Mot. 1971:421

3

Nr 421

av herr Lindahl

om tillsynen över oljelagringen, m. m.

Den ständigt ökande användningen av petroleumprodukter har under
senare år skapat ett allvarligt miljöproblem. Debatten har främst rört sig
om de risker som uppkommer vid oljeutsläpp till sjöss. Inom landet lagras
en stor del av eldningsoljan i cisterner som ligger under jord. Antalet
sådana cisterner har beräknats till mellan 300 000 och 400 000. De flesta
av dessa cisterner installerades på 1950-talet och börjar nu bli så gamla
att man måste räkna med att de när som helst kan gå sönder. Följderna
av ett läckage, t. ex. en förstörd vattentäkt, kan knappast värderas
ekonomiskt, och i de fall då en sanering kan utföras blir ofta kostnaderna
100 000-tals kronor.

Kommerskollegium har i miljövårdande syfte utfärdat nya bestämmelser
om förvaring av olja, som gäller fr. o. m. 1 oktober 1970. Det åligger
bveenadsnämnderna att kontrollera efterlevnaden och tillse att landets
cisternbestånd anpassas till vad som föreskrives i dessa bestämmelser.
Kommunernas möjlighet härtill är för närvarande alltför begränsade. Det
har bl. a. framkommit att ansökningar som ingivits vid tillkomsten av
tidigare bestämmelser på många håll icke blivit behandlade. För att få
åsyftad verkan krävs alltså att de kommunala resurserna på detta område
snabbt upprustas.

En stor del av kostnaden för sanering av inträffade oljeskador betalas
genom oljelagrarens försäkring. Det ökade antalet skador och de stora
kostnader med vilka en sanering för närvarande är förknippade har gjort
att försäkringsbolagen tagit en begränsning av försäkringsskyddet för
oljeskador under övervägande. Kommunernas bristande resurser att
kontrollera cisternerna och vid inträffad skada ta hand om oljespill och
oljeförorenade jordmassor har därvid bl. a. åberopats. Som ett exempel
på sistnämnda förhållande kan nämnas en oljeskada, som nyligen
inträffat inom Storstockholmsområdet: 200 m3 oljeförorenade jordmassor
måste avlägsnas för att undvika allvarliga grundvattenskador.
Bristen på mottagningscentraler gjorde att jordmassorna fick köras till en
privat företagare 11 mil från skadeplatsen, där jorden omhändertogs till
en kostnad av 300 kr. per m^ vartill kom kostnaden för transporten. Då
risk föreligger att den mindre nogräknade gör sig av med oljeavfall på en
plats där nya skador kan uppstå, bör det ligga i kommunernas intresse att
iordningställa platser där oljeinfekterade jordmassor kan läggas upp utan
att åstadkomma skador. Kostnaden för sådana mottagningscentraler
behöver inte bli betungande och torde kunna täckas genom en rimligt
avpassad tippavgift.

Mot. 1971:421

4

Med hänvisning till ovanstående hemställer undertecknad

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla att Kungl. Majd måtte
låta utreda hur en effektiv kontroll av gällande oljelagringsbestämmelser
lämpligen bör ordnas - frågan om tillskapande av en
särskild besiktningsorganisation för oljecisterner bör därvid
beaktas — samt anmoda länsstyrelserna att tillsammans med
kommunerna förbereda mottagningscentraler för oljeförorenade
jordmassor och annat fast oljeavfall.

Stockholm den 25 januari 1971

ESSEN LINDAHL (s)