Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1971 Prop. 1971: 106

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.; given Stockholms slott den 2 april 1971.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlålande lill riksdagen föredragande departementschefen hemslälll.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,

enligl Dess nådiga beslut:

BERTIL

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i avbidan på en mera genoragripande reform av vattenlagen — atl Kungl. Maj:ls prövningsrätt i vattenmål utvidgas och alt vattendomstolarna inordnas i tingsrältsorganisalionen. Vidare innehåller propositionen förslag beträffande faslighelsdomslolarnas uppgifter och sammansättning m. m.

För all behovet av allmän planering skall tUlgodoses föreslås att Kungl. Maj:t skall pröva liUållighelen av företag i vatten som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Kungl. Maj:l skall kunna dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag dels genom särskUl beslut förbehålla sig prövningen av visst företag. Bestämmelserna blir tillämpliga på bl. a. kraftverksbyggen, vattenregleringar och förelag för vallenförsörjning saml vatlenavled-nings- och invallningsföretag.

Vidare föresläs alt de sex vattendomstolarna avskaffas sora frislående enheter och knyts lUl lingsrällsorganisalionen på sararaa sätt sora faslighetsdoraslolarna, dvs. vissa tingsrätter utses alt vara vattendomstol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. Fullföljd av talan i vattenmåi skall alltjämt ske hos vattenöverdomstolen.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 2

I fråga om fastighetsdomstolarna innebär förslaget alt deras kompetensområde utvidgas väsentiigt. Vid fastighetsdomstol handläggs f. n. endast miljöskyddsmål. Beträffande vissa andra typer av mål och ärenden föreligger beslut all de skall överföras lill fastighetsdomstolarna. Della gäller mål om fastighetsbildning, arrende och hyra. I propositionen läggs nu fram förslag beträffande ytterligare slag av mål och ärenden som skall överföras lill fastighetsdomstolarna. Förslagen innebär bl. a. all de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna avskaffas och deras uppgifter överläs av fastighetsdomstolarna.

Bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning och domförhet föreslås ändrade i vissa hänseenden. Sålunda skall två tekniska ledamöter kunna ingå i domstolen i mera komplicerade mål. I mål om arrende och hyra saml vissa likartade mål skall domstolen i regel bestå av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, men undanlagsvis skall teknisk ledamot kunna ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen.

Förslaget innebär slutligen också alt del blir möjligt atl utse flera faslighelsdomslolar för samraa område men med olika behörighet.

De föreslagna ändringarna avses träda i krafl den 1 januari 1972.

Prop. 1971:106

1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas i fråga om vallenlagen (1918: 523),

dels all 4 kap. 13 § samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 §§ skall upphöra alt gälla,

deb all rubriken närmast före 4 kap. 13 § skaU ulgå,

deb alt 2 kap. 14 §, 20 § 3 mom., 34 §, 47 § 2 mom. och 62 §, 3 kap. 11, 13, 16 och 28 §§, 4 kap. 10 §, 6 kap. 28 §, 7 kap. 45, 46 och 55 §§, 10 kap. 33 § och 42 § 2 mom., 11 kap. 1—3, 5, 9, 11 och 12 §§, 27 § 2 och 6 mom., 29 och 34 §§, 35 § 3 mom., 42 §, 45 § 2 mom., 52, 71— 73, 81, 92 och 99 §§, 14 kap. 5 § 1 mom. samt rubriken lUl 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 §§, 10 kap. 42 § 3 mom. och 11 kap. 35 § 4 mom., samt närmast före 4 kap. 17 § ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

14 §2

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten eller för åtgärd som avses i 9 §, atl å annan tillhörig faslighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet eller ock verkställes grävning, sprängning eller annan åtgärd lill slrömbäddens reglerande eller till förebyggande eller minskande av skada, vare fastighetens ägare pliktig alt tåla sådant intrång mol ersättning, som i 9 kap. skils. Samma lag vare, där det för utförande av byggnad för vattnets liUgodogörande och därmed förenade anläggningar eller eljest av åtgärd, som ovan nämnts, prövas nödigt, all annans mark tillfäUigt tages i anspråk för arbetarbostäder eller andra byggnader, väg, upplagsplats, arbetsmaskiner eUer dylikt. Om rält alt över annans mark framdraga ledning för vallen lill husbehovsförbrukning gälle vad särskilt är stadgal.

Där vid meddelande av beslut angående iiurättande av fiskväg eller vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller till fiskels befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tiUskyndas annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

' Senaste lydelse av

11 kap. 4 §1969: 804

11 kap. 6 § 1932: 208

11 kap. 8 §1960: 304 ' Senaste lydelse 1961: 48.

Nuvarande lydelse

Erfordras lill skydd mol förorening av vattendrag, sjö eller annat vallenområde, alt å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga tUlämpning. Meddelas beslut härom, skall valtenrällsdo-maren ofördröjUgen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdomaren; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

Föreslagen lyddse

Erfordras lill skydd mol förorening av vattendrag, sjö eUer annat vattenområde, atl å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vatlenrällsdo-maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i faslighelsboken.

34 §

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådani vallendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på vattenståndet, må ej ulrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen om tillåtelse all ulriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare lill sådan egendom föreskriva, all han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt, underhåUa byggnaden så som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehåUande ägaren skada, skaU den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagl, med-dele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utri-vande och äge i sammanhang därmed bestämma atl, där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den, vars räll är beroende därav, må ulföra arbetet på ägarens bekostnad.

Nuvarande lydelse

jämlikt åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vatlenrällsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren i det tingslag eller hos rälten i den stad, där egendomen är belägen; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

Föreslagen lydelse

jämlikt åtagande ålagts atl underhålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vatlenrällsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i faslighelsboken.

Prop. 1971:106 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådant förordnande av vattendomstolen, må domstolen tillika lämna föreskrift om de huvudsakliga grunder, som av synemännen skola iakttagas.

Då mål efter ty nu sagts hänvisas liU syneförrällning, skall lill ledning vid förordnande av förrätlningsman enligl vad i 10 kap. 32 § stadgas angivas, vilket av de i 1 § omförmälda ändamål bör anses såsom företagets huvudsakliga.

Synemännens utlåtande an- Synemännens ullålande an
gående valtenreglering skall un- gående vattenreglering skall un
derställas vallendomstolens prov- derställas vattendomstolens pröv
ning; dock må ej vattendomstolen ning om ej Konungen enligt 4 kap.
ingå i bedömande av frågor rö- 17 § prövat förelagels lillåtlighet.
rande ersättning i vidare mån än Vattendomstolen får ej ingå i be-
som föranledes av anförda besvär dömande av frågor om ersältning
eller av ändrade anordningar eller i vidare mån än som föranledes
föreskrifter rörande förelagels ul- av anförda besvär eller av ändrade
förande. anordningar eller föreskrifter rö
rande företagets utförande.

Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens ullålande angående valtenreglering äge vad i 7 kap. 56—58 §§ stadgas beträffande beslut i där omförmälda mål motsvarande tUlämpning; och skaU bestämmelsen i 59 § om jämkning för visst fall i ullålande eller beslut rörande företag, som avses i 7 kap., lända lill efterrättelse jämväl beträffande valtenreglering.

I fråga om Konungens prövningsrätt så ock vissa andra förhåUanden rörande valtenreglering stadgas i 4 kap.

13 §

Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva:

företagels benämning och ändamål under hänvisning lill de beträffade förelagels utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

huru revision av styrelsens förvallning skall ske;

liden för räkenskapsavslulnmg;

huru ofta ordinarie sammanträde med dellagarna i företaget skall hållas;

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden bringas lill dellagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vallendomstols område, som lämnat medgivande lill företaget.

Ej må i stadgarna inlagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna eUer annan lags föreskrifter.

' Senaste lydelse 1920: 459.

Prop. 1971:106

Föreslagen lydelse

Sladgarna skola för alt bliva gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte. Vid granskningen skall särskilt tillses, alt stadgarna innehålla betryggande föreskrifter för tillgodoseende av sådana delägares rätt, för vilka efter ty i 6 § sägs skyldighet atl deUaga i förelaget framdeles kan komma all inträda.

Nuvarande lyddse

Stadgarna skola för alt bliva gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller i fall, som omförmäles i 4 kap. 13 §, av Konungen. Vid granskningen skall särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter för tillgodoseende av sådana delägares rätt, för vilka efler ty i 6 § sägs skyldighet all deltaga i företagel framdeles kan komma att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den varder i nyssnämnda ordning fastställd.

16 §

Konungen äger, om och när del för tillgodoseende av allmänt väl prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag. Sådan styrelseledamot äge samma rätt alt deltaga i handhavandet av de med företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit i enlighet med stadgarna liU styrelse valda, och ålnjute arvode, som bestämmes av Konungen.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag. Sådan styrelseledamot äge samma rätt atl dellaga i handhavandet av de med företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit i enlighet med sladgarna tUl styrelse valda, och ålnjute arvode, som bestämmes av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till förelag, som avses i 26 § första eller andra styckel, och skola ej enligt vad ovan stadgals bestämmelserna i 12—25 §§ äga tillämpning, äger Konungen alt, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl prövas nödigt, utse lämplig person att övervaka förelagets utförande saml utöva tillsyn å företagels skötsel och handhavandet i övrigt av de med företagel förenade angelägenheter. Sådan person ålnjute av den, för vars räkning förelaget ulföres, ar-

» Senaste lydelse l'920: 459.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som avses i 26 § första eUer andra styckel, och skola ej enligt vad ovan stadgals bestämmelserna i 12—25 §§ äga tillämpning, äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer all, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl prövas nödigt, utse lämplig person alt övervaka förelagets utförande samt utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de med förelaget förenade angelägenheter. Sådan person ålnjute

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats, skall underrättelse därom meddelas strömfallels ägare under femte året före den för inlösningen bestämda tidpunkten saml frågan därefter före sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till expropriationsdomstol. Har kronan å tid, som nyss sagls, underrättat strömfallets ägare, all kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallets ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats, skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågan därefter före sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till fastighetsdomstol. Har kronan å tid, som nyss sagls, underrättat strömfallels ägare, all kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallels ägare all i enahanda ordning fullfölja frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad slrömfallsägaren eller efler sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens inträde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten för den gången förfallen.

Om Konungens prövningsrätt

17 §

Konungen kan förordna, alt beträffande vissa slag av förelag enligt 2 eller 3 kap., som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, frågan om tillåtligheten skall prövas av Konungen.

Omfattas företag som angives i första stycket ej av förordnande som där sägs, kan Konungen förbehålla sig prövningen. Besked om förbehåll skall lämnas till valten-domslolen innan domstolen avgjort frågan om företagels tillåtlighet. I fall då syneförrällning enligt

Senaste lydelse 1949: 664.

Prop. 1971:106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 32 § äger rum skall beske
del lämnas lill synemännen innan
dessa meddelat sitt utlåtande an
gående företaget.

I samband med prövning av företag som avses i första eller andra stycket får Konungen pröva även annat företag enligt denna lag, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.

18 §

För prövning enligt 17 § av företags tillåtlighet gäller andra— fjärde styckena.

Företagel får ej komma lill stånd, om hinder däremot mö-ler från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 § första och andra styckena,

11 §, 12 § första stycket eller 44 §
första och andra styckena. Vid
prövningen skall beaktas även an
nat förelag enligl denna lag, som
med sannolikhet kan antagas bli
erforderligt för elt ändamålsenligt
utnyttjande av det sökta företa
get.

Är förelaget av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, kan Konungen lämna medgivande till det även om hinder enligt andra styckel möter.

Konungen kan föreskriva villkor för atl tillgodose allmänna intres-

19 §

Den som vill utföra företag, vars tillåtlighet kan antagas komma under Konungens prövning, skall i god tid bereda Konungens befallningshavande, vederbörande kommun samt övriga myndigheter och sammanslutningar som företaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med avseende på företagels verkningar från all-

It Riksdagen 1971.1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

män synpunkt, ävensom medverka Ull att upplysning om planläggningen lämnas ortsbefolkningen.

Konungen kan meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av första stycket och angående skyldighet för den som vill utföra förelaget alt betala det allmännas kostnader.

20 §

När fråga om företags tillåtlighet skall prövas av Konungen, åligger det vallendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, synemännen att med eget yttrande hänskjuta frågan till Konungen.

6 kap.

28 §10

Varder allmän flottied avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat beslut om floltleds inrättande förfallet, må kronan, kommun, förvaltare, som är utsedd enligt 82 a § lagen om flottning i allmän floltled, eller den, som av bibehållandet av anläggning för flollleden kan lida men, av vattendomstolen tillålas bortskaffa anläggningen med räll all fritt förfoga över del bortskaffade. Vattendomstolen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma alt den som är beroende av bortskaffandet får ulföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga alt anläggning kan bortskaffas ulan all allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan atl vattendomstolens tillstånd inhämtats. Har förvaltare utsetts enligl 82 a § lagen om flottning i allmän floltled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen bortskaffats ulan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållandena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst floltled bortskaffas eller vill någon använda sådan anläggning för alt tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma alt anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som vill tUlgodogöra sig vattnet. Vill kronan eller kommun liU skydd för allmänna intressen få överlaga atJäggning för floUleden, äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig all underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild räll.

Har ägare av fast egendom, för Har ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av floltieds- vilken bortskaffande av flottieds-

■" Senaste lydelse 1969: 396.

7 kap.

45 §11

Vill någon utföra vallenavledning, som i 37 § sägs, och äro sannolika skäl, all allmän eller enskild rätt därigenom förnärmas, eller skola två eller flera med skilda andelar laga del i förelaget, skall, innan arbetet påbörjas, i den ordning nedan sägs inhämtas besked, huru och under vilka vUlkor arbetet må göras.

Ansökan om vallenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrällning, som i 10 kap. 32 § sägs. Är förelagels huvudsakliga ändamål alt vinna sådan båtnad, som avses i 29 § första stycket i förevarande kap., må ansökningen i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock alt, där del finnes lämpligl, vatlenrällsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrällning, som i 10 kap. 32 § sägs.

Avser valtenavledningsföretag sänkning eller ullappning av sjö eller reglering av vattnets avrinning ur sådani vallenområde eller förändring av vattnets djup eller läge i vallendrag, där kungsådra eller allmän farled eller allmän floltled finnes, skall ullålande, som avgivits av synemän, underställas vattendomstolens prövning; dock må ej valtendomslolen ingå i bedömande av frågor rörande ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagels utförande. Om underställning i visst fall av särskUd fråga stadgas i 10 kap. 52 §.

Avser valtenavledningsföretag sänkning eller ullappning av sjö eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller förändring av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled eller allmän flottied finnes, skall ullålande, som avgivits av synemän, underställas vattendomstolens prövning, om ej Konungen enligt 4 kap. 17 § prövat företagets tillåtlighet. Vattendomstolen får ej ingå i bedömande av frågor orn ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande förelagets utförande. Om underställning i visst fall av särskild fråga stadgas i 10 kap. 52 §.

Är fråga om företag, som avser sänkning av eller reglering av vattnets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, skola bestämmelserna i 4 kap. 13 § om Konungens prövningsrätt i vissa hänseenden och om skyldighet för vattendomstolen alt hemställa frågan Konungens avgörande äga motsvarande till-lämpning; och skall vad sålunda är stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom vattnets avrinning i större omfattning regleras eller vattenförhållandena eljest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom före målets avgörande lämnas synemännen eller i fall, då enligt 45 § underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål stadgade ordning, vattendomstolen.

Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vallenavledning, mot vilken hinder skulle möta av bestämmelserna i 38 § eller 39 § första stycket, att företaget med hänsyn till stadgandet i andra stycket av 39 § ändock bör komma till stånd, skall frågan därom av domstolen hemställas Konungens avgörande.

Är företag som avses i 37 § av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, äga bestämmelserna i 4 kap. 17—20 §§ om Konungens prövningsrätt motsvarande tillämpning.

Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vallenavledning, att hinder mot företaget möter enligt 38 § eller 39 § första stycket men att det föreligger sådana omständigheter som angivas i 39 § andra stycket, skall domstolen med eget yttrande hänskjuta frågan lill Konungens avgörande.

Förordnande, som i 32 § sägs, skall efler ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas förelagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde, som av företagel kan komma atl beröras. Ansökningen bör tUlika innehålla uppgift å de fastigheter, som förelaget efler ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas angå, saml ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nyttj an-derältshavares, vilkas rätt kan vara av företaget beroende.

Förordnande, som i 32 § sägs, skall efler ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fuUständigt som möjligt uppgivas företagels beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av del vattenonoråde som av förelaget kan komma atl beröras. Vidare skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företagel. Ansökningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som förelaget efler ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nytl-janderätlshavares, vilkas räll kan vara av företaget beroende.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrällningskoslnaden äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna §.

Beträffande förelag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna, atl ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än Konungens befallningshavande.

42 §

2 mom.15 Kan företag antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon betydelse, skall förrätlningsmannen ulan dröjsmål översända avskrift av kungörelsen lill vederbörande kommun. Kommun äger föra lalan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

2 mom. Förrätlningsmannen skall ulan dröjsmål översända avskrift av kungörelsen till vederbörande kommun. Kommun äger föra lalan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan lalan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiel.

3 mom. Är fråga om företag vars tillåtlighet kan antagas

11 kap.

1 §i«

Första domstol i vallenmål be- Första domstol i vallenmål be-

nämnes vallendomstol. namnes vattendomstol. Den Ungs-

rätt som Konungen bestämmer skall vara vattendomstol.

Överdomstol i vattenmåi (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den sammansättning nedan sägs.

Som sista domstol i vallenmål dömer högsla domstolen.

Angående domstol i vattenmål och rättegången i sådant mål gälle i allt, varom ej i denna lag eller annan lag eller författning är särskilt stadgat, vad i fråga om allmän domstol är föreskrivet, där det tillämpligt är.

2 §"

Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två valtenrätlsingenjörer och två val-tenrättsnämndemän. Är anläggning, förelag eller annat, varom i vattenmåi är fråga, utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena och beröres därav ej heller motstående intresse av någon betydelse, vare dock i sådani mål vattendomstolen beslutför med vat-lenrättsdomaren och vattenrätts-nämndemännen samt allenast en vatlenrättsingenjör.

Valtenrältsdomare skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man.

Vallenrätlsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna män.

Vatlenrältsnämndemännen böra vara allmänt betrodda, om sin orts förhållanden kunniga män och må ej hava uppnått sextiofem års ål-

■• Senaste lydelse 1946: 839. " Senaste lydelse 1969: 804.

Vallendomstol beslår av ordförande, en teknisk ledamot saml två nämndemän. Ytterligare en teknisk ledamot får ingå i domstolen efler ordförandens bestämmande.

Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Han benämnes valtenrältsdomare.

Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling.

Nämndeman skall vara nämndeman i fastighetsdomstol inom vattendomstolens domsområde.

5 §

Av de till vattenrättsnämndemän valda skola i vattendomstolen tjänstgöra de två, som av vatlenrällsdomaren för varje mål kallas därtill. Till tjänstgöring böra kallas nämndemän från del län, som beröres av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än etl län, avgöre vattenrätts-domaren, om nämndemännen skola tagas från olika län eller från ett av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

Är vattendomstolen enligl vad i 2 § sägs beslutför med allenast en vatlenrättsingenjör, skall vatten-rättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla den av vattenrätts' ingenjörerna, som företrädesvis äger sakkunskap i det ämne varom fråga är.

Nämndeman tjänstgör efter kallelse av vatlenrällsdomaren. Till tjänstgöring böra företrädesvis kallas nämndemän från den domsaga till vilken målet närmast har anknytning.

27 S

2 mom.22 Ansökan enligt 17 § 2 skall vara åtföljd av de ritningar jämte beskrivning och andra handlingar saml innehålla de upplysningar, vilka erfordras för bedömande av del tillämnade företagels beskaffenhet, omfattning och verkningar. Särskilt skola så fuUständigt som möjligt uppgivas den eUer de fastigheter, vara byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och nyttj anderätlshavares namn och hemvist saml, om förelaget ej är av större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra lill följd av förelaget utgå lUl dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga om utförande av byggnad för valtens lUlgodogörande, skall uppgift lämnas å del

" Senaste lydelse 1961: 548. " Senaste lydelse 1946: 839. , «• Senaste lydelse 1969: 393.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

område, med vUkel, enligt sökandens åsikt, rätten tUl vattnets lUlgodogörande lämpligen bör vara för framtiden förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten ullagas genom anläggningen, uppgiven.

I fråga om ansökan enligl 17 § 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vadi första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

/ ansökan enligt 17 § 2—11 och 19 skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget.

6 mom.23 Ansökan rörande förelag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall innehålla uppgift om de åtgärder sökanden må hava vidtagit för atl bereda Konungens befallningshavande i det län, inom vilket förelaget huvudsakligen skall verkställas, samt övriga av företaget berörda myndigheter och sammanslutningar tillfälle att vid planläggningen av förelaget framföra önskemål med hänsyn till företagels verkningar ur allmän synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder huvudsakligen förekommit.

Konungen äger för riket i dess fielhet eller viss del därav meddela bestämmelser angående skyldighet för den som vill utföra företag enligt denna lag att före ansökningens ingivande vidtaga åtgärder för ändamål, varom i första stycket sägs, samt atl gälda kostnad, som i samband med sådan förberedelse åsamkas det allmänna.

6 mom. Ansökan rörande företag, vars tillåtlighet kan antagas komma under Konungens prövning enligt 4 kap. 17 §, skall innehålla uppgift om de ålgärder sökanden har vidtagit på grund av 4 kap. 19 § första stycket samt om vad som huvudsakligen förekommit med anledning av dessa ålgärder.

Ansökan som avses i första stycket skall åtföljas av en översiktlig redogörelse för sökandens bedömning av det tillämnade företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter saml uppgift om annat förelag enligt denna lag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget.

29 §2

Nuvarande lydelse

lenrätlsdomaren föreskriva, all ytterligare ett eller flera exemplar skola ingivas.

Föreslagen lydelse

sökningsmål i sex exemplar. Där så finnes erforderligt, må vatlenrällsdomaren föreskriva, alt ytterligare etl eller flera exemplar skola ingivas.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt anlal exemplar, eller finner vatlenrällsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om del försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

34 §25

Finnes faslighet, lill vars ägare enligt 33 § underrättelse skall utsändas, lillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände valtenrällsdomaren utan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande i det län, där fastighelen är belägen; och åligge Konungens befallningshavande alt ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen tUl den myndighet.

Är i ansökningen fråga om före- I mål som avses i 17 § 2—11 tag, som avses i 27 § 6 mom., skall och 19 skall valtenrättsdomaren ett exemplar av ansökningshand- alllid sända kungörelsen Ull Ungarna jämte kungörelsen över- Konungens befallningshavande. sändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas.

35 §

3 mom.2o I mål, som avses i 17 § 2—11, 18 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligl 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, må kommun föra lalan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkolleget.

/ mål, som avses i första stycket, skall vatlenrällsdomaren ulan dröjsmål översända kungörelsen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd atl tillgodogöra grundvatten, skall kungörelsen städse tillställas kommun, inom vars område tillgängen på grundvatten kan påverkas.

Kan företag, som avses i första styckel, antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon be-

tydelse, skall vatlenrällsdomaren utan dröjsmål översända kungörelsen tUl vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om lillslånd all tillgodogöra grundvatten, skall dock kungörelsen städse tUlställas kommun, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas.

" Senaste lydelse 1961: 548. " Senaste lydelse 1969: 396.

Prop. 1971:106 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 mom. Gäller ansökan företag som avses i 27 § 6 mom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen översändas till statens naturvårdsverk, statens planverk och Konungens befallningshavande samt, om företaget avser grundvatten-läkt, kammarkollegiel.

42 §27

Då handling i vattenmåi skall Då handling i vattenmåi skall

delgivas   genom   rättens   försorg,     delgivas   genom   rättens   försorg,
förordne därom vattenrältsdoma-     förordnar därom valtenrättsdoma
ren eller vattenrättssekreterare.    ren eller den som är behörig där
till enligt bestämmelser som Ko
nungen meddelar.

Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av valtenrättsdomaren.

45 §

2 mom.28 Vatlenrällsdomaren 2 mom. Vatlenrällsdomaren kan

må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga ål teknisk ledamot att,

uppdraga åt vattenrätlsingenjö- med eller utan biträde av nämnde-

rerna eller en av dem atl, med el- männen eller en av dem, verkställa

ler utan biträde av vattenrätts- undersökning å stället. I enklare

nämndemännen eller en av dem, fall kan sådant uppdrag lämnas åt

verkställa undersökning å stället. I nämndemännen eller en av dem.
enklare fall må sådant uppdrag
kunna lämnas åt vatlenrältsnämn
demännen eller en av dem.

Om tiden för sådan undersökning skall vatlenrällsdomaren meddela parterna underrättelse i den för kaUelser tUl dem bestämda ordning. Protokoll över undersökningen skall föras av den, valtenrättsdomaren därtill förordnal, och sedermera tillstäUas vatlenrällsdomaren. Där undersökning sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

52 §29

Menar part, alt ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår, har säte i domstolen, eller, där parlen då var av laga förfall hindrad all inställa sig eller den omständighet, vara jävet grandas, då ej var för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter del förfallet upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. HåUes vattendomstolens

" Senaste lydelse 1960: 304. " Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1969: 804.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet framställas före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats, vare parts rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mol ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där den part, som vUl frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro ej förrän i den högre rätten haft tillfäUe atl framstäUa jävel. Beträffande rätt tUl talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot ledamot i domstolen gäUe vad i rättegångsbalken finnes stadgal angående beslut om jäv mol lagfaren domare i tingsrätt.

71 §

Beträffande fråga, vari det enligl föreslående stadganden tillkommer vatlenrällsdomaren alt besluta, bör han, där frågans beskaffenhet del påkaUar, rådgöra med teknisk ledamot.

Beträffande fråga, vari det enUgt förestående stadganden tillkommer vattenrättsdomaren all besluta, bör han, där frågans beskaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Av vatlenrätlsdomarens beslut är vattendomstolen ej förhindrad alt annorlunda förordna.

72 §3

Valtenrättsdomaren äge förordna, alt utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig skall i stället för all antecknas i protokollet upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock upplagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet.

Stenograf utses av valtenrättsdomaren. Ej må den anlitas som protokollförare eller stenograf, vUken till saken eller till part slår i sådant förhållande, atl hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare och stenograf skola hava avlagt ed eller försäkran enligl vad i rättegångsbalken stadgas.

" Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1960: 304.

Vid akten skall jämväl fogas en av vatlenrällsdomaren eller annan tjänsteman vid vattendomstolen underskriven förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i 33 och 47 §§ blivit å poslen avlämnade; och skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Förteckningen må, såframt del finnes lämpligl, utgöras av hänvisning lill uppgifter i akten om sakägares namn och hemvist. Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser avsänts under angivna adresser.

Vid akten skall jämväl fogas en av valtenrättsdomaren eller annan tjänsteman vid tingsrätten underskriven förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i 33 och 47 §§ blivit å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Förteckningen må, såframt det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning lill uppgifter i akten om sakägares namn och hemvist. Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis all den uppgivna dagen underrättelser avsänts under angivna adresser.

Vad i 42—45 §§, 49 § första styckel, 50 § första stycket, 51 och 52 §§, 55 § första stycket, 56 § första styckel, 57, 58, 64, 67, 70— 72 §§, 73 § första, tredje och fjärde styckena saml 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där ej annat framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings-mål.

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 52 §, 55 § första stycket, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 § första, Iredje och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, där ej annat framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämningsmål.

Prop. 1971:106 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utiåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tiUgängligt å vatlenrätlsdomarens tjänsterum.

I de fall, då enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet parterna skola erhålla besked i den för kallelser lill dem i 32 § bestämda ordning, skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant besked i StäUet lända tUl efterrättelse vad om delgivning är stadgat.

92 §34

Vad i 29 § andra stycket, 39-41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och fjärde styckena, 70—72 §§, 73 § första, tredje och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underslällningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom. saml 7 kap. 45 och 55 §§.

Bestämmelsema i 42—45, 48, Bestämmelserna i 42—45, 48,
49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 49 §§, 50 § första stycket, 52, 54,
54, 55, 57—59, 62—64, 66 och 55, 57—59, 62—64, 66 och 67 §§
67 §§ skola i tillämpliga delar gäl- skola i tiUämpliga delar gälla be
la besvärsmål vid vattendomstolen svärsmål vid vallendomstolen och
och underslällningsmål. underställningsmål.

99 §35

VUl part vädja mot valtendom- VUl part vädja mot vattendom
stols dom i mål, som ej är brott- stols dom i mål, som ej är brott
mål, skall han inom två veckor mål, skall han inom två veckor
från den dag, då domen gavs, hos från den dag, då domen gavs, hos
vatlenrällsdomaren anmäla vad. vallenrällsdomaren anmäla vad.
Hos vattenrältssekrelerare må ock Vadeanmälan kan också mottagas
vädjas; pröve dock vatlenrättsdo- av annan som är behörig därliU
maren, huruvida sålunda gjord va- enligt bestämmelser som Konung-
deanmälan rätteligen skell. en meddelar; pröve dock vatlen-

rällsdomaren, huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skell.

Part, som anmält vad, skall inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, fullfölja vadet genom alt till valtenrättsdomaren inkomma med vadeinlaga.

14 kap.

5 §

1 mom.38 Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tiUträde till fastigheten under viss tid skall lämnas.

»« Senaste lydelse 1969: 393. " Senaste lydelse 1960: 304. " Senaste lydelse 1952: 235.

Prop. 1971:106 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Konungens befallningshavande må ock, där för utförande av undersökningsarbete erfordras, all ett eller flera vallenmärken eller observations-rör utsättas, stadga förbud, vid vite, alt rubba eller skada sådani märke eller rör.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande träd må ej fällas ulan särskUt medgivande av Konungens befallningshavande. För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättning gäldas med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa arbetet, pliktig atl, om Konungens befallningshavande prövar det nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

Talan om ersättning enligl andra styckel upptages av den fastighetsdomstol, inom vars område fastighelen är belägen.

Konungen äger utfärda närmare förskrifter angående utförande av undersökningsarbeten, som ovan avses, och vad därmed äger samband.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos vattendomstol handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning gäller detta dock endast sådan huvudförhandling som påbörjats före ikraftträdandet.

3. Har förrätlningsman före ikraftträdandet förordnals enligl 10 kap. 32 § för all handlägga syneförrällning rörande förelag enligt 3 eller 7 kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen.

4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.

5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligl äldre bestämmelser.

6. Vad i lag eller annan författning föreskrives om vatlenrättsingenjör och vatlemällsnämndeman skall i stället avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol.

Prop. 1971:106 25

3 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas, alt 11 § statstjänstemannalagen (1965: 274) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

11 §1

Tjänsteman är skyldig atl utöva annan statlig tjänst enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Innehavare av ordinarie domar- Innehavare av ordinarie domar
tjänst är icke skyldig att utöva an- tjänst är icke skyldig att utöva an
nan statlig tjänst än jämställd eller nan statlig tjänst än jämställd eller
högre doraartjänst vid den domstol högre doraartjänst vid den domstol
han tUlhör. Annan ordinarie un-   han tillhör. Annan ordinarie un-
derrältsdomare än lagman är dock derrällsdomare än lagman är dock
skyldig   all   dessutom   tjänstgöra skyldig   all   dessutom   tjänstgöra
som   ledamot   i   annan underrätt som ledamot i   annan   underrätt
inom samma hovrättsområde vid inom samma hovrällsområde vid
handläggning   för   vilken   kräves handläggning   för   vilken   kräves
flera lagfarna domare än en. Så-        flera lagfarna domare än en.
dan tjänstgöringsskyldighet åligger
också ordinarie vattenrätlsdomare.
Ordinarie    vatlenrättsingenjör    är
skyldig att tjänstgöra som teknisk
ledamot i fastighetsdomstol.

I den mån Konungen föreskriver är tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under central förvaltiungsmyndighet, skyldig alt utöva tjänst vid myndighet eller allmän inrättning som icke är statlig men slår under tillsyn av förvaltningsmyndigheten. Sådan föreskrift må meddelas endasl om särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrätlsdomare eller vattenrättsingenjör.

Senaste lydelse 1969: 251.

I varje län skall finnas en fastig-helsdomstol. Konungen kan dock föreskriva att annat område än län skall utgöra domkrets för fastig-helsdomstol. Den allmänna underrätt som Konungen bestämmer skall vara fastighetsdomstol.

Fastighetsdomstol upplager de mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning.

I varje län skall finnas en fastighetsdomstol. Konungen kan dock föreskriva atl annat område än län skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol eller alt flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område. Den tingsrätt som Konungen bestämmer skall vara fastighetsdomstol.

Fastighetsdomstol upptager de mål och ärenden som anges i särskUd lag eller författning. Om flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, bestämmer Konungen hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.

Fastighetsdomstol beslår av ordförande samt fyra andra ledamöter, varav två nämndemän.

Fastighetsdomstol beslår av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.

I mål eller ärende angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet beslår domstolen dock av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän. Teknisk ledamot får efter ordförandens bestämmande ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder del.

Nuvarande lydelse

Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i den allmänna underrätten. Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan underrätt eller i vattendomstol samt en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering.

Nämndemännen bör vara alll-mänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols sammansättning i hyresmål finns särskild föreskrift.

Föreslagen lydelse

En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomstolen. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Den andre lagfarne ledamoten skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt. Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

Vid måls avgörande ulan huvudförhandling samt vid annan handläggning som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen eller, i den omfattning Konungen bestämmer, med en lagfaren ledamot.

Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning Konungen bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller av tjänsteman vid underrätten.

När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgöres utan huvudförhandling 'är fastighetsdomstol domför ulan nämndemännen. I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot / samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

Prop. 1971:106 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Klagan över valet föres genom besvär hos hovrätten. Mot hovrättens beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Om Konungen ej bestämmer annat skall vad som i lag eller annan författning föreskrives ora ägodelningsrätt och expropriationsdomstol i stället avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrives om ägodelningsdomare, ägodelningsnärandeman och expropriationslekniker i stället avse ordförande, närandeman och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropria-tioni,

deb all 13,15—19, 28 och 29 §§ skall upphöra all gälla, deb atl 14, 20, 38, 42, 67, 72, 89, 96 och 104 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Första domstol i expropriations- Första doraslol i expropriations-

mål är expropriationsdomstol, en mål är fastighetsdomstol, för varje domsaga eller stad med rådhusrätt.

20 §3

Expropriationsmål skall uppta- Expropriationsmål skall uppta
gas av exproprialionsdomslolen i gas av fastighetsdomstolen i den
den ort, där fastigheten är belägen. ort, där fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från sär- Skall expropriation ske från sär
skilda inom olika expropriations- skilda inom olika fastighetsdom
domstolars områden belägna fas- stolars områden belägna fastighe-
tigheter, som ej lämpligen kunna ler, som ej lämpligen kunna för
för expropriationsersältningens be- exproprialionsersällningens be
stämmande uppskattas annat än stämmande uppskattas annat än
såsom en enhet, förordne Ko- såsom en enhet, förordne Ko
nungen alt frågan om expropria- nungen atl frägan om expropria-
tionen skall i sin helhet upplagas tionen skall i sin helhet upptagas
av den av expropriationsdomsto- av den av fastighetsdomsiolo.rna
larna Konungen besläraraer. Konungen bestämmer.

' Senaste lydelse av 13, 15—19, 28 och 29 §§ 1949: 663. » Senaste lydelse 1949: 663. » Senaste lydelse 1949: 663.

42 §5

Så snart dom i målet vunnit laga kraft, skall genom domstolens försorg lill den som för faslighetsregislret översändas det ena exemplaret av karta och beskrivning, som enligl 26 § andra stycket må hava ingivils i målet, jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom, alt därav framgår vilket område som avses med exproprialionen. Å kartan skall tecknas bevis, atl den legal till grund för exproprialionen.

Har beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i 30 §, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmälan om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Nuvarande lydelse

risk ljus- eller kraftledning, eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten å egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån sådani erfordras för hindrets eller olägenhetens undanröjande. Har eljest nyttjanderätt upplåtits för framdragande av ledning, och medför denna på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fasligheten, vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån sådani erfordras för olägenhetens undanröjande och kan ske utan synnerligt men för ledningen. Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av allmän domstol.

VUl ägare av fastighet, där ledning är framdragen, för undanröjande av därmed förenad olägenhet för fastigheten på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyttad, må Konungens befallningshavande, i den mån så prövas skäligt med hänsyn å ena sidan lill nämnda olägenhet och å andra sidan lill det av ändringen eller flyttningen följande raen för ledningen, giva fastighetsägaren rätt att, om erforderlig ändring eller flyttning ej inom viss, av Konungens befallningshavande förelagd tid ulföres av ledningens ägare, själv vidtaga sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren skyldig att ersälta såväl uppkommande men för ledningen som ock, om han ej själv utfört ändringen eller flyttningen, kostnaden härför med belopp, som i händelse av tvist bestämmes av allmän domstol.

Föreslagen lydelse

Irisk ljus- eller kraftledning, eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten å egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån sådani erfordras för hindrets eller olägenhetens undanröjande. Har eljest nyttjanderätt upplåtits för framdragande av ledning, och medför denna på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastighelen, vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån sådant erfordras för olägenhetens undanröjande och kan ske utan synnerligt men för ledningen. Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av fastighetsdomstol.

VUl ägare av fastighet, där ledning är framdragen, för undanröjande av därmed förenad olägen-hel för fastighelen på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyttad, må Konungens befallningshavande, i den mån så prövas skäligt med hänsyn å ena sidan lill nämnda olägenhet och å andra sidan till del av ändringen eller flyttningen följande raen för ledningen, giva fastighetsägaren rätt alt, om erforderlig ändring eller flyttning ej inom viss, av Konungens befallningshavande förelagd tid ulföres av ledningens ägare, själv vidtaga sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren skyldig att ersätta såväl uppkommande men för ledningen som ock, om han ej själv utfört ändringen eller flyttningen, kostnaden härför med belopp, som i händelse av tvist bestämmes av fastighetsdomstol.

Prop. 1971:106 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

104 §10

Sökes för ändamål, som i 1 § 8 sägs, rätt till expropriation av mark, som sökanden innehar med nyttjanderätt och vara honom tUlhörig byggnad finnes uppförd, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än å den fardag, som infaller näst efler del ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, ulan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta i avvaktan alt exproprialionen fullbordas eller, om expropriationsrätten upphör eller förverkas, tUl den fardag, som infaller näst därefter.

Därest på grund av vad i första Därest på grund av vad i första
stycket stadgas sökanden sitter stycket stadgas sökanden sitter
kvar utöver den dag, då nyttjande- kvar utöver den dag, då nylljande
rälten eljest skolat upphöra, njute rätlen eljest skolat upphöra, njule
jordägaren skälig ersättning som, jordägaren skälig ersättning som,
där överenskommelse ej träffas, där överenskommelse ej träffas,
bestämmes av allmän domstol, bestäraraes av fastighetsdomstol.
Kommer expropriation ej till slånd Kommer expropriation ej lill slånd
och är sökandens rält att bortföra och är sökandens räll atl bortföra
byggnaden eller annat, som han byggnaden eller annat, som han
påkostat, enligl avtal eller bestäm- påkostat, enligl avtal eller bestäm
melse i lag begränsad lill viss tid melse i lag begränsad lill viss tid
efler nyttj anderätlens upphörande, efler nyttj anderätlens upphörande,
varde liden för bortförandet räk- varde liden för bortförandet räk
nad från den dag, då marken skall nad från den dag, då marken skall
avträdas. avträdas.

Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid uppskattning av dess värde hänsyn icke tagas tUl förbättring, vUken området vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandUng ej påbörjats dessförinnan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allraän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

'O Senaste lydelse 1949: 663.

Prop. 1971:106 33

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom förordnas, alt i lagen (1942: 350) om fornminnen skaU införas en ny paragraf, 17 §i, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Fråga om ersättning eller kostnad enligt 5 § Iredje stycket, 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 9 a § tredje styckel prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fornlämningen är belägen.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligl äldre bestäraraelser.

' Förutvarande 17 § upphävd genom 1967: 77.

7 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, all 23, 45, 53, 65, 70, 75, 113 och 137 §§ byggnadslagen (1947: 385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1

Kan överenskommelse i ersätt- Kan överenskommelse i ersätt
ningsfrågan icke träffas, skall den ningsfrågan icke träffas, skall den
som vill framställa ersällningsan- som vill fraraställa ersättningsan
språk instämma sin talan till ex- språk insläraraa sin talan lill fas-
proprialionsdomstolen i den ort tighetsdomstolen. Jämväl staden
där marken är. Jämväl staden äger äger påkalla prövning av ersätt-
påkalla prövning av ersältningsfrå- ningsfrågan enligt vad nu sagls.
gan enligl vad nu sagls.

Staden skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej domstolen med hänsyn lill omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna.

' Senaste lydelse 1949: 666.

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §2

Är, i annat fall än i 44 eUer 44 a § sägs, mark som ingår i byggnads-kvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensslämraelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga mm inom skälig tid utan stadens ingripande, raå Konungen medgiva staden att lösa marken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom alt staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tillstånd därtill. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden atl lösa särskUd rätt som besvärar raarken och hindrar eller försvårar stadsplanens genoraförande.

Prövas ansökan ora inlösen en- Prövas ansökan om inlösen en
ligt första stycket icke kunna be- ligt första stycket icke kunna be
viljas på den grund alt sladspla-     viljas på den grund all stadspla
nens genoraförande kan förväntas nens genomförande kan förväntas
äga rum inom skälig tid ulan sta- äga rum inom skälig tid ulan sta
dens ingripande, må Konungen lik- dens ingripande, må Konungen lik
väl på stadens begäran föreskriva väl på stadens begäran föreskriva
viss skälig lid inom vilken bebyg- viss skälig tid inom vUken bebyg
gelsen skall hava bragls i över-       gelsen skall hava bragts i över
ensstämmelse med stadsplanen, ensstämraelse med stadsplanen,
vid äventyr all efler utgången      vid äventyr alt efter utgången av
av sagda lid nämnda hinder raot sagda tid nämnda hinder mol in-
inlösen ej vidare skall anses före- lösen ej vidare skall anses före
ligga. Meddelas sådan föreskrift,   ligga. Meddelas sådan föreskrift,
skall avskrift av beslutet tillställas skall anmälan därom göras hos in-
inskrivningsdomaren, som har alt skrivningsmyndigheten för anteck-
så snart ske kan å inskrivningsdag             ning i faslighelsboken.
göra anteckning därom i faslig
hets- eller inleckningsboken.

