Kungl. Maj-.ts proposition nr 122 år 1971 Prop. 1971:122

Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, m. m,; given Sofiero den 4 juni 1971.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt reglerna om expropriation för lälbebyg-gelseändamål ändras så, atl de i större utsträckning än f. n. skall möjliggöra en aktiv kommunal markpolilik. Vidare föreslås införande av en ny exproprialionsgrund, kallad värdeslegringsexpropriation. Bestämmelserna om ersättning vid expropriation föreslås bli omarbetade i syfte atl dämpa markvärdestegringen och hindra alt kommunerna vid expropriation för lälbebyggelseändamål behöver ersätta värden som har uppstått till följd av samhällets egna insatser och har samband med tälbe-byggelseulvecklingen.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

En utförligare sammanfattning av förslagen finns på s. 199—201.

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropriation*

dels att 9, 109 och 110 §§ skall upphöra alt gälla,

dels all rubrUcen närmast före 109 § skall ulgå,

dels att nuvarande 67 § skall betecknas 66 §,

dels all 1, 7, 8, 10, 11, 12, 26, 31—33, 69, 108 och 111 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt rubrikerna närmast före 108 och 111 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas tre nya paragrafer, 67, Illa och 115 §§, av nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall närmast före 115 § införas en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Fastighet, som tillhör annan än kronan, må lagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt:

1. för befästning, övnings- eUer förläggningsplals för krigsmaklen, skjulbana, som äger betydelse för den allmänna skjulskicklighelens utveckling, eller eljest för rikets försvar;

2. för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, floltled, telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande;

3. för allmän byggnad;

4. för ändamål, som det enligl lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfäUighet att tillgodose;

5. för att förse en ort med vallen eller förhindra förorenande av vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål;

6. för annat ändamål, som är jämförligt med något under 1, 2, 3, 4 eller 5 angivet och äger väsentlig betydelse för del allmänna;

7. för alt inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden;

8. för all bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av sjnnerlig vikt eller lill byggnad för gudstjänst eUer annan andaklsövning;

' Senaste lydelse av 109 och 110 §1) samt rubriken närmast före 109 § 1947: 326. Förutvarande 66 § upphävd genom 1949: 663. ' Senaste lydelse 1970: 247.

Prop. 1971:122 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. för åstadkommande på det allmännas bekostnad av skogsålerväxt
å skogsmark, som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd
och ej utgör nödig betesmark;

10. för kronans övertagande av flygsandsfält, varom ägaren försummat taga sådan vård, att fara för sahdflykt förebygges;

11. för att bevara område såsom nationalpark, naturreservat eller nalurminne;

12. för att bevara kulturhisto- 12. för att bevara historiskt d-riskt synnerligen märklig bebyggel- ler kulturhistoriskt märklig bese eller synnerligen märklig fast byggelse eller märklig fast forn-fornlämning som ej kan tryggas lämning eller bereda erforderligt på annat sätt eller bereda erfor- utrymme däromkring;

derligt utrymme däromkring;

13. för linbana eller oljeledning, som är behövlig för förelag av större gagn för orten;

14. för tillgodoseende av fjällrenskölselns behov;

15. för stärkande av ofullständigt jordbruk;

16. för att säkerställa att mark 16. för atl giva kommun möjlig-på skäliga villkor ar tillgänglig för het att förfoga över mark som med tätbebyggelse och därmed sam- hänsyn till den framtida utveck-manhängande anordningar eller lingen kräves för tätbebyggelse för alt eljest i kommuns ägo över- eller därmed sammanhängande anföra mark, som icke är tätbebyggd, ordning eller för att eljest i kom-för upplåtelse med tomträtt; munens ägo överföra mark för

upplåtelse med tomträtt;

17. för alt å viss ort bereda fiskarbefolkningen utrymme för uppförande av brygga, bod eller annan anläggning som erfordras för yrkesfisket;

18. för sådan atomreaktor eller annan atomenergianläggning, som är till större gagn för orten eller eljest äger väsentlig betydelse ur allmän synpunkt, eller för skyddsområde kring anläggning som nu nämnts; eller

19. för alt vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som till väsentlig del genom uthyming användes för bostadsändamål, försälla eller hålla byggnaden i tillfredsställande skick.

Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan, må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt för ändamål, som nu är sagt.

Skall genom kronans eller kommuns försorg inom visst område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd, som kan föranleda expropriation enligt första stycket, och kan med skäl antagas att ål-gärden medför väsentUgt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sådan fastighet, må Konungen medgiva att fastigheten exproprieras av den som vidtager åtgärden, om. det

För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskUling motsvarande fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning. Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada eller intrång genom exproprialionen eller den exproprierade delens användande, skall ersättning därför gäldas. Uppkommer eljest genom exproprialionen skada för ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annnan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada eller intrång, varde expro-priationsersättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej exproprialionen för kronans räkning, må, om faslig-hetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas lill utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form att inskrivning för Servitutet kan meddelas.

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, erläggas löseskUling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en del av en faslighet, skall erläggas intrångsersättning motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom exproprialionen. Uppkommer eljest genom exproprialionen skada för ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av expropriationsersältning, om åtagandet är av beskaffenhet att skäligen böra godtagas av den ersättningsberättigade.

Prop. 1971:122 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avselts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter del planen fastställdes.

Avser exproprialionen bebyggd faslighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något fall får bestämmas lill lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighet.

I den mån det blir utrett, att värdestegringen ulan alt ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 8 §.

17. Särskilda bestämmelser om värdeslegringsexpropriation m. m.

115 §

Exproprieras mark enligt 1 § tredje stycket skall 8 § tillämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör grund för expro-priationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämlikt 1 § 16 äger 111 a § motsvarande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl. Maj:l före ikraftträdandet, prövas frågan om tiUstånd till exproprialionen enligl äldre bestämmelser.

3. I fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersältning gäller äldre bestämmelser, om lalan vid domstol väckts före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 111 a § gäUer ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

45 § År, i annat fall än i 44 eller 4 a § sägs, mark sorn ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid ulan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa marken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom alt staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tiUstånd därtill. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden alt lösa särskild rält som besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke kunna bevUjas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen likväl på stadens begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyggelsen skall hava bragts i överensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången av sagda tid nämnda hinder mol inlösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift, skall anmälan därom göras hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Finnes i samband med prövning av förslag lill stadsplan expropriation av viss i planen ingående mark böra ske enligt vad därom

Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, må

> Senaste lydelse av 44 och 44 a §§ 1965: 718. ' Senaste lydelse enligt prop. 1971:106.

Prop. 1971:122 13

3 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagea (1970: 988)

Härigenom förordnas, att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 5 § fastighelsbildningslagen (1970: 988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

5 kap.

9 §

I den utsträckning det är nödvändigt för genomförande av fastighetsreglering skaU särskUda graderingsvärden faststäUas för områden som ingår i regleringen.

Graderingsvärdet för ett område Graderingsvärdet för elt område
bestämmes med hänsyn särskilt tUl bestämmes med hänsyn särskilt lill
ortens pris och områdets avkasi- områdets avkastning och märk
ning, nadsvärde.

Värderingen grundas på områdets beskaffenhet i obebyggt skick och dess tjänlighet för det ändamål vartill det lämpUgen bör användas. Berör regleringen lill någon del mark som bör användas till jordbruk, får dock all mark som ingår i regleringen värderas efter markens tjänlighet för jordbraksändamål, om särskilda skäl föranleder det. Vid värderingen beaktas även tiUfälliga förhållanden, om ej särskilda skäl föranleder alt värdena grundas enbart på förhållanden av bestående natur. Område som är avsett för skogsbruk värderas som om det vore bevuxet med skog vilken med hänsyn till markens godhelsgrad är av normal beskaffenhet enligt förhållandena i orten.

Faslighets graderingsvärde utgör summan av graderingsvärdena för fasligheten enskilt tillhöriga områden och på fastighelen belöpande andelar i motsvarande värden för samfälld mark.

10 §

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fastighelen, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servilutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår liU annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket Ersättning enligt första stycket
bestämmes på grundval av värde- bestämmes på grundval av värde
ring (likvidvärdering). Vid likvid- ring (likvidvärdering). Vid likvid
värderingen skall hänsyn tagas till värderingen skall hänsyn tagas till
egendomens användning för det egendomens användning för det
ändamål som föranleder det högsla ändamål som föranleder det högs
värdet samt tiU förhållandena vid ta värdet samt till förhållandena
tiUlrädel, om ej annat följer av att vid tillträdet, om ej annat följer
avträdaren har rätt att tiUgodo- av att avträdaren har rätt att till-
göra sig skog eller gröda. I övrigt godogöra sig skog eller gröda. I
skall värderingen ske enligt de i övrigl skall värderingen ske med

8 kap. 5 §

Ägaren av fastighet som inlöses är berättigad till ersättning motsvarande fastighetens marknadsvärde. Inlöses del av fastighet, skall intrångsersättning utgå med belopp motsvarande den minskning av faslighetens marknadsvärde som uppkommer genom åtgärden. Uppkommer eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Ägaren av faslighet eller fastighetsdel som inlöses är berättigad tiU ersättning motsvarande egendomens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och egendomens a v-kastning. Inlöses del av fastighet och lider återstoden skada eller intrång genom åtgärden eller genom den inlösta delens användande, skall ersältning utgå för detta. Om regleringen även medför nytta fÖr den återstående delen, skall ersättningen jämkas i skälig omfattning. Uppkommer eljest genom inlös€:n skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Har sedan fastighetsreglering :;ökts kostnad nedlagts på fastigheten i uppenbar avsikt att höja ersättningen, skall den därigenom uppkomna ökningen av faslighetens värde icke beaktas vid ersättningens bestämmande.

Prop. 1971:122 15

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 april 1971.

Närvarande: Slalsminislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT

Statsrådet Lidbom anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i expropriationslagstiftningen och anför.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande tillkallades den 16 december 1960 sakkunniga alt verkställa översyn av expropriationslagstiftningen. I direktiven för utredningen erinrades om all det år 1949 efler omfattande förarbeten hade genomförts vissa ändringar i denna lagstiftning (prop. 1949: 184, 2LU 34), vilka berörde i huvudsak tre delar av expropriationsrätten, nämligen exproprialionsändamålen, värderingsreglerna och förfarandet vid expropriation. Utredningens uppgift skulle vara att se över expropriationsreglerna i belysning av erfarenheterna under de år som hade förflutit efter 1949 års lagändringar och därvid särskilt beakta vissa önskemål som hade förts fram av riksdagen. Vidare skulle utredningen — ulan all vara bunden av bestämda riktlinjer — närmare undersöka de uppslag till reformer inom expro-prialionsväsendet som markvärdeutredningens belänkande (SOU 1957: 43) innehöll och lägga fram därav eventuellt föranledda förslag. I direktiven påpekades all resultaten av denna översyn torde få betydelse vid ställningstagande till problemet om indragning av oförtjänt jord-värdestegring.

De sakkunniga, som antog benämningen exproprialionsutredningen, avlämnade år 1962 belänkandet (SOU 1962: 24) Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Förslaget låg tiU grand för vissa år 1963 vidtagna ändringar i byggnadslagen (1947: 385) (BL) och lagen (1917: 189) om expropriation (ExL)

Prop. 1971:122 16

(SFS 1963: 218 och 219). Är 1964 avlämnade utredningen belänkandet (SOU 1964: 32) Förtida tiUträde, expropriationskostnad m. m. På grandval av delta genomfördes år 1966 vissa ytterligare ändringar i saituna lagar (SFS 1966: 258 och 259).

Utredningen inriktade härefter sitt arbete på reglerna om exproprialionsändamålen och exproprialionsersällningen. Utredningens överväganden i dessa delar saml i vissa andra frågor har redovisats i det i november 1969 avgivna betänkandet (SOU 1969: 50—51) Expropriations-ändamål och expropriationsersältning m. m.i Med hänsyn tUl de omfattande ändringar som enligt utredningens mening bör företas i gällande rätt har utredningen komrait tUl den uppfattningen att ExL bör ersättas med en ny lag. Belänkandet innehåller förslag tiU en sådan lag, kallad allmän expropriationslag (AExL). Lagförslaget är emeUertid inle fuUständigt. Anledningen häxtill är alt översynen av vissa partier av expropriationsrätten, bl. a. reglerna om förfarandet, återstår. För att inte angelägna reformer i de delar utredningsarbetet är färdigt skall behöva försenas har emellertid utiedningen valt alt redovisa sina överväganden i dessa delar i ett särslUt betänkande, och dess förslag innebär att ExL tills vidare skall slå kvar i de delar där utredningsarbetet ännu inte är slutfört. Förutom förslaget till AExL innehåller belänkandet förslag till ändringar i ExlL, BL och vissa andra lagar. Förslagen lill AExL samt till ändringar i ExL och BL torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 1.

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt med vattenöverdomstolen, expro])riationsdomstolen i Stockholm, fortifikationsförvaltningen efter samråd med överbefälhavaren, civUförsvarsstyrelsen, riksvärderingsnämnden, postverket, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, statens planverk, luftfartsverket, kammarkollegiet, kammarrätten, byggnadsstjTclsen, bankinspektionen, riksskattenämnden, statens förhandlingsniimnd, riksantikvarieämbetet, domänverket, lantbraksstyrelsen, lanlmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, bostadssiyrelsen, statens nämnd för samlingslokaler, statens institut för byggnadsforskning, statens vatlenfaUsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län, tekniska högskolan i Stockholm, bygglagutredningen, saneringsutredningen, utredningen om ledningsräll, utredningen om oljeledningar, 1967 års rekvisitions- och

' Betänkandet har avgelts av regeringsrådet Voldmar Körlof, ordförande, riksdagsledamoten Sven Ekström, f.d. borgarrådet Joakim Garpe, riksdagsledamoten Erik Grebäck, civiluigenjören Gustaf Henry Hansson samt riksdagsledamöterna Knut Johansson och Birger Lundström. 1 utredningsarbetet har som experter deltagit advokaten Michael Hemmarck, professom Sven-Erik Johansson, andre förbundsordföranden Åke Lindh, auktoriserade revisorn Sigurd Löfgren, civU-ingenjören OUe Westin och stadsjuristen Erik Gustaf Westman.

Prop. 1971:122 17

förfogandeutredning, Föreningen för samhällsplanering. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Föreningen Sveriges Kommunala Förvaltningsjurister (FSKF), Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Industriförbund, Näringslivets Byggnadsdelegation, Sveriges Lantbraksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Vallen- och Avloppsverksföreningen (VÄV), Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen (SKTF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemannens Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Sveriges Jordbmkskasseförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam, Hyresgästernas Riksförbund, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund (HSB), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Svenska Riksbyggen. Yttranden har vidare kommit in från stadsantikvarien i Stockholm och SladsmUj ögruppen.

Remissinstanserna har bifogat yttranden från ett stort anlal myndigheter, tjänslemän och sammanslutningar, bl. a. från handelskamrar, städer, kommuner, kommunalförbund, länsarkitekter, överlantmätare och lanlbraksnämnder.

Vissa remissyttranden, exempelvis kommunförbundets och Stockholms stads, är inte enhälliga utan innehåller reservationer.

Sedan utredningens belänkande avlämnats har Kungl. Maj:t den 19 december 1969 med hänsyn till beskaffenheten av utredningens återstående arbetsuppgifter förordnat alt dess uppdrag skall anses avslutat. Utredningsarbetet i återstående delar fullföljs inom justitiedepartementet och jag räknar med att en departementspromemoria i ämnet kommer alt föreligga under år 1971.

På en punkt har utredningsbetänkandel redan lett liU en lagändring. I samband med genomförande av lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bosladsfaslighet infördes nämligen i 1 § första stycket 19 ExL en möjlighet liU expropriation vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad som tiU väsentiig del genora uthyrning används för bostadsändamål (SFS 1970: 247).

Vad beträffar betänkandet i övrigt har under remissbehandlingen från flera håU riktats kritik mot utredningens tanke alt man skulle tiUskapa en ny expropriationslag ulan regler om förfarandet. Denna kritik har visst fog. Det kan också erinras om all byggnadslagstiftningen, som har nära samband med expropriationslagstiftningen, f. n. ses över av bygglagutredningen (K 1969: 55). Detla talar för alt några mera betydande ändringar i BL inte bör genomföras nu. Å andra sidan

Prop. 1971:122 18

anser jag alt många av de förslag till lagändringar som utredningen för fram är av sådan betydelse från samhällsplaneringssynpunkl att de bör tas upp ulan onödigt dröjsmål. Dessa överväganden har lett mig lill den slutsatsen alt vissa angelägna reformer bör genomföras snarast möjligt genom ändringar i ExL och BL.medan en mera fullständig reform av expropriationslagstiftningen bör anslå lill dess översynen av återstående frågor är avslutad. De frågor jag nu avser alt ta upp rör huvudsakligen dels reglerna om expropriation för vissa lälbebyggelseändamål och med anledning av väntad värdestegring dels ersättningsreglerna.

2. Expropriationsändamålen

2.1. Expropriation för vissa tätbefayggelseändamål

2.1.1. Gällande rält. Huvudparten av de bestämmelser som reglerar marks användning för bebyggande finns i BL. Mark får inle användas för tätbebyggelse utan föregående planläggning. Med tätbebyggelse avses enligt 6 § BL sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma behov. Planläggningen är av två slag, översiktlig planläggning och delaljplanläggning. Den förra hänför sig lill grunddragen för markens användning och sker, såvitt gäller de särskilda kommunerna, genom generalplan. Behov av gemensam planläggning för flera kommuner kan tillgodoses genom regionplan. Delaljplanläggning sker genom stadsplan eller byggnadsplan. I stadsplan upptagna byggnadskvarter indelas i särskilda bebyggelseenheter genom tomtindelnin.g. Byggnadsverksamheten inom områden som inle ingår i stadsplan eller byggnadsplan kan regleras genom utomplansbestämmelser.

Det ankommer på kommunen att ta initiativ lUl upprättande av generalplan och stadsplan samt atl b£:slula om anlagande av planen. Delsamma gäller med vissa modifikationer beträffande byggnadsplan. I undanlagsfall kan Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen la initiativ till planläggning. Fråga om upprättande av regionplan skall alltid prövas av Kungl. Maj:t. För all bli gällande skall samtliga planer fastställas av antingen länsstyrelse eller Kungl. Maj:t. Sedan plan har blivit fastställd medför den ett storl anlal rättsverkningar av olika slag. Bl. a. är det förbjudet alt bygga i strid mot planen. Vidare gäller alt kommunen i vissa fall har rält eller plikt att lösa markområden som omfattas av planläggningen. Planläggning kan också medföra skyldighet för markägare alt avslå mark ulan lösen samt rält lUl ersättning för skada som tillfogas fastigheten genom planläggningen.

I 44 § BL finns regler om zonexpropriation. Detla institut, som infördes år 1953, är avsett för stadsombyggnad. Kungl. Maj:t kan

Prop. 1971:122 19

ge tillstånd till zonexpropriation om, med hänsyn till allmänna samfärdseln eller kravet på ändamålsenlig bebyggelse, behov föreligger av en genomgripande ombyggnad, dvs. en verklig fömyelse av byggnadsbeståndet eller en del av delta. Ombyggnadsbehovet skall avse ett större område. Något minimimått har inle angetts i lagen, men av motiven framgår att det åtminstone i regel inte kan bli fråga om mindre områden än sådana som omfattar elt eller flera byggnadskvarter. Ombyggnaden skall vara av sådan art all den inle lämpligen kan företas på armat sätt än i ett sammanhang. Vidare krävs att fråga skall ha väckts om anlagande eller ändring av stadsplan för området. Zonexpropriation kan komma i fråga äyen beträffande annan mark än den som direkt berörs av saneringsåtgärderna under förulsällning att marken ligger inom saneringsområdet eller i dess omedelbara närhet och att den som direkt följd av stadsombyggnaden kan väntas undergå väsentlig värdeökrung. Slutligen kan institutet tUlämpas även på särskild räll till mark som redan är i kommunens ägo.

Tomlexpropriation, som regleras i 45 § BL, kan användas för att få lill slånd bebyggelse i överensstämmelse med stadsplanen i fall då reglerna om zonexpropriation inte är tillämpliga. TUlstånd meddelas av Kungl. Maj:t. Exproprialionen kan avse mark inom bygg-nadskvarler som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen. En ytterligare förutsättning är att planen inte kan väntas bli genomförd inom skälig tid ulan kommunens ingripande. Det krävs därför viss utredning angående tomlägarens subjektiva förhållanden. För att inlösen skall få ske måste vidare stadsplanearbetet ha avancerat så långt att det kan bli fråga om åtminstone vUlkorlig fastställelse av planen. Tomlexpropriation kan också tillämpas i fråga om särskUd rätt som besvärar kommunen tillhörig mark och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande. Kan syftet med en tomlexpropriation vinnas genom att kommunen endast löser på marken uppförd byggnad för rivning kan tiUstånd lämnas till del. Med hänsyn till kravet på utredning om tomlägarens subjektiva förhållanden har tomlexpropriation tillämpats ganska sällan. Institutet anses på kommunall håll vara opraktiskt.

Tomtbildningsexpropriation, som regleras i 46 och 47 §§ BL, kan äga rum beträffande mark inom stadsplanelagt område där tomtindelning har fastställts. Om särskilda delar av en tomt är i olika ägares hand har var och en av dessa enligt 46 § rält atl inlösa övriga i tomlen ingående markområden. För del fall att två eller flera markägare vill lösa de övrigas områden finns särskUda regler om företrädet dem emellan. Har inle inom ett år efter det all tomtindelning fastställdes ägare av tomldel väckt talan om inlösen av återstoden av tomlen eUer har sådan talan inte lett till alt tomten förenats i en ägares hand, har kommunen enligt 47 § rätt alt lösa hela tomlen. Tomlbild-

Prop. 1971:122 20

ningsexpropriation kräver inte Kungl. Maj:ts prövning. Enligt lagen (1970: 992) om ändring i byggnadslagen (1947: 385) skall 46 § BL upphöra alt gäUa den 1 januari 1972, då faslighetsbUdningslagen (1970: 988) träder i kraft. Bestämmelsen ersätts då av regler i 8 kap. 4 § nyssnämnda lag, vUket bl. a. innebär att inlösningsfrågor skall prövas vid faslighelsregleringsförrättiung i stället för som f. n. vid domstol. Bestämmelser om lösningsrätt för kommunen när de skUda delarna av tomlen inte har förenats hos en delägare bibehålls i 47 § BL.

Enligt 1 § första stycket 7 jämförd med 99 § första stycket ExL kan staten eller kommun, inom vars område marken är belägen, beviljas rätt tUl expropriation för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller på annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden. Bestämmelsen är enligt 99 § andra stycket tUlämplig endast på område bebyggt med boningshus som tiUhör annan än markens ägare, och sedan expropriation har skett har husens ägare rätt att förvärva eUer få nyttjanderätt tiU den mark som hör till deras hus.

Expropriation för fri tomt marknad regleras i 1 § första stycket 16 förra ledet och 111 § ExL. Delta expropriationsändamål tillkom år 1949 efter förslag från markulredningen (SOU 1948: 4) och har tiU speciellt syfte alt bryta markmonopol. För dess tillämpning i stort krävs att marken skall vara erforderlig för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordningar. Något krav på föregående planläggning uppställs inle. Vidare får förhållandena inte vara sådana alt marken även ulan expropriation kan sägas vara tillgänglig för angivna ändamål på skäliga villkor. Den enskilde markägaren skall sålunda sakna vilja eller förmåga alt exploatera eller låta exploatera marken på sådant sätt. Denna för-utsättnuig kan sägas vara för handen om marken inle upplåts i en omfattning som svarar mot behovet. Delsamma gäller om mark visserligen står tUl förfogande för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar men della inle är fallet med de lämpligaste platserna eller marken inte upplåts tiU rimliga priser och på viUkor som även i övriga hänseenden kan bedömas som skäliga. Bestämmelserna har huvudsakligen avseende på obebyggd eller glesbebyggd mark. Även om lagrummet med hänsyn lill vissa uttalanden vid dess tUlkomst bör tolkas med försiktighet är dess avfat;tning så elastisk alt det är formellt möjligt att tillämpa det även på områden som är tätbebyggda i BL:s mening.

Tomträttsexpropriaticjn, som likaledes tUlkom år 1949, regleras i 1 § första stycket 16 senare ledet och 111 § ExL. Tomträlts-exproprialion kan användas för att i kommuns ägo överföra mark, som inte är tätbebyggd, för upplåtelse med tomträtt. Det krävs mle alt marken omfattas av stadsplan eUer byggnadsplan. FÖr expropriationsrätt räcker det i huvudsak med att kommunen förklarar sig ha för avsikt

Prop. 1971:122 21

att upplåta marken med tomträtt. I bakgrunden måste dock ligga att marken behövs för en planmässig utveckling av kommunen över huvud taget. Ändamålet med expropriationsrätten är enligt förarbetena att "garantera att, såvitt angår tillgången på mark, bebyggelseplanen för samhället kan förverkligas enligt sin tanke" (prop. 1949: 184 s. 73).

Frågor om bebyggande av mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av trafikleder och andra allmänna platser som skall betjäna bebyggelsefastighelerna. Enligl 1 § första stycket 2 ExL kan expropriation ske bl. a. för aUmän väg på landet eller i stad, för järnväg eller spårväg för allmän trafik. Bestämmelser om expropriation för trafikleder och andra allmänna platser inom lälbebyggelseområden finns emeUertid främst i BL. Enligt 18 och 41 §§ första styckena BL får kommun när den begär det lösa in mark som enligt faststäUd generalplan eUer stadsplan är avsedd till trafikled, gata eller annan allmän plats. Enligt andra styckena samma paragrafer får kommunen vidare lösa till sig sådan mark som enligt samma slags planer inle är avsedd tUI enskilt bebyggande. Som förutsättning härför gäUer dock alt markens användning för avsett ändamål inte ändå kan anses säkerställd. Skulle marken redan tiUhöra kommunen kan denna vid behov i StäUet erUigt 18 och 41 §§ tredje styckena lösa särskUd rätt som besvärar marken. Enligt 19, 20, 42 och 43 §§ BL har kommun rätt all under vissa föratsättningar ta i anspråk allmän eller enskild väg ulan ersättning, om vägen ingår i mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan skall användas till trafikled, gala etc. I sällsynta undantagsfall kan viss ersättning utgå vid ianspråktagande av vägmark enligt 20 eller 43 §. Slutligen kan kommun enligt 18 a och 41 a §§ BL i erforderlig omfattning lösa till sig servitut eller nylljanderält till mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan skall utnyttjas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning men som inte får lösas enligt 18 eller 41 § första stycket. Utöver de nu berörda fallen kan nämnas att del enligt 70 § BL finns viss möjlighet alt la i anspråk mark inom planlagt område utan ersältning i de s. k. markexploalörsfallen, dvs. när stadsplan läggs över område som är i en ägares hand. Även beträffande område under byggnadsplan finns Uknande möjligheter (112 och 113 §§). Bestämmelserna avser främst mark som behövs för gata eller annan allmän plats. I detta sammanhang kan erinras om att möjligheterna att tillgodose behov av gemensamma anläggningar har ökat väsentligt genom tillkomsten av lagen (1966: 700) om vissa gemensamhelsanläggningar. Denna bygger i princip på frivUlig samverkan mellan de berörda fastighetsägarna. Viss möjlighet finns dock alt tvångsvis få en fastighet ansluten till gemen-samhetsanläggning.

I anslutning till bestämmelserna i ExL och BL kan erinras om att kommunema har möjlighet att tvångsvis förvärva mark genom förköp enligt förköpslagen (1967: 868). Genom förköp kan kommunen

Prop. 1971:122 22

i anslutning till en fastighelsförsäljning mellan enskilda parter inträda som förvärvare av egendomen på de vUlkor parterna har avtalat. Förköpsrätl får enligt 1 § utövas beträffande sådan fast egendom som med hänsyn tUl den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordning. Från förköpsrätl undantas bl. a. vissa mindre fastigheter samt försäljningar mellan nära anhöriga (3 §).

Förköpslagen syftar i första hand tUl att ge kommunema bättre möjligheter att förvärva mark för tätbebyggelse (prop. 1967: 90 s. 72). I första hand kommer obebyggd och glesbebyggd mark i fråga för förköp, men också sådan mark som behövs för city- och bostadssanering angavs vid lagens tiUkomst vara av intresse i sammanhanget. Betydande kategorier av fastigheter ansågs emellertid helt falla utanför kommunens intresseområde, nämligen fastigheter inom sådana områden där markanvändningen inte kommer att ändras inom överskådlig tid. Hit hör i stor utsträckning mark som används och för framliden skaU användas för jordbrak och skogsbruk, villa- och egnahemsbebyggelse saml frilids-bebyggelse. Utanför kommunernas intresseområde ansågs i regel också falla sådana bostads- och industriområden beträffande vilka några mera betydande ombyggnadsbehov inte kan väntas uppkomma under överskådlig framlid. Förköpsinstitulet utformades med utgångspunkt i dessa allmänna bedömanden. Eftersom ell av huvudsyftena med en kommunal förköpsrätl skulle vara att underlätta för kommunerna att i mycket god tid, dvs. innan några mera betydande prisstegringstendenser med anledning av förväntningar om tätbebyggelse slagit igenom, förvärva mark som bjuds ut på öppna marknaden och ligger inom kommunens intresseområde, ansågs det inle lämpligt alt ställa upp så stränga krav på aktualitet i fråga om markbehov som gäller enligt den nuvarande expropriationslagstiftningen. Vid utformningen av reglerna anknöts i stället lill elt av markulredningen år 1949 framlagt förslag till ändring i ExL.

Vid prövningen av om förutsättning föreligger all utöva förköpsrätl enligl 1 § förköpslagen skall inriktningen av den kommande samhällsutvecklingen och behovet av mark för olika ändamål bedömas. Departementschefen anförde härom följande.

Är det fråga om ett område beträffande vilket generalplan upprättats och antagils av vederbörande kommunala organ och är den aktuella marken enligt planen avsatt för bostads- eller industribebyggelse eller sådana ändamål som trafikleder, allmänna platser, fritidsområden m. m. bör förulsällning för all utöva förköpsrätl i allmänhet föreligga. Bedömningen bör ulfalla på samma sätt om området i antagen regionplan avsatts för angivna ändamål. Skulle stadsplan eller byggnadsplan för området vara under utarbetande bör delta förhållande kunna utgöra tillräcklig grund för kommunen alt få förköpsrätl lill den mark som planen är avsedd alt omfatta. Även om planläggningsarbetet ej fortskridit så långt atl vare sig general- eller regionplan upprättats eller förslag till detaljplan föreligger, bör förköpsrätl kunna utövas om marken med hänsyn till belägenhet och kommunens utveckling kan antas behövas

Prop. 1971:122 23

för ifrågavarande ändamål. Anspråken på den sannolikhelsbevisning som kommunen har alt prestera för att få inträda genora förköp bör inle få sällas alltför högt. Elt påstående som inte är underbyggt av någon utredning att viss mark krävs för tätbebyggelse är å andra sidan givetvis inle tillräckligt. Lämpligt underlag för bedömningen i sådana fall då varken översiktliga eller detaljerade planer föreligger kan vara t. ex. befolkningsprognoser, bostadsbyggnadsprogram eller industriutvecklingsplaner.

Del ansågs inte finnas någon anledning all utöver vad som ligger i det sagda begränsa förköpsrätten med hänsyn tUl den lid som kan komma atl förflyta tUl dess marken exploateras. Om utvecklingen med tillräcklig grad av sannolikhet kan överblickas för avsevärd lid framåt, får förköp ske även om det skulle dröja lång lid innan ändringen i markens användning blir aktuell.

2.1.2. Utredningen. Utredningen behandlar inledningsvis del nutida samhällsbyggandets struktur och omfattning. Därvid framhålls all den tekniska utvecklingen har gått starkt framåt, inte minst i fråga om kommunikationer, och alt människornas anspråk på trivsamma bostads- och arbetsmiljöer samtidigt har ökat. Både planeringsmyndigheter och byggherrar har därför ställts inför tvånget alt tillgodose behov och önskemål åt vilka man tidigare inte ägnade större uppraärksarahet. Della har tvingat fram en omfattande planering efter nya vUlkor och önskemål. Trafiklederna har fått en starkt styrande inverkan och större serviceinrättningar, såsom affärscentra, skolor och sjukhus, intar en framskjuten plats. Krav på lekplatser, parker och andra friområden samt ökade utrymmesbehov för olika ändamål har medfört all själva huskropparna numera i regel tar upp en mindre del av bebyggelseområdena än tidigare. För atl genomföra en rationell trafikplanering måste man ibland ta i anspråk även mark inom byggnadskvarter genom att förlägga trafikområden och trafikanordningar av olika slag över eller under byggnaderna. Dispositionsrätten till marken behöver därför kunna skiktas i flera plan. Även många andra behov, exempelvis beträffande vallenförsörjning, avlopp, uppvärmning, biluppställning och varudistribution, tillgodoses i många fall bäst genom större för flera fastigheter gemensamma anordningar. Allt della gör alt man inte längre kan betrakta bebyggelsen inom varje fastighet som en enhet för sig. Utredningen framhåUer all planläggning och byggande numera lar sikte inle bara på att skapa lämpliga fastighetsenheler ulan också och kanske i första hand på alt kvarteren skall bli lämpliga bebyggelseenheter. I växande grad får man också räkna med större enheter än kvarter. Förändringar i byggnadstekniken beträffande såväl bostadshus som industribyggnader samt kraven på trivsamma bostads- och arbelsmUjöer har haft lill följd alt störte markytor än tidigare behövs för att ändamålet med bebyggelsen skall kunna tillgodoses.

Prop. 1971:122 24

Utredningen belyser med statistiska uppgifter byggnadsverksamhetens tilllagande intensitet och konstaterar under hänvisning till vissa beräkningar av 1965 års långtidsutredning och bostadsbyggnadsutredningen all åtskUliga omständigheter talar för att nybyggnads- och anläggningsverksamheten i landet även framgent kommer alt hållas på en mycket hög nivå. En betydande del av de närmaste årtiondenas nyproduktion av byggnader och anläggningar kommer alt äga rum på områden som inte alls eller i varje fall bara i begränsad omfallning har utnyttjats för bebyggelse tidigare. Det föreligger emellerlid också stort behov av alt förnya byggnadsbeståndet inom delar av tätorterna där det finns äldre bebyggelse och få tiU stånd en Irafikleknisk upprustning av sådana områden och förse dem med serviceanordningar av skilda slag. Allt detta gör enligt utredningen att man får räkna med ett betydande nybyggande och omfattande nyanläggningar under de närmaste decennierna även inom förat tätbebyggda områden.

Den redovisade utveckluigen innebär enligt utredningen alt behovet av mark och utrymme för samhällsbyggnadsändamål fortlöpande ökar starkt. Trots att landet är glest befolkat medför lälortsexpansionen regionalt och lokalt en rad svårbemästrade och svårlösta problem, inle minst vad gäller möjligheterna att tUlgodose det växande markbehovet och sörja för all tillgängliga markresurser disponeras på ändamålsenligt sätl. Den areella tUlväxten av tätorternas bebyggelse är i regel betydligt större än befolkningsökniingen, främst beroende på en genom välståndsutvecklingen höjd utrymmesstandard. Som ett mått på det ekonomiska värdet av den mark som används för bebyggelse anför utredningen alt råmarkskostnaden för elt års bostadsbyggande om 100 000 lägenlteter uppskatias tUl ca 200 milj. kr., räknat i 1967 års priser. Markkostnaderna för kommersiell bebyggelse torde vara betydligt större, bl. a. beroende på alt. sådan bebyggelse i stor utsträckning sker inom områden som redan i. dag utnyttjas för tätbebyggelse. TUl markkostnaderna för själva husbyggandet och de anordningar som hör till bebyggelsen bör vidare läggas kostnaderna för mark för vissa trafik-anordningar och större friområden m. m.

Utredningen diskuterar härefter kommunernas behov av befogenheter med avseende på tätbebyggelsemark samt nuvarande möjligheter att tillgodose detta behov. Ett samhällsbyggande av den art och omfallning som beskrivits nyss för oundgängligen med sig kostnader tUl så betydande belopp all de inte kan undgå att påverka samhällsekonomin totalt sett. Både rned hänsyn härtill och tiU kravet på ändamålsenlig bebyggelse är det enligt utredningen nödvändigt atl verksamheten kan planläggas och genoraföras rationellt. En grundläggande förulsällning för all så skall kunna ske är alt mark står lUl förfogande för avsett ändamål på räll plats och vid planerade tidpunkter. Utredningen erinrar i detta sammanhang om att statsmakterna förbereder

Prop. 1971:122 25

en mera målmedveten riksplanering som syftar tUl en från hela landets synpunkt önskvärd lokalisering. Mot denna bakgrand anser utredningen alt kommunerna måste ha så vittgående befogenheter med avseende på tälbebyggelsemarken och dess utnyttjande alt de kan bestämma när bebyggelse skall komma tUl stånd inom olika delar av samhäUet och i samband med bebyggelseplaneringen påverka bebyggelsens utformning. Det är vidare angeläget att kommunen kan förfoga över mark på sådant sätt alt förutsättningar skapas för priskonkurrens i byggnads-produktionen och alt rationella produktionsformer gynnas. Kommunen måste också ha möjlighet atl på elt smidigt sätt tillgodose krav på skiktning av dispositionsrätten tiU fastigheterna i flera plan, utförande av gemensamhelsanläggningar o. d. Utredningen framhåller vidare alt det är vUctigt att kommunen kan ingripa inle bara när nya markområden skall las i anspråk för bebyggelse och när mera omfattande saneringsåtgärder e. d. skall företas. Kommunen bör ha möjlighet alt styra utvecklingen fortiöpande, så atl angelägna önskemål om förbättringar i stadsplanestandard, frilidsutrymmen, friylor etc, som inle kan tUlgodoses annat än i ett större sammanhang, inte hindras eller fördröjs, vilket kan bli fallet om saneringsingripanden sker punktvis i befintlig tätbebyggelse.

Utredningen erinrar om atl kommunerna redan nu har åtskilliga befogenheter när det gäUer alt reglera tillkomsten och vidareutvecklingen av tätbebyggelse. Koimnunen kan sålunda ta initiativ till och ombesörja såväl förstagångsplanläggning för bebyggelse som ändringar i existerande bebyggelseplan. Kommunen handhar också förmedlingsverksamhet i fråga om statliga bostadslån, vilket ger den vissa möjligheter alt påverka samhäUsbyggnadsprocessen. Vidare kan kommunen i åtskilliga situationer skaffa sig nödvändiga befogenheter med avseende på marken tvångsvis genom att utöva förköpsrätt eller genom expropriation. Bortsett från förköpsrätten, vars användbarhet begränsas av alt den inle kan ulnylljas annat än när markägaren friviUigt har avyttrat sin fastighet, är alla de medel som står till kommunens förfogande företrädesvis inriktade på situationer när ell råmarksområde exploateras eller när redan tätbebyggda områden omedelbart eller inom en nära framtid skall förnyas eller byggas om. Det kan enligt utredningen ifrågasättas om de ens i sådana situationer fungerar fullt tillfredsställande från samhällsbyggandets synpunkt. Vad gäller förhållandena mellan de tillfällen när nyexploalering eller mera omfattande saneringsåtgärder skall genomföras anses nuvarande lagstiftning, trots de påtagliga förbättringar som successivt har tUlskapals, inle ge tillräckliga möjligheter alt påverka och styra bebyggelseutvecklingen. Della har hittUls i första hand drabbat de största städerna, men med den snabba takt som kännetecknar urbaniseringen i dagens Sverige torde samhällsutbyggande och stadsförnyelse under de närmaste årtiondena

Prop. 1971:122 26

bli en första rangens angelägenhet för elt stort anlal tätorter i landet.

Enligt utredningen står två möjligheter tUl buds för att tUlgodose kommunernas behov av ökade befogenheter med avseende på lälbebyg-gelsemark. Den ena är alt kommunerna genom lag generellt får sig lUlförsäkrade erforderliga befogenheter i fråga om all mark inom bebyg-gelseområden eller i fråga om mark inom tätbebyggelse av viss typ. Den andra är alt kommunerna förvärvar den mark som behövs och då även får möjlighet alt tvångsvis förvärva äganderätt till marken.

Metoden alt genom generella lagregler tillförsäkra kommunen erforderliga befogenheter i fråga om marken har enligt utredningen den fördelen alt den stäUer sig relativt förmånlig från kommunal investerings-synpunkt. Lagreglerna om kommunernas befogenheter med avseende på mark som är avsedd för lätbeb)'ggelse är eraeUertid redan nu mycket omfattande och svåröverskådliga. Åtgärder som går ut på att yllerligare vidga och komplicera de raånga specialbestämmelserna på området skulle otvivelaktigt göra regelsystemet ännu svårare alt överblicka och orsaka många tolkningsproblem. Vidare växlar behovet av befogenheter från fall lill fall. För all fylla sill syfte borde därför en lagstiftning av denna karaktär utformas så att den ger kommunen möjlighet alt pålägga viss eller vissa fastighetsägare förpliktelser som inle vilar på övriga fastighetsägare i kohimunen, I så fall torde det emellerlid visa sig nödvändigt alt ge fastighetsägare och andra som lider skada lUl följd av åtgärderna räll tiU ersättning. Trots detta skulle kommunens åtgärder i många fall mötas av stark ovilja hos dem som drabbades av dem. Vidare skulle administrationen av reglerna bli omfattande och svårbemästrad. Nödvändigheten av att i lagen noga avgränsa de fall där ingripande får ske gör dessutom alt lagstiftningens effektivitet kan betvivlas. De nu anförda skälen talar enligl utredningen för att man om möjligt bör söka sig fram på andra vägar när det gäller all tillförsäkra kommunerna de befogenheter som krävs för att lösa bebyggelseproblemen.

Metoden alt kommunen förvärvar den mark som behövs och får exproprialionsmöjlighet för ändamålet erbjuder enligt utredningen uppenbart inte lika stora lagstiflningstekniska svårigheter men ställer, om den skall genomföras konsekvent., stora krav på kommunemas ekonomi. Kommunerna förvärvar redan nu mark för samhällsbyggande i väsentlig omfattning. Av de uppgifter om kommunernas inköp av fastigheter som raarkpolitiska utredningen har redovisat (SOU 1964: 42 s. 12) framgår all kostnaderna för fastighetsför/ärv under åren 1958—60 motsvarade orakring 10 "/o av koraraunernas totala investeringar. För åren 1960— 62 ökade andelen tUl omkring Ifi o/o. År 1962 redovisades i den officiella statistiken kommunala inköp av fasligheter för drygt 410 mUj. kr. Under de därpå följande åren har kommunernas utgifter för fastighetsköp praktiskt taget oavbrutet stigit för alt år 1967 uppgå till 1 245 mUj. kr. Ökningstakten har varit väsentligt snabbare beträffande reglerings-

Prop. 1971:122 27

och saneringsfastigheter än beträffande övriga fastighetstyper. Ulgiflerna för förvärv av sådana fastigheter uppgick sålunda år 1964 tUl 96 milj. kr. och år 1968 tUl 352 milj. kr. Kommunernas fastighetsförvärv avser emellerlid alltjämt tUl övervägande del råmarksområden. Ett i många fall trängande ombyggnadsbehov i tätorter och områden med äldre bebyggelse gör dock att man får räkna med en fortsatt stark ökning av de förvärv som avser fastigheter i redan tätbebyggda områden.

Det förhållandet att en aktiv inköpspolilik från kommunernas sida vad gäller mark som behövs för samhäUsbyggnadsändamål ofrånkomligen för med sig dryga omedelbara utgifter innefattar enligl utredningen inte något avgörande argument mot en sådan politik. Erfarenheten har visat all en svag kommunal markberedskap ofta medför olyckliga konsekvenser såsom markprisslegringar, lokalisering av nya stadsdelar till områden som är lättast åtkomliga och inte till områden som är lämpliga från andra synpunkter, överexploatering, konlorisermg av stadsdelar som tidigare utnyttjats för bostadsändamål etc. De markägare som genom saneringsplaner får sin bebyggelserält ökad vill gärna punkt-planera sina tomter så snart som möjligt. De markägare åter som får sin bebyggelserält minskad försöker i stället uppskjuta plangenoraföran-det så länge som möjligt genom atl reparera och bygga ora sina hus. När markägandet är splittrat blir det därför svårt att åstadkomma önskvärd planmässighet i stadsförnyelsen.

Utredningen erinrar om all slalsmaklema nyligen har uttalat alt den kommunala markpolitiken bör inriktas på förvärv av mark i så stor omfattning all kommunema får dominerande inflytande över de marktillgångar som inom Överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhäUsbyggandet samt att markberedskapen bör innebära atl mark säkerställs för minst tio års byggande (prop. 1967: 100 s. 179, SU 100 s. 22, rskr 265). Ett sådant samlat markägande gör det enligt utredning en möjligt alt bygga tUlräckligt stora enheter och att genomföra ny-exploateringen eller stadsförnyelsen på elt rationellt sätl. Bl. a. ökas kommunens möjligheter alt på lämpligl sätl samordna byggnadsverksamheten i vad avser gemensamhelsanläggningar, skiktning av förfoganderätten över fastigheterna i skUda plan osv. Den omständigheten atl marken vid planläggningen är i en ägares hand medför vidare att värdeminskningar på viss mark uppvägs av motsvarande värdeökningar på annan mark. Risken att förluster drabbar enskilda vid genomförandel av en ändrad bebyggelseplan minskar avsevärt liksom möjligheterna för enskUda atl slumpvis göra stora vinster på grund av ökad byggnadsrätt.

Utredningen framhåller att kommunerna bör förvärva mark inte bara inom ytterområden utan också inom redan bebyggda områden, även sådana med centralt läge. För att kunna styra bebyggelseutvecklingen inora sådana områden behöver kommunerna i myckel god tid förbereda saneringsåtgärderna och ha säkerhet för att det uppgjorda programmet kan

Prop. 1971:122 28

genomföras. Inte sällan föratsätter detla att marken kan förvärvas på tidigt stadium. Områden med centramkaraklär har en särskild förmåga att attrahera verksamheter, människor och trafik, vilket skapar ett återkommande ombyggnadsbehov. Kommunerna har därför enligt utredningen i fråga om sådana områden etl välgrandat behov av alt förvärva marken i god tid innan ombyggnadsålgärderna aktualiseras. Elt motsvarande behov av markförvärv finns beträffande områden med äldre bostadsbebyggelse utanför den egentUga stadskärnan. Behovet hänför sig i detta avseende företrädesvis till områden bebyggda med flerfamiljshus. Intresset av markföriärv inom områden med egnahemsbebyggelse är i regel avsevärt uttunnat och torde knappast göra sig gällande tillräckligt starkt annat än när sådana områden är i behov av genomgripande fömyelse eller behöver las i anspråk för helt nya ändamål.

Kommunägd mark kan utnyttjas på flera olika sätl. Vid behandlingen av den kommunala markpolitikens inriktning har från statsmakternas sida uttalats att kommunema sedan de förvärvat mark och ställt den i ordning för bebyggelse helst inte bör sälja marken utan företrädesvis upplåta den med tomträtt. Härvid har påpekats bl. a. alt tomlrätlsupp-lålelse erbjuder betydande fördelar just i de expansiva kommuner där en aktiv markpolitik är mest angelägen. För kommuner som en gång salsal stora summor på markförvärv för nyexploalering eller ombyggnadsåtgärder kan det enligt utredningen vara klokt alt inte släppa det grepp om bebyggelsen som de därigenom har skaffat sig. Toralrättsin-stilulet ger goda möjligheter att förverkliga en sådan målsättning. Också från den enskUdes synpunkt kan tomträtten erbjuda fördelar. Om samhäUsbyggandet skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt måste markägarintressena underordna sig helhetens intresse. Var bebyggelserätten kommer atl öka eller minslca beror därför ofta på omständigheter som fastighetsägarna inte har möjlighet all påverka. Om marken är upplåten med tomträtt neutraliseras de verkningar den förändrade be-byggelserällen får för markvärdena. Inom områden där bebyggelserällen och därmed också markvärdet minskar kan lomlrältshavarna påkalla sänkning av avgälden, medan det inom områden där bebyggelserätten ökar med stegrade markvärden siom följd finns möjlighet alt höja avgälden.

Det kan alltså enligt utredningen anses fastslaget att kommunernas behov av ökade befogenheter i fråga om tälbebyggelsemark bäst tillgodoses genom alt de skaffar sig äganderätt till den mark som behövs och får exproprialionsmöjlighet för ändamålet. Vid den översyn och komplettering av expropriationsreglerna som betingas härav bör inle minst prövas i vad mån det genomgående rält stränga krav på aktualitet i fråga om markbehov som f. n. upprätthålls i expropriationslagstiftningen är förenligt med önskemålet all behövliga markför-

Prop. 1971:122 29

värv genomförs i god tid innan planerade åtgärder skall komma till stånd.

Bestämmelsen i 1 § första stycket 16 ExL ger kommunerna en omfattande befogenhet att expropriera mark för blivande tätbebyggelse. Erfarenheterna under den tid som bestämmelsen har gällt är mestadels positiva och det råder enligt utredningen inget tvivel om atl den är elt värdefullt hjälpmedel i den kommunala markpolitiken. Vid den praktiska tiUämpningen har det emellerlid visat sig alt bestämmelsen inle aUlid har varit tUlräcklig för att tUlgodose behovet av mera långsiktiga markförvärv.

Beträffande mark inom redan tätbebyggda områden är i första hand institutet zonexpropriation av. intresse. Delta är särskilt konstruerat för mera omfattande sladsombyggnadsfall och är ofta elt gott hjälpmedel för saneringssträvanden. Enligt utredningen är instilulel emellertid i vissa hänseenden inte tiUräckligt bl. a. med hänsyn till kraven atl det skall vara fråga om ombyggnad på en gång av ell inle alltför obetydligt område och att arbetet skall vara sådani alt det inle lämpligen kan ulföras annat än i etl sammanhang. Framlida saneringsarbeten kan komma att sträcka sig över lång tid och föratsättningarna för zonexpropriation kommer då inte att vara uppfyllda annat än möjligen i fråga om vissa delar av saneringsområdel. Önskemålet att kommunen under mellantiden har tillräckliga befogenheter beträffande åtminstone den del av marken som inom överskådlig lid — ell eller elt par decennier — skall bli föremål för mera omfattande och från allmän synpunkt betydelsefulla ålgärder är i dessa fall inle mindre ulan snarare mera markerat än vid en samtidig ombyggnad av hela området. Trots all kravet på aktualitet tolkas tämligen liberalt vid tillämpning av nuvarande bestämmelser om zonexpropriation lorde del knappast kunna tänjas ut över den längre tidrymd som det här kan bli fråga om. I än mindre grad kan detta ske vid tillämpning av övriga bestämmelser i ExL och BL som ger kommunerna befogenhet all la i anspråk mark inom tätbebyggda områden för samhällsbyggnadsändamål. Dessa bestämmelser tar nämligen sikte på omedelbart aktuella behov och avser dessutom i allmänhet ganska utpräglade specialfall. Av dessa skäl föreligger enligt utredningen elt klart behov av alt vidga räckvidden för bestämmelsen om zonexpropriation eller ersätta den med andra bestämmelser som tillgodoser de angivna önskemålen.

Behovet av bestämmelser om expropriation för lälbebyggelseändamål kan enligt utredningen inle bedömas enbart mot bakgrand av de fall när kommunerna behöver förvärva mark för att trygga förverkligandet av samhäUets intentioner på längre sikt i fråga om bebyggelseutveckling och markutnyttjande. Exproprialionsmöjlighet måste finnas . även i mera utpräglade specialfaU, avseende bl. a. ålgärder eUer före-

Prop. 1971:122 30

lag som skall komma till slånd omedelbart eller i en nära framtid. Praktiskt taget samtliga nu gällande expropriationsbeslämmelser som koraraunerna har tUI sitt förfogande tar sikte på ålgärder eller företag som aktualiseras just i stadsbyggnadssammanhang och är av sådan betydelse atl exproprialionsbefogenhet för ändamålet inle kan undvaras. Också beträffande dessa bestämraelser fiims vissa reformbehov vilka dock i huvudsak avser detaljfrågor.

Mot bakgrund av det anförda lägger utredningen fram förslag tUl allmänna och speciella bestämmelser om expropriation för vissa tätbebyggelseändamål. De allmänna bestämmelserna återfinns i 2 kap. 1 § och de speciella bestämmelserna i 2 kap. 2 § AExL.

Utredningen framhåUer att huvudsyftet med bestämmelser om kommuns befogenhet att expropriera för lälbebyggelseändamål är att göra del möjligt för kommunerna alt i tillräckligt god tid skaffa sig den rådighel över tätbebyggelsemark som behövs för alt de skall kunna fullgöra sina vUctiga mark- och bostadspolitiska uppgifter. Det är enligt utredningen önskvärt alt bestämmelserna om expropriationsrätt över lag ges en mera generell avfattning än f. n. Den dynamik som präglar utvecklingen inom samhäUsbyggandet medför att bestämmelser som tar sikte på vissa noggrant angivna situationer ganska snart kan komma all framstå som otillräckliga eller nnt av föråldrade. Delta medför krav på reformer med korta mellanram och leder till ett svåröverskådligt regelsystem. Även rent sakliga skäl lalar enligl utredningen starkt för att bestämmelserna om kommuns expropriationsrätt bör få en relativt vid avfattning. Kommunernas markbehov gör sig gällande i en mångfald situationer och de förelag vilkas genomförande skall kunna tryggas genom bestämmelserna är av skiftande slag. Vidare gäUer att behoven kan vara omedelbart akl.ueUa eller ligga förhållandevis långt fram i tiden. Nuvarande stränga aktualitetskrav kan inle upprätthållas för framtiden om expropriationsmöjlighelen skall kunna vara till hjälp för kommunerna även när det gäller att sörja för alt deras intentioner på längre sikt i fråga ora markanvändning och bebyggelse kan genomföras. Beträffande företag som i nuläget kan beskrivas bara i stora drag bör exproprialionsmöjligheten garantera kommunen tillräcklig valfrUiet från såväl miljömässiga som tekniska och ekonomiska synpunkter när tiden för planläggning inträder. Utredningen anser del med hänsyn till kommunernas ledande och styrande uppgift i fråga om markanvändning och bebyggande nödvändigt att expropriationsbestämmelserna utformas så all kommunerna får företrädesrätt tUl mark och utrymme som behövs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordning. Genom reglerna om tomlrättsexpropriation och förköpslagen har kommunerna fått viss sådan företrädesrätt. Förköpsrätten bör emellertid kompletteras med möjlighet fiir kommunen alt expropriera mark då förköpspriset framstår som orimligt högt.

Prop. 1971:122 31

I fråga om råmarksområden bör enligt utredningen för expropriationsrätt inle krävas annat eUer mera än att den aktuella egendomen förr eller senare kommer att behöva tas i anspråk för tätbebyggelse, eller med andra ord att egendomen Ugger inom kommunens utvecklings-riktning. En uppgift från kommunen att den avser alt upplåta mark med tomträtt bör i regel vara tillräcklig och onödiggöra övrig bevisning. Motstående allmänna eUer enskilda intressen kan givetvis ibland vara av sådan styrka atl en expropriationsansökan inle bör vinna bifall. Utredningen anser det emeUertid inle behövligt alt i lag utlryckUgen begränsa expropriationsbefogenhelen med tanke härpå. Den avvägning som måste göras i dessa situationer, bl. a. med hänsyn till föreliggande jordbruks- och skogsbraksintressen, får förutsättas komma till slånd inom ramen för den allmärma bedömning av expropriationens behövlighet som Kungl. Maj:t skaU göra. Denna prövning avses liksom f. n. bli föregången av remissförfarande, varvid såväl markägare och andra intressenter som vederbörliga myndigheter får tUlfälle att framföra sina synpunkter. Kommunerna bör även framdeles själva, få avgöra om exproprierat markområde skall överlåtas vidare eller upplåtas med tomträtt, såvida inte expropriation har medgetts för sistnämnda ändamål. Den gällande bestämmelsen om tomträttsexpropriation, som tillskapats i syfte alt främja tomlrättsinstitutets användning, har på kommunalt håll tillmälls betydande värde. En motsvarighet lill denna bör därför ingå bland de allmänna exproprialionsbestäraraelserna.

I fråga om områden med befintlig tätbebyggelse är kommunens intresse i första hand inriktat, föratom på situationer när ell ianspråktagande aktualiseras av omedelbart förestående ålgärder, på områden där mera omfattande ombyggnads- eller anläggningsåtgärder beräknas komma till stånd inom elt eller elt par decennier. Såvitt gäller dessa redan tätbebyggda områden anser utredningen, bl. a. med hänsyn till de betydande investeringar som kan ha gjorts i byggnader och rörelser m. m., att författningstexten bör utformas i överensstämmelse med sålunda föreliggande behov. Någon planläggning i detalj bör inle fordras men väl en linje i kommunens framtidsplanering, uttryckt t. ex. i principprogram, som styrks av en långsiktig markpolilik. Utredningen anser all man bör kunna ulgå från alt kommunerna omsorgsfullt prövar vilka vägar som är bäst framkomliga, när del gäller så svåra problem och vanligen mycket betydande kostnader som är förenade med ombyggnad och förnyelse av äldre sladsparlier.

Mot bakgrund av vad som sålunda har anförts föreslår utredningen all expropriation skall få ske för tomträllsupplåtelse eller eljest för alt främja tillkomsten av tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse. För expropriation inom tätbebyggt område föreslås som ytterligare föratsättning

Prop. 1971:122 32

skola gälla, att det med skäl kan antas att området inom överskådlig tid kommer alt beröras av byggnads- eUer anläggningsålgärder som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller att det tUl främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget alt kommunen får rådighet Över egendomen.

Utredningen diskuterar tanken att införa regler som ger ägaren av den exproprierade marken företräde vid tomträllsupplåtelse, antingen genom etl slags optionsrätt eUer genom begränsning av exproprialionen alt avse enbart marken och inte byggnaderna. En lagstiftning av sådan innebörd skuUe emeUertid bli både komplicerad och vidlyftig och utredningen tar därför avstånd från denna tanke. Utredningen säger sig emellerlid räkna med all kommunema ändå kommer att i största möjliga utsträckning låta de tidigare fastighetsägarna sitta kvar i egenskap av lomlrättshavare.

Expropriation enligt de föreslagna bestämmelserna bör enligt utredningen få genomföras endast till förmån för kommun och, i likhet med vad som f. n. är fallel, avse endast egendom inom kommunens eget område. Ingår kommunen i kommunblock bör den få expropriera även inom området för della block. Ingår kommunen samtidigt i flera block föreslås denna rätt dock inskränkt tUl det block som kommunens huvuddel lUUiör.

De nu redovisade expropriationsbestämmelserna, som har lagils upp i 2 kap. 1 § AExL, torde enligl utredningen väl läcka expropriationsrälten enligt 1 § första stycket 7 och 16 ExL samt 44 § och 45 § första stycket BL. Enligl bestämmelserna torde: även kunna inlösas sådan mark som avses med andra lagram i BL. De: kan emellerlid inte ulan olägenhet ersälta reglerna i 18, 18 a, 41, 41 a och 47 §§ nämnda lag. Dessa innebär nämligen alt inlösen i stor utsträckning kan ske så snart del har konstaterats atl marken enligt plan (18, 18 a, 41 och 41 a §§) eUer faststäUd lomlindelning (47 §) är avsedd lör det ändamål som anges i lagmmmet. Någon prövning av det kommunala behovels styrka i det särskilda fallet görs alltså inte. Det är följaktligen enklare att tiUgripa elt inlösningsförfarande enligt dessa lagrum än atl söka expropriation enligl de föreslagna allraänna bestämmelserna.

En strävan i utredningsarbetet har varit att så långt som möjligt sammanföra bestämmelserna om ivångsinlösen av fast egendom i en lag. De bestämmelser som det nu är fråga ora kan enligt utredningens mening utan olägenhet brytas ul: ur sill nuvarande sammanhang och föras Över till den allmänna expropriationslagstiftningen. I samband därmed kan de i viss mån förenklas och göras mer överskådliga. Bestämmelserna i 18, 18 a, 41 och 41 a §§ BL är enligt utredningen otvivelaktigt av stor betydelse för de kommunala strävandena alt enkelt och smidigt skaffa mark för åtskilliga med en ändamålsenlig tätbebyggelse sammanhängande anordningar. De bör därför infogas i den nya lagen

Prop. 1971:122 33

på sådani sätt att expropriation anges få ske — även om de föreslagna allmänna bestämmelserna inte är tUlämpliga — så snart en kommun begär all inom sitt område få expropriera mark som i fastställd generalplan eller stadsplan avselts fÖr annat än enskUt byggande eller som eljest enligt bestämmelse i planen skall kunna användas för aUmän trafikanläggning eller allmän ledning. I sistnämnda båda fall bör exproprialionen i likhet med vad som f. n. gäller endasl få avse förvärv av erforderlig nyttjanderätt eller servitutsrätt lill området. 18 a och 41 a §§ BL innehåUer också vissa regler om rätt för fastighetsägare alt påfordra inlösen. I likhet med övriga regler av samma slag bör de slå kvar i BL. Även bestämmelserna i 47 § BL är enligt utredningen otvivelaktigt av väsentlig betydelse för kommunens möjligheter all genomföra sina intentioner inom tätbebyggt område och bör därför lämpligen infogas bland reglerna om tälbebyggelseexproprialion. De nu behandlade speciella exproprialionsgrunderna har lagils upp i 2 kap. 2 § första stycket 1 och 2 AExL.

2.1.3. Reservationer och särskilt yttrande. Utredningens förslag lill bestämmelser om tälbebyggelseexpropriation är inte enhälligt. Tre av ledamöterna har avgett reservationer och en av experterna har i ett särskilt yttrande anfört vissa synpunkter på förslaget i denna del.

Två av utredningens ledamöter, riksdagsledamöterna Erik Grebäck och Birger Lundström, anför i en gemensam reservation alt planerad upplålelse med tomträtt enligt deras mening inte bör utgöra separat exproprialionsgrand, vare sig i fråga om råmarksområden eller beträffande områden med befintlig bebyggelse. Reservanterna understryker viklen av att kommunema får möjUghet all driva en aktiv markpolitik och förbättra sin markberedskap. De instämmer också med majoriteten i atl ExL och inlösenreglerna i BL inte nu ger kommunema möjlighet all förvärva erforderlig mark på ett tillräckligt tidigt stadium. De delar majoritetens principiella uppfattning atl tillämpningsområdet för bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelseändamål bör ges en allmän avgränsning som omfattar de fall när kommunen behöver förvärva mark för all trygga förverkligandet av samhällets intentioner på längre sikt i fråga om bebyggelseutveckling och markutnyttjande. För expropriation inom tätbebyggt område får därvid förutsättas, att den egendom som expropriationen avser inom överskådlig lid, dvs. inom etl eUer elt par decennier, kommer atl beröras av byggnads- eller anläggningsålgärder.

Reservanterna lar avstånd från förslagel att göra planerad tomträllsupplåtelse liU separat exproprialionsanledning och föreslår all denna grund för expropriation utgår. En sådan ändring skulle raedföra en bättre anknytning till reglerna ora kommunal förköpsrätt i förköpslagen.

1 den allmänna bedömning av expropriationens behövlighel som Kungl.
Maj:t skall företa skall även enligl reservanternas uppfattning inkluderas

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 34

huruvida markens överförande i kommunens ägo behövs för att främja tUlkomsten av tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eUer befordra utvecklingen av sådan bebyggelse. Den allmänna begränsning för expropriationsrättens tillämpningsområde som sålunda förordas tillgodoser enligt reservanternas mening samhällsbyggnadsinlressél på elt fullt tUlfredsstäUande sätl, även i tidsmässigt avseende. Bestämmelsen kommer all möjliggöra expropriation på tidigt stadium i fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark i anslulning lill expanderande tätorter saml beträffande saneringsområden och andra områden där behov av all omdana bebyggelsen gör sig gällande.

Reservanterna framhåller alt del enligl nu gällande expropriationslagstiftning i samtliga fall då expropriationstillslånd söks hos Kungl. Maj:t krävs utredning som visar atl marken behövs för tätbebyggelse-ändamål. Sådan utredning fordras sålunda även när del är fråga om tillämpning av bestämmelsen i 1 § första stycket 16 ExL om expropriation av mark som inle är tätbebyggd för upplålelse med toratrält. Enbart uppgift från kommunen atl den avser all upplåta mark med tomträtt är inle tillfyllest. Reservanterna är av den bestämda uppfattningen alt bevisning rörande ändamålet måste vara elt grundläggande och från rättssäkerhetssynpunkt oundgängligt krav även i fortsättningen. Vad majoriteten anför om atl elt generellt och opreciserat besked från kommunen om avsikt atl upplåta mark med tomlräll i öch för sig skall vara tillräckligt och onödiggöra övrig bevisning innebär enligt reservanterna ett klart och omotiverat avsleg från gällande principer. En svaghet med förslaget att ha lornlrätlsupplålelse som särskUd grund för expropriation ligger även däri all en kommun som åberopar denna exproprialionsgrund måste långl; i förväg binda sig för alt upplåta den exproprierade marken med tomträtt. Någon valfrihet för kommunen blir det då inte tal om, vilket bl. a. kan innebära kommunalekonomiska konsekvenser. Med majoritetens förslag kan man enligl reservanterna till och med ifrågasätta om Kungl. Maj:ts tillståndsprövning får någon reell mening. Della ter sig särskilt anmärkningsvärt mol bakgrund av atl förslagel om tomträtt som särskild grund för expropriation inle är nödvändigt för all tillgodose samhällsbyggandets krav.

Reservanterna anför även vissa synpunkter på frågan om lämpligheten av alt upplåta mark med tomträtt. Sådan upplålelse kan i många fall underlätta framlida ändringar i markanvändningen, trafiklekniska omläggningar m. m. Tomträtten medför dessutom all markens värdestegring till en del tillfaller kommunen. Däremot är del inle så all markvärdestegringen dämpas eller förhindras, vilket bl. a. markpolitiska utredningen har konstaterat. Användningen av institutet tomträtt är också förenat med icke oväsentliga sviirigheter. Sålunda uppkommer problem i samband med framtida sanering om tidpunkten för omreglering helt eller delvis inle sammanfaUer med utgången av uppsägningsperioderna

Prop. 1971:122 35

för aktuell lomträtlsmark. I likhet med motsvarande fall med ägande-rällsmark kan expropriation då bli nödvändig. Vidare är del viktigt atl de periodvis återkommande avgäldshöjningarna inte får en markpris-stegrande effekt. Att reservanterna inte anser att upplåtelse med tomträtt skall utgöra separat exproprialionsgrund betyder dock inle alt de är emot denna upplålelseform. Tomträllsinstilutel utgör i många fall ett värdefullt hjälpmedel i kommunernas markpolitik. Grundkravet för expropriation bör emellerlid alllid vara all marken bevisUgen är avsedd att främja tillkomsten av tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse.

Den Iredje ledamoten, civilingenjören Gustaf Henry Hansson, anför i sin reservation all han inle biträder förslaget om utvidgning av möjligheterna all expropriera för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Han erinrar om ell i utredningens direktiv åberopat riksdagsullalande från år 1949, där riksdagen understryker vikten av att en lagstiftning vilken så djupt som expropriationslagstiftningen griper in i den enskildes rältssfär utformas med största möjliga precision. Detta är enligt Hanssons mening ett myckel väsentligt krav, som på ett oroväckande sätt har åsidosatts av majoriteten. Härigenom har väsentliga enskilda intressen satts på spel utan all behovet därav kan sägas vara på ell övertygande sätl dokumenterat. De kommunala befogenheterna när det gäller alt reglera tillkomsten och vidareutvecklingen av tätbebyggelse är enligl Hansson synnerligen betydande. Enligl hans mening har majoriteten inte övertygande kunnat visa alt dessa befogenheter inle väl förslår för en kommun som klokt och förutseende planerar sin nyexploalerings- och saneringsverksamhet och i lid .skaffar sig en god markberedskap. Det förhållandet alt vissa kommuner har försummat sina åligganden i dessa avseenden bör inle få las lill intäkt för atl ge alla kommuner en i del närmasie obegränsad exproprialionsbefogenhet lill tätbebyggelsemark. De förutsättningar för expropriationstillslånd som förslagel uppställer är så allmänt hållna alt det i praktiken knappast krävs annat eller mera än all kommunen anger ell önskemål alt få förvärva marken genom expropriation. Hansson anser atl majoriteten underskattar den enskilda initiativkraften och förmågan när det gäller saneringsverksamhet. Vidare menar han atl majoriteten överskattar tomträllsinslilulels värde som instrument för de kommunala strävandena att styra bebyggelseutvecklingen. Han ansluter sig av angivna skäl inle till det förslag till utformning av 2 kap. 1 § AExL som utredningen lägger fram utan förordar atl bestämmelsen utformas så att den i sak överensstämmer med gällande räll.

En av utredningens experter, advokaten Michael Hernmarck, har i ett särskilt yttrande belyst vissa konsekvenser av utredningens förslag och angell i vilka avseenden han hyser betänkligheter mot den laglekniska utformningen. Beträffande expropriation för lälbebyggelseända-

Prop. 1971:122 36

mål anför Hernmarck bl. a. atl den fråga som i första hand uppställer sig gäller i vad mån kommunens möjligheter alt lill sig överföra mark för sådant ändamål bör ytterligare vidgas och i vilken mån den enskUde markägarens möjligheter till medverkan vid utbyggnaden skall beaktas. F. n. är del vanligt alt exploateringen av raark i enskild regi sker i nära samarbele med planmyndigheterna och genomförs genom exploateringsavtal mellan kommunen och markägaren, där denne verkställer utbyggnaden och överlämnar den publika marken till kommunen utan vederlag. Av den lagtext utredningen föreslår framgår enligt Hernmarck inte klart ora den enskUdes vilja och förmåga atl genomföra tätbebyggelsen skall beaktas vid prövningen av en expropriationsansökan. Motiven synes inle lämna något utrymme för lillslåndsmyndighelen att avslå en ansökan från kommunen om expropriation av obebyggd mark av del skälet alt markägaren visar sig äga resurser atl själv förverkliga deri avsedda bebyggelsen. Hernmarck anser del därför angeläget att framhålla, all den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 1 § AExL inle är avsedd alt innefatta en alldeles ovillkorlig exproprialionsbefogenhet i fråga, om obebyggd mark. Allmänintresset kan visserligen länkas föranleda alt lillslånd bör lämnas även för del fall alt ägaren har styrkt sin vUja och förmåga atl exploatera raarken. Därvid måste emellerlid de faktorer konkretiseras, som kan föranleda bifall lill framställningen. I annat fall kan enligt förslagets innebörd ansökningen komma all avslås. De i lagförslaget angivna rekvisiten alt tätbebyggelsen skall främjas eller befordras för atl Ivångsinlösen skall medges utesluter således inle all ägarens vUja och förmåga beaktas vid prövningen. Utredningen hade emellertid i detta hänseende bort lämna ell mera vägledande besked än den har gjorl.

Beträffande expropriation för tomträllsupplåtelse erinrar Flernmarck om alt lagrådet vid tillkomsten av bestämmelsen i gällande lag om tomträttsexpropriation bestämt avvisade tanken på ell sådani expropriationsändamål. De skäl som anfördes av lagrådet äger enligt Hernmarck alltjämt sin giltighet. Det är en för expropriationslagstiftningen i övrigt främmande tanke atl själva formen för en efler ägande-rätlsövergången aktualiserad upplåtelse av marken skall utgöra skäl för tvångsinlösen. Tomträttsexpropriation har inte förekommit i någon nämnvärd omfallning. Della slags inlösen torde i huvudsak ha begärts i fall där konununen tvekat om möjligheten att få medgivande till Ivångsinlösen med stöd av 1 § första stycket 16 ExL i övrigl. Förslagel till 2 kap. 1 § AExL i kombination med den föreslagna värdeuljäm-ningsexproprialionen medför enligl Hernmarck all ägaren av obebyggd mark i praktiken knappast kan värja sig mol kommunens anspråk på att tvångsförvärva mark som är avsedd alt tälbebyggas. Utrymmet för beaktande av ägarens vilja och förmåga all själv bebygga marken blir därmed illusoriskt i en omfattning som inte lorde ha varit avsedd. Vad

Prop. 1971:122 37

beträffar mark som förut är tätbebyggd krävs för expropriationsmed-givande bl. a. att marken inom överskådlig lid kommer aU beröras av byggnads- eller anläggningsålgärder som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Dessa rekvisit gäller vare sig marken skall upplåtas med tomträtt eller inle. Del lorde i delta hänseende få antas atl ägarens vilja och förmåga inle skall beaktas, eftersom della exproprialionsfail närmast motsvarar zonexpropriation enligt gällande räll. Inlösen av enstaka fastighet torde i förevarande fall knappast aktualiseras annat än i situationer raotsvarande 45 § BL i dess nuvarande lydelse. Toraträlls-exproprialionen koramer därför atl i fråga om förut tätbebyggd mark sakna självständig betydelse. Delta motsägs inle av utredningens uttalande, att för medgivande liU expropriation för tomträllsupplåtelse inle skall krävas annat än en uppgift från kommunen all den avser alt upplåta marken med toratrält. Rekvisiten för toralrätlsexpropriation företer enligl Hernraarck bristande korrespondens med reglerna i övrigl om expropriation av obebyggd resp. förut tätbebyggd mark, vilket torde göra en översyn ofrånkomlig under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

2.7.-. Remissytirandena. Förslagel om expropriation för vissa lälbebyggelseändamål har, då det kommenterats särskUl, moltagils i huvudsak positivt av bostadssiyrelsen, byggnadsstyrelsen, planverket, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands saml Norrbottens län, saneringsulredningen, kommunförbundet, SABO och FSKF. Andra remissinstanser är positiva lill vissa delar av förslagel men kritiska på särskilda punkter. Förslagel avstyrks helt av domänverket. Näringslivets byggnadsdelegation och advokatsamfundet. Kommerskollegium avstyrker de allmänna reglerna i 2 kap. 1 §.

Till en början redovisas här yttranden av mera allmän räckvidd. Saneringsutredningen framhåller alt förslaget syftar lill atl ge kommunerna väsentiigt vidgade möjligheter atl expropriera mark för lälbebyggelseändamål och tomträllsupplåtelse. Enligt utredningens mening skulle etl genomförande av förslagel i denna del i hög grad underlätta arbetet med att bygga upp en god kommunal markberedskap för en rationell saneringsverksamhel. De mer långsiktiga markförvärv sora sålunda möjUggörs genom expropriation är även ägnade all underlätta för kommunerna atl föra en markprispolilik som syftar lill stabila prisnivåer på mark och därmed på sikt lill rimliga bostadskostnader. En framgångsrik markförvärvspolitik av här antytt slag förulsäller att kommunema har en ä jour hållen och med bl. a. bostadspolitiska målsättningar underbyggd översiktlig planering. FSKF konstaterar med tillfredsställelse alt kommunerna genom förslagel får betydligt bättre möjligheter till Ivångsinlösen för lälbebyggelseändamål och för tomträllsupplåtelse än enUgl nuvarande regler. Föreningen påpekar all behovet all genoraföra, reglera och omreglera bebyggelse inom tätorter

Prop. 1971:122 38

f. n. kan åberopas som självständigt expropriationsändamål vid alltför sen tidpunkt. För de större kommunerna har vidare de nuvarande reglerna inte gett möjligheter atl förvärva råmark på elt tillräckligt tidigt stadium, vilket har lett till alt kommunerna måst förvärva mark tiU priser som i alllför hög grad påverkats av förväntningar om stadsombyggnad, tätbebyggelse etc.

Bygglagutredningen framhåller atl kommunerna behöver vidsträckta expropriationsmöjligheler för alt kunna genomföra angelägna sanerings- och nyexploaleringsålgärder. Utredningen anser all förslagel i denna del, liksom i fråga om förfarandet, inle går tillräckligt långt. En samordnad översyn av rättsregler rörande planering och rättsregler rörande centrala genomförandeinslrument som markinlösen torde enligt utredningen öppna möjligheter all nå längre i dessa avseenden. Utredningen har dock i detta sammanhang ingen erinran mol förslagel i denna del.

Kommunförbundet anför alt den föreslagna utvidgningen av exproprialionsändamålen förbättrar kommunernas möjligheter atl skaffa sig rådighet över den för samhällsulbyggnaden behövliga marken. Mot bakgrund av successivt vidgade kommunala uppgifter kan del emellertid bli nödvändigt med en fortlöpande anpassning härtill av expropriationsändamålen. Denna fråga behandlas dock inle närmare av utredningen. Det är enligt kommunförbundet också oklart om lagförslaget ger kommun tillräckliga möjligheter all ingripa vid förnyelse av det äldre bostadsbeståndet, utöver när del är fråga om ren vanhävd. Del synes angeläget all kommun kan expropriera bostadsfastigheler som är i påtagligt behov av förnyelseålgärdcr. Samma uppfattning redovisar reservanterna i Stockholms stad. Riksbyggen framhåller att förslaget i vissa avseenden kan betraktas som ett minimum av vad som behöver göras. Del är sålunda myckel sannolikt all kommunerna inom en nära framtid måste ta ell betydligt större ansvar för saneringsverksamheten. I samband därmed kan nu föreslagna expropriationsmöjligheler visa sig otillräckliga. Med hänsyn lill den allt större förståelse för värdet av en god kommunal markberedskap som märks även på håll där man förut visat tveksamhet inför kommunala markköp torde del redan nu kunna övervägas, om inle kraven på angivande av markens användning vid kommunal expropriation kan mjukas upp.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt förslaget är otillräckligt för alt främja en lämplig utveckling av tätbebyggelse om det inte kombineras med någon form av ekonoraiska stödåtgärder från statens sida exerapelvis i form av markförvärvslån eller tomlrättslån.

Fastighetsägareförbundet ifrågasätter om någon större skillnad föreligger mellan utredningens förslag och del "radikala grepp" utredningen avvisar, nämligen att ersätta alla detaljbeslämmelser med en general-

Prop. 1971:122 39

klausul ora alt expropriation får ske så snart ändamålet tjänar "allraänt gagn". 2 kap. 1 § AExL innehåUer skenbart vissa begränsningar i kommuns räll alt expropriera. Lagrummets "elasticitet" är emellertid sådan atl del är svårt atl inse vilken den verkliga skillnaden är mellan den föreslagna regeln och en regel som tillerkänner kommun obegränsad expropriationsrätt. Den enda gripbara begränsningen synes vara all koraraun inle får expropriera egendom som är belägen helt utanför kommunen eller kommunblockel. Även Näringslivets byggnadsdelegation framhåller all granderna för tälbebyggelseexpropriation över obebyggd mark har fått en myckel obestämd utformning. Delta lorde innebära risker för alt förlängningar av expropriationstillslånd kommer alt bli betydligt vanligare än f. n., eftersom del verkliga behovet av marken för bebyggelseändamål kan förbli ovisst under lång tid när aktuella planförslag inte finns utarbetade. De långvariga exproprialionslillslånden innebär redan nu allvarliga olägenheter för berörda sakägare. All ex-proprialionsgrunden nu har utformats så all dessa ölägenheter sannolikt blir betydligt vanligare är oroväckande. Sparbanksföreningen påpekar att del ligger i sakens natur all en fastighets marknadsvärde i hög grad påverkas av etl mer eller mindre klart uttalat hot om expropriation. Redan det förhållandel all kommunernas rält lill expropriation utvidgas kan innebära vådor från kreditgivarnas synpunkt, särskilt om den lagtekniska utformningen medger tolkningar som växlar från lid lill annan. Enligt advokatsamfundels uppfattning går de föreslagna reglerna ora expropriation för tätbebyggelse långt utöver gränserna för vad som bör kunna motivera expropriation. De kan därför med hänsyn lill rättssäkerheten inle godtas.

Kommerskollegium ansluter sig lill åsikten atl det från planeringssyn-punkl bör vara av stort värde för kommunerna alt kunna påräkna de markområden som avses ingå i en utvidgning eller omdaning av tätbebyggelsen. Della behöver dock i och för sig inle betyda all en i praktiken oinskränkt rätt till expropriation är nödvändig eller ens önskvärd. Kollegiet påpekar alt det är oklart i vilken utsträckning nu gällande lagstiftning inle kan tillgodose kommunernas krav på all tvångsvis kunna lUl-försäkra sig mark. För en grundlig bedömning av denna fråga vore uppgifter om relationen mellan kommunernas markbehov och faktiska markanskaffning av storl intresse. Något sådant material redovisas dock inte av utredningen. Därmed reduceras också möjligheterna till en korrekt bedömning av var i den nuvarande lagstiftningen ändringar bör komma lUl stånd för all bäst råda bot på eventuella brister. Det är enligl kollegiets mening inle säkert all den nuvarande avgränsningen av kommunernas expropriationsrätt här är den avgörande faktorn. Ulan tvivel erbjuder ju redan nu gäUande lagstiftning mycket vidsträckta möjligheter för kommunerna all förvärva mark för lälbebyggelseändamål.

Prop. 1971:122 40

De ekonomiska hinder som i dagens läge kan föreligga för kommun all inlösa mark för della syfte lorde endast i begränsad omfallning kunna undanröjas genom en utvidgning av expropriationsmöjlighelerna.

Domänverket säger sig anse den föreslagna utomordentligt långl gående uppmjukningen av kraven på en tvångsförvärvssitualion högst betänklig och anför härom följande.

Möjligheterna alt bedöraa huruvida markoraråden "förr eller senare" koramer alt exploateras såsom belägna "inom kommunens ulveck-lingsriklning" lorde ofta bli dubiösa på grund av den i begreppet "ut-vecklingsriklning" inbyggda vagheten. Även om i det praktiska fallel en sådan riktning skulle kunna påvisas faktiskt föreligga under viss lidsperiod, torde risken för omkastningar genom exempelvis ändring av den planerade samhäUsulbyggnadens tekniska och politiska förutsättningar vara stor. Såvitt verket kan förstå, lorde därför möjlighet atl med någon acceptabel säkerhet föratse den framtida utvecklingen av en tätort knappast föreligga för en större lidrymd än ungefär tio år, vilken uppenbart även varit uppfattningen vid 1967 års raarkpolitiska ställningstaganden.

Även från allmänna närmast samhällsekonomiska synpunkter förefaller enligl domänverket den f(5reslagna utvidgade expropriationsrätten ägnad atl medföra icke önskvärda konsekvenser. Del finns risk för all kommunerna förvärvar egendora i sådan omfattning alt en kostnadskrävande utbyggnad av vederbörande kommunala organ blir nödvändig. Della sammanhänger med all kommunerna inför möjligheten all slippa ersätta alla slag av förväntningsvärden, dvs. göra "goda markaffärer", frestas atl söka lägga sig till me:d egendom, vars exploatering ter sig så avlägsen alt projektet i grund och bollen är utopiskt.

InsUlutet för byggnadsforskning anser atl den utformning sora kommunens allmänna expropriationsrätt har fått i 2 kap. 1 § AExL är så vag och allmänt hållen atl paragrafen ulan närmare vägledande uttalanden måste anses ge upphov tUl minst lika svårbemästrade situationer som kunde länkas uppkomma enligl någon form av fullmaktslagstiflning. Den föreslagna forrauleringen synes gå längre än den av statsmakterna angivna aUmänna målsättningen för det markpolitiska handlandet. Eftersom expropriation gäller ell ingripande i enskild räll borde förutsättningarna för ingripandel vara så klart formulerade som möjligt så alt tUlämpningen inle på elt godtyckligt sätl drabbar enskUda markägare. Institutet anför vidare.

Det kan ifrågasättas om tillämpningen inte skulle bli enklare om begreppet uiom överskådlig lid hiinfördes såväl till råmark som bebyggd mark. Om uttrycket överskådlig tid avser en tidsrymd av 20 år är del den lidshorisont som vanligen används i en generalplan och dubbelt så lång tid som en sådan plan hittills i allmänhet lorde ha uppehållit kraften av ett handlingsprogram för kommunens utveckling. Lagslad-gandel lorde också vinna i klarhet om del enkelt ullryckles som alt expropriation av mark får ske till förmån för kommun, om den behövs för kommunens utveckling. Detta uttryck bör kunna inrymma tomt-

Prop. 1971:122 41

rättsupplålelse, nybebyggelse och stadsombyggnad. Anmärkas må f. ö., all ullrycket befordra utvecklingen av tätbebyggelse inte utan vidare låter sig förstås som stadsombyggnad.

Ingen kommun torde enligt institutet f. n. ha tillräckliga ekonomiska resurser för att förvärva all bebyggelsemark inom kommunområdel. Detta innebär att man vid markförvärv måste välja meUan olika handlingsalternativ. Markförvärv, för vUka inga andra kriterier ges än all de förr eller senare kan komma alt utnyttjas, synes kunna komma all på elt icke överblickbart sätt påverka sladsstrukturen. Behovet av expropriation bör därför kunna relateras till någon form av antaget handlingsprogram för kommunens ekonoraiska, fysiska och sociala utveckling inom en överblickbar tidshorisont. Institutet framhåller vidare all innehav av större markområden, som först i en oviss framlid skall exploateras, medför icke oväsentiiga administrationsproblem för områdets skötsel. Avslutningsvis anför institutet alt förutsättningarna för kommunens allmänna expropriationsrätt bör preciseras mer för atl möjliggöra enklare tUlämpning, hushållning med de ekonomiska resurserna och planmässigt handlande i ulbyggnadssammanhang.

Svea hovrätt anser att vad som anförs om atl del för expropriation av råmark skall räcka med all egendomen "ligger inom kommunens ul-vecklingsriktning" innebär atl sälla kraven för lågt. Hovrätten har samma uppfattning i fråga om utredningens uttalande om förutsättningarna för expropriation av områden med befintiig tätbebyggelse.

Planverket, som stöder huvudsyftet med bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse, anser att utredningen i motiven inle klart har framhållit den översiktliga planeringens betydelse i sammanhanget. Vikten av markförvärvsfrågornas anknytning till den fysiska planläggningens behov måste understrykas. En självklar förulsällning för kommunernas vidgade möjligheter att förvärva mark för samhällsbyggnadsändamål bör enligt planverket vara, atl förvärven grundas på planmässiga bedömanden och att dessa bedömanden får tillräcklig vidd. I första hand bör de omfatta kommunblocken. TUlgängligt material på ännu vidare bas bör också utnyttjas. Lanlmäteristyrelsen poängterar också kravet på en planmässig utveckling särskilt när det gäller obebyggda områden och mark som skall upplåtas med tomträtt. Även enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör del krävas all frågan har utretts planmässigt.

