer på gräns­älvskommissionen att pröva och som ej anges i art. 1, skall av kom­missionen upptagas till behandling såsom ärende.

Ärende upptages av kommissio­nen självmant eller på framställ­ning av vederbörande myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall kommissionen ge be­rörda myndigheter och rättsägare tiUfälle att yttra sig samt inhämta de upplysningar och vidtaga de åt­gärder i övrigt som är behövliga med hänsyn till ärendets beskaffen­het. Muntlig förhandUng skall hål-

 

Prop. 1971:137

113

 

tarpeellisia, Asian suullinen käsit­tely on toimitettava, jos voidaan otaksua sen edistävän asian selvit-tämistä.

HaUintoasiain käsittdyyn tulee komission kaikkien jäsenten osal­listua, Erimielisyyden sattuessa tulee päätökseksi mielipide, johon vähintään neljä jäsentä, niistä vä­hintään kaksi kummastakin val­tiosta, on yhtynyt, Jollei mikään mielipide saa tällaista kannatusta, on vireUle pantu asia katsottava rauenneeksi; sen laatuinen asia, jossa kuitenkin jokin ratkaisu olisi tehtävä, on siirrettävä haUitusten käsitdtäväksi, Ainoastaan hallin-toasiain valmistelua koskevasta ky­symyksestä päättää komission pu­heenjohtaja yksin.

Komission päätökseen haUin-toasiassa ei saa hakea muutosta; eräissä tapauksissa on kuitenkin päätös, sen mukaan kuin siitä määrätään 5 luvun 6 ja 7 artiklas­sa, molempien hallitusten vahvis­tettava.

las, om det kan antagas att utred­ningen främjas därav.

Vid prövningen av ärende skall samtliga medlemmar av kommis­sionen deltaga. Förekommer skilj­aktiga meningar, gäUer den mening om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera sta­ten, förenar sig. ErhåUer ingen me­ning sådant röstetal, skall den väckta frågan anses förfallen; frå­ga av beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till regeringarna. I fråga som endast avser beredning av ärende äger ordföranden ensam besluta.

Mot kommissionens beslut i ärende får talan ej föras; i vissa fall kräves dock, enligt vad därom stadgas i kap. 5 art. 6 och 7, båda regeringarnas stadfästdse av be­slutet.

 

9 luku. Valvonta-   ja   rangaistus-määräykset ym,

1 artikla

Rajajokikomission tulee yhteis-toiminnassa kummankin valtion asianomaisten viranomaisten kans­sa valvoa vesien käyttöä ja muu­toinkin pitää sUmällä vesistöoloja sopimuksen soveltamisalueella. Ka­lastuksen valvonnan osalta edellä sanottu koskee 5 luvun 1 artiklas­sa mainittua erityistä sovdtamis­aluetta.

Tämä sopimus ei miUään tavoin rajoita valvontaa, jota kummankin valtion lainsäädännön mukaan on suoritettava.

Rajajokikomissio voi antaa mää­räyksiä valvonnan suorittamisesta erikseen määrätyn asiantuntijan toimesta. Kalastuksen valvontaa voivat rajajokikomission mää­räyksen   mukaan   suorittaa   val-

Kap. 9. Tillsyns-  och  ansvarsbe­stämmelser m. m.

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall i samråd med vederbörande myndig­heter i vardera staten utöva tillsyn över nyttjandet av vattnet och över vattenförhållandena i övrigt inom tUlämpningsområdet för överens­kommelsen. I fråga om fisketill­syn gäller detta inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskilda tillämp­ningsområdet.

Denna överenskommelse inne­bär icke någon inskränkning i den tillsyn som skall utövas enligt lag­stiftningen i vardera staten.

Gränsälvskommissionen äger meddela bestämmelser om tillsyn av särskilt förordnad sakkunnig. Fisketillsyn kan enligt bestämman­de av gränsälvskommissionen ut­övas genom övervakningspatruller

 

Prop. 1971:137

114

 

tioiden yhteiset valvontapartiot. Kummankin valtion on palkattava ja varustettava omat valvojansa.

2       artikla
Rajajokikomission    tulee   huo-

lehtia siitä, etta valvontavirano-maiset kummassakin valtiossa saa­vat käyttöönsä sen aineiston, jota ne tarvitsevat valvontatoimintaa varten.

MiUoin siihen on aihetta, on ko­mission saatettava tehdyt havain-not, jotka koskevat olosuhteita sopimuksen soveltamisalueella, asianomaisen viranomaisen tietoon tälle mahdoUisesti kuuluvien toi-menpiteiden suorittamista varten.

3       artikla
Rajajokikomission  tulee  jatku-

vasti valvoa veden virtaussuhteita sillä kohdalla, jossa Tärennönjoki lähtee Tomionjoesta. Valvonnan perustaksi komission on niin pian kuin mahdolUsta annettava suorit­taa tarpeeUiset tutkimukset ja laskelmat niiden vesimäärien to-teamiseksi, jotka vallitsevissa luon-nonmukaisissa olosuhteissa virtaa-vat kummassakin edellä mainitus­sa joessa.

4 artikla

Tämän sopimuksen mukaisen valvonnan suorittamista varten on rajajokikomissiolla ja asiantunti-joilla, jotka on määrätty 1 artik­lan mukaisesti, oikeus päästä teh-taaseen tai muuhun laitokseen, oli-pa se käytössä tai ei, sekä suorittaa tutkimus laitoksessa tai siihen kuuluvalla alueella.

MiUoin tutkimus muuUa paikal­la on tarpeen on komissiolla ja asiantuntijalla oikeus päästä sinne tutkimuksen suorittamista varten. Tämä ei kuitenkaan koske taloa, tonttia tai puutarhaa.

5 artikla

Jos toiminnan pelätään olevan vastoin täta sopimusta, on se, joka

gemensamma för båda staterna. Vardera staten skall avlöna och utrusta sina övervakare.

Art. 2

Gränsälvskommissionen skall verka för att tillsynsmyndigheterna i vardera staten får tillgång till material som erfordras för deras tiUsynsverksamhet.

När anledning därtUl förekom­mer skall kommissionen bringa gjorda iakttagelser rörande förhål­landena inom tillämpningsområdet till vederbörande myndighets kän­nedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndighe­ten.

Art. 3

Gränsälvskommissionen skall fortlöpande hålla uppsikt över vat­tenföringen vid Tärendöälvens ut­flöde ur Torne älv. TUl grundval härför skall kommissionen snarast möjUgt låta utföra erforderliga un­dersökningar och beräkningar för fastställande av de vattenmängder som vid rådande naturliga förhål­landen framrinner i var och en av de båda älvarna.

Art. 4

För att utöva tUlsyn enligt den­na överenskommelse har gräns­älvskommissionen och sakkunnig som förordnats enligt art. 1 rätt att vinna tUlträde till fabrik eller an­nan anläggning, vare sig den är i bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör till denna.

Behövs undersökning på annan plats, har kommissionen och den sakkunnige rätt att vinna tillträde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus, tomt el­ler trädgård.

Art. 5

Kan verksamhet befaras strida mot  denna  överenskommelse,   är

 

Prop. 1971:137

115

 

toimintaa harjoittaa, velvollinen pyynnöstä antamaan rajajokiko­missiolle tarvittavat tiedot toimin­nasta.

6 artikla

Se, joka on toimittanut valvon­taa tämän sopimuksen mukaisesti, ei saa luvatta ilmaista ammatti-salaisuutta, josta hän siten on saa-nut tiedon, taikka käyttöjärjeste-lyä, liikesuhdetta tai jommankum­man maan puolustukselle merki-tyksellistä olosuhdetta, joka täten on tullut hanen tietoonsa.

7 artikla

Samalla kun rajajokikomissio antaa päätöksellään luvan tässä sopimuksessa tarkoitettuun yri­tykseen tai toimenpiteeseen on ko­mission, milloin siihen on syytä, määrättävä, etta asiantuntijan on töiden tultua valmiiksi suoritet­tava niiden lopputarkastus yrityk­sen toimeenpanijan kustannuk-sella.

Tarkastusmiehen määrää komis­sio tai sen puheenjohtaja.

den som utövar verksamheten skyl­dig att på begäran lämna gräns­älvskommissionen behövliga upp­lysningar cm verksamheten.

Art. 6

Den som tagit befattning med tillsyn enUgt denna överenskom­melse får ej obehörigen yppa yr­keshemlighet som därigenom bli­vit känd för honom eller driftan­ordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för något­dera landets försvar varom han så­lunda fått kännedom.

Art. 7

I sammanhang med beslut, var­igenom gränsälvskommissionen lämnar medgivande till företag el­ler åtgärd enligt denna överens­kommelse, skaU kommissionen, när den finner skäl därtill, före­skriva att efter arbetenas fullbor­dande besiktning därå skall verk­ställas av sakkunnig person på fö­retagarens bekostnad.

Besiktningsman förordnas av kommissionen eller dess ordföran­de.

 

8 artikla

Tämän sopimuksen nojalla suo-ritettavia maksuja varten on erilli-nen rahasto. Hallitukset antavat rajajokikomission esityksestä mää­räykset, jotka koskevat rahaston hallintoa ja sen varojen käyttöä niille osoitettuun tarkoitukseen.

9 artikla

Jos joku ryhtyy sdlaiseen toi­menpiteeseen, jota ilmeisesti ei sai­si suorittaa Uman rajajokikomis­sion lupaa, voi asianomainen vira-nomainen siinä valtiossa, jossa toimenpide suoritetaan, kieltää työn jatkamisen, kunnes sellainen lupa on saatu, sekä, miUoin siihen on syytä, antaa virka-apua sen oikaisemiseksi, mitä laittomasti on

Art. 8

För avgifter, som utgår med stöd av denna överenskommelse, skall finnas en särskUd fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av medlen för där­för avsedda ändamål utfärdas be­stämmelser av regeringarna efter förslag av gränsälvskommissionen.

Art. 9

Om någon vidtager åtgärd av sådan beskaffenhet, att den uppen­barligen ej får utföras utan medgi­vande av gränsälvskommissionen, kan vederbörande myndighet i den stat där åtgärden vidtages förbju­da arbetets fortsättande intill dess sådant medgivande erhållits samt, om det finns skäl därtiU, förordna om handräckning  till  rättelse  av

 

Prop. 1971:137

116

 

tapahtunut. Jos työ, johon lupa on saatu, suoritetaan vastoin siitä an-nettuja määräyksiä, annettakoon myös täUainen määräys, jollei ole ilmeistä, ettei määräyksistä poik-keaminen loukkaa yleistä eikä yk­sityistä oikeutta.

10 artikla

Joka vastoin 3 luvun 13 artiklan 1 momentin säännöstä rakentaa vesistöön tai vastoin 4 luvun 1 ar­tiklan säännöstä, verrattuna 3 lu­vun 13 artiklan 1 momenttUn, toi-mittaa vesistön säännöstelyä taik­ka vastoin 5 luvun 5 artiklan 1 momentin säännöstä asettaa ve­teen kiinteän kalastuslaitteen saa-matta siihen rajajokikomission lu­paa, tuomittakoon, jos hän tiesi tai hanen kohtuuden mukaan olisi pitänyt tietää, etta lupa olisi sa-nottujen säännösten mukaan ollut tarpeen, sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi vuodeksi.

Joka saatuaan 1 momentissa tar­koitettuun yritykseen tai toimen­piteeseen komission luvan, poik-keaa yleistä tai yksityistä oikeutta loukkaavalla tavalla yrityksestä tai toimenpiteestä annetuista määrä­yksistä, tuomittakoon nun ikään sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi vuodeksi.

vad som olagligen skett. Verkstäl­les arbete, vartill medgivande er­hållits, i strid mot de för arbetet givna föreskrifterna, kan likaledes sådant förordnande meddelas, om det ej är uppenbart att varken all­män eller enskild rätt kränkes ge­nom avvikelsen.

Art. 10

Den som mot bestämmelsen i kap. 3 art. 13 första stycket byg­ger i vatten eller mot bestämmel­sen i kap. 4 art. 1 jämförd med kap. 3 art. 13 första stycket verk­ställer vattenreglering eller mot be­stämmelsen i kap. 5 art. 5 första stycket utsätter fast fiskeverk utan att gränsälvskommissionen lämnat medgivande därtill, skall, om han insett eller skäligen bort inse att enligt de anförda bestämmelserna medgivande varit erforderligt, dö­mas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som erhållit kommissionens medgivande till företag eller åt­gärd som sägs i första stycket men från de för företaget eller åtgär­den givna föreskrifterna gör avvi­kelse av beskaffenhet att kränka aUmän eller enskild rätt, dömes li­kaledes till böter eller fängelse i högst ett år.

 

11 artikla

Joka tahallisesti tai varomatto-muudesta

1)    rikkoo 6 luvun 1 artiklassa mainittua kieltoa;

2)    rikkoo kieltoa, joka on an­nettu 6 luvun 11 tai 14 artiklan nojaUa;

3)    laiminlyö noudattaa määrä­ystä lupakäsittely- ja ilmoittamis-velvolUsuudesta, josta valtiot övat määränneet 6 luvun 4 artiklan no­jalla; tai

4)    jättää noudattamatta ehdon tai määräyksen, joka on annettu 6 luvun 4, 11, 12 tai 14 artiklan

Art.  11

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1)    bryter mot förbudet i kap. 6 art. 1,

2)    bryter mot förbud som med­delats med stöd av kap. 6 art. 11 dier 14,

3)    underlåter att iakttaga före­skrift om prövnings- och anmäl­ningsskyldighet som staterna med­delat enligt kap. 6 art. 4, eller

4)    åsidosätter villkor eller före­skrift som meddelats med stöd av kau. 6 art. 4, 11, 12 eller 14,

 

Prop. 1971:137

117

 

nojalla, niin, etta siitä voi olla seurauksena yleisen tai yksityisen edun loukkaaminen,

tuomittakoon sakkoon tai van­keuteen enintään yhdeksi vuo­deksi.

Joka tahallisesti tai varomatto-muudesta rikkoo 9 luvun 6 artik­lan säännöstä, tuomittakoon sak­koon tai vankeuteen enintään yh­deksi vuodeksi.

Joka tahallisesti tai varomatto-muudesta laiminlyö noudattaa, mi­tä hanen velvollisuudekseen 9 lu­vun 5 artiklan nojalla on määrät­ty, tuomittakoon sakkoon.

12       artikla

Syyte teosta, jota tarkoitetaan 10 ja 11 artiklassa, pantakoon vi­reUle yleisessä alioikeudessa sillä paikkakunnalla, missa rikkomus on tehty.

Milloin 9 luvun 6 artiklaa vas­taan tehty rikos koskee muuta kuin jommankumman maan puolustuk­selle merkitykseUistä olosuhdetta, saa syyttäjä panna vireille syytteen vain asianomistajan tehtyä siitä ilmiannon.

13       artikla

Seuraamuksesta sille, joka aset­taa veteen ja käyttää kalanpyydyk-siä tai muita laitteita vastoin 5 lu­vun 2 tahi 3 artiklan määräyksiä kalaväylästä tai rauhoituspiireistä taikka kalastaa vastoin 5 luvun 4 artiklassa olevia tahi 5 luvun 5 ar­tiklan 2 momentin nojalla annet-tuja määräyksiä, määrätään Tor­nionjoen kalastusalueen kalastus-säännössä.

så att allmän eller enskild rätt kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot kap. 9 art. 6 dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt kap. 9 art. 5, dömes till böter.

Art. 12

Åtal för gärning som avses i art. 10 och 11 skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdelsen begåtts.

Avser brott mot kap. 9 art. 6 annat än förhållande av betydelse för någotdera landets försvar, får brottet åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

Art. 13

Om påföljd för den, som an­bringar och brukar fiskeredskap eller annan anordning i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 2 eller 3 om fiskådra eUer frednings­zoner eller som fiskar i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 4 el­ler mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket, ges bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.