Finnes i samband med prövning av förslag lill stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligl första stycket, må Konungen raeddela fastställelse å planen eller del därav under villkor all sådan inlösen kommer lill stånd inom viss lid, högst elt år; dock raå, när synnerliga skäl äro därtUl, liden förlängas raed högst ell år i sänder. IntiU dess inlösen skell eller tiden därför gått till ända, raå nybyggnad ej ulan Konungens tillstånd förelagas å den mark sora omfattas av den villkorliga fastställelsen.

53 §3

Skall enligl stadsplan trafikled anordnas till eller genom specialområde och kunna staden och den som förfogar över området ej enas om de ålgärder som böra vidtagas, äger Konungen förordna härom.

Den som förfogar över området Den som förfogar över orarådet

är pliktig alt dellaga i kostnaden är pliktig all deltaga i kostnaden

för trafikledens anordnande i den för trafikledens anordnande i den

mån han kan anses hava nytta av mån han kan anses hava nytta av

denna. I kostnaden inräknas er- denna. I kostnaden inräknas er-

= Senaste lydelse 1965:718. » Senaste lydelse 1949: 666.

Nuvarande lydelse

sättning för intrång som genom trafikleden tillskyndas honom. Uppstår tvist ora skyldighet all dellaga i kostnaden, skall tvisten på talan av endera parten avgöras av exproprialionsdomslolen. Kostnaden i sådant mål skall gäldas av staden, såvitt ej med hänsyn lill omständigheterna annat finnes skäligt.

Föreslagen lydelse

sättning för intrång sora genom trafikleden tillskyndas honora. Uppslår tvist om skyldighet alt dellaga i kostnaden, skall tvisten på lalan av endera parlen avgöras av fastighetsdomstolen. Kostnaden i sådani mål skall gäldas av staden, såvitt ej raed hänsyn tUl omständigheterna annat finnes skäligt.

När fråga väckts om tillämpning av vad i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsdomaren, som har alt så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning i fastighets- eller intecknings-boken om vad sålunda förekommit; och vare överlåtelse av mark som äger rura efter del sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens avstående till staden.

När fråga väckts om lillärapning av vad i första styckel sägs, skall byggnadsnäranden göra anmälan därom hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken; och vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens avstående till staden.

Prop. 1971:106 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75 §

Varder vid genomförandel av stadsplan oraråde, som varit avsett till allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändamål eller ändrat till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av invid liggande mark eller byggnad därå eller för den som har nyttjanderätt till marken eller byggnaden eller för innehavare av servitut som vilar å marken, är staden pliktig all ersätta skadan.

Tvist om ersältning enligt första stycket prövas av fastighetsdomstolen.

113 §5

Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må länsstyrelsen vid planens fastställande förordna, all ägaren skall, ändå atl 112 § ej är tillämplig, utan ersättning upplåta obebyggd raark, som för områdets ändamålsenliga användning erfordras lill väg eller annan allraän plats, i den raån det med hänsyn lill den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga orasländigheier prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall upplåtas, när den behöver lagas i anspråk för avsett ändamål.

Väckes hos kommunens full- Väckes hos koraraunens full
mäktige fråga alt göra framställ-         mäktige fråga atl göra framställ
ning om förordnande som i första        ning om förordnande som i första
stycket sägs, skall byggnadsnämn-     stycket sägs, skall byggnadsnämn
den göra anmälan därora hos in-        den göra anmälan därom hos in
skrivningsdomaren, som har att så     skrivningsmyndighelen för anleck-
snart ske kan å inskrivningsdag ning i fastighetsboken; och vare
göra anteckning i fastighets- eller       överlåtelse av mark som äger rum
inleckningsboken om vad sålunda       efter del sådan anmälan inkommit
förekommit; och vare överlåtelse        ej hinder för förordnande om
av mark som äger rum efler det markens upplåtande. Uppkoraraer
sådan anmälan inkomrail ej hinder      fråga om förordnande enligl första
för förordnande om markens upp-       stycket hos länsstyrelsen, har
låtande. Uppkoraraer fråga ora för-    denna atl fullgöra den nu stadgade
ordnande enligt första styckel hos      anmälningsskyldigheten,
länsstyrelsen, har denna alt full
göra den nu stadgade anmälnings
skyldigheten.

Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första stycket, såvitt del kan ske utan förfång för ägaren.

137 §8

Med avseende å inlösen av mark enligt denna lag skola de allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande av vad nedan i 138—145 §§ stadgas.

<■ Senaste lydelse 1959: 611. • Senaste lydelse 1949: 666.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Är mål om ersättning enligl 75 § anhängigt hos allmän dorastol vid ikraftträdandet, handlägges målet enligt äldre bestämmelser.

8 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till

gruva m. m.

Härigenom förordnas, atl 4 § lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1971:106 38

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, alt 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §1

Tvist om fiskearrende som ej Tvist om fiskearrende som ej
ankommer på arrendenämnds ankoraraer på arrendenämnds
prövning skall, om icke Konungen prövning skall upplagas av den
bestämmer annat, upplagas av den fastighetsdomstol inom vars om-
fastighetsdomstol inom vars om- rade fastighelen är belägen. Även
rade fasligheten är belägen. Även klandertalan sora avses i 16 § upp-
klanderlalan sora avses i 16 § upp- tages av samma domstol,
tages av samma domstol.

Tvist som efler klander raot arrendenärands beslut är anhängig vid domstol får återförvisas lill nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen

Härigenom förordnas, att 10—13 §§ lagen (1960: 690) om byggnadsminnen skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

10 §

Träffas ej överenskommelse om Träffas ej överenskoraraelse om
ersättning och har icke den, som ersättning och har icke den, som
vill göra anspråk därpå, jämlikt 9 vill göra anspråk därpå, jämlikt
§ första stycket förlorat sin talan, 9 § första stycket förlorat sin talan,
åligger det honom atl väcka lalan åligger del honom alt väcka talan
mot kronan hos expropriations- mot kronan hos fastighetsdomsto-
domstolen inom ell år från det len inom ell år från det laga kraft
laga kraft åkommit det beslut, åkorarait det beslut, vara ansprå-
varå anspråket grundas, vid på- ket grundas, vid påföljd all han el-
följd alt han eljest går rätten till jest går rätten till ersältning förlus-
ersällning förlustig. lig.

' Senaste lydelse 1970:1018.

Nuvarande lydelse

Kronan äger, då fråga väckts ora byggnads förklarande för byggnadsrainne, vid exproprialionsdomslolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som därvid skola gälla beträffande ersättning. Komraer beslut av det innehåll som förutsatts vid exproprialionsdomslolen icke till stånd inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Föreslagen lydelse

Kronan äger, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, vid fastighetsdomstolen väcka talan raot sakägare om fastställande av de villkor som därvid skola gälla beträffande ersättning. Kommer beslut av det innehåll som förutsatts vid fastighetsdomstolen icke lill stånd inom ell år från del målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Har förlusl å fordran som avses i första styckel uppstått till följd av all nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten mol avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, där förlust tillskyndats fordringens innehavare därigenom alt ersättning blivit för lågt beräknad och densamma lill följd av överenskommelse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. / sistnämnda fall skall talan ora ersättning väckas vid exproprialionsdomslolen.

Har förlust å fordran som avses i första styckel uppstått lill följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, där förlust tillskyndats fordringens innehavare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och densamraa till följd av överenskommelse mellan kronan och den er-sällningsberälligade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt delta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

Riksantikvarien skall ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, så ock då genom lagakraftägande beslut byggnad förklarats för byggnadsminne, ansökan därom avslagits eller beslut därom hävts.

Inskrivningsdomaren har atl så snart ske kan efler inkommen underrättelse å inskrivningsdag göra anteckning därom i faslighelsboken.

Riksantikvarien skall för anteckning i fastighetsboken ofördröjligen underrätta inskrivningsmyndigheten, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, så ock då genom lagakraftägande beslut byggnad förklarats för byggnadsminne, ansökan därom avslagits eller beslut därom hävts.

Nuvarande lydelse

len inora etl år från del laga krafl åkorarait det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd atl han eljest går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkorarait om meddelande av föreskrifter enligl 8 eller 9 §, vid exproprialionsdomslolen väcka lalan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av del innehåll, som förutsatts vid expropriationsdomstolen, inom ett år frän del raålet avgjorts genom lagakraftägande dora, skall doraen ej längre vara bindande för parterna.

Föreslagen lydelse

inom ell år från del laga kraft åkorarait det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd all han eljest går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka lalan mol sakägare om fastställande av de villkor sora, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av del innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom etl år från del målet avgjorts genora lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Har förlusl å fordran som avses i första styckel uppstått lUl följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Delsamma gäller, om förlusl tillskyndas fordringens innehavare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och densamma lill följd av överenskoraraelse raellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan aiUedning ej blivit prövad av domstol. / sistnämnda fall skall lalan om ersättning väckas vid exproprialionsdomslolen.

Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått lill följd av alt nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Delsamma gäller, om förlusl tillskyndas fordringens innehavare därigenom alt ersältning blivit för lågt beräknad och" densamma lill följd av överenskommelse mellan kronan och den er-sällningsberälligade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enUgt detla stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

I mål, som enUgt denna lag skall upplagas av expropriationsdomstol, skola bestämmelserna ora domstol och rättegång i expropriationsmål i tillärapliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna bestämraelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända lill efterrättelse.

I mål, som enligt denna lag skall upptagas av fastighetsdomstol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria-tionsraål i tillämpUga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av faslighet, skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända lill efterrättelse.

Yrkande om inlösen enligl 10 § skaU vid äventyr av talans förlust skriftligen delges lantbruksnämnden inom två månader efler del all avslagsbeslulet vunnit laga krafl. Talan skall vid samma äventyr väckas genom stämning inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fåll del av beslutet först sedan della vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet.

Yrkande om inlösen enligt 10 § skall vid äventyr av talans förlusl skriftiigen delges lantbruksnämnden inom två månader efler det alt avslagsbeslulet vunnit laga kraft. Talan skall vid samma äventyr väckas genom stämning till den fastighetsdomstol inom vars område egendomen är belägen inom sex månader frän nämnda tidpunkt. Har säljaren fåll del av beslutet först sedan detla vunnit laga krafl, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet.

Ingick i köpet egendom som ej skall lösas och var ej särskild köpeskilling utsatt för denna egendom eller visar nämnden atl del utsatta beloppet understiger vad som av den sammanlagda köpeskUlingen kan anses belöpa på sararaa egendom, skall löseskillingen bestäraraas lill så stor del av köpeskillingen sora skäligen motsvarar den egendom som skall lösas.

Bifalles talan om inlösen, skall i domen, förutom erforderliga bestämmelser om löseskulingens belopp saml ora liden och sättet för beloppets erläggande, utsättas viss dag då egendoraen skall övergå i statens ägo.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges en-

ligl äldre bestämmelser

Prop. 1971:106 44

13 Förslag till

Lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698)

Härigenom förordnas, atl 5 § jordhävdslagen (1969: 698) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Har föreläggande om återställande av hävd meddelats med slöd av 3 § första stycket 2, är staten skyldig att lösa jorden, om ägaren begär det.

Yrkande om inlösen skall vid Yrkande om inlösen skall vid
äventyr av talans förlusl skriftligen äventyr av talans förlust skriftiigen
göras hos lantbruksnämnden inom göras hos lantbruksnämnden inom
två månader från det nämndens två månader från det nämndens
beslut om föreläggande vunnit beslut om föreläggande vunnit
laga krafl saml upplaga pris och laga krafl saml upplaga pris och
övriga villkor. Bifalles icke yrkan- övriga villkor. Bifalles icke yrkan
det, skall lalan vid samma äventyr det, skall lalan vid samma äventyr
väckas genom stäraning inom två väckas genom stämning till den
månader från det avslagsbeslulet fastighetsdomstol inom vars områ-
vunnit laga krafl. Har ägaren fält de egendomen är belägen inom två
del av beslut först sedan detla vun- månader från det avslagsbeslulet
nit laga krafl, räknas dock lidsfris- vunnit laga kraft. Har ägaren fått
terna från dagen för delfåendet. del av beslut först sedan della vun
nit laga krafl, räknas dock lidsfris
terna från dagen för delfåendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämraelser.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av

bostadsfastighet

Härigenom förordnas, att 4—6, 9, 11 och 15—18 §§ lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe

4 §

Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastigheten och dess förvaltning.

Nuvarande lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fastigheten eller eljest förfoga över den så atl den helt eller delvis frånhändes ägaren. Ulan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inleckna fastigheten för fordran eller laga upp lån i vidare mån än som följer av 6 § och ej heller låta förelaga annan åtgärd beträffande fordringsinleckning i fastigheten, om ej hyresnämnden lämnar sitt lillslånd.

Föreslagen lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fastigheten eller eljest förfoga över den så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. Ulan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inleckna fastigheten eller laga upp lån i vidare mån än som följer av 6 § och ej heller låta förelaga annan åtgärd beträffande inteckning i fastigheten, om ej hyresnämnden lämnar sitt tillstånd.

Fastighetsägaren får medge inteckning i fastighelen för fordran, taga upp lån mol säkerhet av inteckning i fastighelen eller företaga annan åtgärd beträffande fordringsinteckning om förvalla-ren samtycker lill det. Vägras saratycke kan hyresnämnden tillåta ål-gärden, om denna ej försämrar förulsätlningarna för en tillfredsställande fastighetsförvaltning.

Fastighetsägaren får ansöka om inteckning i fastigheten, taga upp lån mol säkerhet i form av panträtt i fastigheten eller företaga annan åtgärd beträffande inteckning, om förvaltaren samtycker till del. Vägras samtycke kan hyresnäran-den liUåla åtgärden, ora denna ej försärarar förutsättningarna för en tillfredsställande fastighetsförvaltning.

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om all fastigheten släUls under förvallning och om vem som är förvaltare samt om beslut att förvaltningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjUgen undersöka fastighetens intedcningsförhållan-den och underrätta kända inteckningshavare om förvaltningen.

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om alt fastigheten ställts under förvallning och om vem som är förvaltare samt om beslut att förvaltningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fastighetens inleckningsförhåUan-den och underrätta borgenär, som har panträtt i fastigheten och som är känd, om förvaltningen.

11 §

Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets utgång lämna skriftlig redovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning. När han frånträder sill uppdrag, skall redovisning för den gångna delen av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 § lämnas särskUd berättelse inom en månad från det arbetena slutfördes.

Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes lill hyres-näranden och hälsovårdsnämnden.

Vill fastighetsägaren klandra redovisad förvaltning, skaU han inom ett år frän del han mottog redovisningen instämma förvaltaren lill domstol som avses i 3 kap. 72 § första stycket första punkten lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Vill fastighetsägaren klandra redovisad förvaltning, skall han inom elt är från del han mottog redovisningen insläraraa förvalla-ren lill den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

15 §

I besvärsmål skall part kallas all muntligen höras vid underrätten, om ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I övrigt äger i fråga ora handläggningen vid underrätten 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rältegångsbalken raotsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten. Mot underrättens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyresnämnd avvisat ansökan eller avskrivit ärende, får talan ej föras.

I besvärsmål skall part kallas atl muntligen höras vid fastighetsdomstolen, om ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I övrigl äger i fråga om handläggningen vid fastighetsdomstolen 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämraelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mol fastighetsdomstolens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyresnämnd avvisat ansökan eller avskrivit ärende, får talan ej föras.

Hyreslvist som ej enligl 69 § ankomraer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upplagas av den faslighets-dorastol inom vars område fasligheten är belägen. Klandertalan som avses i 70 § upplages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av dorastol sora nyss närants.

Hyreslvist som ej enligl 69 § ankomraer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall, om icke Konungen bestämmer annat, upplagas av den faslig-hetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 70 § upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol sora nyss nämnts.

Fastighetsdomstol skall i hyresmål bestå av ordföranden och den andre lagfarne ledamoten samt tre nämndemän.

Tvist som efler klander mol hyresnämnds beslut är anhängig Aid domstol får återförvisas lill nämnden.

I mål angående bestämmande av lösesuraraa skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid expropriationsdomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten atl svara för kostnad i högre rält gäller raed lill-lärapning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, alt fastighetsägaren, ora ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genora att fastighetsägaren fullföljt talan.

I mål angående bestäraraande av lösesuraraa skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten atl svara för kostnad i högre rätt gäller med lillärapning i övrigt av 18 kap. rältegångsbalken, alt fastighetsägaren, om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, aUtid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsamkas motpart genora all fastighetsägaren fullföljt lalan.

Prop. 1971:106 51

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken

Härigenora förordnas, atl 4 och 52 §§ lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
Sådan lösningsrätt avseende ofri Sådan lösningsrätt avseende ofri

tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 tomt i stad, som följer av 4 kap. 6
§ äldre jordabalken jämförd med § äldre jordabalken jämförd raed
förordningen (1875: 42 s. 9) an- förordningen (1875:42 s. 9) an
gående upphörande av hembuds- gående upphörande av hembuds
skyldighel, skall fortfarande lill- skyldighet, skall fortfarande till
komma markens ägare. I fråga om komma markens ägare. Talan om
anteckning i faslighelsboken an- utövande av lösningsrätten väckes
gående talan om utövande av lös- genom ansökan om stämning till
ningsrätten äger 19 kap. 20 § fastighetsdomstol. I fråga ora an-
försla och andra styckena nya bal- teckning i fastighetsboken an-
ken motsvarande tillämpning. gående talan som nyss sagls äger

19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande lill-lämpning.

Är mål om utövande av lösningsrätt anhängigt hos domstol vid nya balkens ikraftträdande handlägges målet enligt äldre bestämmelser.

52 §

I fråga om rättighet i eller lill förmån för tomträtt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken raed iakttagande i tillärapliga delar av bestäraraelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligl lagen (1953: 415) angående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tUlärapning även beträffande toratrält, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Delsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt lill fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

Är mål angående tomträtt som enligl äldre bestämmelser skall upptagas av expropriationsdomstol anhängigt hos sådan domstol vid nya balkens ikraftträdande, prövas det av fastiglielsdomslol, om huvudförhandling ej påbörjats vid ikraftträdandet.

Prop. 1971:106 52

18 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen ( : )

Härigenom förordnas, att 77 § bostadsrällslagen ( ) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

77 §

Tvist med anledning av upplå- Tvist med anledning av upplå
telse av nyttjanderätt enligt 1 § telse av nyttjanderätt enligt 1 §
(bostadsrältstvist) som ej ankom- (bostadsrältstvist) som ej ankom
mer på hyresnämnds prövning mer på hyresnämnds prövning
skall, om ej Konungen bestämmer skall upptagas av den fastighels-
annat, upplagas av den fastighets- domstol inom vars område faslig-
domstol inom vars område faslig- heten är belägen. Delsamma gäller
helen är belägen. Detsamma gäller i fråga om lalan enligl 76 §.
i fråga om talan enUgt 76 §.

Besvär enligl 76 § andra stycket skall inges lill domstolen. Tvist sora efter klander mol hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas lill nämnden.

' Lydelse enligt prop. 1971: 12.

Prop. 1971:106 53

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om provisoriska ändringar i vattenlagens prövningssystem saml om fastighetsdomstolarnas kompetensområde m. m. och anför.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 29 november 1968 tillkallades sakkunniga med uppdrag alt se över vallenlagen (1918: 523) (VL). De sakkunnigai har antagit namnet vattenlagsuiredningen. Utredningens uppdrag omfattar enligt direktiven (Ju 1969: 58) en allmän översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med samhällsplaneringen i storl. Enligl direktiven talar vägande skäl för atl den vatlenrältsliga tUlslåndsprövningen överflyttas frän domstolar lill adrainistraliva organ. Som främsta alternativ bör övervägas atl förlägga prövningen av större, raera principiella eller riksvikliga frågor till ell centralt organ och övrig prövning lill länsstyrelserna eller vissa av dem. Som lämpligt centralt prövningsorgan anvisas koncessionsnäran-den för raUjöskydd. Ersättningsfrågorna bör även i fortsättningen handläggas av dorastol och utredningen bör överväga all förlägga denna prövning lill fastighetsdorastol. I direktiven anförs vidare all de sakkunniga om möjligt bör lägga fram ell delbetänkande i de organisatoriska frågorna.

Utredningen avläranade i augusti 1970 delbelänkandet (SOU 1970: 40) Revision av vallenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet. I betänkandet föreslås — i avvaktan på en mera genomgripande re-

Hovrättsrådet Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören Sven Andersson, direktören Sture Anneval!, överdirektören Jöran Hult, redaktören, ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och distriktslantmätaren, ledamoten av riksdagen Bo Turesson.

Prop. 1971:106 54

form av VL — alt Kungl. Maj:ls prövningsrätt i valtenmålen utvidgas och all vattendomstolarna på visst sätt inordnas i den nya lingsrällsorganisalionen. Betänkandet innehåller förslag till lagar om ändring i VL, lagen (1962: 627) ora vissa ålgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. och statstjänstemannalagen (1965: 274) samt utkast tiU vattenrätts-kungörelse. Förslaget till lag om ändring i VL lorde få fogas lill stalsrådsprotokollel i della ärende som bilaga 1.

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgelts av vattenöverdomstolen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kamraarkoUegiet, slalskonloret, lantbruksslyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnäranden för miljöskydd, statens planverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbollens och Norrbollens län, domslolsverksulredningen, Svenska koramunförbundet. Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Kraftverks-föreningen, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Näringslivels Byggnadsdelegalion, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska Saraernas Riksförbund, Föreningen Sveriges lingsrätlsdomare (Domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, Valtenrättsingenjörsföreningen. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Vattenöverdomstolen har bifogat yttranden frän samtliga vattendomstolar. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskeriintendenterna i Mellersta, Nedre norra och Övre norra distrikten, länsarbetsnäranden i Norrbottens län, länsarkitekterna i Stockholms, Jönköpings, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, naturvårdsrådet i Norrbollens län, Västerbottens länsorgan för vatlenkraflfrågor, Norrbollens länsorgan för vallenkraflsfrågor samt Norrbottens läns landsting.

Yttranden i ärendet har dessutora inkoramit från Norrlands Nalurvärn och Svenska Teknologföreningen.

Utredningens förslag beträffande vattendomstolarna har visst samband med andra frågor om domstolsorganisationen i mål rörande fast egendom. För handläggningen av vissa sådana mål har genom lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol (FDL) inrättats fastighetsdomstolar. Dessa har f. n. all pröva raål enligl mUjöskyddslagen (1969: 387) och skall fr. o. ra. den 1 januari 1972 handlägga även mål enligl den nya fastighetsbildningslagen (1970: 988) (FBL) saral arrende- och hyrestvister enligt den nya jordabalken (JB). Inom justiliedepartemenlet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1970: 27) om faslighelsdomslolarnas korapelensoraråde och lokalisering ra. ra. I proraeraorian föreslås att faslighets-domstolarna helt skall överta de uppgifter som nu ankoramer på ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna saral alt dessutom vissa typer av mål som nu prövas av allmän underrätt skall överflyttas tUl fastighetsdomstol. Vidare behandlas frågor om fastighetsdomstols samman-

Prop. 1971:106 55

sättning och domförhet saml om faslighelsdomslolarnas lokalisering och domkretsar. Promemorian innehåller förslag lill lagar om ändring i FDL, VL, lagen (1917: 189) om expropriation (ExL), lagen (1933: 269) ora ägofred, lagen (1942:350) om fornminnen, byggnadslagen (1947: 385), lagen (1949: 658) om inlösen i vissa faU av rätt lUl gruva m. m., lagen (1960:690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen (1964: 822), jordförvärvslagen (1965: 290), jordhävdslagen (1969: 698), lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel, JB och lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP). Förslagel tiU lag om ändring i FDL torde få fogas lill statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.

Yttranden över promemorian har efter reraiss avgetls av saratliga hovrätter, kammarkollegiel, byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantraäteristyrelsen, planverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län, domstolsverksutredningen, vattenlagsuiredningen, kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Kraftverksföreningen, Svenska Komraunal-Tekniska Föreningen, Doraareföreningen, advokalsarafundel, Valtenrältsingenjörsföreningen, Sveriges Lanlraätare-förening, TCO, SACO, Slatsljänsteraännens Riksförbund och Hyresgästernas Riksförbund. Yttranden har överlämnats av Svea hovrätt från lagmannen i Stockholms tingsrätt, av Göta hovrätt från lagmännen i Linköpings, Jönköpings, Växjö och Kalmar tingsrätter, av länsstyrelserna i Stockholras och Jönköpings län från länsarkitekten och överlantmälaren i resp. län, av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, överlantmätaren och Gävleborgs länsavdelning av Svenska kommunförbundet samt av länsstyrelsen i Västernorrlands län från överlanlraälaren och koraraunstyrelserna i Härnösands och Sundsvalls korarauner.

Jag avser i fortsättningen all i skUda avsnitt behandla dels frågorna ora tUlslåndsprövningen i vallenraål dels frågorna ora fastighets- och vat-tendoraslolarnas uppgifter och organisation.

2. Tillståndsprövningen i vattenmål m. m. 2.1 Gällande rätt

Flertalet förelag sora koramer under bedömande enligl VL omfattas av bestämmelserna i lagens 2 kap. om byggande i vallen. Hil hör bl. a. valtenkraflstalionerna och förelagen för bortledning av vatten för konsumtion eller industriell förbrukning. Vad som gäller om vatlenbygg-nadsföretagens tillåtlighet är tillämpligt bl. a. på företag för vattenreglering.

För atl byggande i vatten skall vara tillålligt krävs atl de värden som

Prop. 1971:106 56

vattenbyggnaden skapar från sarahällelig och allraän ekonoraisk synpunkt väger tyngre än de värden som tillintetgörs genom byggnaden. Detla kommer lill ullryck i bl. a. 2 kap. 3 § första stycket. Bestämmelsen medger tvångsrält atl bygga i vatten lill skada för annan, om den sökta åtgärdens nettonylta slår i visst matematiskt förhällande till den skada på annans egendom sora uppkommer genom åtgärden. Nyttan och skadan uträknas i pengar. Även om företaget uppfyller kraven för lillåtiighet enligl 2 kap. 3 § första styckel kan det vara otillåtiigl enligl paragrafens andra stycke, nämligen om del raedför avsevärd skada på vissa allraänna intressen. Sålunda skyddas bostäder för elt avsevärt antal bofasta personer, större fabrik eller annan anläggning sora ger uppehälle ål många, odlad jord lill en efter ortsförhållandena betydande omfattning, fiskeri-eller annan näring av större betydenhet, befollcningens levnadsförhållanden och närboendes trevnad. Även naturskyddets intresse tillgodoses. Hur stor nyttan av företaget än är får det inte heller komma tUl slånd, om det orsakar olägenhet av någon betydelse för befintlig allraän farled eller allmän floltled (2 kap. 11 §) eller vållar menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet eller eljest i avsevärd mån förnärmar andra allmänna intressen än sådana som särskilt skyddas enligt tidigare bestäraraelser i 2 kap. (2 kap. 12 § första stycket). Det bör också nämnas alt 2 kap. innehåller en generell bestämmelse om att byggnad i vatten skall göras så atl ändaraålet ulan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan (2 §). Vid konkurrens mellan olika oförenliga företag skall företräde ges åt det förelag som från allmän och enskild synpunkt kan antas bli lill största gagn, och om möjligt skall en jämkning äga rura mellan de stridiga intressena så alt vart och elt kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat (2 kap. 38 §).

För byggande i vatten behövs i stor utsträckning förhandstillslånd. Delta gäller regelmässigt för dammbyggnad men också för annat byggande som kan förnärraa allmän eUer enskUd rätt (2 kap. 20 § 1 mom.). Även för vatlenregleringar är förprövning obligatorisk (3 kap. 11 och 27 §§). Den som vill bygga i vallen har alltid rält att begära förhandsprövning.

Tillstånd meddelas av vattendomstol eller undanlagsvis av syneraän. I vissa fall då viktiga samhällsintressen slår på spel bedöms frågan av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ärendena handläggs i jordbruksdepartementet. Kungl. Maj:ls prövningsrätt kan aktualiseras i två olika situationer. Om elt förelag, trots atl det är otillåtiigl enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket, prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller orten eller eljest från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:l tillåta företaget efler hemställan av vattendomstolen (2 kap. 3 § Iredje stycket). Vattendomstolen skall pröva ora förelaget är så betydelsefullt att det bör få ulföras och om det därför finns anledning atl överlämna frågan lill Kungl. Maj:ts avgörande. Domstolen kan alltså inle bifalla ansökan men där-

Prop. 1971:106 57

emot slutgiltigt avslå den, om företagels betydelse bedöms otillräcklig för en underställning. Kungl. Maj:ls befogenhet all tillåta förelag som är otillälUga enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket innefattar inle rält att dispensera från hinder som kan föreligga enligt 2 kap. 11 § eller 12 § första styckel.

Den andra situation i vilken Kungl. Maj:l kan komma all pröva tillål-lighetsfrägor av nu aktuellt slag är vid ansökan om tillstånd till mycket omfattande vattenreglering (4 kap. 13 §). Om det sökta företaget avser reglering av Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, får tillståndsfrågan aldrig avgöras av vattendomstol ulan skall alllid överlämnas lill Kungl. Maj:l. Andra vatlenregleringar "av synnerlig omfallning" får i och för sig tillåtas av vattendomstol, men Kungl. Maj:l kan förbehålla sig prövningsrätten. Kungl. Maj:ls prövningsrätt enligt 4 kap. 13 § omfattar frågan om det finns hinder mot förelaget enligl 2 kap. 3 § andra stycket, 11 § eller 12 § första stycket. Kungl. Maj :t prövar också företagels inverkan på vissa allmänna intressen som inle särskilt nämns i lillållighetsreglerna i 2 kap., nämligen försvarets intressen och viss orts allmänna ekonomiska intressen.

När Kungl. Maj:t lämnar medgivande lill förelag som nu nämnts uppställs ofta särskilda villkor för tillståndet. Sökanden kan härigenom åläggas andra och längre gående förpliktelser gentemot de skadelidande eller bygden i allmänhet än sora annars kan föreskrivas i vallenmål.

Anläggande av grundvatlentäkt måste föregås av prövning vid vattendomstol, när mera än 300 m3 om dygnet skall tillgodogöras vid vattentäkten (2 kap. 47 § 1 mom.). Prövningen sker efter grunder liknande dem som gäller för valtenbyggnadsförelagen (2 kap. 43, 44 och 48 §§). För att företagel skall vara tillålligt krävs dock inte ell visst matematiskt förhållande mellan dess nytta och den skada del orsakar. I stället gäller en raera allraänl hållen tillåtlighelsregel att förelaget skall från allraän och enskild synpunkt raedföra fördel sora väsentligt överväger ölägenheterna. Även i fråga om grundvaltenläkl kan Kungl. Maj:l efter heraställan av vatlendoraslolen lärana tillstånd lill särskilt betydelsefulla förelag utan hinder av lillåtiighelsreglerna i övrigt.

Slutligen kan nämnas all Kungl. Maj:l kan komraa atl pröva förelag också rörande allraän farled (5 kap. 3 och 7 §§), allmän flottied (6 kap. 3 § 2 mom. och 22 §), vallenavledning (7 kap. 39 och 46 §§) och invallning (7 kap. 55 §).

I underslällningsfallen överlämnar vattendomstolen efter huvudförhandUng handlingama i målet med eget yttrande till Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:ls ställningstagande föregås vanligen av ytterligare utredning. När Kungl. Maj:ts beslut i tillståndsfrågan föreligger fortsätts och avslutas målets handläggning vid vallendomstolen på vanligt sätt.

Prop. 1971:106 58

2.2 Utredningen

Inledningsvis framhåller utredningen all samhällsutvecklingen på olika områden har lett till skärpt konkurrens om våra vattentillgångar och att vikliga samhällsintressen av olika slag står på spel på ömse sidor. Vatten-företagen måste på elt effektivt sätt inordnas i den allmänna sarahälls-planeringen. Eftersom de måste ses i etl större sammanhang än det rent valtenrättsliga kan den planeringspolitiska bedömningen självfallet inte uttömmande regleras i vatlenlagstiflningen. Enligt utredningens mening har samhällsutvecklingen nu nått en punkt då ell samlat grepp över användningen av våra vattenresurser knappast kan undvaras. Hur detta skall ske synes på längre sikt bero inte bara på hur VL utformas ulan också, och kanske i högre grad, på vilka raarkpolitiska instrument som i övrigl står till buds. Del reformarbete som har inletts på planväsendets område torde vara av stor betydelse i sammanhanget. Inom civildepartementet förbereds en översiktlig fysisk riksplanering. Planlagsliflningen överses f.n. av bygglagulredningen (K 1969: 55) som skall arbeta från bl. a. den utgångspunkten atl det i framliden komraer alt finnas en riksplan sora anger raarkanvändningen i stora drag och vars intentioner skall utvecklas närmare genom regionala översiktsplaner och detaljplaner. Om prövningen enligl en ny VL i enlighet med vatlenlagsutredningens direktiv skall kunna bU elt led i en effektiv samhällsplanering, måste VL:s prövningssystem samordnas raed del nya systerael för fysisk planering i så stor utsträckning som möjligt. Del gäller också alt samordna prövningen enligl VL med annan aktuell tillståndsgivning av t. ex. mark- eller energipolitisk art. Av nu angivna omständigheter följer enligt utredningens raening att liden ännu inle är raogen för elt slutligt stäUningstagande till del blivande valtenrättsliga prövningssystemet. Del alltmer trängande behovet av ell samlat grepp över fördelningen av våra vallenresurser motiverar emellerlid enligl utredningens mening all man nu vidtar provisoriska ändringar inom ramen för den gällande valtenlagsliftningen. Dessa bör gå ul på alt lillåtlighelsprövningen i viktigare vattenmåi anförtros ål Kungl. Maj:t i större omfattning än nu och all Kungl. Maj:l i samband därmed får möjlighet atl tiUämpa delvis andra prövningsgrunder än vattendorastolen.

För atl sarahällsplaneringens intresse skall tillgodoses bör enligl utredningen även vissa andra provisoriska författningsändringar vidtas. Dessa bör lill en början gå ul på alt tillgodose tillslåndsmyndigheternas behov av information rörande existerande planbestämmelser ra. m. inom områden som berörs av tillämnade vatlenförelag. Vidare bör planmyndighe-terna underrättas om tillslåndsärenden som är av betydelse från plansynpunkt. Slutligen bör ansökningar om tillstånd till förelag som kan antas komma under Kungl. Maj:ls prövning förberedas under fortlöpande samråd med de myndigheter som har att bevaka allmänna planeringssynpunkter.

Prop. 1971:106 59

Vid behandlingen av frågan om Kungl. Maj:ts prövningsrätt framhåller utredningen inledningsvis att det framför allt är i mål om lillslånd till kraftverk, vattenregleringar, förelag för vattenförsörjning och andra större företag i vatten som samhällsplaneringens intresse gör sig gällande. Vid prövningen av sådana företags tillåtlighet måste en avvägning ske mellan ofta väsenlliga samhällsintressen, och avgörandet innefattar en prioritering av ett eller flera intressen på andras bekostnad. Tillståndsprövningen kan i denna del sägas vara en politiskt präglad uppgift som passar mindre väl för judiciella myndigheter. Kungl. Maj:l prövar redan enligl gällande VL vissa från allmän synpunkt särskilt betydelsefulla företag. Denna prövningsrätt bör under den lid då den av utredningen föreslagna provisoriska ordningen skall tillämpas få omfatta alla större företag i vilka konflikter mellan viktiga samhällsintressen kan väntas uppkoraraa. Ett avgörande skäl för en central prövning hos Kungl. Maj:l är enligl utredningens mening atl endast Kungl. Maj:t f. n. lorde ha möjlighet all grunda en allsidig bedöraning av tillståndsfrågor på del raaterial som växer fram vid arbetet på den fysiska riksplaneringen och övriga utredningar och inventeringar på plane-ringsområdel. Utredningen erinrar också om alt Kungl. Maj:l inom elt flertal andra områden har en sådan prövningsrätt.

Företag för byggande i vatten eller valtenreglering kan f. n. bringas under Kungl. Maj:ts prövning dels om förutsättningar för underställning föreligger enligl 2 kap. 3 § och dels om 4 kap. 13 § är tillämplig. I det förra fallet, som har en motsvarighet för grundvaltentäklernas del, har vattendomstolen en diskretionär rätt atl avgöra om underställning skall ske eller inte efter en bedömning av förelagels betydelse från allmän synpunkt. I det senare fallet har Kungl. Maj:l direkt i lagen tillagts prövningsrätten beträffande regleringsförelag i de sex största sjöarna. Kungl. Maj:t kan dessutom förbehålla sig prövningsrätten beträffande andra mycket omfattande regleringsförelag.

Med hänsyn bl. a. lill avgörandenas politiska natur vill utredningen inte rekommendera all vattendomstolarna får vidgade raöjligheter all efler diskretionär prövning underställa Kungl. Maj:t tillståndsfrågor för avgörande. I stället bör Kungl. Maj:ts nuvarande prövningsrätt enligt 4 kap. 13 § utvidgas lill all omfatta alla förelag som avses i 2 eller 3 kap., när företagel är av den kvalificerade beskaffenhet atl Kungl. Maj:ls prövning anses erforderlig.

En utvidgning av Kungl. Maj:ts prövningsrätt i enlighet med det sagda kan enligl utredningen laglekniskt genomföras huvudsakligen genom ändringar i 4 kap. VL. Utredningen föreslår att kapitiets rubrik ändras till att avse särskilda villkor beträffande större förelag enligt 2 och 3 kap. saml att 13 § upphävs och bestämmelser om Kungl. Maj:ts prövningsrätt under särskUd rubrik las in som fyra nya paragrafer (17—20 §§) sist i kapitiet. De nya principerna för prövning av större förelag bör

Prop. 1971:106 60

vinna tillämpning också i fråga om vallenavlednings- och invallningsföretag, vilket föranleder jämkningar i 7 kap. Dessutom behövs vissa andra lagändringar, bl. a. i bestämmelserna om förfarandet i 10 och 11 kap.

Enligt utredningens mening bör Kungl. Maj:ls prövningsrätt om-falla vattenförelag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. En föreskrift av sådan innebörd föreslås i 4 kap. 17 §.

I fråga om den närmare gränsdragningen mellan vattendomstolarnas och Kungl. Maj:ts prövningsrätt anges som en allmän utgångspunkt att Kungl. Maj:t bör pröva förelag som absolut sett är myckel stora liksom företag vUka berör ell förhållandevis stort anlal sakägare eller på annat sätt i myckel väsentlig grad ingriper i bygdens förhållanden. Vattenkraftverk och vatlenregleringar har ofta verkningar av sistnämnda slag. Även förelag för en större regions eller industris vattenförsörjning kan vara av sådan betydelse för olika samhällsintressen att de bör prövas av Kungl. Maj:t. Likaså kan andra större förelag i vatten, t. ex. broar eller andra anläggningar i vattenområden med livlig sjöfart, någon gång vara av det kontroversiella slag all en översiktiig bedömning från allmänna plane-ringssynpunkler är påkallad.

Utredningen har med hänsyn lill svårigheterna alt ange en klar gräns övervägt all låta Kungl. Maj:t utan generella föreskrifter beträffande varje förelag där en tillämpning skulle kunna komma i fråga avgöra om företagel är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. En sådan ordning skulle emellertid bli alllför obestämd och kunna lämna såväl sökanden och hans motparter sora vattendomstolen ulan möjlighet all förutse hur tillållighetsprövningen skall ske. Utredningen förordar därför en annan väg. Förslaget innebär atl del i en särskild vattenrätts-kungörelse skall anges vissa typer av förelag som alltid skall vara underkastade Kungl. Maj:ts prövningsrätt (kungörelsefall). Beträffande övriga företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall Kungl. Maj:t kunna förbehålla sig prövningsrätten genom beslut för varje särskilt fall (förbehållsfall). Bestämmelser av denna innebörd föreslås i 4 kap. 18 §. Utredningen lägger frara förslag till vallenrättskungö-relse, enligl vUken Kungl. Maj:l alltid skall pröva dels företag sora avser vallenkraflanläggning, valtenreglering, vallenbortledning eller grundvatlentäkt och är av viss närraare angiven orafallning, dels annat förelag enligl 2 eller 3 kap. sora raärkbarl inverkar på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland, SUjan eUer Torneträsk.

En genomgång av de mål som under åren 1966—1968 har kommit in till vattendomstolarna visar enligt utredningen att Kungl. Maj:ts prövning, med de grunder som har angetts i förslagel lill vallenrällskungö-relse, under dessa år skulle ha omfattat i genomsnitt ungefär fyra krafl-

Prop. 1971:106 61

verksmål, tvä regleringsmål, två mål om vallenbortledning och två mål om grundvatlentäkt per år.

Om Kungl. Maj:ls föreskrifter rörande obligatorisk underställning får i huvudsak den innebörd utredningen föreslår anses behovet av en översiktlig bedömning i samhällsplaneringens intresse väsentligen ha lillgodosetts. De olika gränsvärdena har emellertid med hänsyn till de skiftande förhållandena i landets olika delar satts relativt högt. Vidare kan andra typer av förelag än de särskilt angivna länkas vara av betydande orafallning eller ingripande beskaffenhet. Huruvida reformens syfte skall vinnas fullt ut blir därför enligt utredningen i viss utsträckning beroende av atl Kungl. Maj:l förbehåller sig prövningsrätten när det finns anledning till del.

Den nuvarande förbehåUsrälten enUgl 4 kap. 13 § torde i allmänhet ha utövats först när frågan om tillstånd till det aktuella företagel har väckts vid vattendomstol. Enligt 2 § kungörelsen (1961: 649) med vissa föreskrifter ora bevakande av det ailraännas rält i vallenraål m. ra. skall kammarkollegiet fästa Kungl. Maj:ls uppraärksarahet på att förbehålls-rätten kan böra utövas. Del förekoraraer dock atl Kungl. Maj:l förbehåller sig prövningsrätten efter framställning från kommun som berörs av företaget. Förbehåll har också undanlagsvis gjorts på del sättet atl Kungl. Maj:t, efler alt ha fåll kännedom ora tänkbara vallenregleringar i visst sjösystem, anbefallt kammarkollegiet alt anmäla tUl Kungl. Maj:t, ora lalan beträffande sådan reglering anhängiggörs. I elt fall har Kungl. Maj:t på framställning av länsstyrelsen förbehållit sig prövningsrätten i lill äventyrs uppkoraraande raål om valtenreglering i visst vattensystem. Utredningen anser atl kammarkollegiet även i fortsättningen bör ha skyldighet atl underrätta Kungl. Maj:l när förbehåUsrälten kan böra utövas.

