Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1970
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av motioner om en översyn av stavningsreglerna.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:973 av herr Erik Olsson m.fl. och II: 1112 av fru Eriksson i Stockholm
in. fl. hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t begära
en översyn av de nuvarande stavningsreglerna enligt i motionerna anförda
riktlinj er.
Motionärerna anför att stavningen trots den betydande språkutvecklingen
i stort sett inte ändrats på 65 år. Frågan om en stavningsreform
togs upp vid förra årets riksdag i motioner om en översyn i syfte att åstadkomma
en ljudenlig stavning. Samtliga hörda remissorgan var positiva till
ett reformarbete och ansåg att åtgärder borde vidtas för att tillgodose såväl
pedagogiska som språkliga krav på stavningen. På förslag av utskottets
majoritet föranledde emellertid motionerna inte någon riksdagens åtgärd.
Den upptagna frågan är, framhåller motionärerna, mycket angelägen.
Skolans hårda press på eleverna, som drabbar allt lägre årsklasser, och den
oerhörda trängseln mellan läroämnena på schemat är betydande faktorer
i detta sammanhang. Varje möjlighet att lätta på dessa svårigheter måste
snarast tillvaratas. Arbetet med en stavningsreform kan förväntas bli vittomfattande
och därför ta rätt lång tid. Det bör samordnas med forskningsoch
utvecklingsarbete vad gäller stavningsförmågan och ett metodmaterialsystem
för stavningsundervisning bör utarbetas.
En förenklad stavning i kombination med bättre läromedel av individualiserad
och programmerad typ skulle medföra dels att den tid som nu går
åt till rättstavningsövningar kunde minskas, dels att förmågan och säkerheten
att uttrycka sig skriftligt skulle öka. En översyn måste även innefatta
att kraven pa språkförståelse och läsbarhet beaktas. Anknytningar till
främmande språk och ett internalionaliserat ordförråd har ett värde som
ej får förbises. För att upprätthålla och bredda den nordiska språkgemenskapen
bör vederbörlig hänsyn tas till de nordiska språkförhållandena.
Frågans behandling vid 1969 års riksdag
Vid 1969 års riksdag väcktes motioner (I: 873 och II: 992) om en översyn
av stavningsreglerna i syfte att astadkomma en ljudenlig stavning inom
en inte alltför avlägsen framtid.
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt. Nr 5
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1970
I dessa motioner erinrades om att de nuvarande stavningsreglerna tillkommit
år 1906 på administrativ väg. Härefter hade vid upprepade tillfällen,
senast år 1943, framlagts motioner i riksdagen om en stavningsreform,
som skulle fullfölja 1906 års reform. Även folkskolans lärarorganisationer
gjorde år 1943 framställning om en rättstavningsreform. Reformkraven
hade bl. a. avsett att stavningen borde vara ljudenlig, att kort vokalljud
borde uttryckas med dubbel konsonant samt att sj-, tj- och ng-ljuden borde
uttryckas genom en ny bokstav eller med en av de befintliga bokstäverna.
Motionärerna uttalade vidare bl. a. att stavningen fortfarande vore inkonsekvent
och svårinlärd, inte minst för de många utlänningar som kommer
till vårt land för att stanna. Som exempel nämnde motionärerna att
sj-ljudet stavas på minst 9 sätt och j-ljudet på 18 sätt.
Gapet mellan skriftspråk och talspråk borde inte finnas kvar eller öka.
Mot tanken att anpassa skriftspråket till talspråket hade en vanlig invändning
varit att talspråket innehölle många skilda dialekter. Denna invändning
hade emellertid fått betydligt mindre berättigande. Inte minst
inom radio och TV hade ett riksspråk kommit fram. Vinsten av ljudenlig
stavning skulle i dag vara större än någonsin.
I utlåtande över motionerna (utlåtande 1969:51) lämnade allmänna
beredningsutskottet redogörelser för 1906 års stavningsreform och för
riksdagsbehandlingen efter reformens genomförande av spörsmål rörande
stavningen. Frågor härom hade aktualiserats vid riksdagarna åren 1919,
1920, 1926, 1931 och 1943.
Utskottet hade inhämtat yttranden över motionerna från skolöverstyrelsen,
Svenska akademien och Sveriges lärarförbund. Yttrandena fogades
in extenso till utskottets utlåtande. Här kan erinras om att skolöverstyrelsen
och Sveriges lärarförbund på anförda skäl tillstyrkte en översyn av
stavningsreglerna medan Svenska akademiens yttrande utmynnade i bl. a.
ett förslag att motionerna inte måtte föranleda någon åtgärd.