Saneringsutredningen anser det svårt alt av motivultalandena få en klar uppfattning om innebörden av de föreslagna reglerna i 2 kap. 1 §. Saneringsutredningen tolkar dessa så atl del är möjligt för kommunen atl expropriera fasligheter inom områden med befintlig tätbebyggelse, där det i enlighet med ell av kommunen uppgjort saneringsprogram krävs att koramunen råder över faslighet för atl genomföra modernisering (ombyggnad, upprustning) eller för atl vidta andra med sanerings-

2t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 42

processen förknippade aktiviteter, t. ex. evakuering. Det måste nämligen vara av väsentlig betydelse från allmän synpunkt alt kommun som ansvarig för bostadsförsörjningen ges erforderliga möjligheter alt fullgöra sina uppgifter i del sammanhanget. Saneringsverksamheten innehåller så många av varandra beroende moment alt del måste finnas garantier för etl genomförande i lid och rum av ell saneringsprogram för atl detta skall vara meningsfuUt. Även bostadsstyrelsen anser all rekvisiten i 2 kap. 1 § i fråga om redan tätbebyggd mark och motivultalandena till dessa innebär vissa vanskUgheter vid tillämpningen. Styrelsen anser del angeläget att det av statsmakternas ställningstagande klart framgår att del — utöver vid lotalsanering, dvs. rivning cch nybyggnad — är möjligt all expropriera fasligheter inom områden, där det i enlighet med ell kommunalt förankrat bostadspolitiskt handlingsprogram är erforderligt med ombyggnad eller annan modernisering,

Lantmäteristyrelsen framhåller alt expropriation av tätbebyggt område som regel torde betyda särskUd ekonomisk påfrestning på kommunen. Delta innebär bl. a. all det fraraför allt kommer atl ligga i kommunens intresse all onödig tidsutdräkt i stadsombyggnaden eller saneringen inte uppstår. Med hänsyn bl. a. härtiU synes särskilt expropriationsvillkor med avseende på liden för avsedd ombyggnadsålgärds m. m. vidtagande överflödigt. Dessutora torde kunna ifrågasättas ora del är realistiskt all räkna med elt ålerlösenförfarande efler det alt en bestämd verkställig-helstid på exempelvis bortåt 20 år inle har blivit iakttagen. Om något sådant skulle inträffa torde del bero på särskilda omständigheter som i vart fall knappast längre gör marken intressant för expropriaten.

Frågan om tomträtt skall utgöra separat exproprialionsgrund uppmärksammas i flera remissyttranden. Planverket, som regelmässigt hörs i ärenden angående tomlrätlsexproprialion enligt 1 § första stycket 16 ExL, upplyser all sådana inle har förekommit i någon större utsträckning. Under åren 1967—69 har lill planverket för yttrande remitterats endasl fem ärenden där denna grund har åberopats. Alt tomt-rättsinstitutet är etl värdefullt markpolitiskl instrument är dock allmänt omvittnat. Användningen av detla institut bör därför främjas och planverket tillslyrker förslaget.

Förslaget att tilläranad upplåtelse med tomlräll skall få utgöra särskild exproprialionsgrund avvisas; av RLF, Stockholms stad, minoriteten i kommunförbundet och SACO. Svea hovrätt framhåller all del för all underlätta en långsiktig planering och möjliggöra elt rationellt och för invånarna tillfredsställande samhällsbyggande kan vara skäl atl ge kommunerna viltgående möjligheter all förvärva mark. Frågan är dock om inle den vidgning i förhållande lill nuvarande möjligheter som förslaget innebär är onödigt stor. Enligl hovrättens mening saknas anledning alt som särskild exproprialionsgrund ange upplålelse av mark med tomträtt. I vart fall bör tomträttsexpropriation uttryckligen begränsas till

Prop. 1971:122 43

råmarksområden. Även länsstyrelsen i Jämtlands län anser all del förefaller onödigt alt låta planerad tomträllsupplåtelse utgöra exproprialionsgrund. Upplålelse av mark med tomlräll kan bli aktuell endast i samband med tätbebyggelse. För denna bebyggelseform är expropria-tionsgrunden tätbebyggelse lillräckUg, vare sig del är fråga om råmark eller redan bebyggd mark. Det förefaller dessutom myckel tveksamt om en markupplåtelseform och inle endasl användningsändamålet skall kunna utgöra exproprialionsgrund.

Också länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter behovet av regeln om expropriation för upplålelse med tomträtt. Tomlrällsinslilutet, som i och för sig är ell värdefullt hjälpmedel i kommunernas markpolilik, bör i stället utgöra ell korapleraent tUl del i paragrafen uppställda grundkravet för expropriation, nämligen all främja tillkomsten av tätbebyggelse eller därmed samraanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse. Domänverket finner del oegentiigt atl själva formen för en blivande markupplåtelse efler äganderältsövergång skall kunna utgöra exproprialionsgrund. Inle heller lorde en sådan bestämmelse vara erforderlig, eftersom möjligheterna lill Ivångsförvärv i detta syfte både nu och framledes synes tryggade inom ramen för övriga expropriationsgrundande ändamål.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser all tomträllsupplåtelse har fått en alltför framskjuten plats som separat exproprialionsanledning och atl en viss samordning med reglerna för den kommunala förköpsrätten är påkallad. Della behöver inte innebära all nuvarande rält stränga krav på aktualitet i fråga ora markbehov upprätthålls i oförändrad omfattning.

Enbart den omständigheten atl en kommun avser all upplåta en fastighet med tomträtt utgör enligl advokatsamfundet inte elt expropriationsändamål, som ligger i linje med de allmänna tankegångar som motiverar Ivångsförfogande över enskild egendom. Om tillstånd skulle kunna beviljas i enlighet med vad utredningen här har föreslagil skulle den enskilde fortsättningsvis mycket sällan ha någon praktisk möjUghet all mot etl kommunalt expropriationsanspråk med framgång försvara sin äganderätt lill bebyggd eller obebyggd mark inom tätbebyggelseoraråde. Kommunens möjligheter atl för upplälelse med tomträtt expropriera obebyggd mark skall enligt utredningen inle vara helt undantagslösa ulan motstående allmänna eller enskilda intressen kan ibland vara av sådan st)'rka alt en expropriationsansökan inle bör vinna bifall. Innebörden härav belyses dock inle närmare och principen har inle heller avsatt några spår i lagtexten.

Även Svea hovrätt och kammarkoUegiet kritiserar vad utredningen anför om all uppgift om avsikt atl upplåta mark med tomlräll i regel bör onödiggöra övrig bevisning. Kollegiet anför atl elt påslående från

prop. 1971:122 44

kommunens sida om avsikten med expropriationen i vart fall måste framstå som sannolikt.

En positiv inställning till förslaget i denna del redovisas av bostadsstyrelsen. Enligl styrelsen bör en uppgift från kommunen atl den avser att upplåta marken med tomträtt vara tillräcklig garanli för atl t. ex, behovet av marken för tätbebyggelse har prövats. Det synes då motiverat all särskild bevisning vid tomträttsexpropriation av råraark för tätbebyggelse i regel skall kunna undvaras. Detta torde enligt styrelsen innebära en inle obetydlig tidsvinst. Samma inställning i sak intar länsstyrelsen i Stockholms län, som dock anser all del anförda inle avspeglas i lagtexten.

Frågan om hänsyn bör las till den enskilde markägarens förulsätlningar, intresse och vilja atl medverka i samhällsulbyggnaden diskuteras; i flera remissyttranden. Näringslivets byggnadsdelegalion vill inte acceptera utredningens ståndpunkt i frågan, i synnerhet som problemet om fördelningen av byggnadsmark/bygg-nadsräll på ett konkurrensneutrall sätt inte har lösts. Tvångsrätter bör enligt delegationen principiellt tiUgripas endasl i lägen där de av lagstiftaren åsyftade resultaten inle kan uppnås på frivillig väg eller där påvisbara missförhållanden råder, jtl expropriation skall få ske mot parter, som vill och kan medverka tUl bebyggelseutvecklingen, synes inte kunna motiveras utifrån rent bebyggelsepoliliska överväganden. Del kan inle vara försvarbart all låta e:xpropriationsinslilulel utvecklas så, all del blir ell självändamål, där kommuner efler eget goltfinnande kan byta ul ell företag mol ell annat ulan varje bevisning om att produktionen på detta sätt skulle kunna utföras bättre eller billigare än annars. När uppgifter om medverkan vid nyexploalering eller stadssanering framstår som trovärdiga, bör expropriation inle komma i fråga, Tvångsrält för lälbebyggelseändamål bö:r inskränkas tiU fall, där den enskilde markägaren saknar vilja eUer fömtsättningar att delta i bebyggelsen, resp. lill sådana undantagsfall, då etl så dominerande innehav av godtagbara exploateringsområden ligger i en ägares hand all etl ingripande kan vara motiverat för all bryta en monopolsituation.

Del kan enligt kommerskollegium inle anses lillfredsslällande alt hänsyn inle tas till markägarens vUja och förmåga all ulföra exploateringen, särskilt med tanke på all det bör vara av allmänt intresse all omfattningen av tvångsåtgärderna såvitt möjligt begränsas. Det bör också vara angeläget att undvika all ett enskilt intresse onödigtvis och ulan vägande skäl byts mol ell annat. Även om en bedömning av markägarens möjligheter all genomföra en med kommunens planering likvärdig exploatering i vissa fall kan antas ske innan expropriationstillslånd ges, är det önskvärt all en föreskrift härom införs i lagtexten.

Planverket anser alt kommunernas företrädesrätt före den enskilde i fråga om utbyggnad för tätbebyggelse bör klart slås fast i lagtext eller

Prop. 1971:122 45

motivuttalande. Samma uppfattning har SKTF och FSKF saml länsstyrelsen i Malmöhus län.

Enligl lantmäteristyrelsen är expropriation för tätbebyggelse i så hög grad anknuten till allmänintresset och det kommunala behovet av total rådighel över markliUgångarna för samhäUsbyggandet alt tveksamhet kan anses råda om hänsyn liU markägarintressel bör kunna tas vid prövning av expropriationsansökan. Förtydligande i motiven synes lämpligt. Elt klargörande uttalande i detla hänseende är enligl länsstyrelsen i Stockholms län av vikt inle minst för länsstyrelserna i deras egenskap av remissmyndigheter i exproprialionsärenden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och SKTF vill också alt frågan klarläggs i motiven.

Advokatsamfundet erinrar om atl del enligl utredningen är nödvändigt all utforma exproprialionsbeslämmelserna så all "koraraunerna får företrädesrätt" till mark och utrymme, som krävs för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordning och all del i fråga om råmarksområden inle bör krävas annat eller mera för expropriationstillslånd än att den aktuella egendomen förr eller senare kommer alt behöva las i anspråk för här avsett ändamål. Om de föreslagna reglerna skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed, innebär della enligt samfundet etl kraftigt avsteg från nu gällande regler om inlösen enligl BL, enligt vilka den enskildes vilja och förmåga alt själv genomföra tätbebyggelse skall beaktas i tillslåndsärendel utom i de fal! då del gäller omfattande stadsombyggnad där man utgår från all den enskildes förmåga är otillräcklig. Kommunernas rätt att expropriera "för fri lomtmarknad" har i nu gäUande lag utformats med tanke på alt enskilda markmonopol skall kunna brytas men inle för alt införa ell kommunall markmonopol. Detla har också kommit till uttryck vid tillämpningen av denna expropria-tionsregel.

2.2. Expropriation för kulturella ändamål

2.2.1. Gällande rätt. Lagregler om skydd för sådan fast egendom som anses särskilt värdefull från kulturell synpunkt finns i flera olika författningar. Inlösenbeslämmelser förekommer i både ExL och BL. Lagen (1960: 690) om byggnadsminnen och lagen (1942: 350) om fornminnen innehåller regler som i huvudsak tar sikte på att skydda märklig bebyggelse och fasta fomlämningar.

Lagregler om skydd för enskUda byggnader av kulturhistoriskt märklig beskaffenhet infördes år 1942, då lagen (1942: 354) om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader tillkom. Denna lag ersattes är 1960 av lagen om byggnadsminnen. I dess 1 § föreskrivs att byggnad, som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill är atl anse

Prop. 1971:122 46

som synnerligen märklig, kan förklaras för byggnadsminne av riksantikvarien. I samband härmed skall enligl 2 § genom skyddsföreskrifter anges i vilka delar byggnaden inte får ändras saml i vUka hänseenden och på vad sätt byggnadens ägare har all sörja för vården av byggnaden. Även kringliggande område kan omfattas av föreskrifterna. Försummar ägaren atl vårda byggnaden i enlighet med föreskrifterna kan han enligl 4 § föreläggas atl inom viss tid vidta erforderliga åtgärder, vid äventyr atl dessa annars utförs på hans bekostnad. Undanlag härifrån gäller dock beträffande åtgärder som med hänsyn lill byggnadens användning och omständigheterna i Övrigl är oskäligt betungande. Den som i strid mot meddelade föreskrifter river byggnad eller vidtar otUlåtna ändringar e. d. kan enligl 17 § fällas till ansvar.

Bestämraelserna i lagen ora by.ggnadsminnen är inle tillräckliga för att trygga ifrågavarande byggnaders värdiga fortbestånd, särskilt när del är fråga om bebyggelse som är i behov av kostsam sanering eller upprustning. Därför har vissa, varandra delvis läckande inlösenbestämmelser tagits upp i BL och ExL.

Enligt 44 a § BL — den s. k. Lex Gamla stan — kan kommun i vissa fall berättigas atl inlösa område med äldre bebyggelse, som del av historiska eller kulturhistoriska skäl. är angelägel att hålla i värdigt skick. Som förulsällning för inlösen gäller all fråga har väckts om atl anta eller ändra stadsplan för området samt all bebyggelsen är vanvårdad eller annars företer så väsenlliga brister atl genomförandet av en lämplig stadsplan försvåras. Vidare krävs atl de åtgärder som påkallas inte lämpligen kan vidtas annat än i ell samraanhang. TUlstånd till inlösen lämnas av Kungl. Maj:t, som därvid bl. a. har all la skälig hänsyn till markägares önskemål atl förena sig med kommunen om åtgärderna och till gjorda utfästelser att bidra till deras genomförande. Inlösen kan om-falla både mark som berörs av åtgärderna och annan inom området eller i dess omedelbara närhet belägen mark, för vars ändamålsenliga utnyttjande åtgärderna kan väntas bli av väsentiig betydelse. Skulle marken redan vara i kommunens ägo, kan i samma ordning lösas särskild rätt som besvärar marken.

Enligt 1 § första styckel 12 ExL, som fick sin nuvarande lydelse i samband med tillkomsten av 44 a § BL, kan expropriation ske för att bevara kulturhistoriskt synnerligen märklig bebyggelse eller synnerligen märklig fast fornlämning, som inte kan tryggas på annat sätl, eller bereda erforderligt utr)'mme däromkring. Fråga om expropriation enligl 1 § första stycket 12 får enligt 108 § andra styckel väckas endast av riksantikvarien. Expropriation får vidare enligt samma lagrum äga rum endast lill förmån för staten, kommun eller sådan förening eller stiftelse vars huvudsakliga uppgift är ägnad kulturminnesvård och som kan på elt betryggande sätt ansvara för egendomen.

Prop. 1971:122 47

2.2.2. Utredningen. De gällande bestämmelserna om expropriation för kulturella ändamål bärs enligl utredningen obestridligen upp av starka behov. Del är emellertid knappast lämpligl alt exproprialionsbefogenhet för dessa ändamål skall behöva grundas på bestämmelser på olika håll i lagstiftningen. Utredningen anser del därför naturUgt och lämpligt all i första hand bestämmelserna i 1 § första stycket 12 ExL och 44 a § BL — vUka enligt sin ordalydelse lill stor del täcker varandra — får sin plats i ell och samma lagrum. Inför en sådan reform diskuterar utredningen särskUl vissa detaljer i beslämmelsernas utformning.

Föremålet för bebyggelseexproprialion enligt ExL är "kulturhistoriskt synnerligen märklig bebyggelse". I 44 a § BL begagnas ullrycket "äldre bebyggelse, som del av historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget all hålla i värdigt skick". De inbördes olika formuleringarna är emellertid huvudsakligen laglekniskt betingade och torde sakligt sett knappast kunna las till intäkt för all graden av märklighet hos bebyggelsen skaU bedömas efler väsentligt skilda normer enligl de olika lagrummen. Vad beträffar regeln i ExL framhålls all dess särskilt restriktiva utformning synes ägnad att onödigtvis tynga och komplicera utredningen i expropriationsärendena. Frågan om expropriationstUlstånd är motiverat i det enskUda fallet bör kunna prövas utan alltför tyngande jämförelser med de rekvisit som gäller enligt byggnadsminneslagen. Det ligger enligt utredningen i sakens natur att exproprialionstillstånd inte bör meddelas annat än då åtgärden föreslavas av ell starkt behov.

I 1 § första stycket 12 ExL används uttrycket "bevara" bebyggelsen medan 44 a § BL har uttrycket "hålla i värdigt skick". Ullrycken förefaller utredningen ungefär jämbördiga, men möjligen är "bevara" något mer långtgående. Utredningens förslag till gemensam e.xpropriations-bestämmelse innehåller det sistnämnda uttrycket, men avsikten är inte att göra någon ändring i vad som f. n. faktiskt gäller.

Eftersom utredningen lägger fram förslag till allmänna regler om expropriation med anledning av väntad värdestegring eller nytta saknas enligt utredningen anledning all i delta sammanhang förorda annan avgränsning av e.xpropriationsomrädet än den som nu gäller enligt 1 § första styckel 12 ExL.

Föreskriften i 1 § första stycket 12 ExL att inlösen får ske endasl om bebyggelsen inle kan tryggas på annat sätl anses obehövlig med hänsyn till Kungl. Maj:ts allmänna prövningsskyldighel beträffande behovet av expropriationstillslånd. Samma synpunkter gäller i allt väsentligt beträffande bestämmelsen i 44 a § BL alt skälig hänsyn skaU las lill markägares önskemål atl förena sig med staden om åtgärderna och gjorda utfästelser atl bidra till deras genomförande. Del förefaller utredningen inte troligt all Kungl. Maj:t skulle medge expropriationstillslånd i ett läge då den enskUde fastighetsägaren klart visar alt han är i stånd

Prop. 1971:122 48

all vidta erforderliga åtgärder på egen hand eller på etl fruktbart sätl samverka med kommunen vid genomförandet av åtgärderna. Del får anses ligga i sakens natur alt kommunen ofta har ell starkt intresse av att försöka förmå de enskilda fastighetsägarna atl medverka, särskilt med hänsyn till de oftast stora kostnaderna och del ringa ekonomiska utbytet vid sådana särpräglade saneringsföretag som avses i 44 a § BL. Det framstår enligt utredningen som lämpligast alt överlämna ål Kungl. Maj:t att göra en allmän prövning av samtiiga föreliggande omständigheter i del särskUda fallel utan alt vara alltför hårt bunden av olika delaljföreskrifter. I praktiken lorde det f. ö. inle bli fråga om någon större skillnad gentemot vad som f. n. gäller.

I fråga om expropriation för bevarande av fast fornlämning anser utredningen någon ändring i vad som f. n. gäUer inte erforderlig. Av skäl som har anförts i anslulning lill reglerna om bebyggelseexproprialion anses dock uttrycket "synnerligen märklig" böra ersättas med "märklig".

TUlräckliga skäl kan enligl utredningen knappast anses föreligga atl riksantikvarien skall ha en exklusiv räll alt väcka fråga om expropriation. Det synes fullt tillräckligt alt riksantikvarien får tillfälle atl i vanlig ordning avge yttrande i exj)roprialionsärendena, något som lorde komma att ske även ulan särskild föreskrift härom. Inle heller bör riksantikvariens tillstyrkande uppsläUas som elt oeftergivligt krav, lika litet som detla har gjorts i fråga om de fall som avses med 44 a § BL. Det synes inte heUer nödvändigt atl, såsom f. n., i lagen ange vilka subjekt som skall kunna bevUjas ejLpropriationslillstånd. Man lorde enligl utredningen med fog kunna utgå från att Kungl. Maj:t ger tillstånd bara åt sådana subjekt som anses kunna på etl betryggande sätt la hand ora egendomen, de må vara offentliga eller enskilda. I sakens natur lorde emellerlid ligga atl expropriationstillslånd inle annat än undantagsvis kan tänkas komma all medges enskUda. Reglerna i 108 § andra styckel ExL föreslås därför inle få någon motsvarighet i AExL.

2.2.3. Remissytirandena. Hyresgästernas riksförbund tillstyrker förslaget. Riksantikvarieämbetet, stadsantikvarien i Stockholm och stadsmiljögruppen anser att förslagel inle är tiUräckligt långtgående.

Mot förslagel all sammanföra bestämraelserna i 1 § första stycket 12 ExL och 44 a § BL till elt lagrum finns enligt riksantikvarieämbetet i och för sig intet all erinra. Ämbetet erinrar om atl de föreslagna nya bestämmelserna är avsedda all ge minst lika goda möjligheter lill ingripande som de nu gällande. Dessa möjligheter är emellertid enligt ämbetet inle tillfredsställande i vad avser äldre bebyggelsemiljöer. I begreppet äldre bebyggelsemiljö måste numera läggas en vidare syftning än som tidigare har skett. I miljöerna ingår enskilda objekt av starkt varierande värde. TUl mUjöerna måste i förekommande fall också kun-

Prop. 1971:122 49

na räknas obebyggd mark. Del kan visserligen antas, att borllagandel av ordet "synnerligen" i fråga om märklig bebyggelse vidgar området för expropriation i de angivna fallen, men del är ändå osäkert vilka möjligheter som ges alt bevara en bebyggelsemiljö i dess helhet.

Siadsantikvarien i Stockholm anser att förslagel inle ger tillräckligt skydd för hela miljöer. Han framhåller all det i modern kulturminnesvård ingår inle bara en strävan alt bevara de kulturhistoriskt värdefulla enskilda byggnaderna inom äldre stadspartier ulan även byggnader av mindre arkilekturhisloriskl värde, som är av stor betydelse för helheten och vilkas bevarande därför också är ytterst angeläget. Detta förhållande — bland mycket annat — aktualiserar allt starkare behovet av en samlad speciallagstiftning för byggnadsminnesvården. Bristen på en mer avancerad sådan lagstiftning har under de senaste decennierna visat sig alltmer kännbar. Under 1960-lalet har också i flera europeiska länder — med Frankrike som föregångsland — en framsynt lagstiftning utarbetats just i syfte all bevara hela stadspartier. Stadsantikvarien framför därför som ell önskemål alt frågan om speciallagstiftning för byggnadsminnesvården skyndsammast utreds.

Sladsmiljögruppen anser att en genomgående brist är att lagstiftningen — bortsett från Lex Gamla stan — riklar in sig på enstaka kulturbyggnader och inle på enhetliga stadsmiljöer. Vidare saknas rivningsskydd och detta även om områden i stadsplan K-märks. Lex Gamla stan kännetecknas av väsenlliga brister. Ell omfattande och tidsödande arbete måste föregå både en expropriationsansökan och frivilliga avlal, vilket innebär atl husen hinner rivas innan saneringsarbetet kan påbörjas. S. k. saneringsavlal som träffas med fastighetsägare kan inte åberopas mol ny ägare, varför denne är oförhindrad all riva bebyggelsen. Det är svårt att planmässigt tillämpa lagen, främst på grund av atl fastighetsägarna kan fria sig från expropriationsanspråket genom anbud att della i saneringsarbelel. Endast om en kommun själv köpei samtiiga fastigheter — något som i realiteten är omöjligt bl. a. av ekonomiska skäl — synes del skydd Lex Gamla stan åsyftar kunna uppnås helt. Gruppen anför vidare bl. a. följande.

Enligt gruppens mening är del numera ej enbart del kulturhistoriska intresset, som behöver tUlgodoses. Det gäller ej enbart atl skapa s. k. kullurreserval ulan atl bevara levande äldre stadsdelar, där människor kan få bo kvar i sin invanda mUjö. Sociala aspekter gör sig med styrka gällande. Sociologiska undersökningar visar alt många människor hellre vill bo i äldre stadsbebyggelse med dess variation och mångfald än i en ny stadsbebyggelse med dess strikta funktionsuppdelning. Dessa människors valfrihet bör respekteras. Trivselfaktorer lorde ha — låt vara omälbar — betydelse för människornas anpassning och återverka på t. ex. sociala omkostnader. Svårigheter föreligger atl omplacera de i en äldre stadsdel boende raänniskoma till en ny miljö. En flyttning sker ofta mot deras vilja. Bostadsbristen — åtminstone i de expanderande

Prop. 1971:122 50

tätorterna — talar för all i möjligaste mån rivning av äldre bostadsbebyggelse bör undvikas. En alllför stor del av nyproduktionen av bosläder ersätter rivningsfastighelernas bostadsbestånd. Sett i ett lolalekonomiskl perspektiv kan det vara bUligare att bevara och upprusta äldre bebyggelse än alt riva den för nybebyggelse. Rivning av Irafikskäl blir i allmänhet onödig om kollektivtrafiken upprustas och privatbilismen begränsas i stadskärnorna. Den nya hyreslagstiftningen präglas av sociala synsätt. Man skiUle till denna vilja foga etl hyresgästens skydd för atl få bo kvar i den miljö han önskar.

Del sagda lalar enligl gruppen för betydligt vidare expropriationsmöjligheler i denna del än utredningen föreslår. Expropriationsrätten bör omfatta såväl kulturhistorisk bebyggelse i sedvanlig bemärkelse som bebyggelse med blandad kulturhistorisk och annan äldre bebyggelse där enheten behöver bevaras. Härjämte skulle man kunna länka sig ett skydd för bebyggelse, som kan daleras till sekelskiftet eller de två första årtiondena av 1900-lalet.

Beträffande frågan om vem som skall äga rätt atl väcka fråga om expropriation ansluter sig riksantikvarieämbetet lill de synpunkter utredningen framför,

Svea hovrätt finner del önskvärt all del i vart fall i motiven kraftigare anges all expropriation vanligen inle bör tillåtas när del är anledning anta alt fastighetsägaren själv eller i samverkan med annan vidtar erforderliga ålgärder.

2.3. Expropriation med anledning :av väntad värdestegring m. m.

2.3.1. Gällande rätt rn. m. I svensk stadsplane- och byggnadslagstiftning har sedan gammalt funnits bestämmelser om skyldighet för tomtägare all vid nyanläggning av gata ersätta staden viss del av värdet på gatumark som tas i anspråk utmed toralen. De nu gällande reglerna härom är intagna i 56—66 §§ BL. Enligt 67 § kan kommunen besluta all bidrag skall utgå även tiU kostnaderna för iordningställande av gala. Regler om bidragsskyldighet finns också beträffande vallen- och avloppsanläggningar sora koramunen anordnar (24—27 §§ lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar). De nu nämnda ersättningarna avser atl till kommunen återföra en del av de vinster som fastighetsägaren gör lill följd av kommunens åtgärder. Lagstiftningsvägen har flera försök gjorts att även tillgodose kommunernas önskemål om ökad vinstandel i värdestegring sora uppkommer vid genomförandel av större stadsplaneregleringar. Två vägar har prövats, dels alt vidga rätten atl av ägarna till fastigheter som avsevärt ökat i värde genom regleringen la ut bidrag liU täckande av kostnaderna för denna, s. k. betlerments-bidrag, dels all medge kommunen rält atl lösa in sådan mark som i väsentlig mån fått stegrat värde till följd av regleringen, s. k. ekonomisk zonexpropriation.

Prop. 1971:122 51

I 1931 års stadsplanelag upptogs regler om möjlighet för Kungl. Maj:t all under vissa omständigheter ge staden rält atl lösa mark som väsentligt ökade i värde till följd av stadsplans genomförande. Markägaren kunde eraeUertid fria sig från expropriationsanspråket genom alt åla sig alt betala skäligt bidrag lill stadens kostnader för förelaget. Denna kombination av ekonomisk zonexpropriation och bellermentsbidrag bibehölls till en början även i BL men torde inle ha kommit lill praktisk användning. Reglerna upphävdes i samband med tillkomsten av de i föregående avsnitt behandlade bestämmelserna om zonexpropriation i 44 § BL. Dessa bestämmelser innebär atl staden i samband med större sladspla-nereglering kan få lösa inte bara den mark sora direkt behövs för ombyggnaden utan också annan inom regleringsorarådel eller i dess omedelbara närhet belägen mark, för vilken ombyggnaden kan väntas medföra väsentligt ökat värde. En liknande expropriationsrätt finns i 44 a § BL, den s. k. Lex Gamla stan. EnUgt denna paragraf kan expropriation äga rum av oraråde med äldre bebyggelse som del av historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget all hålla i värdigt skick, om bebyggelsen är vanvårdad eller annars företer väsenlliga brister, som försvårar genomförandel av en ändamålsenlig stadsplan, saml erforderliga åtgärder inle lämpligen kan vidtas annat än i ell samraanhang. Exproprialionen får omfatta dels mark som berörs av dessa ålgärder dels annan mark, som är belägen inom området eller i dess omedelbara närhet och för vars ändamålsenliga utnyttjande åtgärderna kan väntas bli av väsentlig betydelse.

Tanken att genom expropriationsrättsliga regler skapa möjligheter all komma ål markvärdestegring har diskuterats i olika sammanhang, bl. a. vid tillkomsten av BL. Jag får i denna del hänvisa till redogörelsen i SOU 1969: 51 s. 93. Önskeraålel alt förbehålla kommunen eventuell markvärdestegring har vidare bl. a. legal bakom tillkomsten av instituten tomträtt och kommunal förköpsrätl.

2.3.2. Utredningen. Numera lorde enligl utredningen allmänt inses att problemet med markvärdestegringen inte lämpligen kan lösas genom en enda generell metod varigenom värdeökningen förs över till det allmänna. Samhällsingripandena mot oförtjänt värdestegring har i enlighet härmed inriktats på samordnade ålgärder på skilda områden. Som betydelsefuUa led i strävandena all komma till rätta med problemet nämns den nya lagstiftningen om kommunal förköpsrätl lill tälbebyggelsemark samt ändringama i tomträttslagstiftningen och i reglema om beskattning av realisationsvinster och jordstyckningsrörelse. Väsentligt är också alt kommunernas resurser alt föra en aktiv markpolitik fortlöpande stärks, bl. a. genom särskilda lånemöjligheter vid markförvärv för samhällsbyggnadsändamål och för lomträltsupplåtelse. Expropriationslagstiftningen spelar en viktig roll när det gäller att motverka inle önskvärd

Prop. 1971:122 52

prisstegring på mark och låta värdeslegringsvinster komma samhället till godo.

Utredningen har inle hafl i uppdrag atl utreda möjligheterna all genom expropriation åstadkomma e:n allmän indragning lill samhället av redan uppkommen eller väntad markvärdestegring. Däremot ingår i uppdraget all undersöka i vad mån man exproprialionsvägen kan bidra lill all motverka oskälig markvärdestegring och överföra oförtjänt sådan i samhällets ägo. I della syfte föreslår utredningen vidgning av loml-rätlsexproprialionsinstitulet, införande av elt nytt värdeutjämningsinsti-lut saml precisering av värderingsreglerna. Vad som därutöver närmast förtjänar att allvarligt övervägas är en vidgning av liirämpningsom-rådel för den princip om värdestegrings- och nylloexproprialion sora har kommit till uttryck i 44 och 44 a §§ BL. Denna princip bör utsträckas till att omfatta alla de fall när avsevärd värdestegring eller annan mera påtaglig nyttoverkan uppkommer av exproprialionsförelag i samhällets regi. Enligl utredningen innebär en sådan utvidgning ell fullföljande av den tankegång som ligger bakom nämnda bestämmelser, nämligen alt samhället som en kompensation för sina kostnader självt bör i görlig mån få åtnjuta sådan värdestegring som är en omedelbar följd av dess egna åtgärder. Det ;>kulle möjligen kunna göras gällande all en sådan utvidgning av gällande bestämmelser om värdeslegringsexpropriation av rättviseskäl borde kompletteras med föreskrifter om skyldighet för samhäUet atl i en eller annan form utge kompensation till sådana markägare i grannskapet för vilka ett exproprialionsförelag har värdesänkande effekt. Utredningen anser emellertid atl frågan om sådan kompensation bör lösas i speciallagstiftningen för det område som det är fråga om. I delta sammanhang erinras bl. a. om atl ersättningsskyldigheten för s. k. grannsk;äpsstörande verksamhet m. m. nyligen har reglerats genom miljöskyddslagen (1969: 387). Frågan i vad mån samhället bör utge ersältning för värdeförluster anses inrymma problem av sådan arl atl del inle gärna kan komma i fråga alt söka åstadkomma en enhetlig lösning inom ramen f()r utredningsuppdraget.

Möjligheten till värdeslegringsexpropriation bör enligl utredningen begränsas lill att avse sådan värdeökning som uppkommer såsom en följd av samhällets egna åtgärder. I del stora flertalet fall torde det komma all röra sig om ålgärder som vidtas genom kommunens försorg men även statliga ålgärder, exempelvis vägbyggnadsföretag, lorde ibland kunna medföra en så påtaglig värdestegring beträffande närUggande mark alt expropriationsrätt i och för sig bör kunna komma i fråga. Vad gäller den närmare beskaffenheten av de åtgärder vilkas värdeförhöjande effekt bör medföra exproprialionsbefogenhet anförs att åtgärderna bör vara av sådan arl atl expropriation i och försig skulle kunna utnyttjas för att genomföra dem. Det bör emellertid inle krävas alt själva arbetsområdet faktiskt har förvärvats genom expropriation. Det bör också vara utan

Prop. 1971:122 53

betydelse om arbetsområdet innehas med äganderätt eller med en begränsad räll. I likhet med vad som f. n. gäller bör expropriationsbefogenhelen avse de situationer när värdestegringen eller nyttoeffekten av den statiiga eller kommunala åtgärden är av mera betydande omfattning. För all lagregeln inle skall leda till stötande resultat i enskUda fall synes därutöver böra krävas atl expropriationen ler sig skälig med hänsyn till kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter. Utredningen anmärker atl de situationer när samhället har rätt all i annan ordning uppbära bidrag av markägaren till kostnaderna för viss åtgärd, t. ex. gatukostnader, i allmänhet lorde falla utanför en sådan lagregels till-lämpningsområde eftersom bidragsskyldigheten medverkar lill all värdestegringen regelmässigt blir av måttlig omfallning.

Utredningen anser inte all del kan korama i fråga all beträffande mera omfattande sarahällsbyggnadsålgärder nu återinföra ett syslem med bellermentsbidrag. Däremot anses det möjligt all la hänsyn till markägarens erbjudande om bidrag när del gäller åtgärder av mera begränsad omfallning, bl. a. i vissa faU sora inle rör lälortsförhållanden, exempelvis när en ny vägförbindelse medför betydande värdestegring på kringliggande mark. För all den föreslagna expropriationsrätten skaU tjäna sill syfte är del enligl utredningen nödvändigt all expropriationsbefogenhelen inträder på etl så tidigt stadium som möjligt. Å andra sidan måste också för expropriationstillslånd krävas alt planläggningen av de tillämnade åtgärderna har nått så långt alt det står klart alt de kommer all genomföras. Någon detaljredovisning av åtgärdernas närmare innebörd bör inle krävas, men åtgärdernas art och orafallning mås-le redovisas i stora drag för atl expropriationsmyndighelen skall kunna bilda sig en någorlunda säker uppfattning om vilken effekt de kan väntas få i fråga om värdet på kringliggande mark.

I enlighet med nu redovisade överväganden föreslår utredningen i 2 kap. 12 § AExL en bestämmelse om expropriation med anledning av väntad värdestegring m. m. Bestämmelsen avser det fall alt genom statens eller kommuns försorg inom visst område skall vidtas byggnads-eller anläggningsåtgärder som kan föranleda expropriation enligl någon bestämmelse i 2 kap, AExL. När så är fallel och det dessutom med skäl kan antas all åtgärderna medför väsentligt ökat värde för egendom i områdets omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjligheterna atl utnyttja sådan egendom, skall den senare egendomen få exproprieras i den mån det anses skäligt med hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter.

2.3.3. Särskilt yttrande. Experten Hernmarck påpekar i sUl särskilda yttrande dels atl förslagel om värdeslegringsexpropriation tar hänsyn bara lill sådan värdeökning som stal eller kommun har initierat, medan markägaren får behålla värdestegring som beror på enskild verksamhet, dels

Prop. 1971:122 54

all negativa effekter inte föranleder någon kompensation från del allmännas sida. Regeln verkar således ensidigt tUl förmån för stal och kommun. Del kan enligt Hernmarck ifrågasättas om inle problemkomplexet borde regleras från en utgångspunkt som mera tar hänsyn även liU de negativa effekterna av det allmännas åtgärder,

2.3.4 Remissyttrandena. Förslagel om värdeslegringsexpropriation lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Förslaget godtas uttryckligen av kammarkollegiet, planverket, bostadssiyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län, saneringsutredningen och Hyresgästernas Riksförbund. Planverket påpekar emellerlid alt avgränsningen av influensområdena kan ge upphov lill besivärliga gränsdragningsproblem. Kammarkollegiel framhåller all föreskrifterna bör formuleras så all det klart framgår att expropriationsbefogenhelen tillkommer den som skall vidta byggnads- eller anläggningsålgärderna i fråga, dvs. staten eUer vederbörande kommun.

Förslagel avstyrks av Svea hovrätt, domänverket och Näringslivets byggnadsdelegation.

Principiella betänkligheter kan enligt Svea hovrätt resas moc den föreslagna expropriationsrätten, särskilt i fall då den inte kan sägas vara en ersältning för sakligt motiverat bellermentsbidrag. En värdeslegringsexpropriation måste enligt hovrätten både till konstruktion och i lill-lämpning drabba fastighetsägarna mycket ojämnt. Det i sig goda syftet att hålla markpriser nere bör man söka tillgodose genom andra metoder.

Näringslivets byggnadsdelegation anför i sin synpunklspromemoria bl. a. att det förefaller oklart, i vilka situationer del föreslagna värde-slegringsexpropriationsinslilulet egentligen kommer all få någon självständig betydelse. Så snart värdeökningen slår i samband med planering finns ju alltid möjlighet atl ansöka om tälbebyggelseexpropriation, åtminstone när området i fråga kan planeras i ell sammanhang. I dessa sUualioner lorde f. ö. förutsättningar finnas atl ingå exploateringsavtal eller atl utnyttja BL:s möjligheter all la ul galukoslnadsbidrag ra. ra. I dessa fall blir emellerlid värdeslegringsexpropriation enligt utredningens åsUcl inte aktuell. Eftersom värdeökningen enligt utredningen måste framstå som sannolik genom preciseringar i planering, är det svårt atl inse i vilka situationer utöver planläggningsfallen sora värdeslegringsexpropriation skulle kunna koraraa i fråga. Områden som angränsar en investering, vUken har tUlkommit genom det allmännas medverkan, kan knappast förutses sliga avsevärt i värde, så länge användningssättet har förblivit opreciseral från plansynpunkl. Vidare påpekas all de värderingsregler som kommittén föreslår innebär all en stark värdeinfluens, som inträffar före expropriation, skall lämnas obeaktad vid expropria-

Prop. 1971:122 55

lionsvärderingen. Med denna regel som grund skulle således en betydande värdestegring i alla händelser kunna lämnas obeaktad, även om området först på elt senare stadium blev föremål för planläggning och eventuell expropriation. I promemorian anförs yllerligare följande.

Del förefaller således, som om värdeslegringsexproprialionen skulle sakna nämnvärd självständig betydelse. De enstaka situationer, som kan tänkas från praktisk synpunkt, blir dessutom föremål för realisationsvinstbeskattning, om ägaren skulle vilja tillgodogöra sig det stegrade fastighetsvärdet. Del förefaller i alla händelser svårt all förstå, varför inle enstaka mera markanta värdestegringsfall skulle kunna lösas med bidragsregler ("bellermentsbidrag") sora alternativ till expropriation. För detla talar, atl den beräknade vinslen ändå måste uppskattas som etl led i exproprialionssökandens argumentering, då del gäller expropriationstillslånd. Ora en självständig värdeslegringsexpropriation verkligen behövs, är del rimligt alt begränsa ingreppen lill mera flagranta fall. Man skulle t. ex. kunna länka sig, atl fastighetens värde ledde sig obetydligt jämfört raed situationen efler den offentliga investeringens tillkomst. Ofta lorde del väl för övrigt gälla bebyggda fastigheter, där olika befintliga rörelser — dvs. lokalhyresgäsler — erhåller den största nyttan, men fastighetsvärden och faslighelsavkaslning visar förhållandevis mindre förändringar.

Domänverket anser all den princip om expropriationsrätt med anledning av väntad värdestegring lUl följd av del allmännas ålgärder som har komrait lUl uttryck i utredningens förslag i och för sig kan vara riklig men all vägande invändningar kan riktas mot del sätt på vilket principen har omsatts i förslagel. Doraänverkel fortsätter.

Den förvärvsräll, som föreslås, grandar sig uteslutande på en förväntad värdestegring — enligl verkels tolkning — med ovUlkorlig utgångspunkt från ell i en eller annan form meddelat slutiigt beslut om blivande byggnads- eller anläggningsålgärder. Den faktiska värdestegringen framkommer — möjligen — först i etl senare skede. Emellerlid kan givelvis även del fall inträffa, atl den ifrågakommande anläggningsålgärden framdeles visar sig vara ell misslyckande och all därför eller av andra tänkbara skäl den värdeökning, som föranlett tvångsförvärvel, varit en fiktion. Med hänsyn härtill bör kraven på sannolikheten för en värdeökning formuleras strängare än som skell saml bestämmelserna eventuellt kompletteras med ovillkorlig räll för expropriaten alt i särskilda

fall framdeles påfordra exempelvis återlösen. Ej heller synes förslagels konsekvenser helt genomtänkta i vad avser bestämningen av förvärvs-objektet. Enligl ordalydelsen skall delta vara egendom i "omedelbar närhet" av del område, inom vilket byggnads- eller anläggningsålgärderna är avsedda all komma till slånd. Man tänker sig exempelvis alt dessa avser en lunnelbaneslräckning raed hållplatser över ell glesbe-byggl område. Med allra största sannolikhet kommer därigenom åtskillig omkringliggande mark all tilldraga sig ökat värde. Spörsmålet blir då, i vilken omfallning fastigheterna i fråga skall anses Ugga i sådan "omedelbar närhet" lill bananläggningen, all de är underkastade expropriationsrätt.

Prop. 1971:122 56

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om enbart värdeökningen skall vara tillräcklig exproprialicmsgrund. Del synes böra krävas atl staten eller vederbörande kommun åtminstone gör sannolikt all egendoraen någon gång i fraratiden kan bli behövlig för allmänt ändamål eller tätbebyggelse.

3. Expropriationsersättningen 3.1. Gällande rätt

Bestämraelser ora ersättning vid expropriation och annan tvångs-inlösen finns dels i ExL dels i olika författningar som reglerar tvångs-inlösen, t. ex. BL. Sistnämnda bestämmelser innebär ofta all reglerna i ExL görs tillämpliga, i somliga fall med en del modifikationer. I ExL finns vissa centrala regler om värdering vid expropriation samlade i ell särskilt avsnitt under rubriken "Om expropriationsersältning", vilket omfattar 7—11 §§.

Värderingsreglerna i ExL fick sin nuvarande lydelse genom lagändring år 1949 (1949: 663). Ell väsentiigt motiv för ändringen, som bl. a. innebar all ordet "full" ströks i ullryck som "full ersättning" och liknande, var atl de dittUls gällande reglerna ansågs ha lett till all ersätt-ningama inle sällan hade blivit alllför höga. Lagrådet, som motsatte sig den föreslagna ändringen, diskuterade i sill yttrande hur ersättningsfrågan skulle bedömas när lika goda skäl förelåg för visst högre och visst lägre belopp. I elt sådani fall borde enligt lagrådet del högre beloppet dömas ut. Om osäkerhet rådde om verkliga värdet borde bevisbördan åvila exproprianlen (prop. 1949: 184 s. 262). Andra lagutskottet hänvisade i sill yttrande tUl vad lagrådet hade anfört om bevisbördan och framhöll atl den förordade lagändringen inte borde föranleda någon rubbning av den princip som lagriidel hade gett ullryck ål (2LU 1949: 34 s. 35).

Enligl 7 § första styckel ExL skall för faslighet som exproprieras erläggas löseskUUng, motsvarande faslighetens värde med hänsyn särskUl till ortens pris och fastighetens a\'kastning. Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade delens användande, skall ersättning betalas för delta. Uppkoraraer i övrigt genom exproprialionen skada för ägaren skall också sådan skada ersättas.

I 7 § anges ultryckligen två av de länkbara metoderna för bestämmande av fastighetsvärde — ortsprismeloden och avkaslningsmeloden — och antyds möjligheten av alt också använda andra metoder. Bestäramelsen kan genom sin avfattning sägas ge ett visst företräde åt de båda nämnda metoderna framför andra länkbara metoder men ger inle något bestämt besked om vilken av dessa metoder som skall anses ha

Prop. 1971:122 57

företräde, om de i ett givet fall leder tUl olika resultat. I motiven till bestämmelsen anförde departemenlschefen bl. a. (prop. 1949: 184 s. 100).

Alt i främsta rummet anknyta värderingen till ortens pris synes mig vara riktigt. Om en prisnivå för fastigheter av visst slag utbildas i elt samhälle, kan ägaren av en sådan fastighet med skäl ulgå ifrån alt hans fastighet har elt värde, som i huvudsak ansluter sig till prisnivån, och detta värde bör då också ligga lill grand för exproprialionsersällningen. Givet är att vissa försäljningar, t. ex. där priset på grund av säljarens monopolställning eUer köparens speciella behov av fastigheten överstigit det normala eller till följd av nära släktskap mellan säljare och köpare salts ovanligt lågt, icke böra få inverka vid bedömande av ortens pris. I sådana orter där all markförsäljning inom ell samhälle skell till mono-polisliskl uppdrivna priser bör beslämnmgen av vad sora är att anse såsom det normala priset kunna ske genom jämförelse med andra orter av liknande typ. De av bostadssiyrelsen tillämpade markpriserna torde icke i och för sig kunna anses bindande beträffande lomtprisnivån i orten. Däreraot kan uppenbarligen den omständigheten, all endast de åsyftade markpriserna godkännas i den statliga låneverksamheten medföra att priset i orten så småningom anpassar sig efler dem. I själva verket lär också tomtpriset på många orter ha utbildats efler bostadsslyrelsens normer. Det är givetvis angeläget all exproprialionsersätl-ningarna icke beslämmas till sådana belopp all ansträngningarna från det allmänna atl hålla bostadskostnaderna nere tillspillogivas. I samband härmed vUl jag även understryka, all om under en bristsituation av den art som för närvarande på flera håll föreligger, överdrivna köpeskillingar ulgå, dessa icke kunna anses representativa för ortsprisel.

Vid värdering på grundval av fastighetens avkastning borde enligl departementschefen till utgångspunkt i första hand las avkastningen vid värderingslillfällel. Han fann emellertid rimligt all, om en faslighet kunde ulnylljas bättre än som skedde vid nämnda tUlfälle, värderingen grundades på den antagbara avkastningen i stället för den faktiska. Förutsättningen härför borde dock vara att det förändrade ulnyttjandet kunde anses praktiskt och ekonomiskt genomförbart inom sådan lid all det borde höja priset även vid frivillig försäljning.

I 7 § andra stycket ExL föreskrivs all expropriationsersättningen skall jämkas, om den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning är skyldig all vidta åtgärd lill förebyggande eller minskande av skada eller intrång. Innebär åtagandel tillskapande av servitut till förmån för en fastighetsdel som inle exproprieras kan fastighetsägaren, ora expropriationen sker lill förmån för annan än staten, begära alt servilulsulfästelsen sker i sådan form atl den kan intecknas. Om sökanden inle lillmölesgår denna begäran skall hänsyn inle las till utfästelsen.

Enligl 8 § ExL skall löseskUling för fastighet som exproprieras bestämmas utan hänsyn till sådan förändring i fastighetsvärdet som uppslår endasl lill följd av expropriationsrättens beviljande eller del avsedda ändamålels genoraförande. I regel är det svårt atl bestämt ange och

Prop. 1971:122 58

framför allt alt föra bevisning om orsakerna lill atl fastighetsvärdena inom en ort eller ett område har förändrats. Förändringarna kan ju helt eller delvis bero på tillkomsten av andra förelag än det exproprierande och på ortens allmänna utveckling. Inom delaljplanlagda områden kan del med fog göras gällande att uppkommande värdeförändringar lill övervägande del beror på planläggningen och inle på de särskilda ålgärder som kommunen vidtar för all genomföra planen.

Bestämmelsen i 8 § ExL och reglerna om intrångsersättning bör jämföras med vad som gäller inom grannelagsrällen, specielll reglerna om immissioner. Enligt dessa utgår normalt inte någon ersättning för att verksamhet som bedrivs på en faslighet inverkar oförmånligt på en annan fastighet. Om olägenheterna är så betydande all de överskrider den s. k. loleranspunklen utgår emellertid ersättning för skadan i dess helhet och alltså inle bara för den del av skadan som faller ovanför tolerans-punkten. Dessa regler har lagfästs genom miljöskyddslagen. I 30 § denna lag föreskrivs atl den som genom iimmission orsakar olägenhet av någon betydelse skall ersälta skadan, oavsett om försumlighet föreligger, i den mån inle olägenheten skäligen bör tålas med hänsyn lill förhållandena i orten eller lill dess allmänna före;komsl under jämförliga förhållanden. Della innebär i praktiken alt ersättning kan påräknas bara i relativt allvarliga fall och atl således flertalet immissionsskador förblir oersalta. Bestämmelserna i ExL innehåUer däremot inle något krav på all ölägenheterna skall vara av särskilt allv;irlig art för atl ersättning skall ulgå. Om de i lagen bestämda förutsättningarna är för handen, dvs. om det är fråga om delexproprialion, får fasitighetsägaren i princip ersättning för all företagsskada som drabbar restfastighelen. Något särskilt maximum för ersättningen är inte föreskrivet. Av värderingsreglernas konstruktion följer emellerlid all ersättningen inle kan översliga totala värdet av restfastighelen. En viss begränsning kan också sägas följa av bestämmelserna i 12 § andra stycket ExL, som ger den exproprierande lösningsrätt till restfaslighel eller del därav bl. a. om ersättningen för fastighelsintrång uppgår lill 2/3 av värdet på återstående fastighetsdel. I ersättningen skall räknas in kostnader för ålgärder till förebyggande eller minskande av skada eller intrång.

Genom expropriation kan i vissa fall uppkomma nytta för kvarvarande fastigheter och deras ägare. Frågan om avräkning av denna nytta mot eventuell skada regleras i 9 § ExL genom en föreskrift som är begränsad till fall då en del av fastigheten exproprieras och exproprialionen eUer den exproprierade delens användande medför skada eller intrång på den återstående delen men i annat hänseende även nytta för den. I så fall skall skadan eller intrånget ersättas i den mån det överstiger nyttan. Avräkning får således ske bara när både skadan och nyttan är all hänföra lill restfastighelen. Regeln avser bara intrångsersättning-

Prop. 1971:122 59

I 10 § ExL regleras det fallet atl kostnader läggs ned på en fastighet efter det all fråga om expropriation av fastigheten har väckts. Ora detla har skett i uppenbar avsikt atl höja expropriationsersättningen, får därigenom åstadkommen ökning av fastighetens värde inte las i beräkning vid bestämmande av ersättningen.

Bestämmelserna i 8 och 10 §§ ExL bör jämföras med 33 §. Denna paragraf är tillämplig när den exproprierande har tagit fastigheten i besittning. Vid bestämmande av expropriationsersältning får i så fall hänsyn inle las lill sådan ändring i fastighetens värde som har uppkommit efler tillträdet.

Ersättningsreglerna i ExL är i huvudsak avfattade med tanke på expropriation av äganderätt lill fastighet eller fastighetsdel. Expropriation som bara har lill ändamål alt tillskapa en särskild rält till förmån för den exproprierande regleras genom en aUmän bestäraraelse i 3 § ExL, som innebär att vad som i lagen sägs orn expropriation av fastighet skall gälla i tiUämpliga delar. Denna bestämmelse är tUlämplig också på det fallel all en redan beslående särskild rält lill viss fastighet exproprieras enligl 1 § andra stycket ExL. Syftet med en sådan expropriation kan vara alt bringa denna räll alt upphöra eller all överföra den i den ex-proprierandes ägo. De nu nämnda fallen brukar kallas självständig rättighetsexproprialion. I 2 § Iredje stycket och 49 § andra styckel ExL regleras s. k. osjälvständig rättighetsexproprialion. Dessa besläramelser innebär i korthet alt expropriation av faslighet med äganderätt regelmässigt medför all också serviluts- och nytljanderätter saml andra särskilda rättigheter lill fastigheten upphör. Frågan ora ersältning till innehavarna av sådana rättigheter regleras i 30 § ExL. Enligt denna paragraf skall domstolen uppskatta dels fastighetens värde och dels värdet av all särskild räll som med avseende på fasligheten lillkoramer sakägare och som inle enligl utfästelse av den exproprierande lämnas orubbad. Om sakägare tillkommande särskild rält medför rainskning av fastighetens värde, skall uppskattningen av fastigheten avse det värde denna äger med därå vilande besvär. Häftar fasligheten för fordran, som skall utgå ur ersättningen, och besväras den samtidigt av annan särskUd räll, som minskar fastighetens värde och åtnjuter sämre rält än fordringen, skall domstolen även uppskatta del värde fasligheten skulle ha utan denna särskilda rätt. Enligt 11 § ExL skall bestämmelserna i 7—10 §§ om fastighet äga motsvarande tillämpning beträffande särskild rält lill fastighet som avstås på grund av expropriation. Uppgår ersättningsbeloppet vid rättighetsexproprialion till 2/3 av den tjänande fastighetens värde får den exproprierande enligl 12 § andra stycket ExL lösa det område som utgör föremål för rättigheten.

TUl de centrala reglerna ora expropriationsersältning kan även räknas 34 § ExL, där det föreskrivs att ersältning skall beslämmas i pengar och ulgå på en gång. Domstolen kan dock på yrkande av part hänvisa

Prop. 1971:122 60

sakägare alt i särskild rättegång vid domstolen föra talan om ersältning för skada eller intrång som inte lämpUgen kan prövas i målet. Sådan lalan skall väckas inom i domen angiven lid, högst tio år, räknat från det domen vann laga kraft. Enligl paragrafens andra stycke är bestämmelserna i lagen inte tillämpliga om fråga uppkommer om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efler exproprialionsmålels slutliga avgörande och inte kunnat föratses i målet.

Gällande lag innehåller inle någon allmän bestämmelse om den tidpunkt lill vilken bestämmandet av löseskUling och annan värdering i expropriationsmål skall hänföra sig. På grundval av 33 § och 34 § andra stycket ExL har emellerlid utbUdals en fast praxis av innebörd att värderingen om tUlträde inte har skell hänförs till den tidpunkt då expropriationsmålel slutiigt avgörs.

Bland andra bestämmelser i ExL som har betydelse vid expropria-lionsvärderingen kan nämnas 32 §, där del föreskrivs all ersättningen inle får beslämmas lägre än vad den exproprierande har erbjudit eller högre än motparten har begärt. Undantag från denna regel gäller dels vid förhandslillträde och dels i vissa fall då inleckningshavares rält kan vara i fara. I delta sammanhang kan också näranas all 59 § ExL reglerar förutsättningarna för atl expropriationsdomstolen skall vara bunden av parternas överenskommelse om exproprialionsersällningen för fastighet eller för upplåtelse av särskild räll till fastighet.

Som har framhållits tidigare finns det regler av stor betydelse för värderingen i lagar vid sidan av ExL. Med hänsyn till del nu aktuella lagstiftningsarbetets omfattning skall här endasl redogöras för de regler som finns i BL.

Enligl 5 § BL gäller alt markens ägare med avseende på dess användning för bebyggelse är underkastad de inskränkningar som föreskrivs i BL eller med slöd av BL och alt mark för alt få användas till tätbebyggelse måste vid planläggning enligt BL ha prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Innebörden härav är all markägaren inte har rätt till ersättning av det allmänna för att han på grund av det generella tätbebyggelseförbudel, planläggning eller elt särskilt bebyggelseförbud hindras atl använda sin mark lill tätbebyggelse. Ersättning utgår i princip inte heller för planändringar som innebär all byggnads-rätten minskas i förhåUande lill vad som tidigare gällt, exempelvis genom atl hushöjden och antalet våningar minskas. Från denna huvudregel görs vissa undantag genom regler av kompensativ innebörd, som har till syfte att bereda gottgörelse åt markägare för vilken planläggning enligl BL har medfört särskilt ogynnsamma verkningar i form av direkta förluster. Bestämraelserna är av två slag, dels sådana sora föreskriver skyldighet för samhället all inlösa mark som har blivit onyttig för ägaren dels sådana som föreskriver penningersättning utan samband med inlösen för skada som har ujjpkommit sora en följd av samhällets

Prop. 1971:122 61

åtgärder. I princip har avvägningen mellan de olika ersättningsformerna skell så att inlösningsplikl föreskrivits i fall när marken över huvud laget inle kan utnyttjas på ell ekonomiskt någorlunda lönsamt sätt eller planläggningen annars medfört mera avsevärda inskränkningar i förfoganderätten. Rält lill ersättning i pengar föreligger vid en del visserligen ingripande men dock mindre långtgående begränsningar i möjligheterna atl ekonomiskt utnyttja marken samt vidare när det, såsom vid byggnadsplan, inle är kommunen som har huvudmannaskapet för planens genoraförande.

Bestämmelser om skyldighet för kommun alt lösa mark som på grund av fastställd plan inle får användas för enskUl bebyggande finns i 21 §, 45 § tredje stycket, 48, 83, 97, 106 och 121 §§ BL. 48 § BL reglerar även kommuns lösningsplikt beträffande tomldel.

Enligl 21 och 97 §§ BL är komraunen skyldig all lösa mark som enligl fastställd generalplan skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, om markens ägare till följd av sådan planbesfäm-melse inte kan nyttja marken annat än på sätt som står i uppenbart missförhållande lUl dess tidigare värde. Frågan om lösningsplikl föreligger skall bedöraas efler den fastighetsindelning som gällde när planen fastställdes raed de ändringar av indelningen sora har skell för planens genoraförande. 48 och 106 §§ innehåller raotsvarande föreskrifter i fråga om mark som enligt stadsplan skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande. En förutsättning för tillämpning av inlösen-bestämmelserna är alt marken har undantagils från all enskild bebyggelse. Tillåts glesbebyggelse exempelvis för jordbrukets behov föreligger inle lösningsplikl. I 48 § föreskrivs vidare lösningsplikl beträffande tomldel om elt år har förflutit från det lomlindelning fastställdes och ägaren kan nyttja toratdelen bara på sätt sora slår i uppenbart missförhållande lill markens värde.

Bestämmelserna om lösningsplikt i 83 och 121 §§ BL avser fall då på grund av 81 eller 82 § BL speciella inskränkningar i förfoganderätten lill mark föreligger med hänsyn till försvarets eller den civila luftfartens intressen eller med hänsyn till intresset att skydda allmänheten mot strålningsrisker vid atomreaktor eller annan alomenergianläggning. Om marken av sådan orsak inle kan användas för enskUt bebyggande och ägaren till följd därav kan nyttja marken bara på sätt som slår i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde är anläggningens ägare skyldig all lösa marken. Sådan skyldighet inträder dock endasl när lösningsplikt inle kan göras gäUande mol kommunen på grund av bestämmelserna i bl. a. 21 och 48 §§ BL.

Inlösenskyldighel för kommun kan föreligga i samband med s. k. villkorlig fastställelse av stadsplan enligl 45 § Iredje stycket och 106 § BL. Dessa bestämmelser innebär att Kungl,. Maj:t, om det i samband med prövning av förslag till stadsplan anses atl inlösen av viss i planen in-

Prop. 1971:122 62

gående mark bör ske genom tomlexpropriation enligt 45 § första stycket, kan fastställa den nya planen under vUlkor all inlösen kommer lill stånd inom viss tid. Har marken inle lösts inom den bestämda tiden förfaller beslutet om fastställelse av planen. Regeln syftar företrädesvis på fall då en ny plan kraftigt beskär den byggnadsrält som har varit medgiven enligt förut gällande plan.

Enligl 137 § BL skall, bortsett från en del smärre avvikelser, ExL:s allmänna bestämmelser tillämpas vid inlösen av mark enligt BL.

Bestämmelser om ersättningsskyldighet för kommun eller annan för skada genom bebyggelsereglerande åtgärder finns i 22, 75, 83, 97, 116, 121 och 162 §§ BL.

Enligt 22 och 97 §§ har markägaren rält till ersättning av kommunen om marken inte får användas för annan glesbebyggelse än för jordbrukets och vissa därmed jämförliga behov och markägaren till följd därav kan nyttja marken bara på sätt som slår i uppenbart missförhållande lill dess tidigare värde. En motsvarande ersättningsräll gäller till förmån för nyttjanderättshavare och dem som innehar annan särskild rält lUl marken, under förulsällning alt rättigheten har upplåtits innan planen fastställdes. C»m bebyggelseförbudet är tidsbegränsat utgår ersättningen i form av årliga belopp men annars som etl engångsbelopp.

Om bebyggelseförbud enligl 81 eller 82 § BL inle är totalt men ändå innebär hinder för att vidta nybyggnad eller annan åtgärd i den omfallning som annars skulle ha varit liUålen och markens ägare lill följd därav kan nyttja marken bara på sätl som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, har markägaren enligl 83 och 121 §§ rätt lill ersättning av anläggrUngens ägare för skadan. Också i detla fall gäller ersältningsrälten lUl förmån för nyttjanderättshavare och andra som har fått sina rättigheter upplåtna innan inskränkningen i möjligheterna atl använda marken inträdde. Enligl 75 § BL kan markägare, nyttjanderättshavare och servitulsinnehavare få ersättning för skada som kan uppstå genom alt ell område, som enligt stadsplan har varit avsett lill allmän samfärdsel, efter sladsplaneändring helt eller delvis används för annat ändamål eller ändras lill sill höjdläge.

I fråga om områden med byggnadsplan ankommer del på markägarna själva alt genomföra planen. För byggande och underhåll av vägar och andra allmänna platser skall finnas vägförening. Markägare kan i dessa fall inle tvinga fram inlösen av mark, som blir onyttig för honom till följd av planbeslämmelserna. Under vissa omständigheter är han enligt 112 och 113 §§ BL skyldig all upplåta mark till vägar och andra allmänna platser ulan ersättning. I den mån sådan skyldighet inte föreligger har han emellertid enligt 116 § rält till ersättning för den skada som åsamkas honom lill följd av all mark enligt planen skall användas tiU väg eUer annan allmiin plats och han därför kan använda

Prop. 1971:122 63

marken bara på sätt som slår i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde. Ersätlningsskyldigheten vUar på staten om raarken är avsedd lill allmän väg och annars på vägföreningen. Bestämmelsen i 116 § kompletteras av en föreskrift i 118 § enligl vilken del i regel inle är tillåtet alt i byggnadsplan mot markägares bestridande bestämma all mark skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, väg eller annan allmän plats, såvida inte markägaren i förväg tillförsäkras ersättning för skada, som han lider genom all han till följd av planen kan använda marken bara på sätl som står i uppenbart missförhållande lill dess värde.

TiU ersättningsreglerna i BL hör även övergångsbestämmelsen i 162 §. Paragrafen gäller del fall att fråga är om lösnings- eller ersätlningsplikl beträffande mark som enligt BL, föreskrift som meddelats med slöd av BL eller motsvarande äldre bestämmelser inle får las i anspråk för viss bebyggelse. Vid prövningen av sådan fråga skall värdet på marken beslämmas med skälig hänsyn lill del värde som marken vid BL:s ikraftträdande hade enligl diltiUs tiUämpade grunder. Också del värde som då lillmältes marken för tätbebyggelse får alltså beaktas.

De regler i byggnadslagstiftningen som i elt eller annat avseende ålägger markägaren skyldighet all avslå mark utan ersältning eller på annat sätt bidra till kostnadema för plangenomförandet inverkar också på ersättningsfrågor vid expropriation. Sådana skyldigheter påverkar nämligen markvärdet, vare sig planläggning redan har skell eller inte.

Enligl 56—66 §§ BL är markägare under vissa förutsällningar skyldig all ersälta värdet av viss gatumark framför sin tomt. Marken skall värderas enligl vanliga regler varvid dock hänsyn inle får tas lill kostnad som komraunen kan ha haft för atl ställa i ordning marken. Ersättningen skall beräknas efler medelvärdet av all gatumark framför toralen. Viss jämkning av ersättningsskyldigheten kan ske om fördelen av gatan inle svarar mol full ersättningsskyldighet. Om tomt är belägen vid torg, park eller annan allmän plats, anses marken framför toraten intill viss bredd som gata. Enligt 67—69 §§ BL kan vidare markägare i lokala föreskrifter åläggas alt betala ersättning för galubyggnadskoslnad.

I 70—73 §§ BL finns särskilda bestämmelser för del fall all stadsplan läggs över område i en ägares hand. På ansökan av kommunen kan Kungl. Maj:t i sådant fall förordna atl mark som för områdets ändamålsenliga användning behövs tiU gala eUer annan allmän plats eller till allmän byggnad skall tillfalla koraraunen ulan ersältning. Sådani förordnande får meddelas eridasl om del prövas skäligt med hänsyn tiU den nytta ägaren kan väntas få av planens genomförande och till övriga omständigheter. Om del prövas skäligt kan Kungl. Maj:l föreskriva all ägaren skall vara skyldig all bekosta anläggning av galor och anordningar för vattenförsörjning och avlopp inom området. Med slöd av dessa bestämmelser träffar kommunerna vanligen särskilda avlal, s. k. stads-

Prop. 1971:122 64

planeavtal, med vederbörande markägare om dennes skyldigheter i angivna hänseenden i samband med föreslående markexploalering.

Inom område för byggnadsplan åligger det enligt 112 och 113 §§ BL fastighetsägare att i vissa fall upplåta mark som enligl planen är avsedd till väg eUer annan allmän plats. Förutsättningarna härför är bl. a. atl marken behövs för samfärdselns behov, alt marken är obebyggd och alt det föreligger viss anknytning lill den mark som enligl planen skall bebyggas.

3.2. Utredningen

3.2.1. Allmänna synpunkter. Del är enligt utredningen påfallande alt samtliga de ändringar som har skett i värderingsreglerna under del sista seklet motiverats med önskemålet att förhindra övervärdering. Vid liden för 1949 års lagreform var det en vida spridd uppfattning att expropriation nästan alllid ledde till väsentiigt högre ersättning än frivillig överlåtelse. Under utredningsarbetet har det visat sig alt man åtminstone på kommunalt håll har den bestämda uppfattningen alt exproprialionser-sällningarna även efter 1949 års reform i många fall sätts väsentiigt högre än man på förhand räknai med och alt expropriation vanligen är en ofördelaktig förvärvsform, Detla påkallar enligt utredningen en mera ingående undersökning för all klarlägga, om de nuvarande värderingsreglerna kan sägas fylla sill syfte. Utredningen har härvid anselt del lämpligast all i första hand förscika slå fast vad en värdering vid expropriation syftar till och undersöka i vad mån de nuvarande lagreglerna är ägnade att främja della syfte.

Som utgångspunkt för behandlingen av frågor ora expropriationsersältning har enligt utredningen tjänat den principdeklaration som gjordes i förarbetena lill den gällande expropriationslagen, nämligen atl ex-propriatens förmögenhetsställning efler expropriationen bör vara densamma som om någon expropriation inte hade ägt rum. Vad som skall betalas är med detla betraklelsesäll den minskning i expropriatens förmögenhet sora skulle inträda ora någon ersättning inte utgick. Expro-prialionsskada i denna bemärkelse omfattar den av expropriationen orsakade totala neltoskadan, och skadevärderingen kan sägas gå ul på all bestämma värdet av förlorade förmögenhelsobjekl. Principen atl ersättningen skall gå ut på att behålla expropriatens förmögenhetsställning oförändrad måste emellerlid i praktiken kompletteras med handlingsregler för olika situationer. Nästan alllid blir det nödvändigt att dela upp ersättningen i etl större eller mindre antal poster. Vissa av de objekt för vilka ersältning krävs i expropriationsmål, specielll rättigheter av olika slag, kan vara myckel svåra alt värdera. Över huvud taget är det, åtminstone i fråga om mera betydcinde objekt, inte realistiskt all tro atl

Prop. 1971:122 65

värdet vid en viss tidpunkt alllid kan fastställas med någon större grad av säkerhet.

Utredningen påpekar att termen exproprialionsskada kan definieras även som en minskning av del förväntade framtida utbyte som expropriaten har av sin förmögenhet som helhet eller av visst däri ingående förmögenhetsobjekt. Minskningen av utbytet kan bestå antingen i en inkomstminskning eller i en utgiftsökning. TUl en del är dessa ändringar i förmögenhetsställning omedelbart aktuella, men ofta ligger de till större delen i en mer eller mindre avlägsen framlid. I den mån så är fallel kan de naturligtvis inte föratses med fullständig säkerhet ulan raan får nöja sig med mer eller mindre säkra anlaganden. Numera torde man vid skadeberäkning allmänt ulgå från det betraktelsesättet atl expro-priationsskadan är resultatet av ell ingrepp i elt fortgående ekonoraiskt skeende. Man brukar säga att värderingsuppgiflen går ut på all fastställa det ekonomiska resultatet av två händelseförlopp, det verkliga och det tänkta händelseförloppet. Med del verkliga händelseförloppet menas del som komraer alt utveckla sig efter expropriationen. Det tänkta händelseförloppet är det som skulle ha kommit till slånd, om någon expropriation inle hade inträffat.

Den osäkerhet som enligt sakens natur alllid måste råda i värderingsfrågor gör sig kanske främst gällande i de numera mycket ofta förekommande fallen, när fråga är om stora och även av denna orsak svårbedömbara objekt. Osäkerhetsmarginalerna är härvid inte säUan så stora all de griper över huvudparten av ersätlningsyrkandena. En väsentlig fråga i samband med exproprialionsvärderingen är därför om domstolen skall fastställa ersättningen till belopp, som faller i den övre eller i den nedre delen av osäkerhelsmarginalen eller om den bör till-lämpa elt medelvärde. Utredningen påpekar atl domstolarna i andra liknande sammanhang, t. ex. i skadeståndsmål, tidigare har visat stor ålerhållsamhel vid bestämmande av ersättningsbeloppens storlek och konsekvent dömt ut det lägre beloppet, om inte full bevisning kunnat förebringas till stöd för det högre beloppet. Denna praxis kan emeUertid sedan rält länge betraktas som övergiven. I sådana fall då det är klarlagt all skadestånd skall utgå men tillförlitlig utredning inle förebragts angående skadans belopp brukar domstolarna efler skön döma ul etl belopp, som erfarenhetsmässigt och med hänsyn till upplysta omständigheter kan antas täcka skadan. Stöd för denna praxis finns i 35 kap. 5 § rättegångsbalken, som ger domstolen rätt att uppskatta skadan till skäligt belopp, när fuU bevisning om skadan inle alls eller endast med svårighet kan föras.

Så länge den äldre regeln tiUämpades måste det ha framstått som naturligt att vid sidan därav ha specialregler för expropriationsraål, som garanterade mot aUtför låg skadeuppskattning. Numera torde det enligt

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 66

utredningen sakligt sett inle finnas några skäl för sådana regler. Bestämmelsen i 35 kap. 5 § rättegångsbalken är tiU följd av hänvisning i 13 § ExL formellt tUlämplig även i expropriationsmål. Mot denna bakgrund ter sig enligt utredningen lagrådets och andra lagutskottets uttalanden i 1949 års lagstiftningsärende rörande utgången av sådana expropriationsmål, i vilka fullt uttömmande utredning i värderingsfrågorna inte kunnat åstadkommas, inle längre som rikliga ullryck för en modern syn på hithörande frågor. En rejgel om atl domstolen i tveksamraa fall bör döma tUl den ena eller den andra partens förmån måste enligt utredningen med hänsyn lill omfattningen av ovisshelsmarginalerna oundvikligen leda lUl över- resp. undervärderingar i ett betydande antal fall. Utredningen finner det rimligare: att parterna anses principiellt likställda i bevisningshänseende och all således någon presumtions-regel inle gäller till förmån för någondera parten. Möjligen skulle tvekan kunna råda om inle domstolen i fall där endera parlen medvetet undanhåller bevisning som kunde tänkas tala till andra parlens förmån borde ha möjlighet all avvika från vanliga bevisregler till förmån för denna part. Oavsett syftet anses del emellerlid förkastligt all domstolen medvetet värderar vare sig för högt eller för lågt. Parlens underlåtenhet atl förebringa bevisning kan do<:k ibland i och for sig utgöra ett bevisdalum, som är ägnat all påverica domstolens uppfattning i värderingsfrågan.

Den i ExL gjorda uppdelningen av expropriationsersättningen i t r e ersätlningsarter, löseskiUing, ersättning för skada på restfaslighel och ersättning för annan (personlig) skada, är enligt utredningen inte logiskt nödvändig och skulle strängt taget kunna avvaras. Uppdelningen medför emellerlid onekligen vissa fördelar. Del egentliga motivet lill uppdelningen ligger förmodligen i alt olika regler gäller för er-sältningsarlerna i fråga om hänsyn till s. k. förelagsskada, i fråga om avräkning av nytta mot skada saml i fråga om inteckningshavares räll lill expropriationsersättningen. fi.ven om del inle är lämpligl alt på alla dessa punkter bibehålla den gällande ordningen och även om det inte är omöjligt all finna andra uttryck för rättsreglerna, är det från lagleknisk synpunkt en fördel all redan inledningsvis kunna prägla en terminologi, som är ägnad all tjän;i till underlag för det fortsatta arbetet. Uppdelningen på ersätlningsarter torde dessutom vara ägnad all tvinga frara klarhet i parternas yrkanden och dorastolarnas motiveringar liU domsluten. Från de exproprierandes sida är det etl starkt önskemål atl domar i expropriationsmål förses med en motivering, som klargör hur stor del av ersättningen som belöper på fastigheten och hur stor del som belöper på skador av annan art. De utdömda beloppen läggs näraligen i praktiken ofta till grand för friviUiga uppgörelser om förvärv av andra objekt. De kanske rent av får en viss verkan vid senare överlåtelser av markområden mellan privatpersoner och får därigenom in-

Prop. 1971:122 67

direkt betydelse även för ortsprisnivån. För att tiUgodose önskemålet alt priset på fastigheten skall ordentiigt redovisas i exproprialionsdomstolarnas avgöranden fordras enligt utredningen en bestämmelse om särbehandling av åtminstone den del av ersättningen som utgör gottgörelse för avstående av fast egendom och den del av ersättningen som avser personlig skada. Utredningen utgår av angivna skäl från att uppdelningen på ersätlningsarter bör bibehållas och föreslår beteckningarna löseskUling, intrångsersättning och personlig ersältning för de tre er-sällningsarlerna.

3.2.2. LöseskUling. Utredningen redovisar inledningsvis tre olika metoder för alt bestämma elt fastighetsvärde, nämligen ortsprismeloden, avkaslningsmeloden och koslnadsmetoden. Ortsprismeloden går ut på att bestämma expropriationsobjektets marknadsmässiga värde med ledning av uppgifter om köpeskUlingar vid överlåtelse av jämförbara fastigheter och upplysningar om de faktorer, som kan antas ha inverkat på vederlaget. Enligl avkastningsmetoden görs en kalkyl över expropriationsobjektets antagbara framtida avkastning, antingen nettoavkastning eller bruttoavkastning, baserad på vissa anlaganden om den forisatta användningen av fastigheten. Om kalkylen utgår från oförändrat användningssätt betecknas kalkylresultalet som faktiskt avkastnings-värde. Baseras kalkylen på anlagande om förändrat användningssätt i framtiden talar man om hypotetiskt avkastningsvärde. Den tredje värderingsmetoden, koslnadsmetoden, innefattar en beräkning av nybyggnadskostnaden för ell objekt av motsvarande arl. Från denna kostnad görs avdrag med ett belopp motsvarande byggnadens värderainskning på grand av ålder och bruk. De tre metoderna kan leda till olika resultat i del enskilda fallel och det har därför ibland hävdals att en fastighet eller fastighetsdel har ell försäljningsvärde, etl annat avkastningsvärde och eventuellt även ell särskilt åleranskaffningsvärde. Utredningen framhåller all värderingstekniken numera har gått väsentiigt längre än all vara bunden lill de nämnda metoderna och atl man helst låter ortspris- och avkaslningskalkylerna stödja varandra i syfte all utröna fastighetens värde i allmänna omsättningen.

Utredningen anser del ovisst vad värderingsregeln i gällande lag syftar tUl och finner det i hög grad önskvärt att denna ovisshet blir undanröjd. Det är enligt utredningen vid valet av värderingsmetod lämpligl all i första hand skUja mellan överföringsmetoder och kalkylmeloder. Till överföringsmetoderna bör därvid räknas sådana värderingsmetoder som består i alt man gör jämförelser med priserna för och avkastning av andra liknande fastigheter. Med kalkylmetoder menas värderingsmetoder där man i huvudsak grundar sig på allmänna erfarenhetsdata rörande produktions- och avkastningsförhållanden, vUka data infogas i en kalkyl i syfte all få fram värdet på fastighelen. Till kalkylmetoderna

Prop. 1971:122 68

bör räknas t. ex. värdering på basis av beräknad produktionskostnad eUer på basis av en ränlabUitetskalkyl. Enligt utredningen ligger det i sakens natur alt en överföringsmetod är alt föredra framför en kalkylmetod eftersom den förra direkt replierar på fastighetsmarknaden.

Värderingsmetodiken vid expropriation är enligt utredningen i princip densamma som vid frivUlig försäljning. Vid sådan försäljning kan emellertid i vissa fall köparens eller säljarens speciella förutsättningar atl utvinna avkastning ur fastighelen inverka. Tillfälliga och personliga omständigheter av sådan arl bör enligt utredningen inle påverka bestämmandet av löseskUling vid expropriation. Kompensation för skada, som drabbar fastighetsägaren genom atl han till följd av expropriationen förlorar en förtjänstmöjlighet som beror på personliga eller tiUfälliga omständigheter, bör i stället ulgå i form av personlig ersältnmg.

Det sagda är enUgt utredningen ägnat atl illustrera alt den allmänna principen om att exproprialionsersällningen skall motsvara expropriatens förlust gäller ersättningen som helhet men inle nödvändigtvis behöver bestämma detaljutformningen av reglerna för varje särskild er-sältningsart. Såvitt angår fastighetsägarens intresse skuUe det rent av vara teoretiskt möjligt att helt slopa poslen löseskUling och låta hela expropriationsersättningen ulgå i form av personlig ersättning. Vad som motiverar att löseskillingen bibehålls som särskUd ersätlningspost är egentligen inte fastighetsägarens ulan den exproprierandes och inleck-ningshavarnas intressen. Staten och kommunerna har intresse av atl löseskillingen inte bestäms högre än till vad som svarar m.ot en normal köpeskilling, eftersom exproprialionsdomslolarnas avgöranden kan öva inflytande på prisnivån vid framlida inköp av mark. Inteckningshavarna har intresse av att för deras räkning reserveras ett belopp, sora minst bör uppgå till vad fastighelen kunnat inbringa vid exekutiv försäljning. Däremot har de inte i denna egenskap något anspråk på atl få del av det belopp som utgör personlig ersättning lUl fastighetsägaren.

Det har enligl utredningen ibland gjorts gällande all expropriationsrätten inte bör innehålla några speciella regler om värderingen av exproprialionsobjeklet utan att det bör helt överlämnas ål domstolarna alt handha denna uppgift i enlighet med allmänna skadeståndsrätlsliga principer. Utredningen anser det emellertid för sin del närmast självklart atl expropriationslagstiftningen, när den föratsätter en uppdelning av totalersällningen på olika poster eller ersätlningsarter och lägger denna uppdelning lill grund för rättsverkningar av skilda slag, också bör ange gränserna mellan de olika ersällningsarlerna. Detta kan inle lämpligen ske på annat sätt än genom angivande av det mål som värderingen av fastigheten syftar tUl. Om så sker behöver det inte närraare anges vad som skall betalas genom personlig ersältning till faslig-

Prop. 1971:122 69

hetsägaren. Denna post är nämligen en restpost, som enligt sakens natur bör avse all ersättningsgill skada för vilken ersältning inte har utgått i annan ordning.

Sammanfattningsvis anser utredningen att goda skäl talar för atl den nuvarande regeln om all värdering skall ske med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning ersätts av en regel som inle innehåller något uttalande angående värderingsmelodiken men i stället anger vad som skall ersättas genora löseskillingen. Regeln bör formuleras så, atl ersättningen för likartade objekt blir likvärdig och att sådana omständigheter som medför att en fastighet har större värde i den ene ägarens hand än i den andres beaktas först vid bestämmande av personlig ersättning tUl fastighetsägaren. Syftet med den värdering som ligger lUl grund för bestämmande av löseskUling skulle med denna utgångspunkt närmast bli att bestämma del pris som en fastighet av ifrågavarande art skulle betinga om den ulbjöds till försäljning i aUmänna marknaden. Del värde som framkommer vid en sådan beräkning benämner utredningen marknadsvärde, och utredningen föreslår all del i lagen föreskrivs all löseskillingen skall motsvara della värde. Beräkningen av marknadsvärdet bör ske med hjälp av de metoder för vilka förut har redogjorts.

Utredningen tar härefter upp frågan om exproprialions-ändamålels inverkan på fastighetsvärdena. Till en början framhålls alt man vid bestämmandet av marknadsvärdet inte skall ta någon hänsyn till den exproprierandes särskilda intresse av alt förvärva fastighelen. Denne bör nämligen inle räknas lill de presumtiva spekulanterna på marknaden. Utredningen anser inte alt någon särskild bestämmelse härom behövs. Del anses vidare överflödigt all genom särskild bestämmelse inskärpa att löseskillingen skall bestämmas tiU elt normalt pris för jämförliga fastigheter utan hinder av att expropriation är aktuell och alt fasligheten av denna anledning är svårsåld. Vad som i detla sammanhang behöver beaktas är därför inte frågan om den inverkan exproprialionen som sådan kan ha på prisläget ulan bara frågan om den inverkan som del exproprierande förelaget kan medföra. Utredningen anser del inle möjligt alt hålla denna fråga helt utanför expropriationsrättens område. Visserligen skulle fastighetsägaren kunna föra lalan om ytterligare skadestånd på grund av grannelagsrättsliga rättsregler, vilket skulle tjäna som ett korrektiv mot alltför låga ersättningar. Motsvarande möjlighet lUl rättelse skulle emellerlid inle finnas för det fall att det exproprierande företagel medfört värdestegring, ulan i så faU skulle reglerna medföra alt fastighetsägaren fick behålla den vinst som han gjort på den exproprierandes bekostnad. Della resultat är inle acceptabelt. En rimligare lösning är enligl utredningen atl utforma bestämmelserna om exproprialionsändamålels inverkan på

Prop. 1971:122 70

löseskUlingen i så nära anslutning som möjligt till de grannelagsrättsliga reglerna. Den princip som ligger till grund för dessa anses väl ägnad atl överföras till expropriationsrätten såväl när det är fråga om inverkan i positiv som i negativ riktning. Med hänsyn bl. a. tUl svårigheterna att hålla isär de många olika faktorer som kan inverka på värdebildningen är det i praktiken knappast möjligt att vid bestämmande av löseskiUing göra korrektion för varje värdeinfluens. När expropriations-förelaget har orsakat en större och därför lätt påvisbar förändring av fastighetsvärdet, bör emellertid rättelse obetingat äga rum. Gränsen mellan de värdeförändringar som skall beaktas och dem som skall lämnas obeaktade blir visserligen svävande, men olägenheterna härav torde inte bli mer framträdande inom expropriationsrätten än inom grannelagsrällen. I varje fall torde det vara svårt alt konstraera en regel som är lika praktisk och som är ägnad alt medföra större rättvisa i det enskilda fallel.

Mot nu angivna bakgrund föreslås i 4 kap. 4 § AExL atl löseskUlingen, om exproprialionsföretaget före värderingstidpunkten har medfört inverkan av någon betydelse på fastigheten, skall bestäraraas raed hänsyn tUl det värde fastighelen skulle ha haft om sådan inverkan inle hade förekommit. Della skall dock inle gälla om ersättning för skada utgått i annan ordning och inte heller om företagets inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn till förhåUandena i orten eUer till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Utredningen övergår härefter tUl att diskutera frågan om värde-ringslidpunkten. En expropriation kan ta avsevärd lid i anspråk. Om värdet av den fastighet som skall exproprieras ökar eller minskar under förfarandets gång uppkommer därför frågan om det är fastighetsägaren eller den exproprierande som skall få tillgodogöra sig vinsi-ten resp. bära förlusten.

Utredningen påpekar alt det inle ligger i sakens natur alt värderings-tidpunkten måste vara densamma beträffande alla ersätlningsarter. Vid bestämmande av personlig ersättning till fastighetsägaren är det naturligt och nära nog nödvändigt alt anknyta bedömningen tUl den senaste möjliga tidpunkten. Uppgiflen gäller ju här alt kartlägga de faktiska följderna av expropriationen, och beräkningarna bör föras så långt framåt i liden som möjligt. När det däremot gäller all bestämma marknadsvärdet för en fastighet, är det tvärtom så, all den inverkan som själva expropriationen och det företag för vUket expropriation äger rum kan medföra på fastighetsvärdet såvitt möjligt bör hållas utanför beräkningen. Detta är svårt att efterleva i praktiken, om värdering skaU ske med hänsyn till förhållandena vid slutet av expropriationsförfarandet men iakttas i viss mån automatiskt om värderingstidpunklen förläggs tUl ett tidigt stadium. Säkerheten i värderingen behöver inte äventyras

Prop. 1971:122 71

genom en regel som tidigarelägger värderingstidpunkten. Själva värderingen verkställs ju oftast betydligt senare. Från praktisk synpunkt innebär en sådan eflersyn t. o. m. beaktansvärda fördelar i form av säkrare bedömning.