 

10 luku. Loppu määräykset

1 artikla

Tämän sopimuksen tulkintaa ja soveltamista koskeva valtioiden välinen erimidisyys on ratkaistava noudattaen pysyväisen tutkinta-ja  sovittelulautakunnan  asettami-

Kap. 10. Slutbestämmelser

Art. 1

Tvist mellan staterna om tolk­ningen och tillämpningen av denna överenskommelse skall avgöras i enlighet med den mellan Sverige och Finland den 27 juni 1924 av-

 

Prop. 1971:137

118

 

sesta Suomen ja Ruotsin välUlä 27 päivänä kesäkuuta 1924 tehtyä so­pimusta.

2 artikla

Tämä sopimus, joka on tehty kaksin ruotsin- ja suomenkielisin kappalein, on ratifioitava. Rati-fioimisasiakirjat on mahdollisim­man pian vaihdettava Hdsingissä.

Suomenkielinen ja motsinkieli-nen teksti övat kumpikin yhtä to-distusvoimaiset.

3 artikla

Sopimus tulee voimaan 1 päi­vänä tammikuuta 1972.

4 artikla

Tämän sopimuksen tullessa voi­maan lakkaavat olemasta voimassa

Suomen ja Ruotsin välUlä yhtei­sen lohenkalastuksen järjestämi­sestä Tornion- ja Muonionjoissa 10 päivänä toukokuuta 1927 tehty sopimus,

Suomen ja Ruotsin välUlä 8 päi­vänä syyskuuta 1966 tehty selitys-kirja, joka koskee yhteisen lohen­kalastuksen järjestämisestä Tor­nion- ja Muonionjoissa 10 päivänä toukokuuta 1927 tehdyn sopimuk­sen soveltamista, sekä

Suomen ja Ruotsin välillä 10 päivänä toukokuuta 1927 tehty Tornionjoen kalastusalueen kalas-tussäännön vahvistamista koskeva seUtyskirja.

5 artikla

Jos tässä sopimuksessa tarkoi­tettu laitos on tehty tai yritys toteutettu ennen sopimuksen voi-maantuloa tai sen jälkeen tuo-mioistuimen taikka muun virano­maisen aikaisempien määräysten mukaisesti antaman luvan nojalla, on sanottuja aikaisempia määräyk­siä sovellettava kysymyksen ollessa laitoksen   tai   yrityksen   laUlisuu-

slutade överenskommelsen angå­ende upprättandet av en fast un­dersöknings- och förliknings­nämnd.

Art. 2

Denna överenskommelse, som är avfattad i två exemplar på svenska och finska språken, skall ratificeras. Ratifikationshandling­arna skall snarast möjligt utväxlas i Helsingfors.

De svenska och finska texterna har samma vitsord.

Art. 3

Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1972.

Art. 4

Vid ikraftträdandet av denna överenskommelse upphör gUtighe-ten av

konventionen den 10 maj 1927 mdlan Sverige och Finland angå­ende ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar,

deklarationen den 8 september 1966 mellan Sverige och Finland rörande tillämpningen av konven­tionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda lax­fisket i Torne och Muonio älvar, samt

deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rö­rande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde.

Art. 5

Om anläggning eller företag, som avses i denna överenskommel­se, tillkommit innan överenskom melsen trätt i kraft eller tiUkom­mit därefter i enlighet med dom­stols eller annan myndighets på grund av förut gäUande bestäm­melser meddelade beslut, skall för­ut gällande bestämmelser tUlämpas vid bedömande av anläggningens

 

Prop. 1971:137

119

 

desta sekä siihen liittyvistä oikeuk-sista ja velvolUsuuksista. Tämän sopimuksen määräyksiä uudelleen tutkimisesta saadaan kuitenkin so-veltaa tässä tarkoitettuun laitok­seen tai yritykseen.

Hakemus- tai muu asia, joka tämän sopimuksen voimaan tulles­sa on vireiUä tuomioistuimessa tai muussa viranomaisessa ja joka koskee kysymystä, joka kuuluu sopimuksen piiriin, on käsiteltävä ja ratkaistava aikaisemmin voi­massa olleiden määräysten mukai­sesti.

Kivirannan pato saadaan raken­taa ja sitä voidaan käyttää tähän asti voimassa olleiden määräysten mukaisesti vielä yhden vuoden ai-kana sopimuksen voimaantulosta lukien.

6 artikla

Sopimus lakkaa olemasta voi­massa sen kalenterivuoden alusta lukien, joka ensiksi sattuu kahden vuoden, kuluttua siitä, kun jompi­kumpi valtio on sanonut irti sopi­muksen. Valtioiden on irtisanomi-sen sattuessa, välttääkseen yleisten etujen ja yksityisten oikeuksien loukkaamista, ryhdyUävä neuvot-telemaan niiden laitosten pysyttä-misestä, jotka ulottuvat valtakun­nan rajan ylitse ja jotka on raken-nettu sopimuksen mukaisesti.

eller företagets laglighet och där­med förenade rättigheter och skyl­digheter. Bestämmelserna om om­prövning i denna överenskom­melse får dock tillämpas på an­läggning eUer företag som nu av­ses.

Mål eller ärende som vid denna överenskommelses ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller an­nan myndighet och som rör frå­ga som omfattas av överenskom­melsen skall handläggas och be­dömas enligt förut gällande be­stämmelser.

Kiviranta påta får utslås och drivas enligt hittUls gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av överenskommelsen.

Art. 6

Överenskommelsen upphör att gälla vid det årsskifte som inträffar sedan två år förflutit från det över­enskommelsen av någondera staten uppsagts. Vid uppsägning skall sta­terna, till förekommande av att allmänna intressen skadas och en­skild rätt lider intrång, upptaga förhandlingar om fortsatt bestånd av anläggningar som sträcker sig över riksgränsen och som tillkom­mit i enlighet med överenskom­melsen.

 

Prop. 1971:137

Liite A

120 Bilaga A

 

Suomalais-ruotsalaisen rajajokiko­mission ohjesääntö

Kanslia ja henkilökunta

1 §
Suomalais-ruotsalaiseUa rajajo­
kikomissiolla tulee olla kanslia
sillä rajaseudun paikkakunnalla,
jonka molemmat hallitukset yh­
dessä määräävät. Komissiolla pi­
tää olla postiosoite kummassakin
valtiossa.

Kansliaa varten tarpeelliset huo-neistotUat asettaa käytettäväksi ja kustantaa se valtio, minkä alueella kanslia sijaitsee.

2  §

Komissiolla tulee olla sen vaUt-sema lainoppinut sihteeri. Sih-teeriksi on valittava henkilö, joka halUtsee sekä suomen etta ruotsin kieltä. Tarvittaessa voidaan valita useampia sihteereitä.

Lisäksi tulee komission palve-luksessa olla muuta henkUökun-taa, jota tarvitaan kansliatehtävien suorittamiseen. Myös tämän hen-kilökunnan valitsee komissio.

Virkatehtävät, palkkaus ym.

3  §

Komission puheenjohtajan asia­na on johtaa ja valvoa hakemus-ja hallintoasiain valmistelua. Ha­nen tulee huolehtia sikä, etta ko­mission palvduksessa oleva hen­kilökunta täyttää tehtävänsä ja etta esille tulevat hakemus- ja hallintoasiat viivytyksettä otetaan käsiteltäviksi.

Komission muun jäsenen tulee puheenjohtajan kutsusta ottaa osaa komission kokouksiin sekä asiain laadun mukaan erityisin sdvityk-sin tai tutkimuksin avustaa omalla pätevyysalallaan asiain valmiste­lua.

Varajäsenen tulee puheenjohta-

Stadga för finsk-svenska gränsälvs­kommissionen

Kansli och personal

1 §

För finsk-svenska gränsälvskom­missionen skall finnas kansli på ort inom gränsbygden, som be­stämmes av båda regeringarna ge­mensamt. Postadress för kommis­sionen skall finnas i båda stater­na.

Erforderliga lokaler för kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet skall vara be­läget.

2 §

Hos kommissionen skall finnas av kommissionen utsedd lagkunnig sekreterare. Till sekreterare bör ut­ses person, som behärskar både finska och svenska språken. Vid behov kan flera sekreterare utses.

Därjämte skall hos kommissio­nen finnas anställd den övriga personal som är behövlig för gö­romålen på kansliet. Även denna personal utses av kommissionen.

Tjänsteåligganden, avlöning m. m.

3 §

På kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka beredandet av mål och ärenden. Han skall tiUse, att den hos kom­missionen anställda personalen fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål kommer under be­handling.

Annan medlem av kommissio­nen skall efter kallelse av ordfö­randen deltaga i kommissionens sammanträden samt i förekom­mande fall, genom särskilda utred­ningar eller undersökningar inom sitt kompetensområde, biträda vid beredande av mål och ärenden.

Ersättare skall  efter ordföran-

 

Prop. 1971:137

121

 

3an kutsusta ryhtyä virantoimituk-seen jäsenen ollessa estyneenä.

4 §

Sihteerin tulee puheenjohtajan ohjeiden mukaan avustaa hake­mus- ja hallintoasioiden valmiste-lussa, pitää komission pöytäkirjoja ja diaarioita, huolehtia kutsujen ja muiden asiakirjojen lähettämi-sestä sekä rahavarojen halUnnosta, niin kuin tämän ohjesäännön 12 §:ssä määrätään, sekä muutoinkin avustaa kansliatehtävien suoritta-misessa.

Muun henkilökunnan tulee pu­heenjohtajan tarkempien määräys­ten ja sihteerin ohjeiden mukaan suorittaa kansUassa esiintyvät kir-joitustyöt ja muut tehtävät.

5  §

Komission jäseneltä vaaditaan, etta hän ennen virantoimitukseen ryhtymistä on kotimaassaan van-nonut tuomarinvalan tai antanut tuomarinvakuutuksen.

6  §

Komission jäsen ja sen palve-luksessa oleva henkilö ei saa il­maista, mitä komissio tai sen pu­heenjohtaja on päättänyt, ennen kuin päätös on asianomaisessa jär­jestyksessä annettu tiedoksi.

7  §

Komission jäsenen palkkion sekä häntä koskevat matkakustannusten korvaukset ja päivärahan maksa-misen perusteet määrää hanen kotivaltionsa halUtus.

8  §

Komissio määrää henkilökun-tansa palkkiot tai palkkauksen. Muista palvelusehdoista on sovel­tuvin osin voimassa, mitä palvduk­sessa olevan henkilön kotipaikka-kunnan valtion laki säätää julki-seen toimeen otetusta.

dens kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för medlem.

4  §

Sekreterare skall efter ordföran­dens anvisningar biträda vid be­redandet av mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och dia­rier, ombesörja expedition av kal­lelser och andra sådana handling­ar, ombesörja medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 § i denna stadga samt i övrigt biträda med göromålen på kansUet.

Övrig personal skall enligt när­mare föreskrifter av ordföranden och efter sekreterares anvisningar utföra på kansliet förekommande skrivgöromål och andra arbetsupp­gifter.

5 §

Medlem av kommissionen skall innan han träder i tjänstgöring ha avlagt domared eller domarför­säkran i sitt hemland.

6 §

Vad kommissionen eller dess ordförande beslutat får ej av med­lem av kommissionen eller av den som tjänstgör hos kommissionen uppenbaras, förrän beslutet i ve­derbörlig ordning meddelats.

7  §

För medlem av kommissionen bestämmes arvode samt grunderna för resekostnads- och traktaments­ersättning av regeringen i hans hemstat.

8 §

Arvode eller avlöning tUl kom­missionens personal bestämmes av kommissionen. I fråga om anstäU-ningsvillkor i övrigt skall i tUlämp­liga delar gälla vad lagen i den stat där den anställda har sitt hem­vist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

 

Prop. 1971:137

122

 

Aukiolo- ja vastaanottoaika

9 §

Kanslian tulee olla yleisöUe avoinna jokaisena työpäivänä ko­mission määräämän ajan.

Puheenjohtajan tai sihteerin tu­lee, mikäli komission suorittama toimitus tai muu pätevä syy ei ole esteenä, olla toimistossa tavatta-vana määrättyyn aikaan, vähintään kerran viikossa.

Kanslian ovella tulee olla ilmoi­tus aukioloajasta sekä ajoista, joina puheenjohtaja tai sihteeri yleensä övat siellä tavattavissa. Ilmoitus aukioloajasta on myös mainittava yleisessä puhelinluettdossa.

Taloushallinto

10 §

Komission jäsenen palkkion maksaa hänelle hanen kotivaltios-saan tämän hallituksen määräämä viranomainen.

11 §

Komission työstä aiheutuvat muut, kuin 1 §:n 2 momentissa ja 10 §:ssä mainitut kustannukset, maksaa komissio. Tähän tarkoi­tukseen on komission käytettäväksi osoitettava ennakolta varoja. En-nakko on, yleensä yhtä suurena kummaltakin valtiolta, komission tilauksesta maksettava komissiolle kummankin valtion hallituksen määräämän viranomaisen toimes­ta.

12 §

Komission rahavarojen boidosta huolehtii sihteeri.

Sihteerin on puolivuosittain an­nettava hallintoa koskeva tilitys komission tarkastettavaksi. Tarkas-tuksen yhteydessä on komission päätettävä kustannusten lojsuUises-ta jakautumisesta valtioiden kes­ken.

Komission on annettava kappale

Öppethållande och mottagningstid.

9 §

Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av kommissionen bestämd expeditionstid.

Ordföranden eller sekreterare skall, såvitt ej hinder möter av förrättning i kommissionens tjänst eller annat behörigt skäl, finnas tillstädes på kansliet på bestämd tid minst en gång i veckan.

På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden samt om tid då ordföranden eller sekre­terare företrädesvis är att träffa där. Meddelande om expeditions­tiden skall även införas i den all­männa telefonkatalogen.

Ekonomisk förvaltning

10 §

Arvode till medlem av kommis­sionen utbetalas i hans hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer.

11 §

Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens verk­samhet än sådana som omnämnes i 1 § andra stycket och 10 § sker från kommissionen. För detta än­damål skall erforderliga förskott tillställas kommissionen. Förskott skall, i regel med lika belopp från båda staterna, efter rekvisition från kommissionen utbetalas av myn­dighet i vardera staten som rege­ringen i staten bestämmer.

12    §
Medelsförvaltningen   för   korp

missionen ombesörjes av sekretera­re.

Redovisning för förvaltningen skall halvårsvis av sekreterare lämnas till kommissionen för granskning. I samband med granskningen skall kommissionen fastställa den slutliga kostnadsför­delningen mellan staterna.

Kommissionen skall avlämna ett

 

Prop. 1971:137

123

 

tUityskirjoista kummankin valtion hallituksen määräämälle virano-maiseUe. Tilintarkastuksesta mää­räävät kummankin valtion halli­tukset yhdessä.

Määräyksiä hakemus- ja hallinto­asiain käsittelystä

13 §

Hakemukset ja muut asiakirjat, jotka annetaan tai lähetetään ko­missiolle, voivat oUa joko suomen-tai ruotsinkieUsiä. Mikäli niiden kääntämiseen on syytä, huolehtii siitä komissio.

Komission päytäkirjat ja pää-tökset on asianhaarain mukaan laadittava jommallakummalla tai kummallakin kieldlä.

14 §

Kokouksiaan varten saa komis­sio asianomaisen lääninhallituksen määräyksen mukaan käyttää tar-peeUisia huoneistotiloja käräjäta-lossa, koulussa tai muussa yleises­sä rakennuksessa. Lämmityksestä, siivouksesta ja muusta seUaisesta aiheutuneet erityiset menot on korvattava.