Bestämmelserna i vattenrättskungörelsen om obligatorisk underställning kan självfallet tjäna lill ledning också vid ett ställningslagande till frågan om förbehåUsrälten bör utövas i elt specielll fall. Så kan t. ex. böra ske om ett företag i landets mera tätbefolkade delar har en omfattning som bara i mindre mån understiger de gränsvärden som anges i kungörelsen. Det bör beaktas all ell företag får anses vara av ingripande beskaffenhet om det, ehuru relativt obetydligt till omfattningen, sätter exempelvis väsentiiga naturvårdsvärden i fara. Även en konfUkt mellan byggnadsintresset och vikliga farledsintressen kan böra lösas av Kungl. Maj:t. Förbehållsrätten kan också tänkas böra utnyttjas exempelvis om ulrivning av en större regleringsdamm blir aktuell. Man bör kunna räkna med att kammarkollegiel i allmänhet kan fästa Kungl. Maj:ts uppmärksarahet på de företag som med hänsyn liU sina verkningar från aUmän synpunkt bör prövas av Kungl. Maj:t. Det får också antas att kommuner och andra företrädare för allmänna intressen liksom hillills tar motsvarande initiativ. Detta är av särskild betydelse i mål om grundvatlentäkt, eftersom kammarkollegiet inle får ansökningshandlingarna i sådana mål.

Prop. 1971:106 62

Enligl 4 kap. 13 § skall besked om Kungl. Maj:ls förbehåll lämnas vatlendoraslolen innan domstolen slutligen avgjort målet. Delta lorde innebära alt förbehållet skall ha koramil lill domstolens kännedom innan avgörandet har vunnit laga krafl. Enligt utredningens mening är del av praktiska skäl angeläget all domstolen får del av etl beslut om förbehåll i elt så tidigt skede som möjligt av målets handläggning och åtminstone före den lidpunkt då avgörandet i lillållighelsfrågan meddelas. Della lorde också iakttas i praxis. I enlighet härmed föreskrivs i förslagel alt besked om förbehåll skall lämnas till vattendomstolen innan denna avgjort frågan om företagels tillåtlighet. Motsvarande föreslås gälla i syne-förrätlningsfallen.

Det kan i vissa fall vara lämpligl atl Kungl. Maj:t i samband med prövning av elt större företag också lar ställning till förelag som inle är av betydande orafallning eller ingripande beskaffenhet. Etl sådant fall är all ansökningen avser flera sinseraellan sammanhängande förelag av vilka kanske bara ell skall prövas av Kungl. Maj:t enligt 4 kap. 17 §. Som exempel nämns ansökan om tillstånd lill bortledning av en stor kvantitet vatten ur en sjö jämte en mindre reglering av sjön. Etl annat fall är atl olika sökande begär lillslånd till förelag som inle båda kan ulföras, t.ex. därför alt de berör samma vallenområde, och bara del ena företaget är av det slag sora avses i 4 kap. 17 §. I dessa fall bör Kungl. Maj:t efler förbehåll kunna pröva även det mindre företaget. Bestäraraelser härom föreslås i 4 kap. 18 § andra stycket.

Den av utredningen åsyftade helhetsbedömningen av de större företagen förulsätler all Kungl. Maj:ts prövning kan ske efter delvis andra grunder än som nu anges i VL:s lillåtlighelsregler. Del är i och för sig angelägel atl dessa regler över huvud taget får en utformning som raedger en friare och mera mångsidig bedömning av förelagen. Tillållig-helsreglerna måste emellertid återspegla de huvudprinciper som VL bygger på, och en allmän översyn av dem bör därför inte lämpligen ske i förevarande begränsade sammanhang. Förelag vars lillållighel enligl utredningens förslag alltjämt kommer alt prövas av vattendomstol eller synemän lorde vidare i allmänhet vara av mindre betydelse för samhällsplaneringen i storl. De ändringar i lUlållighetsreglerna som nu bör vidtas i samhällsplaneringens intresse föreslås därför få formen av särskilda bestäraraelser för Kungl. Maj:ts prövning. Bestäramelserna har tagits upp i olika punkter i 4 kap. 17 § andra styckel i utredningens förslag.

Reformens syfte är i första hand atl hindra förelag som skulle slå i strid med det allmännas långsikliga bedömningar av hur våra vallenresurser bäst skall utnyttjas. Del gäller med andra ord bl. a. alt undvika felaktiga lokaliseringar, investeringar som på sikt kan visa sig felaktiga och onödig förstörelse av miljövärden. Della uttrycks i förslagel så all förelaget inte får komma lUl slånd om hinder möter från allraänna pla-neringssynpunkler. Även om en sådan avfattning kanske saknar en i och

Prop. 1971:106 63

för sig önskvärd pregnans torde enligl utredningen någon risk för misstolkning inle föreligga. Föreskriften innebär bl. a. atl hänsyn skall las till militära skäl liksora till ortens ekonoraiska intressen. Även raera långsiktiga arbetsraarknadspoliliska aspekter bör kunna läggas på frågorna. Likaså bör den renskötande saraebefolkningens intressen komma i betraktande. I övrigl bör Kungl. Maj:Is prövning omfatta företagets tillåtlighet enligt de allmänna lUlåtiighelsreglerna i 2 kap. Företag för byggande i vatten och valtenreglering bör sålunda prövas med hänsyn lill innehåUet i 2 kap. 3 § första och andra styckena, 11 § och 12 § första stycket saml grundvaltenläkler enligt 2 kap. 44 § första och andra styckena. Bestämmelser av nu angiven innebörd har tagits in sora punkt 114 kap. 17 § andra stycket.

En särskild fråga är i vad mån även andra företag än de som ansökningen avser skall eller kan beaktas vid lillåtlighetsprövningen. När del gäller prövningen av ell företags ekonomiska tillåtlighet enligt 2 kap. 3 § första stycket har i praxis bl. a. fastslagits alt man i båtnaden av en reglering skall räkna in den nytta som uppkoraraer för oulbyggd men utbyggnadsvärd vallenkraft som tillhör regleringssökanden. Vidare har vid tillållighetsprövningen i kraftverksmål hänsyn tagits till alla regleringar i älven som skuUe medföra nytta för kraftverket och beträffande vilka man med viss säkerhet kunde anta all de skulle koraraa till stånd. Sararaa principer som vatlendoraslolarna hittills har tillämpat vid sin prövning enUgt näranda lagrum bör kunna iakttas också av Kungl. Maj:t. Någon speciell regel härom behövs inle.

Däremot finns del anledning alt överväga särskilda regler för Kungl. Maj:ts prövning av frågan om hinder möter raot ett företag från allraänna planerLngssynpunkter saral för prövningen enligl 2 kap. 3 § andra stycket, 11 §, 12 § första stycket och 44 § första och andra styckena. Avsikten skuUe därvid vara alt göra det raöjligt för Kungl. Maj:t att beakta vissa följdförelag, oavsett om dessa har åberopats av sökanden i vatten-målet eUer inte. Avser en ansökan exempelvis enbart tillstånd att bygga elt vattenkraftverk, kan det kanske vara uppenbart all kraflverksförela-gel måste åtföljas av en korttidsreglering, om kraftverket skall kunna utnyttjas rationellt. Ett annat exempel är att det, på grund av anläggningsdelarnas dimensionering, redan frän början slår klart att etl sökt företag rörande vatlenbortiedning eller grundvaltenläkl för kommunall eller industriellt ändamål är avsett all utvidgas. Om sådana förhåUanden beaktas kan bedömningen bli en annan än om det sökta företagel skulle ha prövats isolerat.

En helhetsbedömning i fall som de nu näranda är enligl utredningens mening särskilt angelägen i fråga om de större företagen. Kungl. Maj:t bör därför redan frän början kunna la hänsyn lill sannolika följdförelag vid sin prövning av frågan om elt sökl företags tillåtiighel från allmänna planeringssynpunkter liksom vid prövningen om hinder möter med hän-

Prop. 1971:106 64

syn till de aUmänna intressen som anges i 2 kap. 3 § andra styckel, 11 §, 12 § första stycket och 44 § första och andra styckena. Utredningen föreslår därför i 4 kap. 17 § andra stycket punkt 2 en regel av innebörd all Kungl. Maj:t vid prövningen i nu berörda hänseenden kan beakta också annat företag enligt VL som med sannolikhet kan antas bli erforderligt för etl ändamålsenligt utnyttjande av del sökta företagel. Med tanke på förelagarens fortsalla planeringsarbete kan det vara angeläget för honom att få vela vilka följdförelag Kungl. Maj:l har tagit hänsyn till. Det är alltså önskvärt all upplysning om detla meddelas i beslutet. Den oraständighelen atl elt följdförelag har beaktats av Kungl. Maj:l med slöd av den föreslagna bestäraraelsen kan inte anses innebära all Kungl. Maj:l därmed formellt sett skulle ha prövat även följdföretagel. Slutlig ställning lill della kan självfallet las först när ansökningen därom har kommit in.

Om byggnad i vallen prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eUer för orten eller eljest från allraän synpunkt, kan Kungl. Maj:t f. n. enligl 2 kap. 3 § tredje stycket lärana medgivande till byggnaden även om den är otillållig enligt lagrumraets båda första stycken. En liknande besläramelse rörande grundvatlentäkt ges i 2 kap. 44 § tredje styckel. I fråga om vattenbyggnad föreligger vissa begränsningar i Kungl. Maj:l dispensbefogenhel. Allraänna farleder och allmänna floltieder har sålunda till följd av bestämmelserna i 2 kap. 11 § ett i huvudsak ovillkorligt skydd mot mera betydande intrång av planerade vattenbyggnaucr i leden. Vidare uppställs i 2 kap. 12 § etl ovillkorligt förbud mol byggande i vatten som vållar menlig inverkan på klimatet eller på allraänna hälsotillståndet eller som eljest i avsevärd mån förnärmar allmänna intressen.

Vid bedömningen av de större förelagen i vatten träder samhällscKo-noraiska och planeringspolitiska synpunkter alltraer i förgrunden. Detla bör leda lill alt Kungl. Maj:t vid sin prövning av sådana förelag kan väga olika samhällsintressen mot varandra mera fritt än VL:s lillåtiig-hetsregler nu medger. Kungl. Maj:t bör därför inle vara ovillkorligt bunden av särskilda hindersbeslämmelser i VL utan bör berättigas atl trots dessa ge tillstånd till förelag av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. En dispensbefogenhet för Kungl. Maj:t motsvarande den som nu finns enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 2 kap. 44 § Iredje stycket bör alltså inrymmas i bestämmelserna ora Kungl. Maj:ts prövningsrätt. Del sagda gäller även de i 2 kap. 11 § och 12 § första stycket uppställda förbuden mol visst byggande i vatten. Del kan visserligen synas tveksamt om Kungl. Maj:t bör ha formell möjlighet alt tillåta företag som inverkar menligt på klimatet eller allmänna hälsotiUslåndet. Enligt utredningens mening föreligger emellerlid sakligt sett ingen egentlig anledning att behandla dessa samhäUsinlressen på annat sätt än de övriga. Utredningen framhåller all miljöfarlig verksarahet som avses i miljöskyddsla-

Prop. 1971:106 65

gen och som innebär exempelvis luft- eller vattenförorening kan försämra klimatet eller allmänna hälsolillslåndel i väl så stor utsträckning som ett valtenbyggnadsföretag, men all miljöskyddslagen saknar motsvarighet till 2 kap. 12 § första styckel VL. Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen i 4 kap. 17 § andra stycket punkt 3 en bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t skall få lämna medgivande till ett förelag av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, även om hinder finnes möta vid prövningen enligt punkterna 1 och 2.

Den i förslaget angivna förulsällningen för dispens, dvs. all företaget är av synnerlig betydelse frän allmän synpunkt, är avsedd atl i förkortad form återge delsamma som gäller för Kungl. Maj:ls medgivande enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § Iredje stycket. Tillstånd skall alltså kunna ges bl. a. när vallenbyggnad eller valtenreglering anses vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten och när grundvatlentäkt bedöms synnerligen betydelsefull för någon orts förseende med vatten eUer för näringslivet.

Des. k. särskildavillkor som f. n. brukar förenas med Kungl. Maj:ts lillslånd lill företag i vatten kan sägas vara av två, principiellt sett olika slag. Den ena typen avser vUlkor som innebär åläggande för sökanden all betala penningbelopp eller utföra ålgärder för alt tillgodose allmänna intressen som annars inle skulle kunna kompenseras. Den andra typen utgörs av villkor sora i och för sig skulle ha kunnat föreskrivas också av vatlendoraslolen. Dessa villkor avser närraast ålgärder av skadeförebyggande karaktär. Geraensarat för de båda villkorslyperna kan sägas vara atl de går ut på att tillgodose allraänna intressen. Kungl. Maj:l bör enligl utredningens raening alltjämt ha möjlighet atl förena ett tillstånd med villkor i det syftet. En bestämraelse härora föreslås i punkt 4 i 4 kap. 17 § andra stycket.

Det förhållandel att tillståndsfrågor kommer att underställas Kungl. Maj:t för avgörande i större utsträckning än f.n. torde enligt utredningen inte böra leda till all sökande i vallenmål underkastas särskilda villkor annat än i ungefär sararaa situationer som nu. Genom villkoren kan Kungl. Maj:t gottgöra intressen som har kommit i kläm och förebygga konflikter. Kungl. Maj:ls befogenhet alt föreskriva särskilda villkor bör inle sora i 19 § miljöskyddslagen begränsas lill all avse allmänna intressen i bygden. En sådan begränsning skulle minska möjligheterna all på etl ändamålsenligt sätt tillgodose fiskeri- och renskölselinlressena. Del är vanligen en uppgift för vallendomstolen all fastställa närraare föreskrifter rörande förelagets utformning och om skadeförebyggande eller skadebegränsande ålgärder. Kungl. Maj:ls befogenhet atl lämna motsvarande föreskrifter bör dock för den skull inte begränsas. Den bör för övrigt kunna inbegripa rätt atl föreskriva exempelvis all naturvetenskapliga undersökningar o. d. liksom anlikvarisk-kullurhistoriska inventeringar skall utföras på sökandens bekostnad. Vidare synes ägare av grundvat-

3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 66

lentäkt enligl 2 kap. 49 § i vissa fall böra förpliktas alt i framtiden avslå vatten för att tillgodose allmänna behov. Kungl. Maj:ts föreskrifter bör naturligtvis binda vattendomstolen, men de får anses ha karaktären av minimivillkor som vattendomstolen bör få komplettera om del behövs.

Utredningen behandlar härefter frågan om u n d e r I a g e t för Kungl. Maj:ts prövning och erinrar till en början om alt förelagaren genora kungörelsen (1953: 177) angående förberedelse av vissa förelag enligl vattenlagen har ålagts atl redan före ansökan hos valtendoraslol underrätta länsstyrelsen och andra rayndigheter saral orientera ortsbefolkningen om företagel. Della utomprocessuella förberedelseförfarande synes enligl utredningen inte lill fullo ha raolsvaral förväntningarna, och röster har höjts för alt slopa det. Utredningen anser emellertid att det är av värde om mera omfattande eller ingripande företag kan planeras i samråd och samarbete med berörda myndigheter på olika nivåer. Härigenom kan meningsmotsättningar lättare utjämnas än om förhandlingar inleds först sedan ansökan om tillstånd lill företaget har getts in lill vattendomstolen. Utredningen anser det också uppenbart atl etl sålunda förberett lillslåndsärende snabbare än annars kan föras fram lill etl slutligt avgörande, vare sig detta ankommer på vattendomstol eller på Kungl. Maj:l. Förberedelseförfärandet synes från de angivna synpunkterna inle kunna frånkännas betydelse. Del är också av värde alt ortsbefolkningen i tid informeras om projekten. Utredningen påpekar vidare all en viss motsvarighet till det valtenrättsliga förberedelseförfaran-det har föreskrivits i 11 § miljöskyddskungörelsen (1969:388). Utredningen är av angivna skäl inle beredd alt i della sammanhang föreslå att del valtenrättsliga förberedelseförfarandel slopas eller alt det ändras mer väsentligt. Förfarandet bör emellerlid nu jämkas så all del blir etl första led i förberedandet av de ärenden som skall underställas Kungl. Maj:t. Den som vill ulföra ell förelag vars lUlåtlighet kan antas komraa under Kungl. Maj:ls prövning bör redan från början bedriva projekteringsarbetet i samråd med de myndigheter som skall la till vara del allmänna pla-neringsinlresset. En allmän bestämmelse härom järate ell berayndigande för Kungl. Maj:t atl meddela närmare föreskrifter om tillvägagångssättet föreslås i 4 kap. 19 §.

Den ansökan om tiUstånd till företaget som ges in lill valtenrättsdomaren bör enligt utredningen liksom f. n. innehålla en redogörelse för de förberedande åtgärder sora sökanden har vidtagit och för vad som huvudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder. Nuvarande besläramelser om denha uppgiftsskyldighel i 11 kap. 27 § 6 mom. föreslås ändrade så alt de blir tillämpliga på förelag vilkas tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ls prövning enligl 4 kap. 17 §.

Det egentliga underlaget för Kungl. Maj:ls prövning bör enligl utredningen liksom f. n. bestå av upplysningar i ansökningshandlingarna, övrig utredning vid vattendomstolen, vattendomstolens yttrande samt, om

Prop. 1971:106 67

det behövs, ytterUgare utredning hos Kungl. Maj;t. Sökanden bör lämna en översiktlig redogörelse för sin bedömning av förelagels betydelse från allmänna planeringssynpunkter. Anspråken på innehållet i denna redogörelse torde inle få ställas för högt. Det bör i allmänhet vara tillräckligt alt sökanden presenterar del behov som skall tillgodoses, motstående intressen av allmän natur och de altemativa lösningar som kan slå lill buds. Sökanden bör vidare med hänsyn till innehållet i 4 kap. 17 § andra stycket 2 uppge sannolika följdförelag. Bestämmelser ora sökandens åligganden i dessa hänseenden föreslås infogade i 11 kap. 27 § 6 mom.

Den förberedande utredningen vid vallendomstolen bör enligl utredningen liksom f. n. i första hand la sikte på företagets verkningar i de hänseenden som normalt faUer inom vattendomstolens kompetensområde. Det får emellertid anses önskvärt att de myndigheter som hos Kungl. Maj:t företräder det allmänna planeringsinlressel — naturvårdsverket, planverket och länsstyrelsen — får möjUghet alt aktivt della i den förberedande processen vid vattendomstolen. F.n. gäller enligl 11 kap. 34 § andra stycket all ansökningshandlingarna jämte kungörelsen rörande förelag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skaU sändas till länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen skall verkställas. Motsvarande underrättelseplikt bör nu införas också gentemot planverket och naturvårdsverket. En gemensam bestämmelse om underrättelseplikten i mål som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning föreslås inlagen som elt nytt fjärde moment i 11 kap. 35 §.

Även vattendomstolens yttrande lill Kungl. Maj:t bör enligt utredningen begränsas lill vad som normall faller inom domstolens korapelensoraråde, men del bör innehåUa så mycket av del material som har förevarit hos dorastolen att Kungl. Maj:l därigenom får en fyllig sammanfattning av ärendet. Det är bl. a. angeläget atl frågan om förelagets tillåtiighel enligt 2 kap. 3 § första stycket blir klarlagd i detalj. Vattendomstolens sakkunskap synes också böra ulnylljas på så sätt att domstolen uttalar sig om företagets tillåtlighet med hänsyn till sannolika följdförelag. Utredningen föreslår all vattendomstolarnas skyldighet all avge yttrande till Kungl. Maj:l lagfästes i 4 kap. 20 §.

Utredningen tar härefter upp vissa frågor om följdändringar till den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ls prövningsrätt. De tankegångar som ligger bakom utredningens förslag lill ändrade regler för prövningen av större företag enligt 2 och 3 kap. VL synes enligl utredningen böra slå igenom även i fråga om vissa andra företag. Delta gäller dels större kraftförsörjningsförelag på vilka lagen om vissa ålgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. kan bli tillämplig och dels större vallenavlednings- och invallningsföretag som omfattas av bestämmelserna i 7 kap. VL om torrläggning av mark.

Vid prövning av företag enligt 1962 års lag tillämpas i princip VL:s regler, om annat inle följer av särbestämmelser i lagen. Någon sådan be-

Prop. 1971:106 68

stämmelse har inte meddelats i fråga om 4 kap. 13 §. Enligt utredningen är det i de situationer då 1962 års lag är tillämplig mest ändamålsenligt att Kungl. Maj:ts prövningsrätt får utövas efter förbehåll i varje särskilt fall. Görs sådani förbehåll, bör de föreslagna reglerna i 4 kap. 17, 18 och 20 §§ få motsvarande tillämpning. Däremot är del inle nödvändigt att i beredskapssammanhang upprätthålla del formella kravet på särskild utomprocessuell förberedelse. Bestämraelserna härom i 4 kap. 19 § bör därför inte vara tillämpliga. Regler av nu angiven innebörd föreslås intagna i 7 § i 1962 års lag. Dessutom krävs en jämkning i lagens 14 §.

De nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 13 § VL om obligatorisk underställning av regleringsförelag i våra sex största insjöar har enligt 7 kap. 46 § första stycket motsvarande tillämpning på valtenavledningsföretag i sjöarna. Hänvisningen till 4 kap. 13 § gäller också annat valtenavledningsföretag varigenom vattnets avrinning regleras i större omfattning eller vallenförhållandena eljest förändras väsentligt. Kungl. Maj:l kan i dessa fall förbehålla sig prövningsrätten. Enligl utredningens mening bör 7 kap. 46 § första stycket nu ändras så atl de nya reglerna i 4 kap. 17— 20 §§ om Kungl. Maj:ts prövningsrätt i tillämpliga delar kommer att gälla valtenavledningsföretag som är av betydande omfallning eller ingripande beskaffenhet.

Bestämmelserna om vallenavledning har genom en hänvisning i 7 kap. 49 § gjorts tillämpliga på invallningsföretag i den raån annat inle följer av 7 kap. 50—55 §§. Enligl en särregel i 55 § andra styckel skall vad i 46 § föreskrivs om Kungl. Maj:ls prövningsrätt gälla bara om Kungl. Maj:t har förbehållit sig prövningsrätten. Utredningen anser alt denna särregel utan olägenhet kan upphävas, vilket innebär att reglerna i 4 kap. 17—20 §§ blir tillämpliga också i fråga om större invallningsföretag.

Frågor om tillstånd till vallenreglering enligl 3 kap. eller lill vallenavledning eller invallning enligl 7 kap. kan handläggas vid syneförrällning. De lagändringar utredningen har föreslagit i syfte alt i ansökningsmål bereda Kungl. Maj:t ell så fullständigt beslutsunderlag som möjligt bör få motsvarighet också när den förberedande handläggningen sker vid syneförrättning. Sålunda bör naturvårdsverket och planverket liksom i ansökningsmål få tillfälle alt aktivt delta i förfarandet inför synemän, när företagets tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ls prövning. Synemännen bör för det ändamålet tillställa verken avskrift av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen. En bestämmelse härom föreslås i etl nytt tredje moment i 10 kap. 42 §. Synemännen bör vidare vara skyldiga att i underslällningsärenden avge eget yttrande lill Kungl. Maj:l. En föreskrift härom har införts i 4 kap. 20 §.

VL innehåller vissa bestämmelser om atl synemäns ullålande angående valtenreglerings- eller torrläggningsförelag skall underställas vattendomstolens prövning (3 kap. 11 § tredje styckel, 7 kap. 45 § tredje stycket och 7 kap. 55 § första stycket). EnUgt utredningens mening bör

Prop. 1971:106 69

sådan underställning inle ske om företagets tillåtiighel har prövats av Kungl. Maj:l. En föreskrift härom har lagils in som elt nytt andra stycke i 7 kap. 46 § och en hänvisning till denna bestämmelse har gjorts i 3 kap. 11 § Iredje stycket.

I 3 kap. 13 § ges vissa bestämmelser om stadgar för vattenregleringsföretag. Bl. a. föreskrivs i fjärde stycket atl sladgarna för all bli gällande skall granskas och fastställas av vederbörande länsstyrelse. I fall som avses i 4 kap. 13 § ankommer dessa uppgifter nu på Kungl. Maj:l. Förslagel all 4 kap. 13 § skall upphävas aktualiserar frågan om och i vilken utsträckning Kungl. Maj:t i fortsättningen bör befalla sig med regleringsfö-relagens stadgar. Utredningen föreslår atl 3 kap. 13 § fjärde stycket ändras så all Kungl. Maj:t helt befrias från dessa uppgifter.

Efter alt ha hänvisat lill vissa uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen, enligl vilka lillslånd eller dispens inle får lämnas för förelag som skulle strida mol fastställd plan (prop. 1969: 28 s. 213 och 230), påpekar utredningen atl gällande bebyggelseplaner måste beaktas även vid tillståndsprövning enligt VL. Del är därför viktigt all Kungl. Maj:l, domstol och syneraän får kännedom om existerande planbeslära-melser och om pågående arbete med bebyggelseplaner. Planmyndigheterna, framför allt länsstyrelserna och kommunerna, lorde å sin sida ha intresse av atl få komma lill tals i tillståndsfrågor som är av betydelse från plansynpunkt. Ell motsvarande behov av samarbete raellan lill-slåndsmyndigheler, länsstyrelser och kommuner föreligger med hänsyn lill de restriktioner i markanvändningen som kan följa av bestäraraelser i annan lagstiftning än byggnadslagen, t. ex. naturvårdslagen. Enligt utredningens mening skulle samhällsplaneringen frärajas ora länsstyrelse och koraraun regelraässigl kopplas in i raål som kan vara av betydelse för deras verksarahet i raarkpolitiska sararaanhang.

Utredningen föreslår lill en början att sökandens utredningsplikt skall orafatla planförhållandena. Sökanden skaU sålunda enligl etl föreslaget tillägg till 11 kap. 27 § 2 mora. uppge om särskilda bestäraraelser rörande användningen av de mark- och vattenområden sora berörs av förelaget har meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning. Uppgiftsskyldigheten föreslås gälla sådana företag i vallen som avses i 11 kap. 17 § 2—11. Övriga kategorier lorde sakna större intresse från mark-polilisk synpunkt. Motsvarande föreskrifter föreslås införda i 10 kap. 33 § första stycket beträffande ansökan om förordnande av förrättningsman för syneförrällning enligl 3, 7 eller 8 kap. VL. Utredningen föreslår vidare all vattenrätlsdomaren genom en föreskrift i 11 kap. 34 § åläggs alt lUlställa länsstyrelsen kungörelsen i ansökningsmål sora avses i 11 kap. 17 § 2—11. Någon motsvarande underrättelse behövs inte i mål som handläggs vid syneförrättning, eftersom länsstyrelsen redan i samband med förordnande av förrätlningsman får kännedom om företagel. Slutligen föreslås att vatlenrätlsdomarens underrättelseskyldighet mot

Prop. 1971:106 70

konununerna preciseras. F. n. skall enligt 11 kap. 35 § 3 mom. kommun få kungörelse dels i ansökningsmål som avses i 11 kap. 17 § 2—11, dels i vissa andra ansökningsmål, i båda fallen under förutsättning all förelaget kan antas beröra allmänna intressen i orten av någon betydelse. Det kan med visst fog hävdas all del finns anledning lill sådani antagande, om företaget berör planlagt område. Utredningen anser emellertid atl 11 kap. 35 § 3 mom. under alla omständigheter bör förtydligas genom elt tiUägg att kungörelse skall tillställas kommun, om förelaget berör område inom fastställd general- eller detaljplan. En motsvarande ändring för de fall där mål handläggs vid syneförrällning föreslås i 10 kap. 42 § 2 mom.

VL innehåller ell anlal bestämmelser om underställning lill Kungl. Maj:l efter diskretionär prövning hos vallendomstolen. Den viktigaste bestäramelsen av delta slag finns i 2 kap. 20 § 3 mom. Där förutsätts för underställning atl vattendomstolen vid sin lillål-lighetsprövning finner alt en byggnad i vatten visserligen är otillållig på grund av 2 kap. 3 § första eller andra stycket men ändå är av så stor betydelse från allmän synpunkt atl den bör tillålas med hänsyn lill innehållet i lagrummets Iredje stycke. En diskretionär rält all avgöra om underställning skall ske eller inle gäller också i fråga om förelag för grundvaltenläkl enligt 2 kap. 47 § 2 mom. och för vallenavledning enligl 7 kap. 46 § andra stycket, vilken sistnämnda bestämmelse på grund av 7 kap. 49 § skall äga motsvarande tillämpning beträffande invallning.

Miljöskyddslagens bestämmelser om underställning, som återfinns i 16 §, innebär att prövningsmyndigheten skall underställa Kungl. Maj:l av-görandel, om myndigheten finner all å ena sidan skadeverkningarna utgör hinder mot lillslånd och å andra sidan verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Myndighetens prövning går alltså enbart ut på att slå fast om de i lagen angivna förutsättningarna för underställning föreligger. Vattenlagsuiredningen har enligt sina direktiv all överväga en utformning av underslällningsinstitulet i VL som i möjligaste mån ansluter tiU den angivna regeln.

Bakom utredningens förslag om utvidgad prövningsrätt för Kungl. Maj:l ligger bl. a. den uppfattningen atl konflikter meUan vikliga sara-hällsinlressen i allmänhet inle bör lösas domslolsvägen. Det är naturligtvis tänkbart all förelag i vatten stundom kan visa sig vara ytterst kontroversiella från allmän synpunkt ulan alt de är av sådan omfattning eller beskaffenhet atl de bör prövas av Kungl. Maj:l enligl 4 kap. 17— 20 §§. Även sådana företag bör i möjligaste mån underställas Kungl. Maj:t för avgörande. Ett syslem med underställning efler diskretionär prövning av vattendomstol rimmar mindre väl med dessa tankegångar. Underställning bör ske under bestämda i lag angivna förutsättningar. Utredningen anser sig därför redan i della sammanhang böra föreslå att 2 kap. 20 § 3 mom., 2 kap. 47 § 2 mom. och 7 kap. 46 § andra styckel VL ändras med 16 § miljöskyddslagen som förebUd.

Prop. 1971:106 71

Genom delta förslag påverkas inle grandema för Kungl. Maj:ts avgö rande. Såvitt avser 2 kap. 20 § 3 mom. tillkommer del alltså Kungl. Maj:t att efler en underställning pröva, om vallenbyggnaden är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allraän synpunkt, och i så fall lämna medgivande till företaget trots alt hinder föreligger enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket. Inte heller de föreslagna reglerna i 4 kap. påverkar Kungl. Maj:ls prövning i dessa fall. Liksom hillills torde Kungl. Maj:l finna sig oförhindrad all föreskriva särskilda vUlkor för medgivande.

De nya reglerna om Kungl. Maj:ls prövningsrätt föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. De bör inte tillämpas i mål som har anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Sådana mål får handläggas och bedömas enligt äldre lag. Likaså bör syneförrällning handläggas med tillämpning av äldre lag, om förrältningsraän har förordnals före ikraftträdandet. Samma ordning bör övergångsvis gälla i fråga om de nya bestämmelserna om hänsyn till bebyggelseplaner och om underställning enligl bl. a. 2 kap. 20 § 3 mom. Utredningens förslag upptar övergångsbestäraraelser av denna innebörd.

Några övergångsbestäraraelser lill ändringen i 3 kap. 13 §, som innebär all länsstyrelserna skall överta Kungl. Maj:ls uppgift all granska och fastställa stadgar för vissa vattenregleringsföretag föreslås inle. Skulle elt faslslällelseärende vara beroende pä Kungl. Maj:ls prövning vid ikraftträdandet, torde ärendet ulan olägenhet kunna överlämnas till vederbörande länsstyrelse för avgörande.

Beträffande lagen om vissa ålgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig ra. m. anses särskilda övergångsbestäraraelser inle behövliga.

2.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag har fåll ell mycket positivt mottagande vid re-missbehandligen. Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet lill utredningens bedömning i fråga om behovet av provisoriska lagändringar och huvudinnehållet i förslagel tillstyrks eller läranas ulan erinran i praktiskt taget saratliga yttranden. Del frarahålls som en särskild förtjänst hos förslagel alt allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid prövningen av större förelag och att Kungl. Maj:t kan utnyttja resultaten av den fysiska riksplaneringen. Några remissinstanser understryker dock all förslagel godtas därför all det är fråga ora elt provisorium i avbidan på ell slutligt ställningslagande lill del valtenrättsliga prövningssystemet. I vissa yttranden berörs frågor om den framtida utformningen av della. Härvid uttalas sympatier både för en adrainistrativ prövning i enlighet raed utredningens direktiv och för en fortsatt dora-slolsprövning. Från länsslyrelsehåll framhålls, alt länsslyrelsereformen den 1 juli 1971 komraer alt göra länsstyrelserna bättre rustade att pröva tillståndsärenden enligt VL.

Prop. 1971:106 72

Förslaget avstyrks av Svenska Samernas Riksförbund och Norrlands Naturvärn. Riksförbundet anser all en prövning av domstol från samernas synpunkt är bättre än en prövning av Kungl. Maj:t och frarahåller särskUt alt införandet av adrainistrativ prövning enligl miljöskyddslagen har lett till betydande försämringar för samerna. Norrlands Naturvärn anser atl förslagel inte leder lill någon nämnvärd förbättring i fråga ora de brister som finns i det nuvarande prövningssyslemel ulan tvärtora innebär risker för motstående intressen. Nalurvärnel påtalar vidare, i likhet med lantbruksslyrelsen, att förslagel medför risk för alt del koraraer all ta längre lid än f. n. all avgöra lillållighelsfrägan.

Västerbygdens vattendomstol anser alt förslagel i fråga ora Kungl. Maj:ls prövningsrätt är mer omfattande än som behövs. Domstolen föreslår den ordningen all Kungl. Maj:l i elt tidigt skede av valtenmålel skall ha rätt atl bestämma om ell förelag skall få komma lill slånd eller inte med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter samt atl vallendomstolen, om Kungl. Maj:l har sagt ja liU ell förelag, skaU döma i raålet enligl samma tillåtlighetsregler som f. n.

Enligl naturskyddsföreningen bör Kungl. Maj:ls prövning inskränkas lill kontroll av all planerade förelag som annars kunde komraa alt till-låtas inle strider mol allmänna intressen. Kungl. Maj:t bör ha möjlighet atl hindra sådana förelag eller föreskriva särskilda villkor för atl allmänna intressen skall tillgodoses. Vidare anser föreningen all prövningeri hos vattendomstolarna och överinstanser inte bör helt sällas ur spel. Underställning bör därför ske endasl ora domstolarna har funnit all företaget bör komraa till stånd trots alt hinder föreUgger enligl de tUlätiighels-regler som domstolarna har all tillämpa.

Österbygdens vattendomstol framhåller sora en förtjänst hos förslaget alt del inle som miljöskyddslagen försämrar sakägarnas möjligheter att aktivt medverka under tillätUghetsfrågans behandling.

Näringslivets Byggnadsdelegalion påpekar all behovet av en bättre samordning av de grundläggande reglerna inora plan- och fastighelsreg-lerande lagstiftning måste komma i förgrunden för den utredningsverksamhet som pågår på skilda håll. Även advokatsamfundet pekar på samordningsproblemen och föreslår alt miljöskyddslagen ändras så atl tillståndsfrågan skall underställas Kungl. Maj:ls prövning när del uppstår konkurrens med sådani företag enligl VL sora skall prövas av Kungl. Maj: t.

Naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd finner det angeläget alt frågan om ändring av gällande valtenhushållningsbesläm-melser som innebär tillstånd till s. k. nolltappning snarast las upp lill särbehandling. De framhåller all sådana äldre lillslånd i elt flertal ärenden enligl miljöskyddslagen har visat sig medföra inle oväsentliga olägenheter från vattenvårdssynpunkt.

Vad gäller omfattningen av Kungl. Maj:ls prov-

Prop. 1971:106 73

ningsrätt ställer sig remissinstanserna positiva till den av utredningen föreslagna uppdelningen i kungörelsefall och förbehållsfall. Den närmare utformningen av kungörelsen diskuteras i många yttranden. Vattenöverdomstolen saml Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar framhåller atl verkningarna av etl förelag kan variera avsevärt beroende på i vilken del av landet det är beläget.

Naturskyddsföreningen anser all även mindre kraftbyggnadsförelag bör läggas under administrativ kontroll och påpekar vidare all Kungl. Maj:t bör kunna förbehålla sig prövningen beträffande vissa vattendrag eller sjöar. Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor understryker vikten av atl Kungl. Maj:ls prövningsrätt skall få omfatta inte endasl större förelag.

Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar anser atl vattendomstolarna bör ges möjlighet att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. Maj:ls prövning. Vattenöverdomstolen framför samma önskemål, dock endasl såvitt avser företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inle länsstyrelserna borde ha möjlighet att begära Kungl. Maj:ls prövning av förelag som utan alt vara kungörelsefall kan väntas få betydande konsekvenser.

Planverket understryker betydelsen av all förbehållsrätlen utövas i tillräcklig omfattning och framhåller atl verket med hänsyn till sin allmänna kännedom om pågående inventeringar och översiktliga planöverväganden kan fylla en uppgift när det gäller atl la initiativ till förbehåll.

I mål om grundvatlentäkt är vallenrällsdomaren inle skyldig alt översända kungörelse om ansökan eller ansökningshandlingarna lill kararaar-koUegiet. Vattenöverdomstolen och Mellanbygdens vattendomstol anser, all Kungl. Maj:ls möjligheter till förbehåll bör ytterligare säkerställas genom att kungörelsen i vissa sådana mål översänds lill kollegiet. Kammarkollegiet ifrågasätter införande av en regel om skyldighet atl lill kollegiet översända även ansökningshandlingarna.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol understryker betydelsen av all besked ora förbehåll enligl 4 kap. 18 § läranas i ell så tidigt skede av målet som raöjligl, helst före huvudförhandlingen. Vat-lenöverdorastolen anser alt ell yrkande om atl vattendomstolen skall underställa tillståndsfrågan bör få framställas senast vid huvudförhandlingen. Näringslivels Byggnadsdelegalion framhåller som angelägel alt Kungl. Maj:Is beslut ora förbehåll motiveras så atl vägledning kan erhållas för framliden.

Remissinstansema är övervägande positiva till vad utredningen anför om grunderna för Kungl. Maj:ls prövning. ÅtskUliga synpunkter framförs emellerlid.

Fiskeristyrelsen anser atl bestämmelsen i 4 kap. 17 § för alt garantera en fullständigare frihet i bedömningen bör ges en mera allmän utformat Riksdagen 1971.1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 74

ning än utredningen föreslår och all några särskilda regler för Kungl. Maj:ts prövning inle behövs. Norrlands Naturvärn anser tvärtom atl i lagtexten fylligt bör uppräknas exempel på vad som skall övervägas och på vad som utgör skäl för och emot lillslånd. Näringslivets Byggnadsdelegation, som säger sig godla den föreslagna opreciserade politiska inlres-seavvägningen endast som elt provisorium, frarahåller atl del är oundgängligen nödvändigt atl vägledande inlresseavvägningsregler utarbetas under det fortsalla utredningsarbetet. Delegationen framför önskemål om atl Kungl. Maj:ls lillståndsbeslul motiveras, så alt vägledning erhålls för framliden.

Del i 4 kap. 17 § andra styckel punkt 1 använda uttryckt "allmänna planeringssynpunkler" är enligt Österbygdens vattendomstol oklart till innebörd och omfattning. Doraslolen finner del eraeUertid svårt all hitta ell ullryck som bättre sammanfattar vad som åsyflas.

Vattenfallsverket utgår frän atl vid Kungl. Maj:Is avvägning mellan ansökt förelag och de utökade motstående intressena fullvärdig betydelse skall lillraätas landets vallenkraftresurser. Kraftverksföreningen fraraför motsvarande synpunkt. Föreningen påpekar vidare all del hittills har funnits en laglig rätt för ägare av strömfall all under vissa förutsättningar få tillstånd lill utbyggnad av vattenkraft. Förslaget innebär alt denna rättighet försvinner beträffande större företag och ersätts med elt koncessionsförfarande. Prövningen skall ske bl. a. med hänsyn till "allmänna planeringssynpunkler", vilket är ett svävande uttryck som kan tolkas i för tillfället önskad riktning. Advokalsamfimdel anför liknande synpunkter och anser all den föreslagna prövningen i politisk ordning inger betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Näringslivets Byggnadsdelegation anser all Kungl. Maj:ts tillståndsprövning inle bör få innefatta s. k. verksamhetsplanering, som kan ulnylljas i näringsreglerande syfte, utan enbart skall inriktas på en prövning av markanvändningsfrågor, dvs. en prövning om hinder möter raot företaget med hänsyn lill andra kända anspråk på berörda mark- och vallenområden.

Naturvårdsverket och naturskyddsföreningen framhåller som angelägel atl miljövårdsinlressels stora betydelse kommer lill klart uttryck i motiven.

Vid uppräkningen i punkt 2 av de prövningsgrunder där följdförelag skall beaktas har utredningen utelämnat 2 kap. 3 § första styckel med motiveringen all i praxis redan har fastslagits atl man vid den ekonomiska prövningen kan la hänsyn tiU säkra följdförelag. Nedre Norrbygdens vattendomstol påpekar att det inle kan vara fel atl fastlägga praxis i lagtext men anser att uppräkningen bör ulgå, eftersom Kungl. Maj:t kan finna del angelägel alt gå längre vid beaktande av följdförelag än domstolarna hillills har funnit möjligt. Västerbygdens vattendomstol anser alt det bör överlämnas åt praxis att bestämma avgränsningen av de företag

Prop. 1971:106 75

som är all betrakta som följdförelag samt föreslår alt ullrycket "med sannolikhet" utgår. Vattenöverdomstolen förordar i första hand att beslämraelsen omarbetas så alt det klart framgår all Kungl. Maj:t kan beakta den negativa effekten av sekundärförelag sora inle är att bedöma enligt VL utan exempelvis enligl miljöskyddslagen och i andra hand att rekvisiten "erforderligt" och "ändamålsenligt utnyttjande" utgår, eftersom de kan leda lill en begränsning av den krets följdförelag lill vilka hänsyn bör las.

Västerbygdens vattendomstol framhåller, alt utredningen med det i punkt 3 använda uttrycket "av synnerlig betydelse från allmän synpunkt" avser alt i förkortad form återge delsamma som gäller för Kungl. Maj:ls medgivande enligt 2 kap. 3 § Iredje stycket och 44 § tredje stycket, och ifrågasätter lämpligheten av att använda skilda uttryck i bestämmelser som avser likartade fall. Även naturskyddsföreningen påtalar denna dubblering. Kammarkollegiet framhåller all undanlagsregeln i 2 kap. 3 § tredje styckel enligl förarbetena till VL inte skall tillämpas annat än i säUsynta undantagsfall och anser att det bör utsägas i motiven alt den föreslagna vidgade prövningsrätten inle får rubba denna princip.

