Motion i Första kammaren, nr 62 år i970

Nr 62

Av herr Österdahl m. fl., om rätt för person med partiell förtidspension
att tillgodoräkna sig ATP-poäng.

(Lika lydande med motion nr 76 i Andra kammaren)

Eftersom rätten till tilläggspension (ATP) grundas på inkomsten av
förvärvsarbete, borde alla som har dylik inkomst överstigande basbeloppet,
f.n. 6 000 kronor, och som befinner sig i de åldersgrupper då rätten till
ATP intjänas också erhålla rätt till tilläggspension grundad på inkomst av
förvärvsarbete. Så är dock inte fallet då undantag gjorts för dem som har
förtidspension. En person som har partiell förtidspension, exempelvis en
tredjedel eller två tredjedelar av hel pension, kan inte få tilläggspension
(ATP) grundad på den inkomst han förvärvar efter det att han fick förtidspension.
Detta är en stor orättvisa mot de handikappade, som dagligen
utför ett arbete vilket motsvarar deras krafter och färdigheter och som
inte har någon högre önskan än att själva i största möjliga utsträckning
genom eget arbete kunna försörja sig.

Dessa regler om att handikappad, som har partiell förtidspension, inte kan
få någon pensionspoäng fastställd och därmed ej heller grunda rätt till
tilläggspension drabbar särskilt hårt de personer som av olika anledningar
aldrig kommit in i ATP-systemet innan de erhöll förtidspension. Med nuvarande
regler kan de trots en i övrigt tillräcklig inkomst av förvärvsarbete
aldrig erhålla tilläggspension, såvida deras hälsotillstånd inte så förbättras
att deras förtidspension upphör att utgå.

De som erhåller tilläggspension (ATP) i form av förtidspension grundad
på s.k. antagandepoängberäkningen kan enligt nuvarande regler tillgodoräknas
antagandepoäng som pensionspoäng. Reglerna för denna beräkning
avsågs innebära att dessa poäng som regel skulle ge ett uttryck för vederbörandes
förvärvsförmåga som fullt arbetsför.

Inte heller dessa personer får tillgodoräknas pensionspoäng för inkomst
av förvärvsarbete. Även dessa grupper kommer i en missgynnad ställning,
åtminstone om skadan eller sjukdomen som ligger till grund för beviljandet
av förtidspensionen inträffar relativt kort tid efter det vederbörande
börjat förvärvsarbeta. Den erfarenhet och yrkesskicklighet som normalt
erhålles efter en längre tids arbete i förvärvslivet och som nästan undantagslöst
medför att arbetsinkomsten ökar kommer inte dessa yngre förtidspensionerade
till del i form av en motsvarande uppräkning av pensionsbe -

Motion i Första kammaren, nr 62 år 1910

loppen. Även andra exempel som missgynnar de förtidspensionerade torde
kunna anföras. Med nuvarande regler för beräkning av basbeloppet tas
heller ingen hänsyn till den standardstegring som äger rum här i landet.
Fjolårets riksdag uttalade sig dock enhälligt för en förutsättningslös utredning
om den sistnämnda frågan.

Trots att förtidspensionerna inte tillgodoräknas pensionspoäng för inkomst
av förvärvsarbete får dock vederbörande arbetsgivare, som har förtidspensionerad
arbetstagare i sin tjänst, betala arbetsgivaravgift till försäkringen
enligt samma regler som gäller för arbetstagare i allmänhet.

Frågan om de som erhåller förtidspension skall kunna förvärva ytterligare
pensionsrätt genom sina inkomster av förvärvsarbete behandlades
redan av pensionsutredningen, som år 1955 föreslog att den som åtnjöt invalidpension
skulle gottskrivas s.k. fripoäng, för vilka premie inte skulle
erläggas. Invalidpensionären skulle för sina förvärvsinkomster få räkna
premiepoäng fullt ut. Dennes ålderspension skulle sålunda bli beroende
dels av fripoängen, dels av den premiepoäng han erhållit genom sitt förvärvsarbete.
Även 1958 års socialförsäkringskommitté behandlade denna
fråga och föreslog att endast förtidspension, grundad på beräkning av antagandepoäng,
skulle medföra att pensionsgrundande inkomst inte vidare
fick tillgodoräknas förtidspensionerad. Om en dylik pensionär erhöll pension
endast från folkpensioneringen eller från tilläggspensioneringen utan
beräkning av antagandepoäng, ansåg kommittén det rimligt att han fick
tillgodoräkna sig sin inkomst som pensionsgrundande.