15 §

Komission päätöksistä ja muista toimituskirjoista suoritettavista maksuista antaa määräyksiä sen valtion hallitus, jonka alueella kansUa on; kertyneet maksut kuu­luvat sanotulle valtiolle.

exemplar av redovisningshandling­arna tiU myndighet i vardera sta­ten som regeringen i staten be­stämmer. Om revision bestämmer regeringarna i båda staterna ge­mensamt.

Vissa bestämmelser om behand­lingen av mål och ärenden

13 §

Ansökningar och andra hand­lingar som inges eUer insändes till kommissionen kan vara avfattade antingen på finska eller på svens­ka språket. I den mån översätt­ning är påkallad verkställes den genom kommissionens försorg.

Kommissionens protokoll och beslut skaU efter omständigheter­na avfattas på ettdera eller på bå­da språken.

14 §

För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämman­de av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola eller annan allmän byggnad. SärskUda utgifter för uppvärmning, städning och dylikt skall ersättas.

15 §

Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner med­delas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget; influtna avgiftsmedel tUlfaller den staten.

 

Prop. 1971:137

Liite B

124 Bilaga B

 

Tornionjoen kalastusalueen kalas-tussääntö

Yleisiä määräyksiä

1 §

Tornionjoen kalastusalue käsit-tää seuraavat vesialueet:

Könkämäenon ja Muonionjoen sekä sen osan Tomionjoesta ja ne järvet, missa Suomen ja Ruotsin välinen valtakunnanraja kulkee (rajajoet);

ne järvet ja vesistöt, jotka övat rajajokien haarautumia;

ne erityiset lasku-uomat, jotka muodostuvat Tornionjoen eri suuhaaroista; sekä

sen osan Pohjanlahtea, joka si­jaitsee Suomen ja Ruotsin puolei­sissa Alatornion kunnissa leveysas­teen 65°35'P pohjoispuoleUa.

Sitä osaa Tornionjoen kalastus-alueesta, joka on pohjoispuoleUa jokisuuta, di HeUälän pohjoisen niemen kärjestä Suomen puolella Ruotsin puolella lähinnä vastassa olevan Virtakarin niemen kärkeen vedettyä suoraa viivaa, sanotaan jokialueeksi; siitä etelään olevaa osaa sanotaan merialueeksi. Tor­nionjoen lasku-uomat kuuluvat jokialueeseen.

2 §

Tässä säännössä tarkoitetaan

kiinteällä pyydyksellä: kiinteää kalastuslaitetta ja lisäksi johtoai-daila varustettua pyydystä, joka vajoin, painoin tai muulla tavoin on kiinnitetty pohjaan tai rantaan ja joka on tarkoitettu olemaan pai-koillaan kahta vuorokautta pitem-män ajan kerrallaan;

kiinteällä kalastuslaitteella: ra-kennettua tai puusta tehtyä kalan­pyydystä, joka on pysyväisluontoi-nen, niin kuin pato;

isorysällä: rysää, joka joltakin osaltaan on korkeampi kuin 1,5 metriä; sekä

Stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

Allmänna bestämmelser

1 §

Torne älvs fiskeområde omfattar följande vattenområden, nämligen

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gräns­älvarna),

de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av gränsälvarna,

de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgre­nar,

den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar norr om la-titudsparalleUen 65°35'N.

Den del av Torne älvs fiskeom­råde som ligger norr om älvmyn­ningen, bestämd såsom en rät Unje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land, benämnes älvområ­det; den del som ligger söder där­om benämnes havsområdet. Torne älvs utflöden tillhör älvområdet.

2 §

I denna stadga förstås med fast redskap: fast fiskeverk, så ock med ledarm försett fiskered­skap, vilket med pålar eller tyng­der eller på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och är av­sett att kvarstå längre tid än två dygn i följd;

fast fiskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvaran­de natur (påta);

storryssja: ryssja, som i någon del har större höjd än 1,5 meter;

 

Prop. 1971:137

125

 

laiskalla di kosteverkolla: verk-koa, jonka toinen pää on kiinnitet­ty luonnollisen tai keinotekoisen virtasuojan kosteeseen.

3 §

Silmänsuuruudella tarkoitetaan tässä säännössä:

havaspyydyksessä, joka voidaan vetää suoraksi: vastakkain ja pi-simmällä toisistaan olevien solmu-jen keskipisteiden väliä, mitattuna pyydyksen ollessa märkänä ja sil-män ollessa vaakasuoraan vedetty-nä pyydyksen pituussuuntaan; se­kä

havaspyydyksessä, jota ei voida vetää suoraksi: silmän kahden lä­hinnä toisistaan olevan vastakkai-sen sivun lyhintä väUä.

SUmänsuuruutta koskevaa mää­räystä ei ole katsottava rikotun, milloin muutama silmä poikkeaa määrätystä mitasta.

laiska eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgjorts i skydd av naturligt eller anlagt strömhinder.

-3   S

Med maskstorlek förstås i denna stadga

beträffande nät som kan sträc­kas: avståndet mellan motstående och längst från varandra belägna knutars mittpunkter, mätt då red­skapet är vått och maskan sträckt diagonalt i nätslingans längdrikt-

beträffande nät som ej kan sträckas: kortaste avståndet mdlan de två närmast varandra belägna motstående sidorna i maskan.

Bestämmelse om maskstorlek skaU ej anses överträdd därigenom att en eller annan maska avviker från det bestämda måttet.

 

Kalastuksen hoito ja harjoittami-nen

4 §

Kalaväylästä JokialueeUa ja me­rialueen rauhoituspiireistä määrä­tään Suomen ja Ruotsin välillä tehdyn rajajokisopimuksen 5 lu­vun 2 ja 3 artiklassa.

Rajajokisopimuksen 5 luvun 4 artiklassa on määräyksiä, jotka kidtävät kalastuksen merialueella lähinnä jokisuuta.

5  §

Isorysällä kalastaminen Jokia­lueeUa on kielletty.

Kalastus keinotekoiseen virta-suojaan asetetuUa laiskalla di kosteverkolla on kielletty.

6  §

Kalastus atraimeUa on kielletty.

Kalastus varrelliseUa kalakou-kulla on kielletty; sellaista välinet-tä saa kuitenkin käyttää muuhun pyydykseen tarttuneen kålan nos-

Fiskets vård och bedrivande

4  §

Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom havsom­rådet stadgas i kap. 5 art. 2 och 3 i gränsälvsöverenskommelsen.

Vissa förbudsbestämmelser i frå­ga om fisket i havsområdet när­mast älvmynningen gäller enligt kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverens­kommelsen.

5  §

Fiske med storryssja är förbju­det inom älvområdet.

Fiske med laiska eller koste­verkko i skydd av anlagt ström­hinder är förbjudet.

6  §

Fiske med ljuster är förbjudet.

Fiske med huggkrok, som är försedd med skaft, är förbjudet; dock får sådant redskap användas för att bärga fisk, som fångats med

 

Prop. 1971:137

126

 

tamiseen. Mitä tässä on sanottu, koskee myös muuta välinettä jclla kålan voi keihästää.

7 §

HaavUla   kalastettaessa   ei   saa käyttää tulta tai valoa.

Kalastus harrilaudalla tai siihen verrattavalla pyydyksellä, kuten kalastajien välille pingoitetulla sii-malla yksine tai useampine peruk-keineen, joihin on kiinnitetty koukkuja, uistimia tai muita vie-heitä, sekä veto tai heittosiimalla, jossa samassa siimassa on enem-män kuin kolme erillistä koukkua, on JokialueeUa kielletty.

9 §

Räjähdysaineen, huumaavan tai myrkyllisen aineen taikka sähkö-virran käyttäminen kalastuksessa on kielletty.

Kalastukseen älköön myöskään käytettäkö seUaisia pohjassa, ve­dessä tai sen yläpuolella olevia esi-neitä, joiden tarkoituksena on pe-lottamalla ohjata kala pyydykseen.

Kalastaminen ampuma-aseella on kielletty.

annat redskap. Vad nu sagts gäl­ler även annat redskap varmed fisk kan spetsas.

7  §

Vid fiske med håv får eld eller ljus ej användas.

8  §

Fiske med utter och därmed jämförligt redskap, såsom mellan fiskande sträckt rev med en eller flera tafsar, på vilka fästats krok, drag eller dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, vara fäs­tats flera än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älv­området.

Fiske med sprängämne, dövan­de eller giftigt ämne eller elektrisk ström är förbjudet.

Vid fiske får ej heller användas sådana föremål eller anordningar på bottnen eller i eller ovanför vattnet, vilkas ändamål är att skrämma fisken in i fångstredska­pen.

Fiske med skjutvapen är förbju­det.

 

10 §

Könkämäenossa Kilpisjärvestä Lätasenon yhtymäkohtaan on kai­kenlainen kalastus kieUetty syys-kuun 15 päivän alusta lokakuun 20 päivän loppuun.

JokialueeUa Lätasenon yhtymä-kohdasta alavirtaan on kalastus kiinteällä pyydyksellä kielletty syyskuun 1 päivän alusta syyskuun 14 päivän loppuun.

JokialueeUa Lätasenon yhtymä-kohdasta alavirtaan on kaikenlai­nen muu kalastus kuin nahkiaisen (silmun) pyydystäminen kielletty syyskuun 15 päivän alusta marras-kuun 15 päivän loppuun.

10 §

I Könkämä älv från utloppet ur sjön KUpisjärvi till Lätäsenos in­flöde är allt fiske förbjudet under tiden från och med den 15 sep­tember till och med den 20 okto­ber.

Inom älvområdet nedströms Lä­täsenos inflöde är fiske med fast redskap förbjudet från och med den 1 september till och med den 14 september.

Inom älvområdet nedströms Lä­täsenos inflöde är aUt fiske efter annan fisk än nejonöga (nätting) förbjudet under tiden från och med den 15 september till och med den 15 november.

 

Prop. 1971:137

127

 

11 §

JokialueeUa on kalastaminen nuotalla tai kulteella muussa kuin kiinteässä kalastuslaitteessa sa­moin kuin kalastaminen ajoverkol-la kidetty keUo 8 ja kello 18 vä­lillä Ruotsin aikaa ja vastaavana aikana Suomen aikaa.

12 §

Ravustaminen on kielletty, jol­lei rajajokikomissio toisin määrää.

Helmisimpukan pyydystäminen on kielletty.

11 §

Inom älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk samt fiske med driv­garn förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid eller motsvarande finsk tid.

12 §

Kräftfiske är förbjudet om gränsälvskommissionen ej bestäm­mer annat.

Fiske efter pärlmussla är för­bjudet.

 

13 §

Seuraavia kalalajeja ei saa pyy-dystää joUei kala täytä alempana mainittua vähimmäismittaa mitat­tuna leuan päästä pyrstöevän uloimpaan kärkeen:

1)    lohi 50 senttimetriä;

2)    taimen kalastettaessa Kilpis-järvessä ja Könkämäenossa Läta­senon yhtymäkohtaan saakka 25 senttimetriä ja muualla Tornion­joen kalastusalueeUa 35 sentti­metriä; sekä

3)    harjus 25 senttimetriä.

14 §

Joka luvallista kalalajia pyydys-täessään on tahtomattaan saanut kålan, jota hän 10 §:n 3 kohdan tai 13 §:n mukaan ei olisi saanut pyydystää, ei hanen, jos kala heti lasketaan takaisin veteen, katsota rikkoneen  pyydystämiskieltoa.

15 §

Rauhoitusaikana, ja alueella, jol­la kalastus on kielletty, ei mUään kalanpyydyksiä, lukuun ottamatta nahkiaisen (sUmun) pyydyksiä, mil­loin sellainen pyynti on sallittu, saa olla vedessä.

Kalastuksen päätyttyä on paalut, vaajat, pukit ja muut kalastuksessa käytetyt esineet viipymättä pois-tettava vedestä ja nostettava maalle.

13 §

Fisk av följande slag får icke fångas, om den ej håller nedan an­givna minimimått räknat från nos-spetsen till stjärtfenans yttersta spets:

1)    lax 50 centimeter;

2)    laxöring vid fiske i sjön Kil­pisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 25 centime­ter samt vid fiske inom Torne älvs fiskeområde i övrigt 35 centimeter;

3)    barr 25 centimeter.

14 §

Har någon vid fiske efter tillåtet fiskslag utan avsikt råkat fånga fisk, som han enligt 10 § tredje stycket eller 13 § icke ägt fånga, skall han, om fisken genast utsläp­pes i vattnet, icke anses ha över­trätt fångstförbudet.

15 §

Under fredningstid och inom område där fiske är förbjudet får inga fiskeredskap, utom redskap för fångst av nejonöga (nätting) såvitt sådan fångst är tillåten, fin­nas i vattnet.

Efter slutfört fiske skall pålar, störar, bockar och annat vid fis­ket använt material ofördröjligen tagas upp ur vattnet och föras i land.

 

Prop. 1971:137

128

 

Patoa purettaessa on siihen kuu­luvat painot tuotava maaUe.

Mateen pyydystämiseen talvella tarkoitettujen patojen kaikki ra-kennustarpeet on kevääUä ennen jäiden lähtöä poistettava vedestä ja nostettava maalle.

16 §

Kiinteän kalastuslaitteen seinä-mä on tehtävä siten, etta pystyssä olevien liisteiden väli on vähin­tään 6 senttimetriä ja pitkällään olevien väli vähintään 9 sentti­metriä.

17 §

Siian tai muun pienemmän kå­lan pyydystämiseen tarkoitetussa padossa ei saa käyttää mutkaa di potkuverkkoa eikä myöskään ry­sää, mertaa tai lanaa, jonka pyyn-tiaukko tai siinä oleva nielurengas on johonkin suuntaan läpimital-taan 16 senttimetriä suurempi.

18 §

JokialueeUa tulee kalanpyydyk-sessä olla seuraava silmänsuuruus: lohen ja taimenen pyyntiin tar­koitetussa pyydyksessä:

1)    kiinteässä pyydyksessä vähin­tään 66 mUlimetriä;

2)    nuotassa vähintään 100 mUli­metriä, kuitenkin siten, etta nuo­tassa, jota käytetään kålan nosta-miseen karsinapadossa, mittå saa olla vähintään 80 mUlimetriä; sekä

3)    verkossa vähintään 100 mUli­metriä;

muun kålan pyyntiin tarkoitetussa pyydyksessä:

1)   padossa, rysässä, merrassa ja muussa lanassa kuin nahkiaispyy-dyksessä vähintään 60 mUlimetriä;

2)   nuotassa vähintään 64 ja enintään 80 miUimetriä; sekä

3)   verkossa vähintään 60 ja enintään 80 mUlimetriä,

19 §

Merialueella tulee kalanpyydyk-sessä olla seuraava sUmänsuuraus: kiinteässä pyydyksessä:

Till påta hörande tyngder skall vid patans nedrivning föras i land.

Allt byggnadsmaterial till påta, avsedd för fångst av lake om vin­tern, skall före islossningen om våren tagas upp ur vattnet och föras i land,

16 §

Grind i fast fiskeverk skall ut­föras med avstånd om minst 6 centimeter mellan stående spjälor och minst 9 centimeter mdlan lig­gande spjälor.

17 §

I påta, avsedd för fångst av sik eller annat mindre fiskslag, får icke användas mocknät (potku­verkko), ej heller ryssja, mjärde el­ler tina i vUken ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större diameter än 16 centime­ter.

18 §

Inom älvområdet skall fiskered­skap ha följande maskstorlek: redskap avsett för fångst av lax och laxöring:

1)    fast redskap minst 66 miUi-meter;

2)    not minst 100 mUlimeter, dock att not som användes föi fiskens upptagande i karsinapata, icke behöver hålla mer än 80 mil-Umeter;

3)    nät minst 100 miUimeter;

redskap avsett för fångst av annan fisk:

1)    påta, ryssja, mjärde samt an­nan tina än nejonögontina minst 60 miUimeter;

2)    not minst 64 och högst 80 mUlimeter;

3)    nät minst 60 och högst 80 miUimeter.