Österbygdens vattendomstol förklarar sig dela utredningens uppfattning, all det sakligt sett saknas anledning att behandla de i 2 kap. 11 § och 12 § första stycket angivna intressena annorlunda än andra samhällsintressen. Kammarkollegiet anser att del i motiven bör klargöras all dispensbefogenheten får användas endast under alldeles specieUa omständigheter.

Vattenöverdomstolen förutsätter i anslutning tUl sina synpunkter om följdförelag under punkt 2 att Kungl. Maj:t skaU la hänsyn liU nyttan även för andra än sökanden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller alt t. ex. tillfälliga sysselsält-ningssvårigheter i en del av landet inte bör få medföra, att ett planeringsmässigt sett mindre välbetänkt förelag tillåls, och anser all dispens bör få ges endast för all tillgodose ell beslående intresse av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Kammarkollegiel framför liknande synpunkter och anser atl innebörden i vad utredningen anför om "mera långsikliga arbetsmarknadspolitiska aspekter" bör preciseras i motiven. Norrlands Nalurvärn framför liknande åsikter.

Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol framhåller alt andra regler än de i 4 kap. 17 § föreslagna kommer atl gälla för sådana förelag som hänskjuts till Kungl. Maj:t på grund av bestämmelserna i 2 kap. 20 § 3 mom. och 47 § 2 mom. samt 7 kap. 46 § tredje stycket. Domstolarna föreslår atl bestämmelserna ändras så, atl de i 4 kap. 17 § andra stycket angivna grunderna för Kungl. Maj:ts prövning blir tiUämpliga även efter underställning enligt nämnda lagrum i 2 och 7 kap.

Övre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter om inte det aUmänna

Prop. 1971:106 76

planeringskravet som tillåtlighetsrekvisil bör gälla även de mindre företag som fortfarande kommer all ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. Domstolen anser att denna tillåtiighelsbestämmelse bör skrivas in bland övriga tillåtlighelsregler i 2 kap., i förekommande fall med en imdanlagsbestämmelse för mindre förelag. Västerbygdens vattendomstol samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Jönköpings län framför liknande synpunkter.

Kammarkollegiet understryker att de särskildavillkor som föreskrivs av Kungl. Maj:t inle ersätter ulan snarare är en utbyggnad av de villkor för företaget som vattendomstolen kan föreskriva och att det hävdvunna begreppet "särskilda vUlkor" har en saklig innebörd som skUjer det från dessa villkor. Kollegiet anser att det bör klargöras i motiven att uteslutandet av ordet "särskilda" i lagtexten inle får innebära någon ändring i sak. Vattenfallsverket, Kraftverksföreningen och Näringslivets Byggnadsdelegation framhåller angelägenheten av all möjligheten atl föreskriva särskUda vUlkor hålls inom de gränser som f. n. brukar iakttas. Mellanbygdens vattendomstol anser det påkallat med någon form av an-knjrtning till den bygd som direkt eller indirekt påverkas av vatlenföreta-get.

Vad utredningen anför i fråga om underlaget för Kungl. Maj :ls prövning får elt övervägande gott raottagande. Remissinstanserna framför dock åtskilliga ytterligare synpunkter.

Naturskyddsföreningen anser, atl förslagel i vad avser del utomprocessuella förberedelseförfarandel innebär en uppenbar försvagning av vad som gäller f. n. Enligt föreningens mening bör förfarandet inle inskränkas lill den lilla grupp av förelag som kan antas komma under Kimgl. Maj:ts prövning. Advokatsamfundet anser, att i 4 kap. 19 § bör föreskrivas alt även enskilda sakägare i god lid skall underrättas ora det planerade företaget. Planverket frarahåller atl Kungl. Maj:l redan prövar om allmän hamn skall få komma lill slånd (5 kap. 3 och 13 §§ VL). Enligt planverket bör det utomprocessuella förberedelseförfarandet omfatta även hamnanläggningar, eftersom de har en attraherande effekt från lokaliseringssynpunkt. De myndigheter som företräder det allmänna planeringsintresset hos Kungl. Maj:t bör enligt planverket också ges möjUghet all aktivt della i den förberedande processen vid vattendomstolen.

Enligl Norrlands Naturvärn 'är de föreslagna reglerna i 11 kap. 27 § 6 mom. om ansökans utformning inle tiUräckliga för all skapa underlag för en bedömning av företagel i ell större sammanhang.

Kammarkollegiet diskuterar partsställningen i vattenmåi och framhåller att kollegiet har partsställning och alt delsamma gäller naturvårdsverket i vatlenföroreningsfrågor men alt länsstyrelserna inle har partsställning och atl planverket enligl utredningens förslag får betraktas som sakkunnigorgan åt domstolen eUer kollegiet. Kollegiet tillägger all fiskeristyrelsen och vederbörande fiskeriintendent samt sjöfartsslyrelsen och

Prop. 1971:106 77

annan förvallande myndighet enligt 11 kap. 49 § VL inte anses som parter.

Österbygdens vattendomstol understryker alt vallendomstolens yttrande torde betraktas som en mycket väsentlig del av underlaget för Kungl. Maj:ls prövning. Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar anser det lämpligt all vattendomstolens yttrande avser även allmänna planeringssynpunkler, eftersom vattendomstolarna genom sin verksamhet torde ha vidsträckta erfarenheter i det avseendet. Mellanbygdens vattendomstol förutsätter alt domstolen i fråga om sannolika följd-företag endast yttrar sig om ändringar av vattenförhållandena och skadeinverkan, eftersom följdf örelagets tillåtlighet inle skall prövas i sammanhanget.

Kammarkollegiet ifrågasätter om inle Kungl. Maj:t bör inhämta yttrande från vattenöverdoBistolen i lillållighelsfrågan, eftersom Kungl. Maj:Is vidgade prövningsbefogenheler inskränker överrättsprocessen. Kollegiet framhåller att det torde behövas en särskUd remissbehandling hos Kungl. Maj:t för atl få underlag för föreskrifter om särskilda villkor.

Vattenfallsverket, som godtar de föreslagna ändringarna, förulsätler härvid alt de inte innebär någon väsentlig ökning av sökandens ulred-ningsbörda och kostnader. Advokatsamfundet tar upp frågan om kostnader för enskilda sakägare och framhåller att ersättning har vägrats för kostnader i samband med underställning hos Kungl. Maj:t (NJA 1964 s. 295) men utdömts för kostnader vid utomprocessuellt förberedelse-förfarande (NJA 1960 s. 55). Rält till ersättning för kostnader bör enligt samfundet nu lagfästas i båda dessa fall.

Utredningens förslag tiU följdändringar lämnas utan erinran av praktiskt tagel samtliga remissinstanser.

Kammarkollegiet ifrågasätter om inle 7 kap. 46 § andra stycket i utredningens förslag bör utgå och underställning lUl vattendomstolen av synemäns utlåtande ske enligl gällande regler. Kungl. Maj:ls avgörande i tillståndsfrågan bör nämligen i princip inte innefatta en detaljreglering av vUlkoren för företaget. Vattendomstolen bör därför efter underställning av synemännens ullålande alltjämt kunna la ställning till förelagels närmare utformning.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser alt det bör övervägas alt i 11 kap. 46 § införa en begränsning av vatlenrätlsdomarens möjligheter att medge provisoriska ålgärder i mål som är underkastade Kungl. Maj:ts prövning. Västerbygdens vattendomstol efterlyser vidare en bestämmelse motsvarande 5 kap. 3 § andra stycket VL som reglerar den fortsatta handläggningen vid vattendomstolen sedan Kungl. Maj:t har meddelat beslut i tillståndsfrågan.

Kammarkollegiet påpekar atl utredningen inte har uppmärksammat frågan om det processuella förfarandet i fall, då Kungl. Maj:t har läm nat sådant tillstånd tUl vallenbortledning som avses i 2 kap. 40 § VL.

Prop. 1971:106 78

SMHI anser, atl det i VL bör införas en bestämmelse att Kungl. Maj:t vid tUlståndsgivnmg kan förordna särskild kontrollant att utöva tiUsyn över företagets skötsel.

Vad utredningen föreslår om hänsynstagande till bebyggelseplaner får över lag ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna. Viss kritik framförs dock.

Vattenöverdomstolen, Mellanbygdens vattendomstol, planverket samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Västernorrlands län kritiserar de av utredningen i 11 kap. 35 § 3 mom. andra stycket föreslagna begränsningarna i fråga om underrättelseskyldigheten mot kommun och föreslår att kungörelse alltid skall översändas tUl berörda kommuner. Domstolarna begränsar sig dock härvid till mål enligl 11 kap. 17 § 2—11. Kommunförbundet föreslår, att den i 11 kap. 35 § 3 mom. andra stycket föreskrivna underrättelseskyldigheten gentemot kommun i mål om grund-vattenläkt utvidgas att omfatta även mål om ylvaltenläkt.

Länsstyrelsen och länsarkitekten i Västerbottens län samt länsarkitekten i Stockholms län ifrågasätter om inle i utredningen bör som etl obligatoriskt led ingå en av vederbörande länsstyrelse verkställd utredning och bedömning, vilket skulle kunna minska sökandens utredningsplikt i fråga om planförhållandena. Länsarkitekten i Västernorrlands län framhåller, alt sökandens utredningsplikt bör omfatta även generalplanemäs-siga utredningar som har anlagils av kommunfullmäktige samt andra översiktliga utredningar om mark- och bebyggelseförhållanden (dispositionsplaner).

Vattenöverdomstolen vUl inle motsätta sig all de av utredningen föreslagna bestämmelserna införs, eftersom de kan vara av betydelse för planmyndighelerna. Domstolen delar emellerlid inle utredningens uppfattning i fråga om vattendomstolens skyldighet och möjlighet enligl gällande rätt atl vid sin prövning beakta fastställda planer. I avsaknad av särskild lagbestämmelse därom lorde enligl vallenöverdomslolens mening bristande överensstämmelse mellan ell förelag enligt VL och faststäUd plan inle kunna föranleda alt lillslånd till företaget vägras. Möjligen kan tänkas alt tillståndet förknippas med ett villkor eller en erinran att det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats.

Näringslivets Byggnadsdelegation anser, atl Kungl. Maj:l som högsta planmyndighet bör vara oförhindrad all i samband med prövning enligl VL ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens för genomförande av del ansökta förelaget. Advokatsamfundet framför liknande synpunkter.

Vad beträffar reglerna om underställning efter diskretionär prövning hos vattendomstolen ifrågasätter kammarkollegiet om man inte kan upphäva 2 kap. 3 § Iredje stycket och 20 § 3 mom. samt motsvarande bestämmelser om grundvattentäkt och företag enligt 7 kap., eftersom dessa regler inte längre har någon uppgift att fyUa. KoUe-

Prop. 1971:106 79

giet påpekar att ett förelag som varken är ekonomiskt tillålligt eller av sådan omfallning alt det skall prövas av Kungl. Maj:t inle rimligen kan ha sådan betydelse alt det föreligger grund för dispens.

Vattenöverdomstolen anser det önskvärt att syftet med den föreslagna lagändringen kommer till klarare ullryck än i förslagel, vilket möjligen skulle bli fallet om man byter ut ordet "föreligger" mot "kan föreligga". Även Mellanbygdens vattendomstol anser del påkallat med en tydligare formulering. Vattenöverdomstolen påpekar vidare atl man bör undvika atl använda termen underställning i en ny betydelse, eftersom den hillills har reserverats för underställning till vattendomstolen av syneraäns utlåtande. Enligt vallenöverdoraslolens mening bör bestämmelserna utformas som en föreskrift om all vattendomstolen skall "hänskjuta frägan till Konungens prövning". Naturskyddsföreningen påpekar alt man inte kan utläsa av lagtexten i vilket skick målet skall befinna sig vid underställning och inle heller vad det är för fråga som underställs Kungl. Maj:ls avgörande.

I fråga om övergångsreglerna anser naturskyddsföreningen alt de nya bestämmelserna bör göras tillämpliga på redan anhängiga mål.

3. Fastighetsdomstolar och vattendomstolar 3.1 Gällande rätt

AUmän underrätt är första domstolsinslans i alla mål och ärenden rörande fast egendom som inle uttryckligen har undanlagils från dess kompelens. F. n. gäller föreskrifter om undanlag frän huvudregeln beträffande åtskilliga typer av mål och ärenden. Undantagen betingas i allmänhet av behovet av tekniska specialkunskaper hos domstolen inom olika områden. Delta behov har lillgodosetts genom inrättande av specialdomslolar med särskilda regler om sammansättningen och förfaran-del. Sådana specialdomslolar är ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol. Vidare gäller i fråga om vissa slag av mål och ärenden att de skall handläggas av fastighetsdomstol, som är viss underrätt i särskild sammansättning. Slutligen kan nämnas alt vissa särskilda slag av mål och ärenden skall behandlas av annat specialforum. Sålunda skall mål om ersättning för mistad fiskerätt enligl 2 § första styckel lagen (1950: 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. las upp av fiskevär-deringsnämnd och vissa vallen- och avloppsmål enligt 37 § lagen (1970: 244) om allmänna vallen- och avloppsanläggningar av statens va-nämnd.

Angående fastighetsdomstol, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol samt rättegången vid sådan domstol gäller i tillämp liga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol i den mån inle an-

Prop. 1971:106 80

nat följer av särskild föreskrift i lag eller annan författning. Bestämmelser av sådan innebörd finns i 2 § FDL, 21 kap. 1 § Iredje stycket lagen (1926: 326) om delning av jord å landet (JDL), 13 § ExL och 11 kap. 1 § sista stycket VL.

3.1.1 Fastighetsdomstolarna

Enligl 1 § första stycket FDL skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:l kan dock föreskriva all annat område än län skall vara fastighetsdomstols domkrets. Den allmänna underrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara fastighetsdomstol. I paragrafens andra stycke föreskrivs all fastighetsdomstol skall la upp de mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning. Domstolens sararaansättning regleras i 3 §. I domstolen ingår fem ledamöter. Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i den allmänna underrätten. Av de övriga ledamöterna skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan underrätt eller i vallendomstol, en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering saml två vara nämndemän. Dessa bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden. Nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val för sex år. Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t besläraraer faststäUer för varje domsaga inom fastighetsdomstols område del anlal näranderaän som skall utses. Bestämmelser om domförhet finns i 4 §. Fastighetsdomstol är doraför ulan näranderaännen eller, i den orafallning Kungl. Maj:t bestämmer, med en lagfaren ledamot vid raåls avgörande utan huvudförhandling samt vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Åtgärd för måls förberedande får i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer vidtas av lagfaren eller teknisk ledamot eller av tjänsteman vid underrätten. I 11 § andra—fjärde styckena kungörelsen (1969: 248) om fastighetsdomstol föreskrivs all domstolen är domför med en lagfaren ledamot vid måls avgörande ulan huvudförhandling, vid annan handläggning som inle sker vid huvudförhandling eller syn på stället och vid handläggning av ärende samt alt åtgärd för måls förberedande får vidtas av lagfaren ledamot i doraslolen eller tjänsteman vid underrätten i samraa omfattning som gäller för allmänna tvistemål.

Förslaget till FDL lades frara i prop. 1969: 44. Syftet med förslaget var i första hand att skapa lämpliga domstolar för fastighetsbildningsmål. I propositionen anfördes emellertid atl även expropriationsmålen framdeles borde föras lill dessa domstolar. Della ansågs lämpligt från både principiell och praktisk synpunkt, eftersom värderingsfrågorna i framtiden beräknades få en mera framskjuten plats i fastighelsbUdningsmålen än tidigare. Vidare framhölls att det låg nära till hands all låta samma domstol pröva också andra ersättningsfrågor än enligl fastighetsbildnings- och expropriationslagstiftningen.

Prop. 1971:106 81

De enda mål som f. n. skall tas upp av fastighetsdomstol är vissa mål enligt miljöskyddslagen, nämUgen mål som rör inlösen av fastighet eller del av fastighet (33 § första stycket), ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet (34 §), gottgörelse för förlusl som inteckningshavare lider till följd av att ersättning har blivit för lågt beräknad och inte har prövats av domstol (35 § sista stycket) samt ersältning för skada och intrång vid undersökningsarbete (51 § andra styckel). För handläggning av mUjöskyddsmål och ärenden som har samband med sådana mål har i kungörelsen om fastighetsdomstol sex tingsrätter utsetts atl vara fastighetsdomstol. Dessa är Stockholms tingsrätt för Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gollands, Örebro och Västmanlands län, Jönköpings tingsrätt för Östergötiands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län, Malmö tingsrätt för Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Göteborgs tingsrätt för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, Falu tingsrätt för Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län saml Umebygdens tingsrätt för Västernorrlands, Västerbottens och Norrbollens län.

Beträffande fastighetsdomstolarnas framlida kompetensområde föreUgger redan nu vissa definUiva beslut. Enligl 15 kap. 1 § FBL, vilken träder i krafl den 1 januari 1972, skall faslighelsbildningsmål, dvs. mål som fullföljs från faslighelsbildningsmyndighet enligl bestämraelserna i nämnda kapitel, prövas av fastighetsdomstol. I 7 § lagen (1970: 989) om införande av fastighelsbildningslagen (FBLP) föreskrivs atl mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid FBL:s ikraftträdande skall prövas av fastighetsdomstolen. Delsamma skall gälla sådant besvärsmål enligt 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad (FBLS) som vid samma tidpunkt är anhängigt hos vederbörande myndighet. Även JB, vilken likaledes träder i krafl den 1 januari 1972, innehåller bestämmelser om prövning av fastighetsdomstol. Enligl 8 kap. 32 § första stycket skall sådan domstol la upp klandertalan mol arrendenämnds beslut liksom arrendetvist som inle ankommer på arrendenämnds prövning och vissa ärenden rörande arrende och enligt 12 kap. 71 § första stycket gäller detsamma klandertalan mot hyresnämnds beslut och hyrestvist som inle ankommer på hyresnämnds prövning, om målet inte rör kollektivavtal. Fastighetsdomstol skall alltså vara exklusivt forum i arrende- och hyrestvister. Detla gäller också mål om lagsökning eller belalningsföreläggande. EnUgt 12 kap. 71 § andra stycket JB skall fastighetsdomstol i hyresmål beslå av ordföranden och den andre lagfarne ledamoten saml tre nämndemän. Enligl 17 § första stycket lagen (1957: 390) om fiskearrenden i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1972 (1970:1018) skall fastighetsdomstol vara exklusivt forum också i tvister om fiskearrende. På fastighetsdomstol skall vidare fr. o. m. nämnda dag enligl lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder ankomma att pröva dels besvär mot sådan nämnds awisnings- och avskriv-

Prop. 1971:106 82

ningsbeslut samt beslut om vissa ersättningar (22 §), dels frågor om utdömande av vite enligt nämnda lag (27 §).

Slutligen kan nämnas atl fastighetsdorastol enligt 77 § i den i prop. 1971: 12 föreslagna nya bosladsrältslag som är avsedd atl träda i kraft den 1 januari 1972 skall handlägga även vissa bostadsrättslvister.

3.1.2 Ägodelningsrätterna

De grundläggande reglerna om ägodelningsrätt finns i 21 kap. JDL och 6 kap. 16 § FBLS. För varje dorasaga finns en ägodelningsrätt. I allmänhet beslår ägodelningsrätten av en ägodelningsdomare som ordförande samt tre ägodelningsnärandeman. Om domsaga helt eller delvis utgörs av stad vars rådhusrätt ersatts av tingsrätt, är emellerlid tingsrätten ägodelningsrätt, vilket innebär att ägodelningsrätten beslår av tre lagfarna domare. Kungl. Maj:t kan dock för sådan domsaga föreskriva all ägodelningsrätten skall ha den sararaansättning som följer av huvudregeln. Ägodelningsdomare skall i regel utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten, men viss möjlighet finns att förordna gemensam ägodelningsdomare för två eller flera domsagor. Ägodelningsnärandeman utses genom val för sex år och till etl anlal av sex för varje domsaga. Ägodelningsnärandeman bör vara allmänt betrodd, kunnig i lanthushållning och väl förtrogen med ortens förhållanden. Han skall vara valbar till närandeman i domsagan och får inle ha uppnått 65 års ålder. Överlantmälaren och länsarkitekten kan kallas alt biträda ägodelningsrätten.

Bestämmelser all mål skall las upp av ägodelningsrätt finns i JDL och FBLS. Dessutom finns sådana bestämmelser i bl. a. lagen (1926: 336) om sammanläggning av fasligheter å landet, lagen (1930: 99) om delning av faslighet vid ändring i rikels indelning m. m., lagen (1932: 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, lagen (1952: 152) om sammanföring av samfälld vägmark och av järnvägsmark med angränsande fastighet m. m. och lagen (1969: 140) om rätt för innehavare av järnväg all påkalla ägoulbyte. Alla nu nämnda lagar skall enligl 2 § FBLP upphöra all gälla när FBL träder i kraft. Också lagen (1932: 230) med särskUda bestämmelser ora äldre ägogränser innehåller bestämmelse om alt mål skall prövas av ägodelningsrätt. Denna lag upphävs enligl 2 § JP i samband med all JB träder i krafl.

Föreskrifter atl mål skall tas upp av ägodelningsrätt fiims i övrigt i 12 § sista stycket och 34 § lagen (1921: 378) om ströängars indragande lill kronan, 11 § första stycket lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare atl inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (en-sillariagen), 37, 86 och 105 §§ lagen (1939: 608) om enskUda vägar, 23 § första stycket lagen (1943: 431) om allmänna vägar, 4 § första stycket lagen (1945:119) om stängselskyldighel för järnväg m. m., 11 § första stycket och 18 § andra stycket lagen (1962: 270) om äganderätts-

Prop. 1971:106 83

utredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall, 21 § första stycket lagen (1966: 700) om vissa gemensamhelsanläggningar och 10 § första stycket legaliseringslagen (1968: 578).

3.1.3 Expropriationsdomstolarna

I fråga om expropriationsdomstol finns de grundläggande bestämmelserna i 14—19 §§ ExL. Det finns en expropriationsdomstol för varje domsaga. Expropriationsdomstol består av ägodelningsdomaren i orten som ordförande, två särskUt utsedda expropriationslekniker och två nämndemän i orten. I mål av mindre betydelse är domstolen domför med ordförande, nämndemän och en tekniker. Expropriationstekniker förordnas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t besläramer. De utses för sex år i sänder för varje län lill lämpligl antal. Hälften av dem skall ha erfarenhet av fastighetsvärdering i tätort och hälften erfarenhet av sådan värdering på landet. Av de båda nämnderaännen bör den ene äga fastighet men den andre inle.

Föreskrifter att mål skall tas upp av expropriationsdomstol finns, förutom i ExL, i 2 kap. 18 § första stycket och 4 kap. 10 § första stycket VL, 14 § 1 och 3 mom. lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndig-heter ra. m., 1 § sista stycket lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 4 kap. 24 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 24 § andra stycket lagen om allmänna vägar, 23, 39, 46, 53, 65, 69, 71, 85 och 117 §§ byggnadslagen (1947: 385), 2 § andra stycket lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, 4 § lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av räll till grava m. ra., 10 § och 11 § andra stycket lagen (1960: 690) ora byggnadsminnen samt 33 §, 34 § andra stycket och 35 § andra styckel naturvårdslagen (1964: 822).

Lagen om nyttjanderätt till fast egendom upphävs i samband med JB:s ikraftträdande. Bestämmelsen i 4 kap. 24 § har emellerlid i sak oförändrad överförts till 13 kap. 23 § JB. Beträffande byggnadslagen träder vissa ändringar i kraft den 1 januari 1972 (1970: 992). Ändringarna innebär bl. a. alt 46 § upphävs och all hänvisningen till expropriationsdomstol i 39 § utgår.

Enligt 6 § lagen (1924: 384) om återköpsrätt till fast egendom skaU lalan om återköpsrätt väckas vid expropriationsdomstol. Lagen upphörde alt gälla med utgången av år 1968 men skaU fortfarande tillämpas på återköpsrätt som då bestod. Efler utgången av år 1973 får återköpsrätt dock inte göras gällande.

3.1.4 Vattendomstolarna

Valtendomstolsorganisalionen regleras i sina huvuddrag i 11 kap. 2— 15 §§ VL och kungörelsen (1959: 363) om rikels vattendomstolar. Antalet vallendomstolar, som enligl 11 kap. 9 § första stycket VL bestäms av

Prop. 1971:106 84

Kungl. Maj:t, är f.n. sex. Övre Norrbygdens vattendomstol i Luleå, Nedre Norrbygdens i Umeå, Mellanbygdens i Östersund, Österbygdens i Stockholm, Söderbygdens i Växjö och Väslerbygdens i Vänersborg. Gränserna mellan de olika vallendomslolarnas domkretsar skall enligt 11 kap. 9 § andra stycket följa vattendelare mellan olika vattensystem. Kungl. Maj:t har i nyssnämnda kungörelse meddelat närmare föreskrifter om dessa gränser. Vallendomstolarna är frislående från de allmänna underrätterna och lyder i administrativt hänseende under Svea hovrätt såsom vattenöverdomstol.

Vattendomstol består enligt 11 kap. 2 § av en valtenrältsdomare som ordförande, vilken skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv, två vatlenrällsingenjörer, vilka skall vara sakkunniga och erfarna i vattenfrågors tekniska behandling, samt två vatlenrätlsnämndemän. I mål rörande förelag som är ulan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och som inte berör motstående intressen av någon betydelse är domstolen domför med ordförande, nämndemän och en vallenrätlsingenjör. Enligt 3 § stadgan (1960: 306) för vattendomstolarna skall valtenrätlsingenjörerna ha sakkunskap särskilt i fråga om byggande i vallen (vallenbyggnadstek-niska ingenjörer) eller särskilt i fråga om torrläggning av mark (agrikul-turtekniska ingenjörer). Om två valtenrätlsingenjörer skall tjänstgöra i domstolen skall den ene vara vatlenbyggnadsleknisk ingenjör och den andre agrikullurteknisk ingenjör. I raål om grundvallen eller avloppsvatten kan dock i stället för endera förordnas annan ingenjör med särskild sakkunskap i äranel. Valtenrätlsnämndemännen bör vara allraänt betrodda och kunniga om sin orts förhållanden saml skall vara valbara tUl nämndemän vid allmän underrätt och får inte ha uppnått 65 års ålder. Varje ledamot i domstolen har vid omröstning en röst (11 kap. 12 §). Vattenrätlsdomare och vatlenrättsingenjör utnämns av Kungl. Maj:t som också bestämmer om samme vallenrätlsingenjör skall tjänstgöra vid mer än en vattendomstol (11 kap. 3 §). Vattenrättsingenjör brukar utnämnas vid rikets samtliga vattendomstolar med tjänstgöringsskyldighet företrädesvis vid en av dem. Vatlenrätlsnämndemän utses genom val för sex år. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fastställer del anlal nämndemän som skall utses för varje domsaga (11 kap. 4 §). Valtenrättsdomaren bestämmer för varje mål vilka nämndemän som skall tjänstgöra i domstolen. Till tjänstgöring bör kallas nämndemän från det län som berörs av målet. Om mer än ett län berörs, avgör valtenrättsdomaren om nämndemännen skall tas från olika län eller ell av dem (11 kap. 5 §). Hos vattendomstol skall enUgt 11 kap. 8 § en eller flera vattenrättssekreterare (fiskalspersonal) vara anställda.

I VL finns inte några bestämmelser om atl vattendomstol kan vara domför med ordföranden ensam. Däremot innehåller lagen en rad regler om all vissa ålgärder av förberedande karaktär och vissa beslut ankommer på vallenrällsdomaren, i vissa fall vattenrällssekrelerare.

Prop. 1971:106 85

Vattendomstol handlägger och prövar vattenmål. Vad som skall hänföras tiU vattenmål anges i 11 kap. 17—21 §§ VL. Talan mol avgöranden av vattendomstol fullföljs i vattenöverdomstolen.

3.2 Förslagen i departementspromemorian och vattenlagsutredningens betänkande

3.2.1 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde

I departementspromemorian konstateras lill en början att det vid fastighetsdomstolarnas tillkomst förutsattes all dessa skall utgöras av allmänna underrätter — tingsrätter — som i särskild sammansättning skaU pröva mål med anknytning lill fast egendom, främst sådana som rör fastighelsbUdning och fastighetsvärdering. Genom att målen koncentreras lill etl begränsat anlal domstolar med stora domsområden saml genom reglerna om domstolarnas sammansättning och om förfarandet skapas garantier för att målen handläggs och prövas på ett sätt som uppfyller både rättssäkerhetens och effektivitetens krav. Mot bakgrund härav läggs i promemorian fram förslag tiU hur fastighetsdomstolarnas kompetensområde närmare skall bestäraraas.

När JDL och FBLS upphävs i saraband med all FBL träder i kraft upphör ägodelningsrätterna all finnas lill. Fastighetsdomstolarna bör enligl promemorian uppenbarligen överta ägodelningsrätlernas nuvarande uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall gälla även i fortsättningen. De lagar det här är fråga om har angetts i avsnitt 3.1.2. Samtliga dessa lagar behöver överarbetas även i andra avseenden med anledning av den nya fastighetsbildningslagstiflningen. Eftersom arbete härraed pågår inora jusliliedeparteraenlet läggs inle några förslag lill ändringar i dessa lagar fram i promemorian. SannoUkt kommer dock även efter utgången av år 1971 all i olika lagar och andra författningar finnas kvar uttryck som ägodelningsrätt, ägodelningsdomare och ägodelningsnärandeman. Därför bör lämpligen i en övergångsbestämmelse föreskrivas all dessa uttryck efter utgången av år 1971 skall avse fastighetsdomstol, ordförande i fastighetsdomstol resp. nämndeman i fastighetsdomstol.

Vad beträffar expropriationsmålen har enligl promemorian efler riksdagsbehandlingen av prop. 1969: 44 med förslag till FDL inle tillkommit någonting nytt som ger anledning all frångå den därvid gjorda.bedömningen att dessa mål lämpligen bör överföras till fastighetsdomstolarna. Expropriationsdomstolarna bör på samma sätt som ägodelningsrätterna avskaffas och ersättas av fastighetsdomstolarna fr. o. m. den 1 januari 1972. Detla föranleder ändringar i 14, 20, 38, 42, 67 och 89 §§ ExL. Vidare föreslås all 13, 15—19, 28 och 29 §§ samma lag upphävs, eftersom motsvarigheter liU dessa bestämmelser finns i FDL.

Inom komraunikationsdeparlemenlel förbereds förslag till ny lag om

Prop. 1971:106 86

allmänna vägar på grundval av vägsakkunnigas betänkande (SOU 1968: 17) Allmänna vägar. Eftersom det kan förutses all mål enUgt den nya lagen, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, föreslås bli handlagda av fastighetsdomstol, har den nu gällande lagen om allmänna vägar förbigåtts i promemorian. Även gruvlagstiftningen är f. n. under översyn. Ny lagstiftning förbereds inom industridepartementet på grundval av gruvrättsutredningens betänkanden (SOU 1969: 10) Ny gruvlag och (SOU 1970: 45) GruvrätlsUg speciaUagsliftning. Någon ny lagstiftning torde dock inte hinna genomföras tUl den 1 januari 1972. De bestämmelser inom gruvrällen som föreskriver att frågor skall prövas av expropriationsdomstol bör därför anpassas till den situation som inträder när expropriationsdomstolarna avskaffas. Några andra ändringar på gruvrätlens område har däremot inle övervägts i promemorian.

De bestämmelser utanför ExL och lagen om allmänna vägar som innebär att mål skall las upp av exproprialionsdorastol har redovisats i avsnitt 3.1.3. Alla dessa mål avser inlösen av fast egendom eller ersältning för skada och intrång på sådan egendom eller i övrigt frågor som fastighetsdomstol skaU vara specielll skickad all pröva. Därför föreslås att ordet expropriationsdomstol fr. o. m. den 1 januari 1972 byts ul mol fastighetsdomstol i de paragrafer där det nu direkt utsägs vid vilken domstol talan skall väckas. De paragrafer som bara hänvisar liU forumbe-slämmelser i ExL eUer byggnadslagen behöver däremot inle ändras. Inle heller anses någon ändring i den redan upphävda lagen om återköpsrätt till fast egendom böra komma i fråga. På grand av dessa överväganden läggs i promemorian fram förslag lill ändrad lydelse av 4 kap. 10 § VL, 13 kap. 23 och 24 §§ JB, 23, 53, 65 och 137 §§ byggnadslagen, 4 § lagen ora inlösen i vissa fall av räll lill gruva m. m., 10, 11 och 12 §§ lagen om byggnadsminnen saml 33, 34, 35 och 36 §§ naturvårdslagen. Vidare föreslås att i en övergångsbestämmelse föreskrivs all, om i lag eller annan författning förekommer något av uttrycken exproprialionsdorastol eller expropriationslekniker, detla uttryck efter utgången av år 1971 skall avse fastighetsdomstol resp. teknisk ledamot i fastighetsdomstol. En sådan övergångsbestämmelse föranleder att eventuella mål om återköpsrätt skall handläggas vid fastighetsdomstol.

När det gäller mål som f. n. handläggs av allmän domstol konstateras i promemorian att fastighetsdomstol enligl JB blir exklusivt forum i arrendetvister och hyrestvister. Detsamma gäller tvister om fiskearrende saml, enligl förslaget till ny bosladsrältslag, bostadsrällstvister. En kategori av mål som har många beröringspunkter med nu nämnda tvister är sådana som avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel. I promemorian anförs att dessa mål rimligen bör handläggas av samma domstol som prövar hyrestvister. Forumregeln i 17 § tredje stycket sistnämnda lag före-

Prop. 1971:106 87

slås därför ändrad. Detsamma gäller regeln i 11 § Iredje styckel om klander av förvaltningen.

Bland de övriga mål söm kommer i fråga att föra över från allmän domstols till fastighetsdomstols kompetensområde behandlas i promemorian först mål om inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom. Mål ora inlösen enligl 10 § jordförvärvslagen (1965: 290) rör såväl markanvändnings- som fastighetsvärderingsfrågor. Sådana mål föreslås därför överflyttade lUl fastighetsdomstol genom ell tillägg tUl 11 § första stycket andra punkten nämnda lag. Vidare anförs all det saknas anledning atl i processuellt avseende behandla mål om inlösen av jord enligt 5 § jordhävdslagen (1969: 698) på annat sätt än raål ora inlösen i aUmänhet. Fastighetsdomstol föreslås därför genom en ändring i 5 § andra stycket nämnda lag bli behörig alt pröva också sådana raål. I 4 § JP föreskrivs atl sådan lösningsrätt avseende ofri lorat i stad sora följer av 4 kap. 6 § äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighel fortfarande skall tillkomma markens ägare. I promemorian anförs att mål om sådan lösningsrätt torde vara sällsynta och så småningom helt upphöra men atl någon anledning alt i processuellt hänseende behandla dem annorlunda än andra mål om inlösen inte finns. Därför föreslås ett tillägg till berörda paragraf i JP med föreskrift atl mål som avses i paragrafen skall tas upp av fastighetsdomstol.

Enligl gällande lagstiftning har allmän domstol all i åtskilliga fall pröva frågor som huvudsaldigen rör fastighetsteknik eller fastighetsvärdering. I den mån mål där sådana frågor förekoraraer slår fastighetsbildnings- eller exproprialionsraålen mycket nära bör de enligt promemorian överföras lill fastighetsdomstol.

Det ankommer nu på aUmän domstol all pröva vissa tvister enligl ExL. I promemorian föreslås alt tvister om ersältning för skada vid förundersökning för expropriation (72 § första stycket), tvister om ändring, flyttning eller borttagande av elektrisk svagslrörasledning (96 § första och andra styckena) samt tvister om ersältnmg till jordägare i fall då ex-proprialionssökande som har nyttjanderätt till marken sitter kvar utöver den dag då nylljanderälten skolat upphöra (104 § andra styckel) överförs till fastighetsdomstols kompetensområde. Frågor som avses i 75 § byggnadslagen, dvs. tvister om ersättning för skada på intilliggande mark m. m. till följd av all område som har varit avsett lill allmän samfärdsel vid genomförandet av stadsplan blir använt för annat ändamål eller ändrat tiU sitt höjdläge, bör enligt promemorian inle prövas i annan ordning än övriga ersättningsfrågor enligl byggnadslagen. Därför föreslås all elt nytt andra stycke införs i 75 § med hänvisning till bestämraelserna i 65 § om handläggningen av tvister ora ersättning för gatumark. I denna paragraf föreskrivs bl. a. att kommunen skall svara för rättegångskostnaderna i målet, om inle annat finnes skäligt med hänsyn lill omständighe-

Prop. 1971:106 88

terna. Den föreslagna hänvisningen innebär alt denna koslnadsregel blir tUlämplig också på tvister enligt 75 §, vilket enligl promemorian förefaller befogat.

Ersättningsfrågor enligl lagen (1942: 350) om fornminnen handläggs f. n. av allmän domstol. Något avgörande skäl all låta sådana mål och mål om ersättning enligl lagen om byggnadsminnen behandlas vid olika slag av domstolar synes enligt promemorian inle föreligga. Vidare bör samma forumregler gälla för alla slag av tvister enligt fornminneslagen. På grund härav föreslås att tvister om ersältning för kostnad eller skada till följd av att riksantikvarien låter undersöka eller vidtar annan åtgärd med fast fornlämning (5 § Iredje stycket), om ersältning liU den som vägras tillstånd att rubba, förändra eller ta bort fast fornlämning (7 § första styckel) samt om kostnad för särskild undersökning av fom-lämning eller särskUd åtgärd för att bevara fornlämning (9 § första styckel) skall prövas av fastighetsdomstol.

I enlighet med vad som nu gäller enligl 51 § andra stycket miljöskyddslagen och vad som föreslås beträffande tvist om ersältning för skada vid förundersökning för expropriation föreslås att fastighetsdomstol också skall ta upp mål om ersättning för skada och intrång vid undersökningsarbete enligl 14 kap. 5 § 1 mora. VL. Sådana mål prövas f. n. av allmän domstol.

F.n. gäller enligt 11 § andra stycket första punkten lagen om byggnadsminnen och 34 § andra stycket första punklen naturvårdslagen att fordringshavares talan mot staten om ersättning för förlusl lill följd av atl nedsättning hos länsstyrelsen av fastställd ersältning inte har skett skall väckas vid allmän domstol. Enligl promemorian framstår det emellertid som den mest rationella ordnmgen all samma domstol som har att handlägga mål om ersättning för skada eller inträng också skall la upp därav föranlett följdmål av nyssnäranl slag. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen föresläs därför ändrade också med hänsyn härtill.

Slutiigen föreslås i proraeraorian att 46 § lagen (1933: 269) om ägofred ändras så all faslighelsdoraslol skall pröva också mål om stängselskyldighel och betesreglering enligt denna lag. Sådana mål rör näraligen främst frågor om fastighetsteknik och i viss mån också fastighetsvärdering.

I fortsättningen diskuteras i promemorian om del är möjligt och lämpUgl atl lill fastighetsdomstol överföra ytterligare kategorier av mål som har anknytning lUl fast egendom och som nu handläggs av allmän domstol. Som exempel på mål där frågor om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering uppkommer nämns mål om servitut enligl 14 kap. JB, om grannelagsrättsliga förhållanden enligt 3 kap. JB och om byggnadsentreprenad. Det anses dock inle påkallat att vidga faslighelsdomslolarnas kompetensområde all omfatta dessa typer av mål. Som ell väsentligt skäl för denna ståndpunkt anges all svåra gränsdragningsproblem skulle

Prop. 1971:106 89

kunna uppslå. En i detalj fixerad skiljelinje skulle många gånger förefalla godtycklig och en i mera generella ordalag utformad regel om fastighetsdomstolarnas kompelens skulle bli svårtillämpad.

Med hänsyn till alt fastighetsdomstol enligl JB blir exklusivt forum i arrende- och hyrestvister och dessutora föreslås överta exproprialions-doraslols uppgifter i fråga ora loralrällsmäl skuUe del kunna betraktas som följdriktigt all också andra nylljanderätlslvisler prövas av faslighelsdoraslol. En sådan lösning avvisas dock i promemorian. Anledningen lill all arrende- och hyrestvister har förts till fastighetsdomstolarna är atl dessa mål bör koncentreras lill färre och större domslolsenheler och att de bör prövas i en domslolssammansältning raed starkt lekmannainslag. De lomlrällslvisler som avses i 13 kap. 23 § JB är å sin sida av speciellt slag och slår expropriationsmålen myckel nära. Inget av nu anförda skäl föreligger i fråga om andra nyttjanderättslvisler. Beträffande tvister angående panträtt i fast egendom eller tomträtt anförs i proraeraorian atl sädana tvister sällan torde röra frågor som fastighetsdomstolarna skall vara särskilt skickade all bedöma. Eftersom panträtten dessutom har etl intimt samband med inskrivningsväsendel bör panträtlstvister inle koncentreras lill fastighetsdomstolarna, åtminstone inte så länge del i princip finns en inskrivningsmyndighet i varje domsaga.

Vad sedan angår äganderältstvisler anmärks i proraeraorian atl della begrepp i allraänhel används som en tämligen vidsträckt samlingsbeteckning för tvister av skilda slag. Fastighetsdomstol synes i och för sig vara lämpligl forum för flertalet av dessa tvister. Det lorde finnas fog för antagandel alt de flesta äganderältstvisler som gäller fastighetsindelningens beskaffenhet i praktiken kommer all prövas vid förrättning enligt FBL och i andra instans av fastighetsdomstol. De förhållandevis få tvister av della slag som inle tas upp i denna ordning lorde i de allra flesta fall ha samband med sådana frågor som bör prövas av allraän doraslol. Vid remissbehandlingen av faslighetsbildningskomraitléns förslag lill FBL gjordes frän några håll gällande alt fastighelsbildningsmyndighelen borde få exklusiv behörighet alt handlägga frågor om fastighetsindelningens beskaffenhet. Departementschefen påpekade emellerlid (prop. 1969: 128 s. B 789) alt det ibland föreligger ett samband mellan sådana frågor och frågor som faller under allraän domstols behörighet och att en forumregel av antytt slag därför skulle kunna medföra betydande processuella svårigheter, varför försiktigheten syntes bjuda alt man håller möjligheten alt slämningsvägen få indelningsfrågor prövade av allmän doraslol öppen. I promemorian anförs all delta uttalande synes äga än större giltighet i fråga om andra äganderältstvisler än dem som rör fastighetsindelningens beskaffenhet. Med hänsyn härtill föreslås inle någon från gällande rätt avvikande bestämmelse om forum i äganderältstvisler. Samma skäl åberopas mot alt göra fastighetsdomstol behörig all ta upp mål enligt 5 kap. JB om verkan av att fast egendom frånvinnes någon efler

Prop. 1971:106 90

klander och mål enligl 2 kap. JB om vad som är tillbehör till fast egendom.