Utskottets majoritet anförde bl. a. att språkutvecklingen ger anledning
uppmärksamma frågan om reformer av stavningssättet men att flera skäl
syntes tala för att detta borde ske snarare genom fortlöpande åtgärder och
initiativ från organ som svarar för språkvård och pedagogisk utveckling
än genom en sådan genomgripande översyn av den art motionärerna föreslagit.
De synpunkter utskottsmajoriteten fortsättningsvis anförde innebar
i huvudsak att man vid stavningsreformer borde eftersträva att en
långsiktig anpassning skedde i syfte att bredda den nordiska språkgemenskapen,
att Nämnden för svensk språkvård i samråd med övriga nordiska
språknämnder fick medverka i ett sådant arbete, att en avvägning gjordes
mot krav på språkförståelse och läsbarhet med beaktande jämväl av värdet
i anknytningar till främmande språk och i ett internationaliserat ordförråd.
Reformer på området borde vidare samordnas med det forsknings- och
utvecklingsarbete som bedrivs beträffande stavningsförmågan och metod
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1970 3
materialsystem för stavningsundervisningen. Det kunde förutsättas att
skolöverstyrelsen toge de initiativ i stavningsfrågan vartill detta arbete och
undervisningens krav i övrigt kunde föranleda.
Utskottsmajoriteten hemställde att motionerna inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Vid utskottets utlåtande var fogad en av fem utskottsledamöter avgiven
reservation.
Reservanterna hänvisade till det stöd tanken på en stavningsreform fått
i de av Skolöverstyrelsen och Lärarförbundet avgivna yttrandena. Den begärda
översynen borde uppdragas åt de organ, statliga och inte statliga,
som svarar för språkvård och pedagogisk utveckling. I övrigt anslöt sig
reservanternas uppfattning i frågan om de olika faktorer som borde beaktas
vid reformer på stavningsområdet huvudsakligen till vad utskottsmajoriteten
anfört härom.
Reservanterna hemställde att vad de anfört skulle ges Kungl. Maj:t till
känna.
Riksdagen biträdde utskottsmajoritetens förslag och avslog motionerna.
Utskottet
I de vid 1969 års riksdag väckta, ovan refererade motionerna hemställdes
om en översyn av stavningsreglerna som kunde leda fram till en ljudenlig
stavning. I de nu föreliggande motionerna föreslås en översyn av stavningsreglerna
enligt i motionerna anförda riktlinjer. I motionernas motivering
anges målet för en stavningsreform böra vara större ljudenhetlighet och
förenklad stavning.
Även om kravet på ljudenlighet i stavningen inte drivs lika långt i årets
som i förra årets motioner gör sig de betänkligheter som utskottet då ansåg
kunna anföras mot förslaget fortfarande gällande. Utskottet anser således
att i och för sig önskvärda ändringar i stavningssättet snarare bör komma
till stånd genom fortlöpande åtgärder och initiativ från organ som svarar för
språkvård och pedagogisk utveckling än genom en genomgripande översyn
av stavningsreglerna.
Motionärerna har i sin motivering tagit upp vissa av utskottet vid förra
årets riksdag framförda synpunkter på reformarbetet beträffande stavningen
nämligen att det bör bedrivas med hänsynstagande till önskemålet att
bredda den nordiska språkgemenskapen, att behovet av anknytningar till
främmande språk och ett internationaliserat ordförråd bör beaktas, att kraven
på språkförståelse och läsbarhet bör tillgodoses och att arbetet bör samordnas
med forsknings- och utvecklingsarbete vad gäller stavningsförmågan
och ett metodmaterialsystem för stavningsundervisningen.
Utskottet ansluter sig i princip till motionärernas uppfattning om vikten
av att ovan berörda synpunkter beaktas vid utformningen av stavningsreg
-
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1970
ler. Enligt utskottets mening torde emellertid dessa intressen vara bäst
betjänta av att ändringar i stavningen får anknytas till ett långsiktigt, fortlöpande
utvecklingsarbete i intim samverkan mellan organ, där skol- och
undervisningsväsendet, språkvården och massmedia m. fl. är företrädda
— exempelvis skolöverstyrelsen, Svenska akademien, Nämnden för svensk
språkvård, Sveriges radio och andra som har nära kontakt med språkbruk
och språkutveckling. Vad särskilt gäller det av motionärerna framförda
önskemålet om samordning av stavningsreformer med forsknings- och utvecklingsarbetet
beträffande stavningsförmågan och ett metodmaterialsystem
för stavningsundervisningen vidhåller utskottet sin vid 1969 års
riksdag uttalade mening att skolöverstyrelsen kan förutsättas ta de initiativ
i stavningsfrågan vartill detta arbete kan föranleda.