Om socialförsäkringskommitténs förslag genomförts, skulle åtminstone
de mest uppenbara orättvisorna mot bär avsedda handikappade ha undanröjts.
Riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolen motsatte sig dock
förslaget, då detta kunde leda till att förtidspensionärer, som före pensionsfallet
haft ringa eller ingen anknytning till tilläggspensioneringen, kunde
komma att få en bättre ställning än en förtidspensionär med den fastare
anknytning till systemet som är en förutsättning för tillgodoräknande av
antagandepoäng. I 1962 års proposition med förslag till allmän försäkringslag
godtogs inte heller socialförsäkringskommitténs förslag i detta hänseende.
Föredragande statsrådet anförde bl.a.: »Här möter många vanskliga
problem. Man måste se till att det inte öppnas vägar för spekulation
på systemets bekostnad. Innan ett definitivt ställningstagande sker måste
frågan utredas ytterligare.»

Frågan har sedan dess också behandlats av pensionsförsäkringskommiltén
som medger att det uppslag till lösning som 1958 års socialförsäkringskommitté
kommit med knappast skulle möta några svårigheter beträffande dem
som åtnjuter förtidspension enbart från folkpensioneringen eller från tillläggspensioneringen
utan antagandepoäng. Däremot anser man att invändningar
kan riktas mot förslaget när det gäller förtidspensionärer med pensionen
grundad på antagandepoäng. Man har även eu del andra negativa syn -

4 Motion i Första kammaren, nr 62 år 197,0

gunkter på detta förslag. Slutresultatet av pensionsförsäkringskommitténs
arbete blev att man uttalade att de invändningar som kan resas mot nuvarande
ordning förlorar i styrka efter hand som pensionstillskotten växel''
samt att tillräckliga skäl saknas för att ändra reglerna om beräkning av
pensionspoäng för den som åtnjuter partiell förtidspension.

Vi motionärer kan inte dela pensionsförsäkringskommitténs uppfattning
i denna fråga.

Pensionstillskotten är ju beloppsmässigt ganska små. Vidare är det synnerligen
angeläget att handikappade som förvärvsarbetar också skall få
räkna sin inkomst av förvärvsarbete som pensionsgrundande. Detta är ett
krav som dels principiellt motsvarar de grundläggande förutsättningarna
för tilläggspension, dels är motiverat av rättvisehänsyn till de handikappade,
som på olika sätt bör få känna att deras arbetsinsatser uppskattas, då deras
insatser ,utförts trots svårigheter av fysisk eller psykisk art. Det är också
från såväl deras egen som samhällets synpunkter angeläget att de deltar i
produktionen och i största möjliga omfattning genom egen insats bidrar till
sin försörjning.

Trots att olika förslag om förtidspensionärernas rätt att tjäna in pensionspoäng
genom inkomst av förvärvsarbete inte godtagits är enligt vår
mening saken så angelägen och viktig att försök att finna nya lösningar
måste göras. Troligen kan godtagbara lösningar också erhållas genom modifieringar
av de förslag som tidigare lämnats, om man inte hakar upp sig på
att fullständig rättvisa till all delar måste åstadkommas. Vid fastställandet
av den pensionsgrundande inkomsten bör man dock exempelvis kunna utgå
ifrån att basbeloppet har intjänats genom det handikapp som legat till
grund för förtidspensionens beviljande. Vi tror också att faran för spekulation
från de handikappades sida på systemets bekostnad är överdriven.

Med anledning av det anförda föreslår vi,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om förslag till
sådana ändringar i allmänna försäkringslagen att personer
med partiell förtidspension skall kunna intjäna ATP-poäng för
inkomst av förvärvsarbete.

Stockholm den 15 januari 1970

S.-O. Österdahl (fp) Sven Nyman (fp)

Eskil Tistad (fp)