SlutUgen behandlas i promemorian frågan om forum i mål enligt skogsvårdslagen (1948: 237). Antalet mål enligt denna lag är numera mycket litet. Huvudlinjerna i skogspolitiken övervägs av skogspolitiska utredningen som väntas avsluta sill arbete under år 1971. Det kan antas alt skogsvårdslagen så småningom blir helt omarbetad. Med hänsyn härtill föreslås inle någon ändring av forumreglerna i delta sammanhang.

3.2.2 Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet

Förslaget i deparlemenlspromeraorian innebär alt den tekniske ledamoten alllid skall della i handläggningen av andra mål än hyresmål, bo-stadsrällsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighel. Visserligen påpekas, genom hänvisning till uttalanden av faslighelsbildnings-koramillén, alt behovet av teknisk expertis stundom kan vara mindre starkt framträdande. Den föreslagna ordningen anses emellerlid motiverad med hänsyn lill önskemålet om så enkla och lättillämpade samman-sällningsregler som möjligt. Även om teknisk expertis i enstaka fall skulle vara obehövlig anses regeln inle utgöra någon olägenhet. Vad beträffar hyresmål, bosladsrältsmål och raål ora tvångsförvaltning av bosladsfaslighet, som i allmänhet inte innehåller några tekniska moment, framhålls i proraeraorian att del i undanlagsfall kan föreligga behov av teknisk expertis i doraslolen, t. ex. i hyrestvist angående affärslokal. I sådana fall vore det mindre lyckligt om det helt saknades möjlighet all låta den tekniske ledamoten della i handläggningen. För dessa raållyper föreslås därför att domstolen i regel skall beslå av de lagfarna ledamöterna och tre nämndemän men all den tekniske ledamoten får ingå i domstolen i stället för en av näranderaännen, om ordföranden med hänsyn lill målels beskaffenhet finner särskilda skäl föreligga därtill. Reglerna om fastighetsdomstols sararaansättning bör enligt promemorian vara samlade i en enda författning. De har sin plats i 3 § FDL. Denna paragraf föreslås ändrad med hänsyn härtill, varvid 12 kap. 71 § andra stycket JB kan ulgå.

Även domförhelsreglerna bör enligt promemorian lill alla delar finnas i FDL och inle som nu delvis i en tillämpningskungörelse. Såvitt avser måls avgörande ulan huvudförhandling och annan handläggning som inte sker vid sådan förhandling eller syn på stället samt vidtagande av förberedande ålgärder anses de nuvarande reglerna väl lämpade för alla slag av mål som föreslås ankomma på fastighetsdomstol. Etl undantag utgör dock de fall då mål får avgöras i materiellt hänseende utan huvudförhandUng, t. ex. enligt 16 kap. 8 § första stycket FBL. Liksom tingsrätt bör fastighetsdomstol kunna bestå av en lagfaren ledamot vid huvudförhandling som sker i förenklad form. 4 § FDL föreslås därför få sådan avfattning att fastighetsdomstol blir domför med en lagfaren ledamot vid

Prop. 1971:106 91

måls avgörande utan huvudförhandling, om avgörandet inle innefattar prövning av saken, vid huvudförhandling som sker i förenklad form saml vid annan handläggning som inle sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Vidare föreslås att åtgärd som avser bara måls beredande får vidtas av lagfaren ledamot av fastighetsdomstolen eller av tjänsteman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvistemål eller av teknisk ledamot i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

Enligt 17 § andra stycket andra punklen ExL bör vid kallelse av nämndemän i expropriationsmål såvitt möjligt iakttas all den ene är ägare av fastighet men den andre inte. Denna bestämmelse föreslås överflyttad till 8 § FDL och utsträckt lill all gälla också andra mål om Ivångsförvärv av fast egendom.

När del gäller ärenden som ankommer på fastighetsdomstol följer av 2 § FDL all lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall gälla i tillämpliga delar i den mån inle annat föreskrivs i FDL eller annan författning. F. n. är fastighetsdomstol vid handläggning av ärende domför med en lagfaren ledamot enligl 11 § sista stycket kungörelsen om fastighetsdomstol. Enligl proraeraorian torde denna regel inte kunna bibehåUas när fastighetsdomstolarna skall la upp också andra ärenden än sådana som har samband med mål enligl miljöskyddslagen. Om regeln slopas ulan all ersättas av någon annan bestäraraelse blir doraför-hetsreglerna i 6 § lagen om handläggning av domstolsärenden tillärapliga. Detla leder lill att fastighetsdorastol skall ha den sararaansättning sora enligt 3 § FDL krävs för doraförhel i allraänhel i raotsvarande utsträckning som tingsrätt skall vara fullsullen vid handläggning av domstolsärende. Någon särskild bestämmelse i FDL om handläggning av ärende föreslås därför inle.

Slutligen anförs i promemorian all del inte f. n. finns anledning att frångå eller komplettera de kvalifikationskrav på ledaraot i fastighetsdorastol som uppställs i FDL.

3.2.3 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen

I 7 § FBLP föreskrivs att mål eUer ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid FBL:s ikraftträdande prövas av fastighetsdomstolen. Enligl 8 § skall sådant mål eller ärende handläggas i den ordning som är föreskriven för faslighelsbildningsmål. I promemorian föreslås en motsvarande kompelensregel också beträffande mål eller ärende som är anhängigt hos expropriationsdomstol, när dessa domstolar avskaffas. Om handläggningen då har fortskridit så långt atl huvudförhandling påbörjats, bör dock exproprialionsdomslolen få fullfölja och avsluta handläggningen.

Arrende- eller hyrestvist vari lalan väckts före nya jordabalkens ikraftträdande skall enligt 46 § första stycket och 50 § JP behandlas enligt äldre bestämmelser. Med hänsyn lill alt övergångsbestämraelserna

Prop. 1971:106 92

bör göras så enhetliga som möjligt föreslås i promemorian alt samma reglering skall tillämpas också på andra mål och ärenden som allmän domstol vid utgången av år 1971 varit behörig all la upp.

3.2.4 Fastighetsdomstolarnas domkretsar

I ell särskilt avsnitt av proraeraorian behandlas frågor ora faslighelsdomslolarnas lokalisering och domkretsar. Dessa frågor ankoraraer på Kungl. Maj:l all avgöra. Med anledning härav skaU här endasl nämnas all förslagel innebär atl det i princip inrättas en fastighetsdomstol i varje län, i regel lokaliserad lill den ort som är säte för länsstyrelsen. Vidare påpekas i promemorian alt del kan vara lämpligt atl samraanföra mål av viss typ från två eller flera fastighetsdomstolars domkretsar till en sådan domstol. Såvitt gäller hyresmål kan della ske med stöd av bemyndigandet för Kungl. Maj:t i 12 kap. 71 § första stycket JB.

3.2.5 Vattendomstolarna

Vattenlagsuiredningen anser sig kunna ulgå från alt den judiciella prövningen enligt en ny vattenlag kommer all förläggas lill fastighetsdomstolarna, vilket innebär all vattendomstolarna kan avvecklas. Som skäl för en sådan omläggning anförs all del råder ell påtagligt samband mellan värderingsfrågorna i vallenmål och i sädana mål som skall hänföras till fastighetsdomstolarnas kompetensoraråde. Vidare påpekas all vallendoraslolarnas arbetsbörda, i varje fall på längre sikt, lorde undergå sådana förändringar all en översyn av doraslolsorganisalionen under alla förhållanden blir nödvändig. Det finns anledning anta all den nuvarande organisationen så småningora blir överdiraensionerad. Den arbetskraft som till följd av utvecklingen blir disponibel utnyttjas bäst inom ramen för den större, mera flexibla organisation som de allraänna underrätterna bildar.

De ändringar i fråga om Kungl. Maj:ls prövningsrätt som utredningen föreslår kan i och för sig genomföras ulan att man rubbar den nuvarande valtendomslolsorganisalionen. Denna skulle alltså övergångsvis kunna finnas kvar. Emellertid pågår f. n. ett omfattande reformarbete på del allraänna domstolsväsendets oraråde och utredningen anser det motiverat atl överväga om inle den avveckling av vatlendorastolarna sora förr eller senare blir nödvändig kan samordnas med delta reformarbete. Utredningen pekar i detla sammanhang på riskerna för alt en längre lids osäkerhet rörande vallendoraslolspersonalens fraralid kan få icke önskvärda effekter på domstolarnas arbetsresultat bl. a. lill följd av omfattande personalavgång från domstolarna.

Av olika skäl, bl. a. del förhållandet all domsområdena bör sammanfalla med nederbördsområden, räknar utredningen med atl vallenmålen får koncentreras lill ell fåtal fastighetsdomstolar. Utrednuigen har i första hand undersökt möjligheterna alt omedelbart överföra vattenrätts-

Prop. 1971:106 93

skipningen på vissa fastighetsdomstolar. Härvid skulle emellerlid vallen-domslolsorganisalionen få behållas för handläggning av de mål som anhängiggörs innan reformen träder i kraft, medan nytillkommande mål får behandlas vid fastighetsdomstol. En sådan ordning anses förenad med praktiska ölägenheter av olika slag. Ell syslem med dubbla domstolar under flera år måste sålunda le sig förvillande från parissynpunkt. Vidare torde personalsvårighelerna bli betydande, även om sararaa personal i viss utsträckning kan tjänstgöra i både vattendomstol och fastighetsdomstol. Ytterligare frarahålls all de nytillkommande vallenmålen kommer alt omfatta frågor om lillslånd och därmed förenade villkor och att fastighetsdomstols sammansättning inte i första hand har anpassats för frågor av detla slag. Slutligen pekas på de laglekniska svårigheter reformen skulle medföra. Utredningen anser sig mol bakgrund härav inle kunna föreslå att vattenrättsskipningen redan nu förs över till fastighetsdomstolarna.

Enligl utredningens mening får man den smidigaste övergången från det garala till del nya systerael genora en reform i två etapper. Redan i samband med alt faslighelsdomslolsorganisationen byggs ut bör man försöka bedöma lill vilka domstolar vattenrättsskipningen i framliden bör förläggas. Vattendomstolarna bör därefter i en första reformelapp övergångsvis knytas till den allmänna underrätlsorganisationen på sararaa sätt som fastighetsdomstolarna. Efter denna etapp, som lämpligen bör genomföras den 1 januari 1972, skulle det finnas etl mindre anlal allmänna underrätter, förslagsvis sex, vilka som fastighetsdomstol dömer i bl. a. fastighetsbildnings- och immissionsmål och som valtendoraslol i vallenraål. Vattendomstolarna upphör därmed atl vara självständiga organisatoriska enheter men består som ett judiciellt begrepp. I en andra reformelapp, som bör genomföras samtidigt som en ny vallenlag träder i krafl, förs de judiciella uppgifterna över på fastighetsdomstolarna. De ölägenheter som utredningen funnit förenade med en omedelbar reform av den innebörden torde huvudsakUgen kunna undvikas. Den judiciella prövningen kan visserligen övergångsvis korama atl ske dels hos valtendoraslol såvitt gäller anhängiga mål och dels hos fastighetsdomstol beträffande nya mål. Uppgifterna ankomraer emellertid med utredningens förslag då i båda fallen på samma underrätt, låt vara i olika sammansättning.

Utredningens förslag genomförs laglekniskt genom ett tillägg lill 11 kap. 1 § första styckel VL, där det anges alt tingsrätt som Kungl. Maj:l bestämmer skall vara vattendomstol. Bemyndigandet i 11 kap. 9 § för Kungl. Maj:l alt bestämma antalet vattendomstolar blir därigenom överflödigt och kan upphävas. Det finns enligl utredningen inte anledning atl göra någon ändring beträffande vad som nu gäller om vattendomstolarnas domsområden och kansliorternas belägenhet.

I detla sammanhang lar utredningen upp vissa frågor om vallendom-

Prop. 1971:106 94

stols sararaansättning. Enligt 11 kap. 2 § första styckel VL är vattendomstol beslutför med en lagfaren vallenrällsdomare som ordförande, två vatlenrältsingenjörer och två valtenrätlsnämndeman. I vissa bagatellartade mål är domstolen beslutför raed ordförande, nämndemän och en vattenrättsingenjör, nämligen i mål om förelag som är ulan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och som inle heller berör motstående intressen av någon betydelse.

Med hänsyn till all de tekniska problemen i de större målen normalt spänner över elt stort fält kräver enligt utredningen domstolens befattning med dessa mål alltjämt medverkan av två ingenjörer. Bl. a. av delta skäl kan domförhelsreglerna inle nu bringas till fullständig överensstämmelse med vad som gäller beträffande fastighetsdomstol, dvs. två lagfarna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vissa ändringar kan dock övervägas beträffande de tekniska ledamöterna i domstolen. Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket skall vallenrätlsingenjör vara sakkunnig och erfaren i vallenfrågors tekniska behandling. Av stadgan för vattendora-stolarna framgår atl ingenjörerna skaU ha antingen vatlenbyggnadsleknisk eller agrikullurteknisk grundutbildning. Utredningen föreslår atl sistnämnda kompetenskrav slopas och ersätts av etl krav på erfarenhet av fastighetsvärdering. Vad beträffar antalet tekniska ledamöter påpekar utredningen all ell förhållandevis stort anlal vallenmål är av enkel beskaffenhet och all de tekniska frågorna i sådana raål i allmänhet inte kräver alt två ingenjörer medverkar i domstolen. Den nuvarande möjligheten all handlägga mål med en vattenrättsingenjör utnyttjas dock ganska sällan. Della beror framför allt på all målens beskaffenhet ofta inle kan bedömas i förväg och atl målen i regel behandlas i samband med annan förrättning vid vilken två ingenjörer skall tjänstgöra. Enligl utredningens mening bör vattendomstolens sammansättning i större utsträckning än f. n. kunna anpassas lill behovet av teknisk sakkunskap i varje särskilt mål. Utredningen anser del angeläget att den högt kvalificerade sakkunskap som valtenrätlsingenjörerna representerar inle las i anspråk i onödan. Det bör kunna överlämnas lill vederbörande ordförande all bestämma om ett mål skall handläggas med en eller två vatlenrältsingenjörer. Skall två ingenjörer delta bör regelmässigt den ene vara vatlenbyggnadsleknisk ingenjör och den andre värderingsleknisk. Ordföranden bör dock ha viss frihet atl, när målels beskaffenhet medger del, besluta atl två ingenjörer av samma slag skall tjänstgöra.

I fråga om vattenrältsnämndemännen föreskrivs i 11 kap. 2 § fjärde stycket VL all de bör vara allmänt betrodda och kunniga ora sin orts förhåUanden. De utses genom särskilda val i enlighet med närmare bestämmelser i bl. a. 11 kap. 4 §. För nämndemän i fastighetsdomstol gäller liknande kompetenskrav och även de utses genom särskilda val. Utredningen anser atl man redan nu bör kunna la elt steg mol en fullständig integration av de båda domstolslyperna genom att låta dera som har

Prop. 1971:106 95

valts till nämndemän i fastighetsdomstol svara för lekmannainslaget också i vattendomstol. Benämningen vatlenrätlsnämndemän föreslås bU utmönstrad ur VL.

Utredningens överväganden föranleder lagändringar huvudsakligen i bestäramelserna om vattendomstol i 11 kap. 2—15 §§ VL. Frågorna om vattendomstols sammansättning och ora ledaraölernas allraänna kvalifikationer bör alltjämt behandlas i 2 §. Där föreskrivs i förslagel alt vattendomstol är domför med en vattenrätlsdomare sora ordförande, en vattenrättsingenjör och två näranderaän samt att ytterligare en vattenrättsingenjör får sitta i domstolen. I bestäraraelserna om ledamöternas kvalifikationer föreslås vissa smärre jämkningar. Det anses tillräckligt all föreskriva atl vattenrätlsdomare skall utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten och all vattenrättsingenjör skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors tekniska behandling. Beträffande närandemännen föreslås all de skall vara näranderaän i faslighelsdoraslol inora valtendoraslolens dorasoraråde. I överensslämraelse raed lagen om fastighetsdomstol föreslås i 3 § en föreskrift att Kungl. Maj:t eller myndighet sora Kungl. Maj:l besläramer utser vallenrällsdomare saml utnämner eller förordnar vallenrätlsingenjör.

I 11 kap. 5§ första och andra styckena anges efler vilka grunder nämndeman skall kallas alt tjänstgöra i vattendomstolen. Utredningen föreslår att vatlenrällsdomaren skall få avgöra denna fråga mera fritt och alt det efler mönster av lagen om fastighetsdomstol endasl föreskrivs all lill tjänstgöring företrädesvis bör kallas nämndemän från den domsaga lill vilken målet närmast har anknytning. Beslämraelsen i paragrafens sista stycke ora vilken ingenjör sora skall tjänstgöra i mål där doraslolen är doraför med fyra ledamöter föreslås upphävd. I 11 kap. 6 § andra stycket fiims regler om tillvägagångssättet vid förfall för nämndeman. Reglerna, som i allt väsentligt överensstäraraer raed vad sora för motsvarande situation föreskrivs i 4 kap. 10 § rättegångsbalken, anses överflödiga med hänsyn till den allraänna hänvisningen till bl. a. rättegångsbalken i 11 kap. 1 § sista stycket VL. Utredningen föreslår därför att de upphävs. I 11 kap. finns vidare ett anlal bestämmelser som är av huvudsakligen administrativ natur och som i samband raed organisationsreformen lämpligen bör ersättas raed administrativa föreskrifter. Hil hör bestämmelserna i 6 § första stycket om tillvägagångssättet vid förfall för vallenrällsdomare och vattenrättsingenjör, i 8 § ora vattenrällssekrelerare, i 15 § om mottagande av handlingar ra. m. i vatlenrätlsdomarens frånvaro saml i 51 § om särskilda kallelser till vatlenrältsingenjörer och vatlenrätlsnämndemän. Dessa bestämmelser föreslås därför ulgå ur lagen.

De ökade möjligheterna all handlägga mål med fyra ledaraöler i vattendomstol bör enligt utredningen kunna utnyttjas också i mål som är anhängiga hos domstolen vid ikraftträdandet. Sålunda bör t. ex. upp-

Prop. 1971:106 96

skjutna ersättningsfrågor i anhängiga mål kunna las upp efler den 1 januari 1972 med den mindre samraansältningen, om frågornas beskaffenhet medger det. Om domstolen i sammansättning med fem ledamöter har handlagt viss fråga vid huvudförhandling före ikraftträdandet men fortsätter huvudförhandlingen efler den tidpunkten bör däremot äldre bestämmelser naturligtvis alltjämt tillämpas. Delsamma gäller om huvudförhandlingen äger rum före men överläggningen lill dom efler ikraftträdandet. Utredningen föreslår en övergångsbestämmelse av innebörd all äldre bestämmelser om vattendomstols sammansättning skall gälla vid huvudförhandling som har påbörjats före de nya reglernas ikraftträdande samt vid överläggning efler ikraftträdandet rörande fråga som behandlats vid sådan huvudförhandling. Av 4 kap. 8 och 9 §§ rältegångsbalken följer all i sådana fall de förutvarande vatlenrältsnämndemännen är skyldiga att tjänstgöra även efler de nya reglernas ikraftträdande.

Enligl 11 § andra stycket statstjänstemannalagen är ordinarie under-rältsdoraare med undanlag av chefsdomare i tingsrätt skyldig att tjänstgöra som ledamot i annan underrätt, om denna ligger inom samraa hov-rällsoraråde och det är fråga om handläggning för vilken det krävs flera lagfarna domare än en. Sådan tjänstgöringsskyldighet åligger också ordinarie vattenrätlsdomare. Utredningen föreslår alt sistnäranda regel slopas när vatlendoraslolarna införlivas raed tingsrältsorganisalionen.

3.3 Remissyttrandena

3.3.1 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde

Deparlementspromeraorians förslag rörande avgränsningen av faslighelsdomslolarnas korapelensoraråde i stort har raött etl övervägande positivt gensvar vid reraissbehandlingen. Förslaget atl fastighetsdomstolarna skall överta ägodelningsrätlernas och exproprialionsdomslolarnas nuvarande uppgifter vinner sålunda allraänl gillande. I remissyttrandena ägnas frågan om överföring av raål och ärenden från de allraänna dorastolarna lill faslighetsdoraslolarna del största utrymmet.

SACO intar en avvisande hållning lill förslagets grundprinciper. I prop. 1969: 44 angående de allmänna underrätternas organisation ra. ra. anförde departeraentschefen all del inte finns någon anledning alt frångå den hittills gällande principen om en myckel vidsträckt kompelens för de allmänna underrätterna. Samtidigt framhöll han atl det är av allmänt intresse all domarkårens mångsidighet bevaras. Enligl SACO:s raening är del tveksamt om departementspromemorians förslag verkligen medger alt denna målsättning realiseras på ell nöjaktigt sätt. Förslagen i proraeraorian och vatlenlagsutredningens förslag ora valtendoraslolarnas integrering i vissa tingsrätter koramer all resultera i en uppdelning av under-

Prop. 1971:106 97

rättsorganisationen så att tingsrätterna kommer att bestå av A-, B- och C-domstolar, av vilka de förstnämnda anförtros alla typer av mål och B-domstolarna alla mål utom vallenraål, medan till C-doraslolarna hänskjuts endast allmänna tvistemål och brottmål. Della kan enligt SACO medföra svårigheter för rekryteringen lill C-domslolarna. Ell sätt atl åtminstone delvis komrna förbi delta problera skulle vara att tillåta atl vissa typer av mål, vilka i promemorian hänförs till fastighetsdomstolarna, också i fortsättningen behandlas vid alla underrätter. Som exera.-pel på en sådan typ av raål nämns hyresmål.

Också hovrätten för Västra Sverige diskuterar risken för all skillnader i underrätternas kompelens inbördes ger upphov till olika värdering av underrätterna. Hovrätten anser emellerlid all de fördelar som slår atl vinna med en överföring av mål om inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom till fastighetsdomstol är så stora all förslaget i dessa delar ändå bör genomföras. Däremot ifrågasätter hovrätten ora hyres- och arrendemål är av den särskilda beskaffenhet all det är motiverat att överföra dem till fastighetsdomstol. Göta hovrätt anser all i synnerhet den speciella saramansällningen av fastighetsdomstolen i hyresmål lalar mol en sådan överföring och påpekar all det vid tillkomsten av den nya hyreslagstiftningen inle ansågs att hyrestvister var av den speciella art all en särskild domstolsform behövde anordnas för dera. Även lagmannen i Jönköpings tingsrätt förordar en omprövning av förslagel alt överföra hyresmålen till faslighetsdomslolarna. Också Domareföreningen anser starka skäl tala för att hyrestvisterna handläggs vid allmän domstol. Eventuellt kan del vara ändaraålsenligl atl koncentrera mål som gäller klandertalan mol hyresnämnds beslut till en sådan domstol för varje län. Inle heller i övrigl är föreningen övertygad ora atl alla grupper av raål som avses bli prövade av fastighetsdomstol verkligen bör hänföras dit.

Advokatsamfundet har inget all erinra mot all de i proraeraorian föreslagna målgrupperna överförs lill faslighelsdoraslol. Sarafundet går längre och ifrågasätter om del inte skulle vara lämpligl atl dit överföra alla de mål för vUka reglerna om exklusivt faslighelsforum i 10 kap. 10 § rältegångsbalken nu gäller. Under alla orasländigheier bör enligl sarafundet grannelagstvisler av del slag som avses i 3 kap. 7 § JB liksom andra raål ora grannelagsrättsliga förhållanden överföras lill fastighetsdomstolarna. Samraa synpunkter fraraför lagmannen i Stockholms tingsrätt. Också lanlmäteristyrelsen och Samfundet för fastighetsvärdering anser all grannelagsrättsliga tvister bör behandlas av faslighetsdomslolarna och pekar på del nära sambandet mellan sådana mål och miljöskyddsmål.

Lantmäteristyrelsen anser vidare att tvister om servitut enligt 14 kap. JB, vilka ofta har sin tyngdpunkt i frågor av faslighetsleknisk eller fastighetsekonomisk art, bör hänföras tUl fastighetsdomstolarnas kompetensområde. Om del behövs för atl undvika gränsdragningsproblem kan

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 98

man enligt styrelsen utan större olägenhet göra både fastighetsdomstol och allmän domstol behöriga i såväl sådana mål som äganderättstvister. Enligt överlantmätaren i Stockholms län 'år servitutsfrågor av så väsentUg betydelse för fastighetsindelningen och fastighetsbUdningsverksamheten alt det måste anses vara av stort intresse alt mål härora hänförs till fastighetsdomstol. Överlantmälaren ifrågasätter om gränsdragningspro-blerael har så stor betydelse atl del utgör hinder för en ändring av forumregeln i sådana mål. Hovrätten för Övre Norrland anför beträffande rältshandlingsservituten alt fastighetsdomstol myckel väl skulle kunna pröva exempelvis vissa vederlagsfrågor men all också andra, för allmän domstol mera lärapade tvister kan tänkas uppstå. Eflersora del inte synes raöjligt atl finna en klar och tydlig formel för vilka servilutsmål som skulle överföras till fastighetsdomstol torde man enligt hovrätten inte i delta hänseende böra utvidga domstolens korapelensoraråde.

Svea hovrätt anför alt det inle kan vara en god ordning alt sådana äganderältstvisler — parcell- och gränstvisler — sora avser fastighetsindelningens beskaffenhet skall kunna ulan föregående utredande förrättning avgöras av allmän domstol i en sararaansättning som är helt skild från den som bör medverka i avgörandet av frågor om fastighetsindelningens beskaffenhet. En sådan möjlighet kan föranleda part all t. ex. av misstro mol fastighelsbildningsmyndighelen eller i kostnadsbesparande syfte förbigå förrättningsinstilulel. Enligt hovrätten bör man därför överväga en föreskrift all tvist av ifrågavarande slag alllid skall anhängiggöras genom ansökan hos fastighelsbildningsmyndighelen. Om del i något tvistemål vid allmän domstol skulle förekomma fråga vars avgörande är beroende på utgången av en parcell- eller gränslvisl — något som enligt hovrätten måste vara ytterst sällsynt — bör domstolen kunna hänvisa parterna all få denna tvist löst faslighetsbeslämningsvägen. Någon gång inträffar det att jakt eller fiske sker på omtvistat område i enda syfte all ulan kostnad för den enskilde få en utredning till stånd ora fastighetsindelningens beskaffenhet. Hovrätten anser del dock inte påkallat raed en specialreglering för sådana brollraål. Hovrätten för Nedre Norrland frarahåller all del bland äganderätlslvislerna finns en grupp som enligl gällande lag skall handläggas av ägodelningsrätt sora exklusivt forura, näraligen sådana raål ora rågång eller annan fastighetsgräns sora skall anhängiggöras genom stämning (21 kap. 15 § 4 JDL). Hovrätten ifrågasätter om det inle bör övervägas alt för sådana rena gränstvisler göra faslighelsdoraslol lill exklusivt forum. Överlantmälaren i Gävleborgs län anför all frågan om forum i äganderältstvisler inte kan anses helt tillfredsställande löst i promemorian. Hovrätten för Övre Norrland ansluter sig däremot lill vad sora i proraeraorian anförs sora skäl för att inte överföra bl. a. äganderältstvisler lill fastighetsdomstol. Hovrätten framhåller dock atl spörsmålet delvis är ganska tveksamt.

. Hovrätten för Västra Sverige och Industriförbundet ifrågasätter om

Prop. 1971:106 99

del inte skuUe vara lUlfördel om raål enligt 14 § förköpslagen (1967: 868) handlades av fastighetsdomstol. Industriförbundet ifrågasätter vidare om del på sikt finns skäl att behålla statens va-nämnd som specialforum för vallen- och avloppsraål och ora inle också dessa bör överläs av fastighelsdoraslolarna.

Svea hovrätt och vattenlagsutredningen föreslår all fråga sora avses i 34 § andra stycket ExL, dvs. fråga ora ersältning för skada eller intrång som har uppstått efler exproprialionsmålcts slutliga avgörande och inte har kunnat förutses i målet, skall prövas av fastighetsdomstol, trots atl ExL:s bestäraraelser inle är tillärapliga i detta fall. Enligt hovrätten bör fastighetsdorastol vidare ta upp tvist om ersältning lill expropriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. Maj:t av ansökan om expropriation. Expropriaten är berättigad lill sådan ersältning enligl 67 § första stycket sista ledet ExL men ersättningen kan inle utdöraas i expropriationsmålel.

Vidare bör enligt Svea hovrätt talan enligl 49 § första stycket lagen ora ägofred, dvs. klandertalan grundad på syn i anledning av försuraraal underhåll av stängsel, instäraraas till fastighetsdorastol raed hänsyn lill sådan talans samband med mål om stängselskyldighel. Enligl hovrätten över Skåne och Blekinge bör uttrycket fastighetsdomstol för tydlighels skull införas också i 29 § tredje stycket och 31 § första styckel i lagen. Sararaa reraissinslans anser atl de nuvarande bestäramelserna i 36 och 37 §§ om uppvisande vid allmän underrätt av förening lärapligen kan avse sådan allmän underrätt som är fastighetsdorastol i den ort där de fastigheter som föreningen angår är belägna.

Göta hovrätt ifrågasätter om inle lalan om utdömande av vite sora har förelagts enligt 7 § jordförvärvslagen eller 3 § jordhävdslagen bör föras vid fastighetsdorastol i likhet med vad som gäller enligt 22 § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

Enligl hovrätten för Övre Norrland kan del diskuteras ora inte en föreskrift ora sådan protokoUföringsplikt som enligt 28 § ExL föreligger när enskilda ledaraöler på domstolens uppdrag verkställer undersökning på stället borde las in i 9 § FDL. Anledningen lill alt detta inle skedde vid FDL:s tillkomst kan inle utläsas av lagens förarbeten. Sådan protokoUföringsplikt är föreskriven i 11 kap. 45 § 2 raora. andra stycket VL. Bl. a. rättssäkerhetsskäl talar för en sådan protokoUföringsplikt.

Hovrätten för Nedre Norrland anför atl avsikten med 75 § byggnadslagen inle lorde vara alt reglera skadeståndsskyldigheten vid genomförande av stadsplan i andra än de i paragrafen uttryckligen angivna fallen. Om skada annars uppkoraraer vid stadsplans genomförande lär emellertid under särskUda omständigheter skadeslåndsskyldighet kunna föreligga på grund av allmänna rättsregler, varvid prövningen ankomraer på allraän doraslol. Konsekvensen av förslagel i denna del blir atl likartade tvistefrågor kan bli föremål för behandling vid både fastighetsdomstol

4t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 100

och allmän domstol beroende på ora som grund för skadeslåndsskyldighelen åberopas reglerna i 75 § byggnadslagen eller allmänna rättsregler. Om fastighetsdomstolarna övertar också de mål som grundar sig på allmän skadeslåndsskyldighet, kan besvärliga gränsdragningsproblera uppstå. Hovrätten ifrågasätter därför om inle tvister enligt 75 § byggnadslagen också i fortsättningen bör prövas av allmän domstol. Hovrätten kritiserar också förslaget all den särskilda rältegångskoslnadsregeln i 65 § skall bli tillämplig på tvister enligl 75 §. Utöver betänkligheter rörande regelns läraplighel i sådana tvister anför hovrätten all det inte kan vara riktigt all tillämpa andra koslnadsregler i dessa mål än som gäller då i likartade mål skadeslåndsskyldighelen grundas på allmänna rättsregler. Kostnadsregeln föranleder invändningar även från länsstyrelsen i Gävleborgs län, kommunförbundet, Gävleborgs länsavdelning av kommunförbundet och lagmannen i Stockholms Ungsrätt. Som skäl för invändningarna anförs bl. a. all den enskilde måste i förhållande lill sarahället ha obeskuren möjlighet alt utan eget koslnadsullägg hävda sin rält och atl rätlegångskostnadsreglerna i 67 § ExL bör gälla i dessa fall. Svea hovrätt ansluter sig däreraot till den i promemorian framförda uppfattningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt mål om ersättning för kostnad eller skada sora uppkoraraer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak är av den arl alt de bör handläggas vid fastighetsdomstol. Hovrätten föreslår därför all etl tillägg görs till 9 a § Iredje stycket lagen om fornminnen av innehåll som motsvarar den i promemorian föreslagna sista punklen i 5 § Iredje styckel.

Vattenlagsuiredningen tillstyrker den föreslagna ändringen i 14 kap. 5 § 1 mom. VL men påpekar all allmän dorastol allljäral koraraer alt vara behörig i liknande vanligen bagalellarlade ersättningsfrågor. Med hänsyn till den pågående översynen av VL och det troligen mycket begränsade antalet mål synes emellertid nuvarande ordning kunna behållas tills vidare för dessa fall.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter ora det kan anses befogat all ha kvar del särskilda mindre, domslolsliknande organ, benärant vägsynenämnd, som regleras i lagen om allmänna vägar. Dess uppgifter torde utan olägenheter kunna direkt överläs av faslighelsdoraslol.

3.3.2 Fastighetsdomstolarnas sammansättning och domförhet

Remissinstansernas intresse knyter sig främst lill frågan hur teknisk sakkunskap skall tillföras faslighetsdorastolen.

Svea hovrätt anser alt det bör övervägas om inte tekniker också med annan erfarenhet än av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering skall kunna fast anställas vid faslighetsdoraslolarna. Del lorde dock enligl hovrätten inte vara raöjligl alt med fast anställda personer möta alla de behov av teknisk sakkunskap som bör tillgodoses. På grund härav synes del hovrätten erforderligt all vid sidan av de fast anställda förordna elt

Prop. 1971:106 löl

anlal tekniker, ur vilken krets fastighetsdomstol vid oundgängligt behov av särskild sakkunskap skall kunna tillkalla en alt tjänstgöra i doraslolen i stället för den ordinarie tekniske ledamoten. En sådan ordning kan också visa sig värdefull vid tillfälliga arbetstoppar. Liknande synpunkter anlägger lagmannen i Stockholms tingsrätt.

Göta hovrätt anför att expropriationsmålens överförande till fastighetsdomstol innebär en försvagning av domstolens sararaansättning på leknikersidan. I ell icke ringa anlal mål kan antas föreligga behov av flera tekniker och särskilt av sådana som är hemmastadda på olika specialområden. Det bör därför enligl hovrätten övervägas atl tillföra fastighetsdomstolarna ell starkare sakkunniginslag än som föreslås i promemorian. Lantmäteristyrelsen förordar atl fastighetsdomstolens ordförande fär möjlighet alt låta två tekniker ingå i domstolen, ora raålels beskaffenhet ger anledning till del. Möjligheten bör slå öppen inte bara i expropriationsraål och liknande raål ulan också i t. ex. mål om inlösen enligt 8 kap. FBL. Om två tekniker ingår i domstolen blir antalet ledamöter sex. Om antalet inle får vara högre än fem måste följden bli all den andre teknikern träder in i stället för den ene juristiedaraolen. En doraslolssaramansällning med två tekniska ledaraöler eller åtrainstone möjlighet atl låta en andre tekniker träda in i stället för den ene juristiedaraolen i mera komplicerade mål förordas också av vattenlagsuiredningen, advokatsamfundet. Domareföreningen, Valtenrättsingenjörsf öreningen. Samfundet för fastighetsvärdering och överlantmätaren i Gävleborgs län. Advokalsarafundel förordar alt del nuvarande systemet med tekniker i expropriationsmål bibehålls, bl. a. med hänsyn till statsverkets kostnader, medan Samfundet för fastighetsvärdering föreslår atl den ene tekniske ledamoten skall vara heltidsanställd och den andre utses så som de nuvarande exproprialionsleknikerna. Flera remissinstanser understryker behovet av företagsekonoraisk sakkunskap. Överlantmälaren i Jönköpings län anför all del kan övervägas ora raan inte borde försöka skapa en organisation som bättre än förslagel ger möjlighet alt ta tillvara den samlade sakkunskap som finns hos kåren av expropriationslekniker.

Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt ifrågasätter om del inte är lämpligare alt helt slopa föreskriften om nämnderaännen i 17 § andra stycket andra punklen ExL än alt överföra den till FDL, eflersora nämndemännen inle är avsedda all vara partsrepresentanter ulan ojäviga ledamöter i domstol. En motsatt uppfattning företräds av TCO och Hyresgästernas Riksförbund, vilka föreslår att fastighetsdomstol i ärenden som rör hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bosladsfaslighet ges sådan sararaansättning atl partsorganisationerna på hyresraarknaden i likhet med vad som är fallet i hyresnämnderna blir direkt representerade. Förbundet finner det vidare naturligt all mål rörande expropriation, miljöskydd och naturvård skall kunna handläggas med samma sammansättning som hyresmål.

Prop. 1971:106 102

Fastighetsägareförbundet och kommunstyrelsen i Sundsvall ifrågasätter om inle fastighetsdomstol bör ha samma sammansättning i hyresmål, bostadsrätlsmål och raål ora tvångsförvaltning av bostadsfastighel sora i andra raål. Förbundet är inle benäget atl dela den i proraeraorian framförda uppfattningen alt del i hyresmål och liknande mål i allmänhet inte föreUgger behov av teknisk sakkunskap. Lagmannen i Stockholms tingsrätt uttalar all möjligheten till en sararaansättning raed teknisk ledaraot också i hyresmål och liknande mål bUr av stort värde. Som exempel på mål där teknisk expertis kan behövas nämner han sådana mål där det gäller atl bestäraraa hyra för en bostadslägenhet raed ledning av jämförelsematerial angående bruksvärdet för likvärdiga lägenheter. Med hänsyn till arten av den prövning som skall ske enligt lagen om tvångsförvaltning av bosladsfaslighet ifrågasätter hovrätten för Västra Sverige om inte teknisk ledamot normall bör ingå i fastighetsdomstolen vid handläggning av raål enligt denna lag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att proraeraorieförslaget brister i enhetlighet i reglerna ora fastighetsdoraslols sararaansättning. Någon egentlig anledning all behandla hyresraål annorlunda än andra typer av raål där teknikern kan undvaras synes inle kunna åberopas. Enligl hovrättens mening bör därför teknikern antingen ingå i domstolen i alla mål eller också bytas ut mot en nämndeman i alla de mål där något behov av teknisk sakkunskap inle finns. Med hänsyn till all tillgången på välkvalificerade tekniker lorde vara begränsad förordar hovrätten en lösning enligt det senare alternativet.

Kommunstyrelsen i Sundsvall anser att mandattiden för nämndeman i fastighetsdomstol bör vara tre år och sammanfalla raed den mandattid som gäller för andra kommunalt valda förtroendemän.

Göta hovrätt anser all den föreslagna 4 § i FDL bör arbetas ora. Enligt hovrätten synes den nya besläraraelsens ordalydelse innebära alt raål om lagsökning och belalningsföreläggande vid fastighetsdomstol inle kan avgöras av ensamdomare. I vart fall kan tvekan råda om innebörden. Hovrätten för Västra Sverige kritiserar ullrycket "domför raed en lagfaren ledamot", eftersom del inle klart ger vid handen om avsikten är alt domstolen skall vara en enmansdomslol eller bestå av en lagfaren ledamot, en teknisk ledamot och två näranderaän. Lagmannen i Stockholms tingsrätt anser all 4 § första stycket FDL bör ges sådan utforraning alt det fraragår klart att ensaradoraare under förberedelsen kan raeddela tredskodom och dom som grundas på medgivande, något sora särskilt för hyresraälens del torde vara ofrånkoraligl. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att promemorians förslag ger det till synes egendomliga resultatet alt domförhelsreglerna förefaller strängare vid måls avgörande Ulan huvudförhandling än vid huvudförhandling i förenklad form. Inget skäl härtill anförs i promemorian utöver hänvisningen tUl 16 kap. 8 § första stycket FBL. Talan som medgivils eller eftergivits och stadfästelse

Prop. 1971:106 103

av förlikning torde mycket väl lämpa sig för avgörande av en enda lagfaren ledamot. Hovrätten avstyrker atl något undantag görs från regeln om domförhet vid måls avgörande utan huvudförhandling. Om i något fall en undanlagsreglering skulle vara motiverad torde denna med fördel kunna las in i den särskilda författningen.

Hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Nedre Norrland påpekar atl departeraentschefen vid faslighelsdorastolarnas tillkorasl uttalade (prop. 1969: 44 s. 254) alt anordningen med omedelbar huvudförhandling i anslutning lill förberedelsen inte borde tillämpas vid fastighetsdomstol utan alt det behov av en förenklad handläggningsforra som föreligger i vissa av de mål sådan dorastol har all pröva i stället borde tillgodoses genom all man — efler förebild från 16 kap. 8 § FBL — öppnade möjlighet att avgöra mål ulan huvudförhandling i betydligt större omfattning än som kan ske i vanliga tvistemål. I promemorian har inte angetts något skäl för alt raan där intar en motsatt ståndpunkt. Enligt hovrätten för Nedre Norrland bör ytterligare övervägas ora sådana särbestämmelser om måls avgörande ulan huvudförhandling som 16 kap. 8 § FBL innehåller skall införas beträffande andra mål som faller inom fastighetsdomstols kompelens. Hovrätten påpekar vidare atl departeraentschefen i nyssnäranda proposilion (s. 253) uttalade alt de raål som enligl 16 kap. 8 § FBL kan avgöras ulan huvudförhandling är av sådan beskaffenhet att utrymraet för lekraannasynpunkter är raycket begränsat och att del då synes från både principiella och praktiska synpunkter olärapligl all uppställa ell ovillkorligt krav på all näranderaännen skall medverka vid prövningen. Enligl förslagel i promemorian skulle det emellertid inte vara möjligt all på sätt departementschefen sålunda förordade handlägga här åsyftade raål ulan nämndemän. Hovrätten anser att del saknas skäl alt nu frångå den ståndpunkt som intogs vid behandlingen av förslagen lill FBL och FDL.

3.3.3 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen

Förslaget alt reforraen av underrätlsorganisationen i fastighetsmål skall vara fullt genoraförd den 1 januari 1972 föranleder i allmänhet Inga invändningar i remissyttrandena. Bara lagmannen i Växjö tingsrätt anser det önskvärt all utvidgningen av faslighelsdomslolarnas kompetensområde sker successivt. Utvidgningen bör lill en början bara orafalta raål och ärenden enligl FBL och i varje fall bör upphörandel av vattendomstolarna som självständiga enheter och av expropriations-doraslolama anstå tiU en senare tidpunkt än den 1 januari 1972.