19 §

Inom havsområdet skall fiske­redskap ha följande maskstorlek: fast redskap:

 

Prop. 1971:137

129

 

1)   jos pyydys on tarkoitettu silakan ja muikun pyyntiin, vähin­tään 24 mUlimetriä ja enintään 38 mUlimetriä niinsanotussa kalape-sässä; sekä

2)   jos pyydys on tarkoitettu muun kålan pyyntiin, vähintään 66 miUimetriä;

nuotassa:

1)    jos se on tarkoitettu sUakan ja muikun pyyntiin, vähintään 24 miUimetriä ja enintään 38 miUi­metriä;

2)    jos se 00 tarkoitettu lohen ja tai.menen pyyntiin, vähintään 100 mUlimetriä; sekä

3)    jos se on tarkoitettu muun kålan pyyntiin, vähintään 66 miUi­metriä;

verkossa:

1)    jos se on tarkoitettu sUakan, muikun ja syöttikalan pyyntiin, vähintään 24 mUlimetriä ja enin­tään 38 mUlimetriä; sekä

2)    jos se on tarkoitettu muun kålan pyyntiin, vähintään 60 miUi­metriä.

Jos tässä pykälässä mainitun silakan, muikun ja syöttikalan pyyntiin tarkoitetun pyydyksen käyttäminen osoittautuisi vaiku-tukseltaan vahingolliseksi näiUe tai muille kalalajeiUe, voi raja­jokikomissio rajoittaa pyydyksen käyttöä tai kieltää sen.

1)    om redskapet är avsett för fångst av strömming och sUdöja minst 24 millimeter och högst 38 millimeter i det s. k. fiskhuset;

2)    om redskapet är avsett för fångst av annan fisk minst 66 mil­limeter;

not:

1)    om den är avsedd för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38 millimeter;

2)    om den är avsedd för fångst av lax och laxöring minst 100 mil­limeter;

3)    om den är avsedd för fångst av annan fisk minst 66 mUlimeter;

nät:

1)    om det är avsett för fångst av strömming, siklöja och betes­fisk minst 24 miUimeter och högst 38 miUimeter;

2)    om det är avsett för fångst av annan fisk minst 60 mUlimeter.

Om användning av sådant i denna paragraf omförmält redskap som är avsett för fångst av ström­ming, siklöja och betesfisk skuUe visa sig inverka menligt på tiU-gången av dessa eller andra fisk­slag, äger gränsälvskommissionen begränsa eller förbjuda använd­ningen av redskapet.

 

20 §

Rajajokikomissio voi antaa mää­räyksiä veteen asetettujen kalan-pyydysten välisestä vähimmästä etäisyydestä sekä kiinteiden kalan-pyydysten suoja-alueesta, jolla liikkuvan pyydyksen käyttäminen on kielletty.

20 §

Gränsälvskommissionen äger ut­färda bestämmelser angående visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsområden för fasta fiskered­skap inom vilka områden fiske med rörligt redskap skall vara för­bjudet.

 

21  §

Rajajokikomissio voi, sikäli kuin se kalastuksen hoidon kannalta tai kalanviljelystä tahi tieteellistä tar-koitusta varten osoittautuu tar­peelliseksi,   myöntää   poikkeuksia

21 §

Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat av fiskevårdshänsyn eller för fiskod­ling eller vetenskapligt ändamål medge undantag från bestämmelse

 

Prop. 1971: 137

130

 

tämän säännön määräyksistä.

Kalanistutusta, jota ei suoriteta erikseen annetun määräyksen täyt-tämiseksi, ei saa toimittaa ilman rajajokikomission lupaa. Lupa voi­daan antaa västa, kun valtion kalastusviranomainen on puolta-nut hakemusta.

Ensimmäisessä ja toisessa mo­mentissa mainitussa luvassa on annettava asianmukaiset määräyk­set luvan väärinkäyttämisen estä­miseksi.

22 §

Rajajokikomissiolla on oikeus muussakin kuin 21 §:ssä tarkoite­tussa tapauksessa myöntää poik­keuksia 10 sekä 16—19 §:n mää­räyksistä sikäli, kuin se osoittautuu tarpeelliseksi, Milloin kysymyk-sellä on erityistä merkitystä, on se alistettava molempien hallitusten harkittavaksi,

Kalanpyydysten merkitseminen

23 §

Pyyntiin asetettu kalanpyydys, jota ei valvota, on merkittävä si­ten, etta merkinnästä selvästi il-menee, kuka on pyydyksen omis­taja tai käyttäjä, sekä hanen koti­paikkansa. Merkinnän tulee olla hyvin havaittavissa ilman, etta pyydystä tarvitsee nostaa vedestä.

Rikkomusvastuu ym.

24 §

Joka tahaUaan

asettaa kalanpjrydyksen tai muun laitteen ja sitä käyttää ilmeisesti sen vastaisesti, mitä rajajokisopi­muksen 5 luvun 2 tai 3 artiklassa on säädetty kalaväylästä tai rauhoi­tuspiireistä;

tahi, joka kalastaa selvästi vas­toin rajajokisopimuksen 5 luvun 4 artiklassa määrättyä kieltoa;

taikka, joka kalastaa tavalla, joka tämän säännön 5, 7 tai 9 §:ssä on kielletty tai on vastoin 10—13   §:ssä   olevaa  määräystä.

i denna stadga.

Sådan utplantering av fisk, som ej sker till åtlydnad av föreskrift lämnad i särskUd ordning, får icke äga rum utan medgivande av gränsälvskommissionen. Medgivan­de kan lämnas först efter tUlstyr-kan av statlig fiskerimyndighet.

I samband med medgivande en­ligt första eller andra stycket skall kommissionen meddela lämpliga föreskrifter till förekommande av att medgivandet missbrukas.

22    §
Gränsälvskommissionen       äger

även i annat fall än som avses i 21 § medge undantag från bestäm­melserna i 10 och 16—19 §§ i den mån det finnes påkallat. Är frågan av särskild betydelse, skall den un­derställas båda regeringarnas pröv­ning.

Märkning av fiskeredskap

23 §

Fiskeredskap, som står ute och ej är under uppsikt, skall vara märkt på sådant sätt, att därav otvetydigt framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt dennes hemvist. Märkningen skall kunna tydligt iakttagas utan att redskapet behöver tagas upp ur vattnet.

Ansvar m. m.

24 §

Den som uppsåtligen

anbringar och brukar fiskered­skap eller annan anordning i up­penbar strid mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eUer 3 i gränsälvs­överenskommelsen gäller om fisk­ådra eller fredningszoner,

eller fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen,

eller fiskar på sätt som enligt 5, 7 eller 9 § i denna stadga är för­bjudet eller i strid mot föreskrift i 10—13  §, dömes tUl böter eller

 

Prop. 1971:137

131

 

tuomittakoon sakkoon tahi van­keuteen enintään kuudeksi kuu-kaudeksi.

25 §

Sakkoon tuomitaan, jos joku tahaUaan

kalastaa 6 tai 8 §:ssä kielletyUä pyydyksellä;

tai, harjoittaakseen taikka edis­tääkseen kalastamista 6 §:n 1 mo­mentissa tai 8 §:ssä tarkoitetulla pyydyksellä, ottaa kalavesille men-nessään mukaansa täUaisen pyy­dyksen;

tai, harjoittaakseen taikka edis­tääkseen 9 §:n 1 tai 2 momen­tissa mainittua kalastusta, ottaa kalavesille mennessään mukaansa sdlaiseen kalastukseen tarkoitetun aineen, esineen tai laitteen;

tai kiinteässä kalastuslaitteessa käyttää pyyntiaukkoa, jossa liis­teiden väli ei ole 16 §:n mukai­nen;

tai kalastaa pyydyksellä, joka 17 §:ssä on kielletty, tai pyydyk­sellä, jossa silmänsuuruus ei vas­taa 18 tai 19 §:n määräyksiä;

tai rikkoo 20 §:n nojaUa annet­tu a määräystä;

tai istuttaa kalaa ilman 22 §:n 2 momentissa mainittua lupaa;

taikka kalastaa vastoin rajajoki­sopimuksen 5 luvun 5 artiklan 2 momentin nojalla annettua mää­räystä.

26 §

Joka tahaUaan tai varomatto-muudesta rikkoo 15 tai 23 §:n määräyksiä, tuomittakoon sak­koon.

27 §

Jos jonkun todetaan syyUisty-neen 24 tai 25 §:n mukaan ran-gaistavaan kalastukseen, on pyy-dystetty kala tai, mUloin se on pUaantunut taikka ei enää ole talleUa, sen arvo juUstettava mene-tetyksi, mikäli täta ei katsota il­meisesti kohtuuttomaksi.

fängelse i högst sex månader.

25 §

Till böter dömes, om någon uppsåtiigen

fiskar med redskap som enligt 6 eller 8 § är förbjudet,

eller i avsikt att bedriva eller främja fiske med redskap som av­ses i 6 § första stycket eller 8 § vid färd ä fiskevatten medför så­dant redskap,

eller i avsikt att bedriva eller främja fiske som sägs i 9 § första eller andra stycket vid färd å fiske­vatten medför ämne, föremål eller anordning avsedd för sådant fiske,

eller i fast fiskeverk begagnar grind, som icke håller i 16 § angiv­na avstånd mellan spjälorna,

eller fiskar med redskap som en­ligt 17 § är förbjudet eller med redskap som icke håUer i 18 eller 19 § angivna maskstorlek,

eller bryter mot bestämmelse som utfärdats med stöd av 20 §,

eller utplanterar fisk utan till­stånd som sägs i 22 § andra styc­ket,

eller fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 and­ra stycket i gränsälvsöverenskom­mélsen.

26 §

Den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet åsidosätter föreskrif­terna i 15 eller 23 § dömes tiU böter.

27 §

Finnes någon ha gjort sig skyl­dig till fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 §, skall den fångade fisken eller, om den för­skämts eller ej är i behåll, dess vär­de förklaras förverkat, om det icke finnes uppenbart obilligt.

 

Prop. 1971:137

132

 

Jos jostakin kalaerästä tavataan sellaista kalaa, joka 1 momentin nojalla on oleva menetetty sen vuoksi, etta se on pyydystetty lu-vattomana aikana tai on alamittais-ta, on, milloin kalaerän haltija ei heti omalla kustannuksdlaan anna luotettavan henkilön lajitella muu­ta kalaa erilleen, myös viimeksi mainittu kala julistettava menete-tyksi, mikäU täta ei katsota Umei-sesti kohtuuttomaksi,

Milloin kala julistetaan menete-tyksi, on myös laatikko tai muu päällys, missa kalaa säilytetään, oleva menetetty.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt första stycket skaU vara förverkad på den grund att den fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått, skall, därest ej innehavaren av par­tiet genast på egen bekostnad lå­ter trovärdig person frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras förverkad, om det icke finnes uppenbart obUligt.

Förklaras fisk förverkad, skall även låda eller annan förpackning vari den förvaras, vara förverkad.

 

28 §

Kalanpyydys, jota on käytetty 24 tai 25 §:n nojalla rangaista-vaan kalastukseen;

tai, joka, vaikka kalastamista ei olekaan harjoitettu, on otettu mukaan kalavesUle mennessä olo­suhteissa, jotka 25 §:n mukaan aiheuttavat rangaistuksen;

tai, joka on ollut asetettuna pyyntiin vastoin 15 §:n määräystä tai jätetty merkitsemättä 23 §:n mukaisesti,

on julistettava kokonaan tai osaksi menetetyksi, mikäli omis­taja tai hanen sijaisensa on tehnyt teon tai siihen tahallisesti myötä-vaikuttanut eikä menettäminen ole ilmeisesti kobtuutonta; jollei pyy­dys ole talleUa, on sen arvo ju­listettava menetetyksi.

Mitä tässä pykälässä on sää­detty, ei koske ampuma-asetta.

28 §

Fiskeredskap, vilket använts vid fiske som är straffbelagt enligt 24 dier 25 §,

eller som utan att fiske ägt rum medförts vid färd å fiskevatten under omständigheter som föran­leder straff enligt 25 §,

eUer som stått ute i strid mot 15  §  eller utan  märkning enligt

23 §,

skall förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill och det ej är uppenbart obilligt; finnes redskapet ej i be­håll, skall i stället dess värde för­klaras förverkat.

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej skjutvapen.

 

29 §

EdeUä 27 ja 28 §:ssä omaisuu­den menettämisestä annetut mää­räykset eivät koske henkilöä, joka vUpittömässä mielessä on saanut omaisuuden tai erityisen oikeuden siihen.

Menetetyksi juUstettu omaisuus tai sen arvo on tuleva sille val­tiolle, jossa menettämistä koskeva päätös annetaan.

29 §

De i 27 och 28 §§ meddelade bestämmelserna om förverkande gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskUd rätt därtill.

Förverkad egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vil­ken beslutet om förverkande med­delats.

 

Prop. 1971:137

133

 

30 §

Jos 24 tai 25 §:ssä tarkoitetussa tapauksessa joku tavataan verek-seltään tai jos kalavedestä tavataan pyydys, joka tämän säännön mu­kaan on luvaton tai joka on ase­tettu pyyntiin ilmeisesti vastoin 15 §:n säännöstä tai jätetty merkitse­mättä 23 §:n mukaisesti, voidaan omaisuus, joka 27 tai 28 §:n no­jalla voidaan juUstaa menetetyksi, sekä vene ja muu, jolla voidaan olettaa olevan merkitystä teon sel-vittämisessä, takavarikoida.

Oikeus toimittaa takavarikko 1 momentin nojalla on, paitsi polii-siviranomaisdla, poliisimiehdlä ja viraUisella syyttäjällä, myös valtion viranomaisen määräämällä kalas-tuksenvartijalla sekä asianomaisen meri- ja rajavartioston toimenhal-tijalla. Jos takavarikon on toimitta­nut muu kuin poliisiviranomainen, poUisimies tai virallinen syyttäjä, on takavarikosta mahdollisimman pian tehtävä ilmoitus poliisiviran-omaiseUe tai syyttäjälle taikka lä-himmälle poliisimiehelle; ilmoituk-sen saajan tulee menetellä niin kuin hän itse olisi toimittanut ta­kavarikon.

31  §

Milloin on ilmeistä, etta kalan­pyydys on asetettu tai muuhun toimenpiteeseen ryhdytty vastoin kalaväylästä tai rauhoituspiireistä rajajokisopimuksen 5 luvun 2 tai 3 artiklan mukaan voimassa olevia määräyksiä taikka vastoin sanotun sopimuksen 5 luvun 4 artiklassa säädettyä kieltoa, eikä asiaa teh­dyn huomautuksen johdosta heti korjata, tulee paikkakunnan ulos-ottcmiehen vahinkoa kärsineen ha­kemuksesta ja toimitettuaan yh­dessä luotettavan henkilön kanssa paikalla katselmuksen antaa tar-vittavaa virka-apua niskoittelevan kustannukseUa.

Milloin yleistä kalastusetua lou-kataan, voi myös viraUinen syyttä­jä,   valtion   kalastusvirkamies   tai

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

30 §

Ertappas någon i fall som avses i 24 eller 25 § på bar gärning eller anträffas i fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är otillåtet eller som står ute i uppenbar strid mot vad i 15 § stadgas eller utan märkning som sägs i 23 §, kan egendom, som enligt 27 eller 28 § kan förklaras förverkad, ävensom båt eUer annat, som kan antagas äga betydelse för utredningen om gärningen, tagas i beslag.