På exproprianthåll är det enUgt utredningen ett viktigt önskemål att den tidpunkt lUl vilken bestämmandet av löseskiUingen skall hänföras sätts så tidigt som möjligt, eftersom man endast på detla sätt kan undgå att vid expropriation för genomförande av stadsplan och liknande betala ersättning för den värdeökning som planens genomförande medför på mark inom planonurådet. Reglerna om expropriationsförelagets inverkan på fastighetsvärdena anses inte tUlräckliga vid dessa arter av expropriation eftersom värdeökningen vanligen inte beror enbart på den åtgärd som motiverar exproprialionen ulan på hela del komplex av åtgärder som kommunen har att vidta i samband med genomförandet av en stadsplan. Från andra håll har enligt utredningen framhållits att fastighetsägarna ofta, om värderingstidpunklen bestäms till elt tidigt skede i förfarandet, skulle lida förluster till följd av förändringar i penningvärdet under den tid som processen tar i anspråk. En sådan värderingsregel kan även tänkas minska fastighetsägarnas intresse för att underhålla och förbättra fastigheterna. Utredningen anser att alla de argument, som sålunda har anförts från olika sidor, är tungt vägande. En lösning av frågan om värderingstidpunkten kan inte sägas vara tUlfredsstäUande, om den inte i huvudsak tUlgodoser båda sidornas synpunkter. Detta innebär att värderingstidpunklen bör läggas så tidigt som möjligt men alt som motvikt häremot någon form av inflalionsskydd bör skapas och fastighetsägarna i skälig utsträckning få gottgörelse för kostnader, som läggs ned på fastigheterna efler värderingstidpunklen men före det faktiska tUlträdet.

Värderingstidpunkten bör enligt utredningen inle sältas tidigare än tUl det skede i förfarandet då fastighetsägaren vet eller med stor sannolikhet kan fömtse alt fastigheten kommer all övergå i den exproprierandes ägo. Eftersom erfarenheten visar alt expropriationsansökningar sällan görs utan alt det föreligger skäl som leder till alt expropriationstillslånd beviljas anses värderingstidpunklen lämpligen kunna anknytas till den lidpunkt då ansökningen görs. Om ansökning någon gång avslås, är del knappast någon större olägenhet för fastighetsägaren all han under en lid har svävat i ovisshet beträffande frågan, om följderna av en eventueU värdeökning eUer värdeminsknmg skall träffa honom eUer den exproprierande. Utredningens förslag innebär därför att värderingen knyts lUl tidpunkten för expropriationsansökans ingivande till Kungl. Maj:t eUer för ingivande av slämnings

Om mer än ell fåtal år förflyter meUan det att expropriationsansök-

Prop. 1971:122 72

ningen ges in och det alt talan väcks vid domstol kan del hända alt samhällsförhållandena har förändrats så all värderingsföratsätlningarna blir mer eller mindre orealistiska. Det är enligt utredningen knappast skäligt att fastighetsägarna undeir obegränsad tid skall vara bundna vid de värderingsförutsätlningar som gällde för länge sedan. Även från andra synpunkter är det önskvärt atl frågan om fullföljande av en beviljad expropriation inle förhalls i onödan. Av dessa skäl bör regeln om värderingslidpunkt kompletteras med en bestämmelse om att värderingen inte får gå mer än elt visst anlal år tillbaka i tiden. Utredningen föreslår alt maximitiden besläras lill fem år före den dag då lalan om expropriation anhängiggjordes vid expropriationsdomstol. Undanlag från den allmänna regeln om värderingstidpunklen bör vidare göras för del faU att den exproprierande har tilllrält fastigheten före nämnda tidpunkt. I så fall bör värderingen i princip ske med utgångspunkt i förhållandena vid tiden för tillträdet. Regler av nu angivet innehåll har lagils upp i 4 kap. 3 § första stycket AExL.

Önskemål om bestämmelser som syftar till att skydda fastighetsägarna mol förlusler tUl följd av penningvärdeförsämring har framkommit redan vid tillämpningen av nuvarande lagregler. Vad som har hindrat en lösning av frågan är enligl utredningen närmast det förhållandet att sådana förluster förekommer inle bara vid expropriation ulan inom all ekonomisk verksamhet och att frågan alltså kan aktualiseras i varje rättegång sora rör ekonomiska förhållanden. Expropriationsrätten har emellertid etl särdrag sora gör all förlusler lill följd av ändringar i penningvärdet under förfarandets gång framstår som särskilt stötande. Eftersom fastigheter anses vara myckel värdesäkra objekt kan redan den omständigheten all någon frånhänds en fastighet mot betalning i pengar sägas innebära en förändring i hans rättsläge, som gör det tveksamt om hans ekonomiska förhållanden är lika goda efter expropriationen som före. Om ersättningen stäUs till förfogande omedelbart, får olägenheten anses lolerabel eftersom fastighetsägaren då har möjlighet atl genast placera om medlen på det sätt sora passar honom bäst. Om däremot någon mera avsevärd tid förflyter mellan värderingstidpunklen och tidpunkten för utbetalning av löseskillingen, har han under mellantiden berövats den fördel som beslår i värdesaker placering. Under en lång process i tider med stigande priser kan förlusterna bli kännbara. Härtill kommer att exproprialionsprocesser ibland avser myckel stora värden och alt sådana processer regelraässigl hör till dem som tar längst tid i anspråk.

Del anförda talar enligt utredningen med viss styrka för alt ersättningsreglerna inte bör utformas så att ersättningen undantagslöst låses fast vid det penningvärde som råder vid värderingstidpunklen. Därmed är emeUertid inle sagt att reglerna bör baseras på den motsatta principen, dvs. garantera oviUkorlig värdebeständighet för fastighetsägarens

Prop. 1971:122 73

ersättningsanspråk. LämpUgheten av en sådan regel är tveksam redan därför atl man svårligen kan finna någon alldeles pålitiig värdemätare. Vidare är de skäl som talar för värdekompensation i huvudsak tillämpliga endast på sådan ersättning som avser förlorat fastighetsvärde, dvs. löseskiUing och intrångsersättning. Den omständigheten all en eventuell kompensationsregel skulle utgöra ett undantag från vanliga regler är också skäl för all tillämpningsområdet inte bör göras mera omfattande än nödvändigt. Del kan knappast betecknas som nödvändigt all kompensation utgår då exproprialionsskadan redan i och för sig är bagateUartad. Vidare bör förskjutningen i penningvärdet vara så betydande att man med säkerhet kan säga att framräknade differenser inle beror bara på all beräkningsmetoderna är ofullkomliga. Hänsyn kan också böra las till omständigheter liknande dem som är avgörande för frågan om fördelning av rättegångskostnader. Såsom exempel nämns att skälen för värdekompensation är starkare då avgörandet av ersättningsfrågan fördröjs genora all den exproprierande väntar med alt anhängiggöra lalan vid domstol än då dröjsmålet beror på att fa:5tighetsägaren för processen genom flera instanser och förlorar saken.

Om en lagregel utformas på angivet sätt finns det knappast anledning all närmare precisera med vilket belopp värdekompensation skall ulgå. Konsumentprisindex torde trots vissa bristfälligheter i regel vara en lämplig utgångspunkt för beräkningarna. Någon gång, t. ex. när del är fråga om fastigheter med omfattande maskinutrustning, kan en korrektion vara påkallad med hänsyn tUl prisutvecklingen i fråga om sådan utrustning, och för nybyggda fastigheter kan utvecklingen i fråga om byggnadskoslnader vara av intresse. Under alla förhållanden bör emellertid uppmärksammas all korrektion inte bör äga ram med hänsyn lill alt fastighetspriserna i orten har utvecklats i den ena eller andra riktningen. En förskjutning i prisläget bör, för att kunna beaktas, avse hela landet.

Utredningen föreslår i enlighet med del anförda en regel i 4 kap. 3 § Iredje styckel AExL, enligl vilken ersättningen, ora mera betydande ändringar i allmänna prisläget har inträffat efter värderingstidpunklen, skall jämkas med hänsyn härtUl om det finnes påkallat. Utredningen påpekar alt förslagel innebär fördelar för fastighetsägaren i fall då förtida tiUträde ägt ram och att det därigenom tiUgodoser de önskemål som har uttalats i riksdagens skrivelse 1958: 229.

Om värderingen av fastighet som exproprieras skall hänföra sig tUl förhållandena vid en annan tidpunkt än den när värderingen verkställs, är det tänkbart alt fastighetens skick har förändrats under meUantiden. En byggnad på fastigheten kan ha skadats genom olyckshändelse eller fastighetsägaren kan ha vidtagit förändringar av byggnaden eller försummat atl underhålla den. Om den exproprierande tillträtt

3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 74

fastigheten, kan även han ha vidtagit åtgärder som inverkar på faslighetens värde eller underlåtit att vidta ålgärder som behövs för all vidmakthålla värdet. Rättigheter som gäller tiU förmån för eller belastar fastighelen kan också ha förändrats. Omständigheter av denna art bör enUgl utredningen rimligen beaktas vid värderingen bl. a. därför alt fastighetsägaren annars skulle förlora varje intresse av att reparera och förbättra fastighelen. De expropriationsrätlsliga reglerna bör om möjligt utformas så, alt de främjar fastighetsägarnas intresse av att hålla fastigheterna i godtagbart skick. Mellan expropriationstillslåndet och exproprialions-domslolens dom kan emellertid också ha inträffat omständigheter som påverkar värderingen men sora avsiktligt bör lämnas obeaktade, t. ex. ändringar i faslighetens förväntiungsvärde beroende på mellankoraman-de planläggning eller ortens allmänna utveckling. Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen i 4 kap. 3 § andra stycket AExL en föreskrift om atl fasligheten skaU värderas med hänsyn till det skick vari den befinner sig när värderingen äger rum. Med en sådan regel synes tvekan inle behöva råda om all alla ändringar i fastighetens fysiska beskaffenhet skall beaktas liksom alla ändringar i fråga om de rättigheter som gäller tUl förmån för eller belastar fastigheten. Regeln klargör också att fastighetsägaren slår faran för all fasligheten försäraras genom olyckshändelse. Om förtida tillträde har ägt rum föreslås emellertid att den exproprierande för tiden efter tUlträdet skall vidkännas följderna av förändringar som vidtas med fastigheten eller som inträffar tUl följd av olyckshändelse.

3.2.3. Ersättning för fastighetsintrång. Fastighelsintrång i ExL:s bemärkelse kan förekomma bara i samband med delexproprialion, dvs. när en del av en fastighet men inle hela fastigheten exproprieras. Termen fastighet har emellertid inle någon klart definierad betydelse i ExL ulan används i skilda bemärkels;er på olika ställen i lagen. Enligt rättspraxis är det möjligt alt vid tillämpning av ersättningsbestämmelserna betrakta två eller flera sambrukade registerfasligheter som en enhet. Om en av de sambmkade fastigheterna exproprieras i sin helhet kan aUtså ersältnmg dömas ul för skada pii den eller de övriga fastigheterna. Denna ersättning rabriceras då som ersättning för skada på restfaslighel. Om inte expropriationslagstiflnuigens regler om ersältning skall leda till märkliga resultat måste enligt utredningen domstolarna även i framtiden ha viss frihet atl avgöra värderingsenhelens omfattning och således inte vara ovillkorligen bundna vid den officieUa fastighetsindelningen. Della bör komma tUl tydligt ullryck i lagtexten och en bestämmelse härom har tagils in i 4 kap. 7 § AExL.

ErsättningsgiUt fastighelsintrång kan förekomma i många olika former. Det kan hända alt fasligheten genom exproprialionen delas i flera skiften, att den blir för smal för att kuima brukas effektivt, att den

Prop. 1971:122 75

får olämpliga gränser eUer all den förlorar all mark av elt visst slag som är viktigt för driften. Det kan även hända att fastighelen mister förbindelse med väg eller förlorar ett värdefullt strandparti eller får sina dräneringsledningar avskurna. Fastighetens åbyggnader eller andra anordiUngar kan visa sig överdimensionerade när fastigheten genom exproprialionen minskar i omfallning, vUket kan göra driften mindre lönande. Som elt fastighelsintrång nämns vidare s. k. företagsskada, dvs. sådan skada som orsakas genom all den exproprierade faslighets-delen tas i bruk för det avsedda ändamålet, t. ex. immissioner av rök, damm eller buUer.

En gemensam nämnare för de olika formerna av fastighelsintrång finner man när man försöker dra upp en gräns mellan fastighetsintrång och personlig skada. Den principiella skillnaden meUan dessa två typer av skada kan sägas ligga i alt som fastighetsintrång ersätts skador som är av beskaffenhet att kunna påverka fastighetsvärdet, medan däremot skador som inte berör fastighetsvärdet utan påverkar fastighetsägarens förmögenhetsställning på annat sätt gollgörs i form av ersättning för personlig skada. Från denna synpunkt kan fastighets-intrång definieras såsom den minskning i värde som restfastighelen undergår till följd av expropriationen och den exproprierade fastighetsdelens användande för avsett ändamål och som inte gollgörs genom löseskUling. Oavsett hur principen utlicks måste del enligl utredningen anses tiUåtet att använda direktuppskattning av varje särskild intrångs-post såsom hjälpmedel för all fastställa intrånget tUl visst belopp i pengar om del bara faslhåUs atl normen för värderingen i sista hand är intrångets inverkan på fastighetsvärdet. Till belysning härav anförs det fallet all en stor och värdefull fastighet frånhänds elt obetydligt markområde. Även om i etl sådani fall jämförelsen mellan marknadsvärdet före och efler expropriationen inte ger något tydligt utslag skall fastighetsägaren ändå ersättas eftersom, det slår utom allt tvivel atl en värdeminskning har inträffat. I sådana situationer kan det vara befogat att imdersöka kostnaden för återanskaffning eUer all verkställa direktuppskattning efler ett antaget pris per kvadratmeter mark.

I princip bör inirångsersällning beräknas med hänsyn tUl intrångels inverkan på fastighetsvärdet. Härvid uppkommer frågan om det tjänar något förnuftigt syfte att dela upp ersättningen på löseskiUing och ersättning för fastighelsintrång. Det skulle enligt utredningen förenkla systemet, om ersättningsformen löseskiUing reserverades för de fall när expropriationsföremålet utgörs av en hel faslighet och om motsvarande ersättning vid delexproprialion kallades ersättning för fastighelsintrång. En sådan regel skuUe medföra betydande lättnader för domstolen och parterna, eftersom det ofta är svårt att bestämma löseskUling vid delexproprialion på grund av att försäljningar av fast egendom nästan aUlid gäller kompletta brakningsenheter. Ännu svårare är det att fast-

Prop. 1971:122 76

ställa värdet av en begränsad rält tiU fast egendom som skall upplåtas genom expropriation, t. ex. en servitutsrätt, eftersom sådana rättigheter i aUmänhet saknar självständigt marknadsvärde. De redovisade praktiska synpunkterna kan emellertid inte ensamma få avgöra lagstiftningens utformning, utan det väsentliga måste vara de intressen som uppdelningen på olika intrångsarter är avsedd atl tiUgodose. I främsta rummet är att beakta de skilda regler med avseende på löseskiUing och intrångsersättning som gäller i fråga om avräkning av expro-priationsnytta mot exproprialionsskada.

En uppdelning av en fastighet kan i vissa fall leda lill att del totala värdet av fastigheterna efler delningen överstiger totalvärdet före delningen. Vid värderingen uppkommer därvid frågan ora den exproprierande eller hans motpart skall få tillgodogöra sig den vinst som uppdelningen innebär. Nuvarande regler härom i 8 och 9 §§ ExL är enligt utredningen komplicerade och svåröverskådliga samt i vissa situationer knappast möjliga att tillämpa. Utredningen undersöker vUkel resultatet skulle bli om 8 och 9 §§ ExL helt slopades och del samtidigt infördes föreskrift om atl ersättningen vid delexproprialion skall ulgå i form av ersättning för fastighelsintrång och inte tUl någon del i form av löseskUling. Ersättningsbeloppet kan då räknas fram direkt genom jämförelse mellan tolalfaslighelens och reslfaslighetens värde vid ex-propriationslUlfällel. Totalvärdet före expropriationen påverkas i förhöjande riktning av de möjligheter som fastighetsägaren själv skulle hafl all göra rationaliseringsvinster genom att få till stånd en mera ändamålsenlig fastighetsindelning än den gällande. Värdet av restfastighelen kommer i regel att inkludera en viss del av dessa eventuella rationaliseringsvinster. Fastighetsägaren får gottgörelse för den del av de förlorade fÖrljänslmöjUgheterna som belöper på den del av fastighelen han tvingas avstå men inle mera. Om fastighetsägaren enligl gällande lagstiftning har varit förhindrad att själv tillgodogöra sig rationaliseringsvinsten, måste det anses att denna har liUskapals genom själva expropriationen. Den värdeförhöjning som rationaliseringsvinsten medför bör då inle få slå igenom vid beräkning av totalvärdet före exproprialionen men däremot vid beräkning av restfastighelens värde efler exproprialionen. En jämförelse mellan del gällande och det nu skisserade värderingssystemet ger enligl utredningen vid handen all skillnaden beslår i all den exproprierande med del nya systemet får tillgodogöra sig alla rationaliseringsvinster som beror enbart på expropriationen, och della även om de skulle hänföra sig till den del av expropriationsersättningen vilken enligt gällande rätt betecknas som löseskUling. Effekten av en sådan reform bör enligt utredningen säkerligen betecknas som positiv.

Utredningen anför som en troUg orsak till den nuvarande ordningen att lagstiftaren har ryggat tUlbaka för den konsekvensen, atl en rält alt avräkna exproprialionsnylta mot löseskUling i vissa fall skulle kunna in-

Prop. 1971:122 77

nebära all expropriaten inle får någon ersältning alls, och kanske ännu mera för det fallet att nyttan överstiger skadan och det kan ifrågasättas om inle expropriaten borde förpliktas all utge ersättning. Frågan om ersättningsskyldighet för expropriaten mot den exproprierande aktualiseras emeUertid enligt utredningen inte inom ramen för expropriationslagstiftningen. Utredningen finner det svårt alt förslå varför inle värdeökning på restfastighelen skulle få avräknas även mot posten löseskUling. Ell argument som ibland anförs i detla sammanhang är att varje regel om avräkning av nytta mot skada måste bli orättvis, eftersom en markägare som inle behöver släppa till någon mark får behålla vinsten av företaget oförminskad och således kommer i elt bättre läge än den markägare vars mark delvis exproprieras. Detla beror emellertid inte på konstraktionen av ExL:s bestäraraelser och utredningen synes anse atl argumentet inte kan åberopas lill slöd för etl bibehållande av den nuvarande ordningen. Elt starkt skäl mot alt utvidga reglerna om avräkning av nytta mot skada skulle emellertid onekligen föreligga om det kan visas att avräkning mol löseskUling kan lända inteckningshavare och innehavare av begränsade sakrätler i den exproprierade egendomen tUl förfång. Enligl ExL skaU såväl löseskiUing som ersättning för skada på restfaslighel nedsättas hos länsstjrelsen och i första hand tillfalla innehavare av penninginleckningar i fastigheten (48 och 57 §§). Innehavaren av en penninginteckning kan enligl utredningen knappast lida skada genora att den värdeökning, som restfastighelen undergår och som måste antas förbättra värdet av hans panträtt, avräknas mot den skada som det innebär atl fastigheten minskas lill omfånget genom exproprialionen. De ölägenheter som skulle kunna uppkomma då vissa fastigheter i en brakningsenbet är särintecknade kan undvikas genom att domstolen inte behandlar fastighetskomplexet som en enhet i värderingshänseende. Den omständigheten alt särinteckningar finns utgör ju i och för sig ett tecken på att det ekonomiska sambandet mellan de i komplexet ingående fastigheterna inte är sådant att gemensam värdering framstår som lämpUg. Vad beträffar innehavare av begränsade sakrätter har de rätt att själva föra talan och uppbära särskild ersättning. Avräkning gentemot fastighetsägaren kan därför inte inverka på deras rätt.

Sammanfattningsvis finner utredningen att övertygande skäl talar för en reform av reglema om ersättning för fastighetsintrång i enlighet med det sålunda skisserade systemet, dvs. alt exproprialionsnylta får vid delexproprialion avräknas mot de poster som i gällande rätt betecknas som ersättning för intrång på restfastighet och löseskiUing. Utredningen föreslår därför att 9 § ExL skall upphävas ulan atl ersättas med någon annan bestämmelse.

Gällande rätts regler om företagsskada och företags-nytta kan enligt utredningen ibland leda lill överraskande resultat.

Prop. 1971:122 78

åtminstone för den som inte är insatt i systemets mekanik. Om expropriation äger ram för att bereda utrymme åt ell förelag som orsakar immissioner och expropriationen omfattar ett obetydUgt område av en fastighet, får fastighetens ägare full ersättning för ölägenheter tUl följd av immissionerna. Hans granne däremot, som kanske har lika stora ölägenheter av förelaget men som inte behöver avstå någon mark, får inte någon ersättning alls. Della beror på de grannelagsrättsliga reglernas konstruktion. Det finns tv;i möjligheter alt bringa de allmänna grannelagsrättsliga reglerna och de särskilda expropriationsrättsliga reglerna all överensstämma, ./'inlingen kan immissionsskador göras ersättningsgUla i större omfattning, även när de inle inträffar i anslutning till expropriation, eller också kan reglerna om ersättning i samband med expropriation reformeras. En kombination av de båda metoderna är också länkbar. En allmän regel om räll för faslig-hetsägare tUl ersättning för företagsskador, hur obetydliga de än är, kan enUgt utredningens mening inle genomföras. De sakliga skälen för all ha speciella ersättningsregler för immissionsfall som förekommer till behandling i samband med expropriation är egentligen ganska svaga. När lagstiftningen innehåller allraänna om än restriktiva regler om rätten till ersättning för skador av denna art kan det inle utan fog göras gäUande att samma eller åtminstone likartade regler bör gälla i det fallet att ett område av en faslighet tas i anspråk genom expropriation. Åtminstone kan det tyckas alt fall av sistnämnda art inle bör bli föremål för särbehandling annat än när skadan slår i direkt orsakssammanhang med exproprialionen, dvs. när skadan inle skulle ha uppkorarait eller inle skulle ha blivit lika stor, om expropriation inte hade kommit till stånd. Den naturUgaste lösningen är kanske alt expropriationsrätten inle alls befattar sig med s.k. företagsskador ulan alt dessa frågor får avgöras i annan ordning. Det är emellerlid mycket svårt atl hålla frågan om ersättning för företagsskador isolerad från andra värderingsfrågor som aktualiseras av en expropriation. Förelagsskador och fastighelsintrång är ofta så sammanvävda alt de inle lämpligen kan behandlas var för sig. Den av utredningen skisserad(3 nya ordningen innebär att både den odelade fastighetens och restfastighelens värde bestäms lill vad sora kan anses motsvara marknadsvärdet för fastigheter av liknande art. Det förra värdet skall avse fastigheten sådait den skulle vara ora expropriation inle hade inträffat medan del senare värdet skall avse fastighelen i det skick som den befinner sig i efter exproprialionen. Delta innebär att i princip alla värdeförändringar sora härrör från expropriationen blir ersällningsgiUa. Vad beträffar sådana värdeförändringar som beror inle på själva exproprialionen utan på dennas ändamål har beträffande beräkning av löseskiUing under hänvisning liU grannelagsrättsliga principer föreslagits att korrektion skall äga rum för sådana värdeförändringar om de är mera betydande, medan däreraot raindre förskjutningar i värdet inte

Prop. 1971:122 79

skall beaktas. Utredningen undersöker närmare hur en sådan regel verkar i typiska faU om den tillämpas vid bestäraraande av ersältning för fastighelsintrång. Denna genomgång leder till slutsatsen att reglerna är godtagbara även för sådana fall. Utredningen framhåller som en särskild fördel att de expropriationsrällsliga reglerna bringas i samklang med de likartade regler som gäller inom grannelagsrällen i allmänhet och att den synnerligen slötande molsällnmg mellan dessa regelkomplex som f. n. råder bringas ur världen.

I anslulning tUl reglerna om ersättning för fastighelsintrång behandlar utredningen frågan om rättighetsexproprialion. Med hänsyn tiU de föreslagna nya reglerna är del särskilt nödvändigt atl la ståndpunkt tUl frågan i vilka fall en rättighetsexproprialion är alt jämställa med expropriation av hel fastighet och i vUka fall den bör jämställas med expropriation av fastighetsdel.

Upplålelse av en rättighet till fastighet genom expropriation kan enligt utredningen i värderingshänseende helt jämställas med det fall alt en del av fasligheten frånskiljs med äganderätt och bör således behandlas enligt reglerna för delexproprialion. Så lorde också frågan undantagslöst ha behandlats i rättspraxis. Gällande regler innebär alltså atl ersättningen skall delas upp på två belopp, löseskUling och intrångsersättning. Eftersom någon ortsprisnivå i regel inle kan utrönas för rättigheter av denna art och 8 § ExL lorde hindra alt hänsyn las liU den exproprierandes särskilda intresse av atl förvärva rättigheten, lorde det ofta ha varit svårt alt finna någon rationell grund för all bestämma löseskUlingens belopp. Det måste enligl utredningen betecknas som betydligt mera ändamålsenligt all, såsom följden blir av de föreslagna nya bestämmelserna, bestämma ersättningen med hänsyn lill den förändring som därigenom orsakas i expropriationsfastighetens värde.

Om expropriationen har till ändamål att bringa en befintlig rättighet all upphöra, kan det enligt utredningen sältas i fråga, om ersättningen bör beräknas efter de regler som gäller för totalexpropriation eller för delexproprialion. När det är fråga om servitut eller annan rättighet som är knuten tUl innehavet av viss faslighet, synes del naturligast atl till-lärapa reglerna för delexproprialion, så atl ersättningen bestäms med hänsyn till förändringen i den härskande fastighetens värde genom atl rättigheten upphör. Är del däremot fråga om en rättighet av annat slag, t.ex. en arrende- eller hyresrätt, synes del uteslutet alt tUlämpa reglerna om delexproprialion eftersom detta skulle innebära ell utsuddande av gränsen mellan fastighelsintrång och personlig skada. I sådana fall framstår det som raest rationellt alt ersättningen utgår i förra av löseskUling, eftersom rättigheter av denna art ofta har elt kapitalvärde. De fall då en rättighet av nyss angivet slag genom expropriation bringas att upphöra endast delvis bör däremot rimligen likställas med delexproprialion.

Prop. 1971:122 80

varvid värderingsreglerna bör tiUämpas så att iimehavel av rättigheten jämställs med äganderätt till fastighet.

De angivna principerna lorde enligl utredningen tUl sina granddrag överensstämma med gällande rält, såvitt angår fördelning av rältighels-expropriationerna på olika typer. Frågan kan regleras genom en allmänt hållen föreskrift om att de regler som gäller faslighet skall äga motsvarande tiUämpning vid rättighelsexproprialion.

3.2.4. Personlig ersättning. Utredningen framhåUer atl rätten till ersättning vid expropriation grandas på själva den omständigheten atl expropriation äger rum. I princip gäller samraa krav som inom skadeslåndsrätlen på adekvat orsakssamband mellan den skadegörande handlingen och skadan. Ersättning skall alltså inle ulgå om skadan skulle ha inträffat oavsett exproprialionen. Om skada ändå skulle ha inträffat men expropriationen gör skadan större än annars lär ersättningen böra begränsas tUl merbeloppet. Även i exproprialionssammanhang ersätts endast ekonomisk skada. Skadeberäkningen bör ske genom jämförelse meUan två tänkta händelseförlopp. Domstolen kan härvid i princip förfara på två sätt. Den kan ulgå från atl händelseförloppet komraer att utveckla sig resp. skulle ha utvecklat sig på visst sätt och döraa ut ersättning i enlighet härmed. Den kan också, i fall då två eller flera alternativa händelseförlopp är länkbara, la hänsyn till sannolikheten för det ena eller det andra händelseförloppet och bestämma ersättningen tiU etl medelvärde, eventuellt med övervikt åt eltdera hållet beroende på den större eller mindre sannolikheten för ett visst händelseförlopp. Del är svårt atl av förefintligt domsmaterial läsa ul vilken handlingslinje domstolarna brakar följa i expropriationsmål. Enligt utredningens uppfattning ger emellertid dorasmotiveringarna vid handen att domstolarna är mera benägna atl beräkna ersättning efter elt enda antagligt alternativ än alt inlåta sig på resonemang rörande saimoUkheten för del ena eller andra framtida händelseförloppet. Ibland rör ovissheten vid värderingen inte frågan om och när expropriaten kommer atl drabbas av en utgiftsökning eller inkomstminskning utan i stället frågan om och när detta ändå skulle ha inträffat oberoende av exproprialionen. Som ett exempel nämner utredningen den i expropriationsmål ofta förekommande ersättningsposten flyltnmgskoslnad. Om sannolikheten talar för all frågan om flyttning inte skulle ha aktualiserats på lång lid kan man ulgå från att hela flyttningskostnaden döms ut. När expropriaten i allt fall inle hade kunnat räkna med att stanna kvar mer än en kortare tid lorde ersättningen begränsas till vad som svarar mol den ränteförlust han lider genom att flyttningen tidigareläggs. Utredningen anser det inte sannoUkt att domstolen i ett faU som ligger mellan dessa alternativ skulle beakta ovissheten i fråga om värderingsförulsällningama. Del finns emellertid exempel på atl expropriationsdomstolar dömt ut ersätt-

Prop. 1971:122 8 i

ning för t. ex. förelagsskador på grundval av sakkuimigulredningar, som i betydande utsträckning räknat med värden baserade på sannolikhels-kalkyler. Domstolarna ställer sig alltså inle helt främmande till beräkningar som grandas på sådana kalkyler men en viss obenägenhet finns hos domslolama att själva ge sig in på kalkyler ulan slöd av sakkunskap på det speciella område det är fråga om.

Enligt utredningen kommer förmodligen del naturliga och från ekonomisk synpunkt riktiga betraktelsesättet, alt ersättningar för framtida skada graderas med hänsyn tUl sannolikheten för skadans inträde, att med tiden alltmera tränga igenom i rättspraxis. Det kunde kanske övervägas, om inte en uttrycklig värderingssregel borde införas i lagen för att stödja och påskynda en utveckling i denna riktning. Frågans räckvidd är emeUertid inle begränsad tUl expropriationsrätten och del lorde därför vara mindre lämpligt all genom införande av särskilda bestämmelser på detla speciella område riskera att rättstUlämpningen blir en annan än på andra närstående områden.

Utredningen tar i detla sammanhang upp frågan om hänsyn vid ersättningens bestämmande skall tas till ålgärder som den exproprierande vidtar i syfte alt nedbringa ersättningen. Regler härom finns i 7 § andra stycket ExL. Liknande regler bör gälla även i fortsättningen. Det synes dock överflödigt att meddela särbestämmelser för det fall alt den exproprierande på grand av föreskrift i lag eller annan författning är skyldig att vidta viss åtgärd. Däremot behövs otvivelaktigt en allmänt hållen föreskrift om verkan av åtaganden som den exproprierande gör i syfte alt minska expropriationsersättningen. Ofta ligger det i båda parternas intresse all skadan begränsas genom sådana åtgärder och i vissa fall är della t. o. m. ell allmänintresse. Om expropriaten motsätter sig åtgärderna och begär alt i stället få betalning i pengar får domstolen avgöra om ersättningen skall bestämmas under anlagande all åtgärderna kommer till slånd eller inle. Utredningen anser det rimligast atl frågan regleras genom en lagregel av innebörd att hänsyn skall tas lill den exproprierandes åtagande om della är av beskaffenliel att skäligen böra godtas av den ersättningsberättigade. Genom en sådan regel bortfaller behovet av den specialbestämmelse om servitutsutfästelser sora gällande lag innehåller. I 4 kap. 6 § AExL har lagils upp en lagregel av nu angivet innehåll i anslulning liU en med gäUande rält (34 § ExL) överensslämraande föreskrift om att expropriationsersättningen skall bestämmas i pengar att betalas på en gång.

Om expropriaten vidtar åtgärder som är ägnade all göra exproprialionsskadan större än den nödvändigtvis måste vara bör della enligl utredningen inte leda till att expropriationsersättningen sätts till högre belopp än om han hade förhållit sig passiv. Della torde följa redan av den allmänna principen atl endasl sådan skada sora orsakals av ex-

Prop. 1971:122 82

proprialionen ersätts som exproprialionsskada. För del omvända fallet att expropriaten har vidtagit åtgärder som är ägnade att minska ersättningen gäller lika uppenbart alt ersättning inte utgår raed mer än som motsvarar den faktiska skadan. I skadan bör då inräknas kostnaderna för de vidtagna åtgärderna inklusive skälig ersättning för expropriatens eget arbete. Även detta anser utredningen följa direkt av huvudregeln.

De angivna principerna för expropriatens handlande är enligl utredningen ägnade all i en del fall ställa stora krav på hans omdöme. Med hänsyn härtUl kan det inle anses givet att en felbedömning alltid skaU läggas honom till last. Ibland kan del vara skäligt atl ersättning utgår även för åtgärder som i efterhand visar sig inte ha lett till det åsyftade resultatet. VUket mått av förutseende och omdöme som bör fordras av expropriaten och i vUken utsträckning han skall anses skyldig atl vidta skadebegränsande ålgärder kan inte avgöras genom någon allmänt hållen regel utan måste enligt sakens natur få bero på domstolens bedömning i det särskilda fallel.

Vad angår bestämmande av personlig ersältning kan exproprialions-fallen från praktisk synpunkt indelas i två huvudgrupper, dels fall när exproprialionsobjeklet har använts som bostad för ägaren eller annan för något hans personliga behov och dels fall då del har använts i något slag av rörelse eller annan förvärvsverksamhet. I det förra fallet består den personliga ersättning som kan komma i fråga huvudsakligen av gottgörelse för kostnader som åsamkas expropriaten genom tvånget all skaffa annan bostad eller andra utrymmen som fyller hans behov på liknande sätt som det exproprierade. Om han har gjort ersättningsanskaffning redan innan fastigheten skall avstås kan han eventuellt ha rält tUl ersältning för merkostnader i form av dubbelhyra eller liknande. Den personliga ersättningen avser expropriatens kostnader för all ordna sina personliga förhållanden efter expropriationen på etl sätt som kan betecknas som skäligt och lämpligl. Expropriaten har inte anspråk på all få etl objekt som exakt motsvarar det han förlorat ulan bara på att få elt objekt som kan anses fylla hans behov. Exempelvis kan hyresgäst som mister sin lägenhet genom expropriation inle begära all få en likadan lägenhet i exakt samma kostnadsläge utan han får underkasta sig de modifikationer som är nödvändiga med hänsyn lUl läget på hyresmarknaden. En specificerad lagregel som anger hur frågorna skall lösas kan enligl utredningen knappast utformas och anses inle heller ha någon större uppgift att fylla eftersom avgörandet i sista hand ändå måste bero på omständigheterna i del särskilda fallet.

Om den exproprierade fastigheten används för något slag av r ö r e I s e eller annan ekonomisk verksamhet får uppskattiungen av den personliga ersättningen en annan karaktär. Om del kan antas all rörelsen måste upphöra tUl följd av exprojjriationen gäller frågan vilket värde

Prop. 1971:122 83

rörelsen skulle ha representerat, om expropriation inle hade ägt rum. Medför expropriationen att rörelsen i fortsättningen måste arbeta under ändrade betingelser, t. ex. efler flyttning, blir det fråga om en jämförelse med det värde som rörelsen representerar vid fortsatt verksamhet under sådana ändrade förhållanden, varvid också flyttnings- och andra omslällningskostnader måste beaktas. Expropriationer vid vilka förekommer uppskattning av rörelseskador har enUgl utredningen blivit allt vanligare. Det kan här ofta röra sig om betydande ersättningsbelopp. Värdering av rörelseskador innefattar ett flertal problem av teknisk och ekonomisk art som inte har någon motsvarighet vid annan värdering i expropriationsmål och som ofta är svårlösta. För att närmare kartlägga några hithörande frågeställningar har två av utredningens experter, professorn Sven-Erik Johansson och auktoriserade revisom Sigurd Löfgren, utarbetat en lUI betänkandet fogad "PM ang. vissa frågor rörande värdering av förelag". De frågor som behandlas i promemorian är lill en del utpräglat tekniska och utredningen har inte ansett sig ha anledning att la beslämd ståndpunkt tUl promemorian i dess helhet. Vissa av de där behandlade ämnena diskuteras emellertid av utredningen (SOU 1969: 50 s. 188—189). Bl. a. behandlas problem som uppstår när en rörelse har lUl ändamål all köpa och sälja fastigheter samt expropriation sker av fastigheter som ingår i rörelsen såsom varulager.

3.2.5. Ersättningsreglerna i BL m. m. Utredningen diskuterar i elt särskilt avsnitt frågor om värdering av fastigheter inom lälbebyggelseområden. Härvid framhålls alt gäUande regler om värdering av mark inom sådana områden har kritiserats som inte ägnade att hålla tUlbaka tendenser lUl spekulation i stigande markpriser. Kommunernas sladsplane-monopol utgör inte elt tillräckligt korrektiv mot sådana spekulationer. Uppdrivna markpriser leder till all kommunerna antar och länsstyrelserna fastställer mindre goda stadsplaner med hårdare exploatering än som annars skulle ha godtagils. Enligl utredningens mening bör de expropriationsrällsliga reglerna utformas och tillämpas så atl expropriationsinsli-tutet tjänar som en varning till dem som i spekulativt syfte förvärvar mark till överpris. Värderingsreglerna bör inte gynna ulan tvärtom motverka oskälig markvärdestegring. Expropriationsersättningen bör visserligen liksom nu beslämmas så atl den bibehåller expropriaten i orubbad förmögenhetsställning. Ett markpris som har grandats endasl pä förväntningar om framlida exploaleringsmöjligheter utgör emellertid ofta inte någon faktisk tUlgång. Domslolama bör bl. a. av denna orsak inte vid bestämmande av ersättningarna ta hänsyn lill sådana överpris liksom inte heUer tUl enstaka underpris. Där kommunernas markpolitiska ålgärder har lett tUl en stabiliserad prisnivå bör denna inle förkastas utan

Prop.1971:122 84

tvärtom tUlerkärmas avgörande betydelse när det gäller att bestämma expropriationsersätlning.

Värderingsreglema i BL är enligt utredningen komplicerade och i flera hänseenden råder oklarhet om deras rätta innebörd. Delta är i och för sig tiUräckligt för att motivera en översyn. Av särskilt intresse är härvid att undersöka om reglerna möjligen är ägnade att i höjande eller sänkande riktning påverka prissättningen på mark inom områden där mera omfattande expropriationer kan väntas. En annan huvuduppgift är atl undersöka sambandet mellan de expropriationsrällsliga värderingsreglerna och BL:s regler om kompensation till markägare, vilka till följd av planläggning hindras all utnyttja sin mark på sätt som tidigare har varit möjligt.

Enligl motiven tiU BL är den i 5 § uttryckta principen alt mark skall vara delaljplanlagd för all få användas lill tätbebyggelse avsedd alt tolkas som en värderingsregel. Den omständigheten atl BL inle annat än för några speciella fall innehåller regler om kompensation åt markägare som hindras att använda sin mark lill tätbebyggelse innebär atl ersättning inte skall ulgå annat än i dessa fall. Härav anses i sin lur följa en viss begränsning av rälten till ersättning för tälbebyggelsevärden i samband med expropriation. Hu;r långl begränsningen sträcker sig är inle fullt klart. Utredningen konslalerar, att redan utsikten till framlida detaljplanläggning och därav följande rält atl lälbebygga marken regelmässigt medför en höjning av markpriserna, och ställer frågan om en sådan prisutveckling är nödvändig eUer om det är möjligt atl vidta ålgärder som motverkar denna tendens.

Utredningen visar med exempel att en viss växelverkan föreligger mellan prisbildning på mark, avsedd för tätbebyggelse, och reglerna om ersättning i samband med expropriation. Della leder till den slutsatsen atl del inte är teoretiskt omöjligt att genom en frikostig eller restriktiv utformning av värderingsreglema påverka också marknadsprisema under förutsättning all kommunerna driver en markpolilik som gör kommunala markförvärv genom expropriation till en faktor atl allvarligt räkna med vid bedömande av en faslighets framlida värde. En regel om att löseskiUing och ersättning för fastighelsintrång skall bestämmas med hänsyn lUl fastighetens marknadsvärde är neutral i den meningen atl man vid värderingen strävar efter atl efterlikna prisbildningen i aUmänna marknaden. Della innebär bl. a. att försäljningar som har skett t. ex. under expropriationshot inle kan avvisas som jämförelseobjekt vid fastställande av marknadsvärdet. A/idare fordrar en konsekvent tillämpning av den angivna regeln atl domstolen vid värdebestämningen inte ser bort från några av de inskränkningar i markägares befogenheter som följer av byggnadslagstiftningen, lU:som domstolen givetvis har att beakta de möjligheter alt rationellt ulnyli;ja marken som skapas genom denna lagstiftning. Den inverkan en aktiv kommunal markförvärvs-

Prop. 1971:122 85

politik har haft på markpriserna i orten bör enligt utredningen naturiigen beaktas vid den expropriativa värderingen, även när den innefattar en mer eller mindre långtgående dominans på fastighetsmarknaden.

Beträffande gäUande regler om värdering av mark som i detaljplan har avsetts för enskUt bebyggande resp. för andra ändamål anför utredningen följande. Vid expropriation bestäms löseskillingen regelmässigt i viss relation till den medgivna maximala bebyggelserätten och tUl belägenheten, om inte särskilda omständigheter föranleder att annan beräkningsgrand bör tUlämpas. Utredningen redovisar hur markvärdet inom områden som undergår planläggning kan förändras tiU följd därav. Så t.ex. kommer mark som avsätts som gatumark eller annan allmän raark att regelmässigt få ett lägre värde än den hade före planens genomförande, medan mark som får användas för enskild bebyggelse regelmässigt kan beräknas få elt högre värde. Om hela det planlagda området är i en ägares hand har denne totalt sett inle gjorl någon förlust, i vart fall inte om omfattningen av lUlålen enskild bebyggelse överensstämmer med vad man haft anledning atl räkna med före planfaslslällelsen. Om kommunen exproprierar efler plangenomförandet innebär detta, trots reglerna i 56—69 och 70—73 §§ BL, nästan alltid en förlust jämfört med alternativet all expropriera hela markområdet innan planen utarbetas och fastställs. Det är emellertid inte säkert all markägarna gör en motsvarande vinst. Så är visserligen fallet om hela del område som planläggs är i en ägares hand och mestadels också om markorarådet består av ett fåtal större lotter. Är däremot området splittrat på många mindre fastigheter, inträffar det lätt all den mark som avses för enskilt bebyggande faller på vissa av fastigheterna och alt den mark som avses för allmänt ändamål faller på andra fastigheter. Det är då inte gärna tänkbart alt ha en värderingsregel som säger att ägama av dessa senare fastigheter skall bli helt ulan ersättning. Goda skäl talar för atl åtminstone någon ersättning bör utgå för gatumark och annan mark som i detaljplan avsetts för annat ändamål än enskilt bebyggande, trots all della leder till förlust för den exproprierande kommunen i den meningen att expropriation av ell sammanhängande större område därigenom släUer sig dyrare efler planfaslslällelsen än före. Enligt vanliga principer anses ersättning böra ulgå åtminstone för del marknadsvärde som marken har med hänsyn till möjligheten atl för framliden använda den för sådana ändamål som är förenliga med planen, dvs. i huvudsak för alla ändamål utom tätbebyggelse. Della motsvarar enligt utredningen vad ersättningen skulle komma alt uppgå till, om värdering skedde uteslutande efler de tidigare skisserade allmänna värderingsreglerna ulan hänsyn tUl de speciella bestämmelserna i BL. Om ersättning bör utgå även för värden som har faUit bort genora planläggningen beror ytterst inte på de expropriationsrällsliga värderingsreglerna utan på om BL inne-

Prop. 1971:122 86

håller några bestämmelser om kompensation ål markägaren för värdeminskning som orsakas av planen:. Dessa kompensationsregler kan givetvis utformas så att de blir mer eller mindre frikostiga mot markägaren. Beträffande nuvarande förhåUanden anför utredningen.

Nuvarande kompensationsregler och de på basis därav konslraerade reglerna om bestämmande av löseskUling vid expropriation måste betecknas som liberala mot markägarna. Mark som avsetts för aUraänna byggnader torde uppskattas tUl samma värde som mark för enskilt bebyggande med motsvarande byggnadsrätt. Mark som avsetts till gala, mindre park och därmed jämförligt område anses behålla det allmänna förväntnmgsvärde som marken hade närmast före planläggningen och anses således inte minska i värde genom planläggningen. Beträffande mark som avses tUl flygplats, större park, frUuflsområde e. d. torde däremot den allmänna uppfattningen gå ut på att förvänlningsvärdel faller bort genom planläggningen och all marken således bör värderas med hänsyn bara liU sin användbarhet för andra ändamål än tätbebyggelse.

Den omständigheten alt ersättning utgår för förväntningsvärden som har fallit bort genom planläggningen kan enligt utredningen inte undgå att väcka kritik. Den skada som ei.sätls är orsakad inte av expropriationen utan av planläggningen. Den falller därför i princip utanför ramen för vad som enligt de allmärma granderna för expropriationsrätten skall betalas genom exproprialionsersällrdng. Den enda synpunkt som möjligen kan tala för utvidgning av rätten tUl ersättning all omfatta mera än del aktuella marknadsvärdet är all visisa markägare kan ha förvärvat marken efler det att förväntningarna ora planläggning uppkom och därvid betalat ett högre pris för marken än de skulle ha gjort, om man inle hafl arUedning räkna med tätbebyggelse på platsen. Det är emellertid en allmän expropriationsrättslig princip all elt lågt raarknadsvärde mle ger rätt tUl ersältning för anskaffningskostnaden om denna är högre, eftersom en förlust av denna art inte är orsakad av exproprialionen ulan måste bero på andra orsaker. Härtill kommer att det inle är något allmänt intresse alt underblåsa spekulation i markvärden före planläggning ulan att det tvärtom är angelägel all såvitt möjligt hålla spekula-lionsintressena tUlbaka. Del anförda utgör enUgt utredningen inle något absolut hinder mot alt av skälighetshänsyn eller annan jämförUg orsak bibehålla en imdanlagsregel för tälbebyggelsesitualionerna av innehåll atl uppskattningen av löseskUlingen skall i visst eller vissa angivna fall ske efter frikostigare grunder än annars. Huvudregeln bör dock vara, att någon kompensation för bortiiallna förväntningsvärden inle medges.

Av det anförda framgår enligl utredningen all nyckeln lUl en rationeU bedömning av frågan, i vUken omfattning tätbebyggelsevärden bör ersättas vid expropriation, ligger i hur reglema i BL om kompensation till markägare för förlust av förväntningsvärden är utformade. Den kompensalionsregel som lUldrar sig störst intresse med hänsyn tiU sin återverkan på förväntningsvärdena är 48 § första stycket BL

Prop. 1971:122 87

om skyldighet för kommunen alt lösa mark som skaU användas för annat än enskilt bebyggande. Meningen med denna bestämmelse är uppenbarligen alt inlösningsskyldighet skall inträda endast när stadsplanen har lett till verkligt betydande skada för markägaren. Bl. a. gäller alt inlösningsskyldighet inte inträder beträffande mark, som väl får användas för enskilt bebyggande men som har tUldelats endast obetydlig byggnadsrätt. Vidare fordras att inskränkningarna i fråga om möjligheten atl utnyttja marken har lett till ett uppenbart missförhållande meUan det äldre och det nyare värdet. Förutsätlningarna för bestämmelsens liUämplighel hänför sig tiU alt möjligheterna atl utnyttja marken har försämrats och inle till värdeminskningen i och för sig. Inlösningsskyldighet föreligger inte om markägaren efter planfaslslällelsen kan använda marken på det sätt som förut har varit tillåtet. Vad angår löseskiUingens belopp innehåller paragrafen inte någon uttrycklig regel. Om bestämmelsen skall få avsedd reparativ effekt, måste den uppenbarligen läsas så all ersättning skall utgå med hänsyn tUl markens värde före planläggningen och inle till det lägre värde som marken har efler näranda tidpunkt. Det kan emellerlid inle sägas vara slutgUtigt avgjort, i vilken omfattning domstolen har atl vid bestämmande av markens värde före planläggningen ta hänsyn tUl sådana förväntningsvärden som då förelåg och som grandade sig bl. a. på den väntade planläggningen. Den vanligaste uppfattningen om vad som är gällande räll lorde vara alt förväntningsvärdena skaU beaktas när det är fråga om gatumark, mindre parker och andra områden av begränsad omfattning, som så att säga ingår i tätbebyggelsen, men däremot inte när det är fråga om större sammanhängande markarealer.

Om man vUl undvika en olämplig reflexverkan på värdebUdningen bör man enUgt utredningen inte ha värderingsregler som innebär atl ersättning lämnas för värdet av sådana förväntningar på den blivande planen som inle infriats genom planläggningen. Ställer man det kravet på värderingsregeln all den skall vara neutral och inte påverka värde-utvecklingen i vare sig höjande eller sänkande riktning, synes den enda rationella utvägen vara all värderingen sker helt ulan hänsyn till bort-faUna förväntningsvärden av della slag. Värderingsreglerna bör enligt utredningen utformas efter denna princip. Detla skulle innebära alt ersättningen vid inlösen enligt 48 § BL bestäms med hänsyn till det marknadsvärde som fastigheten skulle ha haft om planen inle hade medfört några andra inskränkningar i fråga om markanvändningen än dem som tidigare förelåg.

Mot en värderingsregel av här angiven innebörd kan främst riktas den invändningen alt värderingen kommer att grundas på fiktiva förhåUanden eftersom det t. ex. lorde visa sig svårt att finna lämpliga jämförelseobjekt för bestämmande av markvärdet. Svårigheterna att under en övergångstid finna en lämplig riktpunkt för värderingen får

Prop. 1971:122 88

emellerlid inle vara avgörande när det gäller ekonomiska intressen av den valör som det här är fråga om. Även om det under åtskilliga år efter införandet av lagregeln skulle visa sig nödvändigt att i brist på jämförelseobjekt verkställa värdering efter hjälpregler, t. ex. huvudsakligen med hänsyn till värdet av markens avkastningsförmåga, minskar detta inte vikten av alt det principiellt riktiga betraktelsesättet slås fast genom uttryckliga lagbestämmels;er. Följderna därav torde f. ö. räll snart göra sig gällande även på allraänna marknaden.

Utredningen diskuterar tanken alt ersätta nuvarande inlösenregel i 48 § BL med en regel om ersättningsskyldighet men tar avstånd därifrån. I stället föreslås alt regeln kompletteras med en norm efler vUken ersättningen vid inlösen skall bestämmas. Innebörden av ersättningsregeln bör vara alt markägaren skall ha gottgörelse för den värdeminskning som fastigheten eller fastighetsdelen har undergått tUl följd av att den inle kan utnyttjas på sätt sora förat har varit tillåtet. En sådan formulering lorde ge vid handen att ersättning inte skall utgå för sådana förväntningsvärden som har fallit bort genom planläggningen utan endasl för inträffad minskning i faslighetens värde i förhållande tiU vad som gällde vid förat lUlålel användningssätt. Häri lorde i förekoraraande fall inbegripas även glesbebyggelsevärde.

Om reglerna om ersällningsrälti3ns omfallning ändras i enlighet med det anförda, bör enligt utredningen även förutsättningarna för rätt tUl inlösen förtydligas. Della kan lämpligen ske genom all sådan rätt förklaras föreligga om marken tUl följd av planen inle kan användas annat än på sätt som står i uppenbart miissförhåUande lUl dess värde vid förut tillåtet användningssätt. 21, 22, 83 och 116 §§ BL är utformade på liknande sätt som 48 § och bör enligt utredningen ändras i överensslämraelse med vad som har föreslagils beträffande denna paragraf.

De nu angivna principerna för kompensation vid planskada bör enligl utredningen komraa lUl ullryck dels genom ändrad avfattning av nyssnämnda bestämmelser om ersättnings- och inlösningsplikl, dels genom att i BL tas in en särskild lagregel om ersältningsberäkningen i fall när inlösningsplikl ifrågakommer. Sistnämnda regel har i förslaget placerats i 142 § BL.

De nyss angivna principerna tilir enligt utredningen självfaUet att beakta också när ersältning skall bestämmas enligt annan lagstiftning, exempelvis vid expropriation av gatumark enligt AExL. Föreslagna ändringar i BL:s bestämmelser om ersättnings- och inlösningsplikt anses vidare böra föranleda motsvarande jämkning av likartade bestämmelser i exempelvis lagarna om allmänna och enskilda vägar, naturvårdslagen, fornminneslagen och byggnadsminneslagen. Utredningen har dock inle ansett det ankomma på den att utarbeta förslag i dessa delar.

Bestämmelserna i 45 § tredje stycket BL om vUlkorlig fastställelse av stadsplan skiljer sig från det i 48 § första stycket avsedda faUet där-

Prop. 1971:122 89

Igenom att det här är fråga om mark som enligt gällande plan är avsedd för enskilt bebyggande och för vilken den nya planen raedför betydande ändringar av vad sora gäller i fråga om bebyggandet. Antalet inlösningsfall enUgt paragrafen är visserligen inle särskUl betydande, eftersom viUkorlig fastställelse förekommer ganska sällan. Beslämraelsen leder emellertid lUl alt koramunerna vid utarbetande av planer för sanering av äldre bebyggelse tvingas all iaktta viss försiktighet, när del blir fråga om all minska bebyggelserällen för viss eller vissa markägare, och man torde därför vara benägen att tUlerkänna den stor praktisk betydelse. I enlighet med de principer för kompensation vid planskada sora nyss har utvecklats bör enligt utredningen ersättningen i fall som avses i 45 § Iredje styckel bestämmas med hänsyn tUl värdet enligl gällande plan och inle den villkorligt fastställda. Någon särskild bestämmelse härom anses inle behövlig.

Utredningen diskuterar de övergångsproblem sora föranleds av de föreslagna ändringarna i fråga om markägares rält till ersättning för planskada. Skälig hänsyn bör enligl utredningen tas tUl alt de förväntningsvärden som kan falla bort vid tiUämpningen av de nya värderingsreglerna har hafl visst slöd i den tidigare gällande lagstiftningen. En räll för markägaren alt påfordra inlösen som föreligger vid den nya lagstiftningens ikraftträdande bör inle inskränkas genora denna. För fall där räll till ersättning ännu inte har inträtt vid nyssnämnda tidpunkt är situationen aimorlunda. En omedelbar tiUämpning av de nya ersättningsreglerna i dessa fall skulle emellertid kunna raedföra att faslig-helsvärdet sjunker och en viss försiktighet vid övergången bedöms även med hänsyn härtill som motiverad. Utredningens överväganden leder fram tiU elt förslag all äldre värderingsregler skall tillämpas om markägaren väcker talan om inlösenskyldighet eller ersättning inom viss tid efter de nya reglernas ikraftträdande. Övergångstiden föreslås bestämd till tre år. Utredningen föreslår vidare alt den särskilda övergångsregeln i 162 § BL, som nu har gällt i mer än 20 år, upphävs.

3.2.6. Värdeuljämningsexproprialion. Utredningens förslag till värderingsregler för delaljplanlagda områden går ut på alt fastighetsvärdena skall beräknas i så nära anslutning som möjligt lill de faktiska marknadsvärdena. Della medför inle någon större förändring i nuvarande betraktelsesätt beträffande värdet på tomtmark men leder till atl mark avsedd för allmänna ändamål betalas relativt lågt. Mot en sådan ordning kan enUgt utredningen med fog invändas alt det inle framstår som rättvist att på detla sätt skärpa den olikställighet som planläggningen medför mellan ägare av mark som utläggs till tomter och ägare av mark som utiäggs för allmänt ändamål. Med hänsyn till de fördelar som främst kommunerna får genom det nya regelsystemet förefaller del utredningen inle oskäligt all kommunerna medverkar till en viss ul-

Prop. 1971:122 90

j amning av de skillnader i markvärden som planläggningen medför. En sådan utjämning skulle också motverka uppkomsten av spekulativa förväntningsvärden.

En regel som har till ändamål alt utjämna de värdedifferenser som detaljplanläggningen ger upphov lill kan enligl utredningen inle gärna få baseras på alt lagstiftaren skulle förneka existensen av mervärden i fråga om tomtmark. Della skulle inle lösa frågan ulan bara leda lill att expropriationsdomstolarna fick arbeta med en fikliv prisnivå i motsats till den verkliga, som konstaleras genom faktiskt skedda försäljningar. Elt sådani verklighetsfrämmande: värderingssystem skulle förmodligen inle heller uppfattas som rättvist. Utredningen föreslår i stället atl kommunen och markägarna får en ömsesidig rätt atl inom viss lid efler den dag då detaljplan första gången faststäUts för elt område yrka på inlösen efler elt genomsnittspris för området. Systemet innebär i korthet följande. Om en markägare ansei atl han har fåll för myckel mark för allmänna ändamål på sin lott, skall han kunna påfordra att kommunen löser all hans mark efler genorasnillsvärdet. Kommunen skall å sin sida kunna väcka talan mot markägare som har fått huvudsakligen tomtmark på sin lott med yrkande att få lösa denne markägares innehav inom planområdet lUl genomsniltävärdet. Ett sådani syslem, som av utredningen kallas värdeuljämningsexproprialion, sägs medföra tre väsentliga fördelar. Alla markägare bin lika behandlade, spekulation i mark-värdestegringsvinsler försvåras och själva planläggningen frigörs från ovidkommande hänsyn. Del nya institutet bör ingå i planeringen som etl av medlen för alt vid nybebyggelse skapa goda miljöbetingelser och motverka överexploatering.

Den tid inom vUken ägare av mark som delaljplanlagts kan påfordra inlösen föreslås bli sex månader, räknat från den dag då detaljplanen fastställdes. Talan skall väckas vid exproprialionsdomslolen och avse inlösen av all mark inom planområdet som tillhör samme ägare. Den tid inom vilken kommunen kan påfordra inlösen föreslås vara lika lång sora den lid som gäller för markägare. Även kommunens lalan skall avse all mark inom planområdet ,5om lUlhör viss eller vissa markägare. För att inte kommunen och markägaren skall "ligga och passa på varandra" intill sista dagen av den föreskrivna frislen föreskrivs all om kommunen eller någon markägare: har väckt talan inom föreskriven lid fristen för övriga taleberälligade förlängs med tre månader.

Det genomsnittliga markvärde tUl vUket inlösen skall kunna äga rum bör enligt utredningen i princip motsvara planområdets totala värde för tätbebyggelseändamål fördelat lika per kvadratmeter mark inom området. Värdet omedelbart före planfaslslällelsen kan emellertid vara svårt all fastställa med erforderlig säkerhet, och det är även av andra skäl ovisst om resultatet av en sådan värdeberäkning skulle bli rättvist i alla situationer, eftersom förväntningarna i fråga om möjligheterna

Prop. 1971:122 91

att utnyttja marken kan ha ställts antingen för högt eller för lågt. Rimligare är enligt utredningen att räkna med den bebyggelserält som faktiskt kommer alt föreligga enligl planen eller med andra ord alt verkställa utjämningen med hänsyn till det värde marken enligt exploateringskalkyl har omedelbart efter planläggningen. För denna ståndpunkt talar också att man numera praktiskt taget alltid i praktiken beräknar planernas ekonomiska utfall på della sätl och alt värderingsproceduren därför är välbekant för alla planläggningslekniker. Della innebär en inte föraktiig garanli för att resullalet kommer all uppfattas som riktigt och rättvist.

För atl inle ell stort antal processer skall uppkomma föreslås atl kommunen eUer enskUd sakägare redan före planfastställelsen med bindande verkan skall kunna avslå från sin rätt alt påfordra inlösen. Delta antas leda till alt kommunen i god lid före anlagandel av planen träffar avlal med de olika markägarna om en lämplig reglering i ekonomiskt hänseende. Bestämmelsen förmodas därför få tUl följd att slads-planeavtal kommer att träffas inte bara som nu med storexploatörer utan också med ägare av jämförelsevis små markområden. Även om kommunerna skulle underlåta all träffa sådana avtal är del enligt utredningen sannolikt alt antalet processer om inlösen inte blir särskilt betydande. Bara markägare som har blivit påtagligt lidande på planutformningen antas ha anledning alt väcka talan om skyldighet för komraunen atl lösa mark.

Syftet raed värdeuljämningsexproprialion är inte alt åstadkomma en mera aUmän värdeutj amning inom tätbebyggda områden och man bör enligl utredningen inle heller föreställa sig alt resultatet av utjämningen skall bli beslående för framtiden. Ändamålet är bara att såvitt möjligt utjämna en del av de påtagliga orättvisor sora enligt sakens natur raåste inträffa i samband med förstagångsplanläggning. Otillfredsställande resultat skuUe kunna uppslå om en koraraun bedriver planläggningsarbetet så att man planlägger den för enskilt bebyggande avsedda marken i en etapp och den mark som skall användas för allmänna ändamål i en annan etapp. Det åligger emellertid faslställelsemyndigheten att vaka över att inte bara allmänna ulan även enskUda intressen tillgodoses vid planläggningen och utredningen anser del, särskilt efler införande av de skisserade uljämningsreglerna, inte gärna tänkbart att fastslällelsemyndigheten skulle medverka till en plan som inle på ell rinUigl sätl tillgodoser bebyggelsens behov av trafikleder, parker och allmänna imrättningar. Om del någon gång skulle inträffa alt fastställelse meddelas på en plan som upptar endast större parker, flygfält, idrottsplatser och liknande större, för allmänt behov avsedda områden, så innebär inte detta atl markägaren får mindre betalt för områdena än han enligt härskande uppfattning skuUe få vid tiUämpning av nu gäUande värderingsregler.

Prop. 1971:122 92

Enligt den föreslagna huvudregeln skall ell delområdes markbeskaf-fenhel inte lUlmälas någon betydelse vid värdeutjämningen. Undantag görs dock för extrema fall. Ägare av vallenområde kan knappast ha haft någon förhoppning om elt mera lönande användnragssäll, och det skuUe enligt utredningen snarast vara stötande om han fick della i värdeutjämningen och få betalt föi vattenområdet efler de normer som gäller beträffande mark i allmänJliet inom planområdel. Delsamma kan någon gång länkas gälla beträffande annat område, som uppenbarligen är värdelöst och kommer alt förbli del även efter planläggningen. Sådana områden bör efler exproprialionsdomslolens bedömande uteslutas från uljämningsförfarandel. Om och när de behöver tas i anspråk av kommunen får delta ske med åberopande av annan exproprialionsgrand. Om en byggnad eller annan anläggning har sådani värde alt del inte framstår som lönande all skaffa bort den för all genomföra nybebyggelse i enlighet med planen, bör iigaren inle vara skyldig alt avstå marken för det genomsnittsvärde som tUlämpas vid uljämningsförfarandel. Även i sådana fall bör efler exproprialionsdomslolens prövning visst eller vissa markområden inom planen uteslutas från uljämningsförfarandel. Delta innebär bl. a. all förfarandet får ell alltmera begränsat tillämpningsområde ju mera utvecklad bebyggelsen är inom planområdel. När det är fråga om alt la i anspråk ell i huvudsak obebyggt område för planerad tätbebyggelse blir undantagen sällsynta. När del däreraot är fråga om en planläggning som i huvudsak endast avser att legalisera befintlig bebyggelse ka.a det hända all bebyggelsen representerar ell så stort värde atl elt utjämningsförfarande i fråga om markvärden inte har någon större uppgift att fylla.

En mera speciell fråga gäller del fall alt endasl en del av fastighet ingår i detaljplanen och atl frånskiljande av det planlagda området raedför större skada på restfastighelen än som kan kompenseras med del genomsnittliga lälbebyggelsevärde efler vilket ersättningen skall beräknas. Med tanke bl. a. på sådana fall finner utredningen det angelägel all reglerna om undantagande av områden från värdeuljämningsexproprialion får en avfattning som ger expropriationsdomstolen tiUräckliga möjligheter att laga efter läglighet i syfte att undgå sådana oskäliga resultat sora kan uppkomma om värdeuljäraningsförfarandel får omfatta områden raed speciella plus- eller minusvärden av betydelse. Sådana allmänt hållna regler ställer stora krav på domstolarnas oradöme, men utredningen finner del lämpligare alt frågor av denna art löses från fall lill fall än all lagen belastas med etl stort antal detaljerade regler för alla de speciella situationer som kan tänkas uppkomma.

Reglerna om värdeuljämningsexproprialion föreslås gälla endast vid första detalj planläggning och alltså inte vid planändring. Inom äldre planområden är regelraässigl så stora värden nedlagda i befintlig bebyggelse alt bestämmelser om räll och skyldighet till inlösen inte skulle kun-

Prop. 1971:122 93

na tillämpas i näranvärd omfattning och, om de tillämpades, skulle leda till ganska kuriösa resultat.

Det skulle kanske kunna ifrågasättas ora del skisserade systemet är lämpligt när detaljplanläggning sker medelst byggnadsplan. Kommunen har då inte något direkt ansvar för planens genomförande annat än såvitt angår vallenförsörjning och avlopp. Kommunen förutsätts emellertid leda planläggningsverksamheten och ha del avgörande inflytandet beträffande frågan ora och när planläggning skall koraraa till slånd. Det förefaller utredningen då inle vara elt alllför långtgående steg alt koramunen dessutom får uppgiften all på angivet sätt reglera värdebildningen inom byggnadsplaneområdena. Antalet processer om skyldighet för kommunen att lösa in mark torde bli ganska obetydligt redan av den anledningen alt planläggning medelst byggnadsplan oftast avser sammanhängande markområden i en ägares hand avsedda för fritidsbebyggelse e. d. Vidare kan kommunen undvika process genom alt träffa avlal om de viUkor som skall gälla beträffande ersättning för planskada och vägra alt anta planen innan sådan uppgörelse har träffats. Utredningen påpekar också att kommunen får elt direkt intresse av alt närmare studera planekonomin inom områden som ifrågasätts för planläggning medelst byggnadsplan och inle släppa fram projekt som är ofullständigt genomtänkta. En tillämpning av systerael med värdereglering även på bygg-nadsplanerna erbjuder enligt utredningen därför vissa inle föraktiiga fördelar från allmän plansynpunkt, samtidigt som det bereder markägarna garantier mol alllför uppenbara orättvisor. Det anses också från systematisk synpunkt mindre tUlfredsstäUande all ha elt system med värdereglering beträffande del ena av de två existerande delaljplaneinslilulen men mle beträffande del andra.

Bestämmelser om värdeutjämningsexpropriation har lagils upp i 2 kap. 2 § första stycket 3 AExL. Regeln om värdering efter det genomsnittliga planvärdel och erforderliga delaljbesläramelser i övrigt har tagits upp i 4 kap. 2 §. Ett speciellt problera uppkommer om det i samband med planfaslslällelsen har meddelats förordnande enligt 70, 73 eller 113 § BL angående skyldighet för ägare av större markområde alt avslå eller upplåta mark för galor, vägar, allmänna platser ra. m. eller all bekosta ga-luanläggning eller utföra vallen- och avloppsanläggning. Trots all de nämnda bestämraelserna har i viss män samma syfte som värdeuljäm-ningsexpropriationen, nämligen atl verka för tillkomslen av exploateringsavtal, anses de inte lämpligen kunna upphävas av den anledningen att det skisserade systemet förverkligas. De går ju inte bara ul på atl få liU stånd en utjämning av värden inom planområdet ulan har dessutom den för kommunen fördelaktiga effekten atl kommunen befrias från vissa utgifter som den annars skulle ha fått vidkännas. Det anses inle heller möjligt alt genomföra det skisserade systemet ulan särbeslämraelser för det fall atl förordnande har meddelats enligl någon av de åsyftade be-

Prop. 1971:122 94

stämmelserna i BL. EiUigl utredningen skulle delta nämligen innebära att de förpliktelser som har ålagts en ägare av ett större markområde därför att han beräknas göra en esploaleringsvinsl skulle fördelas på aUa markägare inom området. Härmed skuUe visserligen kommunens intresse bli tillgodosett, men förhållandet skulle knappast kunna betecknas som rättvist av de berörda markägarna. Den bästa lösningen består enligt utredningen i att kommunen får välja mellan alt utverka förordnande enligt något av nyssnämnda lagram i. BL eUer alt tUlämpa värdeutjämnings-expropriation. Markområden, vUka tillhör någon som har ålagts särskUda förpliktelser med stöd av 70, 73 eller 113 § BL, undantas därför generellt från bestämmelserna om värdeutjämningsexpropriation.

3.3. Reservation och särskilda yttranden

Utredningens ledamöter är överens om de föreslagna reglerna om expropriationsersättningen utom på en punkt. Ledamoten Gustaf Henry Hansson biträder inle majoritetens förslag all jämkning av löseskillingen med hänsyn lUl penningvärdeförändringar skall ske endasl under föratsättning atl mera betydande ändringar har inträffat i allmänna prislägel och att jämkningen finnes påkallad. Han har i och för sig inte något alt erinra mot en relativt tidig värderingslidpunkt när del gäller att bestämma löseskiUing eller intrångsersättning, men han anser att en självklar konsekvens härav bör vara atl kompensation skall utgå för varje ändring i allmänna prislägel som inträffar därefter.

Experten Michael Hernmarck anför i sill särskilda yttrande synpunkter på reglerna om värderingstidpunkt, på ersättningsreglerna i BL och på förslaget beträffande värdeuljämningsexproprialion.

Utredningens förslag rörande värderingstidpunklen bygger enligt Hernmarck på att den exproprierande inle skall behöva betala ersättning för den värdeökning som vid genomförande av stadsplan och i liknande exproprialionsfail uppkommer på mark inom planområdel. Något underlag för påståendet att överkompensation enligt gällande ordning förekommer i sådan utsträckning atl en så ingripande reform oundgängligen behövs redovisar utredningen inte. Det är enligt Hemmarck betänkligt att skapa en så generellt verkande föreskrift som den föreslagna, vilken får betydelse inom elt vidsträckt lagsliftningskomplex, endasl för att tillgodose del nu angivna särpräglade inlresset. Del bör utredas i vad mån ersättningsregler förekommer i författningar sora inle hänvisar till ExL och på vad sätt olikheter kan uppkomma vid ersättningsberäkningen som medför en inle önskvärd olikslällighet sakägare emellan. Hernmarck framhåUer vidare all en faslighels värde kan förändras av många skäl som inte hai något samband med åtgärder vidtagna av kommunen. Han påpekar också atl priset vid förvärv av obebyggd mark sätts med beaktande av den. tid som återstår innan exploatering

Prop. 1971:122 95

kan ske och alt markens värde således ökar successivt under väntetiden. Om denna löper från ansökan fram till tidpunkten för ersättningens bestämmande, gör expropriaten med utredningens förslag en direkt förlust. Det kan knappast godtas atl i stället döma ut ersältningsgUl ränteförlust som personlig ersättning, eftersom räntekostnaden under väntetiden före utbyggnaden av elt markområde är helt integrerad i markvärdet och därmed i löseskillingen. Det är i dessa fall fråga om storleken av del diskonterade värdet av marken vilket, inom ramen för marknadspriset, vid varje tidpunkt framkommer i förhållande tUl förverkligandet av utbyggnaden. Enligt Hernmarck kan huvudprincipen om expropriatens oförändrade ställning inle upprätthållas om utredningens förslag lagfästs.

Vad gäller frågan om ersättning för penningvärdeförändringar är förslaget enligl Hernmarck uppbyggt på sådant sätt att det faktiska resultatet för expropriaten kan bli både imderersättning och överersättning beroende på förhåUandena i del enskUda fallel. Det föreslagna systemet slår därför inte i samklang med annars godtagna expropriationsrällsliga gmndsatser.

Hernmarck anför vidare all de föreslagna reglerna kommer all leda till utomordentliga svårigheter med avseende på själva värderingsförfarandet. Gränsen mellan löseskiUing eller intrångsersättning resp. personlig ersättning är ofta svår all dra och de olika ersällningsarlerna har ofta ell nära samband med varandra. Skilda värderingstidpunkter för dessa ersältningstyper kan därför leda till komplikationer. Med hänsyn till bl. a. de redovisade betänkligheterna anser Hernmarck all de nuvarande reglerna om värderingslidpunkt är att föredra framför utredningens förslag.

Förslaget lill ersättningsregler i BL innebär enligt Hernmarck att markägaren fortsättningsvis skall berövas lälbebyggelsevärdet i planläggningsfaUen men får behålla del i övriga faU. Della innebär all om expropriation äger rum t. ex. enligl 2 kap. 3 § AExL marken skall ersättas efter sitt lälbebyggelsevärde. Har däremot samma mark genom fastställd generalplan eller stadsplan undantagils från enskUt bebyggande, kan markägaren få nöja sig raed jordbruks- eller glesbebyg-gelsevärdet. Hernmarck anser att så olika konsekvenser i ekonomiskt hänseende mellan de beskrivna alternativen inle bör godtas.

Med anledning av vad utredningen anför om alt expropriationsinsli-lulet kan tjäna som en varning för dem vUka i spekulativt syfte förvärvar mark lill överpris påpekar Hernmarck att ersättningsreglerna inte bör ha annat ändamål än atl ersätta expropriat för den förlust han lider. Hernmarck framhåller vidare alt del ter sig oegentligt all den förutsatta varningsfunktionen skall rikta sig endasl mol de markägare vilkas mark genom planläggning undantas från enskilt bebyggande men inte mot övriga. Mången gång kan det vara svårt för en fastighetsägare atl i förväg vela om han tillhör den kategori som varnas av lagstiftaren eUer

Prop. 1971:122 96

den kategori för vars spekulation i förväntningsvärdet ersättning tiUåts att utgå. Hernmarck framhåller vidare alt utredningens förslag, som innebär att endasl det lälbebyggelsevärde som hänför sig lUl mark med bebyggelserält enUgl plan ersätts vid tvångsinlösen enligt BL, ökar spännvidden mellan ersällningsrällen i planläggningsfallen och vid expropriation enligt övriga bestämmelser i 2 kap. AExL. Om utredningens förslag ora värdeutjämningsexpropriation genomförs förtas den effekt som utredningen åsyftar i förevarande sammanhang, vUket innebär alt även i planläggningsfallen mark;spekulalioner kommer att honoreras. Della följer av all del raarkpolitiska instrument som utredningen vill införa är "suspenderat" under sex månader räknat från planfastställelsen.

Mark som i plan har avsatts ][ör allmän byggnad ingår i byggnads-kvarter och platsen för allmän byggnad kan ofta väljas inom alternativa områden. Enligl fast praxis gäller f. n. att markägare vid expropriation skall ha rätt tiU ersättning l:ör markens lälbebyggelsevärde. Detta ter sig enligt Hernmarck rimligt och riktigt med hänsyn lUl att det här är fråga om byggnadskvarter med viss medgiven bebyggelserätt. Utredningens förslag synes innebära atl kommunen fortsättningsvis kan tvångsinlösa detta slags mark för exempelvis jordbruksvärdet och därefter bebygga den i kanske samma utsträckning som är medgiven för dun enskUda bebyggelsen inom planområdet i övrigl. Hernmarck anser att en sådan ordning i rättssäkerhetens intresse inle bör godtas.

Utredningens förslag alt 162 § BL skall upphävas och alt del skall förordnas all de mera förmånliga värderingsreglerna skall gälla endast under vissa förutsättningar är enligt Hernmarck ägnat att inge stora betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Det är här fråga om ett regelsystem av utomordentiigt komplicerad natur och det kan inle förutsättas all den enskUde markägaren kan överblicka det och vidta behövliga ålgärder för all skydda sina intressen. Av förslaget framgår inle om kravet på inlösen skall omfatta hela fastigheten eller endasl de delar av den som genom plan har undantagits från enskilt bebyggande. I del senare fallet, som anses mest sannolikt, uppkommer oöverskådliga svårigheter från bl. a. fastighelsbUdningssynpunkl. Hernmarck framhåller all utredningens strävan all avveckla de före den nya lagens ikraftträdande uppkomna lälbebyggelsevärdena inle får leda till sådana olägenheter sora har antytts och inle heller till att kravet på rättssäkerhet eftersatts i alllför hög grad.

Beträffande bestämmelsen om värdeuljämningsexproprialion anför Hernmarck alt den enligt sin ordalydelse är tUlämplig även för det fall all all mark utom planområdel är i endast en ägares hand och all kommunens rätt atl expropriera inträder även om bebyggelserällen har fördelats jämnt mellan markägare och något behov av utjämning alltså inte föreligger. iLven om markägarna förklarar sig be-

Prop. 1971:122 97

redda att inbördes företa utjämningen för alt få behålla dispositionen över marken kan de inte hindra att tvångsöverföring tUl kommunen sker. Detta gäller även om endast en obetydlig del av planområdet har avsatts för allmänt ändamål. Hernmarck anser alt lagtexten i alllför hög grad saknar samband med i motiven angivet syfte och att den kan leda till konsekvenser som inle har avsetts.

Vad beträffar undantaget för mark som på grund av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen inte kan komma i fråga för bebyggande anför Hernmarck alt det inte torde vara lätt alt i praktiken dra klara gränser meUan sådan mark och mark som kan bebyggas. Hernmarck framhåller vidare all belägenhet inliU vatten mestadels höjer fastighetsvärdet, vare sig marken används för tätbebyggelse eller för annat ändamål. Om sådan värdeinfluens påverkar löseskUlingen för den mark som löses är det svårt atl inse varför vattenområdet skulle bli kvar i ägarens hand. En följd av undanlaget blir att ägaren till det värdeskapande vallenområdet och den därinlill belägna värdefulla marken får delta i fördelningen av den totala löseskillingen med en reducerad areal och all han därigenom får lägre ersättning än ora vallenområdet hade räknats raed. Någon möjlighet för ägaren att påfordra inlösen av ett undanlaget område enligt 21 eUer 48 § BL lorde i allmänhet inte föreligga, varför förslaget i sådant fall leder lill oliUfredsslällande äganderätts- och fas-tighelsbildningsförhåUanden. Del kan inte vara rimligt atl, sedan planen har genomförts, smärre områden inom denna, avsedda för allmänt ändamål som park, vattenområde e. d., framgent skall ägas av den enskUde, om komraunen inte anser sig böra inlösa dessa oraråden. Hernmarck framhåller vidare alt även undantaget raed avseende på oraråde vars ägare med hänsyn till bebyggelsens "värde eller beskaffenhet i övrigl uppenbarligen icke har intresse av planens utformning" kan medföra stora svårigheter vid tillämpningen.

De föreslagna inlösningsreglerna kan enligl Hernmarck komma atl influera på själva plarUäggningen lill nackdel för en rationell och av ekonomiska särintressen i möjligaste mån obunden planläggningsverksamhel. Den markägare som innehar del från bebyggelsesynpunkl värdefullaste området gör en förlust då han ersätts efler elt genomsnittsvärde, vilket innebär alt principen all hans ekonomiska ställning skall lämnas orabbad vid expropriationen inte kan upprätthållas. Eftersom värdeutjämningsexpropriation kan tillämpas endast vid förstagångsplanläggning genom stadsplan eller byggnadsplan konmner den inte alt omfatta mark för vUken gäUer en sedan länge inaktuell detaljplan och möjligen inle heUer områden med äldre avstyckningsplaner. Utanför lUlämpningsområdet faller vidare fastställd generalplan, trots alt sådan annars har rättsverkan både i fråga om inlösenrält och inlösenpUkl. Hernmarck framhåUer vidare atl tätbebyggelse i stor omfattning har reglerats genom byggnadsordningar, vilka numera upphävts ulan atl ha ersatts av delalj-

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 98

plan. Då sådan tUlkommer för första gången blu- den föreslagna bestämmelsen tillämplig, vUket formeUt; innebär att bebyggda fastigheter i städernas äldre centrala delar kan exproprieras på denna grund, något som knappast torde ha varit avsett.

Efler utgången av den föres;lagna sexmånadersfristen skall ersätl-nuig dömas ut på grandval av den faktiska eUer tUlåtna användningen. Detla innebär alt markägare som försummar preklusionsfrislen kan riskera atl göra avsevärda förlusteir. Hernmarck finner delta utomordentligt betänkligt från rätlssäkerhelsisynpunkt. De markägare som har kännedom om sin tidsbegränsade ersättningsrätt ställs i och med planens fastställande inför svåra bedömningar och avgöranden. Det gäller därvid all utreda om inlösen ter sig fördelaktigt och i så fall atl få fram underlag för den stämningsansökan med yrkande om löseskiUing som skaU ges in före sexmånadersfristens utgång. För bedömningen av dessa frågor torde sakkunniga behöva aiUilas i stor utsträckning. Kostnaderna för just della slags utredningaj.' är erfarenhetsmässigt mycket höga. Tidsnöden och ulredningsarbetel: förstärker inte markägarens förhandlingsposition gentemot kommunerna.

De ekonomiska återverkningarna på angränsande bebyggelse, t. ex. beträffande gatumarksersältning, bör enligl Hernmarck studeras närmare. Utredningens förmodan all friviUiga uppgörelser skall komma till stånd i praktiskt tagel alla fall är enligt hans raening mindre väl grundad. Markägarna torde nämligen vid tiden för förhandlingen med kommunen inle äga kännedom om den blivande planens enskildheter och särskilt undanlagsområdena skap;ir motstridiga intressen ägarna emeUan. Eftersom planen inle är fastställd under förhandlingsskedet kan parterna därför släUas inför ekonoraiskt svåröverskådUga alternativ, vilket knappast är ägnat att underlätta avtal vare sig mellan kommunen och markägarna eller mellan dessa inbördes.

Sammanfattningsvis anför Hernmarck all han anser förslagel om värdeutjämningsexpropriation inrymma så många vanskligheter och le sig så främmande för det regelsjstem i vilket del är avsett att ingå atl han inle kan tillstyrka del.

Experten stadsjuristen Erik Gustaf Westman anför i elt särskilt yttrande alt syftet med värdeutjämningsexpropriationen enligt hans mening är myckel lorvärt men all den däri inbyggda värderingsregelns återverkan på andra närslående områden liksom också relationen mellan institutet i dess; helhet och andra regler om markförvärv i samband med genoraförandet av stadsplan inte har blivit tUlräckligt belyst. Lagstiflnmg på expro])riationsrätlens område är enligt Westman av så komplicerad och viktig natur att ett noggrannare övervägande bort göras än som varit möjligt inom den tidrymd som stått utredningen tUl buds.

Prop. 1971:122 99

3.4. Remissyttrandena

3.4.1. Allmänna synpunkter. Förslagen om ändrade ersättningsregler mottas helt eUer i huvudsak positivt av poststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län, FSKF, HSB och bygglagutredningen. Många remissinstanser lämnar förslagen ulan erinran. Kritik av varierande styrka framförs av bl. a. Svea hovrätt, expropriationsdomstolen i Stockholm, Näringslivets bygggnadsdelegation, advokatsamfundet, Samfundet för fastighetsvärdering, RLF, SKTF och SACO.

Ell flertal remissinstanser betonar vikien av atl nuvarande regler om ersättning vid expropriation omarbetas. Sålunda framhåUer bl. a. expropriationsdomstolen i Stockholm atl reglema, vilka återfinns i olika lagar och har tillkommit vid skilda tidpunkter, är ganska svåröverskådliga och tUl sin innebörd delvis omtvistade. Domstolen påpekar vidare att de värderingssituationer som uppkoraraer vid skUda slag av expropriationer är så oUkartade med hänsyn till de ekonoraiska betingelserna, alt ett regelsystera, som ter sig enkelt från principiell synpunkt och teoretiskt riktigt, i praktiken ibland kan ha mindre önskvärda följder och leda till icke godtagbara resultat.

De föreslagna ändringarna av värderingsreglerna kan enligt byggnadsstyrelsen komma alt utgöra ell verksamt och betydelsefullt instrument i samhällets strävan att åt det allmänna förbehålla en del av den markvärdestegring som är en följd av samhällets ålgärder. Reglerna komraer också alt bidra tUl alt utjämna en del av de stora skUlnader i markvärde meUan olika områden som i dag kan uppkomma genom planläggning. Båda konsekvensema av en ny lagstiftning är önskvärda. Planverket gör gällande att nuvarande värderingsprinciper i många fall har avhållit konununerna från att expropriera mark i den utsträckning som varit önskvärd. Man synes ha befarat ett för högt markpris och, som en sekundär effekt därav, en generell höjning av ortens markpriser. Del finns exempel som visar alt man frångått den översiktliga planeringen och inriktat sina planeringsresurser på perifera områden, inköpta på den fria marknaden. Såvitt planverket kan bedöma måste de föreslagna värderingsreglerna innebära en förbättring, frärast då bevisbörderegeln och regeln om värderingstidpunklen.

Naturvårdsverket, som erinrar om all naturvårdslagens regler om intrångsersättningar och lösen har byggts upp bl. a. på grundval av motsvarande principer i ExL och BL, anför all staten vid förvärv av mark för naturvårdsändamål ibland har nödgals betala köpeskillmgar som varit påfallande höga. Intrångsersättningar enligt naturvårdslagen har i många faU bestämls tUl mycket höga belopp. Utredningens förslag synes kunna leda tUl en rimligare och riktigare pris- och ersättningsnivå. Naturvårdsverket har därför inget att erinra mol de av utredningen före-

Prop. 1971:122 100

slagna principema om marknadsvärdet och om bevisbördans fördelning. Statens järnvägar anser de föreslagna ändringarna i värderingsreglerna befogade och uppger sig på senare tid ha kunnat iaktta en allt högre prissättning på exproprierad mark. Kommunförbundet, som anser att expropriationsersättningarna fortfarande i många fall sätts väsentligt högre än man på förhand har räknat med och all expropriation därför vanligen är en ofördelaktig förvärvsform, finner det vara av stor betydelse att man på ett synligt sätt genom ändring av själva värderingsregeln försöker uppnå en korrigering av rådande raissförhållanden. Det är enligt förbundet omöjUgt att bedöma om de föreslagna ersättningsreglerna tUlgodoser della önskemål. Med hänsyn till svårigheterna att ge en mera exakt och i olika lägen tUlämpbar precisering av ersättningsgranderna vid expropriation tvingas lagstiftaren lämna stort utrymme åt rättstUlämpningen. För att en reell ändring skall komraa tiU stånd är det elt oavvisligt krav att entydiga och bestämda uttalanden görs i motiven om lagsttflarens intentioner.

Lantbruksstyrelsen förordar en allmän föreskrift av innebörd atl för skada som uppslår genom expropriation skall erläggas en ersättning som bereder expropriaten möjlighet att bibehålla oförändrad förraögen-hetssläUning. En sådan föreskrift skulle enligl styrelsen få särskild betydelse i de fall då totalersällningen inkluderar fastighelsintrång. Som motivering till förslagel anför styrelsen.

