Mot. 1971: 178

7

Nr 178

av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.

om statligt grundbelopp i det kommunala bostadstillägget.

Kommunala bostadstillägg utgår i alla kommuner. Maximibeloppet
varierar emellertid kraftigt. Av avgörande betydelse i sammanhanget är
att det procentuella antalet folkpensionärer, i förhållande till de aktiva
grupperna, varierar starkt kommunerna emellan och i regel är väsentligt
större i glesbygdskommuner än i tätortskommuner. De förra kommunerna
är oftast samtidigt ekonomiskt svaga. De låga och otillräckliga
bostadstilläggen är i huvudsak att hänföra till sådana kommuner som
sålunda saknar det erforderliga ekonomiska underlaget.

Att svara för folkpensioneringen bör i princip vara en statlig uppgift.
Efter beslut av 1965 års riksdag övertog staten samtliga folkpensionskostnader
utom kostnaden för de kommunala bostadstilläggen. Det
åtagande som kommunerna gjort för att trygga en rimlig försörjningsnivå
genom att ge kommunala bostadstillägg bör ses som temporärt.

Statens fullständiga övertagande av kostnaderna för folkpensionsförmåner
och införandet av ett allmänt skatteutj ämnande statsbidragssystem
bör visserligen ha gett kommunerna ökade möjligheter att lämna
bostadstillägg. Det är givetvis också av värde att kostnaderna för de
kommunala bostadstilläggen på samma sätt som andra kostnader beaktas
genom skatteutjämningsbidraget vid hög utdebitering. Men skatteutjämningsbidraget
vid hög utdebitering upptar förhållandevis liten del av
utjämningssystemet. De stora variationerna i antalet folkpensionärer
kommunerna emellan kan för övrigt endast i begränsad utsträckning bli
beaktade genom utgiftsfaktom. Att kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen
helt läggs på kommunerna har sålunda en betydande negativ
verkan från skatteutj ämningssynpunkt. Fortfarande har många
kommuner med svagt skatteunderlag och stort antal folkpensionärer
svårigheter att utge bostadstillägg i den utsträckning som måste eftersträvas.
Från social synpunkt betyder detta att många folkpensionärer
inte kan garanteras den önskvärda standarden.

Många äldre saknar en acceptabel bostadsstandard, och grundläggande
utrustningsdetaljer saknas hos ett stort antal. Pensionärerna själva
upplever vissa kommuners brist på resurser för bostadstillägg som mycket
otillfredsställande. De är medvetna om att kommunerna i nuvarande
situation inte har råd. Därför kräver de att staten skall träda emellan.

Mot. 1971:178

8

Pensionärernas organisationer anser det riktigt att staten går in med
stödbelopp till kommunerna. Detta är enligt vår mening ett mycket
berättigat krav.

Vi finner det därför nödvändigt att de kommunala bostadstilläggen utformas
med ett statligt grundbelopp. Det grundbelopp i bostadstillägget
för pensionärer som vi föreslår att staten skall svara för bör vara detsamma
oberoende av kommun. Grundbeloppet bör konstrueras med ett
högre belopp för två pensionsberättigade makar tillsammans.

1969 års vårriksdag uttalade sig för att en parlamentariskt sammansatt
utredning skulle göra en översyn av skatteutjämningssystemet och
överväga kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. I april 1970
tillkallades sakkunniga med uppdrag att se över reglerna om skatteutjämningsbidrag
till kommunerna. Detta utredningsarbete torde bli omfattande,
och vi anser det angeläget att frågan om ett statligt grundbelopp
i det kommunala bostadstillägget ges förtur i utredningsarbetet.

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam
utredning och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget till folkpensionen.

Stockholm den 19 januari 1971

ERIC CARLSSON (c)
i Vikmanshyttan
ERIK LARSSON (c)
i Öskevik

RUNE GUSTAVSSON (c)
i Alvesta

ROBERT DOCKERED (c)

STIG JOSEFSON (c)
i Arrie

JAN-IVAN NILSSON (c)
i Tvärålund

FILIP JOHANSSON (c)
i Holmgården

BERTIL JONASSON (c)

SVEN JOHANSSON (c)
i Skärstad