Behörighet att taga egendom i beslag enligt första stycket tillkom­mer, förutom polismyndighet, po­lisman och åklagare, även fiske­tillsynsman, som förordnats av statlig myndighet samt befattnings­havare vid vederbörande kust- och gränsbevakning. Har egendom be­slagtagits av annan än polismyn­dighet, polisman eller åklagare, skall anmälan om beslaget snarast möjligt göras till polismyndighet eller åklagare eller till närmaste polisman; den som erhållit sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget.

31 §

Finnes uppenbart att fiskered­skap utsatts eller annan anordning vidtagits i strid mot vad som en­ligt kap. 5 art. 2 eUer 3 i gräns­älvsöverenskommélsen gäller om fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 art. 4 i nämnda överens­kommelse, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse skett, äger på ansökan av den som lider skada utmätningsmannen i orten ait, sedan han med trovärdig per­son hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tred­skandes bekostnad.

Beröres allmänt fiskeintresse, kan även åklagare, statens fiskeri­tjänsteman   eller   fisketillsynsman

 

Prop. 1971:137

134

 

valtion viranomaisen määräämä kalastuksenvartija pyytää virka-apua.

32       §

Jos kalanpyydyksen omistaja tai haltija laiminlyö täyttää 15 §:ssä säädetyn velvoUisuutensa, on ulos-ottomiehen asiana määrätä työn teettämisestä laiminlyöjän kustan­nukseUa.

33       §

Syyte tämän säännön rikkomi-sesta on pantava vireille sen paik­kakunnan yleisessä alioikeudessa, missa rikkomus on tapahtunut, tai yleisessä alioikeudessa sillä paikkakunnalla jommassakummas­sa valtiossa, missa rikkomuksesta epäillyllä on kotipaikka tai missa hän pysyvähkösti oleskelee.

som förordnats av statlig myndig­het söka handräckning.

32 §

Försummar ägare eller inneha­vare av fiskeredskap att fullgöra vad i 15 § är stadgat, äger utmät­ningsman förordna om arbetets verkställande på den försumliges bekostnad,

33       §

Åtal för brott enligt denna stad­ga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdel­sen begåtts eller vid allmän under­rätt i den ort inom endera staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig.

 

Prop.1971:137

135

 

Liite C

Sääntö, joka koskee Suomen ja Ruotsin väliscn rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklassa tarkoitetun toiminnan lupakäsittely- ja ilmoi-tusvelvollisuutta

1 §

Tässä säännössä tarkoitetaan luvalla seUaista lupaa Suomen ja Ruotsin välisen rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklan mukaiseen toi­mintaan, jonka suomalais-ruotsa-lainen rajajokikomissio antaa sano­tun sopimuksen 6 luvun 4 pykälän mukaisesti.

Bilaga C

Stadga om prövnings- och anmäl­ningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gräns­älvsöverenskommélsen mellan Sve­rige och Finland

1 §

Med tUlstånd avses i denna stadga sådant tUlstånd till verk­samhet enUgt kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mel­lan Sverige och Finland som en­ligt kap, 6 art, 4 i nämnda över­enskommelse lämnas av finsk­svenska gränsälvskommissionen.

 

2 §

Seuraavan laatuisia tehtaita tai muita laitoksia ei saa perustaa il­man lupaa, jos laitoksessa tullaan harjoittamaan toimintaa, jota tar­koitetaan rajajokisopimuksen 6 lu­vun 3 artiklassa:

1,    kaivos tai rikastuslaitos,

2,    sintrauslaitos, rauta- tai te-rästehdas tai raudanseostuslaitos,

3,    metallitehdas tai metaUinja-lostuslaitos,

4,    metallien pintakäsittdyä suorittava laitos,

5,    valimo,

6,    kaapeUtehdas,

7,    sementtitehdas, murskaamo, sepeUlaitos,   kivenhakkaamo,

8,    kalkkia   tai   kalkkituotteita valmistava laitos,

9,    asfalttitehdas, öljysoralaitos,

 

10.   liitutehdas,

11.   mineraaleihin perustuvia ra-kennusaineita valmistava laitos,

12.   mineraaliviUatehdas,

13.   kaUiolouhos taikka kiven-, soran-   tai hiekanottopaikka,

14.   posliini-, kaakeli- tai savi-tuotetehdas,

15.   lasinvalmistustehdas,

16.   puunkyllästyslaitos,

17.   puuhioke-, paperi-, seUu-loosa- tai rakennuslevytehdas,

18.   sokeritehdas.

2 §

Följande slag av fabriker eUer andra inrättningar får ej anläggas utan tillstånd om verksamhet, som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvs­överenskommelsen, skall bedrivas vid inrättningen:

1.    gruva eller anrikningsverk,

2.    sintrings-, järn eller stålverk eller ferrolegeringsverk,

3.    metallverk eller metallraffi­naderi,

4.    anläggning för ytbehandling av metall,

5.    gjuteri,

6.    kabelfabrik,

7.    cementfabrik,       krossverk, makadamverk, stenhuggeri,

8.    anläggning för framställning av kalk eller kalkprodukter,

9.    asfaltverk, oljegrusverk,

 

10.    kritbruk,

11.    fabrik för framställning av byggnadsmaterial på mineralbas,

12.    mineralullsfabrik,

13.    takt av fast berg, sten, grus eller sand,

14.    porslins-, kakel- eUer ler­godsfabrik,

15.    fabrik för framställning av glas,

16.    träimpregneringsverk,

17.    träsUperi, pappersbruk, cel­lulosa- eller wallboardfabrik,

18.    sockerfabrik.

 

Prop. 1971:137

136

 

19.    tärkkdystehdas,

20.    meijeri,   kuivamaitotehdas tai jäätelötehdas,

21.    teurastamo, lihasäilyketeh-das tai destruktiolaitos,

22.    kalajauho- tai kalaöljyteh-das tai kalanvalmistus- tai säilön-tätehdas,

23.    vihannesten, juureksien, he-delmien tai marjojen valmistus- tai säilöntätehdas,

24.    margarunitehdas,

25.    hiivatehdas,

26.    luujauho- tai nahkaliimateh-das,

27.    panimo, rnallastehdas, vii-nanjiolttimo, virvoitusjuomateh-das,

28.    einesvalmistetehdas, savus-tamo,

29.    kahvinpaahtimo,

30.    tekstnlejä valmistava tai vär-jäävä tehdas, villapesula,

31.    pesulaitos, jossa voidaan käsitdlä yli 500 kiloa pyykkiä vuorokaudessa,

32.    parkitsimo tai muu nahan-käsittdylaitos,

33.    pemskemikaaleja valmistava tehdas,

 

34.    lannoitusainetta valmistava tehdas,

35.    muovia, tekokuitua, synteet-tistä kumia tai muovituotteita val­mistava tehdas,

36.    kumitehdas,

37.    kimröökitehdas,   .

38.    lääketehdas tai serobakterio-loginen laitos,

39.    muti- tai räjähdysaineteh-das,

40.    öljyn- tai rasvanpuhdistamo,

41.    väriainetta, hartsia, vernis-saa tai liuotusainetta valmistava tehdas,

42.    paperi-, muovi- tai tekokui-tuaineiden kyllästystehdas,

43.    elektrodikoksia, grafiittia tai grafiittidektrodeja valmistava teh­das,

44.    täytemassoja   tai   pigment-

19.    stärkelsefabrik,

20.    mejeri, torrmjölk- eller glassfabrik,

21.    slakteri, köttkonservfabrik eller destmktionsanläggning,

22.    fiskmjöls- eller fiskoljefab­rik eller fabrik för beredning eUer konservering av fisk,

23.    fabrik för beredning eUer konservering av grönsaker, rot­frukter, frukter eller bär,

24.    margarinfabrik,

25.    jästfabrik,

26.    benmjöls- eller hudlimsfab-rik,

27.    bryggeri, maltfabrik, sprit­fabrik, läskedrycksfabrik,

28.    fabrik för framställning av färdiglagad mat, rökeri,

29.    kafferosteri,

30.    fabrik för beredning eller färgning av textilier, ulltvätteri,

31.    tvättinrättning för mer än 500 kg tvättgods per dygn,

32.    garveri eller annan anlägg­ning för skinnberedning,

33.    fabrik för framställning av baskemikalier,

 

34.    fabrik för framställning av gödselmedel,

35.    fabrik för framställning av plast, konstfiber, syntetiskt gummi eller plastprodukter,

36.    gummifabrik,

37.    kimröksfabrik,

38.    läkemedelsfabrik eller sero-bakteriologisk inrättning,

39.    krut- eller sprängämnesfab­rik,

40.    fabrik för raffinering av oljor eller fetter,

41.    fabrik för framställning av färg, harts, fernissa eller lösnings­medel,

42.    fabrik för impregnering av
papper-, plast- eller konstfiberma­
terial,

43.    fabrik för framställning av elektrcrikoks, grafit eller grafit-dektroder,

44.    fabrik för filler- eller pig-

 

Prop. 1971:137

137

 

tejä valmistava tehdas,

45.    pesuainetehdas,

46.    torjunta-aineita valmistava tehdas,

47.    atom.i- tai kaasuturbiinivoi-malaitos,

48.    höyryvoima- tai muu laitos, jossa lämmitykseen käytetään fos-siilista polttoainetta ja jonka teho ylittää 50 MW,

49.    hiili-, nestekaasu- tai asety-teenikaasulaitos,

50.    jätteiden käsittely- tai säil}'-tyslaitos, johon tuodaan jätettä yli 50 tonnia vuodessa, tai öljyjätleen tai muun erityisjätteen käsittely-tai keskityslaitos,

51.    romuvarasto tai romunkäsit-telylaitos,

52.    däintenkasvattamo, jossa on tUaa yU 500 teurassialle tai 10.000 siipikarjayksilölle,

53.    eläinlannan kuivaamislaitos, taikka

54.    tehdas, josta myrkyn päästä-mistä voi tapahtua.

3 §

Kysymyksen ollessa toimenpi­teestä, joka sisältää muutoksen laitokseen, jota tarkoitetaan 2 §:ssä, tai tällaisen laitoksen käyt­töön, on voimassa seuraavaa.

Milloin toimenpide yhdellä ker­taa tai ajan mittaan voi aiheuttaa pilaantumisen lisääntymisen tai muutoksen, joka koskee pilaavan aineen kokoonpanoa tai sen pääs-tämistapaa, toimenpidettä ei saa suorittaa ilman lupaa, jollei ole ilmeistä, etta se voi tapahtua ilman merkittävää haittaa terveyddUsdtä tahi luonnonhoidon kannalta tai muuhun vleiseen etuun katsoen.

mentf ramställning,

45.    tvättmedelsfabrik,

46.    fabrik för framställning av bekämpningsmedel,

47.    atom- eller gasturbinkraft­anläggning,

48.    ångkraftanläggning eller an­nan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 50 MW,

49.    kol-, spalt- eller acetylen-gasverk,

50.    anläggning för behandling eller deponering av avfall, om den tillförda avfaUsmängden översti­ger 50 ton om året, eller anlägg­ning för behandling eller central uppsamling av oljeavfall eller an­nat specialavfall,

51.    skrotupplag eller anlägg­ning för skrothantering,

52: anläggning för djurhållning med utrymme för mer än 5C0 slaktsvin eller 10 000 fjäderfän,

53.    anläggning för torkning av animalieproducerad gödsel,

54.    fabrik, från vUken utsläpp av gift kan komma att ske.

3 §

I fråga om åtgärd som innefat tar ändring av inrättning som an­ges i 2 § eller ändring av använd ningen av sådan inrättning gällei följande.

Kan åtgärden på en gång eUer efter hand medföra ökning av förorening eller ändring av förore­nings sammansättning eller sättet för dess utsläppande, får den ej vidtagas utan tillstånd, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso-eller naturvårdssynpunkt eUer med hänsyn till annat allmänt intresse.

 

4 §

Jos laitos, joka mainitaan 2 §:ssä, tehdään tai sitä muutetaan niin, etta jätevesi laitoksesta johdetaan toiselle   kuuluvaan   jätevesilaitok-

4 §

Skall inrättning som anges i 2 § utföras eller ändras så att avlopps­vattnet från inrättningen leds till avloppsanläggning som tillhör an-

 

Prop. 1971:137

138

 

seen, ei tämä saa laskea jätevettä jätevesUaitoksesta ilman lupaa.

5 §

Seuraavan laatuista jätevettä ei saa päästää vesistöön, järveen tai muuhun vesialueeseen tai johtaa toiselle kuuluvaan jätevesilaitok-seen ilman lupaa:

1,    jätevettä asutustaajamasta,
joka käsittää enemmän kuin 200
asukasta, tai yli 200 henkilöUe tar­
koitetusta kasarmista, hotelUsta,
sairaalasta tai muusta niihin ver-
rattavasta laitoksesta,

2,    puristusmehua siilolaitokses-ta,

3,    virtsaa däinsuojasta,

4,    heraa, joka ei ole pelkästään jätteen luontoista,

5,    metalUteoUisuudessa pintakä-sittdyyn käytettävää kylpyliuosta tai tällaisen kylpyliuoksen väke-vöitynyttä huuhtduvettä.

6 §

Jos rajajokisopimuksen nojaUa tai aikaisemmin voimassa olleen järjestyksen mukaisesti on myön-neUy lupa johtaa jätevettä, jota tarkoitetaan 5 §:ssä, ei jätevettä saa Uman lupaa päästää suurempia määriä laadultaan tai koostumuk-seltaan toisenlaisena kuin aikaisem­min on määrätty, ellei ole ilmeistä, etta se voi tapahtua ilman merkit­tävää haittaa terveyddUsdtä tahi luonnonhoidon kannalta tai muu­hun yleiseen etuun katsoen.

7 §

Kiinteätä jätettä tai muuta kiin­teätä ainetta maalta, rakennuk-sesta tai laitoksesta ei saa päästää vesistöön, järveen tai muuhun vesialueeseen ilman lupaa, ellei ole ilmeistä, etta se voi tapahtua ilman merkittävää haittaa terveydellisdtä tai luonnonhoidon kannalta tai muuhun yleiseen etuun katsoen. Mitä tässä on sanottu, koskee vas-

nan, får denne ej utsläppa avlopps­vattnet från avloppsanläggningen utan tUlstånd.

5 §

Avloppsvatten av följande slag får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller le­das till annan tUlhörig avloppsan­läggning utan tUlstånd:

1,    avloppsvatten från tätbebyg­gelse med mer än 200 invånare el­ler från kasern, hoteU, sjukhus el­ler därmed jämförlig inrättning, avsedd för mer än 200 personer,

2,    pressaft från siloanläggning,

3,    urin från djurstall,

4,    vassle, som ej är av endast spillkaraktär,

5,    ytbehandlingsbad i metallin­dustri eller koncentrerat sköljvat-ten från sådant bad.

6 §

Har tillstånd att avleda avlopps­vatten som anges i 5 § lämnats en­ligt gränsälvsöverenskommelsen el­ler enligt tidigare gällande ord­ning, får avloppsvatten icke utan tUlstånd utsläppas till större mängd, av annan art eller sam­mansättning eller på annat sätt än som tidigare har bestämts, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt el­ler med hänsyn tUl annat allmänt intresse,

7 §

Fast avfall eller annat fast ämne från mark, byggnad eller anlägg­ning får ej utsläppas i vattendrag, sjö eUer annat vattenområde utan tUlstånd, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller natur­vårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse. Vad som har sagts nu äger motsvarande

 

Prop. 1971:137

139

 

taavasti kiinteän aineen varastoi-mista siten, etta vesialue voi pi-laantua,

8 §

Sikäli kuin luvanhakuvdvolli-suutta 2—7 § mukaan ei ole ole­massa, on siinä valtiossa, jossa toi­mintaa aiotaan harjoittaa säädetty ilmoittamisvelvolUsuus voimassa siellä noudatettavien määräysten mukaisesti,

9 §

Lupakäsittely- tai Umoitusvel-voUisuutta ei ole olemassa kysy­myksen ollessa toimenpiteestä, jo­hon lupa on annettu tai josta U-moitus tai hakemus on tehty aikai­semmin voimassa olleen järjestyk­sen mukaisesti.

tUlämpning i fråga om uppläggan­de av fast ämne så att vattenom­råde kan förorenas,

8 §

I den mån tillståndsplikt enligt 2—7 §§ icke föreligger skall gälla föreskriven anmälningsplikt enligt bestämmelserna i den stat där verksamheten skall bedrivas.