Försäljningar och expropriation av jordbraksmark för andra ändamål än jordbrak sker oftast till förhållandevis höga priser och ökar genom sin prishöjande effekt i regel svårigheterna all driva elt lönsamt jordbruk och all åstadkomma strukturella förbättringar inom näringen, inle bara i den omedelbara närheten av de försålda respektive exproprierade orarådena, utan även på betydande avstånd från dessa. I närheten uppstår förväntningsvärden även på raark sora enligl förefintliga planer inle är avsedd för bebyggelse inom överskådlig tid. Markägarna blir obenägna alt sälja, eftersom de hoppas få ut ännu högre priser längre fram. Slruklurrationalisering kan i dylika områden ske endast genom "tUlskottsarrenden", oftast kortvariga sådana. Härigenom motverkas mera långsiktig planering för jordbruksdriften saml för rationell jordbruksdrift erforderliga investeringar i mark och byggnader. Även på ganska stora avstånd från de för exploatering försålda eller exproprierade egendomarna stiger prisema på jordbruksjord. Säljarna respektive expropria-terna önskar ofta förvärva ersättningsmark. Härigenom stiger antalet presumtiva köpare av jordbruksfastigheter och efterfrågan på dessa ökar ytterligare. Redan detla verkar prishöjande. Dessa köpares i regel goda kapitaltillgångar gör del möjUgl för dem atl erlägga köpeskillingar som vida överstiger marknadsvärdet i respektive orter. Följden blir ytterligare prisstegringar som i sin tur skapar höga förväntningsvärden och svårigheter alt köpa tillskollsmark för den angelägna strukturrationaliseringen. Att reglerna för ersättning vid expropriation utformas så att prisnivån på jordbruksjord och skogsraark inte onödigtvis höjes har sålunda väsentiig betydelse för jordbraket i allmänhet och för möjligheterna all genomföra en snabb strukturrationalisering i synnerhet. Veder-

Prop. 1971:122 lOl

börande fastighetsägare skall självfallet bli helt tUlgodosedda i ekonomiskt hänseende men inte överkompenserade. Ett allmänt stadgande av denna innebörd borde lämpligen införas i lagtexten.

Även bygglagulredningen ifrågasätter ora inte målsättningen för den totala ersättningen borde komma till ullryck i lagtexten. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare säger sig med tillfredsslällelse konstalera alt grandprincipen all expropriationen inte skall försämra expropriatens förmögenhelssiluation upprätthålls.

Lanlmäteristyrelsen pekar inledningsvis på tre omständigheter som enligt styrelsens mening främst har medfört all ExL:s, BL:s och naturvårdslagens ersättningsregler är svåra all tillämpa. Den första är atl man, då det inte har varit möjligt att nå politisk enighet om vissa ersättningsprinciper, vall alt överlämna en rad tillämpningsfrågor till rättspraxis. Detla gäller särskUt byggnads- och naturvårdslagarna. Den andra är att man i lagstiftningsarbetet ofta har koncentrerat intresset lill hur en ersättning skall beräknas och mindre diskuterat målsättningen för ersättningens bestämmande. Olägenheterna härav framträder särskilt då nya värderingsmetoder börjar tUlämpas och då nya omständigheter som kan påverka ersättningsfrågans behandling tillkomraer. Den tredje oraständighelen är alt expropriationsmålen i princip ses som tvistemål. Enligt styrelsens mening skulle det vara till påtaglig fördel om man i expro-priationsprocessen i likhet med vad som gäller vid fastighetsbildning och fastighetstaxering kunde införa vissa moment av officialprövning.

För den enskUde markägaren som drabbas av expropriation synes enligl stjTclsen det väsentUga vara den totala ersättningens storlek och inte omfattningen av de olika delposterna. Det finns därför skäl för att söka formiUera en generell målsättning för den totala ersättningens bestämmande. Denna målsättning bör vara alt ersättningen skall bereda expropriaten möjlighet att bibehålla sin förmögenhetsställning oförändrad. Ersättningen bör bestämmas mot bakgrund av den skada som uppslår om expropriaten vidtar de ålgärder sora kan företas för all minska skadan, t. ex. köper ersättningsfastighet, flyttar sin rörelse etc. De mest uppenbara fallen av överkompensation hittills lorde vara sådana då personlig skada har beräknats ulan beaktande av de anpassningsmöjligheter som förelegal. Det synes därför önskvärt all man i motiven exemplifierar eller på annat sätt preciserar i vilka fall man vid ersättningens bestämmande skäligen kan förutsätta, alt expropriaten har sådan reeU möjlighet att begränsa skadan alt ersältningsberäkningen bör ta hänsyn härtUl, oavsett om en begränsning verkligen sker eller inle.

Även Samfundet för fastighetsvärdering framhåller att det är önskvärt all det klart sägs ifrån att målsättningen för bestämmandel av den saramanlagda expropriationsersättningen skall vara atl ersättningen skall bereda expropriaten möjlighet att bibehålla en oförändrad förmögenhetsställning, samt att ersättningen bör bestämmas mot bakgrand av den

Prop. 1971:122 102

skada som uppstår sedan expropriaten har vidtagit de ålgärder som uppenbarligen kan vidtas för all minska skadan. Också tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri) fra;mhåller att den skadelidande bör kunna åläggas att i rimlig utsträckning medverka lill att hans förmögenhels-stäUning hålls oförändrad. Med utgångspunkt häri diskuteras hur exproprialionsskadan bör värderas i olika situationer. Om expropriaten har möjlighet att skaffa en likartad och likvärdig egendom som ersättning för den förlorade bör ersättningen uppgå tUl kostnaden härför jämte gottgörelse för olägenheter och förlusler (intrång) i samband med avståendet och förvärvet. I anslutning härtiU anför högskolan.

Ibland torde exproprianlen tUlhandahålla sådan likartad och likvärdig egendom av beskaffenhet att den bör kunna godtagas av expropriaten. Ersättningen bör i sådant fall vara lika med del pris som den likvärdiga nyttigheten betingar eller marknadsvärdet å denna egendom, oavsett ora expropriaten godtar ersätlningsförvärvet eller föredrar ersättning i pengar. Om en likvärdig ersältningsegendom av godtagbar beskaffenhet släUs tUl förfogande utan kostnad och expropriaten med slöd av lagbestämmelse är skyldig godtaga att skadan på detta sätt avhjälpes, bör sålunda någon särskild penningersättning inle ulgå annat än för eventuell kvarstående skada samt för intrång. En sådan situation kan ibland föreligga då skadan minskas eUer undaniröjes genom fastighetsreglering. Under andra omständigheter kan ersättningsförvärv finnas att tUlgå på fastighetsmarknaden. Som sannolik kostnad för ersätlningsförvärvet bör i sådant fall sättas marknadsvärdet jpå den avstådda nyltighelen. Delta värde är ju definitionsmässigt Uka med det sannolika priset på en likartad och likvärdig nyttighet.

Skadeersättningen bör sålunda vid detta principfall utgöra antingen kostnaden för eller marknadsvärdet å erbjudet likartat och likvärdigt ersättningsförvärv av godtagbar be;skaffenhet eller marknadsvärdet å den avstådda egendomen samt därjämte ersättning för olägenheter och förluster i samband med avståendet och förvärvet.

Som ett andra principfall nämns att godtagbar ersättningsegendom av likartal slag inle tUlhandahålles av den exproprierande och inte heller kan erhåUas genom förvärv på fastighetsmarknaden. Skadeersättningen bör i detta fall i princip uppgå tiU det kapitaliserade värdet av den årliga förlust som uppkommer genora avståendet jämte ersättning för olägenheter, kostnader och förluster i samband med själva avslåendet. Ora den avstådda egendoraen skulle ha behållits i expropriatens ägo i all fraratid komraer det kapitaliserEide värdet att utgöra egendoraens avkastningsvärde. Om däremot egendomen skuUe ha behållits en mycket kort tid är i stäUet av intresse vUket pris som skulle ha erhållits vid fcr-säljnuigen, dvs. egendomens marknadsvärde. Om exproprialionen avser del av fastighet blir närmast det margUiella avkastnings- resp. marknadsvärdet tUlämpUgt.

Avslutningsvis konstaterar högskolan att värderingsreglerna med hän-

Prop. 1971:122 103

syn lill de olika situationer som kan föreligga bör ges en allmän utformning. Följande skiss tUl regler läggs fram.

1. Kan den genom expropriationen uppkomna skadan undanröjas eller minskas genom anskaffande av likartad egendom av godtagbar beskaffenhet bör ersättningen bestämmas med hänsyn tiU den beräknade kostnaden för dessa ålgärder.

2. Kan den uppkommande skadan ej undanröjas genom anskaffande av Ukartad egendom av godtagbar beskaffenhet skall ersättningen bestämmas med hänsyn till i vUken utslriickning egendomens avkastning påverkas under en skälig anpassnmgstid under den lid innehavaren av egendomen kunde ha väntats inneha egendomen saml fastighetens marknadsvärde. För skada som kvarstår efter det att åtgärder vidtagits för att minska uppkommande olägenheter skaU motsvarande gälla.

Enligt Svea hovrätt är det säkerligen rikligt att expropriationsersättningarna ofta sätts högre än de exproprierande har räknat med, åtmui-stone ora dessa har räknai med de belopp som i målen erbjudils i ersältning. På expropriathåll torde man emellertid hysa uppfattningen att ersättningarna lika ofta sätts väsentligt lägre än man på den sidan på förhand räknat med. Hovrätten erinrar i detta sammanhang om atl expropriationsmål, med den inskränkning som föranleds av inteckningshavares räll, är av dispositiv natur och att därför utgången av dessa, ofta komplicerade rättegångar är omedelbart beroende av bl. a. den utredning som från vardera sidan åberopas. Tydligt är atl, liksom i andra typer av mål, brister i processföringen kan resultera i all utdömd ersättning blir för låg eller för hög i förhåUande lUl del resultat sora annars skulle kunnat ernås.

Hovrätten framhåller vidare att ersättningsreglerna måste utformas under beaktande av artikel 1 i tUläggsprotokoUel 1952 tUl den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Enligt nämnda arlikel får ingen berövas sin egendom annat än under de förutsättningar som anges av bl. a. folkrättens allmänna grundsatser. Enligt den inom folkrätten härskande uppfattningen är föratsättningen för atl expropriation skall vara tillåtlig att den drabbade får full ersättning ("just compensation").

Enligt RLF är det påtagligt all expropriationsdomstolarna efler 1949 års lagändring har visat en aUt mer restriktiv inställning i expropriationsmål till den exproprierandes förmån. Övervärdering av fast egendom hör numera tUl de absoluta undantagen. Visst fog kan enligl förbundet föreligga för de från kommunalt håU framförda synpunkterna all expropriation är en ofördelaktig förvärvsform, men i myckel hög grad har detta sin förklaring i det sätt på vilket bl. a. många kommuner för lalan i målen. Det är ingalunda ovanligt att de exproprierande underlåter att prestera nödvändiga utredningar. Genora en lämplig processföring skulle del i många fall vara möjligt att underlätta, påskynda och förbiUiga målen och därmed också nedbringa de totala kostnadema för den exproprierande.

Prop. 1971:122 104

Bankföreningen påpekar atl del är av stor vikt för bankerna att expropriationsersättningarna verkligen blir tillräckliga för alt ge fullgott skydd mot förlusler på inteckningar mom ell realistiskt belåningsvärde. Föreningen ser därför med oro piå den i utredningsförslaget framträdande tendensen att genom åtgärder av olika slag försöka få tiU stånd en snävare ersällningsberäkning än f. n.

Enligt Näringslivets byggnadsdelegation har de föreslagna ersättningsreglerna blivit invecklade och därmed tidsödande att tUlämpa. De anknyter f. ö. inle — som utredningen vUl göra gällande — till några "marknadspriser" i vedertagen mening, ulan till en kommunal prisreglering av markförvärv. Delegationen anför också all exproprialionsutredningen har ägnat mycket betydande utrymme ål regler som syftar till att begränsa vederlag för s. k. förvänliungsvärden i anledning av tätbebyggelse men trots delta inte lämnat någon slutgUtig lösning på probleraet hur förväntningsvärden skaU behandlas eUer någon teoretiskt tUlfredsstäUande analys av frågan hur exproi)riationslagsliflningens värderingsregler skaU kombineras med byggnadslagstiftningens bestämmelser om fördelning av byggnadsrätt, särskUl 5 § BL. SACO håller i och för sig med om alt nuvarande ersättningsregler i vissa avseenden är olämpligt utformade men anser alt utredningen har överdrivit ersällningsreglemas betydelse i de faU överkompensation eller spekulationstendenser kan anses ha förekommit.

Samfundet för fastighetsvärdering anser all vissa av de föreslagna ersättningsreglerna inte är tillräckligt genomarbetade. Della måste avhjälpas innan förslagen upphöjs till lag. Vid elt fortsatt lagstiftningsarbete är det enligt samfundet nödvändigt med en ordentlig analys av värderingsprinciper och ersältningssituationer. I diskussionen måste man skilja mellan vad som är fastighetsvärderingsfrågor och vad som är ersättningsfrågor. Även om i etl fall värderingsproblemen har lösts på elt tillfredsställande sätl är därmed inle klart alt ersättningsfrågorna har fåll en lämplig lösning. Nar det gäller alt bedöma ersättningsfrågorna raåste nya aspekter anläggas, vUket inle rainst sammanhänger med bedömningar av markpoUtisk art och med olika slag av skälighetshänsyn.

I fråga om bevisbördereglerna är raeningarna starkt delade bland remissinstansema. Förslagel godtas av vägverket, lantmäteristyrelsen, vattenfallsverket, saneringsutredningen, kommunförbundet, landstingsförbundet, reservanterna i Stockholms sladskollegium, SKTF och FSKF. Naturvårdsverket och bygglagutredningen ifrågasätter ora inle de föreslagna principerna även bör införas i lagtexten.

Ett flertal andra remissinstanser anser all gällande regler — rätt lUl-lämpade — leder tUI godtagbara resultat. Bland remissinstanser som har denna eUer närliggande uppfattning märks Svea hovrätt, expropriationsdomstolen i Stockholm, tekniska högskolan (sektionen för lantmä-

Prop. 1971:122 105

teri). Näringslivets byggnadsdelegation, advokatsamfundet. Lantbruks förbundet, RLF och SACO.

Kommunförbundet ansluter sig helt lill utredningens uttalande att en regel om att domstolen i tveksamma fall bör döma tiU den ena eUer den andra partens förmån med hänsyn tUl omfattningen av ovisshetsmarginalerna oundvikligen måste leda till över- resp. undervärderingar i elt betydande antal faU. De kommunala erfarenheterna pekar enligl förbundet entydigt på att den bevisbörderegel som gäller till nackdel för exproprianlen i flera faU har lett tiU mindre tUlfredsstäUande resultat med överpriser som konsekvens. Domstolarna har i praktiken ofta lagt en mycket tung bevisbörda på de exproprierande kommunerna. Förbundet belyser detla med en redogörelse för etl rällsfaU som rörde värdering av en rörelse och förklarar sig anse utredningens förslag utgöra en väsentiig förbättring. Även vattenfallsverket bekräftar alt bevisbördan åvUar den exproprierande och att detta ofta har medfört betydande besvär och kostnader för sökanden. Markägaren har sålunda i en process ulan befogad anledning kunnat påslå, all viss mark har värde som exploateringsobjekt för tomtmark eller för en mineralfyndighet. Elt sådant påslående måste sökanden försöka bemöta genom egna utredningar och särskilda sakkunniga, vilket medför avsevärda kostnader. Om bevisbördan i sådana faU läggs på markägaren, kan detla ha den effekten att han kan avhållas från att framställa yrkanden och påståenden som saknar verklighetsunderlag. Samma synpunkter framförs av Elverksföreningen.

Stockholms stads juridiska avdelning uppger att bevisbördereglerna f. n. tiUämpas så all expropriatens påståenden godtas om den exproprierande inte kan motbevisa dem. Detta medför all exproprialerna många gånger kan göra löst grandade påståenden rörande förhållanden om vUka den exproprierande inle har rnöjlighet att skaffa fram bevisning. Som exempel nämner avdelningen elt mål sora avsåg expropriation av en fastighet, vari drevs restaurangrörelse. Fastigheten förhands-tillträddes år 1961. Då hovrätten raeddelade dom tre år senare godtogs trots stadens bestridande reslaurangidkarens blotta påståenden om inredningens ålder och skick. Någon bevisning härom fördes aldrig av reslaurangidkaren och kunde givetvis inle heller föras av staden. Förslaget om likställighet fyUer därför enligl avdelningen elt stort behov. Hur stort behovet är kan inle utiäsas ur praxis, eftersom bevisbördans fördelning ofta mle framgår av domskälen. De exproprierande avstår nämUgen vanligtvis från att göra bestridanden eller påståenden om vUka de saknar bevis. Det torde inte kunna påstås att den föreslagna regeln ålägger expropriaten en aUtför tung börda, eftersom i vart faU i första instans den exproprierande skall svara för expropriatens rättegångskostnader inklusive kostnadema för bevisningen. Förslaget innebär inle heller alt bevisbördan i släUet kommer att åvila expropriaten och alt dom-

4t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 106

stolen i tveksamma fall skall döma tiU expropriatens nackdel. Tvärtom innebär förslaget alt domstolen när bevisning om storleken av inträffad skada inte alls eUer endast med svårighet kan föras får uppskatta skadan. Enligt SKTF kan rällssäkerhetskraven i fråga om utredningens förslag om bevisbördan anses tUlgodosedda genom de för expropriaten förmånliga reglerna om fördelningen av rättegångskostnaderna.

FSKF antyder all, även om domstolarna många gånger undvikit all direkt i sina domskäl uttrycka den nu rådande principen, denna ändå kan ha kommit till uttryck i domstolsavgörandena. Del äldre synsättet är enligt föreningen en kyarleva från tider då den exproprierandes processuella resurser framstod som överlägsna.

När det gäller att i expropriationsmål förebringa bevisning är det enligt Samfundet för fastighetsvärdering rimligt att parterna i princip har samma skyldigheter. Däremot bör det vid värderingen av de framlagda bevisen kunna anses skäUgl all när ovisshet föreligger om rätt värde och bägge parter har förebragt lika god bevisning för sina ståndpunkter låta osäkerheten i första hand drabba den exproprierande. Tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri) uttalar sig på liknande sätt.

Vad som enligt Svea hovrätt motiverar nuvarande regler är — utöver expropriationens karaktär av tvångsingripande och vad som sammanhänger därmed — bl. a. att det är den exproprierande som väljer tidpunkten för rättegången med de fördelar delta innebär i fråga om t. ex. möjUgheterna att bedriva utredningsarbetet. Motparten kan med hänsyn till kostnaderna ofta inle ens påbörja detla arbete före stämningen och befinner sig sålUlvida i elt processueUt underläge. Enligt hovrättens mening motsvarar de nuvarande bevisreglerna, rält tillämpade, ganska väl kravet på en rimlig avvägning i de intressekollisioner som är förbundna med de inte sällan mycket komplicerade värderingsspörsmålen vid expropriationer. Den närmare innebörden av utredningens förslag om ändrade bevisregler är f. ö. oklar och de skäl utredningen åberopar för en ändring förefaller föga bärande. Hovrätten finner sig därför inle kunna tUlstyrka förslaget.

Lantbruksförbundet framhåller att den exproprierande i regel har vida större resurser och insikter än motparten. Det måste därför vara i hög grad påkaUat att den underlägsna parlen får den kompensation som nuvarande bevisregler ger. Utredningen, som egendomligt nog har underlåtit att granska det omfattande domsmaterial som finns lill följd av föreskrifter om skyldighet alt insända doraar i expropriationsmål lill justitiedeparteraentel, kan inle med fog påstå att gällande regler har gett orättmäliga resultat. Även RLF påpekar att de exproprierande i många fall helt och i nästan alla fall delvis förfogar över större möjligheter att förebringa utredningar genom offentiiga organ, t. ex. lantmäteriet. SkuUe man helt överge systemet att lägga den avgörande bevis-

Prop. 1971:122 107

bördan på den exproprierande, torde därför risk föreUgga för alt domstolarna mer eller mindre omedvetet gynnar den starkare parlen. Frågan bör utredas närmare och förslaget överarbetas ytterligare.

Enligl expropriationsdomstolen i Stockholm torde f. n., i överensstämmelse med uttalandena av lagrådet och andra lagutskottet i 1949 års lagstiftningsärende, som huvudregel gäUa all vid ovisshet om värdet bevisbördan ligger på den exproprierande. Enligl domstolens erfarenhet har bevisregeln lillämpals på elt sätt som i allmänhet lett till godtagbara resultat. När man bedömer det berättigade i denna regel bör man ha i minnet all domstolarna i stor utsträckning verkställer ersällningsberäk-ningarna på grundval av förebragt utredning i målet och att bevisregeln endast i undanlagsfall kommer till användning. Eflersora expropriationsmålen ofta rör betydande värden, brukar parternas utredning vara ganska omfattande och ge en någorlunda tUlfredsstäUande grundval för domstolens ersällningsberäkning. Del är naturligt all domstolen därvid säUan kommer fram lUl elt exakt belopp. I aUmänhet ger utredningen vid handen, att ersättningen skall ligga inom vissa gränser. All domstolen i sådana fall vid det slutliga bestämmandet av ersättning inte stannar vid den nedre gränsen ulan, såsom väl i allmänhet är fallet, sätter beloppet något över millen, synes inle vara stötande för rättskänslan. Med anlednmg av vad utredningen anför om 35 kap. 5 § rättegångsbalken påpekar dorastolen alt det för alt bestäraraelsen skall vara tillämplig förutsätts att fuU bevisning om en skadas storlek inte aUs eller endasl med svårighet kan föras. Detla torde sällan vara fallel i expropriationsmål, där del i aUmänhet förebringas omfattande bevisning. Enligt domstolens mening raåste det för tveksamma fall finnas en bevisbörderegel, som ger anvisning om vilkendera parlen som har att bära risken av en ovisshet om ett relevant faktum.

Näringslivets byggnadsdelegation ifrågasätter om de osäkerhetsmarginaler som uppslår mellan olika ersätlningsberäkningar i främsta rummet verkUgen beror på bevisvärderingsfrågor. Snarare vittnar dessa svårigheter om alt de värderingsfaktorer som skulle kunna ge elt från teknisk och ekonomisk synpunkt rationellt underlag för värderingen vid tätbebyggelseexploalering inte har fått någon genomarbetad och enhetlig lösning. Delegationen finner det emellertid i och för sig rimligt, att bevisvärderingen också i expropriationsmål följer aUmänna rättegångsregler. Delta skulle kunna slås fast genom en justering av 13 § ExL.

Enligt lantmäteristyrelsen måste beaktas all parterna då det gäller möjligheterna att förebringa bevisning har olika förutsättningar. Kommunen har ofta etl omfattande utredningsmaterial beträffande genomförda försäljningar, vUket markägarna saknar. Då det gäUer frågor sammanhängande med personlig skada är däremot markägaren nalurUgen den som har de bästa möjlighetema att frambringa ett utredningsmaterial. I princip synes rikligt alt parterna är likställda vid domstolens

Prop. 1971:122 108

bevisprövning. De praktiska konsekvenserna härav synes dock begränsade, då det ofta kommer att firamstå som oskäligt att osäkerhet vid bestämmandet av ersättningens storlek skaU drabba den som utsätts för ett tvångsförfarande, som sker tiU förmån för ett allmänt eller enskUt intresse. Om man vUl undvika att osäkerhet leder till höga ersättningar synes man i första hand böra öka domstolens möjligheter att minska osäkerheten. Styrelsen anser att detta bäst skulle ske genom atl expropriationsprocessens karakläi: av tvistemål förändras. Om detta inte är möjligt bör man överväga att öka domstolarnas räll och skyldighet att om så anses erforderligt infordra kompletterande utredning från partema, lUlkalla särskUda sakkunniga och infordra remissyttranden från myndigheter och institutioner som arbetar med värderingsfrågor. Även Samfundet för fastighetsvärdering anser att en mer aktiv processledning från domstolens sida skulle kunna bidra tiU större säkerhet i värderingen. Liknande synpunkter anförs av tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri).

SACO framhåller att en ändring av bevisbördan inte ökar värderings-noggrannheten. Denna bör i försila hand förbättras genom ökade kunskaper om fastighetsvärdering, fastighetsmarknad och därtiU hörande problem. Enligt SACO:s mening ar det därför angeläget atl forskningen och utbildnmgen på detla område på allt sätt stöds. Det kan vidare övervägas om inte expropriationsdomstolarna bör ges möjlighet att göra egna värderingar, särskilt då parternas bevisning ler sig otUlräcklig eller motsägelsefull.

Utredningens förslag all expropriationsersättningen skall delas upp i tre ersätlningsarter, löseskUling, intrångsersättning och personlig ersättning, har inte mött niigra erinringar vid remissbehandlingen.

Kommunförbundet understryker alt kraven på omedelbar kontant ersättning vid expropriation ställer stora krav på kommunernas ekonomi. Delta medför svårigheter specielll för små kommuner eller starkt expanderande kommuner när behov föreligger att söka expropriation av stora arealer. Hithörande frågor fordrar ytterligare överväganden. Om kravet på kontant eisätlning bibehålls i framtiden torde det vara nödvändigt alt ge exproprieiande kommuner ökade låneraöjligheter t. ex. genom en ökning av fonden för de statliga markförvärvslånen.

3.4.2. LöseskiUing. Utredningens förslag rörande marknadsvärdet har mottagits positivt eller lämnats ulan erinran av ett flertal remissinstanser. Bland dem märks expropriationsdomstolen i Stockholm, vägverket, kammarkollegiet, bostadssiyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, saneringsutredningen, landstingsförbundet, SKTF, FSKF och Folksam. Andra remissinstanser uppg:er sig- inte kunna se någon förbättring

Prop. 1971:122 109

genom det nya förslaget. Hil hör RLF och Näringslivets byggnadsdelega tion.

Expropriationsdomstolen i Stockholm uppger all som riktpunkt vid värdesättningen av fastighet gäller att försöka få fram elt belopp som så nära som möjligt motsvarar det pris fasligheten kan antas betinga i en allmän marknad. Domstolen har därför inle något alt erinra mot att nuvarande regel om löseskUlingens beräkning ändras på sätt utredningen har föreslagit. Förslaget synes inte medföra någon ändring i sak av granderna för bestämmande av löseskiUing. Det är närmast av redaklioneU karaktär och har en viss fördel från lagteknisk synpunkt. När det gäller att fastställa marknadsvärdet lorde även i framliden ortens pris och fastighetens avkastning vara de för värdesätlningen mest avgörande faktorerna.

Förslaget alt tUl löseskiUing hänföra endast marknadsvärdet kan enligt Svea hovrätt synas medföra vissa principiella fördelar men har även klara nackdelar. Om marknadsvärdet skall användas vid exproprialions-värdering, bör del emellerlid inle ges en så begränsad innebörd soni utredningen föreslår. Hovrätten utvecklar sina synpunkter på följande sätt.

En följd av förslagel skulle bli att i åtskUliga fall två eller tre värderingar kan bli erforderliga, där del med nuvarande regler är tillräckligt med endast en värdering. Sålunda måste tydligen — även om det i ett visst fall står klart atl ersättningen för en faslighet skall beräknas t. ex. på grundval av en koslnadsvärdering — göras en särskild värdering enbart för alt utröna och fastställa marknadsvärdet om detla är lägre. Vär-deskUlnaden utgår, jämte eventuella andra poster, såsom personlig ersättning, vUket här måste anses vara en föga adekvat beteckning. Värderingen underlättas inle av atl skilda värderingstidpunkter skall gäUa för de olika ersällningsarlerna. Utöver nackdelarna av ett ofta mera betungande värderingsarbete lUlkoraraer alt gränsdragningen mellan er-sättningsartema blir svävande. Särskilt torde en viss förvirring kunna befaras av alt under begreppet personlig ersältning skall kunna hänföras större eller mindre del av vad som nu benämns löseskiUing och ersättning för skada och intrång på restfaslighel.

Lantbruksstyrelsen föreslår alt i lagtexten lämnas en definition av begreppet marknadsvärde, förslagsvis "det sannolikaste priset vid en frivillig överlåtelse". Samfundet för fastighetsvärdering, som instämmer i målsättningen alt löseskUlingen skall motsvara marknadsvärdet, lägger fram ett liknande förslag och menar all om en definition inte las in i själva lagtexten den åtminstone bör lämnas i motiven. Även länsstyrelsen i Norrbottens län och SACO vill ha en närmare definition av vad som avses med marknadsvärde.

SKTF riktar uppmärksamheten på att olika värderingsmetoder kan ge mycket oUka resultat. Det skulle därför ha varit av värde om man hade angett i vilka fall en viss värderingsmetod bör användas.

Kommerskollegium kan i huvudsak ansluta sig till utredningens för-

Prop. 1971:122 110

slag all införa marknadsvärdet som riktmärke vid beräkningen av expropriationsersättningen. Kollegiet ifrågasätter dock om i flertalet fall ett "sant" marknadsvärde konuner all kunna fastställas. Speciellt i kombination med den långa tidrymd som kan ha förflutit meUan värderings-tidpunkten och målels avgörande kan det säkerligen medföra betydande svårigheter att "rekonstruera" marknadsvärdet, allrahelst om en splittrad prisstruktur rådde i kommunen vid värderingstidpunklen.

Vid värdering av jordbraks- och skogsmark kan enligt vägverkets erfarenhet ledning hämtas i de normer som har uppställts i olika sammanhang, bl. a. i vägmarksersättningssakkunnigas betänkanden år 1948 resp. 1951 angående grunder för bestämmande av ersättning för upplåtelse av vägmark m. m. saml vägmarksersältningskomraitténs betänkande år 1963 angående ersättning vid upplåtelse av jordbruksmark tiU allmän väg. Dessa normer har godtagits även av jordbraksorganisationerna och det är därför sällsynt alt rättegång måste tillgripas inom denna värderingssektor. När det däremot gäller mark i och invid tätorter är rätle-gångsfrekvensen betydUgt större beroende bl. a. på alt markägaren lUl grand för sina krav ofta lägger mycket osäkra på subjektiv förväntan grundade hypotetiska avkastningsikalkyler som avsevärt överstiger ortens pris. Verket har följaktligen särsldlt inom denna värderingssektor behov av regler, som i det enskilda falhjt medför ett objektivt sett rikligare resultat. Verket framhåller vidare som värdefullt att större hänsyn får tas tiU prisstatistik och sådant än, som nu ofta sker, till på subjektiv förväntan grundade hypotetiska avkaslningskalkyler. Inte heller har verket i princip något alt invända mol citt ullrycket "ortens pris" slopas såsom ägnat att i alltför hög grad begränsa materialet för prisjämförelser. Det förhållandet att man byter begreppet "ortens pris" mol "marknadsvärde" torde dock inle medföra den avgörande betydelse utredningen tänkt sig, eftersom man vid framräknjinde av ett marknadsvärde tiU övervägande delen har att som nu tUl grand lägga ortens pris.

I flera yttranden diskuteras frågan om den betydelse som vid fastställande av marknadsvärdet skall tillmätas fastighetspriser som har påverkats av kommunens markpolitik. Denna fråga skall behandlas i anslutning till kompensationsreglema i BL. Expropriationsdomstolen i Stockholm understryker att sora jämförelseobjekt bör godtas endast sådana köp där priset kan antas ha varit opåverkat av ovidkomraande orasländigheier. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar del omöjliga i att dra en beslämd skiljelinje mellan å ena sidan faktorer, som bör föranleda diskvalifikation av jämförelseobjekt, och å andra sidan faktorer, vars förekomst leder tUl alt värdenivåerna justeras före överföringen. Att i praktiken finna jämförelseobjekt som identiskt motsvarar inlösningsfaslighelen lär enligt länsstyrelsen vara uteslutet. Sådana omständigheter som säljarens monopolställning, köparens speciella behov av fastighelen eller förekcimslen av släklköp kan ha orsakat en

Prop. 1971:122 111

prissättning som inle bör få inverka vid bedöraningen av ortens pris. Länsstyrelsen, sora tillstyrker utredningens förslag till värderingsregler, frarahåUer slutiigen alt del är viktigt atl dessa regler saraordnas med värderingsreglerna i den nya fastighetsbUdningslagsliflningen.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser att diskussionen kring det föreslagna nya och vad i övrigt i betänkandet förekoramer till klarläggande av regelsystemet är upplysande och värdefullt för den som skall tUlämpa reglerna. Föreningen anser del lovvärt att de ofta kritiserade hypotetiska avkaslningskalkylerna förts åt sidan genora alt i betänkandet betonats del vida större värdet av en värdering, grandad på faktisk avkastning, och uppskattning efter grunder liknande dem som tillämpas på den allmänna fastighetsmarknaden. Hänvisning har vidare skett till det faktura, att dorastolen vid ovisshet om marknadsvärdet kan uppskatta skadan tUl skäligt belopp — något som talar för att värderingen i praktiken kanske inle knyts lUl vissa termer och begrepp ulan i stället framstår som resultatet av helt allmänt förnuftiga överväganden. Huravida sådan ovisshet har avseende på endasl ell specialobjekt (exempelvis en fabriksfastighet) eller värderingsfall över huvud tagel, har inle klarlagts. Det synes emellertid angeläget, särskUt av hänsyn till inteckningshavarna, att sådana värden som är direkt knutna till fasligheten i form av byggnader eller andra anläggningar ersätts inom ramen för löseskUlingen och inte bara som personlig ersältning, även om de, med hänsyn till alt de är avsedda för mycket speciell användning, inle kan ge utslag i en värdering för försäljning på den fria raarknaden. Även Svea hovrätt diskuterar frågan hur förslagel påverkar skyddet för innehavare av penninginteckning. Hovrätten tar upp de mera specieUa faU då en faslighets marknadsvärde är obetydligt i förhållande lill avkaslningsvärdel eller återanskaffningsvärdet. I fall som dessa, där värdet ofta ligger i en byggnad med dess tillbehör, kan rättsförlust inträda för inteckningshavare, om hela eller större delen av ersättningen utgår som personlig ersältning, medan en sådan ordning kan te sig som en fördel för fastighetsägaren, eftersom persoiUig ersättning i princip är oåtkomlig för inteckningshavarna. Man kan erUigt hovrätten knappast raed fog hänvisa till alt fasligheten kanske inle skulle ha inbringat något belopp vid en tänkt exekutiv auktion, eftersom inteckningshavarna vid expropriation blir betagna möjligheten att själva bevaka sin rätt. Hovrätten anser alt det hade varit av intresse att få belyst hur domstol skall förfara, om parterna förklarar sig eniga om all marknadsvärde saknas och därför, enligt förslagel, all ersättning skall ulgå som personlig ersättning trots att penninginleckning finns.

Advokatsamfundet frarahåller att en faslighels marknadsvärde generellt kan sägas utgöra nuvärdet av beräknad framtida avkastning öch atl olika slags avkaslningskalkyler inle kan undvaras som hjälpmedel vid värderingen. Detta gäUer även hypotetiska avkastningskalkyler.

Prop. 1971:122 112

SACO påpekar att utredningen har gett begreppet marknadsvärde en definition som i sak motsvarar exempelvis 9 § kommunalskattelagen. Men det är mycket tveksamt om utredningen verkligen tiUämpar begreppet konsekvent i sin egen argumentering. Utredningen synes sålunda i stort vUja sätta likhetstecken mellan marknadsvärde och avkaslningsvär-de. SACO framhåller emellerlid alt avkastningen bara är en av de faktorer som påverkar en fastighets! marknadsvärde. Den är inle aUtid ens den mest betydelsefulla faktom, Fritidsfastigheler t. ex. ger inle någon avkastning i egentlig mening.

När det gäller beräkning av löseskiUing för skogsfastighet eUer del därav anser skogsstyrelsen att en värdering bör utgå från ett avkastningsvärde som via kapilaliseringsräntefolen anpassas till marknadsnivån. Att direkt gå på marknadsvärdet torde vara vanskligt eftersom prisstatistiken på skogsfastigheter är mycket bristfällig. I dagens läge försvåras emellertid en beräkning av marknadsvärdet via avkaslningsvärdel av att skillnaden mellan konstaterade köpeskUlingar och avkaslningsvärde-na är stor. Föreliggande förslag tUl nytt skogsbeskallningssyslem kan dock, om det genomförs, komma alt minska skillnaden.

Beträffande värderingstekniken understryker Samfundet för fastighetsvärdering viklen av alt skilja mellan avsikten med värderingen och de metoder som används. I utrsdningens förslag har denna åtskUlnad inte helt iakttagits i alla avseenden. Vidare är det enligt samfundels mening inte lämpligt att frångå de:n gängse indelningsgrunden för melodema vid fastighetsvärdering, nämligen orlsprismeloder, intäkts-kosl-nadsmeloder (avkaslningskalkyler) samt produktionskoslnadsmetoder. Expropriationsdomstolen i Stockholm anför i fråga om värderingsmetoderna följande.

Det råder ett nära samband mellan överföringsmetoder och kalkylmeloder. Naturligtvis är det länkbEirt alt upprätta en hypotetisk driflskal-kyl, som grandar sig enbart på. allmänna erfarenhelsdala från andra marknader än fastighetsmarknaden. I allmänhet torde dock hypotetiska driftskalkyler vara grandade på dala från fastighetsmarknaden. Ibland kan de vara uppbyggda så helt och hållet på vissa jämförelsefastigheter, atl kalkylema närmast är att hänföra tUl elt slags överföringsmetod. Å andra sidan är tydligen en vanlig ortspriskalkyl, som bygger på köpeskUlingar för några jämförelseobjekt, enligl utredningen, alt beteckna såsom en överföringsmetod. Om dessa objekt, såsom vanligen torde vara faUet med värdefuUa hyresfastigheter, köpts med ledning av hypotetiska driftskalkyler, kan överföringsmetoden bedömas som en funktion av dala hämtade från värderingar enligt en kalkylmetod. Domstolen viU därför understryka, att det för erhållande av ett riktigt värderingsresullat ofta ej spelar så stor roll vilken värderingsmetod som användes. Det viktiga är att värderingsmetoden är tUlfredsstäUande underbyggd.

Domstolen framhåller vidare i viss polemik mot utredningen att osäkerheten i ett framräknat resultat inte i och för sig ökar med ökad mängd data och antaganden som förs in i kalkylen. Ofta är förhållandet

Prop. 1971:122 113

det rakt motsatta. En ökad mängd data och antaganden kan underlätta hänsynslagande tUl individuella särdrag hos värderingsobjektet, medan en minskning kan leda lill en alllför schablonartad värdering.

Näringslivets byggnadsdelegation anser i likhet med utredningen att man åtminstone i vissa fall kan slopa särskild uppskattning av löseskUling. Della torde vara motiverat t. ex. då löseskUlingen är ringa i förhållande tiU annan ersättning. Som exempel på sådana fall nämns en motorvägsexproprialion över en mindre tomldel, där bullerstömingar-na har större betydelse än ägoviddsförlusten, och en rältighetsexpropria-lion för berglunnel, där sprickor och sättningar våUar skador, men själva upplåtelsen av utrymme för tunneln !knappast vållar någon olägenhet. Genom tUlägg lill 7 § ExL skuUe därför kunna fastslås, att doraslolen kan underlåta alt beslärama löseskiUing, om denna skulle uppgå till ett obetydligt belopp i förhåUande tiU annan expropriationsersältning.

I frågan om expropriationsändamålets inverkan på fastighetsvärdena kan enligt RLF invändningar riktas mol vad utredningen anför om alt hänsyn inte skaU tas till den exproprierandes särskUda intresse av alt förvärva viss fastighet. Det resoneraang utredningen för under hänvisning lill grannelagsrättsliga regler leder emellertid till att förbundet för sin del anser sig med tvekan kunna godla utredningens huvudslåndpunkt. Detta innebär dock inte atl förbundet anser förslaget så genomarbetat atl det kan ulan yllerligare överväganden läggas till grand för lagstiftning. Såvitt förbundet kan finna måste gränsdragningsproblem uppkomma genom den föreslagna regeln, ett förhållande sora naturiigen om möjligt bör undvikas.

Förslaget om värderingstidpunkten har fått etl blandat mottagande bland remissinstanserna. Från flera håll hälsas förslaget med största lillfredssläUelse medan det på andra håU utsätts för skarp kritik. Några remissinstanser anser atl tidpunkten för värdering, tUlträde och belalning bör vara densamma. Förslag läggs också fram om atl värderingstidpunkten anknyts tUl bl. a. huvudförhandlingen eller domen i första instans.

Bland de remissinstanser som har mottagit förslaget positivt märks bostadssiyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, saneringsutredningen, kommunförbundet (majoriteten), FSKF och SABO. Kritiska mot förslaget är bl. a. Svea hovrätt, exproprialionsdomslolen i Stockholm, domänverket, reservanterna i kommunförbundet, SKTF, RLF, Lantbruksförbundet, advokatsamfundet. Näringslivets byggnadsdelegation samt SACO.

FSKF är mycket positiv lUl förslagel och anser alt det är det mest effektiva av alla de förslag som har förts fram inom expropriations- och skatterätten under de gångna 20 åren i syfte att lösa probleraet om s. k. oförtjänt markvärdestegring.

Enligt kommunförbundet har gäUande regler om värderingstidpunklen

Prop. 1971:122 114

inverkat hämraande på koraraunernas planläggningsverksamhet. Eftersom elt expropriationsförfarande regelmässigt kan beräknas la avsevärd lid i anspråk har kommunerna nödgals vara återhållsamma med sådan planläggning som kan leda tUl höjning av expropriationsfastighetens för-vänlningsvärde. Med den tidigareläggning av värderingstidpunklen som utredningen föreslår bör dessa olägenheter i allt väsentligt kunna anses eliminerade. SKTF upplyser alt statens planverk såsom remissinstans i lillståndsärenden på senare tid har krävt så detaljerade besked i fråga om planarbetet att markområdets utnyttjande i detalj har blivit känt för markägaren innan den nu gällande värderingstidpunkten nås. Den föreslagna regeln medför visserligen praktiska svårigheter. Förslaget innebär dock så stora fördelar för kommunerna att värderingstekniken gärna kan få bli komplicerad. Det kan emellertid ifrågasättas om lösningen trots allt inle blir alltför ohanterlig. I vart fall bör förslagel att fastighetens skick skall bedömas efter ett nuläge omprövas.

Utredningens förslag alt tidigarelägga värderingstidpunkten är enligl bostadsstyrelsen angelägel. Löseskillingen kan då inte påverkas av de bebyggelseplaner kommunen lägger fram efler ansökningstidpunklen. Därigenom skapas bl. a. gynnsamraa föratsättningar för en offentiig debatt kring bebyggelseplaneringen. Samma uppfattning sora styrelsen har redovisar saneringsutredningen. Även planverket frarahåller alt förslaget skapar yllerligare raöjligheler för en öppen debatt i planfrågor.

Enligl statens förhandlingsnämnd har frågan om värderingstidpunklen hittiUs inle intagit någon central ställning vid nämndens markförhandlingar. Värderingen sker som. regel tämligen omgående efler del en försäljning har aktualiserats och ett lagt bud uppräknas som regel inte under förhandlingarna. Vid utdragna förhandlingar kan emellertid de höjande faktorerna inverka på det sättet all elt bud sora köparen i inledningsskedet anser vara för högt i slutskedet kan accepteras. Näranden vill emellerlid framhålla att, om den av utredningen föreslagna principen i fråga om värderingstidpunklen accepteras, kommunema lär komraa atl med eftertryck hävda denna vid förhandlingar med statliga myndigheter. En ledamot av nämnden tiUstyrker utredningens förslag med motiveringen att det bör verksamt bidra tiU alt fastighetsägarna inte onödigtvis förhalar expropriationsärendena i syfte alt spekulera i värdeökningar. Detta skulle vara så mycket mindre tUlfredsstäUande som en betydande del av markvärdestegringen kan betmgas av åtgärder som samhället har vidtagit ulan särskUda insatser från fastighetsägarnas sida. Förslagels genomförande bör leda lill all fastighetsägarna blir mer angelägna att överlåta sina fastigheter utan expropriation och över huvud laget lUl etl snabbare förfarande.

Byggnadsstyrelsen betonar vikten av ett snabbare förfarande i handläggningen av expropriationsfrågorna om värderingen skall knytas tUl marknadsvärdet den dag expropriationsansökan ges in.

Prop. 1971:122 115

Enligt kommerskollegium är den föreslagna ordningen atl föredra framför nuvarande lagstiftning därigenora att den förhindrar all den ena parten spekulerar i prishöjningar resp. prissänkningar på den andras bekostnad. De många nackdelar som uppenbarligen är förknippade med förslaget gör emellertid all kollegiet ställer sig tveksamt till della. Det kan sålunda ifrågasättas om inle markägare bör beredas möjlighet atl dra fördel av den markvärdestegring som kan inträffa oberoende av koraraunens ålgärder. Med de möjligheter till förlängning av expro-priationstiUstånd som utredningen föreslår kan intervallen meUan ansökningen och exproprialionsmålels avgörande bli mycket lång. Detta ökar naturligtvis möjligheterna all externa faktorer utan samband med plangenomförandet kan påverka markärdet under liden. Del synes befogat att markägare ges uttrycklig rätt tUl skälig jämkning av ersättningen på dessa grander.

Bankinspektionen diskuterar den föreslagna regelns betydelse för kreditgivningen. Om värderingstidpunklen placeras så, att den ofta kommer alt ligga före anteckningen i fastighelsboken, uppslår vid stigande fastighetspriser risk för att en kreditgivare, sora läranar ut lån på fastighelen efler den relevanta dagen, gör della lill för högt belopp. Ell realiserande av utredningens förslag i denna del skulle därför kunna skapa en viss osäkerhet inora faslighelskredilen, i synnerhet ora saratidigt expropriationsmöjUghelerna utvidgas kraftigt. Ora förslaget beträffande värderingstidpunklen genomförs, bör därför kreditgivarna skyddas genom en föreskrift all anteckning i faslighelsboken skaU ske redan i anslulning till att ansökan om expropriation kommer in till Kungl. Maj:t.

Svea hovrätt erinrar om atl det inora den allmänna skadeslåndsrällen av hänsyn tUl den skadelidande har ansetts principieUl riktigt atl vid värderingen av en egendomsskada räkna med förhållandena vid en senare tidpunkt än den då skadan inträffade. Hovrätten påpekar vidare alt vid vanliga fastighetsköp tidpunkten för köpeskillingens bestämmande vanligen i stort sett sammanfaller raed liden för köparens liU trade och köpeskUlingens erläggande. En vägledande grandsals bör di»i för enligt hovrätten vara alt värderingstidpunklen skall, så långt det är möjUgt, i tiden sammanfalla med tillträdet och betalningen. Avvikelser från denna grundsals innebär risk för rättsförlust och fara för att den allmänna principen om all ersättningen skall motsvara expropriatens ekonomiska förlust blir åsidosatt. Hovrätten anser mot bakgrund av det anförda alt den nuvarande huvudregeln, dvs. dagen för domen, är väsentligen riktig. Hovrätten påpekar vidare att de skäl som utredningen har åberopat lUl stöd för sitt förslag har betydelse endast i fråga om vissa expropriationsändamål. Utredningen förbiser också all värdeökningar kan uppkomma inom betydande områden ulan all del beror på några kostnader sora koraraunen har lagt ner.

Hovrätten kritiserar utredningens uttalande om fördelarna av att man

Prop. 1971:122 116

med den föreslagna regeln får möjlighet all vid värdermgen beakta utvecklingen efter värderingslidpuiikten. Hovrätten påpekar att man vid bestämmandet av en fastighets saluvärde vid viss tidpunkt har alt försöka klarlägga vad en spekulant kan antas ha varit beredd atl då betala. Härvid kan man normalt endast beakta förhåUanden som var kända vid värderingstidpunklen. Den föreslagna regeln kommer alt försvåra arbetet för domstolar och parter bl. a., därför alt man måste bortse från vad som har hänt under en kanske avsevärd lidsperiod.

Enligt advokatsamfundet är d£;n av utredningen föreslagna ändringen inte erforderlig för att motverka att expropriaten får ersättning för den värdeökning som plangenomförandet medför. Enligt 8 § ExL gäller nämligen alt hänsyn tUl värdeökning på grund av expropriationsända-målet (plangenomförandet) inle får tas vid bestämmande av löseskUlingen. Att utredningens förslag om tidigareläggning av värderingslid-punkten av andra skäl regelmässigt skulle medföra en fördel för den exproprierande på fastighetsägarens bekostnad synes däremot givet, eftersom förslagel innebär all realvärdestegringen från värderingsdagen fram tiU tillträdesdagen skall tillfalla exproprianlen.

RLF anser all de nuvarande reglerna om värderingstidpunklen bör bibehållas, eftersom förslaget bl. a. kommer atl göra processen än mer invecklad.

Domänverket uppger sig inle finna någon sora helst bärande grund för atl expropriaten skaU berövas den värdeökning fastigheten kan undergå och sannolikt även undergår under den förhållandevis långa tid som brukar förflyta från ansökmngen resp. talans instämmande fram till domstUlfället. Givetvis åsyftas inle värdeökning som kan sammanhänga med expropriationen som sådan — mot vUken gällande lagslifl-nuig uppställer korrektiv — ulan värdeökning av den art fastighetema i orten av skilda orsaker allmänt kan lUldra sig under ifrågavarande tid.

Enligl Lantbruksförbundet be;aktar förslaget inte tillräckligt all en faslighels värde kan förändras av annat än planinfluens och penning-värdeförsämring. Förslagels regel medför att t. ex. värdeökning genom skogslUlväxt skulle tUlfalla den exproprierande. TUlväxten kan i långvariga mål gäUa betydande belopp. Förbundet säger sig helt dela de synpunkter som har anförts av experten Hernmarck.

EnUgt expropriationsdomstolen i Stockholm lalar starka skäl för atl värderingstidpunklen vid fastställande av expropriationsersältning bestäms så, att avvikelserna från 'ad som gäller på den fria fastighetsmarknaden inte blir alltför framträdande. De skäl som utredningen åberopar för att värderingstidpunklen skall sättas så tidigt som möjligt förefaller domstolen inle bärande. Några större ölägenheter av de nuvarande reglerna har inte förmärkts.

Domstolen belyser med exempel hur de föreslagna reglerna om vär-

Prop. 1971:122 117

deringslidpunkl kommer atl verka när en faslighels värde minskar för att därefter öka. I ett sådant fall får enligt domstolen den exproprierande möjlighet att på den andra parlens bekostnad spekulera i prishöjningar resp. prissänkningar. För kreditinstilutioner och andra som utlämnar lån mot säkerhet av inteckningar i fastigheter måste värderingsregler med sådana konsekvenser innebära betydande ölägenheter. Domstolen framhåller vidare, att fastighetspriserna under en längre tidsperiod med fast penningvärde i allmänhet stiger i storstadsregioner och områden med Uvaklig privat eller statlig företagsamhet, medan de sjunker i avfolkningsbygder. Den föreslagna regeln kan komma atl verka så, att för fasligheter som exproprieras inom områden av först angivet slag kommer alt erläggas löseskillingar understigande värdet vid överlåtelsen, medan för fastigheter inom områden med motsatt värdeutveckling kan konnma att utdömas ersättningar som överstiger värdet vid tiden för överlåtelsen. Det viktiga önskemål på exproprianthåll om en tidig värderingstidpunkt som utredningen hänvisar tUl kan enligt domstolen komma att visa sig mindre framträdande i kommuner med ut-vecklingssvårigheler.

Exproprialionsdomslolen diskuterar vidare det fallel all en kommun har fått tillstånd alt expropriera åtskilliga fastigheter inom en tätbebyggd del av kommunen samt atl några år därefter planläggningsarbetet fortskridit så långt att det är klart, atl någon eller några av fastigheterna skall utläggas till gata eller annan allmän plats. Om då ny stadsplan fastställs i enlighet härmed, krävs inte Kungl. Maj:ts tUlstånd för expropriation av denna mark utan expropriationen kan medges av expropriationsdomstol. Värderingstidpunklen skall då vara den tidpunkt då talan väcks vid domstolen. Del föreslagna systemet med olika värderingstidpunkter för sådana skUda slag av expropriationer kan leda liU egendomliga resultat, som domstolen belyser med exempel. Värderingstidpunklen kan bli beroende av om lalan väcks före eller efler fastställandet av stadsplanen och av vilken exproprialionsgrund komraunen åberopar. Domstolen frågar sig bl. a., om fastighetsägaren, när kommunen har väckt lalan under hänvisning till Kungl. Maj:ts expropriationstillslånd, kan påpeka att sådant tillstånd inle behövs med hänsyn till stadsplanen, och om kommunen har möjlighet alt själv återkalla sin talan och yrka expropriation på grund av stadsplanen. Särskilt besvärliga problem kan uppkomma om en fastighet, sora koramunen har fåll Kungl. Maj:ls tUlstånd atl expropriera, enligl senare fastställd stadsplan blir utlagd delvis till gata delvis till kvartersraark. I mål om expropriation av en sådan fastighet kan enligt utredningens förslag olika värderingstidpunkter koraraa atl gälla för skilda delar av objektet, faslän detla i sin helhet tillträds vid en och samraa tidpunkt. Elt värderingssystem med sådana följder sora de nu berörda anser sig domstolen inte kunna godla.

Expropriationsdomstolen framhåller vidare att det mellan löseskil-

Prop. 1971:122 118

lingen för en fastighet och fastighetsägarens personliga ersättning ofta råder sådant samband atl allvarliga ölägenheter kan uppstå om domstolarna vid bestämmandet av dessa båda ersätlningsposter skall ulgå från skUda värderingstidpunkter. Också Svea hovrätt och SACO framhåller olägenheten av skilda värderingstidpunkter.

De processekonomiska fördelar som utredningen åberopar bör enligt expropriationsdomstolen inte överdrivas. Enligt domstolens erfarenhet är nackdelarna med det nuvarande systemet inte särskilt framträdande. De torde i allt fall väga lättare än de nackdelar som kan förutses med de föreslagna reglerna. Anser man de processekonomiska nackdelarna med det nuvarande systemet så betydande all en förändring bör genomföras, torde flera olika alternativ kunna korama i fråga. En möjlighet är att knyta värderingen till tidpunkten för talans väckande vid domstol. Eller också skulle dagen för delgivning av stämning kunna bli bestämraande för värderingstidptmkten. VUl man förhindra att olika domstolsinstanser har att ulgå från skilda värderingstidpunkter, kan man låta liden för underdomslolens dom bli värderingslidpunkt i de fall då tUlträde inle har skett dessförinnao. För alla dessa alternativ synes man vidare böra överväga, om inte dessutora bör införas en bestämmelse om räll och skyldighet för den exproprierande all liUlräda fastighelen vid någon tid, som inte alltför mycket avviker från värderingstidpunklen. Undanlag måste då givelvis införas för del fall då expropriationsrätten är tvistig.

Lantmäteristyrelsen lägger fram ell förslag som går ut på alt man håller ihop värderingslidpunkt, tUlträdestidpunkt och betalningstidpunkt. Man behöver då inte värdera en fastighet efter ett skick som råder vid en annan lidpunkt och slipper de svårigheter som uppstår om ersättning för fastighetsskada och personlig skada skall hänföras lill skilda tidpunkter. Styrelsen anför.

De fördelar som skulle uppkomma om dessa tidpunkter kunde hållas ihop är så stora, att man enligt lantmäteristyrelsens mening bör överväga införa såväl en ovUlkorlig tätt som en ovUlkorlig skyldighet tUl förhandslUlträde i samband med huvudförhandlingen i första instans. Om så sker skulle man kunna lägga fast värderingstidpunkten för samtliga ersätlningsposter till den dag då denna rätt respektive skyldighet inträder, oavsett om förhandstillträde kommer tUl stånd. Utgångspunkterna för ersättningarnas bestämraande skulle på detta sätt bli även desamma genom alla domstolsinstanserna och dessutom skulle denna lösning medföra att domstolarna normalt inte skulle behöva ta slutlig stäUning tUl de mera komplicerade skadeståndsfallen förrän skadan uppkommit, vUket måste öka föratsättningen för bestämmandet av en skälig ersättning.

Om man önskar indraga den realvärdeslegring som uppkommer efter ansökan om expropriationstiUstånd, torde detta böra lösas så att man inför en jämkningsregel med innehåll alt, om den exproprierade fastigheten undergått väsentiig realvärdestegring efler ansökan om expropriation ersättningen i motsvarande mån skall jämkas nedåt. En sådan

Prop. 1971:122 119

regel synes för alt gardera markägaren mot värdeminskning böra kompletteras med stadgande om rätt för fastighetsägaren att i vissa situationer fordra förhandslillträde. Man skulle också kunna föreskriva atl en förändring av för fastigheten tillålen byggnadsrätt genom fastsläUande av ny detaljplan efler ansökan om expropriationstillslånd inte skall beaktas vid ersättningens bestämmande.

Från värderingstidpunklen bör ränta ulgå. Denna bör avvägas så att den kan anses utgöra skälig dröjsmålsriinta vilket f. n. inle sex o/o lorde utgöra. Införandet av någon form av uppräkning av ersättning från värderingstidpunkten och till domdagen (eller betalningsdagen) t. ex. med konsumentprisindex, synes då inte vara motiverat.

Liknande synpunkter förs fram av tekniska högskolan (sektionen för lantmäteri) och Samfundet för fastighetsvärdering.

Även enligt lanlbruksstyrelsen bör viirdermgstidpunklen förläggas tUl elt senare skede av processen — exempelvis dagen för huvudförhandling i första instans — men om den exproprierade fastighelen har undergått realvärdeslegring på grund av ansökan om expropriation bör ersättningen jämkas nedåt i motsvarande mån.

SKTF ifrågasätter, med hänsyn tUl de svårigheter och komplikationer som kan väntas uppkomraa särskUl i faU då ell mål drar långt ut på liden, om det inte bör finnas möjlighet för fastighetsägaren all få förskott på löseskillingen, vilket annars står tUl buds endast om förtida tiUträde har skett. Altemativt kan övervägas alt bibehåUa nuvarande värderingstidpunkter, dvs. domens dag eller tiden för tillträdet, varvid emellerlid måste förutsättas att ovillkorlig rält tUl förhandstillträde medges.

Skulle utredningsförslaget om värderingstidpunklen godtas bör man enligt Svea hovrätt överväga atl ge expropriaten rätt att, sedan expropriationstUlstånd har meddelats, själv anhängiggöra talan om expropriationens fullföljande och om faststäUande av expropriationsersältning. Även med nuvarande regler ler det sig enligt hovrätten i vissa faU slötande att fastighetsägare under en oviss framlid från det expropriationsansökan bifallits skaU behöva avvakta koraraunens eventueUa åtgärder. Motsvarande förslag läggs fram av expropriationsdomstolen i Stockholm.

Den föreslagna femårsregeln i 4 kap. 3 § tUlstyrks av kommunförbundet. Svea hovrätt framför följande kritiska synpunkter.

Förslaget härvidlag, som kan förefalla något godtyckligt, är ägnat att snarast understryka det prmcipieUt betänkliga med huvudregeln. Det är för övrigt vart att observera att den värdestegring tiU följd av plangenomförande o. d., som man vUl förbehålla kommunen, redan kan ha inträtt före femårstidpunklen. Att liden satts så lång som tUl fem år beror tydligen på, utom annat, elt hänsynslagande till synpunkter som egentligen inte hör hit, nämligen svårighetema för en del konmiuner att bemästra sitt ulbyggnadsprogram. Den av utredningen åberopade omständigheten, att kommunerna inte får pressas över hövan i sina tidsprogram, eller det förhållandet att domstolamas kapacitet icke är obegränsad, bör dock rimligtvis icke gå ut över exproprialerna.

Prop. 1971:122 120

Den föreslagna regeln om skydd mot penningvärdeförsämring genom att hänsyn skall tas tiU mera betydande ändring i allmänna prisläget tUlstyrks av bl. a. vägverket och kommunförbundet. Förbundet understryker imder hänvisning tUl vad kommittén har anfört att regeln inle får tolkas så atl man generellt tUlämpar värdeuppräkningar. Risk finns annars att man får en sådan tillämpning sora f. n. kan konstateras vid bedömningen av ortspriser. När sådana priser hänför sig tUl tidpunkter som ligger niågra år före värderingstidpunklen har det nämligen visat sig att man ofta är benägen att omräkna orispriserna efter ett allmänt prisindex. I en del fall har man velat uppräkna äldre orispriser med ledning av de index- och uppräkningslal som används vid realisationsvinstbeskattningen. Det är enligt förbundet särskilt motiverat att beakta dessa risker då markägaren är en exploatör som gör gällande att han får vidkännas ränteförluster på grand av tidsutdräkten vid expropriationen.

Bostadsstyrelsen och saneringsutredningen anser att det bör klart slås fast att syftet med kompensationen endast är att trygga exproprialionsersällningens värdebeständighet under den tid som förflyter mellan värderingstidpunklen och dagen för domen.

Flera remissinstanser anser att kompensation för penningvärdets fall bör utgå för varje ändring i prisliiget som inträffat efler värderingstidpunklen. Av dessa remissinstansejr kan nämnas länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, skogsstyrelsen, domänverket, kommerskollegium och Sparbanksföreningen. Svea hovrätt föreslår att kompensation för penning värdeförändring som inle är oväsentiig skall utgå om delta inle anses opåkallat i del; enskilda fallet. Hänsyn måste härvid tas till de särskilda problera som föranleds av att ränta skall utgå från tillträdesdagen.

Jämkningsregeln är enligl advokatsamfundet inte så konstruerad alt den garanterar den av exproprialionen drabbade fastighetsägaren kompensation för realvärdeförlusl. Med "aUmänna prisläget" avses nämligen inte fastighetspriserna i orten utan prisnivån för diverse nytligheler såsom den koramer lill uttryck i t. ex. konsumentprisindex. För villatomtmark bar prisstegringskurvan under senare år regelmässigt stigit brantare än kurvan för konsumentprisindex. Vidare medför förslaget inte någon ovUlkorlig rält liU indextUlägg, ulan tUlägg skall utgå endasl "om det finnes påkaUat". För etl stort antal vUlaägare och andra fastighetsägare i olika delar av landet skuHe följden av utredningens förslag bli att de inte för den utdömda löseskiUingen skulle kunna skaffa en likvärdig ersättning för den fastighet som exproprierats. Rörande de omständigheter som bör beaktas vid prövning av frågan om jämknmg med hänsyn lUl ändring i del allmänna prisläget gör utrednmgen uttalanden, som enligt samfundet kräver en gensaga. Enligt utrednmgen är skälen för värdekompensation "starkare i det fallet, då avgörandet av

Prop. 1971:122 121

ersättningsfrågan fördröjs genom att den exproprierande väntar med alt anhängiggöra talan vid dorastol, sedan han fåll expropriationstUlstånd, än i det fallet då dröjsmålet beror på att fastighetsägaren för processen genora flera instanser och förlorar saken". Tanken atl för fastighetsägaren — och inteckningshavarna — ofördelaktigare värderingsregler skulle kunna tUlämpas enbart på den grand all fastighetsägaren ulan framgång fuUföljer talan till högre rätt står enligl samfundet i mycket dålig samklang med hävdvunnen rättsuppfattning.

Även Folksam framhåller att jämkningsregeln inle medger någon ovUlkorlig rätt tUl jämkning av ersättningen och atl det från realvärdesynpunkt är en brist atl konsumentprisindex skall vara vägledande vid jämkningen. I fall av förhandstiUträde synes verkningarna av de föreslagna värderingsreglerna normalt inle innebära några större nackdelar i förhållande tUl gällande rätt. I sådana exproprialionsfail sora drar ul på tiden synes reglerna emellertid medföra alt det inle är möjligt all upprätthåUa principen om att fastighetsägarens ställning före och efler exproprialionen skall vara densamma. Folksam föreslår därför alt förslaget i denna del omarbetas i enlighet med den angivna principen. Även Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare påtalar alt den föreslagna jämkningsregeln inle ger möjlighet att ta hänsyn till realvärdeökningar som bör beaktas.

RLF framhåller det otillfredsställande i att någon anpassning tUl det penningvärde som gäUer vid tiden för utbetalning av ersättning inle kan ske enligt gällande rätt. Om förtida tiUträde har ägt rum ulan all ersättning samtidigt utbetalats, vilket är vanligt exempelvis vid expropriation för kraftiedning, kommer fastighetsägaren otvivelaktigt all få ul ett belopp som i reaUlelen är för lågt. Beloppet bestäms nämligen i det penningvärde som gäller vid tidpunkten för tillträdet och kan enligt dorastolspraxis inte indexregleras. Detta arviker från vad som tUlämpas i vattenmål, där visserligen skadans belopp bestäms efler värdet vid tidpunkten för skadans inträffande men där det sålunda framräknade beloppet indexregleras frara till tidpunkten för dora i raålet. Med hänsyn härlUl föreslår förbundet atl det för fall där ersättning inte bestäras raed hänsyn tUl värdet vid doraen föreskrivs alt utdömda belopp skall indexregleras så att vad fastighetsägarna får ut motsvarar realvärdet av den avstådda nyttigheten.

Den ledamot i statens förhandlingsnämnd som tillstyrkt förslaget om värderingstidpunkt anser sig inle kunna ansluta sig till förslaget om kompensation för mera betydande ändring i allmänna prisläget. Della skulle framstå som en helt ny princip. Det framgår inle heller klart vad utredningen avser med mera betydande ändring i allmänna prislägel. En prisstegruig med cirka tre procent per år (enligt konsumentprisindex) betraktas i allmänhet som normal. Under en femårsperiod inne-

Prop. 1971:122 122

bär della en prisstegring på 16 procent. En ändring av prisläget inom denna ram kan inte anses vara betydande.

FSKF och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomars anser att den föreslagna regela kan föranleda tolkningssvårigheler Expropriationsdomstolen i Stockholm påpekar att det skulle vara tili fördel för rättstiUämpningen och tiU hjälp för parterna vid försök tUl godvUlig uppgörelse om det ska]3ades fastare normer för jämkningen.

Bestämmelsen om hänsynstagande tUl fastighetens skick vid värderingslUlfäUet diskuteras av ett flertal remissinstanser. Enligt saneringsutredningen synes effekten alt stimulera ägaren alt håUa fastigheten i gott skick ulebU beträffande de från ekonomisk synpunkt saneringsmogna fastigheter där tomlvärdet vid nybyggnad överstiger det aktuella avkastningsvärdet — det vanliga förhållandet vid totalsanering. Det positiva syfte som exproprialionsutredningen har eftersträvat uppnås endast beträffande s. k. avkastningsfastigheter. Bestäramelsen om hänsynstagande tUl skicket ■vid värderingstUlfället har också nackdelar. Risk föreligger nämligen alt fastighetsägaren i syfte all höja sUia ersättningskrav gör avsevärda förbättringar i lokaler men försummar fastighetens skötsel i övrigt. Den nya expropriationslagen raåste innehålla spärrar mot sådana företeelser antingen genom föreskrifter om atl expropriant skall godkänna alla förbättringsåtgärder eUer genom bestämmelser om obligatoriskt förhandstillträde.

FSKF ställer sig tveksam lUl förslaget att fastighetens skick skall bedömas efter etl nuläge. Det kan visserligen vara riktigt all förslumning under tiden för inlösenprocedurin bör undvikas, men samhället förfogar över andra resurser att bekämpa en sådan utveckling. I vart fall bör detta intresse få stå tiUbaka om därmed ett konsekvent genomförande av den föreslagna regeln om värderingstidpunkten underlättas.

Enligl Svea hovrätt torde den föreslagna regeln inte medföra några förändringar i förhållande tUl vad som nu gäller i fråga ora sådana i städernas centrala delar ganska vanliga fastigheter, där byggnaden närmast ger elt minusvärde och där lörslumningen är mest påtaglig. I fråga om andra bebyggda fastigheter förefaller det reaUstiskt atl räkna med alt effekten blir direkt negativ. Detla beror på att enligt förslaget reparationsarbeten och liknande skall värderas efter vad samma arbete skulle ha koslat atl utföra kanske åtla år tidigare och alltså varUigen tiU ett betydligt lägre pris. Även om en investering i form av repara tions- och underhållsarbeten m. m. skulle kunna öka en faslighets totalvärde med ett belopp som motsvarar kostnaden för dessa arbeten, vUkel normalt ingalunda är fallet, torde därför värderingstidpunklen föranleda att investeringen vanligen skulle bli förlustbringande. EventueUt kan dock i vissa fall den möjligliet tUl hyreshöjning för reparationer o. d. som nya hyreslagen har öppnat rabba föreslående anlagande i viss utsträckning. Besvärliga värderingsfrågor kan f. ö. även här uppkomma.

Prop. 1971:122 123

Enligt SKTF torde det knappast kunna förutsättas att en fastighet som är under expropriation kommer att underhållas av fastighetsägaren. Gäller det en byggnad som skall rivas kan det i varje fall knappast anses ekonomiskt försvarbart alt vidta förbättringsåtgärder på den.

Bestämmelsen är enligt domänverket ägnad att medföra åtskilliga tUl-lämpningssvårigheler. För skogsbrukels del har den f. ö. speciellt intresse, såvitt därigenom skulle öppnas möjlighet alt få ersättning för den tUlväxt av skog som vid expropriation av skogsmark kan äga rum efler tidpunkten för ansökan om expropriationstUlstånd. Domänverket anser alt gäUande regler om den lid tUl vilken värderingen i här åsyftade hänseende skall hänföras bör bibehållas.

3.4.3. Ersättning för fastighetsintrång. De föreslagna bestämmelserna om delexproprialion tillstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, vägverket, lantbruksslyrelsen, saneringsutredningen och Samfundet för fastighetsvärdering. Förslagen avst3Tks av Svea hovrätt och expropriationsdomstolen i Stockholm.

Enligt SKTF kan den föreslagna beräkningsmetoden vid delexproprialion väntas möjliggöra värdemässigt riktiga resultat. I många fall synes den också medföra enklare värderingsförfarande än det nuvarande. Det torde emeUertid enligl föreningen vara nödvändigt att yllerligare överväga hithörande problem. Vägverket framhåller, all man i praktiken vid själva värderingen liksom nu torde vara tvungen alt räkna fram etl särskUt värde på den ianspråktagna marken samt särskUda värden på uppkomraande intrång. Det torde nämligen från värderingsleknisk synpunkt vara ogörligt att på annat sätt få fram skiUnaden i marknadsvärde före och efter ingreppet.

Fortifikalionsförvaltningen anser att man åsladkoraraer begreppsförvirring genom all låta ordet "intrångsersättning" innefatta ersältning såväl för den exproprierade egendomens värde som för intrång på restfastighelen. Förvaltningen anser också alt utredningen har överdrivit svårigheten atl bestämraa löseskillingen vid delexproprialion.

Expropriationsdomstolen i Stockholm motsätter sig utredningens förslag. Detta torde enligt domstolen inte leda till rättvisare resultat än gällande regler. Det kan ofta ge anledning till mera omfattande ersätlningsberäkningar och därigenom föranleda ökade processkostnader. Lagtexten är visserligen ganska klar och enkel, men av motivutlalanden att döma är den inte avsedd att i praktiken tillämpas efter ordalagen. Domstolen anser det otUlfredsstäUande att ett lagfäst regelsystem endasl till en del redovisas i lagtext och i övrigt tUl vikliga delar får sitt innehåll beskrivet i uttalanden under förarbetena. Domstolen diskuterar utförligt vissa situationer där det föreslagna systemet anses vara förenat med nackdelar. Härvid anförs bl. a. följande.

Om två närliggande fastigheter tUlhör två skUda rättssubjekt och ett

Prop. 1971:122 124

mindre markområde av den ena fastigheten är av stor ekonomisk betydelse för ägaren av den andra fastigheten, medan samma område har endast obetydlig inverkan på värdet av förstnämnda fastighet, kan man förvänta, att ägaren av markområdet vid fri fastighetsmarknad skuUe ha låtit priset för området påvericas av den ekonomiska fördel området skulle medföra för grannfaslighelen. En prissättning i överensstämmelse härmed kan från flera synpunkter förefaUa rimlig. Vid expropriation av dylikt markområde torde de nuvarande ersättningsreglerna ofta leda lill alt löseskUlingen sättes lägre än den köpeskiUing, som kunde ha ernåtls vid frivUligt köp. Skillnaden hade dock sannolikt icke blivit så stor, alt den tett sig stötande för rättskänslan. Med den nya regeln om intrångsersättning kan skillnaden bli betydligt större. Ändringen förefaller knappast befogad. Den föreslagna ersältningsberäkningen står i strid raot vad som stadgas i 8 kap. 5 § faslighetsbUdningslagen i dess lydelse enligt prop. 1969: 128. C»rdalagen i detla lagram överensstämmer, helt naturligt, med nuvarande ersätlningsbeslämmelser i 7 § expropriationslagen. En mindre förändring har dock vidlagils i syfte all för den fastighet varav en del exproprieras, medgiva möjlighet att i vissa fall få del av den nytta scira exproprialionen medför för annan faslighet. Den av utredningen föreslagna ändringen synes grandad på tankegång av motsatt innebörd. Därest nu föreliggande lagförslag om expropriationsersältning träder i krafl före faslighetsbUdningslagen eller om 8 kap. 5 § sistnämnda lag ändras tUl överensstämmelse med 4 kap. 1 § i förslaget till allmän expropriationslag, kan vid sådana faU av tomtinlösen, som nu regleras av 46 § byggnadslagen, otillfredsställande resultat erhåUas.

Följande exempel kan anföras. I ell samhälle fordras, all en villatomt har en yta av minst 400 m. Två angränsande tomter, den ena (A) med en areal av 760 ra och den andra (B) med en areal av 520 m, blir föremål för ny tomtindelning, som innebär, all 40 m tages från tomt B och jämte hela tomten A delas så, att två nya tomter om vardera 400 m* bUdas. Ägaren av tomten A kan av ägaren av toralen B inlösa ifrågavarande 40 ra. På grand av den föreslagna ersättningsregeln torde han därvid eftersom, den till 480 m uppgående resllom-ten av B sannolikt blir endast obetydligt mindre värd än hela tomlen B, få erlägga en mycket ringa expropriationsersältning. Ägaren av A gör härigenom en avsevärd förtjänst, enär han genora inlösningen blir ägare av två självständigt bebyggbara vUlatomter, vars samraanlagda värde säkerligen betydligt överstiger värdet av loraten A.

Liknande synpunkter kan anläggas vid inlösen av tomldel i en storstads centrala delar. Om av en hjTesfastighet en mindre del, som enligt gällande stadsplan har ingen eller ringa bebyggelserält, blir föremål för expropriation, har man med nuvarande lagstiftning all beräkna hela tomlvärdet och därefter med tillämpning av principen om all all mark inom en tomt har samraa värde ange hur stor del av värdet som belöper på det exproprierade området. Med dessa utgångspunkter erfordras icke någon beräkning av eventuell skada på reslfastigheten. I allraänhel lorde man kunna utgå från atl för en innersladsloml hela tomlarealen bygger upp den möjliga byggnadsrält en. Den skada, som genom delexpro-priationens inverkan på byggnadsrätten kan åsamkas restfastighelen, skall i detta fall för närvarande icke särskUt ersättas, eftersom skadan redan beaktats med den nyssnämnda principen om lika värde för all

Prop. 1971:122 125

tomtmark (jämför högsla domstolens uttalande i rällsfallet NJA 1953 s. 28).

Vid värdering enligt den föreslagna regeln skall man först värdera hela den ursprungliga fastighelen och därefter beräkna värdet av rest-fastigheten. Hur sistnämnda värdering skall tillgå anges icke närmare i motiven. Är det fråga om bebyggd fastighet synes enligt förslagel uppkomma åtskilliga speciella svårigheter, sammanhängande bl. a. raed ovissheten om arealminskningens inverkan på förväntningar ora minskad byggnadsrätt. Om beträffande en innersladsloml med en tomtyta av 800 m och en byggnadsyta av 600 ra expropriation medges för 160 m av den del av tomten, som ej får bebyggas, har man nog alt i normalfallet räkna med alt vid nybebyggelse av tomlen byggnadsrälten kommer att inskränkas ungefär i förhåUande till minskningen av tomtytan. Har byggnadsrälten tidigare medgivit en våningsyta av 4 200 m, skulle alltså den antagna nya byggnadsrätten motsvara en våningsyla av cirka 3 360 m. Eftersom avkastningen av den nuvarande bebyggelsen ej torde påverkas av exproprialionen, synes det som om inlrångsersätlningen enligt förslaget skulle bestäraraas raed hänsyn till rainskningen i tomtens värde för nybebyggelse. Ligger tidpunkten för nybebyggelse 50—60 år framåt i tiden, bUr ersättningen därför ganska obetydlig. Är byggnaden däremot rivningsmogen, kommer väl ersättningen att ungefär motsvara förlust av 840 m våningsyta. Har byggnadsrälten elt värde av exempelvis 600 kronor per m, skulle inlrångsersätlningen bU cirka 27 000 kronor i förra fallet (vid en nybyggnadslidpunkt 60 år framåt och en diskonteringsränla av 5 procent) och omkring en halv miljon kronor i det senare fallet. Eftersom byggnadens skick vid tiden för domen eller vid tidigare tillträde skall vara avgörande för värderingen, är det all befara, all i ett dylikt fall en onödigt hastig förslumning av byggnaden kommer all ske sedan frågan ora expropriation blivit aktuell.

Gäller det expropriation av en raindre del av en obebyggd lorat i ett cityområde kan man kanske vid beräkningen av intrångsersättning enligt förslaget utgå från att byggnadsrälten minskas i direkt förhållande till arealrainskningen för tomten. Säkerheten i ett sådani anlagande torde emellerlid variera allt efler förhållandena i del särskilda fallel. Man har vidare att beakta, att värdet av en innerstadstomt icke alllid minskar proportionellt mot byggnadsrälten. Vissa Iröskelgränser finnes, exempelvis för byggnadskoslnader och ulnyttjandelal för lägenhelsyta (elt eller två trapphus). Om exerapelvis i ett centralt beläget byggnadskvarter loralraarken är värd cirka 2 000 kronor per m, kan för en viss fastighet, som ligger nära en dylik tröskelgräns, det fallet inträffa, all förlusten av en liten del av tomlen orsakar en förhållandevis ringa värdeförlust, kanske motsvarande endasl 1 000 kronor per m. För den grannfaslighel, till vilken toratdelen överföres, raotsvarar däreraot fördelen möjUgen 2 000 kronor per m eller mera. Om den nya lomtindel-ningen innebär, atl 50 m överföres från en faslighet lill en annan, skulle med nyssnämnda antaganden expropriationsersättningen bli 50 000 kronor enligt den föreslagna regeln och 100 000 kronor enligt nuvarande lagregel. Den inlösande fastighetsägaren skulle aUtså i det förra fallel göra en betydande vinst.

De anförda exemplen visar enligt domstolen i och för sig rikligheten av vad utredningen anför om att den exproprierande med del före-

Prop. 1971:122 126

slagna systemet får tUlgodogöra sig alla rationaUseringsvinsler som beror enbart på expropriationen. När utredningen framhåller att effekten av reformen säkerligen bör bele;cknas som positiv, synes utredningen närmast avse expropriation för aUmänt behov. Vid expropriation för enskilt behov framträder kansb; tydligare nackdelarna av reformen. Expropriationsdomstolen kan inte dela ell synsätt som ensidigt gynnar viss part. Alt under sådana omsitändigheler tala om en positiv effekt framstår för domstolen som stötande. Domstolen anför vidare att nuvarande ersättningsregler synes vara, behäftade med vissa brister, exempelvis när det gäller att bestämma eisätlning för tomtdel dit enligt gäUande plan någon byggnadsrält inte har förlagts. Det hade varit önskvärt med en tUlfredsstäUande lösning av dessa problem. Med hänsyn till de skilda ekonomiska belmgelser som kan föreligga vid olika slag av delexpro-priationer kan emellertid den föreslagna regeln inte anses som en godtagbar lösning.

Domstolen kritiserar också vad utredningen anför om att delexpro-priationsreglerna skall tiUämpas dd expropriation av en fastighet inom ett fastighetskomplex som kan betraktas som en brukningsenhet, såvida inle den exproprierade fastigheten är särskUt intecknad. Domstolen påpekar atl det kan bero på tUlfälligheler om så är fallet och alt alltså omständigheter som i och för sig inle har direkt anknytning till ell markområdes värde skuUe kunna få avgörande inverkan på expropriationsersältningens storlek, ifall utredningens förslag godtas. Vidare framhåller domstolen att de föreslagna reglerna kan leda lill atl expropriationsersättningen, om en faslighet blir föremål för delexpropriationer vid skilda tUlfäUen, kan variera kraftigt från det ena tUlfället till det andra. Detta kan bero på alt vid ell visst tillfälle en tröskelgräns passeras som medför att restfastighelens värde minskas kraftigt, exempelvis därför atl arealen går ned under en gräns som gör alt tomlen inle kan självständigt bebyggas.

Det hade enligt domstolen varit tUl fördel om utredningen närmare exemplifierat den påstådda förenklingen för parter och domstolar vid beräkning av expropriationsersäti;ning enligt det föreslagna systemet. Vid delexpropriationer där expropriaten inte påstår skada på restfastighelen blir resultatet i allmänhet Eitt man måste göra två beräkningar i stället för en. Troligt är atl den föratsatta förenklingen mest komraer tUl synes vid vissa delexpropriationer av större fastigheter, särskilt inom områden som inte har planlagts. I vissa sådana faU kan det emellertid enligt vad utredningen själv anför ibland vara befogat att undersöka kostnaden för återanskaffning eller all verkstäUa direktuppskattning efter ett anlaget pris per m mark. I elt dylikt faU skulle alltså följden av det nya systemet kunna bli tre eller fyra värdeberäkningar.

Även advokatsamfundet påpekar att ett överförande av etl markområde från en fastighet till en ann;m kan påverka de två fastigheternas

Prop. 1971:122 127

värden med mycket olika belopp. Utredningen har också observerat atl förslaget i vissa situationer skuUe leda tiU mycket egendomliga resultat och ansett att det i vissa fall kan vara befogat "att undersöka kostnaden för återanskaffning, eventuellt alt verkställa direktuppskatt-ning efter etl anlaget pris per kvadratmeter mark". Den av utredningen föreslagna regeln skulle aUtså i vissa fall frångås och ersättas raed en nu vanlig värderingsmetod. Detta åskådliggör förslagets brister.

Enligl Svea hovrätt strider den föreslagna nya värderingsprincipen mol de överväganden som brukar vara grundläggande när del gäller att bestämma köpeskiUingen för del av fastighet vid friviUiga köp. Från prmcipiell synpunkt är vidare atl märka all förslaget i en del faU kan medföra atl vid upprepade delexpropriationer suraraan av utgående ersättningar blir mindre än som svarar mot den sararaanlagda skadan på restfastighelen. Vid varje expropriation kan det nämligen kanske med fog hävdas att just den aktuella åtgärden bara i mindre mån påverkar fastighetens senaste värde. Hovrätten påpekar vidare alt förslagel såvitt angår bestående brukningsenheter kan få menlig inverkan på in-teckningshavarnas rält när de i brukningsenheten ingående fastigheterna är olika intecknade för fordran. Hovrätten anför härom följande.

Oro. från en brakningsenbet exproprieras en faslighet, vilken är separat inlecknad, saml förelagsnytlan, dvs. nellonyllan, för den i brukningsenheten ingående andra fastighelen resp. fastigheterna överstiger värdet av den exproprierade fasligheten, skulle enligl den föreslagna huvudregeln i 1 § ingen expropriationsersättaing alls komma att ulgå med rättsförlust för inteckningshavaren sora följd. Detsararaa skuUe vidare bli fallel så snart skillnaden meUan värdet av den ianspråktagna fastighelen å ena samt värdet av förelagsnytlan, nellonyllan, för reslegen-doraen å andra sidan understiger inteckningsbeloppel.

Utredningen menar nu all om de i brukningsenheten ingående delarna är olika inlecknade, skulle della vara ell indicium på alt sambandet raellan delarna icke är sådant atl gemensam värdering i enlighet med 7 § i förslagel framstår sora lämplig. Della kan icke vara hållbart. Vad angår exempelvis jordbruksfastigheter beslår en brakningsenhet ju ofta av två eller kanske flera fasligheter på vilka byggnaderna kan vara spridda. Hur dessa olika fastigheter är intecknade beror i allmänhet på rena tillfälligheter. Utredningens ståndpunkt skulle tydligen innebära all, om de i brukningsenheten ingående delarna är olika intecknade, man aUlid skall bortse från "reslfastigheten" och således inle alls tUl-lämpa regeln i 7 §. Ora della är rikligt, vUkel skulle medföra en kraftig inskränkning av tillämpningsområdet för sistnämnda stadgande, tycks konsekvensen också bli all ersättning för skada och intrång inte skulle kunna ifrågakomma för brukningsenheter med delama separat inlecknade. Att upprätthålla en sådan regel förefaller inle gärna tänkbart. Självfallet kan av rättssäkerhetsskäl de ekonomiska konsekvenserna i del enskilda fallet icke få inverka på frågan om 7 § är tiUämplig eller ej.

Man måste enligl hovrätten räkna med atl de föreslagna reglema kan komma att för parter och domstolar inedföra elt väsentligt ökat och

Prop. 1971:122 128

försvårat arbete med värderingen. Sålunda medför förslaget atl i aUmänhet först hela den odelade fastighelen skall värderas för alt utröna marknadsvärdet enligt ortens pris jämte det eventuella övervärde som skall gottgöras såsom personlig ersättning. Därefter skall motsvarande åtgärd ske med restfastighelen. Möjligheterna att på ett rättvisande sätt genomföra dessa värderingsopera.tioner måste emellertid, särskUt om det gäller en mindre del av fastighe;ten, vara begränsade redan därför all tillgången på godtagbart ortspris material vanligen är myckel snäv och troligen helt otillräcklig för en nyanserad bedömning av värdedifferenserna. I andra hand måste då en yllerligare värdering göras enligt nu tillämpade metoder. Resullalet skulle alltså bli detsamma som enligt gäUande lag med den skillnaden att löseskUlingen får den mindre adekvata beteckningen intrångsersättning eller, i förekommande fall, personlig ersättning. I vilka situationer man i praktiken kan underlåta totalvärderingarna och direkt använda nuvarande metod är osäkert. Hovrätten fortsätter.

Elt av de ledande motiven för utredningens här tidigare behandlade förslag, att löseskillingen vid expropriation av hel fastighet skall motsvara marknadsvärdet, har varit önskemålet att från domstolarna erhålla vägledande avgöranden om ortens pris. Detla motiv har emellertid, såsom tidigare berörts, icke alls kommit i betraktande vid utredningens slåndpunklslagande när del gäUer delexpropriationer, något som skulle ha varit så mycket mera motiverat som just vid delexpropriationer sådan vägledande praxis i elt troligen betydligt större anlal fall kan påräknas genom fastställda löseskUlingar enligl nuvarande ordning.