Enligt Svea hovrätt däremot måste det anses vara av stort intresse att fastighetsdomstolarna snarast kan börja arbeta i full utsträckning och att mål av samma typ inle samtidigt handläggs vid domstolar av skilda slag och med olika sammansättning. Därför bör redan från början så många mål som möjligt Överföras till faslighetsdoraslolarna. Å andra sidan bör

Prop. 1971:106 104

elt mål inte överflyttas, om handläggningen har fortskridit så långt alt det är av stor betydelse atl samma ledamöter som tidigare har deltagit fortsätter därmed. Detla leder enligt hovrätten lill följande överväganden. Mål som är anhängigt hos exproprialionsdorastol bör inle överföras, om undersökning enligl 28 § ExL har påbörjats, om syn har hållils, om till någon del bifallande beslut har meddelats i tvislig förskottsfråga eller om huvudförhandling har förekorarail. Mål som är anhängigt hos allmän domstol bör prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling inle påbörjats vid lagändringens ikraftträdande. Hos ägodelningsrätt anhängigt mål bör inte överflyttas, om undersökning enligl 21 kap. 32 § JDL påbörjats, om syn hållits eller om huvudförhandling förekorarail. Det sagda föranleder alt FBLP och JP bör ändras. Lagmannen i Stockholms tingsrätt frarasläller sarama förslag såvitt avser mål som är anhängiga hos exproprialionsdorastol och allraän doraslol.

Också Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och lagmannen i Växjö tingsrätt föreslår atl mål eller ärende som vid FBL:s ikraftträdande är anhängigt hos ägodelningsrätt skall handläggas av denna även därefter, om huvudförhandling har påbörjats före ikraftträdandet.

Expropriationsdomstol kan enligt 34 § första stycket ExL ha hänvisat part all föra särskild talan vid domstolen om ersättning. Lagmannen i Stockholms tingsrätt anför att det möjligen behövs en övergångsbestämmelse som klargör att saken skall instämmas till fastighetsdomstolen.

3.3.4 Fastighetsdomstolarnas domkretsar

Många reraissinstanser anför synpunkter på proraeraorieförslaget i fråga om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. De allmänna principerna godtas genoragående, men kritik riktas mot lösningen av särskilda lokaliseringsfrägor. Vissa remissinstanser, bl. a. domslolsverksulredningen och Domareföreningen, föreslår att 1 § FDL ändras på sådant sätt all det blir möjligt alt inrätta två eller flera fastighetsdomstolar med samma dorasoraråde raen med olika kompetens. Anledningen härtill är alt det i vissa län kan medföra ogynnsamma verkningar om t. ex. hyresmål och liknande mål skall handläggas vid samma domstol som bör vara forum i andra faslighetsdomstolsmål.

3.3.5 Vattendomstolarna

Vatlenlagsutredningens förslag har fåll etl mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget all avvecklingen av vattendomstolarna skall genomföras i två etapper och att vattendomstolarna nu skall inordnas i den allmänna underrätlsorganisationen som en dömande funktion sidoordnad med fastighetsdomstolarna tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt tagel samtliga yttranden. På flera håll frarahålls som en förtjänst hos förslaget all del torde garantera att valtenrätlsskip-ningens nuvarande kvalitet bibehålls.

Prop. 1971:106 105

Förslagel avstyrks av Söderbygdens vattendomstol och Norrbottens läns landsting. Vallendomstolen framhåller all valtendoraslolarnas arbetsbelastning inle lorde minska till dess frågan om tillslåndsgivningen i vattenmål har fält sin slutiiga lösning omkring år 1975. Det saknas därför skäl alt andra vallendomslolarnas status förrän del har blivit avgjort om och när domstolarnas tillståndsgivning skall upphöra. I vart fall bör någon ändring inle ske förrän i samband raed all ell centralt dora-stolsverk inrättas. Landstinget anser alt de föreslagna organisationsförändringarna är omotiverade och onödiga, eftersom övervägande skäl talar för atl de vatlenrältsliga frågor sora skall avgöras av domstol bör prövas av fastighetsdomstol. Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som i och för sig inte har något att erinra mot förslaget, framhåller alt del medför risk alt man binder sig för en beslämd lösning när del gäller frågan om tillståndsprövningen i framtiden skall ske i administrativ eller judiciell ordning.

Mellanbygdens vattendomstol ansluter sig i huvudsak till vad utredningen anför om antalet ingenjörer men anser all lagtexten bör utformas så all det klart framgår atl huvudregeln är alt två ingenjörer skall ingå i doraslolen. Domstolen framhåller vidare atl beslämraelsen om att vallendomstol ar domför med en ingenjör måste utformas så atl högre rätt inte kan åberopa domstolens sararaansättning sora grund för elt undanröjande. Öslerbygdens vattendomstol, Valtenrältsingenjörsföreningen, Teknologföreningen och vattenrättsingenjörerna vid Nedre Norrbygdens vattendomstol fraraför liknande synpunkter. Vattenöverdomstolen påpekar vid behandlingen av korapelensreglerna i stadgan för vatlendoraslolarna alt även de vallenbyggnadslekniska ingenjörerna sysslar raed värderingsfrågor i så stor utsträckning alt kravet på erfarenhet av fastighetsvärdering är uppfyllt för deras del. Detla bör frarahållas i motiven. Motsvarande synpunkt framförs av Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar samt Vatlenrättsingenjörsföreningen.

Nedre Norrbygdens vattendomstol anser, all vattendomstolarna bör få behålla sina särskilda näranderaän. Dorastolen framhåller emellerlid alt det enligl 4 kap. 9 § rältegångsbalken är möjligt all i påbörjade mål använda förut anlitade nämndemän. Övre Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar framför samma önskemål, sistnäranda domstol raed det tillägget atl vallenrättsnäranderaännen bör få tjänstgöra även i nya mål åtminstone till löpande valperiods slut. Österbygdens vattendomstol ifrågasätter om inle den nuvarande åldersgränsen för vallen-rätlsnäranderaan, 65 år, bör bibehållas, eventuellt genora atl införas för nämnderaan i fastighetsdorastol.

Prop. 1971:106 106

4. Departementschefen

4.1 Tillståndsprövningen i vattenmål m. ni.

Med större företag i vatten följer i allmänhet betydelsefulla långsiktiga verkningar av skilda slag. Med hänsyn härlUl och till de många viktiga men inbördes motstridiga intressen som kräver beaktande när det gäller användningen av våra vattentillgångar är det uppenbarligen av stor betydelse alt dessa företag blir inpassade i samhällsplaneringen i storl. Teknikens framsteg och den allmänna samhällsutvecklingen raedför att behovet av ell samlat grepp över vattenresursernas användning gör sig gällande med allt större krafl. De nuvarande reglerna för tillståndsprövningen i vattenmåi tillgodoser inle detta behov på ell tillfredsställande sätt. Prövningen ankommer i flertalet fall på vattendomstol, som varken har den överblick över alla synpunkter som måste beaktas eller de rättsliga befogenheter som skulle behövas. Som jag har framhållit i andra sammanhang bör den prövning det här är fråga om hellre företas av administrativa myndigheter och nära saraordnas med annan samhällsplanering. Genora raUjöskyddslagen har tUlslåndsprövningen såvitt gäller en viss typ av vattenanvändning flyttats över från valtendorastolarna till adrainistrativ myndighet, och vattenlagsutredningen skall enligl sina direktiv lägga frara förslag lill en liknande reforra beträffande andra valtenrättsliga tillståndsfrågor.

I sill nu avgivna delbetänkande anför utredningen atl tiden ännu inte är mogen för etl slutiigt ställningslagande liU frågan om utformningen av del vatlenrältsliga prövningssyslemel. Sora skäl härför anger utredningen alt reglerna raåste saraordnas med del nya syslem för fysisk planering sora kan bli resultatet av bygglagutredningens arbete och del arbete sora bedrivs inom civildepartementet på en fysisk riksplanering. Saraordning raåste enligl utredningen också ske med annan aktuell tillståndsgivning av t. ex. mark- eUer energipolitisk arl. Del aUlmer trängande behovet av ell samlat grepp över fördelningen av våra vattenresurser motiverar emellerlid enligl utredningens mening atl raan nu vidtar provisoriska ändringar inom ramen för den gäUande vattenlagstiftningen. Utredningen föreslår därför alt VL ändras så alt tillåtiighetsprövningen i viktigare vattenmåi anförtros Kungl. Maj:t och att Kungl. Maj:l får möjlighet att vid sin prövning i större omfattning än nu anlägga allraänna planeringssynpunkter. Ell avgörande skäl för all prövningen nu bör förläggas hos Kungl. Maj:t är enligl utredningen att ingen annan än Kungl. Maj:t f.n. torde ha möjlighet att grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på del material sora växer frara vid arbetet på den fysiska riksplaneringen. De nya bestäramelserna föreslås gäUa företag enUgt 2 och 3 kap. VL, dvs. bl. a. kraftverksbyggen, vatlenregleringar och grundvaltenläkter, samt vattenav-

Prop. 1971:106 107

ledning och invallning enligl 7 kap. Laglekniskt innebär förslaget en utvidgning av den prövningsrätt som enligl 4 kap. 13 § f. n. tillkomraer Kungl. Maj:t i fråga om vissa vallenregleringsförelag.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedömning i fråga om behovet av provisoriska lagändringar, och huvudinnehållet i utredningens förslag tillstyrks eller läranas utan erinran i praktiskt tagel saratliga yttranden. Sora en särskild förtjänst hos förslaget framhålls all allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid> prövningen av större företag.

Jag kan godla utredningens bedömning all liden ännu inte är mogen för etl slutligt ställningstagande till del valtenrättsliga prövningssyste-raels utforraning. Jag instämraer också i atl del raed hänsyn lill viklen av all kunna tillgodose allraänna planeringssynpunkler föreligger behov av provisoriska lagändringar. Det förslag utredningen har lagt fram är väl ägnat all tillgodose delta behov och bör därför genomföras. Jag är emellertid angelägen ora all utredningen så snart som raöjligt lägger frara förslag tUl en mera slutgiltig lösning efler de riktlinjer sora har angetts i direktiven. Vid utarbetandet av ell sådant förslag bör utredningen sararåda med bygglagulredningen, och del synes lämpligl alt de båda utredningarna bedriver sitt arbete på sådani sätt alt den fortsatta behandlingen av deras förslag kan saraordnas.

Sora några remissinstanser har påpekat föreligger både enligt gällande rält och enligl förslagel vissa samordningsproblem i förhällande till miljöskyddslagen och byggnadslagstiftningen. Del är nästan oraöjligt atl undvika sådana ölägenheter i etl övergångsskede. I praktiken lorde probleraen eraeUertid kunna lösas på ell smidigt sätt genora saraarbete raellan berörda parter och myndigheter. Den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ts prövningsrätt underlättar lösningen av åtskUliga samordningsproblem.

Innan jag går närmare in på de nya reglernas utformning vill jag beröra en fråga som naturvårdsverket och koncessionsnämnden för mUjöskydd har tagit upp i sina remissyttranden. De anser del angelägel alt VL snarast ändras så all möjlighet öppnas lill oraprövning från vattenvårdssynpunkt av gällande vallenhushållningsbesläraraelser som innebär tillstånd lill s. k. nolltappning. Denna fråga är emellerlid uloraordentligt koraplicerad och har sådant saraband raed en rad andra regler i VL alt jag för min del har svårt alt se all några fördelar skulle vara atl vinna med alt bryta ul den till särbehandling. Skulle vattenlagsuiredningen vid sitt fortsatta arbete komma lill en annan uppfattning är del emellerlid inte något sora hindrar atl frågan las upp särskilt.

I likhet raed utredningen anser jag atl de nya reglerna ora Kungl. Majt:s prövning lämpligen kan las in i 4 kap. och ersälta den nuvarande 13 §. Vad gäUer omfattningen av prövningsrätten

4tt Riksdagen 1971.1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 108

innebär utredningens förslag att del i en särskild vallenrältskungörelse skall anges vissa typer av företag, som alltid skall prövas av Kungl. Maj:l (kungörelsefall), medan Kungl. Maj:t beträffande andra förelag skall kunna förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt beslut (förbehållsfall). Som allmän förulsällning för Kungl. Maj:ls prövningsrätt skall dock för båda fallen gälla all förelaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.

I likhet med remissinstanserna anser jag den föreslagna uppläggningen lämplig. Kungl. Maj:ts prövningsrätt bör principiellt orafatta endasl företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Den närmare regleringen av vilka företag som skall hänföras lill denna kategori får, sora utredningen föreslår, ske genora kungörelse och särskilda förbehåll från Kungl. Maj:l. I enlighet raed vad utredningen föreslår bör vidare Kungl. Maj:l kunna pröva även sådana mål som har nära saraband med mål som enligt gällande föreskrifter skall prövas av Kungl. Maj:l. Från valtendomslolshåll har fraraförts önskemål om att vattendomstolarna därutöver skall få möjlighet all av eget initiativ hänskjuta förelag liU Kungl. Maj:ts prövning. Jag kan inte biträda detla förslag.

För atl den föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt är det givetvis av vikt all Kungl. Maj:t utnyttjar förbehållsrätlen i avsedd omfattning. Vid bedömningen av om förbehåll skall göras blir det i regel av avgörande betydelse i vilken raån allraänna planeringssynpunkter behöver anläggas vid tillståndsprövningen. Del är givetvis viktigt alt Kungl. Maj:t får del underlag sora behövs för elt ställningstagande till denna fråga. Ofta torde planverket saral länsstyrelser och kommuner som ansvariga för planläggningen ha anledning all fästa Kungl. Maj:is uppmärksamhet på behovet av ell förbehåll. De skyldigheter som sedan gammalt åligger kamraarkoUegiet på detla område torde böra bestå. Med hänsyn härtill bör, som kollegiet har påpekat, den gäUande skyldigheten att översända ansökningshandlingarna i vallenraål till kollegiet utvidgas att omfatta också viktigare raål ora grundvaltenläkl. Besked om förbehåll bör givetvis lämnas i ell så tidigt skede av vallenraålcl sora raöjligt och helst före huvudförhandlingen. FörbehåUsrälten bör inte få utövas efter det alt dom eller beslut har meddelats i lillåtiighets-frågan oavsett ora överklagande sker eller inle.

I fråga ora grunderna för Kungl. Maj:ts prövning delar jag utredningens uppfattning atl särskilda bestämraelser bör införas vilka raedger en friare och mera mångsidig prövning av förelagen än sora f. n. kan ske vid vattendomstol. Etl huvudsyfte med reforraen är atl viktigare företags tUlåtlighet skaU kunna bedöraas inte bara enligt nuvarande tillåtiighelsregler ulan även och fraraför allt från allraänna planeringssynpunkler. Della bör givelvis koraraa lUl ullryck i lagtexten. Prövningen skall innefatta en allsidig bedöraning, varvid alla de as-

Prop. 1971:106 109

pekler som tillmäts betydelse i planeringssararaanhang skall beaktas. Hit hör givelvis intresset av att effektivt kunna utnyttja vattnet för elkraftsproduklion saml för privat och industriell konsumtion raen också exempelvis inlresset av atl förhindra ekonomiskt olämplig lokalisering och onödig förstörelse av miljövärden. Sora utredningen påpekar kan även arbetsmarknadspolitiska intressen koraraa all lillraätas betydelse i delta samraanhang. All sora Näringslivels Byggnadsdelegalion förordar inrikta prövningen uteslutande på markanvändningsfrågor och bortse från s. k. verksamhetsplanering synes mig varken lämpligt eller möjligt. I praktiken sker verksamhetsplaneringen och raark-användningsplaneringen i så nära saraband atl det inte går atl isolera den ena från den andra.

Del synes raig självklart alt Kungl. Maj:t vid sin prövning från allraänna planeringssynpunkler får ta hänsyn inle bara lill det förelag ansökningen avser ulan också till förelag som kan väntas bli aktualiserade av della. Jag anser emellerlid all del kan vara lämpligl alt i lagen la in en erinran ora att Kungl. Maj:l skall beakta sannolika följdförelag enligl VL. Bestäraraelsen bör ges en raera generell utforraning än utredningen föreslår.

Sora utredningen anför bör Kungl. Maj:t vid sin tillståndsprövning kunna väga olika samhällsintressen mol varandra på ell friare sätt än VL:s tillåtlighetsregler f.n. medger. Kungl. Maj:l bör alltså inle vara ovillkorligen bunden av särskUda hindersbeslämraelser i VL ulan kunna raed bortseende från dem ge tillstånd lill företag som är av synnerUg betydelse från allraän synpunkt. Delta innebär all Kungl. Maj:t bör ges en dispensbefogenhel raotsvarande den sora nu finns enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § tredje stycket VL. Dispensbefogenheten bör gälla även hinder som avses i 2 kap. 11 § och 12 § första styckel, dvs. sådana som har saraband raed farleds- och floltledsinlres-sen samt klimat- och hälsosynpunkter. Del är självfallet all dispensbe-fogenhelen skall ulnylljas endasl då myckel starka skäl lalar för all ell företag bör tillålas.

Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens valtendoraslol föreslår atl bestäraraelserna i 2 kap. 20 § 3 raora. och 47 § 2 raom. saral 7 kap. 46 § andra styckel VL ändras så alt de av utredningen föreslagna grunderna för Kungl. Maj:ls prövning blir tillämpliga även vid underställning enligt näranda lagrura. Della skulle bl. a. medföra den sakliga ändringen att underställning och dispens kunde ske även när hinder föreligger enligt 2 kap. 11 § eller 12 § första styckel. Vidare skulle Kungl. Maj:l få ell uttryckligt lagstöd för all anlägga allmänna planeringssynpunkler vid prövningen. Även ora sysleraaliska skäl talar för den föreslagna ändringen anser jag inte atl det finns tUlräcklig anledning all nu ändra lUlållighetsreglerna i 2 och 7 kap. Del lorde f. ö. ligga i sakens natur atl Kungl. Maj:l vid sin allmänna prövning av

Prop. 1971:106 110

frågan om förelaget skall få komma lill slånd har all fästa stor vikt vid allmänna planeringssynpunkler.

Från flera håll ifrågasätts om inle det allmänna planeringskravel som lillåtiighelsrekvisil bör gälla också de mindre företag sora fortfarande kommer alt ligga kvar under valtendoraslolarnas prövning. I likhet med utredningen anser jag emellerlid alt de provisoriska ändringar som nu skall företas bör inskränkas lill alt gälla Kungl. Maj:ls prövningsrätt. Syftet med den föreslagna reformen är ju f. ö. atl vallendomslolarnas prövning i fortsättningen inle skall gälla andra företag än sådana som är av mindre betydelse för samhällsplaneringen i stort.

I fråga om Kungl. Maj:ls möjlighet alt föreskriva särskilda villkor i saraband med ell tillstånd kan jag ansluta mig till vad utredningen har anfört. Villkor bör alltså komma i fråga i ungefär sararaa situationer sora f. n. I likhet med utredningen anser jag det olämpligt atl i lagtexten anknyta till bygdens intressen, eftersom delta skulle kunna rainska raöjUgheterna atl på lämpligaste sätt tiUgodose fiskeri- och renskölselinlressena.

I syfte atl tillförsäkra Kungl. Maj:l elt tillfredsställande underlag för prövningen föreslår utredningen vissa bestämmelser om utomprocessuellt förberedelseförfarande, om innehållet i ansökan och om den förberedande handläggningen vid vatlendoraslolen. Jag kan i aUt väsentligt ansluta mig liU vad utredningen sålunda föreslår. Jag instämraer i all det uloraprocessuella förberedelseförfarandel åtrainstone tills vidare bör bibehållas och att dess användningsoraråde bör bestäraraas till sådana företag som kan antas komraa under Kungl. Maj:ts prövning. Förfarandet skall säkerställa att projekteringsarbetet för sådana förelag bedrivs i sararåd raed de rayndigheter sora skall la lill vara det allmänna planeringsinlressel. Det bör också innefatta information lill den ortsbefolkning sora berörs av del planerade förelaget. Närmare föreskrifter i ämnet får raeddelas av Kungl. Maj:l.

I likhet raed utredningen anser jag all ansökan rörande företag sora kan antas komma under Kungl. Maj:ls prövning bör innehålla redogörelse för den utomprocessuella förberedelse som har ägt rum, en bedömning av förelagets betydelse från allmänna planeringssynpunkler och uppgift om eventuella följdförelag enligl VL saral alt ansökningshandlingarna bör översändas från vatlendoraslolen lill naturvårdsverket, planverket och vederbörande länsstyrelse. Detta innebär atl både sökanden och vatlenrällsdomaren i förväg måste bedöraa sannoUkhe-len för att Kungl. Maj:t koraraer alt utöva sin förbehållsrält. I tveksamma fall är del givelvis lämpligl och tillrådligt att iaktta de regler som gäller för förelag som kan koraraa alt prövas av Kungl. Maj:t.

Planverket påpekar i sitt remissyttrande atl dé föreslagna reglerna om utomprocessuell förberedelse och om medverkan av myndigheter som företräder planintresset bör orafatla även hamnanläggningar efler-

Prop. 1971:106 111

som sådana anläggningar har stor betydelse från lokaliseringssynpunkt. Frågor om allmän hamn regleras i 5 kap. VL. Del ankoraraer alltid på Kungl. Maj:l alt pröva ora allmän hamn skall få komraa till stånd (5 kap. 3 och 13 §§). Jag anser inte raotiveral all nu införa några nya regler beträffande handläggningen av sådana frågor. Hamn som inte är allmän bedöms enligt 2 kap. VL och kan alltså koraraa atl orafattas av de föreslagna nya bestäraraelserna.

Valtendoraslolens yttrande lorde i fortsättningen liksora hittiUs koraraa att utgöra en väsentiig del av underlaget för Kungl. Maj:ts prövning. I likhet raed utredningen anser jag alt domstolarnas skyldighet alt avge sådani yttrande bör lagfästas. Yttrandet bör innehåUa vallendomstolens StäUningstagande i alla de frågor som faller inom domstolens kompetens. Även beträffande andra frågor torde domstolen kunna bidra raed värdefulla faktiska upplysningar. Någon anledning för Kungl. Maj:t all som kammarkollegiet ifrågasätter inhämta yttrande från valtenöverdoraslolen i tillslåndsärendel synes raig norraall inle föreligga.

Advokalsarafundel lar i sitt yttrande upp vissa kostnadsfrågor och frarahåller alt ersättning har vägrats för sakägares kostnader i saraband raed underställning hos Kungl. Maj:l men utdömts för kostnader vid utomprocessuellt förberedelseförfarande. Sarafundet anser atl rätt tiU ersättning för kostnader bör föreligga i båda dessa fall. För rain del anser jag det inle lärapligt att la upp dessa frågor nu. De bör anstå till den slutliga översynen av VL.

Jag ansluter mig till de av utredningen föreslagna följdändring-a r sora innebär alt de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövning görs tUl-lärapliga även på kraftförsörjningsförelag som omfattas av lagen ora vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig ra. ra. samt på större vallenavlednings- och invallningsföretag enligt 7 kap. VL. I likhet med utredningen anser jag all Kungl. Maj:ls prövningsrätt enligt förstnämnda lag bör få utövas efler förbehåU i varje särskilt fall och atl något krav på uloraprocessuelll förberedelseförfarande inle bör gälla.

Vattenöverdorastolen och Väslerbygdens valtendoraslol anser all val-lenrällsdoraarens befogenhet alt raedge provisoriska åtgärder enligt 11 kap. 46 § bör begränsas i fråga ora raål som skall prövas av Kungl. Maj:t. Jag anser inte atl del finns tillräckligt behov av en sådan begränsning. Jag anser inte heller all del behövs några särskUda regler om förfarandet i sådana fall sora avses i 2 kap. 40 §.

Vissa vattenreglerings- och torrläggningsföretag enligl 3 och 7 kap. VL kan prövas vid syneförrällning. Jag ansluter raig lill utredningens förslag lill särskUda regler rörande handläggningen av syneförrältningar där tiUslåndsfrågan kan komraa under Kungl. Maj:ls prövning. Under vissa fömtsättningar skall syneraännens utlåtande underställas vallendomstolens prövning. Utredningen föreslår alt sådan underställning inte

Prop. 1971:106 112

skall ske om Kungl. Maj:t har prövat företagets tUlåtlighet. Kammarkollegiet kritiserar detla förslag under hänvisning till all vallendomstolen även i sådana fall bör kunna la ställning lill den närmare utformningen av företaget. För egen del ansluter jag mig emellerlid lill utredningens förslag, eftersom del måste anses onödigt all valtendoraslol prövar förrättningsutlåtande när Kungl. Maj:t redan har tagit ställning till förelagets tillåtiighel.

Utredningen diskuterar frågan om den betydelse som vid tillståndsprövning enligt VL skall tillmätas gällande bebyggelseplaner och hänvisar i detla samraanhang till vissa uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen enligl vilka tillstånd inle får läranas lill förelag sora strider mol fastställd plan. Vattenöverdomstolen lar upp samma fråga i sill remissyttrande. I avsaknad av särskild lagbestämraelse lorde enligl domstolen bristande överensslämraelse raellan ett företag enligt VL och fastställd plan inle kunna föranleda alt tillstånd lill företaget vägras. Möjligen kan tillståndet förknippas med ell villkor eller en erinran ora all det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats. För egen del vill jag i della sararaanhang endasl påpeka all, som framhållits i förarbetena till mUjöskyddslagen, tUlstånd i vissa fall bör kunna lämnas under förulsällning alt planen ändras så alt det hinder den innebär mol förelaget undanröjs. Jag vill dessutora hänvisa lill vad jag tidigare har sagl ora de saraordningsproblera sora tills vidare kan uppslå. Jag kan inle acceptera det av Näringslivels Byggnadsdelegalion och advokatsamfundet framförda förslagel alt Kungl. Maj:t som högsta planrayndighel vid prövning av ell förelag enligt VL skall kunna ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens. Jag vill erinra om atl det i första hand ankomraer på vederbörande kommun alt la initiativ i planfrågor.

Oberoende av vad som nu har sagls är det givelvis av stor betydelse alt viss saraordning sker raellan vatlendoraslolen och planrayndigheter-na och all upplysningar ora planförhållandena finns tiUgängliga i raålet. Jag insläraraer därför i vad utredningen föreslår ora atl ansökningen skall innehålla uppgifter ora gällande planer samt att länsstyrelsen och vederbörande koraraun skall underrättas i raålet. I likhet raed flera reraissinstanser anser jag emellertid alt underrättelseskyldigheten gentemot kommun inte bör vara beroende av att företagel berör område inom fastställd general- eller detaljplan.

De regler om underställning lill Kungl. Maj:l efler diskretionär prövning hos vallendomstol som f. n. finns i 2 kap. 20 § 3 mom. ra. fl. lagrum i VL torde efter den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ls prövningsrätt få mycket liten betydelse. Alt som kamraarkoUegiet föreslår helt slopa reglerna anser jag dock inle tillrådligt. Däreraot insläraraer jag raed utredningen i all bestäraraelserna

Prop. 1971:106 113

bör formuleras om efler mönster av 16 § miljöskyddslagen, vUkel innebär alt vattendomstolens diskretionära prövningsrätt upphör.

De nya reglerna bör som utredningen har föreslagit träda i krafl den 1 januari 1972 raen inle tUlärapas i raål sora har anhängiggjorts vid valtendoraslol före ikraftträdandet och inle heller vid syneförrällning ora förrättningsman har förordnals före denna tidpunkt.

4.2 Fastighetsdomstolar och vattendomstolar

4.2.1 Allmänna synpunkter

Vid reforraen av den allraänna underrätlsorganisationen uttalade dåvarande departemenlschefen (prop. 1969: 44 s. 174) sora sin åsikt atl del inle fanns anledning all gå från den dittills gällande principen ora en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna. Han påpekade emellerlid alt vissa typer av raål såsora ägodelnings-mål, expropriationsmål och vatlenraål ofta har speciella drag och i någon mån kräver en specialisering hos dera sora skall bedöraa dera, i synnerhet som del inom landet sora helhet förekoramer endasl elt begränsat anlal mål av varje sådan typ. Det skulle därför vara av värde om målen kunde koncentreras lill jämförelsevis få domstolar vars doraare därraed skulle få atl handlägga ell inle alllför ringa anlal mål och på del sättet bli förtrogna med ämnesorarådet. Ell riktraärke borde erael-lerlid enligt departementschefen vara alt vår restriktiva inställning när del gäller atl skapa specialdomstolar i egentlig mening behålls och all man efterstävar atl de domare sora sysslar raed de specifika slagen av mål också har kontakt raed allmänna tvistemål och brottmål. Därför borde principen vara all man uppdrar handläggningen av berörda mål till endasl vissa av de allmänna underrätterna. Mot bakgrund av dessa överväganden tillskapades faslighetsdomslolarna. Dessa ingår i den allmänna underrättsorganisationen på del sättet att vissa tingsrätter utses atl vara fastighetsdomstol. I denna egenskap består tingsrätten norraalt av två lagfarna doraare, en tekniskt sakkunnig ledamot saml två näranderaän.

Fastighetsdomstolarnas sararaansättning gör dera särskilt skickade att pröva raål där del krävs teknisk sakkunskap, frärast i fråga om fastighetsbildning och fastighetsvärdering, och de har också i första hand tillskapats med tanke på sådana mål. F. n. handläggs vissa frågor enligt raUjöskyddslagen av faslighelsdoraslol. Fr. o. ra. den 1 januari 1972, då FBL träder i kraft, skall lill fastighelsdoraslolarna överföras mål ora fastighetsbildning, vilka f. n. handläggs av ägodelningsrätt. Vid tillkomsten av FDL förutsattes att fastighetsdomstolarna också skulle ersätta de nuvarande expropriationsdomstolarna. Elt par andra typer av raål sora fr. o. ra. den 1 januari 1972 skall handläggas av fastighetsdomstol är raål ora arrende och hyra enligl JB. Sora elt viktigt

Prop. 1971:106 114

skäl för all koncentrera dessa mål till elt begränsat anlal domstolar kan anföras alt underrätten här är överinstans i förhållande lill arrende- och hyresnämnderna och alt möjligheterna all fullfölja lalan mol dom i sådana mål är begränsade, vilket gör det särskilt angelägel alt få en enhetlig bedömning inom större regioner.

Förslagen i departeraentspromemorian följer de riktlinjer som tidigare har dragits upp i fråga om fastighetsdoraslolarnas kompetensoraråde. De innebär i huvudsak alt dit skall hänföras dels sådana raål som f. n. ankoramer på ägodelningsrätt och expropriationsdomstol, dels vissa mål av sällan förekoraraande slag sora nu handläggs av aUraän dorastol men sora i sak står fastighetsbildnings- och expropriationsmålen nära, dels slutligen mål ora arrende och hyra saral vissa därm.ed närbesläktade raål. Detla innebär att åtskilliga typer av raål som rör fast egendom kommer alt falla utanför kompetensorarådel. Förslaget har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Från skUda håll har dock både utvidgningar och inskränkningar av kompetensområdet ifrågasatts. Det har också gjorts gällande all koncentrationen av vissa mål tUl ell begränsat anlal doraslolar kan få skadliga verkningar i fråga ora personalrekryteringen.

För egen del vill jag understryka alt del från olika synpunkter är angeläget atl varje allraän underrätt har en vidsträckt behörighet och alt koncentration av vissa raållyper lill särskilda domstolar därför inte bör komraa i fråga i andra fall än då del är raotiveral av speciella skäl. En annan synpunkt sora raåste beaktas i sararaanhangel är atl behörighetsreglerna bör vara klara och lätlillärapade så all gränsdragningsproblem i möjligaste mån undviks. Jag återkommer strax till frågan ora fastighetsdoraslolarnas korapelensoraråde raen vill redan nu frarahålla alt förslagen i departeraentsproraemorian synes mig väl avvägda raot den angivna bakgrunden.

Med anledning av de under reraissbehandlingen yppade farhågorna från personalrekryleringssynpunkt vill jag anföra följande. Eflersora fastighetsdomstolarna inte har någon fristående ställning utgörs de lagfarna ledaraötema av doraare sora innehar tjänster i den tingsrätt sora är fastighetsdomstol eller i annan tingsrätt. F. n. kan också doraare i vallendomstol komraa i fråga. Det är inle raeningen all de doraare sora tjänstgör i fastighetsdomstolen skall syssla uteslutande med faslighets-doraslolsgöroraål, även om dessa göromål givetvis blir helt dorainerande för raånga av dera. Genora fastighetsdoraslolarnas anknytning lill lings-rätlsorganisationen finns goda förutsättningar för atl elt stort antal doraare skall få erfarenhet av fastighelsdomstolsljänslgöring. Detta gäller inte bara domare i den tingsrätt som är faslighelsdoraslol ulan också doraare i andra tingsrätter. Mol bakgrund härav synes några större problera frän personalrekryleringssynpunkt inte vara förenade med en

Prop. 1971:106 115

koncentration av mål rörande fast egendom lill etl begränsat anlal underrätter.

Vad härefter gäller vatlendorastolarna har vattenlagsuiredningen enligl sina direktiv i uppdrag all överväga en överflyttning av vissa av deras uppgifter till fastighetsdomstol. Utredningen ansluter sig lUl tanken på en sådan reform men anser av olika skäl alt den bör delas upp i två etapper, varav den första genomförs den 1 januari 1972 och den andra i saraband med den slutliga revision av VL som utredningens arbete syftar tUl. I den första etappen skall enligt förslaget vallendomstolarna avskaffas sora frislående enheter och knytas lill tingsrältsorganisalionen på sararaa sätt sora fastighelsdoraslolarna, dvs. vissa tingsrätter utses alt vara valtendoraslol, varvid tingsrätten skall ha särskild sararaansättning. I den andra etappen överförs de döraande funktionerna på faslighetsdoraslolarna. Utredningsförslaget, som har fått ett myckel positivt mottagande vid reraissbehandlingen, innebär enligt rain raening en tekniskt smidig lösning och har betydande fördelar från både vatlenrällsskipningens och den berörda personalens synpunkt. Jag ansluter raig därför lill förslagel. Jag ålerkoraraer längre fram lill vissa frågor som rör vallendomstolarnas sararaansättning.

4.2.2 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde

Som anförs i departeraentsproraeraorian är del uppenbart all faslighetsdoraslolarna, som enligl FBL skall handlägga faslighetsbUdningsmål i stället för de nuvarande ägodelningsrätterna, också bör överta ägodelningsrätlernas uppgifter enligl sådan lagstiftning sora skall beslå efler FBL:s ikraftträdande. Saratiiga dessa uppgifter är näraligen av den särskilda beskaffenhet atl de bör ankoraraa på fastighetsdorastol. Med hänsyn till alt del arbete raed följdlagstiftningen till FBL som f. n. pågår inom justiliedeparlemenlet inbegriper de lagar del här rör sig om finns emellertid inle anledning all nu lägga frara förslag till ändringar i dessa lagar.

Bland de lagar som måste överarbetas och anpassas lill FBL ingår också lagen ora ägofred. På grund härav bör inle heller frågor ora ändring i denna lag las upp nu. Jag delar dock den i proraeraorian framförda uppfattningen atl mål om stängselskyldighel och belesreglering enligl 46 § bör överföras lill fastighetsdomstol. Som Svea hovrätt påpekar bör detsamma gälla klandertalan enligt 49 § första styckel. Däremot synes del mig mera tveksamt ora de av hovrätten över Skåne och Blekinge förordade ändringarna i lagen är befogade. Slutiig ställning till dessa frågor får las vid den fortsatta överarbetningen av lagen.

Sora jag redan tidigare har frarahåUit bör exproprialionsdorastolarna avskaffas och deras uppgifter överföras lill fastighetsdorastol. Reraissinslanserna har inte haft något all erinra raot en sådan reforra. De i proraeraorian i detla sammanhang föreslagna ändringarna i ExL och annan

Prop. 1971:106 116

lagstiftning har inle föranlett annan erinran än all hovrätten för Övre Norrland ifrågasatt om inte föreskriften i 28 § andra stycket ExL om protokoUföringsplikt då enskilda domslolsledamöler företar undersökning på stället borde införas i 9 § FDL. Sådan undersökning på platsen sora en eller flera ledamöter av fastighetsdomstolen enligl sistnäranda paragraf kan verkställa på uppdrag av domstolens ordförande och varora parterna skall underrättas lorde eraeUertid vara all anse sora saramanlräde för förhandling i rättegångsbalkens mening. ProtokoUföringsplikt föreligger därför enligt bestäramelserna i 6 kap. rältegångsbalken, om undersökningen inle sker endasl som förberedande åtgärd för syn på stället. Del av hovrätten ifrågasatta tillägget lill 9 § FDL är alltså obehövligt.

Vad sedan angår de mål som nu prövas av allmän underrätt har i flera remissyttranden kritik riktats raot alt arrende- och hyresmålen förs in under faslighelsdomslolarnas exklusiva behörighet. Denna kritik utgör dock enligt min mening inle tillräcklig anledning alt nu ompröva de beslut av denna innebörd sora har fatlats genom antagandet av JB. Om hyresraål skall prövas av fastighetsdomstol bör också vissa andra typer av mål som är av myckel likartad beskaffenhet lämpligen behandlas i samraa ordning. I prop. 1971: 12 har föreslagils all vissa bostadsrättslvister enligl 77 § första stycket bostadsrällslagen skall las upp av faslighelsdoraslol. De raål som här i övrigt kommer i fråga är sådana som avser besvär mol hyresnämnds beslut enligl lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighel. Även dessa raål, liksora raål ora klander av redovisad förvallning enligt 11 § Iredje styckel samma lag, bör — sora föreslås i proraeraorian — prövas av fastighetsdorastol.

Vissa raål ora inlösen av fast egendora ankomraer nu på allraän underrätts prövning. Della gäller raål enligt 11 § första stycket jordförvärvslagen, 5 § andra styckel jordhävdslagen och 4 § JP. Sora anförs i proraeraorian saknas anledning all i processuellt avseende behandla dessa raål på annat sätt än raål ora inlösen i allraänhel. De bör därför överföras lill fastighetsdoraslolarnas korapelensoraråde.

Ett par remissinstanser ifrågasätter om inle också mål enligt förköpslagen bör handläggas av fastighetsdomstol. Sådana raål avser inle själva det tvångsförvärv som förköpet innebär ulan bara vissa följdfrågor i anledning av förköp. De frågor som skall prövas av domstol är sådana som rör ogiltighel eUer jämkning av köpevillkor (5 § andra och Iredje styckena), undanlagande av lös egendom från förköp (6 §), ersättning lill köparen för fullgörelse enligl köpeavtalet eller för kostnader i samband raed köpet (13 § första stycket) saral ersältning lill koraraunen för värderainskning på egendoraen som har förorsakals av köparen (13 § andra stycket). Av dessa frågor synes endasl de som rör värdeminskning vara av den beskaffenheten atl del kan finnas anledning atl hänföra dem lill faslighelsdoraslol. Jag anser dock alt dessa frågor, sora f. ö. när-

Prop. 1971:106 117

mast är av skadeslåndsrällslig natur, inte bör brytas ul för handläggning i annan ordning än övriga frågor enligt samma lag.

I proraeraorian föreslås vidare all tvister, sora enligl 72 § första stycket, 96 § första och andra styckena saral 104 § andra stycket ExL skall prövas av allmän underrätt, överförs till fastighetsdomstol. Förslaget, som inte har föranlett några invändningar vid reraissbehandlingen, bör enligl min raening godtas. Etl par remissinstanser förordar vissa ytterligare ändringar i ExL. Sålunda föreslås att frågor ora ersättning för skada eller intrång som har uppstått efler exproprialionsmålels slutliga avgörande och inle har kunnat förutses i raålet saral ora ersältning lill expropriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. Maj:t av ansökan om expropriation skall prövas av fastighetsdomstol. På frågor av del förstnämnda slaget är enligl 34 § andra stycket ExL lagens bestäraraelser inte tiUärapliga. De lorde vanligen få bedömas enligl grannelagsrättsliga regler. Som jag strax skall utveckla närraare anser jag inte alt fastighetsdorastol bör göras lUl forura i tvister ora grannelagsrättsliga förhållanden. Den bör då inte heller pröva sådana frågor sora avses i 34 § andra stycket ExL. Inle heller frågor ora ersältning för kostnader i saraband med Kungl. Maj:ls prövning av ex-proprialionsansökan synes mig vara av den beskaffenhet all del finns anledning all överföra dem lill fastighetsdomstol.

Jag ansluter raig till förslagel i proraeraorian atl frågor som avses i 75 § byggnadslagen i likhet med övriga ersättningsfrågor enligt lagen skall prövas av fastighetsdomstol. Proraeraorieförslaget innebär all i sådana mål fördelningen av rättegångskostnaderna skall ske enligt regeln i 65 § byggnadslagen i stället för som nu enligt rättegångsbalkens regler. Della förslag har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och lill den översyn av byggnadslagstiftningen som f. n. pågår inom bygglagulredningen anser jag lämpligast att inte nu göra någon ändring i gällande räll på denna punkt.

Mål enUgl lagen om byggnadsrainnen handläggs f. n. av exproprialionsdorastol och överförs enligl vad jag tidigare har föreslagit lill fastighetsdomstol. Som anförs i proraeraorian bör samma domstol handlägga också raål om ersättning enligl lagen om fornrainnen, vUka mål f. n. prövas av allmän domstol. Jag instämraer raed hovrätten över Skåne och Blekinge i atl detla bör gälla även mål enligl 9 a § Iredje styckel näranda lag ora ersältning för kostnad eller skada, som uppkommer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak eller annan åtgärd för dess skydd och vård. De nya bestäraraelserna om forum i raål enligl lagen ora fornminnen synes lämpligen kunna las upp i en ny 17 §.

Eftersom ersättning för skada och intrång vid fömndersökning enligl miljöskyddslagen och ExL skall prövas av fastighetsdomstol, bör detla gälla också ersättning i motsvarande fall enligl 14 kap. 5 § 1 mora. VL. Proraeraorians förslag härom bör sålunda genomföras.

Prop. 1971:106 118

Som anförs i promemorian framstår del som den mest rationella ordningen alt den domstol som har handlagt raål ora ersältning för skada eller inttång enligt lagen om byggnadsminnen eUer naturvårdslagen också skall ha atl pröva därav föranlett följdmål om ersältning till innehavare av fordran, för vilken marken svarar, för förlusl lill följd av atl den i huvudmålet bestämda ersättningen inle har nedsatts hos länsstyrelsen. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen bör alltså ändras i enlighet härmed.

Någon anledning all som Göta hovrätt ifrågasätter hänföra mål om utdömande av vite enligl jordförvärvslagen och jordhävdslagen till faslighelsdoraslol föreligger enligl min mening inle. All sådana frågor enligl lagen ora arrendenämnder och hyresnämnder skall prövas av fastighetsdorastol saramanhänger med all fastighetsdomstol har karaktären av överinstans i förhållande till dessa nämnder.