9 §

Prövnings- eller anmälningsskyl­dighet föreUgger icke beträffande åtgärd vartill tillstånd lämnats eUer varom anmälan eller ansökan gjorts enligt tidigare gällande ord­ning.

 

Prop. 1971:137

140

 

2 Ehdotus lisäykseksi Suomen ja Ruotsui kesken 17 päivänä helmi-kuuta 1949 uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa tehtyyn sopi-mukseen

Suomen hallitus ja Ruotsin halli­tus övat katsoneet tarpeelliseksi tänään Suomen ja Ruotsin välillä tehdyn rajajokisopimuksen yh­teydessä tehdä tiettyjä lisäyksiä molempien maiden välUlä 17 päi­vänä helmikuuta 1949 uitosta Tor­nion ja Muonion rajajoissa teh­tyyn sopimukseen ja tällä sopimuk-sella vahvistettuun sääntöön, joka koskee uittoa Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä, sekä tässä tarkoituksessa sopineet seuraavaa:

I artikla

Yhteisen uiton lopettamisesta Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä sekä ennalleen pa-lauttamistoimenpiteistä on mää­räyksiä tämän liitteenä olevassa lisäyksessä sääntöön, joka koskee uittoa Tornion ja Muonion raja­jokien uittoväylässä.

II artikla

Mitä on säädetty lääninhallituk-sesta säännössä, joka koskee uittoa Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä, koskee rajajokisopi-muksessa tarkoitettua rajajokiko-missiota. Komissio tulee myös uittoyhdistyksen hallituksen tilalle, jos uittoyhdistystä ei enää ole.

2 Förslag till tilläggsöverenskom­melse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Tor­ne och Muonio gränsälvar

Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning tUl gräns­älvsöverenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland funnit erforderligt att göra vissa tillägg till överenskommelsen mellan de båda länderna den 17 februari ■ 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar och tUl den ge­nom denna överenskommelse an­tagna stadgan angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled samt har i sådant syfte överenskommit följande.

Art. I

Om avveckling av allmän flott­ning i Torne och Muonio gräns­älvars flottled och om återställ­ningsåtgärder finns bestämmelser i den härvid såsom bilaga fogade tilläggsstadgan tUl stadgan angåen­de flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.

Art. II

Vad som är föreskrivet om läns­styrelse i stadgan angående flott­ningen i Torne och Muonio gräns­älvars flottled skall avse den i gränsälvsöverenskommelsen angiv­na gränsälvskommissionen. Denna skall även träda i flottningsstyrel­sens ställe, om flottningsförening ej finnes.

 

III artikla

Uitosta Tornion ja Muonion ra­jajoissa tehdyn sopimuksen V ar­tiklan mukaista maksua ei enää peritä. Maksut, jotka on peritty sanotun artiklan mukaisesti ja joita ei ole otettu käytettäväksi niitä varten määrättyyn tarkoitukseen, on siirrettävä rajajokisopimuksen 9 luvun 8 artiklassa mainittuun rahastoon.

Art. III

Avgift enligt art. V i överens­kommelsen om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar skall icke vidare utgå. Avgifter som utgått enligt denna artikel och som icke tagits i anspråk för därmed avsett ändamål skall tillföras den i kap. 9 art. 8 i gränsälvsöverenskom­melsen angivna fonden.

 

Prop.1971:137

141

 

IV artikla

Kummankin maan vkanomais-ten asiana on sallia niiden, jotka vastaavat ennalleenpalauttamis-työstä, sitä johtavat tai siihen osalUstuvat, sanottua työtä varten ylittää raja sieUä, missa se työn kannalta on soveliasta, samoin kuin antaa heille mahdollisimman suuret helpotukset kysymyksen ol­lessa passista ja muista henkilöUi­syyttä osoittavista asiakirj oista sekä siitä ajasta, jona rajan ylittäminen ja viipyminen toisen valtakunnan alueella voi tapahtua.

Tämä sopimus, joka on tehty kahtena suomen- ja ruotsinkieUse-nä kappaleena, on ratifioitava, Ra-tifiointiasiakirjat on mahdoUisim-man pian vaihdettava Hdsingissä, Sopimus tulee voimaan kun se on ratifioitu, kuitenkin aikaisintaan samanaikaisesti rajajokisopimuk­sen kanssa, Kysymyksen oUessa erimieUsyydestä valtioiden välUlä tämän sopimuksen ja siihen Uitty­vän säännön tulkinnasta ,ja sovel-tamisesta sekä sopimuksen irtisa-nomisesta noudatetaan, mitä vuo­den 1949 sopimuksen VI ja VII artiklassa on määrätty, Suomen-ja motsinkieUsUlä teksteillä on sa-ma todistusvoima.

Art. IV

Det åligger myndigheterna i var­dera staten att tillåta dem, som ansvarar för, leder eller deltager i arbetet med återställningsåtgärder att i och för sådant arbete över­skrida gränsen, varhelst detta är lämpligt för arbetet, ävensom att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitunationshandlingar samt be­träffande tid, varunder gränsen må överskridas och vistelse ske inom staten.

Denna överenskommelse, som är avfattad i två exemplar på svens­ka och fmska språken, skaU rati­ficeras. Ratifikationshandungarna skall snarast möjUgt utväxlas i Helsingfors. Överenskommelsen träder i kraft när den ratificerats, dock tidigast samtidigt med gräns­älvsöverenskommelsen. I fråga om tvist mellan staterna om tolkning­en och tillämpningen av denna överenskommelse med bifogad stadga och i fråga om uppsägning av överenskommelsen gäller sam­ma bestämmelser som enligt art. VI och VII i 1949 års överens­kommelse. De svenska och fins­katexterna har samma vitsord.

5t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137

 

Prop. 1971:137

142

 

Liite

Lisäys sääntöön, joka koskee uit­toa Tornion ja Muonion rajajo­kien uittoväylässä

1 §

Suunnitdtaessa siirtymistä Tor­nion ja Muonion rajajokien uitto­väylässä tapahtuvasta uitosta muunlaiseen kuljetustapaan, uitta-jien on siitä ilmoitettava läänin-hallituksille ja rajajokikomissiolle.

2 §

Uittoväylään kuuluvan omaisuu­den myynnistä kertyviä ylijäämä-varoja älköön käytettäkö vuoden juoksevien menojen peittämiseen, vaan ne on käytettävä pääoman-lisäykseksi joko avustusrahastcon, joka on tarkoitettu uittopällikölle, muulle toimenhaltijalle tahi työn-tekijälle suoritettavien däkkeiden, tapaturma- ja sairausavustuksien sekä muiden niiden kaltaisten mak-sujen eri vuosina aiheuttamien me­nojen tasoittamiseen, tai rahastoon 5 §:ssä mainittuja ennaUeenpa-lauttamistoimenpiteitä varten.

Avustusrahaston hallinnosta ra­
jajokikomissio voi antaa ohje-
säännönluontoisia  määräyksiä.

Rahaston varat on pidettävä eril-lään yhdistyksen muista varoista älköönkä niitä käytettäkö tai ulos-mitattako muuhun kuin siihen tar­koitukseen, jota varten rahasto on muodostettu.

Mikäli rahastoon syntyy ylijää-mää, rajajokikomissio päättää sen käytöstä.

3 §

Siinä tapauksessa, etta yhteisuit-to Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä on lopetettu tai on ilmeistä, etta se pian lopetetaan, noudatetaan 4—14 §:n määräyk-

Bilaga

Tilläggsstadga till stadgan angåen­de flottningen i Torne och Muo­nio gränsälvars flottled

1 §

Planeras övergång från flottning i Torne och Muonio gränsälvars flottled till annat transportsätt, skall de flottande underrätta läns­styrelserna och gränsälvskommis­sionen härom.

Behållningen av medel, som in­flyter efter avyttring av flottleden tillhörig egendom, må ej förbru­kas till gäldande av årets löpande utgifter utan skall användas så­som kapitaltillskott antingen till understödsfond till utjämnande av olika års utgifter för pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunder­stöd och dylikt åt flottningschef, annan tjänsteman eller arbetare samt deras anhöriga eller till fond för sådana återställningsåtgär­der som angives i 5 §.

För förvaltningen av understöds­fond kan gränsälvskommissionen fastställa reglementariska föreskrif­ter. Fondens medel skall hållas avskilda från övriga av föreningen omhänderhavda tillgångar och må icke användas eller tagas i mät för annat ändamål än det för vilket fonden bUdats.

Uppkommer överskott i fond beslutar gränsälvskommissionen om användningen av detta.

3 §

4—14 §§ gäller för det fall att den allmänna flottningen upphört i Torne och Muonio gränsälvars flottled eller det är uppenbart att flottningen kommer att upphöra.

 

4 §

Rajajokikomissio voi sallia kun­nan, 6 §:n mukaisesti valitun toi-

4 §

Kommun, förvaltare, som är ut­sedd enligt 6 § eller den, som av

 

Prop. 1971:137

143

 

mitsijan tai sen, jolle uittoväy­lässä olevan laitoksen pysyttämi-sestä saattaa oUa haittaa, poistavan laitoksen oikeuksin vapaasti siitä määrätä. Rajajokikomissio antaa tarvittavat poistamista koskevat määräykset. Komissio voi tällöin määrätä, etta se, jota poistaminen koskee, saa itse suorittaa työn ha-kijan kustannukseUa, jollei tämä täytä hänelle asetettuja vdvoituk­sia.

Jos on todennäköistä, etta laitos on poistettavissa yleistä tai yksityis­tä oikeutta loukkaamatta, poista­minen saadaan toimittaa hankki-matta siihen komission lupaa. Jos toiniitsija on valittu 6 §:n mukai­sesti ja toimenpiteen suorittaa toi­nen henkilö, on kuitenkin toimU-sijan annettava siihen suostumuk-sensa. Mikäli laitos on poistettu il­man edellä käypää tutkimusta, toimenpiteeseen ryhtynyt on todis-tamisvelvollinen kysymyksen olles­sa ennen toimenpidettä vesistössä vallinneista olosuhteista.

Jos kUnteä omaisuus saattaa va-hingoittua sen takia, etta uittoväy­lässä oleva laitos poistetaan tai jos joku haluaa käyttää sellaista laitos-ta veden hyväksikäyttöä varten, rajajokikomissio voi määrätä, etta laitos siirtyy kiinteistön omis­tajalle tai sille, joka haluaa käyttää vetta hyväkseen. Jos jompikumpi valtioista tai kunta turvatakseen yleisiä etuja haluaa ottaa uittoväy­lään kuuluvan laitoksen haltuunsa, komissio voi siitä päättää. Uusi omistaja on velvollinen ylläpitä-mään laitosta siten, ettei siitä ole vaaraa yleiseUe eikä yksityiselle oikeudelle.

5 §

Jos uittoyhdistyksen varat övat velkoja suuremmat, ylijäämä on käytettävä vahinkoa tai haittaa eh-kä aUieuttavien uittoväylälaitteiden poislamiseen sekä vesistön ja sen äärellä   olevan   alueen   saattami-

bibehållandet av anläggning för flottleden kan Uda men, må av gränsälvskommissionen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bort­skaffade. Gränsälvskommissionen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Kom­missionen äger därvid bestämma att den som är beroende av bort­skaffandet får utföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligger att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att kommissionens tUlstånd inhämtas. Har förvaltare utsetts enligt 6 § och skall åtgärden vid­tagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen bortskaffats utan föregående pröv­ning, är den som vidtagit åtgär­den bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhål­landena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i flottleden bort­skaffas eller vill någon använda sådan anläggning för att tillgodo­göra sig vattnet, äger gränsälvs­kommissionen bestämma att an­läggningen skall övertagas av fas­tighetsägaren eller den som vill tUl-godogöra sig vattnet. Vill någon av staterna eller kommun till skydd för allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger kommissionen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyl­dig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt,

5 §

Om flottningsföreningens till­gångar överstiger skulderna, skall behållningen användas för bort­skaffande av sådana flotUedsan-ordningar som kan orsaka skada eller   olägenhet   samt   för   iord-

 

Prop. 1971:137

144

 

seen ennen kaikkea kalastuksen ja luonnonsuojelun kannalta sovdiaa-seen kuntoon (ennalkenpalautta-mistoimenpiteet).

Jos yhteisuitto on lopetettu vain osassa uittoväylää, on arvioitava se ylijäämä, jonka kohtuudella voi­daan katsoa tulevan sen osalle.

Jos ylijäämää on vielä senkin . jälkeen, kun tarpeellisiin ennalleen-palauttamistoimenpiteisiin on ryh­dytty, ylijäämä on käytettävä raja­jokikomission määräämällä taval­la,

6§

Rajajokikomissio valitsee erityi­sen toimitsijan ottamaan haltuun­sa uittoväylään kuuluvan omaisuu­den ja ryhtymään sen osalta tar-pedUsun toimenpiteisiin, sekä yli-jäämän ja niiden varojen puitteis-sa, jotka muutoin voidaan asettaa toimitsijan käytettäväksi, päättä-mään tarvittavista ennalleenpalau-tamistöistä ja suorituttamaan niitä, Toimitsijan on tällaisten toimen-piteiden ollessa kyseessä neuvotel-tava asianomaisten viranomaisten, kuntien ja muiden edunhaltijain kanssa.

7 §

Toimitsijan ennalleenpalautta-mistoimenpiteitä koskeya päätös on ilmoitettava kirjalUsesti, jos sitä pyydetään tai jos asian laatu niin vaatii.

Päätös Umoitetaan sille, jota se koskee, milloin tähän on aihetta.

Kanne päätöstä vastaan on pan­tava vireUle rajajokikomissiossa kolmen vukon kuluessa tiedoksi-saannista.

8 §

Toimitsijan käytettävissä olevat varat, jollei niitä heti tarvita, on talletettava pankkiin kdrkoa vas­taan.

ningställande av vattendraget och intUUggande område i ett från fö­reträdesvis fiske- och naturvårds­synpunkt lämpligt skick (återställ­ningsåtgärder).

Om den allmänna flottningen upphört i endast del av flottled, skall den behållning framräknas som skäligen kan anses belöpa på delen.

Finnes behållning sedan behövli­ga återstäUningsåtgärder vidtagits, skall denna användas på sätt gräns­älvskommissionen bestämmer.

6 §

Gränsälvskommissionen utser särskild förvaltare att övertaga .flottledens tillhörigheter och vid­taga erforderliga åtgärder därmed samt att inom ramen för behåll­ningen och de medel som eljest kunna ställas till förvaltarens för­fogande besluta om och låta ut­föra behövliga återställningsåtgär­der. Förvaltaren skall i fråga om sådana åtgärder samråda med be­rörda myndigheter, kommuner och andra intressenter.

7 §

Förvaltarens beslut i fråga om återställningsåtgärder skall medde­las skriftligt, om det begäres eller sakens beskaffenhet påkallar det.

Beslutet delges den som beröres av beslutet, om skäl föreUgger till det.

Talan mot beslutet föres hos gränsälvskommissionen inom tre veckor från delfåendet.

Medel som står till förvaltarens förfogande skaU insättas i. bank mot ränta, om de ej behöver tagas i anspråk genast.