Hovrätten anser inle alt det föreligger något större behov av en möjlighet alt avräkna nytta även mot löseskUlingen och inle bara mol ersättningen för skada och intrång. Enligt hovrättens erfarenhet är det sällan aktuellt ens med ert yrkande om avräkning på grund av nytta för reslfastigheten. Ell särskilt skäl mot utredningens förslag är all fastighetsägaren om expropriationsändamålel inte fullföljs och därför varken nytta eller skada uppkommer för reslfastigheten drabbas av en klar och icke godtagbar förlust. IVIed utredningens förslag finns då inle ens remediet återlösning. Hovrätten anför ytterligare följande.

Den föreslagna regeln om avräkning av nytta även mot värdet av avstådd mark innebär vidare att de som utsätts för expropriation kan komma i sämre läge än andra markägare såvitt gäUer verkan av före-lagsnylla. Della förefaller knappast tUlfredsstäUande, om man nämligen beaktar att det samtidigt i 4 § 2 st. föreslås en minskad rält lUl ersättning för företagsskada.

I samband med frågan om aTäkning för nytta kan det finnas anledning att påpeka, att om delexproprialion sker från en faslighet med ringa raarknadsvärde men däremot elt kanske högt avkastnmgs- eUer åleranskaffningsvärde — t. ex. en fabriksfastighet — torde eventueU förelagsnytla eUer exproprialionsnylta för reslfastigheten kunna avräknas aUenasl mol inlrångsersätlningen. Däremot lärer icke, liksom ej heller enligt gällande räll, avräkning kunna ske mot den personliga er-

Prop. 1971:122 129

sättning sora må kunna ulgå tiU följd av minskning i fastighetens avkastnings- eller åleranskaffningsvärde. Della är en för exproprianlerna negaliv konsekvens av den föreslagna huvudregeln all intrångsersättning skall motsvara blott skillnaden i marknadsvärde före och efter expropriation. Tilläggas kan här alt förslaget i vad det avser värderingstidpunkt synes få den effekten all värdet av eventuell förelagsnytla skall uppskattas med utgångspunkt från nyttans inverkan på marknadsvärdet vid tiden för ansökningen ora expropriationstillslånd, eller således vid en tidpunkt, då nyttan kan ha framstått som en föga påtaglig realitet hänförlig lill en oviss framlid.

Hovrätten framhåller slutligen atl frågan om nytta resp. skada av själva exproprialionsålgärden kan antas vara aktuell företrädesvis när del gäller loralindelningsfallen enligt 46 § BL. I dessa fall slår vanligen enskilda parter emot varandra, och det är ofta tillfälligheler som ytterst kan bli avgörande för vilkendera parlen som blir expropriant och som därför enligl förslagel skall få tillgodogöra sig hela "rationaliseringsvinsten".

Lantmäteristyrelsen har inget all erinra principiellt raot förslagel om avräkning av nytta mol skada. En konsekvens av förslaget är enligl styrelsen atl principen all varje kvadratmeter av en rättsligen bestående lorat ovillkorligen skall anses vara lika myckel värd faller. Delta kan ses som en av förslagets fördelar, eftersom denna regel i många fall medför fastighelsekonomiskt felaktiga resultat. Förslaget innebär även den fördelen, att faslighelsinlrånget kommer all beslämmas på samma sätt sora gäller för beräkning av ersättning för oraråde som frångår fastighet vid fastighetsreglering enligt förslagel lill ny fastighelsbildningslag. Styrelsen anser dock att huvudregeln måste kompletteras. Skälet härtill är all ell område kan ha etl marknadsvärde, om del säljs fristående från fastigheten i övrigl. Delta frislående marknadsvärde har kallals för parcellvärde. Om områdets parcellvärde är större än dess marginalvärde bör parcellvärdet ersättas. För undvikande av missförstånd bör huvudregeln alltså kompletteras med en föreskrift all, om den exproprierade delen har elt fristående marknadsvärde, ersättningen aldrig skall understiga della värde. Däreraot synes man inle böra anknyta till "den minskning av fastighetens värde, sora uppkommer genom den exproprierade delens användande", då detla kan uppfattas som ett frångående av marknadsvärdeprincipen. Även lantbruksstyrelsen förordar en bestämraelse av innebörd att ersättningen om den exproprierade delen har ell frislående marknadsvärde inte får understiga delta.

Vägverket ullalar sin tillfredsställelse med utredningens förslag all båtnad av expropriationen i fortsättningen får avräknas den totala ersättningen, varigenom likställighet uppnås med motsvarande regler i lagen om allmänna vägar.

RLF ställer sig avvisande lill utredningens förslag ora avräkning av nytta mot skada. Framför allt synes det förbundet mindre tilltalande

5 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 130

atl en fastighet, som inle på något sätt direkt las i anspråk genom expropriation, skuUe komma i etl bättre läge än den som tvångsvis nödgals avstå mark. I sammanhanget framhåller förbundet all utredningen inte har tagit hänsyn till de nya bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning. En markägare som utsätts för expropriation blir i princip skallskyldig för den vinst han möjligen gör och därmed återgår i stor utsträckning ersällningarna lill del allmänna. Möjligheten lill uppskov med beskattningen genora anskaffande av ersällningsfaslighel har i praktiken ingen betydelse vid expropriation av del av fastighet. Det måste därför framstå såsom i hcg grad betänkligt all den ene faslighets-ägaren, sora får en direkt vinst av exproprialionen, får behålla denna vinst ograverad, raedan den som tvångsvis får avslå mark nödgas acceptera ell avräkningssystem i enlighet med del av utredningen skisserade förslagel.

Enligl fortifikationsförvaltningen bör den av utredningen åsyftade möjligheten att vid delexproprialion avräkna exproprialionsnylta även i den mån denna överstiger inlrångsersätlningen kunna tillgodoses även ora uppdelningen av ersättningen i två skilda poster bibehålls.

Förslaget beträffande företagsskada och företagsnyl-l a tillstyrks av vägverket.

När del gäller raark sora nyttjas eller skall nyttjas för enskilt ändamål bör enligt Samfundet för fastighetsvärdering eftersträvas all reglerna för förelagsnytla och förelagsskada utformas så att ersättningarna kommer alt bestämmas efter samma grunder som vid friviUiga överenskomraelser mellan enskilda parter. Vid utarbetandet av den nya lagtexten bör reglerna i förslaget lill ny fastighelsbildningslag beaktas. Lantmäteristyrelsen fäster uppmärksamheten på elt förhållande, som är särskilt framträdande för mark som skall användas för enskilt bebyggande och sora har varit föremål för delaljplanläggning enligt BL. Sådan mark lar normall åt sig ell värde som svarar mol den i planen tillåtna användningen. Vid frivilUga överlåtelser sker således prissättning mot bakgrund av detaljplanen och i förekommande faU tomtindelningen. Om expropriation sker av sådan mark (t. ex. enligl 46 § BL för att sarala all mark inom en tomt i en ägares hand) synes skäligt atl ersättningarna bestäms på motsvarande sätt. Man bör således inle betrakta den värdestegring som har uppkommit genora planläggning som företagsnytta vid en expropriation sora syftar till att fullfölja planläggningen. Della bör klarläggas i nioliven. Om man av systematiska skäl skulle vilja hänföra sådan värdestegring till förelagsnytla bör man införa en föreskrift om all i de fall expropriation sker för enskilt ändamål ersättningen skall besläramas med skäligt hänsynstagande lill den värdestegring som uppkommer genom expropriationen. Elt sådant hänsynslagande skall ske enligl värderingsreglerna i förslaget till ny fastighelsbildningslag.

Prop. 1971:122 131

Näringslivets byggnadsdelegation anser all miljöstörningar som har samband med expropriationsförfarandet bör ersättas enligt miljöskyddslagens regler.

Utredningens uttalande om att reglerna ora förelagsnytla oraarbelals i nära anslutning till bestämmelserna i miljöskyddslagen vinner enligt Stockholms stads juridiska avdelning knappast slöd vid en jämförelse mellan utredningens förslag och miljöskyddslagens motsvarande bestämmelser. I miljöskyddslagen finns sålunda inga bestämmelser som rör förelagsnytla eller annan nytta. Även i fråga om förelagsskada förefaller jämförelsen halta något. Efler alt i denna del ha hänvisat dels till vad utredningen (s. 168) anför ora att enligt reglerna ora immission ersättning normall inle utgår för alt verksamhet som bedrivs på faslighet inverkar oförmånligt på annan fastighet men att ersättning, när ölägenheterna är så betydande alt de överskrider den s. k. tolerans-punkten, utgår för skadan i dess helhet och aUlså inle bara för den del som faller ovanför toleranspunkten, dels till vissa uttalanden av departementschefen i prop. 1969: 28 med förslag lUl miljöskyddslag (s. 242) anför avdelningen följande.

Rällslillämpningen på imraissionsområdel kan sålunda bli den atl fördelning av skadan kommer alt ske, varigenom de av utredningen föreslagna bestämmelserna i nämnda avseende inle såsom utredningen påstås ha avsett komraer i samklang med de grannelagsrättsliga skadeståndsreglerna. Det kan också framhållas att förslagel i 4 kap. 4 § andra stycket, att bestämmelserna i första stycket inte skall tiUämpas ora ersättning för skada genora företaget utgått i annan ordning, vid en sådan rällstUlämpning kan medföra all expropriaten vid löseskUlingens bestämmande får bära hela skadan på fastighelen genom exproprialionsföretaget medan ersättning enligl miljöskyddslagen endasl utgått för den del av skadan som ligger över loleranspunklen.

Av 4 kap. 4 § andra stycket synes framgå, att toleranspunkten i fråga om nytta skall bestämmas på motsvarande sätl som i fråga om skada. Sålunda skall bestämmelsen i paragrafens första stycke om korrektion av löseskillingen eller inlrångsersätlningen enligt andra stycket inte till-lämpas, om förelagets inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn lill förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden. Dessa bestämmelser, som ju hämtats från im-missionslagens regler om skada, låter sig av lätt insedda skäl svårligen appliceras på nytta av ell förelag.

Slutligen kan pekas på en egendomlig konsekvens som synes kunna uppkomma genom bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket, enligl vilken första stycket inte skall tillämpas om ersättning för skada utgått i annan ordning. Tolkat efler ordalagen skulle denna bestämmelse innebära alt om skadeersättning utgått enligl miljöskyddslagen för immissionsskada, såväl nytta som skada genom exproprialionsföretaget skulle ulan inskränkning få påverka löseskiUingen. Om då nyttan väsentiigt överstiger skadan, skulle expropriaten få tillgodogöra sig denna nytta, i strid mol såväl nuvarande bestämmelser som utredningens uttalade intentioner.

Om utredningens förslag beträffande värderingstidpunkt genomföres, koramer de här behandlade bestämraelserna om expropriationsförelagets

Prop. 1971:122 132

influens sannolikt inle all få alllför stor betydelse. Desto tveksammare kan man emellertid då känna sig inför lämpligheten av all införa regler som kan befaras bli besvärliga alt tUlämpa för domstolarna saral svåra alt överblicka för den enskilde. Rent principiellt förefaller det dessutom betänkligt all luckra upp den hillills lagfästa, uttryckliga regeln, all vid löseskUlingens bestämmande nytta genom exproprialionsföretaget inle skall komraa expropriaten lill godo. Sannolikt förekoraraer det att ell exproprialionsförelag minst lika ofta har en positiv sora en negaliv nelloinverkan på kringliggande fastigheters värde. Mol denna bakgrund och med hänsyn till vad ovan sagls, förefaller del mest konsekvent och ändamålsenligt all vid löseskUlingens bestämmande bortse från såväl förelagsnytla som förelagsskada.

I delta sammanhang kan kanske också påpekas, all loleranspunklen raåste bli särskilt svår att bestämma när expropriationsobjektets värde påverkas i sänkande riktning genom iraraissioner från exproprialionsföretaget men delta i annat hänseende raedför nytta som verkar höjande på objektets värde.

Vad utredningen anför om rättighetsexproprialion har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

3.4.4 Personlig ersättning. Vad utredningen anför beträffande personlig ersättning har endasl föranlett elt fåtal uttalanden från remissinstansernas sida.

Svea hovrätt kritiserar utredningens uttalande all ersättning inle utgår, om skadan skulle ha inträffat oavsett expropriationen och all ersättningen om expropriationen gör skadan större än annars lär böra begränsas till merbeloppet. Med hänsyn till de komplicerade situationer som kan uppstå vid fall av flera skadeorsaker synes uttalandet enligl hovrätten alllför kategoriskt. Det skulle laget efler ordalagen i åtskilliga fall leda lill att expropriaten får en sämre ställning än den skadelidande i elt allmänt skadeståndsmål.

Expropriationsdomstolen i Stockholm framhåller i anledning av utredningens uttalanden beträffande principerna för beräkning av framtida skada alt frågan om storleken av personlig ersättning är av dispositiv karaktär. Domstolarna är därför bundna av de omständigheter sora parterna i målet åberopar som grund för sina slällningslaganden (17 kap. 3 § rättegångsbalken). Det ankoramer vidare på parterna all sörja för bevisningen enligl 35 kap. 6 § rättegångsbalken. Visserligen finns i sistnäranda lagrum en kompletterande regel av innehåll beträffande disposiliva tvistemål alt domstolen, "ora del finnes erforderligt", kan självraanl föranstalta ora bevisning, dock inle utan fraraslällning av part höra vittne, som inte förut hörts på parts begäran, eller meddela föreläggande ora föreleende av skriftiigl bevis. I praxis har eraeUertid denna raöjlighet utnyttjats miycket sällan. Enligl exproprialionsdomslolens mening kan det knappast vara adekvat all — som utredningen gör — tala om "viss obenägenhet hos domstolarna alt själva ge sig in på

Prop. 1971:122 133

sannolikhetskalkyler ulan slöd av sakkunskap". Del torde få anses i första hand ankomma på parterna all sörja för all del av utredningen närmare angivna "riktiga belraklelsesätlet" tränger igenom i rättspraxis.

Enligt Svea hovrätt kan vad utredningen säger om all hyresgäst inle kan begära att få en likadan ersällningslägenhet i exakt samma kostnadsläge ulan får underkasta sig de modifikationer som är nödvändiga med hänsyn till läget på hyresraarknaden ge intryck av atl hyresgäst inle skulle kunna få ersättning för hyresraerkoslnad (lägenhet av sarama storlek och standard raen lill högre hyra). Sådan ersättning har dock dömts ul i praxis.

FSKF fäster uppmärksamheten på rådande för allmänheten obegripliga skillnader i avlösningsvillkor för nyttjanderättshavare raed s. k. indirekt besittningsskydd enligl hyreslagen och nyttjanderättshavare vars rält avlöses exproprialionsvägen. Den sistnämnde har betydande favörer. Han får flytlningsersällning, slUleslåndsersältning, kapitalise-rad ersältning för merhyra, specialinslallalioner etc. Hyresgäst som driver rörelse och som avlöses enligt hyreslagen får — om godtagbar raen dyrare ersältningslokal erbjuds — inle någon ersättning alls. Det synes angelägel alt denna inkonsekvens snarast undanröjs.

3.4.5 Ersättningsreglerna i BL m. m. Av de remissinstanser sora har yttrat sig i denna del har de flesta ställt sig mer eller mindre kritiska lill utredningens förslag. Bland dessa remissinstanser kan näranas Svea hovrätt, expropriationsdomstolen i Stockholm, lantmäteristyrelsen, advokatsamfundet och Näringslivets byggnadsdelegalion.

Kommunförbundet och naturvårdsverket däreraot hälsar förslagel med tiUfredsställelse. Byggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning atl förväntningsvärden som inte infrias genom planläggningen inle skall kompenseras vid bestämmandet av expropriationsersältning.

Bygglagulredningen framhåller all BL kommer all bli föreraål för en genoragripande omarbetning vad beträffar själva grunderna för lagstiftningen. Della gäller inle minst i fråga om de här avsedda kompensationsreglema. Bygglagulredningen finner del därför olämpligt att nu, några år innan förslag till ny lagstiftning på området kan läggas fram, företa några ändringar av dessa regler.

Vad utredningen har anfört om att man vid bestämningen av en faslighels marknadsvärde inle bör bortse från försäljningar som har skell under expropriationshot eller från den inverkan en aktiv komraunal raarkförvärvspolitik har hafl på markpriserna diskuteras i flera remissyttranden.

Kommunförbundet instämmer i utredningens uttalande all fastighetsvärdet bör beslämmas efler den faktiskt föreliggande situationen, vilket bl. a. innebär all försäljningar som har skell under expropriationshot

Prop. 1971:122 j34

inle kan avvisas som jämförelseobjekt vid fastställande av marknadsvärdet. De överväganden som i praxis har lett till atl man vid en ortsprisjämförelse velat utesluta exproprialionsobjekt synes ha baserats på etl anlagande all den som utsätts för expropriation eller expropriationshot skulle ha ell särskilt trängt förhandlingsläge, vilket leder lill resultat som inle skulle ha godtagits,, om hans förhandlingsposition hade varit friare. Sådana antaganden är enligt förbundet mindre realistiska. Snarare är del ofta så, all de uppgörelser som har skell i fall där expropriation annars hade måst tUlgripas har varit betingade av tidsnöd på kommunens sida. Man har med hänsyn lill sina lidsplaner i många fall inte kunnat avvakta en rättslig prövning. Det aklueUa förhandlingslägel har således likaväl kunnat resultera i överpriser som i underpriser. Förbundet anför vidare.

En problematik som kommunerna ofta möter kan belysas av följande. Ell markområde har i översiktlig planering avsatts för bostäder, arbetsplatser etc. Stora samhälleliga investeringar i exempelvis vägar och huvudavlopp har planerats; och kanske till en del redan genomförts. Kommunen har av ekonomiska eller andra skäl icke i tid kunnat förvärva all mark inom det: aktuella området. Genora koraraunens köp har dock prisnivån fått en viss stabilitet. I della skede förekommer del alt en köpare, oftast ell byggföretag, förvärvar mark inom området lill ett pris sora ligger väsentligt över vad säljaren tidigare betalat och avsevärt över den prisnivå som etablerats genom kommunens köp.

Frågan uppställer sig då om och i vilken utsträckning del avtalade priset kan komma att reduceras i en expropriationsprocess med lill-lämpning av de föreslagna värderingsreglerna. Köparen kommer med all sannolikhet all göra gällande atl det pris han betalat är "marknadsvärdet" på den köpta marken. Om expropriationsdomstolen skulle acceptera delta högre pris blir följden dels all kommunen får betala för högt pris för den aktuella marken och dels atl frivilliga förvärv på den lägre prisnivån försvåras eller omöjliggöres. Del högre priset kan också bli vägledande vid senare; expropriationer.

Del anförda visar enligt förtiundel angelägenheten av alt den praktiska innebörden av de föreslagna värderingsreglema preciseras under den fortsalla behandlingen av lagförslaget. Om det inle skulle visa sig möjligt atl komma lill rätta m<;d problemen genom expropriationslagstiftningen böra andra ålgärder övervägas. I linje med den allmänna raarkpolitiska syn som slalsra;iklerna i olika samraanhang gett uttryck ål måste målet vara att förhindra att en etablerad prisnivå bryts genora enskilda markförvärv. Det är angeläget att denna prisnivå på något sätt låses så att köpare och säljare i förväg kan göra en bedömning av vilket pris som koraraer atl godtas vid en expropriation.

Även FSKF framhåller all del från kommunal synpunkt är angeläget all en prisnivå som har stabiliserats genora en aktiv kommunal markpolilik godtas sora värdemätare, medan spekulativa överpris liksom enstaka underpris avvisas vid värdering av mark. Enligl FSKF

Prop. 1971:122 135

har en praxis utvecklat sig i expropriationsdoraslolarna som motverkar kommunernas strävan alt förhindra en icke önskvärd stegring av markpriserna. FSKF anför härom följande.

Del är icke ovanligt all en kommun i ell expropriationsmål redovisat etl stort antal jämförelseobjekt, där kommunen ensam eller i samverkan raed etl eller flera saraverkande privata byggnadsförelag förvärvat större delen av erforderlig råmark för etl blivande exploateringsområde, och därvid kunnat förvärva inom exploateringsområdet ingående mark lill ell fast pris, som endast reglerats med hänsyn lUl penningvärdets fall. Priset har bestämls med hänsyn lill markens värde såsom jordbruksmark och med tillägg för förväntat lälbebyggelsevärde. När återstående delar icke kunnat förvärvas på frivillig väg, har kommunen tvingats begära Ivångsinlösen av dessa delar. I sådana fall förekommer del all exproprialionsdomslolen anser all det förelegal monopolsituation på köparesidan, vilket anlagils ha en återhåUande effekt på markprisutvecklingen. Under åberopande härav utdömer expropriationsdomstolen löseskillingar, som väsentligt överstiger det ortspris, som kommunen, ofta med stora ekonoraiska uppoffringar, tillskapat. Konsekvenserna härav är uppenbara och medför en ytterligare prisskruv på markvärdena.

Under samma förutsättningar som nu angivits har, vid sidan av elt storl antal jämförelseobjekt grundade på koraraunens förvärv, förekommit enstaka privata förvärv till högre priser. Expropriationsdomstolarna har här visat en benägenhet all tillmäta dessa enstaka förvärv avgörande betydelse, när del gällt atl fastställa markens värde, under motivering all dessa enstaka förvärv givit uttryck för en fri fastighetsmarknad.

Vägverket hälsar med tillfredsslällelse utredningens uttalanden ora att även kommunala faslighetsförvärv skall vara norragivande när det gäller alt fastställa marknadsvärdet. Verket utgår vidare från alt, i den mån bosladsstyreisens värderingsnormer har påverkat prisnivån i orten, dessa köp skall komma all godtas som jämförelseköp.

Enligt bostadssiyrelsen lorde principen all en prisnivå som har stabiliserats genom kommunens raarkpolitiska ålgärder skall tiUerkännas avgörande betydelse vid bestämraande av löseskUling i aUmänhet ha stått klar vid den hittillsvarande tUlämpningen. Eftersom emellerlid i en del exproprialionsfail en annan uppfattning har förekommit och en sådan kan äventyra syftet med en kommuns raarkpolitiska verksamhet noterar styrelsen utredningens uttalande i frågan som värdefullt.

Svea hovrätt kritiserar utredningens uttalande all försäljningar sora har skett under expropriationshot inle kan avvisas sora järaförelse-objekt vid fastställande av marknadsvärdet. Utmärkande både för sådana försäljningar och för förlikningar i expropriationsmål är alt del avtalade vederlaget i och för sig inte utsäger någonting om priset i allmänna marknaden. Befogade anmärkningar brukar, även från expro-priantsidan, därför framföras mot all sådana förvärv åberopas lill jämförelse.

Prop. 1971:122 136

Ståndpunkten alt uppkomsten av en stabiliserad prisnivå genora kommunernas raarkpolitiska ålgärder bör tillerkännas avgörande betydelse sora jämförelsematerial kan enligl hovrätten godtas i de fall då kommun genom aktiva åtgärder såsom säljare av mark för viss typ av bebyggelse har kommit alt påverka prisbildningen i viss riktning. Om köpare i allmänhet kan förvärva raark för t. ex. enfamiljshus lill lägre pris från kommunen än från annan säljare komraer f. ö. raarknaden ganska snabbt all autoraaliskt rätta sig efler koraraunens prispolilik. På motsvarande sätt komraer det kapitaliserade värdet av de koraraunala tomlrätlsavgälderna atl påverka prisbildningen på fastighetsmarknaden. I den mån avgälderna höjs komraer della också all öva inflytande på markvärdena. Mera sällan lorde raan enligt hovrätten kunna tala om alt en slabUiserad prisnivå har uppnåtts genora koraraunala köp av fasligheter. Omständigheterna vid köpen kan nämligen ofta vara sådana att dessa inle bör godtas sora uttryck för prisbildningen på allraänna marknaden. Köpen skall då avvisas som jämförelseobjekt. Fall som här åsyflas utmärks inle sällan av all säljaren, t. ex. av en villafaslighel, befunnit sig i en tvångssituation samt, med hänsyn lill rådande förhållanden, annan villig köpare än t. ex. kommunen inle har funnits.

Expropriationsdomstolen i Stockholm anser, som tidigare nämnts, att vid fastställande av en faslighels marknadsvärde sora jämförelseobjekt bör godtas endasl sådana köp där priset kan antas ha varit opåverkat av ovidkommande omständigheter.

Advokatsamfundet säger sig inle dela utredningens kritik mol alt domstolarna i elt flertal fall vid ortsprisjämförelser underkänt åberopade förvärv raed den raotiveringen att de skell under expropriationshot eller genora förlikningar. Enligt sarafundels uppfattning är en utsortering av sådana järaförelseobjekt sora regel ulomordenlligt välraoliverad. Samfundet framhåller vidare all särskilt fastighetsägarna inom större saneringsområden ofta befinner sig i en mycket svår situation om behov skulle uppkoraraa av alt frigöra del i fastigheterna investerade kapitalet. Expropriationstillslånd vilar ofta inom dessa områden över fastighetsbeståndet under mycket lång tid och inle bara del beviljade expropriationslUlslåndet utan redan exproprialionsansökning-en gör nästan undantagslöst atl det för fastighetsägaren blir omöjligt atl finna en köpare i den fria marknaden. Han har i detla läge endasl en köpare alt vända sig lill, näraligen den kommun sora innehar expropriationstillslåndet, men enligt koraraunens planering kanske fastigheten inle skall inlösas förrän långl senare. Det är givet att det pris varora överenskoraraelse kan träffas i dessa fall inle ger någon rättvisande bild av "ortens pris" eller "marknadsvärdet". Alt situationen ofta är likartad då förlikning träffas efler det all lalan har väckts i expropriationsmålel torde inte behöva utvecklas närmare.

Även SCO kritiserar utredningens uttalanden om betydelsen för

Prop. 1971:122 137

ersättningsbeslämningen av kommunens raarkpolitiska ålgärder. Uttalandet är tvetydigt och kan tolkas antingen så atl utredningen menar atl dessa köp är så dominerande att de är liklydiga med marknadsvärdet eller också så all raan har frångått marknadsvärdet som ersättnings-grund till förmån för den kommunala prispolitiken. Enligt SACO:s mening bör kommunala köp som har skett på en fri och öppen marknad i konkurrens med andra köpare lUlmälas samma betydelse som köp gjorda av t. ex. enskilda personer vid bedömningen av raarknadsvärdel. SACO frarahåller vidare alt det på vissa orter kan förekoraraa en dubbel orlsprisnivå på det sättet att komraunen säljer t. ex. egna-hemslorater lill en prisnivå och tillärapar en annan nivå vid andra försäljningar. När kommunens försäljningar skett enbart till personer som en längre lid stått i lomlkö anses försäljningarna inle alltid ge ell rik ligt uttryck för marknadsvärdet eftersom de har skett i en sluten raarknad. Detla har också korarait till uttryck i riksskattenämndens anvisning för 1970 års allmänna fastighetstaxering. Mol den bakgrunden ler sig utredningens uttalande enligl SACO oklart och molsägelsefuUl. SACO påpekar vidare all vissa typer av fastigheter eller delar av fastigheter saknar marknadsvärde i egentiig mening, t. ex. mark som i stadsplan har utlagts för allmänt ändamål. SACO ser del sora en pålagUg brist all utredningen inte har behandlat dessa frågor närmare och försökt ge reglerna ell reellt innehåll, t. ex. i form av något slags "prislista" för olika typer av allmänna oraråden.

Näringslivets byggnadsdelegalion gör den kommentaren all del ler sig som en inadverlens när utredningens grundläggande värdebegrepp refererar till etl marknadspris, samtidigt som regelsystemet synes syfta till all åstadkomma en koraraunalt prisreglerad fastighetsraarknad.

RLF anser alt utredningens generaliseringar i fråga om förväntningsvärden är direkt olämpliga och att del inle kan finnas några skäl atl inte tillgodoräkna seriösa markägare de förväntningsvärden som kan föreligga. Utredningens förslag får vittgående följder, eftersom del förutsätter jämkningar även i annan lagstiftning, såsom lagarna om allmänna och enskilda vägar, naturvårdslagen, fornminneslagen och byggnadsminneslagen. Förbundet är kritiskt mol så radikala ändringar av den nuvarande ordningen.

Hur önskvärt del än må vara alt ha värderingsregler som motverkar oskälig markvärdestegring får reglerna ändå, framhåller Svea hov-räii, inle utformas så atl man äventyrar den grundläggande principen ora full ersättning lill expropriat. Hovrätten reagerar mol utredningens uttalanden om all etl markpris som grundas endast på förväntningar om framlida exploaleringsmöjligheter ofta inle utgör någon faktisk tillgång och atl dorastolarna av bl. a. denna orsak inle bör vid expropria-tionsersällningarnas bestämraande ta hänsyn till sådana "överpris". I den raån förväntan om möjlighet alt i större eller mindre ulslräck-

5t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 138

ning utnyttja ett markområde ger utslag på den allmänna fastighetsmarknaden måste elt med ledning härav åsätt fastighetsvärde anses vara en faktisk tillgång i lika hög grad sora exempelvis en börsnoterad aktie uppskattad efler varderingslidpunklens köpkurs.

I fråga om förväntningsvärdena anför hovrätten vidare alt råmarks värdet vanligtvis har en närraast raarginell betydelse för boendekostnaderna. För vanliga trevånings flerfarailjshus i nyexploalerade ora råden räknar man sålunda varUigen med att råmarkskostnaden utgör någon procent av den totala produktionskostnaden, som i stället helt domineras av byggnadskostnaderna saml exploateringskostnaderna, fraraför allt kostnaderna för galubyggnad och va-ledningar. Självfallet bör tomljobberi och annan osund spekulation motarbetas men förväntningsvärdenas betydelse bör inle överdrivas. Hovrätten anför vidare.

Enligt utredningens förslag s;kall, vid värdering enligl huvudregeln, förväntningsvärden ersättas i samraa utsträckning som hillills. Jämlikt byggnadslagen skall däremot, enligt den huvudregel som närmast koramit till uttryck i den föreslagna 142 §, kompensation för s. k. bortfallna förväntningsvärden icke medge:s. Följden härav synes bli all ersättningens storlek kan bli slumpmässigt beroende av ändamålet med exproprialionen. Ett regelsystem med sådana konsekvenser kan icke gärna anses godtagbart.

Den expropriationsgrundande omständigheten vid planexproprialio-nerna är själva planläggningen. Det ligger därför nära lill hands alt hävda all, i överenssläramelse med nuvarande 8 § ExL, planlägg-nUigens inverkan på markvärdet icke bör beaktas. I de fall sora hillills prövats av överräll torde också ersättning för förvänlningsvärde genoragående ha utdömts. Vad utredningen anför om rättsläget beträffande större sammanhängande raarkarealer synes något missvisande. Någon rättspraxis fmns veterligen icke där och man kan därför inle gärna tala om "gällande rätt".

ÅtskUligl, särskUt önskvärdheten av enhetliga värderingsnormer för alla slags expropriationer, talar för all faktiskt föreliggande, styrkta förväntningsvärden bör ersättas oavsett till vilket ändamål raarken utlagts i plan; detta gör sig emellertid framför allt gällande beträffande mark avsedd för allmän byggnad samt gatumark och motsvarande markoraråden, sora raera direkt utgör en integrerande del av elt tätbebyggelseoraråde. Frågan ora förväntningsvärdenas behandling är dock komplicerad och svårlöst. Enligt hovrättens mening bör hithörande problem övervägas yllerligare, lämpligen i samband med den pågående översynen av bygglagstiflningen.

Ersältning vid fall av inlösenpUkl på grund av planskada bör naturiigen beräknas på samma sätt som vid planexpropriation. Huravida delsamma bör gälla även vid inlösen enligt 83 och 121 §§ BL är däremot icke lika klart. Här föreligger ju icke någon planskada ulan grunden för inlösen är verkan av ell byggnadsförbud ulan samband med planläggning. Dessa fall måste därför anses slå närmare ren expropriation.

Utredningens förslag är enligt Näringslivels byggnadsdelegation egendomligt från likslällighelssynpimkl. Delegationen gör — under hän-

Prop. 1971:122 I39

visning särskilt lUl de krav planmyndighelerna i dag ställer på en miljÖ-vänlig bebyggelseplanering — gällande all den som bidrar lUl bebyggelseutvecklingen genom all upplåta galu- och parkmark eller andra ulrymraen för allraänna ändaraål läranar väl så värdefulla bidrag lill sladsutbyggnaden som innehavare av kvarlerstoratraark. I alla händelser kan det inte accepteras all markförvärv som har skett lill normala anskaffningskostnader skulle frånkännas varje kompensation utöver i detla sammanhang helt fiktiva jordbruks- eller skogsbruksvärden, när övriga parter tUldelas byggnadsrält genom planering.

Enligl expropriationsdomstolen i Stockholm är den av utredningen framförda kritiken mol korapensalionsreglerna i BL och de därur härledda värderingsreglerna vid inlösen inte berättigad. Utredningens resonemang all förväntningsvärden har "fallit bort" genom atl vid planläggning mark avsatts för annat än enskilt bebyggande torde inte vara hållbart. Vad särskUt gäller mark sora har avsatts för allraän byggnad framstår resonemanget som orimligt. N;lgon på användningssättet grundad saklig skillnad mellan sådan kvartersraark och mark avsatt för enskilt bebyggande föreligger över huvud taget inte. Det förhållandet all statens och koraraunernas verksarahet endasl i begränsad omfattning ersätts genom avgifter och i övrigt bekostas av medborgarna skattevägen kan inte rimligen motivera att för verksarahelen avsatt mark skulle vara mindre värd än annan byggnadsmark. Inte heller gatumark och mark avsatt för park, torg eller annan allmän plats kan enligt domstolen anses sakna på tätbebyggelse grundat värde. Sådan mark måste anses ha värde sora nödvändigt korapleraent tUl kvarlersraarken. Från denna synpunkt är gatumarken specielll nära knuten till omgivande kvartersraark, vUkel ligger till grund för bestämraelserna om tomtägares skyldighet all betala gatumarksersältning. Elt riktigt handhavande av reglerna härom lorde medföra alt ett stadsplanesamhälle i allmänhet inle behöver ha några beslående kostnader för förvärv av sådan mark. Vid utformningen av värderingsreglerna för nu avsedd mark måste även beaktas, all denna i inte obetydlig utsträckning kan lämna avkastning genom upplålelse av parkeringsplatser, torgplatser och platser för kiosker m. ra. i markplanet. Dessutom är det åtminstone i Stockholm inte ovanligt med upplålelse av utrymmen under markplanet för olika affärsändamål särskilt i anslulning till tunnelbanans stationer men också i andra fall. Utnyttjandet av utrymmen under markytan är en relativt ny företeelse, men utvecklingen torde leda till att sådant koramer att ske i aUl större omfattning, varvid även utrymmen under parker och torg torde komraa i fråga, bl. a. för parkeringsanläggningar och lagerlokaler.

Avslutningsvis säger exproprialionsdoraslolen att den värderingspraxis som har ulbUdals på grandval av de nuvarande kompensations-reglerna i 21 och 48 §§ BL kan anses innebära en rimlig avvägning

Prop. 1971:122 140

mellan markägarens och det allmännas intresse. Anledning tUl ändring i enlighet med utredningens föislag föreligger således inle. Samma förhållanden föreligger beträffande övriga korapensalionsregler i BL. Domstolen avstyrker därför all; förslaget i denna del upphöjs lill lag.

Advokatsamfundet raenar att, eftersom enligt utredningens förslag den för det allmänna reserverade tomtmarken hädanefter skall kunna tvångsinlösas från ägaren för ell från alla förväntningar rensat värde, detla inte kan bli annat än jordbruksvärdet med tillägg för eventuellt glesbebyggelsevärde. En ordning varigenora stal och koraraun på detla sätt får tillgodose sitt behov av tomtmark för allmänna byggnader är enligt samfundet kränkande för rättskänslan och kan inte godtas. Kostnaden för sådan tomtmark bör skattevägen bäras av medborgarna gemensamt och inle av den som råkar få sin mark utvald som särskilt lämplig. Samfundet anser inte heller alt någon tungt vägande kritik kan riktas mot den nu tillämpade regeln atl galu- och parkmark inlöses efter råmarksvärdet. Värdet av denna mark kan inle anses ha "fallit bort". Del har genom planläggningen tillförts ägarna av tomtmarken, vilka enligt regler i BL har alt utge ersättning härför. Om ägarna lill galu- och parkmarken skulle tvingas avstå denna mark till ett lägre värde än råmarksvärdet, skulle detla visserligen i enlighet med utredningens intentioner medföia en viss förmån för kommunen eftersom all sådan mark mera sällan blir ersatt genom gatumarksersältning, men en sänkning av prisnivån för galu- och parkmarken skulle dessutom medföra en troligen inte avsedd och helt omotiverad yller ligare förmån för dem som har fått sin mark utiagd till tomtmark. Det bör vidare observeras alt den mark det här gäller stundom lämnar kommunerna viss avkastning i form av t. ex. parkeringsavgifler.

Advokatsamfundet uppehålleir sig också vid frågan om ianspråktagande av mark för trafikändamiU. Della kan efler planläggning ske enligl regler i BL. Men även ulan föregående planläggning kan raark inlösas för Irafikändamål enligl r£;gler i väglagsliflningen eller i ExL. Alt värderingsreglema skall vara likartade, oavsett vilken lagstiftning som tiUärapas, fraraslår sora ett självklart önskemål, vilket lagstiftaren bör sträva efler att tillgodose. Genom utredningens förslag till ändringar i BL tiUskapas en tidigare inle förefintlig och inte godtagbar disharmoni i värderingsreglerna.

Enligt lantmäteristyrelsen skuUe de föreslagna kompensationsreglerna skjuta bestämmandet av glesbebyggelsevärdet i förgrunden vid elt flertal inlösenfall. Glesbebyggelse skulle nämligen ofta utgöra det från värdesynpunkt bästa "förut tillåtna användningssättet". Rätten att få disponera sin mark för glesbebyggelse liksom rätlen alt få ersättning så snart väsentligare ingrepp sker i denna rätt lorde komma alt behandlas både av bygglagutredningen och utredningen för översyn av naturvårdslagstiftningen. Det kan därför synas mindre lämpligt alt nu införa ersätt-

Prop. 1971:122 141

ningsregler, som i praktiken ofta skulle anknyta till en användningsmöjlighet sora man överväger all förändra. Mot en revision av kompensationsreglema lalar även all de föreslagna reglerna synes kräva alt också värdeutjämningsexpropriationen genomförs. Mol denna kan emellertid enligt styrelsen allvarliga erinringar framställas.

Bankinspektionen lar upp frågan ora vilken inverkan förslaget om kompensation för planskada har från kreditgivarsynpunkt. Inspektionen har under hand tillfrågat ett anlal bankinslilut av olika slag i vilken utsträckning dessa brukar belåna icke planlagd råraark under beaktande av eventuella förväntade tätbebyggelsevärden. Från bankhåll har därvid svarats alt enstaka större krediter av denna karaktär visserligen kan förekomma men att sådan belåning dock spelar en tämligen underordnad roll. Anledningarna härtill har uppgells vara flera. För del första utgör kommunerna (inkl. kommunala bolag och stiftelser) i allmänhet de helt dominerande markägarna inom storstadsregionerna. För del andra har flera av de större byggnadsföretagen egna resurser av sådan storlek alt de många gånger är oberoende av bankkredit för sina markförvärv. I de relativt fåtaliga fall då större krediter av delta slag förekoramer känner man ofta genom kontakter med vederbörande komraun till hur den blivande planläggningen av den aktuella raarken kommer att gestalla sig. Om detta inte är faUet brakar bankinstituten iaktta försiktighet och inte beakta förväntade tätbebyggelsevärden. Om vad som sålunda har framkommit är representativt för bankinstitulen — och iakttagelser vid inspektionens undersökningsverksamhet tyder härpå — torde utredningens förslag om kompensation för s. k. planskada inle korama all innebära några större risker för faslighelskredilen. Inspektionen vill därför från de synpunkter den närmast har all beakta inle motsätta sig att förslaget i denna del genomförs.

Kommunförbundet berör frågan om den översiktliga planläggningens inverkan på markvärdena. Denna fråga bereder ofta särskilda bekymmer. Den översiktliga planläggningen måste enligl sakens natur ske på ell myckel tidigt stadium och med beaktande av olika länkbara alternativ. Senare kan det visa sig att mark sora i sådan översiktiig planläggning har reserverats för olika slag av enskilt bebyggande behöver tas i anspråk för annat ändamål. I praxis har domstolarna visat stor benägenhet att fästa avseende vid den översiktliga planläggningen trots att denna regelmässigt saknar den officiella sanktion som ligger i antagande eller faslstäUelse. Det har förekommit att man i expropriations-sararaanhang tUlmält tidigare, redan övergivna generalplaneöverväganden betydelse vid bestämning av markvärdet. Förbundet anser detta klart OtillfredssläUande. Med hänsyn tUl atl inte minst den översiktiiga planläggningen med dess olika alternativa överväganden måste ske Öppet kan raan heller inle räkna med alt arbetet härmed skall eller bör hemlighållas. Enligt förbundets uppfattning är det därför av stort värde

Prop. 1971:122 142

all de allmänna principer för värdering av mark som utredningen har fört fram och som i främsta rummet anknyter till detaljplaneringen får raotsvarande tillämpning beträffande den översiktliga planläggningen. Detta skulle leda lill alt den översiktiiga planläggningens inverkan på markvärdena bedömdes synnerligen restriktivt. Även planverket säger sig förutsätta att översiktliga planer inle skall läggas lill grund för värderingen i vidare mån än vad utredningen har föreslagit beträffande detaljplaner.

Enligt naturvårdsverket är del uppenbart atl om ändringar motsvarande dem som utredningen föreslår görs i naturvårdslagens ersältnings-besläraraelser utrymmet för ersättningar enligl denna lag skulle minska avsevärt. Med hänsyn härtill förordar verket alt sådana ändringar genomförs.

3.4.6. Värdeutjämningsexpropriation. Av de remissinstanser som närmare har berört förslaget om värdeuljämningsexproprialion är del endast ell raycket litet antal, däribland länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, sora helt har tiUstyrkt förslagel. Länsstyrelsen anser det från rättvisesynpunkt angelägel all förslaget genoraförs och påpekar alt det synes kunna fräraja lillkorasten av saraexploaleringsavlal.

De flesta av de övriga reraissinstanser som har yttrat sig anser all syftet med förslaget är gott, eftersom de föreslagna värderingsreglerna för delaljplanlagda områden är ägnade all skärpa olikslällighelen mellan ägare tUl mark avsedd för bebyggelse och ägare av mark som har avsatts lUl andra ändamål. De anser emellertid att förslaget inte kan läggas lill grand för lagstiftning i sin nuvarande form ulan bör överarbetas. Bygglagutredningen motsätter sig förslaget under hänvisning lill all så få ändringar som möjligt bör vidtas i BL. Naturvårdsverket uttalar sin tvekan inför tanken att kommun genom ett värdeutj ämnings-institut skulle bli skyldig att ersätta värden som den själv delvis har skapat genom alt anta plan. Frågan hur värdeutj amning skall kunna ske inom planområden bör enligl verkels mening prövas närmare av bygglagulredningen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner de föreslagna värdeutjämnings-reglerna välbehövliga för möjligheten all genomföra planer särat för alt undanröja den för både myndigheter och enskUda besvärande sekretess som av ekonoraiska skäl nu förekomraer i plansararaanhang. Det bör dock inte vara möjligt all expropriera oraråde på denna grund såvida det inte har visats vara nödvändigt från allraän synpunkt.

Expropriationsdomstolen i Stockholm anser elt värdeuljäraningsin-slitut önskvärt, oavsett ora utredningens förslag lill ändring av 21 och 48 §§ BL genoraförs eller inte. Eftersom kommunen har möjlighet att expropriera redan innan planen fastställs föreligger emellertid behov av ett utjämningsinstilut bara i fall då komraunen inle önskar förvärva

Prop. 1971:122 143

den för enskilt bebyggande avsatta marken inom planområdel. Den föreslagna utformningen raed skyldighet för koramunen all inlösa marken medför enligl domstolen risk för att kommunen för all undvika inlösen antingen utför planläggningen på sådant sätl, all ingen av de berörda fastighetsägarna beräknas bli missnöjd, vilket lätt kan leda till en från planleknisk synpunkt olämplig utforraning av planen, eller onödigtvis fördröjer planläggning och planfaslställelse raed påföljd all del kan uppstå brist på planlagd mark så atl en icke önskvärd prisstegring på sådan raark koraraer lill stånd. Enligt domstolens mening borde i Stället undersökas, ora uljäraningsinstitulel kunde utforraas sora ell skifte mellan ägarna till de fastigheter som ingår i planområdet. För enskUt bebyggande avsatt mark borde fördelas mellan ägarna i förhållande lill fastigheternas värde före planfaslslällelsen men under iakttagande av alt nybildad tomt inte delas mellan olika ägare. Ett sådant institut kunde lämpligen kombineras med en utvidgning av lill-lämpningsorarådel för 70 och 113 §§ BL.

Advokatsamfundet framhåller att en god tillgång på planlagd mark obestridligen är en av de mest betydelsefulla av de faktorer som kan medverka tiU atl förhindra onormala prisstegringar på sådan mark. Med hänsyn härtill fiimer samfundet det betänkligt atl utredningen nu vill införa regler, som ålägger koraraunerna all mot sin vilja inlösa mark, för vilken detaljplan första gången fastställs. Dessa regler raedför enligt sarafundet risk för alt koraraunerna i många fall komraer all hålla tillbaka planfaslställelse för alt undgå inlösningsskyldighelen. Samraa mening redovisar SACO. Samfundet fäster uppraärksarahelen på alt även tätbebyggd raark omfattas av förslaget i sådana fall då tätbebyggelse tUlkommit ulan alt plan blivit fastställd. Områden av detla slag förekommer bl. a. i äldre stadsdelar.

Näringslivets byggnadsdelegation anser alt ett alternativ som bör övervägas är atl kommunen inlöser endasl mark ägd av parter, som inte ansluter sig till en exploatering inom viss lid efler planfaslslällelsen.

Samfundet för fastighetsvärdering anser del vara principiellt tveksamt om värdeuljämning skall åsladkoramas genom all koramunen löser in mark som berörs av planen. Om komraunen har intresse av alt förvärva raarken synes det rimligt förutsätta atl kommunen löser in den innan planen fastställs, Enligl samfundels uppfattning synes det riktigare all försöka lösa del problem som utredningen berört genom exempelvis lagregler om samexploatering. Även andra möpligheler kan finnas och frågan måste yllerligare övervägas.

Planverket ställer sig tveksamt till vissa uttalanden utredningen gjort beträffande inslilulels praktiska effekter. Kommunerna befinner sig ofta i lidspress när det gäller detaljplanering. Delta gör all man knappast kan vänta sig all rådrura för sladsplaneavlal kommer alt finnas

Prop. 1971:122 144

i någon större utsträckning. Det är vidare en öppen fråga om ägare med jämförelsevis små markområden skulle vara lika benägna som storexploatörer att träffa avlal. Vid förhandlingar med markexploatörer är ju koraraunens utgångsläge etl annat. Planorarådenas avgränsning varierar i avsevärt större utsträckning än som förutsatts av utredningen, beroende bl. a. på tidspressen. Då ell akut behov av bosläder måste tillfredsställas är del i dag vanligt med en sådan "etappvis" fastställelse som utredningen förutsätter alt faslställelsemyndigheten skall förhindra. I sådana lägen är möjligheterna för faslställelsemyndigheten inte stora. Man måste således räkna med atl markägare som känner sig missgynnade komraer atl begära inlösen. Man kan även befara all antalet överklaganden i planärenden kommer all öka. Vidare kan framför allt definitionen av den mark som skall undantas vid värderingen bereda tolkningssvårigheler. Risker finns även atl koramunerna komraer alt iaktta en icke önskvärd restriktivitet raed planläggning raed hänsyn lill tänkbara lösenkostnader och atr. de därför söker lösa planproblemen dispensvägen.

Utredningens förslag om värdeutjäraningsexproprialion torde enligt domänverket få den effekten, alt koramun genom all lägga detaljplan över visst område kan undandra markägarna varje möjlighet all själva exploatera sin mark. All på delta sätt tillerkänna koraraunerna en monopolställning såsom markexploalörer finner verket inle vara en från samhällssynpunkl rationell ordning.

Reglerna om värdeutjämningsexpropriation är enligl RLF oöverskådliga. Del framgår redan av utredningens motiveringar all man nödgals göra konstruktioner, som medför undanlag från huvudregeln, och atl det ingalunda kan bli lätt för vare sig parter eller domstolar att till-lämpa bestämmelserna. Tvärtom synes de skisserade reglerna direkt inbjuda liU tvister och från praktisk synpunkt kan della inle anses tillfredsställande. De skisserade reglerna måste enligt förbundet medföra betydande risker för orättvisor (jlika markägare emellan och rättsförluster i raånga fall. Vad utredningen anfört om alt de föreslagna reglerna skulle kunna raedverka till friviUiga överenskommelser kan inle vara generellt riktigt. Del motsatta förhållandel torde tvärtom vara all vänla.

Lantmäteristyrelsen är kritisk mot förslaget om värdeuljämningsexproprialion i bl. a. följande hänseenden.

Mol den principieUa konstruktionen av värdeutjämningsexpropriationen kan anmärkas alt det knappast kan vara rationellt att låta kommunen fungera sora värdeuljämnare meUan enskUda markexploalörer i del fall kommunen inle har något självständigt intresse av alt förvärva marken inom planområdel. Och något sådant intresse lorde inle föreligga då värdeutjämningsexpropiiation kan ifrågakomma. Man torde näraligen kunna förutsätta, alt kommunen exproprierar marken före planens fastställande i de fall komraunen önskar förvärva raarken. Man synes därför kunna förvänta atl koramunen i stor omfallning

Prop. 1971:122 145

kommer att utnyttja möjligheten att avlalsvägen sälla reglerna om värdeutjämningsexpropriation ur kraft. Enligt lantmäteristyrelsens mening bör man i samband raed exploatering skilja mellan markägarnas rättigheter och skyldigheter genteraot koramunen och deras inbördes krav på rättvis fördelning av den vinst som kan uppkomma vid exploatering. Rättigheterna och skyldigheterna mol kommunen bör regleras inom ramen för byggnadslagstiftningen och ske på sådant sätl alt exploateringen inte medför oskäliga vinster genom all exploatören övervältrar kostnadsansvar på koramunen och enskilda tomlköpare. En inbördes fördelning av den vinst sora anses böra förbehållas exploatörerna bör ske genora en lagstiftning om samexploatering. Flera frågeställningar vid uppbyggnaden av en sådan lag synes vara sådana all de ingående behandlats vid det lagstiftningsarbete som föregått förslaget om ny fastighelsbildningslag och lagen om vissa gemensamhelsanläggningar. Exempel härpå är vinslfördelningsproblemaliken och frågan om tilldelning i mark eller pengar.

Saneringsulredningen anser sammanfattningsvis att del är angelägel atl uppnå det syfte som exproprialionsutredningen bl. a. avsett med värdeutjäraningsexproprialionsreglerna, nämligen alt i likhet med 70 och 73 §§ BL tjäna som underlag för avlal rörande plangenomförande. Saneringsulredningen anser sig emeUertid inle kunna tillstyrka den utformning som dessa regler har fått. Fortsatt utredning behövs varvid oklara problemställningar rörande bl. a. värderingsreglerna bör närmare studeras. Vidare bör utredas i vilken utsträckning regler raed angivet syfte kan bli tillärapliga på all mark för tätbebyggelse. Utredningen hemstäUer alt sådan fortsatt utredning av frågan snarast utförs. Utredningen anför bl. a. följande tiU slöd för sin uppfattning.

Förslagel beträffande värdeutjämningsexpropriation har fått en utformning som synes inedföra en mängd återverkningar på andra områden såsom t. ex. reglerna ora galumarksersällning i BL. Kommunen kan dessutom genom de nu föreslagna lagreglerna riskera all tvingas inlösa galu- och parkmark till priser som kan komma all överstiga priset enligl gällande rält. Vidare ifrågasätts om inle vissa oklarheter finns rörande sarabandet med föreslagen bestämmelse i 4 kap. 4 §, mot vilken saneringsulredningen i och för sig inte har någon erinran.

Uijämningsexpropriation synes få begränsad praktisk betydelse eftersom den endast föreslås bli tillämplig vid förstagångsplanläggning. Som nedan sägs finns behov av en avtalsbakgrund rörande plangenomförande även inom bebyggda områden med äldre planer.

Inom Stockholms län finns stora arealer, som bl. a. är bebyggda enligt äldre stads-, avstycknings- och byggnadsplaner och som är belagda med byggnadsförbud. Områdena utgör potentiella förtätnings-områden av stora mått. Kommunerna har eraeUertid inle möjlighet att verka för en bättre planering och elt effektivare utnyttjande på grund av brist på effektiva juridiska, tekniska och ekonomiska instrument. Rådande markpriser är även en försvårande faktor. Kostnaderna för erforderliga stadsplaneanläggningar med anledning av en ny plan faller med dagens lagregler huvudsakligen på kommunen medan vinsten därav tillfaller fastighetsägarna. Kommunen kan redan nu, när förutsätt-

Prop. 1971:122 146

ningar härför föreUgger, tillgodogöra sig även vinsten genom all till-lämpa zonexpropriation och denna möjlighet utvidgas i expropriationsulredningens förslag. Det stora antalet fastigheter och de omfattande arealer saml höga markpriser, som det här är fråga om, gör emellerlid att expropriation med hänsyn till tiUgängliga ekonoraiska resurser inte synes vara något generellt verksamt instrument för vittomfaltande insatser i syfte atl genomföra en planmässig utbyggnad av förbudsområdena inom överblickbar lid. Sannolikt kommer problem med likartade områden all aktualiseras inom andra län.

Som ell komplement till plangenomförande mol bakgrund av en aktiv komraunal markpolitik och expropriation fordras lagregler, sora även för annan raark än större obebyggda markområden ger underlag för plangenomförande där den som erhåller vinslen även får betala kostnaderna. Detla skulle — som exproprialionsutredningen själv angivit — kunna uppnås med slöd av lagregler som hade samraa syfle sora 70 och 73 §§ BL. Som ovan nämnts anser saneringsulredningen det angelägel alt nå detta syft;. Reglerna borde dessutom utövc" expropriationsulredningens förslag bli tillämpliga på redan planlagd eller bebyggd mark oavsett ora området är i en ägares hand eller ej. Etl sådant inslilul skulle kunna blii ell legalt underlag för markägare all gemensamt i bolagsform eller annan form genomföra en exploatering så all vinster och förlusler av plainen kunde fördelas på lämpligt sätt. Värderingsregler baserade på sådana principer finns i förslagel till ny faslighetsbUdningslag.

Eventuella problem med icke saneringsmogen bebyggelse kan undvikas om man i planema inarbetar sådana byggnader. Avgränsning av avtalsområdet, samt reglering av kostnadema synes kunna lösas om planarbelel och avtalsförhandlingarna sammankopplades med fastighetsreglering.

I likhet med saneringsutredningein anser kommunförbundet alt värdeuljämningsexproprialion skall gälla också vid planändring. Kommunförbundet ställer sig även i övrigt tveksarat lUl det föreslagna institutets praktiska effekt. Man får enligt förbundet räkna med alt sådana markägare som i samband med plarUäggningen får mark med ett värde understigande genomsnittet kommer all påkalla koraraunal inlösen av marken. För alt kunna korapensera sig härför måste kommunen då å sin sida aktualisera inlösen av sådan mark inom planområdet vars värde överstiger della genomsnitt. Delta kan i vissa fall komma att medföra avsevärda påfrestningar på den kommunala ekonomin. Förbundet fortsätter.

Visserligen har exproprialionsutredningen tänkt sig all rällslvisler skulle kunna i stor orafallning förebyggas genom raöjlighet för kommunen eller enskild sakägare all redan före planfaslslällelsen raed bindande verkan avstå från sin rält att påfordra inlösen. Det är eraeUertid svårt all inse all en markägare som genom planläggningen anser sig missgynnad kommer att vara beredd till ett sådant avtal. Exproprialionsutredningen har också anvisat komraunen möjligheten alt vägra att antaga planen intill dess sådan uppgörelse träffats. Emellerlid befinner sig koraraunerna inle alltid i del läge atl full valfrihet föreligger raellan

Prop. 1971:122 147

all antaga en plan eller all låta anstå med anlagandel tills vidare. Ofta ställer bebyggelseutvecklingen inom orten sådana krav på planläggning alt i vart fall något längre rådrum icke slår lill förfogande. Förbundet anser all det bör undersökas ora inte syftet raed värde-

utjämningsinstilutet åtminstone delvis skulle vinnas genora ändring av de särskilda bestämmelsema i 70—73 §§ BL om marks avstående och iordningställande i vissa fall. Ändringen skuUe förslagsvis ha den innebörden alt bestämmelserna icke endasl kan tillämpas på oraråde i en ägares hand utan utsträckas till att avse även flera markägare inom samma område och mindre markinnehav än som nu förutsatts. Möjligt är också alt en modernisering av reglerna om gatukostnad, dvs. gatumarksersältning och bidrag till galubyggnadskoslnad kan lösa en del av dessa värdeuljämningsfrågor.

Utredningens förslag i värderingsfrågan om all en beräkning av totalvärdet för ell oraråde skall ske medelst en exploaleringskalkyl är enligt lantmäteristyrelsen otillfredssläUande. De möjligheter som föreligger att raed en sådan kalkyl dra några säkra slutsatser ora markens värde påverkas inle på något avgörande sätt av atl beräkningarna genomförs på basis av en plan som är fastställd. Skulle del fortsatta lagstiftningsarbetet komraa all bygga på den föreslagna konstruktionen synes en minimiregel böra införas sora innebär alt värdet av raarken inte får sällas lägre än del värde som gällde innan planen fastställdes. Enligt utredningens förslag skall del totala värdet av etl markoraråde fördelas på de olika fastigheterna efler areal oberoende av om marken åtagit sig något förväntningsvärde eller ej. Della medför alt frågan om avgränsningen av planområdet blir mycket betydelsefull. Det synes rättvisare all fördela del sammanlagda totalvärdet på de olika fastigheterna i förhållande lill resp. faslighets värde före planläggningen. Sararaa uppfattning som här redovisats omfattas av Samfundet för fastighetsvärdering. SACO framhåller att utredningen synes ha frångått grundtanken all expropriatens förmögenhelssläUning skall vara oförändrad efler exproprialionen och även frångått marknadsvärdet som ersäll-ningsgrund. Utrednmgen synes enligt SACO närmast vara inne pä att ersättningen skall beräknas efler en hypotetisk avkastningskalkyl, en värderingsmetod som utredningen tidigare förkastat sora alllför osäker. Enligt SACO:s mening är en hypotetisk avkaslningskalkyl i det närmaste oanvändbar i della saramanhang därför all parterna genom en lämplig avvägning av de raycket osäkra intäkterna och kostnaderna kan komma till praktiskt laget vilket resultat som helst.

SKTF föreslår att värderingstidpunklen tidigareläggs så att exempelvis markens förväntningsvärde före planläggningen, dvs. före offentliggörandet av första planförslagel, läggs till grund för ersättningen. Härigenom skulle dessutom del aUmänna kunna tillföras viss del av den värdestegringsvinst som uppkommer enbart genom planläggningen. Då

Prop. 1971:122 148

därjämte etl områdes värde vid tUlämpning av värdeutjämningsexpropriation i hög grad blir beroende av hur gränserna dras, skulle den nyssnämnda värderingsmetoden m;edföra en från rättvisesynpunkt riktigare ersällningsfördelning. Enligl kommunförbundet medför systerael med en värdering av orarådet efter det allraänna värdet före planläggning den fördelen all man slipper ta hänsyn liU särskilda områden som på grund av sin naturbeskaffenhet ra. ra. bör uteslutas vid bedömningen.

Kammarkollegiet frarahåller alt kommunens expropriationsrätt skulle komma att gälla all mark inom planområdet oavsett om något behov av utjämning föreligger eller ej. Även om marken tillhör en enda ägare eller ora alla markägare inom onirådet är nöjda med planen, skulle alltså kommunen få tvångsrält att förvärva planområdel. En sådan tvångsrält går i vart fall långt utöver vad sora enligl raotiven avses med "värdeutjämningsexpropriationen".

SKTF ifrågasätter om det är lämpligt atl undanta obebyggbara delar inom elt planområde från expropriation. Della kan enligt föreningen komraa att medföra besviirande äganderättsförhållanden efler expropriationens genomförande samt vid fastighetsbildningen. Bättre lorde vara all alla delar inom planområdel las med men att sådana delar som bedöms inte vara bebyggbara åsätts ett avsevärt lägre pris än övriga delar.

Advokatsamfundet framhåller alt, då förslagel till värdeutjämningsexpropriation avser inle bara sladsplanelagd utan även byggnadsplane-lagd mark, så omfattas även omiåden avsedda för fritidsbebyggelse. Sådan mark skall i regel inte förvärvas av kommunerna, och reglema om skyldighet för kommunen atl vid första planläggning inlösa sådan mark är därför enligl samfundet särskilt olämpliga. Del är visserligen sant att avtal skulle kunna träffas med markägarna om att dessa avslår från rälten att påfordra inlösen, men lagstiftningen bör inte bygga på den förutsättningen atl avlal måste träffas för atl eliminera generellt uppkommande inle önskvärda verkningar av planläggning. SACO redovisar motsvarande uppfattning och säger atl reglerna inora kommuner med livlig fritidsbebyggelse kan medföra en myckel hård belastning på den kommunala ekonomin och alt följden kan bli all kommunerna inle släpper fram några planer förrän markägarna genom avtal förbundit sig att inte utnyttja sin räll. Institutet kan härigenom få en negaliv effekt på detaljplaneringen vilket är allvarligt raed tanke på de svårigheter sora redan nu finns alt få fram detaljplaner i tid. Enligt SACO:s mening kan förslaget om värdeuljämningsexproprialion inte läggas till grund för lagstiftning utan en kraftig överarbetning. SACO ifrågasätter dessutom om inte hela samexploateringsproblemaliken borde bli föremål för en särskild utredning innan någon ytterligare lagstiftning aktualiseras i frågan.

Prop. 1971:122 I49

Med hänsyn till atl irapediraenlområden ofta är erforderliga naturområden i bebyggelseplaneringen saral till de svårigheter sora raåste uppstå atl i expropriationsskedet dra gränserna för raarkens användbarhet för olika ändaraål bör inle, framhåller länsstyrelsen i Jämtlands län, undantag göras för impedimenlorarådena vid värdeutjämning. Ora undantag inle sker, torde även de rällvisekrav sora här måste beaktas bäst tillgodoses. Samma uppfattning har SACO som anser all del föreslagna förfarandet kan komraa alt leda lUl ett från fastighetsbildnings-synpunkt icke godtagbart resultat. Värdeutjämningsexpropriationen bör därför avse i varje fall all obebyggd mark inom planområdel.

Ell särskilt av utredningen omnärant fall gäller sådan mark som vid planläggningen är läckt av vatten dvs. sjöar och andra vallendrag. Enligt utredningen vore det stötande, om sådan mark medtogs vid värdeutjämningsexpropriationen. Ett vattendrag utgör emellertid enligl advokatsamfundet ofta en mycket värdefull beståndsdel av det i planområdel ingående grönområdet och höjer regelmässigt den kringliggande markens värde. Förslaget att mark av här angivet slag skall undantas från expropriationen innebär enligt samfundet att den undantagna marken skulle komma alt beslå som särskUda i planområdet insprängda fastigheter med särskUda ägare. Från faslighelsbildningssynpunkt synes detla föga lämpligt, och utredningen synes inte ha beaktat del förhållandet att vattenområde genom landhöjning, naturlig uppgrundning eller utfyllnad kan övergå tUl att vara landområde. Den här diskuterade undanlagsregeln godtas därför inle av sarafundet. Ell inlösenförfarande av detta slag borde enligt samfundet leda tUl att all mark för allmänt ändamål inom planområde inlöses, varvid hänsyn vid värderingen tas till olikheter i raarkbeskaffenhelen.

Länsstyrelsen i Stockholms län vill inle biträda förslaget att viss mark, som på grund av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen inte kan komma ifråga för bebyggande, skall undantas från inlösningsrätten resp. inlösningsskyldighelen. De områden som avses med denna begränsning kan i en bebyggelseplan inte rimligen läggas ul annat än som grönområden eller vattenområden. Det kan ifrågasättas om den föreslagna bestäraraelsen i 48 § BL ger markägarna möjlighet att framtvinga inlösen av sådana områden. Från såväl plan- som faslighelsbildningssynpunkt skulle det vara olyckligt ora orarådena blev kvar i privat ägo. Skyldighet bör därför föreligga för koramun atl lösa även här avsedda områden. Att sådan mark undantas vid fastställande av genomsnittsvärdet för marken finner däremot länsstyrelsen rikligt. Områdena bör lösas tUl ell särskilt värde.

Regeln om naturbeskaffenheten kritiseras också av advokatsamfundet. En regel av detla innehåll är enligt samfundet inte lätt att tolka. Förslaget omfattar inte endast tomlraark, och all mark inom ett planområde behöver inte vara lämpad som tomtmark. Området behöver

Prop. 1971:122 150

även annan mark, och elt som Icimtmark raindre lämpligt, inom området beläget bergsparti kan t. ex. utgöra en värdefull tillgång som grönområde. Del är inle säkert alt området i dess helhet skulle ha hafl ett högre värde, om etl sådant bergsparti i stället utgjorts av plan mark. Motsatsen kan mycket väl vara fallel.

Svea hovrätt finner den före:3lagna tidsfristen för markägare och korarauner att påfordra inlösen alllför kort. Domänverket förordar, all lidsfristen utsträcks och all i samband med planfaslställelse den beslutande myndigheten skaU vara ålagd underrätta berörda markägare om vad de har all iaktta. Liknande; synpunkter fraralägger advokatsamfundet som särskilt frarahåller atl det inle är godtagbart all la fasl-slällelsebeslutel som utgångspunkt för en preklusionsfrist, vars iakttagande för den enskilde kan ha så stor ekonomisk betydelse som i många av de här aktuella fallen. Det är inte heller, säger samfundet, rimligt all anta atl majoriteten av de markägare som måste väcka talan inom den föreslagna frislen skuUe ha kännedom ora detta, och man får därför räkna med alt förslagel skulle leda lill omfattande rättsförluster. Men även den markägare sora har kännedora ora de aktuella reglerna och som får kännedoin om planfaslslällelsen innan någon större del av tidsfristen gått kan få betydande svårigheter all i rält lid korama fram till ell avgörande om lalan skall väckas och hur yrkandena i så fall skall bestämmas. Sex månader är i elt sådant samraanhang inte någon lång lid. Kammarkollegiet har intet all erinra raot preklusionsfrislen i och för sig men anser alt åtgärder bör vidtas för all minska denna risk, förslagsvis genom information till markägarna vid utställning och fastställelse av planförslagel. Förslaget kan enligl Folksam leda till rätlsförlusler för markägaren genom all denne inte underrättas om all plan har blivit fastställd. Från rällssäkerhelssynpunkl måste delta betraktas som otUlfredsställande.

FSKF uppger att kommunerna inle alllid har ekonomisk beredskap atl på eget eller markägares initiativ snabbt inlåta sig i elt kanske raycket orafaltande markförvärv, som i princip kan gälla exempelvis fritidsbebyggelse eller annan speciell verksainhet för vilken koraraun ej har oraedelbart intresse eller resurser atl binda kapital under avsevärd tid. Den föreslagna lösningen torde oraedelbart vara i behov av yllerligare översyn raed hänsyn bl. a. lUl de för alla berörda alltför korta fristerna.

Sparbanksföreningen finner det angelägel atl understryka de inte minst för inteckningshavare negativa konsekvenser som utredningens förslag om värdeutjämningsexpropriation kan befaras medföra. Föreningen vUl i della hänseende i stort ansluta sig till den av utrednings-experten Hernmarck redovisade kritiken, som enligt föreningen svårligen torde kunna sakligt bemötas.

Prop. 1971:122 151

4. Föredraganden

4.1. Inledande synpunkter

Gällande expropriationslag (ExL) kora lill år 1917. Den har därefter ändrats vid ett flertal tillfällen. Bl. a. har samhällsutvecklingen tid efler annan medfört behov av nya eller utvidgade expropriationsändamål. Särskilt omfattande ändringar i ExL genomfördes år 1949. Denna revision avsåg frärast expropriationsändaraålen, ersättningsreglerna och förfarandet vid expropriation. De nya expropriationsgrunder som då infördes syftade till att ge kommunerna stöd i strävandena att niotverka stora markvärdestegringar i samband med tätbebyggelse. Avsikten raed reforraen i fråga om ersättningsreglerna var alt få lill slånd en jämnare och lUlförlilligare uppskattning. De nya reglema medförde otvivelaktigt gynnsamma verkningar men var också förenade raed vissa brister, och år 1960 tillkallades därför exproprialionsutredningen för att göra en allraän översyn av expropriationslagstiftningen.

Som resultat av utredningens arbete har en del partiella reformer kommit lill slånd. Bl. a. genomfördes år 1966 vissa ändringar i förfarandereglerna, vilka var ägnade att avhjälpa de svåraste bristerna i della avseende. I sitt nu avgivna belänkande lägger utredningen fram förslag lill en ny allmän expropriationslag (AExL). Lagförslaget är dock inle fullständigt. Det saknar bestämraelser ora förfarandet raen är utformat på sådani sätl att del senare kan kompletteras med regler i della ämne. I avvaktan på atl nya förfaranderegler utarbetas skall enligl förslagel ExL:s regler i detta hänseende bibehållas.

Nyheterna i utredningens förslag rör främst expropriationsändamålen och ersättningsreglerna. Sålunda vidgas kommunernas möjligheter atl expropriera för lälbebyggelseändamål och lomträltsupplåtelse. Rätlen till expropriation för sanering och stadsförnyelse avses skola inträda på ell tidigare stadium än f. n. Ökade expropriationsmöjligheler föreslås också för alt främja bl. a. näringsverksamhet, miljövård, frUuftsliv och fritidsbebyggelse. Området för markvärdeslegringsexproprialion blir väsentligt större än f. n. De föreslagna nya ersättningsreglerna innebär i korthet följande. Fastighet som exproprieras skall ersättas efler sill marknadsvärde. Vid expropriation av del av fastighet skall ersättningen, kallad inirångsersällning, motsvara skillnaden i marknadsvärde före och efler exproprialionen. Värderingen skall i princip hänföras till förhållandena vid den lidpunkt då ansökan om expropriation gjordes. Förväntningsvärden som fallit bort genom planläggning enligt byggnadslagen (BL), exempelvis därför all marken skall användas för galor, andra allraänna platser eller allraänna byggnader, skall i överensstämmelse med huvudprincipen om ersättning efler marknadsvärdet inle ersättas. Genom särskilda ersättningsregler i BL garanteras emellertid ägare av mark.

Prop. 1971:122 152

avsedd för allmänna ändamål, gottgörelse för det värde som marken har om den för all framlid används för samma ändamål som förut eller för annat ändaraål, som är förenligt med planen. För alt motverka de stora skUlnader beträffande markvärden som förstagångsplanläggning kan ge upphov till föreslås ell nytt värdeutjämningsinslitul. Della innebär alt såväl kommun som markägare får rätt atl inora viss tid efter del planen faslslällls påfordra inlösen av mark lill elt genomsnittiigt värde. En nyhet i förslaget är ■\'idare alt parterna i expropriationsmål skall vara helt likstäUda i bevisningshänseende.

Flera reraissinstanser anser det olämpligt all genomföra en ny expropriationslag ulan regler om förfarandet. För egen del vUl jag inle bestrida att goda skäl föreligger för en sådan uppfattning. Det av utredningen föreslagna systemet, sora innebär atl förfarandereglerna i ExL tills vidare skall slå kvar, blir svåröverskådligt. Inom justitiedepartementet pågår f. n. en översyn av de delar av expropriationsrätten som inle behandlas i utredningens betänkande. För egen del anser jag det lämpligl alt vänla med atl ersätta ExL med en ny lag till dess denna översyn har blivit avslutad. Från denna utgångspunkt har jag ansett mig nu böra la upp endasl sådana frågor som har den betydelsen all en lösning inle bör anstå längre.

Genom befolkningsoraflyllningen under de senaste femtio åren har täiorlsbefolkningen ökat från 2,7 railjoner till mer än 6 raUjoner. Denna urbaniseringsprocess ställer självfallet stora krav på utbyggnad av nya sarahällen och ombyggnad av äldre tätortsområden. Delsamma gäller de ökade anspråk på den inre och yttre miljön som den allmänna välståndsutvecklingen i samhället för med sig. Stora markulrymmen behövs, inle bara för bosläder ulan också för trafikleder, affärscentra, skolor, sjukhus, lekplatser, parker och andra friområden. Den kommunala planeringen och markberedskapen måste byggas ut och förslärkas. Della förulsäller, som utredningen framhåller, alt mark står till förfogande för ändamålet på räll plats och vid planerade tidpunkter.

Till del nu sagda koramer alt den ökade efterfrågan på raark i expansiva områden har medfört en kraftig markvärdestegring med åtföljande möjUgheter lill spekulations- och realisationsvinster för enskilda markägare. Det råder allmän enighet om all delta inle är tillfredsställande, eftersom markvärdestegringarna till stor del beror på insatser från samhällets sida.

Av vad jag nu har anfört framgår att del frän allmän synpunkt är ytterst angeläget både all samhället får goda raöjligheter atl på skäliga villkor förfoga över mark som behövs för lälbebyggelseändamål och alt sådan markvärdestegring som beror på ålgärder från sarahällets sida kommer della lill godo. Det har från olika håll omvittnats alt gällande exproprialionsregler inle på ell tillfredsställande sätt motsvarar de nu angivna önskemålen. Detta gäller både reglerna om expropriationsända-

Prop. 1971:122 153

mål och ersättningsreglerna. Mol den angivna bakgrunden har jag kommit till den uppfattningen all det nu finns anledning atl i huvudsak ta upp frågan om utvidgning av möjligheterna att expropriera för vissa tätbebyggelseändamål och med anledning av väntad värdestegring samt reglerna om exproprialionsersällningen. De ändringar sora bör genomföras bör utformas som partiella reformer i gällande lagstiftning. Härefter återstår att på grundval av utredningens förslag närmare överväga de övriga frågor som utredningen behandlat saral förfarandereglerna. Min avsikt är all bedriva arbetet med sikte på alt förelägga 1972 års riksdag förslag till ny expropriationslag.

En sanUad översyn av byggnadslagstiftningen pågår f. n. inom bygglagutredningen. Resultatet av denna översyn komraer sannolikt all beröra grundläggande förutsättningar för expropriationslagstiftningen. Del lorde emellerlid dröja ännu någon lid innan bygglagulredningen kan slutföra sitt omfattande och komplicerade arbete, och med hänsyn lill angelägenheten av alt snabbt få fram önskvärda reforraer inom expro priationslagstiftningen är jag inle beredd alt låta anstå ytterligare med dessa. Med hänsyn till den pågående översynen av byggnadslagstiftningen bör dock ändringar i gällande BL begränsas till vad som nödvändigt följer av de reformer inora expropriationslagstiftningen som jag bedömer sora särskilt angelägna. Byggnadslagstiftningen har stor betydelse for utformningen av expropriationslagstiftningen. Jag vill därför redan nu framhålla all översynen av byggnadslagstiftningen kan komma att föranleda ändringar även av de i det följande framförda reformförslagen.

4.2. Expropriationsändamålen

4.2.1. Expropriation för vissa tätbebyggelseändamål. Gällande rätt innehåller flera bestämmelser som ger det allmänna raöjlighet all tvångsvis förvärva ägande- eller nylljanderält till markområden som behövs för en rationell utveckling av tätbebyggelsen. Dessa bestämmelser finns dels i BL och dels i ExL. Av reglerna i BL är framför allt de som rör s. k. zonexpropriation av intresse. Tillstånd till sådan expropriation kan bevUjas av Kungl. Maj:t, om det med hänsyn tiU aUraänna samfärdseln eller kravet på ändamålsenlig bebyggelse föreligger behov av en verklig förnyelse av byggnadsbeståndet inom elt större oraråde och fråga har väckts om antagande eller ändring av stadsplan för området. Zonexpropriation kan omfatta även sådan mark sora inle berörs av ombyggnadsålgärderna under förutsättning att marken kan väntas undergå väsentlig värdeökning som en direkt följd av stadsombyggnaden. Enligt BL kan Kungl. Maj:t vidare ge lillslånd till s. k. tomlexpropriation beträffande mark inora byggnadskvarler sora inle är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen. Tomt-

Prop. 1971:122 154

expropriation får inte ske ora det kan förväntas alt stadsplanen blir genomförd inom skälig tid även utan kommunens ingripande. Slutligen kan nämnas all domstol kan ge komraun tUlstånd all genom s. k. tomtbildningsexpropriation lösa in loml som beslår äv delar tillhöriga olika ägare, under förulsällning alt ingen av dessa begär alt få lösa in de övriga delarna.

Uppräkningen av expropriationsändamål i 1 § första stycket ExL innehåller två punkter som avser expropriation för lälbebyggelseändamål. Enligl punkt 7 kan staten e:ller kommun få rätt lill expropriation för all åstadkomma tryggade bostadsförhållanden inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnpilals. eUer fiskeläge eller på annan ort med större sammanträngd befolkning. Punkt 16 ger komraun rätt till expropriation för atl säkerställa alt raark på skäliga viUkor är tillgänglig för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. Något krav på föregående planläggning har inle uppställts. Huvudsyftet med denna exproprialionsmöjlighet är all skapa en fri lomlmarknad och bryta markmonopol. Sararaa punkt reglerar s. k. toralrätlsexpropriation. Sådan expropriation kan användas för att i kommuns ägo överföra mark som inte är tätbebyggd för upplålelse med tomträtt. Inle heller här krävs någon föregående planläggning. Ändamålet med expropriationsrätten är emellertid att garantera att, såvitt angår tillgången på mark, samhällets planer i fråga om bebyggelsen kan förverkligas. Någon oinskränkt exproprialionsmöjlighet fijr detta ändamål föreligger alltså inte. Som en allmän förutsättning för expropriation enligl ExL gäller vidare att Kungl. Maj:t anser expropriation nödvändig för alt tillgodose del angivna ändamålet.

Frågor om bebyggande av mark hänger intimt samman med frågor om anordnande av trafikleder m. m. som skall betjäna bebyggelsefastighelerna. 1 § första stycket 2 ExL öppnar möjlighet all expropriera för trafikleder och andra anläggningar för den allmänna samfärdselns frärajande. Av större praktisk betydelse när del gäller lälbebyggelseområden är emellertid bestämmelserna i BL. Dessa ger kommun räll att lösa in mark som enligt faststäUd generalplan eller stadsplan är avsedd till trafikled, gala eller annan allraän plats. Koramunen får lösa till sig också annan mark som enligl samma slags planer inle avsetls till enskilt bebyggande om markens användning för avsett ändamål inle ändå kan anses säkerställd. Ora allmän eller enskUd väg ingår i mark som enligt fastställd generalplan eller stadsplan skall användas till trafikled eller liknande kan kommunen under vissa förulsätlningar ta marken i anspråk ulan ersältning. I de s. k. markexploalörsfallen har kommunen yllerligare raöjligheler all la mark inom planlagt område i anspråk utan ersättning. Så är fallel beträffande mark som behövs för gala eller annan allmän plats eUer för aUmän byggnad.

Enligl förköpslagen kan kommun under vissa förutsättningar i sam-

Prop. 1971:122 155

band med frivillig försäljning av fast egendom utöva förköp och på så sätt förvärva raark som med hänsyn till den framtida utvecklingen behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Förköp kan utövas i fråga om både tätbebyggd mark och råmarksområden. Det är dock inle meningen all förköp skall få ske beträffande mark vars användningssätt inle beräknas bli förändrat.

Enligl utredningen behövs bestämmelser om expropriation för täl-bebyggelseändamål dels med tanke på de kommunala markförvärv som krävs för atl trygga förverkligandet av samhällets intentioner på längre sikt i fråga om bebyggelseutveckling och markutnyttjande men dels också för mera utpräglade specialfall, där det gäller att genomföra fastställda planer. Utredningen föreslår därför alt i AExL las upp dels vissa allraänna bestämmelser om expropriation för lälbebyggelseändamål (2 kap. 1 §), dels vissa speciella sådana bestäraraelser (2 kap. 2 §).

De speciella bestäramelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1 och 2 innebär endast överföring av motsvarande bestämmelser från BL. Med hänsyn lill all del nu endast skall göras en partiell reform av gällande ExL finns inte anledning all la upp förslagel i denna del till närmare prövning. Paragrafen innehåUer dessutom regler om s. k. värdeutjämningsexpropriation. Till denna fråga återkommer jag i samband med värderingsreglerna. Vad som nu skall behandlas är alltså de expropriationsgrunder för lälbebyggelseändamål som utredningen har tagit upp i 2 kap. 1 § AExL och som skall ersätta 1 § första stycket 7 och 16 ExL saml reglerna ora zonexpropriation och tomlexpropriation i 44 och 45 §§ BL. Därvid skaU bedömas hur reglerna skaU förändras för all bättre svara mol del allmännas behov av all kunna tvångsvis ta i anspråk raark som behövs för tätbebyggelse. I denna del vill jag inledningsvis anföra följande.

Den snabba utvecklingen i det moderna samhället ställer stora krav på utbyggnad av nya tätortsområden och på förändringar inom redan tätbebyggda områden för all anpassa dessa till nutida anspråk på en från trafiklekniska, sociala och andra synpunkter fullgod miljö. Den omfattande byggnads- och anläggningsverksamhel som nu pågår i delta syfle och som kan förutses äga rum i framliden innebär avsevärda påfrestningar för samhällsekonomin i stort. Det är därför viktigt alt arbetet kan bedrivas på elt planmässigt sätl och all konkurrens och rationella produktionsformer på byggnadsområdel främjas. När det gäller sanering av äldre bebyggelseområden är del i allmänhet inte lämpligl all ingripanden sker punktvis, ulan åtgärderna bör vidtas i ell större sammanhang. Många gemensararaa ändaraål bör helst tillgodoses genora samverkan mellan olika fastigheter och bebyggelsen inom varje faslighet kan därför inte betraktas sora en enhet för sig.

Ansvaret för den lokala planeringen av bebyggelsen ligger i första

Prop. 1971:122 156

hand på kommunerna. Del är i hög grad angelägel all dessa förfogar över effektiva medel för all styra utvecklingen på etl från allmän synpunkt lämpligl sätt. De bör ha stort inflytande både i fråga ora tidpunkten för olika byggnadsåtgärders genomförande och över bebyggelsens närmare utformning. Kommunerna har redan åtskilliga befogenheter i detla hänseende. Sålunda svarar de för planläggningen enligt BL och har hand om förmedlingsverksamheten för statliga bostadslån. Det är emellerlid också av vikt all koraraunerna har raöjlighet alt föra en aktiv raarkpolitik och genora egna raarkförvärv säkerställa att byggandet sker på etl planmässigt och samhällsekonomiskt lämpligt sätt. Enligl de av riksdagen godkända riktiinjer för den kommunala markpolitiken sora drogs upp i prop. 1967: 100 bör koraraunerna förvärva raark i sådan omfallning atl de får dominerande inflytande över de marktillgångar som inora överskådlig lid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhäUsbyggandet.

För all kommunerna skall kunna förverkliga de sålunda uppställda målen krävs alt de har möjlighet all tvångsvis förvärva mark för samhällsbyggnadsändamål. Della kan f. n. ske genom förköp eller genom inlösen enligt BL eller ExL. Enligt utredningens mening är de befogenheter som i della hänseende f. n. står koramunerna till buds inle tillräckliga. Bl. a. påpekas all deras möjligheter all på della sätt påverka bebyggelseutvecklingen i sådana fall då del varken är fråga om nyexploalering eller om mera omfattande saneringsåtgärder är alltför begränsade. Vidare anses det svårt all inom ramen för gällande lagstiftning tillgodose behovet av mera långsikliga markförvärv. Utredningen anser därför alt kommunernas befogenhet alt expropriera mark för lälbebyggelseändamål bör vidgas.

Enligl utredningens förslag skall expropriation få ske för all främja tillkomsten av tätbebyggelse eller därraed sammanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse. 1 fråga om råmarksområden skall härvid inle krävas mera än atl egendomen ligger inom kommunens ulvecklingsriklning. För expropriation inom tätbebyggt område föreslås emellertid som ytterligare förutsättning skola gälla all del med skäl kan antas atl området inom överskådlig lid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärder, sora är av väsentlig betydelse från allraän synpunkt, eller alt det till frärajande av planraässigt byggnadsskick eller av annan därmed järaförlig orsak är angelägel alt komraunen får rådighel över egendomen. Tidsperspektivet skall omfatta ell eller etl par decennier. Del skall inle krävas planläggning i detalj men väl en linje i koraraunens framtidsplanering, uttryckt t. ex. i principprogram som styrks av en långsiktig markpolitik. En expropriations-beslämmelse raed angivet innehåll lorde enligl utredningen väl täcka de gällande reglerna i ExL ora expropriation för åsladkoramande av tryggade bostadsförhållanden och för fri tomtmarknad saml i BL ora zonex-

Prop. 1971:122 157

propriation och tomlexpropriation. Beslämraelsen lorde kunna användas även för inlösen av sådan mark sora avses raed vissa andra regler i BL.

Med hänvisning till all den nuvarande bestämmelsen om lomlrätls-expropriation har tillmälls betydande värde på kommunall håll föreslår utredningen vidare all en motsvarighet härtill las in i den allmänna lagregeln ora expropriation för lälbebyggelseändaraål. Också vid loral-rällsexproprialion förutsätts atl exproprialionen sker för all främja tätbebyggelse eller befordra utvecklingen av sådan bebyggelse, låt vara att del enligl vad utredningen uttalar i regel bör vara tillräckligt atl komraunen förklarar sig ha för avsikt atl upplåta raarken med tomträtt. Den särskilda förutsättning som uppställts för expropriation inom tätbebyggda oraråden enligt den allraänna lagregeln skall enligl förslaget gälla också vid toralrätlsexpropriation.

Utredningens förslag är inte enhälligt. En av ledamötema motsätter sig helt all expropriationsrätten för lälbebyggelseändamål utvidgas. Yllerligare två ledamöter avstyrker den särskilda regeln om loralrällsex-proprialion. De anser den onödig från sarahällsbyggnadssynpunkl och betänklig av hänsyn lill rättssäkerheten. De påpekar vidare bl. a. all regeln saknar raotsvarighet i förköpslagen och framhåller som en särskUd olägenhet att kommunen på ell myckel tidigt stadium måste binda sig för all upplåta marken med tomlräll.