I proraeraorian diskuteras en rad andra tvister sora rör fast egendora och där del skulle kunna koraraa i fråga all göra fastighetsdorastol lill exklusivt forara. Hil hör exerapelvis äganderältstvisler av skilda slag saral tvister ora servitut och grannelagsförhållanden. I mål av dessa typer uppslår otvivelaktigt ofta frågor av den beskaffenhet som fastig-hetsdoraslolarna är särskilt skickade alt pröva. Jag har eraeUertid mol bakgrund av vad jag tidigare har anfört ora viklen av återhållsarahet när del gäller att koncentrera raål till särskilda domstolar och om intresset av all i möjligaste mån undvika gränsdragningsproblem stannat för all den i proraeraorian föreslagna ordningen, som innebär atl fastighetsdomstol inte görs till exklusivt forum i dessa mål, är den lämpligaste. Alt sora lanlmäteristyrelsen ifrågasätter öppna möjlighet all låta vissa mål handläggas både av fastighetsdomstol och av tingsrätt i vanlig sammansättning bör av såväl praktiska sora principiella skäl inle komraa i fråga.

Vad gäller äganderältstvisler sora rör fastighetsindelningens beskaffenhet lorde man, som påpekas i proraeraorian, kunna utgå från all de i regel koramer all prövas vid förrättning enligl FBL och i andra instans av fastighetsdomstol, vilket torde vara den också från parlssyn-punkl lämpligaste ordningen. All tvist av detta slag inte tas upp i angiven ordning kan antas bli en ren undantagsföreleelse sora mestadels har sin orsak i att tvisten har ett omedelbart samband med sådana frågor sora inte bör prövas av fastighetsdomstol. De av Svea hovrätt uttalade farhågorna för alt möjligheten atl vända sig direkt lill domstol i tvister som rör fastighetsindelningen skulle missbrukas synes raig överdrivna. Inle heller finns det enligl min åsikt anledning alt nu bereda tingsrätt möjlighet atl raot parts vilja hänvisa fråga ora fastighetsindelningens beskaffenhet till handläggning av fastighelsbildningsmyndighelen. Om tingsrätten finner atl frågan lämpligen bör prövas i denna ord-

Prop. 1971:106 119

ning lorde det i regel vara möjligt alt få en sådan prövning lUl slånd genom parternas friviUiga medverkan.

4.2.3 Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet

Sora huvudregel gäller f. n. alt fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, av vilka den ene är domstolens ordförande, saml en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Proraeraorieförslaget innebär inte någon ändring av denna regel. Vid reraissbehandlingen har särskUt frågan om del tekniska inslaget i domstolen tiUdragit sig intresse. Olika meningar har yppats och elt flertal förslag har förts frara, bl. a. av innebörd att två tekniska ledamöter skall kunna medverka i dorastolen.

Vid fastighetsdomstolarnas tillkomst underströk dåvarande departemenlschefen (prop. 1969: 44 s. 211) all den tekniskt sakkunnige ledamotens uppgift inte skuUe vara alt fungera som expert i vissa speciella frågor av betydelse för målets utgång ulan att han med sin sakkunskap skulle raedverka lill en riklig bedömning av utredningen i målet och lill en läraplig utformning av domstolens utslag. Jag ansluter raig liU delta synsätt. Genom den tekniskt sakkunnige ledamoten skall domstolen tillföras sådana allmänna insikter på del tekniska orarådet som behövs för atl den skall kunna rätt bedöraa arguraentalion och utredning av teknisk art. Den speciella expertis som kan behövas i en viss teknisk fråga får däremot tUlhandahåUas doraslolen genora sakkunnigbevisning i raålet.

Eftersom del för expropriationsdoraslolarna som huvudregel gäller atl två tekniska ledamöter skaU della i handläggningen kan en övergång till fastighetsdomstolar med endasl en sådan ledaraot synas innebära atl det tekniska inslaget i domstolen försvagas. Emellertid måste beaktas att de tekniska ledamöterna i det nya systerael får en myckel fastare anknytning lill domstolen, vilket raedför dels all de förvärvar stor rutin sora domare dels alt de kan följa och medverka i den förberedande handläggningen av raålen. Koncentrationen av raål till elt begränsat antal doraslolar leder också till all juristdoraarna får större erfarenhet av tekniska bedöraningar. Mol bakgrund av del nu anförda anser jag all del inte finns anledning alt nu gå ifrån principen att i fastighetsdorastol norraall skall tjänstgöra endasl en ledaraot raed teknisk sakkunskap. Det bör dock finnas raöjlighet all i vissa fall utöka antalet tekniska ledaraöler till två, vilket innebär alt dorastolen koraraer atl beslå av sararaanlagt sex ledaraöler. Jag vill dock understryka alt denna möjlighet inle är avsedd atl utnyttjas annat än i undanlagsfall, när målet är osedvanligt komplicerat från teknisk synpunkt och det därför kan vara av särskild betydelse att mer än en ledamot med teknisk sakkunskap medverkar vid bedömningen av de tekniska frågorna.

Prop. 1971:106 120

F. n. gäller atl teknisk ledamot i fastighetsdomstol skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Mot bakgrund av vad jag här fömt har anfört om atl de tekniska ledamöterna inte skall vara experter i vissa speciella frågor anser jag del inte motiverat all ytterligare precisera kraven på sakkunskap eller på annat sätt ändra reglerna härora. Jag vill emellerlid i detla sammanhang påpeka atl tjänsterna för teknisk ledamot i fastighetsdomstol lorde koraraa all förenas raed tjänstgöringsskyldighet vid flera sådana domstolar och all del dessutom lorde bli nödvändigt all vid ledigheler och stor arbelsanhopning tillfäUigt förordna utomstående tekniker all tjänstgöra i fastighetsdomstolen. Detla innebär alt man koraraer atl ha vissa valmöjligheter när det gäller all utse teknisk ledamot för visst mål.

De flesta mål som skall las upp av fastighetsdomstol är av sådan typ atl de norraall kräver viss teknisk sakkunskap hos domstolen. Med hänsyn lill intresset av enkla och lältillämpade sararaansältningsregler bör därför, sora anförs i proraeraorian, den tekniske ledaraolens raedverkan i dorastolen vara obligatorisk i dessa raål. I fråga ora några speciella slag av raål gäller eraeUertid alt de i allraänhel inte fordrar sådan sakkunskap, raedan det däreraot är angelägel med elt starkt lekmannainslag. De mål jag här syftar på är i första hand hyresmålen raen också bosladsrätlsraål och raål om tvångsförvaltning av bosladsfaslighet. I sådana raål bör i stället för teknikern en Iredje näranderaän ingå i dorastolen. Sora har påpekats både i proraeraorian och i vissa reraissyltranden kan det dock också i raål av dessa typer, kanske särskilt i mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighel, länkas komraa upp frågor av svårbedörad teknisk natur. Det bör därför finnas raöjlighet att undantagsvis även i sådana raål använda en sararaansättning med teknisk ledamot och två näranderaän. Jag ansluter mig alltså lill proraeraorians förslag i denna del raen vill betona all raöjligheten atl låta teknikern delta i dessa raål bör ulnylljas restriktivt. Ora det sålunda införs möjlighet all anUla den tekniske ledamoten i hyresmål bör de för dessa raål gällande sararaansällningsreglerna lärapligen göras tillämpliga också i arrenderaål.

Vad beträffar nämndemännen kan jag insläraraa i den kritik sora Svea hovrätt och lagraannen i Stockholms tingsrätt har riktal mol föreskriften i 17 § andra stycket andra punkten ExL om att en av närandemännen bör vara fastighetsägare och den andre inte. Denna regel bör därför inle överföras lill FDL.

Enligl 16 kap. 8 § första styckel FBL kan fastighetsdomstol under vissa förutsättningar pröva faslighetsbildningsraål i materiellt hänseende ulan huvudförhandling. Som dåvarande departeraentschefen påpekade i samband med FDL:s tillkomst är det här fråga om raål av sådan beskaffenhet att utryraraet för lekraannasynpunkter torde vara myckel begränsat och det synes därför olämpligt från både principiella och

Prop. 1971:106 12i

praktiska synpunkter att ställa upp etl ovillkorligt krav på atl nämndemän skall medverka vid prövningen. Jag insläraraer i den av hovrätten för Nedre Norrland uttalade uppfattningen all det saknas skäl att nu frångå denna ståndpunkt. I övrigt bör gälla att fastighelsdorasto-len vid handläggning av raål kan beslå av en lagfaren doraare i samma utsträckning som gäller för tingsrätt. En sådan domförhetsregel blir till-lämplig vid handläggning av frågor ora avvisning av mål och om uldöraande av vite saral vid måls avgörande i sådana fall som avses i 42 kap. 18 § rältegångsbalken, dvs. vid raeddelande av tredskodom, dom i anledning av medgivande eller eftergivande saml stadfästelse av förlikning. Vidare koraraer regeln att gälla vid huvudförhandling sora sker i förenklad form och vid annan handläggning sora inle sker vid huvudförhandling eUer syn på stället. Att mål om lagsökning och belalningsföreläggande kan handläggas av en lagfaren doraare följer av 30 § lagsökningslagen (1946: 808). Vad beträffar ärenden blir doraförhets-reglema i 6 § lagen ora handläggning av doraslolsärenden tillärapliga. I fall då enligl näranda paragraf dorastolen skall ha den sararaansättning som gäller för mål i allmänhet torde utan särskild bestäraraelse slå klart alt de föreskrifter som i aUraänhet gäUer för domförhet enligl FDL är tillämpliga. Fastighetsdomstols domförhet bör som anförs i proraeraorian till alla delar regleras i lag och inle sora nu delvis i annan författning. Jag föreslår därför atl uttömraande bestäraraelser i ämnet tas upp i 4 § FDL.

4.2.4 Övergångsfrågor i anledning av fastighelsdomstolsreformen

Fastighetsdomstolarna bör överta sina nya uppgifter samtidigt sora JB och FBL saml därlUl anknytande författningar träder i kraft, dvs. den 1 januari 1972. Härigenom lorde övergången till den nya lagstiftningen underlättas och enhetligheten i tUlärapningen frärajas.

Enligt 7 § FBLP skall raål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätt vid utgången av år 1971 prövas av fastighetsdomstol. I proraeraorian föreslås motsvarande regel beträffande mål och ärenden sora vid sararaa lidpunkt är anhängiga hos exproprialionsdorastol. Om expropriationsdomstolen då har påbörjat huvudförhandling föreslås dock all domstolen skall få fullfölja och avsluta handläggningen.

Man bör uppenbarligen i möjligaste raån undvika alt särskUda doraslolar, som är under avveckling, övergångsvis får beslå vid sidan av de domstolar som i fortsättningen skall handlägga samma slag av raål och ärenden. Jag anser därför all den i proraeraorian föreslagna regleringen är ändaraålsenlig och att del inle bör koraraa i fråga alt sora Svea hovrätt och lagraannen i Stockholras tingsrätt förordar utsträcka ägodelningsrätlernas och exproprialionsdomstolarnas möjlighet att fortsätta sin verksamhet efler utgången av år 1971 längre än som föreslås där. Jag föratsätter alt arbetet hos domstolarna bedrivs så att raål och

Prop. 1971:106 122

ärenden på vUka etl orafaltande förberedelsearbete har lagts ned om möjligt kan avgöras slutligt före utgången av år 1971.

Jag föreslår alltså alt mål eller ärende som är anhängigt hos exproprialionsdorastol vid utgången av år 1971 skall prövas av fastighetsdorastol ora huvudförhandling då inte har påbörjats. Jag föreslår vidare atl 7 § FBLP anpassas så all motsvarande regel komraer all gäUa beträffande ägodelningsrätt. Av de föreslagna reglema följer bl. a. all nu gällande fullföljdsbestäraraelser blir tillärapliga också på avgöranden som meddelas av exproprialionsdorastol och ägodelningsrätt efter den 1 januari 1972.

Vad härefter gäUer raål och ärenden sora är anhängiga hos tingsrätt vid utgången av år 1971 finns, eflersora dessa dorastolar skall bestå oförändrade efter näranda tidpunkt, inle tiUräcklig anledning atl flytta över dera tUl fastighetsdomstol. Jag instämmer därför i promemorians förslag atl sådana mål och ärenden skall behandlas enligl äldre bestäraraelser.

Lagraannen i Stockholras tingsrätt har ifrågasatt införande av en övergångsbestäraraelse enligl vUken part, sora av exproprialionsdorastol med stöd av 34 § första styckel ExL har hänvisats all föra särskild lalan vid doraslolen, i stäUel skall väcka lalan vid fastighetsdorastolen. Enligl rain mening torde del utan vidare slå klart alt en sådan hänvisning skall avse fastighetsdomstolen och någon övergångsbestäraraelse härom synes mig inte behövlig.

4.2.5 Faslighelsdomslolarnas domkretsar

Enligt 1 § första styckel FDL skall det finnas en faslighelsdoraslol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att annat oraråde än län skall vara fastighetsdomstols domkrets. Bestämmelsen innebär all alla fastighetsdoraslolsmäl från ell visst oraråde skall las upp av sararaa domstol. Forumbestämmelserna för arrende- och hyrestvister öppnar emellertid möjlighet lill avvikelse från denna ordning. Kungl. Maj :t kan nämligen bestäraraa atl sådan tvist skall las upp vid annat forura än den faslighelsdoraslol inora vars oraråde fasligheten är belägen (8 kap. 32 § första stycket och 12 kap. 71 § första stycket JB saral 17 § första stycket lagen ora fiskearrenden). Detsararaa skall enligl 77 § första stycket förslaget till bosladsrällslag gälla beträffande bostadsrällstvister.

F. n. finns i hela landet sammanlagt sex fastighetsdomstolar, vilka alla har dorakretsar omfattande mer än elt län. Enligl promemorian skall fr. o. m. den 1 januari 1972 i princip finnas en fastighetsdomstol i varje län, som regel förlagd lill den ort där länsstyrelsen har sill säte. Del lorde även i fortsättningen få ankomraa på Kungl. Maj:l all bestämma både om antalet fastighetsdomstolar och om deras lokalisering. Dessa frågor torde få las upp vid elt senare tillfälle. Jag vUl emellertid redan i detla samraanhang deklarera hur jag ser på dera. I allt väsent-

Prop. 1971:106 123

ligt biträder jag vad som anförs i proraeraorian härora. Även ora antalet fastighetsdomstolsmål kan väntas bli ganska ringa i vissa län synes raig sålunda fastighetsdomstolarnas domkretsar i princip inle böra omfatta raer än elt län. Möjligen kan det, som påpekas i promemorian, vara motiverat all för vissa speciella slag av mål — exerapelvis raål enligt miljöskyddslagen — ha större domkretsar. När det gäller lokaUseringen av fastighelsdoraslolarna talar övervägande skäl, frärast behovet av nära kontakt raed olika länsrayndigheler, för alt de bör förläggas till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. TUl skillnad från vad sora föreslås i proraeraorian anser jag atl delta bör gälla även i fråga ora Västernorrlands län och atl fastighetsdorastolen där alltså bör förläggas lill Härnösand.

En förläggning av fastighetsdomstolen till den ort där länsstyrelsen har sill säte är emellertid beträffande vissa län förenad med bestämda nackdelar såvitt gäller hyresmålen. Dessa raål är som regel koncentrerade lill de större tätorterna. I fråga om dem lalar därför starka skäl för atl fastighetsdomstolen bör vara förlagd tiU den största tätorten i länet, vilket inte alllid är den ort där länsstyrelsen finns.

Mol bakgrund av del nu anförda anser jag atl del bör införas regler som ger Kungl. Maj:l större möjligheter än nu att åstadkoraraa en lämplig fördelning av fastighelsdoraslolsraålen. Sålunda bör raål av viss typ från flera faslighetsdoraslolars dorakretsar kunna sararaanföras lill en sådan doraslol. Vidare bör för sararaa oraråde kunna finnas två eller flera fastighetsdomstolar, var och en med behörighet att handlägga vissa typer av mål. Del ligger i sakens natur all regler av nu åsyftad innebörd bör utnyttjas restriktivt. Härför lalar både önskemålet ora klara och lätlillärapade foruraregler och intresset av all inle onödigtvis splittra fastighelsdoraslolsraålen på ell stort antal tingsrätter. Det bör aldrig finnas raer än en domstol som är rätt forum för ett visst mål. Om flera fastighetsdomstolar inrättas med helt eller delvis sammanfallande domkretsar måste alltså klart preciseras hur måltyperna skall fördelas mellan domstolarna.

Jag förordar alt i 1 § FDL införs ell lUlägg sora ger Kungl. Maj:t befogenhet all bestämraa all flera faslighetsdorastolar skall finnas för sararaa område, varvid Kungl. Maj:l också skaU bestäraraa hur skUda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna. Del föreslagna tillägget kan ersälta de nyssnäranda regler i bl. a. JB, enligl vilka Kungl. Maj:l i fråga om vissa slag av mål kan förordna atl de skall las upp av annan domstol än den fastighetsdomstol inom vars oraråde fastigheten ligger. Dessa regler bör därför upphävas.

Min avsikt är att senare föreslå Kungl. Maj:t alt i Södermanlands, Älvsborgs och Västernorrlands län särskUda fastighetsdomstolar inrättas för upptagande av mål och ärenden angående arrende, hyra, bostadsrätt

Prop. 1971:106 124

och tvångsförvaltning av bostadsfastighel i resp. Eskilstuna, Borås och Sundsvall.

4.2.6 Vattendomstolarna

Sora jag tidigare har anfört ansluter jag raig till vatlenlagsutredningens förslag all vatlendoraslolarna integreras i vissa tingsrätter, sora vid handläggningen av vallenmål skall ha särskUd, för denna mållyp avpassad sammansättning i likhet med vad som gäller när tingsrätt handlägger mål i egenskap av fastighetsdomstol. Av praktiska skäl bör benäraningen vattendomstol behållas som beteckning för tingsrätten i denna speciella sararaansättning. De särskilda processuella reglerna för vattenmål bör alltjämt gälla och fullföljd av talan bör ske hos vattenöverdomstolen.

Förslaget innebär alltså all vattendomstolarna avskaffas som organisatoriska enheter, vilket även betyder all vallenöverdomslolens ställning av administrativ chefsmyndighet för valtendorastolarna upphör. Några särskilda tjänster för vattenrätlsdomare, valtenrätlsingenjörer och vattenrältssekrelerare bör inle längre finnas ulan de bör ersättas av motsvarande tjänster vid de tingsrätter som utses att vara vattendomstol.

I enlighet med vad jag nu har anfört bör i 11 kap. 1 § VL föreskrivas all tingsrätt som Kungl. Maj:l besläraraer skall vara valtendoraslol. Med tanke på en framtida överföring av vattenrättsskipningen lill fastighetsdomstol är det lämpligt alt lill vattendomstol utses tingsrätter som också är fastighetsdomstol. Antalet vattendoraslolar och deras förläggning bör emellerlid inle ändras, och jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj:t all till vattendomstol utse tingsrätter som har sill kansli på ort där det nu finns vattendomstol och som också utses all vara faslighelsdoraslol. Någon ändring av vallendomstolarnas domsoraråden avser jag inle alt föreslå.

Enligt VL har vallenrällsdoraaren, dvs. ordföranden i vallendomstolen, en rad självständiga uppgifter i målen. Benäraningen vattenrätts-domare bör därför finnas kvar som beteckning på ordföranden i tingsrätten i dess egenskap av vattendomstol. Benämningen vallenrätlsingenjör bör däremot i VL ersättas med teknisk ledamot. Även benäraningarna vatlenrätlsnämndemän och vattenrältssekrelerare bör mönstras ut ur VL. Som utredningen har anfört bör de som har valls liU näranderaän i fastighetsdomstol vara behöriga att tjänstgöra även i vallendomstol.

Sararaansältningsreglerna är olika för vattendomstol och fastighetsdomstol. I fastighetsdomstol skall enligt huvudregeln ingå två lagfarna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vattendomstol beslår av en vallenrällsdomare, två vatlenrältsingenjörer och två vatlenrätlsnämndemän. I undantagsfall kan antalet ingenjörer minskas lill en, men regeln härom är utformad på sådani sätt all den i praktiken har kommit

Prop. 1971:106 125

till mycket ringa användning. Jag instämraer raed utredningen i all det inle är lärapligt att nu helt anpassa reglerna om vattendomstols sammansättning lill vad som gäller för faslighelsdoraslol. I likhet med utredningen anser jag emellertid all möjligheterna all handlägga mål med endasl en teknisk ledamot bör vidgas. Mycket ofta är behovet av teknisk sakkunskap tillgodosett med en sådan ledaraot, och jag anser därför alt reglema bör utformas så all denna ordning framstår som huvudalternativet. Det bör överlämnas ål doraslolens ordförande alt i det särskilda fallet avgöra om målels beskaffenhet är sådan all ytterligare en teknisk ledamot bör della. Beträffande kompetenskraven för de tekniska ledamöterna bör i lagen endast anges alt de skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Jag komraer all senare la upp frågan om mera specificerade kompetenskrav skall föreskrivas i kungörelseform. Jag vUl dock redan nu framhålla atl den gällande uppdelningen i vallenbyggnadslekniska och agrikullurlekniska ingenjörer har förlorat myckel av sin betydelse och inle synes böra bibehållas i sin nuvarande utformning.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa ålgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.,

3) lag om ändring i slatsljänsleraannalagen (1965: 274),

4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol,

5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation,

6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen,

7) lag ora ändring i byggnadslagen (1947: 385),

8) lag ora ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa faU av rätt lUl gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

10) lag om ändrmg i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,

11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698),

14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,

16) lag om ändring i jordabalken.

Prop. 1971:106 126

17) lag ora ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

18) lag om ändring i bostadsrätlslagen ( ).

Förslagen torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 3.i

Rörande vissa av de upprättade förslagen vill jag ytterligare anföra följande.

6. Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

2 kap. 14 §

I Iredje styckel har företagits en redaktionell ändring för all anpassa beslämraelsen till terminologin i den nya jordabalken.

2 kap. 20 § 3 mom.

I enlighet raed vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har bestäraraelsen ändrats så alt valtendoraslolens prövning inle längre skall vara av diskretionär art utan endast gå ul på att fastslå ora de i 2 kap. 3 § Iredje stycket angivna förutsättningama för prövning av Kungl. Maj:t föreligger. Bestämmelsen har formulerats med 16 § miljö-sk)'ddslagen som förebild. I enlighet med valtenöverdomslolens förslag har dock terraen "undersläUa" ersatts av "hänskjuta".

2 kap. 34 §

I Iredje stycket har gjorts motsvarande anpassning till jordabalken sora i 2 kap. 14 §.

2 kap. 47 § 2 mom.

Bestäraraelsen har ändrats i enlighet raed utredningens förslag på motsvarande sätt sora 2 kap. 20 § 3 raora.

2 kap. 62 §

I andra styckel har gjorts motsvarande anpassning till jordabalken sora i 2 kap. 14 §.

3 kap. 11 §

Sora jag har anfört i den allraänna raotiveringen ansluter jag mig lill utredningens förslag all underställning av synemäns utlåtande lill vattendomstol inte skall ske om Kungl. Maj:t har prövat förelagels tillåtlighet. En bestämraelse härom har tagils upp i denna paragraf.

' Av bUagan återges här dels 4 kap. 17 §, 11 kap. 27 § 2 mom. och 34 § samt övergångsbestämmelserna ur förslag 1 dels förslag 14. Förslagen i övrigt, som frånsett några smärre redaktionella ändringar är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits.

Prop. 1971:106 127

3 kap. 13 §

F. n. gäller enligl paragrafens fjärde stycke atl vatlenregleringsföre-lags stadgar skall granskas och fastställas av vederbörande länsstyrelse eller i fall som avses i 4 kap. 13 § av Kungl. Maj:l. Jag biträder utredningens förslag atl Kungl. Maj:l helt befrias från ifrågavarande uppgifter. Della resultat uppnås genom atl undantaget för fall sora avses i 4 kap. 13 § får utgå utan atl ersättas av någon annan föreskrift.

3 kap. 16 §

Enligl denna paragraf kan Kungl. Maj:l för bevakande av del ailraännas intresse utse en ledaraot i styrelsen för vallenregleringsförelag. Departeraenlsutredningen (Ju 1964: 58) föreslår i sin promemoria 122 Ora befogenheten atl förordna ledaraöler, revisorer m. ra. i vissa organ, atl Kungl. Maj:ls befogenhet enligt paragrafen all utse ledaraot skall kunna genora särskUt beslut delegeras lill länsstyrelsen i del län där förelagels styrelse har sill säte. Yttranden över förslaget har inhäralals från länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län, Bolmens regleringsförelag, Hjälraarens och Kvismarens sjösänkningsbolag saml Ljusnans och Voxnans vallenregleringsförelag. Förslaget har därvid lämnats ulan annan erinran än alt Bolmens regleringsförelag förklarat sig anse atl beslutanderätten i fråga om della förelag bör tillkomma valtenfallsverkel. För egen del instämmer jag med deparlementsutredningen i all Kungl. Maj:l bör ha rätt atl delegera sin beslutanderätt enligt paragrafen till underordnad myndighet, och paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

3 kap. 28 §

Beslämraelsen har ändrats på motsvarande sätt som 3 kap. 16 §.

4 kap. 10 §

Ordet "exproprialionsdorastol" i första styckel har ersatts av "fastighetsdorastol".

4 kap. 13 §

Bestäraraelsen raed tUlhörande rubrik föreslås upphävd. Den ersätts av de nya reglerna om Kungl. Maj:ls prövningsrätt i 17—20 §§.

4 kap. 17 §

Denna paragraf raotsvarar 4 kap. 17 § första stycket saral 18 § i utredningens förslag. Genora paragrafen berayndigas Kungl. Maj:l all, såvitt gäller företag enligt 2 och 3 kap. som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag (kungörelsefall), dels förbehåUa sig prövningen av visst förelag som inle omfattas av sådani förordnande

Prop. 1971:106 128

(förbehållsfall). Förbehållsrätlen kan inle utövas efter del all valtendoraslol eller synemän har meddelat dom eller beslut i lillållighelsfrågan. I allmänhet lorde beslut om förbehåll komma alt meddelas efter det all ansökan har väckts. Del finns emellerlid inle något sora hindrar all beslutet meddelas dessförinnan, exempelvis sedan planerna på företaget har blivit kända genom den utomprocessuella förberedelsen. Naturskyddsföreningen har anfört alt Kungl. Maj:t bör kunna förbehålla sig prövningen beträffande vissa sjöar eller vattendrag. Något hinder häremot synes inte föreligga under förutsättning atl förbehållet utformas så all det inle läcker andra företag än sådana som är av betydande orafallning eller ingripande beskaffenhet. Beträffande vissa sjöar eller vallendrag kan förhållandena vara sådana alt praktiskt taget varje förelag får anses vara av ingripande beskaffenhet.

I sista styckel har i enlighet med utredningens förslag intagits en bestämmelse alt Kungl. Maj:t i samband med prövning av företag som är av betydande omfallning eller ingripande beskaffenhet får pröva även annat förelag enligl VL, om ansökan avser tillstånd lUl båda förelagen eller fråga har uppkommit om företräde raellan dera. I sistnämnda fall krävs givetvis alt ansökningar till företagen föreligger samtidigt.

4 kap. 18 §

I denna paragraf, som raotsvarar 17 § andra stycket i utredningens förslag, anges grunderna för Kungl. Maj:ls prövning i enlighet med vad jag har anfört i den allraänna motiveringen. Del kan framhållas att Kungl. Maj:t vid sin prövning kan ha atl beakta även andra bestäraraelser i 2 och 3 kap. än dem som särskilt närans i paragrafen, exerapelvis 2 kap. 4 § och 3 kap. 2 §. Den av utredningen föreslagna regeln om följdförelag enligl VL har getts en generell utformning och förts in i andra stycket. Dispensregeln i tredje stycket är avsedd att ha sararaa innebörd som motsvarande bestäraraelser i 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § Iredje stycket saral 7 kap. 39 § andra stycket. Eftersom dessa bestämraelser inle är helt likalydande sinsemellan kan lydelsen inte exakt anslutas lill dem.

Med anledning av vad SMHI har anfört i sill remissyttrande vill jag framhålla alt del även utan särskild föreskrift torde stå klart atl Kungl. Maj:t i samband med tillstånd till elt förelag kan föreskriva all delta i visst hänseende skall slå under tillsyn av särskild kontrollant.

4 kap. 19 §

I enlighet med utredningens förslag innehåller paragrafen en allmän bestäraraelse atl den som vill ulföra elt företag vars tUlåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning skall bedriva projekteringsarbetet i samråd med de rayndigheter sora skall la lill vara det allraänna planeringsinlressel. Härutöver föreskrivs all förelagaren också skall

Prop. 1971:106 129

medverka lill atl ortsbefolkningen får upplysning om planläggningen. Utredningen föreslår all en sådan föreskrift meddelas i kungörelse. Enligl min mening är emellertid regeln av sådan vikt all den bör tas upp i lagen.

Paragrafens andra stycke innehåller elt berayndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om det utomprocessuella förberedelseförfarandel.

4 kap. 20 §

I paragrafen lagfästes i enlighet med utredningens förslag vattendomstolarnas och synemännens skyldighet all avge eget yttrande till Kungl. Maj:t. Jag anser det däremot inte nödvändigt med bestäraraelser ora den fortsatta handläggningen sedan Kungl. Maj:t har raeddelat beslut i lillållighelsfrågan.

6 kap. 28 §

I fjärde stycket har med anpassning lill jordabalken ordet "inskrivningsdomaren" bytts ul mol "inskrivningsmyndigheten".

7 kap. 45 §

Tredje styckel motsvarar i huvudsak 3 kap. 11 § Iredje stycket och har ändrats på samma sätt som detta. Ändringen raedför alt 7 kap. 46 § andra styckel i utredningens förslag blir överflödigt och kan ulgå.

7 kap. 46 §

Första stycket innehåller en bestäraraelse alt 4 kap. 17—20 §§ om Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vallenavledning och valtenreglering för torrläggning av mark. Andra stycket, som motsvarar 2 kap. 20 § 3 mom. och 47 § 2 mom., har ändrats på motsvarande sätt sora dessa lagrura.

7 kap. 55 §

Särregeln i andra stycket föreslås upphävd. Bestämmelserna ora Kungl. Maj:ts prövningsrätt koramer därigenom på grund av hänvisningen i 7 kap. 49 § all ulan inskränkning gälla även för invallningsföretag.

10 kap. 33 §

Jag ansluter mig till utredningens ändringsförslag som innebär att i ansökan skall uppges om särskilda bestämmelser meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning för de fasligheter som berörs av förelaget. Länsarkitekten i Västernorrlands län anser att sökandens utredningsplikt bör orafatta även generalplanemässiga utredningar som har anlagils av koraraunfuUraäktige saml andra översiktliga utredningar om mark- och bebyggelseförhållanden (disposilionsplaner). Jag instäm-

Prop. 1971:106 130

mer i att sådan utredning lämpligen bör tillhandahållas i målet men anser inle all del i lagtexten bör las in någon föreskrift härom.

10 kap. 42 §

Ändringen i 2 mora. innebär all underrättelseskyldigheten raot kommun har gjorts generell.

I fråga om förelag som kan antas komraa under Kungl. Maj:ts prövning skall enligl etl nyinfört 3 raora. avskrift av ansökningshandlingarna översändas till naturvårdsverket och planverket. Motsvarande underrättelseplikt i förhållande liU länsstyrelsen behövs inle, eftersom denna har fått kännedom om förelaget redan i saraband med förordnandet av förrältningsraän.

11 kap. 1 §

I första styckel har tillagts att den tingsrätt sora Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol.

11 kap. 2 §

Paragrafen innehåller regler ora valtendoraslolens sararaansättning.

I första stycket anges atl valtendoraslol skall bestå av ordförande, en
teknisk ledamot saml två näranderaän. Efler ordförandens bestäraraan
de kan ytterligare en teknisk ledaraot ingå i domstolen. I de följande
styckena anges atl ordförande utses bland de lagfarna domarna i tings
rätten och kaUas vattenrätlsdomare, alt teknisk ledamot skall ha tek
nisk UtbUdning och erfarenhet av vallenfrågors behandling samt att
närandemännen skall vara näranderaän i fastighetsdorastol inora valten
doraslolens område.

II kap. 3 §

I paragrafen föreskrivs alt Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:l besläraraer skall utse vattenrällsdoraare och ulnärana eller förordna teknisk ledaraot. Della överensstäraraer med vad som enligl 5 § FDL gäller för fastighetsdomstol.

11 kap. 4 §

Paragrafen, sora innehåller regler ora vatlenrältsnärandemän, föreslås upphävd.

11 kap. 5 §

Bestämmelserna om nämndemän har inskränkts tUl att de skall tjänstgöra efler kallelse av vatlenrällsdomaren och att lill tjänstgöring företrädesvis bör kallas näranderaän frän den dorasaga lill vilken raålet närraast har anknytning. Reglerna överensstämmer med 8 § FDL.

Prop. 1971:106 131

11 kap. 6 §

Denna paragraf innehåUer nu regler om ålgärder vid jäv eller annat förfall för ledamot. Beträffande nämnderaan finns motsvarande bestäraraelser i 4 kap. 10 § rättegångsbalken. I övrigl kan de i paragrafen behandlade frågorna regleras genom föreskrifter meddelade av Kungl. Maj:t. Paragrafen kan därför upphävas som obehövlig.

11 kap. 8 §

Denna paragraf, som handlar om vattenrältssekrelerare, föreslås upphävd. Särskilda vatlenrättssekreterare skall inte längre finnas. De uppgifter som f. n. ankommer på vattenrältssekrelerare kan fortsättningsvis skötas av tingsfiskaler och tingsnotarier.

11 kap. 9 §

Första stycket i paragrafen upphävs eftersom det ersätts av föreskriften i 1 § all Kungl. Maj:l bestämmer vilka tingsrätter som skall vara vattendomstol.

11 kap. 11 §

Bestämmelsen har formulerats ora med 13 § FDL som förebUd. I vallenraål gäller enligl 11 kap. 97 § särskUda bestämmelser ora vem som skall ersätta kostnad för sammanträde.

11 kap. 12 §

Ordet "vallenrältsingenjörerna" i paragrafen har bytts ut mot "de tekniska ledamötema".

11 kap. 15 §

De i denna paragraf intagna föreskrifterna är av en typ sora kan raeddelas av Kungl. Maj:l ensam. Paragrafen föreslås därför utgå ur lagen.

11 kap. 27 §

Det nya iredje stycket i 2 mom. raotsvarar den i 10 kap. 33 § införda föreskriften atl ansökan skall innehålla uppgifter ora planförhållandena.

Ansökan rörande förelag sora kan antas koraraa under Kungl. Maj:ls prövning skall enligl 6 mom. innehålla dels uppgifter om vad som har förekorarail vid del utomprocessuella förberedelseförfarandet (första stycket) dels en bedömning av förelagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter och uppgift ora eventuella följdförelag enligt VL (andra stycket).

11 kap. 29 §

Vattenöverdomstolen har påpekat alt de i 11 kap. 35 § 4 mom. föreslagna ändringarna i fråga om skyldigheten all översända ansöknings-

Prop. 1971:106 132

handlingar får konsekvenser för det antal exemplar av handlingarna som sökanden skall åläggas att ge in. Detla anlal föreslås ökat lill åtla i mål som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning.

11 kap. 34 §

I andra stycket har intagits en föreskrift all valtenrättsdomaren aUtid skall sända kungörelse lill länsstyrelsen i mål som avses i 11 kap 17 § 2—11. Den nu gällande bestämmelsen har överförts tiU 35 § 4 mom.

11 kap. 35 §

Ändringen i 3 mom. innebär all underrättelseskyldighet mot kommun föreligger i alla de mål i vilka kommunen enligl första stycket kan föra lalan vare sig förelaget berör område inom faststäUd plan eller inte.

I etl nytt 4 mom. har intagils regler motsvarande 10 kap. 42 § 3 mom. Om ansökningen rör företag som kan komma atl prövas av Kungl. Maj:l skall ansökningshandlingarna sändas till naturvårdsverket, planverket och länsstyrelsen saml i mål om grundvatlentäkt dessutom lill kammarkollegiel. Skälet för sistnämnda föreskrift är att kollegiet skaU kunna fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på behovet av ett förbehåll. I andra mål där förbehåU kan bli aktueUt får kollegiet handlingarna enligt 35 § 1 mom.

11 kap. 42 §

Ändringen är föranledd av att benämningen vallenrätlssekreterare avskaffas.

11 kap. 45 § 2 mom.

Orden "valtenrätlsingenjörerna" och "vatlenrättsnämndemännen" har bytts ut mol "teknisk ledamot" resp. "nämndemännen".

11 kap. 51 §

Paragrafen, som innehåller en föreskrift om kallande av vatlenrältsingenjörer och nämndemän, kan upphävas som obehövlig.

11 kap. 52 §

1 Iredje styckel har ordet "valtenrätlsnämndeman" bytts ul mol "nämndeman".

11 kap. 71 § Ordet "vallenrältsingenjörerna" har bytts ul mot "teknisk ledamot".

11 kap. 72 och 73 §§

Eftersom det enligl förslagel inte skaU finnas några tjänster vid vattendomstol, har uttrycket "tjänsteman vid valtendomslolen" bytts ut mol "tjänsteman vid tingsrätten".

Prop. 1971:106 133

11 kap. 81 §

I första stycket utgår hänvisningen tiU 51 §, som upphävs.

11 kap. 92 §

1 andra stycket utgår hänvisningen till 51 §.

11 kap. 99 §

Ändringen är föranledd av alt de särskilda vattenrällssekrelerarna avskaffas.

14 kap. 5 § 1 mom.

I det nya tredje stycket utsägs att talan om ersättning enligt andra stycket skall upptas av fastighetsdomstol.

Övergångsbestämmelserna

I punkt 1 av övergångsbestäraraelserna föreskrivs all lagändringarna träder i krafl den 1 januari 1972. Mål som redan är anhängiga hos vattendomstol skall enligl punkt 2 handläggas enligl äldre bestäraraelser. Undanlag från denna huvudregel föresläs dock beträffande reglerna ora vattendomstols sammansättning. De ökade raöjlighelema att handlägga mål med fyra ledamöter i domstolen bör nämligen få användas även i äldre mål. De organisatoriska ändringarna skall givetvis gälla omedelbart från ikraftträdandet. Enligt punkt 3 skall syneförrällning handläggas enligl äldre bestäraraelser ora förrältningsraän förordnats före ikraftträdandet. Enligt punkt 4 skall anhängiga mål enligt 2 kap. 18 § och 4 kap. 10 § överföras från expropriationsdomstol lill fastighetsdomstol, ora inte huvudförhandling har påbörjats. Enligt punkt 5 skall mål som är anhängigt vid allmän domstol handläggas enligt äldre bestämraelser. Sistnämnda båda regler överensstämraer med vad som föreslås i fråga om andra fall där mål överförs från expropriationsdomstol eller allmän underrätt lill fastighetsdomstol. I punkt 6 har intagits en föreskrift om att vad som föreskrivs i lag eller annan författning om vattenrättsingenjör och vattenrättsnämnderaan i fortsättningen skall avse teknisk ledaraot och nämndeman i vattendomstol. Del lorde ulan vidare slå klart all detsamraa gäller föreskrift som har intagits i dom. Den föreslagna övergångsbestämmelsen har motsvarighet i övergångsbestäraraelserna lUl ändringarna i FDL. Lagändringarna innebär att vattenrältsnäranderaännens uppdrag får anses upphöra raed utgången av är 1971. Av 4 kap. 9 § rältegångsbalken följer dock alt vallenrällsnärandeman även i fortsättningen kan tjänstgöra i mål där han tidigare har raedverkat.

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106

Prop. 1971:106 134

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa åtgärder för utnyttjan
de av vattenkraft vid krig m. m.

Av 7 § i dess nuvarande lydelse framgår att 4 kap. 13 § är tillämplig på förelag sora avses i lagen. De föreslagna ändringarna innebär alt de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt blir tUlämpliga på sådana förelag, dock endasl efter förbehåll och med undantag för de i 4 kap. 19 § intagna föreskrifterna om utomprocessuell förberedelse. I 14 § görs en följdändring betingad av att utomprocessuell förberedelse inte skall äga rum.

6.3 Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen

Eftersom vattendomstolarna skall integreras med tingsrätterna och tjänsterna som vatlenrättsdomare och vallenrätlsingenjör skall upphöra föreslås att de särskUda reglema i 11 § andra styckel om innehavare av sådan tjänst upphävs. Reglerna bör dock alltjämt gälla i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst sora vattenrätlsdomare eller vattenrättsingenjör.

6.4 Förslaget till lag om ändrmg i lagen om fastighetsdomstol

1 §

Paragrafen innehåller de grandläggande bestämmelserna om fastighetsdomstolarnas organisation och kompelens.

Enligl huvudregeln i paragrafens första stycke skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:l kan dock föreskriva alt fastighetsdomstols dorakrels skall utgöras av annat oraråde än län. Domkretsen kan alltså beslå av mer än ell län eller av en del av ell län. Det ankomraer på Kungl. Maj:t alt beslärama vilken underrätt inom dora-kretsen som skall vara fastighetsdomstol och som i denna egenskap skall ta upp de mål och ärenden som avses i paragrafens andra stycke.

Av skäl som har berörts i avsnitt 4.2.5 har i paragrafen öppnats möjlighet för Kungl. Maj:t all förordna att flera faslighelsdomslolar skall finnas för sarama område. Har sådani förordnande raeddelals skall enligt andra stycket Kungl. Maj:l också beslärama hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.

3 §

Paragrafen innehåller de grandläggande bestäramelserna om faslig-helsdomstols sammansättning.

Som huvudregel gäller enligl första stycket atl domstolen beslår av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän. Delta överensstämmer med gällande rätt. Enligl förslagel kan ytterligare en teknisk

Prop. 1971:106 135

ledamot få ingå i domstolen. Härför krävs alt det föreligger särskilda skäl. Sammansättningen med två tekniska ledamöter bör förekoraraa bara i undanlagsfall, då de tekniska frågorna är speciellt komplicerade. Det ankomraer på ordföranden all avgöra ora en andra teknisk ledaraot skall tiUkallas.

Andra styckel innehåller särskilda regler om domstolens sammansättning i mål och ärenden sora rör arrende, hyra, bostadsrätt och tvångsförvaltning av bostadsfastighet. I dessa mål och ärenden består dorastolen i regel av de båda lagfarna ledaraötema och tre näranderaän. Om särskilda skäl föreligger kan dock en av närandemännen bytas ut mol teknisk ledaraot. Denna möjlighet kan utnyttjas när det i målet föreligger särskilt behov av teknisk sakkunskap inom domstolen. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 12 kap. 71 § andra stycket JB, vilket stycke därför kan ulgå. Också hänvisningen i sista stycket av förevarande paragraf utgår.

Tredje stycket innehåller allraänna bestämraelser ora de kvalifikationer fastighetsdoraslols ledamöter skall ha. I sak överensstämraer de med vad som gäller f. n.

4 §

I paragrafen regleras de fall då fastighetsdomstol är domför i förenklad saramansältning.