Utskottet kan således inte biträda motionärernas förslag men vill avslutningsvis
beröra en i sammanhanget betydelsefull fråga. Den sedan år 1874
utkommande Svenska akademiens ordlista intar en synnerligen framträdande
plats som norm för stavningen. Ordlistan utkommer emellertid med
mycket stora intervall. Det kan erinras om att den senaste upplagan, den
nionde, utkom år 1950 och den tionde upplagan beräknas komma år 1971
eller 1972. Det vore med hänsyn till den snabba språkutvecklingen enligt
utskottets mening önskvärt att nya, reviderade upplagor kunde framställas
med kortare tidsmellanrum än nu är fallet.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att de likalydande motionerna I: 973 och II: 1112 inte må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1970
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Eric Peterson (fp), Hedlund* (s), Yngve
Persson (s), Helge Karlsson* (s), Kilsnio (fp), Karl Gustav Pettersson*
(s), fröken Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson (s), Ove Karlsson
(s) och fru Florén-Winther* (m);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), fru Ekroth* (s), herrar
Johansson i Simrishamn* (s), Wiklund i Härnösand (s), Andersson i
Örebro* (fp), Hugosson* (s), fröken Åsbrink (s) och herr Rosqvist (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1970
5
Reservation
av fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Eric Peterson (fp), Kilsmo (fp),
Hansson (s), Larsson i Borrby (ep) och Rimås (fp), vilka ansett att utskottets
utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:
I de vid 1969 års riksdag väckta, ovan refererade motionerna, hemställdes
om en översyn av stavningsreglerna, som kunde leda fram till en ljudenlig
stavning. I de nu föreliggande motionerna föreslås en översyn av stavningsreglerna
enligt i motionerna anförda riktlinjer. I motionernas motivering
anges målet för en stavningsreform böra vara större ljudenlighet och förenklad
stavning.
Motionärerna framhåller beträffande arbetet med reformering av stavningen,
att det bör bedrivas med hänsynstagande till önskemålet att bredda
den nordiska språkgemenskapen, att behovet av anknytningar till främmande
språk och ett internationaliserat ordförråd bör beaktas, att kraven
på språkförståelse och läsbarhet bör tillgodoses och att arbetet bör samordnas
med forsknings- och utvecklingsarbete vad gäller stavningsförmågan
och ett metodmaterialsystem för stavningsundervisningen.
Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning om vikten av att
ovan berörda synpunkter beaktas vid utformningen av stavningsregler. Det
är vidare för utvecklingen på stavningsområdet angeläget med ett långsiktigt,
fortlöpande samarbete i hithörande frågor mellan organ, där skolväsendet,
språkvården och massmedia m. fl. är företrädda — exempelvis skolöverstyrelsen,
Svenska akademien, Nämnden för svensk språkvård, Sveriges
radio och andra, som har nära kontakt med språkbruk och språkutveckling.
Utskottet vill också framhålla vikten av att det av motionärerna framförda
önskemålet om samordning av stavningsreformer med forsknings- och utvecklingsarbetet
beträffande stavningsförmågan och ett metodmaterialsystem
för stavningsundervisningen tillgodoses.
Den sedan år 1874 utkommande Svenska akademiens ordlista intar en
synnerligen framträdande plats som norm för stavningen. Ordlistan utkommer
dock med mycket stora intervall. Det kan erinras om att den senaste
upplagan, den nionde, utkom år 1950 och den tionde upplagan beräknas
komma år 1971 eller 1972. Det vore med hänsyn till den snabba språkutvecklingen
önskvärt att nya, reviderade upplagor kunde framställas med kortare
tidsmellanrum än nu är fallet. I ordlistorna upptas emellertid endast punktvisa,
mindre ändringar i sättet att stava enskilda ord, och ordlistan kan
enligt utskottets mening inte anses fylla behovet av allmänna riktlinjer för
stavningen. Det synes inte heller som om något av de nu inom språkvård
och pedagogik verksamma organen vore berett att ta initiativ till en stavningsreform.
Utskottet finner övervägande skäl tala för att en reform nit
bör komma till stånd genom en sådan samlad översyn av stavningsreglerna
som motionärerna föreslagit.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1970
Utskottet hemställer således
att riksdagen med bifall till motionerna I: 973 och II: 1112
i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ger till känna
vad utskottet ovan anfört.
ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014188