De föreslagna reglerna har fåll ell blandat mottagande vid remissbehandlingen. De reraissinstanser sora företräder kommunala intressen och planintressen är i allmänhet positivt inställda, men somliga av dem anser att förslagel inle går tillräckligt långl. Från andra håll kritiseras förslagel som alllför ingripande och som betänkligt från rällssäkerhelssynpunkl. Bl. a. påtalas all föratsättningarna för expropriationsrätt är raycket vagt angivna och del görs gällande all förslagel ger kommunerna en praktiskt laget obegränsad rätt att expropriera tätbebyggelsemark. Åtskilliga remissinstanser ställer sig avvisande lill förslagel om tomlrättsexpropriation.

För egen del vill jag lill en början framhålla atl reglerna om expropriation för lälbebyggelseändamål bör utformas så alt de möjliggör en aktiv kommunal markpolilik. Utgångspunkten bör därför vara att kommunerna skall ha en obetingad företrädesrätt lill mark sora skall bli föremål för lälbebyggelseålgärder. Expropriation bör alltså kunna tillgripas även i andra fall än då det behövs för all bryta enskUda markmonopol. Det skall ankomraa på koraraunen själv all avgöra, ora och i vUken utsträckning koraraunen skall vara ägare lill den raark som bebyggs.

Vidare är del i hög grad önskvärt all kommunerna får möjlighet all förvärva mark redan på elt tidigt stadium. Härigenom skapas förutsättningar för en långsiktig planering av bebyggelsen. Om förvärven sker i god tid bör också ersällningarna kunna hållas på en lägre nivå än annars. Della är givelvis angelägel från koraraunalekonomisk synpunkt

Prop. 1971:122 158

men kan också bidra till en i och för sig önskvärd dämpning av markprisstegringen i allmänhet.

Av vad jag nu har sagl framgår alt jag delar utredningens raening atl de rätlsiiga förutsättningarna för expropriation för lälbebyggelseändamål bör vidgas. Vid den närmare utformningen av reglerna ligger del nära till hands all anknyta till förköpslagens besläramelser. Enligl 1 § nämnda lag får förköp äga rum beträffande fast egendom som med hänsyn lill den fraratida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Förköpsrätl föreligger dels i fråga om obebyggd eller glesbebyggd mark sora i fraratiden kommer all behöva tas i anspråk för tätbebyggelse och dels beträffande redan tätbebyggd mark där behov av att omdana bebyggelsen gör sig gällande. Utanför förköpsrätten faller däremot jnark beträffande vilken någon förändring av användningssättet inle kan förutses. En väsentlig skillnad mellan förutsättningarna för förköp cich för expropriation är att del vid förköp inle ställs upp lika starka krav på markbehovels aktualitet. Förköp kan ske även för att tillgodose relativt långsiktiga markbehov om det med erforderlig säkerhet kan förutses all marken kommer all behövas för lälbebyggelseändamål.

Från den enskilde fastighetsägarens synpunkt har förköpsinstitulet den fördelen all del inle kan tillgripas i andra situationer än då faslig-helsägaren redan har fallat etl bindande beslut att sälja sin fastighet och atl ersättningen skall motsvara del belopp han själv har godtagit vid en frivUlig uppgörelse. Genom dessa regler begränsas å andra sidan förköpsrättens användbarhet som markpolitiskl instrument. Exproprialionsregler behövs därför dels för att möjliggöra Ivångsförvärv i andra fall än i anslulning till frivUliga försäljningar och dels för all skapa en utväg all förvärva fastighelen mol skälig ersättning i sådana fall då förköpspriset är alllför högt.

Från flera synpunkter synes det lämpligt att bestämma förutsättningarna för expropriation och för förköp på ell enhetligt sätt. Härigenom underlättas tillämpningen av de båda lagarna och läggs grundvalen för en enhetlig praxis. Ora expropriationsreglerna utforraas efler mönster av den redan gällande forköpslagen undanröjs i väsentlig raån grunden för kritik av den typ sora har riktats raot utredningsförslaget och som går ut på all delta är alltför vagt utformat för atl kunna godtas från rättssäkerhetssynpunkt.

Mol bakgrund av del nu anförda förordar jag atl som huvudregel skall gäUa all expropriation skall få ske for all ge koramunen möjlighet all förfoga över raark som raed hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Vid tiUämpningen av denna regel kan ledning hämtas från praxis beträffande förköpslagen och från des;5 förarbeten. I enlighet med vad som har anförts där måste kommunen göra antagligt all marken med hänsyn

Prop. 1971:122 159

till belägenheten och koraraunens utveckling behövs för det avsedda ändamålet. Del bör betonas atl kommunen därvid endasl har alt prestera en sannolikhelsbevisning och all kraven på denna bevisning inle får sällas alllför högt. I förarbetena till förköpslagen uttalades vidare atl elt lämpligl underlag för bedömningen — i sådana fall då översiktliga eller detaljerade planer enUgl BL inle föreligger — kunde vara t. ex. befolkningsprognoser, bosladsbyggnadsprogram eller industriulvecklingsplaner.

En fråga som har diskuterats både under utredningsarbetet och bland reraissinslanserna är vilken betydelse som vid prövningen av frågan ora expropriation skall tillmätas den enskilde markägarens förutsättningar, intresse och vilja all medverka i samhällsulbyggnaden. Med anledning härav vill jag hänvisa till vad jag tidigare har anfört om all kommunerna bör ha företrädesrätt till mark som behövs för sarahällsbyggnadsändaraål. Av denna allraänna princip följer all markägarens förhållanden inle kan få tillmätas någon avgörande vikt i sammanhanget. Även ora denne är beredd all själv exploatera marken på avsett sätt bör alltså kommunen ges tillstånd lill expropriation. Detla framgår av den från förköpslagen hämtade regeln.

Utredningens förslag innehåller en särskild regel som gäller expropriation för lälbebyggelseändamål i fråga ora tätbebyggd mark. Förslagel anger i del avseendet som förulsällning all raarken inora överskådlig lid kommer all beröras av byggnads- eUer anläggningsålgärder som är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt eller atl del till främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angelägel alt koraraunen får rådighel över marken. Utredningen har i sina motiv preciserat uttrycket överskådlig lid sora avseende ell ä två decennier. Jag kan i och för sig godta denna besläraning sora en allmän riktiinje för bedömningen av vad sora skall anses sora överskådlig tid. Är del fråga om mycket omfattande saneringar för vilka del redan finns väl konkretiserade planer bör det eraeUertid vara möjligt atl expropriera även om marken kommer alt beröras av åtgärderna först sedan mer än två decennier har förflutit. Om bestämmelserna utformas på detla sätt och i enlighet med vad jag senare skall föreslå beträffande värdeslegringsexpropriation blir de nuvarande bestämmelserna i 44 § och 45 § första och andra styckena BL överflödiga eftersom de kommer all täckas av bestämraelserna i ExL. Jag vill därför instämma i utredningens förslag all nämnda lagrura skall upphävas. Även utan särskUl stadgande är del, som framgår av vad utredningen anfört om partiellt ianspråktagande av fast egendom (SOU 1969: 50 s. 55), möjligt all i fraratiden begränsa expropriation för plangenoraförande lill all avse byggnad för nedrivning.

I fråga ora expropriation av tätbebyggd mark har koraraunerna ibland anledning atl själva ålägga sig en viss återhållsarahet. Jag tänker härvid på all en kommun, om del kan ske utan större ölägenheter för pla-

Prop. 1971:122 160

nering och samhällsbyggnad, i görligaste mån undviker att ta i anspråk mark som är bebyggd med egnahemsfasligheter. Del ligger i sakens natur all sådan hänsyn las och bör las även i framliden i samma omfallning som nu.

Vad härefter angår frågan om en särskild regel ora expropriation för tomträllsupplåtelse viU jag tUl en början understryka atl toral-rättsinslitulel är ett uloraordentiigl värdefullt hjälpmedel för den komraunala markpoliliken, bl. a. genom alt det öppnar möjlighet all förbehålla del allraänna en riralig del av raarkvärdeslegringen. I enlighet raed vad sora anfördes i prop. 1967: 100 bör koramunerna i regel hellre upplåta bebyggelsemark med tomträtt än sälja den. Tomlrällsinstilu-lels betydelse bör på sätt utredningen förordar korama lill ullryck i bestämmelserna om expropriation för lälbebyggelseändamål. En föratsättning även för tomlrättsexpropriation bör vara all exproprialionen avser mark sora med hänsyn lill den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sararaanhängande anordningar. I fråga om kravet på bevisning om raarkbehovel ;inser jag i likhet med utredningen atl del i regel bör vara tillräckligt all koraraunen förklarar sig ha för avsikt alt upplåta raarken med tomträtt.

I enlighet med utredningens förslag bör expropriation för lälbebyggelseändaraål få genomföras eniiast lill förraån för koramun och avse egendom som är belägen inom kommunens eget område eller inora orarådet för del kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör. Della överensstäraraer med vad sora gäller enligl förköpslagen. Vidare anser jag anledning saknas att ge kommun inom kommunblock vetorätt beträffande annan kommuns expropriation inom dess område. All den kommun inom vars område marken är belägen skall höras i ärendet är självklart.

Den föreslagna regeln ora expropriation för lälbebyggelseändamål bör ersälta nuvarande bestämmelser i 1 § första stycket 16 ExL. Däremot synes del mig inle lämpligl all vid den partiella reform som del nu är fråga om upphäva den särskilda expropriationsregeln i punkt 7, vilken lar sikte på situationer av myckel speciell typ.

De nu behandlade reglema om expropriation av tätbebyggd mark avser situationer då bebyggelsen skall mer eller mindre omdanas och t. ex. fastighetsindelningen eller fastigheternas omfattning förändras. De avser däreraot inte att tUlgodose del från vissa remissinstanser framförda önskemålet all kunna expropriera enstaka bostadsfastigheter av det skälet all de är i påtagligt behov av förnyelseålgärdcr. Genom den nyligen genomförda lagstiftningen om tvångsförvaltning av vanvårdade bostadsfastigheler och den samtidigt därraed införda regeln ora expropriation av sådana fastigheter har raöjlighelema all ingripa i dessa fall vidgats avsevärt och jag anser det inle nödvändigt all i della saramanhang föreslå några yllerligare be:stämraelser i sådani syfle.

Prop. 1971:122 161

4.2.2 Expropriation för kulturella ändamål. Både ExL och BL innehåller vissa besläramelser till skydd för sådan fast egendom som är värdefull från kulturell eller historisk synpunkt. Enligl 1 § första stycket 12 ExL får expropriation sålunda äga rum för alt bevara kulturhistoriskt synnerligen märklig bebyggelse eller synnerligen märklig fast fornlämning som inte kan tryggas på annat sätt eller för att bereda erforderligt utrymme däromkring. Med stöd av 44 a § BL kan under vissa förutsällningar inlösen ske av mark inom eller i omedelbar närhet av område med äldre bebyggelse som det av historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget att hålla i värdigt skick.

Utredningen anser atl de nämnda bestämmelserna bärs upp av starka behov raen att det inte är lämpligt att expropriationsbefogenhel för dessa skilda men närbesläktade ändamål skall behöva grundas på regler i olika lagar. Utredningen föreslår därför all bestämmelserna placeras i ett och samma lagrum i AExL. Mot förslaget alt på del angivna sättet sammanföra lagreglerna har någon kritik inte förts fram. Däremot har vissa remissinstanser ansett del angeläget atl ytterligare stärka skyddet för sådana kulturella ändamål som avses i bestämmelserna.

Jag har tidigare föreslagit atl reglerna i 44 och 45 §§ BL om inlösen efter prövning av Kungl. Maj:l skall upphävas och ersättas med bestämmelser i 1 § ExL. Därefter återstår i BL endasl elt fall där det ankommer på Kungl. Maj:t atl besluta om inlösen, nämligen del sora avses i 44 a §. Sora utredningen har framhållit sammanfaller tillämpningsområdet för denna bestämmelse till stor del med 1 § första styckel 12 ExL. Vägande skäl lalar därför för all sammanföra de båda bestämraelserna till ett lagrum i ExL.

Utredningen har efler en jämförelse mellan ordalagen i 1 § första stycket 12 ExL och 44 a § BL anselt sig kunna slå fast att de uttryck som motsvarar varandra i de båda bestämmelserna har i stort sett samma innebörd. När del gäller exproprialionsområdets avgränsning och de specieUa regler som finns av hänsyn till enskUda intressen föreligger dock vissa skUjakligheler i sak. Enligl ExL får exproprialionen avse den mark där själva bebyggelsen slår saml de områden som behövs däromkring. Expropriation enligl 44 a § BL kan också omfatta sådan närbelägen mark som har väsentiig nytta av de i paragrafen avsedda saneringsåtgärderna. Denna regel har nära samband med frågan om värdeslegringsexpropriation. Jag återkommer senare lUl denna fråga och har för avsikt all föreslå atl allmänna regler om sådan expropriation införs. Om della förslag godtas behövs ingen annan regel om exproprialionsområdets avgränsning än den som gäller enligl ExL. Vad härefter angår begränsningarna i bestämmelserna av hänsyn till enskilda intressen så gäller enligt regeln i ExL atl inlösen får ske bara om bebyggelsen inte kan tryggas på annat sätl än genom expropriation och enUgt bestäramelsen i BL all skälig hänsyn skaU las lill markägarens önskemål all

6 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 162

förena sig med staden ora de ålgärder sora skall utföras och till hans utfästelser all bidra till dera. Som utredningen framhåller torde vid ett sammanförande av reglerna de nu nämnda villkoren inle särskilt behöva omnämnas i lagtexten.

Mot bakgrand av det nu anfiirda anser jag att utredningens förslag är lämpligt och bör genomföras. Bestämraelserna i 44 a § har nära anknytning lill de regler i BL ora inlösen för genomförande av stadsplan som föreslås bli upphävda och ersatta av bestämmelser i ExL. De föreslagna nya reglerna om expropriation för tälbebyggelseändamål synes ge tillräckliga raöjligheler all beakta de planintressen sora f. n. tillgodoses genom 44 a § BL. Jag föreslår all denna paragraf upphävs och all i 1 § första stycket 12 ExL föresikrivs att expropriation får äga rum för alt bevara historiskt eller kulturbisloriskl märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för alt bereda erforderligt utrymme däromkring.

Frågan om mer vidsträckta möjligheter lill expropriation för kulturella ändamål synes mig inle böra tas upp i detta sammanhang. Denna fråga får prövas i samband med den allmänna översyn av reglerna om expropriationsändamålen som avses ske på grandval av utredningens betänkande.

Jag instämmer i vad utredningen har anfört om all del inte finns tillräckliga skäl vare sig all ge riksainlikvarien exklusiv rätt alt väcka fråga om expropriation eller att genom uttrycklig bestämmelse i lagen ange vilka subjekt som skall kunna beviljas expropriationstillslånd. Jag föreslår,därför alt nuvarande bestämmelser i 108 § andra stycket ExL upp-hävsi

4.2.3. Värdeslegringsexpropriation. Del är en angelägen uppgift för samhällets markpolitik alt med olika medel bidra lill alt prisstegringen på mark dämpas och atl värdestegringsvinster som har uppkommit genom del allmännas insatser kommer samhället till godo. Vissa expropriationsrättsliga bestämraelser är direkt inriktade på indragning av oförtjänt raarkvärdestegring. Här kan särskilt nämnas vissa regler i BL om värdestegrings- och nyttoexpropriation. I samband med att kommun genom zonexpropriation enligl 44 § BL får tillstånd alt la i anspråk mark för större orabyggnadsålgärder kan koramunen få expropriera även mark i det omedelbara grannskapet som väntas få väsentligt ökat värde till följd av åtgärderna. Också vid expropriation enligl 44 a § för bevarande av äldre från historisk eller kulturhistorisk synpunkt värdefull bebyggelse föreligger rätt lill inlösen av närbelägen raark under liknande förutsällningar. De senaste viktiga lagstiftningsåtgärderna på detla område utgörs av den år 1967 genomförda lagstiftningen om komraunal förköpsrätl till lätbebyggelsemarli; saml de samraa år vidtagna ändringarna i loralrällslagsliflningen och reglerna ora beskattning av realisations-

Prop. 1971:122 163

vinster och jordstyckningsrörelse. I detla sammanhang kan också erinras om atl kommunernas resurser alt föra en aktiv markpoUtik har stärkts genom ökade låneraöjligheter vid markförvärv för samhällsbyggnadsändamål och för tomträttsupplåtelse.

De nya regler jag föreslår om expropriation för lälbebyggelseändaraål skall göra det möjligt för kommunerna atl förvärva mark på elt tidigt stadium. En markpolitik varigenom kommunerna konsekvent utnyttjar denna möjlighet och i samband därmed upplåter raark raed loralrätt kommer otvivelaktigt att utgöra ett viktigt medel för all hos samhället bevara den markvärdestegring som dess egen utveckling föranlett. Jag avser vidare all föreslå all reglerna ora ersättning vid expropriation utforraas på sådani sätt att de får en dämpande effekt på markvärdestegringen. Även om dessa förslag genomförs finns del emellertid behov av ett självständigt instrument med vars hjälp det allmänna kan tillgodogöra sig värdestegring sora beror på samhäUets egna insatser. Utredningen anvisar etl sådani instrument i form av en särskild bestäraraelse om värdeslegringsexpropriation. Ora staten eller kommun skall vidta byggnads- eller anläggningsålgärder, som är av sådan beskaffenhet att de kan föranleda expropriation enligl någon av reglerna i den föreslagna AExL, och det med skäl kan antas atl åtgärderna medför väsentligt ökat värde för egenora i områdets omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjlighetema att utnyttja sådan egendom kan enligt förslaget Kungl. Maj:l medge expropriation av egendomen. Expropriation får dock ske bara om det är skäligt raed hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna och lill övriga orasländigheier.

Bland reraissinslanserna råder i stort sett enighet ora alt samhället som en kompensation för sina nedlagda kostnader inom samhällsplaneringen och samhällsbyggandel bör i möjligaste mån få åtnjuta den värdestegring på mark som blir en följd av dessa åtgärder. Förslaget om värdeslegringsexpropriation har därför moltagils i huvudsak positivt av remissinstanserna. Den kritik som har förts fram går i huvudsak ul på att en värdestegringsexpropriation skulle drabba fastighetsägarna ojämnt och att instilulel saknar nämnvärd självständig betydelse vid sidan av främst reglerna om tälbebyggelseexpropriation. En remissinstans föreslår att mera markanta värdeslegringsfall skall lösas med s. k. bellermentsbidrag sora alternativ lill expropriation. En annan reraissinslans anser all kraven på sannolikheten för en värdeökning bör formuleras strängare än som har skett och alt expropriaten i särskilda fall bör ha rätt alt i framtiden påfordra återlösen.

För egen del är jag positiv lill de tankegångar som bär upp förslaget om värdeslegringsexpropriation. Vad gäller frågan om bellermentsbidrag är det obestridligt atl ell sådani syslera har vissa fördelar. Bidragsskyldigheten drabbar fastighetsägarna lika och systemels effektivitet är inte beroende av samhällets ekonomiska resurser. De former för heller-

Prop. 1971:122 164

menlsbidrag som hillills har prövats har emellerlid visat sig vara synnerligen svåranvända. Jag har därför på della stadium inle velat föreslå regler ora bellermentsbidrag. Inom raraen för ExL kan emellerlid problemen delvis lösas med ell exproprialionsinslilut av den typ som utredningen förordar. Detta utgör f. ö. inle någon principieU nyhet på expropriationsrättens område. Regler av motsvarande innebörd finns redan för vissa fall i BL och förslaget om värdeslegringsexpropriation innebär sora utredningen frarahiUler i själva verket enbart ett fullföljande av de tankegångar som bär upp dessa regler. Eftersom jag i likhet med utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna i BL skall upphävas och då några avgörande invändningar inte synes kunna resas mol utredningens förslag viU jag mol bakgrund av det nu anförda tillstyrka alt del genomförs.

Det är visserligen möjligt att en regel om värdeslegringsexpropriation inte kommer alt tillämpas i någon större utsträckning. Regeln kan emellertid få avsevärd betydelse genom sin blotta existens som grundval för förhandlingar mellan del allmänna och fastighetsägaren. Denne bör kunna freda sig från expropriation genora atl frivilligt ersätta samhället för den markvärdestegring som kan beräknas uppstå till följd av del allmännas insatser. En sådan lösning kan ofta förefalla lämplig exempelvis då en ny väg dras fram och betydande värdestegring därigenom uppkommer på kringliggande mark. Eftersom syftet med värdeslegringsexpropriation endasl skall vara att del allraänna skall tillgodogöras raarkvärdeslegringen bör expropriation i regel kunna undvikas när fastighetsägaren har erbjudit sig att betala en skälig ersättning för den förmögenhetsökning som följer av det allmännas åtgärder. Del nu sagda innebär alt bestämmelsen ora värdeslegringsexpropriation skuUe få en funktion liknande reglerna för markexploalörsfall i 70 och 73 §§ BL.

Beträffande den närmare utformningen av regeln kan jag i storl sett ansluta mig lill utredningens förslag. De ålgärder vilkas värdeförhöjande effekt medför expropriationsbefogenhel bör vara av sådan arl all expropriation i och för sig skuUe kunna användas för deras genomförande. Däremot bör det inle krävas alt själva arbetsorarådel faktiskt har förvärvats genom expropriation. Likaså bör det vara utan betydelse om arbetsområdet innehas med äganderätt eller med en begränsad räll. Expropriationsbefogenhelen bör bara gälla sådana fall då värdestegringen eller nyttoeffekten av del allmärinas ålgärder är av mera betydande omfallning. Eftersom syftet med expropriationen skall vara atl lUlgodoföra samhället väntad värdestegring bör expropriationsbefogenhelen inträda på etl tidigt stadium, redan innan de värdeförhöjande åtgärderna har vidtagits. Som utredningen framhåller måste dock en förutsättning för expropriationstillslånd vara all planläggningen av dessa ålgärder har nått så långl atl del slår klart alt de komraer atl genomföras. Någon de-

Prop. 1971:122 165

laljredovisning bör inte krävas. Det är dock nödvändigt all åtgärdernas art och omfattning redovisas i stora drag så alt tillståndsprövningen kan bygga på en någorlunda säker uppfattning om den effekt åtgärderna får på kringliggande mark.

För alt lagregeln inle skall leda till stötande resultat i enskilda fall bör krävas all expropriation ter sig skälig med hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter. Vid denna skälighetsprövning kan bl. a. beaktas all expropriaten har erbjudit sig atl betala ul ersättning motsvarande värdestegringen. En speciell situation föreligger då samhället i särskild ordning uppbär bidrag av markägaren lill kostnaderna för viss åtgärd. Främst åsyftas här gatukostnader. Sådan bidragsskyldighel raedverkar lill all värdestegringen regelmässigt blir av begränsad omfallning. Dessa situationer torde därför normall komma att falla utanför regelns tUlämpningsområde.

Utredningen diskuterar närmare om inte bestämmelsen ora värdeslegringsexpropriation borde av rättviseskäl kompletteras med föreskrifter om skyldighet för samhället all i en eller annan form utge kompensation till sådana markägare i grannskapet för vUka ell exproprialionsförelag har värdesänkande effekt. I likhet med utredningen anser jag emellerlid att frågan om sådan kompensation bör liksom f. n. lösas genom bestäraraelser i speciaUagsliflningen för del verksamhetsoraråde som del är fråga ora. Jag vill i detla sammanhang erinra ora all frågor ora s. k. grannskapsslörande verksamhet numera regleras genom mUjöskyddslagen.

I anledning av att en remissinstans har väckt frågan ora rätt till återlösen i vissa fall vUl jag påpeka atl ExL:s nuvarande regler ora återlösen är formulerade på sådant sätl all de inle lorde bli tillämpliga vid värdeslegringsexpropriation. Jag anser inle atl det finns anledning all nu ändra dessa regler. Frågan om återlösningsregler kommer att tas upp vid den fortsatta behandlingen av utredningens förslag.

4.3. Expropriationsersättningen

4.3.1. AUmänna synpunkter. Som utgångspunkt för behandlingen av frågor om ersättning vid expropriation har i förarbetena lill ExL uppställts den principen alt expropriatens förmögenhetsställning efler expropriationen bör vara densamma som om någon expropriation inte hade ägt rum. Å ena sidan kan expropriaten i enlighet härmed med fog kräva att inte bli drabbad av ekonomisk förlust lUl följd av all hans egendom behöver tas i anspråk för atl tiUgodose ett allmänt intresse. Å andra sidan har den exproprierande ett lika befogat anspråk på all inte behöva betala för sådana värden som liUskapals genom hans egna insatser. Det finns inte någon anledning all tillämpa så generösa ersättningsregler att expropriaten genora expropriationen och expropriationsändamålets genomförande gör ekonomisk vinning.

Prop. 1971:122 166

Det har tidigare funnits en benägenhet atl i ersättningsfrågor se mera lUl expropriatens än lill den ex]Droprierandes intressen. Expropriationsrättens ersättningsregler var i elt äldre skede utformade på elt sätt som klart gynnade den förre på den senares bekostnad. Della torde bottna i alt expropriation har betraktats som elt extraordinärt och från rättvisesynpunkt tvivelaktigt ingrepp i den enskilda äganderätten. Ell sådani betraktelsesätt ter sig numera helt otidsenligt och är främmande för en modem syn på förhållandel raellan enskUda och allraänna intressen när del gäller raarkanvändningen. Vid skUda lillfäUen har också lagändringar genomförts i syfle all motverka sådan tillämpning av ersättningsreglerna som leder liU överkompensation. Trots delta har från flera håll omvittnats atl expropriationsersättningarna allljäml ofta besläras lill högre belopp än vad som är skäligt. Del är bl. a. på koraraunalt håll en utbredd uppfattning atl expropriation är en ekonomiskt ofördelaktig förvärvsform. Delta har i vissa fall lett lUl all kommunerna inriktat sin planering på områden som kunnat förvärvas ulan expropriation, trots all andra områden skulle vara lämpligare från plansynpunkl. En sådan ordning är uppenbart otillfredsställande.

Höga expropriationsersältningar är ogynnsamma från allraän synpunkt inle bara därigenom att de raedför stora påfrestningar på den exproprierandes ekonomi och leder lill ovidkommande hänsyn i planeringssammanhang. De får också återverkningar i fråga om den allmänna prisnivån på mark och bidrar lill atl skruva upp denna på ell från samhällsekonomisk synpunkt olyckligt sätl. I den mån höga markvärden grandas på spekulation i ökad avkastning på grand av förväntad ändrad markanvändning försvåras också ell rationellt utnyttjande av marken för jord- och skogsbruk eller liknande ändamål i dagsläget. Markvärdestegrmgen, särskilt i och i närheten av tätorterna, har länge utgjort ett allvarligt problem som det har varit svårt alt komraa till rätta raed. Mol bakgrand härav är del minst sagl otillfredsställande ora ersättningar vid expropriation bestäms på etl sätt som innebär all denna värdestegring inte bara godtas utan t. o. ra. uppmuntras. Det finns i stället anledning all försöka utforma expropriationsreglerna så all de dämpar markvärdestegringen. Denna beror lill stor del på förväntningar om sådan ändring i fråga om markens användning som leder till att dess avkastning ökar. Dessa ändringar är till stor del avhängiga av del ailraännas insatser raed planering o. d. Stora fördelar skulle vinnas om ersättningsreglerna kunde ges sådan utformning alt möjligheterna all få ersättning för detla slags förväntningsvärden går förlorade. Över huvud taget är det ett angeläget önskemål alt den exproprierande vid expropriation för allmänt ändamål inle skall behöva ersätta värden sora har uppstått till följd av samhällets egna insatser genom planerings-och investeringsverksamhet. Utredningen har lagt fram vissa förslag i denna riktning, vilka jag återkommer till längre fram.

Prop. 1971:122 167

En förutsättning för atl ersättningsreglerna i ExL skall ge expropriaten full ersättning ulan alt kommunen för den skull tvingas ersätta några förväntningsvärden är alt reglerna får elt starkt inflytande på prisbildningen i den fria marknaden. För detla fordras i sin tur atl expropriation vid en realistisk bedömning frarastår sora elt alternativ raan raåste räkna med. Härför krävs atl kommunerna bedriver en framsynt och effektiv markpolitik. En sådan politik bör givelvis i första hand genomföras genom frivilliga förvärv. Exproprialionsraöjligheten bör dock tillgripas när det inle går atl på annat sätl komma över marken till ett pris som svarar mot den ersättning sora skulle bli bestärad vid tillämpning av de föreslagna ersättningsreglerna.

Del möter enligt min mening inte några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt atl införa ersättningsregler i ExL som innefattar en mera rimlig avvägning mellan enskilda och samhälleliga intressen än de nuvarande, under förutsättning alt reglerna inle ges retroaktiv verkan. Ersättningsreglerna bör hindra atl sådana värden på mark som beror på spekulation uppkoraraer och ersätts i framliden. De bör däremot inte utformas så all ersältning inte komraer all ulgå för värden som på grund av gäUande lagstiftning redan föreligger.

Expropriation kan äga rum under vill skUda förhållanden raed starkt varierande värderingsförutsättningar och värderingsmöjligheter. Som exerapel kan nämnas å ena sidan expropriation för lälbebyggelseändamål i ett starkt expansivt område med hastigt stigande fastighetspriser och å andra sidan expropriation för allmän väg eller kraftledning i en avfolkningsbygd där markvärdena sjunker. Även om den exproprierande som regel är staten eller kommun kan i vissa fall expropriation beviljas till förmån för etl enskilt rättssubjekt. Ersättningsreglerna bör utformas så att de passar för alla skilda typer av situationer.

Med hänsyn till de stora olikheter som kan föreligga mellan skilda exproprialionsfail är del varken möjligt eller lämpligt alt i lagen närmare precisera de metoder som skall användas vid ersättningens beräkning. Lagens regler bör ges en allmän utformning och la sikte på all ange vad sora skall ersättas eller med andra ord raålet för ersättnings-beräkningen. Del får ankomma på de tillämpande organen all avgöra vilka metoder som i det enskilda fallel bör användas för alt nå del uppställda målet. Jag vill också erinra om ersättningsreglernas saraband med reglerna om förfarandet i expropriationsmål. Förfarandebesläm-melserna skall inle behandlas i della sammanhang, men vid utformningen av ersättningsreglerna bör beaktas att dessa inle onödigtvis motverkar strävanden atl få tUl slånd ell snabbi och koncentrerat förfarande. Inle minst viktigt är alt utformningen blir sådan atl frivilliga uppgörelser främjas.

Efter dessa allmänna synpunkter övergår jag lill en fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet, nämligen fördelningen av bevis-

Prop. 1971:122 168

bördan i expropriationsraål. Del förekommer ofta alt parternas ståndpunkter i en värderingsfråga skiljer sig väsentligt från varandra och alt utredningen i målet inle ger något klart stöd för endera ståndpunkten. Det ligger f. ö. i sakens natur atl del ofta är svårt alt få fram övertygande bevisning i frågor av denna typ. Det problem sora då inställer sig är ora domstolen skall fastställa ersättningen lUl belopp som faller i den övre eller i den nedre delen av marginalen eller om den bör stanna för elt medelvärde.

Frågan om bevisbördan inora expropriationsrätten behandlades utförligt vid 1949 års reforra av ExL. Lagrådet anförde all där lika goda skäl föreUgger för visst högre och för visst lägre belopp del högre bör dömas ut. Om verkliga värdet inte kan fastställas exakt eller om osäkerhet råder ora detta borde enligl lagrådet bevisbördan åvila den exproprierande. Samma uppfattning beträffande tveksararaa fall redovisade andra lagulskollel i sill utiåtande som godtogs av riksdagen.

Utredningen erinrar om atl domstolarna tidigare i skadeståndsmål ofta visade stor återhållsamhet när del gällde atl beslärama ersättningsbeloppens storlek. Om inle full bevisning kunde förebringas lill slöd för ett yrkat belopp utdömdes endast elt lägre belopp. Mol denna bakgrund var det enligl utredningen naturUgt all ha specialregler för expropriationsmål. Numera brukar emellertid domstolarna i skadeståndsmål efler skälighetsprövning döma ul ell belopp, som erfarenhelsraässigt och raed hänsyn till förekoraraande omständigheter i målet kan antas läcka skadan. Till slöd härför åberopas bestämmelsen i 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Denna ger doraslolen befogenhet atl uppskatta skadan lill skäligt belopp när full bevisning inle alls eller endasl raed svårighet kan föras. Med den utveckling sora sålunda har skell på skadeslåndsrällens oraråde lorde del enligt utredningen inte längre finnas några skäl för en regel om atl bevisvärderingen i expropriationsraål skall vara mera generös mol den ersättningsberättigade än i skadeståndsmål. Reglerna bör i båda fallen gå ul på all ersättningen skall så nära sora raöjligl motsvara den faktiska förlusten. Utredningen anser därför all de nyss redovisade uttalandena av lagrådet och andra lagutskottet i anslutning lill 1949 års reform inle är adekvata ullryck för en modern syn på hithörande frågor. Utredningen förordar i stället alt parterna skall anses principiellt likställda i bevisningshänseende.

Utredningens uttalanden om bevisbördan i expropriationsraål har fåll ell blandat raottagande vid remissbehandlingen. Elt flertal remissinstanser — främst sådana som kan sägas företräda de exproprierandes intressen —■ tillstyrker förslagel i sak. Några ifrågasätter om inte de föreslagna principerna bör införas i lagtexten. Andra remissinstanser, däribland de båda doraslolar som har yttrat sig, anser atl gällande regler leder liU godtagbara resultat om de tillämpas på räll sätt. De kritiska remissinstanserna gör bl. a, gällande att den exproprierande ofta har ett

Prop. 1971:122 169

väsentiigt mer omfattande utredningsmaterial till sitt förfogande än expropriaten och dessutom har större möjligheter att få fram utredning genom offentliga organ, l. ex. lantmäteriet. Vidare påpekas atl det i regel är den exproprierande som väljer tidpunkten för rättegången med de fördelar detla innebär i fråga om möjligheterna atl bedriva utredningsarbetet. Motparten kan med hänsyn till kostnaderna ofta inle ens påbörja delta arbete före stämningen och befinner sig därför i elt processuellt underläge.

Remisskritiken ger inle något entydigt svar på frågan hur de uttalanden om bevisbördan som lagråd och lagutskott gjorde i 1949 års lagstiftningsärende har påverkat domstolarnas handlande. Del har emellertid förekorarail alt domstolar i tveksamraa fall har dömt till expropriatens förmån då den exproprierande inle har kunnat direkt motbevisa dennes t. o. m, myckel löst grundade påståenden. Det säger sig självt all en sådan princip kan leda till stötande resultat.

Som utredningen framhåller torde domstolarna i skadeståndsrättsliga mål numera inle längre släUa upp krav på full bevisning för skadans storlek för all döma ul ell visst ersättningsbelopp. Saknas tillförlitlig utredning bestäms ersättningen efter en skälighetsuppskattning. Härvid bygger domstolen sitt ställningstagande på den erfarenhet den har av liknande raål och på del material parterna tillfört del aktuella målet. Della lalar för all samma bevisregler bör kunna tillämpas i expropriationsmål som i skadeståndsmål. Häremot kan visserligen invändas att den exproprierande har större möjligheter all förfoga över utredningsmaterial än expropriaten. Svårigheterna för expropriaten atl få fram material bör dock inte överdrivas, särskilt sora denne i princip inle behöver betala utredningskostnaderna i första instans och under vissa omständigheter inle heller i högre rält. Jag avser f. ö. all föreslå alt expropriatens ställning i detta hänseende ytterligare förstärks genom införande av en möjlighet att få förskott på rättegångskostnad.

Med hänsyn lill del nu anförda anser jag all de förat nämnda uttalandena av lagrådet och lagutskottet inte längre bör vara vägledande vid bevisvärderingen i expropriationsmål. I stället bör i sådana mål samma principer gälla som i skadeståndsrätlsliga mål. Någon uttrycklig bestämmelse härom i lagen synes mig inle behövlig. Jag anser mig kunna ulgå från all domstolarna även utan en sådan bestämmelse koramer att följa de sålunda angivna principerna.

Del sagda innebär att en viss bevisbörda alllid koramer att ligga på den som framställer ett yrkande i målet. Något mått av utredning skall aUlid krävas för bifall till yrkandet. Hur stärk bevisning som skall behövas blir beroende av olika faktorer. En fråga som härvid får stor betydelse är vilken av parterna som har de största möjligheterna alt förebringa bevisning. Om del exempelvis gäller alt värdera en rörelseskada måste det åligga expropriaten alt tUlhandahålla utredning om tillgångar,

6t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 170

orasättning etc. i rörelsen. Är det fråga om att bestämma värdet på en byggnad sora den exproprierande efler förhandstillträde har låtit riva kan kravet på bevisning från expropriatens sida däremot i regel inte sättas särskilt högt, ulan dennes uppgifter om byggnadens beskaffenhet torde få godtas ora de inte i och för sig förefaller osannoUka eller motsägs-av utredningen i målet. Några allmänna regler ora vUka beviskrav sora skall gälla i olika situationer kan inle uppställas, ulan det får överlämnas lill rättstillämpningen atl avgöra delta från fall lill fall efter allmänna överväganden.

Även med den mest fullständiga utredning är det ofta inte möjligt atl komma fram till ell bestämt värde utan endast lill vissa gränser inora vilka värdet skall ligga. Situationen i expropriationsraål är med andra ord inte sällan sådan sora avses i 35 kap. 5 § rättegångsbalken, dvs. all full bevisning inle alls eller endasl med svårighet kan föras om skadans storlek. Domstolen skall då med slöd av nämnda lagrum uppskatta skadan lill skäligt belopp. I så fall ställs inle frågan om bevisbördan på sin spels, ulan graden av sannolikhet för de påståenden som har framställts från ömse håll får beaktas i samband med den uppskattning som domstolen gör. Målet bör vara all på grundval av den förebragla utredningen nå fram lill en ersättning som så nära som raöjligl motsvarar den verkliga ekonomiska förlusten.

Från vissa remissinstanser har efterlysts bestämmelser om ökad processledning från dorastolens sida i syfle all få fram fullständig utredning i de fall sådan inle föreligger. Del är troligt all fördelar skulle slå atl vinna genom reformer i sådan riktning. Della är dock en fråga som närmast hänger samman med förfarandet i expropriationsmål. Reglerna om förfarandet kommer emellertid inle all las upp i della sararaanhang. Jag vill dock frarahålla all vissa raöjUgheter redan finns för domstolen enligl 35 kap. 6 § rättegångsbalken all självmant föranstalta om bevisning. Frågan får ägnas uppmärksarahet under del fortsatta utredningsarbetet rörande expropriationsrätten.

I ExL har gjorts en uppdelning av expropriationsersättningen i tre ersätlningsarter, löseskUling, ersättning för skada på restfaslighel och ersättning för annan skada (personlig skada). Del egentliga motivet till uppdelningen lorde enligl utredningen vara all olika regler gäller för ersällningsarlerna i fråga om hänsyn lill s. k. förelagsskada, ora avräkning av nytta raot skada saral om inleckningshavares räll lill expropriationsersättningen. Utredningen förordar alt uppdelningen på tre ersättningsarler bibehålls och pekar bl. a. på alt den är ägnad all tvinga fram klarhet i parternas yrkanden och domstolarnas motiveringar saml all den skapar förutsättningar för alt doraarna skall kunna tjäna lill ledning vid frivilliga uppgörelser ora senare förvärv av andra objekt. Jag delar utredningens bedömning och föreslår alltså atl uppdelningen på tre ersättningsarler bibehålls i lagen. De bör betecknas löseskUling,

Prop. 1971:122 171

ersättning för fastighelsintrång samt annan ersältning. Jag återkommer senare till frågan ora vad som skall inrymmas under de olika arterna. Jag får då också anledning all diskutera gränsdragningen mellan dem. I delta sammanhang vUl jag endast framhålla att det inte är raeningen alt skador skall kunna föras över från den ena ersältningsarlen lill den andra. En skada sora inle ersätts genora löseskiUing eller ersättning för fastighetsintrång, trots all den är av en typ sora är hänförlig lill någon av dessa ersätlningsarter, skall alltså inle heller kunna kompenseras genom annan ersältning.

4.3.2. LöseskiUing. Enligl ExL skall löseskillingen för faslighet som exproprieras raotsvara fastighetens värde raed hänsyn särskilt lill ortens pris och fastighetens avkastning. Bestämmelsen ger alltså anvisning om vilka metoder som i första hand skaU användas vid värderingen. Utredningen förordar alt denna regel ersätts med en bestämmelse som inte innehåUer något uttalande angående värderingsmetodiken utan i stället anger vad som skall ersättas genom löseskiUing. Bestämmelsen bör utformas så alt löseskillingen för likartade objekt blir likvärdig och att sådana omständigheter som medför alt en fastighet har större värde för den ene ägaren än för den andre beaktas först vid bestäraraande av personlig ersättning lill fastighetsägaren. Syftet med värderingen skall vara all bestämma det pris som en fastighet av ifrågavarande art sannolikt skuUe betinga om den bjöds ul liU försäljning i allmänna marknaden. Del värde som koramer frara vid en sådan beräkning kallar utredningen marknadsvärde.

Utredningens förslag om marknadsvärdet har i allmänhet godtagils vid remissbehandlingen. Däremot har viss kritik riktats raot en del av utredningens uttalanden ora de principer sora bör vara vägledande vid fastställande av marknadsvärdet.

Jag delar utredningens uppfattning atl reglerna om löseskUling nu bör utformas så all de anger vad som skall ersättas eller raed andra ord målet för värderingen ulan atl precisera vilka raeloder som skall användas för alt nå detta mål. Genom en sådan utformning av lagen markeras klarare syftet raed expropriationsersättningen, samtidigt som domstolarna får större frihet all för varje särskUl fall utnyttja de värderingsmetoder sora med största sannolikhet leder tUl rättvisande resultat. Vad som skall ersättas genora löseskillingen bör sora utredningen föreslår i princip vara fastighetens marknadsvärde, dvs. del pris fastigheten sannolikt skulle betinga vid försäljning i den allmänna raarknaden. Principen behöver eraeUertid, sora jag tidigare antytt och strax närmare skall utveckla, för vissa fall modifieras bl. a. för all en koraraun, sora exproprierar fastighet för lälbebyggelseändaraål, inle skall få betala för en värdeökning som kommunen själv åstadkommit och som har samband med lälbebyggelseulvecklingen. I likhet med utredningen an-

Prop. 1971:122 172

ser jag att man vid värderingen inte skaU la hänsyn vare sig liU den exproprierandes särskilda intresse att förvärva fasligheten eller till att fastigheten kan vara svår all sälja på den allmänna marknaden på grund av all expropriation är aktuell. Några uttryckliga föreskrifter härom kan inle anses behövliga.

En ersättningsregel som vilar på principen om rätt lill ersättning för fastighetens marknadsvärde lorde i många fall leda lill i stort sett samraa resultat som gällande räll. Den kan dock antas medverka till all utredningen mera direkt koraraer all inriktas på all utröna marknadsvärdet, exempelvis genom prisstatistik, och motverka användningen av raer eller mindre omfattande k;ilkyler med hypotetiskt underlag. Åtminstone i fråga om fastigheter av sådan typ som relativt ofta är föremål för orasättning på marknaden är det naturUgt all vid bestämmande av marknadsvärdet fästa avgör;ande vikt vid prisjämförelser, medan exempelvis avkastningsberäkningar och produklionskostnadsberäkning-ar huvudsakligen får karaktären av kontrollfunktioner. Av stor betydelse för valet av värderingsmetod blir naturligtvis vilken utredning som finns tillgänglig. Såsom har framhållits under remissbehandlingen lorde del ofta ha mindre betydelse vUken värderingsmetod sora används än all underlaget för värderingen är av tillfredsställande kvalitet.

Vid en prisjäraförelse som syftar lill atl få frara ell raarknadsvärde raåste givetvis beaktas att inle alla fastighelsförsäljningar är lika användbara som uttryck för den fria prisbUdningen. Sålunda bör man, i likhet med nuvarande praxis, i regel bortse från förvärv där köpeskillingen i betydande mån har påverkats av andra än marknadsmässiga faktorer, exempelvis släktskap eller andra speciella relationer mellan parterna. I vissa fall kan priset vid en fastighelsförsäljning ha legat på särskUl hög nivå på grund av exempelvis fastighetens speciella läraplighel som underlag för en utvidgning av verksamhet som bedrivs på en grannfaslighel. Om elt sådant köp skall läggas lill grund för bestäraraande av ell marknadsvärde måste korrigering ske med hänsyn till hur de speciella omständigheterna kan antas ha påverkat priset.

Vid prisjämförelser bör man normalt bortse från sådana förvärv som kan ha stått under inflytande av enskUd parts mer eller mindre utpräglade monopolställning. I praktiken synes delta främst ha sin betydelse vid enskilt säljarmonopol. Situationen är en annan när raarknaden doraineras av kommunen, antingen denna uppträder på köpar- eller på säljarsidan. Kommunerna har elt centralt ansvar för lätbebyggelseplaneringen och tätbebyggelsens genoraförande och i de gällande riktiinjerna för markpoliliken ingår alt koraraunerna skall utöva etl starkt inflytande på fastighelsraarknaden i lälbebyggelseregioner bl. a. genora egna markförvärv. Kommunala köp och försäljningar av fasligheter måste därför anses tillhöra den normala marknadsbilden på sådana or-

Prop. 1971:122 173

ler. Om kommunen genora en aktiv raarkförvärvspolitik har fått elt dominerande inflytande på prisnivån bör detla — såsom också utredningen har framhållit — slå igenom även vid bestämmande av expropriationsersättningen. I en sådan raarknad får enstaka försäljningar tUl annan nivå endasl raarginell betydelse. Ora en sådan försäljning har skell lill förhållandevis högt pris, kan della ofta bero på speciella förhållanden såsom etl aktuellt behov hos köparen att kunna utnyttja på platsen befintliga byggresurser. Prissättningen vid sådana förvärv bör därför inte tillåtas få någon avgörande inverkan på beräkningen av marknadsvärdet i expropriationsmålel.

Det finns enligl min uppfattning inte någon anledning alt vid bestämmande av marknadsvärdet genereUt bortse från sådana förvärv som har skett under expropriationshot eller genora förlikning i ett pågående expropriationsraål. Det måste nämligen förutsättas all parterna vid sådana överenskommelser har utgått från beräkningar rörande den ersättning som skulle kunna påräknas vid expropriation, dvs. i princip marknadsvärdet.

En prisjämförelse torde i regel kunna bygga på material som hänför sig tUl den ort där den exproprierade fastighelen är belägen. Jämförelser med prislägel i andra orter blir med nödvändighet mera osäkra. Om försäljningar inle alls eller endasl i ringa omfallning har förekommit i den aktuella orten kan det dock vara motiverat att undersöka förhåUandena i orter av samma karaktär som denna.

Del är givet att man vid en prisjämförelse måste söka beakta skillnaderna dels mellan värderingsobjektel och jämförelseobjekten, dels mellan den lidpunkt till vilken värderingen hänför sig och tidpunkterna för jämförelseköpen. För vissa typer av fastigheter kan det vara svårt atl fastställa någon allmän prisnivå. Detta kan bero pä fastighetens speciella karaktär eller på där befintiiga byggnader och andra anläggningar. Om en faslighet har inrättats för exempelvis en viss typ av industriell verksamhet och försetts med därför avpassade anläggningar kan den ofta ha etl myckel ringa värde för en köpare som inle kan använda den för samma ändamål. I elt sådant fall torde som faslighetens marknadsvärde böra betraktas dess värde som underlag för den industrieUa verksamheten, om det kan sägas existera någon marknad för sådana fastigheter. Härvid torde värderingen huvudsakligen få bygga på avkastnings- och produktionskostnadskalkyler. Under alla omständigheter måste faslhål-las, alt löseskillingen, inle minst av hänsyn lUl inteckningshavarna, måste avse även all egendom som har karaktären av tillbehör lill den fasta egendomen. Eventuellt synes värderingen kunna ske på det viset att själva fastigheten åsätts ett visst värde, till vilket läggs realisationsvärdet av tillbehören. Den skada fastighetsägaren lider genom all han nödgas lägga ner eller flytta sin rörelse och sora inle kompenseras

Prop. 1971:122 174

genom löseskillingen för den ianspråktagna fasta egendoraen får gottgöras i förra av annan ersättning.

Liknande resoneraang synes kunna föras i vissa andra fall då man svårligen kan tala om ett marknadsvärde. Sora exerapel kan nämnas vissa typer av vårdanstalter, gudstjänstlokaler och andra samlingslokaler saral anläggningar för militära eUer vetenskapliga ändamål. Om del uppskattade marknadsvärdet på fastighelen i sådant fall inte täcker den förlust fastighetsägaren lider, vilken kan anses raotsvara hans kostnader för att anskaffa en ny, likvärdig anläggning där verksarahelen kan bedrivas i fortsättningen, lorde särskild ersättning vid sidan av löseskillingen böra utgå.

Beträffande den tidpunkt lill vilken uppskattningen av exproprialionsskadan skall hänföras, vilken av utredningen benämns värderingslidpunkt men sora jag föredrar att kalla värdelidpunkl, finns i gällande lag en regel för del fall alt den exproprierande har tagit fastigheten i besittning innan ersättningsfrågan prövas. Vid bestämmande av exproprialionsersällningen får då hänsyn inle las till sådan ändring i faslighetens värde som har uppkorarait efler lilllrädel. Någon allmän bestämraelse om den tidpunkt till vilken ersättningsberäkningen skall hänföra sig finns däremot inle. På grundval av vissa regler i lagen har emellertid ulbUdals en fast praxis av innebörd atl värderingen hänförs lill den tidpunkt då expropriationsmålel slutligt avgörs.

Vid valel av värdelidpunkl i fråga om s. k. personlig ersältning är del enligl utredningen naturligt och nära nog nödvändigt all stanna för en så sen tidpunkt som raöjligl eflersora delta medför den säkraste bedömningen. När det gäller alt faststäUa löseskiUing och intrångsersättning anses däremot vissa skäl tala för all förlägga värdelidpunkten tidigare. Det ligger enligt utredningens mening inte i sakens natur att värdelidpunkten måste vara densamma beträffande alla ersätlningsarter. För en tidigarelagd värdetidpunkt beträffande löseskUling och intrångsersättning lalar bl.a, att den inverkan som själva exproprialionen och del förelag för vilket expropriation äger rura kan medföra på fastighetsvärdet såvitt möjligt bör hållas utanför beräkningen. Vidare ar del elt viktigt önskeraål från de exproprierandes sida atl värdelidpunkten för löseskillingen sätts så tidigt sora raöjligt eftersom man endasl på della sätt anses kunna undgå all vid expropriation för genomförande av stadsplan och liknande betala ersättning för den värdeökning som genom planen uppkommer på mark inom planområdet och som alltså beror på kommunens egna ålgärder. Från andra håll har emellertid framhållits alt en tidig värdelidpunkl ofta skulle kunna leda till förluster för exproprialerna till följd av förändringar i penningvärdet och alt den kan rainska fastighetsägarn;äs intresse för atl underhålla och förbättra fastigheterna. Ulredningeii anser mot bakgrund härav all värdelidpunkten bör förläggas så tidigt som möjligt men all del samtidigt bör

Prop. 1971:122 175

öppnas möjlighet att i skälig utsträckning kompensera fastighetsägare för mera betydande ändringar i penningvärdet Uksom för kostnader sora läggs ned på fastigheterna före det faktiska tillträdet.

Utredningens förslag innebär atl värderingen skall hänföras till den lidpunkt då expropriationsansökan ges in lill Kungl. Maj:l eller, om tUlstånd av Kungl. Maj:t inle behövs, då stämningsansökan ges in till expropriationsdomstolen. Har den exproprierande tilllrält fastigheten före den sålunda angivna tidpunkten, skall man i stället räkna raed marknadsvärdet vid liden för lilllrädel. Vid värderingen skall dock hänsyn aldrig tas lill förhållanden sora ligger längre tillbaka i liden än fem år före den dag då lalan om expropriation väcktes vid domstolen. Om del efter värdelidpunkten har inträffat förändringar i penningvärdet skall ersättningen under vissa förutsättningar jämkas med hänsyn härtill. Utredningen anser det knappast nödvändigt alt kompensation för penningvärdeförändringar utgår när exproprialionsskadan redan i och för sig är bagatellartad. Vidare bör bara mera betydande förskjutningar i penningvärdet beaktas. Hänsyn bör också kunna las lill omständigheter liknande dem som är avgörande för frågan om fördelningen av rättegångskostnader. Som förulsällning för jämkning föreslås därför gälla dels atl det har inträffat en mera betydande ändring i det allmänna prisläget, dels att jämkning finnes påkallad. Som lämplig utgångspunkt för beräkningarna anvisar utredningen konsumentprisindex. För atl fräraja fastighetsägarnas intresse av atl hålla fastigheten i godtagbart skick även efter det all expropriationsförfarandet har inletts föreslår utredningen vidare alt värderingen skall ske med hänsyn till del skick i vilket fastigheten befinner sig när värderingen äger rum, om inle den exproprierande har tillträtt fastighelen tidigare.

Förslagel ora värdetidpunkten har fått ett blandat raottagande vid remissbehandlingen. De remissinstanser som närmast företräder de exproprierandes intressen är i allmänhet positivt inställda och framhåller atl förslagel underlättar koraraunernas planeringsverksamhet och skapar förutsättningar för större offentlighet i planeringen saml all del motverkar oförtjänt markvärdestegring. Från många håll anförs emellertid kritik mot utredningens förslag. Del anses all värdelidpunkl, tUlträdestidpunkt och betalningstidpunkt så långt som möjligt bör hållas ihop, eftersom del annars kan uppstå risk för att den allmänna principen atl ersättningen skall motsvara expropriatens ekonomiska förlust blir åsidosatt. Bl. a. framhålls atl den föreslagna regeln innebär alt även sådan värdestegring sora inte har något saraband med expropriations-ändamälet kommer den exproprierande lill godo. Vidare påpekas att förslaget ger den exproprierande möjlighet alt spekulera i prishöjningar och prissänkningar på den andra partens bekostnad, all del leder lill att expropriationsersättningarna vid sjunkande fastighetspriser kan komma att överstiga verkliga värdet och atl i vissa fall olika värdelidpunk-

Prop. 1971:122 176

ler kan komraa alt gälla för skilda delar av exproprialionsobjeklet trots all della i sin helhet tillträds vid samraa tidpunkt. Ytterligare framhålls atl det ofta råder sådani samband raellan löseskillingen och fastighetsägarens personliga ersättning all allvarliga ölägenheter kan uppstå ora dessa båda ersättnuigsposler skall hänföras lill skilda värde-tidpunkter. Kritik riktas också mol reglerna om hänsynstagande lill fastighetens skick vid värderingstillfället och om kompensation för förändringar i penningvärdet, vilka bl. a. anses raedföra avsevärda lillämpningssvårigheler.

Förslagel all fastighetens marknadsvärde skall hänföras lill tidpunkten för ansökan om expropriation har enligl min mening den obestridUga fördelen all den värdestegring som beror av del allmännas ålgärder till viss del kommer den exproprierande till godo. Della är av betydelse framför allt vid expropriation inom tätbebyggda expansiva regioner. Som raedel all dämpa prisutvecklingen i sådana regioner och alt förbehåUa del allmänna den prisstegring som beror på samhälleliga insatser har regeln dock sin givna begränsning. Den saknar sålunda tillämplighet på den värdestegring som kan uppslå redan före exproprialionsansök-ningen. Förulsätlningar för sådan värdestegring tillskapas ofta genom översiktiig planläggning, t. ex. genom region- eller generalplan. En kommande riksplanering i skilda forraer kan också skapa grund för värdestegring. Uppenbarligen är det angelägel alt även värdestegring av denna natur förbehålls del allmänna. Över huvud taget är det betydelsefullt atl främja en sådan ordning all de samhäUeliga organen öppet kan bedriva planeringsverksamheten ulan hänsyn till vem som disponerar marken och utan all i förväg behöva förbereda eventuella raarkförvärv. En förutsättning härför är att värderingen av raarken, för den händelse koramunen vill förvärva denna, kan ske raed bortseende från förväntningar i anledning av planeringen. Det betydelsefulla i utredningens förslag om värdelidpunkten ligger däri all del angriper den oförtjänta markvärdestegringens problem genom atl sådana värdehöjande faktorer som sammanhänger med lälbebyggelseulvecklingen inle tUlåls påverka expropriationsersättningen i den mån de inte förelåg redan vid tidpunkten för expropriationsansökan. Även jag anser alt en ordning bör tillskapas enligl vilken värderingen i viss utsträckning grundas på förhållanden i förfluten tid, varigenom de spekulativt betonade med lälbebyggelseulvecklingen sararaanhängande värdehöjande faktorerna hindras alt slå igenora i exproprialionsersällningen. Helst bör man försöka gå längre än utredningen gjort i ansträngningarna att förebygga oförtjänt markvärdestegring. I så faU raåste man eraeUertid angripa frågan med en annan teknik än den utredningen anvisat. Jag återkommer härtill i del följande. Värdelidpunkten vid värdering i exproprialionsmålet bör enligl min raening behandlas sora en från markvärdestegringsproblemet fristående fråga.

Prop. 1971:122 177

F. n. gäller i fråga om värdetidpunkten att värderingen i princip skall hänföras till förhållandena vid tiden för exproprialionsmålels slutliga avgörande. En nackdel med den nuvarande ordningen kan synas vara atl värdelidpunkten förskjuls vid överklagande. Härav följer atl överrätten kan behöva ändra den överklagade domen även då denna bedöms som fullt riktig mot bakgrund av de förhållanden som gällde när den meddelades. Detta skulle kunna stimulera till överklaganden och sålunda motverka önskemålet ora största raöjliga koncentration av förfarandet. Jag har därför övervägt att införa en regel som knyter värderingen lill liden för handläggningen i första instans. En sådan regel skulle dock ibland kunna leda till otiUfredsställande resultat. Regeln skulle sannolikt behöva kombineras med en möjUghet all åtminstone i vissa fall justera värdet med hänsyn lill orasländigheier som har inträffat efler underrältsförfarandets avslutande. Med hänsyn härtill har jag stannat för alt någon ändring f. n. inte bör ske i gällande räll på denna punkt. Värderingen bör alltså hänföras lill förhållandena vid den tidpunkt då exproprialionsmålet slutiigt avgörs. Om den exproprierande har tagit fastigheten i besittning före denna tidpunkt, bör dock i enlighet med gällande räll vid värderingen hänsyn inte las till sådana ändringar som har ägt rum efler tiUlrädel.

Även ora reglerna ora värdelidpunkten utformas på del sätt jag förordar aktualiseras frågan om kompensation för ändringar i penningvärdet under den lid som förflyter mellan värdelidpunkten och domen för en speciell situation. Jag tänker på det fallel all förlida tiUträde har skell och värderingen aUlså skall hänföras lill en tidpunkt som kanske Ugger långt före domen. Del är ell aUmänt intresse att förlida tillträden underlättas, och raot bakgrund härav synes del skäligt att expropriaten inle i sådana fall skall komma i väsentligt sämre ekonomisk ställning än annars. Om det efter tillträdesdagen har inträffat ändring i allmänna prislägel, bör därför enligl min mening ersättningen jämkas med hänsyn härtill. Del bör härvid inle krävas all det är fråga om någon mera betydande ändring i prisläget. Eftersom syftet med regeln skall vara atl skydda expropriaten raot oförmånliga ekonomiska konsekvenser av förhandstUlträdet bör den vara tillämplig bara vid fall av värdestegring. Om del allmänna prislägel skulle sjunka under mellantiden bör alltså ersättningen inte jämkas med hänsyn härtill. Någon anledning alt i lagen direkt ange vUka omräkningsfaktorer som skall tillämpas synes inte föreligga. Jag delar utredningens uppfattning atl konsumentprisindex i regel kan vara en lämplig utgångspunkt för beräkningarna. Skulle förskoll på expropriationsersättningen ha utgått bör givelvis jämkningen utföras med hänsyn härlUl så all den ersättningsberälligade inte tillgodoräknas penningvärdeskompensation på förskottet under den lid han disponerat della.

De nu förordade reglerna om värdetidpunkt och värdejustering

Prop. 1971:122 178

synes mig innebära en tekniskt lämplig lösning och en skälig avvägning mellan parterna på ömse sidor. De tillgodoser emellertid inte önskemålet alt förbehålla den exproprierande viss värdestegring. De kan därför infe påverka markprisulvecklingen och får inle heller någon betydelse för kommunernas planläggningsverksamhet. Intresset av atl dämpa markvärdestegringar synes emellertid kunna tillgodoses genom vissa förändringar beträffande reglerna om exproprialionsändamålels inverkan på fastighetsvärdena.

Enligt nuvarande regler gäller atl löseskiUing skaU bestäraraas utan hänsyn till sådan förändring i fastighetsvärdet som uppslår "allenast lill följd av expropriationsrättens beviljande eller det avsedda ändamålets genomförande". Den praktiska räckvidden av denna regel är ganska begränsad eflersora del i allmänhet är svårt atl bestämt ange orsakerna till en uppkommen förändring av fastighetsvärdena och framför allt all fastslå alt förändringen beror uteslutande av exproprialionen. Förändringen kan ju delvis ha andra orsaker, såsom tillkomsten av andra förelag än del för vilket expropriation beviljas, kommunens planläggningsverksamhet och ortens allmänna utveckling.

Utredningen föreslår atl reglerna om expropriationens och del exproprierande företagets inverkan på fastighetsvärdena utformas efler mönster av de regler som gäller inom grannelagsrällen och som har kommit lill uttryck i miljöskyddslagen. Om del förelag för vars genomförande expropriation äger rum före värdelidpunkten har raedförl inverkan av någon betydelse på värdet av den av expropriationen berörda fastigheten, skall enligl förslaget ersättningen bestäraraas raed hänsyn till del värde fasiigheten skulle ha haft om sådan inverkan inle hade förekommit. Delta skall dock inle gälla om ersättning för skada genom förelaget har utgått i annan ordning och inte heller om företagels inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn lill förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Utredningens förslag har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Även jag anser den föreslagna regeln lämplig och förordar alt den genomförs. Den öppnar större möjligheter än nu all bortse från sådan påverkan i positiv eller negativ riktning på fastighetsvärdena som är en följd av exproprialionsföretaget samtidigt som den klargör all hänsyn inle behöver las till sådan påverkan som ligger inom ramen för vad man normalt får räkna med.

Den föreslagna regeln lorde leda till sakligt tillfredsställande resultat och i allmänhet inte medföra några tUlämpningssvårigheler ulora i elt typfall, nämligen vid expropriation för lälbebyggelseändamål. Vid denna typ av expropriation kan det ofta vara svårare än annars att avgöra vad sora orsakat en viss värdestegring. De värdehöjande faktorerna är nämUgen många och i flera fall sammanvävda med varandra. Situationen är i viss mån olikartad för sådan mark sora

Prop. 1971:122 179

första gången las i anspråk för lälbebyggelseändamål och för redan tätbebyggd mark som skall användas för utveckling av tätbebyggelsen.

Beträffande mark sora inte är tätbebyggd kan raed viss förenkling sägas att det aktuella marknadsvärdet huvudsakligen bestäras av två faktorer, dels faslighetens förraåga all ge avkastning vid fortsatt användning för jord- och skogsbrak eller liknande, dels förväntningar ora möjlighet att begagna fastighelen eller del av den för lälbebyggelseändamål. Sistnämnda användningssätt förutsätter enligt gällande BL alt marken vid delaljplanläggning har befunnits lämplig för ändamålet. Del värde som beror på förväntningar om raöjlighet att använda marken för tätbebyggelse beror till mycket stor del på ortens allmänna expansion och därmed sammanhängande insatser från del allmännas sida med bebyggelseplanering samt investeringar för kommunikationer och andra allraänna ändamål etc. Dessa förväntningsvärden har ofta en spekulativ karaktär.

Beträffande redan tätbebyggd mark är de värdepåverkande faktorerna flera och i vissa fall mera svårbedömbara. Del grundläggande värdet kan sägas vara fastighetens värde vid fortsalt användning i enlighet med det hittillsvarande användningssättet. Della värde är beroende av dels fastighetens beskaffenhet, dels skilda befintiiga anordningar i faslighetens närhet i form av exempelvis komraunikationer, centrumbildningar, skolor och annat. Till detta grundvärde kan komma vissa värden som hänger saraman med möjligheter all i enlighet med fastställda planer förändra fastighetens användning. Fastighelen kan t. ex. vara bebyggd i mindre utsträckning än planen tillåter. Karaktäristiskt för värdestegring som beror på sådana faktorer är att den kommer markägarna till del utan samband med ändring av den tillåtna markanvändningen. Vid sidan härav kan urskiljas en värdefaktor som till skillnad från de nyss nämnda faktorerna ofta är av direkt spekulativ natur. Jag syftar på de förväntningar som kan finnas på planändringar som medför all från fastighelen kan utvinnas större avkastning eller som eljest tillåter ell användningssätt som medför värdestegring. I likhet med vad som gäller beträffande råmark sora skall oravandlas till tätbebyggelse beror sistnämnda värdestegring till mycket stor del på insatser från det allmännas sida med bebyggelseplanering, investeringar för kommunikationer och andra allmänna ändamål etc.

Det kan inle anses lUlfiedsslällande all samhället vid expropriation som sker för att genomföra tätbebyggelse eller för atl utveckla sådan bebyggelse skall behöva betala ersättning för marken med belopp som innefattar sådan värdestegring som beror på samhällets egna insatser i samband med lälbebyggelseulvecklingen. I särskild grad gäller detla sådana ofta spekulativt betonade förväntningsvärden som enligl vad nu har anförts hänger samman med förväntningar ora ändringar i markanvändningen. Förväntningarna om ändrad markanvändning medför all

Prop. 1971:122 180

markvärdena inle sällan stiger väsentligt när kommunens intentioner i planeringshänseende blir kända. Del är uppenbart atl medel måste tUl för alt hindra att kommunerna tyfingas ersätta sådan värdeökning. Förutsättningar bör också skapas fö:r att planeringsarbetet skall kunna bedrivas med större öppenhet än t n. Även från denna synpunkt krävs regler som går ul på alt den värdeökning som planläggningen kan föra med sig inle behöver ersättas av koramunen vid expropriation. Även om tälbebyggelseulvecklingen, vilket ofta kan vara fallel, delvis är atl tillskriva ålgärder från enskilt håll, exempelvis industrietablering, synes del med hänsyn lill den väsentliga medverkan från det allmännas sida sora alllid krävs i sådana sammanhang rimligt att sådan värdestegring får räknas sarahället till godo vid exproprialionsvärderingen. Värdestegringen har i de nu åsyftade faUen elt så nära saraband med exproprialions-ändamålet alt det är befogal all betrakta den som hänförlig lill detla och alltså bortse från den vid bestämmande av ersättning för marken.

Mot bakgrund av del nu anförda anser jag atl del bör införas en särskild regel om exproprialionsändamålels inverkan på fastighetsvärdena vid tälbebyggelseexpropriation. Om regeln utformas så att den omfattar all värdestegring som beror på samhällets insatser, kan del uppslå omotiverade skillnader mellan de fastighetsägare sora blir utsatta för expropriation och dem som inte blir del. Regelns uppgift bör därför inskränkas till att i största utsträckning hindra att sådan värdestegring som beror på förväntningar om ändring i markens tUlåtna användningssätt måste ersättas vid expropriation och slå igenom i marknadsvärdet. Med tillåtet användningssätt avses i första hand sådani användningssätt som följer av gällande BL eller av faststäUd detaljplan. Hit bör också hänföras pågående användning som visserligen strider mot BL eller plan men som var tillålen när den startades.

När det gäller regelns närmare utformning möter problemet atl skilja den värdestegring som inle bör ersättas från sådan värdeökning som saknar samband med den väntade lälbebyggelseulvecklingen. Principiellt synes den närmast lUl hand;? liggande lösningen vara alt värdera marken med utgångspunkt från dess aktuella tillåtna användningssätt. En sådan värderingsmetod skulle emellertid bli myckel osäker med hänsyn lill att den inle skulle kunna grundas på jämförliga faslighetsförvärv och därför sakna en naturlig anknytning till marknadssituationen och därmed principen om ersättning efter marknadsvärdet. Därtill kommer att en sådan metod inle ger någon enkel lösning på övergångsproblemen. Den särskUda värderingsregel som bör införas vid expropriation för lälbebyggelseändamål bör visserligen leda lill alt spekulativa förväntningsvärden inte längre ersätts. Regeln bör dock inte ta sikte på redan etablerade sådana värden ulan i stället hindra uppkomsten av nya värden.

Jag har kommit liU den uppfattningen atl lösningen på problemet

Prop. 1971:122 181

ligger i all införa en särskild regel vid värderingen som tar sikte på vär-deulvecklingen efler en tidpunkt i förfluten tid sora ligger så långt tillbaka atl några spekulativa förväntningsvärden som har samband med en tilläranad ändrad markanvändning normall sett ännu inle utbildats inom det oraråde som exproprialionen gäUer.

Kan det konstaleras alt den aktuella raarken har stigit i värde sedan denna tidpunkt, bör värdestegringen presumeras hänföra sig till expropriationsändamålel och alltså inte ersättas, om del inte blir utrett all värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i raarkens tillåtna användningssätt. Eflersora raarkvärdeslegringen i sådana områden som del här gäller normall till myckel stort del beror på sådana förväntningar synes del mig rimligt alt på della sätt ställa upp en presumtion för alt så är fallet. En presumtionsregel tillgodoser markägarens berättigade intresse av all inle drabbas av oskälig förmö-genhelsförlust eftersom presumtionen bryts, om utredningen ger vid handen alt markvärdestegringen helt eller delvis saknar samband med den kommande ändrade markanvändningen.

Inom ramen för en presurationsregel kan övergångsprobleraen ges en tillfredsställande lösning. Sålunda bör den tidpunkt från vilken presumtionen räknas inle i något fall få avse lid som nu redan är passerad. Däremot finns knappast anledning all avvakta tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Med utgångspunkt från att förslagel komraer atl offentiiggöras före den 1 juli 1971 bör presurationen få räknas tidigast från denna dag.

Den lid under vilken värdestegringen skall ha konstaterats bör inle vara alllför lång. Dels försvagas annars sannolikheten för all värdestegringen beror på lälbebyggelseulvecklingen och dels ökar utrednings-svårigheterna ju längre tid som skall överblickas. Jag har därför stannat för atl regeln bör gälla den värdestegring som har ägt rum under de senaste tio åren före ansökningen om expropriation men övergångsvis inte längre tillbaka än sedan den 1 juli 1971. För all inle liden skall kunna förlängas i oskälig raån genora dröjsraål med fullföljande av exproprialionen bör dessutom gälla all den inle skall få överstiga femlon år före den dag då talan väcks vid domstol. För enkelhetens skull komraer jag alt i fortsättningen kalla den lidpunkt från vilken beräkningen enligl presumtionsregeln skall utgå för presumlionslidpunkten.

Eftersom presumtionsregeln avser atl träffa förväntningsvärden som hänger samman med ändring i markanvändningen bör den kompletteras med en särskild föreskrift för del fall all stads- eUer byggnadsplan har fastställts efler den lidpunkt som annars skulle ha utgjort presuralions-lidpunkt. Värderingen av raarken bör i elt sådant fall ske raed beaktande av del användningssätt sora är lUlålet enligt den nytUlkorana planen. Jag föreslår för delta fall den särregeln att presumtionslidpunklen inle förläggs lill tidigare tidpunkt än dagen för planfastställelsen. För att inle

Prop.1971:122 182

särregeln skall få en häramande effekt på planeringsverksamheten bör den endast få gälla planfastställelser som sker före expropriationsansökan. Detta leder till att koramun sora vill expropriera mark sora skall detaljplanläggas måste ansöka om expropriation före planfaststäUelsen för att kunna dra fördel av presumtionsregeln. Särregeln bör gälla bara i den män planen innebär atl marken avses för enskUl bebyggande. Till den del marken avselts lUl gala, ]5ark eller annat allmänt ändaraål innebär planen i och för sig inte någon värdehöjande faktor och då bör presuralionsregeln vara tilläraplig ulan begränsning.

Mot bakgrund av del nu anförda förordar jag en regel av innebörd alt vid expropriation för lälbebyggelseändaraål den ökning av den exproprierade faslighetens värde som har ägt rum under liden från tio år före exproprialionsansökningen, dock högst femlon år före talans väckande vid domstol, skall anses bero på exproprialionsföretaget, om del inle blir utrett all värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i fråga om raarkens tillåtna användningssätt. Övergångsvis kommer regelns lillärapning all vara inskränkt lill värdestegring som inträffat efter den 1 juli 1971. Ora marken i före expropriationsansökan fastställd detaljplan avsetts lill enskild bebyggelse gäller presumtionsregeln bara värdestegring som inträffat därefter.

För alt presumtionsregeln skall tillämpas krävs att den exproprierande gör gällande alt ej ersättningsgill värdestegring av någon betydelse har ägt rum efter presumtionslidpunklen. I så fall kan regelns praktiska tiUämpning gestalta sig på följande sätt. Först utreds vilket marknadsvärde fasligheten hade vid näranda tidpunkt. Vanliga regler för fastställande av löseskUling skall därvid gälla. Det sålunda framkomna värdet — i fortsättningen kallat presiurationsvärdet — läggs lill grund för expropriationsersältningens fastställande, i den mån det inle blir utrett i målet att en värdestegring har inträffat efter presumtionslidpunklen som beror på annat än förväntningar om ändring i lillålel användningssätt. Löseskillingen kommer alltså all uppgå lill presumlionsvärdel ökat med sådan del av den därefter inträffade värdestegringen som är ersättningsgill enligl presumtionsregeln. Ökningen får dock givetvis inte leda till alt löseskillingen kommer alt översliga marknadsvärdet vid värdelidpunkten.

Vid ersättningsberäkningen måste beaktas huruvida fastighetens skick har förändrats under liden mellan presumlionstidpunklen och värdelidpunkten. Fastighetens värde kan exempelvis ha ökat genom atl nybebyggelse har skell eller atl befintlig byggnad har förbättrats. Jordbruksmark kan ha ökat i värde på skilda sätt, såsom genom alt täckdikning utförts, ägoanordningen förbättrats, mark torrlagts eller enskild väg anlagts. Skogstillväxl är givelvis också atl betrakta som sådan förändring av fastigheten som är ägnad atl öka faslighetens värde. Fastighelen kan också ha förändrats på sätt som föranleder att värdet blir lägre. En

Prop. 1971:122 183

byggnad på fastighelen kan ha skadats genom olyckshändelse eUer ha minskal i värde genom försummat underhåll. Avverkning av skog är också en värdesänkande faktor all beakta. Tillbehör kan vidare ha tillförts fastighelen eller avhänls denna. Inte endast fastighetens faktiska ulan även dess rättsliga beskaffenhet är givetvis av betydelse i sammanhanget. Rältighel som gäller till förmån för eller belastar fastigheten kan ha undergått förändring. De förändringar av fastighelen som nu har exemplifierats måste tillåtas påverka presumlionsvärdel. Della kan lämpligen ske därigenom all man besläramer presumlionsvärdel med hänsyn lill det skick fastigheten befinner sig i när värderingen sker. I förtydligande syfle bör della uttryckligen anges i lagtexten.

Sedan faslighetens presumlionsvärde sålunda har fastställts med utgångspunkt från dess aktuella skick återstår att bedöma i vilken raån någon värdestegring har skett efter presumtionslidpunklen av annan orsak än som hänger sararaan med förväntningar om ändring i del lill-lålna användningssättet. Skilda sådana orsaker kan komma i fråga. Fastigheten kan ha ökat i värde till följd av rationalisering som, ulan atl påverka fastighetens skick, har medfört förbättrade avkastningsmöjligheter eller på "grund av att prisema på fastighetens produkter eller tjänster har stigit. I sådani fall har ägaren utöver presumtionsvär-det rätt till ersältning för den ökning av fastighetsvärdet som svarar mol rationaliseringen resp. prisstegringen. Detsamma bör gälla beträffande bebyggd fastighet i fråga om den stegring av fastighetsvärdet som hänger samman med stigande kostnader vid nyproduktion av likvärdiga objekt. Däremot skall självfallet inte beaktas sådan värdestegring som beror på förväntan orn ökad avkastning vid ell framlida med lälbebyggelseulvecklingen sararaanhängande ändrat användningssätt.

Sora framgår av det anförda är det grundläggande för presuralions-regelns tillämpning all viss konstaterad värdeökning kan hänföras lill någon annan omständighet än som beror på förväntningar om ändring i det tillåtna användningssättet för att ersättning motsvarande värdeökningen skall utgå. Bedömningen av huruvida så är fallet skall grundas på den i målet förebragla utredningen. Däremot saknar del betydelse för värderingsfrågans avgörande, huruvida del kan styrkas eller göras mer eller mindre sannolikt all överskjutande värdestegring verkligen beror på expropriationsförelagets genomförande. Regelns innebörd är nämligen all så obetingat anses vara fallet, i den mån infe någon av den ändrade raarkanvändningen helt oberoende värdehöjande faktor föreligger.

För redan tätbebyggd raark kan tUlämpningen av presumtionsregeln belysas med följande exerapel. Anlag all ell centrum med skUda serviceanordningar skall uppföras inom ell befintligt bebyggelseoraråde. Koramunen förbereder en ändring av gäUande stadsplan som skall tillåta alt viss del av den befintiiga bebyggelsen ersätts med centrum-

Prop. 1971:122 184

bebyggelsen. Komraunen ansöker ora expropriation av den bebyggelse som skall ändras. Vid värderingen i expropriationsmålel skall man med tillämpning av presumtionsregeln bortse från sådan under presum-lionsfiden uppkommen värdeökning sora beror på förväntningar ora ändring i fråga om raarkens tillåtna användningssätt, dvs. i exemplet förväntningar som grundas på alt den mark på vilken cenlrumbebyg-gelsen skaU uppföras i fortsättningen kommer all ge högre avkastning än som tidigare kunnat utvinnas. För övrig bebyggelse är inle någon förändring all förutse. Den värdestegring som koramer sistnämnda bebyggelse till del som följd av centrumbebyggelsens tillkomst beror uppenbarligen inle på förväntningar om ändring i fastigheternas användningssätt och skall alltså ersättas, om någon av fastigheterna i senare sammanhang skulle komma all exproprieras av ell eller annat skäl. Föreligger förutsättningar för värdeslegringsexpropriation och sådan expropriation utnyttjas, kan dock resullalet bli ell annat.

När del gäUer all för redan bebyggd mark bedöma om den efter presumtionslidpunklen inträffade värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändringar i det tillåtna användningssättet kan ofta ledning hämtas från den prisutveckling som har skell för annan jämförlig bebyggelse där tälbebyggelseulvecklingen kan sägas vara fullbordad och där någon ändring i markanvändningen uppenbarligen inle kan förutses inom överskådlig tid.

En särskUd fråga är på vilket sätt prisutvecklingen för andra jämförliga, av förväntningar ora ändrad raarkanvändning opåverkade fasligheter skall vara vägledande för värderingen av den aktuella fastigheten. Detla spörsmål är i första hand elt problem för rällslillämpningen. Resultatet bör dock i princip bli det all den del av faslighetens marknadsvärde vid presumlionstidpunklen som inle kan sägas utgöra förvänlningsvärde räknas upp i samma mån sora marknadsvärdet har stigit för järaförelsefaslighelerna under presumlionsliden. Kan man i det enskilda fallet ulgå från att några förväntningsvärden inte förelåg vid presumtionslidpunklen utan att dessa tillkommit senare, blir tUl-lämpningen av presumtionsregeln väsentligt förenklad. Etl rättvisande värderingsresultat uppnås i etl sådant fall, om löseskillingen fastställs genom direkt jämförelse med sådana i övrigl jämförliga fastigheter för vilka någon ändrad markanvändning uppenbarligen inte kan förutses. Något marknadsvärde vid presumlionstidpunklen behöver då inle fastställas.

Vid tillämpning av presumtionsregeln kan det ibland finnas anledning all beakta den allmänna prisutvecklingen. I det enskUda fallel kan del mången gång i och för sig stå klart att en inträffad värdeökning åtminstone delvis är grundad på sådana omständigheter sora inle avses med presumtionsregeln, medan det kan vara svårt att precisera hur stor del av värdeökningen delta gäller. Del kan då vara riraligt att till-

Prop. 1971:122 185

godoräkna fastighetsägaren en prisstegring som svarar mol utvecklingen av del allmänna prislägel. Sora jag har anfört i fråga om värderingen vid förtida tillträde bör konsuraentprisindex i regel vara en lämplig utgångspunkt för beräkningarna. En uppräkning av presumlionsvärdel med hänsyn till det allmänna prislägel utesluter självfallet att tillägg till värdet dessutom sker på grund av annan värdehöjande faktor, exempelvis förbättrade avkaslningsmöjligheter. Däremot skall presumlionsvärdel sora förut har anförts bestämmas med hänsyn till fastighetens aktuella skick, innan uppräkningen äger rura. Etl tillgodoräknande av en prisstegring sora svarar mol utvecklingen av del allmänna prisläget kommer i fråga framför allt beträffande sådana fastigheter vars pre-sumtionsvärde väsentligen är grundat på andra omständigheter än fastighetens avkastningsförmåga vid det före exploateringen aktuella användningssättet. I sammanhanget kan vara anledning atl påpeka atl presumtionsregeln inle utesluter alt förväntningsvärden ersätts, nämligen om de förelåg redan vid presumtionslidpunklen. Della kan vara fallet särskUt under den första liden innan regeln fåll full effekt. Har en mera betydande förändring av det allmänna prisläget skett sedan presumtionslidpunklen, är del rimligt atl ell sådani förväntningsvärde uppräknas i den utsträckning som svarar mol förändringen i prislägel.

Som framgår av vad jag redan har anfört behöver presumtionsregeln inte tillämpas i varje raål ora expropriation för lälbebyggelseändamål. Regeln saknar mening, när del kan antas alt värdestegring på grund av tätbebyggelseutvecklingen inte alls eller endasl obetydligt har gett utslag i marknadsvärdet vid tidpunkten för målels avgörande. Detta lorde i allmänhet vara fallel vid expropriation sora inte leder till all bebyggelsen i storl påverkas. I sådana fall, t. ex. expropriation för galureglering inom ell eljest färdigbyggt samhälle, lorde därför det aktuella marknadsvärdet kunna läggas till grund för ersältningsberäkningen.

Jag räknar med alt presumtionsregeln skall kunna få inflytande på markprisutvecklingen. I vilken omfattning och i vilken grad detta kommer att ske beror emellertid på kommunens markpolilik. I den mån förväntningsvärden även i fortsättningen kommer all påverka fastighetspriserna kan presumtionsregeln leda till all expropriationsersättningen inte ger expropriaten möjlighet atl förvärva en fastighet som är fullt jämförbar med den han tvingas avstå från. Ibland kan etl sådant resultat av ersättningsregeln le sig stötande. Jag tänker på sådana fall då expropriationen avser fastighet som har lUl huvudsaklig uppgift alt tjäna som bostad för ägaren. Om en sådan fastighet exproprieras, har ägaren ett berättigat anspråk på alt få en ekonomisk ersättning som ger honom möjlighet atl skaffa en annan fastighet som är i skilda avseenden jämförlig med den exproprierade. Härvid bör hänsyn tas infe bara till rent ekonomiska faktorer ulan också till sådant som fastig-

Prop. 1971:122 186

hetsägarens intresse av att få bo kvar i sin gamla miljö om del är möjligt. Ersättningen bör vara tillräcklig för alt ge ägaren möjlighet att skaffa en likvärdig ersällningsfaslighel i grannskapet eller på annat håll. 1 del förut berörda exemplet med etl bebyggelseområde som delvis las i anspråk för cenfrumbebyggelse bör alltså ägaren av en egna-hemsfaslighet som exproprieras för cenlrurabebyggelsen försällas i sådant ekonomiskt läge alt han kan förvärva en likvärdig bostadsfastighel inom den del av området sora inte skall förändras. Lagen bör innehåUa en uttrycklig garanti härför. Jag föreslår därför en särskUd regel sora garanterar nu åsyftade grupper av fastighetsägare all få den ersättning som behövs för atl de skall kunna skaffa sig en jämförlig fastighet.

Regeln kan lärapligen utforraas efter förebild av de kriterier som enligt jordabalken skall vara uppf)'llda för alt bostadsarrende skaU anses föreligga. Den bör gälla i fall då presumtionsregeln i och för sig är tillämpUg samt ta sikte på fastigheter som innehas i huvudsakligt syfte all bereda bostad åt ägaren och honom närslående. En sådan forraulering lorde få anses omfatta även del faUet atl ägaren är ett dödsbo och fastigheten används som bostad av den avlidnes närslående. Däreraot blir regeln inle till-lämplig när fastigheten ägs av annan juridisk person och inle heller när syftet med fastighetsinnehavel är all bereda ägaren inkorasler genom uthyrning eller när fastigheten har förvärvats av någon som inle äranar begagna den för egen räkning utan avser all sälja den vidare. En fastighet som är tillfälligt uthyrd bör anses omfattad av regeln ora omständigheterna lalar för atl ägaren h;ir för avsikt alt sederraera bosätta sig där. Regeln bör gälla inte bara fastighet som tjänar som ägarens per-manenia bostad ulan också fritidshus. Inom regelns tillämpningsområde faller i första hand enfamiljshus. Vad beträffar tvåfamiljshus bör dock den omständigheten att den ena lägenheten används för uthyrning inte leda lill all regeln försätts ur tiUämpning. I della som i andra liknande fall blir avgörande vad som är del huvudsakliga syftet med fastighetsinnehavel.

Som jag förut anfört bör regeln innehålla en uttrycklig garanli för alt ägaren får den ersättning som behövs för atl han skall kunna skaffa sig en annan likvärdig fastighet. Ersättningen bör vara sådan att han får ekonomiska möjligheter alt förvärva en bostadsfastighet som med hänsyn lill beskaffenhet, läge och användbarhet är likvärdig med den han måste lärana. Det kan eraeUertid tänkas all de fastigheter som är närmast jämförliga raed exproprialionsfastighelen ligger inora etl område där förändring av bebyggelsen är all vänla, eventuellt inom en nära framtid, och där fastighetsvärdena i betydande grad har påverkats av detla förhållande. I så fall bör jämförelsen i stället inriktas på fastigheter där några sådana förändringar inte kan förutses.