 

Prop. 1971:137

145

 

9 §

Toimitsijalle ennalleenpalautta-mistoimenpiteitä koskevasta työstä tulevasta korvauksesta päättää ra­jajokikomissio. Mikäli toimitsijan käytettävissä olevat varat eivät rii-tä korvaukseen, voidaan päättää, etta valtiot yhteisesti suorittavat korvauksen.

9 §

Om ersättning till förvaltaren för dennes arbete beträffande åter­ställningsåtgärder beslutar gräns­älvskommissionen, I den mån me­del som står tUl förvaltarens för­fogande icke räcker tiU för ersätt­ningen, må beslutas att ersättning­en skaU betalas av de båda stater­na gemensamt.

 

10 §

Toimitsijan on tehtävä rajajo­kikomissiolle tili suorittamistaan tehtävistä, Sitä varten toimitsijan on kalenterivuosittain annettava komissiolle kirjallinen sdvitys, jo­ka kuUoinkin sisältää, osaksi tiedot toimenpiteistä, joihin kalenteri­vuoden aikana on ryhdytty yhteis-uiton lakkauttamiseksi, sekä toi­mitsijalle lakkauttamisesta aiheu-tuneista menoista, osaksi tiedot niistä ennall eenpalauttamistoimen-piteistä, joihin toimitsija vuoden kuluessa on ryhtynyt, osaksi tili-tyksen vuoden taloudenhoidosta, sekä osaksi tiedot toimitsijan kor-vausvaatlmuksista hanen ennal-leenpalauttamistoimenpiteiden yh­teydessä   suorittamastaan   työstä,

Sdvitys annetaan komissiolle seuraavan vuoden tammikuun lop­puun mennessä,

Ensimmäisen momentin mukai­nen sdvitys annetaan myös, kun tehtävä on loppuun suoritettu.

10 §

Det åligger förvaltaren att redo­visa för sitt uppdrag inför gräns­älvskommissionen. Förvaltaren skall därför för varje kalenderår avlämna en skriftlig redogörelse till kommissionen innehållande, i förekommande faU, dels uppgift om vidtagna åtgärder under ka­lenderåret för awedding av flott­leden och förvaltarens kostnad för avvecklingen, dels uppgift öm de återställningsåtgärder förvaltaren vidtagit under året, dels en ekono­misk redovisning för året, dels uppgift om förvaltarens ersätt­ningsanspråk för sitt arbete med återställningsåtgärder.

Redogörelsen inges tUl kommis­sionen före utgången av januari påföljande år.

Redogörelse enligt första stycket inges också när uppdraget full­gjorts.

 

11 §

Tarkastettuaan 10 §:n mukaisen selvityksen rajajokikomissio päät­tää toimitsijalle ennalleenpalautta-mistoimenpiteitä koskevasta työstä suoritettavasta korvauksesta.

Sikäli kuin varoja on toimitsi­jan käytettävänä, komissio saa päättää korvauksen suorittamises­ta myös muuna kuin 1 momen­tissa tarkoitettuna ajankohtana.

11 §

Sedan gränsälvskommissionen granskat redogörelse enUgt 10 §, beslutar kommissionen om ersätt­ning till förvaltaren för dennes ar­bete med återstäUningsåtgärder,

I den mån medel står tUl för­valtarens förfogande får kommis­sionen besluta om ersättning även vid annan tidpunkt än som följer av första stycket.

 

Prop. 1971:137

146

 

12 §

Rajajokikomissio voi vapauttaa toimitsijan toimestaan ennen kuin tehtävä on saatettu päätökseen.

13 §

Rajajokikomissio voi vdvoittaa toimitsijan esittämään sille suunni-telman ennalleenpalauttamistoi-menpiteistä. Rajajokikomissio voi muutoinkin antaa tarkempiaohjei-ta toimitsijan toiminnasta.

14 §

Rannanomistaja tai muu, jolle uponneen puutavaran jättäminen paikoilleen voi tuottaa haittaa, saa nostaa sen ja on oikeutettu va­paasti siitä määräämään. Puutava­ran omistajalle, mikäli hän on tie­dossa, tai 6 §:n mukaisesti vali-tulle toimitsijalle on asiasta kui­tenkin ensin ilmoitettava sekä an­nettava kohtuulUnen aika puuta­varan poistamiseen. Kolmen vuo­den kuluttua, uiton lopettamisen jälkeinen vuosi mukaan luettuna saa puutavaran nostaa vedestä siitä Umoittamatta.

Mitä 1 momentissa on sanottu koskee vastaavasti puutavaraa, jo­ka uppoavassa tilassa on pystyssä uittoväylässä tai on jäänyt rannoil-le.

Tämän pykälän johdosta aiheu-tunut riita on rajajokikomission käsiteltävä.

15 §

Jollei yhteisuittoa harjoiteta, uit-taja saa, ilmoitettuaan asiasta ra­jajokikomissiolle, toimittaa erillis-uittoa komission antamien ohjei­den mukaisesti. Jos komissio on saanut ilmoituksen useammalta Icuin yhdeltä, joka aikoo harjoittaa erillisuittoa, sen tulee, mikäli on olemassa varteen otettava vaara, etta uitettava puutavara sekaantuu toiselle kuuluvaan uittotavaraan, huolehtia siitä, etta uittoydistys perustetaan.

12 §
Gränsälvskommissionen må ent­
lediga förvaltaren innan uppdraget
slutförts.

13                                    §
Gränsälvskommissionen  får

ålägga förvaltaren att inkomma med plan över återställningsåtgär­der. Kommissionen får också i öv­rigt ge närmare föreskrifter för förvaltarens verksamhet.

14 §

Strandägare eller annan som kan lida men av sjunket virkes kvar-lämnande får upptaga virket med rätt att fritt förfoga däröver. Vir­kets ägare, om han är känd, eller förvaltare som utsetts enligt 6 § skall dock först tillsägas och få skäligt rådrum att avlägsna virket. Sedan tre år förflutit fr. o. m. året efter det år då flottningen upphör­de, får virket upptagas utan att tillsägelse behöver ske.

Vad som sägs i första stycket äger motsvarande tillämpning be­träffande virke som i sjunkande tillstånd står upprätt i flottleden eller som blivit kvarliggande på stränderna.

Tvist i anledning av denna pa­ragraf prövas av gränsälvskommis-

15 §

Om allmän flottning icke på­går, får en flottande efter anmälan till gränsälvskommissionen bedri­va enskild flottning i enlighet med av kommissionen meddelade före­skrifter. Har anmälan inkommit till kommissionen från flera än en som avser att bedriva enskild flott­ning skall kommissionen, om beak­tansvärd risk föreligger för sam­manblandning med annan tillhörigt flottgods, tillse att flottningsföre­ning bildas.

 

Prop. 1971:137                                                                   147

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen — Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 16 september 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter fråga om lagstiftning med anledning av gräns­älvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m. m. och anför.

Kungl. Maj:t godkände den 30 juni 1971 för sin del föreliggande förslag till dels gränsälvsöverenskommdse mellan Sverige och Finland, dels tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Överenskommelserna har därefter undertecknats den 16 sep­tember 1971. De är av sådan beskaffenhet att de kräver riksdagens god­kännande enligt 12 § regeringsformen. För genomförande av överens­kommelserna fordras i vissa hänseenden svensk lagstiftning.

De svenska sakkunniga i finsk-svenska gränsälvskommittén har fram­lagt en den 1 oktober 1968 dagtecknad promemoria (Ds Ju 1968: 19) rörande svensk lagstiftning m. m. i anledning av kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommelse m. m. Promemorian innehåller förslag till lag­stiftning och författningsändringar i övrigt som aktualiseras i Sverige vid genomförande av kommitténs förslag. I promemorian berörs även frågan om ersättning åt enskilda fiskerättsägare med anledning av de i kap. 5 art. 2 i gränsälvsöverenskommelsen föreslagna bestämmelserna om fiskådra i älvområdet. Promemorian har remissbehandlats samtidigt med kommitténs betänkande. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot innehållet i promemorian utom i vad avser frågan om er­sättning med anledning av de föreslagna bestämmelserna om fiskådra.

Lagstiftningsfrågor. För att gränsälvsöverenskommélsen skall bli gäl­lande här i landet krävs särskild lagstiftning. Överenskommelsens be­stämmelser är utformade på sådant sätt att de kan göras direkt tillämp­liga som svensk lag. Jag föreslår därför att de införlivas med intern svensk rätt genom en särskild lag i vilken förklaras att de skall gälla som svensk lag. Förklaringen bör omfatta kap. 1—9 i överenskommel­sen. Även övergångsbestämmelserna i kap. 10 art. 5 bör ges giltighet här

 

Prop. 1971:137                                                       148

i landet. Detta kan lämpligen ske i form av övergångsbestämmelser till den särskUda lagen, varvid reglerna bör formuleras så att de an­knyter till lagens ikraftträdande. Lagen bör träda i kraft samtidigt med överenskommelsen. Denna träder enligt kap. 10 art. 3 i kraft den 1 ja­nuari 1972. Eftersom en förutsättning för överenskommelsens giltighet är att den ratificeras, bör det emellertid överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma när lagen skall träda i kraft.

I bilagor tUl gränsälvsöverenskommelsen har intagits stadga för finsk—svenska gränsälvskommissionen, stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde samt stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen. Dessa stadgor bör underställas riksdagen för godkännande men de torde kunna göras tUlämpliga här i landet genom kungörelser som utfärdas av Kungl. Maj:t. Framtida ändringar, som inte rör bestämmelser av grund­läggande betydelse, torde kunna genomföras utan riksdagens medverkan.

Från vad jag nu har sagt måste göras undantag för forambestämmel-sen i 33 § i stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde, eftersom en sådan bestämmelse är av beskaffenhet att den måste ges i lag. Frågan synes lagtekniskt kunna lösas så, att Kungl. Maj:t i en särskild lag bemyndigas att i samband med utfärdande i övrigt av fiskestadgan meddela föreskrift som överensstämmer med 33 § i stadgan. Denna lag bör ersätta lagen (1927: 218) angående rätt för Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde, vilken innehåller ett motsvarande bemyndigande i anslutning till den nu gäl­lande s, k, Torneälvsstadgan,

1949 års flottningsöverenskommdse med den därtill hörande flott­ningsstadgan har gjorts tiUämpliga här i landet genom lagen (1949: 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt kungörelsen (1949: 464) angående tillämpning av vissa bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Vissa senare antagna bestämmelser i flottnings­stadgan har gjorts tillämpliga genom lagen (1964: 490) angående tiUägg till lagen den 28 aprU 1949 (nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt kungörelsen (1964: 491) angående tiUämpning av vissa nya bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Dessa lagar och kungörelser behöver inte ändras. Art. I—IV i den nu förelig­gande tilläggsöverenskommelsen till 1949 års flottningsöverenskommdse samt den därtUl hörande tUläggsstadgan bör ges giltighet här i landet genom en särskUd lag. Tilläggsstadgan kräver nämligen i likhet med den gällande flottningsstadgan stöd av lag.

Gränsälvsöverenskommelsen ersätter inom sitt geografiska tillämp­ningsområde i väsenUiga delar vattenlagen (1918: 523) och mUjöskydds­lagen (1969: 387). Enligt 10 § lagen (1918: 524) om vad iakUagas skall i avseende å införande av vattenlagen skall vad i konvention med ut­ländsk makt är överenskommet vara gällande. Med denna bestämmelse

 

Prop. 1971:137                                                       149

avsågs konventionen den 26 oktober 1905 mellan Sverige och Norge angående gemensamma sjöar och vattendrag, vilken senare har ersatts av konventionen (SÖ 1931: 10) den 11 maj 1929 angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk—norska vattenrättskonventionen). Denna senare överenskommelse har givits giltighet här i landet genom en sär­skild lag (1929: 404) men någon erinran om denna lag har inte tagits in i vattenlagen. Någon särskUd erinran om gränsälvsöverenskommelsen tor­de således inte behöva tas upp i vattenlagen. Däremot bör i miljöskydds­lagen införas en erinran om att det i fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskUda bestämmelser på gmnd av gränsälvsöverenskommelsen. Denna erinran kan lämpligen tas in i 2 § första stycket. Det kan fram­hållas att gränsälvsöverenskommelsen enligt kap. 9 art. 1 andra stycket inte innebär någon inskränkning i den tUlsyn som skall utövas enligt 38 § miljöskyddslagen. Vidare kan påpekas att överenskommelsen bara gäller vattenförorening. Ett företag som innefattar miljöfarlig verk­samhet av flera slag, exempelvis både vatten- och luftförorening, måste därför prövas både enligt gränsälvsöverenskommelsen och enligt miljö­skyddslagen.

I kap. 6 art. 1 i gränsälvsöverenskommelsen har upptagits ett straff­sanktionerat förbud mot förorening av vattenområde. Denna bestämmel­se torde endast sällan komma i konkurrens med 23 § naturvårdslagen (1964: 822). En erinran i naturvårdslagen om denna konkurrens torde inte behövas.

Kap. 5 art 2—4 i gränsälvsöverenskommelsen innehåller bestämmel­ser om fiskådra, fredningszoner m, m,, som avviker från vad som gäller enligt lagen (1950: 596) om rätt till fiske, I denna lag bör därför in­föras en föreskrift, att lagens bestämmelser inte gäller för område, inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt, i den mån de strider mot överenskommelsen. Föreskriften kan lämpligen tas in i ett nytt fjärde stycke i 1 §, I 2 § första stycket fiskeristadgan (1954: 607) finns en hänvisning till den nu gällande Tor­neälvsstadgan, Jag avser att senare föreslå Kungl, Maj:t att vidta en formell ändring i denna paragraf.

Föreskrifterna om fredningszoner i kap, 5 art, 3 i gränsälvsöverens­kommelsen överensstämmer i sak med bestämmelser som år 1967 togs in i 10 § i Torneälvsstadgan (SFS 1967: 192), Genom lagen (1967: 193) angående tiUämpning av lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m, beträffande fredningszoner i Torne skärgård (i fortsättningen kallad ersättningslagen) öppnades möjlighet för innehavare av enskild fiskerätt att framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk skulle vid påföljd av talans förlust framställas inom tre år från ersättningslagens ikraftträdande. EnUgt kungörelse (1967: 194) har lagen trätt i kraft den 12 juni 1967 och nya anspråk enligt lagen kan alltså inte längre framställas. På grund härav och då det inte finns an-

 

Prop. 1971:137                                                                      150

ledning att öppna möjlighet till framställande av ytterUgare anspråk på ersättning i samband med att bestämmelserna om fredningszoner förs över till gränsälvsöverenskommelsen, föreslår jag inte någon ändring i ersättningslagen. När redan framställda anspråk har prövats slutligt kommer lagen att förlora all betydelse.

Lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden är enligt 1 § andra stycket inte tillämplig inom område, där fisket regleras genom överenskommel­se med främmande makt.

Lagen (1957: 390) om fiskearrenden bör inte vara tillämplig på upp­låtelse av ratt till fiske enligt kap. 5 art. 6 eller 7 i gränsälvsöverens­kommelsen. En bestämmelse av denna innebörd kan lämpligen tas upp i 1 § andra stycket nämnda lag.

Enligt 33 § rennäringslagen (1971: 437) tUlkommer det Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att besluta i frågor om upplåtelse av rätt tiU fiske inom samernas områden. Enligt 1 § första stycket rennäringskungörelsen (1971: 438) skall fråga om sådan upp­låtelse prövas av lantbruksnämnden, om inte annat är särskilt föreskri­vet. Härav följer att gränsälvskommissionen kan besluta om upplåtelse av rätt till fiske enligt kap. 5 art. 6 eller 7 i gränsälvsöverenskommélsen även inom samernas områden. Härvid bör givetvis bestämmelserna i rennäringslagen iakttas.