I första stycket föreskrivs till en början i enlighet med de överväganden som har redovisats i avsnitt 4.2.3 alt fastighetsdomstol är domför ulan nämndemännen när mål enligl särskilda bestämmelser avgörs efler prövning av själva saken ulan huvudförhandling. Härmed åsyflas de regler i 16 kap. 8 § första styckel FBL som gör del möjligt all under vissa orasländigheier pröva faslighetsbildningsraål ulan huvudförhandling. I övrigt skall fastighetsdorastol vid handläggning av mål vara domför med endast en lagfaren doraare i sararaa utsträckning som föreskrivs för tingsrätt. Beträffande den närmare innebörden härav kan hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 4.2.3. Påpekas bör att bestämmelserna i 4 § inle hindrar t. ex. alt fråga om avskrivning av mål prövas av de båda jurislledaraöterna och den tekniske ledamoten eller all nämndemännen deltar vid handläggning enligt 16 kap. 8 § FBL.

F. n. föreskrivs i paragrafens andra stycke atl förberedande ålgärder i målen får vidtas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdorastolen eller tjänsteman vid underrätten i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Såvitt avser lagfaren ledamot och tjänsteman vid underrätten torde detla följa av vad som allraänl gäller för tingsrätt. Vad beträffar den tekniske ledamoten lorde några andra förberedande ålgärder än undersökning av del slag som regleras i 9 § inte komraa i fråga. Med hänsyn lill det nu anförda har det nuvarande andra stycket fått utgå sora överflödigt.

Prop. 1971:106 136

7§

I paragrafen, som innehåller bestäraraelser om val av nämndeman, har gjorts en redaktionell ändring.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna föresläs träda i krafl den 1 januari 1972. Eftersom det kan länkas all vissa uttryck som hänför sig lill de avskaffade ägodelningsrätterna och expropriationsdoraslolarna finns kvar i olika författningar efler denna tidpunkt har i övergångsbestäramelserna tagils in en föreskrift atl sådana uttryck skall avse deras motsvarigheter i fastighetsdomstol. De av mig föreslagna ändringarna i vissa andra lagar innebär atl ägodelningsrätt och exproprialionsdorastol under vissa förulsätlningar kan finnas kvar efler den 1 januari 1972. Vidare gäller alt ägodelningsdomare skall fullgöra vissa uppgifter vid fuUföljd av lalan i jorddelningsmål. Sädana uppgifter kan bli aktuella efter näranda tidpunkt. Med hänsyn lill länkbara koraplikalioner av detla slag föreslås atl Kungl. Maj:t skall få befogenhet all föreskriva avvikelser från vad sora annars skall gälla enligl andra stycket i övergångsbestämmelserna.

6.5 Förslagen till lagar om ändring i byggnadslagen och i lagen om
byggnadsminnen

Ändringarna i 45, 70 och 113 §§ byggnadslagen innebär en anpassning tUl terminologin i JB. Delsarama gäller 13 § lagen om byggnadsminnen.

6.6 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen

Ändringarna i 1 § andra stycket 2 och 3 föranleds dels av koraraun-reforraen och dels av den nya lagstiftningen ora förvallning av kyrklig jord. Näranda lagstiftning träder i kraft den 1 januari 1972 och därvid upphävs lagen (1927: 1) angående tiUstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall saral till upplälelse av sådan jord under toratrält.

6.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bo
stadsfastighet

I enlighet raed vad sora har anförts i den allraänna motiveringen har i 11 och 17 §§ tagits upp föreskrifter om atl lalan sora avses i dessa paragrafer skall föras hos fastighetsdomstol. Della har föranlett vissa följdändringar i 18 §.

Övriga föreslagna ändringar i lagen syftar framför allt lUl alt anpassa denna i sakligt och terminologiskt hänseende lill de nya reglema i JB ora panträtt i fast egendom och tomträtt. I JB har termen inleck-

Prop. 1971:106 137

ning reserverats för inskrivning i fastighet eller tomträtt av visst penningbelopp (6 kap. 1 § första stycket JB). Orden "för fordran" har därför kunnat ulgå ur 4 §. Terraen inteckning kan i gällande rält syfta dels på inskrivningen i fastighets- eller lomträttsboken, dels på del inlecknade fordringsbevisel. Enligl JB har lerraen endasl den först angivna betydelsen. Fordringsbeviset motsvaras i JB:s syslem av pantbrev eller vilandebevis. 4 och 5 §§ har ändrats i enlighet härraed. Medgivande av inteckning enligt gällande rätt motsvaras i JB:s system närmast av ansökan om inteckning. Panträtt uppkommer inte som nu genom själva inskrivningen ulan först genom en särskUd upplålelse. Del nu sagda motiverar ändringar i 5 och 6 §§. Även i 9 § har en terraino-logisk ändring gjorts.

Ändringarna i 15 och 16 §§ föranleds dels av all beteckningen "in-skrivningsdoraare" genora JB har ersatts av "inskrivningsrayndighet" dels av tillkomsten av lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder.

6.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av fastighetsbildningslagen

Enligl den nuvarande lydelsen av 15 § FBLP får servitut avseende skogsfång eller bete upphävas genom fastighetsreglering även om sådana omständigheter som anges i 7 kap. 4 § FBL inte föreligger. De förutsättningar under vilka andra servitut får upphävas anges emellerlid inle i 7 kap. 4 § FBL, som avser ändring av servitut, ulan i 7 kap. 5 §. Hänvisningen i 15 § FBLP är alltså felaktig och bör korrigeras.

7. Hemställan

Jag heraställer, atl lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhäralas över förslagen till

1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa ålgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.,

3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol,

5) lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation,

6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen,
1) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt UU gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,

Prop. 1971:106 138

11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698),

14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bo-stadsfastighet,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighelsbildningslagen,

16) lag om ändring i jordabalken,

17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

18) lag om ändring i bostadsrätlslagen ( ).

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta GyUensten

Bilaga 1 Vattenlagsutredningen

Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenora förordnas i fråga om vallenlagen (1918: 523),

dels all 4 kap. 13 § samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 §§ skall upphöra all gälla,!

dels all rubriken närmast före 4 kap. 13 § skall ulgå,

deb all 2 kap. 20 § 3 mom. och 47 § 2 mora., 3 kap. 11 och 13 §§, 7 kap. 46 och 55 §§, 10 kap. 33 § och 42 § 2 raom., 11 kap. 1—3, 5 och 9 §§, 27 § 2 och 6 mora., 34 §, 35 § 3 raora., 42 §, 45 § 2 mom., 52, 71, 81 och 92 §§ saml rubriken lill 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 §§, 10 kap. 42 § 3 mom. och 11 kap. 35 § 4 mora., saral närraast före 4 kap. 17 § ny rubrik av nedan angivna lydelse.

2 inom. Finner vattendomstolen vid prövning, som i 1 mom. sägs, anordnande eller nyttjande av grundvattentäkt, varemot hinder skulle möta av bestämmelserna i 44 § första och andra styckena, med hänsyn till stadgandet i

' Senaste lydelse av

11 kap. 4§ 1969:804

11 kap. 6§ 1932:208

11 kap. 8§ 1960:304. » Senaste lydelse 1961:48. » Senaste lydelse 1964:110.

2 mom. Finner vattendomstolen vid prövning som avses i 1 mom. atl hinder mol att anordna eller nyttja grundvatlentäkt möter enligt 44 § första och andra styckena men atl det föreligger sådana omständigheter som anges i 44 § tred-

3 KAP.

11 §."

Vill någon---- •---- ■----- skola iakttagas.

Då mål------------ förelagets huvudsakliga.

Synemännens ullålande an- Syneraännens utlåtande an-

gående valtenreglering skall un- gående valtenreglering skall, med
derställas vattendomstolens prov- iakttagande av vad i 7 kap. 46 §
ning; dock må ej vattendomstolen andra stycket föreskrives för där
ingå i bedömande av frågor rö- avsett fall, underställas vatlen-
rande ersättning i vidare raån än domstolens prövning. Vallendoms-
som föranledes av anförda besvär lolen får ej ingå i bedömande av
eller av ändrade anordningar eller frågor om ersältning i vidare män
föreskrifter rörande företagets ul- än som föranledes av anförda be-
fÖrande. svär eller av ändrade anordningar

eller föreskrifter rörande förelagets utförande.

Om verkan----------- beträffande valtenreglering.

I fråga------------------------ i4 kap.

13 §.5

Stadgar rörande----- ■-------- finnas nödigt.

Styrelsen skall----- ■.- ■ —■ — till förelaget.

Ej raå------------------ lags föreskrifter.

Sladgarna skola för all bliva Stadgarna skola för alt bliva

gällande granskas och fastställas gällande granskas och fastställas

av Konungens befallningshavande av Konungens befallningshavande

i den ort, där styrelsen har sill i den ort, där styrelsen har sitt

säte, eller i fall, som omförmäles i säte. Vid granskningen skall sär-

4 kap. 13 §, av Konungen. Vid skilt tillses, att stadgarna innehåUa

granskningen skall särskilt tillses, betryggande föreskrifter för lillgo-

all sladgarna innehålla belryg- doseende av sådana delägares räll

gande föreskrifter för tillgodo- som enligt 6 § kan bliva skyldiga

seende av sådana delägares rätt, atl framdeles deltaga i förelaget,
för vUka efler ty i 6 § sägs skyldig
het alt deltaga i företaget framde
les kan komma att inträda.

Beslutad ändring------------ ordning fastställd.

* Senaste lydelse 1920: 459. » Senaste lydelse 1920: 459.

Om särskilda villkor beträlTande

större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar.

Om särskilda villkor beträffande större företag enligt 2 och 3 kap.

Om Konungens prövningsrätt.

17 §.

När företag enligt 2 eller 3 kap. är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, prövar Konungen huruvida företaget får komma till slånd.

För Konungens prövning gäller följande:

1. Företaget får ej komma till stånd, om hinder däremot finnes möta från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 § första och andra styckena, 11 §, 12 § första styckel eller 44 § första och andra styckena.

2. Vid prövning av fråga om hinder möter mot företaget från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 § andra stycket, 11 §, 12 § första stycket eller 44 § första och andra styckena beaktas även annat företag enligt denna lag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttfande av det sökta företaget.

3. Är företagel av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, kan Konungen lämna medgivande till delsamma, även om hinder finnes möta vid prövningen enligt 1 och 2.

4. Konungen kan föreskriva villkor för att tillgodose allmänna 'intressen.

18 §.
Konungen kan förordna att

vissa slag av förelag skall prövas enligt 17 §. Beträffande företag, som ef omfattas av sådant förordnande men dock bedömes vara av betydande omfattning eller ingri-

Prop. 1971:106 142

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

pande beskaffenhet, förbehåller Konungen sig prövningen. Besked därom lämnas till vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrällning enligt 10 kap. 32 §, till synemännen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om företagets lillåtlighet.

I samband med prövning av fö
retag som avses i 17 § första styc-
5 ket får Konungen pröva även an-

nat förelag enligl denna lag, om ansökan avser tUlstånd till båda förelagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.

19 §.

Den som viU utföra förelag vars tillåtlighet kan antagas komina under Konungens prövning skall i god tid bereda Konungens befallningshavande, vederbörande kommun saml övriga myndigheter och sammanslutningar som förelaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med hänsyn lill företagets verkningar från allmän synpunkt.

Konungen kan utfärda närmare föreskrifter för tillämpningen av första stycket och angående skyldighet för den som vill ulföra företaget alt betala det allmännas kostnader.

20 §.

När frågan om förelags tillålUg-hel skall prövas av Konungen, åligger det vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap- 32 §, synemännen att före avgörandet med eget yttrande hänskjuta frågan till Konungen.

7 KAP.

46 §.«

Är fråga om företag, soni avser Är företag som avses i 37 § av sänkning av eller reglering av vall- betydände omfattning eller ingri-

Senaste lydelse 1944: 87.

(Nuvarande lydebe)

nets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, skola bestämmelserna i 4 kap. 13 § om Konungens prövningsrätt i vissa hänseenden och om skyldighet för vattendomstolen att hemställa frågan Konungens avgörande äga motsvarande till-lämpning; och skall vad sålunda är stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom vattnets avrinning i större omfattning regleras eller vattenförhållandena eljest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom före målets avgörande lämnas synemännen eller i fall, då enligt 45 § underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål stadgade ordning, vattendomstolen.

Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vallenavledning, mot vilken hinder skulle möta av bestämmelserna i 38 § eller 39 § första stycket, atl företaget med hänsyn till stadgandet i andra stycket av 39 § ändock bör komma till stånd, skall frågan därom av domstolen hemställas Konungens avgörande.

(Föreslagen lydelse)

pande beskaffenhet, skola bestämmelserna i 4 kap. 17—20 §§ om Konungens prövningsrätt äga motsvarande tillämpning.

När företags tillåtlighet har prövats av Konungen skall, om målet behandlas vid syneförrättning, underställning enligt 45 § till vattendomstolen av synemännens utlåtande ej äga rum.

Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om lillåtiighelen av tillärnnad vallenavledning att Kinder mot företaget möter enligt 38 § eller 39 § första styckel men alt del föreligger sådana omständigheter som anges i 39 § andra stycket, skall domstolen med eget yttrande underställa frågan Konungens avgörande.

Förordnande, som i 32 § sägs, skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjUgt uppgivas förelagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vallenområde, som av företaget kan komma att beröras. Ansökningen bör tillika irmehålla uppgift å de fastigheter, som företaget efter ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas angå, saml ägarnas naran och heravist ävensom sådana nylljan-derätlshavares, vilkas rätt kan vara av företagel beroende.

Förordnande som anges i 32 § skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som kan komma alt beröras av företaget. Vidare skall uppgivas huruvida särskUda bestämmelser rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning. Ansökningen bör även innehålla uppgift om de fastigheter som förelaget enligt 14 kap. 4 § förraenas angå saral ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nylljanderällshavares vilkas rält kan vara beroende av företaget.

2 mom. Kan företag antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon betydelse, skall förrätlningsmannen ulan dröjsmål översända avskrift av kungörelsen till vederbörande kommun. Kommun äger föra lalan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan lalan skall koramunen snarast underrätta kamraarkoUegiet.

2 mom. Berör företaget område
inom fastställd general- eller de
taljplan enligt byggnadslagen eller
kan förelaget eljest antagas beröra
allmänna intressen i orten av nå
gon betydelse, skall förrätlnings
mannen ulan dröjsmål översända
avskrift av kungörelsen till veder
börande komraun. Koraraun äger
föra talan för tUlgodoseende av
allraänna intressen inom orten.
Om sådan talan skall komraunen
snarast underrätta kammarkolle
giel.

3 mom. Är fråga om företag
vars tillåtlighet kan antagas
komma under Konungens pröv
ning enligt 7 kap. 46 § första styc
ket eller 49 §, skall avskrift av an-

11 KAP.

1 §.1"

Första domstol i vattenmål be- Första domstol i vattenmål be-

nämnes vattendomstol. namnes vattendomstol. Den tings-

rätt som Konungen bestämmer skall vara vattendomstol.

Överdomslol i----------------------- nedan sägs.

Som sista-------------------- högsta domstolen.

Angående domstol------------ — tillämpligt är.

2 §.1

Vattendomstol beslår av en vattenrätlsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två valtenrätlsingenjörer och två vatlenrätlsnämndemän. Är anläggning, företag eller annat, varom i vattenmål är fråga, utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena och beröres därav ej heller motstående intresse av någon betydelse, vare dock i sådant mål vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrätts-nämndemännen samt allenast en vatlenrättsingenjör.

Vattenrätlsdomare skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man.

Valtenrätlsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna män.

Valtenrätlsnämndemännen böra vara allmänt betrodda, om sin orts förhållanden kunniga män och må ej hava uppnått sextiofem års ålder; och skall i övrigt om valbarhet Ull valtenrätlsnämndeman vad om nämndeman vid tingsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den, som uppnått sextiofem

" Senaste lydelse 1946: 839. " Senaste lydelse 1969: 804.

Vattendomstol består av en vattenrätlsdomare såsom ordförande saml såsom övriga ledamöter en vattenrättsingenjör och två nämndemän. YtterUgare en vattenrättsingenjör får sitta i domstolen.

Vattenrätlsdomare utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten.

Vattenrättsingenjör skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors tekniska behandling.

Nämndemännen skola vara nämndemän / fastighetsdomstol inom vattendomstolens domsområde.

5 §/

Av de till vatlenrätlsnämndemän valda skola i vattendomstolen tjänstgöra de två, som av valtenrättsdomaren för varje mål kallas därtill. Till tjänstgöring.böra kallas nämndemän från det län, som beröres av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett län, avgöre valtenrättsdomaren, om nämndemännen skola tagas från olika län eller från elt av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

Är vattendomstolen enligt vad i 2 § sägs beslutför med allenast en vattenrättsingenjör, skall yatteii-rättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla den av vattenrätts-ingenjörerna, som företrädesvis äger sakkunskap i det ämne varom fråga är.

Nämndeman tjänstgör efter kallelse av vattenrättsdomaren. Till tjänstgöring böra företrädesvis kallas nämndemän från den domsaga lill vilken målet närmast har anknytning.

2 mom.* Ansökan enligt---

I fråga----------- :-------- ■

6 mom.' Ansökan rörande förelag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall innehålla uppgift om de åtgärder sökanden må hava vidtagit för att bereda Konungens befallningshavande i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas, samt övriga av företaget berörda myndigheter och sammanslutningar tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med hänsyn till företagels verkningar ur allmän synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder huvudsakligen. förekommit.

Konungen äger för riket i dess helhet eller viss del därav meddela bestämmeber angående skyldighet för den som vill utföra företag enUgt denna lag att före ansökningens ingivande vidtaga åtgärder för ändamål, varom i första stycket sägs, samt att gälda kostnad, sorn i samband med sådan förberedelse åsamkas det allmänna.

anläggningen, uppgiven. - lill efterrättelse.

/ ansökan jämlikt 17 § 211 skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning.

6 mom. Ansökan rörande företag, vars tillåtlighet kan antagas komma under Konungens prövning enligt 4 kap. 17 §, skall innehålla uppgift om de åtgärder sökanden har vidtagit på grund av 4 kap. 19 § första stycket samt om vad som huvudsakligen förekommit med anledning av dessa åtgärder.

Ansökan som avses i första stycket skall åtföljas av en översiktlig redogörelse för sökandens bedömning av det tillämnade företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter samt uppgift om annat företag enligt dentia lag som rned sannolikhet kan antagas bli erforderiigt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget.

Kan förelag, som avses i första stycket, antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon betydelse, skall valtenrättsdomaren utan dröjsmål översända kungörelsen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om lillslånd all tillgodogöra grundvatten, skall dock kungörelsen städse lillslällas kommun, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas.

Berör förelag som avses i första stycket område inom fastställd general- eller detaljplan enligt byggnadslagen eller kan företaget eljest antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon betydelse, skall valtenrällsdomaren ulan dröjsmål översända kungörelsen till vederbörande komraun. Är fråga ora ansökan ora lillslånd alt tillgodogöra grundvatten, skall dock kungörelsen alltid tillställas koramun inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas.

4 mom. Är i ansökningen fråga om företag som avses i 27 § 6 mom. skall ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen översändas till statens naturvårdsverk, statens planverk och Konungens befallningshavande.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §.

2 mom. Valtenrättsdomaren 2 mowj. Vattenrättsdomaren kan

må ock, där så finnes lämpligl, även, när han finner det lämpligt,

uppdraga åt vattenrätlsingenjö- uppdraga ål vattenrättsingenjör

rerna eller en av dem atl, med el- alt, med eller utan biträde av

ler ulan biträde av vattenrätts- nämndemännen eller en av dera,

nämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning på stället,

verkställa undersökning å stället. I I enklare fall kan sådant uppdrag

enklare fall må sådani uppdrag lämnas åt nämndemännen eller en

kunna lämnas åt vattenrätlsnämn- av dem.
demännen eller en av dem.

Om tiden------------------------ av nöden.

52 §.20

Menar part,-------------- invändningen försullen.

Jäv mol--------------------- i tingsrätt.

Beslut varigenom jävsinvänd-   Beslut varigenora jävsinvänd
ning mot valtenrätlsnämndeman ning raot nämndeman gillats skall
varder gillad, skall ej medföra nå- ej rubba eller upphäva åtgärd eller
gon verkan lill rubbning eller upp- beslut, som tiilkommil innan in-
hävande av åtgärd eller beslut,    vändningen gjordes, när övriga le-
som tiUkorarait innan invänd-      damöter varit ense om åtgärden d-
ningen gjordes, där övriga ledamö-   ler beslutet.
ler varit om åtgärden eller beslutet
ense.

71 §.■

81 §

Vad i 42—45§§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51 och 52 §§, 55 § första stycket, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 70— 72 §§, 73 § första, tredje och fjärde styckena saral 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall,

" Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1969: 804. " Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1960: 304.

Vad i 42—45§§, 49 § första stycket, 50 § första styckel, 52 §, 55 § första stycket, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 § första, Iredje och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall, när ej

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

där ej annat framgår av vad nedan annat framgår av vad nedan i

i denna § sägs, äga motsvarande denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämnings- tillämpning i fråga om stähinings-

mål. mål.

I mål--------------- motsvarande tillämpning.

Utlåtande, som---- vatlenrätlsdomarens tjänstemm.

I de----------------- — är stadgal.

.92 §.23

Vad i--------------- 7 kap. 45 och 55 §§.

Bestämmelserna i 42—45, 48, Bestämmelserna i 42—45, 48,
49 §§, 50 § första stycket, 51, 52, 49 §§, 50 § första styckel, 52, 54,
54, 55, 57—59, 62—64, 66 och 55, 57—59, 62—64, 66 och 67 §§
67 §§ skola i tillämpliga delar skola i tillämpliga delar gälla be
gälla besvärsmål vid vattendom- svärsmål vid vattendomstolen och
stolen och understäUningsmål. underslällningsmål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigt hos vattendomstol handlägges och bedömes enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning skall äldre lag dock gälla endast vid huvudförhandling som påbörjats före nya lagens ikraftträdande saml vid överläggning efler ikraftträdandet rörande fråga sorn behandlats vid sådan huvudförhandling.

Har före ikraftträdandet förrättningsman förordnats enligl 10 kap. 32 § för att handlägga syneförrällning rörande företag enligl 3 eller 7 kap., skall äldre bestämmelser tUlämpas på förrättningen.

" Senaste lydelse 1969: 393.

Fastighetsdomstol består av ordförande samt fyra andra ledamöter, varav två nämndemän.

Ordföranden utses bland de lagfarna domama i den allmänna underrätten. Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan underrätt eller i vattendomstol samt en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering.

Fastighetsdomstol beslår av ordförande saml fyra andra ledamöter.

Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i den allmänna underrätten. Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren doraare i underrätten eller i ahnan underrätt eller i vallendomstol, en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering samt Ivå vara nämndemän.

1 mål angående hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet består domstolen dock av ordföranden, den andre lagfarne ledamoten och tre nämn-aemän. Den tekniske ledamoten får ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om ordföranden med hänsyn till målets beskaffenhet finner särskilda skäl därtill föreligga.

Åtgärd som avser endast måls beredande får / den omfattning Konungen bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller av tjänsteman vid underrätten.

Fastighetsdomstol är domför med en lagfaren ledamot vid måls avgörande utan huvudförhandling, om avgörandet ej innefattar prövning av saken, vid huvudförhandling som sker i förenklad form samt vid annan handläggning som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället.

Åtgärd som avser endast måls beredande får vidtagas av lagfaren ledamot i fastighetsdorastolen eller tjänsteman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvistemål eller av teknisk ledamot i den omfattning Konungen bestämmer.

Prop. 1971:106 153

Bilaga 3 De remitterade förslagen

1 Utdrag av förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 17 §

Konungen kan beträffande vissa slag av företag enligt 2 eller 3 kap., som är av betydande omfallning eller ingripande beskaffenhet, förordna, att frågan om förelag får komma till stånd skall prövas av honom.

Omfattas företag som angives i första stycket ej av förordnande som där sägs, kan Konungen förbehålla sig prövningen. Besked om förbehåll skall lämnas till vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, till synemännen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om förelagels till-lållighet.

I samband med prövning av förelag som avses i första eller andra stycket får Konungen pröva även annat förelag enligt denna lag, om ansökan avser tUlstånd Ull båda förelagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.

11 kap.

27 §

2 mora.i Ansökan enligt 17 § 2 skall vara åtföljd av de rUningar jämte beskrivning och andra handlingar saml innehålla de upplysningar, vilka erfordras för bedömande av det tilläranade förelagels beskaffenhet, omfallning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter, vara byggandet skaU ske eller vilka förelaget eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och nyltjanderätlshavares namn och hemvist saral, om företaget ej är av större orafallning, de ersättningsbelopp sökanden förraenar böra lill följd av förelaget ulgå lill dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga ora utförande av byggnad för valtens tillgodogörande, skall uppgift

' Senaste lydelse 1969:393.

Prop. 1971:106 154

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

läranas å del område, med vilket, enligl sökandens åsikt, rätlen till vattnets lUlgodogörande lämpligen bör vara för framtiden förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten utlagas genom anläggningen, uppgiven.

I fråga om ansökan enligl 17 § 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vad i första stycket stadgas i tUlämpliga delar lända till efterrättelse.

/ ansökan enligt 17 § 2—11 skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser med slöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget.

34 §2

Finnes fastighet, lUl vars ägare enligt 33 § underrättelse skall utsändas, tUlhöra kronan eller allraän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vatlenrällsdomaren ulan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande i del län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befallningshavande alt ofördröjligen förordna ombud lill bevakande av kronans eller anstaltens rält eller, där sådani bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen lill den myndighet.

Är i ansökningen fråga om fö- I mål som avses i 17 § 2—11

retag, som avses i 27 § 6 mom., skall valtenrättsdomaren alltid skall etl exemplar av ansöknings- sända kungörelsen till Konungens handlingarna jämte kungörelsen befallningshavande. översändas lill Konungens befallningshavande i det län, inom vilket förelaget huvudsakligen skall verkställas.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos vattendomstol handlägges enligl äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning gäller detla dock endast sådan huvudförhandling som påbörjats före ikraftträdandet.

3. Har förrätlningsman före ikraftträdandet förordnals enligt 10 kap. 32 § för alt handlägga syneförrättning rörande förelag enligl 3 eller 7 kap., tiUämpas äldre bestämmelser på förrättningen.

4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdandet prövas av faslighetsdomslol, ora huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.

5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämraelser.

6. Vad i lag eller annan författning föreskrives om vatlenrättsingenjör och vattenrättsnämnderaan skall i stället avse teknisk ledaraot och nämndeman i vattendomstol.

» Senaste lydelse 1961:548.

Förvaltaren får ej överlåta fasligheten eller eljest förfoga över den så alt den helt eller delvis frånhändes ägaren. Ulan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inleckna fastigheten för fordran eller laga upp lån i vidare mån än som följer av 6 § och ej heller låta förelaga annan åtgärd beträffande fordringsinteckning i fastigheten, om ej hyresnämnden lämnar sitt tillstånd.

Förvaltaren får ej överlåta fastigheten eller eljest förfoga över den så atl den helt eller delvis frånhändes ägaren. Ulan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inleckna fastighelen eller taga upp lån i vidare mån än som följer av 6 § och ej heller låta företaga annan åtgärd beträffande inteckning i fastighelen, pantbrev eller vilandebevis, om ej hyresnämnden lämnar sill tillstånd.

5 §

Förvaltaren kan besluta ätt angelägenhet som saknar betydelse för ändaraålet raed förvaltningen skall undantagas från denna.

Fastighetsägaren får ansöka om inteckning i fastigheten, taga upp lån mot säkerhet i form av panträtt i fasligheten eller förelaga annan åtgärd beträffande inteckning, pantbrev eller vilandebevis om förvaltaren samtycker till det. Vägras samtycke kan hyresnämnden tillåta åtgärden, om denna ej försämrar fömtsättningarna för en tiUfredsställande fastighetsförvaltning.

Fastighetsägaren får medge inteckning i fastighelen för fordran, taga upp lån mol säkerhet av inteckning i fastighelen eller företaga annan åtgärd beträffande fordringsinteckning om förvaltaren samtycker till det. Vägras samtycke kan hyresnämnden tillåta ål-gärden, om denna ej försämrar fömtsättningarna för en tillfredsställande fastighetsförvaltning.

6 §

Bör på fastigheten verkställas arbeten för vUka fordras tillskoll av andra medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller eljest står lill förfogande, skall förvaltaren ombesörja utredning om lämpUga åtgärder, kostnaderna för dem och möjligheterna alt ge-

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om all fasligheten ställts under förvall-n.ing och om vem sora är förvaltare saral om beslut att förvaltningen förlänges eUer upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fastighetens i nleckningsf örhållanden och underrätta kända inteckningshavare om förvaltningen.

Förvaltaren skall på lämpligl sätt underrätta hyresgästerna om all fasligheten ställts under förvallning och om vem som är förvaltare samt om beslut all förvaltningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fastighetens inteckningsförhållanden och underrätta borgenär, som har panträtt i fastigheten och som är känd, om förvaltningen.

11 §

Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets utgång lämna skriftlig redovisning lUl fastighetsägaren för sin förvaltning. När han frånträder sill uppdrag, skall redovisning för den gångna delen av kalenderåret läranas inora en raånad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse raed sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade ålgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 § lämnas särskild berättelse inom en månad från del arbetena slutfördes.

Avskrift av handlingar sora avses i första stycket sändes till hyres-näranden och hälsovårdsnäranden.

I besvärsraål skall part kallas alt rauntiigen höras vid underrätten, om ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I övrigl äger i fråga om handläggningen vid underrätten 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Besläramelse som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten. Mot underrättens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyresnämnd avvisat ansökan eller avskrivit ärende, får lalan ej föras.

I besvärsmål skall part kaUas alt muntligen höras vid fastighetsdomstolen, ora ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I övrigt äger i fråga ora handläggningen vid fastighetsdomstolen 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken raotsvarande lillärapning. Bestämraelse sora avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyresnämnd avvisat ansökan eller avskrivit ärende, får talan ej föras.

Prop. 1971:106 158

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 april 1971.

Närvarande: justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.

EnUgt lagrådet den 30 mars 1971 tUlhandakorarael utdrag av proto
koll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 12 mars 1971, hade Kungl. Maj:l förordnat, alt lagrådels yttrande
skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändring i vatten
lagen (1918: 523), 2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgär
der för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m., 3) lag om ändring i
statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969:
246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917:189) om
expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 1)
lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), 8) lag om ändring i lagen
(1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt lill gruva m. m., 9) lag om
ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrende, 10) lag om ändring i lagen
(1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen
(1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), 13) lag
om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen
(1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 15) lag om änd
ring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen, 16)
lag om ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995)
om införande av nya jordabalken, 18) lag om ändring i bosladsrälts
lagen ( ).

Förslagen, som finns bilagda delta protokoll, hade inför lagrådet föredragits, de under 1)—3) anmärkta förslagen av hovrättsassessorn Lars K. Beckman saral övriga lagförslag av hovrättsassessorn Carl Behrman.

Lagrådet yttrade:

Enligl vad som föreslås i remissen skall tillåtiighetsprövningen i viktigare vattenmåi överflyttas tiU Kungl. Maj:t, sora skaU få möjlighet alt vid sin bedömning anlägga allmänna planeringssynpunkler, saral vattendomstolarna administrativt knytas lill den allraänna underrätlsorganisationen. Vidare föreslås all fastighelsdoraslolarna, som i samband med FBL:s ikraftträdande skall ersätta ägodelningsrätterna såvitt gäUer prövningen av raål ora fastighetsbildning, får sitt kompetensoraråde ytterligare vidgat, bl. a. på del sättet atl de får överlaga exproprialionsdora-slolarnas uppgifter. Lagrådet har i princip inte något all erinra raot de sålunda föreslagna ändringarna.

Prop. 1971:106 159

Åtskilliga av de reraitlerade lagförslagen innehåller bestäraraelser, enligl vilka mål som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1972 är anhängigt hos expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt skall efter ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om ej huvudförhandling påbörjats dessförinnan. Av bestämmelserna — som bör ses mol bakgrunden av alt ny processlag i princip tillämpas på rättegång även ora denna börjats redan innan lagen trätt i kraft — fraragår alt exproprialionsdorastol resp. ägodelningsrätt skall även efler den 1 januari 1972 fortsätta handläggningen, när huvudförhandling i elt mål inletts före den dagen. Det får anses ligga i sakens natur all hänsyn härvid endast skall lagas lill huvudförhandling, som leder lill målels avgörande. Om exempelvis huvudförhandling påbörjats före den 1 januari 1972 men blir inställd och ny huvudförhandling därefter inledes, bör sålunda tidpunkten för den nya förhandlingens början vara avgörande för ora gararaal eller ny lag skall tillämpas i fråga om vilken doraslol sora skall handlägga raålet. På motsvarande sätt bör man, när etl raål efler återförvisning lill exproprialionsdorastol eller ägodelningsrätt upplages lill förnyad handläggning, bortse från sådan huvudförhandling i första instansen som ägt rum före återförvisningen. Påpekas bör vidare atl, när expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt med tiUämpning av en övergångsbestäraraelse av ifrågavarande slag avdöral ell mål efler den 1 januari 1972 och lalan fullföljes mol avgörandet, det ankoraraer på exproprialionsdomslolen resp. ägodelningsdomaren atl pröva huruvida lalan blivit fullföljd på föreskrivet sätt och inom räll lid. Del kan inle råda någon tvekan om atl detsararaa gäller också fall, då dorastolens avgörande meddelats före näranda dag men fullföljden sker först därefter. Vilken befattningshavare som har all i övergångsfallen tjänstgöra som ägodelningsdomare och därraed även sora ordförande i exproprialionsdomslolen torde få bestäraraas med slöd av 19 § FBLP.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

4 kap. 17 § Enligl andra styckel skall besked om förbehåll lämnas lill vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrällning, lill synemännen innan domstolen eller syneraännen avgjort frågan om förelagels tillåtlighet. Innebörden av beslämraelsen är något oklar såvitt gäller del fallet alt syneförrällning äger rum. Syneförrällning kan beträffande förelag som avses med beslämraelsen äga rum när fråga är om valtenreglering, och underställning hos vattendomstolen skall då alllid äga rum (se 3 kap. 11 §). Enligt hänvisningar i 7 kap. 46 och 49 §§ skaU

Prop. 1971:106 160

bestäraraelsen eraeUertid gälla även vallenavlednings- och invallningsföretag. Beträffande dessa företag är underställning hos vatlendoraslolen ej erforderlig i alla fall (se 7 kap. 45 och 55 §§). Med förslagel lorde avses all — raed ändring av vad sora för närvarande gäller enligl 4 kap. 13 § och 7 kap. 46 § — besked ora förbehåll alltid, vare sig underställning hos vatlendoraslolen skall äga rum eller ej, måste läranas innan syneraännen meddelat sitt ullålande angående företagel. Lagtexten bör jämkas, så atl innebörden tydligt fraragår.

18 §

Kungl. Maj:t skall enligl förslagel kunna lärana tillstånd liU elt förelag även om hinder skulle möta mot företaget på grund av 2 kap. 12 § första styckel. I näranda lagrura förbjudes bl. a. förelag sora har raenlig inverkan på allraänna hälsotillståndet. All lagtexten forrauleras så, att del ges formell möjlighet att dispensera från detla förbud, får anses godtagbart endast raed tanke på atl lagstiftningen är etl provisorium i avbidan på en mera genoragripande reforraering av vallenlagen. Självfallet bör del ej komma i fråga atl raan raed öppna ögon tillåter etl förelag, som menligt påverkar del allmänna hälsotiUståndel, hur viktigt företagel än må vara ur ekonoraisk eller annan allmän synpunkt.

11 kap.

Av vad som uttalades i saraband med inrättandet av fastighetsdora-stolar fraragår att dessa inle är avsedda alt utgöra specialdoraslolar i egentlig raening. Del betonades atl faslighetsdoraslolarna ingår i den allmänna underrätlsorganisationen, låt vara alt fastighetsdorastol inte skall finnas vid alla tingsrätter, och alt de åtgärder i raål och ärenden sora författningsenligt ankoraraer på fastighetsdorastol följaktiigen vidtas av tingsrätten (prop. 1969: 44 s. 175, 400 och 402). Den organisa-lionsändring sora nu föresläs bli genoraförd beträffande rättsskipningen pä vallenrättens oraråde innebär all vatlendorastolarna koraraer atl i förhåUande lUl tingsrätterna intaga sararaa ställning sora faslighetsdoraslolarna. I enlighet raed del betraklelsesäll sora anlagts i fråga ora dessa skulle vattendomstolarna bli alt betrakta som allmänna domstolar i särskild sararaansättning.

I anslulning lill vad som nu sagls vill lagrådet påpeka, att avfattningen av de regler i detta kapitel som anger gränsdragningen raellan valtendorastols och annan doraslols korapelensoraråde bygger på all vatlendoraslolen är en särskUd, i förhällande lill den allraänna dorastols-organisalionen frislående specialdoraslol (se 21 och 23 §§). Några till-lärapningssvårigheler raed anledning härav synes dock inte vara alt befara.

Prop. 1971:106 161

27 och 34 §§

Föreskriften i det nylUlagda Iredje stycket i 27 § 2 mom. innebär att i ansökan enligl 17 § 2—11 skall lämnas vissa uppgifter ora planförhållanden. Enligl lagrådels mening bör delsamma gälla ansökan enligt 17 § 19 rörande vissa vallenavlednings- och invallningsföretag saml företag, sora avses i 8 kap. Del kan näranas, atl sådan uppgiftsskyldighel koramer all gäUa enligl 10 kap. 33 §, då ansökan görs om liknande företag atl prövas vid syneförrällning.

Motsvarande tillägg bör göras i 34 § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

I punkten 2 torde raed tanke på det fall att återförvisning av ett före ikraftträdandet avgjort mål äger ram efler ikraftträdandet orden "vid ikraftträdandet är anhängigt" utbytas mol "före ikraftträdandet anhängiggjorts". I detta fall av återförvisning bör lill skillnad från det faU som avses i punklen 4 (jfr lagrådets yttrande i inledningen) äldre lag i princip äga tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol

Enligt övergångsbestämmelser som ingår i flera av övriga nu framlagda lagförslag och även enligt FBLP skall viss handläggning övergångsvis ankoraraa på exproprialionsdorastol, ägodelningsrätt och ägodelningsdomare. Övergångsbestämraelsen i förevarande lagförslag lorde ej — även om uttalanden i reraissprolokollel raöjligen kan lyda därpå — avse stadganden sora är tiUärapliga i sådana fall.

Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet

Det i gällande lydelse av 4 och 5 §§ förekoraraande uttrycket "annan åtgärd beträffande fordringsinteckning" avser endasl s. k. intecknings-åtgärder. Ersattes ordet "fordringsinteckning" såsora nu föreslagits raed "inteckning, pantbrev eller vUandebevis" kan bestäraraelserna ge intryck av atl orafatta även yttre ålgärder beträffande själva inteckningshandlingen. Sålunda finns risk all 4 § i den föreslagna lydelsen skulle anses lägga hinder i vägen för förvaltaren alt ulan hyresnärandens tillstånd utverka handräckning hos överexekutor för att koraraa i besittning av obelånad inteckningshandling, sora fastighetsägaren vägrar all lämna från sig. Om den föreslagna ändringen genoraföres, bör därför samtidigt anges all fråga endasl är om åtgärd enligl 22 kap. JB. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta, om del är påkaUat alt vid sidan av inteckning

Prop. 1971:106 162

nämna pantbrev och vUandebevis. De enda åtgärder beträffande sådana handlingar som kan förelagas enligl 22 kap. JB är utbyte och anteckning om innehav, och det finns knappast anledning att särskilt reglera förvaltarens och fastighetsägarens möjligheter all föranstalta om åtgärder av della slag.

I 6 § andra stycket torde orden "och upplåta panträtt" kunna utgå.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokoUet: Ingrid Hellström

Prop. 1971:106 163

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet på Stockholm stött den 2 april 1971.

Närvarande: stalsrainislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efler geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler lagrådels yttrande över förslagen lill

1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa ålgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.,

3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol,

5) lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation,

6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen,

7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av
rätt lill gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,

11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

13) lag om ändring i jordliävdslagen (1969: 698),

14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighelsbildningslagen,

16) lag om ändring i jordabalken,

17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

18) lag om ändring i bostadsrätlslagen ( ).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i fråga om vattenlagen. De av lagrådet föreslagna ändringarna i 4 kap. 17 §, 11 kap. 27 § 2 mom. tredje stycket och 34 § andra stycket samt övergångsbestäraraelserna punkt 2 bör vidtas.

Med hänsyn lill vad lagrådet har anfört beträffande lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet anser jag all pantbrev och vilandebevis

Prop. 1971:106 164

inte behöver särskilt nämnas i 4 och 5 §§. Också lydelsen av 6 § bör utformas i enlighet med lagrådels påpekande.

Även i övrigl godtar jag de synpunkter sora lagrådet har fraraförl. Utöver vad sora följer av del anförda bör vissa redaktionella ändringar vidtas i några av de reraitlerade förslagen.

I prop. 1971: 30 har föreslagits en ändring i 1 § jordförvärvslagen motsvarande den ändring sora det nu remitterade förslagel innehåUer. I detla lagstiftningsärende bör ifrågavarande ändringsförslag därför ulgå.

Förslagel atl avskaffa valtendorastolarna som fristående organisatoriska enheter medför att nuvarande tjänster i vallendomstolarna raåste dras in.

Vad gäUer tjänster för domare i tingsrätter som utses all vara fastighetsdorastol och valtendoraslol äranar jag senare i år för Kungl. Maj:l anmäla fråga ora proposilion raed förslag ora ytterligare tjänster för doraare i dessa tingsrätter. F. n. finns i vatlendorastolarna 13 ordinarie och 2 extra ordinarie tjänster för vattenrättsdoraare, 3 extra ordinarie tjänster för biträdande vattenrättsdoraare saml 18 ordinarie och 5 extra ordinarie tjänster för vattenrättsingenjör. Kungl. Maj:l bör inhärala riksdagens berayndigande atl vidta de övergångsanordningar sora kan behövas för alt genoraföra den nya organisationen. Bl. a. torde det bli nödvändigt all föra vissa ordinarie doraartjänsler på övergångsstat. Innehavarna av dessa tjänster koramer all i fortsättningen i huvudsak få ulföra domaruppgifler av sararaa slag sora f. n.

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbelsviUkor avser jag atl ge statens avtalsverk del förhandlingsuppdrag som behövs.

Jag hemställer, all Kungl. Maj:l genom proposition föreslår riksdagen alt

dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t atl vidtaga de övergångsanordningar som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vatlendorastolarna.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda raed inslära-mande av statsrådets övriga ledamöter herastäUl förordnat Hans Maj:l Konungen all lill riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bUaga lill detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM mi 710146