Den här förordade ersättningsregeln skulle kunna konstrueras sora

Prop. 1971:122 187

en personlig ersältning till fastighetsägaren. För en sådan lösning lalar att rätten tUl ersättning grundas på fastighetsägarens personliga förhållanden. Emellertid skulle en uppdelning av ersättningen i nu åsyftade fall på löseskiUing och personlig ersättning kunna innebära en nackdel för inteckningshavarna och orsaka osäkerhet för kreditgivningen till denna typ av bebyggelse. Vidare kompliceras tillärapningen om del i dessa fall blir nödvändigt all göra två värderingar, en med användning av presuralionsregeln och en med lillärapning av den nu diskuterade regeln. Av dessa skäl har jag funnit det lämpligast all utforma regeln som en jämkningsregel i anslutning tUl presumtionsregeln. Del praktiska resultatet av en sådan konslraklion blir att expropriationsersättningen för fastigheter av den typ del här är fråga om normall kan beslämmas genora en direkt järaförelse raed kostnaderna för anskaffning av en likvärdig ersättningsfastighet.

Om kommunerna bedriver en fast och konsekvent markpolilik synes de här föreslagna värderingsreglerna, i förening med den utvidgade exproprialionsmöjligheten för komraun, vara ägnade all i fortsättningen därapa prisstegringen på fastighelsraarknaden, specielll uppkomsten av förväntningsvärden som hänför sig lUl kommande plan eller planändring. En sådan utveckling är, som jag redan tidigare har framhållit, i hög grad önskvärd. Vidare får del föreslagna systerael lill följd all koramunerna kan planera den fraratida utbyggnaden ulan all i sarama utsträckning som nu behöva beakta värdeslegringsproblemen. Della bör allmänt sett leda lill bättre planer och dessutom skapa förutsättningar för atl allraänhelen bereds större insyn och inflytande i fråga om bebyggelseplaneringen.

De nya värderingsreglerna bör alltså kunna få avsevärd praktisk effekt. Jag vill emellerlid betona atl del är svårt alt nu med säkerhet bedöma hur de kommer att verka. Utvecklingen bör följas med uppmärksamhet. En omprövning bör ske, om del skulle visa sig att effekten i något avseende inte har blivit den avsedda eller om reglerna eljest kan förbättras.

Bestämraelserna om exproprialionsändamålels inverkan blir inle omedelbart lillärapUga vid värdeslegringsexpropriation. Syftet med sådan expropriation är nämligen inte atl marken skall användas för visst ändamål utan atl samhället skall kunna tUlgodogöra sig värdestegring sora ett företag orsakar på närliggande fastigheter. Värdeslegringsexpropriation skall enligl utredningens av raig godtagna förslag la sikte på värdestegring som ännu inte har inträffat. Senast när ansökan ora expropriation görs blir emellerlid del förelag som väntas orsaka värdestegringen känt och senast vid denna tidpunkt kan värdestegringen uppstå. Del behövs bestämraelser som förhindrar att värdestegringen koramer expropriaten lill godo. Del synes mig härvid naturligt all anknyta lill reglerna om exproprialionsändaraålels inverkan på fastig-

Prop. 1971:122 188

helsvärdena. Jag förordar därför all del föreskrivs all dessa regler skall äga motsvarande tillämpning vid värdeslegringsexpropriation när den åtgärd som grundar expropriationsrätt är sådan alt räll till expropriation för lälbebyggelseändaraål skulle föreligga.

4.3.3. Ersättning för fastighelsintrång. Vid expropriation av del av fastighet skall enligl gällande rätt löseskiUing betalas för del markområde som exproprieras. Om återstoden av fastighelen lider skada eller intrång genom exproprialionen eller den exproprierade delens användande, skall delta korapenseras genora särskUd inirångsersällning. Exerapel på sådana fall är alt restfastighelen får oläraplig arrondering, atl byggnadsbeståndet blir för storl för den återstående fastighetsdelen eller atl del förelag för vilket expropriation sker medför immissioner som drabbar reslfastigheten. För rätt lill ersältning på grund av immissioner uppställs i motsats lUl vad som gäller enligl railjöskyddslagen inle något krav på atl ölägenheterna skall vaira av särskilt allvarlig art. Om expropriationen medför såväl nytta som skada för restfastighelen skall intrångsersättning utgå endast ora skadan eller intrånget överstiger nyttan. Däremot skall någon avräkning av exproprialionsnylta mol löseskillingen inle förekomma.

Utredningen föreslår all den nuvarande uppdelningen i löseskUling och inirångsersällning vid delexproprialion slopas. I stället förordas att ersältning skall ulgå endast för fastighelsintrång och att denna ersältning skall motsvara skillnaden meUan fastighetens raarknadsvärde före expropriationen och restfastighelens marknadsvärde efler denna. En sådan reglering är enUgt utredningens mening ägnad all underlätta värderingen. Den innebär vidare alt vinst som beror på att expropriationen raedför en rationellare fastighetsindelning kommer den exproprierande lill godo. En annan fördel med förslaget är enligl utredningen alt exproprialionsnylta får avräknas även mot den del av ersättningen sora utgör lösen för det exproprierade området.

Gällande regler ora förelagsskada och förelagsnytta kan enligl utredningen ibland verka överraskande. Sora exempel anförs atl expropria tion äger rum för att bereda utrymme åt ett förelag som orsakar immissioner. Ägaren av den fastighet från vUken eu del exproprieras får då full ersättning för ölägenheterna lill följd av immissionerna medan hans granne, som kanske har lika stora olägenheter men inle behövt avstå någon mark, har betydligt mindre möjligheter alt få ersättning. De sakliga skälen för all ha speciella ersättningsregler för de immissionsfall som förekommer lill behandling i samband med expropriation är enligl utredningen ganska svaga. De från grannelagsrällen hämtade regler som föreslås gälla vid justering av expropriationsfastighetens raarknadsvärde

Prop. 1971:122 189

på grund av expropriationsförelagets inverkan bör därför enligt utredningen tillämpas även vid bestämmande av ersättning för fastighelsintrång.

De föreslagna bestämmelserna om delexpropriation tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. De utsätts emellerlid för kraftig kritik från några håll, särskilt från de två domstolar sora har yttrat sig över betänkandet. Dessa pekar på flera situationer där de föreslagna reglerna anses raedföra oacceptabla resultat och de godtar inte utredningens bedömning all förslagel är ägnat all förenkla ersättningsberäkningarna.

Enligl min mening innebär utredningens förslag alt vid delexproprialion slå samman löseskiUing och ersältning för intrång på restfaslighel lill en post, som skall motsvara skillnaden i marknadsvärde på fastigheten före och efter expropriationen, klara fördelar. Regeln överensstämmer väl med principen all exproprialionsersällningen skall motsvara den förraögenhelsrainskning sora drabbar expropriaten lUl följd av exproprialionen. Nuvarande besläramelser, som innebär atl expro-priationsnylla får avräknas bara mol den särskilda inlrångsersätlningen, leder däremot lill överkompensation i sådana fall då nyttan överstiger denna ersättning. Den föreslagna regeln kan troligen medföra all ersättningarna kommer all växla i högre grad än raed nuvarande regler beroende på expropriationens inverkan på restfastighelens värde. Jag kan inle se alt detla inger några betänkligheter, och jag förordar all utredningsförslaget i denna del läggs lill grund för lagstiftning.

Det kan givetvis ibland, t. ex. när del exproprierade området utgör endasl en ringa del av hela fastighelen, vara svårt att påvisa någon skillnad i marknadsvärde mellan den odelade fastigheten och reslfastigheten. Som regel lorde man dock med fog kunna räkna med all en viss skillnad föreligger åtminstone såtillvida att en köpare inte skulle vara beredd atl avstå från någon del av fasligheten utan reduktion av priset. Mol bakgrund härav synes det motiverat all i sådana fall döma ul ersättning bestämd exempelvis lill visst belopp per m. I andra fall kan del förhålla sig så att det exproprierade området har ell självständigt marknadsvärde och att exproprialionen inle i och för sig påverkar restfastighelens värde. Detta kan ofta vara förhållandel exempelvis vid expropriation av skogsmark. I en sådan sUualion bör man kunna ulgå från alt skillnaden i marknadsvärde före och efler exproprialionen överensstäraraer raed värdet på den avstådda raarken och det är då tillräckligt atl fastställa della värde. De av vissa reraissinstanser uttalade farhågorna för all förslagel skulle leda lill stora koraplikalioner i värderingsförfarandet järafört med nuvarande ordning synes raig betydligt överdrivna.

Sora utredningen påpekar innebär förslagel alt rationaliseringsvinster i förra av exempelvis förbättrad fastighetsindelning, som beror enbart

Prop.1971:122 190

på expropriationen, kommer den exproprierande till godo. Detta synes väl motiverat med hänsyn till att ändamålet med en expropriation är atl tillgodose viktiga allmänna intressen. Vid remissbehandlingen har emellertid gjorts gällande alt en sådan konsekvens är otUlfredsstäUande när den exproprierande är en enskild part. Sora exerapel har härvid nämnts alt den markägare sora innehar del av en lorat och får rält atl lösa in övriga tomtdelar skulle få tUlgodogöra sig hela vinsten av den nya fastighetsindelningen. Kritiken på denna punkt synes mig emellertid bygga på en felaktig uppfattning om den föreslagna regelns innebörd. I etl fall av åsyftad typ uppkommer värdeökningen redan före inlösningen, nämligen genom lomlindelningen. Om — för all anknyta till ell av exproprialionsdoraslolen i Slockholra anfört exerapel — två tomter, A och B, med en areal av resp. 760 och 520 m, görs till föremål för ny loratindelning, sora innebär all 40 m- las från B och jämte hela A delas så atl två nya tomter ora vardera 400 ra bUdas, kommer B:s värde därefter alt utgöras dels av värdet på den resterande tomten, 480 m, och dels av del värde orarådet om 40 ra- representerar sora del av den nybildade tomten. Om ägaren lill A löser in della område skall aUlså ersättningen beslämmas lill sistnämnda värde, vilket innebär all även B:s ägare kommer alt tillgodoföras en del av den rationaliseringsvinst som uppkommer genora den nya loralindelningen.

Sora remissinstanserna har påpekat bör beslämraelsen i 8 kap. 5 § fastighelsbildningslagen samordnas raed de föreslagna nya reglerna ora beräkning av expropriationsersältning vid delexpropriation. Jag ålerkoraraer lill denna fråga i specialmotiveringen.

En sammanställning av de fijreslagna bestämmelserna om ersältningsberäkningen vid delexproprialion med reglerna om expropriationsändamålets inverkan vid fastställande av marknadsvärdet leder lill alt jämförelsen i princip skall ske mellan å ena sidan hela fastighetens marknadsvärde före expropriationen med bortseende från exproprialionsändamålels inverkan och å andra sidan restfastighelens värde efter expropriationen, varvid hänsyn las även till denna inverkan. Har inverkan av expropriationen gått i positiv riktning kan denna jämförelse leda lill atl någon skada över huvud laget inle har uppkommit för expropriaten. I så fall skall ingen ersättning utgå. Detta synes raig inte inge några betänklighele:r. Ora expropriaten inle har drabbats av någon förraögenhelsrainskning har han nämligen inte heller något berättigat anspråk på ekonomisk ersättning. Visserligen kan det göras gällande all expropriaten kan komma i ell särare läge än andra markägare, vilka får åtnjuta vinsterna av exproprialionsföretaget ulan all behöva betala något vederlag. Detla synes mig dock inle utgöra tillräckligt skäl för atl utforma reglerna ora expropriationsersältning så all även expropriaten får motsvarande förmån. F. ö. lorde de föreslagna reglerna om värdeslegringsexpropriation öppna vissa möjlighe-

Prop. 1971:122 191

ler all dra in de vinster som exproprialionsförelagel lUlför övriga markägare.

I delta sammanhang vill jag kort beröra frågan om tillämpningen vid delexproprialion av den särsldlda presurationsregel sora jag tidigare har föreslagit för fall av tälbebyggelseexpropriation. Denna regel innebär all man vid beräkningen av värdet på fastigheten före expropriationen under vissa förutsättningar skall bortse från värdeökning som har inträffat under de senaste tio åren. När det gäller all bestämma restfastighelens värde skall emellertid denna värdeökning i princip medräknas. Härvid måste emeUertid beaktas all exproprialionen kan ha inneburit att ell övervärde som avser den odelade fastighelen har reducerats eller helt fallit bort såvitt avser restfastighelen. Av expropriationens omfallning kan t. ex. slutas all tätbebyggelse för överskådlig lid eller för all fraratid inle koraraer all lokaliseras till restfastighelen. Genom domen i expropriationsmålel kan vidare ha blivit klarlagt all ägaren inle har räll lill kompensation för övervärdet i händelse av expropriation. Endast ora del slår klart all ägaren verkligen koramer atl kunna tillgodogöra sig övervärdet kan man med säkerhet räkna med atl delta fortfarande finns kvar i den del av fastighelen som ägaren får behålla.

Jag delar utredningens uppfattning alt det inle är motiverat att låta immissionsskador från exproprialionsföretaget påverka ersättningen i andra fall än då rätt till ersättning för sådana skador föreligger enligt reglerna i mUjöskyddslagen. De av utredningen föreslagna bestämmel-sena leder lill sådant resultat och synes därför lämpliga. I likhet med utredningen anser jag det också motiverat atl tillämpa motsvarande regler då exproprialionsförelagel har en positiv inverkan på markvärdena. Vid tolkningen av bestäraraelserna härom får raan söka ledning i de principer som har utbildats inom grannelagsrällen för skadefall.

I enUghel med vad som lorde vara gällande räll bör man även ulan speciella regler vid lillärapningen av reglerna om delexpropriation inte vara strikt bunden av den gällande fastighetsindelningen. Om flera fasligheter tUlsararaans bildar en ekonomisk enhet, t. ex, en beslående brukningsenhet, bör man vid prövningen ulgå från denna enhet. Motsvarande gäller om en del av en regislerfaslighel utgör en självständig ekonomisk enhet. Det lorde i allmänhet inte möta några svårigheter alt avgöra vad som är en ekonomisk enhet. Undanlagsvis kan det vara motiverat att behandla en fastighet som en självständig enhet vid bestämmande av expropriationsersältning trots all den ingår i en ekonomisk enhet. Delta gäller fraraför allt om fastighelen är särintecknad och inteckningshavaren skulle kunna lida skada om delexpropriationsreglerna tillämpades.

Utredningen uppehåller sig i anslutning till reglerna ora fastighelsintrång något vid frågan ora rättighetsexproprialion. Upp-

Prop. 1971:122 192

låtelse av en rättighet genom expropriation kan enligt utredningen i värderingshänseende helt jämställas med expropriation av del av fastig-hel. Om exproprialionen har till ändamål all bringa en befintlig rättighet att upphöra bör raan skilja på olika fall. Om rättigheten är knuten tUI innehavet av en viss fastighet bör ersättningen motsvara del intrång i den härskande faslighetens värde som exproprialionen medför. I andra fall bör rättigheten jämställas raed äganderätt till fastighet och ersättning vid totalexpropriation aUtså ulgå sora löseskUling eller — ora rättigheten bara delvis exproprieras — som intrångsersättning. Jag kan för egen del ansluta mig lill vad utredningen sålunda har anfört.

4.3.4. Annan ersättning. Genora löseskiUing och intrångsersättning kompenseras expropriaten för förmögenhelsförlust genom avstående av den fasta egendom som frånhänds honora genora expropriationen och genora värdeminskning på fastighetsdel som blir kvar i hans ägo. Expropriationen kan emellertid medföra även annan skada. Som exempel kan nämnas att expropriaten får kostnader för flyttning till annan fastighet eller all en av honom driven rörelse raåste läggas ner. Också sådana skador skall ersättas i samband med expropriation. Ersättning utgår dock bara för ekonomisk skada. Affektionsvärden och liknande kompenseras alltså inle.

Utredningens förslag innebär i princip inle någon ändring i förhållande till vad som sålunda gäller. Förslaget har i stort sett godtagits av remissinstanserna och inle heller jag har något att erinra mot del i sak. iag förordar därför all gällande regler bibehåUs i denna del.

I betänkandet diskuterar utredningen vissa speciella värderingsproblem, och i en vid betänkandet fogad promemoria belyser ett par av utredningens experter frågor om värdering av rörelser. För egen del anser jag mig inte ha anledning all gå närmare in på hur värderingen bör ske i olika tänkta situationer. Sora exproprialionsdomslolen i Stockholm har påpekat blir värderingen i del enskUda fallel i hög grad beroende av vUket material parterna för in i processen. Syftet med ersättningen skall även här vara att ge expropriaten möjlighet alt bibehålla det ekonomiska läge som skulle ha förelegal om någon expropriation inte hade ägt rum. Vid tillämpningen av ersättningsreglerna synes det naturligt all anknyta till vad som gäller i skadeslåndsrätlen. Detla innebär bl. a. all det måste föreligga adekvat orsakssammanhang raellan exproprialionen och skadan. I allraänhel skall någon ersältning inte ulgå ora skadan skulle ha inträffat även om expropriation inle hade korarait till stånd. I speciella situationer kan dock, sora Svea hovrätt har påpekat, gällande regler ora konkurrerande skadeorsaker leda lill en annan bedömning. Vid prövning av ersättningsfrågan bör vidare hänsyn las till åtgärder som den exproprierande har vidtagit för atl minska skadan och

Prop. 1971:122 193

till de krav som rimligen har kunnat ställas på expropriaten i detla hänseende.

Utredningen föreslår sora beteckning för den nu behandlade typen av ersättning uttrycket personlig ersättning. Denna beteckning synes mig emellertid kunna föranleda missförstånd rörande den typ av skador som skall ersättas. Jag anser därför inte alt den bör användas i lagtexten.

4.3.5. Kompensationsreglerna i BL. Vid inlösen av mark enligt BL skall på grund av den allmänna hänvisningen i 137 § i princip ersättningsreglerna i ExL tUlämpas. För vissa fall av inlösen modifieras eraeUertid dessa regler genom bestäraraelser i BL om kompensation för s. k. planskada. Sora huvudprincip gäller atl en raarkägare inle har rält lill ersättning för att han av gällande plan förhindras att använda sin mark på det sätt som skulle vara raest lönsaral. Detta anses följa av 5 § BL, enligt vilken det för rätt lill tätbebyggelse förutsätts all marken vid planläggning har prövats från allmän synputikl lärapad for detta ändaraål. Från den angivna huvudprincipen finns vissa undantag. Om en planändring medför all fastighetsägaren inte kan använda sin mark annat än på sätt som slår i uppenbart missförhållande till markens tidigare värde kan koraraunen vara skyldig atl lösa in raarken eller att betala ersättning för den uppkorana skadan. Inlösenskyldighet gäller i huvudsak i fall då raarken över huvud tagel inle får användas för enskilt bebyggande. Som exempel kan näranas alt den har avselts för gala, park, allmän byggnad e. d. Ersättningsrätt föreligger då bebyggelseförbudet visserligen inle är totalt raen ändå raycket ingripande. Vid byggnadsplan kan aldrig någon uilösenplikt korama i fråga, vilket sammanhänger med atl det inle är komraunen som har ansvaret för genomförandet av sådan plan. Däremot kan i vissa fall markägare ha rätt till ekonomisk ersältning för skada genom planen.

Den ersättning som skall utgå till markägaren vid tillämpning av de nu berörda kompensationsreglerna bestäms efler raarkens tidigare värde, dvs. värdet före planläggningen. Detla mnebär för inlösenfallen atl värderingen skall hänföras till en tidigare lidpunkt än som följer av ExL. Härvid uppkommer frågan om ersättningen skall innefatta även sådana förväntningsvärden som förelåg vid denna tidpunkt, dvs. värden som berodde på att man räknade med all marken efler planläggningen skulle kunna användas på elt mera lönsamt sätt än tidigare. Gällande rält på denna punkt är inte helt klar. Enligt utredningen lorde frågan bedömas olika i skilda typfall. Är marken av- sedd för allmän byggnad torde den uppskattas lill sararaa värde som mark för enskilt bebyggande med raotsvarande byggnadsrält. Är den avsedd för annat allmänt ändamål torde tidigare förväntningsvärden beaktas när det är fråga om gatumark, mindre parker och andra be-

7 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 194

gränsade områden, sora så att säga ingår i tätbebyggelsen, men inte då det gäller större samraanhängande arealer som frUuftsområden och flygplatser.

De gällande kompensationsreglerna måste enUgt utredningen betecknas sora liberala mot markägarna bl. a. eftersom ersältning i vissa fall utgår för förväntningsvärden sorn har fallit bort genom planläggningen. Utredningen anser att della inle kan undgå all väcka kritik och framhåller all den skada sora ersätts ;ir orsakad inte av expropriationen ulan av planläggningen och att en markägare rimligen raåste kunna föratse alt inte all mark inom planområdel kan avses för enskUt bebyggande. Den omständigheten att ägaren kan h;i förvärvat marken lill ett högre pris än han skulle ha gjorl om man inle hade haft anledning alt räkna med tätbebyggelse på platsen medför inte att det är givet att detla pris skall ersättas vid inlösen. Det är nämligen en allmän expropriationsrättslig princip alt expropriaten inte har någon obetingad räll all få ersättning för sin anskaffningskostnad. Utredningen framhåller också att det inte är något allmänt intresse alt underblåsa spekulation i markvärden före planläggningen ulan alt del tvärtom är angeläget alt såvitt möjligt hålla spekulationsinlressena tillbaka. Av nu angivna skäl anser utredningen att de gällande reglerna bör ändras. I de fall kompensationsreglema avser, dvs. då planen har lett lill verkligt betydande skada för raarkägaren, bör denne enligt utredningen korapenseras för den förlusl sora han gör när marken inle längre kan användas; på det sätl som förut har varit lillålel. Däremot bör han inle ha ersättning för värden sora berott på förväntningar på planen vilka inte har infriats genora planläggningen. Utredningen föreslår därför alt kompensationsreglema ändras så atl ersättning lämnas efler det marknadsvärde sora fastigheten skulle ha hafl ora planen inle hade medfört några andra inskränkningar i fråga om markanvändningen än dem som tidigare förelåg. Ersättningen skall alltså motsvara minskningen i fastighetens värde vid förut lillålel användningssätt. Ora ersättningsreglerna reformeras på della sätt anses även föratsättningarna för inlösen böra förtydligas. Utredningen föreslår därför att inlösenskyldighel skall föreligga om marken till följd av den nya planen inte kan användas annat än på sätt som slår i uppenbart missförhållande tUl dess värde vid förut tillåtet användningssätt. De angivna värderingsprinciperna blir enligl ulre;dningen självfaUet att beakta också när ersättning skall besläramas enligt annan lagstiftning, exerapelvis vid expropriation av galuraark enligl ,\ExL. Ändringarna i BL anses vidare böra föranleda motsvarande jäm;kning av likartade bestämmelser i annan lagstiftning. Utredningen.har dock inle anselt det ankomma på den all utarbela förslag i dessa delar.

Utredningens förslag har fåll; ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Några remissinstanser är klart positiva, men från flera håll fraraförs raer eller raindre stark kritik mol förslagel. Bygglagulred-

Prop. 1971:122 195

ningen anser del olämpligt alt ändra kompensationsreglerna nu, några år innan förslag tUl ny lagstiftning på byggnadsområdet kan läggas frara.

Utredningens kritik mot de f. n. tUlämpade reglerna om kompensation för planskada har enligt min mening åtskilligt fog för sig. Reglernas innebörd är oklar och behandlingen av förväntningsvärden växlar på ett sätt som från fastighetsägarnas synpunkt måste te sig inkonsekvenl. Den allvarligaste invändningen är emeUertid att ersättning för förväntningsvärden över huvud tagel utgår när planen innebär att förväntningarna inte har blivit realiserade. Detta bidrar till att stimulera markvärdestegringar i tätortsområdena. En sådan utveckling bör som jag tidigare har framhållit raotverkas.

Kritik har dock riktats mot utredningens förslag till lösning av probleraet. Förslaget kan innebära att värderingen i vart fall övergångsvis måste bygga på orealistiska förutsättningar. Vidare leder förslaget till större olikställighet mellan skilda markägare inora planområdet än f. n. Utredningen har därför funnit sig föranlåten att införa ell särskilt värdeutj ämningsinstitut, som utsatts för kritik vid remissbehandlingen. Denna kritik talar enligt min mening för att de föreslagna bestämmelsema om kompensation och värdeuljämning måste ytterligare ses över. Härtill kommer att det med hänsyn till den pågående översynen av byggnadslagstiftningen är olämpUgl att nu vidta några ändringar i gällande regler. Jag har därför stannat för all nu inle föreslå några ändringar i BL:s korapensalionsregler. Jag förulsäller alt bygglagutredningen i sitt fortsatta arbete beaktar de synpunkter sora har framkommit.

Jag har tidigare föreslagit att reglerna i ExL om exproprialionsändamålels inverkan på fastighetsvärdena skall kompletteras med en särskild bestämmelse enligt vilken vid expropriation för lälbebyggelseändamål all värdestegring på fastigheten under de senaste tio åren före expropriationsansökan skaU anses hänförlig tUl expropriationsändamålel och sålunda frånräknas vid uppskattningen av fastighetens värde före exproprialionen, såvida det inte blir utrett alt värdestegringen beror på annat än förväntningar ora ändring i det tillåtna användningssättet. Denna regel bör gälla även vid inlösen enligt BL. Sådan inlösen sker ju regelmässigt för all genomföra tätbebyggelse. De fall av komraunal inlösen som enligt vad jag tidigare föreslagit skall finnas kvar i BL avser inlösen i samband raed plangenomförande. I dessa fall behövs inte Kungl. Maj:Is lillslånd. Presumlionstidpunklen bör därför förläggas tio år före talans väckande. Förslaget innebär alt enhetliga regler koraraer alt gälla för värderingen vid tälbebyggelseexpropriation enligt ExL och vid inlösen enligt BL. Eftersom ell viktigt motiv för den särskilda värderingsregeln är all värdestegring sora beror på insatser från samhällets sida bör komma delta tUl godo bör regeln vara tillämplig bara när marken inlöses av kommun.

Prop. 1971:122 196

Sammanfattningsvis förordar jag atl de särskilda värderingsprinciper som har utbUdals på grundval av BL:s korapensalionsregler bibehålls i avvaktan på resultatet av den pågående översynen av BL men att den speciella värderingsregeln i ExL för faU av expropriation för lälbebyggelseändaraål görs tillämplig även när koraraun löser mark enligt BL. Genom en sådan ordning lorde de mest påtagliga olägenheter som är förenade raed del nuvarande systerael undanröjas. Jag anser det med milt förslag inle nödvändigt att ändra reglerna om de förutsättningar under vilka komraun skall vara inlösenskyldig eller raarkägaren berättigad till ekonomisk ersättning för planskada. Ulan särskild föreskrift torde få anses gälla att man vid uppskattningen av sådan skada måste ta hänsyn lill de regler som gäller beträffande ersältningsberäkningen vid inlösen. Även i sådana fall bör alltså markens värde före planläggningen beräknas med bortseende från sådan värdestegring som skall frånräknas vid bestäraraande av inlösenersällning.

4.3.6. Värdeutjämningsexpropriation. Utredningens förslag ora ändring i BL medför att raark avsedd för allraänna ändaraål betalas relativt lågt. Närmare bestämt ersätts bara del värde som raarken har om den för all framtid används för sararaa ändamål som förut eller för annat ändaraål som är förenligt med tidigare gällande bestämmelser. Härigenom skärps den olikslällighet som planläggningen medför raellan ägare av mark som vid planläggning läggs ut lill tomter och ägare av mark som läggs ut för allmänt ändaraål. Della anser utredningen inte rättvist, utan en utjämning mellan dessa grapper av markägare bör komma lill slånd. Med hänsyn till alt de föreslagna värderingsreglerna är ägnade all avsevärt underlätta och förbUliga framför allt för kommunerna att förvärva mark för allraänna ändaraål inom ny-planlagda oraråden anser utredningen det inle oskäligt att kommunerna medverkar till en sådan utjämnmg.

Mot bakgrund härav föreslår utredningen att kommunen och markägarna får en Örasesidig rätt atf inom viss tid efter den dag då detaljplan första gången faststäUts för elt område påyrka inlösen efler elt genomsnittspris för området. Om en markägare anser att han har fått för mycket mark för allraänna ändamål på sin lott, skall han kunna påfordra alt kommunen löser all hans mark efter genomsnittsvärdet. Kommunen kan å sin sida väcka talan mot markägare som har fått huvudsakligen tomtmark med yrkande att få lösa denne markägares innehav inom planorarådet tiU genomsnittsvärdet. Ett sådant syslera — värdeutjämningsexpropriation — medför enligt utredningen tre väsentiiga fördelar. Alla raarkägare blir lika behandlade, spekulation i raarkvärdeslegringsvinster försviiras och själva planläggningen frigörs från ovidkommande hänsyn. Det genomsnittliga markvärde till vilket inlösen skall kunna äga rum bör enligl utredningen i princip motsvara

Prop. 1971:122 197

planområdels totala värde för tälbebyggelseändamål fördelat lika per kvadratmeter mark inom området. Värdet bestäms på grundval av den bebyggelserätt som faktiskt föreligger enligt den fastställda planen, dvs. utjämningen verkställs med hänsyn tUl det värde marken har omedelbart efler planläggningen.

För alt det föreslagna systemet inte skall leda tUl ett stort antal processer föreslås att komraunen eUer enskild sakägare redan före planfaslslällelsen skall kunna med bindande verkan avslå från sin rätt alt påfordra inlösen. Utredningen räknar med alt detta skall leda lill att kommunerna i god lid innan en plan antas träffar avlal med markägarna ora en läraplig reglering i ekonomiskt hänseende.

Vid värdebestämningen skall i princip hänsyn inle tas till ora raarkbeskaffenhelen gör vissa områden mera lämpade för bebyggelseändamål än andra. Undanlag anses dock böra göras för vissa extrema fall, t. ex. då det är fråga om vattenområden vUka för framtiden skall bibehållas som sådana. Enligt utredningen finns det vidare inle anledning all särskilt beakta de plus- eller minusvärden som är förenade med byggnader och andra anläggningar inom planorarådet. Den regeln anses dock inte heller kunna gälla undantagslöst. Om en byggnad eller annan anläggning har sådant värde alt det inle framstår sora lönande alt skaffa bort den för att genomföra nybebyggelse i enlighet med planen, bör ägaren inte vara skyldig all avslå raarken för del genorasnillsvärde sora tiUärapas vid uljämningsförfarandel. Även i sådana fall bör visst eller vissa markområden inora planen därför kunna uteslutas. Med hänsyn till dessa och andra speciella situationer anser utredningen det angelägel att reglerna ora undantagande av områden från värdeutjämningsexpropriation får en avfattning som ger domstolen tillräckliga möjligheter alt laga efter lägligheten i syfle all undgå oskäliga resultat.

Slutligen bör nämnas att förslagel innebär alt kommunen måste välja mellan att utverka förordnande enligt 70, 73 eller 113 § BL om skyldighet för ägare av större markområden alt avslå eller upplåta galor ra. m. i samband med planfaslslällelsen eller alt tillämpa värdeutjämningsexpropriation. Markområden vUka tillhör någon som har ålagts särskilda förpliktelser med slöd av de nämnda paragraferna undantas nämligen generellt från bestämmelserna ora värdeutjämningsexpropriation.

Bland remissinstansema är del en allmän uppfattning att syftet med utredningens förslag om värdeutjämningsexpropriation är gott eftersom det behövs regler för att upphäva den olikställighet som raed de av utredningen föreslagna ändringarna i BL uppslår raellan ägare av tomtmark och ägare av mark sora avsetts för allraänna ändaraål. Det förslag som utredningen har lagt fram för att tillgodose delta syfle anses emellerlid på grund av de betydande nackdelar som är förenade med

Prop. 1971:122 198

dess tekniska konstruktion inle kunna läggas lill grand för lagstiftning.

Flera av de kritiska reraissinslanserna anger vissa riktlinjer efter vilka problemet med värdeutjämning borde kunna lösas. Elt förslag är alt ut-järaningsinstilulet utforraas sora ett skifte mellan ägarna till de fastigheter som ingår i planområdet. Några remissinstanser anser att det bör övervägas om inte frågan kan lösas genom lagstiftning om saraexploatering. En utväg sora anvisas i vissa yttranden är all vidga tillärapningsorarådet för reglerna i 70 och 113 §§ BL. Elt sätt alt undvika vissa ölägenheter med förslaget skulle vara att bestäraraa ersättningen med utgångspunkt i markens värde före planläggningen, dvs. före offentliggörandet av det första planförslagel. På det sättet skulle det allmänna också kunna tillföras viss del av den värdeslegringsvinsl som uppkommer enbart genom planläggningen.

Remisskritiken ger enligt rain mening vid handen alt utredningens förslag är behäftat med brister. En grundläggande svaghet synes vara alt det bygger på atl utjämningen skall åstadkommas genom alt komraunen löser in marken, faslän det är fråga om mark som koraraunen inle önskar förvärva. Utredningens antagande att ölägenheterna härav praktiskt sett är sraå därför alt det skulle vara möjligt alt träffa uppgörelser med alla raarkägare före planläggningen synes vUa på alltför osäker grand.

Myckel talar för alt det behövs ett värdeutjäraningsinstilul i saraband raed planläggning. Det finns emellertid enhgt min mening anledning överväga om inte frågan bör lösas efler andra vägar än dem utredningen har följt. I vissa remissyttranden har antytts olika raöjligheler tUl en lösning. Frågan är eraeUertid komplicerad och kan inle bedöraas på det underlag som nu finns tillgängligt utan kräver ytterligare utredning. Den har också nära saraband med de frågor som prövas av bygglagutredningen. Jag anser mig därför inle böra lägga fram något förslag tUl värdeuljämningsregler i detla sararaanhang.

4.3.7. Följdändringar i annan lagstiftning. Utöver ändringarna i ExL och BL bör sora följd av den ändrade utformningen av värderingsreglerna vissa justeringar företas i den nya fastighelsbildningslagen. Även lagen (1970: 940) om förvallning av kyrklig jord, vilken träder i kraft den 1 januari 1972, innehåller i 24 § andra stycket en värderingsregel som ansluter lill nuvarande lydelse av 7 § ExL. Bestämmelsen motsvarar 2 § andra stycket lagen (1927: 1) angående tUlstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt tUl upplåtelse av sådan jord under toratrält, vilken lag gäller tUl utgången av år 1971. Den ändrade lydelsen av ExL aktualiserar frågan om ändring i den nu näranda regeln. Denna är emellertid av kyrkolags natur och en ändring kräver alltså kyrkoraötels medverkan. Med hänsyn härtill torde frågan få anslå tills vidare.

Prop. 1971:122 199

5. Sammanfattning av förslagen

Sammanfattningsvis innebär de ändringar i expropriationslagstiftningen som jag nu har förordai följande.

Beträffande expropriation för lälbebyggelseända-m å 1 föreslås atl reglerna utformas så alt de möjliggör en aktiv kommunal markpolilik. Två synpunkter har därvid varit vägledande. Den ena är alt kommun i princip skall ha företrädesrätt tiU all raark sora behövs för lälbebyggelseålgärder och den andra all koramunen skall ha raöjlighet alt förvärva raarken på etl tidigt stadiura. Koraraunerna föreslås i enlighet härmed få räll till expropriation för att få möjlighet atl förfoga över raark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordning.

Den föreslagna regeln gäller såväl obebyggd som redan tätbebyggd mark. När del gäller del senare slaget av mark föreslås dock den begränsningen atl expropriation får ske endasl om del med skäl kan antas att marken inom överskådlig lid, varmed i huvudsak avses tider upp lill 20 år, komraer atl beröras av byggnads- eller anläggningsålgärd som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. För att understryka betydelsen av tomträllsinstilutel anges särskilt i förslagel alt expropriation kan ske för atl ge kommun möjlighet all upplåta mark med tomträtt.

Värdeslegringsexpropriation är en ny exproprialionsgrund som föreslås införd. I fall då staten eller kommun avser att inom visst område ulföra sådana byggnads- eller anläggningsålgärder som kan föranleda expropriation enligt expropriationslagen skall egendom i områdets omedelbara närhet kunna exproprieras. En förulsällning härför är att de planerade byggnads- eller anläggningsåtgärderna medför väsentligt ökat värde för egendomen i fråga eller annars avsevärt ökar möjUgheterna aft utnyttja egendomen.

Bestämmelserna om expropriation för lälbebyggelseändamål och om värdeslegringsexpropriation blir enligt förslaget så vidsträckta att de helt läcker de nuvarande bestämmelserna om zonexpropriation och tomlexpropriation i 44 och 45 §§ byggnadslagen. Dessa besläramelser föreslås därför bli upphävda. Med avseende på exproprialionsändamålen innebär förslaget slutligen atl nuvarande regler i byggnadslagen ora expropriation till skydd för äldre bebyggelse som del av historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget att hålla i värdigt skick överförs till exproprialionsl agen.

Ersättningsreglerna är utforraade utifrån grandsalsen atl å ena sidan ingen bör drabbas av ekonoraisk förlust på grund av att hans egendom las i anspråk genom expropriation raen atl å andra sidan den exproprierande har ett befogat anspråk att inle behöva betala ersättning för sådana värden som tiUskapas genom hans egna insatser.

Prop. 1971:122 200

Med denna utgångspunkt föresliis regler i syfle all dämpa markvärdestegringen och att hindra att den exproprierande vid expropriation för tälbebyggelseändamål skall behöva ersätta värden sora har uppstått tUl följd av sarahällets egna insatsei: och har samband med tätbebyggelse-Utvecklingen.

Utgångspunkten i förslaget är att för fastighet som exproprieras skall erläggas en löseskiUing raotsva;rande faslighetens marknadsvärde vid tiden för expropriationsmålets avgörande med de begränsningar sora kan följa av de särskilda reglema om förebyggande av markvärdestegring. När del av fastighet exproprieras, besläras ersättningen, kallad intrångsersättning, tUl skUlnaden i marknadsvärde före och efler exproprialionen. När det gäller marknadsvärdet framhålls atl komraunala köp och försäljningar tillhör den normala marknadsbilden i lälbebyggelseregioner och att koraraunens inflytande på prisnivån bör slå igenora vid bestämmandet av expropriationsersättningen.

I bevishänseende föreslås atl s;amma principer skall gälla som i skadeståndsrätlsliga mål. Härigenom förhindras atl bevisbördan som ofta nu är fallel läggs ensidigt på den exproprierande.

Vid värderingen skall gälla den allmänna regeln alt om det förelag, för vars genomförande expropriationen äger rura, har raedfört inverkan av någon betydelse på värdet av den faslighet sora skall exproprieras så skaU ersättningen beslämmas med hänsyn till det värde fastigheten skulle ha hafl ulan sådan inverkan.

När del gäller expropriation för lälbebyggelseändaraål föreslås vissa ytterligare värderingsregler, vilka utgör en principiellt raycket betydelsefull nyhet i förslaget och har till syfte just atl förebygga oförtjänt markvärdestegring. Reglerna avser all hindra alt samhället vid expropriation som sker för atl genomföra tätbebyggelse eller för alt utveckla sådan bebyggelse skall behöva betala ersättning för marken med belopp som innefattar sådan värdestegring som beror på samhällets egna insatser i saraband med lälbebyggelseulvecklingen. Problemet atl skilja den värdestegring som sålunda inle bör ersättas från sådan värdeökning som saknar samband med den väntade tälbebyggelseulvecklingen föreslås löst genom en presurationsregel. Enligl denna skall den ökning av fastighetens värde som ägt rum under tiden från tio år före ansökningen ora expropriation — dock högst feralon år före talans väckande vid domstol och på grund av en övergångsbeslämraelse ej i något fall tidigare än från den 1 juli 1971 — anses bero på exproprialionsföretaget och alltså inle ersättas, ora det inte blir utrett att värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i fastighetens lUlålna användningssätt. Regeln tillgodoser markägarens berättigade intresse eftersom ersättning utgår ora utredningen ger vid handen att raarkvärdeslegringen helt eUer delvis saknar samband raed den komraande ändrade raarkanvändningen. Värderingen skall ske under beaktande av

Prop. 1971:122 201

fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs. Har stadsplan eller byggnadsplan fastställts under tid då presumtionsregeln är tillämplig. men före ansökan ora expropriation skall regeln tUlärapas endasl på värdestegring som ägt mm efler planfaslslällelsen.

Presuralionsregeln är så utforraad att den i aUraänhet skall ge faslig-hetsägaren raöjlighet att för exproprialionsersällningen förvärva annan järaförlig faslighet, under förutsättning alt förvärvet sker inora ett sådant oraråde där någon förändrad raarkanvändning inle kan förväntas inora överskådlig lid. För vissa typer av fastigheter har det eraeUertid ansetts motiverat alt ge en regel som innefattar en uttrycklig garanli för en ersättning sora gör det raöjligt för ägaren all skaffa sig en likvärdig ersättningsfastighet. Garantin gäller fastighet som innehas i huvudsakligt syfle att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, dvs. som regel en- eller tvåfamiljshus.

Ora koramunerna bedriver en fast och konsekvent raarkpolitik bör de föreslagna ändringarna beträffande värderingsreglerna och expro-prialionsraöjlighelerna kunna därapa prisstegringarna på fastighelsraarknaden. Förslaget raöjUggör en öppnare bebyggelseplanering eflersora värdestegringsprobleraen inte behöver beaktas i sararaa utsträckning sora nu.

6. Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals förslag lill

1) lag ora ändring i lagen (1917: 189) ora expropriation,

2) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

3) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988). Beträffande förslaget vid 2 har särskilt samråd ägt mm med chefen

för civildepartementet.

Förslagen torde få fogas till stalsrådsprotokollel i delta ärende som bilaga 2.

1. Specialmotivering

7.1. Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

1§ Föredraganden. Bestämraelserna i 1 § första stycket 12 ora expropriation av historisk bebyggelse m. ra. och 16 om expropriation för lälbebyggelseändamål har ändrats i enlighet raed de överväganden sora jag har redovisat i den allraänna motiveringen. Vidare har införts regler ora värdestegringsexpropriation. Med hänsyn till den specieUa karaklä-

7t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 202

ren hos denna exproprialionsgrund kan den inle infogas som en punkt i paragrafens första stycke. I stället har reglerna härom tagils upp i elt nytt sista stycke i paragrafen.

Expropriation får enligt första styckel inle ske av kronans mark. Sådan mark får således inle exproprieras för lälbebyggelseändaraål. Däremot finns motsvarande undantag inte beträffande värdestegringsexpropriation. Denna olikhet finns redan nu i förhållandel meUan ExL och BL. Den lorde emellertid inle vara av särskilt stor betydelse därigenom att det finns ett särskilt förfarande att tillgå enligt kungörelsen (1967: 878) ora förfarandet vid kommuns förvärv av statiig mark för samhällsbyggnadsändamål. Frågan koramer emellertid alt lösas i samband med den återstående översynen av ExL.

Enligl 1 § första stycket 15 kan expropriation ske för all stärka ofullständigt jordbruk. 109 och 110 §§ innehåller vissa särskUda bestämmelser om sådan expropriation. I 8 kap. fastighelsbildningslagen (FBL) har lagils in bestämmelser som gör det möjligt all i samband med fastighetsreglering förordna alt fastighet eller del därav skall inlösas för alt överföras lUl annan fastighet. Sådan inlösen kan ske bl. a. för alt åstadkomma rationaliseringar inom jordbruket. Då förslaget tiU FBL remitterades till lagrådet anförde dåvarande chefen för justitiedeparlemenlet bl. a. att han avså.g all föreslå all bestämmelserna i ExL om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk skuUe upphävas (prop. 1969: 128 s. B 600). Utredningens förslag till AExL upptar inle någon motsvarighet till 1 § första stycket 15 ExL.

Bestämmelserna i FBL måste bedöraas vara fullt tillräckliga för att uppnå önskvärda rationaliseringar inora jordbruket. Något behov av den gällande regeln i ExL om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk föreligger alltså, inte längre efler det alt FBL har trätt i kraft den 1 januari 1972. I enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av FBL föreslås därför att 1 § första stycket 15 saml 109 och 110 §§ ExL upphävs.

7 § Föredraganden. Paragrafens första stycke, sora innehåller de grundläggande bestämmelserna om expropriationsersältning, har i enlighet med den allmänna motiveringen ändrats såvitt rör löseskUling och inirångsersällning. I första styckel första punkten har uttryckligen angivils att löseskUUngen till följd av speciella bestämmelser, bl. a. reglema om expropriationsförelagets inverkan på fastighetsvärdena, i vissa fall inle överensstämraer raed raarknadsvärdel. Att sarama förhållande ibland gör sig gällande vid delexpropriation torde framgå även utan särskild erinran härom i första stycket andra punkten. Beträffande annan ersättning föreslås ingen ändring, varför tredje punkten i första stycket står kvar oförändrad.

Prop. 1971:122 203

I paragrafens andra stycke föreskrivs f. n. all exproprialionsersällningen skall jämkas om den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning är skyldig alt vidta åtgärd för atl förebygga eller minska skada eller intrång. Härtill ansluter en speciell föreskrift för del fall alt åtagandet innebär utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel sora inte exproprieras. I denna föreskrift har som följdändring tiU nya jordabalken gjorts en forraeU justering (1970: 1008), vilken träder i krafl den 1 januari 1972.

Enligl utredningen bör regler motsvarande 7 § andra styckel gälla även i fortsättningen. Del anses emellerlid överflödigt med särbestämmelser för del fall alt den exproprierande är skyldig all vidta viss åtgärd på grand av föreskrift i lag eller annan författning. Däreraot behövs otvivelaktigt en allmänt hållen föreskrift om verkan av åtaganden som den exproprierande gör i syfte all rainska exproprialionsersällningen. Ofta ligger det i båda parters intresse att skadan begränsas genom sådana ålgärder och i vissa fall är della t. o. ra. elt allraäninlresse. Ora expropriaten motsätter sig åtgärderna och begär att i stället få belalning i pengar får domstolen avgöra om ersättningen skaU besläramas under anlagande alt åtgärderna kommer lill slånd eUer inle. Utredningen föreslår i 4 kap. 6 § AExL en lagregel av innebörd att hänsyn skall las till den exproprierandes åtagande om della är av beskaffenhet all skäligen böra godtas av den ersätlningsberättigade. Med en sådan regel finns inte behov av den specialbesläraraelse ora servitutsutfästelser som gällande lag innehåller. Av den föreslagna forrauleringen anses fraragå all elt erbjudande all vidta skadeförebyggande åtgärder skall, för att kunna beaktas, vara av beskaffenhet all slutligen böra godtas även av innehavare av penninginteckningar i fastighelen och andra sora har rätt till andel i expropriationsersättningen.

Utredningens förslag har inle raött några erinringar vid reraissbehandlingen. Elt par reraissinstanser, näraligen vägverket och koramunförbundet, gör uttalanden av innebörd alt bestämmelsen fyller elt starkt behov.

Även jag anser att den av utredningen föreslagna regeln är lämplig och bör genoraföras. 7 § andra stycket har därför formulerats om i enlighet med förslaget. Ett åtagande bör givelvis inle läggas lill grund för ersättningsfrågans avgörande annat än om det är klart alt mol dess fullföljande inte föreligger andra hinder än sora beror på faslighets-ägaren själv. Den föreslagna ändringen leder lill alt den tidigare beslutade ändringen i paragrafen fr. o. m. den 1 januari 1972 upphör att gälla.

8 §

Paragrafen, som får helt ny lydelse, innehåller regler om hur värdeförändringar som beror på exproprialionsföretaget skall behandlas vid

Prop. 1971:122 204

ersältningsberäkningen. Reglerna har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen.

9 §

Paragrafen, som f. n. upptar bestämraelser om avräkning av nytta mot skada vid beräkning av ersättning för fastighetsintrång, föreslås upphävd eftersom särskilda bestämmelser i della ämne inle behövs med den utformning reglerna om intrångsersättning har fått.

10 §

Föredraganden. Enligl gällande rätt anses expropriaten skyldig atl vid avveckling av fastighetsinnehavel och därmed samraanhängande förhållanden ta viss hänsyn till den exproprierandes intresse genora alt när flera handlingslinjer är raöjliga, inom rimliga gränser välja del handlingssätt som är förmånligasit för den exproprierande. Vid sidan av denna allmänna princip finns i denna paragraf en regel för det fall alt expropriaten, efter del all fråga ora expropriation har blivit väckt, lagt ned kostnad på fastighelen i uppenbar avsikt all höja expropriationsersättningen. Genora sådan kostnad åstadkoraraen förhöjning av fastighetens värde får inle las i Iberäkning när ersättningen bestäms.

Enligl utredningen behövs otvivelaktigt även med de föreslagna nya ersättningsreglerna en beslärara(;lse med ändamål att raotverka vissa typer av illojala beteenden, som inte aUtid kan tillräckligt beaktas genom tillämpning av den nyssniimnda allmänna principen för ersällningsberäkning. Mot den nuvarande bestäraraelsen kan enUgt utredningen anmärkas, alt den avser endasl sådana ålgärder som har ulförts efter del att fråga om expropriation har blivit väckt, medan behovet av en lagregel i ämnet kanske frärast gäller ålgärder som vidtas dessförinnan inför en väntad expropriation. Vidare avser bestämmelsen endast en viss bestärad åtgärd och därtUl en åtgärd som sällan ifrågakoraraer därför alt den är kostsara för expropriaten. Som exempel på ålgärder vilka inle omfattas av beslämraelsen nämner utredningen upplåtelse av nytljanderätter i stor omfattning och diverse transaktioner mellan moder- och dotterbolag eller mellan ett bolag och dess delägare. Den gällande regeln föreslås därför bli utbytt mot en bestämmelse i 4 kap. 5 § AExL som kan tillämpas beträffande varje åtgärd, vilken har vidtagits i uppenbart syfte alt höja den ersättning som den exproprierande har alt erlägga. Den starka begränsning av lUlämpningsområdet som ligger i orden "uppenbar avsikt" synes enligt utredningen neutralisera de betänkligheter som möjligen kunde möta mot alt bestäramelsen görs tillämplig även på sådana åtgärder som vidtas innan fråga om expropriation har blivit väckt. Ordalagen har vidare valts i avsikt alt utmärka alt bestämmelsen avser bl. a. fall då den vidtagna åtgärden visserligen

Prop. 1971:122 205

inte är ägnad att höja den ersättning som tiUkommer fastighetsägaren själv men väl den ersältning som tillkomraer annan sakägare. Den föreslagna nya bestämmelsen innebär vidare, i motsats till den gällande, alt jämkning av ersättningsbeloppet skall ske genom avräkning bara mot personlig ersättning och alltså inte mol posterna löseskillning och intrångsersättning. Minskning av sistnämnda båda poster kan drabba inle bara expropriaten utan också inteckningshavare.

Utredningens förslag har i allmänhet lämnats ulan erinran vid reraissbehandlingen. Några remissinstanser, däribland exproprialionsdomslolen i Slockholra och Göteborgs stadskollegium, kritiserar att bestämmelsens tillämpningsoraråde begränsas till faU då expropriaten är berättigad lill personlig ersättning. Det anses inle riraligt att låta expropriater som har handlat i det i bestämmelsen angivna syftet bli behandlade olika beroende på om de har drabbats av s. k. personlig skada eller inle.

För egen del vill jag först frarahålla att jag delar utredningens uppfattning att en regel raed antydd innebörd bör finnas även framdeles. Sora utredningen föreslagit bör regeln bli tilläraplig också på åtgärder sora har vidlagils före exproprialionsansökningen. Jag ansluter mig också till förslagel att regeln skall gälla även i andra situationer än då expropriaten har lagt ned kostnad på fastighelen. Den föreslås aUtså bli tillämplig i alla fall då fastighetsägaren har vidtagit åtgärder i uppenbar avsikt alt höja exproprialionsersällningen. Som har framhållits vid reraissbehandlingen skulle besläraraelsens effektivitet bli avsevärt försvagad ora avräkning kunde ske bara mot annan ersättning än löseskil-ling och intrångsersättning. Jag föreslår därför atl avräkning får ske mol alla typer av ersättning. Det lorde ligga i sakens natur att eventuell avräkning i varje särskUt fall bör genomföras på sådant sätt atl minsta möjliga skada uppstår för eventuella inteckningshavare.

12 § Gällande rätt. I 12 § finns besläramelser ora rält för såväl den exproprierande som expropriaten alt begära utvidgning av en expropriation till alt avse mer än expropriationslUlslåndet omfattar. Expropriaten kan enligl första stycket vid delexproprialion begära inlösen av en återstående del av fasligheten om denna lider synnerligt men genora exproprialionen eller den exproprierade delens användning. Motsvarande gäller vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut om upplåtelsen medför synnerligt men för fastighelen eller någon del av denna. Om den exproprierandes räll alt begära utvidgning av expropriation finns bestämraelser i andra stycket. Uppgår vid delexpropriation ersättningen för skada eller intrång på den återstående delen tUl två tredjedelar av den delens värde har den exproprierande rält all lösa denna. Motsvarande

Prop. 1971:122 206

gäller om skadan vållas av all t;n nyttjanderätt eller servilulsrätt upplåts. Vid beräkning av intrångs(;rsätlningen skall hänsyn tas även tUl sådan kostnad för atl förebygga eller minska skada eller intrång sora avses i 7 § andra styckel ExL.

Utredningen. Utredningen föreslår i 3 kap. 11 § AExL bestäraraelser raotsvarande 12 § ExL. Beträffande första stycket innebär förslaget endast redaktionella ändringar i förhållande lUl gällande rätt. I fråga om andra stycket anför utredningen alt den där angivna värdegränsen är utomordentligt schematiskt v;ild. Från processuell synpunkt är del också enligt utredningen av flera skäl olyckligt med en sådan gräns. Även om man i princip kan dela uppfattningen alt relationstalet mellan intrångsersättning och restvärde bör sällas lägst någonslans omkring vad som nu föreskrivs bör man i lagtexten hålla sig lill en mera allraän formulering. Som en första förulsällning för all den exproprierande skall ha rält att påkalla utvidgning av expropriationen föreslås alt della skulle medföra endast en relativt ringa förhöjning av den ersättning som tUlkommer fastighetsägaren. Vidare krävs att utvidgningen inte strider mol beaktansvärda fastighetsägarintressen. Några sådana kan enligt utredningen som regel inte anses föreligga, om vad som skulle återstå efter exproprialionen utgör endasl en mindre del av den ursprungliga fastigheten. Detsamraa gäller om restfastighelen efler exproprialionen skulle helt eller delvis få olämpliga brukningsförhållanden.

Remissyttrandena. Svenska kraftverksföreningen diskuterar innebörden av förslagel om utvidgning av expropriation som avser nylljanderält eller servitut. Meningen lorde; vara alt exproprialionen kan utvidgas till atl avse äganderätt till den del av fastigheten som skulle besväras av nylljanderälten eller servitutet och eventuellt också lill återstoden av fastighelen. Föreningen anser emellerlid all delta inle klart framgår av lagtexten. Denna ger inte heUer klart besked i frågan ora en sådan utvidgning kan beslutas av expi-opriationsdoraslolen eller om frågan måste avgöras av Kungl. Maj:t, Samma synpunkter fraraförs av Svenska elverksföreningen. Enligt Svea hovrätt har förslaget om rätt för den exproprierande alt påkalla utvidgning av expropriationen fåll en alllför vid avfallnmg. I första hand utslagsgivande bör liksom hittills vara om inlrångsersätlningen enligt nuvarande terminologi är oproportionerligt hög i förhållande till värdet av den exproprierade fastighetsdelen.

Föredraganden. I likhet med utredningen anser jag all det inte finns anledning alt ändra bestämmelse:n i 12 § första stycket om rätt för expropriaten till utvidgning av ex]3ropriation. Däremot krävs redan med hänsyn till den ändring sora föresilås i fråga ora ersättningsberäkningen vid delexproprialion justering av bestäramelsen i andra stycket om

Prop. 1971:122 207

rätt för den exproprierande till sådan utvidgning. Vid utformningen av bestämmelsen har jag i sak anslutit mig till utredningens förslag. På så sätt blir möjligheten lill utvidgning inte beroende av ell fastlåst relationstal, utan en smidigare anpassning efler förhållandena i del enskUda fallet kan ske. Liksom f. n. bör kostnaden för åtgärder i skadeförebyggande syfte beaktas vid den kostnadsjämförelse sora skall ske vid prövningen av ulvidgningsfrågan. Den gällande regeln härora föreslås därför slå kvar i paragrafen. Med anledning av den tveksarahet som har korarait till uttryck i ett par reraissytlranden vUl jag frarahålla all lagen ger raöjlighet atl vid upplåtelse för nyttjanderätt eller servitut utvidga exproprialionen till att avse äganderätt till del aktuella orarådet. Utvidgningen kan även tänkas orafatla äganderätt till återstoden av fasligheten. Utan uttrycklig föreskrift i lagen är del klart alt det är domstolen som har att pröva frågor om utvidgning av expropriation enligl paragrafen.

26 §

Föredraganden. I 26 § andra stycket ExL finns bestämmelser som innebär atl, när oraråde som skall exproprieras utgör del av fastighet, vederbörande lantmätare eller raätningsraan skall upprätta karta och beskrivning över onirådet samt tydligt och varaktigt på raarken utmärka gränsen mellan orarådet och återstoden av fastighelen. I fråga ora kartan och beskrivningen hänvisas till vad sora är föreskrivet om karta och beskrivning vid avstyckning eller, när del är fråga om mark sora ingår i loratindelning, vid lomlmätning.

Enligl FBL ankomraer det på fastighelsbUdningsrayndighelen all upprätta karta och beskrivning saral all ulraärka gränser vid fastighelsbildningsförrältning. Sararaa ordning lorde böra gäUa när expropriation har faslighelsbildande verkan. Bestämraelserna ora lanlraälare och raätningsraan har därför ändrats lill alt avse fastighelsbUdningsrayndighelen. Enligt FBL gäller sararaa krav på karta och beskrivning för alla slag av fastighetsbildning. Även på denna punkt har föreskrifterna i andra stycket anpassats tUl FBL:s regelsystera.

31 och 32 §§

Dessa paragrafer har anpassats till de ändringar som föreslås i fråga om expropriationsersältningens fördelning på olika ersättningsarler.

33 §

I paragrafen, som innehåller en regel om ersättningsberäkningen vid förhandslillträde, har som en andra punkt tagits in den i allmänna motiveringen behandlade bestäraraelsen om justering av ersättningen i sådana fall med hänsyn till förändringar i penningvärdet.

Prop. 1971:122 208

66 och 67 §§

Gällande rätt. Enligt 67 § första stycket ExL gäller bl. a. all den exproprierande alltid är skyldig alt svara för motpartens rättegångskostnader i första instans om inle annat föranleds av bestäramelserna i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Delsamma gäller enligt 67 § andra stycket sådana kostnader i högre rätt som åsamkas expropriaten genora att den exproprierande fullföljt lalan. I övrigt tUlärapas vid fördelningen av rättegångskostnaderna i högre rätt samma regler som i allraänna tvisleraål.

I ExL finns vissa besläramelser om förskott på expropriationsersätlning. Domstol får besluta om sådant förskott både i samband med förordnande om förhandslilllräde (36 § tredje styckel) och i fall då exproprialionsobjeklet har tagils i besittning av den exproprierande (37 §). Under processens gång kan domstolen förordna ora ytterligare förskoll (37 § andra styckel). Beslut i fråga ora förskott får raeddelas ulan huvudförhandling. Innan beslut raeddelas skall parterna beredas tillfälle atl yttra sig. Talan mot beslutet skall föras särskUt. Mot hovrättens beslut i fråga om förskott får talan inte föras (38 §).

Några motsvarande regler ora förskott på rättegångskostnad finns inte vare sig i ExL eller i rättegångsbalken. Däreraot finns sådana regler i 4 § lagen (1950: 599) ora ersättning för raistad fiskerätt ra. m. Om skäl föreUgger kan fiskevärderingsnämnd, i avvaktan på raåls avgörande, förordna att förskott skall utgå i avräkning på ersättning för rättegångskostnader. Beträffande förfarandet och fullföljd av lalan i sådan fråga gäller sararaa regler som för beslut om förskott enligt ExL. Bestämmelserna gäller i princip också rätlegångskoslnader i överrätt, dock bara för del fall alt kronan har fullföljt talan. Även vattenlagen (1918: 523) innehåUer bestämraelser sora ger part möjlighet all under vissa förutsättningar få ersättning för rättegångskostnader på ett tidigt stadium (11 kap. 66 § 4 mom). Det är emellertid här inte fråga om förskoll ulan om ell slutgiltigt fastställande av kostnaderna för viss del av raålet.

Framställning från riksdagens justitieombudsman. I en skrivelse lill Kungl. Maj:t den 9 juli 1968 tar JO upp frågan ora förskott på rättegångskostnader i expropriationsraål. Bakgrunden lill framställningen är elt mål ora expropriation för försvarsändaraål. Ansökan ora stäraning gjordes år 1964. Expropriationsdomstolen meddelade dom i målet år 1967. Vid tiden för JO:s framställning var målet beroende på hovrättens prövning. Förskottsfrågan aktualiserades hos JO genom att expropriaten i skrift till denne påpekade de svårigheter fastighetsägarna hade att föra lalan i vidlyftigare mål ulan förskoll. JO inhämtade yttranden från Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges stadsdomare. Rörande inne-

Prop. 1971:122 209

hållet i expropriatens skrift och remissyttrandena får jag hänvisa tiU JO:s ämbetsberätlelse 1969 s. 21.

För egen del anförde JO bl. a. följande.

I expropriationsmål finner sig fastighetsägare ofta nödsakad att för tillvaralagande av sin rätt verkställa omfattande och kostsamma undersökningar. Rättegångskostnaderna i sådana mål kan därför stiga till betydande belopp. Advokatsamfundet har uppgelt att kostnader på 50 000—100 000 kr. är ganska vanUga. Det ligger i sakens natur all det ofta kan vara svårt för en fastighetsägare all förskollera sådana belopp. Fastighetsägaren kan inte påräkna att dröja med betalningen för särskUda undersökningar till dess målet har avgjorts och belalning erlagls av den exproprierande. Det är inte ovanligt alt lång tid förflyter från det ett expropriationsmål anhängiggörs och till dess det avgörs. Även ora handläggningen av expropriationsraål tenderar all dra onödigt långt ul på tiden, ligger del i sakens natur att utredningen av dessa ofta vidlyftiga och koraplicerade raål ibland blir raycket långvarig ulan all fördenskull domstolen eller parterna kan sägas ha åsidosatt krav på nödig skyndsamhet. Det är med hänsyn härtill inle rimligt all en jordägare skall nödgas avvakta dora i målet, innan han kan få ersättning för sina kostnader. Avsaknaden av möjlighet alt få förskott på rättegångskostnader, som slutligt skall betalas av den exproprierande, kan medföra all jordägaren i vissa fall måste helt eller delvis avslå från egna utredningar eller kontroU av den exproprierandes utrednings-raalerial, vUket innefattar risk för rättsförlust för honora. Della är ägnat att inge allvarliga betänkligheter. På grund av det anförda bör i ExL införas besläramelse som ger exproprialionsdorastol raöjlighet att tillerkänna jordägare förskoll på rättegångskostnad, när skäl därtill prövas föreligga raed hänsyn till kostnadens storlek och rättegångens varaktighet.

JO:s skrivelse överlämnades av Kungl. Maj:t till exproprialionsutredningen all beaktas vid fullgörande av dess uppdrag. Sedan utredningens uppdrag har upphört är den av JO aktualiserade frågan ånyo beroende på Kungl. Maj:ls prövning.

Föredraganden. Det är ofrånkomligt atl somliga expropriationsraål blir vidlyftiga och drar ut på tiden. Fastighetsägaren har i sådana raål ofta anledning att anlita såväl juridisk som teknisk expertis för all tillvarata sina intressen. Som JO:s utredning visar kan kostnaderna härför uppgå till betydande belopp. Del är uppenbart all parterna i en sådan situation inle alllid är jämställda. De exproprierande, i regel staten eller komraun, förfogar ofta över större resurser än expropriaten, särskilt ora denne är en fysisk person. De exproprierande kan regelmässigt väl tillvarata sina intressen antingen genom egna anställda eller genom att anlita ombud och sakkunniga. Expropriaten däremot kan mången gång

Prop. 1971:122 210

ha svårigheter all anskaffa del kapital som behövs för all han skall kunna anlita expertis för nödvändiga utredningar och kontroll av motpartens utredningar. På så sätt kan han bli ur slånd att på bästa sätt tillvarata sin rätt. Redan del nu anförda talar enligt min mening för en regel som ger expropriaten räll alt under vissa förutsättningar fä ut förskott på rättegångskostnader. YtterUgare ;5käl för en sådan ordning uppkommer emellertid ora de ändringar i ersättningsreglerna sora jag föreslår genomförs. Dessa leder nämligen till att expropriaten får en ogynnsammare ställning i processuellt hänseende än han har nu. Jag syftar särskUt på vad jag har anfört om all parterna bör bli jämställda i bevishänseende och på den nya regel enligl vilken vid expropriation för tätbebyggelse all värdeökning sora har inträffat efter viss tidpunkt skall anses vara hänförlig lill expropriationsändamålel, om del inle är utrett atl den beror på annat än förväntningar om ändring i del tillåtna användningssättet.

Mot bakgrund av del nu anfijrda anser jag atl regler om förskott pä rättegångskostnad bör införas i ExL och atl della bör ske redan nu trots alt översynen av förfarandet i expropriationsmål enligl vad jag inledningsvis har anfört avses komma all genomföras i elt senare sammanhang. Reglerna har utforraats i nära överensstämmelse med lagen om ersättning för mistad fiskerätt. De har tagits upp i en ny 67 §, raedan den nuvarande 67 § har placerats sora 66 § i stäUet för etl år 1949 upphävt lagram. Genora hänvisning till 38 § har de där intagna föreskrifterna ora handläggningen av frågor ora förskott och ora lalan raot beslut i sådan fråga gjorts tiUärapliga även i fråga om förskott på rättegångskostnad.

Beträffande inlösenfrågor är på grund av hänvisningar de allmänna bestUmmelserna i ExL tiUämpliga i fråga om ett flertal lagar, av vUka här kan nämnas BL, lagen (1949: 568) om inlösen i vissa fall av rält lill gruva m. m., naturvårdslagen (1964: 822), lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1886: 46 s. 1) angående slenkolsfyndigheler ra. ni. saml jordabalken med avseende på tomlräll. Delta innebär att de föreslagna förskotlsreglerna kommer alt gälla i fall sora avses i dessa lagar.

59 § I denna paragraf har gjorts en redaklioneU ändring raed anledning av alt reglerna ora fördelning av rättegångskostnader flyttals från 67 till 66 §.

108 § Av skäl sora framgår av den allmänna motiveringen upphävs bestämmelserna i paragrafens andra stycke om expropriation för alt bevara

Prop. 1971:122 211

kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller fast fornlämning. Till följd härav föreslås all rabriken närmast före 108 § forrauleras ora.

111 §

Föredraganden. Paragrafen, sora avser tälbebyggelseexpropriation, innehåller i första stycket de i den aUmänna motiveringen behandlade bestämmelserna om inskränkning i koraraunens expropriationsrätt. Enligl andra punklen får expropriation inora tätbebyggt oraråde ske endast under vissa närraare angivna förutsättningar. Ullrycket tätbebyggt oraråde har här sarama innebörd som i den nuvarande regeln om zonexpropriation i 44 § BL. Begreppet är väsentligt snävare än del i 5 § samma lag använda begreppet tätbebyggelse. Med tätbebyggelse förslås sådan samlad bebyggelse sora nödvändiggör särskUda anordningar för tillgodoseende av geraensararaa behov. Del är inle säkert alt raark sora används för sådan bebyggelse också är atl betrakta sora tätbebyggd.

Eflersora antalet bestäraraelser i 111 § ökas och del dessutom tillkommer en ny paragraf, 111 a §, med särskUda bestämmelser för tälbebyggelseexpropriation föreslås att rubriken närmast före 111 § formuleras ora.

111 a § Föredraganden. I paragrafen, som är helt ny, har tagits in de i den allmänna motiveringen behandlade speciella reglerna ora justering av fastighetsvärdena med hänsyn till exproprialionsändamålels inverkan vid expropriation för tätbebyggelse. Eftersom den från grannelagsrällen hämtade principen om hänsynstagande lUl förhållandena i orten eller den allmänna förekomsten av sådan inverkan som det är fråga om skulle kunna avsevärt minska presumlionsregelns effektivitet föreskrivs i paragrafen att denna princip inle skall gälla när presumtionsregeln är tillämplig.

115 § Paragrafen, som är ny, upptar de i den allmänna motiveringen behandlade särskUda reglerna om ersältningsberäkningen vid värdestegringsexpropriation.

Övergångsbestämmelser

Föredraganden. De nya bestäraraelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.

I fall där talan har väckts vid expropriationsdomsfol före lagens ikraftträdande bör de nya bestämmelserna inte lill någon del bli till-lämpliga. Har ansökan om expropriation gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet bör frågan om tillstånd till exproprialionen prövas enligl äldre rält. Däremot synes raig de nya värderingsreglerna böra tillämpas om talan vid expropriationsdomstol väcks efler den nya

Prop. 1971:122 212

lagens ikraftträdande. Annars skuille det kunna uppstå olika ersättningsnivåer för tämligen likartade exfiroprialionsfall. Vidare kan framhållas att den exproprierande ändå alltid har möjlighet att uppnå tUlämpning av de nya reglerna genora all a'stå från att fullfölja ansökningen hos Kungl. Maj:t och koraraa in raed en ny ansökan. Reglerna i andra stycket har utformats i enlighet med del nu anförda.

Sora jag har framhållit i den allraänna raotiveringen bör de nya reglema i 111 a § om expropriationsändamålets inverkan på faslighels-värdena inle tillämpas på värdestegring som har skett före den 1 juli 1971. En regel härom har lagils upp i Iredje stycket.

7.2. Förslaget till lag om ändring ii byggnadslagen

44 och 44 a §§ Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås all dessa paragrafer upphävs. De ersätts av nya bestämmelser i 1 och 111 §§ ExL.

45 § Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen föreslås att paragrafens två första stycken upphävs. Det återstående stycket föreslås bli omarbetat för all anpassas härtill.

142 §
Föredraganden. I 142 § föreskrivs f. n. att raark sora är avsedd lill
allmän plats alllid skall åsättas elt särskilt värde för själva marken
med bortseende från eventuella byggnader ra. m. som hör till raarken.
Utredningen bedöraer en sådan regel sora obehövlig och föreslår att
den skall utgå. För egen del finner jag atl regeln svårligen kan förenas
med de nu föreslagna värderings;reglerna. Jag ansluter raig därför lill
utredningens förslag alt bestämmelsen upphävs. I stället för den så
lunda upphävda regeln föreslår jag all i paragrafen införs de bestäm
melser sora behövs för alt göra den i 111 a § ExL föreslagna presum
tionsregeln vid tälbebyggelseexpropriation tiUämplig på inlösen enligt
BL. Ändringen föreslås träda i kraft samtidigt med ändringarna i ExL.
Äldre bestämmelser bör dock fortfarande tillämpas om talan har väckts
vid domstol före lagens ikraftträdande. För fall då inlösenfrågan enligt
hittillsvarande regler prövats av domstol komraer alltså de nya reglerna
atl gälla ora förfarandet har inletts efler ikraftträdandet. Ora inlösen
frågan skall prövas av Kungl. Maj:t kan de nya reglerna bli tillämpliga
även om förfarandet har inletts tidigare, nämligen om lalan hos dom
stolen ännu inte har väckts vid ikraftträdandet. Della överensstäraraer
med vad sora föreslås beträffande ExL.

Prop. 1971:122 213

146 § I paragrafen vidtas vissa redaktionella ändringar till följd av den föreslagna ändringen av 45 §.

7.3. Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

Föredraganden. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ FBL om graderings- och likvidvärdering saral i 8 kap. 5 § ora ersättning vid inlösen har utformats i nära anslutning till ExL:s värderingsregler. Vissa avsleg har emellerlid gjorts för att raöjliggöra att genom fastighetsreglering uppkomna rationaliseringsvinster fördelas på ett skäligt sätt. Detla har medfört bl. a. alt bestämmelserna i 8 § ExL inle fåll någon motsvarighet i FBL och att den i expropriationsmål tillämpade bevisbördeprincipen inte skall användas vid värdering enUgl FBL (prop. 1969: 128 s. B 394 och 612).

Vid tillkomslen av FBL påpekade departeraentschefen all man kunde räkna med alt ändringar i ExL skulle komma att genomföras innan FBL trädde i kraft. Han förutskickade alt detla kunde nödvändiggöra vissa jämkningar i FBL (prop. 1969: 128 s. B 392). Även efter de ändringar jag föreslår i ExL bör viss överensslämraelse gälla mellan värderingsreglerna i denna lag och i FBL. Jag föreslår därför all bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 5 § FBL anpassas lill de nya reglerna i ExL. Den föreslagna anpassningen är av teknisk natur och avses inte innebära någon ändring i de principer som enligt uttalanden vid tillkomsten av FBL bör ligga tUl grand för värderingen vid fastighetsreglering.

Beträffande 9 § föreslås att uttrycket "ortens pris och områdets avkastning" i andra stycket byts ut mot "områdets avkaslningsvärde och raarknadsvärde". I 10 § görs den ändringen alt hänvisningen till 9 § andra stycket byts ut raot en bestämmelse att egendomen skall värderas med hänsyn särskUt till dess marknadsvärde. Härigenom fås bättre överensstämmelse med vad som i prop. 1969: 128 s. B 394 ullalats om företrädel för de olika uppskallningsmetoderna.

I 8 kap. 5 § föreslås första styckel ändrat så alt det raotsvarar de föreslagna bestämmelserna om löseskUling och intrångsersättning i ExL. Eftersom någon hänvisning inle görs till ExL:s regler om hänsynstagande lill värdeinfluenser av exproprialionsföretaget komraer det även efter ändringen all vara möjligt alt bestämma ersättningen under hänsynslagande till den nytta som uppstår genora regleringen och låta den inlösta egendomens ägare få en skälig andel i den vinst sora uppkoraraer genora fastighetsregleringen.

Prop. 1971:122 215

BUaga 1 Expropriationsulredningens förslag

1 Förslag till

Allmän expropriationslag

Härigenom förordnas sora följer.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Genora expropriation får, i den orafallning och på de vUlkor som anges i denna lag, fast egendora tagas i anspråk antingen raed äganderätt eller nyttjanderätt eller servitutsrätt. Expropriation får även ske för all upphäva bestående särskild rätt lUl fastighet, dock ej inteckning för fordran.

Denna lags bestämmelser om expropriation av fast egendom äger motsvarande tUlärapning i fråga ora byggnad och annan anläggning på ofri grand. Att detsamraa gäUer beträffande tomträtt och vattenfallsrätt följer av 4 kap. 27 § och 5 kap. 2 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt lUl fast egendom.

2 §

Exproprieras egendom raed äganderätt, upphör också all särskild rält till egendomen, som icke enligt förbehåll vid expropriationen skall läranas orubbad.

Egendoraens ansvar för allmänna utskylder, för fordringar med förraånsrätt enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken eller för servitut som uppkommit vid laga skifte eller ägoslyckning eller vid avstyckning av område sora ej ingår i loratindelning förändras ej genom exproprialionen.

Genom expropriation stiftad nyttjanderätt eller servitutsrätt lill fastighet äger företräde framför all annan rätt lill fastighelen.

3 §

Är särskUd rält tUl faslighet föreraål för expropriation, skall denna lags föreskrifter om expropriation av fast egendom gälla i tillämpliga delar om ej annat finnes särskilt föreskrivet.

4 §

I den mån ej annat föreskrivs skall enligt denna lag uppkomraande frågor handläggas av expropriationsdomstol i den ordning som anges i lagen (1917: 189) om expropriation.

Prop. 1971:122 216

5 § Med sakägare förstås i denna lag ägaren av den fasta egendora, som expropriationen avser, samt innehavare av särskUd räll lUl egendomen utom innehavare av fordr;in, för vUken inteckning i egendomen är sökt eUer beviljad, eller annan med sådan fordran jämställd rätt.

2 kap. Om expropriationsändamålen

1 §

Expropriation får ske till förmån för koramun för atl möjliggöra upplåtelse av mark med toralräi:t eller eljest för att fräraja tUlkomsten av tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller befordra utvecklingen av sådan bijbyggelse. För expropriation inom tätbebyggt område föratsattes härvid att det med skäl kan antagas alt den mark som expropriationen avser inom överskådlig tid kommer alt beröras av byggnads- eller anläggnmgsåtgärder, sora är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller alt det till främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget atl koramunen får rådighet övei marken.

Expropriation får endast avse egendom som helt eller delvis är belägen inom kommunens eget område eller inom orarådet för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

2 §

Även om 1 § icke är tUlämplig får koramun inom sill område expropriera

1. raark sora i fastställd generalplan eller stadsplan avsetls för annat än enskilt bebyggande eller som eljest enligt bestämmelse i planen skall kunna användas för allmän trafikanläggning eller allraän ledning, dock att expropriationen i sistnämnda båda fall endast får avse förvärv av erforderlig nyttjanderätt eller servitutsrätt;

2. tomt, vUken när elt år förflutit från det lomlindelning fastställts till särskUda delar tUlhör olika iigare, under förulsällning att ej ägare av tomldel begärt inlösen av annan tomldel enligt byggnadslagen och tomten därigenom förenas i en ägares hand;

3. område för vilket stadsplan eller byggnadsplan första gången fastställts under förutsättning att annat ej avtalals och att talan ora expropriation väckes inom sex månader från den dag planen fastställdes eller, i fall då ägare av mark inom planområdet inom näranda tid väckt talan om inlösen enligt 44 eUer 111. a § byggnadslagen, inom nio månader från nyssnämnda dag.

Expropriation enligt första stycket 3 skall avse all raark inora planorarådet, som är i samme ägare;3 hand, såvida icke ägaren medger att endast en del exproprieras. Rält lill expropriation föreligger dock ej beträffande mark som på grand ;av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen ej kan komma i fråga för bebyggande, och ej heller beträffande bebyggt område, vars ägare med hänsyn till bebyggelsens värde eller beskaffenhet i övrigt uppenbarligen icke har intresse av planens utformning. Har raed slöd av 70 eUer 113 § byggnadslagen förordnals alt viss markägare skaU avstå eller upplåta mark inom planorarådet ulan ersättning, får expropriation ej ske av honora tUlhörig mark.

Vid tillämpning av andra stycket skall äganderättsförhållandena bedömas med hänsyn till vad som gällde då planen faststäUdes.

Prop. 1971:122 217

3 §

Expropriation får äga rum för atl bereda utrymrae för anläggning som tillgodoser allmänt samfärdsel- eller transportbehov.

Ora expropriation för allraän farled, hamn och floltled finns bestämmelser i vattenlagen.

4 §

Expropriation får äga rum för atl tillgodose allmänt behov av drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra och oskadliggöra avloppsvallen eller annan orenlighet.

Även ora därigenom ej tillgodoses allraänt behov får expropriation äga rara för att bereda utrymme åt ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet, om ledningen skall ingå i ell ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller intrånget av ledningen är ringa i järaförelse med nyttan därav.

Bestäraraelserna i denna paragraf gäller ej sådani ianspråktagande av annans mark för tillgodogörande av vallenkraft eller för gruvdrift, varom bestämmelser meddelats i annan lag.

5 §

Expropriation får äga rum för atl bereda utrymrae åt näringsverksamhet eller anläggning därför av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

6 §

Expropriation får äga rura för atl upprätta skydds- eller säkerhels-område eller ulföra annan särskUd anordning lill skydd raot allraänfarlig eller eljest från allraän synpunkt raenlig naturhändelse, raot vatlen-eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.

7 §

Expropriation får äga rum för det railitära försvaret eller för annat ändamål av särskild betydelse för det totala försvaret.

8 §

Expropriation får i fall av föreliggande eller förväntad grov vanvård äga rura för att bringa fast egendom i hävd.

9 §

Expropriation får äga ram för all bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast fornlämning eller för all be reda erforderligt utryrame däromkring.

10 §

Expropriation får äga rura för att bevara oraråde sora nationalpark, naturreservat eUer nalurminne eller för all eljest tillgodose ell väsentligt behov av mark för sådana anläggningar för idrott eller frUuftsliv, som är avsedda att hållas tiUgängUga för allmänheten, eller av mark för fritidsbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

Prop. 1971:122 218

11 §

Även i annat fall än som avses i övriga bestämmelser i della kapitel får expropriation äga rum, om ändamålet därmed är att tillgodose behovet av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet, som är avsedd att drivas av staten eller av komraun eller annan sådan raenighet eller annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eUer för viss befolkningsgrapp.

12 §

Skall genom statens eller genom komrauns försorg inom visst oraråde vidtagas byggnads- eUer anläggningsålgärder, sora kan föranleda expropriation enligt bestämraelserna i delta kapitel, och kan del raed skäl antagas alt åtgärderna raedför väsentligt ökat värde för egendom i orarådets omedelbara närhet eller annars avsevärt ökar möjligheterna atl utnyttja sådan egendom, får denna egendora exproprieras, i den mån det med hänsyn lill kostnaderna för åtgärderna och övriga omständigheter finnes skäligt.

3 kap. Om tillstånd till expropriation m. m.

1 §

Fråga om lillslånd lill expropriation prövas av Konungen där ej annat följer av vad som sägs nedan.

2 §

I ansökan ora expropriationstillslånd skall så fullständigt sora möjligt uppges

1. yrkandet och de orasländigheier på vilka delta grundas;

2. fast egendom som berörs av expropriationen; samt

3. namn och adress på samtiiga för sökanden kända sakägare.

I övrigl skall till ansökningen fogas den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall.

3 §

När tUlstånd till expropriation sökts, skall vederbörande statliga och kommunala myndigheter, den fasta egendomens ägare och innehavare samt annan som kan lida men av expropriationen få tiUfälle att yttra sig över

1. om det är förenat med särsikild olägenhet att den avsedda marken avstås eller upplåts,

2. om annan lämplig mark kan tagas i anspråk med mindre olägen-hel, samt

3. om det eljest finns något att erinra i anledning av ansökningen.

4 §

Inom oraråde, som i fastställd, generalplan, stadsplan eller byggnadsplan avselts tiU gata, väg eUer annan allraän plats, hamn- eller vattenområde, får ulan kommunens me;dgivande expropriation för annans räkning äga ram endast om synnerliga skäl föreligger.

5 §

Sökes tillstånd lUl expropriation av mark, som sökanden innehar raed nyttjande- eller servitutsrätt, kan Konungen förordna att sökanden icke

Prop. 1971:122 219

mot sitt bestridande får förpliktas avflytta tidigare än på den fardag, som infaUer närmast efler del ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, får sökanden, utan hinder av vad som eljest skulle gälla, sitta kvar i avvaktan på att exproprialionen fullbordats eller, om expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag, sora infaller närraast därefter.

Sitter sökanden kvar utöver den dag, då nylljanderälten eljest skolat upphöra, skall jordägaren ha skälig ersättning sora, om överenskommelse ej träffas, bestäms av allmän domstol. Koramer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra bort byggnad eller annat, som han koslat på, enligt avtal eller bestäraraelse i lag begränsad tUl viss tid efler nyttjanderällens upphörande, skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.

6 §

I expropriationstillslånd skall bestämmas vad expropriationen skall orafatla och med vilken rätt expropriation skall ske.

Föreligger särskilda svårigheter för sökanden att i detalj ange vad sora behöver tagas i anspråk, innan han börjat utföra de åtgärder, för vilka expropriation söks, kan i skälig omfattning medges honom all expropriera i huvudsaklig överensstämmelse raed vad som angivils på karta eller på raarken.

7 §

Behövs särskUda bestämmelser för all trygga att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändaraålet, kan sådana besläramelser meddelas i anslutning till expropriationslUlståndet. Del lillkoramer länsstyrelsen att se till att meddelade bestämmelser efterlevs.

I samband med expropriationstiUstånd kan Konungen vidare förordna all exproprierad egendora eller genora expropriation förvärvad särsldld rätt, som ej används för det avsedda ändamålet, får inom viss tid återlösas, ora ändaraålet är all anse som övergivet. Sådant förordnande gäller även egendom eller rält som i väsentlig omfallning används för annat ändamål än det avsedda eller eljest används i strid mot särskild föreskrift som meddelats i anslutning till expropriationslUlslåndet. Rörande förordnande ora återlösenrätt skall anteckning göras i faslighels-eller inleckningsboken.

Förordnande enligt andra stycket omfattar även räll atl lösa byggnad eller annan anläggning, sora uppförts på fastigheten efter exproprialionen, ora del yrkas när raålet ora återlösen anhängiggörs.

8 §

BevUjas expropriationstillslånd skall bestämmas viss tid, inom vUken saken skall fuUföljas genom ansökan om stämning lill domstol. När skäl är därtill, kan tiden förlängas. Har lalan ej väckts inom den bestämda tiden, förfaller frågan om expropriation.

9 §

Expropriationsrätt får ej ulan Konungens tillstånd övergå från innehavaren på annan.

Prop. 1971:122 220

10 §
Konungens tiUstånd krävs ej för expropriation

1. i fall som avses i 2 kap. 2 Ji första stycket;

2. när väghållare för allmän väg skall expropriera raark som enligt fastställd arbetsplan ingår i sådan väg;

3. när annan huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning än kommun med kommunens medgivande vill expropriera mark, som inom oraråde med fastställd generalplan eller stadsplan avsetls för ledningsändamål;

4. vid expropriation för ledning för vallen till husbehovsförbrukning; eller

5. när fastighets ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt för elektrisk ledning samt expropriation därav medför endast ringa men.

Vid expropriation som avses i denna paragraf skall bestämmelserna i 2, 4 och 5 §§, 6 § första stycket och 9 § äga motsvarande tillämpning, varvid expropriationsdomstol hai: att utöva den befogenhet som eljest lillkoramer Konungen.

11 §

Finns expropriationsrätt lill del av fastighet och lider en återstående del av fastighelen synnerligt men genom exproprialionen eller del sätt, varpå den exproprierade delen ;invänds, skall även denna del exproprieras, om ägaren begär del. Sk;iU nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtas och vållar det synnerligt men för fastighelen eller någon del av denna, kan ägaren påkalla att område som lider sådant men skall exproprieras.

Skall endast en del av en fastighet exproprieras eller skaU därtill upplåtas nylljanderält eller servitutsrätt har den exproprierande räll tUl sådan utvidgning av expropriationen sora avses i första stycket om delta endast skulle medföra en ringa förhöjning av fastighetsägaren tillkomraande expropriationsersätlning och fastighetsägaren icke har ell beaktansvärt intresse av atl behålla den återstående delen av fastighelen.

Vad i denna paragraf föreskri'ils om faslighet skall när förhållandena påkaUar det tillämpas även i fråga om beslående brukningsenhet.