I art. XII i 1927 års laxfiskekonvention (SÖ 1927: 29) finns bestäm­melser om laxtionde (se NU 1963: 2 s. SO, Ds Ju 1964: A 6 s. 50 och NU 1968: 16 s. 112). Bestämmelserna har inte förts över till gränsälvs­överenskommelsen. Några i Sverige fonderade laxtiondemedel finns inte.

I fråga om tUläggsöverenskommelsen angående flottningen kan näm­nas att lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled enligt 84 § andra stycket inte är tUlämplig på gränsfloderna Torneå och Muonio älvar samt att lagen (1919: 425 s. 1009) om ändring i vissa delar av vattenlagen innehåller en bestämmelse, att i fråga om flottleds anläg­gande, utvidgande eller förbättrande i dessa gränsfloder skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa bestämmelser kan kvarstå oförändrade.

Frågan om ersättning på grund av reglerna om fiskådra. Kap. 5 art. 2 i gränsälvsöverenskommelsen upptar regler om fiskådra i älvområdet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast förekom­mande lågt vattenstånd. Enligt 28 § lagen om rätt till fiske utgör fisk­ådran en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd, medan finsk rätt föreskriver en tredjedel av vattendragets bredd vid medelvattenstånd. Gränsälvsöverenskommelsens bestämmelse, som innebär en kompromiss mellan svensk och finsk rätt, medför såle­des för svensk del en viss utvidgning.

Frågan om ersättning på grund av denna utvidgning aktualiserades redan vid remissbehandlingen av finsk—svenska laxfiskekommissionens

 

Prop. 1971:137                                                                   151

förslag till ny fiskestadga (NU 1963: 2 s. 89 f och 107), som i denna del överensstämmer med den nu aktuella bestämmelsen. Vid sin över­arbetning av laxfiskekommissionens förslag anförde gränsälvskommittén följande (Ds Ju 1964: A6 s. 61 f).

Ådrans breddning, som i och för sig får anses vara måtUig, är en åt­gärd som merendels icke torde medföra märkbar minskning i fiskets avkastning och därmed sänkning av berörda fastigheters värden. Genom de ökade möjlighetema för den mest värdefulla fisken till uppvandring och fortplantning i älvarna torde ett i stort sett väl så givande fiske kunna framgent bedrivas. Även från en annan synpunkt kan vara disku­tabelt humvida de nya fiskådrebestämmelserna kan ge upphov till be­fogade ersättningsanspråk. Utredningen åsyftar att fiskådrans läge är föränderligt, ofta från ett år till ett annat, till följd av naturliga änd­ringar i gränsvattendragen och att därför omfattningen av varje fiske­rättsägares fiskeområde — oberoende av den författningsenliga bredden på fiskådran — ofta icke kan en gång för alla bestämt angivas. Vid dessa förhåUanden blir en ersättningsbedömning alltför osäker för att tillgodose rimliga rättvisekrav. Att fastställa ersättningar i efterhand, år­ligen eller alltefter inträdda ändringar i fiskådrans läge, är ej praktiskt genomförbart. Jämväl de nu angivna omständigheterna synes utred­ningen tala för att fiskådrans utvidgning på den svenska sidan ej bör föranleda ersättning till fiskerättsägare.

De svenska sakkunniga i gränsälvskommittén har inte funnit anled­ning att frångå kommitténs uppfattning (Ds Ju 1968: 19 s. 12). Enligt de sakkunniga skulle det föra alltför långt att med anledning av den föreslagna breddningen, som får antas ha fördelaktiga verkningar för flertalet fiskerättsägare, generellt fastslå ersättningsskyldighet för stats­verket. De sakkunniga anser det emellertid inte erforderligt att slutligt ta ställning tUl frågan i samband med antagandet av gränsälvsöverens­kommelsen. Frågan kan lämpligen, om anledning därtill skulle förekom­ma, tas upp till prövning sedan någon tids erfarenhet av de nya bestäm­melserna har vunnits.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas promemoria har lantmäte­ristyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrkt att frågan tas upp till prövning sedan någon tids erfarenhet vunnits av de nya be­stämmelserna, medan vattenöverdomstolen och kammarkollegiet där­emot anser det olämpligt att frågan hålls svävande.

Kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen och överlantmätaren i Norrbot­tens län anser att det inte finns tillräckliga skäl för ersättningsskyldig­het. Kollegiet framhåller att gränsälvskommissionen har möjlighet att medge undantag från förbudet att stänga av fiskådran, att fiskådrans läge är föränderligt till följd varav ersättningskrav skulle kunna uppkom­ma under obegränsad tid samt att 1950 års utvidgning av den svenska fiskådrans tiUämpningsområde (se prop. 1950: 60 s. 126 ff) inte föran­ledde rätt till ersättning för mistad fiskerätt.

 

Prop. 1971:137                                                                     152

Länsstyrelsen, Haparanda stad, Övertorneå kommun, Tornedalskom­munernas förbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk anser att er­sättning skall kunna utgå.

Jag ansluter mig till gränsälvskommitténs och de svenska sakkunni­gas uppfattning att utvidgningen av fiskådran på den svenska sidan i princip inte bör föranleda ersättning till de enskilda fiskerättsägarna. Skulle det visa sig att utvidgningen i något enstaka undantagsfall med­för oskäligt intrång i utövandet av fiskerätt kan det emellertid av billig­hetsskäl vara befogat med viss ersättning. Frågan härom kan då lämpli­gen tas upp tUl behandling på initiativ av gränsälvskommissionen.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1)    lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen denl6 septem­ber 1971 mellan Sverige och Finland,

2)    lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde,

3)    lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

4)    lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

5)    lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

6)    lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslagen inhämtas ge­nom utdrag av protokoUet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Kron­prinsen — Regenten.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:137                                                       153

Bilaga

1    Förslag till

Lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland

Härigenom förordnas som följer.

Kapitlen 1—9 i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

1,    Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäUer så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft,

2,    Om anläggning eller företag, söm avses i gränsälvsöverenskom­melsen, tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller tillkommit där­efter i enlighet med domstols eller annan myndighets på grand av förut gällande bestämmelser meddelade beslut, skaU fömt gällande bestäm­melser tillämpas vid bedömande av anläggningens eller företagets lag­lighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter. Bestämmel­serna om omprövning i gränsälvsöverenskommelsen får dock tillämpas på anläggning eller företag som nu avses,

3,    Mål eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller annan myndighet och som rör fråga som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser,

4,    Kiviranta påta får utslås och drivas enligt hittUls gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av denna lag.

2    Förslag till

Lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde

Härigenom förordnas spmföljer.

Konungen får i samband med utfärdande av bestämmelser motsvaran­de den i bUaga B tiU gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland intagna stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde meddela föreskrift, som överensstämmer med 33 § i stad­gan.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves lagen (1927: 218) angående rätt för Konung­en att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiske­område,

' Bilagan är utesluten här.

 

Prop. 1971:137                                                                     154

3    Förslag tili

Lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar

Härigenom förordnas som följer.

Artiklarna I—IV i tUläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland tUl överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt den till tilläggs­överenskommelsen hörande tUläggsstadgan till stadgan angående flott­ningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga- utvisar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så länge tilläggsöverenskommelsen är i kraft.

4    Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom förordnas, att 2 § miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

2 §
Utöver bestämmelserna i denna Utöver bestämmelserna i denna

lag gäller om mUjöfarlig verksam- lag gäller om miljöfarlig verksam­
het vad som föreskrives i hälso- het vad som föreskrives i hälso­
vårds-, byggnads- och naturvårds- vårds-, byggnads- och naturvårds­
lagstiftning eller i annan lagstift- lagstiftning eller i annan lagstift­
ning,                                            ning. / fråga om viss miljöfarlig

verksamhet   gäller   särskilda   be­stämmelser   enligt   lagen   (1971: ) med anledning av gränsälvs­överenskommelsen den 16 septem­ber 1971 mdlan Sverige och Fin­land. I fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eUer annan anläggning för av­loppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

■ Se 1949: 183 och 464 samt 1964: 490 och 491. " Bilagan är utesluten här.

 

Prop. 1971:137                                                                     155

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 § Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon.

Fiskezonen omfattar det havsområde utanför territorialgränsen vid Sveriges västra kust som Konungen bestämmer i enlighet med den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller även i fiske­zonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om konti­nentalsockeln.

För område, inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt, gäller ej bestämmelserna i denna lag, i den mån de strida mot överenskom­melsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 §

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet följer av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig be­tydelse för arrendatorns försörjning.

Har rätt till fiske,  i samband       Har rätt till  fiske,  i samband

med jordbruksarrende eller eljest, med joidbruksarrende eller eljest, upplåtits genom avtal som huvud- upplåtits genom avtal som huvud­sakligen har annat ändamål än i     sakligen har annat ändamål än i

' Senaste lyddse 1967: 184. ' Omtryckt 1970: 1018.

 

Prop. 1971:137

156

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

första stycket sägs, äger denna lag     första stycket sägs, äger denna lag
ej tillämpning.                              ej  tillämpning.  Lagen är ej till-

lämplig på sådan upplåtelse av rätt till fiske som avses i kapitel 5 ar­tikel 6 eller 7 i gränsälvsöverens­kommélsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland. Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

I de faU då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens god­kännande fordras för giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller annat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet. Avslår nämnden framställning om godkännande, förfaller avtalet, om ej annat överenskommits.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

 

Prop. 1971:137                                                                   157

Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 8 oktober 1971.

Närvarande:    justitierådet    ALEXANDERSON,    f. d.    regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet KÖRLOF, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 24 september 1971 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kron­prinsen-Regenten i statsrådet den 16 september 1971 hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till

1)    lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 septem­ber 1971 mellan Sverige och Finland,

2)    lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde,

3)    lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

4)    lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

5)    lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

6)    lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­
dragits av hovrättsassessorn Lars K, Beckman.

Lagrådet yttrade:

Vid sin granskning av de remitterade lagförslagen har lagrådet haft att utgå från det förhållandet att deras materiella innehåll är resultatet av överenskommelser med Finland. Icke minst med hänsyn till över­ensstämmelsen i rättstradition och lagstiftningsteknik mellan Sverige och Finland har överenskommelserna kunnat avfattas så att de, i den form vari de framträder och alltså utan transformering, kan bli svensk lag.

Lagrådet lämnar förslagen utan annan erinran än vad som i det föl­jande anföres beträffande förslaget till lag med anledning av gränsälvs­överenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Bestämmelserna i kap. 8 art. 13 om prövning av mål, som ankommer på gränsälvskommissionen, gäller enligt kap. 8 art. 1 bland annat frågor om gottgörelse enligt kap. 4 art. 4.

I kap. 4 art. 4 regleras det fall, att industri- eller kraftföretag eller

 

Prop. 1971:137                                                       158

annat sådant företag i visst avseende tillgodogör sig nytta av vattenregle­ring i gränsälv utan att deltaga i regleringen. Om så är faUet, kan gräns­älvskommissionen ålägga detta företag att till regleringsföretaget utge gottgörelse, motsvarande skälig andel av regleringskostnaden.

De i kap, 8 art, 13 upptagna bestämmelsema rörande omröstning inom kommissionen skiljer mellan å ena sidan frågor om ersättnuig för egendom som tas i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för viss rättegångskostnad och å andra sidan övriga i kap, 8 art. 1 an­givna frågor. Beträffande den förra gmppen av frågor är reglerna så ut­formade, att omröstning inom kommissionen alltid leder till att viss mening blir kommissionens beslut, och vidare gäller enligt kap, 8 art. 15 första stycket, att talan mot kommissionens beslut kan fullföljas hos domstol. Beträffande frågor, tillhörande den senare gmppen, fordras däremot en på visst sätt kvalificerad majoritet, nämligen två medlem­mar från vardera staten, för att ett beslut av kommissionen skall komma tUl stånd. För det fall att sådan majoritet ej uppnås är föreskrivet, att frågan skall hänskjutas till regeringarna för avgörande.

Med den sålunda i art. 13 gjorda uppdelningen i grapper av de frå­gor, kommissionen har att handlägga, blir fråga om sådan gottgörelse som avses i kap. 4 art. 4 att hänföra till den senare grappen. Sådan frå­ga skall alltså, om icke någon av de inom kommissionen företrädda me­ningarna samlar föreskriven majoritet, avgöras av de två statemas rege­ringar.

Närmare motivering har icke förebragts för den ståndpunkt gränsälvs­överenskommelsen intager till förevarande spörsmål. Det torde kunna antagas, att ståndpunkten närmast förestavats därav, att överenskom­melsen icke innehåller några reglerom tvångsdelaktighet i regleringsföre­tag och att bestämmelserna i kap, 4 art, 4 i viss mån ersätter bristen på sådana regler. Ett medverkande motiv kan möjligen ligga däri, att det i regel blir fråga om intressen som berör båda staterna och att därför den i kap, 8 art, 15 första stycket upptagna regeln om fuUföljd av talan mot kommissionens beslut icke skulle i befintligt skick kunna tUlämpas på mål om gottgörelse enligt kap, 4 art, 4,

Föreskriften om sättet för avgörande av frågor som avses i kap, 4 art, 4 står emellertid icke i god överensstämmelse med den ståndpunkt, som överenskommelsen i övrigt intagit, när det gällt att bestämma sät­tet för avgörande av ersättningsfrågor, och som konsekvent fullföljts till och med beträffande frågor om rättegångskostnader. I mål enligt kap. 4 art, 4 är fråga om betalningsskyldighet, som ålägges viss företa­gare och vars storlek bestämmes efter skälighet inom ramen för nyttan. Avgörandet av frågor av denna art ankommer regelmässigt på domstol eller annan myndighet som med hänsyn tUl sammansättning och förfa­randeregler är att likställa med domstol. För det fall att kommissionen icke  enligt  de  för  densamma  gällande  omröstningsreglerna  kan   nå

 

Prop. 1971:137                                                       159

fram tUl ett beslut, som innebär åläggande att betala gottgörelse, skulle, om de båda ländernas regeringar på grundval av den subsidiära regeln i art, 13 ålade sådan betalningsskyldighet, detta innebära en ordning som rimmade mindre väl med förut angivna princip. Ett sätt att lösa denna svårighet skulle vara att regeringarna, i viss anslutning till vad som en­ligt kap, 8 art, 17 tredje stycket i aUmänhet gäller för ärenden, i här avsedda fall betraktade den väckta frågan om gottgörelse som förfallen. Förevarande fråga bör uppmärksammas vid en eventuell framtida revision av gränsälvsöverenskommelsen.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

 

Prop. 1971:137                                                                     160

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANS­SON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF­BERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen till

1)    lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 septem­ber 1971 mellan Sverige och Finland,

2)    lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fis­ket inom Torne älvs fiskeområde,

3)    lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

4)    lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

5)    lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

6) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Som lagrådet påpekar är fråga om gottgörelse enligt kap. 4 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen att anse som annan fråga än ersättnings­fråga vid tillämpning av överenskommelsens bestämmelser om omröst­ning och fullföljd. Lämpligheten av en sådan ordning kan, som lagrå­det framhåller diskuteras. Emellertid torde överenskommelsens regler om behandlingen av ersättningsfrågor inte kunna utan vidare göras till­lämpliga på frågor enligt kap. 4 art. 4. Med hänsyn härtill och då den av lagrådet diskuterade situationen att kommissionen inte kan nå er­forderlig enighet i sådan fråga torde vara utan nämnvärd praktisk be­tydelse, anser jag att den ståndpunkt som gränsälvsöverenskommelsen intar i förevarande fråga kan godtas. I övrigt föranleder lagrådets ytt­rande inte något uttalande från min sida.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att

dels godkänna gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mdlan Sverige och Finland samt tilläggsöverenskommelsen samma dag

 

Prop. 1971:137                                                                     161

tUl överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Fin­land om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar, dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR   STHLM H7I    710339