4 kap. Om expropriationsersätlning

1 §

För fastighet som i sin helhet exproprieras skall erläggas löseskiUing med belopp som motsvarar fastighetens värde. Exproprieras del av fastighet skall intrångsersättning erläggas med belopp, motsvarande den minskning av fastighetens värde, som uppkommer genom expropriationen eller den exproprierade delens användande. För annan skada, som uppstår genom exproprialionen, s;kall erläggas personlig ersättning.

2 §

Vid expropriation enligt 2 kap. 2 § första stycket 3 av mark, för vilken stadsplan eller byggnadsplan första gången fastställts, skall vad som sägs i 1 § om löseskiUing och intrångsersättning icke äga tillämpning i fråga om ersättning tiU ägaren av marken. I släUet skall löse-

Prop. 1971:122 221

skilling utgå raed belopp, motsvarande vad sora efter arealen belöper på den exproprierade marken av värdet på all sådan mark inom planområdet, som ej är undantagen från räll lill expropriation på grund av sin naturbeskaffenhet eller därför all ägaren saknar intresse av planens utformning. Vid beräkning av värdet skall hänsyn icke lagas till förpliktelse som åvilar markägare på grund av förordnande eUer föreskrift enligl 70, 73 eller 113 § byggnadslagen.

Vad nu sagls skall äga tUlärapning även om rält till expropriation därjärale föreligger på annan grund.

3 §

Med faslighets värde förstås dess raarknadsvärde vid den lidpunkt då ansökan ora expropriation inkom till Konungen eller, om sådan ansökan ej erfordras, då talan väcktes vid behörig domstol. Har den exproprierande tillträtt fastigheten innan fråga om expropriation väckts på sätt som nu sagts, räknas i stället raed marknadsvärdet vid tiden för tillträdel. Hänsyn skall dock icke i något fall tagas lill förhållanden, som ligger längre tillbaka i tiden än fem år innan talan väcktes vid domstolen.

Värdering skall ske med hänsyn till det skick vari fasligheten befinner sig när ersättningsfrågan avgöres eller, ora den exproprierande dessförinnan tillträtt fastigheten, vid tiden för tUlträdet.

Inträffar efler den i första stycket angivna tidpunkten raera betydande ändring i allraänna prislägel, skall, om det finnes påkallat, ersättningen järakas med hänsyn härlUl.

4 §

Har det företag, för vars genomförande expropriation äger rum, före den i 3 § angivna tidpunkten medfört inverkan av någon betydelse på värdet av den av expropriationen berörda fastighelen, skall löseskiUing eller intrångsersättning varom sägs i 1 § bestämmas raed hänsyn till det värde fastighelen skulle hafl ora sådan inverkan icke förekorarail.

Bestämmelsen i första stycket skall icke tillämpas om ersättning för skada genom företaget utgått i annan ordning och ej heller ora företagels inverkan skäligen bör lämnas obeaktad med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekorasl under järaförliga förhållanden.

5 §

Ora ägaren av fastighet som exproprieras vidtagit åtgärd i uppenbar avsikt atl höja den ersättning, sora den exproprierande har all erlägga, skaU denne, om skäl äro därtill, erhåUa gottgörelse genora rainskning av ägaren tillkoramande personlig ersättning.

6 §

Expropriationsersältning skall bestämmas i pengar alt betalas på en gång. Har den exproprierande erbjudit sig all vidtaga åtgärd för atl minska skada, skall hänsyn lagas därlUl vid bestämmande av expropriationsersätlning, såvida erbjudandel är av beskaffenhet atl skäligen böra godtagas av den ersättningsberättigade.

Prop. 1971:122 222

7 §

Vad i detta kapitel föreskrives om fastighet skall när förhåUandena påkallar det tillämpas även i fråga om beslående brakningsenhet.

5 kap. Om domslolsförfarandet m. m.

1 §

Ora förfarandet inför domstol i expropriationsmål m. m. stadgas i lagen (1917: 189) om expropriation.

Denna lag träder i kraft den, ..

Har expropriationsförfarande inletts före lagens ikraftträdande, skall bestämmelserna i äldre lag tUlämpas. Där tillstånd till expropriation meddelats enligt äldre lag kan Kungl. Maj:l förordna alt saken skall prövas och avgöras enligt nya lagen, om sökanden yrkar det innan talan i målet väckts. Värdet av e;gendom sora exproprieras skaU dock härvid hänföras tidigast till förhållandena den dag, då den nya lagen trädde i kraft, såvitt annat ej föranledes av alt fastigheten dessförinnan tillträtts av den exproprierande.

Bestäraraelserna i 2 kap. 2 § första stycket 3 tUlärapas endast om stadsplanen eller byggnadsplanen fastställts efter lagens ikraftträdande.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1971:122 223

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenora förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropriation,

dels att 1—12, 33, 76, 77, 79 a, 80, 81, 87, 89, 90 och 95—113 §§ skall upphöra all gälla,

dels all de två rubrikerna före 1 § samt rubrikerna närraast före 7, 12, 76, 80, 87, 89, 97, 99, 102, 106, 108, 109, 111, 112 och 113 §§ skall ulgå,

dels att 24, 34, 49, 59, 68, 69 och 71 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §

Vad i denna lag stadgas om Om vem som är sakägare i ex-

sakägare gälle ej innehavare av propriaUonsmål stadgas i allmänna fordran, för vilken inteckning i expropriationslagen, fastigheten är sökt eller bevUjad eller fasligheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

34 §

Ersättning skall bestämmas i Domstolen äger på yrkande av

penningar atl utgå på en gång; part hänvisa sakägare all i särskild

dock må domstolen på yrkande av rättegång vid doraslolen föra talan

part hänvisa sakägare all i särskUd om ersättning för skada eller in-

rältegång vid dorastolen föra ta- trång, sora finnes ej lämpligen

lan om ersättning för skada eller kunna prövas i raålet. Sådan talan

intrång, sora finnes ej lärapligen skall väckas genom ansökan ora

kunna prövas i raålet. Sådan talan stäraning inora den tid, högst tio

skall väckas genom ansökan om år, som i doraen bestäraraes, räk-

slämning inora den tid, högst tio nat från det denna vunnit laga

år, sora i domen bestämmes, räk- kraft,
nal från det denna vunnit laga
krafl.

Uppkommer fråga----------- ej tiUärapning.

49 §

Då vad-------------------- i besittning.

Exproprierad faslighet skall övergå UU nye ägaren fri från all särskild rätt, som innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avslå; dock häfte fastigheten

Prop. 1971:122 224

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fortfarande för särskild rätt, som tillkommer sakägare och som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Fastighetens ansvar för aUmänna utskylder eller för fordringar, som åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken, förändras ej genom expropriationen.

Genom expropriation förvärvad särskild rätt till fastighet äge företräde framför all annan rätt till samma fastighet.

59 §

Hava parterna------- överenskoraraelsen faststäUd av doraslolen.

VUl den--------------- •— meddela faslstäUelse.

Även om ej sådant fall som avses i första stycket är för handen och ej heller vad i andra stycket stadgas blivit iakttaget, kan domstolen fastställa en mellan parterna träffad överenskommelse om expropriationsersätlning för upplålelse av nyttjande- eller servitutsrätt för elektrisk ledning, om upplåtelsen medför ringa men och uppenbarligen icke rubbar säkerheten för fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen.

Överenskommelse ora----- part, fastställd av domstolen.

Fastställelse må---------------------- 34 § stadgas.

Där dorastolen jämlikt andra Där domstolen jämlikt andra

stycket faststäUer överenskorarae:l- eller iredje styckel fastställer över
se om expropriationsersätlning för enskommelse om expropriations-
jordområde eUer annat, som är ersättning för jordområde eller an-
samfällt för flera än tio fastighe- nal, som är samfällt för flera än
ler med skilda ägare, meddele tio fastigheter med skilda ägare,
domstolen tillika på begäran av meddele domstolen tillika på he
den exproprierande eller av ägare gäran av den exproprierande eller
tUl någon av fastigheterna förord- av ägare till någon av fastigheler-
nande enligt 35 §. na förordnande enligt 35 §.

68 §

Har exproprierad fastighet eller Har Konungen jämlikt 3 kap.

genom expropriation förvärvad 7 § andra stycket aUmänna ex-

särskUd rätt ej kommit lill använd- propriationslagen förordnat om

ning för det avsedda ändamålet el- rätt till återlösen i vissa fall av

ler dess användande för ändarna- exproprierad egendom eller ge-

let upphört och är nämnda ända- nom expropriation förvärvad sär-

niål såvitt angår dylik fastighet el- skild rält, tillkommer lösningsrätt,

(Gällande lyddse)

ler rätt alt anse såsom övergivet, eller användes fastighet eller rätt som nyss sagts i väsentlig omfattning för annat ändamål än det avsedda, må fastigheten eller den särskilda rälten lösas, därest talan om dess avträdande instämmes inom tjugo år från det exproprialionen fullbordats. Lösningsrätt tillkom-me, när hel fastighet exproprierats, den, som närraast före expropriationens fullbordande var fastighetens ägare, eller hans rättsinnehavare och, om en del av en faslighet exproprierats, ägaren av den återstående delen saml, då fråga är ora särskild räll, ägaren av den fastighet, sora därav besväras. I fall, sora avses i 40 §, gäller vad nu sagls med avseende på liden för fullbordande av expropriation i StäUet den tid, då anmälan enligt näranda lagrura skell.

Har, efter det faslighet exproprierats, byggnad uppförts å fastigheten eller eljest därå nedlagts kostnad, må vad sålunda påkostats jämväl lösas, om det i stämningen yrkas.

(Föreslagen lydelse)

när hel faslighet exproprierats, den, som närraast före expropriationens fullbordande var fastighetens ägare, eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet exproprierats, ägaren av den återstående delen samt, då fråga är om särskild räll, ägaren av den faslighet, som därav besväras. I fall, sora avses i 40 §, gäller vad nu sagls med avseende på tiden för fullbordande av expropriation i stället den tid, då anmälan enligl nämnda lagram skell.

(Gällande lydelse) '

18 a § Innehåller fastställd generalplan bestämmelse att mark, som ej må lösas enligt 18 § första stycket, skall kunna nyttjas för allmän trafikanläggning eller allraän ledning, skaU på stadens yrkande servitut eller nyttjanderätt upplåtas i den omfattning som erfordras för ändamålet. Kan ägaren till följd av planen nyttja marken endast på sätl som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, må han påfordra att släden förvärvar rättighet som nu sagts. Staden äger bestämma ora förvärvet skall avse servitut eUer nyttjanderätt.

(Föreslagen lyddse)

Innehåller fastställd generalplan bestämmelse att mark, som avses för enskUt bebyggande, även skall kunna nyttjas för allmän trafikanläggning eller allmän ledning och kan ägaren till följd av planen nyttja marken endast på sätt sora sägs i första stycket raå han påfordra all staden genom inlösen förvärvar för ändamålet erforderlig servituts- eller nyttjanderätt. Staden äger bestämma om förvärvet skaU avse servitut eller nyttjanderätt.

Får mark enligt faststäUd generalplan icke användas för annan glesbebyggelse än för jordbrakets, fiskels, skogsskötselns och därraed järaförligl behov, och kan markens ägare tUl följd härav nyttja marken allenast på sätl sora står i uppenbart missförhållande lill dess tidigare värde, vare markens ägare berättigad till ersättning av staden för den skada som han härigenom lider. Sararaa lag vare om innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt tUl raarken som upplåtits innan planen fastställdes.

Ersättningen skaU Vid bedömandet -

Får mark enligt fastställd generalplan icke användas för annan glesbebyggelse än fÖr jordbrukels, fiskels, skogsskölselns och därraed jämförligt behov, och kan markens ägare lill följd härav nyttja marken allenast på sätl sora slår i uppenbart missförhållande lill dess värde vid förut tillåtet användningssätt, vare markehs ägare be-. rältigad tUl ersättning av staden för den skada sora han härigenora lider. Sarama lag vare om innehavare av sådan nyttjanderätt. eller annan särskild rätt till marken som upplåtits innan planen fastställdes.

------- till raarken.

- motsvarande tUlämpning. ,

Prop. 1971:122 228

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inom sagda tid väckt talan enligt 2 kap. 2 § första stycket 3 allmänna expropriationslagen mot någon ägare av mark inom planområdet tiden för övriga markägare skall utgöra nio månader, räknat från nyssnämnda dag.

Bestämmelserna i första stycket avser icke mark som på grund av sin naturbeskaffenhet uppenbarligen ej kan ifrågakomma för bebyggande och ej heller bebyggt område vars ägare med hänsyn till bebyggelsens värde eller beskaffenhet i övrigt uppenbarligen icke har intresse av planens utformning. Har med stöd av 70 § förordnats alt viss markägare skall avslå mark inom planområdet utan ersättning är staden ej pliktig att lösa honom tillhörig mark.

Äganderättsförhållandena skall bedömas med hänsyn till vad som gällde när planen fastställdes.

45 §

Är, i annat fall än i 44 eller 44 a § sägs, mark som ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden alt lösa marken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tillstånd därtill. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden att lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke kunna beviljas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen lik-

(Gällande lydelse)

väl på stadens begäran föreskriva viss skälig lid inom vilken bebyggelsen skall hava bragts i överensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången av sagda lid nämnda hinder mot inlösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift, skall avskrift av beslutet tillställas inskrivningsdomaren, som har att så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning därom i fastighets- eller inteckningsboken.

Finnes i saraband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor atl sådan inlösen komraer till slånd inom viss tid, högst ell år; dock må, när synnerliga skäl äro därtiU, tiden förlängas med högst etl år i sänder. Intill dess inlösen skett eUer liden därför gått till ända, må utbyggnad ej utan Konungens tUlstånd företagas å den raark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

(För'.slagen lydelse)

Finnes i samband raed prövning av förslag till stadsplan expropriation av viss i planen ingående mark böra ske enligt vad därom finnes särskilt föreskrivet, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor alt sådan expropriation komraer tUl slånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därtiU, tiden förlängas med högst elt år i sänder. IntUl dess expropriation skett eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej ulan Konungens tUlstånd förelagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

Innebär stadgandet i 81 § eUer förordnande enligl 82 § hinder för att nybyggnad eller annan åtgärd vidtages i den orafaltning eller på del sätt som eljest varit tUlålel och kan markens ägare lill följd härav nyttja marken allenast på sätt som slår i uppenbart missförhållande tUl dess tidigare värde, vare han berättigad till ersättning för den skada han härigenora lider; kan marken av nämnda orsak över huvud ej användas för enskUt bebyggande och kan ägaren till följd härav nyttja raarken allenast på sätt nyss sagts, vare anläggningens ägare skyldig att lösa marken, där ej sådan skyldighet jämlikt 21 eller 48 § åligger staden.

Innebär stadgandet i 81 § eUer förordnande enligt 82 § hinder för att nybyggnad eller annan åtgärd vidtages i den omfattning eUer på det sätt som eljest varit tiUåtet och kan markens ägare till följd härav nyttja raarken allenast på sätt sora står i uppenbart raissförhållande lill dess värde vid förut tUlålet användningssätt, vare han berättigad till ersättning för den skada han härigenom lider; kan marken av nämnda orsak över huvud ej användas för enskilt bebyggande och kan ägaren lill följd härav nyttja marken allenast på sätt som nyss sagls, vare anläggningens ägare skyldig all lösa raarken, där ej sådan skyldighet jämlikt 21 eller 48 § åligger staden, innan inskränkningen i möjligheterna att

Enahanda rätt — — nyttja marken inträdde.

Vad i------- del inskränkningen i möjligheterna alt nyttja marken

inträdde.

enings bildande.

Ersättningen skall------ liU raarken.

Frågan huruvida---- : — planens genoraförande

Har i byggnadsplan bestämls all mark skall användas tiU väg eller annan allmän plats ulan all skyldighet all upplåta marken föreligger enligt 112 eller 113 §, och kan markens ägare till följd av vad sålunda bestämts nyttja raarken allenast på sätt sora står i uppenbart raissförhållande till dess tidigare värde, vare han berättigad tiU ersättning för den skada sora han härigenom lider. Samma lag vare om innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskUd rält liU marken som upplåtits innan byggnadsplanen fastställdes. Skyldighet att svara för ersättningen åligger i fråga om raark, som är avsedd liU allmän väg, kronan samt beträffande annan mark vägförening, inom vars område marken är belägen. Finnes ej vägförening när fråga uppkoraraer om ersättning i fall som sist nämnts, skall länsstyrelsen föranstalta ora sådan för-

Har i byggnadsplan bestärats alt raark skall användas till väg eller annan allraän plats ulan att skyldighet alt upplåta raarken föreligger enligt 112 eller 113 §, och kan markens ägare till följd av vad sålunda bestämls nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess värde vid förut lillålel användningssätt, vare han berättigad lUl ersättning för den skada sora han härigenora lider. Samma lag vare om innehavare av sådan nylljanderält eller annan särskild rält till marken sora upplåtits innan byggnadsplanen fastställdes. Skyldighet atl svara för ersättningen åligger i fråga ora mark, som är avsedd till allmän väg, kronan samt beträffande annan mark vägföreiung, inora vars område marken är belägen. Finnes ej vägförening när fråga uppkoraraer om ersättning i fall sora sist nämnts, skall länsstyrelsen föranstalta om sådan förenings bUdande.

Prop. 1971:122 234

Bilaga 2 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917: 189) ora exproprialioni

dds att 9, 109 och 110 §§ skall upphöra atl gäUa,

dels atl rubriken närmast före 109 § skaU utgå,

dels att nuvarande 67 § skaU betecknas 66 §,

dels att 1, 7, 8, 10, 12, 26, 31—33, 69, 108 och 111 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 108 och 111 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skaU införas tre nya paragrafer, 67, Illa och 115 §§, av nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall närmast före 115 § införas en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Fastighet, som tillhör annan än kronan, må lagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar del nödigt:

1. för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjulskicklighelens utveckling, eller eljest för rikets försvar;

2. för allmän väg på landet eUer i stad, järnväg eller spårväg för allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, floltled, telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna samfärdselns frärajande;

3. för allmän byggnad;

4. för ändamål, som del enligt lag eller författning tillkommer komraun eller annan dylik samfäUighet alt tillgodose;

5. för all förse en ort med vatten eller förhindra förorenande av vattenledning, sora är anlagd för s;idant ändamål;

6. för annat ändamål, som är jämförligt med något under 1, 2, 3, 4 eller 5 angivet och äger väsentiig betydelse för del allmänna;

7. för all inom bebyggt område vid järnvägsstation, hancmplats eller fiskläge eller å annan ort med större samraanlrängd befolkning åstadkoraraa tryggade bostadsförhållanden;

8. för all bereda befolkningen eller en väsentiig del därav å en ort raark till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändaraål av synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning;

1 Senaste lydelse av 109 och 110§§ samt rubrUcen närmast före 109 § 1947: 326. Förutvarande 66 § upphävd genom 1949: 663. " Senaste lydelse 1970: 247.

Prop. 1971:122 235

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. för åstadkommande på det aUmännas bekostnad av skogsålerväxt
å skogsmark, sora är genora kalhuggning eller på annat sätt ödelagd
och ej utgör nödig belesraark;

10. för kronans överlagande ay flygsandsfäll, varora ägaren försummat laga sådan vård, alt fara för sandflykt förebygges;

11. för alt bevara område såsom nationalpark, naturreservat eller nalurminne;

12. för alt bevara kulturhisto- 12. för atl bevara historiskt el-riskt synnerligen märklig bebyggel- ler kulturhistoriskt märklig bese eller synnerUgen märklig fast byggelse eller märklig fast forn-fornläraning som ej kan tryggas lämning eller bereda erforderligt på annat sätt eller bereda erfor- utrymme däromkring;

derligt utrymme däromkring;

13. för linbana eller oljeledning, som är behövlig för företag av större
gagn för orten;

14. för tillgodoseende av fjällrenskölselns behov;
75. för stärkande av ofullstän
digt jordbruk;

16. för atl säkerställa atl mark 16. för all giva kommun möjlig-på skäliga villkor är tillgänglig för het att upplåta mark med tomt-tätbebyggelse och därmed sam- rätt eller eljest förfoga över mark manhängande anordningar eller som med hänsyn lill den framlida för att eljest i kommuns ägo över- utvecklingen kräves för tätbebyg-föra mark, som icke är tätbebyggd, gelse eller därmed sammanhängan-för upplålelse med tomträtt; de anordning;

17. för atl å viss ort bereda fiskarbefolkningen utryrame för uppförande av brygga, bod eUer annan anläggning som erfordras för yrkesfisket;

18. för sådan atomreaktor eller annan alomenergianläggning, som är till större gagn för orten eller eljest äger väsentlig betydelse ur allraän synpunkt, eller för skyddsoraråde kring anläggning sora nu närants; eller

19. för alt vid föreliggande eller befarad grov vanvård av byggnad, som till väsentlig del genom uthyrning användes för bostadsändamål, försätta eller håUa byggnaden i lillfredsslällande skick.

Särskild räll, sora i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan, må ock exproprieras, ora Konungen prövar del nödigt för ändamål.

Skall genom kronans eller kommuns försorg inom visst område vidtagas byggnads- eller anläggningsåtgärd, som kan föranleda ex-proprialion enligl första styckel, och kan med skäl antagas atl åtgärden medför väsentligt ökat värde för fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja sådan faslighet, må Konungen medgiva att fastighelen exproprieras av den som vidtager åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för

För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskUling motsvarande fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning. Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada eller intrång genom exproprialionen eller den exproprierade delens användande, skall ersättning därför gäldas. Uppkoraraer eljest genora expropriationen skada for ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationsersättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej exproprialionen för kronans räkning, må, om fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form att inskrivning för servitutet kan meddelas.

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, med de begränsningar som följer av vad nedan sägs, erläggas löseskUling motsvarande fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en del av en fastighet, skall erläggas intrångsersättning motsvarande den minskning av faslighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen och den exproprierade delens användande. Uppkommer eljest genom exproprialionen skada för ägaren, skall ock sådan skada ersättas.

Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för alt minska skada, skall hänsyn tagas därtill vid bestämmande av expropriationsersältning, om åtagandet är av beskaffenhet alt skäligen böra godtagas av den ersättningsberälligade.

12 §

Har expropriationsrätt meddelats beträffande en del av en fastighet och lider genom expropriationen eUer den exproprierade delens användande en återstående del av fasligheten synnerligt men, varde jämväl denna del exproprierad, ora ägaren det begär. SkaU nyttjanderätt eUer servitutsrätt upplåtas och föranledes därav synnerligt men för fastigheten eller någon del därav, vare ock ägaren berättigad fordra, att område, som lider sådant men, skall lösas.

Om vid expropriation av en del Skall endast en del av en fas-av en fastighet ersättningen för tighet exproprieras eller skall nytt-

skada eller intrång å en återstående del skulle uppgå till två tredjedelar av den delens värde, eller ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet skulle motsvara två tredjedelar av värdet å fastigheten, äge den exproprierande lösa det område, som lider sådant men eller utgör föremål för rättigheten. Kostnaden för åtgärd, som i 7 § andra stycket avses, varde inberäknad i ersättning sora nu är sagd.

9 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

janderält eller servitutsrätt upplåtas, har den exproprierande rätt till sådan utvidgning av exproprialionen som avses i första stycket, om detta skulle medföra endast en ringa förhöjning av faslig-hetsägaren tillkommande expropriationsersätlning och fastighetsägaren icke har ett beaktansvärt intresse av alt behålla den återstående delen av fastigheten. Kostnaden för åtgärd, sora i 7 § andra stycket avses, varde inberäknad i ersättning som nu är sagd.

Vid domstolen skall företes gravationsbevis rörande fastigheten. Därmed må dock, i fall då förordnande enligt 35 § finnes kunna ifrågakomma, anstå i avbidan på domstolens prövning huruvida sådant bevis är erforderligt.

Då område som skall exproprieras utgör del av fastighet, skall därjämte tUl domstolen i två exemplar ingivas karta över området raed beskrivning, upprättad av fastighetsbildningsmyndigheten under iakttagande i tUlämpliga delar av vad som är stadgal om karta och beskrivning vid fastighetsbildningsförrättning. Gränsen mellan området och återstoden av fastigheten skall vara av fastighetsbildningsmyndigheten tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

Då oraråde som skall exproprieras utgör del av fastighet, skaU därjämte till domstolen i två exemplar ingivas karta över området med beskrivning, upprättad av vederbörande lantmätare eUer mätningsman imder iakttagande i tillämpliga delar av vad som är stadgat om karta och beskrivning vid avstyckning eller, då fråga är om mark som ingår i tomtindelning, vid tomlmätning. Gränsen raellan området och återstoden av fasligheten skall vara av lantmätare eller mätningsman tydligt och varaktigt utmärkt å marken.

Parts utevaro från domstolens sammanträde utgöre ej hinder för målets handläggning och avgörande.

Ersältning skall bestäraraas särskilt för varje sakägare. LöseskUling eller intrångsersättning och annan ersättning tUl ägaren varde ock bestärada var för sig.

31 §5
Ersättning skall beslämmas sär
skilt för varje sakägare. Löses!tU-
ling för exproprierad fastighet, er
sättning för skada eller intrång å
fastighet och annan ersältning till
ägaren varde ock bestämda var
för sig.

Att vid expropriation ej må meddelas bestämmelse, soni inskränker den fastighetsägare enligt 7 kajj. vattenlagen tUlkommande rält att för sin marks torrläggning erhålla vattenavlopp genom väg, järnväg eller spårväg därom stadgas i nämnda lag.

32 §8

Ersättning raå ej bestämmas lägre än vad den exproprierande i målet erbjudit eller högre än motparten begärt. Har domstol enligt bestämmelserna i denna lag förordnat om förskott på expropriationsersättningen, må den slutliga ersättningen ej heller bestämmas. tUl lägre belopp än sora utgått eller kan komma att utgå på grund av sådant förordnande.

Till förfång för innehavare av fordran, för vilken fastighet svarar, må dock ej löseskiUing eller intrångsersättning sällas lägre än

TUl förfång för innehavare av fordran, för vilken faslighet svarar, må dock ej löseskiUing för fastigheten eller, om endast en del

' Senaste lydelse 1949: 663. » Senaste lydelse 1949: 663. • Senaste lydelse 1966: 258.

11. Särskild bestämmelse om expropriation för naturskyddsändamål

11. Särskilda bestänunelser om expropriation för naturskyddsändaniål eller för att bevara kulturhistorisikt märklig bebyggelse eller fast fom-lämningo

108 §11

Expropriation för att bevara område såsom nationalpark, naturreservat eUer nalurminne raå äga rum endast till förmån för kronan samt, då fråga är ora naturreservat eller naturrainne, för komraun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på elt betryggande sätt ansvara för egendomen.

Fråga om expropriation för alt bevara kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller fast fornlämning eller om expropriation av mark omkring sådan bebyggelse eller fornlämning må väckas endast av riksantikvarien. Sådan expropriation må äga rum endast till förmån för kronan, kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad kulturminnesvård och som kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen.

Prop. 1971:122 241

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om del till främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget alt kommunen får rådighel över marken.

Illa §

Exproprieras mark för ändamål som avses il §16, gäller vid till-lämpningen av 8 § första stycket, alt den ökning av fastighetens värde som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, skall anses bero på det förelag för vars genomförande expropriation äger rum, om det ej blir utrett, att värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Värderingen av fastigheten skall ske med hänsyn till dess skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om den exproprierande dessförinnan tillträtt fastigheten, vid liden för tillträdet. I fall som nu avses är 8 § andra stycket ej tillämpligt.

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för enskilt bebyggande, faslslällls före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det planen fastställdes.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket alt löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighel.

Prop. 1971:122 242

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

17. Särskilda bestänunelser om värdestegringsexpropriation m. m.

115 §

Exproprieras mark enligt I § tredje stycket skall 8 § tillämpas på värdestegring som beror av den åtgärd som utgör grund för expropriationen. Kan åtgärden föranleda expropriation jämUkt 1 § 16 äger 111 a § motsvarande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om expropriationsförfarande som inletts före ikraftträdandet. Har, i faU då Konungens tillstånd tiU expropriationen erfordras, talan icke väckts före utgången av december 1971, tUlämpas dock de nya bestämmelserna utom såvitt avser 1 och 111 §§.

3. 111 a § gäller ej värdeölming som inträffat före utgången av juni 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagea (1947: 385)

Härigenom förordnas i fråga om byggnadslagen (1947: 385)i

dels alt 44 och 44 a §§ skall upphöra alt gälla,

dels all 45, 142 och 146 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §2 Är, i annat fall än i 44 eller 44 a § sägs, mark som ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa marken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna

' Senaste lydelse av 44 och 44 a § 1965: 718. " Senaste lydelse enligl prop. 1971:106.

Nuvarande lydelse

tillstånd därtiU. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden atl lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen enUgt första stycket icke kunna beviljas på den grund alt stadsplanens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen likväl på stadens begäran föreskriva v'iss skäUg Ud inom vilken bebyggelsen skall hava bragls i överensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr atl efler utgången av sagda tid nämnda hinder mot inlösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift, skall anmälan därom göras hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, raå Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor all sådan inlösen komraer tUl slånd inora viss lid, högst elt år; dock raå, när synneriiga skäl äro därlUl, liden föriängas med högst ell år i sänder. Intill dess inlösen skell eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej utan Konungens lillslånd förelagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

Föreslagen lydelse

Finnes i samband raed prövning av förslag lill stadsplan expropriation av viss i planen ingående raark böra ske enligt vad därom finnes särskilt föreskrivet, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor alt sådan expropriation komraer lUl slånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därlUl, liden förlängas med högst etl år i sänder. InlUl dess expropriation skett eUer tiden därför gått till ända, raå nybyggnad ej utan Konungens tillstånd företagas å den mark som omfattas av den vUlkorliga fastställelsen.

Prop. 1971:122 244

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

146 §3

Vad i 137, 138, 144 och 145 §§ Vad i 137, 138, 140, 144 och

är stadgat beträffande inlösen av 145 §§ är stadgat beträffande in-

raark skall / tillämpliga delar gäl- lösen av raark skall äga motsva-

la med avseende å inlösen av bygg- rande lillärapning vid inlösen av

nad i fall som i 45 § första styc- särskild rätt eller upplålelse av

ket sägs och skall, jämte stadgan- servitut eller nyttjanderätt enligt

det i 140 §, äga raotsvarande lill- denna lag. När särskUd rält inlö-

lämpning vid inlösen av särskild ses eller servitut eller nyttjanderätt

räll eller upplålelse av servitut upplåtes, skola bestämmelserna i

eller nyttjanderätt enligt denna 12 § första stycket lagen om ex-

lag. När särskild rätt inlöses eUer propriation ej tillämpas på mark

servUul eller nyttjanderätt upplå- som ingår i stadsplan,
les, skola bestämmelserna i 12 §
första stycket lagen om expropria
tion ej tiUärapas på raark som in
går i stadsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestäraraelser gäUer fortfarande i fall då talan väckts före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 142 § i dess nya lydelse gäller ej värdeökning som ägt rara före utgången av juni 1971.

3 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenora förordnas, att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 8 kap. 5 § faslighetsbUdningslagen (1970: 988) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 9 §

I den utsträckning det är nödvändigt för genomförande av fastighetsreglering skall särskilda graderingsvärden fastställas för oraråden som ingår i regleringen.

Graderingsvärdet för ett område Graderingsvärdet för ett om-

beslämmes med hänsyn särskilt till rade bestämmes med hänsyn sär-
ortens pris och områdets avkast- skilt lill områdets avkastningsvärde
ning. och marknadsvärde.

Värderingen grundas på områdets beskaffenhet i obebyggt skick och dess Ijänlighel för del ändamål vartUI det lärapligen bör användas. Berör regleringen till någon del raark sora bör användas liU jordbruk, får dock all mark sora ingår i regleringen värderas efler raarkens tjänlighet för jordbraksändamål, om särskilda skäl föranleder det. Vid värderingen beaktas även tUlfälliga förhållanden, om ej särskUda skäl föranleder alt värdena grundas enbart på förhållanden av beslående

» Senaste lydelse 1965:718.

natur. Oraråde som är avsett för skogsbrak värderas sora om det vore bevuxet med skog vilken med hänsyn dll markens godhetsgrad är av normal beskaffenhet enUgt förhållandena i orten.

Faslighels graderingsvärde utgör summan av graderingsvärdena för fastigheten enskUl tillhöriga områden och på fastighelen belöpande andelar i motsvarande värden för samfälld mark.

10 § Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genora fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servilutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår tUl annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket bestäraraes på grundval av värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendoraens användning för del ändamål som föranleder det högsla värdet samt till förhållandena vid tUlträdet, om ej annat följer av alt avlrädaren har räll alt tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske enligt de i 9 § andra stycket angivna grunderna.

Ersättning enligt första stycket bestämmes på grundval av värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendoraens användning för det ändaraål som föranleder det högsta värdet samt till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av alt avlrädaren har rält atl tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

8 kap. 5 §

Ägaren av fastighet som inlöses är berättigad till ersättning motsvarande fastighetens marknadsvärde. Inlöses del av fastighet, skall intrångsersättning utgå med belopp motsvarande den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom åtgärden eller genom den inlösta delens användande. Uppkommer eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Ägaren av fastighet eller fastighetsdel som inlöses är berättigad till ersättning motsvarande egendomens värde med hänsyn särskUt till ortens pris och egendomens avkastning. Inlöses del av fastighet och lider återstoden skada eller intrång genom åtgärden eller genom den inlösta delens användande, skall ersättning utgå för della. Om regleringen även medför nytta för den återstående delen, skall ersättningen jämkas i skälig omfattning. Uppkoraraer eljest genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Har sedan fastighetsreglering sökts kostnad nedlagts på fastigheten i uppenbar avsikt att höja ersättningen, skall den därigenom uppkomna ökningen av fastighetens värde icke beaktas vid ersättningens bestämmande.

9t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 122

Prop. 1971:122 246

Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 1 juni 1971.

Närvarande: justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.

Enligt lagrådet den 18 maj 1971 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 aprU 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådels yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag lill 1) lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, 2) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) och 3) lag om ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988).

Förslagen, som finns bUagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragils av hovrättsrådet Åke Bouvin och hovrättsassessorn Bengt Hedman.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

I fråga om båda de huvudämnen som behandlas i remissprotokollet, näraligen utvidgning av expropriationsändaraålen och ändring av värderingsbestämmelserna, avviker del remitterade förslaget ej obetydligt från expropriationsulredningens förslag. I det förra hänseendet märks anknytningen i 1 § 16 av ExL till förköpslagens bestäraraelser och i del senare hänseendet fraraför allt lösningen av probleraet alt från ersättning vid expropriation för fätbebyggelse undantaga s. k. oförtjänt värdestegring genom införande av en presurationsregel. Över utredningens förslag har yttranden inhämilats från en mängd särskilt sakkunniga myndigheter och organisationer, vilka gjort åtskilliga värdefuUa påpekanden. Nyheterna i det därefter upprättade förslaget har eraeUertid ej varit föreraål för en liknande granskning, vilket raåste betecknas sora en brist i utredningen av della såväl ekonomiskt som tekniskt svårbedömda lagstiftningsärende.

Prop. 1971:122 247

Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

1 §

Justitieråden Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:

Enligt den föreslagna nya lydelsen av första stycket punkt 16 ges kommun expropriationsrätt för att den skall få möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn lUl den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Syftet med förslagel är, såsom närmare utvecklas i motiven, alt kommunen i princip skall ha företrädesrätt tUl all mark som krävs för tätbebyggelse-åtgärder och därigenora kunna bedriva en aktiv markpolilik samt alt markförvärv skall kunna ske på elt tidigt stadium i utvecklingen. Redan de nuvarande, år 1949 genomförda bestämmelserna om expropriation för tätbebyggelse i förening med den år 1967 införda kommunala förköpsrätten ger kommunen vidsträckta möjligheter att tvångsvis förfoga över raark för tätbebyggelse, och förslaget innebär, i varje fall i princip, en ej obetydlig utvidgning av dessa möjligheter, något som kan te sig oroande från den enskUdes synpunkt. Exproprialionsinslilulet är emellertid accepterat som ett nödvändigt hjälpmedel vid samhällsplaneringen, och i den mån sarahällsutvecklingen raedför att kraven på effektivitet vid denna planering ökas raåste även ökad användning av exproprialionsinslilulet tolereras. Förslaget synes ej gå längre än sora raot denna bakgrund får anses försvarligt.

Den expropriationsrätt som regleras i punkt 16 i dess gällande lydelse kan avse två skilda ändamål, antingen alt åstadkoraraa en fri toratraarknad eller att raöjliggöra för komraun att verkställa toralrälls-upplåtelse. Båda exproprialionsgrunderna har det geraensarat all tvångsförvärvet skall avse mark för tätbebyggelse. Såvitt gäller tomträttsex-proprialion har visserligen ej uppställts något uttryckligt krav i detta hänseende, raen vid liden för expropriationsrättens införande fanns inte skäl atl raeddela någon särskUd föreskrift härom, eflersora föreraål för toratrält då endast kunde vara "tomt å område, som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggande". Efter lomlrälls-institulels reforraering år 1953 är dess tillämpning emellerlid inle längre inskränkt tUl lomtindelad mark. Fastighet av vad slag sora helst kan alltså numera upplåtas med tomträtt, och någon begränsning gäller ej heller med hänsyn till ändaraålet raed upplåtelsen. Formellt är det t. o. ra. möjligt alt upplåta tomträtt för jordbraksändamål. Den nyligen beslutade jordabalksreformen innebär inte någon ändring i dessa avseenden.

Med det remitterade förslagel avses uppenbarligen alt punkt 16 hädanefter endasl skall upplaga en exproprialionsgrund, avsedd alt möjliggöra en aktiv komraunal raarkpolitik inom område som skall bli fö-

Prop. 1971:122 248

remål för lälbebyggelseålgärder. Att möjlighet lUl tomträllsupplåtelse uttryckligen nämns vid sidan av övriga förfogandemöjligheler som kan tUlkomma den exproprierande komraunen innebär således inle att sådan upplålelse i fortsättningen skall betraktas som elt självständigt expropriationsändamål utan beror, enligt vad som framgår av motiven, på alt tomträltsinstitulets betydelse för den kommunala markpolitiken ansetts böra komraa lill ullryck i bestäramelserna om expropriation för lälbebyggelseändaraål. Ultalande;n i remissprotokollet ger samtidigt klart vid handen att för tomträttsexpropriation avses gälla samma föratsättning som för annan expropriation enligt ifrågavarande punkt, näraligen alt expropriationen uteslutande skall omfatta mark som med hänsyn till den fraratida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Av den föreslagna lagtexten kan emellertid ej annat utläsas än att nämnda förutsättning enbart hänför sig lUl mark sora koraraunen i annat fall än då fråga är ora lomträltsupplåtelse skall få möjlighet att förfoga över. Med hänsyn tUl den ändring som tomt-rättsinstitutet på sätt nyss angi\its undergick 1953 är del påkallat alt i lagtexten tydligt ange att expropriation även när det gäller tomträtts-upplåtelse bara kan medges i tälbebyggelsefallen. Förevarande bestämmelse bör därför få det innehållet, att faslighet må tagas i anspråk genom expropriation, om det prövas nödigt för att ge kommun möjlighet att raed tomträtt upplåta eller eljest förfoga över mark sora med hänsyn lill den fraratida ulvecklinge;n krävs för tätbebyggelse eller därraed sararaanhängande anordning.

I fråga om kravet på bevisning om raarkbehovel vid expropriation för tomträllsupplåtelse frarahåller visserligen föredragande statsrådet atl del i regel bör vara tUlräckligt att komraunen förklarar sig ha för avsikt all upplåta marken med tomträtt. Det är emellertid tydligt alt någon skiUnad i delta hänseende inte kan göras raellan lomlrältsfallen och övriga tätbebyggelsefall. Kommunen måste alllid, oavsett hur den ämnar förfoga över marken, göra antagligt — t. ex. genom befolknings-prognoser, bosladsbyggnadsprogiam och industriulvecklingsplaner — all marken med hänsyn lill belägenheten och kommunens utveckling behövs för det avsedda ändaraålet.

Enligl del nya tredje stycket införes en exproprialionsgrund, avseende vad som benämnes värdestegringsexpropriation, raed syfte att raöjliggöra expropriation av fastighet, vars värde kan antagas bli väsentligt ökat genom viss byggnads- eUer anläggningsålgärd sora skall ulföras genora kronans eller kommuns försorg. Denna exproprialionsgrand innebär såsom utredningen och föredragande statsrådet anfört i själva verket ingen principiell nyhet, och dess användning i praktiken kan antagas bli av begränsad omfattning. Med understrykande av alt — såsora är uttryckligen angive;t i lagtexten — föratsättning för beviljande av expropriation på ifrågavarande grand är att det är skäligt

Prop. 1971:122 249

med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter lämnar vi förslagel i denna del ulan erinran.

Regeringsrådet Hjern: Första stycket punkt 16

Nuvarande bestämmelse i punkt 16 omfattar bara expropriation för tätbebyggelseändamål och tomträttsexpropriation. I sin föreslagna lydelse har bestäraraelsen byggts ul att gälla även zonexpropriation (44 § BL) och toralexpropriation (45 § BL). Då bestäramelsen trots de supplementära nya reglerna i 111 § är alllför konturlös och aUdenslund motiven till densamma dessutom innehåller en del räll luftiga förespeglingar om bestämmelsens användbarhet i olika lägen, är det ej lätt att finna ul var den yttersta gränsen egentiigen går för kommunernas möjlighet alt i fraratiden tillskansa sig raark. Så raycket torde dock vara klart, atl vi här slår inför en mycket väsentlig utvidgning av expropriationsrätten. Endast i elt raera betydelsefullt avseende har en begränsning vidtagits i förhållande lill gällande rält. Denna begränsning är dock knappast särskilt välbetänkt, eflersora den i raotsats tUl vad nu är fallet medför hinder för kommun all genom zon- eller tomlexpropriation förvärva mark som tillhör staten.

Det skall inle förnekas, att koramunerna har ell välgrundat behov av mycket långtgående möjligheter att expropriera mark för stadsbyggnadsändamål. Det raå eraeUertid starkt understrykas, atl de möjligheter som gällande lagstiftning i della hänseende ger ingalunda kan betecknas som små, och frågan är nu i vad mån det verkligen är påkallat alt yllerligare vidga dessa möjligheter. En annan fråga är, om det ur rättssäkerhetssynpunkt är försvarbart att på sätt sora skett riva ned nästan alla kvarvarande skrank, som hittills omgärdat expropriationsrätten.

Det nuvarande institutet zonexpropriation tillskapades så relativt nyligen sora 1953 och tog vid sin tillkomst främst sikte på de omfattande regleringama av Nedre Norrraalra i Stockholm, förelag som alltjämt är under full utveckling. Institutet har därvid haft stor betydelse. Förutsättningarna för zonexpropriation är i gäUande lag någorlunda klart avgränsade, och bestämmelsen är också utforraad på etl sätt sora tydligt ger vid handen att markövertägandet sker för alt man skall kunna genomföra ombyggnadsåtgärder i stor skala efler en på förhand åtrainstone scheraatiskl bestärad plan. Till skillnad från det nu remitterade förslaget är det däremot i gällande rält inle utsagt, alt förfogandet över raarken krävs för framtida tätbebyggelse, eftersom en större stadsorabyggnad snarare syftar till en uttunning av bebyggelsen (jfr nedre norrraalrasregleringen) än tUl en ökad exploatering av raarken. Del föreslagna stadgandet utgör m. a. o. en ganska dålig beskrivning av den situation som är karakteristisk för en större stadsorabyggnad, något som väl delvis förklaras av all man med stadgandet velat fånga in så

Prop. 1971:122 250

vitt skUda former av expropriation. I fråga om zonexpropriation får det f. n. även anses vara i tUlfredsstäUande grad sörjt för — om den klokt utnyttjas - att tillstånd lill sådan expropriation skall kunna erhållas på ett så tidigt stadium som möjligt, främst för att storleken av de belopp koraraunen har alt erlägga i löseskUling inte skall påverkas av förväntningar ocb antaganden rörande den nya planen. Av aUt att döma har denna exproprialionsform väl motsvarat kommunernas behov och några raera vägande skäl för dess avskaffande i nuvarande utformning kan knappast anses ha anförts. Enligt min mening saknas därför anledning att upphäva den nuvarande bestäraraelsen om zonexpropriation.

Än större betänkligheter raöter förslaget atl slopa institutet toralexpropriation. Den föreslagna nya regeln i punkt 16 lar ju sikte också på det fall alt komraunen vill expropriera enstaka fasligheter, därför att fastigheten inte är bebyggd i huvudsaklig överenssläramelse med stadsplanen. Bortsett från att själva lydelsen av punkt 16 knappast förmår leda tanken in på dylika fall hai man här, liksora av bara farten, berövat fastighetsägaren hans nuvarande raöjlighet alt värja sig mot expropriation genom alt visa att han själv har föratsättningar och intresse att ulföra ombyggnaden. Att vid zonexpropriation hänsyn inle skall behöva tagas till huravida markägarna tar förmåga och vilja atl själva genomföra den nya planen, är ganska givet. Men att vid expropriation av enstaka fastighet samma kallsinniga attityd skall behöva iakttagas, låter sig näppeligen försvara av några fömufliga orsaker. Jag föreslår därför, att även de i byggnadslagen intagna bestämmelserna om tomtexpro-prialion bibehålles oförändrade.

Återstår så tomlrättsexpropriation och expropriation för tätbyggel-seändamål, dvs. de båda expropriationsformer, varom punkt 16 nu handlar. Vad den förstnämnda expropriationsformen beträffar har densamma nästan oupphörligt stötts och blötts alltsedan den trots en bister kritik från lagrådets sida infördes 1949. Det må erinras, att den för tomträttsexpropriation f. n. stadgade begränsningen till den icke tätbebyggda marken icke förekom i. det till lagrådet 1949 remitterade förslaget. Lagrådet avstyrkte införandet av denna nya exproprialionsgrand och hemställde i andra hand att dess tillämpning måtte begränsas tUl raark, som icke redan var tätbebygd. Vad lagrådet sålunda i andra hand förordat, godtogs av departementschefen. Sedan pågående utredning om toralrätlsinslitutet slutförts, skulle definitiv ställning lagas lill frågan om ifrågavarande begränsnmg.

Spörsmålet om tomträttsexpropriation av icke tätbebyggd mark blev föremål för ej ringa uppmärksainhet inom den år 1954 tillsatta mark-värdeulredningen (SOU 1957: 43). Inora denna utredning föreslogs att i kombination med införandel av en lag om värdestegringshypotek begränsningen till icke tätbebyggd mark skulle slopas. Man menade emellertid inom utredningen att för expropriation borde krävas något mera

Prop. 1971:122 251

än blott elt uttalande från kommunens sida att den har för avsikt atl upplåta marken med tomträtt. I expropriationsärendet borde riraligen kunna antagas, att lomlrällsupplåtelsen skulle bli lUl nytta även ur annan synpunkt än indragning av värdestegring. Klart vore att expropriation ej borde beviljas, om den skulle slå i strid med något allmänt intresse, som förtjänade att beaktas framför det komraunala anspråket. Tydligt vore också alt en förändring från besittning under äganderältstitel till besittning med tomträtt inte borde framtvingas på sätt som medförde störningar inom näringslivet. Etl industriföretag, som för sin drift förvärvat visst markoraråde, syntes inte rimligen böra få ansättas med krav på alt dess äganderätt skulle omvandlas liU toratrält. Till precisering av bestäramelsen om tomlrättsexpropriation föreslogs inora utredningen all som villkor för expropriationsrätt skulle uppställas atl lomträttsupplålelsen skulle fräraja läraplig bebyggelse eller eljest vara ändaraålsenlig raed hänsyn till föreliggande allraänna intressen.

Den uppläggning som sålunda på sin tid anvisades inora markvärdeutredningen synes enligt min mening vara att föredraga framför departementsförslagets och även i erforderlig utsträckning tUlgodose koraraunernas legitima behov. Alt sora i det nu reraitlerade förslagel skett lill-låta expropriation på blotta förklaringen alt marken skall upplåtas raed tomträtt ulan några som helst garantier för vad som verkligen kommer att ske, kan varken anses försvarligt eller ens nödvändigt. Jag förordar därför en lösning som överensstäraraer med del inom markvärdeutredningen tidigare framlagda förslaget. Detla gäller även expropriation för tälbebyggelseändamål, i vilket hänseende man inora markvärdeulred-ningen ej föreslog någon ändring. I det till lagrådet nu remitterade förslaget har man både i fråga om tomträttsexpropriation och expropriation för tälbebyggelseändamål slagit en bro över till förköpslagen i del att man i punkt 16 angivit som förutsättning för expropriation samma föratsättning som enligt 1 § förköpslagen gäller för förköp, näraligen atl förfogandet skall avse "raark sora raed hänsyn till den fraratida utvecklingen kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning". Genom denna koppling vidgas i väsentlig raån de perspektiv som får anläggas i exproprialionsärenden men sarabandet får också den effekten alt en komraun sora ej godtar det pris som kommunen har all betala enligl förköpslagen i stället kan välja exproprialionsvägen för alt raed tillärapning av expropriationslagens nya värderingsregler lill elt billigare pris nå samraa mål. På detla sätt kan komraunen också tvångsvis förvärva sådana fastigheter som av speciella skäl är undantagna från förköpslagens bestämmelser, t. ex. småhus av typ egnahem. En sådan utveckling torde strida mol de intentioner sora ligger lill grund för förköpslagen. Strängt laget blir denna lag numera överflödig och skulle kunna upphävas.

Jag föreslår med hänvisning tUl det sagda att punkt 16 erhåller föl-

Prop. 1971:122 252

jande lydelse: för alt säkerställa all mark på skäliga villkor är lUlgänglig för tätbebyggelse och därmed sararaanhängande anordningar eller för all eljest i koraraunens ägo överföra raark för upplålelse med toratrält, när sådant främjar lämplig bebyggelse eller eljest är ändamålsenligt med hänsyn lill föreliggande allmänna intressen. Vidare föreslås all den nya 111 § får ulgå. Atl komraun får expropriera endast sådan mark som är belägen inom koraraunens eget område, lärer inte kräva något uttryckligt stadgande i lag.

Tredje stycket

Ell genomförande av den nya regeln i punkt 16 innebär atl kommun kommer all få praktiskt taget obegränsade möjligheter att tvångsvis förvärva den mark kommunen av skilda anledningar anser sig behöva. Visserligen skall sora föratsättning för expropriation gälla alt exproprialionen avser raark sora med hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sararaanhängande anordningar. Då det gäller tomlrättsexpropriation är emellertid kravet på bevisning ej större än atl det skall räcka raeid alt kommunen förklarar sig ha för avsikt att upplåta marken med tomträtt; all raarken verkligen upplåtes med tomträtt — eller ens inom de närmaste åren bebygges — finns däremot ingen garanti för. Då fråga är om expropriation för annat ändaraål än toratrält har raan närraast intrycket av att enbart frarakal-landet av en någorlunda klar vision av den fraratida bebyggelseutvecklingen skall kunna leda lill expropriationstillslånd.

All mol denna bakgrund söka blåsa liv i det sedan 1953 avdöda institutet "ekonomisk zonexpropriation" — låt vara att det nu lever upp med försvenskad benämning och i något annan dräkt — ter sig anmärkningsvärt. Det gamla institutet ekonomisk zonexpropriation lockade, såvitt känt är, aldrig till användning och del är inte troligt, alt värdestegringsexpropriation skall framstå sora raera attraktiv. Föredragande statsrådet tycks för övrigl inle själv hysa några större förhoppningar ora livskraften hos denna reinkarnalion men tror att regeln komraer atl få avsevärd betydelse genom sin blotta existens som "grundval för förhandlingar" mellan det allmänna och fastighetsägaren. Denna uppfattning kan emellerlid på goda grunder betvivlas, eflersora den nya regeln i punkt 16 lorde redan den erbjuda ur koraraunens synpunkt fullt lillfredsslällande möjligheter alt öva påtryckning i därlUl lämpade sararaanhang.

Det är alltså knappast troligt, alt koramunerna med tillgång till den allmänt hållna regeln i punkt 16 — som på ett mycket behändigt sätt löser problemen — skulle välja den mera snåriga väg som värdeslegringsexproprialionen erbjuder. På grand härav och då en expropriations-regel med huvudsakligt syfle att få lill slånd en på förhandlingar grandad bidragsskyldighel kan befaras; leda lill rätlsövergrepp och godtycke

Prop. 1971:122 253

föreslår jag, atl regeln om värdestegringsexpropriation såsora överflödig och oläraplig får ulgå.

Av föredragandens uttalanden att döraa har man tydligen inle helt övergivit tanken på införande av regler om bellermentsbidrag. Ett system med bellermentsbidrag har ju framför expropriation den fördelen all del är ägnat all liUföra del allmänna likvida raedel under det all expropriation ofta är synnerligen kostnadskrävande. I själva verket blir det i framliden endast kostnadsfrågan sora kommer all utgöra en hämsko på koraraunernas ambitioner alt expropriera. Det synes därför angeläget, att man under det fortsatta utredningsarbetet verkligen på nytt prövar möjligheten all utan expropriation eller hot om expropriation få del av den värdeökrung, vartill åtgöranden från det allmännas sida givit upphov. Uppslag tiU olika lösningar saknas ingalunda (se SOU 1952: 25 och 1957: 43). Elt effektivt bidragssystem kan renlav få till följd alt kommunernas exproprialionsslrävanden underlättas.

7 §
Lagrådet:

Del i första stycket första punklen införda förbehållet för "de begränsningar som följer av vad nedan sägs" är något oegentligt avfattat med hänsyn till att undanlågsreglema i det följande raedför inle bara minskning utan i vissa fall även höjning av ersättningen. Förbehållet är emellertid obehövligt och kan med fördel utgå.

Vid expropriation av del av fastighet skall enligl första stycket andra punkten erläggas intrångsersättning motsvarande den rainskning av fas tighetens raarknadsvärde som uppkommer dels genora expropriationen och dels genom den exproprierade delens användande. Själva exproprialionen påverkar marknadsvärdet genom den reducering av faslighetens areal som den medför. När det talas om värdeminskning genom den exproprierade delens användande åsyflas inverkan på marknadsvärdet av del förelag för vars genomförande expropriation äger rum. Frågan vilken betydelse inverkan på marknadsvärdet av exproprialionsföretaget skall ha vid ersältningsberäkningen regleras emellertid uttömmande i

8 §. Atl även i 7 § upptaga bestämraelse som har avseende på sådan in
verkan är ägnat atl skapa oklarhet ora reglernas innebörd. Därför före
slås all orden "och den exproprierade delens användande" får utgå.

I rättstillämpningen har man när del gäller reglerna om delexpropriation inle ansett sig strikt bunden av den formella fastighetsindelningen, och enligt vad föredragande statsrådet anfört bör denna praxis bibehållas. I anslutning härtill har föredraganden uttalat, att del undanlagsvis kan vara motiverat alt behandla en faslighet som en självständig enhet trots all den ingår i en ekonomisk enhet; framför allt skulle detta gälla ora fastigheten är särintecknad och inteckningshavaren skulle kunna lida skada ora delexpropriationsreglerna lillärapades. Med anledning av della

Prop. 1971:122 254

uttalande kan framhållas, alt det ej bör komma i fråga att olika ersätl-ningsgrunder tUlärapas beroende enbart på inteckningsförhållandena. En annan sak är att förekoraslen £iv särinteckningar kan vara en faktor all beakta vid bedöraande av huravida en ekonomisk enhet föreligger eller ej.

8 § Lagrådet:

I fråga om bestämmandet av intrångsersättning vid delexpropriation innebär förslaget att avvikelse från 7 § skall ske på så sätt, att marknadsvärdet före exproprialionen beräknas lill del värde fastighelen skulle ha haft om någon inverkan av företagel inle förekorarail. Marknadsvärdet efler exproprialionen skall däreraot beräknas enligl huvudregeln, dvs. raed beaktande av s;idan inverkan. Lagtexten torde i klarhetens intresse böra avfattas raed direkt sikte på avvikelsen.

Del i första ledet av andra stycket berörda läraligen opraktiska fallet, atl ersättning för skada genora företaget utgått i annan ordning, torde ej kräva någon särregel. Av allmänna grundsatser får anses följa att kompensation för skada som red;in ersatts ej bör ulgå i exproprialionsmålet.

Enligt det anförda kan förevarande paragraf, med viss redaktionell omarbetning i övrigl, avfallas på förslagsvis följande sätt:

"Har det förelag för vars genciinförande faslighet exproprieras medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskiUing beslämmas på grundval av det marknadsvärde fasligheten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller lill den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden. Avser expropriationen en del av en fastighet, skall vad nu är sagt om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen."

10 § Lagrådet:

Enligt motiven avser bestäraraelsen i den föreslagna lydelsen inte bara fall då vidtagen åtgärd är ägnad att höja den ersättning som tillkommer fastighetsägaren ulan även sådana fall då åtgärden är ägnad alt höja ersättning sora lUlkoraraer annan sakägare. Meningen är tydliglvis alt av fastighetsägaren vidtagen åtgärd, som är ägnad atl höja ersättning till annan sakägare, skall medföra a'räkning på den ägaren tUlkommande ersättningen. Om däremot sakägaren själv vidtagit åtgärden skall avräkningen givelvis ske på hans ersältning. Med hänsyn till alt 10 § ingår i en grupp besläramelser (7—10 §§) som avser ägaren tillkommande ersättning, medan ersättning lill annan sakägare regleras genora hänvis-

Prop. 1971:122 255

ningen i 11 §, framgår inte den sålunda avsedda innebörden fullt klart av den lydelse som föreslagils. TUl förtydligande av lagtexten föreslår lagrådet, alt 10 § får den lydelsen alt, ora åtgärd vidlagils i uppenbar avsikt att höja den ersättning sora den exproprierande har atl erlägga, genom åtgärden uppkommen ökning av fastighetens värde icke skall tagas i beräkning vid ersättningens bestämraande, ora skäl är därlUl, samt alt till 11 § fogas ett tillägg av följande lydelse: "Därvid skall 10 §, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som där anges, tillämpas så all den exproprierande erhåller gottgörelse genora minskning av ägaren tillkomraande ersättning."

12 § Lagrådet:

Enligl förevarande paragraf äger den exproprierande rält atl under vissa förutsättningar påkalla utvidgning av exproprialionen. En av förutsättningarna härför är alt "fastighetsägaren icke har elt beaktansvärt intresse av atl behålla den återstående delen av fastighelen". Några beaktansvärda fastighelsägareintressen kan enligt vad expropriationsutred-ningen framhållit inte anses föreligga, ora vad sora skulle återstå efler exproprialionen endast utgör en raindre del av den ursprangliga fastigheten eller ora restfastighelen efler expropriationen skulle helt eller delvis få olämpliga brukningsförhållanden. Enligl lagrådels mening förtjänar dock understrykas att även andra intressen än sådana som är av ekonomisk natur bör kunna lillraätas hänsyn.

111 § Regeringsrådet Hjern:

I enlighet med vad jag anfört i anslutning till 1 § första stycket 16 föreslås, all förevarande paragraf utgår.

111 a § Lagrådet:

Som en allmän synpunkt på frågan om expropriationsersältning anför föredragande statsrådet, alt vissa uttalanden om bevisbördan i expropriationsraål, sora gjordes under förarbetena till 1949 års reforra av ExL, inle längre bör vara vägledande ulan alt i stället i sådana raål bör jälla samma principer som i skadeståndsrätlsUga mål. Exproprialionsutredningen, lil] vars belänkande föredraganden hänvisar, uttrycker sin mening så, all parterna bör anses vara principiellt likställda i bevisningshänseende.

De uttalanden vid 1949 års lagändring, sora åsyflas, gick ut på bl. a., all ora verkliga värdet av expropriationsföremålet inle kan fastställas exakt eller om osäkerhet råder om detta, bevisbördan bör åvila den exproprierande. Enligt lagrådels mening kan det sättas i fråga om ut-

Prop. 1971:122 256

lalandena avselts skola uttrycka en allmän princip ora bevisbördan i raål om expropriation. Snarare lorde de hänsyfta på sådana faU, då i värderingsfrågor den exproprierande enligt sakens natur är närmast lUl alt förebringa viss utredning raen sådan icke fraralagls.

Den principiella likställighet i bevisningshänseende som eftersträvas lider en högst betydande inskrän!fcning vid kommuns expropriation för tätbebyggelse, då tillämpning av förevarande paragraf ifrågakommer. Enligt delta lagrum skall nämligen en värdestegring som ägt rum under en viss, ganska avsevärd lidrymd före ansökningen ora expropriation antagas bero på det förelag för vilket exproprialionen sker och därför på grand av 8 § ej vara ersätlning:;gill, om del inle blir utrett att ökningen beror på annat än förväntning;ar ora ändring i raarkens tUlåtna användningssätt. Endast i den raån markägaren förmår motbevisa presumtionen, får han ersättning för den ökning av markvärdet som inträffat.

Som elt motiv för all i detta fall införa en presurationsregel, som skall leda till all dylika förväntningsvärden ej ersätts, har anförts att del i allmänhet är svårt atl bestämt ange orsakerna liU en uppkommen förändring av fastighetsvärdena och all del vid expropriation för tätbebyggelse ofta kan vara svårare än annars att avgöra vad sora orsakat en viss värdestegring. — Om det alltså kan vara svårt för koramunen all visa i vad mån förväntningar om ändrad användning inverkat höjande på fastighetsvärdet, är det enligt lagrådets mening många gånger minst lika svårt för raarkägaren alt visa alt en värdehöjning beror av andra orsaker och därför är ersiiltningsgill. Sora exerapel på sådana andra orsaker har föredragande statsrådet närant — utom förändringar i faslighetens skick vilka alltid skall beaktas -— rationalisering som medfört bättre avkaslningsmöjligheter, prisstegring på fastighetens produkter, värdehöjning av byggnaderna på grand av ökade kostnader för nyproduktion av likvärdiga objekt saml den allraänna prisutvecklingen. Även frarahålls, att sådan värdestegring genora tätbebyggelsens allmänna utveckling sora varken beror på det förelag för vilket expropriation äger rum eller på förväntningar ora ändrad tUlålen användning skall ersättas. Som ytterligare fall av ersättningsgill värdestegring kan nämnas atl i närheten anlagts en industri som ger ökade möjligheter till arbete utan alt för den skull skapa förväntningar ora ändrad användning av mark eller atl hyresregleringen inora orten upphävts.

I den raån en värdestegring beror av ålgärder som markägaren själv vidtagit får han naturligtvis vara beredd atl i exproprialionsraålel prestera utredning om sina kostnader och del arbete som utförts. I andra fall kan del vara myckel svårt för honom atl styrka länkbara orsaker till en stegring, och i fråga om en i och för sig värdehöjande faktors närraare inverkan på del ifrågavarande fastighetsvärdet koraraer merendels osäkerhet all råda. För alt inle markägarens bevisskyldighet skall bli honora Överraäklig är del av vikt atl inle ;illlför stora krav ställs på styrkan av

Prop. 1971:122 257

den bevisning sora han har att tillhandahålla. Beträffande vissa förhållanden kan över huvud taget fullständig utredning inle vinnas. Och vid värdeuppskallning i allmänhet måste man i viss raån nöja sig med sannolikhetsöverväganden.

Presumtionsregeln frilager f. ö. inle kommunen helt från bevisskyldighet i värderingsfrågan. Presumtionen avser endast orsaken lUl en konstaterad värdeökning och alltså inle att en höjning över huvud taget inträffat. Om koramunen yrkar att presuralionsregeln skall tiUärapas och raarkägaren bestrider delta, raåste koraraunen visa alt en värdeökning ägt rura under presumlionsliden och även hur stor denna är. Det är därför i ett sådant faU nödvändigt alt i målet utreds såväl det aktuella värdet sora värdet vid presuralionslidpunkten. På delta sätt skapas en viss ram för markägarens bevisskyldighet i fråga om ersättningsgill värdestegring.

Även om måltiiga anspråk ställs på den utredning som raarkägaren måste förebringa lill slöd för sin talan, torde man kunna antaga, atl införandel av presuralionsregeln koraraer all leda lill att expropriationsmålen enligl punkt 16 i många fall blu- särskilt vidlyftiga och kostsamma. Om markägaren verkligen anser sig ha fog för sina yrkanden, är det naturligt all han vill försöka alla utvägar all motbevisa presumtionen. Inle minst raed hänsyn härtill är det lämpligl atl, såsora föreslås, möjlighet bereds honom alt få förskott på rättegångskostnaden.

Presuralionsregeln skall enligt förslagel helt eller delvis sältas ur krafl vid bestämmande av löseskiUing för bebyggd fastighet, sora innehas i huvudsakligt syfle alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, ora det fordras för att ägaren skal! få möjlighet att med anlitande av den för fastighelen bestämda ersättningen skaffa sig annan likvärdig bosladsfaslighet. Att sålunda en särskild värderingsregel skall gälla till förmån för en viss kategori fastighetsägare ter sig, även om beaktansvärda sociala skäl kan åberopas, principiellt betänkligt på förevarande rättsområde, där grundsatsen om lika behandling av alla bör upprätthållas. Det kan för övrigt ifrågasättas, ora del verkligen finns behov av den garanli mot stötande resultat av presuralionsregeln som skulle vara motiv för särbestämraelsen. Just den oraständighelen all kostnaden för anskaffning av likvärdig bostadsfastighel i orten överstiger "presurationsvärdet" på den exproprierade fastigheten torde vanligen kunna av ägaren åberopas sora etl slöd för att den värdeökning som ägt rura beror på annat än förväntningar om ändrat användningssätt och all alltså presumtionen ej skall gälla. Ytterligare är all framhålla, alt syftet med presumtionsregeln är atl den genora del inflytande på raarkprisulvecklingen sora den anlages korama atl få skall förhindra uppkomsten av spekulativa förväntningsvärden och att det ej finns anledning all tro annat än alt den i huvudsak skall kunna fyUa denna funktion. Det är oegentiigt att meddela en undantagsbestämraelse av

Prop.1971:122 258

ifrågavarande art som uppenbarligen är ägnad atl motverka det angivna syftet. Lagrådet anser på nu angivna skäl att undantagsbestämmelsen bör utgå.

Bestämmelsema i paragrafen bar laglekniskt utforraats sora en utbyggnad av de regler ora inverkan av exproprialionsföretaget sora upptages i 8 §. Genom denna konstruktion har bestämmelserna blivit något svårförståeliga. Det må även framhållas, att det ej tydligt framgår vad som skall gälla beträffande värdestegring, som enligl vad utredningen i målet visar beror på del förelag för vars genomförande exproprialionen äger rura utan all ha samband med förväntningar om ändring i markens liUåtna användningssätt. Det torde vara avsett att 8 § skall gälla beträffande sådan värdestegring och att den aUlså i princip men inle undantagslöst skaU tillkomm£L den exproprierande. Det är angeläget all bestämraelserna avfallas så, ;itt någon tvekan i detla avseende ej behöver föreligga. Lagrådet finner lämpligt alt bestämmelserna utformas självständigt — med 8 § som raönster — och att det uttryckligen anges all 8 § gäller i det anfördti fallel.

I enlighet med det anförda ochi med viss redaktionell jämkning i övrigt kan paragrafen — med beaktande jämväl av den lydelse av 8 § som lagrådet föreslagit — utformas på följande sätt:

"Exproprieras mark för ändamål som avses i 1 § 16, skall vid bestämmande av löseskUling sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femlon år före talans väckande vid doraslol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användnUigssält. Avser ej:proprialionen en del av en fastighet, skall vad nu är sagt om beräkning av raarknadsvärde tUlärapas i fråga ora värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn lill fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eUer, om den exproprierande dessförinnan tilllräll marken, vid liden för lilllrädel.

Har stadsplan----- planen fastställdes.

I den mån det blir utrett, alt värdestegringen utan att ha saraband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av del förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 8 §."

Regeringsrådet Hjern:

Förevarande paragraf har ej motsvarighet i expropriationsulredningens förslag och saknar även en fastare förankring i de reraissvar sora avgivits över förslagel. Del är särskilt beklagligt, alt inte denna myckel viktiga paragraf kunnat bli föremål för den genoralysning som en reraissbehandling kunnat ge. Konsekvenserna av paragrafen är därför svåra atl överblicka.

Prop. 1971:122 259

Tydligt är all i de fall då tillärapning av förevarande paragraf påkallas två värderingar vanligen måste komma tUl stånd. Den ena av dessa avser fastighetens värde vid presumlionstidpunklen och kan sägas gälla fastställande av fastighetens ingångsvärde. Denna värdering kan hänföra sig lill en tidpunkt sora ligger mycket långt tillbaka i tiden, i värsta fall närraare feralon år. Under denna tid kan fastigheten ha undergått större eller raindre förändringar, och med den snabba utvecklingstakt som präglar det moderna samhället kan även andra för värderingen betydelsefulla förhåUanden ha i vikliga hänseenden rab-bats. Att fastställa nuvärdet av en fastighet kan många gånger vara svårt; därom vittnar inte rainst den orafaltande litteratur, som behandlar äranel värdering vid expropriation. Det säger sig självt, all det måste vara en långt mera krävande, för alt inte säga en stundom ogörlig uppgift atl verkställa en värdering som avser förhållanden, som rådde för många år sedan. En sådan värdering kan i allt fall inle anses som särskilt tillförlitlig. Det torde vara en frora förhoppning att räkna med att kommuner och fastighetsägare på förhand — för alla eventualiteters skull — komraer att kunna "säkra" värdena på sådana fasligheter som ligger inom riskzonen.

Del är naturligtvis en allvarlig blotta i systemet all redan själva ingångsvärdet i ett stort antal fall kommer att vila på en så bräcklig grund. Del lorde inte vara orealistiskt alt räkna med atl domstolarna, famlande i osäkerhet om hur ingångsvärdet skall bestämmas, komraer — för att vara på den säkra sidan — att fastställa värden sora ligger avsevärt högre än vad de rätteligen borde vara. I så fall har emellertid systemet förfelat sin verkan. Även ur rättssäkerhetssynpunkt framstår det som betänkligt att en så grandläggande premiss som ingångsvärdet kommer atl vara en så svag länk i kedjan av övriga element.

Det förtjänar i detta sammanhang ånyo erinras om det inom markvärdeutredningen på sin lid framlagda förslaget till ell syslem raed värdestegringshypotek (SOU 1957: 43, s. 228 o. ff), vilket såtillvida är jämförbart med del nu föreslagna systemet som av den värdestegring, som motsvarade skillnaden mellan utgångs- och ingångsvärdet, fastighetsägaren endasl skulle få tillgodoräkna sig viss del av värdestegringen. Enligt systemet med värdestegringshypotek skulle han få gollskriva sig för vad han själv framkallat genom nyttig anläggning eller förbättring. Detta systera — sora ur andra synpunkter inle är invändningsfrilt — tillgodosåg dock tämligen högt ställda krav på rättssäkerhet.

Ora man alltså har anledning alt räkna raed stora svårigheter, då det gäller fastställandet av ingångsvärdet, torde å andra sidan bestämmandet av värdet vid värdelidpunkten — utgångsvärdet — ej bjuda på värre problem än sådana som vanligen förekomraer vid expropriation. Men då det gäller värdestegringen — dvs. skUlnaden mellan utgångs- och ingångsvärdet raed den yllerligare reduktion som föranledes av penning-

Prop. 1971:122 260

värdels fall — är man åter inne i osäker terräng. Det lorde till en början finnas anledning att något klargöra, vilken art av värdestegring som rent allmänt inte bör få rälcnas fastighetsägaren till godo, m. a. o. vilken värdestegring som enligt numera gängse terminologi brukar betecknas som oförtjänt. Så torde t. ex. vara fallet med värdestegring som beror på atl fastighelen inrymmer en naturtillgång, vars existens förut varit okänd. Del mest typiska fallet är raåhända, alt värdestegringen är en följd av en offentiig investering på fastigheten eller dess grannskap. En fastighet kan, utan all dess användning behöver förändras, undergå värdestegring genora atl den allraänna ekonomiska utvecklingen kräver en produktionsökning, som medför större efterfrågan på t. ex. jord. Denna typ av värdestegring lorde också kunna hänföras till kategorien oförtjänt, liksom den värdeslegrUig som utgör en följd av att ramen vidgas för de befogenheter som utgör äganderättens innehåll, t. ex. bortfallandet av en legal äganderälls;inskränkning (rällsutvidgnmg). Värdestegring, som uppkommer när mark exploateras för tätbebyggelse eller omändring av sådan bebyggelse, kännetecknas i regel av atl skUda samverkande faktorer — t. ex. offentlig investering, den allmänna samhällsutvecklingen och rällsulvidgning — åstadkommer ett mervärde, som också är av den karaktären all den ej bör räknas fastighetsägaren till godo. Övergång till en fri hyresmarknad, stegring av virkespriserna och en allmän räntesänkning utgör ytterligare några exempel på förhållanden sora kan leda till värdestegring av icke ersältningsgUll slag.

Enligl den i förevarande paragraf uppställda presuralionsregeln skall tydligen all uppkoramen värdestegring av den beskaffenhet som i del föregående nämnts anses "bero pk det företag för vars genomförande expropriationen äger rura", oberoende av ora del kan styrkas eller göras mer eller raindre sannolikt, att värdestegringen verkligen beror på expropriationsförelagets genoraförande, allt under förulsällning alt fastighetsägaren ej förraår visa alt värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Lagrådet har som framgår av del föregående förordai en något annan utforraning av förevarande paragraf. Det kan emellerlid ifrågasättas, om man inle skulle våga gå ell steg längre och välja en lösning sora innebär, alt fastighetsägaren får tillgodoräkna siig allenast den del av värdeökningen om han visar sig kunna härleda ur egna åtgöranden (jfr de ovan citerade orden; "själv frarakallat g:enom nyttig anläggning eller förbättring"). En sådan lösning kan måhända uppfattas sora en väsentlig skärpning i förhållande lill det remitterade förslaget raen synes dock utgöra ett raera konsekvent uttryck för principen alt fastighetsägaren inte skall få tillgodogöra sig värdestegring som kan betecknas sora oförtjänt. Å andra sidan torde en regel av nu angivet slag innebära en lättnad för fastighetsägaren i vad avser möjligheten atl prestera bevisning, eftersom det torde ställa sig betydligt enklare alt hänvisa till egna

Prop. 1971:122 261

(och tidigare ägares) värdehöjande ålgärder än all förebringa utredning om något så spekulativt som fastighetsvärdenas påverkan av annat än förväntningar om ändring i markens lUlålna användningssätt.

115 § Regeringsrådet Hfern:

Sora en följd av vad jag föreslagit i anslutning tUl 1 § tredje stycket bör förevarande paragraf järate tUlhörande rubrik utgå.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet:

Övergångsreglerna i förslaget är så avfattade, att de nya bestäramelserna om förskott på rättegångskostnad ej bUr tillämpliga i mål som anhängiggjorts vid domstol före ikraftträdandet. Det synes dock ej vara anledning lill annat än att dessa besläramelser får tUlärapas även i sådana mål. Övergångsreglerna bör ändras i enlighet härmed.

Regeringsrådet Hjern:

Enligt punkt 3 i övergångsbestämraelsema skall de nya reglerna i 111 a § ora exproprialionsändaraålels inverkan på fastighetsvärdena inle till-lämpas på värdestegring som skett före den 1 juli 1971. Proposition med förslag lill ändringar i expropriationslagstiftningen koramer emellerlid alt avlämnas för behandling först vid riksdagens höstsession, och man kan alltså inle räkna med alt de raänniskor, för vUka de nya reglerna får betydelse, har någon större möjlighet att redan vid halvårsskiftet ta del av de överväganden och förslag sora innefattas i remissprotokollel. Detla måste betecknas som otUlfredsställande, och jag föreslår bl. a. därför, alt tidpunkten flyttas fram lUl den 1 januari 1972. Del kan visserligen invändas alt elt halvt år mer eller mindre inte spelar någon större roll i delta saramanhang, men i så fall bör det heller inle vålla någon olägenhet om tidpunkten framflyttas.

Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

44, 45 och 146 §§

Regeringsrådet Hjern:

Som en följd av vad jag anfört vid 1 § första stycket 16 ExL föreslås, alt förevarande paragrafer bibehålles oförändrade.

Prop. 1971:122 262

Övergångsbestämmelserna

Justitieråden Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:

Den föreslagna övergångsregeln dm tUlämpning av äldre lag när lalan väckts före ikraftträdandet torde raed hänsyn tUl vad sora är avsett alt gälla övergångsvis i fråga om expropriation böra få det ändrade innehållet atl, om ansökan om inlösen gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet, frågan om medgivande till inlösen skall prövas enligt äldre räll. Beträffande 142 § bör vidare föreskrivas, att äldre lydelse fortfarande skall tillämpas i fall då talan vid domstol väckts före ikraftträdandet och att den nya lydels;en ej skall gälla värdeökning sora ägt rum före utgången av juni 1971.

Regeringsrådet Hjern:

Övergångsbestäramelserna lill 142 § bör utformas i överensstämmelse med vad jag föreslagil beträffande övergångsbestämraelserna till ExL.

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

Lagrådet:

Vid beaktande av vad lagrådet föreslagit beträffande 7 § ExL torde i 8 kap. 5 § orden "eUer genom den inlösta delens användande" böra utgå. Att frågan om skada genom den inlösta delens användande, dvs. förelagsskada, lämnas oreglerad saknar praktisk betydelse med hänsyn till ändamålet med inlösen i hithörande fall.

Ur protokoUet: Ingrid Hellström

Prop. 1971:122 263

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Sofiero den 4 juni 1971.

Närvarande: statsråden SVEN-ERIC NILSSON, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, LÖFBERG, LIDBOM.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation,

2) lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

3) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligl 1 § 16 ExL i dess nu gäUande lydelse har kommun rätt all expropriera mark dels för tälbebyggelseändamål, dels — som en självständig exproprialionsgrund — för upplålelse med loralrätt. Ändaraålet med denna senare exproprialionsgrund är att garantera att, såvitt angår tillgången på mark, samhällets planer i fråga om bebyggelsen kan förverkligas. Del remitterade förslaget innebär en betydelsefull förändring av reglerna angående den exproprialionsgrund sora uttryckligen gäller lälbebyggelseändaraål. Däremot har avsikten varit att tomlrätts-exproprialion skall få ske på sakligt sett väsentiigen oförändrade grunder. Tre av lagrådets ledamöter riktar viss kritik mot förslagets tekniska utformning. De fäster uppmärksamheten på ett problem som rör räckvidden av regeln om tomträttsexpropriation. Detla problem har en viss principiell men ringa praktisk betydelse. I praktiken lär lomträtlsupp-låtelse inle bli aktuell beträffande annan raark än sådan som behövs för lätbebyggelseändaraål. Särskild bevisning beträffande raarkens framtida användning bör knappast behövas. Under sådana förhållanden synes den bästa lösningen vara alt liksom f. n. låta expropriation för toralrälls-upplåtelse utgöra en fullt självständig exproprialionsgrand. Lagtexten bör avfallas så att den blir helt otvetydig på denna punkt. Möjligheterna all expropriera redan tätbebyggd mark begränsas i tomträttsfallen liksom i andra fall av 111 §.

Lagrådet anser all det i 7 § första stycket första punklen intagna förbehållet för "de begränsningar sora följer av vad nedan sägs" ät obehövligt och med fördel kan ulgå. Enligt min mening behövs emellertid förbehållet för alt klargöra värderingsreglemas uppbyggnad och verkliga innebörd. Det bör därför bibehållas. I förhållande tUl del re-

Prop. 1971:122 264

minerade förslaget bör inle göras någon annan ändring än en redaktionell jämkning så alt del tydligf: framgår att förbehållet gäller alla slag av avvikelser från huvudregeln. Med anledning av vad lagrådet anfört om inteckningsförhållandenas betydelse för ersältningsberäkningen vid delexpropriation vill jag framhålla att man, om del nya ersällnings-syslerael utan löseskiUing vid delexpropriation inle skall medföra rättsförluster för innehavare av särinteckningar, måste acceptera att enbart inleckningsförhållandena ibland blir avgörande för på vilket sätt ersättningen skall bestäraraas.

I anslulning till värderingsreglerna koraraer lagrådet in på frågan ora bevisbördan i expropriationsmål. Lagrådet har ingen erinran mot de principer för bevisvärderingen som enligl vad jag har uttalat bör gälla i fortsättningen. Mina uttalanden i äranel vänder sig mot vissa tendenser i rättspraxis på grundval av vad som anfördes i 1949 års lagstiftningsärende. De kritiserade tendenserna måste brytas och det behöver klargöras all samma principer i bevisningshänseende skall gälla i expropriationsmål som i skadeståndsräl;lsliga mål.

Lagrådet uppehåller sig utförligt vid 111 a §. Mot dess grundläggande konstruktion fraraför raajoritelen av lagrådets ledamöter ingen kritik från rättsliga eller värderingslekniska synpimkter. Däremot gör lagrådet vissa påpekanden belräfliande de krav på bevisningen som bör gälla vid tillämpning av presuralionsregeln. I och för sig är del obestridligen riktigt — och också självklart — alt beviskraven i viss utsträckning raåste anpassas till svårigheterna att prestera en fuUt tillförlitlig utredning. Såtillvida har jag alltså ingenting att mvända mot vad lagrådet har anfört. Jag vill emellerlid understryka att regelns grandläggande innebörd är att det skall gälla en presumtion för att en värdeökning beror på förväntningar om ändring i markens tillåtna användningsrätt. Endast i den mån presumtionen motbevisas utgår ersättning för den raarkvärdestegring som inträffat.

Lagrådet vänder sig mot den särskilda skyddsregeln sora föreslås gälla bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte all bereda bostad ål ägaren och honom närslående. Lagrådet ifrågasätter om regeln verkligen behövs. Behovet av regeln och dess praktiska betydelse kommer emellertid, som jag framhållit i remissprotokollet, att bero på kommunemas markpolilik. Ora komraunema bedriver en aktiv markpolilik med utnyttjande av alla de rättsliga medel sora står tUl deras förfogande, kan man räkna raed alt prisutvecklingen på mark blir sådan atl några förväntningsvärden inle uppslår och skyddsregeln skulle då inle behövas. Man kan emellertid inle ulan vidare utgå från att utvecklingen blir sådan överallt i landet. Den föreslagna skyddsregeln för vissa kategorier av fastighetsägare! bärs upp av starka sociala skäl och jag är inle beredd all låta den utj;å.

Vad beträffar den laglekniska utformningen av paragrafen kan jag

Prop. 1971:122 265

ansluta raig till lagrådels förslag. Någon ändring i sak i förhållande lill det reraitlerade förslagel är det inte fråga ora i della sararaanhang.

I övrigt insläraraer jag i lagrådets ändringsförslag och i dess uttalanden rörande innebörden av vissa bestäraraelser ävensom i vad tre av lagrådets ledamöter anfört om övergångsbestämmelserna lill byggnadslagen. Beträffande fastighelsbildningslagen bör dessutom viss redaktionell ändring genoraföras i 5 kap. 9 § andra stycket.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposilion föreslår riksdagen all antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Med bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas proposilion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

Prop. 1971:122 266

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen ................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Lagförslag

Förslag tUl lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation 2

Förslag tUl lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) 11

Förslag tUl lag om ändring i faslighetsbUdningslagen (1970: 988) 13

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 april 1971 ...... ... 15

1. Inledning ................................................. .. 15

2. Expropriationsändamålen.................................. .. 18

2.1.............................................................. Expropriation för viss;a lälbebyggelseändamål 18

2.1.1. GäUande rätt ................................. .. 18

2.1.2. Utredningen...................................... 23

2.1.3. Reservationer och särskUl yttrande ...... .. 33

2.1.4. Remissyttrandena ......................... .. 37

2.2.............................................................. Expropriation för kulturella ändamål 45

2.2.1. GäUande rätt ................................. .. 45

2.2.2. Utredningen...................................... .. 47

2.2.3. Remissyttrandema ......................... .. 48

2.3. Expropriation med anledning av väntad värdestegring

ra. m...................................................... .. 50

2.3.1. GäUande rätt mm............................... .. 50

2.3.2. Utredningen...................................... .. 51

2.3.3. Särskilt yttrande .............................. 53

2.3.4. Remissytlranderia .......................... 54

3. Expropriationsersättningen .......................... 56

3.1. GäUande rätt ......................................... .. 56

3.2. Utredningen ........................................ .. 64

3.2.1. Allmänna synpunkter .......................... .. 64

3.2.2. LöseskiUing .................................... .. 67

3.2.3. Ersättning för fastighelsintrång ......... .. 74

3.2.4. Personlig ersättning ....................... 80

3.2.5. Ersättningsreglerna i BL ra. m............... 83

3.2.6. Värdeutjämning;äexpropriation .......... 89

3.3. Reservation och särskilda yttranden ............ 94

3.4. Remissyttrandena .................................. 99

3.4.1. Allraänna synpunkter.......................... .. 99

3.4.2. LöseskUling .................................... 108

3.4.3. Ersättning för fastighelsintrång............. 123

3.4.4. Personlig ersältnmg ........................ 132

3.4.5. Ersättningsreglerna i BL ra. iii................ 133

3.4.6. VärdeutjäranUigsexpropriation ............ 142

4. Föredraganden .......................................... 151

4.1. Inledande synpunkter ............................. 151

4.2. Expropriationsändaraålen ......................... 153

4.2.1. Expropriation fär vissa lälbebyggelseändaraål ,. 153

4.2.2. Expropriation för kulturella ändaraål ...... 161

4.2.3. Värdestegringsexpropriation .............. 162

Prop. 1971:122 267

4.3. Expropriationsersättningen ..................... 165

4.3.1. AUraänna synpunkter.......................... 165

4.3.2. LöseskiUing .................................... 171

4.3.3. Ersättning för fastighetsintrång............ 188

4.3.4. Annan ersättning ........................... 192

4.3.5. Kompensationsreglema i BL.................. 193

4.3.6. Värdeuljämningsexproprialion ............. 196

4.3.7. Följdändringar i annan lagstiftning ........ 198

5. Sammanfattning av förslagen ....................... 199

6. Lagförslag ................................................. 201

7. Specialmolivering ........................................ 201

7.1. Förslaget tiU lag om ändring i expropriationslagen .... 201

7.2. Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen . 212

7.3. Förslaget tiU lag ora ändring i faslighetsbUdningslagen .. 213

8. Hemställan ................................................. 214

BUagor:

1. Expropriationsulredningens förslag .................. 215

2. De tUl lagrådet remitterade förslagen.............. 234

Utdrag av lagrådets protokoll den 1 juni 1971 ........... 246

Utdrag av statsrådsprolokollel den 4 juni 1971 .......... 263

MARCUS BOKTB. STHLM H?l 7004 M